Med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 19t4 (nr 536)
1957-02-08 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1957:70, Med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 19t4 (nr 536)
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1957
1
Nr 70
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 19t4 (nr 536);
given Stockholms slott den 8 februari 1957.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15
juli 1944 (nr 536).
GUSTAF ADOLF
Gunnar Hedlund
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa lättnader i bestämmelserna om inrättande
av gemensamma enskilda skyddsrum och om befrielse från skyldighet att
utge s. k. fastighetsägarbidrag.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 70
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 7957
Förslag
till
Lag
om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536)
Härigenom förordnas, att 24 § 2 inom. och 59 b § civilförsvarslagen den
15 juli 19441 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
24 §.
2 inom. För två eller flera närbelägna
anläggningar eller byggnader
skall gemensamt skyddsrum vara anordnat,
där anläggningarna eller
byggnaderna ej lämpligen kunna
var för sig förses med skyddsrum.
59 b §.
Har länsstyrelse-------
Då synnerliga skäl därtill äro, äger
länsstyrelsen att efter civilförsvarsstyrelsens
allmänna anvisningar
medgiva befrielse helt eller delvis
från bidragsplikt enligt första stycket.
Konungen bestämmer-----
(Föreslagen lydelse)
24 §.
2 mom. För två eller flera närbelägna
anläggningar eller byggnader
må gemensamt skyddsrum anordnas,
där det kan ske utan eftergivande av
skäliga anspråk på skydd mot skada
av fientlig verksamhet.
59 b §.
fråga är.
Länsstyrelsen äger att efter civilförsvarsstyrelsens
allmänna anvisningar
medgiva befrielse helt eller
delvis från bidragsplikt enligt första
stycket.
--dess erläggande.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1957.
1 Nuvarande lydelse av 59 b §, se SFS 1951: 289.
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1957
3
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 januari
1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och finansdepartementen
anmäler t. f. chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hjalmar
Nilson, fråga om ändring i civilförsvarslagen samt anför härvid följande.
Såsom förutskickats i propositionen nr 185 till 1956 års riksdag har inom
inrikesdepartementet sedan propositionen avlämnades dels behandlats ett av
civilförsvarsstyrelsen den 12 juni 1956 överlämnat förslag avseende bl. a.
vissa åtgärder för att nedbringa kostnaderna för normalskyddsrum, dels
viss utredning gjorts rörande de övergångssvårigheter, som de i propositionen
uppdragna nya riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet kunde förväntas
medföra beträffande skyldigheten att utge s. k. fastighetsägarbidrag.
Det av civilförsvarsstyrelsen överlämnade förslaget angående normalskyddsrum
inbegriper en ändring i civilförsvarslagen avsedd att möjliggöra
inrättande av gemensamma enskilda skyddsrum i större utsträckning än vad
som nu är medgivet. Till grund för förslaget ligger en teknisk-ekonomisk utredning,
som på styrelsens uppdrag fullgjorts av en samarbetskommitté,
vari — förutom styrelsen — varit representerade byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen,
fortifikationsförvaltningen, Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsföreningars
Riksförbund u. p. a. HSB och Svenska Riksbyggen. Utredningen
benämnes i det följande normalskyddsrumsutredningen.
över nämnda förslag har efter remiss yttranden avgivits av överbefälhavaren,
byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, fortifikationsförvaltningen,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Gävleborgs och Västernorrlands län, 1953 års civilförsvarsutredning,
hyresgästernas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund och
civilförsvarsingenjörers förening.
Jag anhåller nu att få upptaga berörda båda frågor till närmare behandling.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1957
Gemensamma skyddsrum
Gällande bestämmelser
De grundläggande bestämmelserna om skyddsrum finnes i civilförsvarslagen
den 15 juli 19i''r. Lagen skiljer mellan allmänna och enskilda skyddsrum.
Endast de sistnämnda behandlas i detta sammanhang.
Enskilda skyddsrum skall inrättas för vissa anläggningar och byggnader
inom område eller å plats, som bestämmes av Konungen eller efter Konungens
bemyndigande av civilförsvarsstyrelsen. De anläggningar och byggnader
som där skall förses med skyddsrum är hamnar, järnvägsstationer och
därmed jämförliga anläggningar, industriell anläggning som antingen ensam
regelmässigt sysselsätter 25 personer samtidigt eller tillsammans med andra
närbelägna industriella anläggningar utgör en grupp med minst så många
anställda, undervisnings- och vårdanstalter samt hotell och pensionat, som
är avsedda att hysa minst 25 personer, byggnad med mer än två våningar,
som till väsentlig del är avsedd till bostad eller till kontors- eller affärslokal,
samt efter länsstyrelsens förordnande annan anläggning eller byggnad,
där människor bor eller eljest vanligen vistas. För två eller flera närbelägna
anläggningar eller byggnader skall gemensamt skyddsrum vara anordnat,
där anläggningarna eller byggnaderna ej lämpligen kan var för sig förses
med skyddsrum (24 §). Enskilt skyddsrum, avsett för bostadshus, skall
kunna hysa minst så många personer som beräknas under fredstid bo i huset,
samt i annat fall beräknas för så många människor som kan antagas
under krig i allmänhet samtidigt vistas inom anläggningen eller byggnaden
eller den del därav, för vilken skyddsrummet är avsett (25 §). Enskilt
skyddsrum skall vara anordnat som normalskyddsrum (26 §). Därmed avses
att det skall erbjuda skäligt skydd mot andra verkningar av bomber och
projektiler än omedelbar träffverkan samt, om det är beläget inom eller i
omedelbar närhet av byggnad, motstå den belastning som kan uppkomma
för den händelse byggnaden störtar samman (23 §). Om skyddsrummet är
avsett för högst 25 personer, behöver det dock icke skydda mot rök- och
stridsgaser, såvida icke länsstyrelsen i särskilt fall förordnar annorlunda
(26 §). Enskilt skyddsrum skall vara anordnat på sådan plats inom eller i
närheten av anläggning eller byggnad, att det utan tidsutdräkt kan uppnås
av dem som vistas i anläggningen eller byggnaden (27 §). Därest anordnande
av normalskyddsrum prövas medföra oskälig kostnad, äger länsstyrelsen
medge undantag från bestämmelserna härom. Dylikt undantag må
ock eljest medges av länsstyrelsen, i den mån det kan ske utan eftergivande
av skäliga anspråk på skydd mot skada av fientlig verksamhet (28 §).
