Sök i Ratio Lex

Angående vattenvårdens organisation m. m

53 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 53 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:49, Angående vattenvårdens organisation m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 4957

1

Nr 49

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vattenvårdens

organisation m. m.; given Stockholms slott den 28 december

1956.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

Infalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Hj. R. Nilson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges principförslag till en omorganisation av administrationen

på vattenvårdens område. Omorganisationen föreslås skola genomföras

den 1 juli 1958. Förslaget innebär bl. a. att — på i propositionen

närmare anförda skäl — fislceristyrelsens tillsynsavdelning och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

vatten- och avloppsbyrå skall överföras till byggnadsstyrelsen.

I samband därmed avses att byggnadsstyrelsen skall förordnas att

tillika vara statens vatteninspektion. Till styrelsen föreslås knuten en rådgivande

vattenvårdsnämnd med, förutom ordföranden, åtta ledamöter representerande

skilda, av vattenvården berörda intressen.

Vidare innebär förslaget att distriktsingenjörsorganisationen för vatten

och avlopp skall samtidigt med omorganisationen av den centrala vattenvårdsadministrationen

utbrytas ur väg- och vattenbyggnadsverkets lokala organisation

och i stället underställas byggnadsstyrelsen. Ansvaret för den lokala

vattenvården föreslås skola åvila länsstyrelserna inom de olika länen

och hälsovårdsnämnderna inom kommunerna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 49

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 december 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Persson, Hjalmar

Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler statsrådet

Hjalmar Nilson fråga om vattenvårdens organisation m. m. samt anför

därvid följande.

Inledning

I skrivelse den 6 maj 1952, nr 194, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

måtte föranstalta om skyndsam utredning rörande effektiva åtgärder till

motverkande av förorening av sjöar och vattendrag samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Med anledning

härav tillkallade jag jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 januari

1953 särskilda sakkunniga att verkställa utredning om nämnda fråga. De

sakkunniga, som antagit benämningen vattenvårdskommittén, har utgjorts

av vattenrättsdomaren i österbygdens vattendomstol G. U. Schirén, ordförande,

direktören T. C. Andersson, ledamoten av riksdagens första kammare

T. S. Bengtson, docenten G. Laurell, ledamöterna av riksdagens andra

kammare K. G. Netzén och greve T. G. A. von Seth, distriktsingenjören O.

Svensson, dåvarande överinspektören i fiskeristyrelsen S. A. Vallin samt dåvarande

ledamoten av riksdagens andra kammare, direktören E. G. Åqvist.

Utredningen, som vid behandlingen av vissa frågor biträtts av särskilda

experter, har den 1 december 1954 avgivit ett betänkande betitlat Vattenvården,

betänkande angående organisations- och lagstiftningsfrågor m m

(SOU 1955: 6).

Över betänkandet har, efter remiss, utlåtanden avgivits av vattenöverdomstolen,

vattendomstolarna, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen,

bostadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna, byggnadsstyrelsen, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret, föreståndaren för

limnologiska institutionen vid Uppsala universitet, lantmäteristyrelsen, lant
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

bruksstyrelsen, fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök, kommerskollegium,

statens lönenämnd, fastighetsbildningssakkunniga, 1951 års byggnadsutredning,

folkhälsoinstitutsutredningen, 1951 års strålskyddsutredning, Vetenskapsakademien,

Lantbruksakademien, Ingenj örsvetenskapsakademien,

Distriktsingenjörers förening, Föreningen för främjande av fritidsfiske

(Fiskefrämjandet), Föreningen för vattenhygien, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Svenska fiskevårdsförbundet, Svenska kommunaltekniska föreningen,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska naturskyddsföreningen,

Svenska stadsförbundet, Svenska teknologföreningen, Svenska

väg- och vattenbyggares riksförbund, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges

industriförbund, Sveriges konsulterande ingenjörers förening, Sveriges

lantbruksförbund samt Sveriges lantmätareförening.

Medicinalstyrelsen har med sitt utlåtande överlämnat yttranden av

Förste provinsialläkarnas förening och karolinska institutets hygieniska

institution. Till lantmäteristyrelsens utlåtande har fogats yttranden av överlantmätarna

i vissa län. Kommerskollegium har jämte sitt eget utlåtande

överlämnat yttranden av flertalet handelskammare i riket samt av bergmästareämbetena

i västra och östra distrikten, överståthållarämbetet har

överlämnat yttrande av Stockholms stad. Flertalet länsstyrelser har vidare

berett förste provinsialläkaren och distriktsingenjören för vatten och avlopp

tillfälle att yttra sig i frågan, varjämte en del länsstyrelser bifogat yttranden

från särskilda kommuner eller från sammanslutningar av kommuner.

Länsstyrelsen i Stockholms län har dessutom berett länsarkitekten tillfälle

att avgiva yttrande. Slutligen har Sveriges lantbruksförbund överlämnat

särskilt yttrande av Svenska mejeriernas riksförening u. p. a.

Jag torde i förevarande sammanhang även få anmäla en av vattenvårdskommittén

ingiven framställning, dagtecknad den 10 oktober 1953, angående

statsbidrag till reningsverk in. in. över nämnda framställning bar yttrande

inhämtats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. På Kungl. Maj :ts

anmodan har vattenvårdskommittén därefter ånyo avgivit utlåtande i ärendet.

Jag torde jämväl få anmäla en av Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund

ingiven skrift, dagtecknad den 9 november 1955, angående inrättande

av en statens vatteninspektion.

Kommitténs förslag till ändring av lagstiftningen rörande vattenförorening

har efter föredragning av chefen för justitiedepartementet behandlats

i proposition till 1956 års riksdag (nr 173). Jag torde därför nu i huvudsak

få begränsa mig till de delar av vattenvårdskommitténs förslag, som avser

den vattenvårdande verksamhetens organisation och upprustning samt därmed

sammanhängande spörsmål.

Jag övergår härefter till en redogörelse för vattenvårdskommitténs förslag

och yttrandena över detsamma, såvitt angår vattenvårdens organisation

in. in.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1957

Vatten vårdskommitténs förslag

Allmän översikt

Vattenvårdskommittén anser sig på grundval av inhämtade uppgifter rörande

föroreningsförhållandena i olika län kunna konstatera, att vattenföroreningen

nått en betydande omfattning i landet. Flertalet vattendrag i de

södra och mellersta delarna av landet utnyttjas som recipienter på ett sätt,

som medför uppenbara olägenheter ur sanitära synpunkter liksom också

med hänsyn till fiske, friluftsliv och naturskydd. I de nordligaste länen är

föroreningen mera koncentrerad till vissa punkter men vållar även här

olägenheter, eftersom den lokaliseras till bebyggelsecentra. Kommittén finner

därför snara åtgärder med syfte att sanera vattendragen vara av nöden. De

erforderliga åtgärderna mot vattenföroreningen kommer att åsamka främst

kommunerna stora utgifter. Redan nu projekterade avloppsanläggningar

med behandlingsverk för avloppsvatten beräknas draga en kostnad av 540

miljoner kronor. Därutöver erfordras emellertid anläggningar till en kostnad

av ungefär lika stort belopp. Under dessa förhållanden måste enligt

kommitténs mening takten i saneringsarbetet bli en fråga om avvägning

mellan vad som är ekonomiskt möjligt och vad som är ur vattenvårdnadssynpunkt

önskvärt.

Den ökade föroreningen av sjöar och vattendrag anses till väsentlig del

bero på otillräckliga resurser för övervakning och tillsyn av gällande bestämmelsers

efterlevnad. Komittén framlägger därför förslag om förstärkning

av tillsynsverksamheten. Förslaget innebär, att en särskild myndighet,

benämnd statens vatteninspektion, skall inrättas för vattenvårdens centrala

administration. Till vatteninspektionen skall överföras fiskeristyrelsens tillsynsavdelning

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå

jämte distriktsingenjörsorganisationen för vatten och avlopp. Under

en övergångstid förutsättes dock, att vatteninspektionens verksamhet kan

avse enbart tillsynsverksamheten.

Den byrå inom vatteninspektionen, som närmast skall handha tillsynsärendena,

föreslås skola erlialla avsevärt förstärkta resurser jämfört med

den nuvarande tillsynsavdelningens personal- och omkostnadsstat. Sålunda

föreslås, att byrån skall utrustas med hygienisk och bakteriologisk sakkunskap

för handläggning av tillsynsärendena även ur sanitär och bakteriologisk

synpunkt. Fn särskild tillsynsavdelning skall vidare organiseras

för rutinövervakning av lagstiftningens efterlevnad och tillståndet i vattendragen.

Denna uppgift skall hl. a. omhänderhas av fyra vatteninspektörer

med var sitt verksamhetsdistrikt men centralt stationerade vid vatteninspektionen.

Tillsynsbyrån skall vidare ha ett undersökningslaboratorium

med särskilda avdelningar för mikrobiologi och bakteriologi, limnologi, vattenkemi

samt vatten- och avloppsteknik. Undersökningslaboratoriet skall

ha till uppgift att biträda tillsynsavdelningen med erforderliga analys- och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1957

laboratoriearbeten, att utföra undersökningsarbeten av mera allmän betydelse

och alt mot ersättning företaga beställningsundersökningar.

Vid fiskeristyrelsens tillsynsavdelning skall enligt förslaget personalen

för tillsynsverksamheten ökas från 10 till 31 tjänstemän. Personalförstärkningarna

medför vid fullt utbyggd organisation en kostnadsökning med

318 500 kronor årligen. De årliga omkostnaderna för tillsynsverksamheten

beräknas öka med 90 500 kronor. Sammanlagt beräknas sålunda de årliga

kostnaderna öka med 409 000 kronor. Härtill kommer ett engångsanslag för

utrustning med ett belopp av 230 000 kronor. Kommittén framhåller behovet

av forskning på förevarande område och föreslår, att för sådant ändamål

ett årligt belopp av 200 000 kronor skall ställas till förfogande av statsmedel.

Vattentillsynens lokala administration förutsättes i första hand skola

ankomma på distriktsingenjörerna för vatten och avlopp, vilka därvid särskilt

skall ha att övervaka skötseln av behandlingsverk för kloakvatten.

Genom att knyta distriktsingenjörerna till vatleninspektionen erhålles möjlighet

att redan vid planeringen av vatten- och avloppsanläggningar inom

länsförvaltningen söka förebygga, att menlig förorening uppkommer. Den

lokala övervakningen avses såsom hittills även skola ske genom bl. a. förste

provinsialläkarna och hälsovårdsnämnderna.

Föroreningsförhållandena

För att få en överblick över det nuvarande läget i fråga om vattenföroreningens

omfattning och olägenheterna därav har vattenvårdskommittén från

länsstyrelserna inhämtat vissa upplysningar, nämligen dels redogörelser för

aktuella föroreningsfall och de olägenheter, som härigenom uppstått, dels

förteckningar över redan befintliga, mera bestämt planerade samt ytterligare

erforderliga reningsanläggningar för kommunala avlopp i tätorter med

mera än 200 invånare, dels slutligen uppgifter om i vilken omfattning länsstyrelserna

haft anledning att under åren 1947—1953 med stöd av hälsovårdsstadgan

ge föreläggande för kommuner och industrier att åstadkomma

erforderliga anordningar för behandling av avloppsvatten.

Vad angår de från länsstyrelserna inkomna redogörelserna för aktuella

föroreningsfall sammanfattar kommittén deras innehåll på

följande sätt. Flertalet vattendrag i de södra och mellersta delarna av landet

utnyttjas som recipienter på ett sätt, som medför uppenbara olägenheter. I

de nordligaste länen är vattenföroreningen visserligen mera koncentrerad

till vissa punkter men medför även där olägenheter, eftersom föroreningen

är lokaliserad till bebyggelsecentra. Enligt kommitténs uppfattning förorsakas

den stigande föroreningen av vattendragen av såväl kommunala som

industriella avloppsutsläpp.

Den ökade utsläppningen av kloakvatten belyses av följande uppgifter

från bostads- och byggnadsstalistiken.

Under åren 1941—1945 byggdes närmare 175 000 lägenheter i hela landet.

Med hänsyn till gällande bestämmelser för statsbidrag torde man kunna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1957

räkna med att praktiskt taget samtliga dessa bostäder var försedda med

vatten och avlopp samt vattenklosett. Motsvarande uppgifter för senare år

finnes icke, men enbart i de 53 städer, som den fortlöpande byggnadsstatistiken

omfattar, färdigställdes under åren 1946—1953 över 210 000 lägenheter.

Man kan f. n. räkna med att bortåt 60 000 lägenheter, praktiskt taget alla

försedda med vattenklosett, tillkommer årligen. Kommittén erinrar härvid

om att sådana bekvämligheter som vattenklosett för endast ett par årtionden

sedan ej förekom på landsbygden och endast sällan i samhällen men

att de successivt genom bostadsstandardens höjning har blivit allt vanligare

i hela landet. Under det att förorening genom kommunala avlopp tidigare

främst vållades av städer och stadsliknande samhällen, har man därför alltmera

att räkna med förorening från hela landets bebyggelse som en belastning

på vattendragen.

Till belysning av industriens roll i fråga om vattenföroreningen anför

kommittén vissa indextal, grundade på kommerskollegii industristatistik,

vilka visar en betydande produktionsstegring inom åtskilliga av de mest förorenande

branscherna. Vidare framhålles, att i fråga om vissa branscher,

såsom mejerier och slakterier, sedan länge pågår en koncentration av driften

till ett färre antal större företag. Detta innebär ett mindre antal föroreningspunkter,

men en större belastning på recipienterna, därigenom att

större mängder spil (vatten tillföres på ett och samma ställe. Å andra sidan

ger dock denna driftskoncentration till större enheter bättre möjligheter att

vidtaga erforderliga åtgärder.

De av kommittén inhämtade uppgifterna rörande redan vidtagna, planerade

eller ytterligare erforderliga åtgärder till motverkande av vattenförorening

visar, att det vid redovisningstillfället kring årsskiftet 1953/54

i hela landet fanns endast ett trettiotal anläggningar för höggradig behandling

av kommunalt avloppsvatten. Bortåt ett hundratal nya anläggningar för

höggradig behandling var projekterade och väntades komma till utförande

inom en mer eller mindre nära framtid. Ytterligare mer än 500 anläggningar

av detta slag ansågs emellertid enligt distriktsingenjörernas bedömande

vara erforderliga.

Enklare anläggningar för enbart slamavskiljning fanns i 470 kommuner

och var projekterade i något över 650 kommuner. För mer än ytterligare

800 kommuner redovisades emellertid behov av anläggningar för slamavskiljning.

Såsom kommittén framhåller, vidtager sålunda åtskilliga kommuner redan

nu åtgärder för att motverka vattenförorening. Medan f. n. någon form

av behandling av avloppsvattnet finnes för 1 760 000 personer, skulle enligt

tillgängliga uppgifter nya behandlingsverk eller övergång från låggradig till

höggradig behandling planeras för ytterligare 2 690 000 personer. Utöver de

projekterade anläggningarna beräknas emellertid anläggningar erfordras

för betydligt över 2 000 000 personer. Av dessa ytterligare anläggningar

skulle sådana för över 1 000 000 personer avse höggradig behandling.

Kostnaderna för de vid årsskiftet 1953/54 projekterade anläggningarna

beräknas belöpa sig till i runt tal 540 miljoner kronor. De anläggningar,

som angivits skola erfordras därutöver, torde kräva ungefär lika stort in
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

vesteringsbelopp. I dessa kostnader innefattas dock vanligtvis icke blott

kostnader för behandlingsverk utan även för avskärande ledningar och

andra anläggningsarbeten. I de flesta fall torde vidare kostnaderna för behandlingsverken

uppgå till betydligt lägre belopp än anläggningen av avloppsledningar.

Här berörda investeringsbehov avser emellertid endast åtgärder

från kommunernas sida. Härutöver kommer sådan behandling av industriellt

spillvatten, som kan fordra särskilda åtgärder, innan det förorenade

vattnet utsläppes i kommunalt avloppsnät eller direkt i recipient.

Förelägganden med stöd av hälsovårdsstadgan har under åren

1947—1953 skett i 44 fall, därav 16 i Malmöhus län, 9 i Älvsborgs län, 7 i

Kopparbergs län, 6 i Skaraborgs län, 2 i Kristianstads län och 1 i vartdera

Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Gävleborgs län. Att förelägganden

tillgripits i så ringa omfattning, torde i viss mån ha betingats

av investeringsbegränsningen på byggnadsområdet. Länsstyrelserna synes

även tillämpa olika praxis.

Olägenheterna av vattenföroreningen

Vattenvårdskommittén framhåller, att den fortsatta utbyggnaden av industrien,

rationaliseringen av jordbruket och bostadsstandardens höjning

medför successivt försvårad vattenförorening och alltmera påtagliga olägenheter

därav, om icke effektiva motåtgärder vidtages. Olägenheterna av

vattenföroreningen kan enligt kommitténs uppfattning sammanfattas på

följande sätt.

Avloppsutsläppen från vattenklosetter, vissa livsmedelsindustrier m. m.

medför risker för sjukdomsspridning bland såväl människor som djur. Vanligen

är det svårt att direkt visa, att sjukdomar spritts genom förorenat

vatten. I några fall har så dock kunnat konstateras. Dessa risker har lett

till att under senare år badförbud utfärdats vid ett stort antal badplatser på

olika håll i landet. Vid lokala undersökningar har konstaterats infiltration

av förorenat avloppsvatten i brunnar och andra vattentäkter. Särskilda

skyddsåtgärder har måst vidtagas vid vattenverk, som använder ytvatten.

1 detta sammanhang må nämnas, att redan en sådan verkan av vattenföroreningen

som ökad algvegetation till följd av avloppsvattnens gödningseffekt

kan försvåra ytvattnets användande som råvatten till vattenverk. Vidare

har särskilt på en del håll i de södra delarna av landet svårigheter uppstått

att från vattendragen erhålla tillfredsställande dricksvatten för husdjuren.

Vattenföroreningens inverkan på fisket är mest påtaglig vid de fall av

fiskdöd, som emellanåt förekommer och som kan härledas från utsläpp av

industriella eller andra föroreningar. Skadorna av sådan fiskdöd är emellertid

i vårt land begränsade. Vattenföroreningen torde dock även härutöver

i många vattendrag ha en menlig inverkan på fiskbeståndets utvecklingsmöjligheter

och sammansättning. Det bör också erinras om att skadorna

på fisket är till men icke blott för det yrkesmässigt bedrivna insjöoch

kustfisket utan även för det omfattande binärings- och fritidsfiske, som

utövas i vårt land och som för ett ständigt växande antal människor både

i städerna och på landsbygden är en viktig rekreationsmöjlighet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1957

Vattendragens användande för fritidssysselsättning har även i övrigt avsevärt

begränsats på grund av förorening. Redan förut har nämnts, att

allt flera förbud mot badning måste utfärdas av myndigheterna. Luktobehag,

osnygghet i form av flytande orenlighet, nedskräpning av stränder samt

nedsmutsning av båtar är vidare uppenbara olägenheter, som icke kan tillåtas.

Sådana företeelser, vållade antingen direkt av kloakutsläppens innehåll

eller indirekt av processer, som uppkommer i vattendragen till följd av kloakvattnet,

är numera synnerligen vanligt förekommande i närheten av både

större och mindre samhällen.

Vattenföroreningen inverkar slutligen på vattendragens natur och på landskapsbilden.

Avloppsvattnen tillför vattendragen stora mängder näringsämnen,

som kan helt förändra ett vattenområdes ursprungliga karaktär och

vålla uppslamning och igenväxning. Detta är redan nu påtagligt i ett stort

antal sjöar och vattendrag i södra och mellersta Sverige. På längre sikt blir

dessa förändringar av vattendragens natur ett speciellt naturskyddsproblem.

Igenväxningen av stränderna med täta vassar och över huvud taget den

ökade vegetationen i vattendragen begränsar också dessas användbarhet för

bad och friluftsliv.

Riktlinjer för saneringsåtgärder

Olägenheter av här ifrågavarande slag har enligt vattenvårdskommitténs

mening nått en omfattning, som fordrar snara och ingripande åtgärder från

samhällets sida. Om möjligheterna att komma till rätta med nu rådande

missförhållnaden, anför kommittén följande.

För att få till stånd en sanering av vattendragen och en tillfredsställande

ordning för framtiden fordras i första hand eu mycket omfattande utbyggnad

av behandlingsanläggningarna för avloppsvatten. En viktig principiell

fråga är härvid, vilken grad av behandling som bör krävas. I direktiven

för kommitténs arbete har nämnts, att vissa normer för avloppsvattnens beskaffenhet

möjligen kunde uppställas. Under loppet av kommitténs arbete

har också bl. a. från kommunalt håll dylika generella normer efterlysts. Enligt

kommitténs mening torde det dock i vart fall f. n. icke vara möjligt att

uppställa sådana normer. Det ligger i sakens natur, att olika anspråk får

ställas på vattendragens renhet alltefter dessas belägenhet och de sociala,

hygieniska eller ekonomiska uppgifter, som lägges på vattendragen. Förhållandena

i en landsända kan vara sådana, att ingen annan möjlighet att lösa

avloppsfrågan föreligger än att anlita ett visst vattendrag, även om detta därigenom

blir överbelastat. Det kan med andra ord bli nödvändigt att uppoffra

någon del av ett vattendrag och där inskränka sig till att begränsa

skadeverkningarna. Lyckligtvis är emellertid detta undantagsfall. Under

förutsättning av lämplig behandling av avloppsvattnet kan vattendragen i

regel både fullgöra uppgiften att föra bort och i huvudsak oskadliggöra avfallet

och samtidigt tjäna andra nyttiga ändamål såsom vattenförsörjning,

fiske och rekreation. Vattenvårdens verkställande myndigheter bör i varje

särskilt fall ställa kravet på vattnets renhet så högt, som med ett rimligt

beaktande av sociala och ekonomiska synpunkter är möjligt. Men bedömningen

av vilka fordringar som därvid bör uppställas måste som hittills ske

från fall till fall med hänsyn till förhållandena på varje ort.

