Sök i Ratio Lex

Angående lån till Gotlands läns landsting för utbyggande av lasarettet i Visby

1957-02-08 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:68, Angående lån till Gotlands läns landsting för utbyggande av lasarettet i Visby

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1957

1

Nr 68

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lån till Gotlands

läns landsting för utbyggande av lasarettet i

Visby; given Stockholms slott den 8 februari 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett statligt stöd till Gotlands läns landsting för

utbyggande av lasarettet i Visby. I detta syfte föreslås, att landstinget beviljas

ett lån av statsmedel med högst 65 procent av de till 6 150 000 kronor

beräknade byggnadskostnaderna. Lånet torde tills vidare under fem

år böra vara ränte- och amorteringsfritt. För budgetåret 1957/58 föreslås,

att 300 000 kronor anvisas för ändamålet under fonden för låneunderstöd.

1 —llihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 68

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1957

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 februari

1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell, Lindström,

Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga

om statligt stöd till Gotlands läns landsting för utbyggande och drift av

lasarettet i Visby m. in. samt anför.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade jag den 29 juni 1956

byråchefen i inrikesdepartementet S. E. Holmqvist att såsom sakkunnig

verkställa en förutsättningslös utredning av såväl frågan om ett statligt stöd

till utbyggnad och drift av lasarettet i Visby samt formerna för ett eventuellt

sådant stöd som det i propositionen nr 106/1956 berörda spörsmålet i

vilken omfattning Gotlands läns landsting borde bidraga till uppförande och

drift av den beslutade nya paviljongen för vissa kategorier psykiskt sjuka

vid S:t Olofs sjukhus i Visby.

Den sakkunnige, som antagit benämningen utredningen rörande vissa

sjukvårdsfrågor på Gotland, har med skrivelse den 25 oktober 1956 överlämnat

en promemoria med förslag i ämnet.

Över promemorian har yttranden avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen,

försvarets sjukvårdsstyrelse, länsstyrelsen i Gotlands län, efter

hörande av förste provinsialläkaren i länet och överläkaren vid S:t Olofs

sjukhus, statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande, 1954 års

ö-utredning, Gotlands läns landstings förvaltningsutskott och styrelsen för

svenska landstingsförbundet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 är 1957

3

Tidigare skrivelser och förslag

1. Skrivelse av Gotlands läns landstings förvaltningsutskott

den 16 september 1955 m. m.

Lasarettet i Visby uppfördes åren 1900—1902 och förblev i stort sett oförändrat

till år 1934. Under tiden därefter utfördes vissa om- och tillbyggnader

för en sammanlagd kostnad av cirka 6 miljoner kronor. Lasarettet

hade f. n. 240 vårdplatser, fördelade på kirurgisk avdelning, barnbördsavdelning,

medicinsk avdelning, öron-, näs- och halsavdelning, ögonavdelning,

barnavdelning och efterbehandlingsavdelning.

Lokalerna för den alltmer stegrade verksamheten var i hög grad otillräckliga.

Ett förslag till utbyggnad av lasarettet hade efter överarbetning i

enlighet med av medicinalstyrelsen givna riktlinjer godkänts av 1953 års

landsting och därefter ytterligare överarbetats beträffande detaljerna. Kostnaderna

för utbyggnaden, varigenom det sammanlagda vårdplatsantalet vid

lasarettet skulle ökas från 240 till 295, hade preliminärt beräknats till

6 150 000 kronor.

Utdebiteringen för landstingsskatt under år 1955 utgjorde 4 kronor 60

öre per skattekrona. Landstingets årliga driftkostnad för hälso- och sjukvården

uppgick till i runt tal 4,7 miljoner kronor, motsvarande en utdebitering

av 3 kronor 44 öre per skattekrona.

Om landstinget ensamt skulle bestrida kostnaden för den planerade utbyggnaden

av lasarettet, komme de årliga ränte- och amorteringsutgifterna

att öka med 490 000 kronor, beräknat efter en annuitet av 8 procent. Ökningen

av antalet vårddagar skulle föranleda en årlig utgiftsstegring för

lasarettets drift med 800 000 kronor, räknat efter 40 kronor för vårddag.

Enbart utbyggnaden av lasarettet skulle sålunda vid ett oförändrat skatteunderlag

medföra en höjning av utdebiteringen med cirka 1 krona. Därtill

kom föreliggande behov även på andra områden av landstingets verksamhet,

exempelvis utbyggnad av undervisningen och vården av psykiskt efterblivna

samt yrkesundervisningen. För år 1956 hade föreslagits en höjning av utdebiteringssatsen

till 4 kronor 90 öre, varigenom landstingets särställning i

fråga om landstingsskatt ännu mer markerades. Landstinget saknade ekonomiska

möjligheter att självt bära kostnaderna för utbyggnaden av lasarettet.

Det måste dock anses rättvist, att även den gotländska befolkningen bereddes

en efter nutida anspråk fullgod sjukvård.

Förvaltningsutskottet hemställde, att statsbidrag beviljades till anläggningskostnaden

med 85 procent och till lasarettets driftkostnad i sådan utsträckning,

att landstingets kostnad nedbringades till genomsnittet i landet

per skattekrona.

Av framställningen bilagda handlingar inhämtades, att utbyggnadsprogrammet

avsåge dels ombyggnad av gamla lasarettskroppen jämte en min
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr (18 år 1957

dre tillbyggnad, varvid i denna byggnad skulle i huvudsak inrymmas mottagnings-

och arbetsavdelningar, dels uppförande av en nybyggnad, omfattande

ett sängblock med 150 vårdplatser, därav 30 platser på en epidemiavdelning,

samt ett till den gamla byggnaden anslutet mellanparti med ny

entré, laboratorium och expeditionsavdelning. Av den beräknade byggnadskostnaden,

6 150 000 kronor, belöpte 4 150 000 kronor på nybyggnaden och

2 000 000 kronor på ombyggnad av gamla lasarettskroppen.

Yttranden över förvaltningsutskottets framställning avgavs av medicinalstyrelsen,

statskontoret, länsstyrelsen i Gotlands län och styrelsen för

svenska landstingsförbundet.

Medicinalstyrelsen anförde i huvudsak följande.

Styrelsen vitsordar, att verksamheten vid Visby lasarett bedrives i otillfredsställande

och delvis provisoriska lokaler. Genom ifrågavarande byggnadsarbeten

skulle lasarettet i dess helhet försättas i önskvärt skick. Då

man måste räkna med att vissa vårdplatser vid lasarettet skall stå till förfogande

även i krig eller under andra utomordentliga förhållanden, är denna

förbättring av vårdmöjligheterna inom landstingsområdet med dess isolerade

läge och begränsade evakueringsmöjligheter av största betydelse även

ur beredskapssynpunkt.

Samtliga de specialiteter in. in., som redan är eller nu avses bli representerade

vid lasarettet efter utbyggnaden, är av sådan art, att de såväl med

hänsyn till den allmänna hälsovårdens och den förebyggande vårdens behov

som till öbefolkningens krav på att ha tillgång till ifrågavarande sjukvård

inom det egna landstingsområdet måste anses berättigade. Ifrågavarande

specialavdelningar kan därför icke avvisas under hänvisning till

möjligheterna att söka specialistvård vid bl. a. sjukhusen i Stockholm.

Styrelsen vill fastmer hålla frågan öppen, huruvida behov kan komma att

föreligga av att inrätta någon ytterligare specialavdelning. I fråga om mera

exklusiva specialiteter däremot, vilka givetvis icke avses bliva representerade

inom ett landstingsområde av så ringa omfattning som Gotlands län,

måste man liksom hittills och allt efter specialiseringens fortskridande i

ökad utsträckning bygga på ett samarbete med främst Stockholmssjukhusen.

Epidemivården är f. n. ej tillfredsställande tillgodosedd genom det nuvarande

epidemisjukhuset, vilket ej utan stora kostnader kan försättas i önskvärt

skick för sitt ändamål. Den nu föreslagna lösningen att förlägga en

epidemivårdavdelning till lasarettet finner styrelsen ur rationell synpunkt

vara att föredraga.

En så stor ökning av sjukvårdskostnaderna som den, om vilken nu är

fråga, inom eif område med så ringa folkmängd som Gotlands län och med

dess svaga skatteunderlag måste bliva alltför betungande. Gotlands läns

landsting bör därför beredas företräde framför det stora flertalet landsting

i lråga om statligt stöd till sin sjukvård utöver gällande allmänna normer.

Styrelsen föreslår, att Gotlands läns landsting beviljas ett lån av statsmedel

för bestridande av de anläggningskostnader, som icke kan täckas av bidrag

enligt gällande bestämmelser. Lånet bör under viss, ej alltför kort tid vara

riinte- och amorteringsfritt. Framdeles bör med beaktande av landstingets

då föreliggande ekonomiska förhållanden definitiv ställning tagas till omfattningen

av de statliga stödåtgärderna. Därvid bör bl. a. avgöras, i vad

män lånet bör givas karaktären av direkt statsbidrag till länets sjukvårdande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 68 år 1057 5

verksamhet samt fastställas storleken av ränta och amortering å återstående

del av lånet.

Till frågan om särskilt statsbidrag till driften av lasarettet är styrelsen

icke beredd att f. n. taga ställning. Detta spörsmål bör göras till föremål

för särskild utredning.

Statskontoret yttrade bl. a.

