Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 19t4 (nr 536)

1957-02-08 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:70, Med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 19t4 (nr 536)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1957

1

Nr 70

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 19t4 (nr 536);

given Stockholms slott den 8 februari 1957.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15

juli 1944 (nr 536).

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa lättnader i bestämmelserna om inrättande

av gemensamma enskilda skyddsrum och om befrielse från skyldighet att

utge s. k. fastighetsägarbidrag.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 70

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 7957

Förslag

till

Lag

om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536)

Härigenom förordnas, att 24 § 2 inom. och 59 b § civilförsvarslagen den

15 juli 19441 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

24 §.

2 inom. För två eller flera närbelägna

anläggningar eller byggnader

skall gemensamt skyddsrum vara anordnat,

där anläggningarna eller

byggnaderna ej lämpligen kunna

var för sig förses med skyddsrum.

59 b §.

Har länsstyrelse-------

Då synnerliga skäl därtill äro, äger

länsstyrelsen att efter civilförsvarsstyrelsens

allmänna anvisningar

medgiva befrielse helt eller delvis

från bidragsplikt enligt första stycket.

Konungen bestämmer-----

(Föreslagen lydelse)

24 §.

2 mom. För två eller flera närbelägna

anläggningar eller byggnader

må gemensamt skyddsrum anordnas,

där det kan ske utan eftergivande av

skäliga anspråk på skydd mot skada

av fientlig verksamhet.

59 b §.

fråga är.

Länsstyrelsen äger att efter civilförsvarsstyrelsens

allmänna anvisningar

medgiva befrielse helt eller

delvis från bidragsplikt enligt första

stycket.

--dess erläggande.

Denna lag träder i kraft den 1

juli 1957.

1 Nuvarande lydelse av 59 b §, se SFS 1951: 289.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1957

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 januari

1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och finansdepartementen

anmäler t. f. chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hjalmar

Nilson, fråga om ändring i civilförsvarslagen samt anför härvid följande.

Såsom förutskickats i propositionen nr 185 till 1956 års riksdag har inom

inrikesdepartementet sedan propositionen avlämnades dels behandlats ett av

civilförsvarsstyrelsen den 12 juni 1956 överlämnat förslag avseende bl. a.

vissa åtgärder för att nedbringa kostnaderna för normalskyddsrum, dels

viss utredning gjorts rörande de övergångssvårigheter, som de i propositionen

uppdragna nya riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet kunde förväntas

medföra beträffande skyldigheten att utge s. k. fastighetsägarbidrag.

Det av civilförsvarsstyrelsen överlämnade förslaget angående normalskyddsrum

inbegriper en ändring i civilförsvarslagen avsedd att möjliggöra

inrättande av gemensamma enskilda skyddsrum i större utsträckning än vad

som nu är medgivet. Till grund för förslaget ligger en teknisk-ekonomisk utredning,

som på styrelsens uppdrag fullgjorts av en samarbetskommitté,

vari — förutom styrelsen — varit representerade byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen,

fortifikationsförvaltningen, Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsföreningars

Riksförbund u. p. a. HSB och Svenska Riksbyggen. Utredningen

benämnes i det följande normalskyddsrumsutredningen.

över nämnda förslag har efter remiss yttranden avgivits av överbefälhavaren,

byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, fortifikationsförvaltningen,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Gävleborgs och Västernorrlands län, 1953 års civilförsvarsutredning,

hyresgästernas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund och

civilförsvarsingenjörers förening.

Jag anhåller nu att få upptaga berörda båda frågor till närmare behandling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1957

Gemensamma skyddsrum

Gällande bestämmelser

De grundläggande bestämmelserna om skyddsrum finnes i civilförsvarslagen

den 15 juli 19i''r. Lagen skiljer mellan allmänna och enskilda skyddsrum.

Endast de sistnämnda behandlas i detta sammanhang.

Enskilda skyddsrum skall inrättas för vissa anläggningar och byggnader

inom område eller å plats, som bestämmes av Konungen eller efter Konungens

bemyndigande av civilförsvarsstyrelsen. De anläggningar och byggnader

som där skall förses med skyddsrum är hamnar, järnvägsstationer och

därmed jämförliga anläggningar, industriell anläggning som antingen ensam

regelmässigt sysselsätter 25 personer samtidigt eller tillsammans med andra

närbelägna industriella anläggningar utgör en grupp med minst så många

anställda, undervisnings- och vårdanstalter samt hotell och pensionat, som

är avsedda att hysa minst 25 personer, byggnad med mer än två våningar,

som till väsentlig del är avsedd till bostad eller till kontors- eller affärslokal,

