Sök i Ratio Lex

Angående utbyggnad av den medicinska utbildningsorganisationen, m. m

1957-03-01 · 62 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 60 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:91, Angående utbyggnad av den medicinska utbildningsorganisationen, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

1

Nr 91

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utbyggnad av

den medicinska utbildningsorganisationen, m. m.;

given Stockholms slott den 1 mars 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas det betänkande med förslag och utredning

rörande utökning av antalet kliniska utbildningsplatser för blivande läkare,

vilket avgivits av 1955 års läkarutbildningsutredning.

Slutlig ståndpunkt tages ej till föreliggande fråga i hela dess vidd, då

beredningen av densamma ännu ej helt avslutats. Övervägande skäl har nu

befunnits tala för att frågan om ökning av utbildningskapaciteten löses

genom att en ny medicinsk läroanstalt, omfattande propedeutisk och klinisk

utbildning, inrättas i Umeå. Innan ett definitivt ställningstagande kan

ske erfordras bland annat överläggningar med företrädare för Västerbottens

läns landsting och Umeå stad rörande vissa frågor, som äger samband med

inrättande av den avsedda nya läroanstalten. Den fortsatta beredningen av

ärendet avses att bedrivas i sådan takt, att principproposition i ämnet kan

föreläggas årets riksdag under höstsessionen.

Då under alla förhållanden propedeutisk undervisning under läsåret

1957/58 måste anordnas för det ökade antal medicine studerande, som påbörjade

sina studier höstterminen 1955, föreslås, att antalet propedeutiska

1 — Bihan g till riksdagens protokoll 1967. 1 samt Nr 91

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

utbildningsplatser vid befintliga medicinska lärosäten ökas med sammanlagt

65. För anordnande av nu ifrågavarande propedeutiska undervisning

m. m. begäres en medelsanvisning av 1 148 000 kronor.

I propositionen föreslås vidare, att en professur i ortopedi inrättas vid

universitetet i Göteborg från och med nästa budgetår.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 91 år 1957

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson,

Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, fråga om utbyggnad

av den medicinska utbildningsorganisationen, m. m. och anför därvid

följande.

I. Inledning

I propositionen 1954: 212 angående reformering av läkarutbildningen förordade

jag, att det årliga intaget av medicine studerande skulle från och

med läsåret 1955/56 ökas från 310 till 342, innebärande en ökning vid karolinska

institutet med 6 till 118, vid universitetet i Uppsala med 16 till

80 och vid universitetet i Lund med 10 till 74 samt oförändrad intagning

av 70 studerande vid universitetet i Göteborg. Detta förslag till intagning

baserades på det antal utbildningsplatser, som beräknas stå till förfogande

för den propedeutiska utbildningen — det tredje studieåret enligt den i propositionen

föreslagna nya studieordningen — och den därefter följande

kliniska utbildningen. Antalet propedeutplatser hade beräknats till sammanlagt

325, varav 120 i Stockholm, 60 i Uppsala, 70 i Lund—Malmö och

75 i Göteborg. Med hänsyn till avgången under de två första studieåren

ansåg jag intagningen kunna göras något större än antalet propedeutplatser.

I propositionen berörde jag jämväl frågan om en framtida ytterligare utökning

av det årliga intaget av studerande vid de medicinska lärosätena

utöver den av mig föreslagna. Jag erinrade därvid om de möjligheter härför,

som komme att föreligga i samband med realiserandet av nybyggnadsplanerna

för vissa teoretiska institutioner vid dåvarande medicinska högskolan

i Göteborg. Då de planerade göteborgsinstitutionerna toges i anspråk,

anförde jag, måste utredning komma till stånd angående tillgången

på kliniska utbildningsplatser för det ökade elevantalet, och en översyn av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 91 år 1957

läget vid de övriga läroanstalterna torde därvid bli nödvändig. I samband

därmed syntes möjligheten att förlägga någon del av den kliniska utbildningen

till sjukhus i Norrland böra beaktas.

I vissa vid 1954 års riksdag väckta motioner framställdes förslag om åtgärder

i syfte att genom inrättande av en ytterligare medicinsk läroanstalt

eller på annat sätt tillgodose behovet av ökade utbildningsplatser för medicinare.

Statsutskottet anslöt sig i sitt utlåtande 1954: 191, vilket vann riksdagens

bifall, till den av mig föreslagna ökade intagningen av medicine studerande.

Av vissa i motionerna I: 91 och II: 132 samt I: 543 och II: 700 återgivna,

av medicinalstyrelsen lämnade uppgifter om antalet innevånare per

läkare i tio olika länder framgick enligt utskottets mening att ett starkt

framträdande behov av ytterligare läkare i vårt land förelåge. Detta behov

torde, såvitt utskottet kunde finna, komma att göra sig än mera kännbart

efter sjukvårdsreformens ikraftträdande den 1 januari 1955. Bedömandet

av vilka åtgärder som borde vidtagas för en ökning av läkarproduktionen

försvårades emellertid enligt utskottets mening av osäkerhet i fråga

om behovets såväl storlek som varaktighet. Med hänsyn härtill och i betraktande

jämväl av de betydande kostnader, som vore förknippade med

upprättandet av ytterligare en fullständig medicinsk högskola, fann sig utskottet

icke böra tillstyrka utredning härom. Däremot ansåg utskottet, att

i motionerna I: 543 och II: 700 skisserad organisation för en medicinsk läroanstalt,

förlagd till Norrland, skulle kunna möjliggöra en relativt snabb

ökning av den medicinska utbildningskapaciteten och tillika besitta den

elasticitet, som i föreliggande situation syntes önskvärd. Utskottet förordade,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om en

skyndsam och förutsättningslös utredning rörande inrättande av en medicinsk

läroanstalt av i de sistnämnda motionerna angiven typ samt angående

den i motionen II: 714 berörda frågan om förläggning av den kliniska utbildningen

till landsortslasarett. I samband härmed borde jämväl enligt

vad utskottet uttalade förutsättningarna för ett ökat intag vid de förefintliga

teoretiska institutionerna vid våra medicinska högskolor upptagas

till närmare bedömande.

Vid anmälan i propositionen 1955: 142 av frågan om ökad utbildning av

läkare förordade jag — närmast som en provisorisk åtgärd i avvaktan på

att möjligheter om några år komme att föreligga att öka intagningen av

medicine studerande vid universitetet i Göteborg från 70 till 120 per år

— att det årliga intaget av medicine studerande vid universitetet i Lund

skulle ökas till 110 frän och med läsåret 1955/56. Jag ansåg vidare påkallat,

att möjlighet bereddes ytterligare ett 30-tal studerande att påbörja sin läkarutbildning

under nämnda läsår. Jag framhöll, att det torde vara möjligt

att utöka antalet studerande vid karolinska institutet — utöver vad tidigare

beslutats — med åtminstone 20 per år i de ämnen, som ingår i medi
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

cine kandidatexamen enligt den nva studieordningen, och förklarade mig

ha för avsikt att låta undersöka, om intagningen vid institutet kunde ökas

därutöver, om det vore möjligt att ytterligare något öka intagningen vid

universitetet i Uppsala och om man redan nu kunde vidtaga någon ökning

av intagningen vid universitetet i Göteborg, i syfte att vid dessa läroanstalter

ernå en ökad intagning — utöver tidigare beslutad — av omkring

30 medicine studerande från och med läsåret 1955/56. Om det skulle visa

sig att möjligheterna begränsade sig till en ökad intagning av endast omkring

20, ansåg jag, att man jämväl borde bereda högst tio svenska studerande

tillfälle att nämnda läsår påbörja grundläggande läkarutbildning i

Schweiz.

Hur den fortsatta utbildningen efter medicine kandidatexamen skulle

kunna ordnas vid den förordade ökade läkarutbildningen utgjorde enligt

min mening ett ej så lättlöst problem. Jag utgick emellertid från att det på

ett eller annat sätt skulle kunna lösas till höstterminen 1957, då det ökade

medicinarintaget första gången krävde större platstillgång för utbildningen

efter medicine kandidatexamen. Jag förklarade mig ha för avsikt att inom

en nära framtid utverka tillstand att tillkalla sakkunniga för att verkställa

den av riksdagen begärda, i det föregående omnämnda utredningen

rörande inrättande av en för den kliniska utbildningen avsedd, till Norrland

förlagd medicinsk läroanstalt. I de sakkunnigas uppdrag borde, anförde

jag vidare, även ingå att utreda frågan om fortsatt utbildning efter

medicine kandidatexamen av det ökade antal studerande, som enligt vad

jag föreslagit skulle påbörja sina medicinska studier läsåret 1955/56.

Genom beslut den 31 mars 1955 bemyndigade Kungl. Maj:t mig att tillkalla

högst sex sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag

rörande utökning av antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser

för medicinare.

Med anledning härav tillkallade jag samma dag såsom sakkunniga för

nämnda ändamål byråchefen i ecklesiastikdepartementet T. S. Arén, fältläkaren

P. G. Lundgren, numera regeringsrådet B. A. Nevrell, professorn

vid universitetet i Göteborg M. O. Odin, professorn vid universitetet i Uppsala

B. A. Rexed och kommunalnämndsordföranden J. F. Strandlund samt

uppdrog åt Nevrell att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.

Genom beslut den 29 april 1955 bemyndigade Kungl. Maj:t mig att för

ifrågavarande ändamål tillkalla ytterligare två sakkunniga. Med anledning

härav tillkallade jag samma (lag hemmansägaren, landstingsmannen B. A.

Clausén och lasarettsläkaren A. A. Odelberg.

De sakkunniga antog benämningen 1955 års läkarutbildning sutredning.

I direktiven för de sakkunniga anförde jag bland annat:

De sakkunniga bör i första hand utreda och avgiva förslag till åtgärder

för att bereda ytterligare ett 60-tal medicine studerande — utöver vad som

tidigare planerats — tillgång till utbildning under det propedeutiska året.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

Med hänsyn till att undervisning i farmakologi äger rum under sagda år

och då farmakologiska institutioner endast finnes i Uppsala, Stockholm,

Göteborg och Lund, torde det bli erforderligt att tillgodose behovet av ytterligare

propedentplatser genom ökning av kapaciteten vid nuvarande medicinska

lärosäten.

Vad beträffar den kliniska utbildningen bör de sakkunniga utreda, hur

det ökade behovet av kliniska utbildningsplatser lämpligen bör tillgodoses.

Frågan om inrättande av en för den kliniska utbildningen avsedd, till Norrland

förlagd medicinsk läroanstalt, bör därvid komma under närmare bedömande.

Vid bifall till vad jag tidigare förordat skall 408 studerande påbörja sina

medicinska studier läsåret 1055/56. Fn utbildning av denna omfattning har

föreslagits i syfte att så snart som möjligt råda bot på den nu aktuella läkarbristen.

De sakkunniga kan självfallet icke undgå att även komma in på

frågan om det framtida läkarbehovet och den på längre sikt erforderliga

utexaminationen av läkare. Resultatet av de undersökningar rörande behovet

av arbetskraft för olika grenar av den offentliga verksamheten under

det närmaste årtiondet som inom en snar framtid torde komma att framläggas

av 1949 års arbetskraftsutredning torde härvid bli av betydelse för

de sakkunnigas bedömning.

I ett den 29 augusti 1956 dagtecknat betänkande (SOU 1956: 54) har de

sakkunniga framlagt utredning och förslag rörande utökning av antalet

kliniska utbildningsplatser för blivande läkare. Särskilda yttranden har

avgivits av ledamöterna Clausén och Lundgren.

Över betänkandet har utlåtanden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan, statskontoret, kanslern

för rikets universitet, länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus, Göteborgs och

Bohus, Västemorrlands, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens län,

direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala, kommittén för översyn

av hälso- och sjukvården i riket, svenska landstingsförbundet, svenska

stadsförbundet, svenska läkaresällskapet, Sveriges läkarförbund och Sveriges

förenade studentkårer. Universitetskanslern har överlämnat yttranden

från de större konsistorierna och medicinska fakulteterna vid universiteten

samt från lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet. Vid

länsstyrelsernas utlåtanden har fogats yttranden från lokala statliga organ,

vederbörande landstings förvaltningsutskott och andra kommunala organ

samt enskilda organisationer.

Läkarutbildningsutredningen har i sitt betänkande efter vissa överväganden

rörande framtida läkartillgång och läkarbehov framlagt två alternativ

för tillgodoseende av det ökade behov av utbildningsplatser, som föranledes

av den år 1955 beslutade ökningen av intagningen. Enligt det ena alternativet,

benämnt »Befintliga lärosäten», skall de erforderliga nya propedeutiska

och kliniska utbildningsplatserna anordnas vid de nuvarande medicinska

läroanstalterna. Enligt det andra alternativet, benämnt »Norrland»,

skall de erforderliga nya propedeutiska utbildningsplatserna anordnas vid

nuvarande medicinska utbildningsanstalter, medan av de erforderliga nya

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition nr 91 år 1957

kliniska utbildningsplatserna 25 skall anordnas vid medicinska fakulteten

i Göteborg och 40 vid en enbart klinisk utbildningsanstalt i Norrland. Utredningens

majoritet förordar alternativet »Befintliga lärosäten», medan

ledamoten Lundgren ansluter sig till alternativet »Norrland», dock med

den modifikationen att läroanstalten därstädes föreslås skola efter en

kortare övergångsperiod omfatta även propedeutisk undervisning.

I remissyttrandena har framförts starkt divergerande uppfattningar beträffande

de olika huvudförslag, som framlagts i betänkandet.

Beredningen inom ecklesiastikdepartementet av frågan hur det erforderliga

antalet nya propedeutiska och kliniska utbildningsplatser bör definitivt

anordnas har på grund av frågans i vissa avseenden komplicerade

natur icke hunnit helt slutföras. Erforderliga anordningar för den propedeutiska

undervisningen under läsåret 1957/58 av det ökade antal studerande,

som påbörjade sina studier höstterminen 1955, måste emellertid vidtagas.

Förslag till dylika anordningar torde därför nu böra föreläggas riksdagen.

I det följande kommer jag att först lämna en sammanfattande redogörelse

för de i betänkandet framlagda alternativa förslagen samt däröver avgivna

remissyttranden. I anslutning därtill kommer jag att uttala mig om hur

jag — efter den beredning av ärendet som nu medhunnits — anser att

frågan om anordnande av ökat antal propedeutiska och kliniska utbildningsplatser

på längre sikt närmast bör lösas. Därefter kommer jag att

behandla frågan om anvisande för budgetåret 1957/58 av erforderliga medel

för den propedeutiska undervisningen av det ökade antal medicine studerande,

som påbörjade sina studier höstterminen 1955.

I årets statsverksproposition (VIII ht; p. 86) anmälde jag ett av universitetskanslern

i anslagsäskandena för Göteborgs universitet framställt förslag

om inrättande från och med nästa budgetår av en professur i ortopedi

vid universitetet men förklarade mig på anförda skäl då icke beredd att

taga slutlig ställning till detta förslag. Med anledning av en härefter av

kanslern gjord framställning torde jag ånyo få anmäla detta ärende.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 91 år 1957

II. Ökning av antalet propedeutiska och

kliniska utbildningsplatser

A. Läkarutbildningsutredningen

Framtida läkartillgång och läkarbehov

För att besvara frågan huruvida de hittills vidtagna åtgärderna för en

ökad utbildning av läkare blir till fyllest för kommande behov är det, framhåller

utredningen, av vikt att känna till vilket antal läkare som blir resultatet

av den av 1955 års riksdag beslutade årliga intagningen av 408 medicine

studerande. 1949 års arbetskraftsutredning har beräknat läkarantalet

fram till år 1970. Med hänsyn till läkarnas långa utbildningstid kräver

emellertid en planering av utbildningsanstalterna kännedom om tillgången

på betydligt längre sikt. Utredningen har därför med utgångspunkt i det

beslutade intaget vid de medicinska utbildningsanstalterna låtit statistisk

expertis beräkna antalet läkare fram till år 1990.

Enligt dessa beräkningar skulle antalet läkare under 65 år med ett oförändrat

intag år 1970 uppgå till 8 390, år 1980 till 10 230 och år 1990 till

11 685. I fortsättningen skulle ökningen av läkarkåren så småningom avstanna

och läkarkåren bli konstant. Enligt av Sveriges läkarförbund i remissyttrande

över 1949 års arbetskraftsutrednings betänkande gjorda beräkningar

skulle detta läge uppnås strax efter år 2 000, då antalet läkare,

67 år och yngre, skulle vara cirka 14 000.

Utredningen framhåller de vanskligheter som är förknippade med uppgörandet

av mera exakta prognoser för läkarbehovet och diskuterar olika

faktorer, som i olika grad påverkar eller skapar detta behov. Sålunda diskuteras

befolkningsutvecklingen, förändringar inom sjukvårdsorganisationen,

medicinens utveckling samt de ekonomiska och politiska aspekterna på

sjukvårdens utveckling. En redogörelse lämnas för tidigare prognoser rörande

läkarbehovet. Efter att ha diskuterat olika möjliga typer av prognos för

det framtida läkarbehovet kommer utredningen in på frågan om prognosperiodens

längd. Då man enligt utredningens mening torde få räkna med att

intagningen till de medicinska läroanstalterna icke kommer att ändras före

1965, får man vid en utbildningstid på cirka 7 år anse tillgången på läkare

vara känd till omkring 1970, fram till vilken tidpunkt 1949 års arbetskraftsutrednings

prognos kan tas som utgångspunkt för en bedömning av

läkarbehovet. Då intagningen av studerande icke torde böra bestämmas på

kortare sikt än för en tioårsperiod, skulle enligt utredningens uppfattning

en bedömning av elevintaget till de medicinska läroanstalterna under åren

1965—75 kunna ske med hjälp av en prognos för läkarbehovet under 70-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

talet och början av 80-talet. För läkarutbildningsutredningens del kunde

således problemet sägas vara att i första hand få en prognos, som anger

läkarbehovet under decenniet 1970—1980. Då en planering emellertid inte

gärna bör göras med tanke på alltför korta perioder, skulle det, framhåller

utredningen, vara mycket önskvärt om läkarbehovet kunde klarläggas även

under decenniet 1980—1990 och naturligtvis gärna även under decenniet

1990—2000, om detta vore möjligt. Ur läkarutbildningsutredningens synpunkt,

påpekar utredningen, ligger således prognosperioden i första hand

15—25 år framåt i tiden och i andra hand 25—45 år framåt.

Som en sammanfattning av den förda diskussionen konstaterar utredningen,

att ett stort antal faktorer av mycket varierande karaktär samverkar

till det aktuella sjukvårdsbehovet och läkarbehovet. Dessa behov

kan med viss sannolikhet beräknas under den närmaste framtiden, men

situationen i en tidsperiod längre avlägsen än 10 ä 15 år framåt i tiden är

svårbedömd. En prognos för läkarbehovet på så lång sikt blir snarast beroende

på de planer för sjukvårdens utveckling, som statliga och kommunala

myndigheter och organisationer bestämmer sig för att försöka realisera.

Då det sålunda enligt utredningens mening är synnerligen vanskligt att

göra mera exakta prognoser för läkarbehovet efter 1970, har utredningen

ansett sig böra ta arbetskraftsutredningens prognos för 1965 som utgångspunkt

för den fortsatta diskussionen. Enligt läkarutbildningsutredningens

mening har intet framkommit i diskussionen kring läkarbehovet vilket

skulle utvisa, att vårt land icke behöver höja sitt läkarantal till 8 500 yrkesverksamma

läkare. Då ett behov av detta antal läkare torde föreligga

senast 1970, måste man enligt utredningens mening inrikta sig på att vid

tidpunkten i fråga uppnå detta läkarantal. Under sådana förhållanden kan

det icke ifrågakomma, att man nu skulle minska intagningen till de medicinska

utbildningsanstalterna under det antal som för närvarande tas emot,

d. v. s. 408 per år. Man måste också förutsätta, att denna intagning utan

minskning fortsätter till inemot år 1965.

Huruvida en ändring av intagningen bör ske 1965 är enligt läkarutbildningsutredningen

för tidigt att yttra sig om, då en rättvisande prognos för

läkarbehovet under 1970-talet nu ej kan utformas. En sådan prognos bör

emellertid enligt utredningens mening utarbetas under åren närmast före

1965. Denna prognos kan utgöra förutsättningen för statsmakternas beslut

senast 1965 rörande storleken av intagningen av elever vid de medicinska

läroanstalterna för tiden därefter.

Förutsättningar och kostnader för en utökning av antalet utbildningsplatser

vid befintliga lärosäten

Enligt statsmakternas beslut skall fr. o. m. läsåret 1955/56 det årliga intaget

av medicine studerande vid de olika lärosätena utgöra i Uppsala 90,

i Lund Hd, i Stockholm U58 och i Göteborg 70. Enligt vad erfarenheterna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts ''proposition nr 91 år 1957

visat sker regelmässigt under studietiden fram till medicine kandidatexamen

en viss avgång, vilken av 1948 års läkarutbildningskommitté uppskattades

till 5—10 procent av årsintaget. Läkarutbildningsutredningen har

räknat med den lägre av dessa siffror. Om den fortsatta utbildningen förutsättes

ske, där intagningen ägt rum, skulle enligt utredningens beräkningar

behovet av utbildningsplatser under det propedeutiska året och den fortsatta

kliniska utbildningen bli i Uppsala 86, i Lund 105, i Stockholm 132

och i Göteborg 67 eller tillhopa 390 platser.

Då undervisning i bakteriologi, patologi och farmakologi äger rum under

det propedeutiska året och institutioner för samtliga dessa ämnen endast

finns i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg har — anför utredningen

— propedeutplatserna i enlighet med direktiven ansetts böra beredas vid de

nuvarande medicinska lärosätena.

Utredningen har funnit det möjligt att under det propedeutiska året bereda

utbildningsplatser vid samtliga lärosäten åt det antal studerande, som

svarar mot årsintaget vid respektive lärosäten. Att under den fortsatta kliniska

utbildningen meddela undervisning åt ett motsvarande antal studerande

har enligt utredningens åsikt däremot visat sig bereda större svårigheter.

Utredningen har sålunda med hänsyn till patientmaterialet i Uppsala

ansett att undervisning där lämpligen bör meddelas åt högst 80 studerande.

I Lund—Malmö har utredningen funnit högst 90 studerande kunna beredas

plats utan ett ökat utnyttjande av Malmö stads sjukhus. Eftersom

undervisning i vissa ämnen ingår såväl i propedeu t undervisningen som i den

fortsatta kliniska utbildningen, bör man enligt utredningens mening vid

valet av alternativ för fördelningen av eleverna mellan de befintliga lärosätena

undvika ett byte av lärosäte efter propedeutiska året. Utredningen

anser därför, att man icke bör räkna med fler än 80 studerande i Uppsala

och 90 studerande i Lund—Malmö vare sig under det propedeutiska året

eller under den efterföljande kliniska utbildningstiden. I Göteborg är de

nya klinikerna vid Sahlgrenska sjukhuset planerade för 100 studerande och

utredningen har jämväl funnit det möjligt att i avvaktan på slutförandet

av pågående nybyggnadsarbeten där åstadkomma en godtagbar anordning

i syfte att fr. o. m. höstterminen 1957 tillskapa samma antal propedeutplatser.

Då de årliga kostnaderna för en ökning av antalet utbildningsplatser

under medicine licentiatstudierna i Stockholm från redan beslutade 120

till 132 skulle bli betydande och relativt sett större än vid övriga lärosäten

samt då en sådan ökning icke skulle onödiggöra en ökning vid något av de

övriga lärosätena utan endast medföra en med ett tiotal studerande reducerad

sådan, har utredningen stannat för att räkna med oförändrat antal

utbildningsplatser i Stockholm.

