Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt statsgaranti för exportkredit m. m

1957-01-03 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:41, Angående fortsatt statsgaranti för exportkredit m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Al år 1957

1

Nr 41

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fortsatt statsgaranti

för exportkredit m. m.; given Stockholms

slott den 3 januari 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att nu gällande bemyndigande att meddela statsgaranti

för exportkredit m. in. förlänges att på oförändrade grunder gälla

intill utgången av budgetåret 1959/60.

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1957

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3

januari 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för finansdepartementet anmäler chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Lange, fråga om fortsatt bemyndigande att meddela statlig exportkreditgaranti

samt anför därvid följande:

Hittillsvarande exportkreditgarantigivning

Statsgaranti mot förlust på grund av exportkredit har i Sverige meddelats

alltsedan budgetåret 1933/34. Garantien har grundats på tid efter annan av

riksdagen givna bemyndiganden med växlande innehåll samt av Kungl.

Maj:t i enlighet därmed utfärdade författningar. Prövning och avgörande

av frågor om statsgaranti för exportkredit ankommer på exportkreditnämnden,

för vilken instruktion utfärdats den 26 juni 1933 (nr 430; ändr.

1939:215, 1946:589).

1954 års riksdag medgav efter förslag av Kungl. Maj :t (prop. nr 24;

rskr nr 119), att svenska staten fick intill utgången av budgetåret 1956/57

åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit till ett belopp

av högst 300 miljoner kronor.

Gällande bestämmelser om garantigivningen återfinns i kungörelsen den

9 juni 1950 (nr 321; ändr. 1953:368). Bestämmelserna, som enligt kungörelse

den 27 mars 1954 (nr 114) gäller t. o. in. den 30 juni 1957, innebär i

huvudsak följande.

Exportkreditnämnden äger att till främjande av svensk export bevilja

statsgaranti mot förlust på grund av exportkredit eller lagerhållning av

svenska exportvaror utomlands samt för kredit, som av svensk bank eller

annan svensk kreditgivare lämnas i samband med tillverkning och försäljning

av sådana varor. Då särskilda skäl föreligger, må sådan garanti

lämnas även vid export av icke inhemska alster. Statsgaranti må ock beviljas

för entreprenadarbeten, som utförs i utlandet, ävensom för till utlandet

levererade alster av svensk teknisk konsulterande verksamhet, särskilt

då dylik verksamhet kan bli av betydelse för svensk export.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1957

3

Statsgaranti mot förlust på grund av exportkredit, som beviljas svensk

exportör eller svensk bank eller annan svensk kreditgivare för kredit, vilken

lämnas vid försäljning till utlandet av inhemska alster, eller som beviljas

för entreprenadarbeten, vilka utförs i utlandet, ävensom för till utlandet

levererade alster av svensk teknisk konsulterande verksamhet må högst

avse, att ett belopp uppgående till 75 procent av den lämnade krediten kommer

att inflyta eller ock att 75 procent av uppkommande förlust å krediten

täcks; dock må, då särskilda skäl därtill föreligger, garantien utsträckas till

85 procent. Sådan garanti må icke avse utebliven betalning av annan anledning

än köparens insolvens eller sådana statliga åtgärder utomlands som

allmänt moratorium, valutaspärr och dylikt. Dock må garanti beviljas mot

förlust till följd av opåräknat införande av importlicenser eller återtagande

av meddelade licenser. Statsgaranti mot förlust på grund av lagerhållning

av svenska exportvaror utomlands må högst avse, att 75 procent av uppkommande

förlust i samband med lagerhållningen täcks. Statsgaranti för

kredit, som av svensk bank eller annan svensk kreditgivare lämnas i samband

med tillverkning och försäljning av svenska exportvaror, må omfatta

högst 75 procent av den avsedda leveransens värde.

För beviljad garanti av samtliga här nämnda slag skall den, som erhåller

garantien, erlägga en premie, avpassad med hänsyn till olika inverkande

omständigheter, såsom längden av avtalad kredittid, förhållandena i importlandet,

andra förefintliga riskmoment och varans art. Premien skall så

beräknas, att den innefattar bidrag till täckande av administrationskostnaderna

för exportkreditnämnden.