samt efter länsstyrelsens förordnande annan anläggning eller byggnad,

där människor bor eller eljest vanligen vistas. För två eller flera närbelägna

anläggningar eller byggnader skall gemensamt skyddsrum vara anordnat,

där anläggningarna eller byggnaderna ej lämpligen kan var för sig förses

med skyddsrum (24 §). Enskilt skyddsrum, avsett för bostadshus, skall

kunna hysa minst så många personer som beräknas under fredstid bo i huset,

samt i annat fall beräknas för så många människor som kan antagas

under krig i allmänhet samtidigt vistas inom anläggningen eller byggnaden

eller den del därav, för vilken skyddsrummet är avsett (25 §). Enskilt

skyddsrum skall vara anordnat som normalskyddsrum (26 §). Därmed avses

att det skall erbjuda skäligt skydd mot andra verkningar av bomber och

projektiler än omedelbar träffverkan samt, om det är beläget inom eller i

omedelbar närhet av byggnad, motstå den belastning som kan uppkomma

för den händelse byggnaden störtar samman (23 §). Om skyddsrummet är

avsett för högst 25 personer, behöver det dock icke skydda mot rök- och

stridsgaser, såvida icke länsstyrelsen i särskilt fall förordnar annorlunda

(26 §). Enskilt skyddsrum skall vara anordnat på sådan plats inom eller i

närheten av anläggning eller byggnad, att det utan tidsutdräkt kan uppnås

av dem som vistas i anläggningen eller byggnaden (27 §). Därest anordnande

av normalskyddsrum prövas medföra oskälig kostnad, äger länsstyrelsen

medge undantag från bestämmelserna härom. Dylikt undantag må

ock eljest medges av länsstyrelsen, i den mån det kan ske utan eftergivande

av skäliga anspråk på skydd mot skada av fientlig verksamhet (28 §).

Skyddsrum bör om möjligt inrättas på sådant sätt att det kan nyttjas under

fred. Föreskrifter härom utfärdas av civilförsvarsstyrelsen (30 §). I ort, där

skyldighet föreligger att söka byggnadslov, ankommer det på byggnads
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1957

5

nämnden att vid prövning av ansökan om sådant lov tillse att bestämmelserna

om anordnande av skyddsrum iakttagits. Vill någon på annan ort utföra

nybyggnad, för vilken gäller skyldighet att anordna skyddsrum, åligger

det honom att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande av byggnadsföretaget

(33 §). Kan överenskommelse ej träffas om anordnande av gemensamt

skyddsrum, ankommer det på länsstyrelsen att förordna om sådant

skyddsrum och dess belägenhet samt att bestämma grunderna för kostnadens

fördelning (60 §). För skada eller intrång, som genom inrättande av

gemensamt skyddsrum åsamkas ägaren till den fastighet eller byggnad i

vilken skyddsrummet inrättas, må ägaren erhålla skälig ersättning, om skadan

eller intrånget icke är att anse såsom allenast ringa (61 §).

Innan länsstyrelsen meddelar beslut om anordnande av gemensamt

skyddsrum eller om fördelning av kostnad härför skall enligt 68 § civilförsvarskungörelsen

den 14 september 1944 ägarna till de anläggningar eller

byggnader, varom fråga är, erhålla tillfälle att yttra sig.

I anvisningar för anordnande av skgddsrum, vilka utfärdats av civilförsvarsstyrelsen,

föreskrives att normalskyddsrum får rymma högst 200 personer.

Normalsky ddsrumsut redningen

Det huvudsakliga syftet med ifrågavarande utredning var att man genom

en allmän översyn av gällande tekniska bestämmelser för anordnandet av

normalskyddsrum skulle få klarlagt, i vad mån de omedelbara kostnaderna

för enskilda skyddsrum kunde nedbringas utan att fordringarna i skyddshänseende

därigenom nämnvärt eftersattes.

Utredningen har funnit, att avsevärt står att vinna om vid anordnandet

av normalskyddsrum större frihet medges att välja läge och storlek. Vinsterna

kan vara direkta i form av minskade skyddsrumskostnader eller indirekta

i det att lokaler i en del byggnader kan friställas och möjligheterna till

god fredsanvändning av skyddsrummen ökas. Vidare konstaterar utredningen,

att man genom vissa ändringar i fråga om det tekniska utförandet

av normalskyddsrummen kan sänka anläggningskostnaderna.

Utredningen har utarbetat ett förslag till normalskyddsrum av modifierad

typ. Utgångspunkten har därvid varit att skapa ett skyddsrum, som till

minsta kostnad kan fylla rimliga krav på skydd mot såväl atomvapen som

konventionella vapen. Med hänsyn till att möjligheterna att erhålla förvarning

inför ett luftanfall numera bedömes som så osäkra att befolkningen

i vissa lägen mer eller mindre kontinuerligt måste uppehålla sig i

skyddsrummen och till alt kvardröjande radioaktiv strålning från stoftbeläggning

efter en atombombsdetonation också kan tvinga människorna att

stanna kvar i skyddsrummen flera dygn, anser utredningen det nödvändigt,

all utrymmet ökas, så att de skyddssökande kan beredas vila i skyddsrummen.

I den föreslagna typen av normalskyddsrum sättes utrymmet per per
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1957

son till 1 m2, dvs. dubbelt så stort som enligt nuvarande normer. Utredningen

föreslår därjämte, att gemensamma skyddsrum för två eller flera närbelägna

anläggningar eller byggnader skall kunna inrättas för ett större antal än

200 personer i varje skyddsrum. Möjligheter skall enligt utredningen finnas

att för skyddsrumsändamål utnyttja de byggnader, som i betraktande av

planlösning, användningssätt och kostnad ställer sig mest gynnsamma. Därvid

måste dock beaktas, framhåller utredningen, att i ett skyddsrum beläget

i byggnad med ett fåtal överliggande bjälklag riskerna för skador vid

fullträff av vanliga bomber mångfaldigas i förhållande till vad som kan förutses

beträffande skyddsrum anordnat under ett flertal bjälklag.