Även om Gotlands läns landsting vad gäller skattekraften intager en särställning

i förhållande till övriga landsting är skillnaden dock ej så betydande,

att särskilda statliga hjälpåtgärder till förmån för landstinget kan

väntas bliva utan prejudicerande verkan. Statskontoret finner de principiella

betänkligheterna mot ett understöd från statens sida i förevarande

fall så allvarliga, att ämbetsverket ej kan tillstyrka, att landstingets hemställan

vinner tillmötesgående.

För den händelse emellertid avgörande skäl skulle anses förefinnas för att

staten lämnar sin medverkan till realiserandet av landstingets utbyggnadsplaner

genom särskilt understöd vid sidan av gällande statsbidragsbestämmelser

bör förutsättning härför vara, att byggnadsåtgärderna ej göres mera

omfattande och kostnadskrävande än att landstinget ensamt kan svara för

driftkostnaderna. Det föreliggande byggnadsprogrammet synes ej fylla

denna förutsättning. Om hänsyn enbart tages till nytillskottet av vårdplatser,

ter sig kostnaderna för utbyggnaden mycket höga. Därest understöd från

statens sida anses böra ifrågakommä, bör därför en översyn av det föreliggande

byggnadsprojektet i syfte att nedbringa kostnaderna äga rum.

För att begränsa de prejudicerande verkningarna av en statlig'' stödåtgärd

bör statens medverkan till utbyggnaden lämnas i form av ett räntepliktigt

amorteringslån med en räntesats av 4,6 procent.

Länsstyrelsen i Gotlands län betonade i likhet med landstinget nödvändigheten

av att Gotlands befolkning bereddes en efter nutida anspråk

fullgod sjukvård. Härför erfordrades en utbyggnad av sådana mått, att

länet icke självt kunde bära kostnaderna för densamma och för den fortsatta

driften. Länsstyrelsen tillstyrkte därför bifall till förvaltningsutskottets

framställning.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet framförde följande synpunkter.

Fn modern, rikt differentierad och specialiserad sjukvård kräver ett omfattande

befolkningsunderlag och skatteunderlag. I regel är våra landstingsområden

av den storleksordning, att de väl förmår bära upp en dylik sjukvårdsorganisation,

om man bortser från vissa specialiteter av mera centralt

betonad karaktär, såsom neurokirurgi, thoraxkirurgi, radiologi, neurologi

m. fl. Emellertid är framförallt ett landstingsområde, Gotlands läns, alltför

litet för att ensamt kunna tillgodose den sjukvård, som nu anses böra ombesörjas

länsvis. Till folkmängden är Gotlands län med sina 57 500 invånare

icke ens fjärdedelen så stort som landstingsområdena i genomsnitt.

Därtill kommer, att folkmängden under senare år oavbrutet minskats. Skattekraften

är också svag. Antalet skattekronor per invånare som under en

följd av år legat under riksmedeltalet för samtliga landsting, tenderar att

ytterligare sacka efter. Medan antalet skattekronor per invånare år 1940

i Gotlands län låg cirka 2 kronor under riksmedeltalet, ligger siffran för år

1955 omkring 6 kronor 50 öre under detta medeltal. Debiteringssatsen för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1957

landstingsskatt har alltsedan år 1951 varit den högsta i riket. Gotlands läns

landsting har år 1955 sett sig nödsakat att höja skatten till 4 kronor 90 öre

per skattekrona. Medeltalet för landstingen utgör nu 3 kronor 65 öre per

skattekrona.

Den aktuella om- och utbyggnaden av lasarettet i Visby finner styrelsen

behövlig, om sjukhuset skall kunna fylla sin uppgift såsom öns centrallasarett.

Platsantalet synes icke tilltaget i överkant utan snarare i underkant.

Om man utgår från att varje vårdplats kostar cirka 15 000 kronor om året

i drift, kan landstingets årliga driftkostnader, sedan den beslutade ombyggnaden

genomförts, beräknas öka med 825 000 kronor. Lägges härtill ränta

och amortering å byggnadskostnaden, blir eu ökning av uttaxeringen med

cirka 1 krona per skattekrona nödvändig.

Den enda utvägen för lösande av landstingets ekonomiska svårigheter —

om man bortser från alternativet att Gotlands läns landsting inleder samarbete

med annat landsting, vilket enligt styrelsens mening är svårframkomligt

— är, att staten träder hjälpande till. Styrelsen vill därjämte särskilt

peka på betydelsen ur beredskapssynpunkt att på Gotland finnes en

väl utbyggd fredssjukvård, på vilken den krigsmässiga sjukvårdsorganisationen

kan repliera.

I avsaknad av en mera ingående utredning anser sig styrelsen ej kunna

taga ställning till frågan om formen och omfattningen av ett statligt bidrag

till byggnadskostnaderna och åtnöjer sig därför med att kraftigt understryka

behovet av största möjliga hjälp från staten. När det gäller driftkostnaderna

kan självfallet olika metoder komma i betraktande vid kostnadernas fördelning.

Denna fråga bör därför närmare utredas.

2. Propositionen nr 106/1956

I propositionen nr 106/1956 framlades förslag om uppförande vid S:t

Olofs sjukhus i Visby av en vårdpaviljong med 48 vårdplatser. Förslaget

grundade sig på en framställning av statens kommitté för sinnessjukvårdens

utbyggande, som härutinnan anförde bl. a.

S:t Olofs sjukhus inrymmer 216 fastställda vårdplatser. Medelbeläggningen

har under de senaste tio åren varit omkring 300 patienter beroende på att

sjukhuset måst tagas i anspråk för vård av förutom i egentlig mening sinnessjuka

även ett icke obetydligt antal lättskötla sinnessjuka och psykiskt

efterblivna samt fall av alkoholister.

Länsnykterhetsnämnden i länet har anmält önskemål om ett 20-tal vårdplatser

vid sjukhuset för alkoholskadade. Vidare har landstinget med åberopande

av dess svåra ekonomiska förhållanden förklarat, att landstinget icke

mäktar bära nya verksamhetsgrenar i den omfattning, som vården av lättskötta

sinnessjuka och alkoholskadade synes kräva. För sådana fall erfordrades

enligt en av förste provinsialläkaren i länet företagen utredning en

vårdanstalt med omkring 70 vårdplatser.

Kommittén har i sitt betänkande den 18 december 1954 angående bl. a.

reviderad generalplan för sinnessjukvården föreslagit oförändrat antal

platser vid sjukhuset eller 216 platser, dock med ett tillskott av 10 reservplatser.

Landstingets förvaltningsutskott har i yttrande häröver framhållit,

att det med hänsyn till väntade utgiftsökningar på andra vårdområden och

risken för en minskning av skatteunderlaget med nuvarande befolknings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr (>8 är 1957

7

tendens icke är möjligt för landstinget att deltaga i ordnandet av sinnessjukvården

genom att inrätta en psykiatrisk lasarettsavdelning i Visby eller

att anordna vårdhem för lättskötta sinnessjuka. Behovet av dessa vårdformer

får därför tillgodoses genom erforderlig utbyggnad av sjukhuset genom

statens försorg. Det i planen föreslagna platsantalet torde därför böra ökas

väsentligt.

Kommittén anser sig emellertid icke enbart på grund av landstingets begränsade

ekonomiska möjligheter kunna tillstyrka, att på statens bekostnad

uppföres anläggningar för vård av sådant klientel, för vilket landstinget

självt har att svara. Emellertid synes andra skäl tala för ett tillmötesgående

av landstingets önskemål. Länet har ett ringa invånarantal. Med hänsyn

härtill är det erforderliga antalet vårdplatser för det klientel, varom är fråga,

så ringa, att det icke kan anses ekonomiskt försvarligt att för ändamålet

uppföra och driva särskilda anläggningar. Det torde icke heller vara möjligt

att inom dylika små vårdenheter åstadkomma en efter rationella riktlinjer

anordnad vård. Enligt kommitténs mening är nu åberopade synpunkter av

avgörande betydelse. Praktiska skäl talar sålunda för att det behövliga

antalet vårdplatser inrättas inom en redan befintlig sjukvårdsanstalt. Lämpligast

bör detta ske genom en utbyggnad av S:t Olofs sjukhus.

Vid bedömningen av de föreliggande vårdbehoven inom länet har kommittén

funnit mest angeläget, att större möjligheter skapas för vård av akut

sjuka och lättskötta vårdfall, i stort sett motsvarande klientelet vid en psykiatrisk

lasarettsavdelning. En härför lämpad vårdavdelning, där platser

skulle kunna beredas även för alkoholskadade, bör således utformas såsom

en psykiatrisk klinik vid sjukhuset. I anslutning till vårdavdelningarna

bör anordnas en särskild behandlingsavdelning, vilken samtidigt kan utnyttjas

som medicinskt centrum vid sjukhuset.

Kommittén föreslår alltså, att den begärda utbyggnaden av sjukhuset tills

vidare begränsas till uppförande för angivna ändamål av en paviljong i två

våningar, vardera inrymmande en vårdavdelning om 24 platser.

Beträffande frågan, om och i vad mån landstinget bör lämna bidrag till

kostnaderna för den förordade vårdavdelningen vid sjukhuset, förutsätter

kommittén, atl denna prövas av Kungl. Maj :t i annat sammanhang.

Kostnaderna för den föreslagna paviljongen beräknade kommittén till

1 475 000 kronor.

