Sök i Ratio Lex

Angående riktlinjer för förfarandet vid tillsättning av vissa lärartjänster m.m

1957-02-08 · 66 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 65 av 66 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:61, Angående riktlinjer för förfarandet vid tillsättning av vissa lärartjänster m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts ''proposition nr 61 år 1957

1

Nr 61

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för

förfarandet vid tillsättning av vissa lärartjänster

m.m., given Stockholms slott den 8 februari 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Beträffande ordinarie lärartjänster föreslås grunderna för urvalet av

sökande och förfarandet vid tillsättningen skola vara desamma för samtliga

lärarkategorier i dels enhetsskolan (försöksskolorna) och de kommunala

yrkesskolorna, dels — så länge dessa skolformer består — folkskolan och

de högre kommunala skolorna, dels ock de allmänna läroverken, utom vad

gäller lektorerna, vilkas tillsättning icke beröres av förslaget. Lärartjänster

vid sådan skola, som är eller förbundits med lärarutbildningsanstalt, skall

dock undantagas från det i övrigt enhetliga tillsättningsförfarandet.

Urvalet av sökande skall vara objektivt. Befordringsgrunderna föreslås

skola i huvudsak överensstämma med dem som nu i flertalet fall gäller vid

lärartillsättning. Anvisningar för meritvärderingen skall utarbetas.

Samtliga tjänster, utom de som skall undantagas från det enhetliga förfarandet,

skall tillsättas av länsskolnämnden, sedan skolstyrelsen avgivit

motiverat förord för en av de sökande eller förordat flera sökande i den

ordning, styrelsen anser att de bör ifrågakomma till tjänsten. Skolstyrelsens

förord skall icke kunna bli föremål för besvär på materiella grunder. Över

länsskolnämndens tillsättningsbeslut skall besvär kunna anföras hos Kungl.

Maj:t av såväl sökande som skolstyrelsen. Lärares rätt att samtidigt söka

flera ledigförklarade tjänster skall icke vara begränsad till viss del av

riket.

1 — Bihaiuj till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 61

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Ordinarie tjänst vid kommunal skolform skall tillsättas med förordnande

och vid statlig läroanstalt med fullmakt eller konstitutorial.

Beträffande skolledarbefattningar, för vilka befordringsgrunderna skall

vara insikter, erfarenhet och sådana egenskaper, som företrädesvis fordras

för utövande av den skolledarbefattning det gäller, föreslås, att skoldirektör

skall förordnas av Kungl. Maj:t, medan förste rektor, rektor, som tillika

är skolchef, rektor vid enhet av det obligatoriska skolväsendet, rektor vid

högre kommunal skola samt rektor vid fristående statlig realskola skall

förordnas av skolöverstyrelsen, sedan förord och yttrande avgivits av respektive

skolstyrelser och länsskolnämnder. Såvitt gäller förste rektor skall

tillsättningsbeslut fattas efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning.

Överstyrelsens tillsättningsbeslut skall kunna överklagas hos Kungl.

Maj:t. Beträffande förordnande av rektor vid lokal kommunal yrkesskola

föreslås motsvarande förfarande, dock att förordnandet skall utfärdas av

överstyrelsen för yrkesutbildning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 februari 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson,

Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, fråga om riktlinjer

för förfarandet vid tillsättning av vissa lärartjänster m. m. och anför därvid

följande.

I. Inledning

Till grund för propositionen 1956: 182 med förslag till skolstyrelselag

m. in., i vilken frågor angående en reform av skolväsendets lokala och

regionala ledning behandlades, låg vissa förslag i 1951 års skolstyrelseutrednings1

betänkande »Skolväsendets lokala och regionala ledning samt

lärartillsättningen» (SOU 1955:31). Av skäl, som angavs i nämnda proposition,

ansåg jag, att skolstyrelseutredningens förslag angående lärartillsättningen

måste ytterligare övervägas och genomarbetas, innan statsmakterna

kunde fatta ståndpunkt i denna fråga. Jag förutskickade, att detta

skulle kunna ske vid 1957 års riksdag.

De med tillsättningen av lärare och skolledare förbundna spörsmålen

har på ett uttömmande sätt redovisats av skolstyrelseutredningen, vilken

också lagt fram ett enhälligt förslag rörande tillsättningen. Över utredningens

betänkande — eller delar därav — har utlåtanden avgivits av

1 Ledamöter av utredningen har varit framlidne ledamoten av riksdagens andra kammare,

sekreteraren Adolf Wallentheim, f. d. folkskolinspektören i Malmö skoldistrikt, disponenten Hilding

Flinck, ledamoten av riksdagens andra kammare, medicine licentiaten Bertil von Friesen, rektorn

vid Nacka realskola Arthur Klum, folkskolinspektören i Västmanlands läns inspektionsområde

Sven Zetterlund, folkskolläraren Gustaf Bodestam, ledamoten av riksdagens andra kammare,

parkförmannen Carl-Erik Johansson, skolstyrelsens ordförande i Önnestads skoldistrikt, f. d. ledamoten

av riksdagens andra kammare, lantbrukaren Harald Johnsson samt numera rektorn vid

högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm i Stockholm Torsten Sävborg.

Sedan Wallentheim, som utsågs att leda utredningens arbete, den 22 augusti 1953 avlidit,

uppdrogs åt ledamoten av riksdagens första kammare, kommunaldirektören Emil Näsström att

vara de sakkunnigas ordförande. Beträffande utredningen se vidare prop. 1956: 182, s. 11.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

skolöverstyrelsen (som hört ett antal kollegier vid allmänna läroverk och

högre kommunala skolor), statens folkskolinspektörer och nomadskolinspektören,

överstyrelsen för yrkesutbildning, statskontoret, riksräkenskapsverket,

arbetsmarknadsstyrelsen, statens lönenämnd, samtliga domkapitel,

samtliga länsstyrelser (som hört landstingens förvaltningsutskott, försöksdistrikten

samt fullmäktige i ett antal kommuner), överståthållarämbetet

(som hört stadsfullmäktige i Stockholm), besvärssakkunniga, allmänna

statsbidragsutredningen, kommunalförbundskommittén, församlingsstyrelsekommittén

samt sakkunniga för översyn av kommunallagstiftningen

för Stockholm.

Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,

Skolstyrelseförbundens rikskommitté, Statens folkskolinspektörers förbund,

Städernas folkskolinspektörsförbund, Sveriges överlärarförbund, Sveriges

folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund, Sveriges småskollärarinneförbund,

Läroverkslärarnas riksförbund, Rektorernas riksförening,

Svenska facklärarförbundet, Svenska yrkesskolföreningen, Sveriges

skolkamerala förening, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen

samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

Jag anhåller nu att närmare få redogöra för detta ärende.

II. Problemställningen

Skolstyrelseutredningen inleder sin behandling av spörsmålet om lärartillsättningen

med ett avsnitt om frågans bakgrund och omfattning av i

huvudsak följande innehåll.

I propositionen 1950: 70 angående riktlinjer för det svenska skolväsendets

utveckling behandlades icke lärartillsättningen i framtidens skola. Frågan

togs i stället upp i den särskilda propositionen till samma års riksdag angående

skolans lokala ledning och lokala organisation (nr 133; Särsk. U

nr 3). I denna proposition blev emellertid lärartillsättningen endast föremål

för en kortfattad behandling och föreslogs med anledning av sin problematiska

natur hänskjuten till en särskild kommitté för ytterligare utredning.

Ehuru nämnda spörsmål betraktats som svårlöst har det dock samtidigt

understrukits, att det för skolväsendet är av stor betydelse, att det löses

på ett tillfredsställande sätt. Här skall i korthet anges problemets räckvidd.

Enhetsskolans genomförande kommer ur organisatorisk synpunkt att

innebära, att den nuvarande folk- och fortsättningsskolan, de högre kommunala

skolorna (ev. endast den kommunala realskolan) och den statliga

realskolan smältes samman till en skola med kommunen som huvudman.

Vid envar av dessa tre skoltyper tillämpas för närvarande olika förfaringssätt

vid tillsättning av ordinarie lärare. Härtill kommer, att lärarna vid

de två förstnämnda skoltyperna är kommunalt anställda och att de ordinarie

lärarna vid den tredje har ställning som oavsättliga statstjänstemän.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 61 år 1957

Vid folkskolan och de högre kommunala skolorna tillsätter de lokala

skolstyrelserna lärare. I det förra fallet äger styrelsen fritt välja bland de

tre mest meriterade sökande, i det senare skall styrelsen tillsätta den mest

meriterade.

Vid de statliga realskolorna utnämnes ordinarie adjunkter av Kungl.

Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen, medan ordinarie ämneslärarinnor

förordnas av överstyrelsen. Härvid gäller, att den enligt gällande befordringsgrunder

mest meriterade av de sökande skall utses till innehavare av

ledig tjänst.

Om man således vid sammansmältningen av de ovanberörda skolformerna

vill överväga att med utgångspunkt från nu tillämpade förfaringssätt

vid lärartillsättningen åstadkomma ett enhetligt system, finner man,

att skilda principer i olika hänseenden brytes mot varandra. Den första

men ej den viktigaste frågan som inställer sig vid ett sådant övervägande

är, om tillsättningen skall vara en angelägenhet för den lokala skolstyrelsen

eller om den skall handhas av en central statlig myndighet. I den diskussion,

som kan sägas ligga i de samlade remissyttrandena över skolkonnnissionens

uttalanden rörande lärartillsättningen och som på annat sätt förts

i anslutning till kommissionens förslag på denna punkt, står dessa båda

alternativ utpräglat mot varandra.

Nästa kontroversiella spörsmål är vad utredningen kallar urvalsprincipen,

d. v. s. grunderna för urvalet bland sökande till lediga tjänster. Detta

spörsmål kan kanske inte renodlas och hållas helt skilt från det närmast

föregående, men då frågan enligt utredningens mening är den viktigaste

i detta sammanhang, diskuterar utredningen den såvitt möjligt fristående

från frågan om tillsättningsmyndigheten. Även på denna punkt har man

att göra med två principiellt olika system. Skall den lokala styrelsen liksom

vid de nuvarande folkskollärartillsättningarna äga rätt att — låt

vara inom vissa bestämda gränser — tillsätta efter friare bedömande eller

skall den tillsättande myndigheten vara skyldig att utse den enligt givna

regler mest meriterade bland de sökande?

Ett ställningstagande i denna fråga fordrar, att begreppet mest meriterad

på något sätt bestämmes. Utöver frågan om tillsättningsförfarandet

i begränsad mening har utredningen därför funnit att också meritvärderingen

bör upptagas till prövning.

Utom av svårigheterna att välja mellan eller sammanjämka de nuvarande

systemen eller eventuellt skapa ett nytt tillsättningsförfarande kompliceras

problemet därav, att den tidigare diskussionen om lärartillsättningen

icke begränsats till frågorna om tillsättningsmyndigheter och urvalsprinciper

utan utvidgats till att också omfatta frågan, huruvida enhetsskolans

lärare skall vara stats- eller kommunalanställda befattningshavare.

Vid överväganden av spörsmålet om lärartillsättningen har man att

utgå från rådande förhållanden inom olika delar av skolväsendet samt

därjämte från de tillsättningsförfaranden, som tillämpas inom andra samhällsområden.

Det är emellertid såväl med hänsyn till statliga och kommunala

problemställningar som till den för skolväsendet speciella konstellationen

målsmän-lärare enligt utredningens mening uppenbart, att förhållandena

på skolans område har sin speciella karaktär och icke utan

vidare kan anpassas till andra områden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds ''proposition nr 61 år 1957

III. Nuvarande förhållanden

A. Tillsättning av vissa lärare m. m.

1. Tillsättningsförfaranden

a) Folkskolan

Ordinarie folk- och småskollärartjänst skall av skolstyrelsen kungöras

ledig i Post- och Inrikes tidningar samt sökas hos och tillsättas av styrelsen.

Anmäler sig flera sökande, skall styrelsen upprätta en förteckning över

de sökandes meriter, avfattad enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär,

och därefter sammanträda för att upprätta ett förberedande förslag,

på vilket skall uppföras de tre behöriga sökande, vilka styrelsen med hänsyn

till gällande befordringsgrunder (se nedan) prövar vara mest meriterade.

Dessa sökande skall uppföras i den ordning, i vilken styrelsen anser

dem enligt samma befordringsgrunder böra komma i åtanke vid tjänstens

tillsättning. Protokollet över det upprättade förslaget och samtliga inkomna

ansökningshandlingar jämte upprättad meritförteckning insändes

därefter till vederbörande statens folkskolinspektör, som har att avge yttrande

i ärendet till skolstyrelsen.

Om inspektören och styrelsen är eniga om vilka sökande, som skall

uppföras på förslaget och ordningen mellan dem, skall styrelsen upprätta

slutligt förslag. I annat fall skall styrelsen hänskjuta ärendet till domkapitlet,

som med iakttagande av gällande befordringsgrunder skall upprätta

förslaget.1

Om skolstyrelsen finner det lämpligt, kan den förelägga en eller flera

av de på förslaget uppförda att fullgöra undervisningsprov, till vilket allmänheten

äger tillträde.

Sedan slutligt förslag upprättats och undervisningsprov eventuellt hållits,

skall folkskolestyrelsen eller, där skolväsendet är en församlingens angelägenhet,

kyrkostämman företaga val bland de på förslaget uppförda

sökande.

Om det förhåller sig så, att två eller flera lediga tjänster i ett distrikt

skall tillsättas samtidigt, behöver icke ett förslag upprättas för varje tjänst,

utan om t. ex. tre tjänster är lediga, kan ett gemensamt förslag upprättas,

omfattande de nio mest meriterade sökandena, bland vilka styrelsen eller

stämman äger att fritt välja tre. Metoden med gemensamt förslag torde

allmänt tillämpas.

I fråga om besvär i samband med folkskollärartillsättning gäller följande.

Över skolstyrelsens förberedande förslag kan besvär ej anföras. Över av

skolstyrelsen upprättat slutligt förslag kan klagan föras hos domkapitlet

men först sedan valet av lärare ägt rum och behörigen kungjorts, varför

klagan också måste omfatta det förrättade valet. Detta upphäves automatiskt,

om förslaget befinnes vara oriktigt. Domkapitlets utslag kan överklagas

hos Kungl. Maj:t, som i målet hör regeringsrätten.

1 I stad, som är befriad från inspektion av statens folkskolinspektör, gäller inte vad här sagts

om folkskolinspektörs och domkapitels medverkan vid upprättande av förslag. Såväl det förberedande

som det slutliga förslaget upprättas i dessa fall av skolstyrelsen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957 7

Av domkapitlet upprättat slutligt förslag överklagas direkt hos Kungl.

Maj:t och prövas i statsrådet.

Besvär över förslag kan anföras på materiella grunder, medan besvär

över av skolstyrelsen förrättat val endast kan anföras på s. k. kommunala

grunder, vilket innebär, att val, förrättat inom ett i vederbörlig ordning

upprättat förslag, endast kan rubbas om vid valet förfarits olagligt eller

felaktigt.

Om icke-ordinarie folk- eller småskollärare erfordras för minst en hel

termin, skall skolstyrelsen i regel kungöra ledigheten i Post- och Inrikes

tidningar. Där fråga ej är om skoldistrikt, vars folkskoleväsen är befriat

från inspektion av statens folkskolinspektör, skall denne avge yttrande

över inkomna ansökningshandlingar, varefter skolstyrelsen till innehavare

av den lediga befattningen skall utse den, som med tillämpning av gällande

befordringsgrunder, vilka är desamma som vid tillsättning av ordinarie

tjänst, prövas vara mest meriterad. Inspektörens yttrande är icke bindande

för styrelsen. Formellt avgör den själv, vem som skall anses vara mest

meriterad och således erhålla tjänsten. Det är emellertid sällsynt, att styrelsen

utser annan än den inspektören föreslagit. Över styrelsens tillsättningsbeslut

kan besvär på materiella grunder anföras hos vederbörande

domkapitel, vars utslag i målet dock icke kan överklagas.

Vid tillsättning för kortare tid än en termin fattar skolstyrelsen själv

beslut.

Ordinarie övning slär are tillsättes i samma ordning som i folkskolestadgan

föreskrives för tillsättning av folkskollärare. Om folkskolinspektören

och skolstyrelsen icke är ense om vilka som skall uppsättas på förslag,

skall detta emellertid upprättas av skolöverstyrelsen, som också är besvärsmyndighet

i första instans.

Icke-ordinarie övningslärare tillsättes i samma ordning, som gäller för

tillsättning av icke-ordinarie folkskollärare. Besvär över styrelsens beslut

om tillsättning av övningslärare skall dock anföras hos skolöverstyrelsen

och ej hos domkapitlet.

b) Fortsätt ning sskolan

Föreskrifter om att lärartjänster i egentlig mening skall finnas vid fortsättningsskola

har ej givits. Undervisningen i teoretiska ämnen handhas

i regel av folkskollärare, som tjänstgör som timlärare. Lärarbefattning

tillsättes av skolstyrelsen, då särskilda skäl därtill föranleder utan föregående

ledigförklarande. Bland behöriga sökande utser styrelsen den, som

styrelsen med avseende på meriter och i övrigt finner vara för befattningen

mest lämplig.

Besvär över styrelsens tillsättningsbeslut kan endast anföras på formella

grunder.

Om ordinarie övningslärartjänst vid fortsättningsskola inrättats, tillsättes

den på samma sätt som vid folkskola.

c) Kommunal yrkesskola

Vid de kommunala yrkesskolorna inrättas och tillsättes lärartjänsterna

av vederbörande kommun. De är ej statligt reglerade i fråga om löne- och

anställningsförhållanden. Lärare antages av skolans styrelse. Över styrelsens

beslut kan besvär på materiella grunder anföras hos överstyrelsen

för yrkesutbildning och vidare hos Kungl. Maj:t.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 61 år 1957

d) De högre ko m mun al a skolor n a

Ordinarie lärartjänst i läroämnen vid de högre kommunala skolorna

skall av vederbörande skolstyrelse ledigkungöras i Post- och Inrikes tidningar

samt sökas hos och tillsättas av styrelsen.

Vid ett förberedande sammanträde skall skolstyrelsen pröva ansökningshandlingarna

och därvid i första hand undersöka, huruvida de sökande

uppfyller vissa formella krav. Till detta sammanträde skall ett av rektor

avgivet skriftligt yttrande över ansökningshandlingarna föreligga, vari rektor

skall uttala sig om de sökandes behörighet samt till tjänsten förorda

den, som han med hänsyn till gällande befordringsgrunder anser framför

övriga sökande böra komma i åtanke. Vid ett följande sammanträde, som

skall hållas tidigast sju och senast trettio dagar efter det förra, skall styrelsen

till innehavare av tjänsten utse den, som styrelsen med hänsyn till

föreskrivna befordringsgrunder anser främst böra komma i fråga. Styrelsen

äger således icke vid tillsättningen fästa avseende vid andra omständigheter

än de i stadgan särskilt angivna befordringsgrunderna (se nedan).

Ändring i styrelsens tillsättningsbeslut kan på materiella grunder sökas

hos skolöverstyrelsen, vars utslag kan överklagas hos Kungl. Maj:t.

Ieke-ordinarie lärartjänst i läroämnen ävensom ordinarie och icke-ordinarie

övning slär arbefattning tillsättes på i huvudsak samma sätt som ordinarie

lärartjänst i läroämnen. Besvär över skolstyrelsens beslut om tillsättning

av e. o. lärartjänst i läroämnen samt ordinarie och e. o. övningslärartjänster

anföres hos skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsens beslut överklagas

hos Kungl. Maj:t. Beslut om tillsättning av annan icke-ordinarie

lärare i läroämnen kan överklagas endast på formella grunder. Över beslut

om tillsättning av timlärare å övningslärartjänster, varå extra ordinarie

anställning icke kan komma i fråga, må besvär ej anföras.

e) De all m änn a läroverken

Ordinarie adjunktstjänst ledigförklaras av skolöverstyrelsen, som också

avgör, vilka läroämnen tjänsten skall omfatta. Tjänsten tillsättes av Kungl.

Maj :t.

Sedan ansökningshandlingarna prövats och vederbörande rektor satts i

tillfälle att avge yttrande, insändes ansökningshandlingarna till Kungl.

Maj:t jämte överstyrelsens förslag å den av de sökande, som på anförda

grunder främst bör komma i åtanke till den lediga tjänsten. Vid avgivande

av sitt förslag skall överstyrelsen endast taga hänsyn till i läroverksstadgan

angivna befordringsgrunder. Över skolöverstyrelsens förslag kan sökande

besvära sig hos Kungl. Maj:t.

Ordinarie ämneslärarinnetjänst tillsättes av skolöverstyrelsen. Besvär

över tillsättningsbeslutet kan anföras hos Kungl. Maj:t.

Icke-ordinarie lärare i läroämnen förordnas med vissa undantag av rektor,

som därvid har att iakttaga i huvudsak samma befordringsgrunder, som

gäller vid tillsättning av ordinarie tjänst. Tjänster i lönegrad Ce 29 tillsättes

av skolöverstyrelsen, som också antager e. o. adjunkter i lönegrad

Ce 27 och ämneslärarinnor i lönegrad Ce 25. Central antagning till dessa

tjänster är nödvändig, då de ej är knutna till de olika skolorna utan bestämmes

till visst antal för hela riket och sedan de tillsatts så att säga

följer lärare. E. o. lärare i de två sistnämnda lönegraderna anställes av

rektor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1957

Besvär över rektors beslut om förordnande må, om förordnandet omfattar

minst en hel termin med full tjänstgöring, anföras hos skolöverstyrelsen.

Om förordnandet tillträtts och överstyrelsen finner att klaganden

hade bort förordnas, bör överstyrelsen likväl icke utom på särskilda skäl

bestämma, att klaganden skall tillträda förordnandet under pågående

termin. Över skolöverstyrelsens beslut i anledning av besvär över rektors

förordnandebeslut får klagan ej föras.

Rektors beslut om förordnande av timlärare kan ej överklagas.

Ordinarie övning slärartjänst tillsättes av skolöverstyrelsen, sedan rektor

avgivit yttrande över ansökningshandlingarna. Ledigförklarad icke-ordinarie

sådan tjänst tillsättes på samma sätt, som gäller för ordinarie tjänst.

Skolöverstyrelsen kan dock föreskriva, att tillsättningen skall ske av rektor.

f) Försöksverksa m heten m ed nioårig enhetsskola

På försöksskolas högstadium (klasserna 7—9) finns för lärarna i läroämnen

dels ordinarie adjunktstjänster i lönegraderna Ca 29 och Ca 27

samt e. o. adjunktstjänster i Ce 27, dels ock ordinarie ämneslärartjänster i

Ca 27 och Ca 25 samt e. o. ämneslärartjänster i Ce 25. Vidare är inrättade

ordinarie folkskollärartjänster i lönegrad Ca 23. Härjämte finnes s. k. bristtjänster,

e. o. adjunktstjänster i lönegrad Ce 29.

På låg- och mellanstadierna (klasserna 1—6) undervisar små- och folkskollärare,

som tillsättes på samma sätt som motsvarande lärare i folkskolan.

Ordinarie adjunktstjänst i lönegrad Ca 29 tillsättes av skolöverstyrelsen,

ordinarie adjunktstjänst i Ca 27 och ordinarie ämneslärartjänst i lönegraderna

Ca 27 eller Ca 25 av skolstyrelsen. Skolstyrelsen skall översända

samtliga ansökningshandlingar till statens folkskolinspektör samt, då fråga

är om tillsättande av adjunkts- eller ämneslärartjänst i Ca 29 respektive

Ca 27 tillika avge förord för den av de sökande, som skolstyrelsen anser

böra förordnas å tjänsten. Folkskolinspektören skall med eget yttrande

tillställa skolöverstyrelsen handlingarna. Är fråga om tillsättande av adjunkts-

eller ämneslärartjänst i Ca 29 respektive Ca 27 och finner skolöverstyrelsen,

att å tjänsten skall förordnas sökande, som är adjunktsbehörig,

tillsätter överstyrelsen tjänsten medelst förordnande. Förordnar ej överstyrelsen

adjunkt i Ca 29 å tjänsten eller är fråga om tillsättande av adjunktstjänst

i lönegrad Ca 27 eller ämneslärartjänst i Ca 25, skall överstyrelsen

i yttrande till skolstyrelsen ange högst fem av de främsta sökandena

i den ordning, som överstyrelsen finner dem böra komma i fråga till

tjänsten. Till innehavare av tjänst som adjunkt i lönegrad Ca 27 eller ämneslärare

i Ca 27 eller Ca 25 skall skolstyrelsen förordna den av de sökande,

som styrelsen enligt de i stadgan för de kommunala realskolorna angivna

befordringsgrunderna prövar vara mest meriterad.

Ordinarie folkskollärartjänst i lönegrad Ca 23 tillsättes i samma ordning,

som i folkskolestadgan föreskrives beträffande ordinarie folkskollärartjänst,

i vilken ordning jämväl besvär skall anföras.

Icke-ordinarie lärare anställes av skolstyrelsen. Beträffande extra ordinarie

adjunkts- och ämneslärartjänster gäller, att skolstyrelsen, sedan yttrande

över de sökandes inbördes meriter inhämtats från statens folkskolinspektör,

medelst förordnande tills vidare skall anställa den av de sökande,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

som styrelsen prövar vara mest meriterad enligt befordringsgrunderna för

lärare vid kommunal realskola.