Gällande statsgarantier mot förlust på grund av lagerhållning av svenska

exportvaror utomlands och för kredit, som av svensk bank eller annan

svensk kreditgivare lämnas i samband med tillverkning och försäljning av

svenska exportvaror, må tillsammans uppgå högst till ett belopp av 100 miljoner

kronor. Sammanlagda beloppet för samtliga här nämnda statsgarantier

må uppgå till 300 miljoner kronor.

Möjligheten att utsträcka exportkreditgaranti till 85 procent av lämnad

kredit eller uppkommande förlust är avsedd att utnyttjas, då försäljningen

ur valutasynpunkt är särskilt önskvärd (jfr prop. 211/1950, s. 17—18).

Enligt beslut av 1933 års riksdag skall exportkreditnämndens premieinkomster

överföras till en av riksgäldskontoret förvaltad fond, från vilken

skall täckas såväl förluster å verksamheten som nämndens administrationskostnader.

Av en av exportkreditnämnden i skrivelser den 20 augusti och den 11 december

1956 lämnad redogörelse för den hittillsvarande exportkreditgarantigivningen

framgår bl. a. följande.

Under tiden från den 1 juli 1933, då exportkreditnämnden trädde i verksamhet,

till och med den 30 juni 1956 har nämnden utfärdat garantier för

ett sammanlagt kreditbelopp av omkring 1 335 miljoner kronor, varav det

av staten garanterade beloppet utgjort cirka 870 miljoner kronor. Härav

hänförde sig till budgetåret 1953/54 ett kreditbelopp å 57,6 miljoner kronor

och ett garantibelopp å 35,9 miljoner kronor, till budgetåret 1954/55 ett

kreditbelopp å 75,5 miljoner kronor och ett garantibelopp å 55,1 miljoner

kronor samt till budgetåret 1955/56 ett kreditbelopp å 50,5 miljoner kronor

och ett garantibelopp å 34,0 miljoner kronor. Under tredje kvartalet 1956

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1957

har garantier utfärdats för krediter å 10,2 miljoner kronor med ett garantiansvar

för staten av 7,0 miljoner kronor. Statens ansvar för utfärdade garantiförbindelser

uppgick vid utgången av sagda tre budgetår till 73,0, 72,6

respektive 35,3 miljoner kronor. Minskningen av statens garantiansvar

under sistförflutna budgetår hänför sig till större delen till inlösen av polska

långfristiga skuldförbindelser.

Sedan verksamhetens början till och med den 30 juni 1956 har premier

influtit med 30 miljoner kronor och räntor med 2,2 miljoner kronor, sammanlagt

32,2 miljoner kronor. Utbetalningar för skadefall har, sedan återvinningar

fråndragits, uppgått till 14,5 miljoner kronor och nämndens administrationskostnader

till 2,4 miljoner kronor, sammanlagt 16,9 miljoner

kronor. Behållningen, d. v. s. nämndens reserv för att möta garantiförpliktelserna,

utgjorde alltså den 30 juni 1956 15,3 miljoner kronor. Jämfört

med behållningen den 30 juni 1953 innebär detta en ökning med 0,3 miljon

kronor.

I skrivelsen den 20 augusti 1956 har exportkreditnämnden — under erinran

att giltighetstiden för bestämmelserna angående statsgaranti för exportkredit

m. in. utlöper med utgången av innevarande budgetår — hemställt

om bemyndigande att på oförändrade grunder meddela garanti för

exportkredit m. m. under tiden den 1 juli 1957—den 30 juni 1960.

över framställningen har utlåtanden avgivits av statskontoret, kommerskollegium,

fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Kommerskollegium har till sitt utlåtande fogat yttranden från Stockholms

handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg,

handelskammaren i Gävle, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund,

Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges

Köpmannaförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

Exportkreditnämndens framställning

Inledningsvis framhåller exportkreditnämnden, att statsmakterna aldrig

synes ha ifrågasatt, att det statliga exportkreditgarantisystemet skulle upphöra.