Inrättande av källarskyddsrum beräknas f. n. medföra en merkostnad per

skyddad person, som varierar mellan 100 kronor för de större skyddsrummen

(rymmande ca 150 personer) och 185 kronor för de mindre (rymmande

ca 50 personer). Medeltalet blir om hänsyn tages till den mest förekommande

skyddsrumsstorleken 140 kronor. Merkostnaden för ett skyddsrum

av föreslagen typ uppskattar utredningen till i genomsnitt 80 kronor

per person. Den redovisade kostnadsberäkningen avser skyddsrum för resp.

80, 125 och 300 personer.

Väsentliga förutsättningar för att skyddsrumskostnaden, oaktat utrymmet

per person fördubblats, skall bli så låg som nyss angivits är enligt utredningen,

att skyddsrummen inte göres alltför små och att utrymmena tillvaratas

bättre än vad nu i allmänhet är fallet. Dessa förutsättningar kan uppfyllas,

säger utredningen, endast om gemensamma skyddsrum för flera

hus får inrättas i större utsträckning än som nu är medgivet. Utredningen

föreslår därför, att det i 24 § 2 mom. civilförsvarslagen upptagna villkoret

för anordnande av gemensamma skyddsrum, nämligen att de anläggningar

eller byggnader varom fråga är ej lämpligen kan var för sig förses med

skyddsrum, får utgå.

Yttrandena

Emot den föreslagna lagändringen avseende gemensam m a skyddsr

u m har i princip endast överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Västernorrlands

län rest invändningar.

Överståthållarämbetet förklarar, att ämbetet, ej minst med hänsyn till

det försämrade läget i fråga om förvarningstid, inte kan ta på sitt ansvar att

tillstyrka att gemensamma skyddsrum utföres i större omfattning än hittills.

Såsom ytterligare skäl anföres, att svårigheterna att utnyttja terrängens och

byggnadens skydd ökar med skyddsrummets storlek samt att en person får

antas vara villigare att uppsöka och längre tid uppehålla sig i ett skyddsrum,

som ligger i samma hus som bostaden.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Västernorrlands län, som

också pekar på de problem av ekonomisk och juridisk art, vilka ofta uppstår

med gemensamma skyddsrum.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1957

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det angeläget att i samband med den

föreslagna uppmjukningen bestämmelser meddelas, som förhindrar att inrättandet

av skyddsrum vid större byggnadsföretag uppskjutes till en senare

byggnadsetapp. Länsstyrelsen i Gävleborgs län betonar vikten av att det

längsta gångavståndet till skyddsrum preciseras.

De sålunda anförda synpunkterna går delvis igen i fråga om skyddsrummens

maximala storlek.

Länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län biträder förslaget att

skyddsrum skall få rymma mer än 200 personer men varnar för en alltför

långt driven ökning av storleken. Den sistnämnda länsstyrelsen framhåller

sålunda i anledning av ett av normalskyddsrumsutredningen undersökt

projekt, att så stora skyddsrum som rymmer 900 personer mera

sällan bör tillåtas och anför som skäl härför att skyddet mot konventionella

vapen annars försvagas, att gångvägarna blir längre samt att människor

kan komma att känna sig obenägna att uppsöka skyddsrum med

så stora människoanhopningar.

Civilförsvarsutredningen, som också biträder förslaget i denna del, har

den uppfattningen då det gäller konventionella bomber, att storleken av

skyddsrummen förlusttekniskt sett inte spelar så stor roll, om blott skyddsrummet

är beläget under ett flertal bjälklag av betong, och att nackdelarna

ur psykologisk synpunkt av stora skyddsrum kan neutraliseras

genom en sektionering av skyddsrummen med kraftiga mellanväggar. Vid

anfall med atomvapen medför de stora skyddsrummen enligt civilförsvarsutredningen

enbart fördelar, frånsett det längre gångavståndet.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus och Västernorrlands län samt

civilförsvarsingenjörers förening finner det högsta antal personer för vilka

skyddsrummen må dimensioneras inte kunna nämnvärt ökas. De båda

sistnämnda anger gränsen 300 personer. Det är särskilt ökade risker vid

anfall med konventionella vapen, olägenheter i psykologiskt avseende och

de förlängda gångavstånden som åberopas mot ökningen av storleken.

Vidare påpekas att normalskyddsrumsutredningens eget material icke tyder

på att någon större besparing göres om skyddsrummen inrättas för mer

än 200 personer.

Överbefälhavaren och länsstyrelsen i Gävleborgs län avråder bestämt

från en ökning av det högsta antal personer, som skyddsrum får rymma,

överbefälhavaren menar att man tvärtom bör sträva efter att minska

anläggningarnas storlek, där så kan ske utan allvarliga ekonomiska olägenheter.

Som jämförelse nämner han i detta sammanhang att skyddsrummen

i Västtyskland avses rymma högst 50 per soner.

Mot den föreslagna ökningen av utrymmet per person till 1 m2 göres

ingen invändning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1951

Beslut om mj normalskijddsrumstyp

I brev till civilförsvarsstyrelsen den 3 januari 1957 har Kungl. Maj:t föreskrivit,

att normalskyddsrum från tidpunkt som bestämmes av styrelsen

skall utföras i huvudsaklig överensstämmelse med det av normalskyddsrumsutredningen

framlagda förslaget. I orter, som bedömes utgöra mål för

anfall med atomvapen och vilka orter Kungl. Maj :t efter förslag av styrelsen

senare fastställer, skall dock normalskyddsrummen ges ett förstärkt

utförande.