Besvär över skolöverstyrelsens och skolstyrelsens beslut om tillsättning

av ordinarie lärartjänster i läroämnen i lönegraderna Ca 29, Ca 27 och Ca

25 anföres hos Kungl. Maj:t. Då skolstyrelsen tillsatt tjänsten, skall

skolöverstyrelsen utlåta sig över besvären. Över skolöverstyrelsens yttrande

angående ordningsföljden mellan sökande till adjunktstjänst i Ca 27

eller ämneslärartjänst i Ca 27 eller Ca 25 får besvär ej anföras. Över skolstyrelsens

beslut om tillsättning av e. o. adjunkts- och ämneslärartjänster

må besvär anföras hos skolöverstyrelsen, vars beslut kan överklagas hos

Kungl. Maj:t. Besvär över skolstyrelsens beslut om förordnande av annan

icke-ordinarie lärare får anföras hos skolöverstyrelsen endast om förordnandet

avser minst en hel termin med full tjänstgöring. Mot skolöverstyrelsens

beslut får talan ej föras.

För övningslärare på försöksskolas högstadium gäller om tillsättning

och besvär samma bestämmelser som för övningslärare i folkskolan.

. Heltidstjänst som yrkeslärare tillsättes i samma ordning som gäller för

icke-ordinarie folkskollärartjänst. Besvär över skolstyrelsens beslut skall

dock anföras hos skolöverstyrelsen, vars beslut kan överklagas hos Kuno-1

Maj :t. ö ''

2. Befordringsgrunder

kol k- och smas koll ärar t jänst. Da förslag till ledig tjänst

uppgöres skall som befordringsgrunder gälla dels undervisningsskicklighet,

dels genom vitsord, erhållna i avlagda examina och prov, eller på armat

sätt adagalagda kunskaper och färdigheter i folkskolans läroämnen samt

eljest i ämnen, som kan vara av betydelse för lärarens verksamhet, dels

ock längden av föregående, i avseende å sätt att fullgöra tjänsten väl’ vitsordad

tjänstgöring å lärarbefattning inom folkskoleväsendet, varvid dock

skälig hänsyn skall tagas även till väl vitsordad lärartjänstgöring vid andra

läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende. För tillämpningen av

nämnda befordringsgrunder skall gälla de anvisningar, skolöverstyrelsen

jämlikt av Kungl. Maj:t lämnat bemyndigande utfärdar.

Om överlärarbefattning är förenad med tjänsten må, utöver nu angivna

befordringsgrunder, hänsyn även tagas till sådana egenskaper, som ”företrädesvis

erfordras för att utöva ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan.

Lärartjänst vid fortsätt ningss kol a. Särskilda befordringsgrunder

finns inte. Skolstyrelsen äger utse den som med avseende å

meriter och i övrigt befinnes för befattningen mest lämplig. Detsamma

gäller beträffande lärartjänst vid kommunal yrkesskola.

Såsom befordringsgrunder vid tillsättning av tjänst i läroämnen

vid högre kommunal skola skall i följande ordning gälla:

1) undervisningsskicklighet och nit samt förmåga att leda ungdomens uppfostran,

2) insikter, särskilt i de undervisningsämnen, som hör till den

ifragavarande tjänsten, samt 3) under föregående tjänstgöring förvärvad

erfarenhet.

Härvid må en mindre underlägsenhet enligt en föregående befordringsgrund

kunna uppvägas av ett större företräde enligt en senare.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Tjänst i läroämnen vid allmänt läroverk. Då skolöverstyrelsen

till Kungl. Maj:t avger förslag å den av de sökande, som på

anförda grunder anses främst böra komma i åtanke till den lediga tjänsten,

skall i första hand tillses, att vissa formella behörighetskrav är uppfyllda.

Därjämte skall som befordringsgrunder i följande ordning gälla:

a) skicklighet och nit i ungdomens undervisning och handledning;

b) genom vitsord, erhållna i avlagda examina och prov, samt genom

utgivna skrifter ådagalagda lärdomsförtjänster, särskilt i de ämnen, som

hör till den ifrågavarande tjänsten, ävensom förtjänstfullt skriftställarskap

i övrigt av vetenskaplig eller praktisk-pedagogisk art;

c) längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring dels vid läroanstalter,

som omförmäles i § 177 punkt 8) första stycket läroverksstadgan, dels

i folkskola, dels vid universitet eller högskola såsom befattningshavare, som

avses i nämnda punkt andra stycket, och såsom forskardocent, dels ock

— enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t —

vid universitet eller högskola såsom assistent eller amanuens eller vid försvarets

forskningsanstalt, varjämte skälig hänsyn må tagas till väl vitsordad

tjänstgöring vid annan under inseende av skolöverstyrelsen eller

överstyrelsen för yrkesutbildning stående läroanstalt än här nämnts.

En mindre underlägsenhet enligt en eller två föregående befordringsgrunder

kan uppvägas av ett större företräde enligt en senare. I fråga om

lektorstjänst skall dock lärdomsförtjänster, särskilt om de förefinns i de

till tjänsten hörande läroämnena, såsom befordringsgrund likställas med

undervisningsskickligheten och vid bedömning av lärdomsförtjänsterna

särskild vikt fästas vid betyget i teologie eller filosofie licentiatexamen

samt vid avlagt disputationsprov för vinnande av teologie eller filosofie

doktorsgrad. I fråga om adjunktstjänst i lönegrad Ca 29 skall särskild vikt

fästas vid meriter enligt de två första befordringsgrunderna.

Beträffande lärare vid läroverk med praktisk lärarkurs skall särskilt

avseende fästas vid sådana förtjänster, som ådagalägger sökandes lämplighet

såsom lärare vid lärarutbildningsanstalt.

Då ordinarie lärare söker annan tjänst av samma slag som den han

innehar och därvid har att räkna sig till godo en längre tjänstetid, bör

vid utnämningen skälig hänsyn även tagas till behovet av yngre och friskare

krafter för tjänstens bestridande.

Övningslärare. Vid tillsättning av övningslärartjänst skall följande

befordringsgrunder gälla i nedan angiven ordning:

a) undervisningsskicklighet och nit samt sätt att behandla lärjungarna

och förmåga att bland dem upprätthålla ordning;

b) betyg, erhållna i avlagda examina och prov, eller på annat sätt ådagalagda

kunskaper och färdigheter i det eller de ämnen, som kan vara av

betydelse för lärarens verksamhet;

c) längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring vid vissa i övningslärarstadgan

nämnda läroanstalter, varjämte skälig hänsyn även må tagas

till väl vitsordad annan lärartjänstgöring vid under skolöverstyrelsens

omedelbara inseende stående läroanstalt.

En jämförelse mellan de befordringsgrunder, som gäller för folkskolans

klasslärare, de högre kommunala skolornas och de allmänna läroverkens

lärare i läroämnen samt för övningslärarna vid dessa skolformer, ger ome
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ds proposition nr 61 år 1957

delbart vid handen, att de helt överensstämmer i sak, även om de utformats

på något olika sätt. Beträffande befordringsgrundernas betydelse

föreligger emellertid en viktig och avgörande principiell skillnad mellan å

ena sidan tillsättningen av ordinarie lärare i folkskolan och å andra tillsättningen

av icke-ordinarie lärare i denna skola samt lärare vid de högre

kommunala skolorna och de allmänna läroverken. Vid den förra tillsättningen

behöver befordringsgrunderna endast tillämpas vid uppgörandet

av det förslag, inom vilket den tillsättande styrelsen sedan har frihet att

välja lärare, medan vid den senare den sökande, som är mest meriterad

med hänsyn till gällande befordringsgrunder, skall förordnas till innehavare

av den lediga tjänsten.

3. Meritvärderingsnormer

De befordringsgrunder, för vilka nu redogjorts och som finns intagna

i respektive skolstadgor, fordrar för rätt tillämpning ett kompletterande

regelsystem, med vars hjälp det blir möjligt att enhetligt och rättvist värdera

de sökandes olika meriter och bestämma den inbördes ordningen dem

emellan. Vid lokal tillsättning är det av vikt, att ett normerande system

för meritvärdering finns för att hindra alltför stora olikheter vid befordringsgrundernas

tillämpning. I de fall tillsättningarna sker centralt, är det

inte av samma betydelse att ha officiellt utfärdade regler för meritvärderingen,

då det får anses ligga i sakens natur, att de centrala myndigheterna

tillämpar en fast praxis i tillsättningsärenden.

Efter bemyndigande av Ivungl. Maj:t har skolöverstyrelsen den 6 september

1946 meddelat särskilda anvisningar rörande meritvärdering vid

tillsättande av folk- och småskollärartjänster. Dessa anvisningar är icke

bindande utan har främst till uppgift att underlätta en enhetlig jämförelse

mellan de sökande. På grundval av ett i anvisningarna angivet system beräknas

en gemensam poängsumma för de sökandes seminariebetyg och

tjänstår. Sedan de sökande uppförts i ordning efter poängsummornas

storlek bör det prövas, om i anvisningarna särskilt angivna eller andra

förhållanden föreligger, som påkallar en ändring av det på poängsummorna

grundade förhållandet. Sådana förhållanden kan vara exempelvis akademisk

eller annan examen utöver folkskollärarexamen, genomgångna fortbildningskurser,

insatser inom det frivilliga folkbildningsarbetet och specialutbildning

t. ex. som hjälpklasslärare. Den 2 februari 1955 har skolöverstyrelsen

likaledes efter bemyndigande av Kungl. Maj:t meddelat provisoriska

anvisningar rörande meritvärdering vid tillsättande av jolkskollärartjänster

i 23 lönegraden, varvid, utom att en poängmässig värdering

här göres av ämnesutbildningen, i huvudsak följts samma system som i

anvisningarna för tillsättande av folk- och småskollärartjänster.

Anvisningar av detta slag har inte utfärdats för annan lärartillsättning.

Skolstyrelseutredningen anför emellertid att den under hand inhämtat, att

värderingen av läroverkslärarnas meriter inom skolöverstyrelsen och ecklesiastikdepartementet

sker enligt system, som i princip är desamma som

det vid folkskollärartillsättningen gällande. Att särskilda anvisningar ej

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

har erfordrats vid tillsättningen av de högre kommunala skolornas lärare

anser utredningen hänga samman med att det därvid utvecklats en praxis,

som ansluter sig till den av överstyrelsen vid avgivande av förslag till

lärartjänster tillämpade, vilket jämförelsevis lätt kunnat ske, då överstyrelsen

och Kungl. Maj:t som besvärsinstanser tillämpat i stort sett

samma värdering vid bedömningen av sökande till dessa relativt få skolor

och till läroverken.

4. Anställningens trygghet för vissa lärarkategorier

I samband med förslagen om disciplinärendenas handläggning i propositionen

1956: 182 behandlas också i viss mån läraranställningens trygghet.

Då anställningstryggheten spelat en mycket stor roll i diskussionen om

lärartillsättningen och uppmärksammats av skolstyrelseutredningen, skall

de rådande förhållandena på detta område här ytterligare något beröras i

huvudsaklig anslutning till vad utredningen därom anfört.

Lärare vid allmänna läroverk. Lektorer och adjunkter

tillsättes av Kungl. Maj:t samt ämneslärarinnor och övningslärare av skolöverstyrelsen,

samtliga medelst fullmakt. För dessa befattningshavare gäller

alltså § 36 regeringsformen, enligt vilken däri avsedda ämbets- och

tjänstemän icke kan »utan medelst rannsakning och dom ifrån sina innehavande

sysslor av Konungen avsättas, ej heller, utan efter egna ansökningar,

till andra tjänster befordras eller flyttas.» Efter ordalagen föreligger

här en rätt att inneha tjänsten och alltså även att åtnjuta därmed

förenade förmåner, vilken endast lider inskränkning i det fall att läraren

gör sig skyldig till gärning, som enligt 25 kap. strafflagen kan medföra

suspension eller avsättning.

Emellertid är lärarens rätt till sin tjänst i själva verket icke så säker

som det citerade grundlagsstadgandet tycks ge vid handen. Den s. k. oavsättlighetsprincipen

har undan för undan blivit föremål för allt flera modifikationer

och är numera ganska uppluckrad. En sedan länge bestående

inskränkning ligger däri, att principen endast gäller i den mån vederbörande

tjänst består och alltså inte anses utgöra hinder för att tjänsten

indrages, exempelvis i samband med en omorganisation. Läraren får dock

inte härigenom berövas de ekonomiska förmåner, som är förbundna med

tjänsten; anspråk på dessa kan han göra gällande genom talan vid domstol.

Flertalet numera gällande begränsningar i oavsättlighetsprincipen grundar

sig emellertid på det förhållandet, att en tjänsteman anses kunna —

åtminstone i viss utsträckning — disponera över sin grundlagsenliga rätt

i förevarande avseende. Han kan alltså, exempelvis genom att han underkastar

sig ett visst avlöningsreglemente, anses ha avstått från förmåner,

som innefattas i oavsättlighetsprincipen. Åtskilliga inskränkningar har genomförts

på denna väg och har bl. a. kommit till uttryck i statens allmänna

avlöningsreglemente (Saar), vilket gäller även för nu ifrågavarande lärartjänster.

Sålunda stadgas i 14 § Saar, att ordinarie tjänsteman är skyldig

att avgå från tjänsten under förutsättningar, som må gälla på grund av

bestämmelser antagna av Kungl. Maj:t och riksdagen. Genom detta stadgande

har skapats möjlighet att inrätta avgångsstater av olika slag. Någon

sådan stat har inte inrättats för lärararnas del (däremot för militär

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

och polis), men frågan om möjligheten att entlediga lärare från deras

befattningar på grund av visad olämplighet diskuterades vid 1945 och

1946 års riksdagar i anledning av då väckta interpellationer, och båda

gångerna var införandet av en disponibilitetsstat för lärare på tal (AK:s

protokoll 1945 Nr 43: 2 och 1946 Nr 11: 16).

Vidare gäller enligt 51 § Saar, att under reglementet lydande tjänsteman

är skyldig finna sig i arbetsgivarens beslut om minskning av vissa förmåner,

såsom rätt till uppflvttning i löneklass, övertidsersättning, flertalet

speciella lönetillägg (utom kallortstillägget) samt sjukförmåner.

Vad förflyttningsskyldighet beträffar föreskrives i 13 § Saar, att ordinarie

tjänsteman är pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller

annan ordinarie tjänst vid det verk han tillhör liksom ock, där Kungl.

Maj:t så prövar lämpligt, till ordinarie tjänst vid annat verk, å vilken

reglementet är tillämpligt.

Även genom förbehåll i vederbörande tjänstemans anställningsakt kan

inskränkningar i oavsättlighetsprincipen i viss utsträckning genomföras.

Den i pensionsförfattningama stadgade skyldigheten att vid viss ålder

eller under vissa andra omständigheter frånträda tjänsten kan ju sägas

formellt strida mot § 36 Regeringsformen men torde väl i realiteten få

anses snarare öka än minska anställningens trygghet.

Lärare vid högre kommunala skolor. De högre kommunala

skolornas lärare tillsättes av vederbörande skolas styrelse genom

jörordnande. Å dem är alltså § 36 regeringsformen icke tillämplig men

även för dessa lärare gäller likväl i princip, att de ej kan skiljas från ordinarie

befattning annat än på grund av grovt missförhållande i eller utanför

tjänsten, ehuru förutsättningarna för entledigande här är något annorlunda

angivna än i fråga om läroverkslärarna och kan konstateras inte blott genom

rättegång vid domstol utan även genom disciplinärt förfarande.

Även beträffande lärarna vid högre kommunala skolor har emellertid

den nyssnämnda principen blivit föremål för inskränkningar, vilka är praktiskt

taget desamma som angivits ovan, eftersom även ifrågavarande lärare

är inordnade under Saar.

Folkskollärare. För folkskollärare gäller i förevarande hänseenden

vad nu sagts om lärarna vid högre kommunala skolor utom såtillvida,

att folkskollärarna är underkastade avlöningsreglementet för folkskolan

(Arf); vilket emellertid såvitt angår här särskilt berörda punkter i allt väsentligt

överensstämmer med Saar. Någon motsvarighet till 14 § Saar

finnes dock icke.

Om än vissa förändringar således efterhand skett, anser utredningen det

dock vara ostridigt, att statlig anställning medelst fullmakt är förenad med

mycket stor trygghet i anställningen. Även där tjänstetillsättningarna sker

genom kommunalt organ tillförsäkrar författningarna emellertid enligt utredningens

mening i vissa fall tjänsteinnehavaren en så hög grad av anställningstrygghet,

att förhållandena i allt väsentligt blir desamma som

vid statlig anställning.

I SOU 1946:48 (s. 15) uttalade exempelvis 1945 års lönekommitté:

»Också inom det statsunderstödda undervisningsväsendet förekomma ordinarie

tjänster. Dessa, som närmast svara mot statliga fullmaktstjänster

(kurs. här), tillsättas genom förordnanden.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Det kan också påpekas, att lärarnas ställning vid de högre kommunala

skolorna tjänade som förebild, då det 1952 gällde att överföra professorerna

och vissa administrativa tjänstemän vid Stockholms och Göteborgs

högskolor på Saar och i samband därmed fastställa dessa anställningars

natur. Utgångspunkten var att högskolornas ordinarie befattningshavare

skulle beredas i huvudsak samma trygghet i anställningen som motsvarande

ordinarie statstjänstemän (se prop. 1952: 204). Beträffande de administrativa

befattningshavarna hade framhållits, att det vore av vikt att

de erhölle en fast och oberoende ställning.

Utredningen framhåller, att den kommunalt anställde lärarens ställning

i diskussionen om lärartillsättningen likväl icke ansetts vara lika trygg

som den ståtlige fullmaktshavarens, främst därför att den förre kan avskedas

på administrativ väg. Visserligen kan han besvära sig över skolstyrelsens

beslut hos domkapitlet och över dess beslut hos Kungl. Maj:t i

regeringsrätten, men detta förfarande förmenas icke skänka samma rättssäkerhetsgarantier

åt den anställde som domstolsprocessen. Utredningen

anser detta resonemang vara teoretiskt hållbart, men menar att den

nämnda skillnaden endast i ytterst sällsynta undantagsfall torde ha haft

eller kunna få någon praktisk betydelse vad anställningstryggheten beträffar.

En annan sak är, att den disciplinära myndigheten gentemot kommunalt

anställda lärare för närvarande utövas av den lokala skolstyrelsen. Beträffande

detta förhållande hänvisar jag till de av mig i propositionen

1956: 182 föreslagna och av riksdagen förordade ändringarna i denna ordning.

I andra avseenden, såsom beträffande rätt till avlöningsförmåner och

pensionsrätt (Saar 18 § jämförd med Arf 11 §) samt förflyttningsskyldighet

(Saar 13 § jämförd med Arf 9 §), synes det icke föreligga några principiella

skillnader mellan en ordinarie folkskollärares och en statligt anställd lärares

ställning.

B. Tillsättning av vissa skolledare m. m.

a) Folkskolan

Distriktsöverlärare skall vara behörig till ordinarie folkskollärartjänst

och inneha sådan tjänst i distriktet men frånträda utövningen av densamma.

Distriktsöverlärartjänst tillsättes genom förordnande för i regel

sex år. Den skall kungöras ledig i Post- och Inrikes tidningar. Ansökningshandlingarna

skall av skolstyrelsen med eget yttrande insändas till skolöverstyrelsen,

som skall upprätta förslag, upptagande de tre främsta, varvid

skall iakttagas de föreskrifter om befordringsgrunder för tillsättande av

lärartjänst, som förekommer i folkskolestadgan § 18: 5, varjämte hänsyn

må tagas till sådana egenskaper, som företrädesvis erfordras för utövande

av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan. Snarast möjligt efter

det förslaget vunnit laga kraft, skall skolstyrelsen förrätta val. Vederbör
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

ligen antagen distriktsöverliirare skall samtidigt utan ansökningsförfarande

förordnas som ordinarie folkskollärare i distriktet, såvida han inte redan

innehar sådan tjänst därstädes.

För tillsättning av »annan överlärare» gäller i huvudsak samma bestämmelser

som för tillsättning av distriktsöverlärare.

Vid tillsättning av kommunal folkskolinspektör skall skolstyrelsen omedelbart

efter ansökningstidens utgång med eget yttrande översända ansökningshandlingarna

till skolöverstyrelsen. Överstyrelsen skall härefter

av de sökande på förslag uppföra tre eller det mindre antal, överstyrelsen

finner kunna ifrågakomma, i den ordning, i vilken de med hänsyn till insikter,

erfarenhet och de övriga egenskaper, vilka företrädesvis erfordras

för ett framgångsrikt utövande av ledningen och tillsynen av arbetet i

folkskolan, anses böra komma i åtanke. Skolstyrelsen skall därefter utse

den bland de å förslaget uppförda, som styrelsen prövar lämpligast. Finnes

å förslaget blott en uppförd, skall denne erhålla förordnande å befattningen.

Även inspektör väljes således av skolstyrelsen, men att märka är, att

befordringsgrunderna vid tillsättning av dessa tjänstemän icke är sammankopplade

med dem, som gäller vid lärartillsättningen, utan genom sin

ordalydelse ger rum för en friare bedömning än vid tillsättning av överlärare.

Vid tillsättning av skoldirektör och folkskolinspektör i Stockholm har

skolöverstyrelsen endast att avge yttrande över de sökandes lämplighet

utan att upprätta förslag, varefter direktionen bland de lämpligförklarade

äger utse den som direktionen finner för tjänsten mest passande.

b) Kommunal yrkesskola

Rektor förordnas av överstyrelsen för yrkesutbildning för högst sex år

i sänder, sedan skolans styrelse, på sätt som i skolans reglemente närmare

angives, avlämnat förslag. För att anställas som rektor erfordras att vara

med hänsyn till personliga egenskaper samt insikter och praktisk erfarenhet

därtill lämplig.

c) Högre kommunala skolor och allmänna läroverk

Rektor vid högre kommunal skola skall dels inneha ordinarie lärartjänst

i läroämnen vid någon till statens undervisningsväsen hörande läroanstalt,

högre kommunal skola eller statsunderstött privatläroverk dels vara behörig

till sådan tjänst vid skolan, där han skall vara rektor. Rektorstjänst

tillsättes av skolöverstyrelsen för i regel sex år. Då tjänst blir ledig, skall

skolstyrelsen utfärda kungörelse härom i Post- och Inrikes tidningar. Ansökningar

till tjänsten ställes till skolöverstyrelsen men ingives till skolstyrelsen,

som, så snart ske kan efter ansökningstidens utgång, skall insända

handlingarna till överstyrelsen och därvid på anförda grunder bland

behöriga sökande förorda den som styrelsen anser lämpligast med hänsyn

till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, som företrädesvis erfordras

hos styresmannen för den skola det gäller. Om ingen behörig sökande anmält

sig eller om överstyrelsen anser, att ingen av sökandena bör ifrågakomma,

skall tjänsten ånyo ledigförklaras.

Rektor vid allmänt läroverk skall inneha ordinarie lärarbefattning i läroämne

vid någon till statens undervisningsväsen hörande läroanstalt eller

vid högre kommunal skola eller vid statsunderstött privatläroverk eller

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

statsunderstött handelsgymnasium samt, där tjänsten avser högre allmänt

läroverk, vara behörig till lektorstjänst vid allmänt läroverk och, där tjänsten

avser realskola, behörig till adjunktstjänst vid allmänt läroverk. Rektorst

jänst tillsättes av Kungl. Maj:t genom förordnande på sex år om

inte särskilda förhållanden föranleder förordnande för kortare tid. Då rektorsbefattning

blir ledig, skall skolöverstyrelsen utfärda kungörelse om

ledigheten i Post- och Inrikes tidningar samt genom anslag i sin lokal.

Sedan anmälningstiden utgått och inkomna anmälningshandlingar blivit

prövade, skall överstyrelsen till Kungl. Maj:t insända handlingarna och

därvid på anförda grunder förorda den av de anmälda, vilken finnes lämpligast

med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper,som företrädesvis

erfordras hos styresmannen för ett läroverk, eller om sådant förord

icke anses böra lämnas åt någon av de anmälda, avge förslag på annan

till tjänsten behörig och lämplig person. Under vissa förhållanden kan

rektorstjänst tillsättas utan ledigförklarande.

Innehar rektor vid här ifrågavarande skolor ordinarie lärartjänst vid

allmänt läroverk eller högre kommunal skola, föres lärartjänsten över stat

och den på stat uppförda tjänsten återbesättes. Inträder rektor i utövning

av den över stat uppförda tjänsten, skall denna, i den ordning Kungl.

Maj :t på förslag av skolöverstyrelsen bestämmer, återföras på stat.

IV. Ändrat tillsättningsförfarande

A. Diskussionen om lärartillsättningen — Skolstyrelseutredningens

allmänna synpunkter

Utredningen erinrar om att skolkommissionen icke framlade nagra slutligt

utformade förslag om lärartillsättningen men att frågan diskuterades

av kommissionen, som ganska utförligt redovisade sin syn på problemet

och i sitt principbetänkande (SOU 1948: 27 s. 436 ff) uttalade bland annat

följande.

Inom kommissionen har stark sympati uttalats för tanken, att det tillsättningsförfarande, som

nu tillämpas vid folkskolorna, utsträcks till att gälla hela enhetsskolan. Detta skulle så till vida

stå i överensstämmelse med kommissionens grundprinciper, att det innebure ett överflyttande av

befogenheter till den lokala skolledningen. Utan rätt att tillsätta befattningshavarna vid kommunens''’skolor

skulle kommunens bestämmanderätt över det egna skolväsendet vara illusorisk. Genom

det nämnda utnämningsförfarandet har kommunen möjlighet att försäkra sig om just de lärare,

som kan anses vara mest lämpade för vederbörande skola. De meriter, som kan utläsas ur vederbörandes

ansökningshandlingar, skulle inte ensamma behöva vara avgörande; skolstyrelsen, som

har ett klart intresse av att erhålla den bästa lärarkraften, skulle ha möjlighet att bland de högst

meriterade välja den som enligt skolstyrelsens personkännedom bäst skulle passa just den ifragavarande

skolans behov.