Därest utökningen av antalet utbildningsplatser under det propedeutiska

året och den fortsatta kliniska utbildningen till 390 i sin helhet anses böra

komma till stånd vid befintliga lärosäten, bör densamma således enligt ut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 91 år 1957

redningens mening åstadkommas genom en ökning av antalet utbildningsplatser

till i Uppsala 80, i Lund 90 och i Göteborg 100 medan antalet utbildningsplatser

i Stockholm bibehålies vid 120.

Utredningen framhåller att en utökning av antalet utbildningsplatser förutsätter

en ökning av lärarkrafterna och en förstärkning av den tekniska

och administrativa personalen vid de berörda undervisningsanstalterna. I

sitt betänkande har utredningen framlagt detaljerade förslag — åtföljda

av kostnadsberäkningar — beträffande förstärkning av lärarkrafter och annan

personal samt beträffande medelsanvisningar till materiel och utrustning.

Härjämte har utredningen redovisat kostnaderna för erforderliga byggnads-

och omändringsarbeten. Av den sammanfattande kostnadsberäkning

som utredningen upprättat framgår, att utredningen beräknat den årliga

kostnadsökningen för en utökning av utbildningsplatserna vid befintliga lärosäten

till cirka 2 miljoner kronor, varav för avlöningar cirka 1 750 000 kronor

och för materiel cirka 250 000 kronor. Härtill kommer engångskostnader

med tillhopa 458 600 kronor, varav för byggnads- och omändringsarbeten

109 100 kronor och för utrustning 349 500 kronor.

Förutsättningar och kostnader för anordnande av en klinisk utbildningsanstalt

i Norrland

Läkarutbildningsutredningen erinrar om den av Norrlandskommittén i

betänkandet angående ett rikssjukhus i Norrland förda diskussionen om

förläggningsorten för ett norrländskt centralsjukhus (SOU 1947: 70).

De av Norrlandskommittén tillämpade utgångspunkterna för bedömande

av frågan om förläggningsort för ett norrländskt centralsjukhus synes

enligt läkarutbildningsutredningens mening vara relevanta, även när det

gäller att bedöma frågan om förläggningen av en klinisk utbildningsanstalt

till Norrland. Utredningen anser i likhet med Norrlandskommittén att

Sundsvall och Umeå uppfyller de angivna förutsättningarna, men anser att

därutöver jämväl Boden med nämnda utgångspunkter numera synes kunna

komma i fråga.

Utredningen erinrar om att behovet av ytterligare utbildningsplatser under

det propedeutiska året, såsom i utredningens direktiv framhållits, måste

tillgodoses genom ökning av kapaciteten vid befintliga medicinska lärosäten

med hänsyn till att undervisningen i farmakologi äger rum under sagda år

och då farmakologiska institutioner endast finns i Uppsala, Lund, Stockholm

och Göteborg. Ej heller de kliniskt-bakteriologiska och patologiska

laboratorier, som finns vid vissa av de undersökta lasaretten, kan enligt

utredningens mening anses tillräckliga för undervisning i ämnena bakteriologi

och patologi. Nybyggnader av en helt annan storleksordning skulle

därför enligt utredningens uppfattning bli erforderliga, därest den till det

propedeutiska året hänförliga undervisningen skulle förläggas till något av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1957

Norrlandssjukhusen. Anordnandet av en propedeutisk undervisning i Norrland

skulle således praktiskt taget erfordra tillkomsten av tre nya teoretiska

institutioner med tillhörande utrustning och personal. En jämförelse

med Stockholm och Göteborg, de orter på vilka dylika institutioner senast

uppförts eller är under uppförande, framhåller utredningen, utvisar att

kostnaden för de nämnda institutionerna jämte deras utrustning torde ligga

vid cirka 20 miljoner kronor. De årliga kostnaderna för avlöning åt erforderlig

personal kan enligt utredningens beräkningar uppskattas till ca 600 000

kronor. Planering och färdigställande av institutionerna ifråga skulle vidare

ta avsevärd tid eller 5—10 år. Både ur tidssynpunkt och med hänsyn till

de ekonomiska aspekterna har utredningen därför helt avstått från att planlägga

en propedeutisk undervisning i Norrland och utgått ifrån att en eventuell

klinisk utbildning i Norrland skulle omfatta den del av medicine licentiatstudiema,

som infaller efter propedeutiska året eller fr. o. in. medicinkirurgiåret

(fjärde studieåret).

Med hänsyn till klinikernas storlek och tillgången till patientmaterial har

utredningen ansett det realistiskt att räkna med att studerande intas till

medicinkursen två gånger årligen med 20 deltagare per kurs. Då behovet

av utbildningsplatser under ifrågavarande utbildningsskede beräknats till

390 och antalet platser vid befintliga lärosäten enligt propositionen 1954:

212 beräknats till i Uppsala 60, i Lund—Malmö 70, i Stockholm 120 och i

Göteborg 75 eller tillhopa 325, måste även med ett intag av 40 studerande

vid en klinisk utbildningsanstalt i Norrland ytterligare 25 platser tillkomma

vid befintliga lärosäten. Då utredningen funnit möjligheter föreligga

att bereda undervisning åt ytterligare 25 studerande i Göteborg, anser utredningen,

att denna möjlighet bör anlitas därest en klinisk utbildningsanstalt

i Norrland kommer till stånd.

Utredningen redovisar de anordningar i fråga om lokaler, personal, materiel

och utrustning m.m. som skulle erfordras, därest en klinisk utbildningsanstalt

förlädes till Norrland. Då samtliga diskuterade lasarett saknar

vissa för läkarutbildningen erforderliga kliniker, nämligen för ortopedi, dermato-venereologi,

neurologi och neurokirurgi och dessutom laboratorieorganisationen

i nuvarande skick enligt utredningens mening är otillfredsställande

ur undervisningssynpunkt, erfordras betydande nybyggnads- eller

omändringsarbeten. Utredningen har i samråd med representanter för respektive

landsting låtit verkställa en preliminär undersökning av de byggnadsarbeten

och lokaldispositioner i övrigt som skulle bli erforderliga. Resultatet

har redovisats i tre till betänkandet fogade bilagor (Bil. B, C,

och D).

I en annan bilaga (Bil. E) till betänkandet har utredningen angivit den

personaluppsättning, som ansetts erforderlig för undervisningens behov. Då

vissa överläkare vid samtliga diskuterade lasarett icke innehar professorskompetens,

måste särskilda övergångsanordningar vidtas. Olika alternativ

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Mciy.ts proposition nr 91 år 1957

diskuteras, men endast ett anser utredningen genomförbart, nämligen att

de befintliga överläkarna anlitas såsom lärare och att deras löneställning

göres beroende av vars och ens kompetens, vilken lämpligen synes böra

prövas av kanslern för rikets universitet. De överläkare, som därvid befinnes

inneha professorskompetens, utnämnes till professorer. Övriga förordnas

såsom arvodesavlönade lärare, varvid motsvarande professurer vakantsättes.

I bilaga till betänkandet (Bil. F) redovisar utredningen de anslag för materiel

och utrustning, som anses erforderliga för undervisningens och forskningens

behov.

Vid tillkomsten av en klinisk utbildningsanstalt i Norrland blir enligt

utredningens uppfattning en komplettering av befintliga medicinska bibliotek

nödvändig. För att tillgodose det vetenskapliga arbetet och undervisningen

vid anstalten bör en docentbefattning i kliniskt ämne inrättas

samt anslag för främjande av medicinsk forskning beräknas.

För den omedelbara ledningen av utbildningsanstalten bör enligt utredningens

mening tillsättas ett administrativt organ, vari bör ingå representanter

för de övriga medicinska lärosätena. För detta organs förvaltningskostnader

m. m. måste anslag anvisas.

Kostnaderna för en klinisk utbildningsanstalt vid något av de diskuterade

sjukhusen i Norrland kan, framhåller utredningen, givetvis icke fastställas

förrän efter förhandlingar med respektive huvudmän. Utredningen

har dock ansett sig böra göra en approximativ beräkning i huvudsaklig

överensstämmelse med de principer för kostnadsfördelning som kommit till

uttryck i det avtal som med godkännande av 1948 års riksdag träffats med

Göteborgs stad angående anordnande av en medicinsk högskola i Göteborg.

Av den beräkning, som utredningen verkställt, framgår att de årliga kostnaderna

för utbildningsanstalten kan uppskattas till cirka 2,6 miljoner kronor

och engångskostnaderna till mellan 1,4 och 3,4 miljoner kronor. Då utredningen

räknat med att den till det propedeutiska året hörande undervisningen

icke skall förläggas till Norrland, måste det ökade antalet medicine

studerande under detta utbildningsår, det tredje enligt studieplanen, beredas

utbildningsplatser vid befintliga lärosäten. Då utredningen vidare funnit

att högst 40 studerande per år kan beredas undervisning vid en klinisk

utbildningsanstalt i Norrland, måste samtidigt en ökning av antalet utbildningsplatser

under licentiatstudierna efter det propedeutiska året ske med

25 vid befintliga lärosäten. Denna ökning har utredningen ansett i sin helhet

böra ske i Göteborg. De totala årliga kostnaderna för att bereda fortsatt

utbildning efter medicine kandidatexamen åt det ökade antal studerande,

som enligt statsmakternas beslut påbörjat sina medicinska studier

höstterminen 1955, dels genom en ökning av kapaciteten under det propedeutiska

året i Uppsala, Lund—Malmö och Göteborg, dels genom en ökning

av kapaciteten i Göteborg även efter det propedeutiska året, dels ock

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts proposition nr 91 år 1957

slutligen genom inrättande av en klinisk utbildningsanstalt i Norrland har

utredningen beräknat till cirka 3,8 miljoner kronor och de totala engångskostnaderna

till mellan 1,8 och 3,8 miljoner kronor.

Läkarutbildningsutredningens ställningstagande och förslag

Efter att ha framlagt detaljerad redogörelse för förutsättningar och kostnader

för dels alternativet att vid befintliga lärosäten utbilda ett ökat antal

medicine studerande under det propedeutiska året och den efterföljande

kliniska utbildningen, alternativ »Befintliga lärosäten», dels

för alternativet att möjliggöra sådan undervisning genom förläggning av en

utbildningsanstalt till Norrland, alternativ »Norrland», har utredningen

gjort jämförelser ur olika synpunkter mellan de båda alternativen.

Ur sjukvård ssynpunkt finner utredningen alternativen vara jämställda.

Befolkningsunderlaget i omedelbar omgivning av utbildningsorten finner

utredningen tillräckligt vid de tre undersökta orterna. Även vid de befintliga

lärosätena råder det enligt utredningens mening ingen tvekan om att

tillgängliga sjukvårdsresurser kan bära upp den ökade utbildningen.

För utbildningens kvalitet vid alternativ »Norrland» uttalar emellertid

utredningen farhågor. Den omständigheten att enligt detta alternativ ett

propedeutiskt år icke anordnas skulle enligt utredningens mening utgöra

en kännbar brist i utbildningen, då den nya utbildningsplanen enligt propositionen

1954: 212 förutsätter en nära samverkan mellan den propedeutiska

och den kliniska utbildningen, varvid samma lärare i åtskilliga ämnen

fortsätter undervisningen i sina ämnen under det fjärde studieåret, medicinoch

kirurgiåret. Denna integration i undervisningen måste brytas vid ett

Norrlandsalternativ, eftersom eleverna då efter det propedeutiska året förflyttas

till ett annat sjukhus. Beträffande den kliniska utbildningen uttalar

utredningen farhågor för dess kvalitet även i andra avseenden. Då det icke

synes vara möjligt att redan från början tillförsäkra den kliniska utbildningsanstalten

i Norrland en uppsättning av akademiska lärare, vilka utvalts

i fri konkurrens, kommer under en övergångstid flera av ämnena att

företrädas av lärare, som icke uppnår den vid övriga lärosäten fordrade

akademiska kompetensen. Som en ytterligare negativ faktor framhåller

utredningen, att de kliniska lärarna icke har möjlighet till integration med

de teoretiska ämnena. Ur synpunkten av utbildningens kvalitet finner utredningen

således alternativet »Befintliga lärosäten» vara avgjort att föredra

framför alternativet »Norrland».

Ur den medicinska forskningens synpunkt har alternativet »Norrland»

enligt utredningens mening sin svagaste sida. Avsaknaden icke blott av

teoretiska medicinska institutioner utan även av övriga naturvetenskapliga

institutioner utgör ur forskningssynpunkt en belastning, vars betydelse icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

kan övervärderas. Den minskade möjligheten till medicinsk forskning kommer

även att återverka på rekryteringen av de akademiska lärarna.

Ur de studerandes synpunkt erbjuder alternativet »Norrland» problem

genom den tvångsvisa överflyttningen mitt under studietiden. Alternativ

»Befintliga lärosäten» kan, bortsett från en övergångsperiod tills Göteborg

fått full kapacitet på de teoretiska institutionerna, under hela studieperioden

medge utbildning vid samtliga lärosäten av samma antal studerande,

som vunnit inträde som nybörjare.

Ur ekonomisk synpunkt slutligen ställer sig alternativ »Norrland» både

vad angår årliga kostnader och vad angår engångskostnader väsentligt

dyrare än alternativ »Befintliga lärosäten». Den årliga kostnadsökningen

för en klinisk utbildning vid befintliga lärosäten skulle belöpa sig till ca

2 miljoner kronor, medan den årliga kostnadsökningen för en klinisk utbildning

även förlagd till Norrland skulle belöpa sig till ca 3,8 miljoner

kronor. Engångskostnaderna beräknas för alternativ »Befintliga lärosäten»

uppgå till ca 460 000 kronor, medan engångskostnaderna för alternativ

»Norrland» kan uppskattas till mellan 1,8 miljoner kronor och 3,8 miljoner

kronor. Härtill kommer, att engångskostnaderna vid alternativ »Norrland»

säkerligen icke kommer att stanna vid det belopp, som nu kan beräknas.

I åtskilliga avseenden blir de anordningar, som nu kan förutses, av sådan

karaktär, att de måste betraktas som övergångsanordningar och anspråk

på mera definitiva och kvalitativt bättre om- och tillbyggnader kommer

säkerligen senare att göras. Utredningen framhåller vidare, att klinisk utbildning

vid ett Norrlandssjukhus med stor sannolikhet kommer att föra

med sig en utbyggnad vid detta sjukhus även av det propedeutiska årets

undervisning till betydande kostnader samt att sannolikheten talar för att

därefter anspråk även kommer att resas på en utbyggnad av undervisningsanstalten

till ett fullständigt medicinskt lärosäte. Engångskostnaderna

för ett propedeutiskt år kan enligt utredningens mening uppskattas till cirka

20 miljoner kronor och en utbyggnad av de två första utbildningsårens institutioner

betyder en ytterligare engångsavgift på 20 å 30 miljoner kronor

förutom en avsevärd ökning av de årliga kostnaderna. Förläggningen av en

klinisk utbildning till Norrland kan alltså förutses komma att dra med sig

kostnader av långt större omfattning än vad som syns i beräkningarna för

själva den kliniska utbildningen.

Utredningen understryker, att dess avstyrkande av förläggning av en klinisk

utbildningsanstalt till Norrland icke bygger på någon tveksamhet om

möjligheten att där anordna en dylik anstalt. Utredningens avstyrkande

beror helt och hållet på de nackdelar, som är förenade med utbildning vid

en anstalt, som saknar undervisning och forskning på det teoretiska och

propedeutiska stadiet av läkarutbildningen. Utredningen erinrar om att

samma diskussion fördes vid utredningen om en medicinsk utbildningsanstalt

i Göteborg.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kujigl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

Avslutningsvis berör läkarutbildningsutredningen »Norrlandssynpunkten»

på läkarutbildningsf rågan. Utredningen säger sig vara väl medveten om att

en fullt utbyggd medicinsk läroanstalt i Norrland skulle innebära en värdefull

förstärkning av sjukvården i denna del av landet främst genom tillkomsten

av vissa specialkliniker. Behovet av dylika kliniker i Norrland

skulle dock enligt utredningens mening med hänsyn till kommunikationsoch

befolkningsgeografiska förhållanden icke ha helt tillgodosetts genom

tillskapandet av ett undervisningssjukhus. Utredningen anser sig emellertid

böra understryka vikten av att en utbyggnad av sjukhus väsendet sker i

Norrland på ifrågavarande område. Härigenom skulle ock ökade förutsättningar

skapas för en intensifierad specialistutbildning i landet, varav stort

behov föreligger. Dylika åtgärder skulle också bidra till att lätta läkarbristen

och främja rekryteringen till läkartjänster i Norrland.

Jämförelsen mellan de båda alternativen för en utökad klinisk utbildning

ger enligt utredningen vid handen, att alternativet »Befintliga lärosäten»

måste förordas före alternativet »Norrland». Under sådana förhållanden

finner utredningen icke anledning att företa ett val mellan de tre sjukhus

i Sundsvall, Umeå och Boden, vilka utredningen undersökt med hänsyn till

möjligheterna att dit förlägga klinisk utbildning och vilka utredningen i och

för sig alla funnit vara möjliga som utbildningssjukhus.

Läkarutbildningsutredningen föreslår sålunda, att det ökade antal studerande,

som enligt statsmakternas beslut påbörjat sina medicinska studier

höstterminen 1955, beredes fortsatt utbildning efter medicine kandidatexamen

genom en ökning av kapaciteten vid de medicinska lärosätena i Uppsala,

Lund-Malmö och Göteborg.

B. Reservanterna

Såsom inledningsvis antytts har särskilda yttranden avgivits av ledamöterna

Clausén och Lundgren.

Ledamoten Clausén

Ledamoten Clausén, som funnit sig böra biträda utredningsmajoritetens

ställningstagande till frågan om inrättande av en enbart klinisk utbildningsverksamhet

i Norrland, har samtidigt djupt beklagat, att det icke nu

är möjligt att genom förläggning av grundläggande läkarutbildning till

Norrland förstärka den norrländska sjukvården. Han understryker vidare

bland annat, att innan förläggningsorten för en dylik utbildning bestämmes

bör behovet av räjongsjukhus för olika delar av Norrland ingående utredas.

Avslutningsvis framhåller han nödvändigheten av att ett räjongsjukhus

med utbyggda specialkliniker kommer till stånd i Norrbotten och att i

detta syfte omedelbara åtgärder vidtages från myndigheternas och statsmakternas

sida.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr Öl år 1957

17

Ledamoten Lundgren

Ledamoten Lundgren framhåller inledningsvis, att enligt de direktiv, som

läkarutbildningsutredningen erhållit, skall den bland annat verkställa den

av 1954 års riksdag begärda utredningen rörande inrättande av en för den

kliniska utbildningen avsedd till Norrland förlagd medicinsk läroanstalt.

Utredningsmajoritetens ståndpunkt att icke tillstyrka inrättande av en sådan

läroanstalt har reservanten icke kunnat biträda. Enligt hans uppfattning

bör statsmakterna tillgodose det ökade behovet av utbildningsplatser,

som uppkommit genom 1955 års beslut, icke genom utbyggnad av befintliga

lärosäten — frånsett tillkomsten av klinikerna i Göteborg, vilka planenligt

skall utbyggas för ett beräknat intag av 100 studerande årligen —

utan genom inrättande av en ny läroanstalt förlagd till Norrland. Denna

läroanstalt bör enligt reservantens mening i enlighet med vad som yrkades

1 de motioner vid 1954 års riksdag, vilka låg till grund för riksdagens skrivelse

i ämnet, omfatta hela utbildningen efter medicine kandidatexamen,

alltså även det propedeutiska året.

Lä k arbehovet. Härom anför reservanten bland annat:

Även om jag i huvudsak ansluter mig till vad läkarutbildningsutredningens

majoritet sammanfattningsvis anfört rörande det framtida läkarbehovet,

vill jag dock erinra om att tidigare beräkningar rörande det framtida

läkarbehovet icke visat sig hålla. Behovet har i verkligheten varit

större än vad man i prognoserna räknat med. Liksom utredningen anser

jag det lämpligt, att under de närmaste åren före 1965 en prognos utarbetas

rörande läkarbehovet för de närmaste 10—15 åren, men jag är fullständigt

övertygad om, att denna prognos kommer att visa en fortsatt ökning av

läkarbehovet. Det torde enligt min mening vara verklighetsfrämmande att

tänka sig, att statsmakterna i mitten av 1960-talet skulle vilja minska intaget

av medicine studerande, då ännu fram till år 1970 tillgången på läkare

enligt arbetskraftsutredningens betänkande kommer att bliva förhållandevis

knapp. Jag vill vidare påpeka att om statsmakterna i en framtid skulle

anse det erforderligt att ytterligare mera avsevärt öka intaget av medicine

studerande detta icke torde vara möjligt utan att bygga en ny högskola,

detta kanske främst med hänsyn till att patientantalet på vissa håll är begränsat.

Ny undervisningsanstalt i Norrland. Reservanten anser,

att de av utredningens majoritet angivna skälen mot inrättande av en undervisningsanstalt

i Norrland icke till alla delar är bärkraftiga. Härutinnan

anför reservanten bland annat:

Sjukvårdssynpunkter. Jag vill erinra om att enligt utredningens uppfattning

resurserna vid alla de sjukhus i Norrland, som undersökts såsom eventuell

förläggningsort för en undervisningsanstalt, ur sjukvårdssynpunkt är

tillräckliga för undervisningen. Även befolkningsunderlaget i omedelbar anslutning

till utbildningsorten torde vara tillräckligt vid samtliga tre undersökta

orter. Med hänsyn till sjukvårdsunderlaget synes enligt utredningens

2 — IUhan g i ill riksdagens protokoll 1057. 1 saml. Nr Öl

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

mening alternativet »Befintliga lärosäten» och alternativet »Norrland» vara

jämställda.

Propedeutiska året. Även om enligt min uppfattning olägenheterna med

eu förflyttning av de studerande efter propedeutiska året från det lärosäte,

där de avlagt medicine kandidatexamen, till den blivande läroanstalten enligt

alternativ »Norrland» icke är så stora, som utredningens majoritet velat

göra gällande, innebär det dock möjligen en brist i undervisningen, att alternativet

»Norrland» icke omfattar undervisning under propedeutiska året.

På av utredningen anförda skäl förordar jag därför, att den blivande undervisningsanstalten

i Norrland skall omfatta även det propedeutiska året.

Detta medför, såsom framgår av det följande, ökning av kostnaderna såväl

ifråga om driften som ifråga om nybyggnader. Sålunda erfordras uppförande

av ny farmakologisk institution och ökade utrymmen för patologi och

bakteriologi. Vidare bör tillkomma professurer i patologi, bakteriologi och

farmakologi jämte för driften i övrigt erforderlig personal.

Lärarnas kvalitet. Det är obestridligt att utredningens ståndpunkt härvidlag

är riktig, men denna svårighet skulle överhuvud taget omöjliggöra

inrättandet av en ny läroanstalt vid befintliga sjukhus. Jag vill dock understryka,

dels att det gäller endast en övergångstid, dels att i vart fall i

Umeå flera viktiga läkartjänster är eller beräknas bliva vakanta på grund

av pensionsavgång under de närmaste åren.

Forskning. Genom att i enlighet med mitt förslag i alternativet »Norrland»

medtaga även propedeutiska året med därtill hörande institutioner

kommer dessa olägenheter för undervisning och forskning att minskas.

Vad som saknas är representanter och institutioner för anatomi och histologi,

fysiologi, medicinsk fysik och allmän kemi. Genom att bygga ut de

enligt alternativet »Norrland» tillkommande teoretiska institutionerna i

klinisk fysiologi och klinisk kemi i förhållande till motsvarande institutioner

vid övriga lärosäten, kan dessa olägenheter avsevärt reduceras. Kvar står

alltså frånvaron av institutioner för anatomi och histologi. Utan att på

något sätt underskatta dessa ämnens betydelse, när det gäller forskningen,

torde dock forskning på hög nivå kunna bedrivas trots att dessa institutioner

saknas.

Såväl i Storbritannien som i Tyskland finnes medicinska undervisningsanstalter,

vilka omfattar utbildningen endast efter medicine kandidatexamen.