Inom civilförsvarsstyrelsen utarbetades f. n. nya anvisningar för det tekniska

utförandet av normalskyddsrum.

F astigliet sägarbidrag

Gällande bestämmelser

Enligt civilförsvarslagen förstås med allmänna skyddsrum sådana, som

är avsedda antingen för det allmänna civilförsvarets personal och verksamhet

eller för vägfarande och andra vilka uppehåller sig på allmän

plats eller för civilbefolkningen i ort eller del av ort som Konungen bestämmer

(22 §). Sistnämnda slag av skyddsrum, som här benämnes befolkningsskyddsrum,

skall vara fullträffsäkert. Därmed menas, att det

skall skydda mot omedelbar träffverkan av bomber och projektiler av

sådana typer, vilka antages komma till användning vid storanfall med

massinsats, samt att det skall erbjuda skydd mot övriga verkningar av

alla slags bomber och projektiler (23 §). Skyldighet att inrätta, utrusta

och underhålla befolkningsskyddsrum åligger kommunen (45 § 1 mom.),

som dock äger utfå statsbidrag med i regel 2/3 av kostnaden (48 §). Motsvarande

skyldighet i fråga om enskilda skyddsrum åligger ägaren till

den anläggning eller byggnad för vilken skyddsrummet är avsett (59 §

1 inom.). Kan skyddsbehovet för viss anläggning eller byggnad enligt

organisationsplan, som fastställes av länsstyrelsen, tillgodoses genom befolkningsskyddsrum,

äger länsstyrelsen befria fastighetsägaren från berörda

skyldighet (59 § 2 inom.). Har länsstyrelsen medgivit sådan befrielse

är ägaren pliktig att i stället utge bidrag till kommunen för skyddsrumskostnad

(fastighetsägarbidrag) med belopp högst motsvarande normalkostnaden

för anordnande av skyddsrum för anläggningen eller byggnaden.

Länsstyrelsen äger dock, då synnerliga skäl föreligger därtill, efter

civilförsvarsstyrelsens anvisningar medge befrielse från bidragsplikten. Konungen

bestämmer normalkostnaden för anordnande av skyddsrum samt

meddelar föreskrifter i övrigt rörande beräkningen av fastighetsägarbidraget

och dess erläggande (59 b §).

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1057

Föreskrifter i sistnämnda hänseenden har meddelats i 73 a § civilförsvar

skungörelsen. I 1 mom. av denna paragraf stadgas, att fråga om befrielse

från skyldigheten att inrätta, utrusta och underhålla enskilt skyddsrum

bör prövas innan ansökan om byggnadslov för ifrågavarande byggnad

upptages av byggnadsnämnden samt att länsstyrelsen skall ge vederbörande

byggnadsnämnd del av beslut om sådan befrielse. Enligt 2 mom.

åligger det i sin tur byggnadsnämnd att underrätta länsstyrelsen om meddelat

byggnadslov i fråga om byggnad, beträffande vilken befrielse medgivits

från berörda skyldighet. Erfordras ej byggnadslov för dylik byggnad,

skall i stället fastighetsägaren underrätta länsstyrelsen om byggnadsföretag,

som kan medföra skyldighet att utge fastighetsägarbidrag. Länsstyrelsen

bestämmer fastighetsägarbidragets storlek med hänsyn till antalet

skyddsplatser och med ledning av det normalkostnadsbelopp Kungl.

Maj:t bestämt för skyddsplats i orten samt med beaktande av omständigheterna

i övrigt. Fastighetsägarbidraget skall erläggas till vederbörande

kommun senast då anläggningen eller byggnaden slutbesiktigats eller, om

slutbesiktning ej erfordras, då den till någon del tages i bruk. Länsstyrelsen

må dock, då särskilda skäl föranleder därtill och nöjaktig säkerhet

ställes, medge anstånd med bidragets gäldande eller föreskriva att bidraget

skall erläggas genom avbetalningar. Å oguldet belopp erlägges ränta

efter fem procent om året. Uppskov med betalning av fastighetsägarbidrag

må medges för en tid av högst fem år eller vid synnerliga skäl högst tio

år. Det åligger länsstyrelsen att underrätta vederbörande kommun om

beslut angående fastställande av fastighetsägarbidrag samt beträffande

uppskov med bidragets erläggande. I 3 mom. samma paragraf stadgas

slutligen, att till kommun erlagt fastighetsägarbidrag skall till den del

som motsvarar statsbidraget till ifrågavarande befolkningsskyddsrum jämte

häremot svarande andel av erlagda räntebelopp utan dröjsmål redovisas

till länsstyrelsen.

Tillämpningen av bestämmelserna

Hittills har beslut meddelats om inrättande av 15 befolkningsskyddsrum,

nämligen i Stockholm (4), Katrineholm, Norrköping, Karlskrona, Malmö

(2), Hälsingborg, Göteborg (2), Borås, Örebro och Västerås med sittplatser

för tillsammans drygt 100 000 personer. Av dessa skyddsrum är

samtliga utom ett påbörjade, fyra redan nu praktiskt taget färdiga och

av återstoden beräknas flertalet bli färdiga under detta år.

Enligt från överståthållarämbetet och berörda länsstyrelser inhämtade

uppgifter bar i dessa städer dispens jämlikt 59 g 2 inom. civilförsvarslagen

meddelats samt fastighetsägarbidrag fastställts och erlagts i den omfattning

som framgår av följande tablå.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1957

Ort

Antal

dispenser

Fastighetsägar-

bidrag

Antal dispenser där

bidrag ej

fastställda

kr.

erlagda

kr.

fastställts

erlagts

Stockholm..........