Gentemot denna inställning har såväl inom kommissionen själv som inom dess expertrad vägande

invändningar gjorts. Man har framhållit, att lärarval inte alltid sker med hänsyn till pedagogiska

synpunkter. Ovidkommande hänsyn — religiösa, politiska, nykterhetspolitiska, privatbetonade

— har ibland varit avgörande för valets utgång. Personer, som tjänstgjort inom distriktet

eller vilkas personliga kapacitet varit känd för skolstyrelsen eller ledamöter därav, har ibland

föredragits framför personer, som varit personligt överlägsna den valde men i fråga om personlig

kapacitet okända för skolstyrelsen. Termen »skolans behov» har ibland fatt tjäna som täckmantel

för ovidkommande hänsyn. Liirarnas självständighet, som befordras av medvetandet om objektiv

bedömning vid utnämningarna, skulle inte befrämjas av systemet med lärarval. ltiktigare vore,

2 ■— Ilihang till riksdagens protokoll 1VÖ7. 1 samt. Nr Öl

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

att utnämningsrätten överlämnades till neutralt forum, lämpligen den nya mellaninstans, som

kommer att träda i folkskolinspektörernas ställe. Skolstyrelsen skulle i så fall uppgöra förslag

och kunna motivera detta med det lokala behovet av just den föreslagne (behovet av yngre

kraft, av kvinnlig lärarkraft, av lärarkraft med specialuppgift, av lärare, lämpad för pågående

försöksverksamhet inom skolenheten etc.), varefter den utnämnande instansen, som kan anses

vara i någon män förtrogen med vederbörande skolas behov, har att väga skolstyrelsens synpunkter

och den föreslagnes meriter mot de inedsökandes. Denna utnämningsprocedur skulle ge fullt

utrymme åt de lokala synpunkterna och vara fullt förenlig med ett demokratiskt skolsystem men

i jämförelse med lärarval trygga principen om förtjänst och skicklighet vid utseendet av befattningshavare.

Trots tyngden av dessa invändningar önskar skolkommissionen inte föreslå någon förändring

lförfaramlet vid tillsättning av småskollärare och folkskollärare (mellanskollärare), så länge detta

förfarande anses tillfredsställande, vilket för närvarande synes vara fallet. Det kan enligt kommissionens

mening inte vara rimligt att påtvinga ett skoldistrikt en lärare, som visserligen genom

goda betyg i lararexamen normala tjänstgöringsbetyg och lång tjänstgöring är sina medsökande

formellt överlägsen men dock i realiteten är eller av skolstyrelsen anses vara en medelmåttig

lärare, som pedagog underlägsen en eller flera av konkurrenterna. Möjligheten att välja mellan

:reSer st°ri:e S1»idighet åt utnämningsförfarandet och ger skolans lokala ledning möjlighet att

bättre tillgodose det egna skolväsendets behov. Visserligen ger en sådan frihet också möjlighet

i missbruk, men detta ar fallet med all frihet. Den ansvarskänsla, som är motvikten häremot,

kan aldrig framvaxa eller befästas utan denna frihet till missbruk. Dessutom är ej heller s. k.

ney,T‘i mstans nagon absolut garanti mot mannamån och godtycke.

Gäller detta resonemang småskolans och mellanskolans (klasserna 1—3 och 4—6) lärare gäller

det uppenbarligen också realskolans (klasserna 7-9). Man har invänt, att realskolans’ lärare

e inner sig i en högre lönegrad och att skolstyrelserna inte är kompetenta att bedöma de akademislca

meriter, som erfordras för anställning som realskollärare.

betri frnlrnwödSawmeiUetruterr0mme,r skolkomndssionen nedan. Vad de akademiska meriterna

“ ! ’ torde betygen i filosofie ambetsexamen inte vara svårare att bedöma än de betydligt

bedönm3eCeradfe ^ yg”? ‘ den.nuvaraade folkskollärarexamen. I båda fallen måste för övrigt

bedömningen anförtros åt expertisen, i det att skolstyrelsens överläggning alltid måste före°ås

börUom möiLtCall "t if? *'' ved"börande rektors sida. Enligf kommmissionens mening

bor om möjligt alla enhetsskolans lärare tillsättas på samma sätt. Om förslag till lärartjänst vilket

garaT ''ruel:sr°r ska11 f“!las - skolans mellaninstans, torde

garanti vara skapad för forslagets objektivitet

farande behöv! &5“et därmed parallella skolformer torde ett annat utnämningsför
W

ll r i n -lf P Gy"?nasiet betjanar ett större område än det skoldistrikt, vartill det

mer it vTr ? T dfrf°r C" anSeläSenhet int« barn för detta skoldistrikt. Diirtill kom
wSdäSiT

Fnli!btart enskapl,ga menter “äste taSas med 1 räkningen vid tillsättning av gymSedan

>,tr’rl • gt koni1™lsslonens mening bor gymnasielärare utnämnas av central skolinstans

S5e Sm™ 7 ^rbö-ndc gymnasierektor, avger skolstyrelsen förord varWd

k , framlagga de lokala synpunkterna, varefter skolöverstyrelsen utnämner över
klagnmg

av utnämning kan sedan ske hos Kungl Maj-t U''el

De av skolkommissionen intagna ståndpunkterna och motiveringarna

harlör sammanfattar utredningen i korthet så:

1) Kommunal tillsättning av alla enhetsskolans lärare på om möilKt

samma sätt. 13

2) Tillsättning genom val på det sätt som nu sker vid tillsättnin- av

ordinarie lärare i folkskolan.

3) Utan rätt att tillsätta lärare blir kommunens bestämmanderätt över

skolväsendet illusorisk.

4) Valförfarandet ger kommunen större möjlighet att försäkra sig om

den för vederbörande skola lämpade personen, än om den är bunden av en

sökandes rent formella överlägsenhet.

Vid remissbehandlingen av skolkommissionens principbetänkande blev

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

frågan om lärartillsättningen livligt uppmärksammad, främst av skolmyndigheter

och lärarsammanslutningar. Från de senares sida blev kommissionens

ståndpunkter föremål för en delvis häftig kritik.

En av huvudfrågeställningarna blev och är alltjämt: Kommunal eller

statlig tillsättning? Följande av utredningen gjorda sammanställning belyser

rent siffermässigt vilken ståndpunkt skolmyndigheter och lärarsammanslutningar

vid remissbehandlingen av skolkommissionens betänkande

intog i denna fråga.

Antalet folJcskolestyrelser och skolråd, som yttrade sig över skolkomnussionens

betänkande, var 160. Endast 28 av dessa berörde frågan om lärartillsättningen,

varav 23 uttalade sig för tillsättning av skolstyrelsen.

Av de 52 statliga folkskolinspektörerna berörde 14 lärartillsättningen.

12 uttalade sig för lokal tillsättning, vilket också städernas folkskolinspek
törsförbund

gjorde. . „ .... ... , .

Fyra folkskollärar sammanslutning ar yttrade sig. h olkskollararior bundet

och folkskollärarinneförbundet tog inte direkt ställning till om lärartillsättningen

skulle ske genom lokalstyrelsen eller ej, men bada framhöll, att det

system, som nu tillämpas inom folkskolan, icke vore tillfredsställande.

Överlärarna och småskollärarinnorna tog ej ställning till frågan.

Av de 29 folk- och småskoleseminarierna berörde nio lärartillsättningen

och uttalade sig alla för central tillsättning.

Kollegierna vid 303 högre skolor yttrade sig över betänkandet. 266 behandlade

lärartillsättningen på enhetsskolans högstadium. Endast tre förordade

tillsättning av den lokala skolstyrelsen. .

De högre skolornas lärarsammanslutningar motsatte sig alla med undantag

för praktiska mellanskolornas och högre folkskolornas lärareförening

med största bestämdhet såväl kommunal tillsättning som kommunal anställning.

.

Skolöverstyrelsen tog icke ställning till utnämmngsiortarandet men uttalade,

att överstyrelsen icke kunde tillstyrka skolväsendets kommunalisering,

om ej därmed förbands ett tillsättningsförfarande, som garanterade

objektiva grunder för lärartillsättningen.

Statskontoret, flertalet länsstyrelser och domkapitel samt umversitetsmyndigheterna

underströk vikten av att garantier skapades för att tillsättningen

skulle ske enligt grundlagens bestämmelser om förtjänst och skicklighet.

Argumenten för kommunal tillsättning har anförts i skolkommissionens

nyss återgivna uttalande. De av remissinstanserna framförda argumenten

mot framförallt att högstadiets lärare skulle vara kommunalt anställda

och tillsättas av en kommunal styrelse har utredningen sammanfattat i följande

punkter:

1. Lärarna får en ofri ställning gentemot de bestämmande i kommunen.

2. De lokala styrelserna saknar på grund av sin sammansättning kompetens

att sakligt och objektivt bedöma och mot varandra väga olika

meriter.

3. Ovidkommande hänsyn kan bli avgörande för valets utgång.

4. En lokal styrelse har begränsad personkännedom och kan därför fästa

opaginerad Kontrollera mot PDF

-0 Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

för stort avseende vid en på platsen tjänstgörande, av styrelsen känd

sökande.

5. Möjligheterna till transport skulle minskas i mycket hög grad till

nackdel för mindre eftersökta orter, som redan nu har svårigheter med

lärarrekry teringen.

6. De under punkterna 1—5 nämnda olägenheterna skulle medföra en

sådan försämring för högstadiets lärare, att lärarbanan sålunda skulle bli

mindre lockande och rekryteringen till banan ytterligare försvåras.

Utredningen framhåller till en början, att hållbarheten av dessa argument

mot kommunal tillsättning först och främst är beroende av om de bygger

på en riktig kännedom om vad den kommunala anställningen och tillsättningen

nu innebär, och går därefter in på en granskning av argumenten

vid punkterna 1 och 2. Utredningen tager vidare upp till behandling dels

det kommunala inflytandet vid vissa andra tjänstetillsättningar än tillsättning

av lärare, dels ock vilka skäl som kan finnas för kommunalt inflytande

just vid lärartillsättningen och i vilka former detta inflytande

kan utövas. Innan utredningen går in på sitt egentliga förslag rörande tillsättningen

diskuteras även vilka olika krav, som bör ställas på tillsättningsförfarandet

och i vilken män de nuvarande förfarandena i lokal regi uppfyller

dessa.

När det gäller lärarnas ställning erinrar utredningen om att

skolkommissionen i sitt principbetänkande också föreslog, att enhetsskolan

skulle bli en kommunal skola, vilket sedermera blev riksdagens beslut, och

att detta förslag i remissvaren över kommissionens betänkande i vissa fall

sammankopplades med spörsmålet om lärartillsättningen. Läroverkslärarnas

organisationer satte således gärna dessa frågor i samband med varandra

och värjde sig först och främst mot att förlora ställningen som statstjänstemän,

vilket ansågs skola ge läraren en ofri ställning i förhållande till de

bestämmande i kommunen. Dessa organisationer framhöll, att lärarna

endast som statstjänstemän får den fria ställning, som de måste ha för

att kunna sköta sina grannlaga uppgifter. Nödvändigheten härav motiverades

med att högstadiets lärare har till uppgift att avvisa för teoretiska

studier obekväma elever. Den teoretiska studiebanan konnne förmodligen

även i framtiden att värderas högt. För att kunna fylla sin uppgift såsom

samhällsintresset kräver det och för att hans personliga situation ej skall

bli outhärdlig måste, hävdades det, lärarens ställning vara sådan, att han

står fullt fri och självständig bl. a. gentemot personer, som till äventyrs

å ena sidan har en inflytelserik ställning i kommunen och å andra sidan

är föräldrar till för teoretiska studier obekväma barn.

Utredningen anser det för sin del vara naturligt, att de statligt anställda

lärarna slår vakt om sin självständighet men menar å andra sidan, att dis
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts ''proposition nr 61 år 1957

kussionen bör föras utifrån förhållandena sådana de gestaltar sig i dag.

Den föreställning, som vissa remissyttranden över skolkommissionens betänkande

var ägnade att inge om den kommunala tillsättningen, anser utredningen

således icke överensstämma med det verkliga nuvarande läget

och utredningen finner det ännu mindre riktigt, att det skulle ligga i den

kommunala tillsättningens natur att den, oavsett hur den utformas, medför

sådana förhållanden som i avsedda remissvar förutsatts. Utredningen ansluter

sig helt till det bland annat av skolkommissionen hävdade kravet

på en självständig ställning för skolledare och lärare och på att undervisningens

frihet måste säkerställas, men den kan icke inse att statlig anställning

är en förutsättning för denna självständighet och frihet.

Den enligt utredningens mening formella skillnad, som numera föreligger

mellan den kommunalt och statligt anställde läraren, anser utredningen

icke ensam kunna motivera ett bibehållande av högstadiets lärare vid statlig

anställning. Då enligt utredningens uppfattning inga sakliga skäl kan

förebringas för just denna lärargrupps statliga anställning vid den kommunala

enhetsskolan, anser utredningen det vara alldeles klart, att enhetsskolans

samtliga lärare skall ha kommunen som huvudman, oavsett hur

frågan om tillsättningsförfarandet löses.

Vad själva anställandet beträffar framhåller utredningen, att det, om

man sätter likhetstecken mellan kommunal tillsättning och val på det

sätt detta sker vid folkskollärartillsättningen, finns fog för anmärkningen

att den sökande kan komma i beroende av den korporation som väljer

och att däri kan ligga ett moment av otrygghet. I den mån garantier skapas

för ett objektivt förfarande även vid lokal tillsättning menar utredningen

dock, att bärkraften i denna invändning mot kommunal tillsättning

minskar. I

I fråga om den påtalade bristande kompetensen hos lokala

styrelser att sakligt och objektivt bedöma sökande till tjänster på enhetsskolans

högstadium förutsätter utredningen, att kritiken innebär, att det

saknas tillräcklig fackkunskap hos de lokala styrelserna för dessa uppgifter.

Utredningen framhåller gentemot detta, att det såväl vid folkskollärartillsättningen

som vid tillsättningen av lärare vid de högre kommunala

skolorna sörjts för medverkan av pedagogisk fackkunskap i tillsättningsärendena.

I de förra fallen genom att såväl statens folkskolinspektör

som överläraren och i de senare genom att rektor deltager i handläggningen

av dessa ärenden. Då enligt utredningens uppfattning ingenting synes

hindra, att styrelsernas organisation också i fortsättningen avpassas efter

sina uppgifter, bör enligt dess mening skolstyrelsens kompetens för den

här diskuterade uppgiften bedömas först när hänsyn kan tagas såväl till

styrelsens organisation som till utformningen av tillsättningsförfarandet,

eftersom det icke med fog synes kunna hävdas att en tillsättningsmyndighet

måste brista i objektivitet enbart på den grund att den är lokal.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

Det förhållandet att lärarna i enhetsskolan bör få kommunen och icke

staten som huvudman leder emellertid enligt utredningens mening icke

till någon bestämd slutsats beträffande tillsättningsförfarandet. Utredningen

har undersökt på vilka grunder det kan hävdas att en kommun bör

öva inflytande vid lärartillsättningen och redogör för hur kommunalt inflytande

utövas vid vissa andra tjänster, som i detta hänseende kan jämföras

med lärartjänsterna.

Utredningen framhåller, att de kommunala nämnderna på grund av

självförvaltningens tillväxt i många avseenden fått karaktär av lokala

verkställighetsorgan åt statsförvaltningen. Den kommunala verksamheten

på skolväsendets område exempelvis är strängt reglerad och har enligt utredningens

mening icke karaktär av renodlad självstyrelse utom beträffande

vissa sidor av verksamheten. Fler och fler uppgifter av detta slag,

vilka faller utanför den kommunala självstyrelsen i egentlig mening, har

lagts på kommunerna, och deras fullgörande är ett allmänt samhällsintresse

och ej i första hand ett till den enskilda kommunen begränsat intresse.

Utredningen anser, att vilka uppgifter av denna art, som bör ligga

på kommunerna, är en praktisk-politisk fråga liksom problemet, vilket

självständigt inflytande kommunen bör tillerkännas vid uppgifternas handhavande.

I de fall tillsättningen av hos kommunen anställda tjänstemän, som

skall fullgöra självförvaltningsuppgifter för vilka kommunen ansvarar, blivit

föremål för offentligrättslig reglering, synes det utredningen som om

kommunala organ i regel tillerkänts rätt att i någon form medverka vid

tillsättningen. Utredningen finner, att av utredningen lämnade exempel

på tillsättning av tjänster av denna typ visar, att någon enhetlig form för

samverkan mellan stat och kommun vid tjänstetillsättningar ej utbildats.

Det torde i stället förhålla sig så, att i den mån staten pålagt kommunerna

uppgifter av principiellt statlig natur, så har från fall till fall bestämts, i

vilken form tillsättningarna av de tjänstemän, som erfordras för att fullgöra

uppgifterna, skall ske.

Om man för skolväsendets del skall dra någon slutsats av dessa förhållanden,

anser utredningen att det närmast skulle bli den, att en skolas

egenskap att vara kommunal icke med nödvändighet behöver innebära, att

lärarna skall tillsättas av ett kommunalt organ eller att kommunen ens

skall ha ett avgörande inflytande på personvalet, utan endast att kommunen

därvid bör beredas rätt till medverkan i någon form.

Efter att ha pekat på vissa författningstekniska omständigheter som bidragit

till ett bibehållande av den nuvarande ordningen vid folkskollärartillsättningen

anför utredningen vidare.

Så länge kostnaderna för avlöning av folk- och småskollärare åvilade

skoldistrikten var det — liksom av andra skäl — naturligt, att dessa själva

tillsatte lärarpersonalen och att de därvid ägde en viss frihet att låta även

andra förhållanden än sådana, som eljest skall fälla utslaget vid befordringar

i det allmännas tjänst, bestämma valet. Efterhand som staten

tvingats att övertaga en allt större del av kostnaderna för folkskoleväsendet

för att hålla det på en tillfredsställande nivå samt påtagit sig ansvaret

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

för folkundervisningen, har den emellertid också genom olika åtgärder

såsom precisering av befordringsgrunderna, folkskolinspektörens medverkan

vid lärartillsättningarna och slutligen genom införandet av ett normerande

meritvärderingssystem alltmera beskurit kommunernas faktiska frihet

vid lärarval till förmån för ett tillsättningsförfarande, som ansetts vara

mera tillfredsställande genom sin bättre överensstämmelse med gällande

principer för tillsättning av befattningshavare i allmän tjänst.1 Att kommunerna

vid tillsättning av folkskollärare ännu har en viss rent diskretionär

prövningsrätt är således historiskt betingat och åtminstone delvis beroende

på konstruktionen av det författningskomplex, som reglerar folkskoleväsendet.

Att det kommunala inflytandet vid lärartillsättningar med

nödvändighet skall utövas just genom en större eller mindre valjriihet kan

icke härledas ur någon allmän regel om kommunal självstyrelse, vilken

i andra sammanhang, som kan jämföras med detta, t. ex. lärartillsättningen

vid högre kommunala skolor, icke upprätthålles. Principiellt synes det inte

finnas någon anledning att göra skillnad mellan kommunens inflytande på

lärartillsättningen i dessa båda skolformer. Vad man bör utgå ifrån, när

det nu gäller tillsättningen av lärare i en ny kommunal skolform, är därför

icke någon kommunalrättslig doktrin utan det faktiska förhållandet, att

statsmakterna vid beslut om att en allmän angelägenhet skall ordnas genom

samverkan mellan stat och kommun i regel på ett eller annat sätt bereder

kommunen möjlighet att utöva inflytande på tillsättningen av de tjänstemän,

som skall fullgöra med verksamheten i fråga förenade uppgifter,

samt att frågan om i vilken form detta inflytande skall utövas synes betraktas

som en ren lämplighetsfråga, där hänsyn tages till olika omständigheter

såsom verksamhetens art, statens bidrag till verksamhetens upprätthållande,

traditionen o. s. v. Å andra sidan är det uppenbart, att man

inte utan mycket vägande skäl bör beröva kommunerna en rätt, som de

sedan gammalt har och som de i stort sett hittills handhaft på ett tillfredsställande

sätt, såsom fallet är i fråga om folkskollärartillsättningen.

Härefter går utredningen in på frågan om vad man bör ställa för krav

på tillsättnings förfarande t.

Det finns enligt utredningens mening tre grundläggande alternativ att

utgå ifrån vid överväganden av regler för urvalet till lärartjänsterna:

1. Urvalet kan ske på grundval av ett fåtal fasta befordringsgrunder

av formell och lätt fixerbar natur.

2. Urvalet kan göras med hänsyn tagen i första hand till vissa bestämda

befordringsgrunder men med beaktande dessutom av sökandes objektivt

påvisbara lämplighet för den tjänst, som är i fråga.

3. Urvalet kan ske på grundval av en av tillsättningsmyndigheten utan

närmare angivande av motiv och sakliga bedömanden helt fritt — inom

vidare eller snävare gränser — och slutgiltigt bedömd lämplighet.

1 Den statliga kontroll över förslag till val av folkskollärare, som beslöts 1935, motiverades av

riksdagen sålunda: »Enligt riksdagens mening lärer det vara erforderligt att staten, i och med

att den ikläder sig ökade ekonomiska förpliktelser för folkskoleväsendet, jämväl tillser, att lärartjänsterna

inom folkskoleväsendet tillsättas med tanke på skolans bästa.* (Kurs. här; Itskr

1935:359, s. 20.)

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Tillsättning enligt 1 och 2 kallar utredningen objektiv, enligt 3 ickeobjektiv.

Enligt utredningens definition är tillsättningen objektiv, när urvalet

måste vara oväldigt och ske på grundval av sakliga, öppet redovisade skäl,

vilka kan prövas av högre myndighet.

Det första och grundläggande krav, utredningen anser höra ställas på

lär artillsättning en är, att urvalet till tjänsterna skall ske på så långt möjligt

objektiva grunder.

Sedan utredningen intagit denna ståndpunkt avvisar den som en konsekvens

härav det fria valet — även inom de snäva gränser som satts vid

den nuvarande folkskollärartillsättningen — såsom en icke-objektiv metod

vid tillsättning av lärare.

Kravet på objektivitet uppfylles enligt utredningens mening rent formellt

enklast vid en tillämpning av alternativ 1. Ehuru utredningen inte

vill bestrida, att det som regel inte föreligger någon skillnad mellan en

lärares formella och reella kompetens eller att vid konkurrens om tjänst

i viss kommun en person, som förvärvat meriter i en annan kommun, plägar

vara lika lämpad för tjänsten som den, som skaffat sin erfarenhet i den

tillsättande kommunen, kan utredningen dock icke ansluta sig till ett tillsättningsförfarande,

som bygger på, att lärarurvalet skall ske efter enbart

formella grunder. Även om detta system vore enklast, hävdar utredningen,

att det för den enskilda skolans bästa måste finnas möjligheter för tillsättningsmyndigheten

att väga praktisk lämplighet för tjänsten mot formella

meriter. Utredningen, som är medveten om att det kan vara ett svårt

praktiskt problem att förena dylika möjligheter med det primära och

oeftergivliga kravet på objektivitet, understryker, att vissa bestämda faktorer

— betyg och tjänsteår — under alla omständigheter måste tillmätas

huvudvikten vid tillsättningen. Mot de nu gällande befordringsgrunderna

vid tillsättning av realskolans ämneslärare, folkskolans klasslärare samt

övningslärarna synes enligt utredningens mening ingen anmärkning i och

för sig kunna riktas, och de normer för avvägningen av deras relativa

betydelse, som nu tillämpas, är, så vitt utredningen kan bedöma, tillfredsställande.

Dessa befordringsgrunder bör därför bestå och tillämpas i stort

sett oförändrade även i fortsättningen samt utgöra grundvalen för den inbördes

ordningen mellan sökande.

Sedan utredningen gjort detta principiella ställningstagande beträffande

grunderna för urvalet av sökande, diskuterar utredningen vissa tekniska

krav, som tillsättningsförfarandet bör uppfylla. Sedan utredningen därvid

bland annat konstaterat, att central tillsättning, om den skall konnna i

fråga för högstadiets lärare, förutsätter att man accepterar olika tillsättning

för olika lärarkategorier, vilket utredningen icke anser önskvärt, sammanfattar

den de huvudkrav, det ideala tillsättningsförfarandet skulle uppfylla,

i följande punkter.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

1. att vara objektivt;

2. att garantera ett skäligt lokalt inflytande;

3. att vara lätt att bemästra ur administrativ synpunkt;

4. att erbjuda möjlighet för en central myndighet att erhålla överblick

över behovet av vissa tjänster;

5. att vara så konstruerat, att det icke binder en tjänsteinnehavare vid

en en gång erhållen tjänst;

6. att erbjuda en sökande möjligheter att samtidigt söka flera ledigförklarade

tjänster och därvid, om han är den mest meriterade till mer

än en tjänst, välja den han helst vill ha.

B. Skolstyrelseutredningens förslag

1. Inledning

Utredningen anser, att det inte råder någon tvekan om att särskilda

utskottet med sitt uttalande 1950 — att det sätt, varpå frågan om lärartillsättningen

löstes, vore av väsentlig betydelse för att enhetsskolan skulle

komma att omfattas med förtroende — åsyftade förtroende från såväl

allmänhetens som lärarnas sida. Utredningen anför vidare härom.