Skyddsrum bör om möjligt inrättas på sådant sätt att det kan nyttjas under
fred. Föreskrifter härom utfärdas av civilförsvarsstyrelsen (30 §). I ort, där
skyldighet föreligger att söka byggnadslov, ankommer det på byggnads
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1957
5
nämnden att vid prövning av ansökan om sådant lov tillse att bestämmelserna
om anordnande av skyddsrum iakttagits. Vill någon på annan ort utföra
nybyggnad, för vilken gäller skyldighet att anordna skyddsrum, åligger
det honom att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande av byggnadsföretaget
(33 §). Kan överenskommelse ej träffas om anordnande av gemensamt
skyddsrum, ankommer det på länsstyrelsen att förordna om sådant
skyddsrum och dess belägenhet samt att bestämma grunderna för kostnadens
fördelning (60 §). För skada eller intrång, som genom inrättande av
gemensamt skyddsrum åsamkas ägaren till den fastighet eller byggnad i
vilken skyddsrummet inrättas, må ägaren erhålla skälig ersättning, om skadan
eller intrånget icke är att anse såsom allenast ringa (61 §).
Innan länsstyrelsen meddelar beslut om anordnande av gemensamt
skyddsrum eller om fördelning av kostnad härför skall enligt 68 § civilförsvarskungörelsen
den 14 september 1944 ägarna till de anläggningar eller
byggnader, varom fråga är, erhålla tillfälle att yttra sig.
I anvisningar för anordnande av skgddsrum, vilka utfärdats av civilförsvarsstyrelsen,
föreskrives att normalskyddsrum får rymma högst 200 personer.
Normalsky ddsrumsut redningen
Det huvudsakliga syftet med ifrågavarande utredning var att man genom
en allmän översyn av gällande tekniska bestämmelser för anordnandet av
normalskyddsrum skulle få klarlagt, i vad mån de omedelbara kostnaderna
för enskilda skyddsrum kunde nedbringas utan att fordringarna i skyddshänseende
därigenom nämnvärt eftersattes.
Utredningen har funnit, att avsevärt står att vinna om vid anordnandet
av normalskyddsrum större frihet medges att välja läge och storlek. Vinsterna
kan vara direkta i form av minskade skyddsrumskostnader eller indirekta
i det att lokaler i en del byggnader kan friställas och möjligheterna till
god fredsanvändning av skyddsrummen ökas. Vidare konstaterar utredningen,
att man genom vissa ändringar i fråga om det tekniska utförandet
av normalskyddsrummen kan sänka anläggningskostnaderna.
Utredningen har utarbetat ett förslag till normalskyddsrum av modifierad
typ. Utgångspunkten har därvid varit att skapa ett skyddsrum, som till
minsta kostnad kan fylla rimliga krav på skydd mot såväl atomvapen som
konventionella vapen. Med hänsyn till att möjligheterna att erhålla förvarning
inför ett luftanfall numera bedömes som så osäkra att befolkningen
i vissa lägen mer eller mindre kontinuerligt måste uppehålla sig i
skyddsrummen och till alt kvardröjande radioaktiv strålning från stoftbeläggning
efter en atombombsdetonation också kan tvinga människorna att
stanna kvar i skyddsrummen flera dygn, anser utredningen det nödvändigt,
all utrymmet ökas, så att de skyddssökande kan beredas vila i skyddsrummen.
I den föreslagna typen av normalskyddsrum sättes utrymmet per per
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1957
son till 1 m2, dvs. dubbelt så stort som enligt nuvarande normer. Utredningen
föreslår därjämte, att gemensamma skyddsrum för två eller flera närbelägna
anläggningar eller byggnader skall kunna inrättas för ett större antal än
200 personer i varje skyddsrum. Möjligheter skall enligt utredningen finnas
att för skyddsrumsändamål utnyttja de byggnader, som i betraktande av
planlösning, användningssätt och kostnad ställer sig mest gynnsamma. Därvid
måste dock beaktas, framhåller utredningen, att i ett skyddsrum beläget
i byggnad med ett fåtal överliggande bjälklag riskerna för skador vid
fullträff av vanliga bomber mångfaldigas i förhållande till vad som kan förutses
beträffande skyddsrum anordnat under ett flertal bjälklag.