Vad angår de praktiskt tillgängliga behandlingsmetoderna brukar man i

första hand skilja mellan låggradig och höggradig behandling.

Den förra och enklare metoden innebär, att fasta beståndsdelar samt av
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1957

sättningsbart slam, fett ocli olja frånskiljes kloakvattnet genom s. k. slamavskiljning.

Genom denna behandling befrias vattendragen från en del av

de föroreningsämnen, som kloakvattnet innehåller och som annars skulle

belasta recipienten och medföra osnygghet vid stränder o. s. v. Ur sanitär

synpunkt är metoden emellertid otillräcklig, i det att smittämnen kan föras

ut i vattendragen, i vart fall om icke klorering sker. Vidare avlägsnas endast

omkring en tredjedel av den syrgasförbrukande substansen. Om man skall

kunna nöja sig med enbart slamavskiljning, förutsättes därför, att recipienten

har mycket god självreningsförmåga.

Höggradig eller biologisk behandling sker vid större anläggningar på så

sätt, att avloppsvattnet efter slamavskiljning får passera s. k. biologisk bädd

eller behandling i luftningsbassänger enligt den s. k. aktivt-slammetoden.

Behandlingen innebär, att de organiska ämnena nedbrytes av mikroorganismer.

Under denna process reduceras i hög grad även avloppsvattnets innehåll

av bakterier. Metoden ger sålunda betydligt mera tillfredsställande

resultat än enbart slamavskiljning men ställer sig avsevärt dyrare i fråga

om både anläggnings- och driftkostnader. Allt efter avloppsvattnets beskaffenhet

kan den biologiska behandlingen kompletteras med oiika andra metoder.

Det bör vidare framhållas, att normalt kommunalt avloppsvatten även

efter biologisk behandling innehåller betydande mängder näringssalter,

främst kväve och fosfat. Då recipienten är känslig för näringstillförsel, kan

även biologiskt behandlat avloppsvatten medföra skador genom rikare växtlighet

i vattendraget och vid stränderna. Under sådana förhållanden bör eftersträvas

att komplettera behandlingen med särskilda åtgärder för att avlägsna

näringssalterna. Detta kan, när lämpliga betingelser föreligger, ske

genom att infiltrera det behandlade avloppsvattnet i mark, varvid vattnet

eventuellt kan nyttjas för konstgjord bevattning och näringssalterna tillgodogöras

som gödning. De kan också avlägsnas genom att vattnet får passera

särskilda dammsystem före utsläppandet. I detta sammanhang må anföras,

att det givetvis i och för sig är önskvärt att till jorden återföra de näringsämnen,

som medföljer avloppsvattnet. Detta har emellertid hittills icke visat

sig vara ekonomiskt realiserbart i någon större skala. Frågan har dock omfattats

med stort intresse även i vårt land och iorde böra beaktas av forskningen.

Såväl vid slamavskiljning som vid biologisk behandling bör avloppsvattnet

under vissa förhållanden kloreras före utsläppandet. Således bör, enligt

medicinalstyrelsens anvisningar, avloppsvattnet från sanatorier och epidemisjukhus

alltid underkastas effektiv klorering före utsläppandet i recipient

eller kommunalt avloppsnät. Den primära åtgärden för skydd av

friluftsbad bör vara att så långt möjligt se till att utledning även av behandlat

kommunalt avloppsvatten ej sker i närheten av badplats. Om detta

ej kan ordnas, bör avloppsvattnet under badsäsongen kloreras före utsläppandet.

Man måste emellertid beakta, att klorering i alla sådana fall,

där utspädningen i recipienten är förhållandevis liten, ej kan ersätta den

biologiska reningen. Även en relativt stark klorering minskar ej den syrgastärande

organiska substansen med mer än 15 ä 30 procent, medan eu biologisk

rening har en reningseffekt av 70 å 95 procent. Därtill kommer, ätt

en klorering i viss utsträckning avbryter och fördröjer de naturliga självreningsprocesserna

i recipienten.

Vid mindre anläggningar för några få eller för enstaka fastigheter kan

biologisk behandling åstadkommas i s. k. utjäsningskammare, markbädd

eller damm.

Även om avloppsvatten i viss mån kan användas för bevattning och där
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

med oskadliggöras genom infiltration, torde man få räkna med att den praktiskt

användbara möjligheten att bortföra avloppsvattnet även i fortsättningen

måste bli att släppa ut detta i sjöar och vattendrag eller i havet.

Kommittén räknar därför med att kommunalt avloppsvatten från praktiskt

taget alla större och medelstora tätorter kommer att fordra en mera fullständig

behandling än slamavskiljning. Där recipienten icke tål någon högre

belastning av föroreningsämnen, torde del även för ett stort antal mindre

tätorter liksom också i vissa fall för mindre grupper av fastigheter samt

t. o. in. för enstaka fastigheter komma att erfordras eu eller annan form av

längre gående behandling av avloppsvattnet. Då recipienten är känslig för

näringstillförsel, bör vidare enligt kommitténs mening, särskilt såvitt gäller

de något större anläggningarna, för framtiden i högre grad än hittills

beaktas, att behov ofta kan föreligga att så långt som möjligt avlägsna i

biologiskt behandlat avloppsvatten kvarvarande näringssalter.

Enligt kommitténs mening bör sålunda höga krav ställas på avloppsvattnets

behandling, innan det släppes ut i vattendrag. Kommittén har emellertid

främst av ekonomiska skäl icke ansett sig kunna generellt kräva höggradig

behandling. Kommittén föreslår emellertid, att kloakvatten från avlopp,

vartill vattenklosett är ansluten, icke skall få utsläppas med mindre slamavskiljning

företagits. Denna bestämmelse kan anses innefatta fastställande

av en allmän minimistandard. En fullständigare behandling bör dock eftersträvas

och skall, om den icke frivilligt företages, liksom hittills kunna

föreskrivas av vattendomstol genom skälighetsprövning eller åläggas av

länsstyrelse eller hälsovårdsnämnd.

Kommittén har i sina författningsförslag även förordat vissa åtgärder i

syfte att underlätta eu förebyggande planering av bebyggelse och industrilokalisering.

I förevarande sammanhang bör vidare nämnas, att kommittén

anför vissa synpunkter på frågan om finansieringen av de erforderliga anläggningarna

för behandling av avloppsvatten. Kommittén uttalar härom

bl. a. följande.

De omfattande investeringar till kommunala vatten- och avloppsanläggningar,

som erfordras under en framtid får till största delen bäras av kommunerna

och/eller fastighetsägarna. Staten lämnar visserligen f. n. i en

del fall bidrag, som i de orter, där bidragen utgår, är av väsentlig betydelse

för projektens finansiering. Det för budgetåret 1954/55 för ändamålet beviljade

anslaget uppgår till 25 miljoner kronor. Kommittén har i skrivelse

den It) oktober 1953 föreslagit, att Kungl. Maj :ts kungörelse den 13 februari

1953 angående statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar skall kompletteras

med en uttrycklig föreskrift, att statsbidrag till avloppsanläggning ej

må beviljas, med mindre i företaget samtidigt ingår erforderlig behandlingsanläggning.

I denna fråga må ytterligare anföras följande.

Vatten- och avloppssakkunniga (SOU 1951: 26) har uttalat, att statsbidrag

principiellt endast skall utgå för befintlig bebyggelses förseende med tidsenliga

vatten- och avloppsanordningar. Sedan all den befintliga bebyggelse,

som skäligen bör utrustas med sådana anordningar under eu viss upprustningsperiod,

av de sakkunniga beräknad till 20 år, blivit försedd härmed,

skulle statsbidragsverksamheten kunna upphöra. Vattenvårdskommittén vill

också erinra om att vatten- och avloppssakkunniga föreslagit ändrade bidragsgrunder

med ökad möjlighet för kommunerna att täcka anläggningskostnaderna

med avgifter från brukarna. Förevarande spörsmål faller i

och för sig icke inom kommitténs uppdrag. Ett fortsatt statligt främjande

av en verksamhet, som leder till ökad vattenförorening, finner emellertid

kommittén betänklig, om icke tillräckliga åtgärder samtidigt vidtages mot

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1957

11

föroreningen. Kommittén vill därför ifrågasätta en omprövning av den statliga

bidragspolitiken på förevarande område, så att möjligheterna att erhålla

statsbidrag åtminstone successivt överföres till att huvudsakligen avse behandlingsanläggningar.

De byggnadsåtgärder, som erfordras, kommer att åsamka kommunerna

mycket stora utgifter. Med hänsyn härtill kan som en komplettering eller

som ett alternativ till nyssnämnda förslag om statsbidragsmedlens användning

även ifrågasättas, om icke förbättrade lånemöjligheter bör beredas kommunerna,

såvitt gäller anläggningar för motverkande av vattenförorening.

En statlig lånefond med lämpligt avvägda villkor i fråga om ränta och

amorteringsskyldighet torde förtjäna att övervägas.

Den eftersläpning i åtgärderna mot vattenförorening, som vållat nu rådande

missförhållanden, har till betydande del sammanhängt med samhällsekonomien

under krigsåren och tiden därefter. Kommittén förutsätter emellertid,

att i fortsättningen en bättre balans än hittills skall åstadkommas

mellan å ena sidan bostadsbyggandet och å andra sidan åtgärderna mot vattenförorening.

Enligt kommitténs mening bör sålunda frågan om vattendragens sanering

angripas från olika utgångspunkter. Kommittén anser emellertid, att det

under alla förhållanden är av särskild vikt, att vattentillsynen erhåller de

resurser och den organisation, som kräves för att den skall kunna fylla sin

uppgift, och att en effektiv tillsynsverksamhet är oundgänglig, för att en tillfredsställande

omvårdnad om vattendragen skall kunna ernås.

Tillsynsverksamhetens nuvarande organisation

Vattenvårdskommittén erinrar om att övervakning av anläggningar, som

kan vålla vattenförorening, f. n. huvudsakligen utövas av tre myndigheter,

nämligen fiskeristyrelsen, medicinalstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I fråga om vattentillsynens nuvarande administration anför kommittén

följande.

Fiskeristyrelsens ämbetsbefattning med vattentillsynen regleras dels i lagen

den 20 juni 1941 om tillsyn över sjöar, vattendrag och andra vattenområden,

dels i styrelsens instruktion (SFS 1949: 4).

1 tillsynslagen sägs, att fiskeristyrelsen skall utöva tillsyn ur fiske- och

naturskyddssynpunkt samt, i den mån så lämpligen kan ske, ur hälsovårdssynpunkt.

Om tillsynens utövande ger lagen följande föreskrifter.

2 §. Finner tillsynsmyndigheten, att industriellt avloppsvatten eller kloakvatten

genom förorening medför olägenhet av någon betydelse, äger den meddela

råd och anvisningar angående lämplig åtgärd till motverkande därav.

3 §. När omständigheterna därtill föranleda, äger tillsynsmyndigheten

hos länsstyrelsen göra framställning om förbud mot utsläppande av avloppsvatten

utan erforderlig rening eller angående åtgärd till motverkande av olägenhet

genom utsläppande därav.

Med avseende å länsstyrelsens prövning skall vad i hälsovårdsstadgan

föreskrives äga motsvarande tillämpning.

4 §. Finnes vattendomstols prövning erforderlig, äger tillsynsmyndigheten

hos vattendomstolen föra talan om förbud eller åtgärd, varom i 3 § sägs, efter

vad i vattenlagen är stadgat.

Tillsynsmyndigheten må ock eljest i ärende angående vattenförorening

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1957

föra talan hos vattendomstol ävensom vid syneförrättning enligt 10 kap.

vattenlagen.

I fiskeristyrelsens instruktion preciseras styrelsens befogenheter som tillsynsmyndighet

på följande sätt.

1. Såsom tillsynsmyndighet... skall styrelsen iakttaga en opartisk hållning

gentemot olika intressenter vid vattendrag, sjö eller annat vattenområde.

Det åligger vidare styrelsen i dess nämnda egenskap bl. a.,

att granska anmälningar om nya fabriker eller andra industriella inrättningar,

som omförmälas i kungörelsen om förprövning rörande åtgärder till

motverkande av vattenförorening m. m., samt om ändringen eller utvidgningen

av driften vid sådana fabriker eller inrättningar,

att granska anmälningar om kloakvattenledningar, som avses i nämnda

kungörelse,

att tillställa vederbörande hälsovårdsnämnd avskrift av yttrande i anledning

av anmälan enligt samma kungörelse,

att granska handlingar, som jämlikt stadgande i 10 och 11 kap. vattenlagen

översändas till styrelsen,

att genom inspektion skaffa sig kännedom om fabriker och andra industriella

inrättningar, städer och samhällen, vilkas avloppsvatten kan medföra

menlig vattenförorening, ävensom tillse, att i vederbörlig ordning meddelade

föreskrifter till motverkande därav iakttagas, samt

att med uppmärksamhet följa teknikens utveckling i fråga om de medel,

som kunna användas för att motverka vattenförorening.

2. I den verksamhet, som avses i punkt 1 bör styrelsen iakttaga varsamhet

samt söka på övertygelsens väg bibringa vederbörande insikt om behovet av

åtgärder för att motverka vattenförorening.

3. Innan styrelsen ur hälsovårdssynpunkt hos vattendomstol väcker talan,

som avses i 5 § lagen om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden,

skall styrelsen samråda med länsstyrelsen.

I mål och ärende, som är av väsentlig betydelse ur naturskyddssynpunkt,

skall styrelsen samråda med vetenskapsakademien eller annat sakkunnigt

naturskyddsorgan.

Anser styrelsen, att i ansökningsmål eller syneförrättning eller efter stämning

talan bör föras ur allmän synpunkt, och finner styrelsen, att målet är

av beskaffenhet att styrelsen ej själv lämpligen bör utföra sådan talan, skall

den göra framställning hos kammarkollegiet att kollegiet måtte utföra nämnda

talan. Utan uppdrag av kollegiet må ej efter stämning föras talan om utgivande

av fiskeavgift.

Fiskeristyrelsens handläggning av ärenden rörande vattentillsyn sker genom

styrelsens tillsynsavdelning, som är förlagd till Drottningholm. Avdelningen

består efter viss provisorisk förstärkning fr. o. m. den 1 juli 1954

av följande tio befattningar:

1 överinspektör .......................... Ce 33

1 biologisk laborator....................... Ce 31

1 teknisk laborator.........................Ce 31

1 byråinspektör .......................... Ce 27

1 byråinspektör .......................... Cg 27

1 assistent i reglerad befordringsgång........

1 kanslibiträde ........................... Ca 11

1 laboratoriebiträde ....................... Ce 8

1 tekniskt biträde i reglerad befordringsgång. .

1 skrivbiträde i reglerad befordringsgång... .

I fråga om vattenförorening skall vidare övervakning, såvitt angår skadeverkning

på fisket, även ske genom de sju fiskeriintendenter, som är under
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

13

ställda fiskerislyrelsen och som med fördelning på olika distrikt utgör den

statliga lokala fiskeriadininistrationen, samt genom hushållningssällskapens

fiskeritjänstemän. En eller flera befattningshavare av sistnämnda kategori,

länsfiskeriassistenter, finnes inom samtliga län med undantag för Göteborgs

och Bohus län; sammanlagt finnes omkring 35 länsfiskeriassistenter i hela

landet.

Om hälsovårdsmyndigheternas befogenheter i fråga om vattentillsyn säges

i tillsynslagen endast, att tillsyn ur hälsovårdssynpunkt skall utövas av hälsovårdsmyndigheterna

enligt vad därom särskilt stadgas. Medicinalstyrelsens

uppgifter på området fixeras icke heller i instruktionen för denna styrelse

(SFS 1947: 573), utan härledes ur dennas allmänna ämbetsbefattning med

hälso- och sjukvården och ur hälsovårdsstadgan. Förslag har tidigare framlagts,

att medicinalstyrelsen skulle erhålla särskilda befattningar för vattentillsyn

ur medicinskt-hygieniska synpunkter. Några sådana befattningar har

emellertid icke inrättats.

Lälcarstaten (förste provinsialläkare, förste stadsläkare, provinsialläkare)

har i likhet med medicinalstyrelsen att ur allmänna hälsovårdssynpunkter

och särskilt med hänsyn till hälsovårdsstadgans föreskrifter övervaka vattenhygienen.

Inom kommunerna tillkommer det slutligen hälsovårdsnämnderna

att i enlighet med vad hälsovårdsstadgan och kommunala reglementen föreskriver

övervaka vattenhygienen. Inom några landstingsområden finnes vidare

särskilda landstingsanställda hälsovårdskonsulenter med uppgift bl. a.

att biträda hälsovårdsnämnderna på detta och andra hälsovårdsområden.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå samt distriktsingenjörerna

för vatten och avlopp handhar tekniskt-ekonomiska ärenden

rörande vattenförsörjning och avlopp. Hit hör den statliga bidragsverksamheten

på detta område samt framför allt den planläggningsverksamhet beträffande

vatten- och avloppsfrågor, som är en del av bebyggelseplaneringen.

Denna planeringsverksamhet har betydelse för vattenvården därigenom, att

enligt byggnadslagen bebyggelse skall utformas med hänsyn till vilka åtgärder

som kan erfordras för att motverka vattenförorening.

Vatten- och avloppsorganisationen har därjämte vissa direkta övervakningsuppgifter.

Den har sålunda inseende över vattentäktspr oj ektering och

brunnsborrning samt övervakar skötseln av de anläggningar för behandling

av avloppsvatten, till vilka statsbidrag lämnats. Om dylik anläggning icke

underhålles och skötes på tillfredsställande sätt, kan statsbidraget återkrävas.

Vatten- och avloppsbyrån har f. n. omkring 25 befattningshavare, varav

ungefär 15 har teknisk utbildning vid högskola eller annan undervisningsanstalt.

Antalet distriktsingenjörer är 15. Varje distriktsingenjör har vanligen

till sitt biträde en ingenjör med högskoleutbildning samt en eller flera

ingenjörer med lägre utbildning. Inalles omfattar distriktsingenjörsorganisationen

omkring 70 befattningar.

Kommitténs förslag

Vattcntillsijnens centrala administration

Vid behandlingen av frågan om hur vattentillsynen bör ordnas behandlar

vattenvårdskommittén till en början det särskilda spörsmålet om hur den

centrala tillsynsmyndigheten bör placeras i administrativt hänseende. Kommittén

erinrar därvid om alt denna fråga förut behandlats i två under senare

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

tid framlagda offentliga utredningar. I 1946 års vatten- och avloppssakkunnigas

betänkande (SOU 1951: 26) förordas sålunda, att de uppgifter i

fråga om åtgärder till motverkande av vattenförorening, som ankommer på

fiskeiästyrelsen skall överföras på de organ, som enligt förslaget skall handha

vatten- och avloppsfrågor. Vidare har folkbadsutredningen i ett delbetänkande

angående bedömning, rening och skydd av badvatten (SOU 1953: 35)

framfört vissa synpunkter på denna organisationsfråga, varvid utredningen

förordat eu närmare samverkan mellan fiskeristyrelsens tillsynsavdelning

och statens institut för folkhälsan.

Vattenvårdskommittén framhåller för sin del, att det självfallet är av

största betydelse, att en så effektiv och rationell organisation som möjligt

skapas för omvårdnaden om vattentillgångarna i landet. Enligt kommitténs

mening är emellertid möjligheterna att ordna den centrala organisationen på

förevarande område begränsade till följande alternativ, nämligen

1) nuvarande ordning med fiskeristyrelsen såsom tillsynsmyndighet bibehålies;
2)

anknytning av tillsynsverksamheten äger rum till statens institut för

folkhälsan (folkbadsutredningens förslag) eller till medicinalstyrelsen;

3) vattentillsynen inordnas i en ny vatten- och avloppsorganisation (vatten-

och avloppssakkunnigas förslag); eller

4) en helt fristående vattenvårdsmyndighet tillskapas.

Fördelarna och olägenheterna hos de nämnda alternativen ur den allmänna

vattenvårdens intressen ter sig enligt kommitténs uppfattning på

följande sätt.

Alternativ 1. Bibehållande av nuvarande ordning med tillsynsmyndigheten

såsom en avdelning av fiskeristyrelsen torde enligt vad erfarenheten visat,

iå anses som en mindre lycklig lösning. Ur samordningssynpunkt erbjuder

detta alternativ ingen förbättring. En rationell vattenvård" är visserligen av

stort intresse även för fisket, men det torde vara obestridligt, att de skärpta

åtgärder för motverkande av vattenförorening, som nu erfordras, icke till

huvudsaklig del är motiverade av hänsyn till fiskerinäringen utan mera ur

hygieniska synpunkter samt med hänsyn till allmänna naturskydds- och

fritidsintressen. Det är därför uppenbart, att tillsynsmyndigheten kommer

att till största delen ha sin verksamhet förlagd till'' hälsovårdens och naturskyddets

områden. I detta sammanhang må anmärkas, att tillsynsmyndighetens

nuvarande benämning, fiskeristyrelsens tillsynsavdelning, under alla

förhållanden synes vara olämplig, då den lätt leder till missuppfattningen

att myndighetens uppgifter skulle vara begränsade till att avse skydd av ''fiskets

intressen.

Kommittén vill också erinra om att fiskeristyrelsens arbetsuppgifter i övrigt

endast har liten beröring med vattenvårdsfrågorna. Fiskeristyrelsens

huvudsakliga arbetsinriktning framgår också av dess sammansättning. Styrelsen

utgöres nämligen f. n. av överdirektören, tre representanter för havsfiskets

organisationer, en representant för insjöfiskarna och en representant

för fiskhandeln.

Härtill kommer att fiskeristyrelsens huvudadministration är förlagd till

Göteborg, medan tillsynsavdelningen är förlagd till Drottningholm.'' Även

denna anordning kan betraktas som en organisatorisk olägenhet. Én förflyttning

av tillsynsavdelningen till Göteborg har icke från något håll ifrågasatts.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

15

Alternativ 2. Medicinalstyrelsen och i viss mån även statens institut för

folkhälsan har sedan gammalt vissa tillsynsuppgifter på vattenfrågornas

område ur hygienisk synpunkt.