15

95 600

80 600

12

13

Katrineholm........

7

74 200

42 840

_

3

Norrköping..........

5

140 000

_

_

5

Karlskrona..........

6

_

_

6

6

Malmö..............

3

_

_

3

3

Göteborg............

6

106 400

14 000

5

Örebro.............

5

_

_

5

5

Västerås............

7

102 620

26 040

5

Summa

54

518 820

163 480

26

45

I Hälsingborg och Borås har ännu inga dispenser av nämnda slag beviljats.

Av tablån framgår, att i de 54 fall, där dispens meddelats, har fastighetsägarbidrag

erlagts i 9 fall, därutöver fastställts i 19 fall och ännu ej

fastställts i 26 fall.

Förslag av civilförsvarsutredningen

Enligt civilförsvarsutredningens förslag avseende utrymningsplanläggningen

skall fastigheterna i de inre delarna av våra största städer, sedan

beredskapsutrymning och omflyttning av befolkningen från innerområden

till ytterområden skett, i princip icke användas för bostadsändamål. Befolkningsskyddsrum

borde enligt utredningen därför i fortsättningen byggas

för att i första hand tillgodose skyddsbehovet vid arbetsplatserna för

dem, som kunde bedömas efter omflyttning alltjämt vara sysselsatta i innerområdena.

Under sådan förhållanden ansåg utredningen det icke längre

motiverat att utkräva bidrag till kostnaderna för befolkningsskyddsrummen

av fastighetsägarna. Det syntes utredningen rimligt och följdriktigt, att

dispens också gavs från skyldigheten att utge fastighetsägarbidrag.

Civilförsvarsutredningens förslag i denna del tillstyrktes eller lämnades ''

utan erinran av alla andra remissinstanser än överståthållarämbetet samt

stadsfullmäktige i Stockholm och Borås. Svenska stadsförbundet intog dock

i sitt yttrande den ståndpunkten, att kostnaderna för skvddsrumsbyggandet

i sin helhet borde stanna på statsverket.

Överståthållarämbetet förklarade sig icke kunna förorda att fastighetsägarnas

hittillsvarande ekonomiska medverkan beträffande befolkningsskvddsrummen

upphörde men ansåg det böra övervägas, huruvida denna medverkan

kunde konstrueras efter andra linjer än de nuvarande.

Stadsfullmäktige i Stockholm och Borås menade, att kostnaderna för befolkningsskyddsrummen

helt borde bestridas av statsmedel. I det förstnämnda

yttrandet tillädes, att om den grupp fastighetsägare det här är fråga

om befrias från skyldigheten att utge bidrag till skyddsrumskostnaderna

så bör motsvarande belopp i stället täckas av statsmedel.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1957

De nya riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet

I den förut omnämnda propositionen nr 185 till 1956 års riksdag har,

som inledningsvis berörts, vissa riktlinjer uppdragits för det framtida

skyddsrumsbyggandet. Sedan riksdagen i huvudsak godtagit dessa riktlinjer

har genom lag den 7 december 1956 (nr 593) vissa ändrade bestämmelser

om skyddsrum utfärdats. Ändringarna, som trädde i kraft den 1

januari 1957, går bl. a. ut på att Konungen eller efter Konungens bemyndigande

civilförsvarsstyrelsen skall bestämma de områden och platser som

skall förses med enskilda skyddsrum samt att i samma ordning skall avgöras

huruvida skyldigheten att utrusta och underhålla befintliga enskilda

skyddsrum skall bibehållas i områden där plikten att nyinrätta sådana

skyddsrum kommer att upphöra.

De nya riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet innebär i stort sett följande.

Skyddsrum skall i princip även i fortsättningen inrättas i alla tätorter,

som kan betraktas som anfallsmål. I de mest utsatta orterna, i synnerhet

de där man måste räkna med risk för atomvapenanfall, skall i

innerområden och eljest särskilt riskfyllda delar endast bergrum eller

likvärdiga betongskyddsrum byggas. Dessa områden skall undantagas från

det enskilda skyddsrumsbyggandet och i den mån efter utrymning skyddsbehov

för civilbefolkningen inom samma områden förefinnes skall det

tillgodoses genom befolkningsskyddsrum. I övriga delar av nämnda orter

och i de mindre utsatta orterna skall skyddsrummen anordnas såsom

normalskyddsrum. Förläggningen och dimensioneringen av befolkningsskyddsrummen

bestämmes med hänsyn till den verksamhet, som under

krig skall fortgå i berörda särskilt riskfyllda områden. Detta innebär att

plats i skyddsrummen skall beräknas endast för det mycket begränsade

antal människor, som efter slutlig utrymning förutsättes finnas kvar i

dessa områden. Ä andra sidan avses platserna skola anordnas som liggplatser.

Fyra gånger så många personer kan därför få sittplats i skyddsrummen,

vilket blir av betydelse om de behöver tagas i anspråk innan den

slutliga utrymningen hunnit genomföras. De redan uppförda eller under

byggnad varande befolkningsskyddsrummen antages komma att fylla en

väsentlig uppgift även enligt de nya riktlinjerna. Det konstateras i propositionen,

att skyldigheten att erlägga fastighetsägarbidrag, vilken är avhängig

av plikten att inrätta enskilda skyddsrum, kommer att bortfalla

i de områden, där befolkningsskyddsrum anordnas.