Inrättande av källarskyddsrum beräknas f. n. medföra en merkostnad per
skyddad person, som varierar mellan 100 kronor för de större skyddsrummen
(rymmande ca 150 personer) och 185 kronor för de mindre (rymmande
ca 50 personer). Medeltalet blir om hänsyn tages till den mest förekommande
skyddsrumsstorleken 140 kronor. Merkostnaden för ett skyddsrum
av föreslagen typ uppskattar utredningen till i genomsnitt 80 kronor
per person. Den redovisade kostnadsberäkningen avser skyddsrum för resp.
80, 125 och 300 personer.
Väsentliga förutsättningar för att skyddsrumskostnaden, oaktat utrymmet
per person fördubblats, skall bli så låg som nyss angivits är enligt utredningen,
att skyddsrummen inte göres alltför små och att utrymmena tillvaratas
bättre än vad nu i allmänhet är fallet. Dessa förutsättningar kan uppfyllas,
säger utredningen, endast om gemensamma skyddsrum för flera
hus får inrättas i större utsträckning än som nu är medgivet. Utredningen
föreslår därför, att det i 24 § 2 mom. civilförsvarslagen upptagna villkoret
för anordnande av gemensamma skyddsrum, nämligen att de anläggningar
eller byggnader varom fråga är ej lämpligen kan var för sig förses med
skyddsrum, får utgå.
Yttrandena
Emot den föreslagna lagändringen avseende gemensam m a skyddsr
u m har i princip endast överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Västernorrlands
län rest invändningar.
Överståthållarämbetet förklarar, att ämbetet, ej minst med hänsyn till
det försämrade läget i fråga om förvarningstid, inte kan ta på sitt ansvar att
tillstyrka att gemensamma skyddsrum utföres i större omfattning än hittills.
Såsom ytterligare skäl anföres, att svårigheterna att utnyttja terrängens och
byggnadens skydd ökar med skyddsrummets storlek samt att en person får
antas vara villigare att uppsöka och längre tid uppehålla sig i ett skyddsrum,
som ligger i samma hus som bostaden.
Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Västernorrlands län, som
också pekar på de problem av ekonomisk och juridisk art, vilka ofta uppstår
med gemensamma skyddsrum.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1957
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det angeläget att i samband med den
föreslagna uppmjukningen bestämmelser meddelas, som förhindrar att inrättandet
av skyddsrum vid större byggnadsföretag uppskjutes till en senare
byggnadsetapp. Länsstyrelsen i Gävleborgs län betonar vikten av att det
längsta gångavståndet till skyddsrum preciseras.
De sålunda anförda synpunkterna går delvis igen i fråga om skyddsrummens
maximala storlek.
Länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län biträder förslaget att
skyddsrum skall få rymma mer än 200 personer men varnar för en alltför
långt driven ökning av storleken. Den sistnämnda länsstyrelsen framhåller
sålunda i anledning av ett av normalskyddsrumsutredningen undersökt
projekt, att så stora skyddsrum som rymmer 900 personer mera
sällan bör tillåtas och anför som skäl härför att skyddet mot konventionella
vapen annars försvagas, att gångvägarna blir längre samt att människor
kan komma att känna sig obenägna att uppsöka skyddsrum med
så stora människoanhopningar.
Civilförsvarsutredningen, som också biträder förslaget i denna del, har
den uppfattningen då det gäller konventionella bomber, att storleken av
skyddsrummen förlusttekniskt sett inte spelar så stor roll, om blott skyddsrummet
är beläget under ett flertal bjälklag av betong, och att nackdelarna
ur psykologisk synpunkt av stora skyddsrum kan neutraliseras
genom en sektionering av skyddsrummen med kraftiga mellanväggar. Vid
anfall med atomvapen medför de stora skyddsrummen enligt civilförsvarsutredningen
enbart fördelar, frånsett det längre gångavståndet.
Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus och Västernorrlands län samt
civilförsvarsingenjörers förening finner det högsta antal personer för vilka
skyddsrummen må dimensioneras inte kunna nämnvärt ökas. De båda
sistnämnda anger gränsen 300 personer. Det är särskilt ökade risker vid
anfall med konventionella vapen, olägenheter i psykologiskt avseende och
de förlängda gångavstånden som åberopas mot ökningen av storleken.
Vidare påpekas att normalskyddsrumsutredningens eget material icke tyder
på att någon större besparing göres om skyddsrummen inrättas för mer
än 200 personer.
Överbefälhavaren och länsstyrelsen i Gävleborgs län avråder bestämt
från en ökning av det högsta antal personer, som skyddsrum får rymma,
överbefälhavaren menar att man tvärtom bör sträva efter att minska
anläggningarnas storlek, där så kan ske utan allvarliga ekonomiska olägenheter.
Som jämförelse nämner han i detta sammanhang att skyddsrummen
i Västtyskland avses rymma högst 50 per soner.
Mot den föreslagna ökningen av utrymmet per person till 1 m2 göres
ingen invändning.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1951
Beslut om mj normalskijddsrumstyp
I brev till civilförsvarsstyrelsen den 3 januari 1957 har Kungl. Maj:t föreskrivit,
att normalskyddsrum från tidpunkt som bestämmes av styrelsen
skall utföras i huvudsaklig överensstämmelse med det av normalskyddsrumsutredningen
framlagda förslaget. I orter, som bedömes utgöra mål för
anfall med atomvapen och vilka orter Kungl. Maj :t efter förslag av styrelsen
senare fastställer, skall dock normalskyddsrummen ges ett förstärkt
utförande.