Sedan skolkommissionen framlade sitt principbetänkande med bland annat

förslag om lärartillsättningen i enhetsskolan har detta spörsmål tenderat

att bli en intressefråga, och det har allt klarare framgått, att en

tillfredsställande lösning av den är av största betydelse för skolväsendets

framtid. Utredningen har under sina överväganden fäst största avseende

vid denna omständighet och betraktat det som sin angelägnaste uppgift

att försöka lyfta upp frågan på ett sakligt plan och förhindra, att en lösning

i ena eller andra riktningen blir en allmän politisk eller kårpolitisk

prestigefråga. En sådan lösning synes också möjlig att åstadkomma, om

blott från alla håll möter en uppriktig strävan att inte låta yttre former

bestämma ståndpunktstagandet utan i stället det reella innehållet i det

förslag, som förordas.

Om man försöker se på problemet fördomsfritt och framför allt undviker

att lägga enbart traditionella synpunkter på det, kan det knappast undvikas,

att spörsmålet i grunden framstår som väsentligt mera praktiskt än

principiellt. Vad det egentligen gäller är ju att finna de lämpligaste grunderna

för urvalet till ett mycket stort antal allmänna tjänster och de former,

vilka bäst garanterar, att urvalet sker på det sätt, man vill att det

skall ske.

Beträffande dessa tjänster, såväl de statliga som kommunala, och deras

innehavare råder ju — man måste se frågan mot denna bakgrund — i följande

verkligt väsentliga avseenden fullständig enighet: staten skall ombesörja

lärarnas utbildning, statsmakterna skall fastställa behörighetskrav

och föreskriva hur tjänsterna skall tillsättas, staten skall bestrida alla eller

huvuddelen av lönekostnaderna, statsmakterna skall reglera lärarnas rättsliga

ställning.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 61 år 1957

I fråga om ställning i rättsligt hänseende råder ingen praktisk skillnad

mellan den statliga och kommunala sektorns stora lärarkårer och beträffande

de grundläggande reglerna för tillsättningen har en stor ehuru ej

fullständig överensstämmelse åvägabragts. Båda kategorierna betraktas

som offentliga tjänstemän.

Om man ser tillsättningsfrågan som en del av detta sammanhang får

den rimliga proportioner och det kan ur den speciella synvinkel, som denna

fråga ger icke gärna — om man anknyter till den utveckling som hittills

ägt rum — innebära någon omvälvande förändring, att enhetsskolan blir

en kommunal skola. Det svenska skolväsendet bygger sedan gammalt och

kommer framgent att bygga på en samverkan mellan stat och kommun.

Utredningen är enig om att den form för den framtida lär artillsättning en,

som skall skapas, också skall inrymma en sådan samverkan.

Utgångspunkten för utredningens överväganden har varit, att kommunen

skall vara huvudman i förhållande till lärarna med skyldighet att i

juridiskt avseende ansvara som deras arbetsgivare. Om starka skäl kunnat

anföras för central eller regional tillsättning genom statlig myndighet, hade

nämnda förhållande icke i och för sig behövt utgöra hinder för en sådan

tillsättning. Central tillsättning kan emellertid för det första icke tänkas

för samtliga lärarkategorier, emedan rent tekniska hinder ligger i vägen,

och utredningen har icke funnit, att några tungt vägande anledningar ur

de hittills diskuterade synpunkterna kunnat anföras till stöd för sådan

tillsättning. Utredningen har noga prövat, om endast centralt tillgänglig

kompetens skulle vara i stånd att tillfredsställande bedöma de spörsmål,

som kan uppkomma vid tillsättning av lärare på det nuvarande realskolestadiet,

men funnit, att så i det överväldigande flertalet tillsättningsärenden

icke kan vara eller bli fallet. De erfarenheter, som gjorts av den nuvarande

kommunala tillsättningen av lärare på detta stadium, talar i samma riktning.

En tillsättning av den av utredningen föreslagna nya mellaninstansen

skulle ur teknisk synpunkt vara möjlig beträffande alla lärarkategorier

och erbjuda vissa fördelar, som tidigare framhållits. Genom att tillsättningarna

lyftes upp på ett regionalt plan skulle däri också ligga vissa garantier

för ett urval enligt de principer, utredningen i det föregående givit

sin anslutning. Utredningen har likväl icke slutgiltigt stannat för regional

tillsättning. Anledningarna härtill är följande.

Av organisatoriska skäl är det nödvändigt, att enhetsskolan blir en kommunal

skola. Detta är emellertid icke den väsentliga anledningen till att

beslut därom fattats. Den beslutande skolreformen förutsätter inte bara

kommunal förvaltning av enhetsskolan utan framför allt kommunala initiativ

och ökat kommunalt intresse för skolan, vilket i sin tur fordrar ökat

lokalt inflytande över skolväsendet. Skolreformen syftar till en bättre skola.

Utredningen tror, att vidgade befogenheter och ökat ansvar för skolans

lokala målsmän bidrager till detta syftes uppnående.

Utredningen framhåller också att den, enär skolväsendet i enlighet med

skolreformens anda och utredningens övertygelse i så stor utsträckning

som möjligt bör bli en kommunal angelägenhet — inte bara i betydelsen

kommunal uppgift — föreslagit vidgade befogenheter för de lokala skolstyrelserna

i olika avseenden.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Från dessa utgångspunkter har utredningen funnit det konsekvent och

naturligt att principiellt lägga ansvaret för lärartillsättningarna i första

hand på de lokala skolstyrelserna och icke inskränka deras uppgifter till

att allenast avge förord eller yttrande. Utredning ens i det följande redovisade

förslag är ett försök att på kommunal grund skapa ett tillsättningsförfarande,

som medger ett urval av sökande på basis av en allsidig, saklig

bedömning, vilken skall ske öppet och i samverkan med överordnad

myndighet. Genom att bedömningen skall ske på detta sätt samt vara

möjlig att besvärsvägen angripa och föra upp i högsta instans, skapas enligt

utredningens mening goda garantier för att prövningen blir objektiv.

Det har för utredningen tett sig angeläget att, så långt det är praktiskt

genomförbart, skapa ett enhetligt tillsättningsförfarande dels för samtliga

de lärarkategorier, som kan förutses komma att finnas i enhetsskolan (försöksskolorna),

d. v. s. klasslärare, lärare i läroämnen, övningslärare och

lärare i yrkesämnen, dels ock övergångsvis för motsvarande kategorier i

de nuvarande folkskolorna, de högre kommunala skolorna, de kommunala

anstalterna för yrkesundervisning och de statliga realskolorna. Under den

tid enhetsskolan håller på att växa fram och söka sin form anser utredningen

det nämligen vara angeläget att den får det stöd, som ligger i,

att den, ehuru dess målsättning är annorlunda, i organisatoriskt avseende

från början likställes med parallellt existerande skolformer. För att ge

allmänheten en riktig föreställning om och inställning till enhetsskolan

skulle det enligt utredningens mening därför vara lämpligast, om det tillsättningsförfarande,

varom förslag här framlägges, från början finge giltighet

för samtliga de skolformer, som löper parallellt med den framväxande

enhetsskolan och som i princip lyder under en gemensam lokal styrelse.

Den enligt utredningens uppfattning grundläggande principen, att vid

tillsättningen hänsyn skall kunna tagas icke endast till formella meriter

utan även till ådagalagd lämplighet i övrigt, kan enligt utredningens bedömande

tillämpas beträffande alla de nämnda lärarkategorierna, för vilka

också tillsättning sproceduren — med undantag för tjänster i 29 lönegraden

— föreslås bli densamma. Även i fråga om befordringsgrunderna föreslår

utredningen, att enhetlighet åvägabringas. De stadgeenliga befordringsgrunderna

för ämnes- och övningslärarna vid de statliga och högre kommunala

skolorna samt vid försöksskolornas högstadium ävensom för lärarna

i folkskolan är, som utredningen framhållit, redan överensstämmande

i sak.

2. Tillsättning av ordinarie lärare

Urvalsprinciperna. Utredningen föreslår, att normerande anvisningar

för meritvärderingen, enligt samma grunder som kommit till användning

vid folkskoll iirartillsät t ningen, utarbetas för tillsättning av lärare

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

i läroämnen av olika slag, övningslärare och, så snart möjligheter därtill

finns, yrkeslärare. Vid tillsättningen skall den inbördes ordningen mellan

de sökande till lärartjänster vid skolor tillhörande det obligatoriska skolväsendet,

de högre kommunala skolorna, de kommunala yrkesskolorna samt

de allmänna läroverken, utom lektorstjänsterna, fastställas på grundval av

i första hand siffermässigt bedömbara faktorer (undervisningsskicklighet,

lärarexamina och tjänsteår) enligt nämnda normer men med hänsynstagande

jämväl till meriter, vilka utan att kunna poängvärderas likväl antingen

ansluter sig till sökandes lärarutbildning eller allmänt sett är av

betydelse för hans lärarverksamhet. Till den förra gruppen skall hänföras

andra examina än som är direkt avsedda för den sökta tjänsten, avlagda

prov, pedagogiskt och allmänt vetenskapligt skriftställarskap samt kvalificerad

vidareutbildning såsom fortsatta studier och kurser eller studieresor

av större omfattning. Till den andra gruppen skall hänföras exempelvis

lärares arbete som ungdomsledare, insatser inom det frivilliga folkbildningsarbetet,

medborgerliga förtroendeuppdrag och uppdrag inom föreningslivet.

Utredningens uppfattning är, att alla de meriter och egenskaper, som

kan komma under saklig bedömning skall beaktas vid fastställandet av

vilken sökande som främst bör komma i fråga till ledig tjänst. Därvid skall

hänsyn även kunna tagas till den ifrågavarande tjänstens eventuella, vid

ledigkungörandet meddelade behov av innehavare med speciell utbildning

eller särskilda insikter, t. ex. utbildning för undervisning i hjälpklass eller

behörighet att undervisa i engelska. Enligt utredningens sätt att se är det

således från skolans synpunkt självklart, att en skolstyrelse skall äga rätt

att vid bedömningen av sökandes meriter värdera den sökande högst, som

med goda förutsättningar i övrigt att fylla tjänsten bäst kan fylla det

speciella behov, som en skola kan ha. Med hänsyn till de föreliggande behoven

av klasslärare med behörighet att undervisa i engelska eller handha

hjälpklassundervisningen och den bristsituation, som nu är förhanden, anser

utredningen, att en kommun, som har behov av sådana lärare, skall äga

fästa stor vikt vid om sökande har dessa kvalifikationer eller icke. Utredningen

föreslår, att mellaninstansen skall äga pröva och medge en kommun

rätt att i ledigkungörande av tjänst meddela, att behov av lärare med

t. ex. kompetens att undervisa i engelska eller i hjälpklass eller med särskilda

förutsättningar att handha gymnastik- och idrottsundervisningen

föreligger. Har så skett, bör sådan kompetens kunna bli av väsentlig betydelse

vid meritvärderingen.

Utredningen föreslår i det sammanhanget också, att lärartjänst inom det

obligatoriska skolväsendet skall stå öppen för kvinnliga och manliga sökande,

såvida inte mellaninstansen på särskilda skäl medgivit undantag

från denna regel.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts -proposition nr 61 år 1957

Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att det säväl i lärarens som

skolans intresse bör finnas en möjlighet för en skolstyrelse att få fästa

skälig vikt vid att sökande genom vidareutbildning, genom särskilda insatser

för skolväsendet eller folkbildningen eller i kultur- och samhällslivet

i övrigt visat aktivitet och intresse för skolfrågor och närstående problemställningar.

Man skall således inte binda tillsättningsmyndigheterna så

hårt vid ett automatiskt verkande poängsystem, att möjligheterna att lägga

en helhetssyn på läraren elimineras.

Några preciserade anvisningar för hur bedömningen från denna sistnämnda

synpunkt skall ske, anser utredningen det vara en motsägelse i

sig självt att försöka utforma. Garantierna för att den skall bli riktig ligger

enligt utredningens mening i den samverkan mellan lokal och regional myndighet,

som skall ske enligt förslaget om tillsättningsprocedur, vilket i sin

tur bör ses mot bakgrunden av den föreslagna mellaninstansens sammansättning.

Tillsättningsproceduren. För att en objektiv och allsidig

prövning enligt de grunder för urvalet, som utredningen anser böra gälla,

skall säkras, anser utredningen att tillsättningsproceduren bör bygga på följande

tre grundförutsättningar:

1. Bedömningen av de sökande skall först göras av skolstyrelsen, vars

synpunkter, grundade på gällande meritvärderingsnormer, skall ligga till

grund för andra instansers bedömande av de sökande. 2. Innan skolstyrelsens

tillsättningsbeslut blir slutligt gällande, skall överordnat organ ha

givit sin uppfattning om de sökande tillkänna för styrelsen. 3. Sökande

skall ha möjlighet att i ärendet resa invändningar på materiella grunder,

innan styrelsen fattar sitt slutliga beslut.

Den av utredningen föreslagna tillsättningsproceduren för ordinarie

lärare i lägre än 29 lönegraden, är i sina huvuddrag följande.

Skolstyrelsen skall ombesörja att lediga eller ledigblivande tjänster kungöres

till ansökan lediga. Om mindre än tre behöriga sökande anmäler sig,

skall styrelsen själv äga avgöra, om förnyat ledigkungörande skall äga rum.

Ansökningstiden skall vara tre veckor. Den förberedande behandlingen av

tillsättningsärenden och föredragningen av dessa i skolstyrelsen skall obligatoriskt

åligga antingen skolchefen efter samråd med vederbörande rektor

eller den skolledare styrelsen bestämmer. Det skall åligga denne att göra

en skriftlig uppställning över de sökande, upptagande dem i den ordning

han anser, att de enligt givna bestämmelser bör komma i fråga till tjänsten.

Om skolchef ej finns i kommunen, vilket endast kan inträffa i ett fåtal av

de allra minsta kommunerna, skall här avsedd förberedande handläggning

och föredragning ske på sätt styrelsen bestämmer. Föredraganden skall

vid sammanträde med skolstyrelsen eller vederbörande avdelning av styrelsen

ange, i vilken ordning han anser, att de sökande enligt gällande

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

befordringsgrunder bör ifrågakomma till tjänsten. Skall flera tjänster tillsättas

samtidigt, skall var och en behandlas för sig.

Härefter eller vid ett följande sammanträde, som hålles senast inom tre

veckor, skall styrelsen till innehavare av tjänsten preliminärt utse den

sökande, som enligt styrelsens bedömande är mest meriterad för densamma.

Reellt sett skall styrelsen nu träffa sitt val bland de sökande. Med hänsyn

till att den preliminärt utsedde innehavaren under den tid, som måste förflyta,

innan tillsättningen kan bli definitiv, kan få anledning att icke vilja

tillträda tjänsten, skall styrelsen också ange, i vilken ordning den anser

övriga sökande böra komma i fråga. Härvid behöver dock icke upptagas

fler, än att styrelsen anser sig garderad mot eventuella bortfall av sökande

under förfarandets gång. Riskerna härför får styrelsen själv bedöma med

hänsyn till omständigheterna. Mindre än tre bör dock icke av styrelsen

nämnas. Varje sökande skall skriftligen underrättas om styrelsens preliminära

beslut.

Det preliminära tillsättningsbeslutet bör också bli slutgiltigt och därför

grundas på en omsorgsfull prövning. Styrelsen skall motivera, på vilka

grunder den stöder sitt ställningstagande. Motiveringen, som skall protokollföras,

bör göras utförligare, därest den preliminärt utsedde sökandens

poängmässigt beräknade meriter understiger medsökandes. Skäl skall också

anges för ordningen mellan andra sökande. Justerat protokoll över styrelsens

beslut jämte tillhörande handlingar skall därefter insändas till mellaninstansen,

som skall pröva tillsättningsärendet. Har den regionala myndigheten

ingen erinran mot styrelsens beslut, skall den fastställa detta. I annat

fall skall den besluta, i vilken ordning de sökande skall ifrågakomma till

tjänsten. Motiven för ändringar av skolstyrelsens beslut skall klart anges

och meddelas denna. Styrelsen skall skriftligen underrätta kvarstående sökande

om mellaninstansens beslut.

Om skolstyrelsens beslut fastställes, och fastställelsebeslutet vinner laga

kraft, vilket sker, om sökande icke inom fastställd tid anför besvär däröver,

skall styrelsen till innehavare av tjänsten förordna den av kvarvarande

sökande, som enligt den fastställda ordningen är mest meriterad.

Styrelsen kan alltså helt naturligt icke frångå sitt eget preliminärt fattade

beslut, vilket får förutsättas i regel vara så välgrundat, att det kan fastställas

av mellaninstansen. Skulle denna fastställa en annan ordning mellan

de sökande, har styrelsen att antingen acceptera detta beslut och förordna

den främste av kvarvarande sökande till tjänsten eller att besvära

sig över mellaninstansens beslut. Kungl. Maj:t skall härvid vara besvärsmyndighet

i enlighet med den av utredningen föreslagna huvudregeln vid

besvär över beslut, som fattats av mellaninstansen.

Enskild sökande skall äga att på materiella grunder överklaga mellaninstansens

beslut, vare sig det innebär fastställelse eller ej av skolstyrelsens

preliminära beslut. Styrelsens beslut skall däremot icke kunna överklagas

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 61 år 1957

annat än på formella grunder, vilket också skall gälla om styrelsens slutliga

förordnande av tjänsteinnehavare.

Vare sig det klagas eller icke, är principen den, att skolstyrelsen — sedan

ordningen mellan de sökande blivit definitivt fastställd, vilket alltså sker

genom lagakraftvunnet beslut av mellaninstansen eller, vid besvär, efter

beslut av Kungl. Maj:t — skall förordna den enligt nämnda ordning mest

meriterade av kvarvarande sökande. Denna detalj i förslaget anser utredningen

vara av mycket väsentlig praktisk betydelse, enär man härigenom

skulle undgå den med den nuvarande folkskollärartillsättningen förbundna

olägenheten att tvingas göra om hela tillsättningsproceduren, så snart någon

av de på förslag uppförda avgår från förslaget, innan val skett.

Adjunktstjänster i 29 lönegraden. Utredningen föreslår

beträffande tillsättningen av lärare i denna lönegrad, att urvalsprinciperna

skall vara desamma som vid tillsättningen i övrigt, men att själva

tillsättningsproceduren skall avvika från vad eljest är avsett att gälla.

Således skall skolstyrelsen endast förorda sökande samt insända handlingarna

till mellaninstansen, varefter denna med eget utlåtande skall överlämna

ärendet till skolöverstyrelsen, som förordnar tjänsteinnehavare.

I sin motivering för detta förslag framhåller utredningen att dess allmänna

resonemang rörande lärartillsättningen bort leda till ett för samtliga

lärarkategorier i enhetsskolan och övergångsvis i mot denna svarande

skolformer gemensamt tillsättningsförfarande. Innan denna slutsats dragés

anser utredningen emellertid att vissa rent praktiska förhållanden måste

beaktas, vilka talar för den av utredningen föreslagna avvikelsen.

Redan i utredningens direktiv påpekades, att hänsyn vid ställningstagandet

till lärartillsättningen på enhetsskolans högstadium måste tagas till

enhetsskolans anknytning till gymnasiet genom klass 9 g. Enligt utredningens

uppfattning har dock problemet numera förenklats något genom

att adjunkter och ämneslärare i högst 27 lönegraden organisatoriskt är helt

knutna till realskolan och enhetsskolan, varför särskild hänsyn endast behöver

tagas till adjunktstjänster i 29 lönegraden.

Utredningen, som för sin del inte haft anledning att upptaga frågan om

tillsättning av gymnasiets lärare till prövning, utgår från att denna tillsvidare

kommer att ske genom central myndighet. Enligt utredningens beräkningar

var läsåret 1954/55 drygt 68 procent av alla tjänster i Ca 29

placerade vid läroverk med statligt eller kommunalt gymnasium, och någon

nämnvärd minskning av denna procentsats anser utredningen inte att man

med hänsyn till den nödvändiga utbyggnaden av gymnasieorganisationen

kan räkna med för närvarande.

Det står enligt utredningen alldeles klart, att skolenheter av samma typ

som de nuvarande högre allmänna läroverken kommer att bestå även i en

framtid med den skillnaden att realskolan kommer att ersättas av enhetsskolans

högstadium eller del av sådant. När en skolenhet består av gymnasium

jämte enhetsskolans högstadium, innebär detta icke, att två skilda

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

skolor inrymmes i samma byggnadskropp. Om så vore fallet, skulle talet

om en skolenhet bli utan mening. Denna skola måste i stället ledas som en

skola, och lärare måste anställas med hänsynstagande till hela skolenhetens

behov. Detta innebär, att adjunkter i Ca 29 måste anställas för tjänstgöring

på båda de stadier, som det här är fråga om. Vid beräkning av lämplig

ämneskombination för ledig sådan tjänst måste man följaktligen ta hänsyn

både till gymnasiets och högstadiets behov. Skulle en uppdelning av dessa

tjänster komma till stånd, så att vissa av dem vore knutna helt till gymnasiet

och andra helt till högstadiet, skulle ämneskombinationerna få bestämmas

efter behovet hos den mindre enhet, som stadierna var för sig

utgör. Detta skulle bli högst olämpligt både ur pedagogisk och administrativ

synpunkt.

En kategoriklyvning av adjunktstjänstema i Ca 29 skulle i nuvarande

läge kunna bli ogynnsam för skolan. Det är nämligen att befara, att de

centralt tillsatta gymnasietjänsterna skulle kunna komma att betraktas

som mera åtråvärda än de kommunalt tillsatta högstadietjänsterna.

När det gäller befordringstjänster av det slag det här är fråga om, är det

även av största vikt, att tillsättningen av tjänsterna samordnas, och det

synes utredningen endast kunna ske på ett rationellt sätt genom skolöverstyrelsen.

Skolorna har också ett starkt behov av att överstyrelsen överblickar

detta område för att deras behov av kvalificerade lärarkrafter rätt

skall kunna tillgodoses. Även för lärarnas del innebär det givetvis en fördel

om de kan söka tjänster vid olika skolformer samtidigt hos en enda myndighet.

Eljest måste man för praktiskt taget varje tjänst räkna med en kontakt

mellan olika myndigheter och skolöverstyrelsen.

Utredningen ägnar i ett särskilt avsnitt uppmärksamhet åt spörsmålet

om vlöjligheterna för lärare att samtidigt söka flera lediga tjänster. Enligt

utredningens mening är vissa fördelar förknippade därmed. Beträffande

rådande förhållanden framhålles i huvudsak följande.

För närvarande äger en läroverkslärare samtidigt söka hur många ledigförklarade

tjänster som helst, varjämte han kan uttala önskemål om vilken

tjänst han i första rummet vill ha bland dem, till vilka han till äventyrs

skulle vara den mest meriterade. I görligaste mån tillgodoses sådana önskemål,

och det är frågan om möjligheterna att även i fortsättningen tillgodose

dessa, som är av intresse i sammanhanget.

Folk- och småskollärare är också oförhindrade att söka flera samtidigt

ledigförklarade tjänster, men för dem föreligger inte någon valmöjlighet,

utan de är skyldiga att mottaga den tjänst, till vilken de först blir utsedda.

Olikheten i detta avseende betingas främst av att tillsättningen i det förra

fallet är central, i det senare rent lokal. Det må emellertid påpekas, att valmöjligheten

måste anses vara av avsevärt mycket större betydelse för en

lärare i läroämnen, eftersom antalet tjänster i en viss ämneskombination

inom en bestämd region alltid är betydligt mycket mindre än antalet klasslärartjänster

inom samma område.

Det decentraliserade tillsättningsförfarande utredningen föreslagit omöjliggör

enligt dess mening att för någon lärarkategori bibehålla en valfrihet

motsvarande den som gäller vid nuvarande tillsättning av läroverkslärare.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Under förutsättning att tillsättningsärendena i mellaninstansen handlägges

under fyra bestämda perioder och att sökande klart anger vilka tjänster

han söker, anser utredningen att i avvaktan på ytterligare erfarenheter

följande bör gälla i detta avseende.

Rätt att ange i vilken ordning han vill komma i fråga till inom ett och

samma mellaninstansområde samtidigt sökta tjänster bör tillkomma sökande

av alla kategorier tjänster. Lärarna i läroämnen bör härutöver äga

rätt att söka ytterligare sammanlagt tre tjänster inom andra mellaninstansområden

med angivande av i vilken ordning de önskar erhålla tjänsterna.

Genom kontakt mellan berörda mellaninstanskanslier torde en samordning

kunna ske så att framförda önskemål kan tillgodoses.

Utredningen understryker, att sedan praktisk erfarenhet sålunda vunnits

en omprövning av denna fråga bör ske beträffande samtliga lärarkategorier.

3. Tillsättning av icke-ordinarie lärare

Utredningen föreslår, att samtliga icke-ordinarie lärare vid de av utredningens

tillsättningsförslag berörda skolformerna skall tillsättas av skolstyrelsen

utan att samverkan dessförinnan skall sökas med överordnat

organ. Varje anställning av icke-ordinarie lärare, utom av timlärare, för

minst en hel termin skall emellertid dels ledigkungöras dels kunna överklagas.

Förutses anställningen bli av kortare varaktighet och är ej fråga om

fortsatt anställning för i kommunen redan tjänstgörande lärare, skall hänvändelse

ske till tjänstemannaförmedlingen. Principerna för urvalet skall

vara desamma som vid tillsättning av ordinarie lärare.