Skälen för dess bibehållande har växlat. I dagens läge synes det nämnden

att den kraftigt tilltagande konkurrensen på världsmarknaden, förknippad

med krav på vidgad kreditgivning, vårt lands behov av att öka exportvolymen

samt den utländska konkurrensens allt större stöd av en hög statlig

exportkreditgarantigivning särskilt talar för fortsatt statlig garantigivning för

att stimulera den svenska exporten. Nämnden anser det också förtjäna understrykas,

att de svenska statsmakterna i exportkreditgarantisystemet

äger ett handelspolitiskt instrument av betydelse.

Nämnden framhåller, att gällande bestämmelser för garantigivningen erbjuder

möjlighet till varierande utformning av garantierna och att de hittills

visat sig tillräckligt vida för att exportindustriens skiftande garantibehov

skolat kunna tillgodoses. Någon anledning att för närvarande vidga

den författningsenliga ramen för garantigivningen föreligger inte enligt

nämndens mening.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1957

5

Exportkreditnämnden anser det inte möjligt att nu angiva, i vilken utsträckning

det statliga exportkreditgarantisystemet kan förmodas bli utnyttjat

under de kommande åren. Med hänsyn till den allmänna utvecklingen på

världsmarknaden med skärpt konkurrens och ökade anspråk på kredit håller

nämnden det emellertid för möjligt, att garantigivningen kommer att öka.

Nämnden finner det också böra understrykas, att garantier i samband njed

långfristiga krediter utövar ett starkare inflytande på det totala garantibeloppet

än garantier för kortfristiga krediter, där beloppen relativt snabbt

avvecklas, medan de förra under flera år kan ingå i engagemanget. Detta

kan medföra, att nämndens totalengagemang också därigenom kommer att

öka under de kommande åren. Marginalen mellan nuvarande maximering

för garantigivningen, 300 miljoner kronor, och nämndens engagemang per

den 30 juni 1956 — vilket omfattar ett belopp av 52,1 miljoner kronor —- är emellertid så stor, att någon höjning av maximeringen inte för närvarande

synes påkallad.

Sedan 1948 har bemyndigande att utfärda exportkreditgarantier vid varje

tillfälle lämnats för tre år. Ingen anledning synes nämnden föreligga att

frångå treårsperioden beträffande den nya författningen. Skulle under den

tid, varunder denna kommer att gälla, behov av ändringar av författningsbestämmelserna

uppkomma, förutsätter emellertid nämnden, att hinder inte

möter mot att ändringsförslag upptages till prövning.

Nämnden föreslår sålunda, att gällande bestämmelser om statsgaranti för

exportkredit in. m. skall gälla under ytterligare tre år eller t. o. m. den 30

juni 1960.

Yttranden

Förslaget att förlänga bestämmelserna om exportkreditgaranti för en tid

av tre år tillstyrkes eller lämnas utan erinran av alla remissinstanser. I åtskilliga

av yttrandena vitsordas, att den statliga garantiverksamheten för

exportkredit in. m. utgör ett värdefullt stöd för den svenska exportnäringen.

Sveriges allmänna exportförening understryker särskilt betydelsen av ett

system med statliga exportkreditgarantier i sådana lägen, där kampen om

kunderna visat sig i stigande utsträckning föras med kreditvapnet som utslagsgivande

konkurrensfaktor. Såvitt föreningen kunnat konstatera är de

villkor, på vilka exportörer i Västtyskland, Beneluxländerna, Frankrike och

Storbritannien kan erhålla exportkreditgarantier, i vissa fall gynnsammare

än motsvarande svenska. Föreningen förordar, att exportkreditnämnden i

fortsättningen söker att inom ramen för gällande bestämmelser ytterligare

tillgodose de enskilda svenska exportörernas behov av stöd, särskilt vad avser

risken att likvid till följd av åtgöranden utanför den enskilde exportörens

hägn inte kan transfereras till Sverige. Sveriges grossistförbund uttalar

sin anslutning till de av exportföreningen anförda synpunkterna. Även

Sveriges köpmannaförbund erinrar om det allt större stöd genom statliga

garantier för exportkredit, varav den utländska konkurrensen numera kom
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr M år 1957