I yttrande över kommitténs förslag erinrade statskontoret om att kommitténs

förslag avsåge att bereda ökade möjligheter för omhändertagande

huvudsakligen av sådant klientel, för vilket den kommunala sjukvårdshuvudmannen

hade att svara. Ämbetsverket delade kommitténs mening,

att det ej kunde anses ekonomiskt försvarligt att uppföra och driva särskilda

anläggningar för ett förhållandevis ringa anlal vårdplatser. Med hänsyn

till de av ekonomiska skäl betingade svårigheterna för landstinget atl påtaga

sig större kostnader för deltagande i sinnessjukvårdens ordnande på Gotland

och angelägenheten av att ökade vårdmöjligheter för mentalsjukvården

tillskapades motsatte sig icke statskontoret kommitténs förslag. Då olika

utredningar i skilda frågor berörande mentalsjukvården påginge eller vore

förutskickade, vore det angeläget att i möjligaste mån undvika åtgärder,

som kunde föregripa utredningsarbetet. Den föreslagna utbyggnaden av S:l

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1957

Olofs sjukhus syntes emellertid ej behöva få generellt prejudicerande betydelse.

En förutsättning för inrättandet av den förordade vårdavdelningen

vid sjukhuset borde dock vara, att landstinget påtoge sig skälig andel av

anläggnings- och driftkostnaderna.

För egen del ansåg jag mig med hänsyn till i förevarande fall föreliggande

speciella omständigheter böra biträda kommitténs förslag om inrättande

vid S:t Olofs sjukhus av en paviljong med två vårdavdelningar om

sammanlagt 48 platser. Till frågan i vilken omfattning landstinget borde

bidraga till kostnaderna för avdelningens uppförande och drift förklarade

jag mig för det dåvarande icke beredd att taga ställning. Denna fråga borde

lämpligen prövas i samband med den utredning rörande med lasarettet i

Visby sammanhängande spörsmål, som jag ämnade låta verkställa. Vad

sålunda föreslogs föranledde ingen erinran från riksdagens sida (riksd.

skr. nr 285).

Utredningens förslag

1. Behovet av en utbyggnad av lasarettet i Visby m. m.

I Gotlands län finns beträffande inrättningar för kroppssjukvård förutom

lasarettet i Visby med 241 vårdplatser, sanatoriet i Follingbo med 109 vårdplatser

och epidemisjukhuset i Visby med 64 vårdplatser. Härtill kommer

155 vårdplatser för kronikervård vid fyra olika anstalter. För sinnessjukvård

disponeras vid S:t Olofs sjukhus i Visby 216 vårdplatser.

Av de specialiteter, som förekommer inom flertalet landstingsområden

— medicin, kirurgi, barnsjukdomar, ögonsjukdomar, öron-, näs- och halssjukdomar,

röntgen, obstetrik, gynekologi, lungtuberkulos, kronikervård

samt epidemivård — saknas f. n gynekologi och obstetrik. I övrigt är den

gotländska sjukvården i specialitetshänseende lika långt utbyggd som i flertalet

andra landstingsområden. I fråga om antalet vårdplatser för kroppssjukvård

i förhållande till folkmängden har Gotlands län med 101,1 vårdplatser

per 10 000 invånare numera en betydligt högre siffra än medeltalet

för landstingsområdena, som är 72,6 vårdplatser per 10 000 invånare. Skillnaden

är särskilt stor beträffande kronikervård och epidemivård. Om man

bortser från de två sistnämnda vårdgrenarna har Gotlands län 62,7 vårdplatser

per 10 000 invånare, medan medeltalet för samtliga landstingsområden

är 53,9 vårdplatser per 10 000 invånare.

Den aktuella utbyggnadsplanen för lasarettet i Visby innebär, att två nya

vårdavdelningar med 27 resp. 30 platser skulle tillkomma, nämligen för

gynekologiska och för epidemifall. Samtidigt skulle det nuvarande epidemisjukhuset

i Visby med 64 vårdplatser tagas i anspråk för annat vårdändamål.

På befintliga vårdavdelningar skulle platsantalet ökas med sammanlagt

25 för medicinfall, barnsbörd och barnsjukdomar (inklusive 4 för am
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1957

mande mödrar) samt minskas med 28 på kirurgiska avdelningen. Nettotillskottet

av vårdplatser på lasarettet skulle alltså uppgå till (27 + 80 + 25

— 28) 54; det totala platsantalet skulle härmed stiga från 241 till 295.

Vid bedömande av frågan i vad mån kroppssjukvården på Gotland bör

utökas med nya specialiteter är att märka, att landstingsområdet har en

mindre folkmängd än något annat landsting. Detta medför, att på vissa

specialområden antalet vårdfall eller åtminstone mer komplicerade fall

skulle bli så obetydligt, att för specialiteterna anställda läkare icke skulle

få tillräcklig praktisk erfarenhet för att upprätthålla och utvidga sina

kunskaper och tidigare vunna erfarenheter. I sådana fall är en specialavdelning

icke motiverad ur medicinsk synpunkt. Utöver redan befintliga

specialiteter synes för Gotlands län endast sådana för gynekologi, obstetrik

och psykiatri kunna övervägas; röntgenavdelning finns vid lasarettet i

Visby, ehuru den icke förfogar över egna vårdplatser.

Några omständigheter av organisatorisk art, vilka skulle kunna utgöra ett

hinder mot utbyggande av specialistvården vid Gotlands läns sjukvårdsinrättningar,

torde icke föreligga.

Den föreslagna nya avdelningen för gynekologi skulle förses med 27 vårdplatser.

Behovet av detta platsantal har vitsordats av medicinalstyrelsen och

centrala sjukvårdsberedningen. Platsantalet faller inom den storleksram,

som enligt gängse bedömande erfordras för skapande av en rationell vårdenhet.

Utredningen anser det därför i och för sig motiverat, att den gynekologiska

avdelningen kommer till stånd.

Förslaget att anordna en epidemivårdavdelning vid lasarettet har motiverats

med att det nuvarande epidemisjukhuset är i behov av omfattande

reparationer, samt att det skulle innebära en rationalisering, om epidemivården

förlädes till lasarettet. Det bör beaktas, att epidemisjukhuset balett

platsantal, vilket är större än medelbeläggningen av epidemifall. Med

hänsyn till den planläggning och det byggnadssätt, som numera tillämpas

för epidemiavdelningar, har man för den föreslagna epidemiavdelningen

kunnat begränsa platsantalet till 30. Epidemifallens omhändertagande på

lasarettet medför, att lasarettets olika resurser blir lätt tillgängliga för epidemivården

och att erforderligt samarbete med läkare på andra avdelningar

underlättas, varigenom behandlingen av de sjuka kan lörbättras. Den nya

avdelningen skall även kunna mottaga infektions!all från andra lasarettsavdelningar.

Epidemisjukhuset är avsett att efter epidemiavdelningens färdigställande

användas för vård av kroniker. Beträffande detta klientel kan

man förvänta en relativt jämn beläggning och därmed möjlighet att fullt

utnyttja det förefintliga platsantalet. För den gotländska sjukvårdsorganisationen

i dess helhet är alltså den föreslagna anordningen att betrakta som

eu vinst. Även i denna del kan landstingets förslag tillstyrkas såsom i och

för sig motiverat.

Utredningen har icke något alt erinra mot att vårdplatsantalct ökas för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1957

vissa befintliga avdelningar medan samtidigt den kirurgiska avdelningens

vårdplatsantal reduceras något.

I fråga om behovet av ökat utrymme för lasarettets vård-, mottagningsoch

arbets av delning ar anför utredningen.

De medicinska vårdavdelningarna om sammanlagt 54 platser har två stora

patientsalar ursprungligen avsedda för 13, numera innehållande 17 sängar

vardera. Avdelningarna saknar undersöknings- och behandlingsrum. Två

isoleringsrum finns. Korridoren tjänstgör som expedition för sköterskan,

uppställningsplats för rullvagn, förbandsvagn och apoteksskåp samt dagrum

för patienterna. Skölj rum, tvättrum, förråd och patienttoaletter omfattar

sammanlagt en golvyta av 32 kvadratmeter. De kirurgiska vårdavdelningarna

om 90 platser har fyra 17-patientrum. Endast eif isoleringsrum

finnes. Barnbördsavdelningen om 19 platser har ett isoleringsrum för mödrarna

men intet isoleringsrum för barnen. Barnavdelningen om 20 vårdplatser

har ett isoleringsrum. Den medicinska mottagningen har en golvyta

av 45 kvadratmeter, varå inrymts överläkarens mottagnings- och expeditionsrum,

expeditions- och provtagningsrum för mottagningssköterskan,

undersökningsrum och vilrum för patienterna. Såsom mottagningens väntrum

användes en del av en innerkorridor, vilken samtidigt utgör röntgenavdelningens

väntrum, transportled till röntgenavdelningen samt uppställningsplats

för sängar in. in. under röntgenavdelningens morgonarbete med

inneliggande patienter. Avdelningen saknar behandlingsrum för de undersökningar

och punktioner in. in., som behöver utföras på såväl inneliggande

som ambulenta patienter. Ögonmottagningen är inrymd i souterrängvåningen

i ett personalbostadshus, där man tagit i anspråk personalens klubbrum

och tekök samt en avskärmad del av samlingssal och garderob jämte

entré. För barnmottagningen utnyttjas en del av den medicinska avdelningens

s. k. isoleringsavsnitt, sammanlagt 67 kvadratmeter. Operationsavdelningen

med två operationssalar om 25 resp. 22 kvadratmeters golvyta, är

samtidigt blodgivarcentral och förbandscentral men utan särskilda utrymmen

för dessa funktioner. Avdelningen saknar bl. a. förberedelserum, apparatrum,

expeditionsrum för sköterskorna och omklädnadsrum för personalen.