Statens folkbadsutredning har i sitt första delbetänkande (SOU 1953: 35)

förordat, att tillsynsverksamheten skall på visst sätt knytas till institutet

för folkhälsan. Utredningen har nämligen ansett, alt en effektivare ordning

på detta område endast kan nås genom att den nuvarande splittringen av

arbetsuppgifterna på olika organ häves. Utredningen har därjämte betonat

behovet av ökad forskning inom olika grenar. Såsom eif slutmål bör enligt

utredningens mening eftersträvas att få till stånd en central myndighet för

vattenhygieniska frågor med en inspektionsavdelning och en forskningsavdelning.

Utredningen har därvid närmast tänkt sig, att denna myndighet

skall knytas till statens institut för folkhälsan. Såsom ett första steg att

förverkliga denna plan på längre sikt, har utredningen förordat, att dels

lolkhälsoinstitutets vattenlaboratorium in. m. skall organiseras som en särskild

vattenhygienisk avdelning, dels fiskeristyrelsens tillsynsavdelning, förstärkt

med viss vattenbyggnadsteknisk sakkunskap, skall få en fristående

ställning direkt under inrikesdepartementet. För att få till stånd en nära

samverkan mellan dessa organ har utredningen vidare ifrågasatt, om icke

den vattenhygieniska avdelningen och tillsynsmyndigheten bör sammanföras

till gemensamma lokaler, förslagsvis vid folkhälsoinstitutets nuvarande

byggnad.

Vattenvårdskommittén har varit i tillfälle att dryfta denna fråga med

folkhälsoinstitutsutredningen. Härvid har framkommit, att statens institut

för folkhälsan i fortsättningen avses skola få en än mer utpräglad karaktär

av forskningsinstitution än hittills. Administrativa uppgifter bör således

icke handläggas av institutet. Dess arbetsuppgifter på det vattenhygieniska

området förutsättes skola bestå men vara särskilt inriktade på forskning.

Institutet har på detta område också en särskild funktion som forskningsoch

utbildningsinstitution, delvis med självständiga uppgifter, men särskilt

på det vattenhygieniska området med anknytning till Karolinska institutet.

Under dessa förhållanden kan det icke anses lämpligt att organisatoriskt

sammanföra folkhälsoinstitutets och tillsynsmyndighetens verksamhet.

I detta sammanhang har vattenvårdskommittén även övervägt möjligheterna

att överföra tillsynsverksamheten till medicinalstyrelsen såsom varande

det centrala administrativa organet på hälsovårdens område. Tillsynsavdelningen

kunde härvid tänkas inordnas under medicinalstyrelsen i ungefär

samma form, i vilken avdelningen f. n. är knuten till fiskeristyrelsen.

En sådan lösning av organisationsfrågan skulle erbjuda en bestämd fördel

jämfört med nuvarande ordning därigenom, att en direkt organisatorisk

samordning erhölles mellan hälsovårdsorganisationen och vatten tillsynen.

Denna väg torde emellertid knappast vara framkomlig. Vid medicinalstyrelsens

omorganisation år 1947 befanns det vara av praktiska skäl nödvändigt

att begränsa dess ämbetsområde, varför vissa ärenden, som i och

för sig har nära samband med hälsovården, måste överföras till den samtidigt

inrättade veterinärstyrelsen. Även därefter har det visat sig erforderligt

att utbryta vissa uppgifter och institutioner från medicinalstyrelsens

förvaltning. Det torde därför icke vara lämpligt att belasta medicinalstyrelsen

med nya omfattande åligganden av den art, som vattentillsynen innebär.

Medicinalstyrelsens ämbetsområde omfattar dessutom till huvudsaklig del

andra förvaltningsuppgifter än dem, som berör vattenvården i vidare mening.

Även av sistnämnda skäl kan det ifrågasättas, om medicinalstyrelsen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

är rätt forum för i vart fall sådana vattentillsynsärenden, som har mindre

betydelse ur hygienisk synpunkt men som bör tillmätas stor vikt i andra

hänseenden. Detta gäller särskilt sådan industriell förorening, som icke

medför några vådor ,ur hälsosynpunkt, men även allmänna naturskyddsintressen

in. in.

Alternativ 3. Enligt vatten- och avloppssalckunnigas förslag bör det nya

centralorganet för vatten- och avloppsfrågor samt för tillsynsverksamheten

i huvudsak ha följande organisation.

En till byggnadsstyrelsen knuten nämnd, vatten- och avloppsnämnden,

bör under chefskap av en överdirektör leda avdelningens arbete. Nämnden

förutsättes skola bestå av, förutom överdirektören, ytterligare en representant

för byggnadsstyrelsen, en representant för envar av bostadsstyrelsen,

lantbruksstyrelsen och medicinalstyrelsen samt därjämte förslagsvis två

personer med erfarenhet av bebyggelse- samt vatten- och avloppsfrågor

inom landskommunerna. Beträffande vatten- och avloppsfrågor, som har

samband med planärenden och bebyggelseplanering, bör beslutanderätten

tillkomma byggnadsstyrelsen. I ärenden angående statsbidrag till vattenoch

avloppsanläggningar liksom i ärenden angående kostnadsfördelning

och andra frågor enligt vattenlagen samt tillsynsverksamheten avses däremot

vatten- och avloppsnämnden skola ha beslutanderätten.

Tillsynsavdelningen föreslås i förhållande till nämnden skola få en ställning,

motsvarande den, som den f. n. har till fiskeristyrelsen. Med hänsyn

till svårigheten för ett centralt organ att övervaka föroreningspunkter i hela

landet föreslår de sakkunniga, att de primära övervakningsuppgifterna

skall övertagas av vatten- och avloppsorganisationens lokala organ, d. v. s.

länsstyrelserna underordnade länsingenjörer för vatten- och avloppsfrågor.

Till motivering för förslaget att sammanföra vatten- och avloppsmyndigheten

samt tillsynsmyndigheten till samma ämbetsverk har de sakkunniga

anfört följande.

Tillsynsverksamheten har bl. a. på grund av knappa personalresurser blivit

ojämnt fördelad mellan olika områden, som berörs av vattenförorening.

Detta gäller icke minst kontakten mellan å ena sidan tillsynsmyndigheten,

som i huvudsak har endast övervakande, utredande och rådgivande uppgifter,

samt å andra sidan länsstyrelserna, som jämte vattendomstolarna har

de administrativa och judiciella befogenheterna. Vidare innebär det vissa

olägenheter, att tillsynen är uppdelad på skilda organ för tillsyn dels ur

hälsovårdssynpunkt, dels ur fiske- och naturskyddssynpunkt. Detta medför

vissa svårigheter att i förväg avgöra, vilka olika myndigheter och institutioner

som lämpligen bör inkopplas på eif föroreningsärende, i vilken ordning

de skall inkopplas eller vem som skall anses ha den primära initiativskyldigheten

och huvudansvaret i aktuella föroreningsfall.

En utvidgad lokal vatten- och avloppsorganisation och en effektivare central

vatten- och avloppsmyndighet kommer enligt de sakkunnigas mening att

skapa bättre förutsättningar att framgångsrikt angripa även de problem, som

rör vattenförorening genom avloppsvatten. Såsom förut nämnts förutsättes

härvid, att vatten- och avloppsmyndigheterna skall få i uppdrag att ägna särskild

uppmärksamhet åt vattenföroreningsfrågor. Vatten- och avloppsmyndigheterna

skall också verka för en ändamålsenligare planering både i fråga

om utnyttjandet och skyddet av grund- och ytvattentillgångar för valtentäktsändamål

och i fråga om utnyttjandet av vattendrag och sjöar såsom

recipienter för avloppsvatten.

Genom att överflytta tillsynsavdelningen från fiskeristyrelsen till det

centrala vatten- och avloppsorganet skulle det senare få tillgång till erfor
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 ur 1957

17

derlig sakkunskap på bl. a. limnologiens område. För tillsynsavdelningens

del är det eu fördel att såsom tillhörande det centrala vatten- och avloppsorganet

få nära kontakt med de myndigheter, som har de administrativa

befogenheterna för motverkande av vattenförorening. De sakkunniga har

därför ansett, att enbart en samordning av vatten- och avloppsorganisationen

samt tillsynsavdclningen bör vara likvärdig med en viss personalförstärkning

till båda samt ge en väsentligt rationellare och effektivare organisation

än om de bibehålies åtskilda.

Placeringen av den centrala vatten- och avloppsmyndigheten i byggnadsstyrelsen

har motiverats av att byggnadsstyrelsen i egenskap av planmyndighet

för bebyggelse ansetts vara det ämbetsverk, som har de mest näraliggande

arbetsuppgifterna i fråga om vatten- och avloppsorganisationens

uppgifter som planeringsorgan.

Enligt vattenvårdskommitténs mening är vatten- och avloppssakkunnigas

förslag av intresse genom den möjlighet, som öppnas till samordning av

planeringsverksamheten och vattentillsynen. Det i olika sammanhang framförda

önskemålet om att få till stånd en central myndighet med huvudansvar

för vad som sker på vattenvårdens område skulle i betydande grad

kunna tillgodoses på detta sätt. En organisatorisk samordning gör det vidare

möjligt att med minsta möjliga omgång redan vid planeringen av nya

vatten- och avloppssystem pröva frågan även ur valtenvårdssynpunkt.

En väsentlig fördel med detta alternativ ligger vidare däri, att tillsynsverksamheten

genom distriktsingenjörerna för vatten och avlopp erhåller

en lokal kontrollorganisation för alla de tillsynsuppgifter i fråga om det

stora antalet mindre och medelstora anläggningar för behandling av avloppsvatten,

som icke kan mera kontinuerligt kontrolleras av en central

myndighet. Effektiviteten av detta samarbete kan dock väntas bli större,

om distriktsingenjörerna i vattenvårdsfrågor sorterar under tillsynsmyndigheten.

Enligt vattenvårdskommitténs mening är en samordning med den verksamhet,

som kan utövas av organen för bebyggelse- och bostadsplanering

erforderlig. Den får dock icke ske på sådant sält, att vattenvårdsintresset

sättes i efterhand eller får svårighet att göra sig gällande. En viss fara härför

synes föreligga vid ett genomförande av vatten- och avloppssakkunnigas

förslag.

Tillsynsverksamheten har enligt vattenvårdskommitténs mening en sådan

självständig betydelse, att den icke kan inordnas i ett ämbetsverk med

helt artskilda arbetsuppgifter. En med limnologisk, bakteriologisk och vattenteknisk

sakkunskap utrustad tillsynsmyndighet har en viktig uppgift

att fylla, och dess verksamhet ligger åtminstone delvis vid sidan om planeringsorganens.

Tillsynen över industriella avlopp, befintliga och nytillkommande,

är likaledes eu från nämnda organ fristående arbetsuppgift, som

kräver särskild sakkunskap. Även tillsynsmyndighetens verksamhet i övrigt,

icke minst dess uppgift att föra talan inför domstol i vattenföroreningsmål,

fordrar en mera självständig ställning än vad vatten- och avloppssakkunniga

synes ha förutsatt.

Den föreslagna förläggningen av den centrala vatten- och avloppsorganisationen

samt tillsynsmyndigheten till byggnadsstyrelsen är ur vattenvårdssynpunkt

icke lämplig. Det må i detta sammanhang också erinras om att

av de sju ledamöterna i den föreslagna vatten- och avloppsnämndcn endast

en, nämligen representanten för medicinalstyrelsen, i någon mån företräder

vattenvårdens intressen. Vatten- och avloppssakkunniga har vid över2

llihang till riksdagens protokoll 1907. 1 sunil. Nr 40

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

vägandet av förläggningsfrågan huvudsakligen bedömt denna med hänsyn

till vatten- och avloppsfrågornas betydelse för bebyggelseplaneringen. Ser

man på frågan som ett allmänt vattenvårdsproblem, kan byggnadsstyrelsen

icke anses vara en lämplig administrativ anknytning för vattenvårdsfrågorna.

Alternativ 4. Enligt vattenvårdskommitténs mening bör förevarande organisationsfråga

i främsta rummet bedömas med hänsyn till hur de krav,

som bör ställas på en tillfredsställande vattenvård, bäst kan tillgodoses. För

att en central tillsynsmyndighet skall kunna tillfredsställande handlägga

förekommande föroreningsärenden måste den under betraktande av teknikens

utveckling och ekonomiska förutsättningar bedöma frågan om erforderliga

behandlingsåtgärder med hänsyn till samtliga skilda intressen, som

beröres, såsom hygieniska krav, fiske, naturskydd och andra friluftsintressen,

vattnets användbarhet som intagsvatten för vattenverk och industrier,

som dryck åt betande djur, för bevattning in. m. Dessa intressen representeras

i andra sammanhang av ett flertal skilda ämbetsverk. Det synes då ej

vara riktigt, att ett ämbetsverk, som företräder endast något enstaka eller

möjligen ett par av de nu ifrågavarande intressena, skall fungera som

tillsynsmyndighet över vattenförorening. Detta bleve fallet, om uppgiften

tillädes visst nu befintligt ämbetsverk. Redan det nu sagda torde utgöra tillräckliga

skäl för att ge tillsynsorganet en fristående ställning. Ytterligare

må emellertid framhållas, att vattenvårdsfrågan numera är en samhällsangelägenhet

av sådan betydelse, att det är befogat att hithörande ärenden

liandlägges av en särskild myndighet. Kravet på en fristående ställning företräddes

redan i sakkunnigbetänkandet av år 1939 (SOU 1939:40), i remissyttranden

däröver och i proposition i frågan till 1941 års riksdag vid

den dåvarande fisketillsynsmyndighetens tillkomst.

Den utveckling, vattenföroreningsfrågan undergått under de senast förflutna

femton åren, eller den tid central tillsynsmyndighet funnits, visar

med all tydlighet, att en väsentligt utökad och starkare tillsynsorganisation

är ofrånkomlig. Denna bör uppbyggas så, att den kan tillgodose nuvarande

anspråk och möta den närmaste framtidens krav. Den bör också ha möjlighet

att bedöma föroreningsfrågorna ur vattenhygienisk synpunkt, en

möjlighet som hittills varit praktiskt taget utesluten, då myndigheten ej

förfogat över därför sakkunnig personal. Sådan måste tillföras myndigheten,

och denna bör utrustas med behövligt laboratorium även för bakteriologiska

undersökningar.

Det förslag, som här framlägges, avser organiserandet av en helt fristående

vattenvårdsmyndighet. Denna myndighet, som lämpligen kan benämnas statens

vatteninspektion, bör ledas av en styrelse, bestående av ordförande och

förslagsvis fem ledamöter, varav inspektionens chef bör vara en. Styrelsen

bör ha en sådan sammansättning, att å ena sidan hälsovården, fisket och

naturskyddet samt å andra sidan kommunerna och industrien är företrädda

i densamma.

För att tillgodose önskemålet om bättre administrativ samordning av vattenfrågorna

bör inom vatteninspektionen sammanföras vattentillsynen och

planeringsverksamheten på vatten- och avloppsområdet. Vatteninspektionen

bör sålunda bestå av dels den nuvarande tillsynsavdelningen i fiskeristyrelsen,

varvid förutsättes att avdelningen förstärkes på sätt, som föreslås

av kommittén, dels den nuvarande vatten- och avloppsbyrån i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

En på detta sätt ful i t utbyggd vatteninspektion bör ledas

av eu överdirektör och chef, tillika ordförande i inspektionens styrelse.

Inspektionen bör vara organiserad på två byråer, nämligen dels en tillsyns
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ur W57

19

byrå med därtill hörande undersökningslaboratorium, dels en teknisk-ekonomisk

byrå (vatten- och avloppsbyrå). Vardera byrån bör ledas av en byråchef.

Dessutom torde en mindre kameral avdelning erfordras.

Då kommittén på sätt nyss angivits funnit det möjligt och lämpligt att

sammanföra tillsynsavdelningen med vatten- och avloppsbyrån, kan som huvudsakliga

skäl härför anföras, att på detta sätt möjliggöres en samordning

av olika vattenvårdsfrågor och att ett organ erhålles med huvudansvar för

vattenvården i vidare mening. Genom att distriktsingenjörsorganisationen

blir vatteninspektionens lokala organ, erhålles möjlighet att bl. a. bevaka

vattenvårdens intressen redan på ett tidigt stadium av det planläggningsarbete,

som sker i länsförvaltningen. Vidare underlättas på detta sätt möjligheten

att lösa frågan om övervakningen av grundvattentillgångarna. Vissa

hithörande uppgifter handlägges redan nu vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

vatten- och avloppsbyrå samt av distriktsingenjörerna. Genom en

lämplig disposition av personalen inom den tekniska byrån synes det möjligt

att redan från början få ett önskvärt grepp om förhållandena på detta område.

Vattenvårdskommittén föreslår alltså, att alternativ 4 skall läggas till

grund för en slutlig lösning av vattenvårdens centrala organisation. Om av

praktiska skäl omedelbar uppbyggnad av den avsedda, för tillsynsverksamheten

samt vatten- och avloppsplaneringen gemensamma myndigheten ej

skulle anses möjlig, föreslår kommittén som ett övergångsskede, att tillsynsavdelningen

omedelbart skall utbrytas ur fiskeristyrelsen samt organiseras

som en fristående tillsynsmyndighet. Även på detta tills vidare mindre verk

anses benämningen statens vatteninspektion vara lämplig. Någon

avsevärd olägenhet är enligt kommitténs mening icke att vänta av att

den såsom slutlig avsedda organisationen sålunda skulle uppbyggas i etapper

genom att vatten- och avloppsbyrån först ett eller annat år senare infogas

i densamma. Ur vissa synpunkter anses det till och med lämpligt, att det

centrala tillsynsorganets nya organisation hinner byggas upp och få en viss

stadga, innan det utvidgas med den tekniska avdelningen för vatten och

avlopp. Även svårigheten att omedelbart lösa lokalfrågan säges tala härför.

Under det sålunda tänkta övergångsskedet erfordras icke någon överdirektör

som chef för vatteninspektionen. För inspektionen bör inrättas en

styrelse med förut angiven sammansättning, därvid dock överdirektören ersättes

med en särskild ordförande. I övrigt bör verksamheten ledas av den

överinspektör, likställd med byråchef, vilken skall ingå i den slutliga organisationen.

Skulle principiella hinder anses möta mot en förening av tillsyns- och

planeringsverksamheten, föreslår kommittén att en uppbyggnad av vatteninspektionen

sker i den mindre form, som inspektionen skulle ha under ett

övergångsskede.

För att på departemenlsplanet få till stånd en bättre samordning än f. n.

föreslår kommittén slutligen, att vatteninspektionen skall underställas inrikesdepartementet.

Härför talar enligt kommitténs mening, all detta departement

har att handlägga hälsovårdsärendena, liksom också det förhållandet,

att länsstyrelserna, som handhar åtskilliga administrativa vattenvårdsfrågor,

är underställda inrikesdepartementet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 _ Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

I särskilt yttrande till betänkandet har en ledamot, herr Svensson, uttalat

avvikande uppfattning i förevarande fråga i det hänseendet, att dels principiella

hinder icke kan anses finnas mot den av kommittén förordade sammanslagningen

av tillsynsavdelningen samt vatten- och avloppsbyrån, dels

väsentliga fördelar kan påräknas, om denna sammanslagning sker omedelbart.

Reservanten förordar därför, att sammanslagningen av tillsynsavdelningen

samt vatten- och avloppsorganisationen omedelbart kommer till stånd.

Vatteninspektionens arbetsuppgifter

I det avsnitt av betänkandet, vari den föreslagna självständiga vatteninspektionens

arbetsuppgifter närmare behandlas, erinrar kommittén till en

början om att fiskeristyrelsens tillsynsavdelning f. n. utövar vattentillsyn

ur fiske- och naturskyddssynpunkt samt »i den mån så lämpligen kan ske»

ur hälsovårdssynpunkt. För den föreslagna fristående vatteninspektionen

bör enligt kommitténs uppfattning denna begränsning av tillsynsverksamheten

på det hygieniska området icke längre gälla. Den särskilda sanitära

tillsynsmyndighet, som föreslogs i 1939 års sakkunnigbetänkande (SOU

1939: 40) och som skulle vara knuten till medicinalstyrelsen, har icke kommit

till stånd. Kommittén räknar icke heller med att medicinalstyrelsen

framdeles utrustas med något särskilt organ för ifrågavarande arbetsuppgift.

Med hänsyn till medicinalstyrelsens arbetsbelastning anses tvärtom den sanitära

vattentillsynen vara ett område, där medicinalstyrelsen har behov av

att överlåta det närmaste ansvaret på annan myndighet. Kommittén föreslår

därför att vattentillsynen även ur hälsovårdssynpunkt skall utövas av vatteninspektionen.

Kommittén framhåller vidare, att en del av de i betänkandet föreslagna

nya bestämmelserna i vattenlagen och därtill anknutna förordningar formellt

sett medför en betydande ökning av tillsynsverksamhetens omfattning. Detta

gäller särskilt de förslag, som avser prövning av vissa kommuners och industriers

avloppsförhållanden. Även förslaget om tvingande föreskrift rörande

slamavskiljning för avlopp, vartill vattenklosett är ansluten, beräknas

i fråga om större samhällen medföra en ökad arbetsbelastning för tillsynsverksamheten.

Kommittén framhåller emellertid, att man icke har att räkna

med en ökad arbetsbelastning enbart på grund av de nya bestämmelserna

utan framför allt såsom en följd av de missförhållanden, som motiverar dessa

bestämmelser. Även om de föreslagna föreskrifterna icke genomföres i föreslagen

omfattning, kräver nämligen enligt kommitténs mening de rådande

förhållandena, vilka bl. a. beror på den nuvarande tillsynsavdelningens otillräckliga

kapacitet, att vatteninspektionen på grundval av redan gällande bestämmelser

eller på övertygelsens väg söker få till stånd erforderliga åtgärder.