Inom civilförsvarsstyrelsen utarbetades f. n. nya anvisningar för det tekniska
utförandet av normalskyddsrum.
F astigliet sägarbidrag
Gällande bestämmelser
Enligt civilförsvarslagen förstås med allmänna skyddsrum sådana, som
är avsedda antingen för det allmänna civilförsvarets personal och verksamhet
eller för vägfarande och andra vilka uppehåller sig på allmän
plats eller för civilbefolkningen i ort eller del av ort som Konungen bestämmer
(22 §). Sistnämnda slag av skyddsrum, som här benämnes befolkningsskyddsrum,
skall vara fullträffsäkert. Därmed menas, att det
skall skydda mot omedelbar träffverkan av bomber och projektiler av
sådana typer, vilka antages komma till användning vid storanfall med
massinsats, samt att det skall erbjuda skydd mot övriga verkningar av
alla slags bomber och projektiler (23 §). Skyldighet att inrätta, utrusta
och underhålla befolkningsskyddsrum åligger kommunen (45 § 1 mom.),
som dock äger utfå statsbidrag med i regel 2/3 av kostnaden (48 §). Motsvarande
skyldighet i fråga om enskilda skyddsrum åligger ägaren till
den anläggning eller byggnad för vilken skyddsrummet är avsett (59 §
1 inom.). Kan skyddsbehovet för viss anläggning eller byggnad enligt
organisationsplan, som fastställes av länsstyrelsen, tillgodoses genom befolkningsskyddsrum,
äger länsstyrelsen befria fastighetsägaren från berörda
skyldighet (59 § 2 inom.). Har länsstyrelsen medgivit sådan befrielse
är ägaren pliktig att i stället utge bidrag till kommunen för skyddsrumskostnad
(fastighetsägarbidrag) med belopp högst motsvarande normalkostnaden
för anordnande av skyddsrum för anläggningen eller byggnaden.
Länsstyrelsen äger dock, då synnerliga skäl föreligger därtill, efter
civilförsvarsstyrelsens anvisningar medge befrielse från bidragsplikten. Konungen
bestämmer normalkostnaden för anordnande av skyddsrum samt
meddelar föreskrifter i övrigt rörande beräkningen av fastighetsägarbidraget
och dess erläggande (59 b §).
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1057
Föreskrifter i sistnämnda hänseenden har meddelats i 73 a § civilförsvar
skungörelsen. I 1 mom. av denna paragraf stadgas, att fråga om befrielse
från skyldigheten att inrätta, utrusta och underhålla enskilt skyddsrum
bör prövas innan ansökan om byggnadslov för ifrågavarande byggnad
upptages av byggnadsnämnden samt att länsstyrelsen skall ge vederbörande
byggnadsnämnd del av beslut om sådan befrielse. Enligt 2 mom.
åligger det i sin tur byggnadsnämnd att underrätta länsstyrelsen om meddelat
byggnadslov i fråga om byggnad, beträffande vilken befrielse medgivits
från berörda skyldighet. Erfordras ej byggnadslov för dylik byggnad,
skall i stället fastighetsägaren underrätta länsstyrelsen om byggnadsföretag,
som kan medföra skyldighet att utge fastighetsägarbidrag. Länsstyrelsen
bestämmer fastighetsägarbidragets storlek med hänsyn till antalet
skyddsplatser och med ledning av det normalkostnadsbelopp Kungl.
Maj:t bestämt för skyddsplats i orten samt med beaktande av omständigheterna
i övrigt. Fastighetsägarbidraget skall erläggas till vederbörande
kommun senast då anläggningen eller byggnaden slutbesiktigats eller, om
slutbesiktning ej erfordras, då den till någon del tages i bruk. Länsstyrelsen
må dock, då särskilda skäl föranleder därtill och nöjaktig säkerhet
ställes, medge anstånd med bidragets gäldande eller föreskriva att bidraget
skall erläggas genom avbetalningar. Å oguldet belopp erlägges ränta
efter fem procent om året. Uppskov med betalning av fastighetsägarbidrag
må medges för en tid av högst fem år eller vid synnerliga skäl högst tio
år. Det åligger länsstyrelsen att underrätta vederbörande kommun om
beslut angående fastställande av fastighetsägarbidrag samt beträffande
uppskov med bidragets erläggande. I 3 mom. samma paragraf stadgas
slutligen, att till kommun erlagt fastighetsägarbidrag skall till den del
som motsvarar statsbidraget till ifrågavarande befolkningsskyddsrum jämte
häremot svarande andel av erlagda räntebelopp utan dröjsmål redovisas
till länsstyrelsen.
Tillämpningen av bestämmelserna
Hittills har beslut meddelats om inrättande av 15 befolkningsskyddsrum,
nämligen i Stockholm (4), Katrineholm, Norrköping, Karlskrona, Malmö
(2), Hälsingborg, Göteborg (2), Borås, Örebro och Västerås med sittplatser
för tillsammans drygt 100 000 personer. Av dessa skyddsrum är
samtliga utom ett påbörjade, fyra redan nu praktiskt taget färdiga och
av återstoden beräknas flertalet bli färdiga under detta år.
Enligt från överståthållarämbetet och berörda länsstyrelser inhämtade
uppgifter bar i dessa städer dispens jämlikt 59 g 2 inom. civilförsvarslagen
meddelats samt fastighetsägarbidrag fastställts och erlagts i den omfattning
som framgår av följande tablå.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1957
Ort
Antal
dispenser
Fastighetsägar-
bidrag
Antal dispenser där
bidrag ej
fastställda
kr.
erlagda
kr.
fastställts
erlagts
Stockholm..........