Även i Norge, nämligen i Bergen, finnes en medicinsk fakultet med en organisation

snarlik den jag förordar i mitt förslag till högskola i Umeå.

När statsmakterna för några år sedan beslöt att förlägga huvuddelen av

den praktiska tandläkarutbildningen till Umeå, ansågs detta även ur forskningssynpunkt

vara gynnsamt med hänsyn till de speciella problem, som

ur denna synpunkt är aktuella i Norrland. Man fruktade dock, att det möjligen

skulle visa sig svårt att vid tandläkarhögskolan i Umeå erhålla vetenskapligt

kvalificerade lärare. Sedan verksamheten nu snart skall börja, har

det dock visat sig att några svårigheter härvidlag icke förefinnes.

Det är kanske icke alldeles rättvist, att så fullständigt som läkarutbildningsutredningen

gör undervärdera den forskning som utförts och fortfarande

utföres vid våra stora moderna landsortslasarett. Jag vill erinra om

att många avhandlingar även av erkänt hög kvalitet grundar sig på arbeten,

vilka utförs vid dessa sjukhus.

De stora undervisningssjukhusen blir i allt högre grad specialiserade.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

Detta är nödvändigt främst nr forskningens synpunkt, men det medför för

de studerande stundom en viss ensidighet i utbildningen. Om eu kliniklärare

intresserat sig för ett litet specialområde, kommer till ifrågavarande klinik att

samlas fall inom detta område från stora delar av landet. De studerande,

vilka senare fullgör sin assistenttjänstgöring på landsortssjukhus, klagar

ofta över att de under kliniktjänstgöringen icke i önskvärd omfattning får

se »vanliga» sjukdomsfall. Vad de studerande främst behöver lära känna

är dock fall, som de under sin blivande verksamhet som läkare i första hand

kan beräknas komma i beröring med.

Frånvaron av andra naturvetenskapliga institutioner. Jag medger gärna,

att det är en fördel för en undervisningsanstalt, om samarbete mellan olika

grenar inom naturvetenskaperna kan komma till stånd. Det motiv som utredningen

anför mot alternativet »Norrland» kunde och kan fortfarande i

viss mån anföras mot en medicinsk fakultet vid universitetet i Göteborg.

Veterligen har dock detta problem icke debatterats, när frågan om en medicinsk

högskola i Göteborg var aktuell. Om man skall bygga upp en ny

undervisningsanstalt, kan detta givetvis icke ske på det sättet, att man på

en gång bygger ut ett fullständigt universitet. Det måste självfallet ske så,

att de olika institutionerna kommer till stånd allt efter det behovet av dem

ur olika synpunkter kan göra sig gällande.

De studerandes synpunkt. Att märka är, att ifråga om tandläkarutbildningen

skall de studerande, som delvis får sin utbildning i Umeå, första och

sista läsåret studera i Stockholm, medan enligt alternativet »Norrland» endast

en överflyttning behöver ske. Enligt uppgift har dock umeålinjen för

utbildning av tandläkare visat sig betydligt mera attraktiv än vad man

räknat med, beroende bland annat därpå att de studerande i Umeå genom

stadens försorg beretts tillgång till mycket goda bostäder till relativt billig

hyra.

Antalet gifta studerande under de första två studieåren torde vara relativt

begränsat. Däremot är det givetvis en olägenhet för studerande, vilka

önskar fortsätta vetenskapligt arbete på teoretisk institution, om de behöver

avbryta detta. Men i många fall torde dock detta arbete vara av

sådan art att det väl kan fortsättas på de institutioner som kommer till enligt

det nu föreliggande förslaget.

Trots vad utredningen och även studentkårerna synes vilja göra gällande,

byter de studerande redan nu frivilligt i icke obetydlig utsträckning undervisningsanstalter.

I vilken utsträckning detta sker finnes dock icke möjlighet

att statistiskt fastställa.

Förläggnin g s o r t. Reservanten anser, att den av honom förordade

läroanstalten bör förläggas till Umeå. Till stöd härför anföres bland annat

följande.

Både Sundsvall och Umeå kan i och för sig väl tänkas såsom förläggningsort

för ifrågavarande undervisningsanstalt. För förläggning till förstnämnda

plats talar att Sundsvall är huvudort inom ett mycket tätt befolkat

högt industrialiserat område. Genom att taga i anspråk utrymmen

inom lasarettet, vilka nu disponeras såsom bostäder för sjukvårdspersonal,

kan man i Sundsvall erhålla ur undervisningssynpunkt relativt tillfredsställande

lokaler för det omedelbara behovet utan dyrbara nybyggnader.

Däremot är utbyggnadsmöjligheterna på lång sikt mycket begränsade.

För förläggning till Umeå talar den omständigheten att statsmakterna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

till Umeå redan förlagt tandläkarutbildning och rättsmedicinsk institution

samt att där finnes ett under uppbyggnad varande vetenskapligt bibliotek.

Genom förläggning till Umeå av tandläkarutbildning har statsmakterna

redan i princip avgjort förläggningsfrågan även för en eventuell medicinsk

undervisningsanstalt. Det kan rimligen icke ifrågakomma att förlägga tandläkarutbildning

till en plats i Norrland och läkarutbildning till en annan.

Detta har också indirekt understrukits av läkarutbildningsutredningen, då

utredningen betonar »den nära samhörigheten mellan medicinsk och övrig

naturvetenskaplig forskning». Ytterligare vill jag erinra om att centrallasarettet

i Umeå disponerar ett område av cirka 70 hektar, vilket alltså medger

praktiskt taget obegränsade utvecklingsmöjligheter, därest statsmakterna

skulle vilja dit förlägga en fullständig medicinsk undervisningsanstalt

och (eller) andra vetenskapliga institutioner.

För förläggning till Umeå talar vidare att detta lasarett befinner sig under

utbyggnad. Om statsmakterna nu beslutar att förlägga en undervisningsanstalt

dit kan de pågående byggnadsplanerna utan alltför stora kostnader

modifieras med hänsyn till undervisningens och forskningens behov. Det

blir obestridligen billigare att nu göra detta än att bygga om befintliga

byggnader, då man är bunden av konstruktioner av befintliga byggnader.

Jag erinrar därom, att i förutvarande medicinska avdelningens lokaler finnes

utrymmen, vilka enligt vad utredningen kunnat konstatera vid besök

i Umeå är tillräckliga för en neurologisk och en dermatologisk avdelning

med tillhörande föreläsningssalar in. in.

Möjligheterna att nu åstadkomma ett modernt undervisningssjukhus i

Umeå är därför mycket goda och det synes mig lämpligt att statsmakterna

begagnar denna möjlighet, som sällan torde återkomma.

Speciella norr lands synpunkter. Dessa är enligt reservanten

av två slag, positiva och negativa.

Reservanten anser att de »negativa» kan sammanfattas i den farhågan

för isolering från kultur och forskning, som onekligen ligger bakom utredningens

diskussion rörande norrlandsalternativets nackdelar.

Det finns enligt reservanten ingenting som tyder på ett avbrott av den

verksamhet för Norrlands närmande till och jämställande med landet i övrigt

som pågår, tvärtom synes allt tyda på en ökad takt i denna verksamhet.

Reservanten anser sålunda, att de »negativa» norrlandssynpunktema

icke längre kan tillmätas någon som helst avgörande betydelse.

Med de »positiva» norrlandssynpunktema menar reservanten de olika

skäl som gör att Norrland och norrlänningarna måste sägas med hänsyn

till sina egna förhållanden ha fullgoda skäl för sitt krav på att akademiska

utbildningsanstalter nu äntligen förlägges också till Norrland.

Allting talar för, fortsätter reservanten, att det skulle vara lättare att

rekrytera läkartjänsterna i Norrland, om ett ökat antal studerande från

Norrland hade möjligheter att i Norrland erhålla akademisk utbildning.

Genom inrättande av en medicinsk högskola i Norrland skulle även studerande

från andra delar av riket lära känna Norrland och därför sannolikt

också komma att söka tjänster i Norrland. Därtill kornrne, att den kultu
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition nr 91 år 1957

rella lyftning, som en akademisk utbildningsanstalt skulle medföra, redan

i och för sig borde medföra att tjänsterna i Norrland bleve lättare att tillsätta.

Förslag och kostnadsberäkningar. Enligt reservantens

förslag skall det ökade behovet av propedeutiska och kliniska utbildningsplatser

tillgodoses dels genom att i Umeå inrättas en medicinsk läroanstalt,

vid vilken årligen intages 40 medicinare för propedeutisk och därefter klinisk

utbildning, dels genom att vid medicinska fakulteten i Göteborg årligen för

motsvarande utbildning intages 25 medicinare utöver det antal, som vid

fakulteten nu erhåller dylik utbildning. Kostnaderna för förslagets genomförande

sammanfattar reservanten på följande sätt:

Avlöningar

Årliga kostnader

Materiel

Övriga

Engångs-

kostnader

Propedeutiska året i Umeå........

619 120

100 000

7 000 000

Fortsatt klinisk utbildning i Umeå . .

1 138 156

217 000

1 163 100

3 286 000

Utbyggnad i Göteborg ............

665 431

98 750

125 200

Kronor

2 422 707

415 750

1 163 100

10 411 200

Den årliga kostnadsökningen skulle således uppgå till cirka 4 miljoner

kronor och engångskostnaderna till cirka 10,4 miljoner kronor. Härvid är

dock att märka att engångskostnaderna för propedeutiska året i Umeå

är approximativa. I sistnämnda hänseende anför reservanten bland annat.

I lasarettets generalplan har plats reserverats för en farmakologisk institution

i egen byggnad. Byggnadskostnaden kan beräknas bliva lägre än i

Göteborg, bland annat beroende på att byggnaden kan anslutas till befintlig

värmecentral.

Kostnaderna för uppförande av en farmakologisk institution i Göteborg

har beräknats till cirka 4 miljoner kronor. Kostnaderna för motsvarande

institution jämte utrustning i Umeå torde, även om en egen institutionsbyggnad

uppföres, kunna reduceras till 3,5 miljoner kronor med hänsyn till

att någon egen värmecentral icke erfordras och till att antalet studerande

blir mindre än vid befintliga lärosäten.

Därest den farmakologiska institutionen skulle kunna förläggas till samma

hus som patologiska institutionen och statens rättsläkarstation, torde

kostnaderna ytterligare kunna reduceras.

För närvarande pågår i Umeå nybyggnad för patologiska och bakteriologiska

institutionen. Obduktionslokaler och föreläsningssalar torde vara

tillräckliga även för det ökade antal studerande, som medtagandet av propedeutiska

året medför. Vad som bör tillkomma är institutioner och forskningsutrymmen

för två professorer i patologi och en professor i bakteriologi.

Jag har icke haft möjlighet att utreda huru stora lokaler som erfordras

härför, men beräknar med erfarenhet från kostnaderna för uppförande

av patologiska institutionen att kostnaderna härför jämte utrustning torde

kunna uppgå till 3,5 miljoner kronor under förutsättning att påbyggnad

sker av den under uppförande varande patologiska institutionen.

Utredningen framhåller, att planerandet och uppförandet av för propedeutiska

året erforderliga institutioner skulle ta avsevärd tid eller 5—10 ar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1957

Biide ur tidssynpunkt och med hänsyn till de ekonomiska aspekterna — utredningen

räknar med att institutionerna skulle kosta cirka 20 miljoner

kronor — har utredningen avstått från att planlägga propedeutisk undervisning

vid en eventuell undervisningsanstalt i Norrland.

En påbyggnad av bakteriologiska och patologiska institutionerna torde

icke behöva taga längre tid än 2 år. Uppförandet av en farmakologisk institution

kan beräknas taga något längre tid i anspråk, men det torde vara

möjligt att ordna goda provisoriska lokaler för en dylik institution.

Reservanten föreslår, att den nya läroanstalten inrättas från och med den

1 juli 1958. Härom samt om den propedeutiska undervisningen under budgetåret

1957/58 och de för detta budgetår erforderliga medelsanvisningarna

anför reservanten följande.

Da det ökade antalet medicine studerande påbörjade sina studier höstteiminen

1955 och alltsa skall pabörja sin propedeutiska tjänstgöring höstterminen

1957, torde det vara nödvändigt att dessa studerande får fullgöra

propedeutiska året vid befintliga lärosäten. Däremot bör det vara fullt

realistiskt att räkna med, att propedeutisk undervisning bör kunna börja i

Umeå höstterminen 1958. Likaså bör klinisk utbildning (mediein-kirurgiåret)

kunna börja vid samma tidpunkt. För att detta skall vara möjligt erfordras

emellertid att statsmakterna redan våren 1957 fatta beslut i frågan.

Detta kan ske på grundval av de kostnadsberäkningar och övriga utredningar,

som läkarntbildningsutredningen verkställt, varför några ytterligare

utredningar icke erfordras.

Jag anser alltså, att statsmakterna bör besluta, att — därest för staten

godtagbar överenskommelse kan träffas med Västerbottens läns landsting

såsom huvudman för den slutna kroppssjukvården i länet och ägare av

sjukhuset — en medicinsk högskola skall inrättas i Umeå från och med den

1 juli 1958 med beräknat intag av 40 studerande årligen, avsedd för undervisningen

efter medicine kandidat-examen.

Utredningen har räknat med, att för den omedelbara ledningen av högskolan

under uppbyggnadsstadiet torde böra tillsättas ett administrativt

organ, vari bör ingå representanter för de övriga medicinska lärosätena. För

detta administrativa organs förvaltningskostnader beräknar utredningen

ett ärligt anslag av 50 000 kronor. Jag föreslår, att nämnda administrativa

organ tillsättes från och med den 1 juli 1957 och att enligt utredningens beräkningar

50 000 kronor anslås till kostnaderna för detta organ.

Vidare bör tillsättas lärartjänster i de ämnen, vilka ingår i propedeutiska

året. Då lasarettsläkartjänsterna vid medicinska avdelningen och ögonavdelningen

är eller under närmaste tiden blir vakanta, torde även tillsättandet

av professurer i dessa ämnen böra påbörjas. Vidare torde det vara

lämpligt att tillsätta professurer i neurologi samt i hud- och könssjukdomar,

då lokaler för dessa specialavdelningar finnes och dessa avdelningar därför

öppnas så snart professurerna tillsatts.

kör uppbyggande av medicinskt bibliotek räknar utredningen med dels

ett engångsanslag på 225 000 kronor fördelat på tre år, dels ett årligt anslag

på 50 000 kronor. För att biblioteket skall kunna utbyggas snarast

möjligt torde dessa anslag böra beviljas från och med budgetåret 1957/58.

Erforderliga lokaler för biblioteket finnes i stadens nyuppförda biblioteksbyggnad.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts proposition nr 91 år 1957

Då den nya högskolan i Umeå icke kan börja verksamheten förrän höstterminen

1958 och då, såsom jag förut anfört, det är nödvändigt att redan

höstterminen 1957 skaffa ökade platser för det antal medicine studerande,

som började sina studier höstterminen 1955, måste övergångsvis under ett

år 40 studerande beredas plats vid befintliga lärosäten. Jag förutsätter, att

dessa i enlighet med utredningens förslag placeras i Uppsala samt i LundMalmö.

Då det är frågan om eu tillfällig anordning, bör det icke komma

ifråga att härför inrätta fasta tjänster, utan undervisningen torde kunna

ordnas genom arvodesanställda lärare. Då behovet av andra lokaler än föreläsningssalar

under propedeutiska året är relativt begränsat, borde det även

vara möjligt att under ett år utan nybyggnader kunna ordna undervisningen

för dessa.

Därest förslaget om inrättande från och med den 1 juli 1958 av en medicinsk

högskola i Umeå, avsedd för undervisningen efter medicine kandidat-examen,

av ekonomiska skäl icke nu anses genomförbart, bör i vart

fall en medicinsk högskola inrättas från sagda tidpunkt av den omfattning,

som angives i direktiven till utredningen, alltsa utbildningen efter det propedeutiska

året.

C. Yttranden

Vad beträffar framtida läkartillgång och läkarbehov, de alternativa förslagen

till ökning av antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser

m. m. har i remissyttrandena anförts i huvudsak följande.

Medicinska fakulteten i Uppsala biträder det av utredningen förordade

alternativet »Befintliga lärosäten». För den händelse att en medicinsk utbildningsanstalt

skall förläggas till Norrland avstyrker fakulteten bestämt

inrättandet av en enbart klinisk sådan. Enligt fakultetens mening är det

synnerligen angeläget, att en dylik utbildningsanstalt utbygges till en fullständig

sådan. Mot utredningens bedömning av läkartillgång och läkarbehov

har fakulteten intet att erinra. Enligt fakultetens mening bör, såvitt

möjligt, en kontinuerlig prognosverksamhet för läkarbehovet upprätthållas,

så att tvära kast i rekryteringspolitiken kan undvikas. Fakulteten förklarar

sig vidare vara väl medveten om de svårigheter varmed sjukvårdens

huvudmän i Norrland har att brottas. Den anser sig emellertid inte

övertygad om att en medicinsk utbildningsanstalt är det bästa sättet att

främja de speciella norrländska sjukvårdsintressena. Enligt fakultetens

åsikt bör flera av de stora Norrlandssjukhusen utbyggas till räjongsjukhus.

Fakulteten ifrågasätter om inte den för en medicinsk utbildningsanstalt i

Norrland erforderliga investeringen skulle göra bättre nytta, om den användes

för utbyggande av nyss avsedda Norrlandssjukhus till räjongsjukhus.

......

En reservant i fakulteten, ''professor lilix förordar en klinisk läroanstalt

i Norrland, begränsad tills vidare för utbildning efter det propedeutiska

aret och beräknad för ett elevantal av 40 per ar samt förlagd till Umeå.

Vad alternativet »Befintliga lärosäten» beträffar finner reservanten ett

realiserande av detsamma förenat med avsevärda svårigheter, da lokaler

och patientunderlag icke på alla punkter kan anses fullt tillfredsställande.

Över huvud taget innebär sistnämnda alternativ enligt reservantens upp
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts proposition nr 91 år 1957

fattning en pressning till gränsen av det möjliga. Det torde därför knappast

kunna förordas annat än som en utväg i ett nödläge eller som ett

provisorium. Vad härefter gäller alternativ »Norrland» finner reservanten,

att utredningen överskattat de därmed förenade olägenheterna och svårigheterna.

Särskilt gäller detta i fråga om utredningens antaganden beträffande

undervisnings- och forskningsstandard vid en medicinsk läroanstalt

i Norrland. Reservanten pekar vidare på de utomordentligt svårlösta

problem, som den nuvarande bristen på akademiker i Norrland sedan

manga ar innebär för dess befolkning, och förklarar sig övertygad om att

denna fråga aldrig kan få en tillfredsställande lösning, förrän Norrland erhäller

en egen högskola. Eljest kommer enligt reservanten alltid den inställning

till och uppfattning om norrländska förhållanden, som är den vanliga i

landets södra delar, att sätta den nordliga landsdelen i ett sämre läge. Rekryteringen

av akademici från Norrlands egen befolkning kommer med all

sannolikhet dessförutan ej heller att nå den relativa storlek, som rekryteringen

av högskoleutbildade personer har i de södra landsdelarna. En norrländsk

högskola kan också antagas befordra landsdelens försörjning med

väl kvalificerade läkare genom att minska den känsla av kulturell och vetenskaplig

isolering, som inte är ovanlig hos de akademici, som verkar

där. För reservanten framstår den betydelse, som en klinisk läroanstalt i

Norrland kan komma att få för dess försörjning med läkare, såsom ett av

de starkaste skälen för dess inrättande. Norrlands sjukvårdsproblem kan

nämligen enligt reservantens uppfattning icke lösas enbart genom utbyggnad

av sjukhus. Därför kräves också, att denna landsdel blir försedd med

lika kvalificerade läkare i proportionsvis samma antal som det övriga

landet.

Det större konsistoriet i Uppsala ansluter sig till fakultetens ståndpunkt.

Sju reservanter i konsistoriet, professorerna Strömbäck, Ekelöf, Malmström,

Fredga, Nannfeldt, Collinder och Segerstedt instämmer för sin del

i vad fakultetsreservanten Blix anfört.

Medicinska fakulteten och det större konsistoriet i Lund tillstyrker det

av utredningen förordade alternativet »Befintliga lärosäten» och avstvrker

bestämt, att klinisk utbildning förlägges till Norrland. Därvid betonas särskilt

nödvändigheten av att läkarutbildning äger rum vid ett komplett

medicinskt lärosäte, som därjämte har möjligheter till konnektioner till

lokala naturvetenskapliga institutioner. Vidare framhålles, att de ekonomiska

kalkyler, som uppgjorts för alternativ »Norrland», ej synes vara

genomgående realistiska. Vad beträffar läkarbehovet på 1960-talet finner

fakulteten och konsistoriet i likhet med utredningen detsamma vara av

sådan storlek, att en minskad intagning vid de medicinska läroanstalterna

ej bör ifrågakomma.

. Medicinska fakulteten och det större konsistoriet i Göteborg förklarar

sig väl inse de fördelar en klinisk utbildningsanstalt i Norrland skulle innebära

för sjukvården i denna landsdel. Med hänsyn till de nackdelar utredningen

funnit förbundna med en dylik anstalt måste emellertid alternativet

»Norrland» stå klart tillbaka för alternativet »Befintliga lärosäten».

Lärarkollegiet vid karolinska institutet ansluter sig till det av utredningen

förordade alternativet »Befintliga lärosäten» och avvisar alternativet

»Norrland». Kollegiet anser, att en medicinsk högskola, som endast

handhar utbildningen efter det propedeutiska året, ej har förutsättningar

■dt pa cit verksamt sätt föra forskning och undervisning framåt. Ett in
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts ■proposition nr Öl år 1957

timt samarbete med teoretiska institutioner är en ofrånkomlig förutsättning

även för den kliniska forskningens framsteg. Inrättandet av en projekterad

högskola i Norrland skulle medföra högst betydande kostnader och ej

täcka hela behovet av utbildningsplatser. Dylika måste likafullt inrättas

vid något av de nuvarande universiteten. Detta utgör enligt kollegiet ett

ytterligare skäl för kollegiet att med bestämdhet uttala sig mot att en dylik

högskola kommer till stånd. En helt annan sak är, framhåller kollegiet, om

det i en framtid skulle visa sig, att behovet av läkare starkt kommer att

öka. Det skulle då kunna tänkas vara naturligt, att en medicinsk högskola

som en första fakultet förlädes till Norrland, under förutsättning att den

ifrågavarande högskolan byggdes upp från grunden, först med teoretiska

och sedan kliniska institutioner.

Två reservanter i lärarkollegiet, professorerna Wilton och Bosaeus anser

sig nödsakade avstyrka alternativet »Norrland» med hänsyn till att en av

förutsättningarna för att en medicinsk högskola skall kunna föra undervisning

och forskning framåt är ett intimt samarbete mellan teoretiska och

kliniska institutioner. Reservanterna framhåller emellertid, att alternativet

»Befintliga lärosäten» har betydande olägenheter. Främst gäller detta

bristen på patientmaterial i Uppsala. Reservanterna ansluter sig vidare till

av kommittéledamoten Lundgren anförda »positiva Norrlandssynpunkter».

Universitetskanslern förordar, att från och med den 1 juli 1958 upprättas

en medicinsk högskola i Umeå, avsedd för en årlig intagning av 40

studerande och med en organisatorisk anknytning till Uppsala universitet.

Umeå-anstalten bör enligt kanslern även omfatta den propedeutiska undervisningen.

Till en början bör den dock uppbyggas för enbart klinisk utbildning.

Innan propedeu(undervisningen förlägges till läroanstalten, bör

nämligen den praktiska utformningen av i samband därmed stående frågor

utredas av en organisationskommitté, som tillika bör fungera som statligt

förhandiingsorgan med vederbörande i Umeå. Vid sådant förhållande måste

hela den propedeutiska undervisningen för det ökade antalet medicine studerande

övergångsvis anordnas vid nu befintliga medicinska lärosäten.