mer i åtnjutande. Skånes handelskammare, som framhåller att den svenska

exporten mött en allt hårdare konkurrens sedan de av kriget drabbade länderna

kunnat utbygga och effektivisera sin produktionsapparat, finner det

angeläget, att de svenska exportörerna i fråga om exportkreditgarantier inte

försättes i ogynnsammare läge än exportörerna i våra konkurrentländer.

Jämväl Stockholms handelskammare erinrar om den hårdnande konkurrensen

på världsmarknaden. Behov av statlig garanti föreligger enligt handelskammarens

uppfattning framför allt i fråga om de politiska riskerna, d. v. s.

transfererings-, kurs- och fabrikationsrisker, enär den enskilde exportören

saknar möjlighet att i nämnvärd grad påverka de omständigheter, orsakade

av politiska händelser, vilka kan förhindra att han får betalt. Även kommerskollegium

pekar på de avsevärda risker som förhållandena på utlandsmarknaderna

mångenstädes erbjuder.

Kooperativa förbundet uttalar, att vissa betänkligheter kan föreligga mot

att i ett läge som det nuvarande med högkonjunktur och full sysselsättning

stimulera exporten genom underlättad kreditgarantigivning. Sådant stöd

kan dock vara av betydelse för företagen och ekonomiskt fördelaktigt för

landet i vissa situationer, t. ex. för att till ett rimligt pris kunna avsätta ett

produktionsöverskott av fisk eller jordbruksprodukter eller för att kunna

vinna insteg på en ny marknad eller behålla en redan vunnen marknad.

I flera remissvar uttalas önskemål om uppmjukning i vissa hänseenden av

de med garantigivningen förknippade villkoren eller om utvidgning av exportkreditnämndens

rätt att utfärda garantier. Handelskammaren i Göteborg

framhåller önskvärdheten av att försäkring av valutatransferrisken sker

med viss procentandel av eventuellt uppkommande förlust i stället för som

nu med 75 respektive 85 procent av hela kreditbeloppet, varigenom »topprisken»

helt faller på exportören. Handelskammaren anser det vidare önskvärt,

att nämndens verkställande direktör får befogenhet att i vissa ärenden

meddela garantier under tiden mellan nämndens sammanträden samt att

nämnden kompletteras med några ledamöter med direkt erfarenhet från

affärslivet och speciell kännedom om exportaffärer på transmarina marknader.

Skånes handelskammare erinrar om sitt tidigare framförda förslag,

att den för exporten till hårdvalutaländer avsedda högre garantiprocentsatsen,

85 procent, skulle erhålla generell giltighet.

Kooperativa förbundet pekar på möjligheten av att i utländska banker

belåna exportdokument intill belopp, som exportkreditnämnden garanterar.

Förbundet hemställer, att möjligheterna undersökes huruvida exportören

på denna väg kan hemföra valutan omedelbart efter det varan exporterats.

Att så kan ske är fördelaktigt inte bara för exportören utan för folkhushållet

i dess helhet. Det är nämligen enligt förbundet ur ekonomisk synpunkt

inte tillfredsställande, att för ett arbete, som utförts för utlandets

räkning, ersättning erhålles först kanske mer än ett år fram i tiden.