Upprustningsbehoven är därför icke bundna till de föreliggande förslagen

om skärpt lagstiftning utan kan anses vara i huvudsak oberoende av dessa.

De framlagda författningsändringarna innebär sålunda i stort sett endast,

att tillsynsverksamheten får nya möjligheter att angripa problem, som under

alla förhållanden måste på ett eller annat sätt upptagas till behandling.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr ur 1957

I detta sammanhang må nämnas, att den nuvarande tillsynsavdelningens

verksamhet med löpande ärenden, bl. a. ärenden rörande anläggningar för

behandling av kommunala avloppsvatten och reningsåtgärder vid industrier,

i edan har en sådan omfattning, att enbart den helt sysselsätter personalen.

Behandlingen av dessa ärenden kan därför ofta icke bli så noggrann, som

vore önskvärt. Nämnvärd tid blir icke över för mera direkt tillsynsarbete,

såsom inspektion av behandlingsanläggningars skötsel, övervakning av industriförorening

ävensom kontroll av att bestämmelserna i vattendomstolsutslag

samt ålägganden och överenskommelser verkligen efterföljes. En fortsatt

sådan automatisk ökning av verksamhetens omfattning förutses. Rörande

den centrala tillsynsverksamhetens uppgifter anföres vidare följande.

Då det gäller att råda bot för nuvarande missförhållanden och att förhindra

ytterligare skadeverkningar, kan säkerligen åtskilligt uppnås genom

lagstiftningsåtgärder men endast under förutsättning, att erforderlig rådgivning,

övervakning och kontroll av författningarnas tillämpning kan anordnas.

Tvingande föreskrifter är också nödvändiga som en sista utväg att

komma till rätta med missförhållanden, vilka icke kan tolereras men där

rättelse icke på annat sätt kan uppnås. Att förebygga vattenförorening är

nämligen enligt kommitténs uppfattning visserligen en ekonomisk avvägningsfråga

men också en upplysningsfråga. En ökad förståelse för problemet

bland de ansvariga inom statliga och kommunala myndigheter samt industrier

och andra företag är en förutsättning för att utvecklingen skall

kunna ledas i rätt riktning. Det synes därför angeläget, att tillsynsverksamheten

inriktas icke blott på övervakning och kontroll utan också på att genom

upplysning och rådgivning vinna förståelse för behovet av åtgärder

utan att åtal och ålägganden skall i varje särskilt fall behöva tillgripas.

Nu nämnda uppgifter kräver enligt kommitténs mening, att både den centrala

och lokala administrationen har erforderlig personal till förfogande. Då

några allmängiltiga normer icke kan uppställas för arten och omfattningen

av de åtgärder mot vattenförorening, som frivilligt eller på grund av domstolsutslag

eller åläggande skall vidtagas av en kommun eller ett företag,

anses vatteninspektionen böra få erforderliga resurser även för en utredande

och rådgivande verksamhet. Fiskeristyrelsens tillsynsavdelning utövar redan

nu sådan verksamhet i begränsad omfattning ehuru kanske huvudsakligen

i samband med administrativa och judiciella ingripanden. Den ökade arbetsbelastningen

på grund av det växande antalet dylika uppdrag liksom också

de ökade krav, som utvecklingen ställer på utredningsuppdrag av denna art,

kräver i och för sig en upprustning av såväl de personella som materiella

resu rserna.

Kommittén anser del lämpligt, att tillsynsmyndigheten även sättes i stånd

att i större utsträckning än hittills mot ersättning till statsverket företaga

utredningar i föroreningsfrågor på beställning av kommuner och enskilda.

Ersättningen föreslås därvid, liksom vid liknande beställningsarbeten inom

andra grenar av statsförvaltningen, skola helt täcka de lönekostnader och omkostnader,

som ifrågavarande arbeten betingar. Några särskilda tjänster eller

särskild utruslning upptages icke för ändamålet. Beställningsvcrksamheten föreslås

nämligen till eu början skola bedrivas i liten skala med tillgängliga re
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kiingl. Maj:ts proposition nr 59 år 1957

sui ser, vilka kan ökas efter hand uppdragen så påfordrar och det ur ekonomisk

synpunkt är försvarligt. Kommittén understryker vidare angelägenheten av

att beställningsverksamheten utövas med grannlagenhet och på sådant sätt,

att inspektionen icke kommer i partställning.

Såsom underlag för en mera planmässig vattenvård finner kommittén det

önskvärt, att en allmän inventering sker av tillståndet i landets vattendrag

och vattenområden ur föroreningssynpunkt. På grundval av en sådan utredning

kan sedan planer utarbetas för åtgärder mot förorening och en lokal

planläggning ske av vattendragens utnyttjande för olika ändamål såsom

vattenintag, bad och andra fritidsändamål. Ett dylikt arbete fordrar emellertid,

att en särskild avdelning med kvalificerad personal får ägna sig åt

denna uppgift under ett flertal år. Kommittén ifrågasätter emellertid, om

icke med enklare metoder och i huvudsak inom ramen för de resurser, som

i övrigt enligt kommitténs mening bör ställas till vatteninspektionens förfogande,

något i här avsedd riktning kan uträttas. Sålunda anses en inventering

av viktigare föroreningskällor kunna företagas till måttliga kostnader.

Därvid kan dels en allmän statistisk överblick erhållas, dels ett register

över föroreningskällorna uppläggas. Ett sådant register anses kunna underlätta

den utvidgade, mera systematiska övervakningsverksamhet, som vatteninspektionen

bör utöva. Detta material, sammanställt med de observationer,

som inspektionen under hand erhåller genom sin övervaknings- och

undersökningsverksamhet, avses skola läggas till grund för en ungefärlig

ldassifikation av olika vattendrag.

Den centrala vattcntillsijnens personalorganisation

Vattenvårdskommittén föreslår, att vatteninspektionens tillsynsbyrå skall

bestå av en tillsynsavdelning och ett undersökningslaboratorium. Tillsynsavdelningen

skall handha de administrativa ärendena samt den fortlöpande

övervakningen och kontrollen, medan undersökningslaboratoriet skall ha till

uppgift att biträda tillsynsavdelningen med erforderliga utredningar och

analysarbeten, utföra undersökningsarbeten av mera allmän betydelse och

mot ersättning företaga beställningsundersökningar.

Följande personalorganisation beräknas vara erforderlig för nämnda ändamål.

1 överinspektör och byråchef.............. Co 13

Tillsynsavdelningen

1 byrådirektör och avdelningschef ........ Ca 33

1 förste byråsekreterare .................. Ca 29

1 vatteninspektör (förste byråinspektör) . . Ca 29

1 vatteninspektör (förste byråinspektör) . . Ce 29

1 vatteninspektör (byråinspektör) ........ Ca 27

1 vatteninspektör (byråinspektör) ........ Ce 27

1 föredragande i hygienisk-sanitära frågor

(arvode 13 000 kr)

1 kansliskrivare ........................ Ca 15

1 kanslibiträde .......................... Ca 11

1 skrivbiträde (reglerad befordringsgång)

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 49 år 1957

23

Under sökningslaboratoriet

laborator och föreståndare .............. Ca 33

laboratorer ............................ Ca 31

förste assistent ........................ Ce 27

assistenter (reglerad befordringsgång)

laboratoriebiträde (bakteriologisk preparatris)

................................. Ca 13

laboratoriebiträde ...................... Ce

laboratoriebiträden .................... Ca

laboratoriebiträden .................... Ce

skrivbiträde (reglerad befordringsgång)

11

8

8

1

3

1

3

1

1

3

3

1

1 ritbiträde (reglerad befordringsgång)

1 diskbiträde ............................ Ce 6

1 institutionsvaktmästare ................ Ca 12

Till motivering för den föreslagna personalorganisationen anför kommittén

följande.

Med hänsyn till angelägenheten av en effektiv vattenvård och de kompetenskrav,

som bör ställas på chefen för vattentillsynen, har överinspektörsbefattningen

placerats i lönegrad 13 enligt löneplan 2, d. v. s. fått samma

löneställning som byråchefen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vattenocli

avloppsbyrå.

Avdelningschefen för tillsynsavdelningen och föreståndaren för undersokningslaboratoriet

bör vara i lönehänseende likställda och placeras i lönegrad

33. "Eftersom båda tjänsterna är behövliga i framtiden, torde de böra göras

ordinarie.

Förste byråsekreteraren på tillsynsavdelningen skall tjänstgöra som byråns

sekreterare och biträda i juridiska frågor. För att kompetent sökande

skali kunna erhållas till befattningen, bör denna göras ordinarie och placeras

i lönegrad 29.

Som kompetens för de fyra vatteninspektörsbefattningarna bör föreskrivas

filosofie kandidat- eller magisterexamen, omfattande minst tre av ämnena

zoologi, botanik, limnologi och kemi. Sökande med ämnena limnologi

och kemi bör ha företräde. Som regel bör vidare fordras minst ett års tjänstgöring

såsom assistent vid vatteninspektionen. Därest vatten- och avloppsbyrån

icke överflyttas till vatteninspektionen, torde en av befattningarnas

innehavare kunna ha teknisk utbildning. Inspektörerna är avsedda att handlägga

löpande ärenden samt utöva den direkta tillsynen över vattendragen

företrädesvis inom var sitt distrikt. Kommittén har räknat med att en inspektör

erfordras för ettvart av Söderbygdens, Österbygdens och Västerbygdens

vattendomstolars domsområden samt en för de bada nordligare

vattendomstolarnas områden tillsammantagna. Med hänsyn till arbeteis art

synes samtliga dessa befattningar böra placeras i lönegrad 29. Tills vidare

torde dock två av befattningarna kunna placeras i lönegrad 27. Två befallningar

bör vara ordinarie och två extra-ordinarie.

För bedömningen av den hygieniska sidan vid handläggningen av löpande

ärenden föreslår kommittén, att en arvodestjänst skall inrättas. Tjänsten

är avsedd som deltidstjänst med en genomsnittlig tjänstgöringstid av tre

timmar om dagen. I överensstämmelse med lönesättningen för motsvarande

tjänster inom medicinalstyrelsen bör beräknas ett arvode av 13 000 kronor,

befattningens innehavare bör vara allmänhygieniker med erfarenhet av vattenförorening

och specialutbildning i bakteriologi.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

En kansliskrivartjänst bör upptagas för ledningen av expeditionsarbetet

och för tillsynen av arkiv och bibliotek. För skrivhjälp bör vidare beräknas

ett kanslibiträde och ett skrivbiträde i reglerad befordringsgång.

Undersökningslaboratoriet bör bestå av särskilda avdelningar för ämnesområdena

mikrobiologi och bakteriologi, limnologi, vattenkemi samt vattenoch

avloppsteknik. Varje avdelning bör ledas av en laborator, varav en samtidigt

skall vara föreståndare för undersökningslaboratoriet. För laboratorn

i mikrobiologi och bakteriologi bör föreskrivas kompetens med högsta

betyget i filosofie licentiatexamen, i zoologi, botanik eller limnologi samt någon

utbildning i bakteriologi och för laboratorn i limnologi högsta betyget

i detta ämne i filosofie licentiatexamen. I fråga om båda de biologiska laboratorsbefattningarna

bör företräde ges sökande med två betyg i kemi i filosofie

kandidatexamen. För laboratorn i kemi bör fordras högsta betyget i

kemi i filosofie licentiatexamen eller likvärdig kompetens. För den tekniske

laboratorn bör föreskrivas civilingenjörsexamen på väg- och vattenbyggnadsavdelningen.

För var och en av de tre förstnämnda avdelningarna erfordras dessutom

en assistent i reglerad befordringsgång. Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifterna

för laboratorieavdelningen för mikrobiologi och bakteriologi

bör denna avdelning dessutom utrustas med en förste assistent i lönegrad

27. Befattningen är avsedd för hygienisk-bakteriologiska undersökningsarbeten.

Innehavare av förste assistent- och assistentbefattning bör i examenshänseende

ha samma kompetens som vatteninspektör.

För rutinarbeten erfordras vidare vid undersökningslaboratoriets tre naturvetenskapliga

avdelningar åtta biträdestjänster. Av dessa bör en placeras

i lönegrad 13, en i lönegrad 11 och övriga i lönegrad 8. Ett särskilt diskbiträde

erfordras därjämte för att avlasta mera kvalificerad personal från

sådana göromål som rengöring av glas in. in. Laboratorn i vatten- och avloppsteknik

bör vidare ha ett ritbiträde till sitt förfogande. Ett skrivbiträde

i reglerad befordringsgång bör beräknas för undersökningslaboratoriet.

Slutligen bör vatteninspektionen utrustas med en vaktmästare för olika

göromål. Då befattningen huvudsakligen är avsedd för praktiska arbeten vid

undersökningslaboratoriet, bör den betecknas som institutionsvaktmästartjänst

och placeras i lönegrad 12.

Laboratoriepersonalen förutsättes skola disponeras på följande sätt.

Avdelningen för mikrobiologi: 1 laborator, 1 förste assistent, 3 laboratoriebiträden.

Avdelningen för limnologi: 1 laborator, 2 assistenter, 1 laboratoriebiträde.

Avdelningen för vattenkemi: 1 laborator, 1 assistent, 4 laboratoriebiträden.

Avdelningen för vatten- och avloppsteknik: 1 laborator, 1 ritbiträde.

Gemensam personal: 1 institutionsvaldmästare, 1 skrivbiträde, 1 diskbiträde.

Jämfört med nuvarande personalorganisation vid fiskeristyrelsens lillsynsavdelning

innebär förslaget följande förändringar.

Personal förstärkningar

1 byrådirektör ..........................

1 förste byråsekreterare ..................

2 vatteninspektörer (förste byråinspektö
-

rer)

Ca 33

Ca 29

Ca/Ce 29

13 000 kronor)

1 kansliskrivare

1 föredragande i hygieniska frågor (arvode

Ca 15

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1957

25

1 laborator och föreståndare .......... Ca 33

1 laborator .............................. Ca 31

1 förste assistent ........................ Ce 27

2 assistenter (reglerad befordringsgång)

1 laboratoriebiträde (bakteriologisk preparatris)

.................................. Ca 13

1 laboratoriebiträde ...................... Ce 11

4 laboratoriebiträden .................. Ca/Ce 8

1 diskbiträde ............................ Ce 6

1 ritbiträde (reglerad befordringsgång)

1 skrivbiträde (reglerad befordringsgång)

1 institutionsvaktmästare................. Ca 12

T jänsteför ändringar

1 överinspektör i Co 13 i st. för Ce 33

1 byråinspektör i Ca 27 i st. för Cg 27

1 laboratoriebiträde i Ce 8 i st. för reglerad

befordringsgång.

Bl. a. med hänsyn till svårigheten att erhålla lämplig personal beräknas

den föreslagna personalorganisationen icke kunna genomföras omedelbart

utan först under loppet av två eller högst tre år. Under det första året

skulle enligt kommitténs förslag på tillsynsavdelningen tillsättas en föredragande

i hygienisk-sanitära frågor, en vatteninspektör, en förste byråsekreterare

och en kansliskrivare samt vid undersökningslaboratoriet laboratorn

och föreståndaren, en assistent och en institutionsvaktmästare. De

föreslagna tjänsteförändringarna anses böra äga rum genast. Erforderliga

förstärkningar av biträdespersonalen bör samtidigt vidtagas.

Under förutsättning att till vatteninspektionen knytes en ekonomisk-teknisk

byrå beräknas dessutom följande för hela inspektionen gemensamma

befattningar vara erforderliga, nämligen

1 överdirektör .......................... Cp 17

1 kamrerare ............................ Ce 27

1 kassör ................................ Ca 15

Kamreraren och kassören avses skola bilda en särskild kameral avdelning

för personalärenden och kassaförvaltning.

Vattentillsynens lokala administration

Vattenvårdskommittén räknar med att åtgärder mot vattenförorening i

många fall fordrar ett inbördes samarbete mellan förorenare. Ett sådant

samarbete förutsättes åtminstone i vissa fall kunna ordnas genom någon

form av sammanslutningar, vattenvårdsförbund, vilkas uppgift skulle vara

att i fråga om visst vattendrag eller vattenområde planlägga och samordna

erforderliga sanerings- och kontrollåtgärder. Kommittén anser, att behov

av sådana kompletterande organ för vattenvården i vattendrag eller vattenområden,

som är särskilt svårt utsatta för vattenförorening, föreligger i

stora delar av landet, men att man sannolikt icke kan räkna med alt omedelbart

eller inom några få år mera systematiskt genomföra en dylik orga
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

nisation. Kommittén har emellertid för avsikt att sedermera i särskilt betänkande

återkomma till frågan om bildande av vattenvårdsförbund.

Den allmänna lokala organisationen av vattentillsynen anses dock få lösas

på annat sätt. Enligt kommitténs mening bör f. n. inga nya organ inrättas

för den allmänna lokala övervakningen, utan denna bör ombesörjas av redan

befintliga myndigheter. Härvid har man för de lokala övervakningsuppgifterna

i första hand att tillgå länsstyrelserna, distriktsingenjörerna för vatten

och avlopp, förste provinsialläkarna och därjämte hälsovårdskonsulenlerna,

där sådana finnes. Inom kommunerna bör liksom nu hälsovårdsnämnderna

vara det ansvariga organet. Angående dessa myndigheters befattning

med vattentillsynen anför kommittén i huvudsak följande.

Vad angår länsstyrelsernas befogenheter i fråga om vattentillsynen, synes

anledning icke finnas att föreslå någon ändring i de judiciella och administrativa

åligganden, som redan nu tillkommer dem. Det förhållandet,

att vattenvårdsärenden ibland liandlägges av olika avdelningar inom länsstyrelserna,

kan emellertid leda till bristande konsekvens i ärendenas handläggning

eller är i vart fall icke ägnat att utveckla en enhetlig bedömning

samt en samlad erfarenhet och överblick. Kommittén vill därför uttala det

önskemålet, att vattenvårdsfrågor i största möjliga utsträckning skall handläggas

av en och samma avdelning inom varje länsstyrelse.

Distriktsingenjörerna för vatten och avlopp äger erforderlig teknisk kunskap

för att handha kontrollen av kommunala och enskilda anläggningar

för behandling av avloppsvatten. De har redan nu till uppgift att utöva

sådan övervakning i frågan om anläggningar, för vilka statsbidrag utgår.

Kommittén anser det därför vara ändamålsenligt att distriktsingenjörernas

uppgifter i nämnda hänseende utvidgas att avse samtliga kommunala anläggningar

för behandling av avloppsvatten. Även viktigare enskilda anläggningar

bör stå under distriktsingenjörernas kontroll. Distriktsingenjörerna

bör ha till uppgift att även i andra sammanhang bevaka och tillgodose vattenvårdens

intressen. Av särskild vikt synes vara, att distriktsingenjörerna

redan vid sin befattning med planeringen av vatten- och avloppsanläggningar

söker förebygga, att menlig förorening uppkommer.

Det bör i detta sammanhang erinras om att distriktsingenjörerna och den

centrala tillsynsmyndighetens inspektörer har sakkunskap på olika områden,

nämligen de förra huvudsakligen på det tekniska området och de senare

framför allt på de limnologiska och kemiska områdena. Redan av denna

anledning är det nödvändigt, att nära samråd mellan nämnda tjänstemän

sker. Även i övrigt är det uppenbarligen angeläget, att under hand ett så

intimt samarbete som möjligt kommer till stånd dem emellan och att inspektörerna

håller kontakt med vederbörande distriktsingenjör.

Om distriktsingenjörerna tages i anspråk för den lokala övervakningen,

synes en ofrånkomlig förutsättning härför vara, att distriktsingenjörsorganisationen

snarast möjligt förstärkes och utbygges i den omfattning, som

vatten- och avloppssakkunniga föreslagit.

Distriktsingenjörerna har f. n. en fristående ställning som expertorgan

ät de länsmyndigheter, vilka har behov av att anlita deras sakkunskap, men

är stationerade vid vissa vägförvaltningar. Vatten- och avloppssakkunniga

bär föreslagit, att i den förordade utbyggda organisationen en länsingenjör

för vatten och avlopp skall knytas till varje länsstyrelse. Förslaget har

motiverats därmed, att den övervägande delen av distriktsingenjörernas ärenden

ligger inom länsstyrelsernas ämbetsområde.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 dr 7957

27

Om — såsom kommittén förordar — till den centrala vattenvårdsmyndigheten

föres väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå,

synes det ur vattenvårdssynpunkt vara att föredraga, att distriktsingenjörsorganisationen

göres fristående utanför länsstyrelserna och blir vatteninspektionens

lokalorganisation. En anknytning till länsstyrelserna kunde

kanske medföra ökad koncentration och större enhetlighet i vattenvårdsfrågornas

behandling inom länen. En mera fristående länsmyndighet för

vattenvårdsfrågor bör emellertid innebära en mindre omgång i samarbetet

med den centrala myndigheten, utan att därför kontakten med länsstyrelsen

behöver bli lidande.

Om däremot den centrala vattenvårdsmyndighetens ämbetsområde skulle

begränsas till att uteslutande avse vattentillsynen och vad därmed sammanhänger,

kan detta möjligen tala för att distriktsingenjörerna knytes till

länsstyrelserna. Med de vidgade uppgifter, som distriktsingenjörerna förutsättes

skola få på vattenvårdens område, skulle de i annat fall komma att

sortera under två centrala myndigheter, nämligen dels det verk, vartill den

centrala vatten- och avloppsbyrån kommer att höra, dels den centrala vattentillsynsmyndigheten.

Eu sådan dualism synes vara förvaltningsmässigt

otillfredsställande. Därest det vid den slutliga lösningen av frågan om distriktsingenjörernas

administrativa ställning likväl skulle anses olämpligt

att infoga dem i länsstyrelserna, skulle möjligen en utväg vara, att den tillsynsverksamhet,

som avses skola utövas av dem, formellt uppdrages åt

länsstyrelserna. Dessa skulle då, såsom sker i vissa andra fall, kunna förordna

distriktsingenjörerna att hos länsstyrelsen handlägga ifrågavarande

ärenden. En anordning av denna art skulle också kunna utgöra en temporär

lösning, för den händelse statsmakterna tills vidare vill hålla möjligheten

öppen alt sedermera ansluta vatten- och avloppsbyrån till den centrala

vattenvårdsmyndigheten. Den vore möjlig, även om distriktsingenjörerna

över huvud taget icke anses böra infogas i länsstyrelserna.