Kanslern utgår därvid från att denna utbildning kan komma till stånd

enligt de av utredningen uppdragna riktlinjerna. Vid universiteten i Uppsala

och Lund föreslagna nya lönegradsplacerade befattningar, tillhörande

ämnen som ingår i det propedeutiska året, bör enligt kanslerns mening i

avvaktan på att klarhet vinnes rörande anordnandet av den propedeutiska

utbildningen i Umeå tills vidare tillsättas såsom extra tjänstemän eller

avlönas med däremot svarande arvoden.

Kanslern ansluter sig till utredningens uttalanden beträffande det kommande

läkarbehovet och intagningen av medicine studerande. Han tillfogar

emellertid att, såvitt han kunde finna, försiktigheten bjöde att man

under en avsevärd tid framåt räknade med ett icke oväsentligt successivt

stegrat behov av läkare inom vårt land.

Kanslern instämmer i den kritik, som reservanten i medicinska fakulteten

och de sju reservanterna i större konsistoriet i Uppsala riktat mot

alternativet »Befintliga lärosäten». Därjämte understryker kanslern de

argument, som nyssnämnda reservanter anfört till förmån för Norrlandsalternativet.

Kanslern erinrar vidare om de allvarliga problem, inför vilka man inom

kort kommer att stå genom den förutsedda successivt ökade tillströmningen

av .studerande till våra universitet och högskolor. Enligt 1955 års univer
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. May.ts proposition nr 91 år 1957

sitetsutredning beräknas antalet universitets- och högskolestuderande

komma att stiga från nu icke fullt 23 000 till drygt 40 000 år 1965. Eu

dylik tillströmning innebär, att nämnda lärosäten måste under det instundande

decenniet ges en i det närmaste fördubblad utbildningskapacitet.

Den press på den nuvarande universitets- och högskoleorganisationen, som

eu dylik utveckling kommer att medföra, måste enligt kanslerns mening

aktualisera tanken på att redan nu vidtaga åtgärder i syfte att i viss mån

sprida den akademiska undervisningen och forskningen inom vårt land i

stället för alt ytterligare utvidga ifrågavarande organisation i en utsträckning,

som säkerligen kommer att i olika avseenden medföra starkt framträdande

olägenheter såväl för undervisning och forskning som för de

studerande. Kanslern pekar bland annat på de problem, som sammanhänger

nied frågan om anskaffandet av bostäder och institutionslokaler i

erforderlig utsträckning, problem vilka redan under för närvarande föreliggande

förhållanden är svåra att bemästra. Härtill kommer de svårigheter

av administrativ art, som är att förvänta, därest de förefintliga universiteten

och högskolorna sväller ut till en storleksordning väsentligt överstigande

den nuvarande. Ett förläggande av en del av den akademiska undervisningen

och forskningen till ett nyupprättat akademiskt lärosäte måste

enligt kanslerns mening i icke oväsentlig mån vara ägnat att bidraga till

att lösa omförmälda problem.

Vad förläggningsorten beträffar har kanslern kommit till den uppfattningen

att Umeå bör i första hand komma i fråga. Härför talar enligt

kanslerns mening de påbörjade planerings- och ny byggnadsarbetena vid

Umeå lasarett, vilka utan alltför stora merkostnader kan utformas med

hänsyn även till undervisningens och forskningens behov (ett senare apterande

av dessa för nämnda ändamål skulle givetvis medföra avsevärda

merkostnader), förekomsten av det vetenskapliga biblioteket i Umeå, delvis

uppbyggt på det s. k. femte exemplaret, förläggningen i Umeå av den

odontologiska högskolekliniken, de goda möjligheterna att i Umeå på längre

sikt och även provisoriskt kunna lösa lokalfrågan för erforderliga institutioner

för utbildning under det propedeutiska året, om jämväl denna utbildning

skulle förläggas till den nya medicinska läroanstalten, det för närvarande

rådande förhållandet med ett flertal vakanta och inom nära

framtid ledigblivande lasarettsläkarbefattningar i Umeå, de förutsättningar.

som torde föreligga för ernående av en ur statens synpunkt tillfredsställande

uppgörelse med Västerbottens läns landsting såsom huvudman

för Umeå lasarett samt de gynnsamma betingelser, som synes förefinnas

för att Umeå stad bidrager till att lösa bostadsfrågorna för såväl

personalen vid högskolan som dess elever.

Om det vid kommande prognosundersökningar skulle visa sig att det

årliga intaget av medicine studerande bör minskas, anser kanslern, att den

härav föranledda minskningen av utbildningskapaciteten i första hand bör

äga rum vid de lärosäten, som nu omfattar det största intaget, nämligen

vid lärosätena i Stockholm och Göteborg. Någon risk för att lokalutrymmen

härigenom i nämnvärd mån skulle komma att bli outnyttjade torde

enligt kanslerns åsikt icke kunna befaras med hänsyn till det stora behov

av forskningsutrymmen, som föreligger och varmed man även framdeles

torde ha anledning räkna.

Medicinalstyrelsen förordar alternativet »Norrland» men anser sig -—

i anledning av till styrelsens chef nyligen lämnat uppdrag att uppgöra för
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:Is proposition nr Dl år 1957

slag till regionplan för den mera specialiserade sjukvården, vilket äger

nära beröringspunkter med den lokala förläggningen av en medicinsk utbildningsanstalt

i Norrland — icke nu böra ta ställning till frågan om lämpligaste

förläggningsort för anstalten. Styrelsen ifrågasätter, om icke en

medicinsk utbildningsanstalt i Norrland under utbyggnadstiden lämpligen

kunde organiseras som en högskoleiilial till den medicinska fakulteten i

Uppsala.

I fråga om alternativet »Befintliga lärosäten» framhåller medicinalstyrelsen,

att styrelsen i andra sammanhang, bland annat vid överläggningar

med medicinska fakulteten i Uppsala, fått det bestämda intrycket, att man

redan i nuvarande läge kämpade med svårigheter att tillgodose den kliniska

undervisningen med tillräckligt patientunderlag. För Uppsalas del

torde dessa svårigheter ytterligare accentueras, om intagningen av medicine

studerande höjes till 80 per läsår.

Vad härefter gäller alternativet »Norrland» anser medicinalstyrelsen, att

de olägenheter utredningen funnit förknippade med detsamma torde låta

sig bemästras utan alltför stora svårigheter. Vidare framhåller medicinalstyrelsen,

att en medicinsk utbildningsanstalt i Norrland otvivelaktigt

skulle bli av stort värde såsom kulturmiljöskapande faktor och bidraga till

att norrländsk ungdom i ökad omfattning intresserade sig för akademiska

studier i allmänhet och medicinska i synnerhet. Antalet medicine studerande

från Norrland är i förhållande till studerande från andra delar av

landet lågt. Inrättandet av en utbildningsanstalt i Norrland skulle sannolikt

verksamt bidraga till att höja antalet studerande från denna landsdel.

Såväl studieekonomiska som miljöpsykologiska faktorer kan enligt styrelsens

åsikt förväntas verka i denna riktning. Medicinalstyrelsen framhåller

vidare, att en medicinsk utbildningsanstalt även lämnar klinisk utbildning

efter medicine licentiatexamen. Beredande av dylika utbildningsmöjligheter

i norra Sverige skulle därför säkerligen stimulera norrlänningar

icke blott att i ökad utsträckning välja läkaryrket utan även att efter avslutad

grundutbildning kvarstanna för specialistutbildning och eventuell

framtida verksamhet i Norrland. Fn förbättrad rekrytering av läkare till

denna landsdel, där läkartätheten för närvarande är cirka 50 procent lägre

än för riket i övrigt, är enligt medicinalstyrelsens mening ur hälso- och

sjukvård-synpunkt ytterst angelägen. Framför allt skulle uppbyggandet av

en läkarutbildningsanstalt i norra Sverige få gynnsamma följder för sjukvården.

Utbildningsanstalten skulle självfallet komma att framstå som

Norrlands medicinska centrum. Dess inrättande blir enligt medicinalstyrelsen

liktydigt med att Norrland erhaller ett högt kvalificerat och differentierat

sjukhus, som kan tillgodose även den mest specialiserade sjukvård,

för vars åtnjutande invånarna nu måste resa betydande sträckor.

Med hänsyn till bland annat de högre kostnader, som alternativet »Norrland»

medför, är det enligt styrelsens mening givet afl, därest den nu

tillämpade intagningsvolymen vore allenast temporär och kunde förväntas

om något tiotal år bli minskad, det skulle vara mindre väl motiverat att

inrätta en helt ny utbildningsanstalt för läkare. Medicinalstyrelsen räknar

emellertid icke med att för tiden efter 1070 en sä väsentlig minskning av

intagningen av medicin*'' studerande kommer att genomföras, att förslaget

om en norrländsk utbildningsanstalt för medicinare av denna anledning

ter sig äventyrligt.

Arbetsmarknadsstyrelsen ansluter sig till det av utredningen förordade

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

alternativet »Befintliga lärosäten». Styrelsen uttalar dock, att den är synnerligen

förstående för tanken, att medicinsk utbildning skulle anordnas

även i Norrland. Då det emellertid befunnits förenat med väsenliga nackdelar

att bryta ut en del av den medicinska utbildningen och förlägga denna

till en fristående läroanstalt, har styrelsen icke något att erinra emot, att

det aktuella behovet av utbildningsplatser tillgodoses genom utbyggnad vid

befintliga lärosäten. Bland skälen härför understryker styrelsen särskilt

riskerna för att den diskuterade norrlandsläroanstalten icke skulle kunna

erbjuda eu kvalitativt fullt jämbördig utbildning. Avsaknaden av institutioner

för den propedeutiska undervisningen synes styrelsen särskilt oläglig.

Det vore otillfredsställande om vissa liikare skulle få eller anses få

sämre utbildning än andra. Däremot anser styrelsen de problem, som ett

byte av studieort under utbildningstiden kan medföra för de studerande,

icke böra överdrivas. Då endast cirka eu av tio studerande skulle komma i

fråga för utbildning i Norrland, kan enligt styrelsen urvalet tänkas ske i

stort sett på frivillighetens väg. Vad beträffar beräkningen av det framtida

läkarbehovet förklarar sig styrelsen vara väl medveten om de svårigheter,

som är förenade med en mera långsiktig prognosbedömning, men vill med

hänsyn till önskvärdheten av att utöka läkarkåren likväl ifrågasätta, om

den nu nödvändiga ökningen av utbildningskapaciteten för läkare måste

bedömas som en temporär företeelse.

Statskontoret biträder det av utredningen förordade alternativet »Befintliga

lärosäten» och avstyrker alternativet »Norrland». Då förutsättningar

synes föreligga att förlägga utbildningen i fråga till de nuvarande

läroanstalterna bör denna möjlighet enligt statskontorets åsikt också utnyttjas.

Norrlandsalternativet torde i nuvarande läge icke kunna motiveras

av hänsyn till intagningsbehovet. Det synes statskontoret icke nu kunna

komma i fråga att överväga någon minskning av intagningen. I rådande

läge skulle det fastmera vara angeläget, om intagningen kunde ytterligare

ökas.

Direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund understryker

angelägenheten av att vissa nybyggnader samt om- och tillbyggnader

snarast vidtages för att möjliggöra den av utredningen föreslagna

utökningen av undervisningskapaciteten vid lasarettet i Lund.

Malmöhus läns landstings hälso- och sjukvårdsstyrelse ansluter sig till

det av utredningen förordade alternativet »Befintliga lärosäten». Med hänsyn

till rådande bristsituation är det enligt styrelsen angeläget, att alla

möjligheter för en snabb ökning av utbildningskapaciteten kommer till

stånd. Lika viktigt är enligt styrelsens mening, alt därvid kvaliteten på

utbildningen icke eftersättes. Även ekonomiska faktorer borde beaktas.

Ur dessa synpunkter finner styrelsen vägande skäl tala för utredningens

förslag, att utvidgningen bör ske genom en utökning av antalet utbildningsplatser

vid befintliga lärosäten. Styrelsen finner det dock betänkligt

att, såvitt synes framgå av utredningen, någon utökning utöver en intagning

av 408 elever per år icke är möjlig vid de befintliga lärosätena. Man

har med andra ord vid denna intagning nått den maximala kapaciteten.

Om det efter några år skulle visa sig otillräckligt med denna intagning —

vilken styrelsen finner vara närmast i underkant — återstår uppenbarligen

intet annat alternativ än att inrätta ytterligare en utbildningsanstalt. Enligt

styrelsens uppfattning bör därför tanken på en medicinsk högskola,

förlagd till Norrland, icke avskrivas i samband med ett förverkligande av

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

utredningens förslag. Denna fråga synes på lång sikt kräva sin lösning och

torde därför göras till föremål för ytterligare utredning så att, om vid den

före år 1965 gjorda prognosen en ytterligare utökning visar sig erforderlig,

denna kan ske utan alltför lång tidsutdräkt. I likhet med direktionen för

Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund understryker styrelsen slutligen

angelägenheten av att vissa nybyggnader samt om- och tillbyggnader

kommer till stånd.

Länsstyrelsen i Malmö förordar alternativet »Befintliga lärosäten» men

ifrågasätter beträffande omfördelningen av de kliniska utbildningsplatserna

om icke — trots härav föranledda ökade kostnader — platsantalet för

universitetets i Lund vidkommande borde utökas till 105 med anlitande

jämväl av de Malmö stad tillhöriga kliniker, som ännu icke tagits i anspråk

för undervisning. Länsstyrelsen ifrågasätter ävenledes om icke en

kompletterande undersökning bör vidtagas för utrönande av, huruvida

tekniska och ekonomiska möjligheter är tillfinnandes för genomförande av

en snabb utökning av undervisningsresurserna i Lund.

Göteborgs sjukhusdirektion anser den av utredningen förordade utökningen

av antalet utbildningsplatser i Göteborg till 100 möjlig under förutsättning

bland annat, att vissa lokalutrymmen tillskapas samt att vissa

förstärkningar i fråga om personal, materiel och utrustning kommer till

stånd. Direktionen uttalar även önskemål om en översyn av 1948 års avtal

mellan staten och staden angående anordnande av en medicinsk högskola

i Göteborg. Vidare understryker direktionen den rådande läkarbristen och

uttalar, att den i betänkandet framlagda prognosen fram till år 1965 anger

ett absolut minimum. Det finns enligt direktionens åsikt med säkerhet ett

stort latent läkarbehov, som endast i mindre omfattning torde sammanhänga

med utav nuvarande byggnads- och kreditrestriktioner föranledda

svårigheter att utbygga den slutna vården och även den öppna vården. En

omprövning av läkarbehovet fram till år 1970 torde snarast böra vidtagas,

varjämte en prognos för läkarbehovet under 1970-talet bör göras med hänsyn

till bland annat angelägenheten av att i tid få till stånd en erforderlig

utbyggnad av den medicinska utbildningen i landet, därest en sådan prognos

skulle visa behov härav. Man torde nämligen enligt direktionens uppfattning

kunna räkna med att en ökning av utbildningskapaciteten ej kan

tillgodoses vid befintliga läroanstalter utan nödvändiggör anordnandet sa

snart ske kan av ytterligare en medicinsk läroanstalt.

Länsstyrelsen i Göteborg biträder och understryker vad Göteborgs sjukhusdirektion

anfört rörande läkarbehovet och prognosställande beträffande

detsamma.

Direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala har inskränkt sig till att

beröra förutsättningarna för en utökning av antalet propedeutiska och

kliniska utbildningsplatser vid sjukhuset till 80. Därvid understryker direktionen

vikten av att det till följd härav uppkommande lokal- och personalbehovet

i tillfredsställande omfattning tillgodoses. Direktionen förklarar

sig vidare inse, att en ökad och intensifierad undervisning vid akademiska.

sjukhuset kan vara förenad med olägenheter för sjukvården,

framförallt genom att patienterna mera utnyttjas i undervisningen. Det har

emellertid framgått, framhåller direktionen, att man avser att öka den

polikliniska undervisningen, vilket skulle komma att beröra eu mycket stor

grupp av patienter, som hittills i allmänhet inte i särskilt stor omfattning

tagits i anspråk för undervisningen. I den undervisning, som berör de inne
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

liggande patienterna skulle flera läkare komma att deltaga. Detta möjliggör,

att kandidaterna uppdelas på mindre grupper, vilket i sin tur kommer

att göra undervisningen mindre besvärande för patienterna.

JJppscda läns landstings förvaltningsutskott har icke funnit anledning

yttra sig över alternativet »Norrland». Vad beträffar alternativet »Befintliga

lärosäten» ingår utskottet på detsamma endast i den mån det berör

Uppsala. Utskottet ifrågasätter lämpligheten och önskvärdheten av ett

ökat antal medicine studerande i Uppsala, då det knappa patientunderlaget,

vilket huvudsakligen utgöres av invånare från Uppsala län, måhända i

alltför stor omfattning måste utnyttjas för undervisning och demonstration.

Utskottet förutsätter, att undervisningen ordnas så, att berättigad

hänsyn tages till patienterna.

Länsstyrelsen i Uppsala ansluter sig till det av utredningen förordade

alternativet »Befintliga lärosäten». Såsom skäl härför åberopas, att detta

alternativ ur både kostnads- och utbildningssynpunkt ställer sig fördelaktigare.

Vidare anför länsstyrelsen, att det med en till visshet gränsande

sannolikhet kan antagas att ett genomförande av Norrlandsalternativet

inom en icke alltför avlägsen framtid kommer att ställa statsmakterna inför

krav på undervisningens utbyggande i Norrland till allt större fullständighet.

Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott ansluter sig till det

av utredningen förordade alternativet »Befintliga lärosäten». För den händelse

att en förläggning av medicinsk utbildning till Norrland skulle komma

i fråga förordar utskottet Sundsvall såsom förläggningsort, vare sig det

gäller eu fullständig eller en enbart klinisk utbildningsanstalt. Utskottet

förklarar sig dela utredningens åsikter såväl i fråga om det framtida läkarbehovet

som beträffande nackdelarna med en ofullständig läroanstalt. Även

i vad angår behovet av utbyggda sjukhus instämmer utskottet helt med

utredningen. Utskottet anser sålunda att en fullt utbyggd läroanstalt i

Norrland skulle innebära eu avsevärd förstärkning av sjukvården. Samtidigt

framhåller utskottet, att det ur sjuk vårdssynpunkt måste inge allvarliga

betänkligheter om en sådan läroanstalt skulle förläggas till sådan ort

att ett flertal norrländska landsting därigenom skulle förhindras att utbygga

specialistvården på ett sätt, som ur sjukvårdssvnpunkt kan anses

rationellt med hänsyn till den samlade norrländska befolkningens berättigade

anspråk på en differentierad sjukvård. Norrland är, påpekar utskottet,

ingalunda någon hel och odelbar enhet. Om man bortser från länsgränserna,

torde man med hänsyn till befolkningsmässig och industriell

utveckling kunna utskilja otc övre Norrland med tyngdpunkten förlagd till

Norrbottens industriområden och med sitt sjukvårdscentrum i Boden samt

ett nedre Norrland med tyngdpunkten i Sundsvallsområdet och med lasarettet

i Sundsvall såsom ett centrum för sjukvården. Den industriella utvecklingen

inom Norrland pekar mot att nämnda tyngdpunkter ytterligare

kommer att accentueras. Det synes därför utskottet rationellt ur alla synpunkter,

att man tar hänsyn härtill då det gäller att bedöma till vilken ort

eller vilka orter man skall förlägga sådan specialsjukvård för vilken ett

landstingsområde icke har tillräckligt befolkningsunderlag. Utskottet uttalar

såsom sin bestämda uppfattning, att en förläggning till Umeå av ett

undervisningssjukhus skulle komma att betjäna sjukvården i Norrland

mindre väl än om man finge utbygga sjukvårdsenheterna i Boden respektive

Sundsvall. Om man i första hand tar hänsyn till allmänhetens krav på

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957 31

god sjukvård och anser, att detta bäst betjänas av ett centrum i nedre

Norrland och ett i övre Norrland och i andra hand till frågan om att till

något av dessa centra förlägga ett undervisningssjukhus, synes det utskottet

följdriktigt, att man då måste tänka sig Sundsvall som bästa förläggningsort.

Eu reservant i förvaltningsutskottet, riksdagsmannen 11. Kärrlander förordar,

att en medicinsk läroanstalt upprättas i Norrland med Sundsvall

såsom förläggningsort. De argument, som anförts mot alternativ »Norrland»

torde enligt reservantens åsikt snarare utgöra motiv för detsamma.

Ett ytterligare skäl för alternativet i fråga är — framhåller reservanten ■—

att, när det befinnes nödvändigt att öka de totala utbildningsresurserna,

detta blir avsevärt lättare att åstadkomma, om anordningar för medicinsk

utbildning kommer till stånd på ytterligare en plats utanför de nuvarande

lärosätena. Vad förläggningsorten beträffar bör denna enligt reservantens

mening bli Sundsvall, som ur alla synpunkter är den mest lämpliga och har

det centralaste läget.

Länsstyrelsen i Härnösand finner de av utredningen anförda skälen för

avvisandet av alternativet »Norrland» icke bärande. Det är enligt länsstyrelsens

uppfattning icke realistiskt att betrakta föreliggande fråga om

ökade utbildningsmöjligheter för läkare isolerad för sig. För att få rätta

proportioner på skäl och motskäl måste man se denna fråga som en del av

det stora problemet hur ökade möjligheter till högre utbildning i framtiden

skall kunna beredas de ständigt växande årskullarna av studenter. Att de

nuvarande universiteten och högskolorna i längden icke lämpligen kan taga

emot hela det studentantal, som i samhällets intresse bör vidareutbildas,

torde vara uppenbart. Nya högskolor och universitet bör självfallet av

praktiska skäl såvitt möjligt byggas upp i etapper. Behovet av dubbleringav

lärostolar och utbyggnad av institutioner torde göra sig successivt gällande

allt eftersom studentantalet ökar. Det kan enligt länsstyrelsens åsikt

i ett sammanhang som detta icke finnas anledning att tveka om vägen även

om det slutliga målet — en fullständig medicinsk fakultet vid ett fullständigt

norrländskt universitet — icke är dagsaktuellt. Länsstyrelsen kan icke ansluta

sig till vare sig utredningens eller reservanten Lundgrens förslag.

Länsstyrelsen tänker sig närmast två akademiska läroanstalter i Norrland,

den ena för övre Norrland och den andra för nedre Norrland. Ett försök

till en gemensam lösning av övre Norrlands och nedre Norrlands högskolefrågor

anser länsstyrelsen icke kunna bli annat än ett provisorium. En planering

på lång sikt måste ta hänsyn till den föreliggande dualismen, vilken

vore ofrånkomlig på grund av oföränderliga geografiska förhållanden. Man

måste som slutmål enligt länsstyrelsens mening sikta på en dubblering

icke endast av högskolor utan jämväl av åtskilliga andra institutioner. Vad

beträffar det nu aktuella behovet av ytterligare medicinska utbildningsplatser,

anför länsstyrelsen vidare, torde när det gäller lokaliseringen inom

Norrland på lång sikt sett alla skäl tala för och inga skiil tala mot Sundsvall.

T fråga om tidpunkten för läkarutbildningens överflyttning till Sundsvall

förordar länsstyrelsen, att början sker hösten 1958 med den kliniska

utbildningen för den årskurs, som dä fullgjort sin propedeutiska utbildning.

Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott förordar, att eu medicinsk

läroanstalt upprättas i Norrland med förläggning antingen till Emea eller

Sundsvall. De i betänkandet angivna skälen mot alternativet »Norrland»

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts proposition nr 91 år 1957

synes utskottet ha givits överdrivna dimensioner. Utredningens bedömningutvisade,

att läkarbrist i första hand går ut över Norrland. Den nuvarande

bristen är, framhåller utskottet vidare, en följd av tidigare felbedömning

och underskattning av behovet. Det är därför enligt utskottet nödvändigt,

att nya prognoser uppgöres med några års mellanrum och att intagningen

avpassas efter dessa prognoser. De medicinska högskolorna måste då ha en

betydande elasticitet och kunna ta emot årskullar av månhända starkt

växlande storlek. Det måste undvikas, att man ånyo kommer i ett sådant

läge som nu, då bristen ej kunnat avhjälpas ens med hjälp av ett stort antal

utländska läkare. I nuvarande situation är en fortsatt import av utländska

läkare nödvändig, men tendensen t. ex. att allt fler provinsialläkartjänster

tillsättes med utlänningar är ej tilltalande. Vid åtskilliga sinnessjukhus torde

redan nu de flesta läkarna vara utlänningar och man kan emotse, att de

om några år skall vara i majoritet bland Norrlands provinsialläkare. Läkarbristen

är för övrigt nu så stor, påpekar utskottet, att även de utländska

läkarna ratar ett flertal norrlandsdistrikt, som därför står obesatta. Ingen

vet emellertid vad nästa prognos kan visa, och om då ökat antal intagningar

skulle bli erforderligt, måste Norrlandsalternativet vara bättre även om

det blir kostsammare. Även andra skäl talar enligt utskottet för att just

Norrland skulle få en klinisk utbildningsanstalt. Norrland är över huvud

taget missgynnat i fråga om högre utbildning, och det synes skäligt, att

ungdomen där beredes möjlighet att få sådan närmare hemorten än vad nu

är fallet. Vad förläggningsorten beträffar synes utskottet Boden kunna avföras

från diskussionen på grund av sitt avlägsna läge. Valet torde enligt

utskottets åsikt böra stå mellan Umeå och Sundsvall. Vilken plats man än

stannar för, torde man i enlighet med utredningen tills vidare böra planlägga

en medicinsk högskola avsedd endast för klinisk utbildning. Man bör

enligt utskottets mening dock sikta på att även den propedeutiska undervisningen

skall förläggas dit snarast möjligt. Frågan om teoretiska institutioner

torde böra ställas på framtiden.

En reservant i förvaltningsutskottet, riksdagsman O. Pålsson förordar,

att en medicinsk läroanstalt upprättas i Norrland med Sundsvall såsom

förläggningsort. Enligt reservanten har denna stad otvivelaktigt ett

för hela Norrland centralare läge än Umeå. Sundsvall utgjorde därjämte

centrum för Norrlands folkrikaste område.

Länsstyrelsen i Östersund finner att alternativet »Befintliga lärosäten»

icke är lämpligt och förordar, att en medicinsk läroanstalt upprättas i

Norrland. Länsstyrelsen avser därvid närmast en klinisk utbildningsanstalt,

men förläggning dit jämväl av den propedeutiska utbildningen bör

enligt länsstyrelsens åsikt vara riktpunkten för den fortsatta utredning i

ärendet, som torde bli behövlig. Vad beträffar förläggningsort anser länsstyrelsen,

att Boden av geografiska skäl icke kan godtagas. Valet bör därför

enligt länsstyrelsens mening stå mellan Sundsvall och Umeå. Innan

slutlig ståndpunkt till förmån för den ena eller den andra av dessa städer

kan tagas, är enligt länsstyrelsens åsikt närmare utredning än den nu föreliggande

erforderlig. Länsstyrelsen förordar, att dylik utredning utan dröjsmål

verkställes. Sannolikheten för att läkarbehovet i framtiden blir än

större än under tiden fram till 1970-talet samt önskvärdheten av att då ha

tillgång till relativt lättillgängliga utbildningsplatser vid befintliga lärosäten

talar enligt länssstyrelsens uppfattning för att man nu bör inrätta

en ny läroanstalt för i första hand klinisk utbildning och med en årlig in
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

tagning av 40 elever. Enligt länsstyrelsens bestämda mening skulle en förläggning

till Norrland av en medicinsk undervisningsanstalt lämna ett

verksamt bidrag till avhjälpande av läkarbristen i Norrland. Genom en

sådan åtgärd skulle sjukvården i Norrland utbyggas och rekryteringen av

läkare underlättas. Länsstyrelsen hyser också den uppfattningen, att norrlänningarna

gärna skulle utnyttja möjligheterna till utbildning vid en

medicinsk läroanstalt i Norrland. En sådan anstalt skulle ur allmän kulturpolitisk

synpunkt för visso verka stimulerande och vara av stor betydelse

för de i denna landsdel arbetande läkarna. Länsstyrelsen kan inte finna

annat än att utredningen betydligt överdrivit olägenheterna av att till

Norrland förlägga en medicinsk läroanstalt. Det kan visserligen icke bestridas,

att en del initialsvårigheter måhända kommer att uppstå vid lärarrekryteringen,

men dessa svårigheter torde icke bestå under någon längre

tid. Erfarenheterna från den till Umeå nyligen förlagda praktiska tandläkarutbildningen

pekar också i denna riktning. Några svårigheter att för

denna utbildning förvärva vetenskapligt kvalificerade lärare har nämligen

icke förefunnits. Vad utredningen i övrigt anfört om utbildningens kvalitet

och utredningens synpunkter på den medicinska forskningen kan enligt

länsstyrelsen icke frånkännas viss betydelse, men skall dessa omständigheter

anses vara av sådan vikt, som utredningen gjort gällande, skulle man

över huvud taget aldrig kunna tänka sig att till Norrland förlägga någon

högre utbildningsanstalt.

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott ansluter sig till utredningsreservanten

Lundgrens förslag och förordar således, att en medicinsk

läroanstalt upprättas i Umeå, avsedd för utbildningen efter medicine kandidatexamen

och beräknad för ett elevantal av 40 per år. Utskottet upplyser,

att Västerbottens läns landsting är villigt att träffa överenskommelse

med staten om upplåtelse av Umeå lasarett för klinisk utbildning av

medicine studerande på i huvudsak samma villkor som överenskommits

enligt 1948 års avtal mellan staten och Göteborgs stad om Sahlgrenska

sjukhusets upplåtelse för motsvarande ändamål. Undervisningen skulle i

lokalhänseende kunna sammanfogas med sjukvården på ändamålsenligaste

sätt. De påbörjade nybyggnaderna — kostnadsberäknade till cirka

20 miljoner kronor — kan enligt utskottet utan alltför stora merkostnader

utformas speciellt med hänsyn till undervisningens och forskningens behov.

Det kommer utan tvivel att bli avsevärt dyrare att senare bygga om och

komplettera befintliga byggnader, så att de kan apteras för undervisningsoeh

forskningsändamål. Om Emea lasarett blir universitetssjukhus, skulle

statens utgifter för driften bli betydligt lägre än motsvarande kostnader

vid undervisningssjukhusen i Stockholm och Uppsala, under förutsättning

att samma grunder som i Göteborgsavtalet tillämpades.

Mot bakgrunden av den aktuella och besvärande läkarbristen framstar

det för utskottet som ett starkt önskemål, att läkartillgången smidigare än

hittills varit fallet kan anpassas efter behovet. Vid ett realistiskt bedömande

av ifrågavarande problem anser utskottet därför, att man redan nu

bör räkna med att upprättandet av ett nytt medicinskt lärosäte kan bli

en tvingande nödvändighet inom ej alltför avlägsen tid. Enligt utskottets

mening synes det välbetänkt att taga detta steg nu, icke minst med hänsyn

till de gynnsamma betingelser, som föreligger för anordnande av medicinskakademisk

utbildning i Umeå. Enligt utskottets mening kan en utökning

av kapaciteten vid de medicinska liirosiitena i södra och mellersta Sverige

3 — Ii ihan g till riksdagens protokoll 1057. I sand. AV Öl

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. May.ts proposition nr Öl år 1957

icke lösa de svåra problem, som läkarbristen skapar i övre Norrland. Härför

torde erfordras ett akademiskt lärosäte i denna landsdel. Om en medicinsk

högskola upprättas i Norrland, torde man kunna räkna med att den

kommer att omfatta ett stort antal studerande, som redan från barndomen

är förtrogna med den norrländska miljön. Studerande från övriga delar av

landet, vilka skulle få sin utbildning vid en dylik högskola, skulle härigenom

lära känna Norrlands speciella problem, dess utvecklingsmöjligheter

och särart. Detta skulle skapa avsevärt förbättrade möjligheter att rekrytera

läkartjänsterna i Norrland. Betydelsen av en medicinsk läroanstalt

som samlingspunkt för den norrländska läkarkåren är enligt utskottet

uppenbar. Där skulle erforderliga vetenskapliga och kollegiala kontakter

kunna skapas, fortbildningskurser organiseras m. in. Där komme vidare

att finnas tillgängligt ett medicinskt bibliotek av största värde. En medicinsk

utbildningsanstalt skulle säkerställa tillgången till kvalificerade specialister

inom alla väsentliga områden av medicinen. Tillgången till viss

specialutrustning och särskilt kvalificerade läkarkrafter, som genom forskningen

och undervisningen tillförts de nuvarande undervisningssjukhusen,

har givit dessa sjukhus en speciell och viktig funktion för sjukvården inom

de områden av landet, dit sjukhusen förlagts. Till dessa sjukhus har den mest

kvalificerade specialistvården naturligt kommit att knytas. Avsaknaden av

ett dylikt medicinskt forsknings- och undervisningscentrum är enligt utskottet

särskilt olägligt för sjukvården i övre Norrland på grund av de

stora avstånden och de långa, tidskrävande resorna för patienterna till

undervisningssjukhusen i andra delar av landet. För södra delarna av Norrland

är dessa olägenheter måhända icke lika påtagliga, enär man därifrån

utan alltför långa resor kan repliera på Uppsala och Stockholm. Men för

övre Norrland är olägenheterna desto större. Utskottet understryker särskilt,

att tillskapandet av ett medicinskt forsknings- och undervisningscentrum

i övre Norrland därför framstår även såsom en sjukvårdsangelägenhet

av första ordningen, något som i förevarande sammanhang måste

tillmätas en mycket väsentlig betydelse.

Rekryteringen till universitet och högskolor har visat sig i icke obetydlig

utsträckning vara territoriellt bunden. För den norrländska ungdomen

skulle det bli av stor, icke minst ekonomisk betydelse att erhålla högskoleutbildning

i Norrland. Enligt föreliggande beräkningar kan antalet universitets-

och högskolestuderande förväntas stiga från icke fullt 23 000

till 40 000 år 1965. Universiteten och högskolorna måste alltså på tio år

ges en fördubblad utbildningskapacitet. Av denna anledning är det enligt

utskottet föga eftersträvansvärt att låta de nu förefintliga universiteten

och högskolorna svälla ut till läroanstalter av den storleksordning, som den

sålunda beräknade studenttillströmningen kan förutses medföra. Högskolor

av sådan storleksordning måste bli administrativt ohanterliga, skapa en

föga lämplig studiemiljö, medföra besvärande institutions- och bostadsproblem

samt verka förryckande på läroanstalternas akademiska karaktär

över huvud taget. Enligt utskottets mening synes tiden därför vara mogen

för att i viss mån sprida den akademiska undervisningen och forskningen

inom vårt land i stället för att vidtaga åtgärder för utvidgande av den

nuvarande universitets- och högskoleorganisationen i eu utsträckning, mot

vilken allvarliga och berättigade invändningar torde kunna resas.

Länsstyrelsen i Umeå ansluter sig till utredningsreservanten Lundgren.

Länsstyrelsen anser bristen på läkare i landet vara så stor, att behov före
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kuiigl. May.ts proposition nr Öl år 1057

ligger av en helt ny medicinsk högskola. Med hänsyn till svårigheterna att

rekrytera läkare till Norrland bör denna förläggas dit. Den omständigheten,

att vissa startsvårigheter kan uppkomma vid öppnandet av en ny akademisk

utbildning får ej tillmätas avgörande bet3Tdelse. Gjorde man det, skulle

man näppeligen någonsin kunna få till stånd en ny högskola. I fråga om det

framtida läkarbehovet framhåller länsstyrelsen som sin mening, att alla

kända fakta och de antaganden, som med större sannolikhet kan göras,

talar för att läkarutbildningsutredningens beräkningar av läkarbehovet

är för låga. Det synes icke värdigt vårt land att då det gäller behovet av

läkare alltfort behöva hänföras till de underutvecklade kinderna med import

av läkare från nästan alla länder i Europa.

Bodens stad avstyrker det av utredningen förordade alternativet »Befintliga

lärosäten» och hemställer, att beslut fattas om upprättande av en helt

ny medicinsk högskola i Norrland, förlagd till Boden. Staden är villig att

påtaga sig de anordningar och kostnader, som rimligtvis kan förutsättas

åvila en kommun för erhållande av en högre läroanstalt. Statsmakternas

beslut att förlägga tandläkarutbildning till Umeå innebär enligt stadens

åsikt icke, att även andra till Norrland lokaliserade högskolor skall förläggas

till Umeå. Ur specifik norrländsk synpunkt är det icke till gagn för

Norrland att all högre undervisning förlägges till en ort. Ur olika synpunkter

— främst ur sjukvårds- och kommunikationssynpunkter — är enligt

stadens mening Boden att föredraga framför Umeå såsom förläggningsort.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott anser, att till Norrland

kan och bör förläggas en anstalt för klinisk utbildning av blivande läkare,

relativt snart omfattande också den propedeutiska utbildningen och framdeles

utbyggd till en fullständig medicinsk högskola. Som förläggningsort

ser utskottet helst Boden. För en sådan förläggning har enligt utskottets

uppfattning bärande skäl anförts. Utskottet anser sig emellertid icke böra

nu bestämt yrka härpå, då lokala önskemål icke bör få skymma eller

hindra det här föreliggande primära gemensamma norrlandsintresset.

Länsstyrelsen i Luleå uttalar sig för att cn ny utbildningsanstalt upprättas

i Norrland. Frågan om anstaltens förläggning inom Norrland bör

enligt länsstyrelsens mening göras till föremal för ytterligare utredning.

Detsamma gäller frågan om skillnaden mellan kostnaderna för en utbildning,

förlagd till befintliga lärosäten, och en ny utbildningsanstalt. Enligt

länsstyrelsens mening är den av utredningen använda prognosen beträffande

det framtida läkarbehovet högst sannolikt i underkant. Det finns anledning

antaga, att behovet av läkare år 1965 snarare kommer att bli 10 000

i stället för 8 500. Länsstyrelsen vågar därför med bestämdhet hävda, att

man utan risk för att överdimensionera den medicinska utbildningen kan

och bör räkna med ytterligare en medicinsk högskola, förlagd till Norrland.

Även om utbildningskapaciteten icke skulle behöva ytterligare ökas, kan

det enligt länsstyrelsens mening med fog ifrågasättas om det verkligen är

tillrådligt att på''sätt utredningen föreslagit till bristningsgränsen pressa de

nuvarande lärosiitenas resurser. Vad härefter gäller de skäl, som av utredningen

anförts mot Norrlandsaltemativct, anser sig länsstyrelsen böra

understryka och ytterligare utveckla vad utredningsreservanten Lundgren

yttrat vid sitl bemötande av desamma. Länsstyrelsen betonar därvid bland

annat, att det icke torde vara. på något säl t märkligt, om de av utredningen

redovisade övergångssvårigheterna kommer att ge sig tillkänna, när

eu medicinsk utbildning påbörjas i Norrland. Sådana uppstod även, när

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

den medicinska utbildningen på sin tid startades vid Sahlgrenska sjukhuset

i Göteborg. Detta kommer alltid att bli fallet, när en ny högskola —

oavsett utbildningsändamålet och placeringen — skall börja sin verksamhet.

Om sådana svårigheter skulle anses vara avgörande hinder, skulle en

ny utbildningsanstalt numera aldrig kunna komma till stånd, utan allt

skulle förbli vid det gamla.

Kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket finner övervägande

skäl tala för det av utredningsreservanten Lundgren framlagda

förslaget.

I fråga om framtida läkartillgång och läkarbehov förklarar kommittén,

att det torde vara osäkert, om läkarbristen under de förutsättningar, som

arbetskraftsutredningen utgått från (ett årligt studentintag av 408 och

ingen ytterligare invandring av läkare från andra länder), kommer att vara

hävd ens år 1970. Kommittén erinrar om att läkarkårens storlek — delvis

tack vare immigration — ökat från bortåt 3 300 år 1940 till över 5 400 år

1954 eller med 150 å 160 per år utan att den subjektiva förnimmelsen av

brist avtagit i styrka. Tvärtom har det under loppet av denna period blivit

mer allmänt erkänt än tidigare, att läkarbrist föreligger. Även om under

angivna förutsättningar den genomsnittliga ökningen under perioden 1954

—1970 blir något större per år (drygt 210) ter det sig enligt kommittén

redan mot bakgrunden av denna erfarenhet i alla händelser ovisst huruvida

bristen mot slutet av perioden kommer att vara helt undanröjd. Kommittén

anser sig i varje fall veta att efterfrågan på hälso- och sjukvårdens

tjänster och därmed på läkararbetskraft sedan länge undergått och fortfarande

undergår en synnerligen kraftig och snabb expansion, betingad

av en råd faktorer, vilka fortsätter att verka och vilka åtminstone ännu så

länge tillsammantaget betyder väsentligt mer än de omständigheter, som

verkar i motsatt riktning. Härtill kommer enligt kommittén, att man icke

får förbise att en stor del av en framtida efterfrågestegring kan komma från

områden, som hittills är mindre utvecklade och där man följaktligen har

svårt att göra sig en klar bild av de behov, som framdeles kan göra sig

gällande.

Kommittén framhåller, att den för närvarande är sysselsatt med att utarbeta

förslag om effektiverad organisation och andra förbättringar dels

inom tjänsteläkarorganisationen och dels inom mentalsjukvården. Dessa

förslag åsyftar ett bättre utnyttjande av den knappa och dyrbara läkararbet

skraften genom förstärkning av läkarnas personella och materiella

hjälpresurser. Just läkarbristen gör en sådan rationalisering desto mera

nödvändig. Emellertid måste även en rationaliserad organisation kunna i

tillräcklig omfattning bemannas. Ur vissa synpunkter kan det rent av sägas

att ju mer som offras på att ställa olika slag av hjälpresurser till läkarnas

förfogande, desto mer angeläget ter det sig, att det också finns det antal

läkare, som organisationen kräver. Opåräknade vakanser är inte bara

skadliga för de människor som behöver vård. När hjälpanordningarna blir

utbyggda, framstår de också såsom dyrbara för skattebetalarna.

Det går enligt kommittén sålunda inte att komma förbi, att läkarbristen

representerar en utomordentligt allvarlig svaghet i hela vår hälso- och sjukvårdsorganisation.

Av sifferuppgifter för åtskilliga länder, som anförts av

utredningen, torde framgå att Sverige, om man bortser från Finland, har

den lägsta läkartätheten bland 21 ekonomiskt utvecklade länder. Mera fullständiga

uppgifter, som publicerats av Världshälsoorganisationen, visar

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

enligt kommittén, att 25 av 38 länder har högre läkartäthet än Sverige.

Till denna grupp hör alla europeiska länder utom Finland, Polen, Jugoslavien,

Bulgarien och Portugal. (Beträffande Rumänien och Albanien saknas

uppgifter.) Utanför Europa har USA, Ivanada, Australien, Nya Zeeland,

Japan och Uruguay likaledes högre läkartäthet än Sverige, medan motsatsen

gäller om sådana länder som Indien, Pakistan, Mexiko, Chile, Brasilien

in. fl. Sådana uppgifter är givetvis icke helt jämförbara. Mellan olika länder

föreligger skillnader bland annat i fråga om de medräknade läkarnas

kvalifikationer. Den svenska läkarkompetensen torde, internationellt sett,

vara förhållandevis hög. De svenska läkarna har vidare god hjälp av bland

annat kvalificerade sjuksköterskor, som är kapabla att sköta flera arbetsuppgifter,

vilka i många andra länder till stor del ankommer på läkare.

Läkarbristen, i förening med den snabba stegringen i efterfrågan på

kurativ sjukhusvård, medverkar enligt kommittén starkt till svårigheterna

att — på ett sätt som motsvarar föreliggande trängande behov — bygga

ut bland annat mentalsjukvården, omgivningshygienen, andra former av

förebyggande vård samt öppen vård utanför sjukhus. Som framgår av utredningens

betänkande måste detta hinder för utvecklingen bli ännu mer

svåröverkomligt i den mån som arbetstidsbegränsning genomföres även

för läkare. Ett stort antal läkare är för övrigt till den grad arbetstyngda,

att en viss arbetstidsbegränsning i detta fall måste framstå såsom synnerligen

angelägen. Ingen hänsyn till denna faktor har tagits i arbetskraftsutredningens

beräkningar.

Kommittén erinrar också om att behovsprognoser, som hittills utförts

och som i efterhand kunnat jämföras med den faktiska utvecklingen, visat

sig ligga för lågt. Det gäller även om man bortser från uppskattningar, som

framlades på 1930-talet, då man hade särskilt svårt att bedöma den expansion

som förestod. Sålunda slutade 1938 års läkarutbildningssakkunnigas

kalkyl (SOU 1945: 5G) på att det år 1960 skulle finnas 5 600 läkare och

att ökningen till denna nivå skulle motsvara det närmaste utvidgningsbehovet.

I själva verket har detta läkarantal redan nu uppnåtts och läkarbristen

kvarstår. I medicinalstyrelsens öppna-vårdsutredning (SOU 1948:14)

beräknades läkarbehovet 1960 till 7 200 yrkesverksamma läkare. Denna senare

siffra har ännu inte kunnat jämföras med någon faktisk erfarenhet,

men i belysning av de data, som anföres i arbetskraftsutredningens betänkande,

ter det sig osäkert, om ens den ger fullt uttryck för behovet vid den

angivna tidpunkten. Uppskattningar av detta slag är uppenbarligen alltid

vanskliga. Nya prognoser borde därför utföras med jämna mellanrum.

Svårigheten i beräkningsuppgiften har föranlett kommittén att icke uttrycka

någon bestämd uppfattning i frågan i vad mån den för år 1970

beräknade läkartillgången kommer att vara tillräcklig eller ej. Om den —

trots det anförda — skulle komma att fullt motsvara behovet, återstår

emellertid enligt kommittén frågan, varför den ytterligare väntetiden skall

behöva vara så lång som 13 år. Inom loppet av denna period kommer (4!

stort antal människor, som är eller blir i behov av vård, att avlida — och

för övrigt i några fall tidigare iin som behövt förekomma om vårdresurserna

varit bättre. Kommittén anser angeläget alt den nyss angivna väntetiden

förkortas. Endast två slags åtgärder kan enligt kommittén härvidlag

komma i fråga: antingen en tillfällig och snart genomförd ytterligare ökning

av sludentintaget vid de medicinska fakulteterna och högskolorna

eller ytterligare immigration av utländska liikare, som bär erhåller viss

opaginerad Kontrollera mot PDF

»8

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1957

medicinsk kompletteringsutbildning, språkutbildning och utbildning i mcdicinalförfattningar

och svensk medicinalförvaltning eller en kombination

av båda dessa slag av åtgärder. Beträffande dessa alternativ anser sig kommittén

endast böra framhålla, att en fortsatt immigration är den av de två

metoderna, som ger de snabbaste resultaten. Det synes därför ofrånkomligt,

att den utnyttjas. Men det finns enligt kommittén ändå anledning att allvarligt

överväga en kombination med den andra metoden. Ty det synes

kommittén önskvärt att den ojämförligt större delen av läkararbetet utlores

av läkare, som erhållit sin utbildning i Sverige. Detta önskemål avser

inte bara hälso- och sjukvården i dess helhet utan såvitt möjligt varje

landsdel och vårdområde. Kommittén understryker, att läkarbristen i

Norrland är särskilt utpräglad. Antalet läkare per 10 000 invånare är där

40 procent lägre än i landet i dess helhet. Privatpraktiker finns endast på

ett fåtal platser och i mycket obetydligt antal. Antalet sjukhusläkarbefattningar

är något mindre i förhållande till invånarantalet än för landet i

övrigt och tages dessutom hänsyn till vakanserna blir skillnaden större.