Efter det förenämnda lag den 7 december 1956 (nr 593) utfärdats har

Kungl. Maj:t för så gott som alla län bestämt de tätorter, i vilka enskilda

skyddsrum skall inrättas. Ännu återstår dock att bestämma sådana särskilt

riskfyllda områden i de mest utsatta orterna, som enligt vad förut sagts

skall undantagas från denna skyldighet. Beslut härom avses skola meddelas

inom den närmaste tiden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1957

Departementschefen

Båda de frågor som jag här tagit upp till behandling berör kostnaderna

för anordnande av skyddsrum. Vad först angår gemensamma skyddsrum

så må enligt 24 § 2 mom. civilförsvarslagen sådant skyddsrum för två eller

flera närbelägna anläggningar eller byggnader visserligen redan nu inrättas

men endast om varje anläggning eller byggnad inte lämpligen kan var för

sig förses med skyddsrum. Såvitt framgår av förarbetena till lagrummet,

torde den omständigheten att skyddsrumskostnaderna skulle kunna avsevärt

nedbringas om gemensamt skyddsrum finge anordnas icke i och för

sig utgöra tillräckligt skäl för tillstånd härtill. Skulle kostnaderna för inrättande

av normalskyddsrum i något fall bli oskäligt höga, äger dock länsstyrelsen

enligt 28 § samma lag medge undantag från bestämmelserna om anordnande

av skyddsrum över huvud taget.

Den utredning som på föranstaltande av civilförsvarsstyrelsen verkställts

rörande möjligheterna att minska skyddsrumskostnaderna har visat, att

åtskilligt står att vinna om gemensamma skyddsrum får inrättas i större

utsträckning än vad nu är fallet, inte bara i form av minskade direkta

kostnader utan även därigenom att i en del hus lokaler kan friställas

för användning på ekonomiskt fördelaktigare sätt.

Jag anser, liksom de flesta remissmyndigheterna, att en viss uppmjukning

av ifrågavarande bestämmelse bör göras. Min ståndpunkt i denna fråga

grundar jag i första hand därpå, att det — som också framhållits i propositionen

nr 185/1956 — med hänsyn till de osäkra förvarningsmöjligheterna

och riskerna för skador av kvardröjande radioaktiv strålning från stoftbeläggning

efter en atombombsdetonation kan bli nödvändigt att människorna

uppehåller sig i skyddsrummen flera dygn i sträck. Utrymmet för

varje skyddssökande måste då för att medge vila ökas till åtminstone det

dubbla, mot vad som nu beräknas. Det är uppenbart, att svårigheterna därigenom

stegras, när det gäller att pg^sa in skyddsrummen i de särskilda

byggnaderna. Jag anser emellertid inte att sådan frihet bör gälla vid val

av skyddsrummets läge att det innebär ett uppgivande av det i 27 § civilförsvarslagen

upptagna kravet, nämligen att skyddsrum skall vara anordnat

på sådan plats att det utan tidsutdräkt kan uppnås av dem för vilka det är

avsett.

Stor betydelse vid bedömningen av förevarande fråga tillmäter jag också

det förhållandet, att man genom att vidga möjligheterna att inrätta gemensamma

skyddsrum kan nedbringa kostnaderna för skyddsrumsbyggandet.

I likhet med det stora flertalet remissinstanser kan jag dock inte på grundATal

av föreliggande utredning förorda att skyddsrummen dimensioneras

för ett väsentligt större antal personer än vad som nu är medgivet. Helt

uteslutet synes det mig vara att normalskyddsrum, såsom förutsättes i

vissa av utredningen undersökta projekt, skulle få inrättas för ända upp

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 10 år 1957

till 900 personer. Vad man däremot bör kunna tillåta är att de mindre och

per skyddsplats mest kostnadskrävande skyddsrummen i den mån det är

möjligt utan att efterge skäliga anspråk på skydd ersättes med större gemensamma

skyddsrum.

Jag föreslår därför, att 24 § 2 mom. civilförsvarslagen ändras så att gemensamma

skyddsrum må anordnas för två eller flera närbelägna anläggningar

eller byggnader, där det kan ske utan eftergivande av skäliga anspråk

på skydd mot skada av fientlig verksamhet.

Beträffande härefter frågan om fastighetsägarbidragen erlägges dessa av

ägare till anläggningar och byggnader såsom bidrag till det allmännas kostnader

för befolkningsskyddsrum i sådana fall, då vederbörande ägare befrias

från skyldigheten att inrätta skyddsrum för dem som vistas inom anläggningen

eller byggnaden, och dessas skydd i stället tillgodoses genom befolkningsskyddsrum.

Vid införandet av fastighetsägarbidragen avsåg man inte

bara att minska det allmännas kostnader för befolkningsskyddsrummen, i

vilket hänseende bidragen bedömdes få mindre betydelse, utan framför allt

att åstadkomma inbördes rättvisa i fråga om skyddsrumskostnaderna olika

fastighetsägare och hyresgäster emellan.

De nya riktlinjerna för skyddsrumsbyggandet går bl. a. ut på att befolkningsskyddsrum

skall byggas i första hand för dem som efter slutlig utrymning

blir kvar för att uppehålla även under krig oundgänglig verksamhet

i de särskilt riskfyllda delarna av de mest utsatta städerna samt att skyldigheten

att inrätta enskilda skyddsrum skall upphävas genom generella

beslut i de områden, där befolkningsskyddsrum anordnas. Fråga om dispens

som grundar bidragsplikt kommer alltså icke vidare upp i dessa områden,

sedan nämnda beslut meddelats.