I sin motivering för detta förslag erinrar utredningen om att de ickeordinarie

lärarna i läroämnen (med undantag för lärare i Ce 29 vid de allmänna

läroverken) ävensom icke-ordinarie folkskollärare i de sex landstingfria

städerna för närvarande tillsättes utan föregående kontroll från högre

myndighets sida. Vid tillsättning för minst en hel termin av icke-ordinarie

folkskollärare i annan än nämnd stad skall statens folkskolinspektör avge

yttrande över de sökandes meriter innan styrelsen tillsätter. Då tillsättningsförfarandet

enligt utredningens mening skall vara enhetligt, och det

icke längre finns reella skäl att i fråga om skolväsendets ledning och

administration ställa de landstingsfria städerna i en särställning, förordar

utredningen, som anser att några olägenheter icke förmärkts av att de

landstingsfria städerna själva handhaft sin folkskollärartillsättning, att

enhetlighet de olika kommunerna emellan åstadkommes på så sätt, att

det för de landstingsfria städerna nu tillämpade systemet blir generellt gällande

vid tillsättning av icke-ordinarie lärare.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1057. 1 sand. Nr 61

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 61 år 1957

4. Tillsättning av skolledare

Utredningen föreslår beträffande tillsättningen av skolchefer, rektorer vid

enheter av den obligatoriska skolan, vid högre kommunala skolor, kommunala

yrkesskolor och statliga realskolor följande förfarande.

Skolledartjänst ledigkungöres av skolstyrelsen. Sedan ansökningstiden

utgått och vederbörande skolledare upprättat förteckning över de sökande

och deras meriter samt till skolstyrelsen avgett yttrande över den ordning

i vilken han anser, att de bör ifrågakomma till tjänsten, bestämmer styrelsen

den ordning i vilken den anser, att de sökande — eller minst tre av

dem — med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper bör ifrågakomma

samt utser preliminärt den enligt dess uppfattning främste i

denna ordning. Härefter insändes handlingarna jämte styrelsens preliminära

beslut till mellaninstansen, vilken med eget yttrande vidarebefordrar

ärendet till skolöverstyrelsen eller, om det gäller rektor vid yrkesskola,

överstyrelsen för yrkesutbildning.

Den centrala skolmyndigheten prövar ärendet samt fastställer den ordning

i vilken de sökande enligt dess mening bör ifrågakomma. Sedan vederbörande

överstyrelses beslut vunnit laga kraft eller ärendet, om det överklagats,

av Kungl. Maj:t slutligt avgjorts, skall skolstyrelsen till innehavare

av tjänsten förordna den i den fastställda ordningen främste av de

kvarvarande sökande.

Då de högre allmänna läroverken skall lyda under skolstyrelsen och rektor

vid dylik skola skall kunna förordnas som kommunal skolchef, har utredningen

ansett sig böra framhålla det lämpliga i att skolstyrelsen får rätt

att yttra sig vid tillsättning av rektor vid högre allmänt läroverk.

I sin motivering för detta förslag framhåller utredningen, att de grunder,

enligt vilka kommunala folkskolinspektörer samt rektorer vid högre kommunala

skolor och allmänna läroverk bör utses, formulerats likartat och

till skillnad från vad som gäller om överlärare icke sammanbundits med

grunderna för urvalet till lärartjänst, ehuru rektor likaväl som överlärare

skall fullgöra viss undervisningsskyldighet. Enligt utredningens mening

har de tillsättande myndigheterna således i dessa fall erhållit möjlighet att

lägga särskild vikt vid skolledaregenskaperna. Beträffande denna möjlighet

anför utredningen.

Utgångspunkten vid utredningens överväganden av skolledartillsättningen

— likaväl som lärartillsättningen — har varit, att den enligt en objektiv

bedömning mest meriterade sökanden bör utses. När det gäller skolledarna

föreligger emellertid den mycket väsentliga skillnaden i förhållande till

lärartjänsterna, att det här genomgående är fråga om chefstjänster, där

lämpligheten tör uppgiften — vilken den egentliga yrkesutbildningen som

lärare inte direkt förberett för — ofrånkomligen måste tillmätas en helt

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

annan vikt än vid lärartillsättningen. Detta gäller i särskild grad skolchef

stjänsterna och i synnerhet skoldirektörstjänsterna med deras starka

administrativa betoning.

Den bedömning av lämpligheten för skolledartjänst, som således måste

ske, och som inte kan normbindas, bör i första hand bli den lokala skolstyrelsens

sak. Skolledarna skall i väsentlig grad arbeta enligt den kommunala

skolstyrelsens intentioner och står i kommunens tjänst i en annan

mening än läraren. Om det beträffande den senare med fog kan sägas, att

han bör ha en viss rätt till befordran i den ordning hans av samhället planlagda

och ombesörjda utbildning samt formella meriter placerar honom, så

måste i fråga om skolledarna anses gälla, att kommunen, som har ansvaret

för skolans ledning och utveckling, själv skall äga bedöma vilken behörig

och kompetent person den vill ställa i spetsen för sitt skolväsen eller

en del därav.

I konsekvens med detta resonemang, som ligger i linje med utredningens

tidigare betonande av det berättigade och lämpliga i kommunalt inflytande

över skolan, har utredningen hyst stark sympati för tanken, att skolstyrelsen

skulle äga utse skolledarna bland behöriga sökande, varvid rektorstillsättningen

vid folkhögskolorna lämpligen kunnat tjäna som förebild.

Här har det traditionella självbestämmandet fått bestå, utan hinder av att

lärarlönerna reglerats och till övervägande delen (90 procent) bekostas av

statsmedel. Således äger skolans styrelse fritt välja rektor bland dem som

av skolöverstyrelsen förklarats behöriga och lämpliga för tjänsten.

Utan att frångå sin uppfattning, att det lokala inflytandet skall få göra

sig starkt gällande vid skolledartillsättningarna, särskilt då det gäller skolchef

stjänster, vill utredningen dock föreslå ett förfarande, som ger mera

tillfredsställande möjligheter att låta också de centrala skolmyndigheternas

erfarenhet och samlade överblick komma till uttryck vid urvalet av

skolledarna. Detta kan ske, om tillsättningarna skall äga rum i samverkan

mellan lokal och central myndighet på i princip samma sätt som samverkan

enligt utredningens förslag skall ske mellan lokal och regional myndighet

vid lärartillsättningen, varför utredningen förordar en dylik ordning.

Utredningen betonar emellertid, att det förslag om tillsättning av skolledare,

som utredningen framlägger, vilar på förutsättningen att skolstyrelsens

sakligt grundade ställningstaganden regelmässigt kommer att bli

avgörande vid tillsättningen.

C. Remissyttranden

Lärartillsättningen har berörts i ett mycket stort antal yttranden. Sålunda

har 126 kommuner och 6 landsting i något avseende haft påpekanden

att göra. Med hänsyn till spörsmålets invecklade natur är det emellertid

förståeligt, att remissmyndigheterna i regel inskränkt sig till allmänt

hållna uttalanden. Klart är dock att utredningens förslag icke lyckats utjämna

de intressebetonade motsättningar, som kommit till synes i diskussionerna

kring tillsättningsfrågan, alltsedan denna genom skolkommissionens

principbetänkande 1948 blev aktuell.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Positionerna är ännu i stort sett oförändrade. Företrädarna för de kommunala

synpunkterna på skolväsendet, främst de båda kommunförbunden,

å ena sidan och de akademiskt utbildade lärarnas sammanslutningar å den

andra kritiserar från rakt motsatta utgångspunkter det föreliggande förslaget.

Den förra sidan finner att utredningen icke lyckats skapa garantier

för att lokala synpunkter skall kunna göra sig gällande vid tillsättningen,

medan den senare bestämt motsätter sig att kommunalt inflytande överhuvudtaget

skall kunna göra sig gällande vid tillsättningen av lärare i läroämnen.

Lärarna och skolledarna vid det obligatoriska skolväsendet ställer sig i

princip positiva till utredningsförslaget. De statliga remissmyndigheterna

ställer sig, generellt sett, kritiska, i första hand till de föreslagna grunderna

för meritvärderingen. Skolöverstyrelsen har framlagt ett fullständigt alternativ

till utredningens förslag om tillsättningsprocedur.

Redovisningen av remissyttrandena sker i det följande så, att de statliga

myndigheternas — utom skolöverstyrelsens — ståndpunktstaganden redovisas

först, varefter en redogörelse lämnas för hur de kommunala myndigheterna

ställt sig. Därefter följer kommunförbundens synpunkter, vilka är

av principiell natur. Då dessa motsäges av Läroverksliirarnas riksförbund,

redovisas därför först detta och sedan övriga lärarförbunds yttranden i anslutning

till kommunförbundens. Slutligen redovisas skolöverstyrelsens

utlåtande. I de avseenden, där andra yttranden innehållit konkreta förslag,

tages dessa upp i sammanhang med vad överstyrelsen anfört.

I remissmyndigheternas allmänna resonemang har i allmänhet åtskillnad

icke gjorts mellan tillsättning av lärare och av skolledare. Icke-ordinarie

lärares tillsättning har endast undantagsvis berörts. Vissa konkreta förslag

rörande denna tillsättning och tillsättningen av skolledare behandlas dock

särskilt i det följande.

Statens folkskolinspektörer har genomgående fattat sig kort i fråga om

lärartillsättningen. Av de 37 inspektörer, som berört spörsmålet, har 14 anslutit

sig till utredningens förslag i det hela, medan 12 avstyrkt. Bland de

senare förordar 3 att mellaninstansen skall tillsätta lärarna och 3 att lärarna

i läroämnen skall tillsättas av central myndighet. Utan att ta bestämd

ställning i själva tillsättningsfrågan understryker 11 inspektörer, att bestämmelserna

måste utformas så, att ovidkommande synpunkter icke kan

göra sig gällande vid urvalet av sökande. Härom anföres i yttrandet från

Statens folkskolinspektörers förbund.

Vad slutligen beträffar meritvärderingen vid lärartillsättningar har förbundsstyrelsen

uppmärksammat utredningens terminologi om »objektivt

urval» och »objektiv tillsättning». Utredningen inlägger i dessa uttryck,

att icke endast sökande, som visar högsta poängtal vid betygs- och tjänste
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1957

årssummering efter vissa system, skall anses mest meriterad, utan att därjämte

viss hänsyn skall kunna tagas till kommunens speciella behov av viss

lärarkraft och till faktorer, som kan bidraga till en riktigare helhetssyn på

läraren. Förbundsstyrelsen fruktar, att om bestämmelser i den riktningen

utfärdas de kan leda till raka motsatsen. Det synes i hög grad angeläget,

att inga lösliga och alltför skönsmässiga bedömningar får göra sig gällande.

Bestämmelser och anvisningar rörande tillsättningsförfarandet måste utformas

så, att de lämnar erforderliga garantier häremot.

Sju domkapitel har yttrat sig. Domkapitlet i Strängnäs har ingen erinran

att göra mot utredningens förslag, medan domkapitlet i Linköping endast

är berett att tillstyrka i vad förslaget gäller tillsättning av folkskollärare.

Enligt domkapitlet i Lund bör den obligatoriska skolans lärare väljas

och medborgerliga förtroendeuppdrag samt föreningsuppdrag icke räknas

som meriter vid lärartillsättningen. Denna senare uppfattning delas av

domkapitlet i Visby. Tillsättning genom mellaninstansen förordas av domkapitlen

i Växjö och Luleå.

Domkapitlet i Göteborg anser, att utredningens tillsättningsförslag utesluter

kommunerna från varje reellt inflytande på tillsättningen och föreslår,

att bestämmelserna utformas så, att därav tydligt framgår, att skälig

hänsyn bör tagas till skolstyrelsens beslut om tillsättning, under förutsättning

att skolstyrelsen utser någon av dem som varit för tjänsten mest meriterade

och som inbördes ägt i huvudsak likvärdiga förtjänster.

Överståthållarämbetet samt 12 länsstyrelser behandlar lärartillsättningen.

8 länsstyrelser förordar central tillsättning av samtliga adjunkter och

1 av samtliga ämneslärare. 6 länsstyrelser avstyrker att medborgerliga

förtroendeuppdrag och deltagande i föreningsarbete skall kunna räknas som

merit vid konkurrens om lärartjänst och 2 uttalar betänkligheter häremot.

Länsstyrelserna i Södermanlands och Kopparbergs län kritiserar tankegången

att lärare i statliga skolor skulle tillsättas av kommunala organ.

Länsstyrelsen i Norrbottens län förordar, att den obligatoriska skolans

lärare tillsättes genom val på samma sätt som nu sker i folkskolan. Länsstyrelsen

i Jämtlands län och överståthållarämbetet ansluter sig i princip

till utredningens förslag om meritvärderingen.

Statskontoret erinrar om sitt ställningstagande i utlåtandet över skolkommissionens

betänkande och anför följande.

Av det sagda torde framgå, att ämbetsverket helt delar utredningens

uppfattning, att lärartillsättningen skall ske på objektiva grunder. Att härvid

i viss utsträckning hänsyn måste tagas även till meriter, som icke kunna

siffermässigt beräknas, torde vara självfallet. Statskontoret är emellertid

icke berett att giva begreppet objektiv tillsättning en så vidsträckt tolkning

som utredningen velat göra.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Ämbetsverket föreslår härefter, att medborgerliga förtroendeuppdrag

och deltagande i föreningsarbete skall utgå som särskilda meriter vid lärartillsättningen.

Statskontoret säger sig vidare icke ha något emot att ett

enhetligt tillsättningsförfarande skapas och ansluter sig också till utredningens

tanke att giva skolans lokala målsmän större befogenheter och

ökat ansvar på detta område men har ett förbehåll att göra.

Så länge frågan om realskolans framtid ej avgjorts och den statliga läroverksorganisationen

består, bör dock enligt ämbetsverkets mening någon

ändring av gällande regler för tillsättning av den statliga skolans lärare

icke vidtagas. Att tillsätta ordinarie lärare samt lärare i lönegrad Ce 29

vid de allmänna läroverken bör därför liksom hittills ankomma å Kungl.

Maj:t eller skolöverstyrelsen.

Kommunala myndigheter. Av de 126 kommuner som yttrat sig rörande

lärartillsättningen tager 92 ställning till det föreslagna tillsättningsförfarandet

som sådant, medan de övriga endast berör någon enskildhet eller stannar

vid att deklarera en allmän synpunkt.

29 kommuner tillstyrker förslaget i dess helhet eller lämnar det utan

erinran, under det att 8 i princip uttalar sig för det men med förbehåll i

ett eller annat avseende. Bland de tillstyrkande kommunerna märks främst

Stockholm, vars fullmäktige beslutat »tillstyrka utredningens förslag angående

former för tillsättning av ordinarie lärare, innebärande a) att sådan

lärare utses preliminärt av skolstyrelse och definitivt av mellaninstansen

med undantag dock beträffande lärare i lönegrad 29, som utses av skolöverstyrelsen,

b) att lärare skall utses på det sätt utredningen föreslagit

(ej val mellan flera på förslag uppförda sökande), c) att såsom merit

skall kunna tillgodoräknas ''verksamhet som ungdomsledare, insatser inom

förenings- och organisationsarbete samt medborgerliga förtroendeuppdrag’».

Bland de tillstyrkande kommunerna återfinnes vidare Nynäshamn, Flen,

Lidköping, Mariestad, Skövde, Sala, Vänersborg, Broby, Gustavsberg,

Råneå, Nederkalix, Österåker och Hörnejors.

Tillhopa 11 kommuner tillstyrker utredningsförslaget utom såvitt det avser

tjänster i 29 lönegraden, vilka av dessa kommuner föreslås omfattade

av utredningens tillsättningsförslag. Bland kommuner som företräder

denna uppfattning märks Örebro, Borås, Kristianstad, Växjö, Visby, Huddinge,

Sura och Holmsund.

För en rent lokal tillsättning genom val har Laxå, Stora Tuna, Tjörn och

Lerum klart uttalat sig. I yttrandet från den sistnämnda kommunen motiveras

ställningstagandet. Det anföres att en enhetlig tillsättning av

samtliga tjänster inom enhetsskolan är en nödvändig förutsättning för en

gynnsam utveckling av den nya skolan. Ett fritt val mellan tre skulle på

ett betydligt bättre sätt motsvara principen om den kommunala självstyrelsen,

som kommunalfullmäktige säger sig vilja hävda även på detta

område.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 61 år 1957

Ytterligare 23 kommuner uttalar sig till förmån för kommunernas rätt

att fritt välja lärare. I dessa fall framgår det dock icke fullt klart om meningen

är, att samtliga eller blott vissa lärargrupper skall tillsättas medelst

val. Bland kommunerna, som mera obestämt uttalar sig för valmetoden,

kan nämnas Göteborg, Hälsingborg, Piteå, Timrå, Knivsta, Karlsborg,

Malung, Anundsjö, Lång sele och Vår g år da.

För val av samtliga lärarkategorier utom adjunkter har 6 kommuner

uttalat sig.

Central tillsättning av samtliga adjunktsfcjänstei; föreslås av 7 kommuner

och 4 förordar sådan tillsättning av samtliga lärare i läroämnen. I yttrandet

från Eskilstuna hävdas, att samtliga befordringstjänster bör tillsättas

centralt.

Sammanfattningsvis kan beträffande de ifrågavarande 92 kommunernas

ståndpunktstagande sägas, att 82 ställt sig positiva till utredningens förslag

eller i något avseende förordat ett starkare kommunalt inflytande på

tillsättningen, medan ett tiotal förordat en begränsning av detta inflytande

i fråga om lärarna i läroämnen.

Av kommuner, som uttalat en mera bestämd uppfattning om befordringsgrunder

och meritvärderingsnormer kan nämnas

Västra Kinda, Kalmar och Östersund, som avstyrker, att medborgerliga förtroendeuppdrag

och insatser inom föreningsarbete skall betraktas som meriter.

Eskilstuna avstyrker helt den s. k. fjärde befordringsgrunden och

Malmö menar, att »inom fjärde befordringsgrunden böra endast pedagogiska

meriter beaktas». Ett tio-tal kommuner uttalar sig mera allmänt

mot den utformning utredningen gett befordringsgrunderna med motiveringen

att dessa lämnar spelrum för ovidkommande synpunkter.

Av de 6 landsting som yttrat sig om lärartillsättningen begränsar ett sitt

yttrande till att avse yrkeslärarna, medan de övriga i det hela ställer sig

positiva till utredningens förslag.

Svenska landsting sförbundet har icke berört lärartillsättningen. Skolstyrelseförbundens

rikskommitté, som finner det inkonsekvent, att icke kommunerna,

på vilka i andra avseenden stort ansvar lägges, också helt får taga

ansvaret för lärartillsättningen, tillstyrker ehuru med stor tvekan utredningens

förslag. Rikskommittén föreslår dock, dels att lärare i 29 lönegraden

skall tillsättas i enlighet med utredningens förslag i övrigt, dels ock att

det i anvisningar för mellaninstanserna understrykes, att största hänsyn

bör tagas till skolstyrelsens önskemål, då styrelsen motiverar val av annan

sökande än den som har högsta poängsumman.

Beträffande lärartillsättningen konstaterar Svenska stadsförbundet inledningsvis,

att utredningens behandling därav icke alls verkar övertygande

och anför härom följande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Också i detta sammanhang utgår utredningen ifrån förutsättningen, att

enhetsskolan skall bli en kommunal skola — här sägs det till och med vara

nödvändigt att så sker — och förklarar sig därför finna det konsekvent och

naturligt att principiellt lägga ansvaret för lärartillsättningama i första

band på de lokala skolstyrelserna och icke inskränka deras uppgifter till

att allenast avge förord eller yttrande. Men skillnaden mellan denna principiella

ståndpunkt och den faktiska innebörden av vad utredningen föreslår

beträffande tillsättning av ordinarie lärare är mycket stor. I realiteten

kan det lokala förvaltningsorganets medverkan sägas vara inskränkt till

att prestera en meritvärdering av de sökande — och detta förutsättes åtminstone

väsentligen ske efter noggrant preciserade värderingsregler — utan

att denna värdering skall ha någon utslagsgivande verkan i fråga om tillsättningen.

Förbundsstyrelsen har mycket svårt att inse, att en sådan medverkan

innebär något mera än »allenast» avgivande av förord eller yttrande;

snarast synes motsatsen få sägas vara fallet.

Då utredningen synes ha velat fästa synnerligen stort avseende vid att

åstadkomma ett tillsättningsförfarande, som tillgodoser ifrågakommande

sökandes önskemål beträffande sin verksamhetsort, bör det också framhållas,

att dylika önskemål dock icke gärna kunna få vara något primärt i

detta sammanhang. Det allmänna intresset att vid varje tillsättning få den

för uppgiften lämpligaste måste vara den avgörande synpunkten. Det av

utredningen föreslagna tillsättningsförfarandet synes ej innebära några speciella

garantier i detta avseende.

Enligt förbundsstyrelsens mening bör tillsättningen av lärartjänster inom

det skolväsende, som befinnes böra handhavas kommunalt, ankomma på

kommunala organ. Detta utesluter givetvis icke, att särskilda anordningar

kunna behöva vidtagas för att ge ett sådant tillsättningsorgan besked om

de sökandes kvalifikationer för tjänsten i sådana hänseenden, som detsamma

ej kan vara skickat att bedöma.

Svenska landskommunernas förbund konstaterar, att lärarkårernas olika

intressen och hänsynen till rådande förhållanden inom det högre undervisningsväsendet

fått bli helt utslagsgivande för utredningens ställningstagande.

Förbundet anser att det kommunala inflytandet på lärartillsättningen

skulle bli en chimär, om utredningens förslag följdes och att det

bara skulle bli en onödig omgång att låta skolstyrelsen verkställa en mekanisk

meritvärdering för tjänster, som ändå skulle tillsättas av mellaninstansen.

Förbundet anför vidare.

Det har i så många sammanhang framhållits, att den nya skolan skall

vara en kommunal skola. En av de viktigaste förutsättningarna för att

kommunerna skola betrakta skolan som något mera än en ur ekonomiska

synpunkter tyngande kommunal förvaltningsuppgift måste vara att de

bibehållas vid åtminstone sin nuvarande medverkan vid lärartillsättningen.

Det skulle enligt styrelsens mening vara ett psykologiskt missgrepp att nu

låta detta inflytande försvinna. Den lilla jämkmån till förmån åt en lokal

bedömning, som nu ges beträffande tillsättningen av folkskolans lärare och

distriktsöverlärare, bör bibehållas. Särskilt ifråga om en kommunal skolledare,

som blir en av kommunens viktigaste funktionärer, är det mera

betydelsefullt att han har skolstyrelsens och kommunens odelade förtro
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

ende än att han vid meritvärderingen kommit att ligga några tiondels

poäng över medsökandena. Utredningens förslag i fråga om lärartillsättningen

andas sålunda omotiverad misstro mot kommunerna och bygger

helt på den förutsättningen att en lärares och skolledares duglighet skulle

vara praktiskt taget helt beroende av betygspoäng och antal tjänsteår.

För att bjärt illustrera hur diametralt motsatta uppfattningar utredningens

förslag givit upphov till, kan här som jämförelse med landskommunernas

förbunds mening lämpligen citeras följande slutsats, till vilken Läroverksläramas

riksförbund för sin del kommit.

Utredningen tror med andra ord kommunerna om allt gott; förbundet

konstaterar för sin del att förutsättningar fortfarande finns för ett enskilt

missbruk av den kommunala makten och vill skydda lärarna däremot.

Riksförbundet driver, som förut framhållits, med stor energi den linjen,

att något kommunalt inflytande icke bör utövas vid tillsättningen av de

lärargrupper förbundet representerar. Förbundet anser vidare, såsom framgår

av ovanstående citat, att det av skolstyrelseutredningen framlagda

förslaget icke endast ger rum för ett kommunalt inflytande utan även för

ett kommunalt maktmissbruk. Förbundets argumentation för avstyrkande

av utredningsförslaget torde böra återges tämligen utförligt.

Förbundet utgår från skolkommissionens uttalande, att kommunens bestämmanderätt

blir illusorisk, om kommunen icke har rätt att tillsätta

lärare. Riktigheten av denna uppfattning kan enligt förbundets mening

på goda grunder bestridas, och förbundet menar, att skolkommissionens

uppfattning med avseende på liirartillsättningen är en trossats, som till

varje pris måste hävdas, vilket förhållande föranlett utredningen att skapa

en invecklad tillsättningsprocedur, som ger sken av garanti mot missbruk

av den kommunala självbestämmanderätten. Några sakskäl utöver ett

önskemål om likformighet har utredningen enligt förbundets mening icke

förebragt för kommunernas ökade befogenheter med avseende på tillsättningen

av ämneslärare.

Förbundet framhåller som exempel på en reell kommunal maktbefogenhet

den rätt, realskoleutredningen i sitt förslag tillagt kommunerna beträffande

realskoleväsendets utformning, där maktutövningen skulle medföra

ett klart ansvar och kunna medföra politiska konsekvenser för dem som

utövar beslutanderätten. Med avseende på lärartillsättningen förhåller det

sig enligt förbundets mening annorlunda. Förbundet förutsätter, att alla

berörda parter har ett gemensamt önskemål, nämligen att varje lärartjänst

skall besättas med den för tjänsten mest lämpade. Så länge man därvid tar

hänsyn till lärarutbildning och lärarerfarenhet som utslagsgivande moment,

anser förbundet tillsättningsförfarandet vara objektivt. Förbundet anför

härefter.