Antalet provinsialläkare är — om man tar hänsyn till vakanserna — icke

större i förhållande till folkmängden på landsbygden än i landets övriga

delar. Svårigheterna att rekrytera läkartjänsterna på ett kvantitativt och

kvalitativt tillfredsställande sätt är vida större i Norrland än annorstädes.

De är dessutom växande. De långa avstånden skapar ytterligare hinder för

sjukvården. Härtill kommer önskvärdheten av tillräckliga resurser för att

komma tillrätta med Norrlands speciella hälsovårdsproblem, i vad avser

exempelvis vissa bristsjukdomar, vissa hereditära sjukdomar samt tuberkulos.

Förutsättningen för att läkarbehovet i Norrland skall bli tillgodosett

är enligt kommittén i första hand, att den totala läkartillgången i landet

blir tillfredsställande. Men dessutom erfordras speciella åtgärder för Norrlands

del.

Efter företagen jämförelse mellan utredningsalternativen har kommittén

kommit till den uppfattningen att ett realiserande av alternativ »Befintliga

lärosäten» skulle medföra att utbildningskapaciteten vid ifrågavarande

lärosäten blir pressad på ett sätt som icke är lämpligt. Detta synes

kommittén än allvarligare mot bakgrunden av kommitténs antaganden rörande

det framtida läkarbehovet. Det går lättare än eljest, framhåller kommittén

vidare, att om så befinnes erforderligt öka de totala utbildningsresurserna

utöver vad som hittills planerats, om anordningar för medicinsk

utbildning börjat komma till stånd på ytterligare en plats. Av dessa skäl ter

det sig redan ur allmän rikssynpunkt angeläget, att en del av den kliniska

utbildningen förläggs till Norrland. Inte ens i en mera avlägsen

framtid behöver det befaras att den totala utbildningskapaciteten härmed

skulle bli för stor. Tv även om det framdeles skulle befinnas lämpligt att

åter minska det totala intaget av studenter vid medicinska fakulteter och

högskolor, betyder det inte att något egentligt överskott av utbildningskapacitet

uppstår. Det är i stället en fördel att undervisningen kan inriktas

på mindre grupper av studenter.

Kommittén tror inte, att den särskilt utpräglade läkarbristen i Norrland

kan hävas enbart därigenom, att en mindre andel av medicinarna får sin

kliniska utbildning förlagd till en norrlandsstad. För det ändamålet erfordras

enligt kommittén en hel rad åtgärder, som tillsammantaget kan medföra

en trängande nödvändig förbättring i förhållandena för Norrlands del.

Men i en sådan kombination av erforderliga åtgärder borde som ett av de

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts proposition nr Öl år 1957

viktigare leden ingå en till Norrland förlagd medicinsk utbildning. Även

om man måste räkna med att flera av de i Norrland utbildade läkarna

kommer att slå sig ned söderut, kan det ändå inte vara utan vikt, att en

del av medicinarna under sin utbildning har kontakt med norrlandsmiljön.

Under åren 1951—55 har antalet studenter från de fyra nordligaste länen,

vilka börjat vid de medicinska högskolorna och fakulteterna, varit 40 procent

lägre än som svarar mot dessa läns andel i hela landets befolkningstal.

Över huvud taget har en akademisk utbildning på flera sätt en positiv

betydelse för utvecklingen i en landsdel, vilken visserligen är omöjlig att

mäta men som ändå måste vara avsevärd. Om en sådan undervisning får

komma till stånd och får vidare utvecklas i Norrland, bör det bland annat

kunna medverka till att till Norrland dragés flera ledande krafter inom

medicinen och till att norrlandsläkarnas känsla av isolering motverkas.

Tillkomsten av en medicinsk undervisningsanstalt innebär även garantier

för utvecklingen av ett undervisningssjukhus med möjligheter att förse

Norrland med den högt specialiserade sjukvård, som nu saknas i denna del

av landet. Norrland behöver ett räjongsjukhus för vissa specialiteter och ett

sådant räjongsjukhus förutsätter en anknytning till högre medicinsk undervisning

och forskning. Det är enligt kommittén inte utan vidare givet, att

alla lärare vid befintliga undervisningsanstalter, av vilka flera torde vara

inriktade på eu starkt specialiserad forskning, i fråga om praktisk undervisningskompetens

alltid skulle vara överlägsna de i regel docentkompetenta

överläkare, som i första hand skulle komma i fråga för en till Norrland

förlagd klinisk undervisning. Ändå anser kommittén det otvivelaktigt

riktigt, att vissa svårigheter av angiven art kan förväntas göra sig gällande

under ett första utvecklingsskede. För en högre medicinsk utbildning, som

i alla avseenden skall vara fullt jämbördig med den som anordnas vid nu

befintliga undervisningsanstalter, kräves att den är förenad med intensiv

forskning. Tillgång till teoretiska institutioner kräves också. Dessa ting får

komma genom en fortsatt successiv utveckling. Det ligger i sakens natur

och bör snarast betecknas som lyckligt, bland annat med hänsyn till

lärarrekryteringen, att en på ny plats förlagd akademisk undervisning på

detta sätt blir gradvis utbyggd. Från denna utgångspunkt ter det sig

föga rimligt att låta hänsynen till speciella startsvårigheter väga alltför

tungt. Att tillmäta sådana argument utslagsgivande betydelse är detsamma

som att säga att någon akademisk undervisning aldrig skall få förläggas

till Norrland — annat än möjligen på det ur ekonomiska och andra synpunkter

olämpliga sättet att en vetenskaplig utbildningsanstalt i alla avseenden

bygges helt färdig på en gång. Fn dylik argumentering vill kommittén

inte godtaga. Enligt kommitténs åsikt bör den till Norrland förlagda

kliniska utbildningen helst relativt snart omfatta också det propedcutiska

året och på grundval härav bör framdeles byggas en fullständig

medicinsk högskola i Norrland. Denna större fråga om eu medicinsk högskola

har visst samband med det ännu mer omfattande problemet om ett

successivt uppbyggt fullständigt norrlandsuniversitet. Om de vidare aspekterna

av detta senare problem vill kommittén inte yttra sig i annan mån än

genom att hänvisa till nödvändigheten att sörja för den mycket betydande

ökning i studentantalet vid universiteten, som kan lörvåntas inom loppet

av det närmaste årtiondet, och till Norrlands allmänna trängande behov

av akademiskt utbildad arbetskraft. Ett par speciella synpunkter anser

sig dock kommittén ha anledning att beröra. En till Norrland förlagd

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

medicinsk undervisning och forskning skulle ha mycket att vinna av ett

samarbete med andra fakulteter. Och ett allmänt centrum i Norrland för

högre undervisning, forskning och kultur skulle på ett ännu mer verksamt

sätt än enbart ett högre medicinskt utbildningscentrum motverka den

känsla av isolering som i hög grad bidrar till att hämma rekryteringen till

den norrländska kåren av läkare och annan medicinalpersonal. Dessutom

bör enligt kommittén, från mera allmänna rikssynpunkter, beaktas, att

den allmänna starka expansion av den akademiska undervisningen som

synes förestå, kan komma att möta svåra hinder om den begränsas till ett

alltför ringa antal platser, där underlaget i fråga om bostäder, utrymmen

för institutionsbyggnader samt arbetskraft för undervisningssjukhus, laboratorier

och andra institutioner av olika slag lätt kan visa sig vara otillräckligt.

Vad slutligen angår kostnaderna för Norrlandsanstaltens uppbyggande

torde dessa enligt kommitténs åsikt få vägas mot de angelägna behov kommittén

här förut berört.

Eu reservant i kommittén, riksdagsman B. von Friesen ansluter sig i stort

sett till utredningen.

Eu annan reservant i kommittén, docent G. Biörck ansluter sig — med

hänsyn till att slutlig bedömning av framtida läkarbehov och läkartillgång

ännu icke verkställts av kommittén — i nuvarande läge till utredningsmajoriteten.

Statens institut för folkhälsan ansluter sig till det av utredningsmajoriteten

förordade alternativet »Befintliga lärosäten» men framhåller, att

flera av de synpunkter, som utredningsreservanten Lundgren anfört till

förmån för upprättande av en medicinsk läroanstalt i Norrland, synes väl

motiverade och värda att beaktas. Frågan härom torde bli aktuell, då det

kanske inom eu mycket nära framtid kommer att behövas ett ganska

väsentligt ökat antal läkare. Med hänsyn härtill förefaller det också mycket

sannolikt, framhåller institutet vidare, att behovet av en ny prognos

kan aktualiseras tidigare än under åren närmast före 1965.

Svenska landstingsförbundet förklarar sig vara övertygat om att det

framtida läkarbehovet icke kan täckas genom de nuvarande utbildningsanstalterna.

Enligt förbundets mening erfordras ytterligare en fullständig

medicinsk högskola. Förbundet anser därför, att det ligger nära till

hands att nu taga första steget till skapandet av en ny högskola. Frågan

om den lämpligaste förläggningsplatsen för en sådan anstalt bör enligt förbundets

mening bli föremål för en snabb utredning. Förbundet framhåller,

att de prognoser, som ligger till grund för utredningens ställningstaganden,

;''ro osäkra och sannolikt icke ger en riktig bild av den kommande efterfrågan

på läkare. Erfarenheten har vidare givit vid handen, att prognoser

— särskilt på hälso- och sjukvårdens område — ofta räknat med ett alltför

snävt behov. Förbundet håller sålunda före, att behovet av läkare i

framtiden kommer att bli icke oväsentligt större än vad som framgår av de

publicerade siffrorna. Det är därför enligt förbundets mening angeläget,

att en ytterligare utökning av antalet medicine studerande snarast möjligt

kommer till stånd.

Svenska stadsförbundets sjukvårdsdelegation finner sig nödsakad tillstyrka

det av utredningsmajoriteten förordade alternativet »Befintliga lärosäten».

Samtidigt anser sig delegationen böra framhålla, att vid ett genomförande

av nämnda alternativ, utbildningskapaciteten vid befintliga läro
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

säten måste anses ha tagits i anspråk i alltför stor omfattning än som är

tillfredsställande ur såväl utbildningens som sjukvårdens intresse. Med

hänsyn härtill och till att det beräknade antalet utbildningsplatser enligt

delegationens uppfattning är för lågt anser delegationen behov av ytterligare

en utbildningsanstalt föreligga. På grund härav och med hänsyn till

vad utredningsreservanten Lundgren anfört finner delegationen det angeläget

att anstalter vidtages för att förse Norrland med eu medicinsk högskola.

Vid den tidpunkt en dylik högskola kan vara utbyggd föreligger

enligt delegationens mening säkerligen behov av att taga densamma i anspråk

för att möjliggöra eu utökning av utbildningskapaciteten i fråga om

läkare.

Svenska läkaresällskapet delar utredningens uppfattning i fråga om alternativet

»Norrland». Vad beträffar alternativet »Befintliga lärosäten» finner

läkaresällskapet det av utredningen beräknade antalet propedeutiska

och kliniska utbildningsplatser otillräckligt, då utredningen dels räknat

med för hög avgångsprocent under studierna fram till medicine kandidatexamen

dels icke räknat med reservplatser. Vidare vänder sig läkaresällskapet

emot att alternativet »Befintliga lärosäten» omöjliggör ett fullföljande

av studierna vid samma lärosäte för ett 30-tal studerande per år,

vilka alltså måste hänvisas till annat lärosäte. Då det därjämte enligt

läkaresällskapets mening är en angelägenhet av första ordningen, att de

stora möjligheterna till undervisning vid de kommunala sjukhusen i

Stockholm och Malmö verkligen tillvaratages och utnyttjas, påyrkar

läkaresällskapet bestämt en förnyad undersökning av möjligheterna att

i Stockholm liksom i Lund-Malmö utöka antalet studerande vid de

propedeutiska kurserna och första årets kliniska kurser för att undvika

eu olämplig tvångsförflyttning av studerande till Göteborg. Läkaresällskapet

anser således, att utredningens betänkande icke kan utan

ytterligare utredning läggas till grund för den avsedda utökningen av

den propedeutiska och kliniska utbildningen. I övrigt framhåller läkaresällskapet,

att frågan om det framtida läkarbehovet måste följas med

största uppmärksamhet. Vikten av att en utredning om eventuell minskning

av intagningen av studerande företages i mycket god tid understrykes

också. Möjligheterna att tillgodose det framtida läkarbehovet måste enligt

läkaresällskapets mening även bedömas i relation till den rådande och

framtida tillgången på annan högskoleutbildad arbetskraft.

Sveriges läkarförbund avstyrker alternativet »Norrland». Förbundet

framhåller därvid, att en kraftig upprustning av såväl de personella som

de materiella resurserna vid de medicinska läroanstalterna är oundgängligen

nödvändig om eu tillfredsställande utbildningsstandard skall kunna

upprätthållas för de stora årskullar som står i begrepp att påbörja den kliniska

utbildningen. Vidare bör enligt förbundets mening en ny objektiv

prognos rörande sjukvårdens utbyggnad och därmed sammanhängande

personalbehov finnas utarbetad senast år 1960, enär arbetskraftsutredningens

beräkningar är så bristfälliga, att de icke kan ligga till grund

för vederhäftiga prognoser. Den sålunda avsedda nya prognosen bör — i

motsats (ill av arbetskraftsutredningen utförda beräkningar — tillkomma i

nära samverkan med samtliga berörda myndigheter och organisationer.

Förbundet framhåller, att antalet 8 390 läkare under 65 år, vilket anses

motsvara behovet 1970, förutsätter en betydande utbyggnad av den slutna

sjukvården. Eftersläpningar föreligger redan i det uppgjorda byggnads
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

programmet och det får anses mycket osäkert, om den tilltänkta expansionen

av ekonomiska skäl är realiserbar inom den angivna tiden. Därest

en utbildning av läkare av angiven omfattning kommer till stånd, vill förbundet

framhålla att även en motsvarande ökning av sjuksköterske- och

servicepersonalen är nödvändig. Detta har icke alls diskuterats av 1955 års

läkarutbildningsutredning, men av arbetskraftsutredningens betänkande

framgår, att en motsvarande ökning av sjuksköterske- och servicepersonal

icke är beräknad. Man måste visserligen beakta, att i det enskilda sjukdomsfallet

ett positivt resultat i sista hand är beroende på läkarens kunskaper,

erfarenhet och förmåga att finna nya utvägar, men att detta icke

kan komma den sjuke tillgodo med mindre än att vid läkarens sida medhjälpare

finnes, som kan utföra hans intentioner. Det kan icke anses som

framsynt planläggning att utbilda ett stort antal läkare, vilka i sitt arbete

kommer att sakna hjälp av utbildad sjuksköterskepersonal och nödvändiga

tekniska resurser. Svåröverskådligt till sina konsekvenser blir det vid

oförändrad intagning beräknade läkarantalet år 1990, 11 685. Man kan

enligt förbundet utgå från att den tekniska utvecklingen inom den slutna

sjukvården ytterligare kommer att accentueras. Endast med hjälp av tillräckliga

resurser och ett ökat antal medhjälpare av olika slag kan läkarens

kunskaper till fullo utnyttjas. För att en läkarkår av nämnda storleksordning

skall på ett effektivt sätt kunna användas, fordras betydande insatser

från samhällets sida med kostnader i fråga om den sjukvårdande apparaten,

som nu icke alls kan förutses och beträffande vilka inga beräkningar

finns. Att för framtiden tänka sig en utbyggnad av sjukvården i procentuellt

oförändrad takt — svarande mot en divergent geometrisk serie -—■

vore en orimlighet. Dess yttersta konsekvens är ett personalbehov, som i

storlek närmar sig totalbefolkningen. Vad beträffar läkartätheten i olika

länder understryker förbundet, att värdet av jämförelser länderna emellan

starkt begränsas av rådande olikheter i fråga om levnadsstandard, hygieniska

och klimatologiska förhållanden samt inte minst i fråga om hälso- och

sjukvårdens organisation. Vidare bör observeras att i vårt land — i högre

grad än i flertalet andra länder — finns skolad sjuksköterskepersonal, till

vilken talrika uppgifter av teknisk och organisatorisk art kunnat överlämnas.

Läkaren får tack vare detta förhållande tillfälle att mera ägna sig

åt sjukdomarnas rent medicinska sida. Till detta kommer att de svenska

läkarnas arbetsinsatser kvantitativt sett är jämförelsevis mycket omfattande.

Den tabell över antalet invånare per läkare i olika länder som anförts

av utredningen berättigar därför enligt förbundets åsikt icke till

några jämförande slutsatser angående effektiviteten eller kvaliteten hos

vårt och andra länders sjukvård. Enligt förbundets mening är dennas kapacitet

hos oss icke mindre än i de av utredningen angivna länderna, snarare

tvärtom.

Vad gäller de föreslagna olika alternativen för utbyggnad av antalet propedeutiska

och kliniska utbildningsplatser intager förbundet samma ståndpunkt

som utredningen till Norrlandsalternativet. Till stöd härför åberopar

förbundet i stort sett samma skäl. som utredningen anfört mot nyssnämnda

alternativ. Jämväl emot alternativet »Befintliga lärosäten» anmäler emellertid

förbundet vissa betänkligheter. Enligt förbundets mening inger utredningens

betänkande närmast den uppfattningen, att detta alternativ

skulle för relativt obetydliga kostnader kunna komma till stånd utan

några som helst olägenheter. Det senare är i varje fall icke förhållandet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

Kurserna måste utökas i antal, ofta till fyra stycken per år. Undervisning

av medicine kandidater kommer att ske under största delen av året.

Detta måste enligt förbundets åsikt innebära en betydande belastning för

klinikerna, icke endast för läkare med katedrala läraruppgifter utan också

för personalen i dess helhet, och utbildningens kvalitet kan icke undga att

förlora i fråga om friskhet och aktualitet genom att undervisningsfria mellanperioder

nära nog saknas. I detta sammanhang anser förbundet det också

nödvändigt att betona det avsevärda merarbete i fråga om betungande

examination som ökningen av antalet medicine kandidater kommer att

medföra. Även den vetenskapliga forskningen på klinikerna, vars nödvändighet

i så många sammanhang understrykes, måste inför undervisningens

nödvändiga krav i viss mån träda tillbaka. Det hade givit en fullständigare

bild av förutsättningarna för denna lösning, om utredningen även berört dessa

olägenheter. Förbundet förklarar sig förutsätta att de behov av utökade

materiella och personella resurser, vilka torde uppkomma vid ifrågavarande

alternativs genomförande, vederbörligen beaktas. Detta ter sig enligt förbundets

mening så mycket mer angeläget som den av 1948 års läkarutbildningskommitté

föreslagna organisationen, vilken måste betraktas som

ett minimum, i väsentliga delar icke realiserats. Speciellt finner förbundet

den av läkarutbildningsutredningen föreslagna lärarstaben klart otillräcklig.

Sverige.? förenade studentkårer (SFS) hemställer, att vid fördelningen av

utbildningsplatser till det propedeutiska året och den kliniska utbildningen

hänsyn i första hand tages till undervisningskvalitetens upprätthållande

och i andra hand till de studerandes berättigade personliga krav, att därför

cn enbart klinisk medicinsk utbildningsanstalt ej inrättas, att en provisorisk

ökning sker av antalet utbildningsplatser under det propedeutiska

året och den kliniska utbildningen till 80 i Uppsala, 105 i Lund-Malmö, 132

i Stockholm och 75 i Göteborg och att därvid de stora kommunala sjukhusens

i Stockholm och Malmö beaktas, att i samband med Göteborgsfakultetens

fullständiga prekliniska och kliniska utbyggnad en omprövning

sker av de studerandes antal vid olika medicinska läroanstalter samt att

kontinuerliga arbetsmarknadsprognoser upprättas på grundval av en generalplan

för hälso- och sjukvårdens utbyggnad.

SFS anför bland annat att den av utredningen föreslagna fördelningen av

utbildningsplatserna kan befaras medföra såväl en sänkning av utbildningens

kvalitet som betydande personliga olägenheter för en avsevärd del av de

studerande. Av utredningens slutsatser att döma skulle detta i än högre

grad vara fallet vid inrättandet av en enbart klinisk utbildningsanstalt.

Dessa farhågor har icke skingrats av den till betänkandet fogade reservationen

av hr Lundgren. SFS har därför ansett sig böra framlägga förslag

till en annan lösning av förevarande problem, d. v. s. här förut angivna s. k.

tredje alternativ. Till ytterligare stöd härför anför SFS bland annat att,

om man bortser från rena byggnads- och utrustningskostnader ingen rimlig

anledning finns till att utbildningen av ett bestämt antal studerande

skulle bli dyrare vid ett lärosäte än vid ett annat, då man måste förutsätta

alt lönekostnader och matericlanslag för undervisningen av denna

grupp i princip bör vara lika på skilda orter. Därjämte påpekar SFS, att

den naturligaste lösningen av det nu aktuella spörsmålet vore att vid varje

lärosäte bereda det antal utbildningsplatser under det propedeutiska året

och den kliniska utbildningen, som svarade mot årsintaget vid lärosätet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

D. Departementschefen

Innan jag går in på utredningens förslag rörande ökningen av antalet

propedeutiska och kliniska utbildningsplatser, torde jag få beröra frågan

om framtida läkarbehov och läkartillgång. I 1949 års arbetskraftsntrednings

betänkande »Arbetskraftsbehovet inom offentlig verksamhet» (SOU

1955:34) beräknades läkarbehovet år 1965 till cirka 8 500 läkare. Då tillgången

på läkare under 67 års ålder enligt arbetskraftsntredningens beräkningar

vid en intagning av 408 elever per år skulle komma att uppgå till

7 630 år 1965, skulle alltså nämnda år föreligga en brist på 870 läkare.

Enligt arbetskraftsutredningens beräkningar skulle antalet 8 500 yrkesverksamma

läkare uppnås först omkring år 1970. Med yrkesverksamma läkare

avsåg arbetskraftsutredningen samtliga läkare under 65 år jämte hälften

av antalet läkare mellan 65 och 70 år.

På grund av läkarnas långa utbildningstid kräver en planering av de

medicinska utbildningsresurserna bland annat kännedom om läkartillgången

på betydligt längre sikt under vissa givna förutsättningar. Med

utgångspunkt i den nuvarande intagningen av 408 elever per år vid de

medicinska läroanstalterna har läkarutbildningsutredningen låtit statistisk

expertis beräkna antalet läkare fram till år 1990. Enligt dessa beräkningar

skulle vid oförändrad intagning antalet läkare under 65 år uppgå till 8 390

år 1970, 10 230 år 1980 och 11 685 år 1990. I fortsättningen skulle ökningen

av läkarkåren så småningom avstanna och antalet läkare bli konstant.

Såsom framhållits från både läkarutbildningsutredningens och åtskilliga

remissinstansers sida talar en rad olika faktorer för att man måste räkna

med ett kraftigt ökat behov av läkare under flera årtionden framåt. Det

torde vara tillräckligt att här erinra om befolkningens successiva tillväxt,

den fortgående förskjutningen inom befolkningen mot relativt sett allt

större äldre åldersklasser, utbyggnaden av kroppssjukhusen, mentalsjukvårdens

upprustning, medicinens snabba utveckling i riktning mot olika

slag av specialvård, hälso- och sjuk vårdsupplysningen samt den successiva

allmänna höjningen av levnadsstandarden med ökade krav på medicinsk

service från allmänhetens sida. Vidare må i detta sammanhang erinras om

att frågan om arbetstidsreglering för läkarna på sistone aktualiserats från

läkarhåll.

Vad beträffar det framtida läkarbehovet bör även framhållas, att det

också finns vissa faktorer, som verkar återhållande på behovsökningen.