Förste provinsialläkarna förutsättes såsom hittills skola vara länsmyndighet

för den sanitära vattenlillsynen. Någon ändring i deras instruktion

eller ställning i övrigt anser sig kommittén icke ha anledning att överväga.

Kommittén förutsätter emellertid, att den centrala vattenvårdsmyndighelens

föreslagna nya befogenheter på det hygieniska området i och för sig

leder till ett vidgat samarbete mellan denna myndighet och förste provinsialläkarna.

Om den centrala vattenvårdsmyndigheten, såsom kommittén

förordat, erhåller en konsulterande befattningshavare på det medicinskthygieniska

området, torde delta komma att befordra en sådan utveckling.

I detta sammanhang må framhållas, alt hälsovårdskonsulenterna på elt

värdefullt sält kompletterar den vattenhygieniska övervakningen i länen.

Kommittén biträder därför för sin del det förslag till utbyggnad av denna

institution, som framlagts av hälsovårdsstadgeutredningen.

Det yttersta ledet i den lokala vattentillsynen bör som hittills utgöras av

hälsovårdsnämnderna. För denna del av hälsovårdsnämndernas uppgifter

synes några nya instruktioner eller befogenheter icke behöva föreskrivas.

Det är emellertid önskvärt, att hälsovårdsnämnderna mer än hittills får

stöd och samråd med andra kommunala organ även på vattenvårdens område.

Sålunda synes t. ex. byggnadsnämnderna ha möjlighet att förhindra

samhällsbildning, som ur vattenvårdssynpunkt kan vara olämplig. Det torde

finnas skäl för eu förhoppning, att hälsovårdsnämnderna skall i de nya

storkommunerna ha större möjligheter än tidigare alt hävda de sanitära

intressena bl. a. på vattenvårdens område och all föreliggande förslag rörande

den kommunala hälsovårdsorganisationen kan befordra eu ulvcck
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

ling i denna riktning. Kommittén -vill även i detta sammanhang understryka,

att en utbyggnad av hälsovårdskonsulentorganisationen kan bli av stor

betydelse. Hälsovårdskonsulenterna bör nämligen ha särskilda möjligheter

att genom råd och anvisningar liksom också genom stöd i andra former

göra hälsovårdsnämndernas verksamhet mera effektiv.

Slutligen må erinras om att fiskeriintendenterna och länsfiskeriassistenterna

har vissa uppgifter på vattentillsynens område. Det synes icke finnas

anledning att företaga någon ändring i deras instruktioner. Även fiskeriintendenterna

och länsfiskeriassistenterna bör därför i denna del av sin

verksamhet samarbeta med vatteninspektionen.

I fråga om vattentillsynens lokala administration må slutligen nämnas,

att kommitténs limnologiske expert, professorn S. G. Thunmnrk, i en promemoria

med synpunkter och förslag till organisationen av vattenvården, vilken

bifogats betänkandet såsom bilaga, föreslår att särskilda tjänster såsom

distriktslimnologer skall inrättas till samma antal som distriktsingenjörstjänsterna

för vatten och avlopp. Kommittén anför i anledning av detta

förslag, att behov av lokalt tillgänglig limnologisk sakkunskap torde föreligga

inom områden, som är särskilt utsatta för vattenförorening. Kommittén

är emellertid icke beredd att i förevarande sammanhang förorda

uppbyggnad av en ny distriktsorganisation för övervakningen av vattendragen

men avser alt återkomma till frågan i samband med spörsmålet

om att anordna vattenvårdsförbund för särskilda vattendrag.

Forskningsfrågor m. in.

Vattenvårdskominittén framhåller, att åtskilligt forskningsarbete på vattenområdet

utföres på olika håll i landet men att betydande brister förefinnes

i detta hänseende. Kommittén framhåller sålunda såsom en allvarlig

brist, att ingen av landets båda tekniska högskolor har någon professur

i vattenförsörjnings- och avloppsteknik, och förordar att denna fråga göres

till föremål för särskild utredning.

Även därutöver föreligger enligt kommitténs mening ett flertal omfattande

forskningsuppgifter, som främst ankommer på olika vetenskapliga

institutioner men som till största delen icke kan upptagas till behandling

inom ramen för dessa institutioners ordinarie forskningsanslag. Till belysande

av föreliggande aktuella forskningsuppgifter har för kommitténs

räkning en preliminär promemoria angående behovet av forskning på avloppsvattenområdet

utarbetats inom ingenjörsvetenskapsakademien. Med

åberopande av däri lämnade uppgifter uttalar kommittén, att en på aktuella

målforskningsproblem inriktad forskning torde kunna högst väsent

ligt bidraga till att motverka olägenheterna av vattenförorening och att

förbilliga de motåtgärder, som måste vidtagas, samt att det i nuvarande

läge, då vattenföroreningsfrågan i vart fall i de södra och mellersta delarna

av landet är aktuell i praktiskt taget varje kommun, synes vara uppenbart,

att forskningsfrågan icke kan skjutas åt sidan.

Enligt kommitténs mening fordras för utförande och publicering av dylika

forskningsuppgifter bidrag av statsmedel. Kommittén framhåller även

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

önskvärdheten av att i någon utsträckning medel finnes tillgängliga för

studieresor till utlandet och för deltagande i internationella kongresser rörande

vattenfrågor in. ni. I avvaktan på en närmare inventering rörande

forskningsbehovet m. m. föreslår kommittén ett årligt statligt forskningsanslag

till ett belopp av 200 000 kronor. Kommittén föreslår, att bidrag ur

anslaget skall beviljas av Kungl. Maj :t efter framställning av vatteninspektionens

styrelse, vilken årligen bör uppgöra en plan för medlens användning

efter hörande av särskilda sakkunniga inom de berörda ämnesområdena.

Vidare framliålles önskvärdheten av att kortare specialkurser anordnas

för skilda kategorier av tjänstemän, som sysslar med vattenfrågor. Det anses

emellertid böra ankomma på tillsynsmyndigheten att framdeles planlägga

sådana kurser och överväga, hur kostnaderna därför bör täckas.

Kostnadsberäkningar

Vid uppgörandet av kostnadsberäkningar för den föreslagna vatteninspektionen

har vattenvårdskommittén i huvudsak begränsat sig till den del

av inspektionens verksamhet, som skall omhänderhas av tillsynsbyrån och

dennas undersökningslaboratorium. I fråga om den vatten- och avloppstekniska

byråns framtida medelsbehov hänvisas till de särskilda förslag, som

vatten- och avloppssakkunniga framlagt och som är föremål för Kungl.

Maj :ts prövning. Kommitténs kostnadsberäkningar redovisas på följande

sätt.

Vad först angår lönekostnaderna, innebär den förslagna personalorganisationen

en total lönekostnad för ordinarie och icke-ordinarie personal

av i runt tal 437 900 kronor per år. I jämförelse med nuvarande

personalorganisation vid fiskeristyrelsens tillsynsavdelning medför förslaget

en årlig utgiftsökning med omkring 318 500 kronor.

Vid full utbyggnad av vatteninspektionen i den omfattning, som föreslagits

skola utgöra slutmålet, således en vatteninspektion med en tillsynsbyrå,

en vatten- och avloppsteknisk byrå samt en kameral avdelning, tillkommer

ytterligare medelsbehov för dels en överdirektör och chef i lönegrad Cp 17,

dels en kamrerare i Ce 27 och en kassör i Ca 15 vid den kamerala avdelningen,

dels arvoden till styrelsens ledamöter. Dessa kostnader kan beräknas till

sammanlagt 63 700 kronor för år. Om vatteninspektionens verksamhetsområde

begränsas till att enbart avse tillsynsverksamheten, inskränkes merkostnaderna

till ett belopp för arvoden till styrelsens ordförande och ledamöter

av omkring 2 500 kronor.

Med hänsyn till svårigheten att på en gång erhålla lämplig personal och

till den omständigheten, att lokalfrågan icke kan lösas omedelbart, måste

den föreslagna personalorganisationen genomföras i etapper, förslagsvis

under loppet av två eller bögst tre år. Under det första året erfordras följande

nya tjänster, nämligen på tillsynsavdelningen en arvodesbefattning

som föredragande i hygieniska frågor, en byråsekreterare i Ca 29, en vatteninspektör

(förste byråinspektör) i Ce 29 och en kansliskrivare i Ca 15 samt

vid undersökningslaboratoriet en laborator och föreståndare i Ca 33, en assistent

i reglerad bcfordringsgång, en institutionsvaktmästare i Ce 12, ett

laboratoriebiträde i Ca 11 samt två laboratoriebilräden i Ce 8. Vidare bör

redan från början överinspcklörsbefattningcn uppflyttas från Ce 33 till

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

Co 13 och en byråinspektörsbefattning i lönegrad 27 ändras från extra till

extra ordinarie tjänst.

Till motivering härför anför kommittén, att verksamhetens upprustning

och omorganisation torde fordra, att vissa ledande befattningar från början

tillsättes. Vidare bör så många inspektörsbefattningar omedelbart besättas,

att en förbättrad rutinövervakning av föroreningsförhållandena möjliggöres

redan från början. Övrig personal har beräknats i förhållande till de förut

nämnda tjänsterna. Vad särskilt angår vaktmästartjänsten bör framhållas,

att den nuvarande tillsynsavdelningen saknar vaktmästare och är i stort

behov av en sådan för olika göromål.

För här föreslagna nya och förändrade tjänster samt för redan befintliga

tjänster skulle under första året i förslagsanslag till avlöningar erfordras en

anslagsökning till ett belopp av 142 100 kronor. Vid beräknandet av dessa

lönekostnader har dock icke hänsyn tagits till den nuvarande personalens

löneklassplacering.

Arvode till styrelseledamot bör utgå med 20 kronor för sammanträdesdag.

För ändamålet torde erfordras 1 000 kronor för år. Därest inspektionens

ämbetsområde under en övergångstid begränsas till enbart tillsynsbyråns

verksamhet och sålunda en särskild ordförande skall leda styrelsens arbete

under denna tid, bör vidare beräknas ett årligt belopp av 1 500 kronor i arvodesersättning

till ordföranden. För en vatteninspektion med enbart tillsynsverksamhet

som uppgift skulle således i .styrelsearvoden erfordras ett

sammanlagt belopp av 3 000 kronor.

Till arvoden och ersättningar åt särskilda sakkunniga har fiskeristyrelsens

tillsynsbyrå till sitt förfogande ett belopp av 1 000 kronor. Ehuru en

avsevärd ökning av personalen här föreslagits, varvid även en allsidigare

sammansättning av densamma i kompetenshänseende skulle erhållas, torde

alltjämt behov av särskilda sakkunniga föreligga. Eftersom vattenvården

omfattar en mängd olika utbildningsområden, kan nämligen den fast anställda

personalen aldrig få en så fullständig sammansättning, att den kan

tdlgodose alla uppkommande behov av sakkunskap. Härtill kommer, att vatteninspektionens

tillsynsbyrå under uppbyggnadsperioden har behov av att

konsultera särskild sakkunskap för sådana uppgifter som planläggningen

av en inventering av föroreningsförhållandena och uppläggning av ett modernt

register över tillsynsärendena. Det synes därför skäligt, att en anslagspost

för sakkunnigarvoden upptages även i fortsättningen samt att

posten med hänsyn till verksamhetens utvidgning uppräknas "till ett hö«re

belopp än f. n., förslagsvis till 3 000 kronor.

Anslagsbehovet till omkostnader för vatteninspektionens tillsynsbyrå

och dess undersökningslaboratorium sammanfattas på följande sätt.

Anslagsbehov

Nuvarande

vid full ut-

under förs-

anslag

byggnad av

ta året

verksambeten

1.

Reseersättningar .....

19 000

50 000

30 000

2.

Expenser (bränsle, lyse)......

10 000

3.

Övriga expenser .........

5 000

20 000

12 000

4.

Publikationstryck.....

1 500

4 000

2 000

5.

Bibliotek.......

1 000

2 000

2 000

6.

Laboratoriekostnader .....

4 000

35 000

10 000

Summa kronor

30 500

121 000

56 000

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj. ts proposition nr 4!) dr 1957

Till motivering för anslagsäskandena under olika poster anföres följande.

I fråga om den nuvarande tillsynsavdelningens oinkostnadsbelopp må anmärkas,

att kostnaderna för bränsle och lyse icke kan särskiljas för enbart

denna avdelning. Under delposterna övriga expenser och laboratoriekostnader

har vidare icke upptagits under innevarande budgetår utgående belopp

om respektive 1 000 och 3 000 kronor, då dessa avser vissa engångsutgifter.

Den föreslagna ökningen av delposten för reseersättningar sammanhänger

helt med den avsedda personalförstärkningen. Enligt kommitténs uppfattning

måste vidare den föreslagna vatteninspektionen ha som väsentlig uppgift

att utöva en starkt vidgad tillsynsverksamhet ute i landet. Om detta

skall kunna förverkligas, kan reseanslaget ej sättas under beräknade belopp.

Delposten expenser för bränsle och lyse kan ej närmare anges, förrän

lokalfrågan lösts. Det här angivna beloppet får därför anses som mycket

approximativt.

Under delposten övriga expenser har en betydande ökning beräknats vara

erforderlig med hänsyn till att enbart städnings- och telefonkostnader vid

fullt utbyggd organisation torde uppgå till 15 000 kronor för år. Ett framtida

anslagsbehov av 20 000 kronor kan därför betecknas som ett minimum.

Beträffande posten för tryckning av publikationer må framhållas, att

inspektionen för att kunna fullgöra sin uppgift bör ha medel till sitt förfogande

för att genom publiceringsverksamhet sprida upplysning om vattenföroreningens

verkningar och om medlen för att förhindra eller motverka

förorening. Detta kan ske genom artiklar i pressen och i facktidskrifter.

Inspektionen bör emellertid ha möjlighet att för upplysningsändamål

beställa separattryck av sådana artiklar liksom också att själv utge

broschyrer o. d. Det synes därför motiverat att för detta ändamål dessutom

ställa ett årligt belopp av 4 000 kronor till förfogande.

För tillsynsverksamheten fordras tillgång till viktigare facklitteratur såsom

utländska tidskrifter och handböcker. Med hänsyn till att denna litteratur

är relativt omfattande och icke minst av den anledningen, att verksamheten

på ett helt annat sätt än tidigare skall utsträckas till det hygieniska

området, synes en höjning av det nuvarande anslagsbeloppet från

1 000 till 2 000 kronor vara påkallad.

Till motivering för den föreslagna höjningen av medelsanvisningen för

laboratoriekostnader från f. n. 4 000 kronor till vid full utbyggnad av undersökningslaboratoriet

35 000 kronor må framhållas, att den nuvarande

tillsynsavdelningens möjligheter att utföra laboratorieundersökningar är

mycket begränsade och att avsevärt ökade resurser i detta avseeende bör

ställas till förfogande. Särskilt de mikrobiologisk-bakteriologiska och valtenkemiska

laboratorieavdelningarna kräver relativt stora utgifter för förbrukningsmaterial.

Ett betydande cngångsanslag till utrustni n g anses vidare erforderligt.

Medelsbehovel för detta ändamål redovisas på följande sätt.

Laboratorieutrustning för

mikrobiologi och bakteriologi .......... 70 000

vattenkemi ............................ 25 000

limnologi ............................ 10 000

vatten- och avloppsteknik .............. 10 000

akvarieförsök, fotografering in. in....... 20 000

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1957

Annan utrustning

möbler och inventarier ................ 20 000

kontorsutensilier, arkivskåp in. m....... 15 000

biblioteksinredning och engångsanskaffning

av litteratur.......................... 5 000

verkstadsutrustning ................... 10 000

Utrustning för fältarbeten

laboratoriebil ......................... 40 000

fältinstrument ........................ 5 000

Summa kronor 230 000

Beträffande behovet av engångsanslag för utrustning anför kommittén,

att bristerna i den nuvarande tillsynsavdelningens resurser medför, att betydande

luckor i utrustningshänseende nu måste tillgodoses i ett sammanhang,

om arbetet skall kunna bedrivas rationellt och arbetskraften utnyttjas

till fullo. De föreslagna personalförstärkningarna kräver utrustning i

form av såväl möbler och inventarier som tekniska hjälpmedel. Verksamhetens

utvidgning till nya områden såsom bakteriologi medför vidare behov

av utrustning för en helt ny laboratorieavdelning. I vissa hänseenden såsom

beträffande den föreslagna verkstadsutrustningen kan man vänta, att engångsutgifterna

i längden medför besparingar genom att en del utgifter kan

undvikas för reparationer av apparater och i många fall även för inköp av

enklare apparalur. Till motivering för de olika utrustningsposterna anföres

följande.

Den mikrobiologiska och bakteriologiska laboratorieavdelningens utrustning

har beräknats med ledning av kostnaderna för nyligen uppsatta laboratorier

av liknande slag och storlek. Vissa kostnadsbesparingar har dock

kunnat ske därigenom, att avdelningen förutsatts skola arbeta med metoder,

som minskar behovet av glas- och termostatutrustning.

Den vattenkemiska avdelningens utrustningsbehov motiveras bl. a. av att

nuvarande instrumentuppsättning i stor utsträckning är föråldrad, varigenom

arbetet blir tidsödande och bestämningsmetoderna mindre noggranna.

Med hänsyn till personalens ökning är vidare dubblering av vissa apparater

erforderlig.

Den limnologiska avdelningens utrustning behöver kompletteras främst

på grund av den föreslagna ökningen av personalen.

Akvarielörsök för utrönande av olika substansers och avloppsvattens giftighet

utgör en viktig gren av undersökningsarbetet. Försöken bör kunna

ordnas så, att önskad temperatur kan erhållas, varför särskild utrustning

måste anskaffas för detta ändamål. Därjämte bör annan akvariemateriel

kompletteras.

Nyanskaffning av möbler och inventarier måste ske med hänsyn till den

lörordade personalökningen. Nya kontorsutensilier, bl. a. skrivmaskiner och

räknemaskiner, är behövliga både på grund av att personalen utökas och

att praktiskt taget all nu befintlig materiel är försliten eller föråldrad. Arkivet

fordrar ökat utrymme och bör förvaras så, att det är väl skyddat, särskilt

mot brandfara. Ny inredning för arkivet är därför erforderlig.

EU engångsanslag för komplettering av biblioteket är motiverat med hänsyn

till såväl förefintliga brister som verksamhetens utvidgning till nya

områden. Särskilda medel bör beräknas för inredning av biblioteket.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1957

33

Den instrumentutrustning, som föreslagits till laboratoriets olika avdelningar,

kräver en mindre verkstadsutrustning för reparation, översyn samt

i viss utsträckning konstruktion och tillverkning av apparatur. Härigenom

kan besparingar i tid och kostnader ske. Det är dessutom ofta önskvärt, att

reparations- och översynsarbeten sker under överinseende av den personal,

som handhar instrumenten. Det må nämnas, att det för detta ändamål upptagna

beloppet icke beräknats för anskaffning av nya maskiner utan för

begagnade sådana.

Då arbetet i stor utsträckning måste bedrivas i fält är det angeläget, att

undersökningslaboratoriet får tillgång till en laboratoriebil med utrustning

för fysikaliskt-kemiskt och bakteriologiskt arbete. Bilen skall vara utrustad

som ett koncentrerat vattenlaboratorium för provtagning och analys

samt försedd med lättmetallbåt. Dylika laboratoriebilar har i andra länder

såsom Tyskland och Amerikas förenta stater visat sig vara till stort gagn.

För vatteninspektörerna och andra tjänstemän, som skall arbeta i fält, är

vidare en komplettering av den nuvarande tillsynsavdelningens fältinstrument

erforderlig.

Av utrustningsanslaget kan på grund av bristande utrymme i den nuvarande

tillsynsavdelningens lokaler endast en mindre del utnyttjas under första

året. Den nuvarande tillsynsavdelningens utrustning förutsättes skola

överföras från fiskeristyrelsen till den föreslagna fristående vatteninspektionen.

Vidare föreslås, att vatteninspektionen vid behov får under kortare

tid använda fiskeristyrelsens undersökningsfartyg för undersökningar av

föroreningsförhållanden vid kusterna och andra vattenområden.

Lokalfrågor

Fiskeristyrelsens tillsynsavdelning och sötvattenslaboratorium är f. n. inrymda

i samma byggnad i Drottningholm. Den äldre delen av byggnaden

uppfördes år 1932 för sötvattenlaboratoriets räkning med medel från Knut

och Alice Wallenbergs stiftelse. Tillsynsavdelningens lokaler är inrymda i

en tillbyggnad, som uppfördes 1942 och bekostades med statsmedel. Avdelningens

samtliga utrymmen är praktiskt taget helt ianspråktagna av den

nuvarande personalen. Redan från början erfordras därför ytterligare lokaler.

Härom anföres följande i kommitténs betänkande.

Lokalfrågan torde vid en förstärkning av personalen få ordnas provisoriskt

under den första tiden. En slutlig lösning av frågan synes nämligen

icke med fördel kunna ske, förrän statsmakterna tagit ställning till spörsmålet

om vatteninspektionens organisation. Det bör särskilt framhållas, att

den mikrobiologiska och bakteriologiska laboratorieävdelningen icke kan

komma till stånd, innan lokalfrågan lösts.

Därest en vatteninspektion kommer till stånd, vilken omfattar både en

lillsynsbyrå och en vatten- och avloppsbyrå, bör helst hela verksamheten

förläggas till gemensamma lokaler. De fördelar, som kan vinnas genom eu

dylik samordning, måste nämligen till stor del vara beroende av att en nära

daglig kontakt kan upprätthållas mellan de tjänstemän, som på tillsynssidan

och planeringssidan sysslar med samma frågor.

