Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 10 § 2 mom. folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)
1957-01-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1957:31, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 10 § 2 mom. folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)
Dokumentets text
Kungl. Maj:Is proposition nr 81 år 1957
1
Nr 31
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 10 § 2 mom. folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469); given
Stockholms slott den 10 januari 1957.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 10 § 2 mom.
folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469).
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att föreskriften om skyldighet för pastor att
tillställa landsarkiv ett bestyrkt exemplar av avgångslängden skall upphävas.
I anslutning därtill föreslås även att i folkbokföringsförordningen
meddelade bestämmelser rörande bl. a. den tid, inom vilken avgångslängd
skall upprättas, skall utgå ur förordningen. Erforderliga föreskrifter skall i
stället utfärdas i administrativ ordning. I
I Bihang till riksdagens protokoll 19!>7. 1 samt. Nr 31
2
Kungl. Mnj:ts proposition nr 31 år 1957
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 10 § 2 mom. folkkokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469)
Härigenom förordnas, att 10 § 2 mom. folkbokföringsförordningen den
28 juni 19461 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
10 §.
Gällande lydelse: Föresingen lydelse:
2 mom. I varje------------i 27 § förmäles.
Avgångsregistret skall vart tionde Avgångsregistret skall genom pasår,
eller om med hänsyn till försam- tors försorg avskrivas i en a vlingens
storlek eller befolkningens gångslängd.
rörlighet så erfordras, oftare genom
pastors försorg avskrivas i en avgångslängd,
varav ett av pastor
bestyrkt exemplar skall för arkivering
tillställas vederbörande landsarkiv.
Avskrivna kort skola förstöras.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957. 1
1 Senaste lydelse av 10 § 2 mom. se 1952:336.
Kungl. Maj:ts proposition nr 31 är 1957
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
10 januari 1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange, Lindholm.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet fråga om viss ändring
i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469) samt anför därvid
följande.
I 10 § 2 mom. folkbokföringsförordningen stadgas bl. a., att i varje församling
skall föras ett avgångsregister. Detta register består enligt 31 §
1 inom. kyrkobokföringskungörelsen den 30 december 1946 (nr 801) av
avtryckskort för dem som utflyttat till annan församling, utvandrat, avlidit
eller överförts till boken över obefintliga.
Avgångsregistret skall enligt 10 § 2 mom. andra stycket folkbokföringsförordningen
vart tionde år, eller om med hänsyn till församlingens storlek
eller befolkningens rörlighet så erfordras, oftare genom pastors försorg avskrivas
i en avgångslängd. EU bestyrkt exemplar av denna längd skall för
arkivering tillställas vederbörande landsarkiv. Avskrivna kort skall förstöras.
32 § kyrkobokföringskungörelsen upptager vissa föreskrifter om vad avgångslängd
skall innehålla. Formulär till avgångslängd fastställes av riksbyrån
för folkbokföringen med stöd av 69 § kyrkobokföringskungörelsen.