Härvid bör särskilt nämnas de förbättrade medicinska behandlingsmetoder,

som fortgående framkommer på olika vårdområden.

Såsom framgår av det anförda är de faktorer, som påverkar läkarbehovet,

dels så många och dels av sådan art, att det är mycket vanskligt att

uppgöra behovsprognoser för längre tidsperioder. I detta sammanhang må

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. May.ts proposition nr 91 år 1957

påpekas, att behovsprognoser, som hittills utförts och som i efterhand

kunnat jämföras med den faktiska utvecklingen, visat sig ligga för lågt.

Den av arbetskraftsutredningen beräknade ökningen av antalet läkare

till omkring 8 500 år 1970 förutsätter, att läkartillgången från slutet av år

1954 skulle öka med i genomsnitt ungefär 220 per år. Denna siffra är påtagligt

högre än motsvarande genomsnittssiffra för 1940-talet, 165 per år.

Skillnaden mellan nu nämnda genomsnittssiffror är emellertid mindre markant

än den som framträder vid en jämförelse mellan genomsnittssiffrorna

för sistnämnda årtionde och för 1930-talet, under vilken senare tioårsperiod

den årliga ökningen av antalet läkare uppgick till 84. I anslutning härtill

kan framhållas, att den snabbt accelererade stegringen i antalet läkare

under 1940-talet inte gav intryck av att läkarbristen lättades under denna

tioårsperiod.

I detta sammanhang torde jag vidare få erinra om att antalet invånare

per läkare i vårt land för närvarande är större än i de flesta andra kulturländer

och att så kommer att vara förhållandet lång tid framåt. Enligt

Uppgift i läkarutbildningsutredningens betänkande var vid ingången av år

1955 antalet invånare per läkare i Sverige 1 35Ö, medan motsvarande antal

vid samma tid var i Danmark 800 och i Norge 900. Först i mitten av 1970- talet kommer vi med nuvarande intagning att uppnå den läkartäthet, som

år 1955 rådde i Danmark. Ehuru de anförda uppgifterna av olika skäl icke

är fullt jämförbara, torde de i detta sammanhang ha ett visst intresse.

Såsom av det föregående framgår har läkarutbildningsutredningen framlagt

två alternativ för tillgodoseende av det ökade behovet av omkring 65

propedeutiska och kliniska utbildningsplatser, som föranledes av den år

1955 beslutade ökningen av intagningen av medicine studerande. Enligt

det ena alternativet, benämnt »Befintliga lärosäten», skall antalet propedeutiska

och kliniska utbildningsplatser ökas i Uppsala med 20 till 80,

i Lund med 20 till 90 och i Göteborg med 25 till 100, medan antalet utbildningsplatser

vid karolinska institutet skall bibehållas vid nuvarande 120.

Enligt det andra alternativet, benämnt »Norrland», skall erforderliga nya

propedeutiska utbildningsplatser anordnas vid befintliga lärosäten, medan

av de erforderliga nya kliniska utbildningsplatserna 25 skall inrättas i

Göteborg och 40 vid en föreslagen ny — för enbart klinisk utbildning avsedd

— läroanstalt i Norrland. Utredningens majoritet förordar alternativet

»Befintliga lärosäten», medan en reservant inom utredningen, ledamoten

Lundgren, ansluter sig till alternativet »Norrland», dock med den modifikationen

att läroanstalten i fråga föreslås skola efter en kortare övergångsperiod

omfatta även propedeutisk undervisning. Såsom i och för sig lämpliga

förliiggningsortcr för en läroanstalt i Norrland anger utredningen

Sundsvall, Umeå och Boden utan att därvid uttala sig om vilken av dessa

orter, som i första hand bör ifrågakomma. Utredningsreservanten förordar

Umeå som förläggningsort.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. May.ts proposition nr 91 år 1957

För alternativet »Befintliga lärosäten» beräknar utredningen de årliga

kostnaderna till omkring 2 miljoner kronor och engångskostnaderna till

omkring 0,5 miljoner kronor. För alternativet »Norrland» beräknar utredningen

de årliga kostnaderna till cirka 3,8 miljoner kronor och engångskostnaderna

till mellan 1,8 och 3,8 miljoner kronor beroende på vilken

förläggningsort som väljes. Enligt de av utredningsreservanten redovisade

kostnadsberäkningarna skulle ett genomförande av hans förslag kräva cirka

4 miljoner i årliga kostnader och cirka 10,4 miljoner i engångskostnader.

Sistnämnda engångskostnader synes emellertid utredningens majoritet vilja

uppskatta till omkring 23 miljoner kronor.

Då utredningens majoritet givit alternativet »Befintliga lärosäten» företräde

framför alternativet »Norrland», har detta skett efter ett vägande

av de för- och nackdelar, som enligt majoritetens uppfattning är förenade

med de olika alternativen. Med hänsyn till utbildningens kvalitet, förutsättningarna

för medicinsk forskning, önskvärdheten av att studenterna i så

ringa utsträckning som möjligt tvingas byta studieort samt de statsfinansiella

konsekvenserna har majoriteten ansett, att alternativet »Befintliga

lärosäten» bör givas ett avgjort företräde. Vad majoriteten åberopat till

stöd för sitt ställningstagande har delvis tillbakavisats av utredningsreservanten.

Denne har funnit vissa av de skäl, som majoriteten anfört mot alternativet

»Norrland», överdrivna och påpekat, att de åsyftade nackdelarna

delvis är övergångsföreteelser. Han har vidare framhävt vissa s. k. »positiva

norrlandssynpunkter» till förmån för detta alternativ.

I remissyttrandena har meningarna varit starkt delade i fråga om valet

av alternativ. Anmärkas bör emellertid, att den centrala universitetsmyndigheten,

universitetskanslern, och den centrala hälso- och sjukvårdsmyndigheten,

medicinalstyrelsen, samt den sittande kommittén för översyn av

hälso- och sjukvården i riket alla tillstyrkt inrättande av en ny medicinsk

läroanstalt i Norrland.

Såsom jag inledningsvis nämnt är beredningen inom ecklesiastikdepartementet

av föreliggande ärende ännu icke helt avslutad. Efter den beredning,

som nu medhunnits, anser jag emellertid, att övervägande skäl talar

för att den erforderliga utbyggnaden av utbildningskapaciteten bör ske

genom inrättande av en ny medicinsk läroanstalt i Norrland. Till stöd för

denna min uppfattning vill jag anföra följande.

Såsom jag förut framhållit kan man räkna med ett kraftigt ökat behov

av läkare under flera årtionden framåt. Huruvida den nuvarande utbildningskapaciteten

är tillräcklig på längre sikt, är emellertid svårt att nu

bestämt yttra sig om, då det med hänsyn till mångfalden av inverkande

faktorer inte är möjligt att uppgöra någon säker behovsprognos för en

längre tidsperiod. Enligt min mening kan man dock från de utgångspunkter

som nu föreligger för en bedömning förutse, att intagningen av medicine

studerande kan komma att behöva ytterligare ökas i en icke avlägsen

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

framtid. Med tanke på den utomordentligt viktiga samhällsfunktion, som

läkarkåren har att fylla, är det i hög grad angeläget, att läkartillgången i

framtiden kan bli tillräcklig och att den nu och under åtskilliga år framåt

rådande läkarbristen inte blir en permanent företeelse. Tungt vägande skäl

talar därför för att man planlägger utbildningsorganisationen på längre sikt

och därvid som en riktpunkt uppställer, att en ytterligare ökning av utbildningskapaciteten

vid behov skall kunna ske utan onödig tidsutdräkt.

Givet är att det går avsevärt lättare att senare ytterligare öka utbildningskapaciteten,

om man nu börjar vidtaga anordningar för medicinsk utbildning

på ännu en plats. Erfarenheten visar att det tar lång tid att bygga

upp en ny medicinsk läroanstalt. För vår nyaste medicinska utbildningsanstalt,

den i Göteborg, kan sålunda utbyggnadstiden beräknas till drygt

ett decennium.

Vid betänkandets remissbehandling har understrukits, att alternativet

»Befintliga lärosäten» — särskilt vad beträffar Uppsala — på grund av det

begränsade patientmaterialet vid vederbörande undervisningssjukhus vore

behäftat med vissa svagheter sett från undervisningssynpunkt och även

förutsatte, att patienterna i alltför stor omfattning finge utnyttjas för demonstration

eller eljest i undervisningssyfte. Detta alternativ betraktas,

bland annat med hänsyn härtill, på många punkter såsom en pressning intill

gränsen av det möjliga och anses därför knappast kunna förordas annat

än som en utväg i ett nödläge eller som ett rent provisorium. Enligt min

mening måste dessa synpunkter tillmätas stor betydelse, när det gäller att

taga ställning till de framlagda alternativa förslagen. Jag vill vidare tillägga

att det synes mig angeläget, att vid undervisningssjukhusen den enskilde

patienten icke i alltför betungande grad utnyttjas såsom studieobjekt.

Enligt föreliggande kostnadsberäkningar skulle alternativet »Norrland»

bli betydligt mera kostnadskrävande än alternativet »Befintliga lärosäten».

I flera remissyttranden har emellertid påpekats, att sistnämnda alternativ

nödvändiggör betydande ny- och ombyggnader vid befintliga undervisningssjukhus,

vartill hänsyn icke tagits i nämnda kostnadsberäkningar.

Tydligt är att ett genomförande av alternativet »Befintliga lärosäten» i

nuvarande läge innebär ett maximalt utnyttjande av de nuvarande läroanstalternas

undervisningsresurser. Lika tydligt är att en ytterligare ökning

framdeles av den totala utbildningskapaciteten — vilket såsom jag

tidigare nämnt kan bli erforderligt — blir mycket kostnadskrävande, om

den helt skall genomföras vid de nuvarande läroanstalter, där en dylik

ökning överhuvudtaget är möjlig.

Vad beträffar kostnadssynpunkterna må vidare framhållas, att vid det av

norrlandssjukhusen, som enligt min mening närmast bör ifrågakomma som

undervisningssjukhus, nämligen lasarettet i Umeå, för närvarande pågår

eller planeras ny- och ombyggnadsarbeten, vilka utan alltför stora merkostnader

kan utformas med hänsyn till undervisningens och forskningens

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

behov. Att vid en framtida tidpunkt omändra de då färdigställda byggnaderna,

så att nyssnämnda behov kan tillgodoses, torde däremot medföra

betydligt större kostnader.

Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse är läkarbristen särskilt

utpräglad i Norrland. Läkartätheten är där för närvarande — enligt uppgift

av medicinalstyrelsen — omkring 50 procent lägre än i landet i övrigt.

En av de orsaker, som bidrager härtill, torde vara, att antalet medicine

studerande från Norrland är proportionellt sett avsevärt lägre än antalet

sådana studerande från övriga delar av landet. Till belysning härav kan

nämnas, att antalet studenter från de fyra nordligaste länen, som under

åren 1951—1955 inskrevs vid de medicinska läroanstalterna, var 40 procent

lägre än som svarade mot dessa läns andel i hela landets befolkningstal.

Det finns grundad anledning antaga, att inrättandet av en medicinsk

läroanstalt i Norrland skulle verksamt bidraga till att öka antalet medicine

studerande från denna landsdel. Med hänsyn till att vid en medicinsk läroanstalt

vidare gives bland annat klinisk utbildning efter medicine licentiatexamen

torde inrättandet av en dylik läroanstalt kunna stimulera norrlänningarna

icke blott att — såsom nyss nämnts — i ökad utsträckning

välja läkaryrket utan även att efter avslutad grundutbildning kvarstanna

för specialistutbildning och eventuellt framtida verksamhet i Norrland.

I detta sammanhang vill jag även understryka, att jag anser det från

mera allmänna synpunkter synnerligen motiverat att akademisk undervisning

förlägges till Norrland.

Inrättandet av en medicinsk utbildningsanstalt i Norrland skulle vidare

medföra en betydande och angelägen förstärkning av sjukvårdsresurserna

inom denna landsdel. Härigenom skulle Norrland sålunda erhålla ett undervisningssjukhus

med högt utvecklade och specialiserade vårdresurser.

Med hänsyn till den pågående och väntade expansionen av den akademiska

undervisningen och forskningen överhuvudtaget har i vissa remissyttranden

framhållits, att vägande skäl kunde anföras för att den nuvarande

universitets- och högskoleorganisationen utbyggdes med ytterligare

ett lärosäte. Därest så skedde skulle det bli lättare att lösa bland annat

bostadsproblemet för lärare, övrig personal och studenter samt frågan om

arbetskraft för kliniker, laboratorier och andra institutioner.

Såsom jag förut nämnt har utredningens majoritet avstyrkt alternativet

»Norrland» bland annat med hänsyn till att utbildningen vid den åsyftade

norrländska läroanstalten skulle bli av lägre kvalitet och att en dylik läroanstalt

skulle erbjuda mindre goda förutsättningar för medicinsk forskning.

Att utbildningen skulle bli av lägre kvalité sammanhängde enligt majoriteten

bland annat med att undervisningen vid den avsedda läroanstalten

icke skulle omfatta den propedeutiska undervisningen och att det icke syntes

möjligt att redan från början tillförsäkra läroanstalten en lärarkader,

som på alla håll ägde den vid övriga lärosäten fordrade akademiska kompetensen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

Enligt min mening bör en till Norrland förlagd läroanstalt omfatta även

den propedeutiska undervisningen. Att anordna dylik undervisning redan

då verksamheten vid läroanstalten startar torde, såvitt nu kan bedömas,

dock knappast vara möjligt. Nu avsedda svaghet från utbildningssynpunkt

är emellertid begränsad till ett övergångsstadium. Angeläget är att detta

övergångsstadium icke blir längre utdraget än nödvändigt. V ad beträffar

lärarfrågan vill jag erinra om att flera viktiga läkartjänster vid Umeå lasarett

för närvarande är eller under de närmaste åren beräknas bli vakanta.

Under den fortsatta beredningen av ärendet avser jag att låta noga undersöka

de möjligheter, som kan erbjuda sig att lösa lärarfrågan på ett tillfredsställande

sätt.

Avsaknaden av teoretiska institutioner vid den avsedda medicinska läroanstalten

i Norrland innebär självfallet för densamma en svaghet. Såväl

utredningsreservanten som medicinalstyrelsen har emellertid anvisat utvägar,

varigenom denna svaghet skulle kunna icke oväsentligt reduceras.

Därest nämnda läroanstalt — såsom ifrågasatts av bland annat kanslern

och vilket enligt min mening bör övervägas — kunde under uppbyggnadstiden

på lämpligt sätt anknytas till någon av de nuvarande medicinska

lärosätena, exempelvis universitetet i Uppsala, skulle norrlandshögskolan

härigenom kunna erhålla ett värdefullt stöd för bedrivande av vetenskaplig

forskning.

Som jag förut framhållit anser jag övervägande skäl tala för att den

erforderliga utbyggnaden av utbildningskapaciteten bör ske genom inrättande

av en ny medicinsk läroanstalt i Norrland. Vad beträffar läroanstaltens

utformning så bör denna i enlighet med vad jag tidigare förordat omfatta

såväl propedeutisk som klinisk utbildning. Läroanstalten torde vidare

böra dimensioneras för en årlig intagning av 40 elever. De i övrigt erforderliga

25 propedeutiska och kliniska utbildningsplatserna skulle anordnas vid

medicinska fakulteten i Göteborg. Någon ökning av antalet dylika platser

i Uppsala och Lund erfordras alltså icke enligt detta förslag.

Vad angår valet av förläggningsort anser jag, att de starkaste skälen kan

anföras för läroanstaltens förläggning till Umeå. Härför talar enligt min mening

främst, att statsmakterna till Umeå redan förlagt tandläkarutbildning

och rättsmedicinsk institution samt att där finns ett under uppbyggnad

varande vetenskapligt bibliotek, delvis uppbyggt på det s. k. femte exemplaret.

Vad beträffar tandläkarutbildningen i Umeå må framhållas, att

denna för närvarande icke är fullständig. De studerande erhåller sålunda

3:e—8:e terminernas undervisning i Umeå, medan studierna under l:a och

2:a samt 9:e och 10:e terminerna är förlagda till Stockholm. I den mån en

medicinsk läroanstalt utbygges i Umeå, torde även skapas förutsättningar

för att dit överflytta en större del av den odontologiska utbildningen.

Gynnsamma förutsättningar uppkommer överhuvudtaget för ett samgående

i fråga om undervisning och forskning mellan den medicinska läroanstalten

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1057. 1 sand. Nr Öl

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

och den redan förefintliga odontologiska läroanstalten. Såsom ett ytterligare

skäl för den medicinska läroanstaltens förläggning till Umeå vill jag

tillägga, att för lasarettet i Umeå — såsom jag tidigare antytt — stora nyoch

ombyggnader är aktuella och i viss utsträckning redan påbörjade.

Dessa bör utan alltför stora svårigheter kunna modifieras med hänsyn till

undervisningens och forskningens behov.

De av utredningens majoritet och förutnämnda reservant framlagda kostnadsberäkningarna

för en medicinsk läroanstalt i Umeå är allenast approximativa.

De definitiva kostnaderna kan icke fastställas förrän efter överläggningar

med företrädare för Västerbottens läns landsting och Umeå stad.

Även åtskilliga andra spörsmål torde nödvändiggöra överläggningar med

nämnda parter, innan definitiv ställning kan tagas i föreliggande ärende.

Det fortsatta arbetet med här avsedda frågor och vissa andra, nu icke

tillräckligt utredda frågor — bland annat den av mig förut antydda lärarfrågan

— torde böra anförtros åt en särskild beredning inom ecklesiastikdepartementet.

Det är min avsikt, att detta arbete skall bedrivas i sådan

takt, att principproposition i ämnet kan föreläggas årets riksdag under

höstsessionen. Ett ställningstagande i princip från statsmakternas sida redan

i år torde nämligen vara nödvändigt, för att förberedelserna för anordnande

av klinisk utbildning i Umeå från och med läsåret 1958/59 skall

kunna medhinnas.

Under alla förhållanden måste den propedeutiska undervisningen under

läsåret 1957/58 för det ökade antalet elever, som intogs läsåret 1955/56,

anordnas vid befintliga medicinska lärosäten. Denna undervisning torde

böra anordnas i enlighet med utredningens förslag. Jag förordar sålunda,

att under nästa läsår antalet propedeutiska utbildningsplatser ökas i Uppsala

med 20 till 80, i Lund med 20 till 90 och i Göteborg med 25 till 100,

samt att antalet dylika platser i Stockholm bibehålies oförändrat. Angående

den för ändamålet erforderliga medelsanvisningen och därmed sammanhängande

frågor återkommer jag i följande avsnitt.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 91 år 1957

51

III. Propedeutisk undervisning under

läsåret 1957/58

A. Förslag

I det föregående har jag förordat, att den propedeutiska undervisningen

under läsåret 1957/58 för det ökade antal elever, som intogs läsåret

1955/56, skall anordnas vid befintliga lärosäten i enlighet med utredningens

förslag. Såsom förut nämnts innebär detta, att antalet propedeutiska utbildningsplatser

skall ökas i Uppsala med 20 till 80, i Lund med 20 till 90

och i Göteborg med 25 till 100, medan platsantalet i Stockholm bibehålies

oförändrat. Sammanlagt skulle sålunda antalet propedeutiska utbildningsplatser

utökas med 65.

Utredningen har funnit angivna utökning av undervisningskapaciteten

under det propedeutiska året möjlig under förutsättning att antalet kurser

i vissa ämnen ökas och vissa dubbleringsanordningar vidtages. I annat fall

blir enligt utredningens uppfattning antalet studerande per kurs för stort.

De av utredningen förordade undervisningsanordningarna förutsätter en

förstärkning av såväl lärarkrafterna som den tekniska och administrativa

personalen vid de berörda läroanstalterna. Vidare erfordras enligt utredningens

åsikt ökade anslag till materiel och utrustning samt vissa anslag

till byggnads- och omändringsarbeten. De årliga merkostnaderna för den

avsedda utökningen av undervisningskapaciteten under det propedeutiska

året uppskattas av utredningen till i runt tal 705 000 kronor, varav för avlöningar

629 000 kronor och för materiel 76 000 kronor. Härtill kommer

enligt utredningens beräkningar engångskostnader å tillhopa 351 300 kronor,

av vilket belopp 83 800 kronor avser byggnads- och omändringsarbeten

och 267 500 kronor utrustning. Totalkostnaderna för budgetåret 1957/58

skulle sålunda enligt utredningens beräkningar uppgå till i avrundat tal

1 056 000 kronor.

Vissa remissinstanser — främst de medicinska fakulteterna samt berörda

kommunala huvudmän för undervisningssjukhusen i Lund och Göteborg —

har understrukit angelägenheten av att de behov av personal, materiel,

lokaler och utrustning, vilka uppkommer på grund av den nu aktuella utökningen

av antalet propedeutiska utbildningsplatser, i tillräcklig omfattning

tillgodoses. I anslutning därtill har remissinstanserna i fråga också

framlagt vissa konkreta förslag om personalförstärkningar in. m. utöver

vad utredningen förordat.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

Universitetskanslern har för sin del med vissa förändringar och tillägg

godtagit utredningens förslag om förstärkning av undervisningsresurserna

för den propedeutiska utbildningen. Vid bifall till kanslerns förslag skulle

den årliga kostnadsökningen uppgå till i avrundat tal 765 000 kronor, varav

för avlöningar 689 000 kronor och för materiel 76 000 kronor. Engångskostnaderna

skulle belöpa sig till 361 300 kronor. Härav hänförde sig 83 800

kronor till byggnads- och omändringsarbeten och 277 500 kronor till utrustning.

De personalförstärkningar in. m., vilka utredningen bedömt

erforderliga för genomförandet av den föreslagna utökningen av antalet

pröpedeutiska utbildningsplatser i Uppsala, Lund och Göteborg upptages

i efterföljande sammanställning. Av sammanställningen framgår även

de förändringar och tillägg, som kanslern ansett behövliga.

I. Uppsala

1) förste, assistent,

2) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,

båda för allmän bakteriologi,

3) förste assistent i stället för förste amanuens

för klinisk bakteriologi,

4) två biträdande lärare (ä 17 280 kronor),

5) två förste assistenter,

6) indragning av'' en andre assistent,

7) två förste amanuenser,

8) tre tredje amanuenser,

9) två laboratoriebiträden i högst lönegrad 13,

10) kanslibiträde i lönegrad 11,

allt för patologi,

11) förste assistent,

12) förste amanuens,

13) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,

samtliga för farmakologi,

14) laboratoriesköterska i lönegrad 14 för klinisk

kemi,

15) två kurser i kliniska undersökningsmetoder

(kostnad 4 950 kronor),

16) två demonstrationskurser i sjukvårdsteknik

och fysikalisk terapi (kostnad 3 000 kronor),

17) förste underläkare, avsedd för propedeutisk

undervisning och med placering vid lungkliniken.

II. Land — Malmö

1) förste assistent,

2) disk- och steriliseringsbiträde i lönegrad 6,

båda för allmän bakteriologi (Lund),

3) förste assistent i stället för förste amanuens

för klinisk bakteriologi (Lund),

4) förste assistent i stället för förste amanuens

för klinisk bakteriologi (Malmö),

5) biträdande lärare (å 17 280 kronor),

6) förste assistent,

7) indragning av en andre assistent,

8) förste amanuens,

9) två tredje amanuenser (varav'' en föreslagen

av kanslern),

10) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,

allt för . patologi (Lund),

11) biträdande lärare (å 17 280 kronor),

12) förste assistent,

13) indragning av en andre assistent,

14) förste amanuens,

15) två tredje amanuenser (varav en föreslagen

av'' kanslern),

16) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,

allt för patologi (Malmö),

17) förste assistent,

18) förste amanuens,

19) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,

samtliga för farmakologi (Lund),

20) två laboratoriesköterskor i lönegrad 14 för

klinisk kemi (Lund) (varav en föreslagen av

kanslern),

21) laboratoriesköterska i lönegrad 14,

22) klinisk amanuens,

båda för klinisk kemi (Malmö),

23) dubblering av vissa delar av kursen i kliniska

undersökningsmetoder (Lund; kostnad

1 600 kronor),

24) klinisk amanuens, avsedd för propedeutisk

undervisning och med placering vid reumatologiska

kliniken (Lund),

25) kanslibiträde i lönegrad 11 vid reumatologiska

kliniken (Lund; förslag av kanslern),

26) dubblering av översiktskursen i kirurgi

(Lund; förslag av kanslern; kostnad 1 750

kronor),

27) dubblering av vissa delar av översiktskursen

i kliniska undersökningsmetoder (Malmö;

kostnad 1 600 kronor),

28) klinisk amanuens, avsedd för propedeutisk

undervisning och med placering vid medicinska

kliniken (Malmö).