Om man däremot gör gällande, att det skall finnas ett utrymme för hänsynstagande

till faktorer utöver utbildning och lärarerfarenhet, så att

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj ds proposition nr 61 år 1957

huvudmannens slutliga ställningstagande skall få påverkas av omständigheter,

som dels värderas olika av olika människor — ofta med hänsyn till

de intressen de företräder — och dels icke alls eller i mycket ringa omfattning

har betydelse för bedömandet av en lärare i just denna hans egenskap,

kan man knappast förneka att tillsättningsgrunderna blir föremål

för en subjektiv bedömning. Då utredningen likväl kallar ett tillsättningsförfarande,

som medger hänsynstagande till »verksamhet som ungdomsledare,

insatser inom förenings- och organisationsarbete samt medborgerliga

förtroendeuppdrag» för objektivt, har innebörden av detta begrepp till den

grad uttunnats, att det icke innebär något annat än en skyldighet att offentligt

redovisa bevekelsegrunderna. Att detta senare innebär en viss — om än

ringa — trygghet mot alltför förflugna idéer skall icke förnekas. Däremot

ger det icke läraren trygghet på den väsentliga punkten, att han blir lika

bedömd var han än söker och mätt med samma mått som andra kolleger.

Ett irrationellt moment kommer in i lärarmeriteringen, som han själv

tvingas att taga hänsyn till.

Förbundet säger sig icke finna någon som helst möjlighet att acceptera

den utformning befordringsgrunderna fått enligt förslaget utan förklarar,

att det för förbundet är ett villkor utan alternativ, att vad utredningen

föreslagit om möjligheterna att vid tillsättning av lärare och skolledare taga

hänsyn till andra än med lärarutbildningen direkt sammanhängande meriter

utgår. Förbundet anför vidare.

När man på kommunalt håll synes tillmäta tillsättningsmakten betydelse,

måste detta innebära, att man räknar med att låta även andra moment

än lärarerfarenhet och lärarutbildning spela in vid en tjänstetillsättning

— i annat fall blir nämligen den kommunala självbestämmanderätten

en chimär. Kommunal tillsättning är på grund av därmed förenade risker

inacceptabel för lärarna och bör vara — för den kommun som icke avser

att missbruka sin makt — enbart besvärande och ekonomiskt tyngande

för den kommunala förvaltningen. Därtill medför den för skolväsendet påtagliga

olägenheter. Utredningen har i betänkandet berört några av de

väsentligaste av dessa och ansett dem synnerligen viktiga men har icke

kunnat arbeta sig fram till lösningar av problemen. Detta gäller bland annat

de med varandra sammanhängande frågorna om lärares möjligheter att

samtidigt söka flera tjänster och de mindre begärliga skolorternas utsikter

att rekrytera lärare.

Förbundet ägnar härefter stor uppmärksamhet åt de problem som uppstår

rörande möjligheterna att samtidigt söka flera tjänster vid en tillsättning

annorledes än i central regi och hävdar bestämt, att den metod härför,

som utredningen ansett böra prövas i samband med det av utredningen

föreslagna tillsättningsförfarandet, skulle vara förenad med stora praktiska

svårigheter i tillämpningen.

Läroverkslärarnas riksförbund kritiserar i fortsättningen av sitt yttrande,

att utredningen sysslat med tillsättningen av lärare i andra skolformer

än den blivande enhetsskolan och särskilt att utredningen föreslagit tillsättning

av de statliga realskolornas lärare genom kommunalt organ, skolstyrelsen,

vilket av förbundet karakteriseras som en kommunalisering av

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 61 år 1957

statsläroverkens adjunkter i ett viktigt avseende. Ett sådant förslag måste,

menar förbundet, uppmärksammas med hänsyn till om det leder till lämpliga

och önskvärda konsekvenser även från andra synpunkter »än genomförandet

av ett diskutabelt uniformitetsideal för olika lärargrupper.»

Efter att ha granskat vissa delar av det i utredningens betänkande intagna

förslaget till tillsättningsbestämmelser och föreslagit ändringar däri

går förbundet in på frågan om anställningens trygghet. Det erinras därvid

först om att förbundet alltid hävdat, att undervisningen »åtminstone på

högstadiet» är en central uppgift och bör handhavas av statliga myndigheter.

Därefter konstateras, att, även om man på läroverkslärarhåll icke

hittills funnit skäl att frångå denna inställning, kommunerna, när det gäller

enhetsskolan, uppenbarligen »blir huvudmän för lärarna åtminstone i

vissa hänseenden». Sedan utredningens redogörelse för olika anställningsformers

innebörd granskats, konstaterar förbundet, att den väsentligaste

skillnaden mellan den kommunalt och statligt anställde lärarens trygghet

består däri, att »själva rättegångsproceduren» vid fråga om entledigande

är sådan att den statligt anställde tjänstemannens rättssäkerhet är större

än den som den kommunalt anställde åtnjuter i en administrativ process.

Emellertid förklarar förbundet att tryggheten i anställningen mindre är en

fråga om skydd mot entledigande än ett problem om oberoende i ämbetsutövningen

och trivsel i arbetet.

Det är väl riktigt, att de försök till obehörig påverkan, som är kända,

icke är många. Då man på lärarhåll likväl starkt betonar behovet för

lärarna att stå fria gentemot de kommunala myndigheterna utan att annat

än i allmänna ordalag kunna motivera sitt önskemål, ligger det nära till

hands att avfärda det hela som en känslosak. Just detta bör emellertid

enligt förbundets uppfattning inbjuda till en viss försiktighet: frågan har

ytterst ett samband med lärarnas trivsel i arbetet.

Riksförbundet sammanfattar sin ståndpunkt sålunda. Förbundet avstyrker

utredningens förslag beträffande lärartillsättning genom kommunal

styrelse och förordar central tillsättning, därvid fullmakt skall utfärdas

för befattningshavare i 27 lönegraden och högre. Förbundet avstyrker med

stor bestämdhet förslaget att i tillsättningsbestämmelserna införa en extra

befordringsgrund, som bygger på en värdering av »verksamhet som ungdomsledare,

insatser inom förenings- och organisationsarbete samt medborgerliga

förtroendeuppdrag».

Städernas folkskolinspeJctörsförbund yttrar sig kort om lärartillsättningen.

Förutom vissa påpekanden rörande det administrativa förfarandet vid

tillsättningen anföres i huvudsak följande.

De förslag, som avser normer för meritvärdering och upprättande av förslag

till tjänst in. m. vid tillsättning av lärare, synes ge garantier för att

kraven på objektivitet tillgodoses och erforderliga möjligheter för prövning

av skolstyrelses beslut är för handen. Att vid lärartillsättning tillämpa enhetliga

normer för samtliga lärarkategorier synes vara lämpligt.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 61 år 1957

Beträffande själva tillsättningsförfarandet framhålles endast, att ett frångående

av valet mellan de tre mest meriterade sökande särskilt för de

större städernas del torde komma att betyda minskade möjligheter att anställa

lärare med relativt kort tjänstgöringstid men med höga betygsmeriter

i övrigt.

Sveriges överlärarförbund anser det vara ofrånkomligt att principen, att

den mest meriterade skall utses till innehavare av sökt tjänst, genomföres

inom hela skolväsendet i samband med enhetsskolans införande. Vad utredningen

kallar »ett skäligt lokalt inflytande» förutsätter förbundet komma

att i praktiken innebära, att den regionala skolmyndigheten tillmäter av

skolstyrelsen framförd motivering stor betydelse.

Folkskolans lärarförbund delar utredningens uppfattning, att tillsättningsförfarandet

skall vara detsamma för de olika lärargrupperna, och har

ej några väsentliga erinringar att göra mot den föreslagna tillsättningsproceduren.

Förbunden ansluter sig också till principen, att den bäst meriterade

skall utses till ledig tjänst, men säger sig samtidigt icke kunna godtaga

någon ändring av nuvarande meritvärderingsbestämmelser, när det

gäller de tre befordringsgrunderna och avvägningen mellan dem, i samband

med övergången till ett nytt tillsättningsförfarande.

I anslutning till detta sista yrkande må anföras, att stadsfullmäktige i

Linköping, som anslutit sig till principen att den mest meriterade sökanden

skall utses, förklarat sig icke vilja tillstyrka, att de 1946 utfärdade anvisningarna

rörande meritvärdering vid tillsättande av folk- och småskollärartjänster

skall bli normerande för de anvisningar, som kan väntas bli fastställda

för meritvärdering vid lärartillsättningen. Enligt fullmäktiges uppfattning

ger 1946 års anvisningar en så kraftig uppvärdering av tjänsteåren,

att övriga meriter inte kommer till full rätt. Fullmäktiges tillstyrkan

av förslaget att den mest meriterade skall utses, säges därför ha till förutsättning

att en bättre avvägning av meriterna kommer till stånd än den i

de för tillsättning av folk- och småskollärare nu gällande anvisningarna.

Folkskolans lärarförbund tillstyrker utredningens förslag att speciell

kompetens skall kunna bli av väsentlig betydelse vid meritvärderingen i

vissa fall ävensom att tjänst endast under vissa förutsättningar skall kunna

ledigförklaras för enbart manlig eller kvinnlig sökande. Förbunden understryker

utredningens uttalande, att det i båda fallen skall föreligga ett

aktuellt, till undervisningsarbetet knutet behov och att tillstånd av denna

art skall meddelas med yttersta varsamhet.

Om själva meritvärderingen anför förbunden bland annat.

Utredningen betonar ofta, att besluten i lärartillsättningsärenden skall

grundas på en allsidigt objektiv bedömning av de sökande. Principiellt finns

inget att invända mot detta betraktelsesätt, så länge den objektiva bedömningen

avser lärarens meritering enligt de tre befordringsgrunderna och

i övrigt meriter, som har direkt betydelse för lärarens undervisningsarbete.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

Inom denna ram bör den tillsättande myndigheten ha möjlighet »att lägga

en helhetssyn på lärarna och i förekommande fall med hänsyn till genomgångna

kurser, vidareutbildning, vetenskapligt och pedagogiskt författarskap

och dylikt göra någon avvikelse från den rent poängmässiga rangordningen.

För att få till stånd en mera enhetlig värdering av de nämnda icke

poängmässiga meriterna föreslår förbunden en viss maximering av värdet

av dessa meriter liksom i de fall, då särskild kompetens för viss tjänst skall

tillmätas väsentlig betydelse vid meritvärderingen.

Att hänsyn skulle kunna tagas till sökandes insatser inom föreningsarbete

eller till medborgerliga förtroendeuppdrag sätter förbunden sig bestämt

emot med motiveringen att möjligheter till mycket subjektiva värderingar

därigenom skulle öppnas. Även i fråga om insatser inom frivilligt bildningsarbete

och ungdomsverksamhet utanför skolans ram ställer förbunden sig

tveksamma och förordar i varje fall synnerlig restriktivitet.

Tillsättningen av lärare i yrkesskolor har särskilt berörts i

några yttranden. Överstyrelsen för yrkesutbildning anför härom.

Överstyrelsen kan icke finna, att skolstyrelseutredningen har framlagt

några skäl för att centralisera denna tillsättning från kommunerna till länsinstans.

Den nuvarande ordningen med kommunal tillsättning av lärare i

yrkesskolor och med besvärsrätt över tillsättingarna hos överstyrelsen har

fungerat tillfredsställande; denna ordning bör därför bibehållas. Det är av

utomordentligt stor betydelse för yrkesundervisningen att icke heller tillsättningen

av yrkeslärare fjärmas från arbetsmarknad och fackkunskap.

Beträffande tillsättningen av yrkeslärare har Svenska Facklärarförbundet

och Svenska yrkesskolföreningen samma uppfattning som överstyrelsen

för yrkesutbildning.

Facklärarförbundet anser sig vidare icke kunna tillstyrka en omläggning

enligt utredningens förslag av tillsättningen av övningslärare vid de allmänna

läroverken.

Skolöverstyrelsen. De huvudprinciper, utredningen följt, och de krav,

utredningen ansett böra ställas på tillsättningsförfarandet, nämligen att det

skall vara enhetligt, att ett skäligt kommunalt inflytande skall kunna utövas

på tillsättningen samt att urvalet skall ske på objektiva grunder,

säger överstyrelsen stå i överensstämmelse med dess synpunkter. Överstyrelsen

har emellertid icke ansett sig helt kunna acceptera utredningens förslag

rörande lärartillsättningen. Överstyrelsen föreslår, att de lärare, som

icke skall tillsättas av central myndighet, skall tillsättas av mellaninstansen.

Utöver utredningens förslag att lärare i 29 lönegraden skall tillsättas centralt,

anser överstyrelsen att dels samtliga lärartjänster vid lärarutbildningsanstalter

och med dem stadigvarande förbundna skolor, dels också samtliga

befordringstjänster, således förutom adjunktstjänster i Ca 29 även

ämneslärar- och ämnesliirarinnetjänster i Ca 27, skall tillsättas av överstyrelsen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Överstyrelsen framhåller, att befordringstjänster vid de högre kommunala

skolorna och på försöksskolornas högstadier ledigförklaras alternativt

i Ca 29 eller 27 och att lönegraden, som är beroende av tjänstinnehavarens

kompetens, fastställes först vid tillsättningen. Av tekniska skäl

anser överstyrelsen det därför nödvändigt att samtliga befordringstjänster

tillsättes på samma sätt.

Beträffande utredningens förslag att det skall tillkomma den lokala styrelsen

att fastställa ämneskombinationer framhåller överstyrelsen,

att ett visst centralt inflytande över ämneskombinationerna är erforderligt.

I vilken utsträckning ämneskombinationerna skall fastställas av

överstyrelsen, anser överstyrelsen sig icke behöva ta definitiv ställning till

nu, då ämbetsverket förutsätter, att Kungl. Maj:t får bemyndigande att

utfärda föreskrifter härom.

Liksom utredningen har överstyrelsen funnit starka skäl tala för att

tjänstetillsättningarna samlas till vissa perioder

årligen. Enligt överstyrelsens erfarenhet är det olyckligt, om

flera tillsättningsperioder griper in i varandra, då det medför försening av

tjänstetillsättningarna. Överstyrelsen föreslår därför, att tillsättningen bör

ske under två perioder och icke fyra, som utredningen föreslagit. Den önskvärda

samordningen bör ske genom anvisningar från överstyrelsen.

Ansökan till flera tjänster samtidigt. Det har tidigare

nämnts att Läroverksläramas riksförbund fäster stor vikt vid att

ämneslärare har möjlighet att söka flera tjänster samtidigt och att få uttala

önskemål om i vilken ordning de önskar komma ifråga till sökt tjänst.

Denna möjlighet är enligt förbundet väsentlig för åtskilliga ämneslärargrupper.

Också skolöverstyrelsen finner det önskvärt, att lärarna får de ifrågavarande

möjligheterna, och understryker utredningens uttalande att dessa

valmöjligheter är av avsevärt större betydelse för en lärare i läroämnen

än för t. ex. en klasslärare. Överstyrelsen finner den av utredningen antydda

utvägen att inom ramen för det föreslagna tillsättningsförfarandet

tillgodose valmöjligheten icke vara användbar och kan överhuvudtaget

inte acceptera en inskränkning av lärares rätt att samtidigt söka tjänster

i hela landet. Efter att ha påvisat vissa praktiska svårigheter, som är förenade

med en lösning enligt utredningens tankegång, anför överstyrelsen.

Den allvarligaste invändningen, som kan riktas mot förslaget, är emellertid,

att ett genomförande av den föreslagna inskränkningen skulle få olyckliga

konsekvenser för de mindre eftersökta skolorna, särskilt de små skolorna

och skolorna i Norrland. Tjänster vid dessa skolor skulle riskera att

bli helt utan sökande eller också att locka endast sådana mindre väl meriterade

sökande, som saknar möjligheter att med någon framgång deltaga

i konkurrensen om mera eftersökta tjänster. En välmeriterad lärare kommer

icke att vilja kasta bort en valmöjlighet genom att söka en sådan

tjänst. Detta står icke i överensstämmelse med utredningens intentioner,

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

då denna särskilt framhållit (s. 434), att det system, som skall tillämpas på

lärartillsättningen, icke får ha den verkan, att det ytterligare försvårar mindre

eftersökta skoldistrikts möjligheter att få fullgoda lärarkrafter. I remissyttrandena

avspeglas rektorers och kollegiers farhågor beträffande konsekvenserna

av en sådan inskränkning. Särskilt från skolorna i Norrland

har med skärpa betonats, hur olyckliga verkningarna för deras del skulle bli.

Folkskolans lärarförbund berör också frågan om möjligheterna att söka

flera tjänster samtidigt. De säger härom.

Förbunden anser, att nuvarande bestämmelser enligt folkskolestadgan i

huvudsak fungerat bra. En betydande nackdel är emellertid, att läraren

är bunden till den först erhållna ordinarie tjänsten och sålunda inte har

någon möjlighet att överväga sin situation med hänsyn till andra samtidigt

sökta tjänster. Förbunden anser, att den föreslagna tillsättningsprincipen

— utan någon försämring för berörda skoldistrikt — möjliggör att lärare,

som valts till ordinarie tjänst, medges en tid av 8 dagar, varunder han får

ta ställning till om han vill motta förordnandet eller ej och lämna skriftligt

svar till skolstyrelsen. Härmed skulle också folkskolans lärare erhålla viss

möjlighet att tillgodose egna önskemål, då flera tjänster söks samtidigt.

Eftersom flertalet ordinarie tjänster tillsätts inom ganska korta tidsperioder,

beror det för närvarande alltför mycket på en slump, vilken av flera

sökta tjänster, som först tillsätts och som läraren därmed automatiskt bindes

till.

Beträffande utredningens förslag rörande meritvärderingsnormer

understryker skolöverstyrelsen, utan att taga ställning till vad i utredningens

betänkande därom anförts i detaljer, vikten av att anvisningar

av normerande art utfärdas. Överstyrelsen räknar med att det skall ankomma

på den att utfärda meritvärderingsanvisningar för tillsättning av

lärare i läroämnen av samma typ som redan utfärdats rörande tillsättning

av folkskolans lärare. Sådana anvisningar torde vidare enligt överstyrelsens

mening — utöver redan utfärdade — kunna utarbetas för samtliga

övningslärare, liksom i viss utsträckning även för yrkeslärare. Beträffande

utredningens förslag angående meriter, som icke skall poängvärderas, uttalar

överstyrelsen, att endast sådana meriter, som kan objektivt bedömas

och som är av vikt för sökandes verksamhet som lärare, exempelvis aktivt

folkbildningsarbete och arbete som ungdomsledare bör ha inflytande på

bedömningen.

På frågan om det rent tekniska arbetet med uppgörandet av meritförteckningar

över de sökande till lärartjänster har överstyrelsen

en speciell synpunkt. Den framhåller, att arbetet med meritöversikter, när

det gäller tjänster i läroämnen, kan vara ganska omfattande och varierande

och, om det utföres av orutinerad personal, mycket tidskrävande. Skall

det utföras av de lokala skolstyrelserna, befarar överstyrelsen, att det kan

bli försenat och mycket ojämnt utfört. Överstyrelsen föreslår därför, att

dess merithandlingsarkiv som ett rent serviceorgan skall omhänderha det

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1957

tekniska arbetet med upprättande av översikter, poängberäkning och

granskning av behörighet för de grupper av tjänster, för vilka sådant behov

kan anses föreligga. I vilka fall detta kan gälla, anser överstyrelsen icke

behöva preciseras nu.

I fråga om själva tillsättningsproceduren delar överstyrelsen

utredningens uppfattning att skolstyrelsen skall avgiva förord beträffande

de centralt tillsatta lärartjänster som här är i fråga. Detta skall

enligt överstyrelsens mening gälla också lärartjänsterna vid lärarutbildningsanstalter

och med dem samverkande skolor.

Vad utredningen föreslagit om skyldighet för skolstyrelsen att vid olika

tillfällen underrätta sökandena om ärendets preliminära behandling, finner

överstyrelsen alltför omständligt. Större olägenheter skulle dock enligt

överstyrelsens mening följa av förslaget att mellaninstansen skulle uppföra

lärarna i viss ordningsföljd, över vilken besvär skulle kunna anföras. Överstyrelsen

befarar att det med en sådan anordning i många fall skulle anföras

besvär, som saknade relevans för det aktuella tillsättningsärendet och

vidare att Kungl. Maj:ts utslag i ett besvärsärende angående ordningsföljden

skulle kunna komma att åberopas även i andra sammanhang, vilket

skulle medföra ytterligare svårigheter. Överstyrelsen avstyrker därför bestämt

utredningens förslag angående fastställande av ordningsföljden mellan

sökande och besvär över denna ordningsföljd.

Även från andra synpunkter förefaller ett system, där lärartillsättningen

förlägges till skolstyrelsen på det sätt utredningen föreslagit, överstyrelsen

mindre tillfredsställande. Överstyrelsen säger sig i motsats till utredningen

anse det principiellt riktigt att beslutanderätten, utövad på ett objektivt

betryggande sätt, tillkommer den lokala skolstyrelsen och icke — som överstyrelsen

anser ske genom utredningens förslag — mellaninstansen. Medverkan

av denna anser överstyrelsen dock att skolstyrelsen skall söka före

det slutliga avgörandet av tillsättningsärendet. Genom en sådan mera direkt

tillsättning av skolstyrelsen skulle enligt överstyrelsens mening vinnas, att

några inskränkningar i rätten att samtidigt söka tjänster över hela landet

ej behövdes och ej heller någon särskild ordningsföljd, över vilken besvär

kunde anföras. Vidare skulle samordning av de sökandes önskemål med

sannolikt mindre svårigheter än enligt utredningens förslag kunna ske av

föredraganden i skolstyrelsen omedelbart före tillsättningsbeslutet. Att nu

framlägga ett förslag enligt dessa riktlinjer synes emellertid överstyrelsen

icke möjligt, enär statliga enheter ingår i högstadiet och kommunal tillsättning

av lärarna vid dessa enheter enligt överstyrelsens mening icke torde

vara möjlig. Överstyrelsen finner det då först och främst beträffande »statligt

anställda lärare» vara en lämplig utväg, att de utses av mellaninstansen,

vilken skulle bli en statlig myndighet. I utlåtandet anföres härefter

vidare.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

Då emellertid överstyrelsen starkt vill understryka utredningens uppfattning,

att det är av stor vikt att lärartillsättningen sker så enhetligt som

möjligt, kan överstyrelsen icke förorda ett särskilt tillsättningsförfarande

för nyssnämnda lärargrupp. Ett dualistiskt förfarande skulle medföra en

olycklig klyvning av lärarkåren och skapa svårigheter för enhetsskolan.

Överstyrelsen föreslår därför, att samtliga lärartjänster — med undantag

för de centralt tillsatta — tillsättes av mellaninstansema.

Emellertid är det av stor vikt, att skoldistrikten kan göra sina synpunkter

gällande. Överstyrelsen föreslår därför, att vederbörande skolstyrelse

skall till mellaninstansen avge förord till tjänsten. Vid avgivande av detta

förord bör skolstyrelsen, vid sidan av siffermässigt bedömbara faktorer, taga

hänsyn även till meriter, vilka utan att kunna poängvärderas likväl antingen

ansluter sig till sökandes lärarutbildning eller allmänt sett är av

betydelse för hans lärarverksamhet. Skolstyrelsen kan vidare framlägga

speciella lokala synpunkter på tillsättningsärendet. I förordet kan styrelsen

nämna icke blott den person, som styrelsen anser böra främst ifrågakomma

till tjänsten, utan därjämte, om så anses lämpligt, en eller flera

av övriga sökande i den ordningsföljd de bör ifrågakomma. Över skolstyrelsens

förord skall besvär icke kunna anföras.

Länsskolnämndens beslut om tillsättningen kungöres i Post- och Inrikes

Tidningar.

Besvär över beslutet skall kunna anföras hos Kungl. Maj:t även på materiella

grunder.

Huruvida tjänsterna skall tillsättas medelst fullmakt, konstitutonal eller

förordnande, blir beroende av nu tillämpade principer, i vilka överstyrelsen

icke vill ifrågasätta någon ändring.

Den av överstyrelsen som synnerligen betydelsefull betraktade frågan

om lärares valmöjligheter vid samtidig ansökan till

flera tjänster föreslås löst på följande sätt.

Före länsskolnämndens tillsättning av tjänsten skall föredraganden tillfråga

den lärare, som han har för avsikt att föreslå till tjänsten, huruvida

han accepterar en utnämning. Om sökanden icke accepterar, bör tillfälle

beredas honom att återtaga ansökan. Liknande förfaringssätt tillämpas

vanligen nu vid bland annat de högre kommunala skolorna. Om tillsättningsärendena

behandlas samtidigt inom de olika mellaninstansema, garanteras

lärarna med den här föreslagna anordningen viss valmöjlighet.

Sammanfattningsvis anför skolöverstyrelsen.