15
95 600
80 600
12
13
Katrineholm........
7
74 200
42 840
_
3
Norrköping..........
5
140 000
_
_
5
Karlskrona..........
6
_
_
6
6
Malmö..............
3
_
_
3
3
Göteborg............
6
106 400
14 000
5
Örebro.............
5
_
_
5
5
Västerås............
7
102 620
26 040
5
Summa
54
518 820
163 480
26
45
I Hälsingborg och Borås har ännu inga dispenser av nämnda slag beviljats.
Av tablån framgår, att i de 54 fall, där dispens meddelats, har fastighetsägarbidrag
erlagts i 9 fall, därutöver fastställts i 19 fall och ännu ej
fastställts i 26 fall.
Förslag av civilförsvarsutredningen
Enligt civilförsvarsutredningens förslag avseende utrymningsplanläggningen
skall fastigheterna i de inre delarna av våra största städer, sedan
beredskapsutrymning och omflyttning av befolkningen från innerområden
till ytterområden skett, i princip icke användas för bostadsändamål. Befolkningsskyddsrum
borde enligt utredningen därför i fortsättningen byggas
för att i första hand tillgodose skyddsbehovet vid arbetsplatserna för
dem, som kunde bedömas efter omflyttning alltjämt vara sysselsatta i innerområdena.
Under sådan förhållanden ansåg utredningen det icke längre
motiverat att utkräva bidrag till kostnaderna för befolkningsskyddsrummen
av fastighetsägarna. Det syntes utredningen rimligt och följdriktigt, att
dispens också gavs från skyldigheten att utge fastighetsägarbidrag.
Civilförsvarsutredningens förslag i denna del tillstyrktes eller lämnades ''
utan erinran av alla andra remissinstanser än överståthållarämbetet samt
stadsfullmäktige i Stockholm och Borås. Svenska stadsförbundet intog dock
i sitt yttrande den ståndpunkten, att kostnaderna för skvddsrumsbyggandet
i sin helhet borde stanna på statsverket.
Överståthållarämbetet förklarade sig icke kunna förorda att fastighetsägarnas
hittillsvarande ekonomiska medverkan beträffande befolkningsskvddsrummen
upphörde men ansåg det böra övervägas, huruvida denna medverkan
kunde konstrueras efter andra linjer än de nuvarande.
Stadsfullmäktige i Stockholm och Borås menade, att kostnaderna för befolkningsskyddsrummen
helt borde bestridas av statsmedel. I det förstnämnda
yttrandet tillädes, att om den grupp fastighetsägare det här är fråga
om befrias från skyldigheten att utge bidrag till skyddsrumskostnaderna
så bör motsvarande belopp i stället täckas av statsmedel.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1957
De nya riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet
I den förut omnämnda propositionen nr 185 till 1956 års riksdag har,
som inledningsvis berörts, vissa riktlinjer uppdragits för det framtida
skyddsrumsbyggandet. Sedan riksdagen i huvudsak godtagit dessa riktlinjer
har genom lag den 7 december 1956 (nr 593) vissa ändrade bestämmelser
om skyddsrum utfärdats. Ändringarna, som trädde i kraft den 1
januari 1957, går bl. a. ut på att Konungen eller efter Konungens bemyndigande
civilförsvarsstyrelsen skall bestämma de områden och platser som
skall förses med enskilda skyddsrum samt att i samma ordning skall avgöras
huruvida skyldigheten att utrusta och underhålla befintliga enskilda
skyddsrum skall bibehållas i områden där plikten att nyinrätta sådana
skyddsrum kommer att upphöra.
De nya riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet innebär i stort sett följande.
Skyddsrum skall i princip även i fortsättningen inrättas i alla tätorter,
som kan betraktas som anfallsmål. I de mest utsatta orterna, i synnerhet
de där man måste räkna med risk för atomvapenanfall, skall i
innerområden och eljest särskilt riskfyllda delar endast bergrum eller
likvärdiga betongskyddsrum byggas. Dessa områden skall undantagas från
det enskilda skyddsrumsbyggandet och i den mån efter utrymning skyddsbehov
för civilbefolkningen inom samma områden förefinnes skall det
tillgodoses genom befolkningsskyddsrum. I övriga delar av nämnda orter
och i de mindre utsatta orterna skall skyddsrummen anordnas såsom
normalskyddsrum. Förläggningen och dimensioneringen av befolkningsskyddsrummen
bestämmes med hänsyn till den verksamhet, som under
krig skall fortgå i berörda särskilt riskfyllda områden. Detta innebär att
plats i skyddsrummen skall beräknas endast för det mycket begränsade
antal människor, som efter slutlig utrymning förutsättes finnas kvar i
dessa områden. Ä andra sidan avses platserna skola anordnas som liggplatser.
Fyra gånger så många personer kan därför få sittplats i skyddsrummen,
vilket blir av betydelse om de behöver tagas i anspråk innan den
slutliga utrymningen hunnit genomföras. De redan uppförda eller under
byggnad varande befolkningsskyddsrummen antages komma att fylla en
väsentlig uppgift även enligt de nya riktlinjerna. Det konstateras i propositionen,
att skyldigheten att erlägga fastighetsägarbidrag, vilken är avhängig
av plikten att inrätta enskilda skyddsrum, kommer att bortfalla
i de områden, där befolkningsskyddsrum anordnas.