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

III. G ö teborg

1) förste assistent,

2) tredje amanuens,

båda för allmän bakteriologi,

3) förste assistent för klinisk bakteriologi (förslag

av kanslern; utredningens förslag: förste

amanuens),

4) två biträdande lärare (å 17 280 kronor),

5) två förste assistenter,

6) indragning av en andre assistent,

7) två förste amanuenser,

8) tre tredje amanuenser,

9) två laboratoriebiträden i högst lönegrad 13,

allt för patologi,

10) förste assistent,

11) tredje amanuens,

12) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,

samtliga för farmakologi,

13) indragning av en förste assistent,

14) laboratoriesköterska i lönegrad 14,

15) klinisk amanuens,

allt för klinisk kemi,

16) laboratoriesköterska i lönegrad 15,

17) klinisk amanuens,

båda för klinisk fysiologi (förslag av kanslern),

18) två översiktskurser i medicin (kostnad

3 500 kronor),

19) två kurser i kliniska undersökningsmetoder

(kostnad 4 950 kronor),

20) två demonstrationskurser i sjukvårdsteknik

och fysikalisk terapi (kostnad 3 000 kronor),

21) klinisk amanuens, avsedd för propedeutisk

undervisning samt med placering enligt utredningen

vid medicinska kliniken I å Sahlgrenska

sjukhuset och enligt kanslern vid

medicinska kliniken II å Vasa sjukhus,

22) dubblering av översiktskursen i kirurgi (förslag

av kanslern; 3 500 kronor).

I fråga om anslagsbehovet till materiel för genomförande av den

föreslagna ökningen av antalet propedeutiska utbildningsplatser har kanslern

helt biträtt utredningens förslag. Följande sammanställning utvisar

det beräknade anslagsbehovet för de olika ämnena vid de berörda lärosätena.

Ämnen

Lärosäte

Uppsala

Lund—

Malmö

Göteborg

Bakteriologi ......................

5 000

5 000

6 250

Patologi .........................

9 000

9 000

10 000

Farmakologi ......................

4 000

4 000

5 000

Klinisk kemi och klinisk fysiologi . .

5 000

5 000

7 500

Övriga kurser ....................

—

—

1 250

Summa

23 000

23 000

30 000

Även när det gäller anslagsbehovet till byggnads- och omändringsarbeten

har kanslern helt godtagit utredningens beräkningar.

Dessa framgår av efterföljande sammanställning.

Ämnen

Lärosäte

Uppsala

Lund—

Malmö

Göteborg

Patologi .........................

56 000

Farmakologi ......................

20 000

Övriga kurser ....................

7 800

Summa

56 000

7 800

20 000

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

Det erforderliga anslagsbehovet till utrustning har utredningen

beräknat sålunda:

Ämnen

Lärosäte

Uppsala

Lund—

Malmö

Göteborg

Bakteriologi ......................

23 000

12 000

36 000

Patologi .........................

40 000

32 000

27 000

Farmakologi ......................

23 000

13 500

35 000

Klinisk kemi .....................

26 000

Summa

86 000

83 500

98 000

Kanslern har för sin del funnit den för ämnet bakteriologi i Göteborg

föreslagna medelsanvisningen väl knappt tillmätt och därför uppräknat

densamma med 10 000 kronor. I övrigt har kanslern godtagit utredningens

beräkningar.

B. Departementschefen

Som framgått av den lämnade redogörelsen föreligger förutsättningar för

att vid befintliga lärosäten utöka antalet propedeutiska utbildningsplatser

i nu erforderlig omfattning, d. v. s. med 65. Härför kräves enligt utredningen

och kanslern vissa personalförstärkningar samt ökade anslag till

materiel och utrustning ävensom vissa anslag till byggnads- och omändringsarbeten.

Vad beträffar de förut i särskilda sammanställningar redovisade förslagen

till personalförstärkningar m. m. så har jag funnit mig böra

tillstyrka desamma med följande undantag och jämkningar. Jag anser mig

icke kunna biträda förslagen om anvisande av medel till ett kanslibiträde

för ämnet patologi i Uppsala (p. I: 10), två tredje amanuenser för samma

ämne i Lund (p. II: 9) samt en laboratoriesköterska och en klinisk amanuens

för ämnet klinisk fysiologi i Göteborg (p. III: 16 o. 17). Antalet

nya tredje amanuenser för ämnet patologi i Malmö synes mig kunna begränsas

till en sådan befattningshavare (p. II: 15). Behovet av en vetenskapligt

utbildad hjälpkraft för ämnet klinisk bakteriologi i Göteborg

torde böra tillgodoses genom inrättande av en befattning som förste amanuens

(p. III: 3). För ämnet klinisk kemi har tjänster som laboratoriesköterska

i lönegrad 14 föreslagits skola inrättas vid samtliga här avsedda

lärosäten (p. 1:14, 11:20, 11:21 o. 111:14). Då jag blivit övertygad om

behovet av dessa tjänster, tillstyrker jag inrättandet av desamma. Enligt

min mening bör de dock erhålla tjänstebenämningen översköterska och

placeras i lönegrad 15. De i sammanställningarna redovisade förslagen i

övrigt anser jag mig böra helt biträda. De av mig förordade lönegradsplacerade

tjänsterna torde böra inrättas såsom extra tjänster under nästa

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

budgetår. Kostnaderna för de av mig föreslagna personalförstärkningarna

m. m. kan beräknas till cirka 640 700 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet till materiel uppskattar jag i likhet

med utredningen och kanslern till 76 000 kronor.

Enligt utredningens, av kanslern biträdda förslag bör till byggnadsoch

om ändringsarbeten anvisas tillhopa 83 800 kronor. Dessa

arbeten, vilka huvudsakligen är av inredningskaraktär, bör enligt vad jag

inhämtat utföras snarast möjligt. Jag tillstyrker att nämnda belopp ställes

till förfogande för nästa budgetår.

För anskaffande av viss utrustning bör i enlighet med kanslerns

förslag beräknas en medelsanvisning av 277 500 kronor. Då utrustningen i

fråga oundgängligen erfordras för undervisningen under läsåret 1957/58,

bör hela beloppet anvisas för nästa budgetår.

Enligt det vid 1954 års riksdag fattade principbeslutet om en successiv

omläggning av läkarutbildningen skall tredje etappen av omläggningen

genomföras under nästa läsår. Denna etapp omfattar det s.k. medicinkirurgiåret.

För detaljplanläggning av undervisningen under medicin-kirurgiåret

m. in. har kanslern nyligen hållit en ämneskonferens med representanter

för de medicinska fakulteterna. Enligt vad kanslern under hand

meddelat framkom vid konferensen, att på grund av vissa omständigheter

svårigheter uppkomme för medicinska fakulteten i Lund att anordna nyssnämnda

undervisning i enlighet med de riktlinjer, som angivits i 1954 års

proposition (1954: 212) angående reformering av läkarutbildningen. En av

dessa omständigheter vore, att vissa planerade byggnadsarbeten försenats

och att därför en del lokalutrymmen icke kunde tagas i anspråk vid förut

beräknad tidpunkt. På grund av nämnda omständigheter vore vissa speciella

åtgärder erforderliga för undervisningens anordnande i enlighet med

de i berörda proposition uppdragna riktlinjerna. Med hänsyn till det anförda

anser jag mig böra föreslå, att särskilda medel anvisas för de av

kanslern åsyftade åtgärderna. För ändamålet synes mig böra beräknas ett

avrundat belopp av 70 000 kronor.

Vid bifall till vad jag föreslagit i det föregående skulle det sammanlagda

medelsbehovet för nästa budgetår för den erforderliga ökningen av

undervisningskapaciteten under det propedeutiska året vid de befintliga

lärosätena uppgå till (640 700 + 76 000 + 83 800 + 277 500 =) 1 078 000

kronor. Härtill kommer den av mig föreslagna särskilda medelsanvisningen

av 70 000 kronor för vissa undervisningsanordningar vid medicinska fakulteten

i Lund, vilka avser medicin-kirurgiåret. Det totala anslagsbehovet

uppgår sålunda till (1 078 000 + 70 000 =) 1 148 000 kronor. Da anslag till

uppehållande av verksamheten vid de medicinska lärosätena redan äskats i

årets statsverksproposition, synes det mig lämpligt, att ett särskilt förslagsanslag

äskas för här ifrågavarande ändamål under rubriken Vissa kostnader

för läkarutbildningen. Anslaget torde böra uppföras med 1 148 000 kronor.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

IV. Professur i ortopedi vid universitetet

i Göteborg

A. Förslag

Vid anmälan i årets statsverksproposition (VIII ht p. 86) av frågan om

anslag för budgetåret 1957/58 till avlöningar vid universitetet i Göteborg

redogjorde jag för ett av universitetskanslern framlagt förslag om inrättande

från och med nämnda budgetår av en professur i ortopedi vid

universitetet. Jag ansåg mig på anförda skäl icke då böra pröva sagda

förslag.

Kanslerns förslag grundade sig på en framställning av det större konsistoriet

i Göteborg, vari anfördes i huvudsak följande.

I petita för budgetåren 1955/56 och 1956/57 hade konsistoriet gjort

framställning om inrättande av en professur i ortopedi. Därvid hade konsistoriet

framhållit, att den speciella ortopedien vore ett ämne av sådan

storlek och vikt, att inrättandet av en professur vore väl motiverad, att den

på Sahlgrenska sjukhuset planerade extremitetskirurgiska avdelningen icke

komme att förfoga över tillräckligt kliniskt material för undervisning i speciell

ortopedi, att ortopediska kliniken vid vanföreanstalten i Göteborg

förfogade — såväl ur kvantitativ som kvalitativ synpunkt — över ett material,

som väl lämpade sig för undervisning i ortopedi samt att den nuvarande

överläkaren vid ortopediska kliniken, docenten Erik Severin, enligt

inhämtade sakkunnigutlåtanden från professorerna i ortopedi i Stockholm

och Lund vore kompetent till professur i ämnet. I utlåtande över anslagsframställningen

för budgetåret 1955/56 hade kanslern uttalat, att han

funnit goda skäl tala för ifrågavarande förslag men att med inrättandet av

professuren borde anstå i avvaktan på myndigheternas ställningstagande

till förslagen i 1951 års vanföreutrednings betänkande om den framtida

organisationen av vanförevården i Göteborg. I betänkandet hade utredningen

förordat, att förhandlingar upptoges om överförande för viss tid av

den till vanföreanstalten i Göteborg knutna ortopediska kliniken i Sahlgrenska

sjukhusets regi. Stadsfullmäktige i Göteborg hade emellertid i sitt

yttrande över betänkandet med hänsyn till stadens behov av ortopediska

vårdplatser uttalat sig för ett icke tidsbegränsat övertagande av kliniken.

Betänkandet hade lagts till grund för en proposition (1955: 135) med principförslag

om vanföreanstalternas framtida verksamhet. Beträffande Göteborgs-kliniken

hade vederbörande departementschef understrukit statsmakternas

intresse av att frågan om klinikens huvudmannaskap snarast

löstes med hänsyn till dess framtida användning för undervisningsändamål.

En kommission hade därför tillsatts för förhandlingar med Göteborgs stad

samt övriga berörda parter angående frågor, som ägde samband med sjukhusens

i Göteborg upplåtande för undervisningsändamål, med uppdrag för

kommissionen att utföra erforderliga utredningar och förhandlingar med

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. May.ts ''proposition nr 91 år 1957

sikte på ett övertagande från Göteborgs stads sida av vanföreanstaltens

ortopediska klinik. Då frågan om den framtida organisationen av vanförevården

i Göteborg sålunda torde komma att lösas inom en nära framtid,

bortföll det hinder som ansetts föreligga för att förverkliga det ytterst

angelägna önskemålet om inrättande av en professur i ortopedi vid Göteborgs

universitet. Konsistoriet hemställde därför, att ifrågavarande professur

inrättades från och med budgetåret 1957/58. Till innehavare av professuren

borde enligt konsistoriets mening — utan särskilt ansökningsförfarande

— utnämnas docenten Erik Severin. Vid inrättandet av professuren

torde nu utgående arvoden till kurslärare å 6 000 kronor och till kursamanuens

å 1 500 kronor kunna bortfalla. Vidare borde till professuren

knytas en klinisk amanuens och ett kanslibiträde i Ce 11.

Av kanslerns utlåtande över framställningen inhämtas huvudsakligen

följande.

Kanslern hade under hand inhämtat, att förutnämnda kommission och

Göteborgs stads förhandlingsdelegerade enat sig om att staden på vissa

villkor skulle övertaga nämnda klinik samt att förslag till avtal i ärendet

vore under utarbetande för att, sedan avtalsförslaget godkänts av de förhandlande

parterna, överlämnas till Kungl. Maj:ts och stadsfullmäktiges i

Göteborg prövning. Vid det förhållandet, att frågan om den ortopediska

kliniken sålunda kunde väntas under innevarande budgetår vinna sin lösning

ansåg kanslern från de synpunkter han hade att företräda det angeläget

att medicinska fakulteten vid Göteborgs universitet från och med

nästa budgetår utrustades med den professur i ortopedi, som redan ingick

i organisationsplanen för den medicinska högskolan i Göteborg. Kanslern

tillstyrkte alltså, att ifrågavarande professur kom till stånd från och med

den 1 juli 1957 samt att till innehavare av professuren utan ansökningsförfarande

utsågs den nuvarande överläkaren vid ortopediska kliniken, docenten

Erik Severin. Även i övrigt biträdde kanslern konsistoriets förut

redovisade förslag.

Konsistoriet har i skrivelse den 7 februari 1957 ånyo hemställt, att

nämnda professur inrättas från och med nästa budgetår samt att Severin

— utan vederbörligt ansökningsförfarande — utses till innehavare av densamma.

Vid bifall härtill torde det å universitetets stat nu uppförda arvodet

till lärare i ortopedi å 6 000 kronor böra indragas. Konsistoriet har vid sin

framställning fogat avskrift av en av förutnämnda förhandlingskommission

till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet den 4 februari 1957

avlåten skrivelse. I denna skrivelse anföres bland annat följande.

Det hade varit kommissionens förhoppning, att definitivt godkännande

från de berörda parternas sida av i ämnet upprättade avtalsförslag skulle

kunna åvägabringas i så god tid, att förslagen skulle ha kunnat underställas

Kungl. Maj:ts prövning senast i början av februari 1957. Emellertid

har det visat sig, att vissa undersökningar, som befunnits erforderliga för

vederbörande parters slutliga ställningstagande till avtalsförslagen — närmast

avseende den vid vanföreanstaltens ortopediska klinik med tillhörande

bandage- och skomakeriverkstad anställda personalens löne- och

pensionsförhållanden vid klinikens överlåtelse till Göteborgs stad — ännu

ej kunnat slutföras. I detta liige ser sig kommissionen nödsakad härmed

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

vördsamt anmäla, att definitiva förslag från kommissionens sida i det föreliggande

ärendet ej kan underställas Kungl. Maj:t inom den tid, som förutsetts.

Vidare har konsistoriet meddelat, att styrelsen för föreningen för bistånd

åt vanföra i Göteborg i en till universitetet ställd, den 6 februari 1957 dagtecknad

skrivelse förklarat, att styrelsen — i avvaktan på den slutliga

lösningen av frågan om den ortopediska klinikens framtida ställning — åtog

sig att bestrida viss del av kostnaderna för de kontanta löneförmåner, som

Severin vid utnämning till professor från och med den 1 juli 1957 kunde

anses berättigad till.

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande.

Severin uppbär för närvarande dels lön med 40 752 kronor i egenskap av

överläkare i lönegrad Co 19 vid ortopediska kliniken, dels ock ett årligt

arvode å 6 000 kronor i egenskap av lärare i ortopedi vid universitetet.

Sammanlagt uppgår sålunda hans nuvarande kontanta löneförmåner till

46 752 kronor för år. Vid utnämning till professor skulle hans årslön komma

att utgå efter lönegrad Co 14 eller med 34 512 kronor vid nuvarande

löneläge. Styrelsens förut åsyftade åtagande innebär en förbindelse, att vid

Severins utnämning till professor utbetala överläkararvode med belopp,

motsvarande skillnaden mellan å ena sidan hans nuvarande löneförmåner

och å andra sidan professorslönen. Vid nuvarande lönenivå skulle ifrågavarande

överläkararvode komma att uppgå till (46 752 — 34 512 =) 12 450

kronor.

I sin skrivelse den 7 februari 1957 erinrar konsistoriet vidare om att

professurer i ortopedi sedan flera år tillbaka finnes inrättade vid karolinska

institutet och universitetet i Lund samt att en professur i ämnet i

årets statsverksproposition förordats skola inrättas vid universitetet i

Uppsala från och med den 1 juli 1957 (1957: 1 VIII ht s. 125). Därjämte

understryker konsistoriet, att läkarutbildningsutredningen i sitt betänkande

vitsordat behovet av en professur även vid universitetet i Göteborg.

Härefter anför konsistoriet ytterligare följande.

I överensstämmelse med statsmakternas beslut (prop. 1954:212; SU

191; Rskr 395) skall tredje etappen av läkarutbildningens omläggning genomföras

under budgetåret 1957/58. Denna etapp avser omläggningen av

undervisningen under det fjärde studieåret, det s. k. medicin- och kirurgiåret,

till vilket jämväl undervisningen i ortopedi är förlagd. Med hänsyn

härtill är det angeläget att ämnet ortopedi blir företrätt av en fast ämnesrepresentant

från och med nästa budgetår. Det torde vidare vara uppenbart,

att docenten Severin, om han utnämnes till professor, ej bör vidkännas

någon minskning i de löneförmåner, som han för närvarande åtnjuter.

Genom det åtagande, som innefattas i skrivelsen från föreningen

för bistånd åt vanföra i Göteborg, synes denna fråga ha lösts på ett tillfredsställande

sätt. Det må anmärkas, att den föreslagna anordningen icke

kommer att medföra någon merkostnad för statsverket.

Kanslern har med skrivelse den 8 februari 1957 överlämnat konsistoriets

framställning och därvid anfört bland annat följande.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 91 år 1957

Jag vill understryka angelägenheten av att ämnet ortopedi blir företrätt

vid nämnda universitet av en professur från och med nästa budgetår. Med

anledning av den av konsistoriet övergångsvis föreslagna anordningen beträffande

avlöningen till den blivande innehavaren av ifrågavarande professur

(docenten E. Severin) får jag erinra om att vid karolinska institutet

för närvarande finns två professurer, vilkas innehavare tillika är överläkare

vid kliniker, tillhörande enskilda stiftelser (professuren i pediatrik,

förenad med överläkarbefattning vid H.K.H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt

för sjuka barn, och professuren i ortopedi, förenad med överläkarbefattningen

vid vanföreanstalten i Stockholm, det s. k. Norrbackainstitutet).

B. Departementschefen

Såsom framgår av det föregående skall tredje etappen av läkarutbildningens

omläggning genomföras under nästa budgetår. Denna etapp avser

omläggning av undervisningen under det fjärde studieåret, det s.k. medicin-

och kirurgiåret, till vilket jämväl undervisningen i ortopedi är förlagd.

I likhet med konsistoriet och kanslern anser jag det därför angeläget, att

ämnet ortopedi även vid universitetet i Göteborg blir representerat av

en fast företrädare. Förhandlingarna rörande den framtida organisationen

av vanförevården i Göteborg har nu fortskridit så långt, att ett inrättande

redan nu av den ifrågasatta professuren — enligt vad jag inhämtat från vederbörande

förhandlingskommission — icke rimligen kan tänkas föregripa

resultatet av dessa förhandlingar. Därest professuren inrättas, kommer

utgifterna under universitetets avlöningsanslag att ökas med ett belopp,

motsvarande skillnaden mellan professors årslön och nu utgående arvode

åt lärare i ortopedi. Med nu gällande grunder för statsbidrag åt vanföreanstalten

kommer emellertid vid bifall till föreliggande förslag statsbidraget

åt anstalten att minskas med ett belopp motsvarande utgiftsökningen

under universitetets avlöningsanslag. Ett inrättande av professuren kommer

sålunda icke att medföra några merkostnader för statsverket.

Med hänsyn till vad jag anfört i det föregående anser jag mig böra tillstyrka,

att en professur i ortopedi inrättas vid universitetet från och med

nästa budgetår. Med professuren bör förenas överläkarbefattning vid vanföreanstalten

i Göteborg. Till professurens förste innehavare bör utan tjänstens

ledigkungörande utses överläkaren vid vanföreanstalten, docenten vid

universitetet Erik Alfred Severin.

Vid bifall till vad jag föreslagit erfordras — förutom ändring i personalförteckningen

för universitetet — en höjning av det av Kungl. Maj:t i

årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, under punkten

86 äskade anslaget till Göteborgs universitet: Avlöningar med 29 000 kronor

till 5 109 000 kronor. En ökning bör ske av ordinarieposten med 27 200

kronor och av posten till rörligt tillägg med 7 800 kronor. Å andra sidan

bör arvodesposten minskas med 6 000 kronor.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

V. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört

och föreslagit hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte — med de ändringar

av Sina i årets statsverksproposition under punkten 86 i bilagan

åttonde huvudtiteln framställda förslag, vilka föranledes av vad jag nu

förordat — föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1957/58, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för Göteborgs universitet,

som föranledes av vad jag under nyssnämnda punkt 86 och

här förut under IV anfört;

b) godkänna följande avlöningsstat för Göteborgs universitet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1957/58:

Avlöningsstat

Utgifter

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-

vis .................................... 1 704 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis............ 1 221 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .............................. 1 854 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis................. 1 092 800

Summa kronor 5 872 500

Särskilda uppbördsmedel

1. Bidrag från Göteborgs stad till avlönande av

de kliniska amanuenserna ................ 197 000

2. Bidrag från Göteborgs stad till filosofiska

fakulteten .............................. 400 000

3. Avkastning från vissa donationsfonder..... 162 500

4. Studentinskrivnings- och examinationsavgif
ter

samt diverse inkomster................ 4 000

Summa kronor 763 500

Nettoutgift kronor 5 109 000

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 91 år 1957 61

c) till Göteborgs universitet: Avlöningar för budgetåret

1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 5 109 000 kronor.

d) till Vissa kostnader för läkarutbildningen för budgetåret

1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 1 148 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

M. Ribbing

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning ...................................................... 3

II. Ökning av antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser..... 8

A. Läkarutbildningsutredningen ................................. 8

B. Reservanterna .............................................. 16

C. Yttranden .................................................. 23

D. Departementschefen ......................................... 41

III. Propedeutisk undervisning under läsåret 1957/58 .................. 51

A. Förslag ..................................................... 51

B. Departementschefen ......................................... 54

IV. Professur i ortopedi vid universitetet i Göteborg................... 56

A. Förslag ..................................................... 56

B. Departementschefen ......................................... 59

V. Hemställan ..................................................... 60

Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1957

570404

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:273 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad av den medicinska utbildningsorganisationen m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1957:103 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utbyggnad av den medicinska utbildningsorganisationen in. m. s. 1 i texten