Sedan statistiska centralbyrån i skrivelse den 6 april 1954 hemställt om
riksarkivets yttrande rörande fråga om formulär till avgångslängd, har
landsarkivarien i Uppsala, Sten Engström, i ett den 15 april 1954 dagtecknat,
till riksarkivet ställt yttrande i frågan uttalat bl. a., att någon omskrivning
av avgångsregister till avgångslängd inte borde komma till stånd innan
innebörden av gällande bestämmelser blivit klarlagd. I yttrandet framhålles,
att den åsyftade bestämmelsen, tagen strängt efter ordalydelsen, visserligen
inte behövde tolkas så alt ett av exemplaren omedelbart skulle överlämnas
till landsarkivet. Den utsäger, att ett av pastor bestyrkt exemplar av avgångslängden
skall tillställas vederbörande landsarkiv, men den säger inte,
att detta skall ske omedelbart efter utskrivningen. Bestämmelsen lade således
rent formellt intet hinder i vägen för att längden bleve utskriven i detta
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1957
enda exemplar, vilket skulle behållas av pastorsämbetet till dess det i vanlig
ordning, d. v. s. normalt efter 100 år, skulle inlevereras till landsarkivet,
bortsett trån atl en sådan tolkning inte vore genomförbar i fråga om de
pastorsämbeten som är dispenserade från leverans till landsarkiv (inom
Uppsala landsarkivdistrikt omkring fyrtio), vore det dock klart, att tolkningen
inte stode i överensstämmelse med lagstiftarens mening. Folkbokföringskommittén
hade i sitt betänkande (SOU 1944:52) föreslagit, att avgångsregistret
skulle genom länsbyråns försorg avskrivas i en avgångslängd,
»av vilken särskilda exemplar tillställas pastor och, för arkivering, vederbörande
arkivmyndigheter». Sin nu gällande lydelse hade stadgandet fält
såsom töljd av att detta bestyr i stället lagts på pastorsämbetena i enlighet
med proposition nr 255 till 1946 års riksdag, vars knapphändiga motivering
till sagda ändring (s. 86) inte antydde någon avsikt att frångå kommitténs
tanke, att pastorsämbetet och landsarkivet sålunda skulle få var sitt
exemplar av avgångslängden. Så fattat, och såsom innebärande, att det ena
exemplaret omedelbart skall överlämnas till landsarkiv, vore stadgandet —
lör vilket ingen motivering lämnades i folkbokföringskommitténs betänkande
— enbart olyckligt. Landsarkivarien anför vidare.
För forskningen kommer detta exemplar icke till någon nämnvärd nytta,
lörrän församlingsböckerna för samma tid i vanlig ordning avlämnats till
landsarkiven; utan tillgång till dem blir nämligen avgångslängden blott ett
hjälpmedel att följa en persons flyttningar framåt i tiden — som sådant
utmärkt — men värdelös för sådant sökande bakåt i tiden som tillhör alla
större person- och släkthistoriska forskningsuppgifter. Ytterligare kommer
användningen av exemplaret i fråga att begränsas därav, att allmänheten
för lång tid framåt kommer att söka de upplysningar, det kunde ge, hos
pastorsämbetena. I den mån åter som församlingsböckerna inlevereras, blir
exemplaret överflödigt genom att det andra exemplaret likaledes inlevereras
i ungefärligen samma ordning. Det förra kommer sålunda i stort sett att för
all framtid endast upptaga utrymme i onödan. Viktigare är likväl, som jag
ser saken, att hela tanken att förse landsarkiven med ett enkom för deras
räkning förfärdigat exemplar är främmande icke blott för nutida syn på
arkivväsendet över huvud utan också med landsarkivinstruktionens definition
av landsarkivens uppgift: att mottaga pastorsämbetens och andra ifrågakommande
lokalmyndigheters arkivalier, d. v. s. deras organiskt tillkomna
tjänstehandlingar, icke att insamla allsköns upplysningsmaterial
för vare sig personhistorisk eller annan forskning. Exemplaret i fråga skulle
icke ens enligt gällande arkivordningsprinciper kunna inplaceras i vederbörande
kyrkoarkivs inlevererade bestånd utan finge hänföras till eu allmän
samling av hjälpregister.
I och för sig vore intet att invända mot att avgångslängden utskrives i
två exemplar, om blott intet av dessa avlämnas till landsarkiv förrän efter
vanlig leveransfrist; i så fall vore det möjligt att tillgodose ett från vissa håll
uttalat önskemål, att ett exemplar finge för all framtid behållas av pastorsämbetena.
Riksarkivet anluter sig i sill den 28 april 1954 dagtecknade yttrande till
statistiska centralbyrån till de av landsarkivarien i Uppsala anförda synpunkterna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1957
5
Statistiska centralbyrån framhåller i skrivelse till Kungl. Maj:t den 24
mars 1956 att man vid tolkningen av nu gällande stadgande torde få utgå
från att det vore meningen att avgångslängden skall upprättas i mer än ett
exemplar. Centralbyrån, som stode i begrepp att utfärda formulär och anvisningar
för avgångslängd, hade emellertid vid behandlingen av denna fråga
kommit till den uppfattningen att det vore tillräckligt med ett exemplar.