Efter det förenämnda lag den 7 december 1956 (nr 593) utfärdats har
Kungl. Maj:t för så gott som alla län bestämt de tätorter, i vilka enskilda
skyddsrum skall inrättas. Ännu återstår dock att bestämma sådana särskilt
riskfyllda områden i de mest utsatta orterna, som enligt vad förut sagts
skall undantagas från denna skyldighet. Beslut härom avses skola meddelas
inom den närmaste tiden.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1957
Departementschefen
Båda de frågor som jag här tagit upp till behandling berör kostnaderna
för anordnande av skyddsrum. Vad först angår gemensamma skyddsrum
så må enligt 24 § 2 mom. civilförsvarslagen sådant skyddsrum för två eller
flera närbelägna anläggningar eller byggnader visserligen redan nu inrättas
men endast om varje anläggning eller byggnad inte lämpligen kan var för
sig förses med skyddsrum. Såvitt framgår av förarbetena till lagrummet,
torde den omständigheten att skyddsrumskostnaderna skulle kunna avsevärt
nedbringas om gemensamt skyddsrum finge anordnas icke i och för
sig utgöra tillräckligt skäl för tillstånd härtill. Skulle kostnaderna för inrättande
av normalskyddsrum i något fall bli oskäligt höga, äger dock länsstyrelsen
enligt 28 § samma lag medge undantag från bestämmelserna om anordnande
av skyddsrum över huvud taget.
Den utredning som på föranstaltande av civilförsvarsstyrelsen verkställts
rörande möjligheterna att minska skyddsrumskostnaderna har visat, att
åtskilligt står att vinna om gemensamma skyddsrum får inrättas i större
utsträckning än vad nu är fallet, inte bara i form av minskade direkta
kostnader utan även därigenom att i en del hus lokaler kan friställas
för användning på ekonomiskt fördelaktigare sätt.
Jag anser, liksom de flesta remissmyndigheterna, att en viss uppmjukning
av ifrågavarande bestämmelse bör göras. Min ståndpunkt i denna fråga
grundar jag i första hand därpå, att det — som också framhållits i propositionen
nr 185/1956 — med hänsyn till de osäkra förvarningsmöjligheterna
och riskerna för skador av kvardröjande radioaktiv strålning från stoftbeläggning
efter en atombombsdetonation kan bli nödvändigt att människorna
uppehåller sig i skyddsrummen flera dygn i sträck. Utrymmet för
varje skyddssökande måste då för att medge vila ökas till åtminstone det
dubbla, mot vad som nu beräknas. Det är uppenbart, att svårigheterna därigenom
stegras, när det gäller att pg^sa in skyddsrummen i de särskilda
byggnaderna. Jag anser emellertid inte att sådan frihet bör gälla vid val
av skyddsrummets läge att det innebär ett uppgivande av det i 27 § civilförsvarslagen
upptagna kravet, nämligen att skyddsrum skall vara anordnat
på sådan plats att det utan tidsutdräkt kan uppnås av dem för vilka det är
avsett.
Stor betydelse vid bedömningen av förevarande fråga tillmäter jag också
det förhållandet, att man genom att vidga möjligheterna att inrätta gemensamma
skyddsrum kan nedbringa kostnaderna för skyddsrumsbyggandet.
I likhet med det stora flertalet remissinstanser kan jag dock inte på grundATal
av föreliggande utredning förorda att skyddsrummen dimensioneras
för ett väsentligt större antal personer än vad som nu är medgivet. Helt
uteslutet synes det mig vara att normalskyddsrum, såsom förutsättes i
vissa av utredningen undersökta projekt, skulle få inrättas för ända upp
13
Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1957
till 900 personer. Vad man däremot bör kunna tillåta är att de mindre och
per skyddsplats mest kostnadskrävande skyddsrummen i den mån det är
möjligt utan att efterge skäliga anspråk på skydd ersättes med större gemensamma
skyddsrum.
Jag föreslår därför, att 24 § 2 mom. civilförsvarslagen ändras så att gemensamma
skyddsrum må anordnas för två eller flera närbelägna anläggningar
eller byggnader, där det kan ske utan eftergivande av skäliga anspråk
på skydd mot skada av fientlig verksamhet.
Beträffande härefter frågan om fastighetsägarbidragen erlägges dessa av
ägare till anläggningar och byggnader såsom bidrag till det allmännas kostnader
för befolkningsskyddsrum i sådana fall, då vederbörande ägare befrias
från skyldigheten att inrätta skyddsrum för dem som vistas inom anläggningen
eller byggnaden, och dessas skydd i stället tillgodoses genom befolkningsskyddsrum.
Vid införandet av fastighetsägarbidragen avsåg man inte
bara att minska det allmännas kostnader för befolkningsskyddsrummen, i
vilket hänseende bidragen bedömdes få mindre betydelse, utan framför allt
att åstadkomma inbördes rättvisa i fråga om skyddsrumskostnaderna olika
fastighetsägare och hyresgäster emellan.
De nya riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet går bl. a. ut på att befolkningsskyddsrum
skall byggas i första hand för dem som efter slutlig utrymning
blir kvar för att uppehålla även under krig oundgänglig verksamhet
i de särskilt riskfyllda delarna av de mest utsatta städerna samt att skyldigheten
att inrätta enskilda skyddsrum skall upphävas genom generella
beslut i de områden, där befolkningsskyddsrum anordnas. Fråga om dispens
som grundar bidragsplikt kommer alltså icke vidare upp i dessa områden,
sedan nämnda beslut meddelats.