Genom det av överstyrelsen här föreslagna tillsättningsförfarandet skulle

de praktiska olägenheter överstyrelsen funnit följa av utredningens förslag

minskas ehuru icke helt undanröjas. Däremot skulle vid central tillsättning,

som möjliggör ett smidigare och snabbare tillsättningsförfarande, olägenheterna

helt undanröjas. Bland annat kan, som också utredningen framhållit,

endast vid en central tillsättning sådan samordning av de sökandes

önskemål genomföras, som garanterar, att en sökande, som anmält sig till

flera tjiinster och är mest meriterad, verkligen kan få välja den tjiinst han

helst vill ha. Den här föreslagna metoden torde ur lärarnas synpunkt vara

att föredraga framför den av utredningen föreslagna.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1057. 1 saml. Nr Öl

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Före avgivandet av sitt utlåtande över förslagen om tillsättning

av icke-ordinarie lärare bär skolöverstyrelsen tagit del av en

av Läroverkslärarnas riksförbund gjord, tämligen omfattande enkät-undersökning

bland icke-ordinarie lärare i gymnastik, icke-ordinarie lärare i läroämnen

samt rektorerna vid högre skolor rörande deras erfarenheter och

synpunkter beträffande de nuvarande och det av skolstyrelseutredningen

föreslagna tillsättningssystemet för icke-ordinarie lärare. Överstyrelsen, som

i viss mån stöder sig på resultatet av nämnda undersökning, ansluter sig i

princip till de av utredningen framlagda förslagen rörande tillsättningen av

icke-ordinarie lärare och framhåller, att en tillsättning av dessa lärare efter

föregående ledigkungörande i Post- och Inrikes Tidningar otvivelaktigt

ger den säkraste garantien för både skolstyrelser och lärare. Under nuvarande

förhållanden med utpräglad lärarbrist inom vissa områden bör dock

enligt överstyrelsens mening av praktiska skäl — åtminstone tills vidare

— en annan ordning tillämpas. Överstyrelsen föreslår därför vissa avvikelser

från utredningens förslag.

För det första anser överstyrelsen icke att sådana extra ordinarie lönegradsplacerade

tjänster, som är maximerade till sitt antal, skall tillsättas

av skolstyrelse, utan på samma sätt som överstyrelsen föreslagit att ordinarie

lärartjänster skall tillsättas. Vidare anser överstyrelsen, att systemet

att ledigkungöra icke-ordinarie anställningar i Post- och Inrikes Tidningar

icke är tillräckligt smidigt i nuvarande läge, då det gäller att utnyttja all

tillgänglig arbetskraft. Då överstyrelsen liksom utredningen anser det vara

av väsentlig betydelse, att tillsättningsförfarandet blir enhetligt för olika

lärarkategorier, föreslår överstyrelsen, att i huvudsak samtliga icke-ordinarie

lärare, utom de nyss nämnda extra ordinarie lärarna, tills vidare tillsättes

efter hänvändelse till tjänstemannaförmedlingen. För att största möjliga

säkerhet skall garanteras lärarna, förutsätter överstyrelsen att en viss

reglering av förmedlingsverksamheten kommer till stånd.

Arbetsmarknadsstyrelsen avstyrker att förslaget om ledigkungörande av

icke-ordinarie lärartjänster till den del det avser lärare i läroämnen nu

genomföres. Sådana tjänster bör enligt styrelsens mening liksom nu lediganmälas

genom tjänstemannaförmedlingen.

Läroverkslärarnas riksförbund ansluter sig i princip till utredningens förslag

rörande ledigkungörande av icke-ordinarie anställning i Post- och Inrikes

Tidningar men anser sig av hänsyn till skolans behov av smidig försörjning

med icke-ordinarie lärare i läroämnen i varje fall för närvarande — i

en tid av lärarbrist — böra avstyrka detta förslag. Lediganmälan bör i stället

ske till de offentliga tjänstemannaförmedlingarna. Förbundet förutsätter

emellertid, att de fördelar, som följer med det av utredningen föreslagna

tillsättningssystemet, likväl i största möjliga utsträckning kommer de ickeordinarie

lärarna i läroämnen till godo och att i detta syfte vissa av förbundet

angivna förbättringar av de nuvarande förhållandena vidtages.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Förbundet föreslår också att extra ordinarie adjunkter i Ce 27 och extra

ordinarie ämneslärare i Ce 25 vid samtliga skolformer skall anställas och

antagas i lönegrader på samma sätt som för närvarande gäller för motsvarande

lärare vid allmänna läroverk.

Folkskolans lärarförbund anser, att de bestämmelser utredningen föreslagit,

för att den icke-ordinarie läraren skall ha möjlighet att genom besvär

hävda sin rätt, icke kan ersätta den prövning statens folkskolinspektör nu

skall göra, innan icke-ordinarie lärare i folkskolan anställes. Förbunden finner

ytterligare överväganden vara erforderliga för att fa fram en acceptabel

motsvarighet till nämnda prövningssystem.

Förbunden framhåller även att extra ordinarie lärare alltid bör förordnas

tills vidare med ömsesidig rätt till uppsägning.

Tillsättningen av skolledare behandlas endast i ett fåtal

remissyttranden som en från lärartillsättningen skild fråga.

Skolöverstyrelsen delar utredningens uppfattning, att den enligt en objektiv

bedömning mest meriterade sökanden bör utses, att vid denna bedömning

tjänstens speciella karaktär av skolledartjänst skall beaktas samt att

det lokala inflytandet skall få göra sig starkt gällande särskilt vid skolchef

stillsättningarna.

Gentemot utredningens betonande av det kommunala ansvaret för skolväsendets

ledning och utveckling framhåller överstyrelsen, att det centrala

ämbetsverket i enlighet med sin instruktion bär ansvar för skolväsendet i

dess helhet och att de lokala skolledarna skall följa icke blott skolstyrelsens

utan också den centrala skolledningens intentioner. Överstyrelsen, som

delar uppfattningen att skolledartillsättningen bör ske i samverkan mellan

lokala, regionala och centrala myndigheter, finner därför att denna bör ske

på sådant sätt, att överstyrelsen förordnar skolledarna. Härigenom skulle

enligt överstyrelsens mening ingen rubbning behöva ske av den förutsättning,

som utredningen lagt till grund för sitt förslag, nämligen att skolstyrelsens

sakligt grundade ställningstaganden regelmässigt skall bli avgörande

vid tillsättningen.

Läroverkslärarnas riksförbund motsätter sig med stor bestämdhet att

skolledare tillsättes genom skolstyrelse med motiveringen att skolledartjänst

till sin allmänna karaktär är sådan, att central tillsättning år ofrånkomlig.

Sveriges överlärarförbund erinrar om att förbundet sedan manga ar hävdat,

att överlärare skall tillsättas av skolöverstyrelsen, emedan nuvarande

system icke lämnar önskade garantier beträffande objektivitet. Utredningens

förslag synes förbundet innebära en väsentlig förbättring på denna

punkt. Förbundet föreslår emellertid, att skolöverstyrelsen skall medverka

icke blott vid tillsättningen utan även då fråga uppkommit om att icke

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

lämna skolledare fortsatt förordnande. Förbundet föreslår, att skolstyrelses

beslut i sådant hänseende skall underställas överstyrelsen för godkännande.

Endast 7 kommuner har tagit upp förfarandet vid skolledartillsättningen

till särskild behandling. Falun, Sollentuna, Kalmar och Vimmerby förordar

central tillsättning. Huddinge föreslår att skolstyrelsen skall ha rätt

att välja en bland de tre främsta inom ett av skolöverstyrelsen upprättat

förslag, medan Finspång och Östra Vikbolandet menar, att styrelsen bör

äga att fritt välja sedan överstyrelsen fastställt vilka sökande som är

behöriga,

V. Departementschefen

Skolstyrelseutredningens förslag beträffande lärartillsättningen kan kort

sammanfattas på följande sätt.

Förslagen avser tillsättning av samtliga ordinarie och icke-ordinarie lärare

vid den obligatoriska skolan (folkskolan, enhetsskolan), de högre kommunala

skolorna, de kommunala yrkesskolorna och de statliga realskolorna,

ävensom skolledarna vid dessa skolformer. Av de skolformer, som skall lyda

under den vid 1956 års riksdag beslutade nya skolstyrelsen, är endast gymnasier

undantagna från förslagen.

Utredningens utgångspunkt vid övervägandena av formerna för lärartillsättningen

har varit att försöka konstruera ett enhetligt tillsättningsförfarande

— beträffande såväl urvalsprinciperna som själva proceduren — för

samtliga lärarkategorier vid de berörda skolformerna. Urvalet bland de

sökande föreslås ske på objektiva grunder. Häri inlägger utredningen emellertid

inte att endast sådana meriter, som kan poängvärderas efter särskilda

system, skall bli utslagsgivande utan att urvalet av den sökande, som är

mest kvalificerad, skall ske jämväl med beaktande av andra relevanta omständigheter,

som kan komma under saklig bedömning. Fasta befordringsgrunder

och i anslutning till dessa utfärdade anvisningar för meritvärderingen

skall ligga till grund för urvalet av sökande.

För att garantera ett objektivt urval föreslår utredningen, att tillsättningen

av ordinarie lärare skall ske i samverkan mellan skolstyrelse och

länsskolnämnd så, att styrelsen skall ledigförklara tjänst och preliminärt

utse den sökande, som styrelsen finner vara mest meriterad, varefter styrelsens

beslut skall prövas av nämnden. Denna skall antingen fastställa det

preliminära beslutet eller bestämma, att styrelsen skall tillsätta annan

sökande, d. v. s. den som enligt nämndens mening är mest meriterad. Nämndens

beslut skall kunna överklagas hos Kungl. Maj:t. Sker det, bestämmer

Kungl. Maj:t vilken av de sökande styrelsen skall tillsätta.

Från detta förfarande har utredningen undantagit ordinarie adjunkter i

29 lönegraden, vilka föreslås skola tills vidare tillsättas av skolöverstyrelsen.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Icke-ordinarie lärare föreslås tillsatta av de lokala skolstyrelserna själva.

Skolledarna bör enligt utredningens mening tillsättas av skolstyrelsen i

samverkan med skolöverstyrelsen eller, då det gäller yrkesskola, överstyrelsen

för yrkesutbildning på samma sätt som samverkan vid lärartillsättningen

skall ske mellan skolstyrelse och länsskolnämnd.

Utredningens förslag rörande formerna för tillsättning av lärare och skolledare

har inte lyckats samla remissmyndighetema i samma utsträckning

som de i propositionen 1956: 182 redovisade förslagen rörande skolväsendets

lokala och regionala ledning. Med hänsyn till skolväsendets utveckling anser

jag det vara utomordentligt viktigt att motsättningarna kring denna fråga

utjämnas. Riktpunkten vid mina överväganden av det föreliggande materialet

har varit, att för riksdagen skall kunna läggas fram ett förslag till riktlinjer

för tillsättningsförfarandet, vilket i möjligaste mån beaktar de sakliga

synpunkter, som från olika håll framförts i frågan.

Den analys av hithörande problem, som skolstyrelseutredningen gjort,

synes visa, att de motsättningar, som kommit till uttryck, är mera skenbara

än verkliga och delvis grundade på förhållanden, som inte längre är aktuella.

Vidare måste nu förutsättas, att förespråkarna för olika mer eller

mindre reella intressen av en bestämd tillsättningsform böjer sig för den i

detta sammanhang avgörande faktiska omständigheten, att en nioårig obligatorisk

skola i kommunal regi skall upprättas. Denna reform kan inte förverkligas

utan förändringar av bestående förhållanden, och detta gäller

även om formerna för lärartillsättningen. Jag vill framhålla detta, då det

i diskussionen visats en stark benägenhet från olika parter att fordra, att

den för deras del bestående ordningen vid lärartillsättning icke får rubbas

genom enhetsskolreformen.

Vad som beträffande lärartillsättningen och därmed sammanhängande

frågor bör underställas riksdagen är, som jagnyss antytt, endast riktlinjer för

förfarandet vid tjänstetillsättningen. Det torde böra ankomma på Kungl.

Maj:t att framdeles närmare utforma reglerna för tillsättningsförfarandet i

huvudsaklig överensstämmelse med av riksdagen godkända riktlinjer härför.

För sammanhangets skull är det dock nödvändigt, att jag i det följande

på vissa punkter berör frågor om detaljutformning.

När det gäller de allmänna principer, på vilka ett nytt tillsättningsförfarande

bör grundas, har jag helt kunnat ansluta mig till utredningens uppfattning,

att urvalet av sökande skall göras objektivt, att tillsättningen

skall ske genom samverkan mellan den lokala skolstyrelsen och

ett överordnat statligt organ samt att förfarandet vid tillsättning av olika

lärarkategorier så långt möjligt skall vara enhetligt. Jag skall närmast

motivera mitt ställningstagande i dessa olika grundläggande hänseenden.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Frågan huruvida objelctivitetsprincipen skall eller inte skall tillämpas vid

lärartillsättningen är en kärnpunkt kring vilken diskussionen väsentligen

rört sig. Det torde vara klart, att denna princip icke är förenlig med tillsättning

genom val, såsom detta förfarande för närvarande är utformat vid

folkskollärartillsättningen. En tillsättning på detta vis, generellt eller för

vissa lärarkategorier, har emellertid från olika håll förordats i remissyttrandena

från företrädare för kommunala synpunkter. Motiveringen för en

sådan ståndpunkt är dels att skolstyrelserna därigenom anses bli garanterade

ett säkert och slutligt inflytande på tillsättningarna, dels att ett sådant

inflytande förmenas vara ett reellt intresse, sett från kommunal synpunkt.

Det faktiska läget kan sägas ha blivit, att objektiva urvalsgrunder

betraktats såsom oförenliga med lokalt inflytande. Detta betraktelsesätt

är emellertid enligt min mening oriktigt, och det blir väl förklarligt endast

om man dels med objektiv tillsättning menar, att hänsyn uteslutande skall

tagas till vissa fasta, strikt formella befordringsgrunder, dels också förutsätter

att lokalt inflytande skall innebära en rätt för den lokala styrelsen

att — låt vara inom bestämda gränser, exempelvis ett förslag på tre —

fritt och slutgiltigt få bedöma de sökandes lämplighet. Jag delar emellertid

skolstyrelseutredningens uppfattning, att en dylik tolkning av begreppet

objektiv tillsättning är för snäv för att kunna praktiskt tillämpas och att

sakskäl inte kan förebringas för ett fritt skön från en kommunal styrelses

sida just vid lärartillsättningen till skillnad från andra tjänstetillsättningar

av jämförbar natur.

Det har i olika sammanhang framhållits, att tillsättningen av lärare är ett

intresse för kommunerna. Med hänsyn till kommunernas egenskap av

huvudmän för väsentliga delar av skolväsendet är det naturligtvis så. Men

det legitima intresse, som kommunerna härvid kan ha, sammanfaller enligt

min uppfattning helt med statens, lärarnas och de enskilda målsmännens

intresse, nämligen att den för en tjänst mest kvalificerade sökanden utses

och att det i tillsättningsförfarandet inte finns något moment, som kan

verka hindrande för dugliga aspiranter att söka tjänst, varhelst de så önskar.

Detta förhållande motsäges inte av uppfattningen, att den mest kvalificerade

sökanden bör utväljas under medverkan av den lokala skolstyrelsen.

Om man således undviker att hårddraga begreppen, framstår objektiv

tillsättning och lokalt inflytande inte alls som oförenliga.

Innan jag går vidare in härpå, skall jag dröja något vid vad som i detta

sammanhang bör förstås med objektiv tillsättning eller objektivt urval.

Enligt min mening måste därmed avses, att prövningen av de sökandes

meriter skall vara saklig och oväldig och inte kunna ge rum för hänsynstagande

till ovidkommande omständigheter, d. v. s. omständigheter utan

betydelse för sökandes möjligheter att fullgöra de uppgifter, som är förenade

med tjänsten. Hit hör givetvis i princip politisk och religiös åskådning

och andra mera privatbetonade omständigheter. En objektiv tillsätt
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

ning måste också innebära att sökande, var han än söker tjänst inom sitt

arbetsområde, blir bedömd på samma sätt med undantag naturligtvis för

sådana variationer i bedömningen, som kan betingas av smärre olikheter

i de skilda tjänsternas innehåll eller av speciella lokala, på tjänsten inverkande

omständigheter. Därför förutsätter objektiv tillsättning i regel att

det finns vissa normerande bestämmelser, enligt vilka sökandes meriter

skall bedömas, s. k. befordringsgrunder. Såsom framgår av redogörelsen för

rådande förhållanden gäller för närvarande dylika befordringsgrunder vid

tillsättning av flertalet kategorier lärartjänster. Beträffande folkskolans

lärare behöver emellertid befordringsgrunderna endast följas vid upprättande

av förslag, medan de vid de högre kommunala skolorna och de allmänna

läroverken skall vara utslagsgivande för tillsättningen. Objektivitetsprincipen

har således icke varit avgörande, när förfarandet vid folkskollärartillsättningen

konstruerades.

Vad ett kommunalt inflytande vid lärartillsättningen beträffar, vill jag

först konstatera, att ett sådant, med hänsyn till undervisningsväsendets

ställning som en samhällsangelägenhet av fundamental vikt och den därmed

sammanhängande naturen hos lärartjänsterna, icke kan motiveras

utifrån någon annan synpunkt än den, att det skall bidraga till att ge en

ledig tjänst den mest kvalificerade innehavaren. Inom dessa gränser är det

kommunala inflytandet givetvis av stor betydelse. Att gå längre och inordna

den framtida lärartillsättningen under de kommunala maktbefogenheterna

och alltså ge kommunal myndighet en rent diskretionär prövningsrätt

synes inte motiverat då, som jag nyss betonade, det inte finns något

speciellt, i egentlig mening kommunalt intresse, som endast kan tillgodoses

genom en dylik prövningsrätt.

Vid remissbehandlingen av utredningens förslag har i inte så få fall

framhållits, att om valförfarandet icke kan bibehållas generellt, skillnad

bör göras vid tillsättning av olika lärarkategorier, varvid det nuvarande

valförfarandet bör bestå för de lärargrupper, som för närvarande är underkastade

ett sådant. Som motivering härför anföres, att kommunerna bör

bibehållas vid åtminstone det inflytande de nu har, när det gäller lärartill,

sättning.

Jag är emellertid också på denna punkt helt ense med skolstyrelseutredningen

och anser inte, att det i förevarande hänseende kan förebringas några

skäl att göra skillnad mellan olika lärarkategorier. Det förhållandet, att en

viss lärarkategori av enbart historiskt betingade orsaker ännu tillsättes

genom val, är enligt min mening inte tillräcklig anledning att i någon utsträckning

bibehålla detta förfarande som en för lärartillsättningen även i

fortsättningen utmärkande undantagsföreteelse.

Sedan jag sålunda ansett mig böra fastslå, att det fundament, på vilket

ett nytt tillsättningsförfarande bör grundas, iir att urvalet av sökande till

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

lärartjänst sker objektivt, övergår jag till urvalsgrunderna och därefter

till frågan om formerna för den lokala medverkan vid tillsättningen.

I diskussionen om tillsättning av allmänna tjänster understrykes ofta

att befordringsgrunderna skall vara »förtjänst och skicklighet» i enlighet

med stadgandet i § 28 regeringsformen. Utredningen har i sitt betänkande

ägnat detta stadgande särskild uppmärksamhet (s. 408 f.). Jag hänvisar

därtill och inskränker mig i detta sammanhang till att i anslutning till vad

utredningen anfört framhålla, att »förtjänst» allmänt torde tolkas såsom

antalet tjänsteår och »skicklighet» såsom teoretisk kunskap och förmåga

att fullgöra de ifrågakommande uppgifterna, samt att nämnda grundlagsstadgandes

viktiga innebörd torde vara, att sökande vid tillsättningen av

tjänst hos det allmänna skall bli föremål för en strängt saklig bedömning,

som utesluter godtycke. Vad jag i det föregående kallat för objektiv tillsättning

sammanfaller således helt med andan i ifrågavarande grundlagsstadgande.

I vissa fall — det gäller beträffande tillsättningen av flertalet

lärarkategorier — har innebörden av förtjänst och skicklighet närmare

angivits i särskilda befordringsgrunder. De är vid lärartillsättningen kort

uttryckt undervisningsskicklighet, examensbetyg samt antalet tjänsteår.

Jag har i det föregående närmare redogjort härför och för de vägledande

nonner för en poängmässig värdering av sökandes meriter, som angivits beträffande

folkskollärartillsättningen.

I fråga om grunderna för urvalet vid tillsättning av ordinarie lärartjänst

kan jag i allt väsentligt ansluta mig till skolstyrelseutredningens

tankegångar, och jag anser, att utredningens förslag härutinnan med vissa

jämkningar bör läggas till grund för bestämmelser i ämnet.

Utredningen har föreslagit, att normerande anvisningar för meritvärderingen

av principiellt samma slag som kommit till användning vid folkskollärartillsättningen,

utarbetas för tillsättning av lärare i läroämnen, övningslärare

och, så snart möjligheter därtill finns, yrkeslärare. I en vid betänkandet

fogad promemoria, kompletterad med en särskild skrivelse i ämnet,

har utredningen framlagt utförliga förslag till anvisningar för meritvärdering

vid ansökan till tjänster i läroämnen. Utredningens mening är att vid

tillsättningen den inbördes ordningen mellan de sökande skall fastställas på

grundval av i första hand siffermässigt bedömbara faktorer (undervisningsskicklighet,

lärarexamina och tjänstår) enligt nämnda anvisningar men

med hänsynstagande jämväl till meriter, vilka utan att kunna poängvärderas

likväl antingen anknyter till sökandes lärarutbildning eller allmänt

sett är av betydelse för hans lärarverksamhet. Till den förra gruppen anser

utredningen böra hänföras andra examina än som är direkt avsedda för

den sökta tjänsten, avlagda prov, pedagogiskt och allmänt vetenskapligt

skriftställarskap samt kvalificerad vidareutbildning såsom fortsatta studier

och kurser eller studieresor av större omfattning. Till den andra gruppen

bör enligt utredningens mening hänföras exempelvis lärares arbete som ung
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Mcij:ts -proposition nr 61 år 1957

domsledare, insatser inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, medborgerliga

förtroendeuppdrag och uppdrag inom föreningslivet.

Utredningen anser, att alla de meriter och egenskaper som kan komma

under saklig bedömning skall beaktas, då det skall fastställas vem som är

främst till ledig tjänst. Därvid skall hänsyn även kunna tas till ett föreliggande

speciellt behov av att till viss tjänst erhålla en innehavare med

särskild utbildning eller särskilda insikter, t. ex. utbildning för undervisning

i hjälpklass eller behörighet att undervisa i engelska. Enligt utredningens

sätt att se är det således från skolans synpunkt självklart, att en

skolstyrelse skall äga rätt att vid bedömningen av sökandes meriter värdera

den sökande högst, som med goda förutsättningar i övrigt att fylla

tjänsten bäst kan fylla det speciella behov, som en skola kan ha. Med hänsyn

till de föreliggande behoven av klasslärare med behörighet att undervisa

i engelska eller handha hjälpklassundervisningen och till den bristsituation,

som nu är för handen, anser utredningen, att en kommun, som

har behov av sådana lärare, skall äga fästa stor vikt vid om sökande har

dessa kvalifikationer eller icke. Utredningen föreslår, att mellaninstansen

skall äga pröva och medge en kommun rätt att vid ledigkungörande av

tjänst meddela, att behov av lärare med t. ex. kompetens att undervisa i

engelska eller i hjälpklass eller med särskilda förutsättningar att handha

gymnastik- och idrottsundervisningen föreligger. Har så skett, bör sådan

kompetens kunna bli av väsentlig betydelse vid meritvärderingen.

Utredningen föreslår i det sammanhanget också, att lärartjänst inom det

obligatoriska skolväsendet skall stå öppen i lika mån för manliga som

kvinnliga sökande, såvida inte mellaninstansen av särskilda skäl medgivit

undantag från denna regel.

Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att det såväl i lärarens som

i skolans intresse bör finnas en möjlighet för en skolstyrelse att få fästa

skälig vikt vid att sökande genom vidareutbildning, genom särskilda insatser

för skolväsendet eller folkbildningsarbetet eller i kultur- och samhällslivet

i övrigt visat aktivitet och intresse för skolfrågor och närstående problemställningar.

Man skall således inte binda tillsättningsmyndigheterna så

hårt vid ett automatiskt verkande poängsystem, att möjligheterna att lägga

en helhetssyn på läraren elimineras.

Några preciserade anvisningar för hur bedömningen från denna sistnämnda

synpunkt skall ske, anser utredningen det vara en motsägelse i sig

självt att försöka utforma.

Mot utredningens förslag att medborgerliga förtroendeuppdrag och uppdrag

i allmänhet inom föreningslivet skulle kunna tillgodoräknas sökande

som merit för lärartjänst har vid remissbehandlingen riktats krilik. Enligt

min uppfattning tyder visserligen framstående verksamhet i allmänna värv

regelmässigt på en sådan samhällsorientering och sådana andra egenskaper,

som är värdefulla även då det giiller att fullgöra en fostrargärning i skolans

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

tjänst. Likväl anser jag, att insatser på här avsedda områden inte har

sådant direkt samband med själva lärarverksamheten att de bör uppställas

som formlig merit vid tjänstetillsättning. Ett dylikt samband anser jag

däremot föreligga när det gäller arbete som ungdomsledare och insatser

inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.