Som berördes i propositionen nr 185/1956 uppstår emellertid vissa övergångsproblem

i sådana fall, då dispens från skyddsrumsbyggnadsskyldigheten

givits, innan det generella beslutet utfärdats. För dessa fall kan ifrågasättas

om vederbörande fastighetsägare rimligen bör bidraga till kostnaden

för befolkningsskyddsrum, som icke längre avses för hans fastighet eller

anläggning och som i ett beredskapsläge endast undantagsvis och ytterst

tillfälligt kan komma att användas till skydd för i denna boende eller sysselsatta

personer.

Problemfallen kan indelas i tre grupper, nämligen 1) dispens har beviljats,

men fastighetsägarbidrag har ännu ej bestämts; 2) bidraget har fastställts;

och 3) bidraget har även erlagts. I vissa av dessa fall torde skälighetsöverväganden

leda till att bidragsskyldigheten bör avlyftas, i grupperna 1) och 2)

genom befrielse från att utge bidrag och i grupp 3) genom återbetalning av

erlagt bidrag. Dispensfrågan skall enligt gällande föreskrifter prövas av

länsstyrelsen, innan ansökan om byggnadslov upptages av byggnadsnämnden.

Den som fått byggnadslov före generellt beslut om skyddsrumsskyl
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1957

dighetens upphörande bör i fråga om skyddsrumskostnaden i princip komma

i samma läge, oavsett om han erhållit dispens eller haft att inrätta

skyddsrum. Har byggnadslovet beviljats kort före det generella beslutet,

kan det antagas att den som inte fått dispens i många fall kan anpassa sina

byggplaner så att han ändock slipper bekosta skyddsrum. Den som i motsvarande

läge erhållit dispens bör då principiellt sett ha samma möjligheter

att undgå skyddsrumskostnaden. Svårigheten är att finna en lämplig norm

för avgränsning av de fall, där bidraget bör efterges. En utväg vore att anknyta

till bestämmelsen i 73 a § civilförsvarskungörelsen om när fastighetsägarbidraget

senast skall erläggas och sålunda låta bidragsplikten bestå

blott i de fall slutbesiktning skett eller, om sådan ej erfordras, anläggningen

eller byggnaden tagits i bruk, då det generella beslutet om skyddsrumsskyldighetens

upphörande meddelas. En sådan regel skulle vara enkel i

tillämpningen och medföra å ena sidan att fastighetsägarbidrag icke utkrävdes

i sådana fall där det skulle te sig särskilt stötande, och å andra sidan

att fastighetsägare, som fått dispens, icke i alltför stor utsträckning gynnas

framför övriga fastighetsägare.

Dispens kan ges inte bara från skyldigheten att inrätta enskilt skyddsrum

utan jämväl från plikten att utrusta och underhålla dylikt skyddsrum.

Även en dispens med sistnämnda innebörd medför skyldighet att utge fastighetsägarbidrag.

Åtminstone i ett fall har de ovan redovisade dispenserna

avsett underhållet. Allmänt beslut om skyddsrumsbyggnadsskyldighetens

upphörande synes icke i och för sig böra föranleda befrielse från eller återgång

av fastighetsägarbidrag i nu berörda fall. Enligt den nya ordningen

äger nämligen Konungen eller efter Konungens bemyndigande civilförsvarsstyrelsen

förordna, att utrustnings- och underhållsskyldigheten i fråga

om befintliga skyddsrum skall kvarstå inom område, där enskilda skyddsrum

icke vidare skall inrättas. Först om också underhållsplikten generellt

upphört, synes det böra komma i fråga att efterge fastighetsägarbidrag, som

endast avser underhållet. Eljest skulle de fastighetsägare som fått dispens

från underhållsskyldigheten bli alltför gynnade i förhållande till andra.

De i detta avsnitt hittills behandlade spörsmålen har avsett områden, där

skyddsrumsskyldigheten genom generellt beslut upphävs. Emellertid förefaller

det troligt, att vissa områden där skyddsbehovet enligt nuvarande

organisationsplan skall tillgodoses genom befolkningsskyddsrum inte kommer

att omfattas av sådant beslut. Avgörande för frågan hur man bör förfara

med de dispenser, som avser fastigheter inom dessa områden, synes

böra vara, vilken användning befolkningsskyddsrummen där skall få. Om

det är meningen, att skyddsrummet även i fortsättningen primärt skall tillgodose

skyddsbehovet för den inom dess upptagningsområde i fred bosatta

och verksamma befolkningen och i detta hänseende sålunda ersätta normalskyddsrummen,

synes skäl saknas för att efterge fastighetsägarbidragen.

Avses befolkningsskyddsrummet däremot skola primärt utnyttjas allenast

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1957

15

av personer, som efter slutlig utrymning är verksamma inom området och

alltså icke av alla dem som i fred är bosatta eller sysselsatta där, bör det

i princip kunna ifrågakomma att efterskänka eller återbetala bidragen.