Den egentliga röntgenavdelningen upptager en golvyta av 150

kvadratmeter. EU badrum i källaren är apparatrum för avdelningen. I källarvåningen

är vidare ett badrum ekg-rum samt ett badrum undersökningsrum

för ämnesomsättningssjukdomar och diatermibehandlingsrum med eu

liten väntplats i badkorridoren. Laboratoriet är inrymt i rum, vilka tidigare

tjänat som bostad, och har en golvyta av 43 kvadratmeter.

Den nuvarande utrymmesstandarden är således mycket otillfredsställande.

Åtgärder för att skapa bättre förhållanden får därför anses vara påkallade.

De betydande kostnaderna för de föreslagna byggnadsåtgärderna beror

till stor de! på att ökade utrymmen är avsedda att ställas till förfogande för

befintliga vård-, mottagnings- och arbetsavdelningar. De väsentliga brister,

som måste avhjälpas, för att lasarettet skall kunna sättas i ett tillfredsställande

skick motsvarar ett sedan flera år ackumulerat utbyggnadsbehov.

Lasarettet var intill år 1942 ett s. k. enmanslasarett. Uppdelningen på olika

specialiteter har helt ägt ram under tiden därefter. Lasarettet har under

denna tid försetts med bl. a. ny panncentral, moderna kökslokaler och personalbostäder.

Utvidgningen av vårdlokaler in. in. har emellertid icke skett

i samma takt som den rent organisatoriska tillväxten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1957

Beträffande frågan, om det är möjligt och rimligt att i viss utsträckning

tillgodose vårdbehovet på annat sätt än genom utbyggande av lasarettet,

framhåller utredningen bl. a.

Samarbete med andra huvudmän för civil sjukvård äger nu rum väsentligen

med tillämpning av utomlänsavtalet samt författningsbestämmelserna

rörande karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Landstingsbidrag utgår

vidare till riksföreningen mot reumatism vid vård av patienter från Gotland

å Spenshults reumatiker sjukhus och till svenska röda korset vid vård

å konvalescenthemmet för astma- och sockersjuka barn i Västervik. De

flesta specialvårdsfallen remitteras till karolinska sjukhuset med radiumhemmet,

serafimerlasarettet, Sabbatsbergs sjukhus, S:t Görans sjukhus,

Södersjukhuset, Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus, epidemisjukhuset

och Norrbackainstitutet. Remissanstalter är vidare bl. a. kustsanatorierna

och pensionsstyrelsens kuranstalter. Landstingets kostnader för här avsedd

utomlänsvård under åren 1953, 1954 och 1955 har uppgått till i runda

tal resp. 125 000, 190 000 och 220 000 kronor. Antalet vårddagar på de främmande

sjukhusen har utgjort cirka 3 200, 5 200 resp. 6 200. Omräknat i

vårdplatser ger den sista siffran, efter hundraprocentig beläggning, 17 vårdplatser.

För ytterligare avlastning av den gotländska sjukvårdsorganisationen står

teoretiskt två utvägar till huds. Den ena är, att man nedlägger inrättade

specialiteter samt avstår från nya; aktuell i sistnämnda hänseende är endast

gynekologien. Den andra är, att vård utom länet i större eller mindre

utsträckning anordnas för patienter, för vilkas Omhändertagande den gotländska

sjukvårdsorganisationen har kvalitativt tillräckliga resurser.

Ett nedläggande av en specialavdelning medför icke, att det totala platsbehovet

vid sjukvårdsanstalten minskas med antalet platser på den nedlagda

avdelningen. De enklare och därmed de vanligaste fallen skulle alltjämt

behandlas vid anstalten och där komma att närmast belasta allmänkirurgiska

och allmänmedicinska avdelningar. På samma sätt betyder inrättandet

av en ny specialavdelning icke en motsvarande utökning av det

totala platsantalet. Vid inrättande av en gynekologisk avdelning skulle den

kirurgiska vårdavdelningens platsantal reduceras med ungefär samma antal

platser som det för gynekologien avsedda. Det extra utrymmet för en specialavdelning

begränsar sig alltså väsentligen till erforderlig nettoökning i

fråga om mottagnings- och arbetsavdelningar, bilokaler in. in. Panncentral

och köksavdelning är dimensionerade för en utvidgad vårdorganisation. Då

vårdplatsantalet vid eu specialavdelning sålunda under alla omständigheter

endast i mindre grad påverkar det totala platsantalet, begränsar sig även

skillnaden i vårddagsantal på ett motsvarande sätt. Förekomsten av en specialavdelning

innebär vidare i så måtto en besparing av driftutgifterna, att

remisserna till främmande sjukhus för specialistvård minskas. Nedläggande

eller inrättande av någon enstaka specialitet torde sålunda icke kostnadsmässigt

vara av någon större betydelse för landstinget.

Vad åter angår möjligheterna alt på annat sätt än genom nedläggande av

specialavdelningar överflytta en del av den gotländska sjukvården till främmande

sjukvårdsinrättningar må framhållas, att eu minskning av platsantalet

i eu sådan utsträckning, att den utrymmesmässigt bleve av större

betydelse, kan för vissa specialavdelningar — i varje fall ögon- och öronavdelningarna

— befaras medföra, alt läkarna icke får vare sig full sysselsättning

eller för specialistutövningen erforderlig erfarenhet. Landstinget

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1957

skulle därjämte vara nödsakat att sluta avtal om vårdplatser med annan

sjukvårdshuvudman. Ersätlningen för elt bestämt platsantal, som permanent

skulle stå till landstingets förfogande, torde knappast bestämmas till

lägre belopp än som motsvarade upplåtarens självkostnad, innefattande

även kapitalkostnad. Den genomsnittliga driftkostnaden för samtliga lasarett

under år 1955 uppgick till 47 kronor 18 öre. För stockholmssjukhusen

var driftkostnaden lägst 50 kronor 21 öre och högst 70 kronor 98 öre. Vid

vård på utomlänssj ukhus skulle vidare uppkomma utgifter för resor, vilka

kostnader på det ena eller andra sättet finge ersättas av det allmänna. Denna

utväg skulle därtör sannolikt icke leda till någon kostnadsbesparing för

landstinget.

Utredningen påpekar, att även andra än kostnadssynpunkter bör uppmärksammas

och anför härutinnan bl. a. följande.

Med hänsyn till kommunikationerna torde ett samarbete med sjukvårdshuvudmän

på fastlandet i stort sett endast kunna sökas norrut. Om särskilda

vårdplatser för Gotlands län skulle anskaffas, torde väsentligen endast

inrättningar i Stockholms stad och län kunna komma i fråga. I betraktande

av den rådande bristen på sjukhusplatser i både staden och länet

torde man knappast kunna förvänta sig, alt särskilda platser skulle kunna

ställas till förfogande för Gotlands läns räkning.

Under en följd av år har en fortgående utflyttning från Gotland ägt rum,

vilken resulterat i ett minskande invånarantal. Denna minskning har,

räknat i pro mille, under åren 1952, 1953, 1954 och 1955 utgjort resp. 5,9,

6,5, 10,4 och 10,5. En reducering av befolkningsmängden har skett även i

några andra län ehuru i betydligt mindre omfattning än på Gotland. I samband

härmed står, att inom den gotländska befolkningen antalet personer

i de högre åldrarna relativt sett ökats, vilket för sjukvården innebär en ökad

belastning genom den större sjukligheten inom de högre åldrarna. En del

äldre personer vill vid sjukdom icke gärna förflyttas från hemorten. I regel

torde äldre sjuklingar i högre grad än yngre behöva vårdhjälp vid sjukresor.

Oavsett vilken ålderskategori det gäller måste en överflyttning av sjukvården

till fastlandet försvåra besök av anförvanter. För äldre sjuklingar,

vilka ofta behöver mera långvarig sjukhusvistelse, skulle isoleringen från

hemorten bliva särskilt kännbar.

I den mån eftervård påkallas kan vid sjukvårdsplatsernas förläggning

utanför Gotland ytterligare resor i vissa fall bliva nödvändiga.

En annan synpunkt, från vilken icke bör bortses, är, att ordnandet av

en tillfredsställande sjukvård på Gotland skulle jämte andra åtgärder från

det allmännas sida kunna tänkas medverka till att hålla kvar invånarna

på ön.

I diskussionen har slutligen också understrukits, att det är ett militärt

intresse, att den civila sjukvården på ön är väl utbyggd.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen dels att genom ökad utomlänsvård

för gotlandspatienterna landstingets totala sjukvårdskostnader

icke torde kunna nedbringas, i varje fall icke mera väsentligt, dels att

vårdplatser utanför specialistvårdens ram svårligen kan anskaffas, dels

ock att — oberoende av möjligheterna att i ökad omfattning hänvisa öns

invånare till fastlandssjukvård — olika skäl talar emot att åtgärder i sådant

syfte vidtages. Enligt utredningens mening bör därför den got
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1957 13

ländska befolkningens sjukvårdsbehov i angiven omfattning tillgodoses

inom länet.

Vad angår utnyttjande av militära sjukvårdsinrättningar på Gotland för

den civila sjukvården framhåller utredningen, att avtal tidigare funnits

om sådant utnyttjande. Sedan 1951 har dock något samarbete icke förekommit

bl. a. emedan kostnaden för vården ansetts väl hög. Enighet om

grunderna för ett avtal om vård av civila patienter, främst kroniskt sjuka,

på förbandssjukhuset vid KA 3 i Fårösund föreligger emellertid. Den militära

sjukvården i Visby är avsedd att fr. o. m. den 1 april 1957 centraliseras

till förbandssjukhuset vid Gotlands artillerikår, varvid antalet ordinarie

platser kommer att begränsas. Landstinget avser att upptaga förhandlingar

om utnyttjande i mindre omfattning av detta förbandssjukhus för civil

sjukvård.