Kommerskollegium understryker ett från flera håll gjort påpekande, att

de av nämnden åsatta premierna synes vara för höga. Kollegium erinrar om

att verksamheten bedrivits så, att ett betydande överskott uppkommit, och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kiingl. Maj.ts proposition nr il år 1957

vill ifrågasätta, om en sådan ordning strängt taget är förenlig med verksamhetens

syfte. Stockholms handelskammare framhåller, att arbetet att sänka

premienivån betydligt skulle underlättas, om exportkreditnämndens verksamhet

finge en större volym. Handelskammaren anser det därför angeläget,

att man genom en mera aktiv propaganda och en intimare kontakt mellan

nämnden och exportindustrien söker utvidga verksamheten och finna nya

former för densamma. Såvitt handelskammaren har sig bekant, är det endast

några få företag, som försäkrar hela sin export hos nämnden. En mera

allmän utbredning av denna försäkringsform, s. k. ramgaranti, anser handelskammaren

ur många synpunkter önskvärd. Även exportföreningen har

funnit pågående utbyggnad av användningsområdet för s. k. ramgarantier

svara mot ett praktiskt behov; föreningen skulle gärna se att utbyggnaden

påskyndas.

Slutligen framhåller Stockholms handelskammare önskvärdheten av en

liberalare inställning från nämndens sida till garantigivning för långfristiga

krediter.

Departementschef en

När systemet med statliga exportkreditgarantier tillkom år 1933 var det

primära ändamålet att genom stimulans åt exporten främja sysselsättningen

inom landet. Senare har garantigivningen utnyttjats för handelsoch

valutapolitiska syften och i vissa avseenden modifierats med hänsyn

till bl. a. önskemålen att öka exporten på liårdvalutamarknaderna. För närvarande

innebär möjligheten att erhålla statlig exportkreditgaranti väsentligen

ett allmänt stöd åt exportnäringarna, vilkas förmåga att hävda sig i

den hårdnande konkurrensen på utlandsmarknaderna därigenom stärkes.

Av särskild betydelse kan detta vara då det gäller att vinna insteg eller behålla

en redan uppnådd position på vissa mera svårbearbetade marknader.

Det av riksdagen senast år 1954 givna bemyndigandet att meddela exportkreditgaranti

upphör att gälla med utgången av innevarande budgetår. Exportkreditnämnden

har hemställt, alt dylikt bemyndigande utverkas för

ytterligare en treårsperiod. Någon ändring av nu gällande bestämmelser

för garantigivningen har nämnden inte funnit behövlig. Bestämmelserna är

nämligen enligt nämndens mening tillräckligt vida för att exportindustriens

skiftande behov av garanti skall kunna tillgodoses.

Någon erinran mot en förlängning av riksdagsbemyndigandets giltighetstid

har inte framkommit vid remissbehandlingen av nämndens förslag. De

instanser, som företräder näringslivets intressen, har tvärtom vitsordat behovet

av det statliga stöd åt exportnäringarna, som garantigivningen innebär.

t samband härmed har uttalats önskemål om uppmjukning i olika

avseenden av villkoren för garantigivningen. Sålunda har försäkringen av

valutatransferrisk föreslagits skola knytas till eventuellt uppkommande förlust

i stället för, som nu sker, till hela kreditheloppet. Vidare har erinrats

om tidigare önskemål angående eu mera generell tillämpning av den högre

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1957

procentsats, 85 procent, som f. n. är förbehållen kreditgaranti vid export,

vilken är särskilt önskvärd ur valutasynpunkt. Vissa önskemål avser en

sänkning av premienivån; härvid har framhållits bl. a. att en sänkning kunde

ske om garantigivningen fick större omfattning. En välvilligare behandling

ur garantisynpunkt av långfristiga krediter har även ansetts

önskvärd.

I likhet med exportkreditnämnden och samtliga remissinstanser anser

jag, att fortsatt bemyndigande att meddela stalsgaranti för exportkredit

bör utverkas av riksdagen. Bemyndigandet bör liksom del nu gällande omfatta

en treårsperiod och alltså avse budgetåren 1957/58—1959/60. Någon

anledning att ändra det högsta belopp, 300 miljoner kronor, inom vilket

staten må iklädas betalningsansvar, synes inte föreligga. Ej heller är någon

jämkning påkallad beträffande det för garanti vid lagerhållning av svenska

varor utomlands och vid finansiering av produktion för export avsedda

högsta beloppet av 100 miljoner kronor.