Utredningen framhåller, att en skolstyrelse vid meritbedömningen bör

få fästa skälig vikt vid andra faktorer än sådana som kan direkt avspeglas

i en poängsammanställning. En sådan rätt bör emellertid inte endast tillkomma

skolstyrelsen utan vilken tillsättningsmyndighet som helst. Utredningen

använder också uttrycket »tillsättningsmyndighet», när den hävdar,

att ett automatiskt verkande poängsystem inte får verka så bindande, att

det eliminerar möjligheterna för den tillsättande att lägga en helhetssyn

på läraren. Denna utredningens senast anförda uppfattning delar jag så

långt, att jag anser att anvisningar för en poängmässig värdering av de sökandes

meriter endast skall vara ett hjälpmedel, som skall tjäna syftet att

underlätta fastställandet av ordningen mellan de sökande på såvitt möjligt

enhetliga och rättvisa grunder. Jag finner det ligga i sakens natur, att tillsättningsmyndigheten

vid bedömningen av de sökande skall äga ta i beaktande

på annat sätt än genom betyg klart dokumenterad skicklighet och

lämplighet för den tjänst det gäller. Utredningen har uttalat, att det enligt

dess mening som regel torde förhålla sig så, att den formellt mest meriterade

läraren också är den reellt mest kompetente. Det finns all anledning antaga,

att det förhåller sig på detta sätt, men jag anser liksom utredningen, att

denna omständighet inte motiverar att låta en mekaniskt verkande poängberäkning

ensam bli utslagsgivande vid lärartillsättningen. Å andra sidan

följer av vad jag sagt om kravet på objektiv tillsättning, att den poängmässigt

fastställda inbördes ordningen inte godtyckligt får frångås. En avvikelse

bör kunna ske, när en poängmässigt sett inte alltför underlägsen

medsökandes övriga meriter är betydande eller det genom faktiska insatser

är dokumenterat, att en sådan sökandes skicklighet är väsentligt större än

vad som framgår av vid tidigare tidpunkt erhållna betyg. Vidare finner jag

det rimligt, att en dylik avvikelse må ske, där det klart kan visas, att

tjänstens beskaffenhet och med denna förenade uppgifter gör en poängmässigt

underlägsen sökande mest skickad att besätta den. Fall av sistnämnda

art kan förutses komma att föreligga företrädesvis vid tillsättning

av klasslärartjänster, vilket utredningen särskilt framhållit, samt vid tillsättning

av yrkeslärartjänster.

Utredningens förslag att lärartjänst inom det obligatoriska skolväsendet

som regel skall stå öppen för både manliga och .kvinnliga sökande föranleder

inte i och för sig någon erinran från min sida. Jag vill därvidlag endast

understryka, att grundsatsen om lika behörighet till befordran för män

och kvinnor — vilken ju sedan 1945 gäller för statstjänst — i princip bör

gälla lärar- och skolledartjänster inom hela det statsunderstödda kommunala

skolväsendet. Rätten att med hänsyn till speciella förhållanden besluta

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

om undantag, innebärande att viss tjänst förbehålles för endast män eller

endast kvinnor, torde böra ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.

Maj:ts bestämmande, på länsskolnämnd.

Med beaktande av vad jag här anfört, bör bestämmelser rörande grunderna

för urvalet vid tillsättning av lärartjänst utarbetas i huvudsak enligt

utredningens förslag.

De principer, som jag nu givit min anslutning, anser jag vara giltiga

oavsett om tillsättningsmyndigheten är lokal, regional eller central. I den

män de på ett tillfredsställande sätt kan vinna tillämpning, bör det således

i och för sig vara utan betydelse, om den tillsättande myndigheten är av det

ena eller det andra slaget. För att urvalet skall bli sakligt riktigt är det

emellertid av vikt, att alla för tillsättningen relevanta synpunkter framkommer,

innan beslut fattas. Detta kan icke ske utan medverkan i en eller

annan form från skolstyrelsens sida. Jag kommer därmed över på frågan om

hur själva tillsättningsproceduren bör utformas och ämnar

först diskutera hur det bör ske just med hänsyn till det lokala inflytandet

på lär artillsättningen.

Med utgångspunkt i att skolväsendet i enlighet med skolreformens anda

bör bli en angelägen kommunal uppgift, säger skolstyrelseutredningen, att

den funnit det vara konsekvent och naturligt att principiellt lägga ansvaret

för lärartillsättningen i första hand på de lokala skolstyrelserna och inte

inskränka dessas uppgifter till att allenast avge förord eller yttrande. Samtidigt

har utredningen emellertid bestämt förordat objektiva grunder för

urvalet och avvisat varje möjlighet att därvid låta det fria skönet spela in.

Vad utredningen åsyftat kan därför — såsom framgår av den föreslagna tillsättningsproceduren,

där ju det faktiska avgörandet higges i mellaninstansens

eller Kungl. Maj:ts hand — inte ha vidare innebörd än att hänsyn vid

tillsättningen skall tagas till de kommunala skolstyrelsernas sakligt grundade

synpunkter.

Med en dylik uppfattning om urvalsgrunderna blir frågan om själva

proceduren vid tillsättningen en lämplighetsfråga, vilket, som jag nyss

framhöll, i princip också gäller om valet mellan lokal, regional eller central

tillsättningsmyndighet. I praktiken måste man emellertid vid detta senare

val räkna med att ju större erfarenhet och ju bättre tillgång på kvalificerad

personal den tillsättande myndigheten har, desto bättre garantier vinnes

för att nå målet — en objektiv tillsättning.

Om man betraktar skolstyrelseutredningens förslag, kan det vara svårt

att avgöra vilken myndighet som skall anses som den tillsättande. Enligt

utredningens förslag skall skolstyrelsen visserligen utfärda förordnande för

den till tjänsten utsedde, men det slutliga avgörandet av tjänstetillsättningen

måste anses ligga hos de överordnade myndigheterna. Med den utgångspunkt

utredningen haft, nämligen att urvalet av sökande skall vara

objektivt, är det naturligtvis i och för sig utan betydelse, vilken myndighet

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

som betraktas såsom den tillsättande. Men det synes som om utredningen

gjort sig skyldig till en motsägelse såtillvida som den knappast konstruerat

ett tillsättningsförfarande i överensstämmelse med sin deklaration att ansvaret

för lärartillsättningarna i första hand skall ligga på de lokala skolstyrelserna

och att dessa skall ha vidare uppgifter än att avge förord eller

yttrande. Möjligen har utredningens tanke varit, att ett preliminärt beslut

från skolstyrelsens sida skulle binda länsskolnämnden hårdare än om

styrelsen endast avgav förord. En sådan tankegång är dock icke förenlig

med principen om det objektiva urvalet vilket, om man tillmäter detta ett

avgörande värde, givetvis inte får till någon del elimineras genom ett tillsättningsförfarande,

som på grund av en viss inneboende tröghet försvårar

tillämpningen av objektivitetsprincipen.

En befogenhet för skolstyrelsen att utfärda förordnande för tillsatt

lärare anser jag, med det av utredningen föreslagna tillsättningsförfarandet

i övrigt, vara utan praktisk betydelse från kommunal synpunkt.

Den form för samverkan mellan den kommunala skolstyrelsen och överordnad

statlig myndighet, som skulle bestå i att styrelsen fattade ett

preliminärt tillsättningsbeslut och hade till uppgift att utfärda förordnande

för den tillsatte, synes således mot bakgrunden av den för utredningen och

mig gemensamma ståndpunkten beträffande urvalsprinciperna inte vara

förenad med några fördelar, som uppväger de av remissmyndigheterna

påvisade tekniska brister, vilka är förbundna med den av utredningen föreslagna

tillsättningsproceduren. Det syfte man skulle nå enligt utredningens

förslag om preliminärt beslut från styrelsens sida, kan man enligt min mening

— beroende på bestämmelsernas utformning och tillämpning — nå lika

väl genom att styrelsen till länsskolnämnden avger förord för sökande.

Förlägger man tillsättningsbeslutet till nämnden, blir tillsättningsförfarandet

avsevärt förenklat, varjämte vissa andra betydande fördelar uppnås.

Jag skall återkomma härtill sedan jag ytterligare något uppehållit mig vid

de moment i den av utredningen föreslagna tillsättningsproceduren, som

främst kritiserats vid remissbehandlingen.

Jag har redan anslutit mig till utredningens uppfattning, att tillsättningsförfarandet

så långt möjligt bör vara gemensamt för enhetsskolans

olika lärarkategorier samt för lärarna i de skolformer, som löper parallellt

med denna och i princip lyder under den gemensamma skolstyrelsen. Skolöverstyrelsen,

som också starkt understrukit vikten av att lärartillsättningen

sker så enhetligt som möjligt, har emellertid samtidigt ifrågasatt,

om inte en tillsättning genom skolstyrelsen, så som utredningen avsett,

skulle göra det nödvändigt med en särskild tillsättning av ordinarie lärare

vid de statliga realskolorna, enär det vore tveksamt om dessa lärare såsom

statstjänstemän, vilka tillsättes medelst fullmakt, kunde tillsättas av en

kommunal styrelse. Vid övervägande av denna fråga har jag kommit till

den uppfattningen, att det från skilda synpunkter skulle vara olämpligt att

låta en kommunal styrelse tillsätta dylika lärare. Ett tillsättningsförfarande

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

av utredningens modell skulle således inte kunna omfatta tillsättningen av

ordinarie lärare vid de statliga realskolorna under övergångstiden. Detta

anser jag vara en brist i förslaget då, som skolöverstyrelsen understryker,

ett dualistiskt förfarande skulle medföra en olycklig klyvning av lärarkåren

och skapa svårigheter för enhetsskolan.

Denna brist är emellertid inte den enda. De av utredningen föreslagna

möjligheterna för sökande att anföra besvär över en av länsskolnämnden

fastställd rangordning synes ägnade att inge betänkligheter. Skolöverstyrelsen,

som bestämt avstyrker, att tillsättningsförfarandet skall inrymma fastställande

av en rangordning mellan sökande och besvärsmöjligheter över en

sådan rangordning, framhåller, som det synes med rätta, att besvär utan

relevans för det aktuella tillsättningsärendet i så fall skulle komma att

anföras i stor utsträckning. Enligt min mening finns det ej tillräcklig anledning

att belasta proceduren med moment, som i varje fall innebär mycket

stora risker för besvärliga komplikationer på grund av onödiga besvär och

eventuella ändringar i en rangordning, ändringar, vilka i och för sig inte

alls behöver påverka själva tillsättningen.

En viktig detalj, som kommit att spela en stor roll i diskussionen om

tillsättningsförfarandet, är i vilken omfattning det kan erbjudas sökande

att utan inskränkningar anmäla sig till flera samtidigt lediga tjänster och

därvid, om han skulle vara mest meriterad till mer än en tjänst, välja den

han helst vill ha. Denna sida av tillsättningsförfarandet är huvudsakligen

av betydelse vid tillsättning av lärare i läroämnen. Av skäl, som vid remissbehandlingen

klart påvisats, är det av stort värde såväl för skolväsendet

som för den enskilde läraren, att nämnda möjligheter finns. Skolstyrelseutredningen

har varit väl medveten om detta förhållande. Beträffande tillsättningen

av klasslärare synes förslaget innebära status quo i detta hänseende,

medan det beträffande tillsättningen av lärare i läroämnen innebär

förändringar, som för huvuddelen av dessa lärare avgjort kan sägas vara

till det sämre, eftersom ansökningsrätten föreslås begränsad till fyra län.

I synnerhet vid knapp tillgång på lärare är det ett för hela skolväsendet och

i synnerhet för skolorna på mindre eftertraktade orter betydande intresse,

att rätten att samtidigt söka flera tjänster inte är begränsad. Då skolstyrelseutredningen

själv funnit det nödvändigt att med det förfarande den

föreslagit begränsa de akademiskt utbildade lärarnas ansökningsrätt till

högst fyra liin — något som enligt min övertygelse skulle vålla olägenheter

vid tillsättningarna och ytterligare förvärra en redan besvärlig rekryteringssituation

för skolorna i vissa delar av landet — finner jag häri ytterligare

ett starkt skäl att söka en annan lösning av procedurfrågan än den som

utredningen anvisat. Jag vill här framhålla, att de nämnda olägenheterna

skulle bestå — om än till en början mindre märkbara — även om man

från utredningens tillsättningsförfarande undantoge de statliga realskolornas

lärare. För rekryteringen av försöksskolornas och senare enhetsskolornas

lärare i läroämnen skulle förhållandena bli lika olämpliga.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

De väsentliga invändningar, som jag sålunda anser kunna resas mot utredningens

förslag, har samtliga sin grund i att den lokala skolstyrelsen

skulle utfärda förordnande för tjänstinnehavarna och i den meningen fungera

som tillsättningsmyndighet.

Jag har tidigare såsom min uppfattning framhållit, att det vid ett objektivt

förfarande inte är av principiell betydelse om tillsättningsmyndigheten

är lokal, regional eller central. De invändningar mot en lokal tillsättningsmyndighet

jag här anfört anser jag böra föranleda att lokal tillsättningsmyndighet

inte väljes. Av tekniska skäl kan central myndighet inte

komma i fråga, om förfarandet även skall omfatta tillsättningen av lågoch

mellanstadiernas stora lärargrupper. Vidare kan mot en centraliserad

tillsättning invändas, att anhopningen av tjänster vid en fullt utbyggd

enhetsskola, även om tillsättningen endast skulle gälla tjänsterna i läroämnen,

antagligen skulle framtvinga ett mekaniserat tillsättningsförfarande

vid vilket befogad hänsyn knappast skulle kunna tagas till lokala synpunkter.

Det återstående alternativet är en regional tillsättningsmyndighet —

den av riksdagen i fjol beslutade länsskolnämnden. Beträffande mellaninstanstillsättning

säger skolstyrelseutredningen själv, att en sådan från

teknisk synpunkt skulle vara möjlig beträffande alla lärarkategorier och

erbjuda vissa fördelar, vilka utredningen särskilt framhåller. Genom att

tillsättningarna lyftes upp på ett regionalt plan skulle enligt utredningens

egen mening också vinnas vissa garantier för ett urval enligt de principer

utredningen anslutit sig till. Som skäl för att icke föreslå mellaninstansen

som tillsättningsmyndighet, anför utredningen, att skolreformen syftar till

en bättre skola och att vidgade befogenheter och ökat ansvar för skolans

lokala målsmän skulle bidraga till uppnåendet av detta syfte. Det är från

dessa utgångspunkter utredningen sagt sig vilja lägga ansvaret för lärartillsättningama

i första hand på de lokala skolstyrelserna och inte inskränka

dessas befogenhet till att endast avge förord eller yttrande. För egen

del kan jag emellertid, från den för utredningen och mig gemensamma utgångspunkten

att urvalet av sökande skall vara objektivt, icke se den

skillnad som utredningen tycks anse föreligga mellan å ena sidan att styrelsen

avger förord till länsskolnämnden, som därefter tillsätter tjänsten, och

å andra sidan att styrelsen fattar ett preliminärt beslut, som underställes

länsskolnämnden, vilken därefter bestämmer vilken sökande styrelsen skall

tillsätta. Det förefaller mig som om utredningen här fäst alltför stort avseende

vid procedurens yttre form utan att tillräckligt beakta dess tjänlighet

för det innehåll utredningen velat ge den. Resultatet har blivit ett omotiverat

omständligt förfarande. En förenkling bör enligt min mening genomföras

på så sätt att styrelsens preliminära beslut — med oförändrad innebörd

i sak — utbytes mot ett väl motiverat förord och länsskolnämndens i

realiteten bindande prövning mot ett överklagbart tillsättningsbeslut.

Därigenom skulle också vinnas, att adjunktstjänsterna i Ca 29 och ämnes
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1957 63

lärartjänsterna i Ca 27, oavsett vid vilken skolform de är placerade, inte

behövde tillsättas i särskild ordning.

Med dessa överväganden föreslår jag följande beträffande tillsättning

av ordinarie lärare och lärare med däremot svarande anställning.

Grunderna för urvalet av sökande och förfarandet vid tillsättningen skall

vara desamma beträffande samtliga lärarkategorier i dels enhetsskolan (försöksskolorna)

och de kommunala yrkesskolorna, dels — så länge dessa skolformer

består — folkskolan och de högre kommunala skolorna, dels ock de

allmänna läroverken, utom vad gäller lektorerna, vilkas tillsättning icke

beröres av mina här framlagda förslag. Lärartjänster vid sådan skola, som

är eller förbundits med lärarutbildningsanstalt, skall dock undantagas från

det i övrigt enhetliga tillsättningsförfarandet.

Urvalet av sökande skall vara objektivt. Befordringsgrunderna skall,

som jag tidigare förordat, i huvudsak överensstämma med dem som nu

i flertalet fall gäller vid lärartillsättning. Anvisningar för meritvärderingen

skall utarbetas enligt de grunder jag angivit.

Samtliga tjänster, utom de som enligt vad jag nyss sagt bör undantagas

från det enhetliga förfarandet, skall tillsättas av länsskolnämnden, sedan

skolstyrelsen avgivit motiverat förord för en av de sökande eller förordat

flera sökande i den ordning, styrelsen anser att de bör ifrågakomma till

tjänsten. Skolstyrelsens förord skall icke kunna bli föremål för besvär på

materiella grunder. Över länsskolnämndens tillsättningsbeslut skall besvär

kunna anföras hos Kungl. Maj:t av såväl sökande som skolstyrelsen. Lärares

rätt att samtidigt söka flera ledigförklarade tjänster skall icke vara

begränsad till viss del av riket.

Ordinarie tjänst (utom lektorstjänst) vid sådan skola, som är eller förbundits

med lärarutbildningsanstalt, skall tillsättas av skolöverstyrelsen,

sedan skolstyrelsen avgivit förord och mellaninstansen yttrat sig i ärendet.

Tjänst vid kommunal skolform skall tillsättas medelst förordnande och

vid statlig läroanstalt medelst fullmakt eller konstitutorial.

Jag vill slutligen beträffande tillsättningen av ordinarie lärare framhålla,

att det föreligger ett särskilt problem beträffande yrkeslärarna i enhetsskolan

och lärarna vid yrkesskolorna, såtillvida som dessa lärares anställningsformer

inte närmare reglerats genom nåsra av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser så att det klart framgår, vilka tjänster som är att betrakta

som ordinarie eller som jämförbara med ordinarie tjänster enligt

statliga avlöningsreglementen. Då jag nyss talade om ordinarie lärare och

lärare med däremot svarande anställning, avsåg jag med de senare just

yrkeslärare i enhetsskolan och lärare vid yrkesskolorna. Det torde beträffande

dessa böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser

om vilka förutsättningar som skall giilla för att befattning vid enhetsskola

eller kommunal yrkesskola skall tillsättas såsom om fråga varit

om i vanlig mening ordinarie tjänst. Som grundförutsättning härvidlag

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts -proposition nr 61 år 1957

anser jag böra krävas att det gäller i statens pensionsanstalt eller på annat

sätt pensionsreglerad befattning av sådan varaktighet och med sådan

trygghet för innehavaren, att den med avseende på anställningsformen kan

anses motsvara statligt reglerad ordinarie lärartjänst.

Beträffande tillsättningen av icke-ordinarie lärare kan jag

här inskränka mig till att uttala min principiella anslutning till skolstyrelseutredningens

förslag. Så långt det icke av praktiska eller andra skäl är

olämpligt, bör skolstyrelsen således själv tillsätta icke-ordinarie lärare, varvid

givetvis bör tillämpas samma urvalsgrunder som skall gälla vid tillsättning

av ordinarie tjänst.

Utredningsförslagen rörande tillsättningen av skolledare bygger

även de på objektivitetsprincipen, och själva procedurens grundregler överensstämmer

med det föreslagna förfarandet vid tillsättning av ordinarie

lärare. Skillnaden i sistnämnda hänseende är att skolstyrelsens preliminära

beslut skall prövas av vederbörande överstyrelse i stället för av länsskolnämnden.

De av utredningen föreslagna befordringsgrunderna överensstämmer

med de vid den nuvarande skolledartillsättningen vanliga.

Förslagen avser tillsättningen av skolchefer (skoldirektörer, förste rektorer

och rektorer), rektorer vid enheter av den obligatoriska skolan, vid

högre kommunala skolor, vid lokala kommunala yrkesskolor samt fristående

statliga realskolor.

Beträffande urvalsgrunderna framhåller utredningen med rätta, att det

i dessa fall på ett annat sätt än vid lärartillsättningarna blir fråga om att

försöka bedöma de sökandes lämplighet. Enligt utredningens mening bör

det i första hand ankomma på skolstyrelsen att bedöma de sökande från

denna synpunkt och dess uppfattning därvid bör tillmätas stor betydelse.

Å andra sidan framhålles som ett värde, att de centrala skolmyndigheternas

erfarenhet och överblick kan komma till uttryck och tillgodogöres vid urvalet

till skolledarbefattningarna.

Jag kan i det väsentliga ansluta mig till utredningens resonemang rörande

skolledartillsättningen. Beträffande proceduren har jag emellertid funnit

samma anledning till erinringar, som när det gällde förfarandet vid lärartillsättningen,

och jag förordar därför motsvarande ändringar. Skolstyrelsens

preliminära beslut, som skulle underställas central skolmyndighets

prövning, och dess uppgift att utfärda förordnande bör följaktligen ändras

till att styrelsen avger förord och att den centrala myndigheten utfärdar

förordnande. Jag vill här understryka, att skolstyrelsens förord bör tillmätas

särskilt stor vikt vid tillsättning av skolledarbefattningarna.

Utredningen hade tänkt sig att samverkan beträffande samtliga tjänster

skulle ske mellan skolstyrelse och respektive överstyrelse. Jag bedömer det

emellertid som lämpligast, att skoldirektör under en övergångstid förordnas

av Kungl. Maj:t. Detta ställningstagande anser jag motiverat med hänsyn

till dessa tjänsters stora betydelse, vilket gör det högeligen önskvärt, att de

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

i nuvarande brytningsskede på skolans område i möjligaste mån kan tillsättas

oberoende av eventuella lokala skolpolitiska motsättningar och tillfälliga

gruppintressen. Denna uppfattning från min sida rubbar givetvis

inte det principiellt riktiga i skolstyrelseutredningens inställning, att skolstyrelsens

sakligt grundade ställningstaganden regelmässigt bör bli avgörande

vid tillsättningen. Den i särskild grad fria bedömning av lämpligheten,

som blir nödvändig vid tillsättning av skoldirektörstjänst, fordrar

emellertid en allsidig prövning av olika synpunkter, vilken på det för alla

parter mest betryggande sättet torde kunna göras av Kungl. Maj:t, sedan

såväl den lokala uppfattningen som den centrala skolmyndighetens mera

fackbetonade synpunkter framlagts och kan vägas mot varandra.

Jag föreslår således, att skoldirektör förordnas av Kungl. Maj:t,

sedan skolstyrelsen, som ledigförklarat tjänsten, avgivit förord för en av

de sökande eller förordat flera sökande i angiven ordning samt vederbörande

länsskolnämnd, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning

yttrat sig i ärendet.

Förste rektor, rektor, som tillika är skolchef, rektor vid enhet av det

obligatoriska skolväsendet, rektor vid högre kommunal skola samt rektor

vid fristående statlig realskola föreslår jag skola förordnas av skolöverstyrelsen,

sedan förord och yttrande avgivits av respektive skolstyrelse

och länsskolnämnd. Såvitt gäller förste rektor skall tillsättningsbeslut fattas

efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning. Överstyrelsens tillsättningsbeslut

skall kunna överklagas hos Kungl. Maj:t. Beträffande förordnande

av rektor vid kommunal yrkesskola föreslår jag motsvarande förfarande,

dock att förordnandet skall utfärdas av överstyrelsen för yrkesutbildning.

Befordringsgrunderna skall i samtliga fall, i enlighet med utredningens

förslag, vara insikter, erfarenhet och sådana egenskaper, som företrädesvis

fordras för utövande av den skolledarbefattning det gäller.

Mot utredningens förslag att skolstyrelsen skall äga yttra sig över de

sökande till rektorstjänst vid högre allmänt läroverk har jag ingen erinran.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig förordade riktlinjer för förfarandet

vid tillsättning av lärar- och skolledarbcfattningar av i det

föregående angivna slag.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets

övriga ledamöter instämmer, bifaller Hans Maj:t

Konungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll ut
v''sar''

Ur protokollet:

Gösta Nilsson

5 — Ifihavg till riksdagen* ■protokoll 1957. 1 samt. Nr 61

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning ...................................................... 3

II. Problemställningen ............................................. 4

III. Nuvarande förhållanden ........................................ 6

A. Tillsättning av vissa lärare m. in............................... 6

1. Tillsättningsförfaranden .................................. 6

a) Folkskolan ........................................... g

b) Fortsättningsskolan .................................... 7

c) Kommunal yrkesskola ................................. 7

d) De högre kommunala skolorna .......................... 8

e) De allmänna läroverken ................................ 8

f) Försöksverksamheten med nioårig enhetsskola............ 9

2. Befordringsgrunder ....................................... 10

3. Meritvärderingsnormer ................................... 12

4. Anställningens trygghet för vissa lärarkategorier ............ 13

B. Tillsättning av vissa skolledare m. in........................... 15

a) Folkskolan .............................................. 15

b) Kommunal yrkesskola .................................... Ig

c) Högre kommunala skolor och allmänna läroverk ............ ig

IV. Ändrat tillsättningsförfarande ................................... 17

A. Diskussionen om lärartillsättningen — Skolstyrelseutredningens

allmänna synpunkter ........................................ 17

B. Skolstyrelseutredningens förslag .............................. 25

1. Inledning ................................................ 25

2. Tillsättning av ordinarie lärare ............................ 27

3. Tillsättning av icke-ordinarie lärare ........................ 32

4. Tillsättning av skolledare.................................. 33

C. Remissyttranden ........................................... 34

V. Departementschefen ............................................ 52

Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1957

561466

Doktrin (1)

  1. Urban Loinder, Tjänstetillsättning och jämställdhet, FT 1979 nr 5 s. 255, på s. 260 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:253 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för förfarandet vid tillsättning av vissa lärartjänster in. m. jämte i ämne a1 i texten
  2. SU 1957:97 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående riktlinjer för förfarandet vid tillsättning av vissa lärartjänster m. m. jämte i ämnet väckta moti s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1979 s. 255 Urban Loinder, Tjänstetillsättning och jämställdhet s. 260 i texten