Lokalfrågan är också svårlöst på annat säl!. Vatten- och avloppsbyrån bör

för kontakten med andra myndigheter vara centralt belägen eller i varje fall

ha goda kommunikationer med Stockholms centrala delar. Samma önske
3

Jiihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Xr 40

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

mål gäller för övrigt beträffande i vart fall de tjänstemän på tillsynsbyrån,

vilka närmast handlägger löpande ärenden. Lämpligheten av den nuvarande

förläggningen till Drottningholm kan ur denna synpunkt ifrågasättas. Ä

andra sidan är tillsynsbyrån för sitt arbete helt beroende av att ha tillgång

till ett undersökningslaboratorium för mikrobiologi och bakteriologi, limnologi

och vattenkemi samt till en akvarieavdelning för bl. a. giftförsök rörande

fiskar och lägre djur med olika typer av avloppsvatten samt däri ingående

substanser. Det måste förutsättas, att de analyser av olika slag, som

blir aktuella vid tillsynsavdelningens inspektionsarbeten, skall utföras på

dessa laboratorieavdelningar. För att rätt kunna bedriva laboratoriearbetena

vid vatteninspektionen är det nödvändigt, att laboratoriet är beläget vid ett

naturligt, ej alltför starkt förorenat insjövatten. Vattenledningsvatten kan

nämligen ej användas för akvarieförsök. Ur denna synpunkt är det olämpligt

att placera inspektionen inom Stockholms centrala delar.

Kommittén framhåller vidare angelägenheten av att en skyndsam utredning

företages rörande hur lokalfrågan bör lösas, sedan principiell ställning

tagits till frågan om vatteninspektionens organisation.

Yttrandena

Vad i betänkandet anföres om vattenföroreningens utbredning och omfattning

samt om olägenheterna härav har allmänt vitsordats i yttrandena.

I proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i vattenlagen

in. m. den 13 april 1956 (nr 173) har redan en redogörelse lämnats om yttrandenas

huvudsakliga innehåll i detta hänseende. Jag torde därför i förevarande

sammanhang få i huvudsak inskränka mig till vad som i yttrandena

uttalas beträffande vattentillsynens administration.

Inledningsvis bör emellertid nämnas, att det synes vara en allmän uppfattning,

att de rådande missförhållandena i första hand vållas av kostnadshänsyn

samt rådande investeringsbegränsningar och kreditrestriktioner. De

ekonomiska och finansiella faktorerna tillmätes sålunda i allmänhet den

största betydelsen. Även om i enlighet med vad kommittén föreslagit vissa

jämkningar och tillägg i gällande lagstiftning på området ansetts påkallade,

påtalas ej några större brister i lagstiftningen. Tillsynsmyndighetens otillräckliga

personella resurser framhålles dock vara en bidragande orsak till

den ogynnsamma utvecklingen. Sålunda har bl. a. vattenöverdomstolen och

kommerskollegium anfört, att anledningen till att hittillsvarande lagbestämmelser

på området icke lett till avsett resultat är den, att tillsynen över bestämmelsernas

efterlevnad icke varit tillräckligt effektiv. Allmän enighet

synes också råda om att tillsynsverksamhetens organisation och resurser bör

förstärkas.

I det övervägande flertalet yttranden tillstyrkes härvid kommitténs förslag

om inrättande av en ny central myndighet för vattenfrågor, benämnd statens

vatteninspektion. I vissa yttranden förordas dock andra lösningar av frågan

om tillsynsverksamhetens förläggning. I viss utsträckning har vidare meningarna

varit delade om i vad mån tillsynen bör ankomma på centrala eller

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kimgl. Maj.ts proposition nr 49 år 1957

lokala organ. Vidare har på vissa håll betänkligheter framförts mot förslaget,

att inom statens vatteninspektion sammanföra organen för den egentliga

tillsynsverksamheten samt för den tekniska vatten- och avloppsplaneringen.

Olika synpunkter framföres därjämte i fråga om tillsynsmyndighetens

arbetsuppgifter och utrustning m. in. Särskilt är emellertid uppfattningarna

delade om hur den lokala tillsynen bör ordnas och vilka resurser

som bör ställas till förfogande för detta ändamål. Slutligen understrykes i

åtskilliga yttranden behovet av forskning i vattenfrågor.

Vattentillsijnens centrala administration

I det övervägande flertalet remissyttranden uttalas en principiell anslutning

till kommitténs förslag, att vattentillsynen bör utövas av ett självständigt

ämbetsverk, direkt lydande under ett departement. Vattenöverdomstolen

anför sålunda i denna fråga, att nya ämbetsverk visserligen icke utan

starka skäl bör tillskapas men att det på förevarande område är nödvändigt

att få till stånd en fristående, centralt ansvarig myndighet. Även vattendomstolarna

och kammarkollegiet biträder kommitténs förslag i denna del.

Medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan och folkhälsoinstitutsutredningen

ansluter sig likaledes till tanken på en fristående vatteninspektion.

Från medicinalstyrelsens sida uttalas i denna fråga bl. a. följande.

För medicinalstyrelsen är härvid huvudskälet, att vatteninspektionens

verksamhet sträcker sig väsentligt utöver den del av vattenvården -— den

hygieniska — som det ankommer på styrelsen att bevaka. För styrelsen

skulle tillkomsten av en ny, stor avdelning med en i flera avseenden från

styrelsens övriga arbetsuppgifter skild verksamhet av teknisk och ekonomisk

art betyda en kraftig belastning. Även om detta kunde tekniskt bemästras,

t. ex. genom inrättande av en ny överdirektörsavdelning, dit andra

delar av den allmänna hälsovården kunde överföras, torde projektet knappast

vara välbetänkt.

Kammarkollegiet anser, att någon tvekan ej torde kunna råda om lämpligheten

att skilja tillsynsavdelningen från fiskeristyrelsen, eftersom tillsynsavdelningens

nuvarande och föreslagna arbetsuppgifter endast till en

mindre del har direkt avseende på fisket. Kommerskollegium, lantbruksstyrclsen

och majoriteten av fisker istyrelsens ledamöter är av samma uppfattning.

överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands,

Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Malmöhus, Hallands,

Älvsborgs, Värmlands, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län tillstyrker likaledes inrättandet av ett centralt, självständigt vattenvårdsorgan.

Samma uppfattning har bl. a. vetenskapsakademien, ingenjörsvetenskapsakademien,

limnologiska institutionen vid Uppsala universitet

samt åtskilliga enskilda sammanslutningar såsom Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska kommunaltekniska föreningen,

Sveriges industriförbund, Sveriges lanibruksförbund, Riksförbundet

Landsbygdens folk, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges konsulteran
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr i9 år 1957

de ingenjörers förening, Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund och

Distriktsingenjörers förening.

I det stora flertalet uttalanden till förmån för inrättandet av en självständig

statlig vatteninspektion förutsättes, att inspektionens verksamhetsområde

skall, såsom vattenvårdskommittén i första hand föreslagit, omfatta både

den tillsynsverksamhet, soin f. n. utövas av fiskeristyrelsens tillsynsavdelning,

och den planeringsverksamhet ur tekniska och ekonomiska synpunkter,

som nu utövas av väg- och vattenbygggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå.

Frånsett ett par yttranden förordas även, att sammanförandet av

nämnda förvaltningsområden skall ske i omedelbar anslutning till att

förevarande organisationsfråga löses.

Beträffande här berörda spörsmål anför sålunda kommerskollegium följande.

Visserligen kan det förefalla, som om kommitténs förslag att till vatteninspektionen

föra den nuvarande vatten- och avloppsbyrån hos väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen vore ägnat att motverka syftet med eu särskild vatteninspektion,

eftersom anläggning av vatten- och avloppsledningar vanligen

får vattenförorenande följder. Enligt kollegii mening är det emellertid

en avsevärd vinst ur vattenvårdssynpunkt, om planläggningen av större

vatten- och avloppsanläggningar sker inom samma organ, som har att svara

för vattenvården. En sådan ordning borgar nämligen för att vattenvårdsintresset

redan från början blir vederbörligen beaktat. Kollegium anser också,

att den av kommittén förordade sammansättningen av vatteninspektionen

är väl avvägd, för att en ändamålsenlig samordning av tillsynsverksamheten

och planläggningen av vatten- och avloppsanläggningar skall kunna ske.

Enligt kollegii uppfattning bör en dylik samordning komma till stånd snarast

möjligt; endast därigenom torde det bli möjligt att hejda den fortgående

vattenförstörningen. På grund härav finner kollegium angeläget, att vatteninspektionen

genast blir fullt utbyggd.

Medicinalstyrelsen anför, att möjligheterna att utföra den tekniska och

ekonomiska bedömningen av föroreningsproblemen samtidigt med den limnologiska

och hygieniska utan tidskrävande tekniskt dubbelarbete inom skilda

ämbetsverk måste vara en stor fördel såväl vid dessa frågors centrala behandling

som för ett effektivare arbete inom de regionala och lokala organen.

Medicinalstyrelsen förordar därför, att ett sådant mera fullständigt

vattenvårdsorgan kommer till stånd redan från början. Lantbruksstyrelsen

understryker likaledes, att den möjlighet till samordning och effektiv ledning,

som kan nås genom den föreslagna samorganisationen, bör tillvaratagas

utan tidsutdräkt. Länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar i överensstämmelse

med uppfattningen inom flertalet andra länsstyrelser, att en särskild

fördel med att vatten- och avloppsbyrån omedelbart överföres till centralmyndigheten

är, att därigenom även distriktsingenjörsorganisationen från

början helt inordnas i tillsynsverksamheten och att vatteninspektionens kapacitet

därigenom blir väsentligt större än om den under flera år endast

skulle bestå av en tillsynsavdelning. Denna synpunkt understrykes bl. a.

även av Svenska stadsförbundet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1957

Ehuru Söderbygdens och Österbygdens vnttcndomstolar i gemensamt yttrande

ej motsätter sig tillsynsavdelningens samt vatten- och avloppsbyråns

sammanförande i en myndighet, förordas dock, att såsom ett övergångsstadium

den fristående vatteninspektionen bör bestå endast av den nuvarande

tillsynsavdelningen i väsentligt utökat skick under en på föreslaget sätt

sammansatt styrelse.

Sveriges industriförbund anser likaså, att skäl finnes för att vatten- och

avloppsbyrån samt distriktsingenjörsorganisationen skall överföras till en

fristående tillsynsmyndighet, men att detta med fördel kan anstå, till dess

tillsynsmyndigheten hunnit byggas upp, och att tillkomsten av den färdiga

organisationen sålunda bör ske i etapper. Såsom särskilda skäl härför anföres,

att före den slutliga organisationens fastställande alla möjligheter till

rationaliseringar i förenklings- och besparingssyfte bör tillgodoses samt att

vattenvårdskommitténs förslag rörande vattenvårdsförbund bör avvaktas.

En annan ståndpunkt beträffande omfattningen av den föreslagna nya

centralmyndigheten framkommer emellertid i vissa yttranden. Vattenöverdomstolen

anser sålunda, att det ligger en viss fara i att, på det sätt kommittén

i första hand föreslagit, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vattenoch

avloppsbyrå inlemmas i den tilltänkta vatteninspektionen. Enligt vattenöverdomstolens

mening utgör vattenvårdskommitténs förslag visserligen

en avgjord förbättring i förhållande till vatten- och avloppssakkunnigas

förslag, att tillsynsavdelningen i underordnad ställning skulle ingå i ett tilltänkt

nytt organ — vatten- och avloppsnämnden — i vars huvuduppgift

skulle inordnas andra syften, nämligen att främja tillkomsten av företag av

beskaffenhet att medföra fara för vattenförorening. Åtskilliga praktiska

skäl anses därjämte tala för en enhetlig organisation. Vattenöverdomstolen

finner dock, med hänsyn till möjligheten av att intressemotsättningar kan

uppkomma, att i vart fall tills vidare en försiktigare lösning av organisationsfrågan

är att förorda och att man f. n. bör begränsa sig till att genomföra

det av kommittén i andra hand framförda alternativet att ej infoga

vatten- och avloppsbyrån i vatteninspektionen. Även kammarkollegium ställer

sig tveksamt till lämpligheten av att sammanföra tillsynsavdelningen

samt vatten- och avloppsbyrån. Under framhållande av att vatten- och avloppsbyråns

arbetsuppgifter har visst sammanhang med vattentillsynen, anför

kollegiet bl. a. följande.

Det är, såsom kommittén framhållit, angeläget att även vattenvårdssynpunkterna

blir tillgodosedda på ett tidigt stadium i planeringsarbetet. Tydligt

är emellertid att vatten- och avloppsbyråns huvuduppgift, nämligen beviljandet

av statsbidrag och vad därmed sammanhänger, i sig själv kan

leda till en inställning, som är svårförenlig med vattenvårdssynpunkter.

Särskilt gäller detta i fråga om sanering av redan befintliga föroreningsförhållanden.

Eu viss dualism kan följaktligen lätt uppstå mellan vatteninspektionens

båda avdelningar, vilkas intressen drager åt olika håll. Kollegiet

vill emellertid med stöd av sina erfarenheter från vattenmålen vitsorda att,

beträffande vattenvården, tillsynsavdelningen och dislriktsingenjörerna f. n.

brukar framställa i stort sett lika långt gående krav. Härtill kan dock anmär
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1957

kas, att de krav, som tillsynsavdelningen f. n. kan uppställa, är blygsamma

och att några berättigade invändningar i allmänhet icke kan göras mot dem.

Med större fordringar på vattenvård är det tänkbart, att förhållandet kan bli

ett annat.

Kommittén uttalar en förhoppning om att sammankopplingen av vattenoch

avloppsplaneringen med vattenvården skall leda till att vatten- och avloppsanläggningar

kommer att planläggas under större beaktande av vattenvårdens

intressen. Det kan emellertid med visst fog förmodas, att den nya

organisationen lätt blir dominerad av vatten- och avloppsbyrån, som med

sin tillgång på anslagsmedel och sitt intima samarbete med kommunerna

kan få ett avgörande inflytande, något som knappast skulle främja vattenvårdsintresset.

Det synes ej bli en lätt uppgift för överdirektören och styrelsen

att ena dagen taga ställning till åtgärder för att förbättra tillståndet i en

recipient och nästa dag pröva bidrag till anläggningar, som kommer att

medföra försämrat tillstånd inom samma recipient. Att försätta en chef och

en styrelse i situationen att behöva besluta från rakt motsatta utgångspunkter

förefaller mindre lyckligt. Det måste också uppstå vissa svårigheter att

erhålla en överdirektör, som behärskar så pass disparata arbetsuppgifter.

Kollegiet är därför icke berett att f. n. tillstyrka mera än att tillsynsavdelningen

utbrytes ur fiskeristyrelsen och organiseras som en självständig

myndighet. Majoriteten av fiskeristyrelsens ledamöter framför den uppfattningen,

att en fristående centralmyndighet för vattenvården bör till sitt förfogande

ha en viss teknisk sakkunskap men att detta syfte torde kunna

vinnas genom att de nuvarande fyra tekniker, som inom vatten- och avloppsbyrån

har till uppgift att granska och kontrollera projekt till vattenoch

avloppsanläggningar, överföres till den tilltänkta vatteninspektionen.

En reservant inom fiskeristyrelsen uttalar sig dock för ett omedelbart genomförande

av en fullständigare vatteninspektion. I likhet med fiskeristyrelsens

majoritet anser även Svenska konsulterande ingenjörers förening det

olämpligt att till den föreslagna vatteninspektionen överföra hela den personal,

som är sysselsatt inom vatten- och avloppsbyrån och till stor del handlägger

ärenden rörande ekonomisk bidragsverksamhet och tillhörande teknisk

granskning ävensom planläggning. Enligt föreningens mening bör sålunda

endast de delar av byråns nuvarande organisation, som är sysselsatta

med vattenvård, överflyttas till vatteninspektionen.

Föreningen för vattenhygien, som i första hand förordar, att vattenvårdsorganisationen

skall förläggas till medicinalstyrelsen, men som — om detta

av praktiska skäl ej är möjligt — uttalar sig för en fristående vatteninspektion,

förordar för den händelse detta andra alternativ kommer till utförande,

följande modifikationer av den föreslagna organisationen. Till en

fristående vatteninspektion föreslås skola sammanföras tillsynsavdelningen,

vatten- och avloppsteknikern inom byggnadsstyrelsens stadsplanebyrå, vissa

tjänster inom vatten- och avloppsbyrån samt möjligen vissa delar av folkhälsoinstitutet.

Vilka tjänster inom vatten- och avloppsbyrån som skulle

överföras till vatteninspektionen, angives indirekt därigenom, att den byggnadstekniska

kontrollen över statsbidragsberättigade anläggningar föreslås

skola slopas och att handhavandet av själva statsbidragsgivningen anses

kunna överflyttas till de bostadssociala organen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr ¥J år 1957

En mot kommitténs förslag helt avvikande uppfattning i frågan om hur

vattentillsynens centrala organisation bör ordnas framkommer i vissa yttranden.

liijggnadsstijrelsen vidhåller sålunda sin i ett annat sammanhang

uttalade uppfattning, att ärenden angående vattenvården samt den tekniska

planläggningen av vatten- och avloppsfrågorna närmast hör hemma inom

styrelsens eget verksamhetsområde. Rörande byggnadsstyrelsens inställning

till frågan anföres i huvudsak följande.

Vid diskussion av olika tänkbara organisatoriska lösningar har kommittén

såsom skäl emot ett inordnande av vattenvården i den centrala planmyndighetens

verksamhet anfört, att en intressekonflikt ofta kunde uppkomma

mellan å ena sidan företrädarna för exploatering av mark för bostäder

och annan bebyggelse samt å andra sidan företrädarna för vattenvård.

En av de viktigaste huvuduppgifterna för planmyndigheten, byggnadsstyrelsen,

är emellertid att i bl. a. nu berörda hänseende åvägabringa en

avvägning av skilda intressen för att erhålla det ur allmänna synpunkter

bästa resultatet. Något verkligt bärande motiv för att frångå det av 1946 års

vatten- och avloppssakkunniga i dess i september 1951 avgivna betänkande

(SOU 1951:26) framförda förslaget, att hithörande frågor skall närmare

anknytas till planmyndigheten har emellertid enligt byggnadsstyrelsens mening

icke förebragts. Byggnadsstyrelsen får härvidlag hänvisa till vad den

härom anfört i sitt den 30 juni 1952 avgivna yttrande över sagda betänkande

och vill särskilt framhålla vad däri uttalats om betydelsen av en

samordning av åtgärderna på vatten- och avloppsområdet med övriga åtgärder

för bebyggelseplanering, såväl centralt som på länsplanet. I överensstämmelse

härmed och med hänsyn till vad som numera framkommit genom

vattenvårdskommitténs utredning får byggnadsstyrelsen föreslå, att till

byggnadsstyrelsen överflyttas den verksamhet, som f. n. bedrives inom vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå, samt den del av fiskeristyrelsens

tillsynsavdelnings verksamhet, som berör övervakning och tillsyn

av gällande bestämmelsers efterlevnad.

Även länsstyrelserna i Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,

Västmanlands och Gävleborgs län uttalar sig, med hänvisning till tidigare

yttranden vid remissbehandlingen av vatten- och avloppssakkunnigas betänkande,

att vattentillsynen bör förläggas till byggnadsstyrelsen.

Under förutsättning att byggnadsstyrelsen erhåller en särskild avdelning

för planeringsfrågor, ansluter sig vidare Svenska teknologföreningen till

tanken på att förlägga vatlentillsynen till nämnda ämbetsverk. Föreningen

har dock ingen erinran mot att tills vidare en fristående vatteninspektion

inrättas.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finner, att mycket talar för en överflyttning

av vatten- och avloppsverksamheten till byggnadsstyrelsen men alt

både principiella och andra skäl kan anföras mot en sammanslagning av

denna verksamhet och vattentillsynen. Den framhåller vidare, att en snar

lösning av förevarande organisationsfråga är ett angeläget önskemål, då

nuvarande ovissa förhållanden på delta område medför betydande och allvarliga

olägenheter, men att eu samordning och överarbetning av vattenoch

avloppssakkunnigas samt vattenvårdskommitténs förslag bör ske. I avvaktan

härpå föreslås, alt tillsynsavdelningen antingen skall såsom hittills

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr A9 år 1957

vara förlagd till fiskeristyrelsen eller möjligen överflyttas till medicinalstyrelsen

i någon jämförelsevis självständig form. Mot väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

utlåtande i förevarande fråga har byråchefen Petrelius

anmält avvikande mening i särskilt yttrande, vari vattenvårdskommitténs

huvudförslag tillstyrkes.

För en fortsatt förläggning av tillsynsverksamheten till fiskeristyrelsen

uttalar sig två reservanter inom denna styrelse, nämligen överdirektören

Hult och ledamoten Högström med instämmande av föredraganden, byråchefen

Wikland. Såsom skäl härför anföres bl. a. betänkligheter mot att i en

och samma verksorganisation sammankoppla de motstående intressen som

företrädes å ena sidan av tillsynsverksamheten och å andra sidan av vattenoch

avloppsplaneringen. Reservanterna framhåller därjämte, att vattenvårdskommittén

alltför ensidigt betonat olägenheterna av denna förläggning och

icke framhållit vissa fördelar med densamma, såsom möjligheterna till nära

samarbete med bl. a. den lokala fiskeriadministrationen.

I ett par yttranden, nämligen de av länsstyrelsen i Kristianstads län och

av Föreningen för vattenhygien, ifrågasättes slutligen, om en förläggning

av det samordnande vattenvårdsorganet till medicinalstyrelsen eller statens

institut för folkhälsan kan anses helt utesluten. Om så är fallet, förordas i

dessa yttranden såsom ett alternativ i andra hand en fristående vattenvårdsmyndighet.

Länsstyrelserna i Stockholms och Kopparbergs län framhåller likaledes,

att olika möjligheter till en annan lösning än den av kommittén föreslagna

bör ytterligare prövas.