Önskemålen om uppmjukning av villkoren för garantigivningen synes i

allt väsentligt kunna tillgodoses inom ramen för exportkreditnämndens nuvarande

författningsenliga befogenhet. I likhet med nämnden finner jag

därför någon ändring i de nu gällande bestämmelserna icke vara påkallad.

Skulle den skärpta konkurrensen på exportmarknaderna medföra behov

av ökat stöd, kan nämnden inom nyssnämnda befogenhetsram anpassa sin

praxis efter de ändrade förhållandena. Bl. a. bör enligt min mening i nu

rådande läge nämnden vara oförhindrad att meddela exportkreditgaranti

intill 85 procent av lämnad kredit eller uppkommande förlust ej endast, då

försäljningen kan anses vara särskilt önskvärd ur valutasynpunkt, utan

även om andra särskilda skäl föreligger. Jag syftar härvid exempelvis på

det fall då ett kraftigare exportstöd är erforderligt för att vinna insteg eller

behålla ställningen på en marknad, där förutsättningarna för den svenska

exporten bedömes gynnsamma på längre sikt. I den mån en uppmjukning

av exportkreditnämndens praxis bedömes erforderlig, bör den givetvis ske

med nödig försiktighet och med beaktande i varje särskilt fall av den därmed

förenade ökningen av förlustrisken för staten.

Premierna för exportkreditgarantierna har, enligt vad jag inhämtat, nyligen

omprövats av nämnden. Därvid har eftersträvats att på ett bättre sätt

än hittills skett avväga premierna mot de faktiska riskerna. Hittills har den

statliga garantien främst kommit att utnyttjas i affärer med förhållandevis

stora kreditrisker. De av vissa remissinstanser berörda s. k. ramgarantierna,

d. v. s. garantier avseende ett företags hela försäljning till visst land

eller vissa länder, synes möjliggöra en gynnsammare fördelning av riskerna

och därmed en sänkning av premienivån. Samma resultat torde kunna

uppnås om nämndens verksamhet utvidgas, under förutsättning dock, att

garantierna i större utsträckning än nu avser krediter, som innebär normala

eller små risker. Nu angivna omständigheter torde redan ha uppmärksammats

av nämnden. Jag förutsätter, att nämnden även framdeles följer

verksamhetens utveckling i dessa hänseenden och fortlöpande anpassar

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1957 9

premiesatserna till en med hänsyn till risktagandet skälig nivå. Med anledning

av det av kommerskollegium gjorda påpekandet angående överskottet

av nämndens verksamhet vill jag framhålla, att det synes riktigt att

nämnden har tillgång till en viss medelsreserv för att kunna möta sina garantiförpliktelser.

Behållningen, omkring 15 miljoner kronor, förefaller i

förhållande till förpliktelserna icke orimligt stor.

Det av Kooperativa förbundet föreslagna tillvägagångssättet för snabbare

hemtagning av exportvalula genom belåning av exportdokument i utländsk

bank kan i och för sig vara möjligt. Huruvida kreditmöjligheter i utlandet

bör utnyttjas på angivet sätt får emellertid i de särskilda fallen bedömas av

vederbörande myndighet ur allmänna valuta- och penningpolitiska synpunkter.

Någon ändring av bestämmelserna angående exportkreditgaranti

torde inte vara behövlig.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva

att svenska staten må intill utgången av budgetåret

1959/60 åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti

för exportkredit till ett belopp av högst 300 miljoner kronor,

varav för lagerhållning av svenska exportvaror utomlands

samt för finansieringsgarantier, avseende produktion

för export, tillhopa högst 100 miljoner kronor; i de angivna

högsta beloppen skall inräknas summorna av de till och

med den 30 juni 1957 beviljade garantierna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ro Ge jro t

2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. I samt. Nr 41

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:120 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit m. m. a1 i texten
  2. SU 1957:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit m. m. s. 1 i texten