Förbandssjukhus är i allmänhet av naturliga skäl icke utrustade med

lasarettsresurser, och beläggningen med militärpatienter är under viss del

av året av sådan storlek, att vårdplatsantalet utnyttjas maximalt. Förbandssjukhus

är därför närmast ägnade att från den civila sjukvården

övertaga enklare vårdfall och kan periodvis icke alls eller endast i begränsad

utsträckning mottaga civila patienter. Användningen för civil sjukvård

torde därför knappast innebära någon avlastningsmöjlighet i fråga

om den kvalificerade lasarettsvården.

Utredningen har vid överläggning med representanter för landstinget

samt för medicinalstyrelsen och centrala sjukvårdsberedningen upptagit

frågan om möjligheterna att begränsa omfattningen av de föreslagna byggnadsåtgärderna.

Från de statliga fackmyndigheternas sida har därvid bl. a. framhållits,

att en besparing av anläggningskostnaderna av någon betydenhet skulle

kunna erhållas endast om man flyttade bort en eller två vårdavdelningar

från föreslagen nybyggnad. I sistnämnda fall skulle en hel våning kunna

slopas. Enbart en inplacering i gamla byggnaden av 30 vårdplatser skulle

emellertid föranleda, att vissa mottagnings- och arbetslokalsenlieter icke

kunde inrymmas i gamla lasarettskroppen, i den mån man icke skulle

behålla nuvarande otillräckliga arealer för mottagnings- och arbetslokaler.

Den nu föreliggande utbyggnadsplanen hade utarbetats i nära samförstånd

med medicinalstyrelsen och centrala sjukvårdsberedningen och innebure

en väsentlig begränsning av tidigare förslag. Ett helt nybygge för 265

vårdplatser med nödiga mottagnings- och arbetsavdelningar men utan

panncentral och andra'' gemensamma ekonomilokaler skulle draga en kostnad

av 10—11 miljoner kronor. En förnyad översyn av det framlagda

utbyggnadsprojektet kunde icke förväntas ge något resultat av värde.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig utredningen icke böra

förorda någon ny allmän överarbetning av landstingets utbyggnadsplan

för lasarettet. Däremot förväntar utredningen, att i samband med utarbe
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år W57

tande av slutgiltiga ritningar tillses, att kostnadssparande justeringar vidtages

i den mån detta finnes möjligt.

2. Statsbidragsfrågan

Vid en om- och tillbyggnad av lasarettet i Visby i föreslagen omfattning

skulle landstinget ställas inför betydande utgifter. Det har vidare förutsatts,

att landstinget skulle bidraga till kostnaderna för den nya vårdpaviljongen

vid S:t Olofs sjukhus. Härutöver har landstinget enligt lämnade

uppgifter andra snart förestående utgiftsbehov för investeringar.

Landstinget har sålunda beslutat uppförande av en särskola för psykiskt

efterblivna. Kostnaden har beräknats till 1,4 miljoner kronor, varav dock

omkring hälften torde komma att täckas av statsbidrag. Vidare skall utredning

företagas om inrättande av en vårdanstalt för psykiskt efterblivna.

Frågor om inrättande av ett elevhem vid länets folkhögskola och uppförande

av ett kronikerhem, innebärande kostnader om sammanlagt omkring

1,1 miljon kronor, torde komma att prövas av landstinget under

år 1957. Utvidgningen av sjuk vårdsanläggningarna föranleder även ökade

driftkostnader.

För att belysa det ekonomiska läget för Gotlands läns landsting i jämförelse

med övriga landsting har utredningen sammanställt vissa uppgifter

angående skatteunderlag, utdebitering och fondtillgångar inom de olika

landstingen. Av sammanställningen inhämtas bl. a. följande.

Antalet skattekronor enligt 1955 års taxeringar var i Gotlands läns

landsting lägst i hela riket med totalt 1 473 310 skattekronor och per invånare

25,61 skattekronor. Närmast i förstnämnda avseende kom Kalmar

läns norra landsting, som hade totalt 2 571 827 skattekronor och per invånare

27,78 skattekronor. För Kronobergs och Blekinge läns landsting var motsvarande

siffror 4 388 434 och 27,58 resp. 4 070 746 och 27,88 samt för

Kalmar läns södra och Jämtlands läns landsting 4 176 775 och 28,83 resp.

4 292 603 och 29,63. Utdebiteringen av landstingsmedel enligt beslut år 1955

var i Gotlands län den högsta i riket med 4 kronor 90 öre per skattekrona.

1956 föreslogs samma belopp. Motsvarande siffror för Västerbottens län var

4 kronor 30 öre resp. 3 kronor 90 öre och för Blekinge län 4 kronor 10 öre. I

investeringsfonder hade Gotlands läns landsting 469 000 kronor och i samtliga

fonder utom donationsfonder 1 869 000 kronor. Närmast högre låg

Kalmar läns norra landsting med 5 034 000 kronor i samtliga fonder utom

donationsfonder.

Beträffande den kommunala utdebiteringen hade Visby stad enligt 1955

års beslut en utdebitering av 14 kronor 90 öre per skattekrona; medeltalet

för rikets städer var 12 kronor 23 öre. Enligt 1955 års taxeringar var den

sammanlagda kommunala utdebiteringen för landsbygden i Gotlands län

14 kronor 68 öre per skattekrona och för landsbygden i Västerbottens och

Norrbottens län 14 kronor 75 öre resp. 15 kronor 72 öre. Sistnämnda utdebitering

var den högsta i hela riket. Medelinkomsten per invånare på

landsbygden var lägst i Blekinge län med 2 736 kronor. Kalmar, Västerbottens,

Hallands och Gotlands län hade resp. 2 852, 2 865, 2 875 och 2 882

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 är 1957

kronor per invånare. Lägsta medelinkomsten per inkomsttagare på landsbygden

hade Gotlands län med 5 809 kronor. Därnäst kom Hallands län

med 5 834 kronor och Blekinge län med 5 995 kronor.

Enligt utredningen visar de redovisade siffrorna, att av samtliga landsting

Gotlands läns landsting har den i olika hänseenden svagaste ekonomiska

ställningen med det lägsta skatteunderlaget, både absolut och räknat

per invånare, den högsta utdebiteringen och de minsta fondtillgångarna.

Vid fastställande av utdebiteringen 1956 för Gotlands läns landsting har

icke räknats med någon kostnad för lasarettets utbyggande. Förräntning

och amortering av hela utbyggnadskostnaden för lasarettet, 6 150 000 kronor,

skulle — efter en annuitet av 8 procent — kräva en ytterligare utdebitering

av omkring 33 öre per skattekrona, räknat på skatteunderlaget

enligt 1955 års taxeringar. Den årliga driftkostnadsstegringen, 800 000

kronor, skulle öka utdebiteringsbehovet med ytterligare 54 öre per skattekrona,

räknat på nyssnämnda skatteunderlag. Hur skatteunderlaget kommer

att förändras intill den tidpunkt, då kostnaderna i sin helhet slår

igenom, kan icke nu förutses. Om landstinget skulle svara för viss andel

av kostnaderna för den psykiatriska kliniken vid S:t Olofs sjukhus,

komme utdebiteringsbehovet att ytterligare stiga.

Kommunerna på landsbygden i Gotlands län har f. n. en sammanlagd

kommunal utdebitering, som till storleken understiger utdebiteringen endast

i Västerbottens och Norrbottens län. Ett uttryck för den låga skattekraften

på Gotland är även, att den gotländska landsbygden har den

lägsta medelinkomsten per inkomsttagare inom alla länen. I fråga om

medelinkomst per invånare finns fyra län, som uppvisar något lägre siffror

än Gotland. Detta torde emellertid sammanhänga med befolkningssammansättningen

inom länet.

Utredningen anför vidare.

Genom beslut av 1942 års riksdag tilldelades Gotlands läns landsting —

med hänsyn till föreliggande omständigheter — statsbidrag för vissa sjukvårdsändamål

efter gynnsammare principer än statsbidragsförfattningarna

förutsatte. 1 anledning av motion vid 1950 års riksdag uttalade statsutskottet,

att Gotlands läns landsting med hänsyn bl. a. till sitt läge och

förhållandevis ringa befolkningsunderlag erbjöde en de! särskilda problem

ur sjukvårdssynpunkt. Den i jämförelse med andra landstingsområden

låga skattekraften försvårade eu utbyggnad av sjukvården i samma takt

som i landet i övrigt, förutsatt att icke staten lämnade stöd i särskild

ordning. De ekonomiska synpunkterna trädde här starkare i förgrunden

än på andra håll. Innan staten påtoge sig särskilda bidragsförpliktelser

förefölle det emellertid naturligt, att en allsidig prövning skedde av olika

tänkbara lösningar, därvid borde undersökas möjligheterna til! ökat samarbete

med den civila sjukvården på fastlandet och den militära sjukvården

på Gotland. 1946 års statsbidragssakkunniga för hälso- och sjukvården

ansåg trängande behov för landstinget av särskilda stödåtgärder

föreligga. 1 svar på en interpellation vid 1948 års riksdag anförde dåvarande

chefen för inrikesdepartementet, att det icke syntes honom orim
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1957

ligt, att staten i någon form trädde emellan för att bistå Gotlands läns

landsting vid hälso- och sjukvårdens ordnande. Departementschefen sade

sig emellertid icke vara beredd att utan närmare undersökning uttala sig

om på vad sätt detta skulle ske.