Slutligen uttalar sig bl. a. statskontoret samt länsstyrelserna i Stockholms,

Jönköpings och Kristianstads län för att här ifrågavarande verksamhet i så

stor utsträckning som möjligt decentraliseras till länsorganen.

Förslaget till sammansättning av vatteninspektionens styrelse lämnas i

ilertalet yttranden utan erinran. I en del yttranden framkommer emellertid

särskilda synpunkter på förevarande spörsmål och även en viss kritik. Till

en början må härvid nämnas vissa önskemål beträffande styrelsens sammansättning

ur representativ synpunkt.

Medicinalstyrelsen konstaterar sålunda med tillfredsställelse, att hälsovården

föreslås skola få en representant, men vill ha uttryckligen fastslaget,

att denne representant skall utses på förslag av medicinalstyrelsen med

hänsyn till vikten av att den centrala medicinalmyndigheten får möjlighet

att följa vatten- och avloppsärendenas centrala planläggning och behand
ling.

Sveriges Lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk uttalar

i förevarande fråga, att det vore motiverat med en särskild styrelserepresentant

för jordbruket, eftersom detta har särskilda problem i samband

med vattenvården. Lantbruksförbundet anför dessutom, att den föreslagne

industrirepresentanten icke kan förutsättas bli skickad att insiktsfullt representera

jordbrukets alla förädlingsindustrier i samtliga dem berörande

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.9 år t!)57

frågor på området. Såsom ytterligare garanti för att jordbrukets intressen

skall bli tillbörligt beaktade föreslår lantbruksförbundet vidare, att vid

handläggning av mera ingripande frågor rörande jordbruket skyldighet skall

föreligga att allt efter ärendets art inhämta yttrande från lantbruksstyrelsen,

veterinär styrelsen eller statens mejeriförsök.

Sveriges fiskares riksförbund och Fiskefrämjandet uttalar sig för en direkt

representation för fiskets utövare av olika kategorier.

En principiellt annan uppläggning av vatteninspektionens ledning förordas

i ett par yttranden.

Vattenöverdomstolen anser sålunda, att det uppenbarligen är värdefullt

att inom vattenvården skapas en plattform för utbyte av erfarenheter och

önskemål, men att det synes som om denna intresserepresentation, samtidigt

som den borde utökas till sex å åtta ledamöter, med fördel kunde

tilläggas allenast rådgivande karaktär och träda i funktion endast i ärenden

av större omfattning eller av mera principiell art.

Kammarkollegiet, som i första hand uttalar sig för en vatteninspektion,

bestående enbart av en upprustad tillsynsavdelning, anser den föreslagna

styrelsen bli en alltför omfattande och tungrodd organisation. Kollegiet ifrågasätter

möjligheten av en mer eller mindre lös personalunion mellan kollegiet

och en vatteninspektion, vars uppgifter, såsom nämnts, skulle begränsas

till tillsynsverksamheten. Detta skulle enligt kollegiets uppfattning kunna

lösas genom att kollegiets chef erhölle ledamotställning, eventuellt med

beslutanderätt i vissa fall, och att inspektionen i övrigt utgjorde en tämligen

fristående avdelning av ämbetsverket i likhet med vad som är fallet i fråga

om advokatfiskalskontoret.

Byggnadsstyrelsen, som i princip vidhåller ståndpunkten, att såväl tillsynsverksamheten

som vatten- och avloppsplaneringen bör tillhöra verkets

ämbetsområde, föreslår att bl. a. vattenvårdsfrågorna skall handläggas av

ett större tekniskt råd, organiserat på liknande sätt som medicinalstyrelsens

vetenskapliga råd.

Mot förslaget att en fristående vatteninspektion skulle underställas inrikesdepartementet

synes inga erinringar föreligga.

Vatteninspektionens arbetsuppgifter

Vad som i betänkandet anföres om vatteninspektionens arbetsuppgifter i

fråga om den del av verksamheten, som rör vattentillsynen, har i stort sett

föranlett erinringar endast på vissa punkter. Härvid bortses från de mera

principiella erinringarna gällande frågan, huruvida vattenvårdsorganisationen

bör ha sin tyngdpunkt i en central myndighet eller i lokala organ. I de

mera generella synpunkter angående förevarande spörsmål, som i övrigt

framkommer i många yttranden, understrykes vikten av att tillsynsverksamheten

utövas icke enbart såsom en övervakande verksamhet med tillvaratagande

av förefintliga lagliga befogenheter utan att såsom hittills oftast

skett tillsynsmyndigheten söker genom rådgivning komma till rätta med

missförhållanden. Allmän enighet synes också råda om att en gränsdragning

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1957

bör ske mellan tillsynsverksamheten och forskningen inom de olika vetenskapliga

områden, som rör vattenvården. De i betänkandet föreslagna arbetsuppgifterna

för tillsynsmyndigheten föranleder för övrigt i yttrandena

huvudsakligen vissa erinringar beträffande följande punkter, nämligen dels

spörsmålet huruvida tillsynsmyndigheten skulle sättas i stånd att åtaga sig

beställningsarbeten, dels förslaget att myndigheten skulle såvitt möjligt inventera

och registrera föroreningskällorna, dels slutligen möjligheterna att

uppställa bestämda normer för vattnets beskaffenhet.

Beträffande det förstnämnda spörsmålet, nämligen huruvida tillsynsmyndigheten

bör mot ersättning åtaga sig t. ex. recipientundersökningar eller

andra utredningar, framhåller vattenöverdomstolen vikten av att dylik verksamhet

utövas med grannlagenhet och på sådant sätt, att inspektionens opartiskhet

icke kan ifrågasättas. Under nämnda förutsättning finner även Norrbygdens

vattendomstol dylika beställningsarbeten försvarliga. Söderbygdens

och Österbygdens vattendomstolar anser däremot, att kommitténs förslag

innebär en något för vid befogenhet, och föreslår en begränsning på så sätt,

att inspektionen får rätt att utföra recipientundersökningar och på grundval

av dem lämna allmänna råd och anvisningar utan att prestera utarbetade

detalj förslag. Sistnämnda domstolar anser det även lämpligt, att befogenheten

att utföra beställningsarbeten också inrymmer rätt att verkställa kontrollundersökningar

rörande efterlevnaden av domsföreskrifter o. d. i likhet

med vad som på ett annat område gäller för Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut. Kammarkollegiet förordar likaledes, att beställningsarbeten

endast skall utföras i begränsad omfattning, och anför härom följande.

Kollegiet ställer sig frågande till lämpligheten av att inspektionen sättes

i tillfälle att i större utsträckning mot ersättning till statsverket företaga utredningar

i föroreningsfrågor på beställning av kommuner och enskilda. En

sådan verksamhet kan innebära risk för kontrollens effektivitet. Om inspektionen

efter egen utredning föreslagit vissa åtgärder och dessa sedan visar

sig mindre effektiva, lärer det icke bli så lätt för inspektionen att föreskriva

nya åtgärder. Icke heller synes det lämpligt, att inspektionen på beställning

upprättar ett förslag till reningsanordning och sedan efter stämning påyrkar

dess genomförande. Utredningarna måste följaktligen begränsas på

sådant sätt, att inspektionens möjligheter att ingripa icke äventyras. Ur

denna synpunkt synes intet vara att erinra mot att inspektionen på beställning

utför undersökningar om tillståndet i och kapaciteten hos en recipient

eller andra undersökningar, där det endast gäller att utreda, vilka förhållanden

som objektivt sett föreligger. Utvidgas inspektionens utredningsverksamhet

härutöver, blir den svårförenlig med inspektionens föreslagna befogenheter

till rättsliga ingripanden av olika art, och inspektionen bör i så

fall ombildas till ett uteslutande forskande och utredande organ. I detta

sammanhang bör uppmärksammas, att det i praktiken kan möta vissa svårigheter

att hålla en klar gräns mellan nu avsedda utredningsverksamhet

och den uppgift att meddela förhandsbesked, som enligt förslaget skulle

åvila inspektionen. I vart fall torde av organisatoriska skäl böra tillses, att

utredningsverksamheten erhåller en i förhållande till inspektionens »ordinarie»

arbetsuppgifter begränsad omfattning.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1957

Mellanbygdens vattendomstol och folkhälsoinstitutsiitredningen anser däremot,

att vatteninspektionen över huvud taget icke bör tillhandagå kommuner

och enskilda med utredningar mot ersättning. Även i en del andra yttranden,

bl. a. de från Föreningen för vattenhygien och Sveriges konsulterande

ingenjörers förening, ifrågasattes lämpligheten av sådana beställningsar

beten.

I förevarande sammanhang framhåller bl. a. Norrbygdens vattendomstol

och kommerskollegium, att det i vart fall ej bör ifrågakomma, att enskilda

befattningshavare hos myndigheten tillhandagår allmänheten med utredningsuppdrag

mot betalning. Såsom skäl härför anföres, att inspektionsverksamheten

knappast kan förväntas bli framgångsrik, om man ej utesluter

allt sidoinflytande av de intressen, som vållar föroreningarna.

En allmän inventering av föroreningskällorna och ett modernt register över

dem bör enligt vattenöverdomstolcns mening ingå såsom ett led i tillsynsverksamheten.

Domstolen säger liärom vidare, att det för att rätt bedöma den

grad av förorening, som i varje särskilt fall kan tolereras, är av vikt att i

fråga om alla vattendrag känna vattenframrinningen under olika tider av

året och av domstol meddelade bestämmelser om den minsta vattenmängd,

som städse skall framsläppas. Det skulle därför vara till nytta, om Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut kunde få erforderliga resurser för

att snabbt iordningställa de kartor, som det enligt 7 § kungörelsen den 8 oktober

1954 om vattenbokens inrättande och förande åligger institutet att

tillhandahålla.

I fråga om vilka krav som bör ställas på behandlingen av avloppsvatten,

efterlyser bl. a. gatunämnden i Stockholm vissa mera generella normer och

anser, att vattenvårdskommitténs skäl mot uppställandet av sådana normer

synes svaga. Kommitténs ståndpunkt att det i vart fall f. n. är omöjligt att

uppställa ens schematiska regler i fråga om den grad av förorening, som i

särskilda fallet kan och måste tolereras, vitsordas emellertid av 1951 års

byggnadsutredning och Sveriges industriförbund. I industriförbundets yttrande

anföres sålunda följande i denna fråga.

I fråga om vilka krav som kan ställas på reningen av avloppsvatten vill

förbundet understryka kommitténs uttalande, att bedömningen av vilka anspråk

som bör ställas på vattendragens renhet måste verkställas från fall

till fall allt efter vattendragens belägenhet och beskaffenhet samt de sociala,

hygieniska eller ekonomiska uppgifter, som lägges på dem. Visserligen skulle

ofta generella normer för avloppsvattnens beskaffenhet vara till stor nytta

för den, som utsläpper ett avloppsvatten, men uppställandet av sådana normer

skulle innebära ett synnerligen omfattande och tidsödande arbete, som

åtminstone f. n. icke torde vara möjligt att genomföra. Utländska erfarenheter

bekräftar svårigheten för att icke säga omöjligheten att tillskapa generella

normer.

Den centrala vattentillsynens personalorganisation

I flertalet yttranden göres ingen erinran mot den personalorganisation

för den centrala tillsynsmyndigheten, som föreslagits i betänkandet. En del

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1957

remissmyndigheter, bl. a. medicinalstyrelsen och statens institut för folkhälsan,

ifrågasätter dock, om icke de personella resurserna i fråga om såväl

kvalificerad personal som biträdespersonal tilltagits väl knappt. Sistnämnda

myndighet anser vidare, att de ytterligare arbetsuppgifter beträffande vattenvårdsförbund,

vattentäkter och grundvattenskydd, som vattenvårdskommittén

avser att behandla i ett senare betänkande, ur flera synpunkter kan

inverka på tillsynsavdelningens uppbyggnad. Från de håll, där särskild vikt

lagts vid den lokala vattenvårdsorganisationen, synes man icke heller vara

henägen alt f. n. taga ställning till i vilken omfattning en upprustning av

den centrala myndigheten är erforderlig. De särskilda spörsmål i fråga om

personalorganisationen, som i övrigt framkommer i yttrandena, rör främst

de föreslagna vatteninspektörstjänsternas placering, laboratorsavdelningarnas

placering, samma avdelningars ställning och organisation samt personalens

kvalifikationer och sammansättning.

I den förstnämnda frågan, nämligen rörande vatteninspektörstjänsternas

placering, ifrågasättes sålunda från flera håll, om icke nämnda tjänster

borde knytas till de landsdelar eller områden, där tjänstinnehavaren avses

skola vara sysselsatt. Medicinalstyrelsen, som intar denna ståndpunkt, anför

härom följande.

För att tillgodose behovet av limnologer vid den perifera vattenövervakningen

föreslår utredningen, att fyra vatteninspektörer med bl. a. limnologisk

kompetens skall ingå i tillsynsavdelningen. Kommitténs expert, professorn

Thunmark, vill däremot placera en limnolog i varje län. Enligt medicinalstyrelsens

uppfattning synes det senare förslaget vara lyckligare, då

det skulle ge möjligheter till ett mer rationellt samarbete med distriktsingenjörerna,

varigenom i många fall en snabbare arbetstakt kunde väntas på

länsplanet. En perifer placering av limologer rimmar också bättre med medicinalstyrelsens

uppfattning om att ärendena i möjligaste mån bör handläggas

på länsplanet. Om antalet limologiskt utbildade inspektörer av olika

skäl i början måste begränsas, synes det mera rationellt att stationera en

i varje område än att som kommittén föreslår samla dem till Stockholm.

Medicinalstyrelsen får därvid hänvisa till den uppfattning, som kommit till

uttryck i yttrandet från förste provinsialläkarnas förening, vars medlemmar

torde besitta en god förstahandskunskap på detta område. Med en sådan

perifer placering av inspektörerna elimineras icke det lika trängande behovet

av kvalificerad limnologiskt sakkunnig befattningshavare hos den centrala

tillsynsmyndigheten. Med hänsyn härtill synes en översyn av personalstaten

för tillsynsarbetet erforderlig.

Även folkhälsoinstitntsutredningen är av denna mening och uttalar till

stöd för sin ståndpunkt följande.

De föreslagna vatteninspektörerna måste stationeras regionalt för att få

bästa möjliga kontakt med länsstyrelser och andra lokala myndigheter. Av

väsentlig betydelse är härvid, att inspektörerna redan från början förses

med erforderliga laboratoriemöjligheter för mer rutinbetonade analyser.

Detta kan tänkas vara möjligt såväl genom samarbete med kommunala eller

statliga laboratorier inom regionen som genom lämplig utrustning, som kan

medföras i bil. Utredningen har i detta sammanhang observerat, att kommitténs

limnologiska expert varit inne på denna fråga och bl. a. framhållit,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj. ts proposition nr 4.9 år 1957

att det är ändamålsenligt, att vissa laboratoriebetonade analyser utföres i

nära anslutning till de lokala observationerna. De här antydda anordningarnas

synes också nödvändiga för den decentralisering av enklare rutinlaborationer,

som utredningen rekommenderat i fråga om vatteninspektionens

laboratorium.

Flera länsstyrelser liksom även bl. a. föreståndaren för limnologiska institutionen

vid Uppsala universitet delar uppfattningen, att behov finnes av

limnologisk sakkunskap för olika län eller områden.

Vad gäller den föreslagna laboratorieavdelningen inom tillsynsmyndigheten

anser statskontoret, att statens institut för folkhälsan i första hand bör

anlitas för de laboratorieundersökningar, som kan vara påkallade för den

vattenvårdande verksamheten, och att resultatet av den särskilda utredningen

om nämnda instituts organisation bör avvaktas, innan åtgärder vidtages

för utbyggande av vattentillsynsorganisationens laboratorium. Även

Svenska kommunaltekniska föreningen finner behovet av centralt vattenbakteriologiskt

laboratorium vara f. n. väl tillgodosett genom statens bakteriologiska

laboratorium och folkhälsoinstitutets vattenlaboratorium. Enligt

föreningens mening är behovet av lokala laboratorier mera trängande,

bl. a. av den anledningen, att resultatens noggrannhet blir lidande, om vattenprov

för bakteriologisk undersökning måste sändas längre väg.

Folkhälsoinstitutsutredningen framhåller däremot, att vatteninspektionen

oundgängligen måste äga tillgång till ett eget laboratorium av i princip den

omfattning, som erfordras för undersökningar i samband med inspektionens

arbetsuppgifter. Enligt utredningens mening bör dock enklare rutinanalyser

kunna ske vid regionala laboratorier eller på annat sätt avlastas

inspektionens laboratorium. Vidare förutsättes, att mera komplicerade

specialundersökningar, även om dessa icke skulle ha direkt forskningskaraktär,

skall kunna förläggas till eller ske i samarbete med inom området

verksamma forskningsinstitutioner. Medicinalstyrelsen anser det vara lämpligt,

att folkhälsoinstitutets vattenlaboratorium överflyttas till vatteninspektionen.

I fråga om den lokala laboratorieorganisationen anför medicinalstyrelsen

vidare följande.

Ute i landet finnes redan nu ctl relativt stort antal undersökare, f.n. 135,

vilka av medicinastyrelsen erhållit generell eller inskränkt behörighet att

utföra fysikalisk-kemiska och/eller bakteriologiska vattenundersökningar.

Dessa undersökningar är visserligen relativt enkla och rutinmässiga, men

det torde inte bereda några större svårigheter att, eventuellt efter kompletterande

utbildning, göra åtskilliga av dessa undersökare förtrogna med sådana

rutinundersökningar, som hör samman med bekämpandet av avloppsvattenföroreningar.

Det bör ingå i det projekterade undersökningslaboratoriets

skyldigheter att utbilda undersökare för mindre regionlaboratorier

och om möjligt organisera sådana samt att utarbeta lämplig metodik för

de undersökningar, som kan utföras av de regionala laboratorierna. Härigenom

skulle dels arbetsbelastningen på vatteninspektionens undersökningslaboratorier

komma alt minska, dels kontrollorganen på länsplanet få

eu bättre service. Medicinalstyrelsen vill hänvisa till att eu i princip liknande

regional laboratorieorganisation på det veterinärmedicinska området

ansetts nödvändig och nu häller på alt organiseras med statens veterinärmedicinska

anstalt som centrallaboratorium.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

I fråga om den föreslagna personalorganisationens sammansättning och

de tilltänkta kvalifikationerna för olika tjänster synes meningarna främst

vara delade beträffande dels kraven på å ena sidan limnologisk sakkunskap

och å andra sidan behovet av även annan naturvetenskaplig expertis,

dels frågan om i vilken omfattning medicinskt utbildade hygieniker bör tillföras

tillsyningsmyndigheten.

Vad gäller förstnämnda spörsmål anföres i vissa yttranden — såsom förut

nämnts i samband med spörsmålet huruvida vatteninspektörerna skall

vara placerade centralt eller regionalt — att den liinnologiska sakkunskapen

bör beredas större utrymme i vattenvårdsorganisationen. I detta sammanhang

uttalas bl. a. av vetenskapsakademien, att kompetenskraven för

ifrågavarande tjänster i fråga om akademiska meriter bör höjas. Från andra

håll understrykes behovet av även annan sakkunskap. Sveriges industriförbund

framhåller sålunda önskvärdheten av att för en av de ledande befattningarna

i myndigheten skall föreskrivas goda kunskaper i och erfarenhet

av kemisk teknologi. Såsom skäl härför anför förbundet, att det med

hänsyn till de svårigheter, som ofta uppkommer i fråga om den kemiska industriens

avloppsvatten, torde vara angeläget för såväl industrien som tillsynsmyndigheten,

att sådan sakkunskap är tillgänglig inom vattenvårdsorganisationen.

Sveriges lantbruksförbund gör utifrån de intressen, som förbundet

representerar, gällande, att limnologien endast har betydelse på längre

sikt och att man i nuvarande besvärande föroreningsläge bör inrikta sig

på att få fram tekniska och kemiska reningsprocedurer för att på ett radikalt

sätt hejda fortsatta föroreningar. Förbundet tillstyrker därför en revision

av de föreslagna kompetensfordringarna.

Bl. a. i yttranden från olika enskilda sammanslutningar, exempelvis Distriktsingenjörers

förening, ifrågasättes om kommittéförslaget tillgodoser

behovet av medicinsk sakkunskap. Utan att slutgiltigt taga ställning till detta

spörsmål godtager emellertid statens institut för folkhälsan och folkhälsoinstitutsutredningen

den föreslagna anordningen med en deltidsanställd

föredragande i hygien men framför samtidigt vissa önskemål om tjänstens

utformning. Statens institut för folkhälsan anför sålunda följande.

Tjänsten är avsedd att vara deltidstjänst, och dess innehavare bör vara

allmänhygieniker med erfarenhet av vattenförorening och specialutbildning

i bakteriologi. Enligt institutets mening är det väsentligt, att denne tjänsteman

är utövande vetenskapsman med tillgång till laboratorium. Därjämte

vill institutet framhålla, att om tjänstemannen i sin ordinarie tjänsteutövning

vore placerad vid institutet, skulle en väg öppnas för ökat samarbete

mellan vatteninspektionen och institutet. Befattningshavaren skulle därtill

på ett fruktbringande sätt kunna befordra kontakten mellan forskning och

praktisk verksamhet.

Folkhälsoinstitutsutredningen framför liknande synpunkter.

För att mer direkt kunna utnyttja medicinskt-hygienisk sakkunskap vid

handläggningen av inspektionens ärenden torde det vara av väsentlig betydelse

att, som kommittén föreslagit, en särskild föredragande knytes till inspektionen.

Det torde enligt utredningens mening med hänsyn till rekryte
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ''t9 är 1957

47

ringsmöjligheterna möta stora svårigheter att erhålla en kvalificerad forskare

inom det bakteriologiskt-hygieniska området, därest vederbörande anställes

på arvodesplanet. Det torde därför vara nödvändigt att redan från

början inrätta en tjänst med pensionsförmåner. Om man tills vidare accepterar

en sådan lösning med en halvtidstjänstgörande hygieniker, synes det

ändamålsenligast att vid statens institut för folkhälsan inrätta en laboratortjänst

med skyldighet för innehavaren att tjänstgöra halva arbetstiden vid

vatteninspektionen. Den nu förordade anordningen torde få betraktas som

en provisorisk lösning. I ett senare sammanhang torde få övervägas, om

icke ytterligare behov av kvalificerad medicinskt-hygienisk sakkunskap blir

erforderlig vid inspektionen.