Som berördes i propositionen nr 185/1956 uppstår emellertid vissa övergångsproblem
i sådana fall, då dispens från skyddsrumsbyggnadsskyldigheten
givits, innan det generella beslutet utfärdats. För dessa fall kan ifrågasättas
om vederbörande fastighetsägare rimligen bör bidraga till kostnaden
för befolkningsskyddsrum, som icke längre avses för hans fastighet eller
anläggning och som i ett beredskapsläge endast undantagsvis och ytterst
tillfälligt kan komma att användas till skydd för i denna boende eller sysselsatta
personer.
Problemfallen kan indelas i tre grupper, nämligen 1) dispens har beviljats,
men fastighetsägarbidrag har ännu ej bestämts; 2) bidraget har fastställts;
och 3) bidraget har även erlagts. I vissa av dessa fall torde skälighetsöverväganden
leda till att bidragsskyldigheten bör avlyftas, i grupperna 1) och 2)
genom befrielse från att utge bidrag och i grupp 3) genom återbetalning av
erlagt bidrag. Dispensfrågan skall enligt gällande föreskrifter prövas av
länsstyrelsen, innan ansökan om byggnadslov upptages av byggnadsnämnden.
Den som fått byggnadslov före generellt beslut om skyddsrumsskyl
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1957
dighetens upphörande bör i fråga om skyddsrumskostnaden i princip komma
i samma läge, oavsett om han erhållit dispens eller haft att inrätta
skyddsrum. Har byggnadslovet beviljats kort före det generella beslutet,
kan det antagas att den som inte fått dispens i många fall kan anpassa sina
byggplaner så att han ändock slipper bekosta skyddsrum. Den som i motsvarande
läge erhållit dispens bör då principiellt sett ha samma möjligheter
att undgå skyddsrumskostnaden. Svårigheten är att finna en lämplig norm
för avgränsning av de fall, där bidraget bör efterges. En utväg vore att anknyta
till bestämmelsen i 73 a § civilförsvarskungörelsen om när fastighetsägarbidraget
senast skall erläggas och sålunda låta bidragsplikten bestå
blott i de fall slutbesiktning skett eller, om sådan ej erfordras, anläggningen
eller byggnaden tagits i bruk, då det generella beslutet om skyddsrumsskyldighetens
upphörande meddelas. En sådan regel skulle vara enkel i
tillämpningen och medföra å ena sidan att fastighetsägarbidrag icke utkrävdes
i sådana fall där det skulle te sig särskilt stötande, och å andra sidan
att fastighetsägare, som fått dispens, icke i alltför stor utsträckning gynnas
framför övriga fastighetsägare.
Dispens kan ges inte bara från skyldigheten att inrätta enskilt skyddsrum
utan jämväl från plikten att utrusta och underhålla dylikt skyddsrum.
Även en dispens med sistnämnda innebörd medför skyldighet att utge fastighetsägarbidrag.
Åtminstone i ett fall har de ovan redovisade dispenserna
avsett underhållet. Allmänt beslut om skyddsrumsbyggnadsskyldighetens
upphörande synes icke i och för sig böra föranleda befrielse från eller återgång
av fastighetsägarbidrag i nu berörda fall. Enligt den nya ordningen
äger nämligen Konungen eller efter Konungens bemyndigande civilförsvarsstyrelsen
förordna, att utrustnings- och underhållsskyldigheten i fråga
om befintliga skyddsrum skall kvarstå inom område, där enskilda skyddsrum
icke vidare skall inrättas. Först om också underhållsplikten generellt
upphört, synes det böra komma i fråga att efterge fastighetsägarbidrag, som
endast avser underhållet. Eljest skulle de fastighetsägare som fått dispens
från underhållsskyldigheten bli alltför gynnade i förhållande till andra.
De i detta avsnitt hittills behandlade spörsmålen har avsett områden, där
skyddsrumsskyldigheten genom generellt beslut upphävs. Emellertid förefaller
det troligt, att vissa områden där skyddsbehovet enligt nuvarande
organisationsplan skall tillgodoses genom befolkningsskyddsrum inte kommer
att omfattas av sådant beslut. Avgörande för frågan hur man bör förfara
med de dispenser, som avser fastigheter inom dessa områden, synes
böra vara, vilken användning befolkningsskyddsrummen där skall få. Om
det är meningen, att skyddsrummet även i fortsättningen primärt skall tillgodose
skyddsbehovet för den inom dess upptagningsområde i fred bosatta
och verksamma befolkningen och i detta hänseende sålunda ersätta normalskyddsrummen,
synes skäl saknas för att efterge fastighetsägarbidragen.
Avses befolkningsskyddsrummet däremot skola primärt utnyttjas allenast
Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1957
15
av personer, som efter slutlig utrymning är verksamma inom området och
alltså icke av alla dem som i fred är bosatta eller sysselsatta där, bör det
i princip kunna ifrågakomma att efterskänka eller återbetala bidragen.