Enligt utredningen kan huvudsynpunkterna vid den tidigare diskussionen

i spörsmålet om statligt stöd åt Gotlands läns landsting för lösande

av sjuk vårdsproblemen sägas ha varit, att den gotländska befolkningen

borde komma i åtnjutande av en sjukvård av samma kvalitet som invånarna

i andra sjukvårdsområden, samt att Gotlands läns landsting i

vissa hänseenden saknade resurser att på egen hand ordna en sådan

sjukvård.

Utredningen understryker, att det rimligtvis icke bör ifrågakomma, att

befolkningen på Gotland sättes i ett sämre läge med avseende å sjukvårdsmöjligheter

än invånarna i andra mindre landstingsområden. Den isolerade

belägenheten, den utpräglade utflyttningstendensen samt förskjutningen

inom befolkningssammansättningen mot högre åldrar gör det särskilt

motiverat, att sjukvården på Gotland hålles i nivå med vad som på

andra håll kan erbjudas. Det synes utredningen naturligt, att staten, i

den män så erfordras, här träder hjälpande emellan. Landstinget har

knappast någon möjlighet att genomföra det framlagda utbyggnadsprogrammet,

av utredningen ansett såsom i och för sig motiverat, utan att

en väsentlig höjning vidtages av utdebiteringen, vilken redan nu är den

högsta i landet. Ett statligt stöd för programmets realiserande torde därför

vara påkallat.

Utredningen framhåller vidare, att under krig — då Gotland kan bli

helt avspärrat från fastlandsförbindelse — stora krav måste ställas på

den gotländska sjukvårdens kapacitet. Denna bör därför redan i fredstid

vara så utbyggd, att den snabbt kan bli omställd för krigets behov. Ur

militär synpunkt torde det bedömas såsom värdefullt, både att specialavdelningar

finnes i så stor utsträckning som möjligt och att goda laboratorie-

samt operationsresurser in. in. står till buds.

Enligt utredningens mening skulle ett tillmötesgående av landstingets

hemställan icke bli av prejudicerande betydelse. Gotlands sjukvårdsområde

intager redan på grund av sitt insulära läge en särställning bland sjukvårdsområdena.

Likaledes skiljer sig Gotland från övriga sjukvårdsområden

genom sitt obetydliga befolkningsunderlag. Ekonomiskt är landstinget

ogynnsammare ställt än något annat sjukvårdsområde. Härtill kommer,

att de föreslagna åtgärderna icke skulle ge landstingets sjukvård mera än

den minimistandard, som redan är genomförd inom praktiskt taget alla

sjukvårdsområden.

Utredningen har kommit till slutsatsen, att staten bör lämna ekonomiskt

stöd för utbyggande av lasarettsvården på Gotland. Härvid bör

emellertid beaktas, att frågan om hur statsbidragsgivningen till lands
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1957

iingens verksamhet i framtiden skall utformas alltjämt icke är löst.

Sedan allmänna statsbidragsutredningen avslutat sitt arbete på en rationalisering

av systemet för bidrag till primärkommunerna, kan en utredning

för revision av systemet för statsbidrag till landstingen förväntas

komma till stånd. Staten torde därför icke nu böra binda sig för att till

lasarettet i Visby utgiva ett löpande driftbidrag utöver vad gällande författningar

medgiver. I dagens läge torde man icke kunna gå längre än

att bevilja ett stöd av engångskaraktär, anknutet till kostnaderna för

lasarettets utbyggande. Det torde få anses sannolikt, att ett byggnadsbidrag

enligt — reviderade — allmänna regler icke kan komma att bli

av den storlek, att det täcker det behov av medelstillskott, som föreligger

för Gotlands vidkommande. En särreglering för Gotland synes därför

under alla omständigheter påkallad. För att erforderlig utbyggnad av

lasarettet icke skall ytterligare uppskjutas, är det emellertid angeläget,

att den statliga hjälpen lämnas redan nu. Storleken och utformningen

av denna hjälp bör dock icke nu fastställas slutgiltigt utan bestämmas,

när ställning tagits till frågan om ett nytt statsbidragssystem och byggnadsarbetena

fullbordats, med beaktande av då föreliggande ekonomiska

förhållanden.

Utredningen föreslår sålunda, att ett statligt stöd nu beviljas Gotlands

läns landsting för utbyggande av lasarettet i Visby och att detta stöd får

formen av ett lån. För tillbakahållande av behovet av utdebiteringshöjning

bör lånet tills vidare vara ränte- och amorteringsfritt. Vid den tidpunkt,

som förut angivits, bör beslutas i vad mån lånet skall övergå till

verkligt bidrag samt hur lånet i övrigt skall amorteras och förräntas.

Landstinget har hemställt om bidrag till utbyggnaden med 85 procent

av kostnaden. Även med beaktande av att enligt utredningens förslag

det statliga stödet tills vidare skall utgå endast såsom lån och att behovet

av direkt bidragsstöd skall prövas senare, finner dock utredningen, att

statens andel i utbyggnadskostnaden icke bör vara så stor som enligt

landstingets begäran. För att bli av verklig betydelse för landstinget bör

lånet å andra sidan icke tillmätas för snävt. Utredningen förordar, att

lånet med tillägg av de bidrag, som kan utgå enligt gällande författningar,

bestämmes till 65 procent av verkliga kostnaden, dock högst

65 procent av det belopp å 6 150 000 kronor, vartill kostnaden enligt nu

gjorda kalkyler skulle uppgå, eller alltså till högst 3 997 500 kronor.

Landstinget enligt gällande författningar tillkommande statsbidrag för

anordnande av vissa vårdplatser kan preliminärt uppskattas till 100 000

kronor. Från återstående 3 897 500 kronor bör avdragas vad landstinget

finnes böra utgiva i bidrag till den av riksdagen beslutade vårdpaviljongen

vid S:t Olofs sjukhus.

Enligt propositionen nr 106/1956 är nämnda paviljong avsedd väsentligen

för samma klientel som psykiatriska lasarettsavdclningar. Om eu psy2—

Bihnng till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 68

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1957

kiatrisk avdelning skulle ha inrättats vid lasarettet i Visby och dimensionerats

enligt för andra lasarett tillämpade normer — medeltalet vårdplatser

i psykiatri per 10 000 invånare är för samtliga sjukvårdsområden

0,4 och för samtliga landstingsområden 0,1 — skulle den ha utrustats med

ett ganska obetydligt platsantal. Paviljongen vid S:t Olofs sjukhus är

emellertid även avsedd att mottaga lättskötta sinnessjuka. Huruvida den

kommer att kunna bereda ett så stort platsantal, som kan anses svara mot

Gotlands behov av vårdplatser för detta klientel — cirka 40 platser — kan

med hänsyn till överbeläggningen å sjukhuset synas tveksamt. Man torde

i allt fall, såsom även i propositionen synes vara förutsatt, icke böra räkna

med att paviljongens hela platsantal står till förfogande för klientel, vars

omhändertagande bör ankomma på landstinget. Med hänsyn jämväl till att

paviljongen skall inrymma, förutom de två klinikavdelningarna, även ett

medicinskt behandlingscentrum, avsett för sjukhuset i dess helhet, har

utredningen funnit skäligt, att landstingets bidrag räknas på ett bidragsunderlag

av 1 miljon kronor. Landstingets andel i denna kostnad torde definitivt

böra bestämmas till 35 procent eller alltså till 350 000 kronor.

Enligt uppgift kan lasarettets utbyggande beräknas taga en tid av fyra

år, räknat från den 1 januari 1957. Byggnadsmedel för dessa år har ansetts

erforderliga med resp. 500 000, 2 500 000, 2 000 000 och 1 150 000 kronor.

Fördelat på budgetår med 1957/58 såsom första utbetalningsår kan behovet

av byggnadsmedel skäligen beräknas till 1 100 000, 2 400 000, 2 000 000 resp.

650 000 kronor. Med uppdelning av landstingets bidrag till kostnaden för

uppförande av paviljongen vid S:t Olofs sjukhus på hela utbyggnadsperioden

för lasarettet samt med avräknande av de författningsenliga statsbidragen på

det sista budgetåret i perioden erhålles följande behov av statliga anslagsmedel.

Bidrag Nettoutbe
Budgetår

Statligt lån från talning av

landstinget statsmedel

1957/58 .................. 715 000 75 000 640 000

1958/59 .................. 1 560 000 100 000 1 460 000

1959/60 .................. 1300 000 100 000 1200 000

1960/61 .................. 322 500 75 000 247 500

3 897 500 350 000 3 547 500

I den mån de författningsenligt utgående statsbidragen till vårdplatsernas

anordnande skulle komma att överstiga eller understiga 100 000 kronor, bör

lånesumman 3 897 500 kronor reduceras resp. uppräknas med motsvarande

belopp. Om den faktiska kostnaden skulle komma att understiga 6 150 000

kronor, bör det statliga lånet minskas med 65 procent av kostnadsbesparingen.

För utfående av lånemedel fr. o. m. budgetåret 1958/59 torde landstinget

böra varje år före den 1 september — alltså första gången före den 1 septem
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1957 19

ber 1957 — ingiva anslagsframställning med angivande av det beräknade

medelsbehovet.

Medel till lånet torde böra anvisas under fonden för låneunderstöd. Då

landstinget förutsatts skola erhålla ett nettobelopp, skulle någon överföring

av medel till sinnessjukhusens byggnadsanslag icke ske. För budgetåret

1957/58 bör alltså under fonden för låneunderstöd anvisas ett anslag av

640 000 kronor.

Yttranden

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget

om ett statligt lån till Gotlands läns landsting för utbyggande av lasarettet i

Visby.

Medicinalstgrelsen, som åberopar sitt över förvaltningsutskottets framställning

avgivna yttrande, understryker icke minst ur beredskapssynpunkt

vikten av att byggnadsföretaget snarast kommer till utförande. Beträffande

storleken och utformningen av ett statligt lån förutsätter styrelsen, att vid

en medverkan från statens sida i föreslagen utsträckning ekonomiska

svårigheter för landstinget icke skall lägga hinder i vägen för företagets

genomförande.

Försvarets sjukvårdsstyrelse anser avvägningen mellan olika slag av

specialiteter och erforderligt antal vårdplatser väl motiverad. Ämbetsverket

finner det angeläget, att landstinget får erforderliga resurser att genomföra

de framlagda planerna för upprustning av sjukvården på Gotland.

Länsstyrelsen i Gotlands län understryker särskilt innebörden av länets

låga befolkningstal. Även en i och för sig ringa ytterligare folkminskning

kan på grund härav få en kritisk innebörd. Därest Gotlands län i fortsättningen

skall kunna bevaras som en med riket i övrigt likvärdig del därav,

lär det vara ofrånkomligt, att länet av statsmakterna erhåller ett kraftigt

och snabbt stöd. Länsstyrelsen är emellertid icke övertygad om att de av utredningen

föreslagna åtgärderna är tillräckliga i rådande läge. För den i

förhållande till landstingets förslag förordade krympningen av bidraget från

85 till 65 procent av byggnadskostnaderna bar icke åberopats något skäl.

Den omständigheten, att den framtida utformningen av statsbidrag till

landstingen avses bli föremål för utredning, bör enligt länsstyrelsens mening

icke utgöra hinder för att frågan om driftbidrag särbehandlas för Gotlands

del. Landstingets förslag bygger på en kalkyl, enligt vilken utbyggnaden icke

skulle medföra någon höjning av landstingsskatten. Därest ett genomförande

av utredningens förslag skulle nödvändiggöra en höjning av denna

skatt, skulle delta kunna förta stödåtgärderna eu väsentlig del av deras

eljest möjliga gynnsamma inverkan på tillförsikten inom länet.

Gotlands läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att betydande

arbete nedlagts för alt åstadkomma eu så ekonomisk och ändamålsenlig

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1957

lösning som möjligt av lasarettets ombyggnad. Dessa synpunkter kommer

att vara vägledande även vid det fortsatta arbetet. Förvaltningsutskottet

hoppas, alt nya regler angående statsbidrag skall tillkomma i sådan tid, att

landstinget kan erhålla bidrag till driften av det utbyggda lasarettet. Om

driftbidrag skulle komma att utgå i enlighet med landstingets framställning,

torde verkan av den föreslagna reduceringen av det begärda statliga

stödet till byggnadskostnaderna ej bli så kännbar för landstinget. Gentemot

den föreslagna uppdelningen av totalbeloppet på de olika budgetåren har

förvaltningsutskottet intet att erinra.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet framhåller angelägenheten

av att resultatet av den planerade utredningen angående statsbidrag till

landstingen föreligger, när byggnadsarbetena blir färdiga. Styrelsen har

ingen erinran mot att det statliga lånet begränsas till att täcka i huvudsak

65 procent av kostnaderna.

Statskontoret anför.

Utredningens uppfattning, att Gotlands sjukvårdsområde på grund av

sitt insulära läge intager en särställning bland sjukvårdsområdena i landet

är otvivelaktigt värd allt beaktande. Det får icke förbises, vad ett eventuellt

krigstillstånd kan medföra för Gotlands sjukvård. Fn redan i fredstid otillräckligt

utbyggd organisation skulle då lätt kunna leda till en katastrofal

situation. Särskilda åtgärder från statsmakternas sida får därför icke anses

omotiverade. Ämbetsverket bär också tidigare förklarat sig anse, att statligt

stöd borde lämnas i form av lån. Ehuru det förefaller statskontoret

mest naturligt, att hela finansieringsfrågan upptages i ett sammanhang, vill

ämbetsverket icke motsätta sig att landstinget nu erhåller ett lån å 640 000

kronor. Statskontoret anser sig böra vidhålla, att lånet i varje fall tills vidare

ges formen av ett räntepliktigt amorteringslån. Amorteringsfrihet torde dock

böra medgivas under förslagsvis högst 5 år och därefter bör amortering

ske under 30 år. Räntan kan måhända begränsas til! den för statens utlåningsfonder

gällande normalräntan, f. n. 4 procent.

1954 års Ö-utredning yttrar bl. a.

På grund av sysselsättningssvårigheterna på Gotland pågår en utflyttning

från ön av framförallt personer i arbetsför ålder, vilket ogynnsamt påverkar

ålderssammansättningen. De arbetsföra åldrarna har blivit underrepresenlerade,

medan barn och åldringar förekommer i ett relativt större antal än

genomsnittligen i landet. Om man skall kunna motverka denna utveckling,

bör positivt stimulerande åtgärder vidtagas. Resultaten av dessa åtgärder

torde emellertid knappast innebära tillräcklig förbättring i vad avser länets

totala befolknings- och skattesituation. Även för framtiden måste man

räkna med att det gotländska landstinget kommer att vara hänvisat till ett

i förhållande till övriga landsting litet skatteunderlag. Staten bör därför

ingripa med ett ekonomiskt stöd i enlighet med föreliggande förslag. Därest

landstinget hänvisas till enbart egna resurser, föreligger risk för att den

gotländska sjukvården ej kan hållas på en med övriga landsändar likställd

nivå. Detta skulle i sin tur kunna motverka strävandena att främja närings
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1957

liv och sysselsättning på Gotland. De säregna förhållandena — länets litenhet

och ökaraktär — gör, att ett beslut om statligt stöd icke torde verka

prejudicerande för framtiden. Utredningen tillstyrker, att största möjliga

statliga stöd — i form av ett ränte- och amorteringsfritt lån — lämnas

Gotlands läns landsting för utbyggande av lasarettet i Visby.

Beträffande frågan om bidrag av landstinget till kostnaderna för uppförande

av den beslutade vårdpaviljongen vid S:t Olofs sjukhus har medicinalstyrelsen

intet att erinra mot att samma grundprincip för fördelningen

av kostnaderna mellan staten och landstinget får gälla beträffande paviljongen,

som föreslagits beträffande anläggningskostnaderna vid lasarettet.

Styrelsen ifrågasätter dock, om icke frågan om eventuellt bidrag till driften

från landstingets sida för vård av det klientel, för vilket landstinget har att

svara, bör klarläggas, innan definitiv ställning tages till kostnadsfördelningen

för paviljongens uppförande.

Förvaltningsutskottet och styrelsen för svenska landstingsförbundet vill

icke motsätta sig den föreslagna fördelningen av kostnaderna för vårdpaviljongen.

Statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande har ur skälighetssynpunkt

intet att erinra mot förslaget, att 35 procent skall utgöra fördelningsgrund

vid beräkningen av landstingets andel i vårdpaviljongens

byggnadskostnader. I fråga om beräkningen av bidragsunderlagets storlek

har kommittén emellertid en gentemot utredningen avvikande mening.

Det synes kommittén icke vara berättigat att helt jämställa kostnaderna för

den nya vårdpaviljongen med kostnaderna för en utbyggnad av lasarettet.

Vid framläggandet av förslaget om vårdpaviljongens uppförande uttalade

kommittén bl. a., att kommittén vid bedömningen av de föreliggande vårdbehoven

inom länet funnit mest angeläget, att större möjligheter skapades

för vård av akut sjuka och lättskötta vårdfall, i stort sett motsvarande

klientelet vid en psykiatrisk lasarettsavdelning. En härför lämpad vårdavdelning,

där platser skulle beredas även alkoholskadade, borde således

utformas som en psykiatrisk klinik vid sjukhuset. Med hänsyn till det

ändamål, paviljongen sålunda är avsedd att i huvudsak tjäna, synes landstingets

bidrag till uppförandet rätteligen böra avse byggnadskostnaderna

för endast så stor del av paviljongen, som i huvudsak motsvarar storleken

av en för landstingsområdet erforderlig psykiatrisk lasarettsavdelning. Behovet

av vårdplatser vid en sådan avdelning torde inom Gotlands län

kunna anses motsvara cirka 3,5 promille av befolkningen och således för

närvarande utgöra (0,35 X 57) omkring 20 platser. Vårdpaviljongen avses

komma att inrymma 48 vårdplatser. Den byggnadskostnad, till vilken lands
-

tinget skulle bidraga, uppgår sålunda

eller avrundat nedåt 400 000 kronor.

till x 1 000 000^ 410 666 kronor

Bidragsbeloppet skulle alltså komma

all utgöra X 400 000J 140 000 kronor. Med hänsyn

till

landstingets

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Knngl. Maj:ts proposition nr 68 år 1957

begränsade ekonomiska möjligheter och övriga föreliggande speciella omständigheter

har kommittén funnit här förordade beräkningsgrunder skäliga.

Beaktas bör även, att Visby stad, som representerar en väsentlig del

av landstingets ekonomiska bärkraft, efter förhandlingar beslutat, att till

kronan utan ersättning överlåta ett invid sjukhuset beläget markområde,

värderat till 42 000 kronor.