Centralbyrån hemställer att 10 § 2 mom. andra stycket folkbokföringsförordningen
måtte ändras eller, om det där behandlade ämnet ansåges böra
regleras genom föreskrifter givna i administrativ ordning, upphävas, och att
i stället meddelades sådana bestämmelser, att avgångslängd behövde upprättas
endast i ett exemplar, vilket skall avlämnas till landsarkiv efter vanlig
leveransfrist. I samband därmed syntes, uttalar centralbyrån, gallringsföreskriften,
att avskrivna kort skall förstöras, lämpligen kunna få den formuleringen,
att avskrivna kort må förstöras.
Departementschefen. Folkbokföringskommittén framlade i sitt den 7 november
1944 avgivna betänkande (SOU 1944: 52) ett förslag till folkhokföringsförordning.
Författningsförslaget innehöll ett stadgande, att avgångsregistret
skulle genom länsbyråns försorg avskrivas i en avgångslängd, av
vilken särskilda exemplar skulle tillställas pastor och, för arkivering vederbörande
arkmnyndigheter. Avskrivna kort skulle förstöras. Länsstyrelsen
skulle förordna om hur avgångsregistren skulle för avskrivning tillhandahållas
länsbyråerna. Kommittén uttalade i anslutning till sin redogörelse för
länsbyråernas arbetsuppgifter, att utskriften av avgångslängder, vilken skulle
utföras på skrivmaskin, lämpligast borde utföras på länsbyrån. Om emellertid
svårigheter skulle möta för pastor att under avskrivningstiden undvara
registret, kunde man även tänka sig möjligheten att länsbyrån tillhandahölle
ett skrivbiträde för arbetets utförande på pastorsexpeditionen.
Det av folkbokföringskommittén föreslagna stadgandet erhöll i proposition
nr 255 till 1946 års riksdag sin nu gällande lydelse. I propositionen motiverades
avvikelsen från kommitténs förslag med alt det av praktiska skäl
var lämpligare alt arbetet med avskrivande av avgångsregistren till avgångslängdcr
utfördes i församlingarna under pastorsämbetets överinseende än
på länsbyråerna. Kostnaderna, som ansågs bliva relativt obetydliga, borde
därvid bestridas av församlingarna.
Statistiska centralbyrån har i sin skrivelse föreslagit alt avgångslängd
skall upprättas i allenast ett exemplar och bar ifrågasatt, huruvida inte
frågan om avgångsregistrens avskrivande i avgångslängd kan regleras genom
i administrativ ordning utfärdade föreskrifter.
Vad först beträffar frågan huruvida eu särskild avskrift skall göras av
avgångslängden för att omedelbart tillställas vederbörande landsarkiv, anser
jag att så inte bör ske. Längderna saknar uppenbarligen — intill dess kyrkoböckerna
för den tidsperiod avgångslängderna omfattar blivit inlevererade
till landsarkiven — betydelse för dessa. Avgångslängd bör alltså även enligt
min mening upprättas i allenast ett exemplar, vilket skall förvaras i för
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1957
samlingen till dess det i förekommande fall skall, jämte kyrkoböckerna, inlevereras
till vederbörande landsarkiv. Jag vill i detta sammanhang erinra
om att, för den händelse pastor skulle finna det behövligt för församlingsarbetet
eller kyrkobokföringen att för all framlid ha tillgång till en avgångsIängd,
10 § 3 inom. folkbokföringsförordningen bereder möjlighet att göra
en avskrift av längden.
Vad åter beträffar frågan om att ur förordningen utmönstra övriga i
10 § 2 mom. meddelade bestämmelser, anser jag i likhet med statistiska
centralbyrån att i administrativ ordning bör regleras hur ofta avgångsregistret
skall avskrivas och hur det skall förfaras med avskrivna kort. Däremot bör
i förordningen alltjämt stadgas skyldighet för pastor att låta avskriva registret
i en avgångslängd. Departementsförslaget har utformats i överensstämmelse
med vad jag här anfört.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga ett inom finansdepartementet
i överensstämmelse med det anförda upprättat förslag till förordning
om ändrad lydelse av 10 § 2 mom. folkbokföringsförordningen den 28 juni
1946 (nr 469).
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ake Gustafsson
562008 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1957:68 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 23 kap, 3 och 20 §§ rättegångsbalken. a1 i texten
- 3LU 1957:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lijdelse av 10 § 2 mom. folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 s. 1 i texten