Eftersom ett återbetalande eller efterskänkande av fastighetsägarbidrag

av förut anförda skäl bör grundas på skälighetsöverväganden, synes det

följdriktigast att omständigheterna i varje särskilt fall upptas till prövning,

därvid frågan om de redan inrättade eller under byggnad varande befolkningsskyddsrummens

framtida användning blir av väsentlig betydelse. Det

är icke möjligt att redan nu ta ställning till varje enskilt befolkningsskyddsrums

utnyttjande efter de nya riktlinjerna. Ett sådant ställningstagande

måste föregås av vissa utredningar, som ännu icke hunnit slutföras.

I avvaktan på att berörda prövning av de enskilda fallen kan komma till

stånd bör länsstyrelserna beredas möjlighet att medge anstånd med erläggandet

av redan fastställda fastighetsägarbidrag (förenämnda grupp 2)

utan iakttagande av de bestämmelser härutinnan, som meddelats i 73 a § 2

mom. civilförsvarskungörelsen. Konungen torde med stöd av 59 b § sista

stycket civilförsvarslagen kunna utfärda erforderliga föreskrifter för att

möjliggöra sådant anståndsbeslut.

I de fall där dispens meddelats men fastighetsägarbidrag ännu ej fastställts

(förenämnda grupp 1) och dispensen avser skyldighet att inrätta

skyddsrum för anläggning eller byggnad belägen inom område, som inbegripes

i generellt beslut om skyddsrumsbyggnadsskyldighetens upphörande,

torde dock befrielse från bidragsplikten böra medges utan prövning av

omständigheterna i det särskilda fallet. Det synes nämligen över huvud

taget inte böra komma i fråga att fastställa fastighetsägarbidrag, då grunden

för bidragsplikten bortfallit. I propositionen nr 185/1956 anfördes, att

länsstyrelserna med stöd av 59 b § andra stycket civilförsvarslagen torde

kunna medge befrielse från bidragsplikten i dessa fall. Vid lagrummets tillkomst

synes man emellertid enligt förarbetena närmast haft i åtanke sådana

skäl för befrielsen, som hänför sig till omständigheterna i det enskilda fallet.

För att klart markera, att hinder icke föreligger att befria från bidragsplikten

även på här åsyftade principiella grunder, bör lagrummet ändras på

det sättet, att den däri angivna förutsättningen för befrielse, nämligen att

synnerliga skäl skall föreligga, får utgå. Länsstyrelsens befogenhet att medge

befrielse från bidragsplikten är visserligen därefter begränsad allenast av att

länsstyrelsen har att följa av civilförsvarsstyrelsen härutinnan utfärdade

allmänna anvisningar. Någon olägenhet härav synes dock icke behöva

befaras, i synnerhet som bestämmelserna om fastighetsägarbidrag endast undantagsvis

kommer att bli tillämpliga, sedan sådana generella beslut jag

förut talat om meddelats i avsedd utsträckning.

En reglering i enlighet med vad sålunda föreslagits får till följd att vederbörande

kommun går miste om det belopp som motsvarar kommunandelen i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1957

de fastighetsägarbidrag vilka efterges. Vad beträffar de fall jag sist behandlat,

där dispens meddelats men fastighetsägarbidrag ännu ej fastställts,

föreslog 1953 års civilförsvarsutredning i det betänkande, som låg till grund

för propositionen nr 185/1956, att i avvaktan på lagändring allmänna

anvisningar om befrielse från bidragsplikten skulle utfärdas. Berörda kommunförbund

gjorde i sitt yttrande över betänkandet intet förbehåll om

ersättning till kommunerna för den inkomstminskning, som skulle bli

följden av en reglering i enlighet med nämnda förslag. Den ekonomiska

betydelsen för varje kommun av den föreslagna åtgärden torde också vara

ringa. Jag anser det därför inte behöva övervägas någon gottgörelse till

kommunerna i samband med det nu aktuella eftergivandet av fastighetsägarbidrag.

Som nyss antytts bör civilförsvarslagen i ifrågavarande hänseende på ett

mera definitivt sätt än vad här åsyftas anpassas till det nya läget. Detta synes

emellertid kunna anstå till dess i anledning av civilförsvarsutredningens

slutbetänkande andra ändringar i lagen måste göras. Innan fastighetsägarbidragen

efterges i de fall där en särskild prövning förutsättes, kommer

kommuner och andra berörda att i samband med yttrande över sistnämnda

betänkande ånyo få göra sin mening hörd om den nya ordningen.

De ändringar i 24 § 2 mom. och 59 b § civilförsvarslagen, som jag sålunda

nu föreslår, torde böra träda i kraft den 1 juli 1957.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över bifogade

inom inrikesdepartementet upprättade förslag1 till lag om ändring i civilförsvarslagen

den 15 juli 1944 (nr 536) måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Birgit Strand

1 Detta förslag, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

utelämnats.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 1957

17

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 6 februari

1957.

Närvarande:

justitieråden Walin,

Sjöwall,

Hagbergh,

regeringsrådet Klackenberg.

Enligt lagrådet den 5 februari 1957 tillhandakommet utdrag av protokoll

över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

25 januari 1957, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 19H

(nr 536).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn S. Nordlund.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Torsten Johansson 2

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 70

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1957

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 februari

1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell,

Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och finansdepartementen

anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund,

lagrådets den 6 februari 1957 avgivna utlåtande över det den 25 januari

1957 till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen

den 15 juli 1944- (nr 536) samt hemställer att förslaget, som av lagrådet

lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven-Erik Husberg

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 57

702401

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:147 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m. a1 i texten
  2. 2LU 1957:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 a1 i texten