Departementschefen

Gotlands län intager en särställning bland landets sjukvårdsområden genom

sitt isolerade läge, sitt förhållandevis låga befolkningstal och sin svaga

ekonomiska bärkraft. Till följd av dessa förhållanden har länets landsting

haft stora svårigheter att på ett tillfredsställande sätt lösa hälso- och sjukvårdsfrågorna

på ön. Dessa svårigheter har redan tidigare uppmärksammats

av statsmakterna. Sålunda beslöt 1942 års riksdag i enlighet med

ett i propositionen nr 226/1942 framlagt förslag, att ett särskilt statsbidrag

skulle beviljas landstinget för bl. a. ombyggnad av tuberkulossjukstugan

i Follingbo till sanatorium.

Frågan angående särskilda bestämmelser om statsbidrag till Gotlands

läns landsting berördes ånyo i en till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet

ställd interpellation vid 1948 års riksdag. I sitt interpellationssvar

uttalade departementschefen, att förhållandena på hälso- och sjukvårdens

område på Gotland icke var tillfredsställande. Anledningen härtill var

främst att söka i länets mycket svaga skatteunderlag, som hindrade landstinget

att bygga ut verksamheten till samma omfattning som inom andra

landstingsområden. Det vore därför icke orimligt, om staten i någon form

trädde emellan för att i särskild ordning bistå landstinget vid lösandet av

öns sjukvårdsproblem. Detta syntes emellertid icke kunna ske utan närmare

utredning.

Liknande synpunkter framhölls sedermera av statsutskottet i utlåtande

till 1950 års riksdag över en motion om utredning angående specialsjukvård

på sjukhusen i Stockholm för invånarna på Gotland. Innan staten kunde

påtaga sig särskilda bidragsförpliktelser för den gotländska sjukvården,

borde emellertid enligt utskottet en allsidig prövning av olika tänkbara lösningar

ske, varvid möjligheterna till ökat samarbete ej endast med den

civila sjukvården på fastlandet utan även med den militära sjukvården på

Gotland borde undersökas.

Av den föreliggande utredningen framgår, att Gotlands län numera har

vårdplatser till ett antal, som överstiger genomsnittet av platsantalet i landets

sjukvårdsområden. Av de olika specialiteter, som förekommer inom

flertalet områden, saknas i Gotlands län endast obstetrik och gynekologi.

Ökningen av antalet vårdplatser och vårdavdelningar har emellertid icke

åtföljts av en motsvarande förstärkning av lasarettets resurser i övrigt, vil
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1957

ket — såsom utredningen påvisat — lett till synnerligen otillfredsställande

vårdförhållanden. De alltför stora vårdsalarna, det alltför ringa antalet isoleringsrum

samt de otillräckliga arbets- och mottagningslokalerna motsvarar

ej utvecklingens krav. Det synes uppenbart, att den vid lasaiettet bedrivna

sjukvården icke i längden kan ombesörjas ens i nuvaiande omfattning,

utan att en betydande upprustning i nämnda avseenden sker. De föreslagna

byggnadsåtgärderna, vars lämplighet vitsordats av fackmyndigheterna,

har icke givit mig anledning till erinran. Genom utbyggnaden skulle

lasarettets sammanlagda platsantal öka från 241 till 295 platser samt tre nya

vårdgrenar tillkomma, nämligen obstetrik, gynekologi samt epidemivård.

Samtidigt avses det nuvarande epidemisjukhuset i Visby om 64 platser

tagas i anspråk för kronikervård.

Möjligheterna att lösa sjukvårdsfrågan för Gotland på annat sätt än

genom en utbyggnad av lasarettet i Visby har diskuterats av utredningen.

Ett ianspråktagande av de militära sjukvårdsinrättningarna synes — såsom

utredningen framhållit — möjligt endast i ganska liten utsträckning och

endast beträffande enklare vårdfall. Denna utväg torde därför icke innebära

någon lösning av problemet rörande den kvalificerade sjukvården. Vad

angår ett utvidgat samarbete med sjukvårdshuvudmän på fastlandet förefaller

det ytterst osannolikt, att vårdplatser kan ställas till landstingets förfogande

utöver den specialistvård, som redan förekommer vid bl. a. sjukhusen

i Stockholm. Ur kostnadssynpunkt torde icke heller en sådan utväg

innebära någon väsentlig besparing för landstinget. Bortsett härifrån synes

andra skäl tala för att länets sjukvårdsbehov tillgodoses genom anordnande

av vårdplatser inom länet. Gotlands speciella kommunikationsförhållanden

medför sålunda särskilda problem vid meddelande av sjukvård på fastlandet.

Jag vill i detta sammanhang även understryka vikten ur försvarssynpunkt

av att sjukvården på Gotland har tillräckliga resurser. Skulle

under ett krig förbindelserna mellan Gotland och fastlandet försvåras eller

omöjliggöras, är det än mera betydelsefullt, att den gotländska sjukvården är

väl utbyggd redan i fred.

Med hänsyn till det nu sagda ansluter jag mig till uppfattningen, att en

utbyggnad av lasarettet i huvudsaklig överensstämmelse med av utredningen

föreslagna riktlinjer bör komma till stånd.

Det planerade byggnadsföretaget för emellertid med sig betydande kostnader,

vilka preliminärt beräknats till 6 150 000 kronor. Med all säkerhet

skulle ränta och amortering å detla belopp medföra, att eu väsentlig höjning

av landstingsskatten på Gotland måste företagas. Utdebiteringen av

landstingsskatt är redan nu den högsta i landet med 4 kronor 90 öre per

skattekrona. Gotland har det svagaste skatteunderlaget hland länen, både

absolut och räknat per invånare. Den alltmer tilltagande utflyttningen av

personer i de arbetsföra åldrarna gör, att skattekraften knappast kan förväntas

öka de närmaste åren. Ett genomförande av byggnadsåtgärderna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:Is proposition nr 68 år 1957

skulle säkerligen innebära en så stark ekonomisk påfrestning för landstinget,

att stor risk finns för att desamma icke skulle konnna till stånd,

därest ej staten på något sätt lämnar landstinget ekonomiskt stöd.

Utredningen har föreslagit, att erforderligt statligt stöd för ändamålet

lämnas landstinget i form av lån. Förslaget har i princip lämnats

utan erinran av samtliga remissinstanser. För egen del anser jag mig med

hänsyn till föreliggande speciella omständigheter böra tillstyrka, att landstinget

erhåller det av utredningen föreslagna lånet för genomförande av

den åsyftade utbyggnaden av lasarettet. Den beräknade kostnaden om

o 15(1 000 kronor synes böra godtagas tills vidare såsom underlag för ett

bestämmande av lånets storlek. Jag förutsätter härvid, att alla de möjligheter

till kostnadsbesparingar tillvaratages, som går att genomföra utan att

syftet med byggnadsföretaget förfelas. I enlighet med vad utredningen

föreslagit finner jag det skäligt, att lånet får utgå med belopp motsvarande

högst 65 procent av 6 150 000 kronor med avdrag för vad landstinget kan

komma att uppbära i statsbidrag för ändamålet — uppskattningsvis 100 000

kronor samt det bidrag landstinget enligt vad jag i det följande förordar

bor lamna till anläggningskostnaderna för den enligt förslag i propositionen

nr 106/1956 beslutade vårdpaviljongen vid S:t Olofs sjukhus i Visby. Enligt

utredningens förslag skulle landstingets andel i kostnaderna för paviljongen

beräknas enligt samma princip som beträffande lasarettet. Landstinget skulle

således bidraga med 35 procent eller 350 000 kronor av det till en miljon

kronor beräknade bidragsunderlaget. Detta förslag, gentemot vilket landstinget

icke haft någon erinran, anser jag mig böra godtaga. I enlighet med

ifrågavarande beräkningsgrunder skulle landstinget som lån erhålla ett

nettobelopp av (3 997 500 — 100 000 — 350 000) 3 547 500 kronor. Om byggnadskostnaderna

blir mindre än 6 150 000 kronor, synes det böra övervägas,

om ej viss reduktion av lånebeloppet bör ske. Om det författningsenliga statsbidraget

blir större eller mindre än beräknat, bör vidare lånebeloppet jämkas

i motsvarande grad. Lånet bör fördelas på den till omkring fyra år uppskattade

byggnadstiden. Då byggnadsarbetena icke torde kunna påbörjas

förrän under år 1958, torde det vara tillfyllest att för budgetåret 1957/58 ett

belopp av 300 000 kronor anvisas.

Till frågan om ränta och amortering å lånet anser jag mig icke nu kunna

taga slutlig ståndpunkt. Detta synes lämpligen böra ske först när byggnadsföretaget

slutförts och den verkliga byggnadskostnaden kan överblickas.

Jag föreslår därför, att lånet får vara ränte- och amorteringsfritt tills vidare

under fem år. Efter denna lid bör — med utgångspunkt från landstingets

då föreliggande ekonomiska förhållanden — frågan om återbetalning av

lånet och ränta å detsamma upptagas till förnyad prövning. I samband härmed

bör även ställning tagas till av landstinget ifrågasatt statligt bidrag till

driften av lasarettet i Visby samt till frågan om bidrag av landstinget till driften

av den beslutade vårdpaviljongen vid S:t Olofs sjukhus.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1957

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen att

a) besluta att statligt stöd må utgå till Gotlands läns

landsting för utbyggande av lasarettet i Visby i enlighet

med ovan angivna grunder;

b) till Lån till Gotlands läns landsting för utbyggande av

lasarettet i Visby för budgetåret 1957/58 under fonden för

låneunderstöd, inrikesdepartementet, anvisa ett investeringsanslag

av 300 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven-Erik Husberg

3 — Bilmng till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 68

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:138 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till Gotlands läns landsting för utbyggande av lasarettet i Visby. a1 i texten
  2. SU 1957:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till Gotlands läns landsting för utbgggande av lasarettet i Visbg. s. 1 i texten