Eftersom ett återbetalande eller efterskänkande av fastighetsägarbidrag
av förut anförda skäl bör grundas på skälighetsöverväganden, synes det
följdriktigast att omständigheterna i varje särskilt fall upptas till prövning,
därvid frågan om de redan inrättade eller under byggnad varande befolkningsskyddsrummens
framtida användning blir av väsentlig betydelse. Det
är icke möjligt att redan nu ta ställning till varje enskilt befolkningsskyddsrums
utnyttjande efter de nya riktlinjerna. Ett sådant ställningstagande
måste föregås av vissa utredningar, som ännu icke hunnit slutföras.
I avvaktan på att berörda prövning av de enskilda fallen kan komma till
stånd bör länsstyrelserna beredas möjlighet att medge anstånd med erläggandet
av redan fastställda fastighetsägarbidrag (förenämnda grupp 2)
utan iakttagande av de bestämmelser härutinnan, som meddelats i 73 a § 2
mom. civilförsvarskungörelsen. Konungen torde med stöd av 59 b § sista
stycket civilförsvarslagen kunna utfärda erforderliga föreskrifter för att
möjliggöra sådant anståndsbeslut.
I de fall där dispens meddelats men fastighetsägarbidrag ännu ej fastställts
(förenämnda grupp 1) och dispensen avser skyldighet att inrätta
skyddsrum för anläggning eller byggnad belägen inom område, som inbegripes
i generellt beslut om skyddsrumsbyggnadsskyldighetens upphörande,
torde dock befrielse från bidragsplikten böra medges utan prövning av
omständigheterna i det särskilda fallet. Det synes nämligen över huvud
taget inte böra komma i fråga att fastställa fastighetsägarbidrag, då grunden
för bidragsplikten bortfallit. I propositionen nr 185/1956 anfördes, att
länsstyrelserna med stöd av 59 b § andra stycket civilförsvarslagen torde
kunna medge befrielse från bidragsplikten i dessa fall. Vid lagrummets tillkomst
synes man emellertid enligt förarbetena närmast haft i åtanke sådana
skäl för befrielsen, som hänför sig till omständigheterna i det enskilda fallet.
För att klart markera, att hinder icke föreligger att befria från bidragsplikten
även på här åsyftade principiella grunder, bör lagrummet ändras på
det sättet, att den däri angivna förutsättningen för befrielse, nämligen att
synnerliga skäl skall föreligga, får utgå. Länsstyrelsens befogenhet att medge
befrielse från bidragsplikten är visserligen därefter begränsad allenast av att
länsstyrelsen har att följa av civilförsvarsstyrelsen härutinnan utfärdade
allmänna anvisningar. Någon olägenhet härav synes dock icke behöva
befaras, i synnerhet som bestämmelserna om fastighetsägarbidrag endast undantagsvis
kommer att bli tillämpliga, sedan sådana generella beslut jag
förut talat om meddelats i avsedd utsträckning.
En reglering i enlighet med vad sålunda föreslagits får till följd att vederbörande
kommun går miste om det belopp som motsvarar kommunandelen i
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1957
de fastighetsägarbidrag vilka efterges. Vad beträffar de fall jag sist behandlat,
där dispens meddelats men fastighetsägarbidrag ännu ej fastställts,
föreslog 1953 års civilförsvarsutredning i det betänkande, som låg till grund
för propositionen nr 185/1956, att i avvaktan på lagändring allmänna
anvisningar om befrielse från bidragsplikten skulle utfärdas. Berörda kommunförbund
gjorde i sitt yttrande över betänkandet intet förbehåll om
ersättning till kommunerna för den inkomstminskning, som skulle bli
följden av en reglering i enlighet med nämnda förslag. Den ekonomiska
betydelsen för varje kommun av den föreslagna åtgärden torde också vara
ringa. Jag anser det därför inte behöva övervägas någon gottgörelse till
kommunerna i samband med det nu aktuella eftergivandet av fastighetsägarbidrag.
Som nyss antytts bör civilförsvarslagen i ifrågavarande hänseende på ett
mera definitivt sätt än vad här åsyftas anpassas till det nya läget. Detta synes
emellertid kunna anstå till dess i anledning av civilförsvarsutredningens
slutbetänkande andra ändringar i lagen måste göras. Innan fastighetsägarbidragen
efterges i de fall där en särskild prövning förutsättes, kommer
kommuner och andra berörda att i samband med yttrande över sistnämnda
betänkande ånyo få göra sin mening hörd om den nya ordningen.
De ändringar i 24 § 2 mom. och 59 b § civilförsvarslagen, som jag sålunda
nu föreslår, torde böra träda i kraft den 1 juli 1957.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över bifogade
inom inrikesdepartementet upprättade förslag1 till lag om ändring i civilförsvarslagen
den 15 juli 1944 (nr 536) måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Birgit Strand
1 Detta förslag, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
utelämnats.
Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 1957
17
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 6 februari
1957.
Närvarande:
justitieråden Walin,
Sjöwall,
Hagbergh,
regeringsrådet Klackenberg.
Enligt lagrådet den 5 februari 1957 tillhandakommet utdrag av protokoll
över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
25 januari 1957, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 19H
(nr 536).
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn S. Nordlund.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Torsten Johansson 2
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 70
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1957
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 februari
1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell,
Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och finansdepartementen
anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund,
lagrådets den 6 februari 1957 avgivna utlåtande över det den 25 januari
1957 till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen
den 15 juli 1944- (nr 536) samt hemställer att förslaget, som av lagrådet
lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven-Erik Husberg
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 57
702401
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1957:147 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m. a1 i texten
- 2LU 1957:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 a1 i texten