Slutligen må nämnas, att i de yttranden, där en sammanföring av vattentillsynsverksamheten

samt vatten- och avloppsorganisationen avses skola

ske i en eller annan form, den sistnämnda organisationen samtidigt förutsättes

kunna helt svara för den tekniska sakkunskapen, varför några särskilda

tekniska tjänster icke skulle erfordras på tillsynssidan.

Vattenvårdens lokala organisation

Frågan om vattenvårdens lokala organisation ägnas stor uppmärksamhet

i yttranden. Allmän enighet synes råda om att vattenvårdens intressen i

första hand bör tillvaratagas av de lokala myndigheterna. Vad gäller primärkommunerna

synes det vidare allmänt förutsättas, att hälsovårdsnämnderna

skall vara de kommunala organ, som närmast bör ansvara för vattenvården.

På länsplanet uppkommer emellertid åtskilliga svårlösta problem

i förevarande sammanhang.

Den första frågan gäller, huruvida de nu förefintliga länsmyndigheterna

besitter tillräcklig sakkunskap för ifrågavarande arbetsuppgifter. Såsom förut

nämnts, anföres i vissa yttranden i anslutning till professorn Thunmarks

utlåtande i betänkandet, att limnologisk sakkunskap bör stå till förfogande

i länen.

I flertalet yttranden förutsättes dock att, såsom kommittén föreslagit, vattenvårdens

länsorganisation skall grundas på de förefintliga länsorganen,

närmast länsstyrelserna och distriktsingenjörerna. Lämpligheten av att distriktsingenjörerna

i vart fall såsom tekniskt sakkunniga knytes till vattenvårdsorganisationen,

synes allmänt ha erkänts. Såsom påpekas av bl. a. länsstyrelsen

i Gävleborgs län är emellertid distriktsingenjörerna redan nu hårt

belastade med olika arbetsuppgifter. I åtskilliga yttranden understrykes

därför behovet av att en fortsatt utbyggnad av distriktsorganisationen sker.

Det synes vidare vara en allmän uppfattning, att den hygieniska sidan av

vattenvården i länen bör ankomma på förste provinsialläkaren. Slutligen må

nämnas att reservanterna i fiskeristyrelsen erinrar om möjligheten att utnyttja

fiskeriintendenterna och hushållningssällskapens fiskeriassistenter

för den lokala vattentillsynen.

I frågan hur en samordning skall ske mellan de olika länsorganen råder

emellertid delade meningar. Några länsstyrelser förordar, all distriktsingenjörerna

skall direkt inordnas i länsstyrelseorganisationen, medan andra

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kangl. Maj. ts proposition nr 49 år 1957

länsstyrelser anser den nuvarande ordningen med distriktsingenjörerna såsom

föredragande i länsstyrelserna i vissa ärenden men ej administrativt

inordnade i länsstyrelserna vara att föredraga. Distriktsingenjörerna själva

synes tämligen genomgående ansluta sig till den senare uppfattningen.

Särskilt från vissa länsstyrelsers sida anses här berörda spörsmål ej vara

tillräckligt utrett. Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar sålunda, att den

regionala och lokala organisationen på vattenvårdens område samt handläggningen

av vattenvårdsärendena i denna del ej lösts på ett tillfredsställande

sält. Vidare framhålles i en del yttranden, att lösningen av frågan om

den lokala organisationen torde vara beroende av hur en frivillig lokal samverkan

kan ordnas genom s. k. vattenvårdsförbund.

Forskningsfrågor m. in.

I betänkandet framförda förslag om stöd åt forskning i vattenvårdsfrågor

torde vara av mera preliminär karaktär och hithörande problem synes även

av andra skäl få upptagas i annat sammanhang. Rörande dessa frågor torde

jag därför här kunna inskränka mig till att framhålla, att betydelsen av

forskning på förevarande område starkt betonas i ett stort antal yttranden.

Härvid bör även nämnas, att vetenskapsakademien såsom sitt yttrande antagit

en av ledamoten Ekman uttalad mening av denna innebörd, grundad

huvudsakligen på uppfattningen, att kommittén icke tillräckligt beaktat

forskningens betydelse och vikten av att denna blir behörigen företrädd i

det föreslagna nya centralorganet. Mot denna av 19 ledamöter biträdda mening

har 14 ledamöter anmält reservation. Akademiens naturskyddskommitté

hade i huvudsak tillstyrkt förslaget. På i huvudsak samma grunder,

som anförts i de till stöd för den inom vetenskapsakademien segrande meningen,

har vidare föreståndaren för Uppsala universitets limnologiska

institution uttalat, att betänkandet icke bör läggas till grund för statliga åtgärder

utan en ny kommitté tillsättas, sammansatt på sådant sätt, att vatlenvårdsfrågan

kan underkastas en i alla hänseenden tillfredsställande utredning.

Föredraganden

I olika sammanhang har betonats, att spörsmålet i vilken omfattning och

takt vattenvården kan förbättras främst är en ekonomisk avvägningsfråga,

som icke kan på en gång få sin slutliga lösning. Såsom chefen för justitiedepartementet

tidigare uttalat vid framläggandet av proposition till 1956

års riksdag med förslag till lag om ändring i vattenlagen in. in. (nr 173),

är det uppenbart, att synnerligen omfattande investeringar erfordras för att

åstadkomma de nödiga förbättringarna. Det totala investeringsbehovet för

ändamålet är av sådan storleksordning att det i nuvarande kostnadsläge torde

överstiga ett belopp av en miljard kronor. Upprustningen av vattenvården

kommer därför att i konkurrens med andra för samhället betydelsefulla investeringar

behöva taga i anspråk en icke ringa del av våra produktiva resurser.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

Härav måste givetvis följa att denna upprustning kommer att utsträckas över

en jämförelsevis lång följd av år. Oavsett den ekonomiska problemställningen

kan emellertid förutsättningar för en intensifierad vattenvård skapas

genom skärpningar i lagstiftningen och genom en effektivare administration.

Olika åtgärder i denna riktning har redan vidtagits. Jag torde härvid

få erinra om nyssnämnda ändringar i vattenlagen, som antagits av 1956

års riksdag, samt om den nya förprövningskungörelse Kungl. Maj :t för kort

tid sedan utfärdat. Vidare har de personella och materiella resurserna vid

fiskeristyrelsens tillsynsavdelning ökats under senare år. Av betydelse är

även, att distriktsingenjörsorganisationen för vatten och avlopp efter hand

utbyggts.

Ett spörsmål av stor vikt i strävandena att förbättra vattenvården är hur

organisationen av vattentillsynen bör ordnas för att tillfredsställande effektivitet

härvidlag skall uppnås. Jag avser att nu taga upp detta spörsmål till

behandling ävensom andra frågor rörande den framtida organisationen av

administrationen på vattenvårdens område.

Till en början torde jag få erinra om att det f. n. enligt instruktionen

åligger fiskeristyrelsen att ur fiske- och naturskyddssynpunkt öva tillsyn

över våra vattendrag, sjöar och andra vattenområden. Ur hälsovårdssynpunkt

utövas tillsynen främst av hälovårdsmyndigheterna, dock att fiskeristyrelsen

skall utöva tillsyn jämväl ur sistnämnda synpunkt i den mån så

lämpligen kan ske. Fiskeristyrelsen förfogar emellertid icke över vare sig

personal eller laboratorieresurser för att tillfredsställande kunna fullgöra

sistberörda uppgift. Av remissyttrandena i ärendet torde framgå, att icke

heller medicinalstyrelsen eller statens institut för folkhälsan f. n. har administrativa

resurser att utöva en ur hälsovårdssynpunkt tillfredsställande

vattentillsyn. I detta hänseende är därför den nuvarande organisationen behäftad

med uppenbara brister. Härtill kommer, att förevarande verksamhetsområde

i andra hänseenden företer en administrativ splittring, som

medför avsevärda olägenheter.

Såsom vattenvårdskommittén och åtskilliga remissmyndigheter framhållit,

finnes ett nära samband mellan den verksamhet, som bedrives av fiskeristyrelsen

genom dess tillsynsavdelning, och det arbete, som utföres av vattenoch

avloppsorganisationen inom väg- och vattenbyggnadsverket. Från skilda

håll har uttalats önskvärdheten av att få till stånd en nära samordning av

dessa verksamhetsgrenar. Vidare förefinnes — såsom vatten- och avloppssakkunniga

understrukit i sitt år 1951 avgivna betänkande — en nära samhörighet

mellan byggnadsstyrelsens uppgifter inom bebyggelseplaneringen

samt vissa av vatten- och avloppsorganisationens arbetsuppgifter. Frånsett

bidragsverksamheten för vatten- och avloppsanläggningar sysslar nämligen

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå och distriktsingenjörsorganisationen

i stor utsträckning med planeringsfrågor. Framhållas

må även, att de arbetsuppgifter, som ankommer på nämnda byrå och

på distriktsingenjörsorganisationen, är i allt väsentligt skilda från väg- och

vattenbyggnadsverkets åligganden i övrigt.

4 Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 49

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

Enligt min åsikt är det nödvändigt att sammanföra tillsynsavdelningen

samt vatten- och avloppsbyrån under en gemensam ledning — dock med

verksamheten alltjämt fördelad på tvenne byråer — därest en tillfredsställande

organisation skall åstadkommas på vattenvårdens område. Tillsynsbyrån

bör därvid i enlighet med av vattenvårdskommittén framförda tankegångar

uppdelas i en tillsynssektion och ett undersökningslaboratorium.

Vad härefter angår frågan huruvida förenämnda båda byråer tillsammans

bör utgöra ett självständigt statligt organ eller ingå i ett redan befintligt sådant

har jag efter ingående överväganden funnit att det sisnämnda alternativet

i vart fall tills vidare bör väljas. Jag har därför icke ansett mig kunna

förorda att under förevarande förhållanden ett nytt ämbetsverk tillskapas

för ändamålet. I stället bör man enligt min mening nu knyta verksamheten

till det av de redan befintliga ämbetsverken, som med hänsyn till

sina nuvarande arbetsuppgifter kan anses mest lämpat därför. De ämbetsverk,

vilkas lämplighet diskuterats, är fiskeristyrelsen, medicinalstyrelsen,

folkhälsoinstitutet, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt byggnadsstyrelsen.

Åtskilliga beaktansvärda skäl kan beträffande envar av dessa myndigheter

anföras såväl för som mot förläggandet dit av ifrågavarande byråer.

Jag torde härvidlag få hänvisa till den i det föregående lämnade redogörelsen.

Här vill jag dock framhålla följande.

Vad först beträffar fiskeristyrelsen anser jag i likhet med vattenvårdskommittén,

att detta ämbetsverk icke kan anses lämpligt såsom tillsynsmyndighet,

bl. a. av det skälet, att den övervägande delen av vattenvården ej är

att hänföra till styrelsens egentliga verksamhetsområde utan avser hälsovårdens

och naturskyddets intressen samt har ett intimt samband med byggnadsplaneringen.

Ej heller synes medicinalstyrelsen eller folkhälsoinstitutet

böra komma i fråga. Medicinalstyrelsen är visserligen det centrala administrativa

organet på hälsovårdens område och flera fördelar skulle därför

vinnas genom en anknytning till detta. Emellertid talar framför allt praktiska

skäl mot en dylik lösning. Medicinalstyrelsen har nämligen stor arbetsbelastning,

vilken redan föranlett, att omfattande arbetsuppgifter utbrutits från

dess verksamhetsområde och lagts under andra myndigheter. Såsom bl. a.

vattenvårdskommittén framhållit, kan det därför redan ur denna synpunkt

icke anses lämpligt att tillföra verket nya arbetsuppgifter, som kan väntas

fä en under de närmaste åren alltmer tillväxande omfattning. Vad åter folkhälsoinstitutet

beträffar, kan detta antagas för framtiden få en än mer utpräglad

karaktär av forskningsinstitution än hittills. Uppenbarligen är det

därför icke lämpligt att dit förlägga nya och omfattande administrativa uppgifter.

Härtill kommer att institutet liksom medicinalstyrelsen saknar direkt

anknytning till den verksamhet som rör bebyggelseplaneringen.

Nu angivna omständigheter ävensom vad i övrigt framgår av utredningarna

i ärendet har vid mina överväganden bibringat mig den uppfattningen,

att den centrala vattenvårdsorganisationen icke bör knytas till vare sig fiskeristyrelsen,

medicinalstyrelsen eller folkhälsoinstitutet. Ej heller synes,

med hänsyn till dess övriga arbetsuppgifter, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

vara lämplig som centralt organ för vattenvården.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

Av de förut nämnda ämbetsverken återstår byggnadsstyrelsen. Även i fråga

om denna kan anföras, att dess nuvarande arbetsuppgifter till stor del

är av annan art än sådana som är av direkt vattenvårdande natur. Sålunda

bär vattenvårdskommittén framhållit, att en med limnologisk, bakteriologisk

och vattenteknisk sakkunskap utrustad tillsynsmyndighet får ett verksamhetsområde,

som åtminstone delvis ligger vid sidan av byggnadsstyrelsens

i dennas egenskap av myndighet för bebyggelseplaneringen. Vidare berör frågan

om industriella avlopp i åtskilliga fall icke planeringsorganets arbetsuppgifter.

Å andra sidan måste man enligt min mening tillmäta det förhållandet

stor betydelse, att de vattenvårdande åtgärderna har ett nära samband

med byggnadsstyrelsens uppgifter inom bebyggelseplaneringen och att

vatten- och avloppsbyrån i stor utsträckning sysslar med planeringsfrågor.

Det torde för övrigt vara obestridligt att den vattenvårdande verksamheten

knappast kan effektivt fullgöras med mindre den intimt samordnas med bebyggelseplaneringen.

Vid mina överväganden har jag kommit fram till det

resultatet att de byråer, som skall handha den centrala vattenvårdande

verksamheten, lämpligen bör förläggas till byggnadsstyrelsen. Jag föreslår

därför, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå samt

fiskeristvrelsens tillsynsavdelning skall överföras till sagda ämbetsverk. Den

sålunda föreslagna omorganisationen torde böra genomföras den 1 juli 1958.

Detalj spörsmålen i samband därmed torde få upptagas till behandling i 1958

års statsverksproposition.

Fiskeristyrelsens tillsynsavdelning har f. n. vid sin sida en rådgivande

nämnd — vattenvårdsnämnden — bestående av en utav Kungl. Maj :t utsedd

ordförande samt åtta ledamöter, representerande vattenvården, hälsovården,

naturskydds- och fritidsintressena, fiske, vatten- och avloppsverksamheten,

kommunerna, jordbruksnäringen och livsmedelsindustrien samt

övrig industri, som beröres av avdelningens verksamhet. Det synes lämpligt

och ändamålsenligt, att en nämnd med enahanda uppgifter skall finnas även

efter omorganisationen men då knuten till byggnadsstyrelsen. Nämndens

sammansättning torde emellertid böra ändras så till vida, att byggnadsstyrelsens

chef skall vara självskriven ordförande samt att ytterligare en representant

för hälsovården bör ingå såsom ledamot i stället för representanten

för vatten- och avloppsverksamheten. Jag förutsätter därvid att cheferna för

tillsyns- samt vatten- och avloppsbyråerna ävensom styrelsens stadsplanebyrå

skall beredas tillfälle att deltaga i nämndens sammanträden, sistnämnde

byråchef dock endast när så befinnes påkallat.

I kungörelse den 30 november 1956 har förordnats, att tillsynsavdelningen

vid fiskeristyrelsen fr. o. m. den 1 januari 1957 tillika skall vara

statens vatteninspektion. Efter den av mig förordade omorganisationen torde

byggnadsstyrelsen böra förordnas att tillika vara statens vatteninspektion.

I fråga om byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter i egenskap av statens vatleninspektion

kan jag i stort sett ansluta mig till vad vattenvårdskommittén

uttalat i ämnet. Tillsynsavdelningens liksom vatten- och avloppsbyråns nu
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

varande arbetsuppgifter bör sålunda överflyttas till vatteninspektionen. Det

bör emellertid åligga vatteninspektionen att utöva vattentillsyn såväl ur

fiske- och naturskyddssynpunkt som ur hälsovårdssynpunkt, därvid samråd

bör ske med medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan och

fiskeristyrelsen i frågor av större vikt eller med principiell innebörd samt

i övrigt då så kan anses erforderligt. Jag vill framhålla såsom en viktig

uppgift för vatteninspektionen att genom rådgivning och upplysning söka öka

insikterna om behovet av åtgärder för att förebygga eller motverka vattenförorening.

I detta sammanhang torde jag få erinra om de betydligt ökade

förutsättningar för inspektionen att ingripa mot vattenföroreningar, som

givits genom den i förprövningskungörelsen den 30 november 1956 föreskrivna,

i förhållande till de nuvarande bestämmelserna avsevärt vidgade

skyldigheten, att till inspektionen anmäla nya avloppsutsläpp. Såsom vattenvårdskommittén

uttalat, bör vatteninspektionen efter hand söka genomföra

en inventering av föroreningsförhållandcna i vattendragen och vattenområdena,

vilken inventering skall ligga till grund för planeringen av den

fortsatta verksamheten. Med anledning av vad som i ärendet anförts angående

lämpligheten av att vatteninspektionen utför undersökningar mot

ersättning, vill jag som min mening framhålla, att inspektionen icke bör

åtaga sig dylika serviceuppgifter. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t

att utfärda närmare bestämmelser om vatteninspektionens arbetsuppgifter

och befogenheter ävensom i vilken utsträckning inspektionen skall vara

skyldig att eller lämpligen bör inhämta vattenvårdsnämndens uppfattning.

Vad angår frågan om förstärkning av personalen för tillsyns- och laboratorieuppgifter

avser jag att i 1957 års statsverksproposition hemställa om

medel för fortsättande av den innevarande budgetår påbörjade utbyggnaden

av de personella resurserna för ändamålet. Samtidigt avser jag att föreslå

ökade anslag till inköp av laboratorieutrustning, materiel in. in. Med hänsyn

till kostnadernas storlek synes det icke möjligt att på en gång giva det centrala

vattenvårdsorganet tillfredsställande personella och materiella resurser

utan dessa torde få ökas successivt under de närmaste åren, i huvudsak

inom den av vattenvårdskonnnittén föreslagna ramen.

Beträffande den lokala vattenvården torde inom de olika länen ansvaret

böra åvila länsstyrelserna. Dessa bör i vattenvårdsfrågor samråda med av

vattenvården berörda lokala statliga organ såsom distriktsingenjörerna för

vatten och avlopp, förste provinsialläkarna in. fl. Distriktsingenjörerna torde

böra, i vart fall tills vidare, bibehålla nuvarande ställning och arbetsuppgifter

men i samband med omorganisationen av den centrala vattenvårdsadininistrationen

den 1 juli 1958 utbrytas ur väg- och vattenbyggnadsverkets

lokala organisation och i stället underställas byggnadsstyrelsen. Den

kommunala vattentillsynen bör ankomma på hälsovårdsnämnderna. Frågan

om dessa nämnders uppgifter beträffande vattenvården kan emellertid antagas

bli föremål för omprövning i samband med behandlingen av vattenvårdskommitténs

kommande förslag rörande anordnande av vattenvårdsförbund.

Samråd bör i ökad utsträckning äga rum mellan den centrala vattenvårdsmyndigheten,

länsmyndigheterna samt de kommunala tillsynsorganen.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1957

I detta sammanhang torde jag även få beröra frågan om behovet av regionalt

placerad limnologisk expertis. Såvitt jag kan finna, skulle en enhetlig

bedömning av föroreningsförhållandena bli svår att uppnå, om sådan

personal förlädes till skilda orter utan kontinuerlig kontakt med det centrala

vattenvårdsorganet. Härtill kommer, att det otvivelaktigt skulle stöta

på avsevärda svårigheter att finna kvalificerad personal i tillräckligt antal

till dylika tjänster. Jag är därför icke beredd att tillstyrka en anordning av

nu antytt slag. Emellertid vill jag, i anslutning till vad i denna fråga uttalats

i vattenvårdskommitténs betänkande, framhålla, att möjlighet torde finnas

att, där särskilda omständigheter föreligger, genom vattenvårdsförbund

anställa limnologiskt utbildad personal.

Behovet av ökad forskning på vattenvårdens område har allmänt vitsordats.

Särskilt angeläget synes vara att finna möjligheter att rena avloppsvatten

medelst förenklade anordningar, så att de höga investeringsutgifterna

för ändamålet kan nedbringas. Denna forskning synes böra äga rum vid

de forskningsinstitutioner, som redan nu står till förfogande. Eftersom

forskningsuppgifterna, enligt vad jag under hand erfarit, är föremål för

övervägande inom bl. a. ingenjörsvetenskapsakademien, vill jag i avbidan

härpå icke närmare taga ställning till frågan, huruvida särskilda medel är

erforderliga för förevarande ändamål.

Statsbidragsgivningen till primärkommunernas kapitalutgifter överväges

f. n. av Kungl. Maj :t. Vad vattenvårdskommittén i sitt betänkande och i

särskild framställning den 10 oktober 1953 föreslagit angående statsbidrag

till reningsverk m. m. torde därför böra upptagas i annat sammanhang.

Slutligen torde jag få anmäla att den här föreslagna utvidgningen av byggnadsstyrelsens

organisation fordrar ökade lokalutrymmen. Därest så erfordras

torde förslag i ämnet senare få föreläggas riksdagen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå 1957 års riksdag

att godkänna det förslag till omorganisation av administrationen

på vattenvårdens område, som framlagts i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund

5n 1786 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:381 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om viss ändring av gällande regler för återkrav i vissa fall av beviljade statsbidrag för uppförande elle a1 i texten
  2. SU 1957:166 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vattenvårdens organisation m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten