Sök i Ratio Lex

Angående ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen, m. m

1957-03-01 · 143 sidor, varav 142 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 142 av 143 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:94, Angående ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

1

Kr 94

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ekonomiska

villkor för rusdrycksutskänkningen, m. m.; given

Stockholms slott den 1 mars 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna av föredragande departementschefen enligt samma protokoll

förordade grunder för de ekonomiska villkoren för utskänkning av rusdrycker;
dels

antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående skatt å spritdrycker och vin;

2) förordning om ändring i förordningen den 15 december 1939 (nr 887)

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker;

3) förordning om ändrad lydelse av 9 § förordningen den 22 december

1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av 1953 års utskänkningsvinstkommittés betänkande framlägges

i propositionen förslag angående de ekonomiska villkoren för utskänkning

av sprit, vin och starköl.

Förslaget innebär, att den nuvarande s. k. utskänkningsvinsten på sprit,

varav staten tar huvuddelen, skall slopas. Hela prisskillnaden mellan utminuterade

och utskänkta spritdrycker skall i stället utgöra utskänkningsskatt.

Denna skall utgå med 1/3 av utminuteringspriset. Härigenom kommer

priserna på utskänkta spritdrycker att återföras till ungefär samma

nivå som före den på hösten 1956 verkställda höjningen av spritskatterna.

I stället för den utskänkningsvinst resp. de utskänkningsersättningar,

som nu tillkommer restauratörerna och som i genomsnitt inte motsvarar

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 94

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1957

de direkta omkostnaderna för spritutskänkningen, föreslås restauratörerna

skola få en enhetligt bestämd ersättning för spritserveringen med 15 procent

av det nya utskänkningspriset. Den föreslagna ersättningen har avvägts

med ledning av en undersökning rörande de med spritutskänkningen förenade

särkostnaderna.

En särskild spärregel föreslås av innebörd att ersättning inte erhålles

för den spritutskänkning som överstiger 35 procent av den sammanlagda

omsättningen av sprit, mat, vanligt Öl och alkoholfria drycker.

Ersättningsbeloppen avses skola kunna jämkas vid mera väsentliga ändringar

i priser och omkostnader.

Utskänkningsskatten på starka viner föreslås slopad. Likaså framlägges

förslag om att nu gällande bestämmelser om vinstandelar och indragen utskänkningsvinst

skall upphöra att gälla. Restauratörerna skall liksom hittills

själva äga bestämma priserna på utskänkta viner. Det förutsättes dock,

att här angivna åtgärder skall föranleda sänkningar i utskänkningspriserna

på viner.

I servisavgiftsfrågan redogöres för en mellan arbetsmarknadens parter

träffad överenskommelse att servisavgiften skall sättas på notan och att

garantilöneperioden skall minskas från två månader till en månad. Vidare

åtgärder i denna fråga föreslås ej.

Förslagen innebär ett inkomstbortfall för staten och systembolaget om

tillhopa drygt 30 miljoner kronor för år, varav ca 23 miljoner kronor belöper

på utskänkningsskatten på spritdrycker. Dessa belopp bör jämföras

med de mångdubbelt större intäktsökningar som uppkommit genom stegrad

utminutering av sprit och den under hösten 1956 genomförda skattehöjningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9k år 1957

3

Förslag

till

förordning angående skatt å spritdrycker och vin

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För spritdrycker och vin, som försäljas här i riket, skall omsättningsskatt

erläggas till staten i den utsträckning och i den ordning nedan sägs. För

spritdrycker skall tillika erläggas utskänkningsskatt i enlighet med bestämmelserna

i denna förordning.

Omsättningsskatt

2 §•

1 mom. Omsättningsskatt upptages vid detaljhandelsbolagets inköp av

spritdrycker och vin och utgår, där ej annat i 2 mom. stadgas,

a) för spritdrycker dels med en grundavgift av 10 kronor för liter, om

dryckens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent, 9 kronor för liter, om

alkoholhalten är lägst 35 volymprocent och högst 40 volymprocent, samt 7

kronor 50 öre för liter, om alkoholhalten understiger 35 volymprocent, och

dels med en procentavgift motsvarande 50 procent av utminuteringspriset;

samt

b) för vin, vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent (starkvin), dels

med en grundavgift av 2 kronor för liter och dels med en procentavgift

motsvarande 25 procent av utminuteringspriset samt för annat vin (lättvin)

med en procentavgift motsvarande 33 procent av utminuteringspriset.

Utminuteringspriset utgöres av det belopp, som, skatten inberäknad, betingas

vid varornas utminutering.

2 mom. För här i riket tillverkat vin skall omsättningsskatt därjämte

utgå med en särskild tillverkningsavgift av 50 öre för liter, om vinets alkoholhalt

överstiger 14 volymprocent eller vinet är mousserande eller därmed

jämförligt, men eljest av 20 öre för liter. Vid beräkning av procentavgiften

för vin, varom nu är fråga, skall i utminuteringspriset inräknas

jämväl tillverkningsavgiften.

3 mom. För spritdrycker, som inköpas hos partihandelsbolaget eller införas

till riket jämlikt bestämmelser, meddelade av Kungl. Maj :t med stöd

av 6 § 3 mom. eller 12 § 5 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen, skall

omsättningsskatt utgå med eu grundavgift av 2 kronor 70 öre för liter. Sådan

skatt skall dock icke utgå för spritdrycker, som skola användas för

tillverkning av varor, vilka enligt apoteksvarustadgan äro att hänföra till

apoteksvaror, eller för spritdrycker, som av apotek skola utlämnas mot

vederbörligt recept.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr ,94 år 1957

3 §■

1 mom. Sker inköp av spritdrycker och vin hos partihandelsbolaget, skall

vid dryckernas betalning omsättningsskatt för desamma erläggas till detta

bolag; och åligger det bolaget att i den ordning, Kungl. Maj :t bestämmer, till

statsverket inleverera omsättningsskatten.

2 mom. Vid inköp av spritdrycker och vin annorledes än hos partihandelsbolaget

åligger det detalj handelsbolaget att senast den femtonde dagen

i månaden näst efter den, under vilken inköpet ägt rum, antingen å kontrollstyrelsens

postgirokonto eller å statsverkets checkräkning i riksbanken

för kontrollstyrelsens räkning insätta å dryckerna belöpande omsättningsskatt.

Till grund för procentavgiften skall läggas varans beräknade utminuteringspris.

Detaljhandelsbolaget skall senast den tjugonde dagen i månaden

näst efter den, under vilken inköpet ägt rum, till kontrollstyrelsen

avlämna en till riktigheten bestyrkt uppgift rörande köpeskillingens storlek,

däri inberäknad tull- och fraktkostnad.

3 mom. Den, som enligt kontrollstyrelsens i föreskriven ordning meddelade

tillstånd till riket inför spritdrycker för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutisk!,

tekniskt, industriellt eller likartat ändamål, skall genom insättning

antingen å kontrollstyrelsens postgirokonto eller å statsverkets checkräkning

i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning erlägga å dryckerna

belöpande omsättningsskatt. Importören har att, om så påfordras, i samband

med ansökning om införseltillstånd hos kontrollstyrelsen ställa av

styrelsen godkänd säkerhet för å spritdryckerna belöpande omsättningsskatt.

Det åligger kontrollstyrelsen att vid beviljandet av tillstånd till införseln

meddela de föreskrifter, som erfordras för erhållande av en betryggande

kontroll å utgörandet av omsättningsskatten, ävensom att övervaka,

att skatten vederbörligen inbetalas till statsverket.

4 §.

Näringsidkare, som vill ur riket utföra i Sverige framställda tillverkningar,

hänförliga under förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga

preparat m. m., må i den omfattning och under de villkor Kungl.

Maj :t bestämmer kunna erhålla rätt att vid utförsel av sålunda framställd

vara återbekomma sådan omsättningsskatt, som i 2 § 3 mom. avses och som

erlagts för den i exportvaran ingående spriten.

Utskänkningsskatt

5 §•

Den å vilken rätt till utskänkning av spritdrycker överlåtits (utskänkningsinnehavare)

skall för utskänkta spritdrycker erlägga utskänkningsskatt

med belopp, motsvarande 25 procent av utskänkningsvärdet.

6 §.

Utskänkningsinnehavare må icke i sin rörelse utskänka andra spritdrycker

än som inköpts i den ordning detaljhandelsbolaget bestämmer för förvärv

av sådana drycker till utskänkningsändamål.

7 §•

Kontrollen av utskänkningsskattens behöriga utgörande utövas av kontrollstyrelsen.

För skattekontrollen äger kontrollstyrelsen anlita biträde av särskilda

kontroll tjänstemän.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

Kontrolltjänsteman äger att på anfordran när som helst erhålla tillträde

till lokaler och utrymmen, som användas för utskänkningsrörelsen, däri

inbegripna lokaler och utrymmen för lagerhållning av rusdrycker eller

andra varor, avsedda att tillhandahållas i rörelsen.

8 §•

Utskänkningsinnehavare är pliktig att ordna sin bokföring och kassaredovisning

på sådant sätt, att de enligt kontrollstyrelsens beprövande möjliggöra

kontroll över utskänkningsskatten, samt att vid anfordran tillhandahålla

kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker jämte

kassaredovisning och övriga tillhörande handlingar.

Det åligger vidare utskänkningsinnehavare att ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelar för att erhålla en

betryggande kontroll över utskänkningsskattens behöriga utgörande, ävensom

de anvisningar som kontrolltjänsteman i enlighet med kontrollstyrelsens

föreskrifter kan komma att lämna.

Utskänkningsinnehavare skall utan ersättning ställa för kontrollen nödiga

hjälpmedel till förfogande och lämna behövlig handräckning.

9 §•

Detalj handelsbolaget åligger att vid anfordran till kontrollstyrelsen lämna

till riktigheten bestyrkta uppgifter rörande försäljningen av spritdrycker

för utskänkningsändamål.

10 §.

Utskänkningsinnehavare skall senast å femtonde dagen i varje kalendermånad

till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och heder upprättad deklaration

angående de spritdrycker som av honom utskänkts under nästföregående

månad. När fråga är om utskänkning enligt 33 § rusdrycksförsäljningsförordningen

skall dock deklaration senast å tredje dagen efter det

utskänkningen ägt rum för kontrollstyrelsens räkning avlämnas till intendenten

för utskänkningsärenden i länet.

Deklaration skall upprättas å blankett enligt formulär som fastställes av

kontrollstyrelsen.

11 §.

I deklaration äger utskänkningsinnehavare från den utskänkningsskatt,

som belöper å deklarerat utskänkningsvärde, göra avdrag för den ersättning

för kostnader i samband med utskänkningen, som tillkommer honom

enligt vad därom är stadgat.

12 §.

Underlåter utskänkningsinnehavare att avlämna deklaration eller finnes

inkommen deklaration oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den utskänkningsskatt

som rätteligen skall utgå. I fall av underlåtenhet att avgiva deklaration

må kontrollstyrelsen jämväl, om särskilda skäl därtill äro, meddela

utskänkningsinnehavaren förbud tills vidare, till dess deklaration avgivits,

att utskänka spritdrycker.

13 §.

Utskänkningsinnehavare skall, när deklaration avlämnas, tillika erlägga

enligt deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens

postgirokonto.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

I fall som avses i 12 § ankommer det på kontrollstyrelsen att bestämma

tid inom vilken skatten skall erläggas.

När särskilda skäl därtill äro, må kontrollstyrelsen medgiva anstånd med

skattens erläggande.

14 §.

Erlägges ej utskänkningsskatt i vederbörlig tid, må kontrollstyrelsen, när

särskilda skäl därtill äro, meddela utskänkningsinnehavaren förbud tills

vidare, till dess skatten guldits, att utskänka spritdrycker.

15 §.

Utskänkningsinnehavare är skyldig att, då kontrollstyrelsen det påfordrar,

hos styrelsen ställa säkerhet för skattens behöriga erläggande till belopp

som styrelsen finner erforderligt.

Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 14 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

16 §.

Försummar någon att inbetala utskänkningsskatt, må denna på framställning

av kontrollstyrelsen omedelbart utmätas.

17 §.

Finnes vid granskning av deklaration att utskänkningsskatt erlagts med

högre belopp än som rätteligen bort utgå, skall det överskjutande beloppet

så fort ske kan återbetalas till utskänkningsinnehavaren, dock att, om så

finnes lämpligare, kontrollstyrelsen må föreskriva, att beloppet skall avdragas

vid nästkommande skatteinbetalning.

18 §.

När synnerliga skäl därtill äro, må Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande, kontrollstyrelsen medgiva befrielse från eller återbäring av

utskänkningsskatt.

19 §.

Den som utskänker spritdrycker i strid med förbud, som meddelats med

stöd av 12 eller 14 § eller 15 § andra stycket, straffes med dagsböter eller

fängelse i högst sex månader.

Försummar utskänkningsinnehavare att fullgöra vad honom åligger enligt

denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter,

straffes med böter högst trehundra kronor. Vad nu sagts gäller dock icke

åliggande att inbetala skatt.

Till straff som i andra stycket sägs skall dömas, om spritdrycker utskänkas

i strid med bestämmelsen i 6 §.

20 §.

Husbonde ansvarar för brott som avses i 19 § och som begås av hans

husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget

av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att brottet

skett utan hans vetskap och vilja.

21 §•

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga utskänkningsinnehavare att fullgöra

vad som åligger honom enligt denna förordning eller med stöd av

densamma meddelade föreskrifter, dock att föreläggandet icke må avse inbetalande

av skatt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1951

7

22 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,

stadgas i skattestrafflagen.

23 §.

Vad som inhämtats vid kontroll enligt denna förordning av utskänkningsskatt

må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med

kontrollen avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med

straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

24 §.

Förseelse, som avses i 19 § andra och tredje styckena, må av åklagare

åtalas allenast efter anmälan av kontrollstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1957, då förordningen den

26 februari 1954 (nr 72) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å

spritdrycker och vin skall upphöra att gälla; dock att sistnämnda förordning

alltjämt skall äga tillämpning beträffande förhållanden, som hänföra

sig till tiden dessförinnan.

I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.

1. Detaljhandelsbolaget må åtnjuta anstånd intill den 15 januari 1958

med inbetalande av utskänkningsskatt som belöper på spritdrycker och

starkvin, vilka från bolaget under tiden 1 juli—30 september 1957 försålts

för utskänkningsändamål.

2. Detaljhandelsbolaget skall till innehavare av tillstånd till annan utskänkning

av rusdrycker än som avses i 33 § rusdrycksförsäljningsförordningen

återbetala belopp, motsvarande den skillnad som kan uppkomma

mellan å ena sidan anskaffningsvärdet av spritdrycker och vin, som finnas i

lager hos tillståndsinnehavaren vid utskänkningens upphörande den 30 september

1957, och å andra sidan det belopp vartill inköpspriset för samma

varor skulle hava uppgått den 1 oktober 1957 vid tillståndsinnehavarens

inköp från detaljhandelsbolaget.

3. Detaljhandelsbolaget äger vid inbetalandet till kontrollstyrelsen av utskänkningsskatt

för spritdrycker och starkvin som från bolaget under tiden

1 juli—30 september 1957 försålts för utskänkningsändamål avdraga belopp

som enligt vad nyss sagts återbetalats till innehavare av tillstånd till utskänkning

av rusdrycker.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1957

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 15 december 1939 (nr 887)

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

Härigenom förordnas, att 3, 13, 15, 27, 29, 32 och 33 §§ förordningen den

15 december 1939 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §• 3 §.

Maltdrycker indelas i tre klasser. Maltdrycker indelas i följande

klasser och grupper.

Första klassen —-----— viktprocent (lättöl).

Andra klassen---—---viktprocent (Öl).

Tredje klassen-------viktprocent (starköl).

Starköl, vars alkoholhalt icke överstiger

tre och sex tiondels viktprocent,

hänföres till grupp A.

Starköl, vars alkoholhalt överstiger

tre och sex tiondels viktprocent,

hänföres till grupp B.

13 §. 13 §.

Skatten utgår med fyrtiotvå öre Skatten utgår med fyrtiotvå öre

för liter Öl och en krona trettiofem för liter Öl, åttiofyra öre för liter

öre för liter starköl. starköl, hänfärligt till grupp A, samt

en krona trettiofem öre för liter

starköl, hänförligt till grupp B.

Vid varje-------eller starkölsbryggeri.

Kontrollstyrelsen må-------bryggeri igångsatts.

15 §.

Öl och starköl må icke utföras

från bryggeri annorledes än på flaskor

av den storlek, som kontrollstyrelsen

bestämmer, eller på andra

slutna kärl eller behållare, vilka med

avseende å rymden blivit märkta på

sätt i 14 § lagen om mått och vikt

sägs.

15 §.

Öl och starköl må icke utlämnas

från bryggeri annorledes än på slutna

kärl, vilka av kontroljstyrelsen

godkänts eller ock med avseende å

rymden blivit märkta på sätt i 14 §

lagen om mått och vikt sägs.

> Senaste lydelse av 3, 27, 29, 32 och 33 §§ se 1954: 524, av 13 och 15 §§ se 1954: 525.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 9k är 1957

(Nuvarande lydelse)

27 §.

Maltdrycker må från bryggeri utlämnas

endast på kärl, som äro

stämplade och försedda med etikett.

Beträffande flaska må stämplingen

ske å kork, propp eller annan forskning.

Såväl stämpel som etikett

skola innehålla uppgift om namnet

å det bryggeri, där tillverkningen

skett, samt sifferbeteckning (I, II eller

III) för den klass, till vilken maltdrycken

är hänförlig. I stället för

bryggeriets namn må användas en

såsom ursprungsbeteckning lämplig,

av kontrollstyrelsen godkänd förkortning

av namnet eller bryggeriets inregistrerade

varumärke.

Siff erbeteckning erfordras icke för

starköl, som utlämnas för utförsel ur

riket eller till svensk frihamn. I

stämpel å flaska eller propp till flaska,

varå utlämnas färskt lättöl, erfordras

icke uppgift om bryggeriets

namn.

Etikett må icke innehålla benämning,

som är ägnad att giva maltdrycken

sken av att vara av annan

klass än den, till vilken densamma

är hänförlig.

Överstiger stamvörtstyrkan —--

Kontrollstyrelsen äger----—

Vad i--------öppet kärl.

Angående märkning--------

(Föreslagen lydelse)

27 §.

Maltdrycker må från bryggeri utlämnas

endast på kärl, som äro

stämplade och försedda med etikett.

Beträffande flaska må stämplingen

ske å kork, propp eller annan förslutning.

Såväl stämpel som etikett

skola innehålla uppgift om namnet

å det bryggeri, där tillverkningen

skett, samt beteckning (I, II, III A

eller III B) för den klass och i förekommande

fall grupp, till vilken

maltdrycken är hänförlig. I stället

för bryggeriets namn må användas

en såsom ursprungsbeteckning lämplig,

av kontrollstyrelsen godkänd förkortning

av namnet eller bryggeriets

inregistrerade varumärke.

Beteckning för klass och grupp erfordras

icke för starköl, som utlämnas

för utförsel ur riket eller till

svensk frihamn. I stämpel å flaska

eller propp till flaska, varå utlämnas

färskt lättöl, erfordras icke uppgift

om bryggeriets namn.

Etikett må icke innehålla benämning,

som är ägnad att giva maltdrycken

sken av att vara av annan klass

eller grupp än den, till vilken den är

hänförlig.

—------uppgift därom.

--å etikett.

----i livsmedelsstadgan.

29 §. 29 §.

Den. som — —-----med dagsböter.

Bedrives tillverkningen —----

Den, som fälles till ansvar jämlikt

andra stycket, skall ock dömas skyldig

att för den tillverkade myckenheten

gälda skatt, vilken skall beräknas

efter den i 13 § för starköl bestämda

skattesatsen, såvitt icke visas,

att de tillverkade maltdryckerna

varit att hänföra till Öl, då skatten

skall beräknas efter skattesatsen för

denna vara. I intet fall må dock skatten

utgå med mindre belopp än tvåhundrafemtio

kronor.

--sex månader.

Den, som fälles till ansvar jämlikt

andra stycket, skall ock dömas

skyldig att för den tillverkade myckenheten

gälda skatt, vilken skall

beräknas efter den i 13 § för starköl,

hänförligt till grupp B, bestämda

skattesatsen, såvitt icke visas, att de

tillverkade maltdryckerna utgjorts av

starköl, hänförligt till grupp A, eller

Öl, då skatten skall beräknas efter

den för sålunda ifrågakommande varuslag

i 13 § bestämda skattesatsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

(Nuvarande lydelse)

Vad i

(Föreslagen lydelse)

I intet fall må dock skatten utgå

med mindre belopp än tvåhundrafemtio

kronor.

--i 3 kap.

32 §.

1. Befinnes alkoholhalten —

2. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,

som tillverkats i Öl- eller

starkölsbryggeri och som utlämnats

därifrån på kärl, stämplat med beteckning

för maltdryck av andra

klassen, överstiga två och åtta tiondels

viktprocent, straffes bryggeriföreståndaren

som i 1 mom. sägs.

3. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,

som tillverkats i lättölsbryggeri

eller som tillverkats i Öl- eller

starkölsbryggeri och därifrån utlämnats

antingen på kärl, stämplat med

beteckning för maltdryck av första

klassen, eller på öppet kärl, överstiga

två viktprocent,

eller befinnes alkoholhalten i dylik

maltdryck överstiga en och åtta

tiondels men icke två viktprocent och

äro omständigheterna sådana, att det

måste antagas, att åtgärd avsiktligt

vidtagits för att alkoholhalten skulle

bliva högre än en och åtta tiondels

viktprocent,

straffes bryggeriföreståndaren med

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

överstiger alkoholhalten — ---- -

4. Bryggeriföreståndare i lättölsbryggeri,

som fälles till ansvar enligt

denna paragraf, skall ock förpliktas

att gälda skatt enligt vad i 29 § sägs.

32 §.

---med dagsböter.

2. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,

som tillverkats i starkölsbryggeri

och som utlämnats därifrån på

kärl, stämplat med beteckning för

maltdryck av tredje klassen grupp A,

överstiga tre och sex tiondels viktprocent,

straffes bryggeriföreståndaren

som i 1 mom. sägs.

3. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,

som tillverkats i Öl- eller

starkölsbryggeri och som utlämnats

därifrån på kärl, stämplat med beteckning

för maltdryck av andra

klassen, överstiga två och åtta tiondels

viktprocent, straffes bryggeriföreståndaren

som i 1 mom. sägs.

4. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,

som tillverkats i lättölsbryggeri

eller som tillverkats i Öl- eller

starkölsbryggeri och därifrån utlämnats

antingen på kärl, stämplat med

beteckning för maltdryck av första

klassen, eller på öppet kärl, överstiga

två viktprocent,

eller befinnes alkoholhalten i dylik

maltdryck överstiga en och åtta

tiondels men icke två viktprocent

och äro omständigheterna sådana,

att det måste antagas, att åtgärd avsiktligt

vidtagits för att alkoholhallen

skulle bliva högre än en och åtta

tiondels viktprocent,

straffes bryggeriföreståndaren med

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

---- med dagsböter.

5. Bryggeriföreståndare i lättölsbryggeri,

som fälles till ansvar enligt

denna paragraf, skall ock förpliktas

att gälda skatt enligt vad i 29 § sägs.

33 §. 33 §.

Fullgöres icke-------med dagsböter.

Användes vid tillverkningen av7 Öl Användes vid tillverkningen av Öl

eller starköl råämne, vars användan- eller starköl råämne, vars användande

icke är tillåtet, de icke är tillåtet,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

(Nuvarande lydelse)

eller fullgöres icke ordentligen

skyldigheten att föra den i 24 § 1

mom. föreskrivna journalen eller den

bok, som avses i 24 § 2 mom.,

eller iakttagas icke föreskrifterna

i 25 eller 27 § och är förseelsen ej

straffbar enligt 32 §,

straffes bryggeriföreståndaren såsom

i första stycket sägs; dock må

straff för angivande av oriktig sifferbeteckning

i stämpel eller å etikett

eller annan oriktig uppgift å etikett

icke ådömas, med mindre förseelsen

varit uppsåtlig.

(Föreslagen lydelse)

eller fullgöres icke ordentligen

skyldigheten att föra den i 24 § 1

mom. föreskrivna journalen eller den

bok, som avses i 24 § 2 inom.,

eller iakttagas icke föreskrifterna

i 25 eller 27 § och är förseelsen ej

straffbar enligt 32 §,

straffes bryggeriföreståndaren såsom

i första stycket sägs; dock må

straff för angivande av oriktig beteckning

i stämpel eller å etikett eller

annan oriktig uppgift å etikett icke

ådömas, med mindre förseelsen varit

uppsåtlig.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola äga tillämpning med avseende å förhållanden, som äro

hänförliga till tiden dessförinnan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 9 § förordningen den 22 december 1939

(nr 919) om skatt å läskedrycker

Härigenom förordnas, att 9 § förordningen den 22 december 1939 om

skatt å läskedrycker skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse)

9 §•

Läskedrycker må icke utlämnas

från tillverkningsställe annorledes än

på flaskor av den storlek, som kontrollstyrelsen

bestämmer, eller på

andra slutna kärl och behållare, vilka

med avseende å rymden blivit

märkta på sätt i 14 § lagen om mått

och vikt sägs.

(Föreslagen lydelse)

9 §•

Läskedrycker må icke utlämnas

från tillverkningsställe annorledes

än på slutna kärl, vilka av kontrollstyrelsen

godkänts eller ock med avseende

å rymden blivit märkta på

sätt i 14 § lagen om mått och vikt

sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.l

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars

1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindström,

Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om de ekonomiska

villkoren för rusdrgcksutskänkningen, m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1953 tillkallade dåvarande

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, såsom utredningsmän

med uppdrag att verkställa utredning rörande verkningarna på restaurangnäringen

av utskänkningsvinstens avveckling in. m. dåvarande överdirektören

och chefen för kontrollstyrelsen, numera verkställande direktören

i Nya systemaktiebolaget H. Älmeby, tillika ordförande, verkställande direktören

i Aktiebolaget Stockholmssystemet, f. d. överdirektören S. G. Almgren,

ordföranden i Sverges hotell- och restaurangpersonals förbund A. Axelsson,

ledamoten av riksdagens andra kammare, målarmästaren J. G. V. Engkvist,

studierektorn hos Landsorganisationen T. O. Karlbom, ordföranden i Sveriges

hotell- och restaurantförbund direktören, friherre O. J. C:son Rudbeck

och verkställande direktören i Sveriges centrala restaurangaktiebolag A. V.

Wadell. Sedan Almgren avlidit, uppdrog departementschefen genom beslut

den 22 oktober 1954 åt dåvarande t. f. verkställande direktören i Aktiebolaget

Stockholmssystemet, numera direktören i Nya systemaktiebolaget S. Hafström

att i Almgrens ställe vara utredningsman. Departementschefen uppdrog

vidare genom beslut den 29 februari 1956 åt byråchefen i kontrollstyrelsen

A. D. H. Wistrand alt såsom expert biträda utredningsmännen.

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 13 januari 1956 erhöll utredningsmännen

i uppdrag att jämväl verkställa utredning rörande utskänkningsskatten.

Utredningen har antagit benämningen 1953 års utskänkningsvinstkommitté.

Med skrivelse den 19 december 1956 bar kommittén överlämnat betänkande

rörande ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen. Till kom
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 9i år 1957

mitténs förslag har fogats två reservationer, dels en gemensam av herrar

Axelsson, Rudbeck och Wadell, dels en av herr Wadell.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden inkommit från kontrollstyrelsen,

statskontoret, riksräkenskapsverket, mynt- och jusleringsverket,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kalmar,

Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Jämtlands

län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs

och Bohus län, Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges nvkterhetsvänners

landsförbund, Sveriges storloge av IOGT, Nationallemplarorden,

De kristna samfundens nykterhetsrörelse, Sveriges centrala restaurangaktiebolag,

Aktiebolaget Trafikrestauranger, Nya systemaktiebolaget, Sveriges

hotell- och restaurantförbund, Sverges hotell- och restaurangpersonals

förbund, Tjänstemannaförbundet för hotell och restauranger, Svenska turisthotellens

riksförbund, Svenska turisttrafikförbundet, Landsorganisationen

i Sverige, Riksförbundet Landsbygdens folk, Kooperativa förbundet och

Bygdegårdarnas riksförbund.

Överståthållarämbetet har överlämnat yttrande från polismästaren i Stockholm,

länsstyrelserna i Östergötlands och Kristianstads län yttranden från

länsnykterhetsnämnden i vederbörande län. Länsstyrelsen i Malmöhus län

har inhämtat yttranden från nykterhetsnämnden, poliskammaren och drätselkammaren

i Malmö, poliskammaren och stadskollegiet i Hälsingborg,

di ätselkammaren i Trelleborg, Södra Sveriges hotell- och restaurangförening,

Skånska landsortens restauratörförenjng, Skånes handelskammare, Föreningen

Malmöhus läns landsfiskaler samt kommunalfullmäktige i Brunnby

kommun. Länsstyrelserna i Västmanlands och Jämtlands län har bifogat

yttranden från intendenterna för utskänkningsärenden i respektive län.

Yttrande har vidare inkommit från Stockholms handelskammare.

Slutligen har i särskilda skrifter utskänkningsvinstkommitténs majoritet

och Sveriges centrala restaurangaktiebolag anfört vissa synpunkter i anslutning

till remissbehandlingen av kommitténs förslag.

I samband med de olika förslag, som framlagts av utskänkningsvinstkommittén

avser jag att i det följande jämväl upptaga till behandling en den 5

december 1956 dagtecknad skrivelse från Sveriges centrala restaurangaktiebolag

angående retroaktiv ändring i den till bolaget utgående utskänkningsersättningen.

Över centralbolagets framställning har yttranden avgivits av

kontrollstyrelsen, Nya systemaktiebolaget och Sveriges hotell- och restaurantförbund.

Centralbolaget har härefter inkommit med ytterligare en skrivelse

i ärendet.

Innan jag övergår till de sålunda aktualiserade frågorna vill jag nämna,

ja§ denna dag vid anmälan av 1956 års rusdrycksförsäljningsutrednings

betänkande upptager några närstående frågor samt att vissa av de förslag

som jag i det följande framlägger är föranledda av mitt ställningstagande

till nämnda betänkande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 1957

15

II. Prissättning, skatt och vinster på spritdrycker och vin

Gällande ordning

Rättighetssystemet

Rätten att bedriva utskänkning av rusdrycker förutsätter alltid särskilt

tillstånd såvitt fråga icke är om utskänkning vid enstaka tillfällen till slutet

sällskap. Tillståndsgivande myndighet är vederbörande länsstyrelse, utom

beträffande s. k. turistutskänkning, vartill medgivande lämnas av Kungl.

Maj :t.

Utskänkningstillstånd kan meddelas endast till Nya systemaktiebolaget.

Detta kan emellertid icke bedriva någon egen utskänkningsrörelse utan

måste överlåta erhållet tillstånd på annan. Restauranginnehavare som önskar

rätt till utskänkning har att före tillståndsprövningen anmäla sig hos

intendenten för utskänkningsärenden i länet, vilken också är systembolagets

distriktschef. Rätten att söka tillstånd tillkommer i princip endast systembolaget.

Tillstånd kan avse vanlig utskänkning, turistutskänkning eller trafikutskänkning.

Vanlig utskänkning bedrives antingen såsom årsutskänkning eller såsom

tillfällig utskänkning. Med årsutskänkning förstås utskänkning som bedrives

året runt eller årligen under viss tidsperiod. Tillfällig utskänkning äger

rum vid enstaka tillfällen eller under enstaka tidsperiod. Årsutskänkningen

är i princip bunden vid fyraåriga fasta oktroj perioder med början den 1

oktober. Övex-gångsvis omfattar den nu löpande perioden två år från den

1 oktober 1955 till utgången av september 1957. Tillstånd till årsutskänkning

är underkastat kommunal vetorätt. Till utskänkning, som avstyrkts av

kommunens fullmäktige, må länsstyrelsen sålunda icke meddela tillstånd.

Länsstyrelsen kan icke heller, om fullmäktige föreslagit visst högsta antal

utskänkningsställen eller förbud mot utskänkningsställes förläggning till

viss del av kommunen, meddela tillstånd i strid mot fullmäktiges beslut.

Tillfällig utskänkning följer i huvudsak samma regler som årsutskänkning.

Förfarandet är dock på vissa punkter modifierat och förenklat. Några

tidsbestämmelser gäller självfallet icke. En särställning intar, såsom nyss

antytts, tillfällig utskänkning till slutet sällskap. Systembolaget har här direkt

erhållit rätt till sådan utskänkning, och tillstånd från länsstyrelsen erfordras

sålunda ej, utan överlåtelse till vederbörande restauratör kan ske

omedelbart efter prövning av distriktschcfen.

Med institutet turistutskänkning har man avsett att bereda turistföretag

möjlighet att erhålla utskänkningsrättighet även om de kommunala myndigheterna

avstyrker att tillstånd meddelas. Ingen turistutskänkningsrättighet

föreligger för närvarande.

Med trafikutskänkning avses utskänkning på passagerarfartyg, i restau
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

rangvagn på tåg eller på luftfartyg som i linjefart befordrar passagerare.

Tillstånd till trafikutskänkning kan avse antingen årsutskänkning — och

meddelas då liksom vanliga tillstånd för fasta oktroj perioder — eller tillfällig

utskänkning. Någon kommunal vetorätt föreligger icke beträffande

trafikutskänkning. Tillstånd meddelas av länsstyrelsen i det län där trafikföretaget

har sitt säte.

Som regel skall utskänkningstillstånd, som icke avser trafikutskänkning,

avse antingen alla slag av rusdrycker — sprit, vin och starköl — eller enbart

vin. Då fråga är om välskötta vinrestauranger, som i fråga om ordning,

trevnad och allmän standard är jämförbara med spritrestauranger, kan

dock tillstånd ges att förutom vin utskänka även starköl. Påpekas må i detta

sammanhang, att kommunens fullmäktige — i den mån kommunal vetorätt

föreligger — må begränsa en rättighet till att avse utskänkning av endast

vin och starköl eller endast vin. Trafikutskänkning i inrikes trafik får

icke omfatta spritdrycker.

De allmänna drag i det sedan den 1 oktober 1955 gällande rättighetssysteinet

för vilket nu redogjorts överensstämmer i stort sett med de principer

som gällde enligt 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning.

Utskänkningen av rusdrycker bedrives nu liksom tidigare till större delen

av enskilda företag. En icke obetydlig del ombesörjes emellertid genom allmänna

företag. De allmänna företagens utskänkning har tillkommit bl. a.

som ett led i strävandena att begränsa det enskilda vinstintressets inflvtande

och i syfte att bedriva utskänkning på ett sätt, som tillgodoser sociala

synpunkter. Efter att från början ha ombesörjts av systembolagen bedrivs

den ifrågavarande utskänkningen numera genom ett år 1945 bildat statligt

riksbolag, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, med fem, i olika delar avlandet

verksamma dotterbolag.

Före 1937 förekom ingen författningsmässig reglering av utskänkningens

uppdelning mellan systembolag och enskilda. Som regel bedrev emellertid

bolagen utskänkningen på billigare, för de breda lagren avsedda ställen,

s. k. folkrestauranger eller tredjeklassrestauranger. I 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning

stadgades att utskänkningen av spritdrycker skulle

förbehållas de allmänna restaurangföretagen på restaurang eller restaurangavdelning,

som med hänsyn till sin allmänna beskaffenhet och varupris

eller kundkrets var att anse som folkrestaurang. Utskänkningen skulle också

bedrivas av allmänna restaurangföretag i sådana fall där det till främjande

av nykterhet eller ordning eljest skulle finnas påkallat att utskänkningen

handhades av sådant företag. Motsvarande bestämmelser återfinns

i 1954 års försäljningsförordning.

Lnder de tre första kvartalen 1955 — alltså före den nya ordningens ikraftträdande

— utgjorde totala antalet begagnade tillstånd 1 197. Härav representerade

de fullständiga rättigheterna 65 procent och vinrättigheterna 35

procent. Av de fullständiga rättigheterna utgjorde helårsrättigheterna med

utskänkning till allmänheten 68 procent. Dessa sistnämnda fördelade sis

ö

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1957 17

med 28 procent på allmänna restaurangbolag och 72 procent på enskilda

företag.

Efter den nya oklrojperiodens ingång den 1 oktober 1955 ökade antalet

enskilda helårsrättigheter med fullständig utskänkning till allmänheten med

11 till 389. De allmänna företagens helårsrättigheter uppgick oförändrat till

150. Samtliga dessa tillstånd innefattade nu rätt att också utskänka starköl.

Av de 393 vinrättigheter som meddelats efter den 1 oktober 1955 innebär

151 rätt att också utskänka starköl.

De fullständiga rättigheterna visar en koncentration till fyra områden —

Stockholms stad, Malmöhus, Kristianstads samt Göteborgs och Bohus län —

vilka tillsammans under de tre första kvartalen 1955 representerade 49 procent

av hela antalet. Större delen av tillstånden avser utskänkning i städerna.

Ett utskänkningstillstånd kan av tillståndsinnehavaren utnyttjas för drivande

av restauranger med flera avdelningar i olika prisklasser. Flertalet

av de allmänna företagens utskänkningstillstånd utnyttjas också på detta

sätt. Enskilda restauranger med flera avdelningar förekommer däremot endast

undantagsvis.

De olika restaurangerna har tidigare av kontrollstyrelsen i samband med

reglering av rusdryckernas utskänkningspris klassificerats med hänsyn till

standard. Någon dylik klassificering från kontrollstyrelsens sida föreligger

dock icke från och med den 1 oktober 1955.

För de olika undersökningar som verkställts av utskänkningsvinstkommittén

har använts den klassindelning, som tidigare upprättades av priskontrollnämnden

för dess priskontroll på restaurangområdet. Denna innebar

att avdelningar vid enskilda företag betecknades med A 1, A 2 eller B

och avdelningar vid allmänna företag med A 1, A 2, B 1, B 2 eller B 3 (de

två sistnämnda beteckningarna avsåg närmast folkrestaurangavdelningar).

De enskilda restaurangerna hänför sig i övervägande antalet fall eller till

närmare tre fjärdedelar till prisklass A 2. Hos de allmänna företagen — helt

naturligt med hänsyn till de för dem givna direktiven — dominerar till motsvarande

grad avdelningar av B-klass, bland vilka i sin tur huvuddelen är

folkrestauranger. Antalet folkrestaurangavdelningar var vid årsskiftet 1955/

56 123, och vid slutet av november 1956 108. Vid sistnämnda tidpunkt utgjorde

de drygt 40 procent av de allmänna företagens samtliga avdelningar.

Praktiskt taget alla folkrestauranger är belägna i städerna.

Utskänkningsskatt och prissättning på spritdrycker

Utskänkningspriset på spritdrycker har sedan länge varit föremål för

offentlig reglering. Sedan 1920-talet har priset på de vanligaste spritsorterna

direkt fastställts av konlrollstyrelsen. För övriga varor har gällt vissa

maximiprisbestämmelser. Efter den 1 oktober 1955 har kontrollstyrelsen

direkt bestämt utskänkningspriset för samtliga spritsorter.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1997. 1 samt. Nr 94

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

Priset på de utskänkta dryckerna har legat på en betydligt högre nivå än

utminuteringspriset. Den relativa skillnaden har emellertid under de senaste

tio åren visat en sjunkande tendens, som ytterligare accentuerats genom de

i november 1956 genomförda ändringarna av utminuterings- och utskänkningspriserna.

Under försäljningsåret 1955/56 låg utskänkningspriset i genomsnitt

70 procent över utminuteringspriset på de utskänkta dryckerna.

För närvarande kan skillnaden beräknas vara reducerad till i genomsnitt

omkring 55 procent.

Utskänkningsskatten på spritdrycker infördes på 1920-talet huvudsakligen

av finanspolitiska skäl men har sedan alltmer till sin utformning och närmare

avvägning kommit att bestämmas av nykterhetspolitiska hänsyn. Den

bär under större delen av liden utgått med visst belopp per liter. Till skillnad

från omsättningsskatten har förändringar i skatteuttaget skett endast

vid ett fåtal tillfällen. Från 1923 till 1943 utgick skatten sålunda med oförändrat

belopp per liter. Efter en skärpning sistnämnda år skedde ingen

ytterligare förändring förrän år 1954, då utskänkningsskatten fastställdes

till 40 procent av utminuteringspriset på samtliga spritsorter. Från och med

den 5 november 1956 har skattesatsen sänkts till 33 procent på det samtidigt

höjda utminuteringspriset.

De nu gällande bestämmelserna innebär sammanfattningsvis följande.

Uppbörden av skatten — vilken som nyss nämnts för närvarande utgår med

33 procent av varornas utminuteringspris — sker genom systembolaget i

samband med försäljningen. Systembolaget ansvarar för utskänkningsskatten

och inlevererar densamma månadsvis till statsverket. Bolaget åligger vidare

att till kontrollstyrelsen lämna uppgifter om försäljningen till de olika

restaurangföretagen. Kontrollen över beskattningen utövas av kontrollstyrelsen

och för detta ändamål har styrelsen befogenhet att granska restaurangernas

kassaredovisning, notor m. m. Styrelsen kan också ålägga restauratörerna

att anskaffa kassaapparater och vidtaga de åtgärder i övrigt som

kan finnas erforderliga för kontrollens utövande.

Utskänkningsskatt och prissättning på viner

Utskänkningsskatt uttages för närvarande också på starka viner. Skattesatsen

utgör 30 procent av varornas utminuteringspris. Vad beträffar prissättningen

gäller sedan föregående försäljningsår vissa av kontrollstyrelsen

utfärdade provisoriska föreskrifter. Tidigare har emellertid restauratörerna

haft full frihet att själva bestämma utskänkningspriset.

På lätta viner uttages icke någon utskänkningsskatt. Sådan beskattning

har dock förekommit åren 1943—1954. Slopandet av skatten på lätta viner

sammanhängde med strävandena att främja en övergång från alkoholstarkare

till alkoholsvagare drycker.

Någon offentlig reglering av utskänkningspriserna på lätta viner förekommer

icke för närvarande. Ett visst inflytande på restauratörernas prissättning

utövas dock genom det av kontrollstyrelsen fastställda och sedan länge

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

19

tillämpade s. k. vinstandelssyslemet. Detta innebär, att systembolagets handelsvinst

icke uttages genom pålägg av en viss handelsmarginal på partihandelspriset.

I stället erhåller bolaget en viss andel — 15 procent för svaga och

25 procent för musserande viner — av den totala utskänkningsvinsten, dvs.

skillnaden mellan det av restauratören bestämda och hos systembolaget registrerade

utskänkningspriset samt partihandelspriset (systembolagets inköpspris).

I detta sammanhang må påpekas att utskänkningen av starköl, sedan denna

blivit tillåten den 1 oktober 1955, är föremål för särskild maximiprisreglering.

För bestämmelserna rörande starkölet kommer att redogöras närmare

i annat sammanhang.

Beträffande den hittillsvarande utvecklingen av prissättning och vinster

vid utskänkningen av lätta viner lämnar kommittén följande sammanfattande

redogörelse.

Prisutvecklingen har i stort sett företett samma trend inom allmänna och

enskilda företag. Prisnivån hos de allmänna företagen har dock hela tiden

varit avsevärt lägre än hos de enskilda. Räknat i oförändrat penningvärde

har utvecklingen för de enskilda företagen i stort sett inneburit att priset

steg från år 1939 till ett högsta värde år 1945, då det låg 62 procent över

1939 års nivå. Prisets realvärde sjönk därefter på grund av uteblivna skattehöjningar

och borttagande av utskänkningsskatten år 1954 så att det sistnämnda

år låg under 1939 års nivå. Försäljningsåren 1954/55 och 1955/56

var realpriset drygt 10 procent lägre än år'' 1939. De allmänna företagens genomsnittliga

pris motsvarade under de första åren av 1940-talet drygt 86

procent av de enskilda företagens. Skillnaden ökade därefter så, att motsvarande

andel försäljningsåret 1954/55 var 55 procent. Försäljningsåret 1955/

56 motsvarade det genomsnittliga priset hos de allmänna företagen 73 procent

av priset hos de enskilda företagen. Genomsnittspriset per liter var då

14 kronor 92 öre hos de allmänna företagen och 20 kronor 37 öre hos de

enskilda.

De enskilda företagens sammanlagda vinster på lättvinsutskänkningen

steg från 3,6 miljoner kronor år 1937 till i det närmaste 11 miljoner kronor

försäljningsåret 1954/55, vilket sålunda innebar mer än en tredubbling.

Bruttovinsten för försäljningsåret 1955/56 var ca 10,1 miljoner kronor. Den

sammanlagda vinstens realvärde låg försäljningsåret 1954/55 45 och försäljningsåret

1955/56 27 procent högre än år 1937.

Utskänkningsvinsten per liter utgjorde för de enskilda företagen år 1937

4 kronor 54 öre och var försäljningsåren 1954/55 och 1955/56 9 kronor 16

öre respektive 9 kronor 35 öre. I oförändrat penningvärde låg vinsten under

större delen av tiden från år 1937 över detta års nivå, men hade försäljningsåret

1954/55 sjunkit något (3 procent) därunder; därefter har ytterligare

minskning ägt rum. Utskänkningsvinstens andel i utskänkningspriset var

år 1939 45 procent och sjönk därefter. Under åren 11)40 l. o. in. 1953 varierade

den men låg hela tiden under 40 procent (lägst 32 procent). Från och

med år 1954 har den utgjort 46 procent av utskänkningspriset. Bruttovinstpålägget

motsvarade år 1939 83 och år 1953 64 procent av anskaffningspriset

samt steg försäljningsåret 1955/56 till 85 procent.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

försäljningsåret 1954/55. Försäljningsåret 1955/56 utgjorde den 829 000

kronor. Sistnämnda belopp representerade i oförändrat penningvärde en

ökning med 9 procent jämfört med 1939 års vinst.

Liksom utskänkningspriset har också utskänkningsvinsten per liter hos

de allmänna företagen legat lägre än hos de enskilda företagen (1939 3 kronor

29 öre, 1954/55 3 kronor 45 öre och 1955/56 5 kronor 31 öre per liter).

De allmänna företagens vinst per liter motsvarade år 1939 65 procent av de

enskilda företagens. Under senare år har skillnaden varit ändå större. Försäljningsåret

1954/55 var relationstalet 38 procent och försäljningsåret

1955/56 57 procent.

Utskänkningsvinst på spritdrycker och starkvin

Såsom av det föregående framgått, har sedan länge olika åtgärder vidtagits

i form av beskattning och prisreglering för att i nykterhetspolitiskt

syfte reglera de ekonomiska villkoren för rusdrycksutskänkningen. Den

mest betydelsefulla regleringen på utskänkningens område har emellertid

varit de åtgärder, soin vidtagits i syfte att direkt begränsa utrymmet för det

enskilda vinstintresset vid utskänkning av spritdrycker och starka viner.

Även om vissa åtgärder i sådant syfte vidtogs redan vid mitten av 1800-talet

blev något av mera generell betydelse genomfört först efter antagandet av

1917 års rusdrycksförsäljningsförordning. I denna förordning och dess efterföljare

infördes bestämmelser som gav de berörda myndigheterna befogenhet

att begränsa vinstmöjligheterna. De bestämmelser i sådant hänseende

som influtit i de olika författningarna har i sak varit av likartat innehåll.

I den nu gällande 1954 års försäljningsförordning stadgas, att systembolaget

vid överlåtelse av utskänkningsrättighet skall — med iakttagande av

de föreskrifter kontrollstyrelsen utfärdar — bland annat stadga sådana villkor,

att innehavarens ekonomiska fördel, så långt ske kan, icke göres beroende

av myckenheten utskänkta spritdrycker och starka viner. Med stöd

av de berörda bestämmelserna har successivt genomförts en begränsning av

utskänkningsvinsten på dessa drycker.

De direkt vinstbegränsande åtgärderna inleddes år 1920 med införandet

av det s. k. vinstkvantitetssystemet för de enskilda företagens utskänkning.

Detta innebar, att varje restaurang fick rätt till vinst endast på en viss kvantitet

av sin utskänkning av spritdrycker och starkviner. Då kvantiteterna

kom att bestämmas så att någon mera betydande begränsning av vinstmöjligheterna

icke från början genomfördes och då någon ytterligare minskning

av kvantiteterna icke — såsom från början torde ha förutsatts — kom

till stånd, fick detta system för vinstbegränsning icke någon större betydelse.

Trots den begränsade omfattning de vinstreglerande åtgärderna sålunda

kom att få, visade sig systemet ha ytterst ojämna verkningar och överhuvudtaget

vara förbundet med åtskilliga olägenheter.

Först genom beslut av 1937 års riksdag fullföljdes i mera betydande utsträckning

tanken på eliminerandet av det enskilda vinstintresset inom utskänkningen.

Beslutet innebar att all egentlig vinst på spritdrycker och

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 1957

starkvin såväl för de enskilda som för de allmänna företagens del skulle

avvecklas, ehuru redan från början den möjligheten antyddes, att en omprövning

av regleringen skulle kunna ske, varvid frågan närmast skulle kunna

bli om ersättning skulle lämnas för de med utskänkningen förenade kostnaderna.

Motiven för beslutet var i huvudsak två. Å ena sidan ansågs det

enskilda vinstintresset vara ett hinder för att utskänkningen skulle kunna

bedrivas på ett ur nykterhetssynpunkt gagneligt sätt. Å andra sidan motiverades

vinstnedskrivningen med att en utskänkningsrättighet i och för sig betydde

ett ekonomiskt värde för innehavaren genom de indirekta vinster rättigheten

möjliggjorde och att denna monopolvinst rätteligen borde tillfalla

det allmänna.

Den närmare utformningen av vinstavvecklingen innebar för de enskilda

företagens del en nedskrivning under en tjugofemårsperiod från den 1 oktober

1938 med 4 procent årligen av den kvantitet spritdrycker och starkviner

på vilken de fick tillgodoräkna sig vinst. Vid inköp inom vinstkvantiteten

skulle det s. k. vinstandelssystemet för fastställande av systembolagets handelsvinst

och restauratörens utskänkningsvinst tillämpas. Detta innebar i förevarande

sammanhang att systembolaget tillgodofördes 25 och restauratören

75 procent av utskänkningsvinstens bruttobelopp. Vid inköp av spritdrycker

och starkviner för den del av utskänkningen, som överstigit vinstkvantiteten,

erlades gällande utskänkningspris med avdrag av spillmånsersättning

på 2 procent av utskänkningspriset.

För de allmänna restaurangföretagen, som icke tidigare omfattats av

vinstkvantitetssystemet, måste utgångspunkten för vinstavvecklingen fastställas

särskilt. Tidigare hade hela bruttovinsten av utskänkningen vid dessa

restauranger tillfallit systembolagen, som sedan tillgodoförde restaurangerna

vissa fasta ersättningsbelopp. I anslutning härtill valde man år 1938 att låta

de allmänna restaurangerna inköpa hela sitt behov av spritdrycker och

starkvin till utskänkningspris för att sedan från systembolagen erhålla särskild

kostnadsersättning för liandhavandet av utskänkningen. Såsom grundtal

för vinstavvecklingen fastställdes för varje restaurang ett kostnadsersättningsbelopp,

som sedan skulle nedskrivas med 1/25 varje försäljningsår.

Dessa belopp bestämdes av kontrollstyrelsen till viss procent av systembolagens

bruttovinst på den egna utskänkningen av spritdrycker respektive starkviner

under år 1937. Beloppen varierade efter restaurangernas standard och

sattes lägst för folkrestauranger. Anmärkas hör, att de allmänna företagens

ersättningsbelopp omräknade per liter i utgångsläget sattes avsevärt under

den nivå på vilken de enskilda företagens vinster låg vid motsvarande tidpunkt.

Någon spillmånsersättning utgick att börja med icke till de allmänna

restaurangerna. År 1946 medgavs emellertid också dessa rätt till sådan ersättning

med en procent av utskänkningsvärdet på hela omsättningen av

spritdrycker och starkvin.1 De allmänna företagens inköp av dessa drycker

1 Vinstkvantitetsnedskrivningen för de enskilda företagen hade vid denna tidpunkt nått

hälften av grundtalen. En spillmånsersättning med två procent å utskänkningsvärdet av de

enskilda företagens omsättning utom vinstkvantiteten ansågs då för de allmänna företagens

del motsvaras av en procent å hela utskänkningen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

skedde därefter till utskänkningspris med avdrag för spillmånsersättning.

Vad nu sagts har avsett företag med vanlig årsutskänkning. Beträffande

den tillfälliga utskänkningen genomfördes också eu nedskrivning av utskänkningsvinsten.

Härvid måste nödvändigtvis i viss mån särskilda regler

tillämpas. Såväl vid allmänna som privatägda restauranger erhöll företaget

en vinstmarginal motsvarande 75 procent av bruttovinsten såväl för spritdrycker

som starkviner. Detta procenttal nedskrevs från den 1 oktober 1938

1 samma takt som vinstkvantiteten, det vill säga med 1/25 per försäljningsår.

Innehavare av tillstånd till turistutskänkning erhöll ingen utskänkningsvinst

för spritdrycker och starkviner, bortsett från spillmånsersättning med

2 procent på utskänkningspriset.

För trafikutskänkningens del infördes ingen vinstbegränsning.

Den år 1938 införda ordningen gällde — bortsett från att också de allmänna

företagen år 1946 erhöll spillmånsersättning — i oförändrat skick intill

den 1 oktober 1955. Vinstavvecklingen hade då fortskridit så långt att

restaurangernas utskänkningsvinst under det närmast föregående försälj - ningsåret nedskrivits till 8/25 eller 32 procent av grundtalen.

För försäljningsåret 1955/56 infördes genom riksdagsbeslut våren 1955 en

ändring av vinstberäkningen för spritdrycker och starkvin så tillvida, att

nedskrivningen för de enskilda företagen skedde med 10 procent på det

vinstbelopp som åtnjutits under föregående försäljningsår i stället för på

vinstkvantiteterna. Därjämte fick dessa företag åtnjuta spillmånsersättning

med 2 procent på hela försäljningsvärdet i stället för tidigare endast på den

del därav som fallit utanför vinstkvantiteterna. För de allmänna företagens

del företogs endast den förändringen att spillmånsersättningen höjdes från

1 till 1,2 procent av (hela) utskänkningsvärdet. De nya vinstberäkningsreglerna

innebar i och för sig eu något förmånligare ställning för restauratörerna,

i synnerhet för de enskilda företagarna. Den nya ordningen innebar sålunda

att ersättningen för utskänkningen utgår oberoende av försäljningsvolymen,

vilken efter den 1 oktober 1955 i betydande grad nedgått.

Frågan om vinstnedskrivningen behandlades härefter ånyo av 1956 års

riksdag på framställning av restaurangnäringens organisationer, vilka bland

annat hemställde att den pågående nedskrivningen måtte avbrytas till dess

en slutlig reglering av ersättningsfrågan kunde komma till stånd. Till stöd

for framställningarna åberopades främst de svårigheter som uppkommit

för restaurangnäringen efter den 1 oktober 1955. Statsmakternas beslut innebar

också att nedskrivningen skulle avbrytas tills vidare från och med den

1 oktober 1955. Härvid framhölls dock att det i huvudsak måste ankomma

på restaurangnäringen själv att anpassa sig efter de ändrade förhållandena.

Beslutet innebär, att såväl de allmänna som de enskilda företagens ersättning

för utskänkning av spritdrycker och starkvin för försäljningsåret den

1 oktober 1956 den 30 september 1957, i princip utgår med samma belopp

som för det närmast föregående, oavsett omsättningens storlek. I samband

med de nu berörda åtgärderna ändrades också de allmänna restaurangbolagens

spillmånsersättning så, att den från och med den 1 oktober 1956 tills

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

vidare kommer att utgå med 2 procent av utskänkningsvärdet för hela omsättningen

av spritdrycker och starkvin.

För utvecklingen av restaurangernas utskänkningsvinster efter 1937 har

närmare redogörelse lämnats i betänkandet s. 70—So. I detta sammanhang

lämnas därför endast vissa sammanfattande uppgifter.

Den metod för restauratörvinstens avveckling, som kom att väljas 1937,

visade sig medföra allvarliga svårigheter och problem, som till stor del icke

synes ha förutsetts. Härom uttalar kommittén bland annat följande.

Sålunda kom vinstavvecklingen att innebära väsentligt skilda villkor för

den enskilda och den allmänna restaurangnäringen. De enskilda föietagarna

fick genom de successiva prisstegringarna ökande vinster inom vinstkvantiteterna

och kunde ytterligare förbättra villkoi en genom att koncentrera

inköpen av dyrare och mer vinstgivande varor inom dessa och sålunda

i avsevärd grad neutralisera nedskrivningens verkningar. De allmänna företagen

åter fick sina krympande kostnadsersättningar ytterligare reducerade

genom penningvärdets fall. Ersättningsbeloppens storlek kunde för dessa

företags del icke påverkas av vare sig prisförändringar, ändringar i försäljningsvolymen

eller ändringar i strukturen på inköp och försäljning. Det förhållandet

att de allmänna företagen från början icke erhöll någon spillmånsersättning

och att denna ersättning då den infördes 1946 beräknades efter

lägre procenttal än för de enskilda företagen har inneburit en ytterligare

skillnad i villkoren för de båda företagstyperna.

Bortsett från de nu berörda olikheterna mellan allmänna och enskilda företag

har formerna för vinstavvecklingen under den gångna nedskrivningstiden

kommit att medföra starkt varierande ekonomiska villkor också från

företag till företag. Sålunda har ojämnheter uppkommit genom att de justeringar

av grundtalen som företagits i samband med om- och tillbyggnad

av restauranger in. in. respektive fastställandet av grundtal för nya restauranger

icke kunnat göras på sådant sätt, att ens tillnärmelsevis full rättvisa

kunnat upprätthållas i förhållande till andra företag. Den allvarligaste olägenheten

av den 1937 införda ordningen är emellertid att progressiva och

skickligt ledda företag, som icke utvidgat sina lokaler, men ändå ökat sin

matomsättning mera än genomsnittet och i anslutning därtill även sin spritomsättning,

fått väsentligt försämrade konkurrensbetingelser genom lägre

inkomster från utskänkningen än de företag fått, vilkas matförsäljning icke

har ökat eller rent av gått tillbaka.

De enskilda restauratörernas sammanlagda inkomst av spritdrycksutskänkningen

uppgick år 1937 till 8 392 000 kronor, försäljningsåret 1954/55

till 8 429 000 kronor och försäljningsåret 1955/56 till 7 709 000 kronor. 1

fast penningvärde utgjorde de sistnämnda försäljningsårens inkomster 48

respektive 42 procent av 1937 års belopp. För de allmänna företagens del

kan jämförelser endast göras från år 1939. Detta års inkomst belöpte sig till

2 513 000 kronor. 1954/55 och 1955/56 uppgick motsvarande belopp till

2 057 000 respektive 1 715 000 kronor eller i fast penningvärde 41 respektive

33 procent av 1939 års belopp. År 1946, då spillmånsersättning första gången

utgick till de allmänna företagen, utgjorde kostnadsersättningen 80 och

spillmånsersättningen 20 procent av den sammanlagda ersättningen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

Utvecklingen av den genomsnittliga vinsten per liter sammanfattas av

kommittén på följande sätt.

De enskilda företagens sammanlagda bruttovinst på utskänkningen av

spritdrycker hade försäljningsåret 1954/55 gått ned till 55 procent av 1939

års belopp i oförändrat penningvärde. Motsvarande procenttal för de allmänna

företagen var 41. Den sammanlagda ersättningen per liter var för de

enskilda företagen 4 kronor 92 öre år 1939 och 3 kronor 24 öre försäljningsåret

1954/55, eller i oförändrat penningvärde 67 procent lägre än förstnämnda

belopp. De allmänna företagens ersättning per liter, som redan från

början var avsevärt lägre än de enskilda företagens eller 1 krona 35 öre,

sjönk till 79 öre försäljningsåret 1954/55, vilket innebar en minskning i

oförändrat penningvärde med 70 procent. I förhållande till värdet av spritdrycksutskänkningen

utgjorde de enskilda företagens vinst år 1939 28,2

och de allmänna företagens 11,9 procent, medan motsvarande siffror för

försäljningsåret 1954/55 var 7,5 respektive 2,3 procent.

Tilläggas kan, att bruttovinsten på spritdrycker under försäljningsåret

1955/56 utgjorde, för de enskilda företagen 4 kronor 14 öre per liter och för

de allmänna en krona 7 öre per liter.

Bruttovinsten på starkvin uppgick för de enskilda företagen år 1939 till

1 178 000 kronor (4: 50 per liter), 1954/55 till 1 081 000 kronor"(4: 17 per liter)

och 1955/56 till 1 016 000 kronor (4: 24 per liter). Motsvarande belopp för

de allmänna företagen utgjorde 118 000 (1: 14 per liter), 47 000 (0: 68 per

liter) och 38 000 kronor (1: 14 per liter).

Uppgången av bruttovinsten per liter såväl för spritdrycker som starkvin

under det sistförflutna försäljningsåret beror på att kostnadsersättningen

för såväl enskilda som allmänna företag under denna period utgått oberoende

av utskänkningsvolymen, som nedgått betydligt efter den 1 oktober 1955.

I förevarande sammanhang bör beaktas att de allmänna restaurangerna

vid sidan av de nu berörda inkomsterna av systembolagen erhållit ersättning

för sina kostnader för ordningsvakthållningen. Ifrågavarande poster belöpte

sig år 1953 till 1,95 miljoner kronor, år 1954 till 1,85 miljoner kronor och

kan för försäljningsåret 1955/56 beräknas till 1,71 miljoner kronor. Uträknat

per liter spritdrycker utgjorde ordningsvaktkostnaderna år 1953 65 öre,

år 1954 69 öre och försäljningsåret 1955/56 1 krona 7 öre.

Till slut må här också påpekas, att den offentliga statistikens uppgifter

rörande restaurangföretagens försäljning och vinst icke innefattar s. k. övermål.

Med övermål förstås i första hand den mervinst som uppkommer vid

utskänkning av spritdrycker och vin glasvis, därigenom att flaskorna i vissa

fall innehåller större volym än den för vilken restauratören debiteras. Knapp

uppmätning av de enligt kontrollstyrelsens serveringsbestämmelser fastställda

kvantiteterna för utskänkning giasvis kan även med ett till synes

obetydligt underskridande av föreskrivna centilitertal ge överskott åt restauratören.

Efter nu gällande debiteringsregler medför utskänkning av billigare

lättviner i karaff eller glas i allmänhet ett visst överskott.

Enligt de uppgifter som insamlats vid utskänkningsvinstkommitténs

kostnadsundersökning motsvarade övermålet år 1953 vid utskänkning av

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

25

spritdrycker i genomsnitt för samtliga restauranger 3,9 procent av utskänkningsvärdet.

Vid utskänkning av viner uppgick övermålet till 2,5 procent.

De allmänna företagens övermål vid utskänkning av spritdrycker var 3,1

procent, medan de enskilda företagens övermål var högre eller 4,8 procent.

Beträffande övermålet vid utskänkning av viner var förhållandet mellan de

båda företagstyperna omvänt — de allmänna företagens övermål uppgick

till 4,3 procent, de privatägda företagens till 2,2 procent, övermålet vid utskänkning

av spritdrycker synes vara större vid restauranger av högre prisklass.

Det förhållandet att övermålet vid spritdrycksutskänkningen är högre

hos de enskilda företagen än hos de allmänna är bland annat en följd av den

olikartade sammansättningen av de utskänkta varorna. Den högre siffran

för de allmänna restaurangernas, särskilt B-företagens, övermål vid vinutskänkning

sammanhänger med att den vid dessa restauranger kvantitativt

obetydliga utskänkningen i huvudsak sker glasvis, varvid övermål uppkommer

som en följd av prissättningsgrunderna.

Allmänna synpunkter

Kommittén

Utskänkningsvinstkommittén erinrar inledningsvis om att regleringen av

utskänkningen sedan gammalt tillmätts stor betydelse vid fullföljandet av

de nykterhetspolitiska målsättningarna, och att härvid de ekonomiska regleringarna

— särskild beskattning av utskänkta drycker, prisreglering på

spritdrycker och begränsning av restauratörernas utskänkningsvinst på

spritdrycker och starkvin — spelat en väsentlig roll.

När det gäller att ta ställning till den framtida utformningen av den ekonomiska

regleringen av utskänkningen uppställer sig givetvis i första hand

— framhåller kommittén — frågan i vilken mån nykterhetspolitiska hänsyn

alltfort nödvändiggör samhälleliga ingripanden på detta område. Särskild

uppmärksamhet har härvidlag ägnats utvecklingen efter den 1 oktober 1955

och speciella undersökningar har verkställts i syfte att få restaurangernas

omsättningsförhållanden efter den nya ordningens genomförande närmare

belysta. Resultatet av de verkställda undersökningarna sammanfattas på

följande sätt.

Den väsentliga faktorn bakom den utveckling som ägt rum är självfallet

slopandet av den tidigare spritdrycksransoneringen inom utminutei ingen.

För utminuteringens del har utvecklingen inneburit en ökning av spritdrycksförsäljningen

med omkring eu tredjedel, medan lättvinsförsäljningen

ökat obetydligt och starkvinsförsäljningen gått tillbaka. I fråga om ulskänkningen

har omsättningen av såväl spritdrycker som vin legat på eu betydligt

lägre nivå än tidigare. För spritdryckerna har minskningen varit omkring

eu tredjedel, för de starka vinerna något över och för de lätta vinerna något

under en femtedel. Nedgången har varit mindre för de enskilda företagen än

för de allmänna, mindre för företag i högre prisklass än för förelag i lägre

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

prisklass. Störst har den varit för allmänna B3-företag (folkrestauranger).

Vad beträffar lättvinsutskänkningen bör dock påpekas, att den minskning

som förekommit för de enskilda företagens del endast inneburit, att den

under senare år ökande utskänkningen sjunkit något tillbaka men fortfarande

volymmässigt ligger 26 procent över 1953 års nivå. För de allmänna

företagen synes omsättningen på lättvin ligga något under 1953 års nivå,

men skillnaden är icke anmärkningsvärt stor.

För mat och andra varor än spritdrycker och vin — av vilka endast starköl

är föremål för prisreglering — har förändringarna för andra än B-restaurangerna

varit relativt obetydliga och i vissa fall inneburit ökad omsättning.

Genomsnittligt sett låg omsättningen för dessa varor under tiden 1/10 1955

—30/6 1956 i de enskilda företagen 0,6 procent högre än motsvarande period

ett år tidigare. (Livsmedelsprisindex steg från den 1/10 1955 till den

30/6 1956 med 5,4 procent.) En mera betydande omsättningsminskning har

uppkommit endast för restauranger i B-prisklassen. För de enskilda B-företagen

är denna dock relativt måttlig, medan den för de allmänna företagens

folkrestauranger varit i det närmaste lika stor som för spritdrycker och vin

(32 %). Olikheterna i omsätlningsutvecklingen för de olika företagsformerna

totalt sett — med en stark omsättningsminskning för de allmänna

företagen och oförändrad omsättning av andra varor än sprit och vin för

enskilda företag — beror på den dominerande roll B3-restaurangerna (folkrestaurangerna)

haft hos de allmänna företagen och den blygsamma del av

omsättningen som B-företagen haft hos de enskilda företagen.

Tabell 1. Försäljningsvolymen för spritdrycker och vin under tiden den 1 oktober

1955—den 1 juli 1956x

Rubriker

4:e kv 1955

l:a kv 1956

2:a kv 1956

1 000-tal

Procentuell

1 000-tal

Procentuell

1 000-tal

Procentuell

liter

förändring

liter

förändring

liter

förändring

i jämförelse

i jämförelse

i jämförelse

med mot-

med mot-

med mot-

svarande

svarande

svarande

tid ett år

tid ett år

tid ett år

tidigare

tidigare

tidigare

Utskänkning

Spritdrycker ....

Därav:

915

- 35

812

- 30

899

- 34

Allmänna företag .

418

- 40

384

- 34

412

- 39

Enskilda företag ..

497

- 29

428

- 26

487

- 30

Starkvin..........

78

- 18

60

- 23

84

- 17

Därav:

Allmänna företag .

10

-52

7

- 58

10

- 46

Enskilda företag ..

68

- 9

53

- 13

74

- 11

Lättvin ..........

306

- 16

268

- 19

377

- 14

Därav:

Allmänna företag .

39

- 39

32

- 50

49

- 42

Enskilda företag ..

267

- 11

236

- 11

328

- 7

Utminulering

Spritdrycker ....

14 982

+ 42

13 100

+ 58

13 500

+ 35

Starkvin..........

1941

- 28

1101

- 34

940

-51

Lättvin ..........

1788

+ 3

1647

+ 18

1861

+ 12

1 Uppgifterna i tabellen avser systembolagets försäljning, varför exempelvis restaurangernas

lagerförändringar icke återspeglas i siffrorna.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

27

Omsättningsutvecklingen belyses närmare i de av utskänkningsvinstkommittén

sammanställda tabellerna 1—3.

Den strukturförändring som sålunda förekommit inom restaurangnäringen

är emellertid enligt kommitténs mening icke av sådan art att den kan

påverka det principiella ställningstagandet till de föreliggande regleringsfrågorna.

Sin bedömning av utvecklingen formulerar kommittén sålunda.

En granskning av den hittills föreliggande utvecklingen efter den 1 oktober

1955 ger klart vid handen, att nedgången i utskänkningen direkt sammanhänger

med slopandet av ransoneringen inom utminuteringen. Den har

inneburit en stark nedgång omedelbart efter försälj ningsreformens ikraftträdande,

medan några större variationer därefter icke förekommit, vare sig

man ser till den genomsnittliga utvecklingen för samtliga företag eller till

utvecklingen inom de särskilda prisklasserna. I själva verket har förhållandena

efter övergången i oktober 1955 visat sig anmärkningsvärt stabila. Vad

som bortfallit för restaurangernas del är uppenbarligen konsumtionen från

de gästers sida som besökte restaurang enbart av det skälet att motboksransonen

icke var tillräcklig. Detta bortfall kom på en gång. Situationen

illustreras också av att minskningen i utskänkningen varit störst på de res
Tabell

2. Förändringar i omsättningens värde för olika varuslag efter den

1 oktober 1955

Tidsperiod

Procentuell förändring i förhållande till motsvarande period

ett år tidigare

Total

omsätt-

ning

Summa

rusdrycker

(inkl.

starköl)

Sprit- drycker

och vin

Summa

andra

varor än

rusdrycker

S:a andra

varor än

spritdryc- ker och vin

(starköl

inräknat)

Samtliga företag:

Oktober 1955 ............

- 12,9

- 10.9

- 24,6

- 14,5

- 4,1

November 1955 ..........

- 15,4

- 17,6

- 26.7

- 13,7

- 6,7

December 1955 ..........

- 17,8

- 21,6

- 28,7

- 14,8

- 9,1

Januari 1956 ............

- 17,5

- 21,3

- 27,4

- 14,3

- 9,3

Februari 1956 ............

- 16,0

- 21,6

- 27,4

- 11,5

- 7,0

Mars 1956 ................

- 13,0

- 20,6

- 26,5

- 7,3

- 2,8

April 1956................

- 10,1

- 19,3

- 25,1

- 3,3

+ 1,0

Maj 1956 ................

- 13,9

- 22,0

- 27,5

- 8,3

- 4,5

Juni 1956 ................

- 15,3

- 23,1

- 28,9

- 10,2

- 6,6

4:e kv. 1955 ..............

- 15,4

- 16,8

- 26,7

- 14,3

- 6,6

l:a kv. 1956..............

- 15,4

- 21,2

- 27,1

- 10,9

- 6,3

2:a kv. 1956 ..............

- 13,2

- 21,5

- 27,2

- 7,5

- 3,6

1/10 1955—30 6 1956......

- 14,6

- 19,7

- 27,0

- 10,8

- 5,4

Allmänna företag:

4:e kv. 1955..............

- 23,2

- 20.9

- 30,3

- 25,3

- 16,5

l:a kv. 1956 ..............

- 24,2

- 26,7

- 31,1

- 21,8

- 17,6

2:a kv. 1956..............

- 23,3

- 27,3

- 31,4

- 19,7

- 16,2

1,10 1955—30/6 1956......

- 23,5

- 24,8

- 30,9

- 22,3

- 16,7

Enskilda företag:

4:e kv. 1955 ..............

- 10,3

- 13,6

- 24,0

- 8,1

- 1,0

l:a kv. 1956 ..............

- 10,6

- 17.5

- 24,4

- 5,7

- 0,9

2:a kv. 1956..............

- 6,8

- 16,9

- 23,8

- 0,8

+ 3,4

1/10 1955—30,6 1956......

- 9,2

- 15,9

- 24,1

- 4,7

+ 0,6

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Tabell 3. Förändringar i omsättningens värde för olika varuslag efter den

1 oktober 1955

Tidsperiod

Procentuell förändring i förhållande till motsvarande period

ett år tidigare

Total

omsätt-

ning

Summa

rusdrycker

(inkl.

starköl)

Sprit- drycker

och vin

Summa

andra

varor än

rusdrycker

S:a andra

varor än

spritdryc- ker och vin

(starköl

inräknat)

Allmänna företag:

A 1 och A 2

4:e kv. 1955..............

- 10,9

- 14,6

- 24,8

- 8,4

- 1,2

l:a kv. 1956..............

- 11,8

- 20,7

- 26,8

- 5,6

- 1,2

2:a kv. 1956 ..............

- 10,0

- 19,5

- 25,7

- 4,1

- 0,3

1/10 1955—30/6 1956......

- 10,8

- 18,0

- 25,7

- 6,0

- 0,8

B 1 och B 2

4:e kv. 1955..............

- 15,1

- 14,1

- 24,3

- 16,2

- 6,3

l:a kv. 1956..............

- 19,7

- 25,2

- 30,1

- 14,0

- 9.0

2:a kv. 1956..............

- 20,3

- 26,4

- 31,0

- 14,9

- 10,8

1/10 1955—30/6 1956......

- 18,2

- 21,5

- 28,3

- 15,1

- 8,7

B 3

4:e kv. 1955..............

- 35,3

- 28,0

-36,5

- 43,3

- 34,1

l:a kv. 1956..............

- 32,5

- 29,7

-33,2

- 35,5

-31,7

2:a kv. 1956..............

- 32,7

-31,3

- 34,2

-34,1

- 31,2

1/10 1955—30/6 1956......

-33,5

- 29,6

-34,7

-37,7

-32,3

Enskilda företag:

A 1

4:e kv. 1955..............

- 4,9

- 8,2

- 17,7

- 2,9

+ 3,1

l:a kv. 1956..............

- 3,4

- 9,0

- 16,4

+ 0.2

+ 4,9

2:a kv. 1956..............

+ 2,2

- 5,9

- 13,8

+ 6,5

+ 10,7

1/10 1955—30,6 1956......

- 1,9

- 7,7

- 16,0

+ 1,5

+ 6,4

A 2

4:e kv. 1955..............

- 12,4

- 15,6

- 26,4

- 10,2

- 2,4

l:a kv. 1956..............

- 13,7

- 21,1

-27,8

- 8,4

- 3,4

2:a kv. 1956..............

- 10,7

- 21,1

- 27,8

- 4,1

+ 0,1

1/10 1955—30/6 1956......

- 12,2

- 19,2

- 27,3

- 7,4

- 1,8

B

4:e kv . 1955..............

- 22,0

- 23,1

-34,3

- 21,2

- 13,2

l:a kv. 1956..............

- 21,5

- 27,7

-33,2

- 16,6

- 12,4

2:a kv. 1956..............

- 22,0

- 32,2

-37,3

- 14,8

- 11,2

1/10 1955—30/6 1956......

- 21,8

- 27,7

-35,0

- 17,5

- 12,2

taurangtyper som haft den största ko mpletteringsför sälj ningen. De förändringar

som sålunda inträtt inom utskänkningen har åtminstone såvitt avser

spritdryckerna i själva verket varit en naturlig och från början — ehuru

icke till sin storlek — förutsedd konsekvens av den reformerade försäljningslagstiftningen.

Vad som har skett är, att den för vissa restauranger mer

eller mindre förmånliga faktor som ransoneringssystemet inom utminuteringen

inneburit bortfallit. Den sålunda inträdda förändringen har emeller
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 9k år 1957

tid med nuvarande provisoriska regler för vinstregleringen på spritdrycker

och starkvin hittills icke medfört några större ekonomiska förändringar för

enskilda företag, varjämte de provisoriska reglerna begränsat verkningarna

för de allmännna företagen.

Att utskänkningens betydelse statistiskt sett begränsats — genom minskad

utskänkningsvolym och minskad andel i den totala rusdrycksförsälj ningen

— medför enligt kommitténs mening icke att utskänkningen ur nykterhetssynpunkt

kan anses vara eu fråga av mindre vikt än tidigare.

Att börja med måste man beakta, att den inträffade minskningen av utskänkningsvolymen

av spritdrycker uppkommit efter en kontinuerlig och till sin

storlek betydande ökning av omsättningen under tiden sedan 1937 års riksdagsbeslut

fattades rörande vinstavvecklingen. De enskilda restaurangföretagen

uppvisar sålunda en ökning i utskänkningen av spritdrycker från 1,66 mil joner

liter år 1937 till 2,8 miljoner liter år 1953 eller med 70 procent och de allmänna

företagen en ökning från 1,62 till 3,0 miljoner liter, motsvarande 85 procent,

medan utminuteringen samma tid steg med 31 procent. 1954 års skatteskärpning

medförde i förhållande till 1953 års toppläge en minskning i utskänkningen

med endast 6 procent för de enskilda och 11 procent för de allmänna

företagen. Den minskning i spritdrycksförsäljningen som skett efter

den 1 oktober 1955 innebär sålunda icke att någon anmärkningsvärt låg nivå

uppnåtts.

Vidare får icke förbises, att det nykterhetspolitiska läget — åtminstone

tillfälligt — i mycket allvarlig grad försämrats. I denna ur nykterhetssynpunkt

bekymmersamma situation intar restaurangerna en viktig position.

De har liksom tidigare enligt allmän erfarenhet en avgörande betydelse

genom sitt inflytande på dryckesvanornas uppkomst och utformning. I all

synnerhet gäller detta i avseende på ungdomen. Kommittén vill sålunda betona

att det sätt varpå restaurangerna bedriver sin utskänkning har den allra

största betydelse för alkoholvanornas utveckling på längre sikt. Den roll

restaurangerna kommer att spela i förevarande avseende kommer dessutom

att bli av än större betydelse i framtiden, i och med att allt vidare folkgrupper

på grund av stigande levnadsstandard får ökade möjligheter till

restaurangbesök.

I detta sammanhang erinrar kommittén om att man från vissa håll hävdat,

att det i nuvarande läge skulle vara önskvärt att den alkoholkonsumtion,

som sker under kontroll på restaurangerna, genom lättnader i regleringarna

främjades på bekostnad av den okontrollerbara konsumtionen av

utminuterad sprit. Kommittén anser sig emellertid för sin del icke kunna

ansluta sig till denna åsikt. Härvidlag anföres följande.

Det kan enligt kommitténs mening icke vara en ur nykterhetssynpunkt

rimlig åtgärd att söka främja en ökad spritdryckskonsumtion på restaurangerna

i förhoppning att minska konsumtionen av utminuterad sprit, med

åberopande av att man därmed överför eu del av denna konsumtion till mer

godtagbara och kontrollerade former. Det måste nämligen starkt betvivlas,

att någon nykterhetspolitisk vinst skulle uppnås på sådant sätt. Det synes

tvärtom ligga närmare till hands att vänta sig att följden skulle bli eu ytterligare

ökning av den totala spritdryckskonsumtionen. Om en ökad restäurangförsäljning

således ej kan väntas få till följd eu minskad total försäljning,

blir frågan närmast den huruvida det ur andra synpunkter kan anses

vara eu förbättring, om inom ramen för en oförändrad sammanlagd konsum
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

tion en ökning skulle ske på restaurangerna och en minskning komina till

stånd i utminuteringen. Det kan starkt ifrågasättas, om en överflyttning av

spritkonsumtionen från hemmen till restaurangerna kan vara önskvärd ur

ekonomiska synpunkter för den enskilde och "hans familj. Därvid blir ju

nämligen utskänkningsskatten som kostnadsstegrande faktor av mindre betydel.

se.

åtföljande måltidskostnaden spela den större rollen. Vid en måttlig alkoholförtäring

på restaurang överstiger måltidskostnaden mångfaldigt gästens

kostnad för utskänkningsskatten. Också andra skäl torde tala mot den under

senare tid ofta framkommande tesen, att det skulle vara bättre, om förtäringen

skedde på restaurang än i hemmen.

Kommittén betonar att varje faktor som kan tänkas medverka till en begränsning

av rusdryckskonsumtionen och en övergång från alkoholstarkare

till alkoholsvagare drycker nogsamt måste beaktas. Målsättningen bör vara

att försäljningen av mat och alkoholfria drycker ökar och att publiken blandas

på ett sådant sätt, att de alkoholförtärande gästerna icke utgör ett dominerande

inslag. I enlighet härmed hävdar kommittén för sin del, att en

samhällelig reglering av prissättning och vinster inom utskänkningen alltfort

måste utgöra ett grundläggande element i de nykterhetspolitiska strävandena.

Vad som från restaurangnäringens sida anförts rörande ekonomiska svårigheter

för restaurangföretagen efter den 1 oktober 1955 kan enligt kommittén

icke ge anledning till modifiering av den nu angivna principiella

ståndpunkten. Härvidlag betonas återigen, att förändringarna i -''ad de avser

restaurangernas totala omsättning och deras omsättning av andra varor än

spritdrycker och vin genomsnittligt sett i flertalet fall varit mycket måttliga

och därför knappast kan anses ha överskridit de gränser för omsättningsvariationer,

som måste anses normala inom den i och för sig konjunkturkänsliga

restaurangnäringen. Det måste i första hand ankomma på restaurangnäringen

själv att anpassa sig efter de ändrade förhållandena. Ett betydelsefullt

stöd i denna anpassning har för övrigt lämnats av statsmakterna

redan i och med de provisoriska regleringar av vinsten på utskänkningen

av spritdrycker och starkvin som införts för försäljningsåret 1956/57. Oavsett

i vilken mån det må anses berättigat att medgiva restaurangföretagen

ersättning eller vinst i samband med utskänkningen av rusdrycker, får man

för övrigt — framhåller kommittén — icke utgå ifrån att utskänkningen

skall vara ett bärande element i restaurangnäringens ekonomi. Det är därför

nödvändigt, att denna del av verksamheten icke bedömes efter vanliga

företagsekonomiska synpunkter. Dessutom bör beaktas, att själva förekomsten

av rätt till utskänkning av rusdrycker innebär ett mycket betydande ekonomiskt

värde för restaurangföretagen, icke minst genom den ökade omsättning

av icke vinstreglerade varuslag, som är förbunden därmed.

Vid små överväganden har kommittén sålunda genomgående haft den

målsättningen att den framtida ekonomiska regleringen på utskänkningsområdet

skall vara så utformad, att den i största möjliga mån bidrar till att

begransa alkoholkonsumtionen överhuvudtaget och att den på ett effektivt

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

sätt främjar en övergång från alkoholstarkare till alkoholsvagare drycker.

Utifrån dessa principiella utgångspunkter har kommittén kommit till den

uppfattningen att frågan om avvägningen av utskänkningspriserna på de

olika alkoholdryckerna är av lika stor betydelse som utformningen av spritdrycksersättningen.

En lämplig prisavvägning också inom utskänkningen i

anslutning till de olika dryckernas alkoholhalt synes nämligen kommittén

vara en oundgänglig förutsättning för en mer allmän övergång till svagare

drycker.

Avslutningsvis framhåller kommittén att den i övrigt vid utformningen

av sina förslag rörande restauratörernas ersättning för utskänkningen, så

långt möjligt sökt åstadkomma enkelt utformade regler, som innebär rättvisa

och lika grunder för olika företag och företagstyper. Därjämte har kommittén

sökt utforma förslaget så att det icke skall verka hämmande på, utan

tvärtom främja en sund konkurrens i positivt nykterhetsfrämjande riktning

de olika restaurangföretagen emellan.

Reservanterna understryker, att den nya ordningens genomförande i

grund förändrat den nykterhetspoliliska bilden. Det försämrade nykterhetstillståndet

sammanhänger med den frisläppta ulminuteringen — icke med

utskänkningen. Restaurangerna har icke nu en avgörande betydelse för

dryckesvanornas uppkomst och utformning, och utskänkningen måste ur

nykterhetssynpunkt nu anses som en fråga av mindre vikt än tidigare. I det

förändrade läget saknas, uttalar reservanterna, anledning alt genom olika

restriktioner onödigt försvåra den nödvändiga funktion i samhällslivet, som

restaurangerna har att fylla. Det måste vara ett allmänt intresse att sådana

ekonomiska villkor skapas för restaurangnäringen att den kan bli bärkraftig

och upprätthålla en god standard samt ge sin personal konkurrenskraftiga

avlönings- och anställningsförhållanden, som tryggar bästa möjliga rekrytering.

Dessa krav uppfylles enligt reservanterna icke av majoritetsförslaget.

Remissyttrandena

Utskänkningsvinstkommitténs allmänna synpunkter på ulskänkningens

betydelse ur nykterhetssynpunkt och målsättningen i stort för de ekonomiska

regleringarna på området delas i huvudsak av statskontoret, länsstyrelsen

i Kalmar län, länsnykterhetsnämnden i Göteborgs och Bohus län, Svenska

nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT,

Nationaltemplarorden, De kristna samfundens nykterhetsrörelse, Nya systemaktiebolaget

och Kooperativa förbundet. I fråga om avvägningen av utskänkningspriserna

på de olika rusdryckerna uttalar sig dock länsstyrelsen

i Kalmar län och flertalet nykterhetsorganisationer starkt kritiskt mot tanken

på en prisavvägning som innebär generellt sänkta vinpriser.

överståthållarämbelet, länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län, länsnykterhetsnämn
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 9''r år 1957

den i Kristianstads län, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Aktiebolaget

Trafikrestauranger, Sveriges hotell- och restaurantförbund, Sverges hotell-

och restaurangpersonals förbund, Tjänstemannaförbundet för hotell och

restauranger, Svenska turisthotellens riksförbund, Svenska turisttrafikförbundet,

Stockholms handelskammare och Riksförbundet Landsbygdens

folk ansluter sig i stort sett till kommittéreservanternas synpunkter.

En medlande ståndpunkt intas av kontrollstyrelsen och länsnykterhetsnämnderna

i Stockholms och Östergötlands län. Kontrollstyrelsen anser att

restaurangernas roll i nykterhetspolitiskt hänseende överdrivits av kommittén.

Styrelsen betonar dock att en nykterhetspolitisk reglering av utskänkningen

alltfort måste spela eu betydande roll i de samhälleliga åtgärderna

på nykterhetsområdet och framhåller särskilt att utskänkningens

relativa betydelse måste antas stiga på längre sikt. Särskild uppmärksamhet

måste ägnas utskänkningen därest måltidstvånget slopas. I likhet med kommittén

understryker kontrollstyrelsen för övrigt, att varje faktor som kan

tänkas medverka till en begränsning av rusdryckskonsumtionen och en

övergång från alkoholstarkare till alkoholsvagare drycker måste beaktas.

De remissinstanser, som ansluter sig till de av kommittén anförda synpunkterna

betonar bland annat att man icke skall underskatta utskänkningens

betydelse för uppkomsten av alkoholmissbruk. Svenska nykterhetsvårdsförbundet

anför sålunda följande.

Under den tid, som den nya försäljningslagstiftningen hittills tillämpats,

har det visat sig att utminuteringskonsumtionen överstigit även pessimistiska

förhandsbedömanden, medan utskänkningen — kvantitativt mindre

betydande — fått en väsentligt minskad omfattning. Samtidigt har man

kunnat konstatera ett i hög grad stegrat alkoholmissbruk. Denna stegring

har dock så långt hittills kunnat utrönas varit mindre för rattfylleriet än

ifråga om de flesta andra missbrukskriterier. Man har här eu ny bekräftelse

på restauranternas negativa inflytande på trafiknykterheten. Det har

synts förbundet angeläget att fästa uppmärksamheten härpå, eftersom rattfylleriet

onekligen är en av de allvarligaste yttringarna av alkoholmissbruk.

De synpunkter, som av kommittémajoriteten anförts rörande förhållandet

mellan utminutering och utskänkning, synas vara i allt väsentligt riktiga.

Det av reservanterna framförda påståendet, att restaurantlivet icke

skulle ha någon andel i den tillvänjningsprocess, som ökar alkoholförbrukarnas

antal, förtjänar icke tilltro. Det förhåller sig säkerligen tvärtom så,

att restauranterna spelar en större roll vid rekryteringen av alkoholkonsumenter,

än som betingats av utskänkningens andel i den totala

spritförsäljningen.---Det bör också som en iakttagelse från nykterhets
vårdens

arbetsfält framhållas, att restaurantsprit och i butik inköpta rusdrycker

alltjämt är en vanlig kombination bland missbruksfallen. I den mån

som åtgärder till försvårande av alkoholmissbrukares åtkomst av utminuterade

rusdrycker komma att genomföras, måste man räkna med att missbruksfallen

i ökad utsträckning vända sig till restauranterna för att tillfredsställa

sitt alkoholbegär. Det förhållandet att de mest iögonen fallande

skadorna av alkoholmissbruket för närvarande förorsakas av utminuteringen

är sålunda intet bevis för att utskänkningen blivit en oskadlig företeelse.

Ur nykterhetssynpunkt är således intet att vinna genom en överflyttning av

spritkonsumtionen från utminuteringsvis inköpta varor till restaurantförtäring.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b dr 1957

Sveriges ngkterhetsvänners landsförbund uttalar följande.

Restaurangerna torde på lång sikt ge normer för individernas alkoholvanor,

som sprider sig på ett markantare sätt än de, som kan tänkas sammanhänga

med en mera isolerad förtäring t. ex. i hemmen. Den direkta orsaksfaktorn

bakom flertalet av alkoholskadorna är obestridligen utminuteringen,

som i vårt land under lång tid haft en kvantitativ övervikt. Att så

är förhållandet bör dock icke aktualisera strävanden att öka utskänkningens

omfattning. Restauranglivet är icke enbart en faktor av betydelse för dryckesvanornas

uppkomst och utformning utan har dessutom förmågan att

konservera dessa vanor. Landsförbundet instämmer således i kommitténs

åsikt, att utskänkningen ur nykterhetssynpunkt icke kan anses vara en

fråga av mindre vikt än tidigare och ställer sig liksom kommitténs majoritet

avvisande till tanken att vidtaga åtgärder, som leder till ökning av utskänkningen

på utminuteringens bekostnad.

I andra yttranden med samma grunduppfattning pekar man särskilt på

utskänkningens roll i samband med rattfylleri och vissa former av kriminalitet.

I de yttranden som går på reservanternas linje hävdas att utskänkningsregleringarnas

nykterhetspolitiska betydelse avsevärt minskat efter 1954

års nykterhetsreformer. I stället betonas vikten av att restaurangnäringen

ges sådana ekonomiska villkor att den får tillräcklig bärkraft, möjlighet att

höja standarden och över huvud ge fullgod service icke minst för den betydelsefulla

turisttrafiken.

Sveriges hotell- och restaurantförbund sammanfattar sina synpunkter sålunda.

Gentemot den negativa inställning till restaurangnäringen, som majoriteten

givit uttryck åt, vilja vi i likhet med reservanterna kraftigt understryka

det allmänna intresset av att restaurangnäringen får sådana villkor, att den

kan bli bärkraftig och fullgöra sina viktiga funktioner i samhället. Även om

det anses nödvändigt att underkasta utskänkningen viss reglering, behöver

detta icke ske så, att restaurangnäringens vitala ekonomiska intressen äventyras.

Allt för starkt ekonomiskt tryck kan fresta dess utövare till en

mindre nogräknad skötsel, varigenom ur nykterhetssynpunkt icke önskvärda

företeelser skulle kunna uppstå. Det måste därför vara ett starkt nykterhetspolitiskt

intresse, att restaurangerna äro bärkraftiga och upprätthålla

en god standard. Särskilt viktigt är att personalens kvalitet kan upprätthållas.

Om utskänkningens betydelse ur nykterhetssynpunkt uttalar sig Svenska

turisttrafikförbnndet på följande sätt.

Förbundet är för sin del benäget att i betydligt högre grad än kommittén

tillmäta den fria utminuteringen avgörande inflytande såväl på den nuvarande

rusdrycksförbrukningen i landet som på dryckesvanornas uppkomst

och utformning. Siffrorna ger också belägg för att en ökad rusdrycksförbrukning

efter den 1 oktober 1955 inträtt i långt högre grad än som förutsetts

av statsmakterna, och att denna merkonsumtion helt faller på utminuteringens

konto. För restaurangernas del torde den inträdda förändringen

framför allt ha markerats av bortfallet av ett klientel, vars restaurangbesök

enbart betingades av behovet att komplettera motboksransonen. Det är i hög

grad tveksamt, om de av kommittén föreslagna — och för den enskilde

it Ilihang till riksdagens protokoll 1957. / samt. Nr 94

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

restauranggästen till sin karaktär föga genomgripande — reformerna skulle

för detta klientel eller andra av kommittén åsyftade grupper i konkurrens

med den fria utminuteringen och annan påverkan kunna erbjuda ett incitament

till sundare alkoholvanor. Av största betydelse är givetvis frågan om

ungdomens dryckesvanor; det kan erinras om att en undersökning, redovisad

i en tidigare offentlig utredning och företagen medan motbokssystemet

gällde, gett vid handen, att endast en av tio ungdomar haft sin första spritkonsumtion

på restaurang. Under sådana förhållanden kan det enligt förbundets

uppfattning ifrågasättas, om det är befogat att tillmäta utskänkningen

någon avgörande eller ens viktig roll när det gäller konsumtionen av spritdrycker

och vanebildningen på området.

Tjänstemannaförbundet för hotell och restauranger anför.

Först och främst är det vår bestämda uppfattning, att ungdomen ingalunda

utgör någon majoritet av restauranggästerna, varför denna faktor icke

kan ha den betydelse som i betänkandet göres gällande. Därtill kommer det,

enligt vårt förmenande, ytterst betydelsefulla resonemanget, att det ur nykterhetspolitisk

synpunkt ingalunda vore någon nackdel om folk som förtär

alkohol lade sig till med sådana dryckesvanor som kunna tillämpas på en

välskött restaurang. Dylika dryckesvanor måste bli betydligt angenämare

och säkerligen också lämpligare ur samhällssynpunkt än de dryckesvanor

som man för närvarande lär sig på allehanda »skumma» ställen, i portgångar,

pa parksoffor in. in., där spriten nu ohämmat flödar. Vi äro övertygade

om att restaurangerna inlaga en viktig position i nykterhetsbefrämjande

hänseende genom att skapa »hyggliga» dryckesvanor bland folk, som kanske

annars lägger sig till med vanor som många gånger måste anses vara allt

annat än »hyggliga».

Länsstyrelsen i Malmöhus län delar asikten att restaurangerna intar en

viktig position i dagens nykterhetsläge och att de har betydelse för dryckesvanornas

utveckling men framhåller att denna betydelse i allmänhet icke

är ogynnsam i förhållande till inflytelserna på dessa vanor från andra håll.

Det finns enligt länsstyrelsens uppfattning åtskilligt i en välskött restaurangmiljö

som är direkt positivt i fråga om sedvanor och hållning hos allmänheten.

Enligt Svenska turisthotellens riksförbund är det nödvändigt att restaurangnäringen

far förtroendet att sköta utskänkningen på vanliga affärsmässiga

grunder. Icke minst kräves detta om näringen skall kunna tillgodose

den växande turisttrafiken. Förbundet ifrågasätter för övrigt om det är

möjligt att i det moderna samhället — vari hotell- och restaurangnäringen

fyller en viktig funktion — vidmakthålla uppfattningen att utskänkningen

skall vara fri från enskilt vinstintresse.

Kontrollstyrelsen anför för sin del i huvudsak följande.

Styrelsen delar icke helt kommitténs uppfattning, att den efter rusdrvcksretormens

genomförande minskade utskänkningsvolymen icke får anses innebara

att utskänkningen ur nykterhetssynpunkt är eu fråga av mindre

vikt an tidigare. Utskankmngens relativa andel av hela spritdrycksförsäliningen,

som fore rusdrycksreformen var ca 12 procent, ligger nämligen numera

vid hälften, eller ca 6 procent. Med stigande levnadsstandard torde

dock restaurangnäringen och därmed sannolikt också rusdrycksutskänkmngen

pa längre sikt komma att få ökad betydelse. Möjligen kan ett even
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9 i år 1957

35

tuellt slopande av måltidstvånget medverka till att rusdrycksutskänkningen

måste ägnas särskild uppmärksamhet från samhällets sida.

Icke heller kan styrelsen helt biträda kommitténs uppfattning om restaurangernas

betydelse för alkoholvanornas uppkomst och utformning, särskilt

hland ungdomen. Det är självfallet att rusdrycksrestaurangerna spelar en

roll i sammanhanget. Ungdomens första kontakt med spriten torde dock i

allmänhet icke ske på restaurangerna utan i kamratkretsen, i föräldrahemmet

e. d.

Enligt styrelsens mening synes det kunna innebära vissa fördelar ur

nykterhets- och ordningssynpunkt om en överflyttning — eller återföring —

i någon mån av särskilt spritkonsumtionen kan ske från utminuteringen till

utskänkningen.

Styrelsen är ense med kommittén, att varje faktor, som kan tänkas medverka

till eu begränsning av rusdryckskonsumtionen och en övergång från

alkoholstarkare till alkoholsvagare drycker, måste beaktas. Att söka främja

en övergång till svagare drycker var en av de ledande målsättningarna vid

1954 års nykterhetsreform. Denna princip utgör också ett ledmotiv icke blott

i det nu till prövning föreliggande betänkandet utan även i 1956 års rusdrycksförsäljningsutrednings

nyligen avgivna betänkande. De båda utredningarna

har här från skilda utgångspunkter kommit fram till i princip

överensstämmande förslag. Styrelsen finner det angeläget att principen om

övergång till svagare drycker även i fortsättningen erhåller statsmakternas

stöd. På nu förevarande område kan detta ske bl. a. genom eu lämplig avvägning

av utskänkningspriserna.

Styrelsen vill i anslutning härtill understryka kommitténs uttalande att en

samhällelig ekonomisk reglering alltjämt bör utgöra ett grundläggande element

i de nykterhetspolitiska strävandena på rusdrycksutskänkningens område.

Vid bedömandet av förevarande spörsmål bör emellertid beaktas den betydelsefulla

ställning som restaurang- och hotellnäringen intager inom det

svenska näringslivet. Såsom reservanterna inom kommittén framhållit, måste

det vara ett allmänt intresse att sådana ekonomiska villkor skapas för

denna näring att den kan bli bärkraftig. Styrelsen instämmer också i reservanternas

uttalande att god standard på restaurangerna och goda arbetsvillkor

för personalen är av vikt även ur nykterhetssynpunkt. Det är likaledes

angeläget att betona restaurang- och hotellnäringens stora och växande

betydelse för det inhemska och mellanfolkliga reselivet. Att näringen allmänt

kan hållas på en hög nivå är önskvärt icke blott ur nationalekonomisk

synpunkt utan även med hänsyn till vårt lands allmänna goodwill ute i

världen. Vid ställningstagandet till hur den ekonomiska regleringen skall utformas

hör emellertid beaktas, alt — såsom i ett departementschefsanförande

uttalats — det i första hand bör ankomma på restaurangnäringen själv att

anpassa sig efter de genom rusdrycksreformen ändrade förhållandena. En

dylik anpassning har för övrigt delvis redan skett och torde komma att fullföljas.

Ehuru restaurangernas ersättning för utskänkningen enligt styrelsens

mening hör vara på visst sätt begränsad, anser styrelsen likväl från

ovan angivna utgångspunkter all denna ersättning enligt kommitténs förslag

beräknats alltför snävt. Styrelsen anser sålunda, att vissa uppräkningar

av ersättningen till restaurangerna kan ske utan att de nykterhetspolitiska

intressena eftersättes.

För de närmare synpunkterna på prisavvägningen mellan starkare och

svagare drycker kommer att redogöras i ett senare sammanhang.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

Överståthållarämbetet anser att det alltjämt torde vara för tidigt att av

hittills gjorda erfarenheter dra några slutsatser om de framtida verkningarna

av 1954 års nykterhetspolitiska reformer. Det synes ämbetet därför böra

övervägas om icke omständigheterna motiverar ett anstånd med avgörandet

i de nu aktualiserade frågorna till dess att man får större möjlighet att överblicka

läget. Också länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att det nuvarande

läget inom restaurangbranschen är ganska labilt. Även åtskilliga andra

remissinstanser hävdar att ytterligare utredningar är påkallade i olika

hänseenden innan ställning kan tagas till föreliggande spörsmål. För dessa

yrkanden kommer redogörelse att lämnas i de följande särskilda avsnitten.

Departementschefen

Den år 1954 beslutade omdaningen av rusdryckslagstiftningen har främst

berört utminuteringen. Åtskilliga reformer har dock genomförts också i avseende

på utskänkningen, såsom slopandet av en rad restriktioner, påbörjade

försök med måltidsfri utskänkning, in. m. Vid 1954 års beslut lämnades

de ekonomiska regleringarna av utskänkningen åt sidan, då det ansågs

nödvändigt att i särskild ordning närmare utreda de därmed sammanhängande,

mycket komplicerade spörsmålen. Dessa utredningar har nu slutförts,

och det år 1954 gjorda reformarbetet kan fullföljas också beträffande

de ekonomiska villkoren för utskänkningen.

När det gäller att ta ställning till de här föreliggande frågorna, måste

detta främst ske med utgångspunkt från nykterhetspolitiska bedömningar.

Härvid uppställer sig i första hand spörsmålet vilken betydelse utskänkningen

av rusdrycker har för uppkomsten och utbildningen av alkoholvanor

och som källa till alkoholmissbruk. Såväl inom utskänkningsvinstkommittén

som bland remissinstanserna har uppfattningarna härom varit

delade. Kommittémajoriteten och åtskilliga remissinstanser har ansett att

de nykterhetspolitiska skälen för de ekonomiska regleringarna av utskänkningen

icke minskat i någon väsentlig mån efter den 1 oktober 1955. Reservanterna

inom kommittén liksom flertalet remissorgan har emellertid

betonat att utskänkningen icke längre har sannna betydelse från nykterhetspolitisk

synpunkt som tidigare och att kravet på ekonomiska ingripanden

från statsmakternas sida därför blivit avsevärt mindre.

Spritdrycksutskänkningen har efter den 1 oktober 1955 sjunkit med omkring

en tredjedel. Dess andel av den totala spritförsäljningen bär samtidigt

gått ned än mer till följd av den ökade utminuteringen; utskänkningen

har sålunda kommit att utgöra mindre än sex procent av hela

spritkonsumtionen. En närmare granskning av dessa förändringar ger —

såsom utskänkningsvinstkommittén påpekat — vid handen att det bortfall

som ägt rum väsentligen hänför sig till sådana gäster som tidigare genom

restaurangbesök kompletterade sin ranson av spritdrycker. Redan

detta innebär emellertid enligt min uppfattning, att utskänkningen numera

utgör ett avsevärt mindre nykterhetspolitiskt problem än tidigare; bland

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1957

restauranggästerna har det ur nykterhetssynpunkt mera ömtåliga klientelet

till stor del bortfallit. Kommittén har, såsom nyss antytts, ansett, att

restaurangerna spelar en betydande roll vid uppkomsten och utformningen

av alkoholvanorna hos ungdomen. Några närmare undersökningar som skulle

ge stöd för denna uppfattning har kommittén dock inte redovisat. Vissa

tidigare undersökningar, som åberopats från olika remissinstansers sida,

synes tvärtom närmast ge stöd för den uppfattningen att utskänkningens

betydelse härvidlag är förhållandevis ringa.

Vad jag här anfört hänför sig emellertid till de nuvarande förhållandena.

När det gäller att ta ställning till kommitténs förslag måste man självfallet

också försöka se längre framåt i tiden. Man får därvid, såsom kommittén

framhållit, räkna med att restaurangernas betydelse på längre sikt kan

komma att öka, bland annat till följd av en stigande levnadsstandard.

Härjämte måste beaktas — något som även kontrollstyrelsen understrukit

— att utskänkningen, i den mån det visar sig möjligt att slopa måltidstvånget,

kan komma att kräva ökad uppmärksamhet.

De nu anförda synpunkterna innebär, att jag visserligen icke helt kan dela

utskänkningsvinstkommitténs allmänna syn på utskänkningens betydelse

från nykterhetssynpunkt. Att en reglering av utskänkningens ekonomiska

villkor alltfort måste vara ett väsentligt element i de nykterhetspolitiska åtgärderna

från samhällets sida finner jag emellertid otvivelaktigt. Den allmänna

utformningen av de framtida regleringarna bör därför inriktas så,

att garantier skapas för att restaurangernas utskänkning av rusdrycker i

framtiden utformas på ett ur nykterhetssynpunkt godtagbart sätt. Regleringsåtgärderna

synes emellertid böra koncentreras till de punkter, där

något positivt kan åstadkommas i folknykterhetens intresse. Härvidlag

bör inte heller förbises, att en restaurangnäring, som arbetar under ekonomiskt

betryck, inte kan utgöra någon positiv faktor från nykterhetssynpunkt.

När jag i det följande upptar till närmare behandling de olika förslag

som framlagts av 1953 års utskänkningsvinstkommitté, sker det från den

utgångspunkten att restaurangföretagen inte bör ha ett ekonomiskt intresse

av att driva upp omsättningen av spritdrycker. Utskänkningen får med

andra ord inte bli ett bärande element i restaurangföretagens ekonomi.

Men inom den sålunda uppdragna ramen bör restaurangerna erhålla en inte

alltför snävt utmätt ersättning för kostnader i samband med utskänkningen.

Att åtgärderna på förevarande område i övrigt bör avvägas så att konsumtionen

i görlig mån föres över från starkare till svagare alkoholdrycker

synes självfallet. Slutligen bör, liksom i den nya rusdryckslagstiftningen

över huvud, gälla såsom riktpunkt, att den enskilde bör erhålla största möjliga

mått av frihet, sammankopplad med ett ökat ansvar.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Prissättning och utskänkningsskatt på spritdrycker

Kommittén

I betänkandet erinras om att utskänkningspriset på spritdrycker — som

nu direkt fastställes av kontrollstyrelsen — för närvarande ligger i genomsnitt

55 procent högre än utminuteringspriset. Variationerna är emellertid

ganska betydande. Utskänkningspriset på enklare kvaliteter såsom renat

brännvin och härtappad eau-de-vie ligger sålunda ca 50 procent över utminuteringspriset

medan dyrare sorter betingar ända upp till 75 procent över

detta pris. Kommitténs förslag innebär att nuvarande prisnivå vid utskänkningen

i huvudsak bibehålies och att utskänkningspriset på spritdryckerna

i fortsättningen regleras genom fastställande av maximipriser. Kommittén

har emellertid funnit berättigat att utskänkningspriset jämkas så att detta

generellt kommer att överstiga utminuteringspriset med 50 procent och

att sålunda en fast relation upprätthålles mellan det maximala utskänkningspriset

och utminuteringspriset. Maximipriserna skall fastställas av kontrollstyrelsen.

Förslaget medför, att utskänkningspriserna för brännvin och

enklare härtappad eau-de-vie i huvudsak blir oförändrade, medan utskänkningspriserna

för bättre kvaliteter av spritdrycker sjunker med 15—20

procent, motsvarande 40 till 60 öre per glas om fyra centiliter. Detta leder

till en sänkning av det allmännas inkomster av utskänkningsskatten för år

räknat, som kan uppskattas till omkring sex miljoner kronor. Sänkningen,

som i sin helhet faller på andra varor än brännvin och eau-de-vie, dvs. huvudsakligen

på whisky, bättre cognacsmärken och likörer, medför för dessa

varor en prisreducering motsvarande omkring två tredjedelar av på dem

nu utgående utskänkningsskatt.

\ad betiäffar utskänkningsskatten föreslås, att denna i fortsättningen

skall omfatta hela skillnaden mellan utskänkningspris och utminuteringspris

och salunda inbegripa även de nu på grund av nedskrivningen

av restauratörvinsterna till statsverket indragna vinstandelarna. Utskänkningsskatten

föreslås sålunda utgå med 33 1/3 procent av utskänkningspriset

(dvs. 50 procent av utminuteringspriset). Förslaget innebär slutligen,

att den nya utskänkningsskatten uttages först i samband med att utskänkningen

äger rum.

I motiveringen för sitt ståndpunktstagande erinrar kommittén inledningsvis

om att den allmänna utgångspunkten för kommitténs överväganden varit,

att den nya regleringen av rusdrycksutskänkningens ekonomi bör syfta

till att begränsa konsumtionen av rusdrycker och i varje fall inrikta denna

på de alkoholsvagare dryckerna. Det nuvarande nykterhetsläget är icke sådant

att något som kan underlätta rusdryckskonsumtionen över huvud kan

komma i fråga.

En väsentlig förutsättning för en gynnsam konsumtionsutveckling är, betonar

kommittén, att en betydande prisskillnad upprätthålles mellan star
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 9t år 1951

kare och svagare drycker. I sådant hänseende påpekar kommittén bland annat

att utvecklingen av spritdrycks- respektive lättvinsutskänkningen efter

1937 visar en för vinerna oförmånlig tendens. Synpunkterna härvidlag kommer

att närmare redovisas i det följande i samband med frågan om reglering

av utskänkningspriserna på viner.

Vidare framhålles att man i syfte att främja en övergång till svagare drycker

numera inom utminuteringen genom skattesatsernas avvägning infört

en prissättning efter de olika dryckernas alkoholhalt. Inom utskänkningen

— där på senare tid endast priset på spritdrycker varit föremål för offentlig

reglering medan restauratörerna haft frihet att själva bestämma vinpriserna

— har emellertid de inom utminuteringen genomförda prisrelationerna

icke slagit igenom. På större delen av restaurangerna är prisskillnaden mellan

spritdrycker och lätta viner avsevärt mindre än inom utminuteringen,

trots den effekt som utskänkningsskatten på spritdrycker har till en ökning

av denna prisskillnad. En starkt bidragande orsak till dessa ogynnsamma prisrelationer

är de relativt höga marginaler på vinerna som uttages av de enskilda

företagen.

Bland de åtgärder som kan bidra till en ur nykterhetssynpunkt mer gynnsam

prisavvägning står — framhåller kommittén — frågan om en prisreglering

på vinområdet i främsta rummet. Redan i förevarande sammanhang

konstateras emellertid, att en så betydande nedpressning av vinpriserna

överhuvudtaget icke är tänkbar, att en rimlig prisrelation mellan spritdrycker

och viner kan erhållas om utskänkningspriset på spritdrycker samtidigt

sänkes, exempelvis genom utskänkningsskattens slopande.

Kommittén finner sålunda att starka nykterhetspolitiska skäl talar för

ett bibehållande av nuvarande prisnivå vid utskänkningen av spritdrycker.

En prissänkning genom slopande av utskänkningsskatten eller på annat sätt

måste därför enligt kommitténs mening grundas på synnerligen starka skäl

av annan art. Från restauratörernas sida har i sådant hänseende särskilt

betonats, att utskänkningsskatten på ett otillbörligt sätt försämrar de legala

restaurangernas konkurrensläge gentemot de s. k. fria festvåningarna, där

medhavda rusdrycker ofta i strid mot gällande författning förtäres till billigare

pris genom att utskänkningsskatt icke erlägges.

För att belysa den sistberörda frågan har kommittén gjort vissa undersökningar

såväl rörande omsättningen vid de legala restaurangernas festvåningar

som vid tillfällig utskänkning enligt 33 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

Dessa undersökningar redovisas i betänkandet på s. 108—F13.

Såvitt framgår av undersökningarna har ransoneringens upphävande inom

utminuteringen och den därigenom underlättade möjligheten att medföra utminuterad

sprit till fria festvåningar icke i nämnvärd grad inverkat på omsättningen

vid de legala restaurangernas festvåningar. Några större förändringar

synes icke ha inträffat vid dessa festvåningar annat än i fråga

om sprit- och vinomsättningen. Den sammanlagda övriga omsättningen har

till och med ökat något hos såväl allmänna som enskilda företag.

Vad beträffar den tillfälliga utskänkningen har, erinrar kommittén, den

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr .94 år 1957

möjlighet, som i nu gällande försäljningsförordning införts, att efter ett enkelt

ansökningsförfarande erhålla rätt till tillfällig utskänkning till slutna

sällskap varit avsedd som ett korrektiv mot den illegala festvåningsverksamheten.

Denna avsikt har också såvitt nu kan bedömas i icke ringa utsträckning

förverkligats. Från ett tidigare mycket ringa antal sådana rättigheter

har antalet tillfällen undan för undan ökats om man bortser från

sommarkvartalet, under vilket emellertid normalt en viss nedgång förekommer

i all festvåningsverksamhet. Under andra kvartalet 1956 förekom sålunda

1 889 fall med tillfällig utskänkning enligt 33 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

Den starkt ökade omfattningen av den tillfälliga utskänkningen

måste enligt kommitténs uppfattning innebära, att en stor del

av den tidigare illegala festvåningsverksamheten inordnats under författningsenliga

former. Härigenom måste också den illegala konkurrensen med

de ordinarie restaurangföretagen ha begränsats, då den kontrollerade tillfälliga

utskänkningen bedrivs under likartade ekonomiska förutsättningar

som den ordinarie utskänkningen. Visserligen kan den möjligheten föreligga

att medhavda rusdrycker förtäres också då rätt till utskänkning enligt

33 § erhållits. Att sådana företeelser skulle ha någon större omfattning anses

emellertid mindre sannolikt med hänsyn till resultatet av kommitténs undersökningar

rörande rusdryckskonsumtionen i samband med denna form

av tillfällig utskänkning.

Vad speciellt beträffar konkurrensen mellan ordinarie restaurangföretag

och fria festvåningar i prishänseende kan kommittén icke finna att en

minskning eller eliminering av skillnaden mellan utskänkningspris och utminuteringspris

i någon nämnvärd mån skulle kunna skapa bättre förutsättningar

för den reguljära restaurangnäringen. Enligt kommitténs undersökningar

skulle sålunda det genomsnittliga utlägget per gäst för utskänkningsskatt

uppgå till 80 öre vid tillfällig utskänkning enligt 33 § rusdrycksförsäljningsförordningen

och den totala utgiften för mat och drycker till

19 kronor 53 öre. Om hela den nu utgående utskänkningsskatten slopades

skulle kostnadsbesparingen per gäst sålunda inskränka sig till drygt 4 procent

av totalkostnaden. Liknande relationer föreligger mellan kostnaden per

gäst med respektive utan utskänkningsskatt på de ordinarie restaurangernas

festvåningar. Kostnaderna skulle i dessa fall, om utskänkningsskatten på

spritdrycker ej funnits, ha blivit 2,5 procent lägre per gäst. Ått en sådan

skillnad skulle vara av någon större betydelse för valet av festlokal är enligt

kommittén knappast troligt. Med denna obetydliga minskning i kostnad per

gäst bör dessutom jämföras en inkomstminskning för statsverket på cirka

32 miljoner kronor, vilket är den summa utskänkningsskatten vid — i jämförelse

med nuvarande lägre volym — oförändrade förhållanden ger.

Ännu en nykterhetspolitisk synpunkt bör enligt kommitténs uppfattning

anläggas på den föreliggande frågan, nämligen den, om lägre utskänkningspriser

är önskvärda med tanke på den måltidsfria utskänkningen av spritdrycker.

Visserligen förekommer sådan utskänkning tillsvidare endast i begränsad

omfattning såsom försöksverksamhet enligt Kungl. Maj :ts särskilda

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år J957

tillstånd, men ett slopande av den nuvarande utskänkningsskatten på spritdrycker

kan enligt kommitténs mening icke vara en ur nykterhetspolitisk

synpunkt lämplig åtgärd, därest statsmakterna skulle finna skäl föreligga

att utvidga den nämnda försöksverksamheten eller helt slopa måltidstvånget.

Det högre utskänkningspris som erhålles med bibehållen utskänkningsskatt

måste i ett sådant läge anses vara en värdefull faktor, ägnad att hålla

tillbaka spritkonsumtionen på restaurangerna.

Kommittén tar slutligen upp frågan huruvida utskänkningsskatten på

spritdrycker, bortsett från bedömningen ur nykterhetspolitiska synpunkter,

av andra skäl bör avskaffas, sedan det konstaterats, dels att restaurangnäringens

läge totalt sett ur omsättningssynpunkt icke motiverar detta och

dels att en sådan åtgärd skulle ha ringa betydelse genomsnittligt sett för

gästens kostnad vid restaurangbesök. Skälen skulle då närmast vara att

skatten ur andra synpunkter skulle vara mindre motiverad.

Vid en bedömning från dessa utgångspunkter finner kommittén, att utskänkningsskatten

på spritdrycker är att anse som en skatt jämförlig med

vissa indirekta skatter på umbärliga varor. Det kan därför knappast vara

mera motiverat att avskaffa utskänkningsskatten på spritdrycker än sådana

skatter som läskedrycksskatten, som 1955 gav 46 miljoner kronor,

skatten på tekniska preparat, som gav 28 miljoner kronor eller skatterna på

mattor, guldsmedsvaror och grammofonskivor med inkomster för statsverket

på respektive 2,5, 17 och 9 miljoner kronor.

Reservanterna hävdar att utskänkningsskatten på spritdrycker bör slopas,

enär tidigare nykterhetspolitiska skäl för densamma numera bortfallit. Skatten

utgör i stället ett hinder för den reguljära restaurangnäringen i dess

konkurrens med de s. k. fria festvåningarna. Det anses viktigt ur nykterhetssynpunkt

att den betydande spritförtäring, som förekommer i dylika

festvåningar, överflyttas till restaurangerna. Enligt reservanternas uppfattning

skulle en överföring av dylik okontrollerad rusdrycksförtäring till restaurangerna

i hög grad främjas genom skattens borttagande. Vidare framhåller

reservanterna, att den prisavvägning, som kan erfordras för att stimulera

övergång till alkoholsvagare drycker, bör genomföras i utminuteringsledet.

Anledning saknas att skärpa denna prisavvägning i utskänkningen.

Reservanternas förslag innebär att utskänkningspriset sättes 28 procent

över utminuteringspriset. Härvid förutsättes att prisskillnaden i huvudsak

skall tillkomma restauratörerna såsom ersättning för utskänkningen.

Remissyttranden

Kommitténs förslag om bibehållande av utskänkningsskatt och nuvarande

prisnivå på spritdrycker tillstyrkes eller lämnas utan erinran av länsstyrelserna

i Kalmar och Västmanlands län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms,

Östergötlands och Malmöhus län, Svenska nykterhetsvårdsförbundet,

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT, Nationaltemplarorden, De

kristna samfundens nykterhetsrörelse, Nya systemaktiebolaget och Kooperativa

förbundet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

Till reservanternas förslag om skattens slopande och sänkning av utskänkningspriset

ansluter sig i huvudsak överstålhållarämbetet, länsstyrelserna i

Stockholms, Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus

samt Jämtlands län, länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län, Sveriges

centrala restaurangaktiebolag, Aktiebolaget Trafikrestauranger, Sveriges hotell-

och restaurantförbund, Sverges hotell- och restaurangpersonals förbund,

Tjänstemannaförbundet för hotell och restauranger, Svenska turisthotellens

riksförbund och Stockholms handelskammare. Av de nu nämnda

remissinstanserna avviker Sveriges hotell- och restaurantförbund från kommittéreservanternas

ståndpunkt såtillvida att förbundet föreslår att utskänkningspriset

skall ligga i genomsnitt 30 procent över utminuteringspriset.

Riksförbundet Landsbygdens folk synes i huvudsak ansluta sig till

kommittéreservanternas uppfattning.

Landsorganisationen uttalar sig för skattens avskaffande, dock endast under

förutsättning bland annat att servisavgiftssystemet avvecklas genom

förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden.

Kontrollstyrelsen föreslår att utskänkningspriset sänkes till 33 y3 procent

över utminuteringspriset. I likhet med kommittén förordar styrelsen att hela

skillnaden mellan utskänkningspris och utminuteringspris omvandlas till

utskänkningsskatt.

De tillstyrkande remissinstanserna understryker särskilt de av kommittén

anförda nykterhetspolitiska skälen för utskänkningsskattens bibehållande.

IOGT anför sålunda följande.

På grund av följderna för nykterhetstillståndet avstyrker vi bestämt reservanternas

förslag att utskänkningsskatten på spritdrycker avskaffas. I

likhet med kommittémajoriteten anser vi nämligen, att utskänkningen fortfarande

är en fråga av stor vikt ur nykterhetssynpunkt. Visserligen har utskänkningsvolymen

minskat efter den 1 oktober 1955. Men tidigare hade

det pågått en stark och kontinuerlig ökning av denna, och framför allt är

det felaktigt att efter så kort tid av fri utminutering dra bestämda slutsatser

om utskänkningens framtida roll. Att genom avskaffandet av utskänkningsskatten

och andra åtgärder söka flytta över en del av konsumtionen från

hemmen till restaurangerna måste betecknas som ett mycket farligt experiment.

Resultatet kan bli en ökad restaurangkonsumtion jämte en lika

hög hemkonsumtion som den tidigare. Allra minst kan det vara försvarligt

att ge sig in på ett sådant experiment under det nuvarande känsliga nykterhetsläget.

Härtill kommer andra av utredningen framförda skäl för utskänkningens

betydelse ur nykterhetssynpunkt.

A’[/a systemaktiebolaget anser kommitténs förslag vara välgrundade. Bolaget

anför.

Stor vikt bör fästas vid kommitténs inställning att åtgärder, som kan komma

att främja spritkonsumtion över huvud taget, icke bör få komma i fråga

i dagens nykterhetsläge. Än större betydelse bör dock tillmätas utskänkningsskatten

såsom regulator för konsumtionsinriktningen. Bolaget vill understryka

önskvärdheten av åtgärder, som kan främja övergång från starkare

till svagare alkoholdrycker. Genom skattereglerna har statsmakterna sökt

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

43

åstadkomma en i detta syfte lämplig prisavvägning inom utminuteringen.

Även om det kan finnas fog för reservanternas uppfattning, att någon anledning

till direkt skärpning av denna prisavvägning inom utskänkningen

inte kan förefinnas, torde det dock vara uppenbart, att densamma icke bör

få försvagas. En dylik försvagning i prisavvägningen skulle utan tvivel följa

med reservanternas förslag.

Bolaget påpekar att de föreslagna reglerna vid en eventuell prishöjning på

spritdrycker — i varje fall om en dylik höjning blir av en mera betydande

storleksgrad — kommer att medföra en avsevärd skärpning i den relation

mellan utskänkningspriserna på vin och spritdrycker som förslaget i nuvarande

läge skapar. Bolaget förutsätter därför att de föreslagna relationerna

mellan utminuteringspris och utskänkningspris göres till föremål för omprövning

vid eventuella framtida höjningar i omsättningsskatten på spritdrycker.

I avseende på prisfrågans betydelse för restaurangernas konkurrens med

de fria festvåningarna uttalar bolaget följande.

Vad angår reservanternas mening att utskänkningsskatten skulle försämra

de ordinarie restaurangernas konkurrensläge gentemot de s. k. fria

festvåningarna har bolaget den uppfattningen, att kommittémajoriteten bedömt

denna fråga riktigare än reservanterna. Det stora antalet tillfälliga

rättigheter, som efter den 1 oktober 1955 meddelats dylika festvåningar, synes

utgöra ett visst belägg för att utskänkningsskatten ur konkurrenssynpunkt

företagen emellan icke har någon större betydelse. Enligt av kommittén företagen

utredning representerar utskänkningsskatten en obetydlig del av totalkostnaden

per gäst vid tillställningar såväl i de ordinarie restaurangernas

festvåningar som i privata sådana.

De remissinstanser, som förordar kommittéreservanternas ståndpunkt bestrider

att utskänkningsskatten har någon nykterhetspolitisk funktion att

fylla efter nykterhetsreformens genomförande. I stället framhålles att dess

slopande är en nödvändig förutsättning för eliminerandet av den illojala

konkurrensen från de fria festvåningsföretagens sida. Ur nykterhetssynpunkt

anser man det vara en fördel att skattens slopande kan bidra till att spritkonsuintionen

föres in under de kontrollerade och hyfsade former som gäller

på restaurangerna. I åtskilliga av de nu åsyftade yttrandena påpekas att utminuteringspriset

kan höjas om statsverket anses behöva kompensation för

utskänkningsskattens bortfall eller om så finnes nödvändigt för att uppnå

en rimlig prisavvägning mellan spritdrycker och viner.

Länsstyrelsen i Stockholms län utvecklar sina synpunkter på följande

sätt.

Efter spritreformen den 1 oktober 1955 och de erfarenheter, som nu föreligger,

torde betydelsen av utskänkningsskatten såsom en särskild spärr för

restaurangkonsumtionen vara väsentligt mindre än tidigare, önskar man föra

över konsumtionen från starkare till svagare rusdrycker, bör detta, såsom i

viss utsträckning redan skett, i första band föranleda åtgärder i utminuteringsledet,

där behovet torde vara störst. Därtill kommer förhållandet mellan de

rättighetsägande restaurangerna och de privata ställen utan rättigheter, som

i stor och till synes växande utsträckning användes för fester av olika slag.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Utskänkningsskatten utgör i detta sammanhang ett sakligt och kanske inte

minst psykologiskt handicap för den vanliga restaurangrörelsen. I direktiven

framhålles också, att anordningen med utskänkningsskatt ger innehavare

av dylika fria lokaler en gynnad ställning, vilket inte ligger i linje med nykterhetspolitiska

intressen. Kommittémajoriteten har försökt komma till rätta

med hithörande problem genom en skärpning av de nuvarande förtäringsoch

förvaringsförbuden. För detta förslag kan, såsom majoriteten framhållit,

åtskilliga skäl åberopas. Men man kan å andra sidan icke bortse från de

synnerliga svårigheterna att etablera en betryggande kontroll. Detta understrykes

för övrigt i direktiven. Det är också tveksamt om åtgärder i sådan

riktning skulle få erforderlig resonans i det allmänna rättsmedvetandet. En

skärpt lagstiftning kan därför tänkas få endast en begränsad slagkraft i

praktiken. Och därigenom skulle kanske inte mycket ha vunnits. Länsstyrelsen

anser det vara en mera realistisk lösning att avskaffa den numera

i och för sig ganska dåligt underbyggda utskänkningsskatten.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför.

Naturligtvis vore det bäst om hemmen kunde fostra ungdomen till en riktig

inställning till alkoholen. I själva verket torde det numera vara så, att

allmänhetens och inte minst ungdomens inställning till alkoholen företrädesvis

utbildas i kamratgängen, på arbetsplatserna och dylikt, vilket även torde

vara fallet beträffande uppkomsten och utvecklingen av dryekesvanorna. Att

dessa inflytelser oftast är ogynnsamma kan man tyvärr icke komma ifrån.

En ur nykterhetssynpunkt icke mindre betänklig miljö för dryckesvanornas

uppkomst och utveckling är de dansbanor och dansrestauranger utan utskänkningstillstånd,

där medhavda rusdrycker förtäres. Vidare bör i delta

sammanhang särskilt framhållas mängden av samlingslokaler och privata

festvåningar och dylikt, som uthyres för festligheter och sammankomster av

olika slag och där medhavd sprit torde förtäras i stor utsträckning. Efter

den 1 oktober 1955 har festligheter i allt större omfattning kommit att förläggas

till sådana tillståndslösa lokaler i stället för till restauranger med

utskänkningstillstånd. Anledningen till denna utveckling är först och främst

den betydande och till stor del av utskänkningsskatten föranledda skillnaden

mellan restaurangernas utskänkningspris och utminuteringspriserna

samt den för allmänheten obegränsade tillgången på utminuterade rusdrycker.

Vissa andra omständigheter spelar också in. Sålunda torde det bland

vissa gäster betraktas såsom ett plus, att de ordnings- och nykterhetsbefrämjande

bestämmelser, som tillståndsrestaurangerna enligt rusdrvcksförsäljningsförordningen

och överlåtelsekontraktet är skyldiga att efterleva icke

är tillämpliga å lokaler av nu avhandlat slag.

I likhet med åtskilliga andra remissinstanser understryker länsstyrelsen att

någon ytterligare nyansering av utskänkningspriserna efter alkoholstyrkan

än den som följer direkt av utminuteringsprisernas differentiering icke torde

vara påkallad och att inkomstbortfallet för statsverket av ett slopande av

utskänkningsskatten kan kompenseras genom en obetydlig höjning av omsättningsskatten.

Enligt Sveriges centrala restaurangaktiebolag kan de problem som sammanhänger

med den fria utskänkningen icke lösas endast genom cn skärpning

av förtärings- och förvaringsförbuden. För att en verklig sanering skall

komma till stånd kräves härutöver åtgärder, som direkt riktar sig mot orsakerna

till nuvarande förhållanden. Den viktigaste av dessa orsaker är —

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

framhåller bolaget — prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta

spritdrycker, och denna är i sin tur till väsentlig del betingad av utskänkningsskatten.

Centralbolaget påpekar i anledning av kommitténs undersökningar angående

omsättningen på festvåningar, att verksamheten i de rättighetsfria

festvåningarna icke enbart påverkar resultaten av restaurangernas festvåningar

utan även rörelsen i matsalarna. Restaurangchefernas talrika

exempel på fall, då beställningar i festvåning eller matsal gått om intet,

när spekulanten upplysts om att han icke finge medföra egen sprit, sammanställda

med kommitténs resultat på förevarande punkt, måste, uttalar

centralbolaget, dessutom utlösa den reflexionen, att här tydligen en möjlighet

till omsättningsökning gått förlorad, som särskilt i nuvarande läge skulle

ha varit av stort värde för restaurangnäringen.

Centralbolaget anför vidare.

Det nykterhetspolitiska behovet och värdet av utskänkningsskatten synes

med borttagandet av spärrhakarna på utminuteringen och med den nuvarande

utvecklingen av fylleriet och de olika berusningskällornas andel i detta

framstå som minst sagt ovisst. I varje fall måste i detta hänseende prissättningen

i utminuteringen tillmätas den dominerande betydelsen.

Från fiskalisk synpunkt må slutligen framhållas, att enligt den nyligen

framlagda statsverkspropositionen omsättnings- och utskänkningsskatten på

spritdrycker för nästkommande budgetår beräknas inbringa 1,3 miljarder

kronor, varav utskänkningsskatten bidrager med ca 30 miljoner kronor eller

ca 2 !/, procent. Bolaget frågar sig, om det verkligen kan vara av fiskaliska

skäl motiverat att på en underliggande skatt av denna storleksordning ha

en dylik överbyggnad, som av andra skäl drabbar den närmast berörda näringen

på ett icke avsett sätt och vars uppbärande dessutom måste vara förknippat

med stora olägenheter och ställa uppbörds- och kontrollorganen inför

ständiga svårigheter.

I huvudsak efter samma linjer uttalar sig Sveriges hotell- och restaurantförbund.

Den enda åtgärd, varigenom missförhållandena kunna rättas till, är enligt

vår mening en utjämning så långt möjligt av skillnaden mellan utminuterings-

och utskänkningspriserna. Man skulle härigenom vinna den nykterhetspolitiska

fördelen, att den illegala utskänkningen sannolikt kraftigt

skulle reduceras. Från ekonomisk synpunkt skulle vinsten bli, för samhället

mindre kostnader för kontroll av utskänkningen och för den legala

restaurangnäringen, att förutsättningarna för illojal konkurrens från företag

utan utskänkningsrättigheter skulle minska. Med hänsyn till restaurangnäringens

prekära ekonomiska läge är det i högsta grad angeläget, att så

sker. Vi anse det även vara ett samhälleligt renlighetsintresse, att så länge

rättighetssystemet upprättliålles, åtgärder vidtagas, så att det på avsett vis

kan fungera.

Fn utjämning av prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta spritdrycker

synes oss även vara motiverad av andra skäl än för att komma till

rätta med den illegala utskänkningen. Som förut framhållits, är den försämring

av nykterhetstillståndet, som skett efter den 1 oktober 1955, uppenbarligen

beroende på den frisläppta utminuteringen, icke på utskänkningen.

Det synes oss därför vara ett nykterhetsintresse, att eu återgång till den

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

mera kontrollerade förtäring, som äger rum på restauranger, icke genom

alltför stor prisspännvidd försvåras. Särskilt gäller detta de enklare restaurangerna,

där kundkretsen är mest känslig för skillnaden mellan utminuterings-

och utskänkningspris. Dessa restauranger förfoga även över en serveringspersonalkår,

som är van att sköta ur nykterhetssynpunkt besvärliga

och ömtåliga gäster. En sådan utveckling befrämjas genom utskänkningsskattens

slopande och därav följande minskning av prisdifferensen.

Att en utveckling sådan vi ovan antytt måste vara nykterhetspolitiskt gagnande

kan vid ett realistiskt bedömande knappast bestridas. Man kan icke

hänge sig åt önsketänkandet att alkoholbruket i någon betydande utsträckning

snabbt skall minska. Det gäller därför i första hand att länka in förtäringen

i så hyfsade former som möjligt. Nuvarande förhållanden med

superi i parker och portgångar, ja till och med på gator och öppna platser

måste uppenbarligen ändras.

Sverges hotell- och restaurangpersonals förbund slutligen uttalar bland

annat följande.

Allt talar för att de tråkiga följder den fria spriten fört med sig, till väsentlig

del beror på ett okontrollerat superi på arbetsplatser, i portar och i

lokaler, som av oss brukar betecknas som illegala festvåningar. Utskänkningsskattens

bibehållande bidrar i högsta grad" till detta spritmissbruk, då

de höga spritpriserna på de legala restaurangerna avhåller från besök. Att

som kommittén jämföra utskänkningsskatten med en vanlig varuskatt betraktar

vi som fullständigt orimligt. Kommittén har heller inte lyckats

övertyga oss om, att man i fortsättningen skall få någon bättre kontroll över

s. k. illegala festvåningar. Vi vill därför i delta sammanhang också peka på

det förhållandet, att många av de anställda vid dylika företag är tillfälligt

anställd personal utan de kvalifikationer, på vilka branschens kollektiv- och

lärlingsavtal bygger, vilket bidrar till att serveringen där sker under mindre

ansvar än i de legala festvåningarna.

Kontrollstyrelsen framhåller att frågan om utskänkningsskattens vara

eller icke vara måste bedömas ur såväl statsfinansiella som nykterhetspolitiska

synpunkter. I förstnämnda hänseende påpekas, att statsverket visserligen

icke i nuvarande budgetläge utan trängande skäl bör avhända sig en

inkomst av den storlek som utskänkningsskatten inbringar. Enligt styrelsen

skulle emellertid intäktsbortfallet för statsverket kunna kompenseras

genom justering av omsättningsskatten. Kommitténs huvudargument för bibehållande

av utskänkningsskatten och av prisnivån på utskänkta spritdrycker

är dock — erinrar styrelsen — av nykterhetspolitisk innebörd.

Härvidlag anför styrelsen följande.

Såsom förut framhållits ser kontrollstyrelsen mindre allvarligt än kommittén

på de vådor som spritdrycksutskänkningen medför ur nykterhetssynpunkt.

De skäl som föranlett utskänkningsskatten gör sig enligt styrelsens

mening icke gällande med samma styrka som tidigare. Enligt styrelsens

förmenande skulle emellertid ett borttagande av utskänkningsskatten

i dagens läge betyda en sådan sänkning av prisnivån på utskänkta" rusdrycker

att styrelsen icke vill förorda att man nu vidtager en sådan åtgärd. Ått

kompensera en genom bortfall av utskänkningsskatten uppkommen sänkning

av utskänkningspriserna genom en höjning av utminuteringspriserna

anser styrelsen sig icke heller böra föreslå. Med hänsyn till vad sålunda an
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1957

47

förts och då det här är fråga om en vara som redan i utminuteringsledet är

föremål för ett i jämförelse med andra varor synnerligen högt skatteuttag

samt då en ytterligare utjämning av skillnaderna mellan utskänknings- och

utminuteringspriser är angelägen även med beaktande av konkurrensläget

mellan spritrestauranger och s. k. fria festvåningar, finner styrelsen sig böra

förorda att en avveckling av utskänkningsskatten nu inledes. I sådant hänseende

vill styrelsen föreslå, att utskänkningspriserna på spritdrycker återföres

i huvudsak till den nivå, som var rådande före den senaste höjningen

av omsättningsskatten på spritdrycker. Samtliga utskänkningspriser höjdes

därvid med i runt tal 5 kronor per liter. Genom att nu sänka priserna med

detta belopp skulle man med endast smärre justeringar komma fram till en

generell relation mellan utminuterings- och utskänkningspriserna av

100: 133 1/3 i stället för 100: 150 som kommittén föreslagit. Utskänkningspriset

skulle härvid komma att överstiga utminuteringspriset med 33 1/3

procent. Denna marginal motsvarar 25 procent av utskänkningspriset och

bör enligt kommitténs förslag i sin helhet vara utskänkningsskatt, varav

viss del avses komma restauratörerna till godo i form av utskänkningsersättning.

Kontrollstyrelsen påpekar ytterligare bland annat, att de av styrelsen föreslagna

sänkningarna av spritpriserna inte synes vara av sådan storlek att

den — med hänsyn till intresset att gynna konsumtionen av svagare drycker

— önskvärda prisrelationen till vinerna på något avgörande sätt påverkas.

Kommitténs förslag att utskänkningspriserna på spritdrycker i fortsättningen

skall fastställas såsom maximipriser avstyrkes av kontrollstyrelsen

och statskontoret. Priserna bör enligt ämbetsverken liksom nu bestämmas

som fasta priser. Kontrollstyrelsen finner det för sin del av nykterhetspolitiska

skäl olämpligt att utskänkningspriserna tillåtes understiga den nivå,

till vilken de enligt styrelsens förslag skulle sänkas. Dessutom anses förslagets

genomförande föranleda svårigheter ur skattekontrollens synpunkt. Enligt

statskontoret kan det icke anses godtagbart att restauratören genom sin

prissättning skall kunna påverka statsverkets inkomster.

Departementschefen

Då utskänkningsvinstkommittén i januari 1956 erhöll i uppdrag att överväga

frågan om sänkning eller borttagande av utskänkningsskatten, framhöll

jag i direktiven, att denna skatt kunde antagas få mindre betydelse

ur nykterhetspolitisk synpunkt, sedan restriktionssystemet inom utminuteringen

slopats. .Tåg påpekade också, att en förändring inträtt även i statsfinansiellt

hänseende, då trots eu markerad minskning i inkomsterna av

utskänkningsskatten statens sammanlagda intäkter på spritbeskattningens

område ökat.

Sedermera har utskänkningsskatten ånyo varit föremål för statsmakternas

övervägande i samband med höjningen av omsättningsskatten på sprit

i november förra året. I propositionen härom framhöll jag att höjningen

av omsättningsskatten, i avvaktan på elt ståndpunktstagande til! kommitténs

förslag, borde slå igenom i utskänkningspriset men att en ytterligare

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

höjning av detta pris — en sådan skulle bli följden därest utskänkningsskatten

bibehölls vid dittillsvarande 40 procent av utminuteringspriset —

varken syntes påkallad eller önskvärd. I enlighet härmed sänktes skatteuttaget

till 33 procent så att den reella höjningen av utskänkningspriset

blev densamma som i utminuteringsledet.

Kommitténs nu framlagda förslag innebär, att den nuvarande prisnivån

vid utskänkning av spritdrycker i stort sett bibehålies oförändrad. Genom

att utskänkningspriset för alla spritdrycker föreslås skola sättas i en fast

relation till utminuteringspriset — 50 procent över sistnämnda pris — medför

förslaget dock en viss prissänkning på dyrare spritsorter. I tekniskt

hänseende innebär kommitténs förslag, att hela skillnaden mellan utskänkningspris

och utininuteringspris omvandlas till skatt. Kommitténs ställningstagande

grundas väsentligen på dess bedömning att utskänkningens

betydelse ur nykterhetssynpunkt icke nämnvärt förändrats efter den 1 oktober

1955 och att åtgärder som underlättar spritkonsumtionen över huvud

icke kan komma i fråga i det nuvarande nykterhetsläget. Härjämte framhålles,

att en oförändrad prisnivå för spritdryckerna utgör en förutsättning

för en sådan prisavvägning på drycker av olika alkoholhalt att en övergång

till de svagare dryckerna främjas.

Kommittéreservanterna liksom flertalet remissinstanser har häremot erinrat,

att utskänkningsskatten efter motboksransoneringens slopande saknar

betydelse från nykterhetssynpunkt. Ett slopande av skatten skulle dessutom

vara det enda verksamma medlet att undanröja den konkurrens med

den reguljära restaurangnäringen som bedrives av s. k. fria festvåningar, i

vilka förtäring av utminuteringssprit anses förekomma i betydande omfattning.

Utskänkningsskatten på sprit har under senare år i främsta rummet bedömts

utifrån nykterhetspolitiska synpunkter. Det har ansetts påkallat att

genom särskild beskattning motverka en överdriven spritkonsumtion på restaurangerna.

Detta motiv synes numera i huvudsak ha bortfallit. Restaurangkonsumtionen

av sprit har nedgått avsevärt, i synnerhet på de från

nykterhetssynpunkt ömtåliga restaurangerna. Restaurangbesök med huvudsakligt

syfte att förtära sprit synes av tillgängliga uppgifter att döma knappast

längre förekomma i nämnvärd utsträckning.

Ett i viss mån nytt argument i diskussionen om utskänkningsskatten har

tillkommit genom kommitténs påpekande att en hög prisnivå för restaurangspriten

är erforderlig för att främja en övergång inom konsumtionen till

svagare drycker. Enligt min mening är denna synpunkt värd beaktande.

Något tvingande skäl att bibehålla hela den nuvarande prisskillnaden mellan

utminuterad och utskänkt sprit synes densamma dock inte utgöra. För

den åsyftade konsumtionsinriktningen synes man för övrigt i första hand

böra använda omsättningsskatterna. Jag vill erinra om att skattehöjningen

i höstas medförde, att spännvidden mellan omsättningsskatten på sprit och

motsvarande skatter på vin och maltdrycker starkt ökade.

Den allvarligaste invändningen mot att avskaffa eller sänka utskänkningsskatten

kan synas ligga däri, att varje sänkning av spritbeskattningen

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

kan få till följd en ökad förbrukning. Det finns emellertid grund till antagande

att en sådan ökning i huvudsak skulle motsvaras av en minskning

i utminuteringen. Härtill kommer, att prisnivån för restaurangspriten i

höstas höjdes lika mycket som utminuteringspriserna. Konsumtionsutvecklingen

motiverade i och för sig inte denna åtgärd. Skälet var i stället, att

prisskillnaden mellan utminuterad och utskänkt sprit i avbidan på en prövning

av det nu föreliggande ärendet ansågs böra lämnas oförändrad. I konsekvens

härmed bör en sänkning av de sålunda höjda restaurangpriserna på

sprit nu kunna övervägas.

Av det förut anförda framgår, att olika meningar framträtt om betydelsen

av den spritförtäring som äger rum i privata festvåningar o. dyl. Sannolikt

är, att man på restauranghåll varit benägen att överdriva omfattningen av

detta problem. Den omständigheten att den reguljära restaurangnäringen

genom utskänkningsskatten är handicapad i konkurrensen med festvåningarna

kan emellertid knappast anses utgöra någon önskvärd konsekvens

av denna beskattningsform. Kommittén har velat komma till rätta med de

härmed förbundna olägenheterna genom att föreslå sådana skärpningar i

förtärings- och förvaringsförbuden att festvåningarnas innehavare i ökad

utsträckning skulle bli nödsakade att söka utskänkningstillstånd och betala

utskänkningsskatt. Jag vill redan här framhålla, att jag inte ansett mig

kunna biträda dessa förslag, vilka bl. a. skulle gå ut över den verksamhet

med anordnande av privata fester som i lagliga former bedrives på folketshus

och bygdegårdar.

Vid övervägande av de här redovisade skälen har jag funnit, att den nuvarande

avsevärda prisskillnaden mellan utminuterad och utskänkt sprit

inte längre bör upprätthållas. Ett fullständigt avskaffande av utskänkningsskatten

är jag dock inte beredd att förorda. Det skulle då knappast bli möjligt

att upprätthålla en önskvärd prisrelation till svagare drycker. En lämplig

lösning synes vara den av kontrollstyrelsen förordade att genomsnittligt

återställa prisnivån till vad som gällde före den 5 november 1956. Detta

innebär, att den nuvarande utskänkningsskatten sänkes till ungefär en tredjedel.

Samtidigt bör, på sätt kommittén föreslagit, hela prisskillnaden mellan

utminuterad och utskänkt sprit i fortsättningen uppbäras av staten i form

av utskänkningsskatt och restauratörerna erhålla särskild ersättning för de

med spritutskänkningen förenade kostnaderna. Den nya skatten bör i enlighet

med kontrollstyrelsens förslag utgå med en tredjedel av utminuteringspriset.

Mot kommitténs förslag att utskänkningspriset för samtliga spritdrycker

skall sättas i en fast relation till utminuteringspriset föreligger icke någon

erinran från min sida. Däremot kan jag icke förorda kommitténs förslag

att utskänkningspriset skall bestämmas som ett maximipris. Såsom framhållits

av statskontoret och kontrollstyrelsen bör priset direkt fastställas av

myndigheterna.

I enlighet med vad nu anförts förordar jag, att utskänkningspriset på

spritdrycker ställes i en fast relation till utminuteringspriset och att hela

4 llihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 94

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

skillnaden omvandlas till utskänkningsskatt. Utskänkningsskatten föreslås

utgå med en tredjedel av utminuteringspriset, motsvarande en fjärdedel av

utskänkningspriset. Utskänkningspriset bör Jiksom för närvarande direkt fastställas

av kontrollstyrelsen. Det intäktsbortfall som kan uppkomma för

statsverkets del vid ett genomförande av dessa förslag torde kunna beräknas

till omkring 23 miljoner kronor. Mot detta intäktsbortfall får vägas de

mångdubbelt större ökningar av spritskatteintäkterna som inträtt som en

följd av konsumtionsökningen och den i höstas beslutade höjningen av omsättningsskatten.

Med hänsyn tagen till att restauratörerna i framtiden bör erhålla sin ersättning

för utskänkningen genom avdrag vid redovisningen av utskärdg*.

ningsskatt, kan statsverkets inkomst av denna beräknas till omkrinrf^pmiljoner

kronor per budgetår. Genom den nya ordningens införande uppkommer

i övrigt en viss minskning av statens intäkter av rusdrycksförsäljningsmedel

från detaljhandelsbolaget, som för budgetåret 1957/58 kan beräknas

till ca 3 miljoner kronor.

Prissättningen på viner

Kommittén

Lätta viner. I fråga om de lätta vinerna föreslår kommittén att den nuvarande

fria prissättningen ersättes med en offentlig maximiprisreglering. Denna

reglering förutsättes ske genom fastställande av maximala bruttovinstpålägg,

bestående av en fast, i kronor bestämd del och en rörlig del, fastställd

såsom viss procent av restauratörens inköpspris. Det fasta pålägget föreslås

för helbutelj till 3 kronor och det rörliga till 25 procent av inköpspriset för

alla butelj storlekar. Förslaget innebär för övrigt att det nuvarande vinstandelssystemet

slopas och att restauratörens inköp får ske till ett med viss

partihandelsrabatt minskat utminuteringspris. Systembolagets handelsvinst

bör uttagas på vanligt sätt i det partihandelspris, som debiteras restaurangerna.

Utvecklingen av lättvinsutskänkningen efter 1937 sammanfattas på följande

sätt.

Från 1937 till 1954 —- då utskänkningsskatten på lättviner slopades —

ökade sålunda spritdrycksutskänkningen med 63 procent, medan vinutskänknmgen

ökade med endast 20 procent. Utminuteringen av sprit ökade under

samma tid med 27 procent medan utminuteringen av vin samtidigt visade

cn ökning med 153 procent. Efter den 1 oktober 1955 har utskänkningen av

lättvin minskat med inemot en femtedel (allmänna bolag 50 procent, andra

företag 11 procent), medan utminuteringen samtidigt ökat något. Utskänknmgens

andel av den totala vinförsäljningen sjönk"l937—1954 från 21 till

11 procent och torde för närvarande utgöra mindre än 9 procent.

Såväl vid en jämförelse mellan vinutskänkningen och spritdrycksutskänkningen

som mellan utskänkningen och utminuteringen av viner företer vinutskänkningen

sålunda en mindre förmånlig utveckling. Spritdrycksutskänk
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1957

51

ningen hade fram till och med 1954 från 1937 procentuellt ökat tre gånger

så mycket som vinutskänkningen. Medan spritdrycksutskänkningen sålunda

mellan 1937 och 1954 ökade med 2 miljoner liter, ökade vinutskänkningen

under samma tid endast med 0,26 miljon liter. Även om en viss

del av den ökade spritdrycksutskänkningen varit en följd av ransoneringen

i utminuteringen, kvarstår att åtgärder i fråga om prissättningen är nödvändiga

för medverkan till en förändrad inriktning av den framtida konsumtionen.

Utskänkningen av lätta viner företedde dessutom eu helt avvikande

bild från utminuteringen av dylika viner.

Vad beträffar de enskilda företagens priser på lätta viner har dessa genom

åren hållits på en hög nivå, en tendens som framträder också om man

jämför med realprisutvecklingen på spritdryckerna. Den förbättring i prisrelationerna,

som inträtt, har i huvudsak sammanfallit med att statsmakterna

avstått från höjning av såväl omsättningsskatten som utskänkningsskatten

respektive slopat den sistnämnda. I avseende på de allmänna företagen

har prisutvecklingen i huvudsak visat sannna generella drag som hos

de enskilda företagen, även om de allmänna företagens prisnivå hela tiden

har legat väsentligt lägre än de enskilda företagens.

Den totala utskänkningsvinsten på lättvin har under det senaste årtiondet

hos de enskilda företagen i stort sett undergått en kontinuerlig stegring

i oförändrat penningvärde fram till den 1 oktober 1955. Hos de allmänna

företagen har utvecklingen varit mera oenhetlig. En stigande tendens är

dock även här tydlig. Efter den 1 oktober 1955 har den sammanlagda vinstens

realvärde minskat såväl hos de allmänna som — ehuru i mindre grad

— hos de enskilda företagen. Utskänkningsvinstens realvärde ligger emellertid

fortfarande hos bägge företagsgrupperna avsevärt över 1953 års nivå.

Mätt i förhållande till anskaffningspriset har restauratörernas bruttovinst

under senare år varit starkt stigande. Stegringen har dock varit mindre markerad

hos de allmänna än hos de enskilda företagen.

Den fria prissättningen vid vinutskänkningen har enligt kommitténs mening

varit ett allvarligt hinder för en ur nykterhetssynpunkt önskvärd övergång

till alkoholsvagare drycker. Kommittén anför följande.

Ett väsentligt nykterhetspolitiskt krav har sedan länge varit, att konsumtionen

av de alkoholsvagare dryckerna borde främjas på bekostnad av de

alkoholstarkare dryckerna. Den hittillsvarande utvecklingen inom lättvinsutskänkningen

har icke motsvarat dessa önskemål. Den volymmässiga utvecklingen

för de lätta vinernas del har icke varit gynnsam. Spritdryckernas

position inom utskänkningen, som redan från början var dominerande,

har i stort sett ytterligare blivit stärkt under årens lopp. Alt den avgörande

återhållande faktorn härvidlag varit den fria prissättningen på vinområdet,

framstår för kommittén fullt tydligt. Vinerna har med andra ord — pa

grund av den rådande prissättningen — för konsumenten icke framstått som

ett rimligt alternativ till spritdryckerna. För övrigt har, om man bortser

från utskänkningsskatten på spritdrycker, relationen mellan utskänkningsprisct

på spritdrycker respektive viner hos såväl allmänna som enskilda företag

varit betydligt oförmånligare för vinerna än den relation som rått inom

utminuteringen. För de enskilda företagens del gäller detta också om hänsyn

tages till utskänkningsskatten på spritdrycker.

Då de hittillsvarande prissättningsgrunderna för vin uppenbarligen motverkat

eu tillfredsställande utveckling mot eu övergång till alkoholsvagare

drycker, har kommittén kommit till den bestämda uppfattningen, alt en fri

prissättning på de lätta vinerna ur de givna utgångspunkterna icke rimligen

kan bibehållas.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

Utöver de sålunda anförda nykterhetspolitiska skälen talar enligt kommittén

också andra skäl för en vinprisreglering.

Härvidlag må först erinras om att rätt att bedriva utskänkning kan erhållas

först efter särskild prövning. Vid denna prövning -— som givetvis

främst har alt ta hänsyn till nykterhetspolitiska synpunkter — skall hland

annat tillses, att utskänkningsställena icke blir för många och att utskänkningen

kommer att bedrivas av lämpliga företag och personer. Möjligheten

att erhålla rätt till utskänkning inskränkes också genom att kommunerna

utövar sin vetorätt. Hela detta förfarande syftar sålunda till och innebär

också i praktiken en betydande begränsning av utskänkningsrättigheternas

antal. Det synes kommittén principiellt oriktigt att låta företagarna

själva bestämma varans pris på ett område, där konkurrensens möjligheter

att reglera detta satts ur spel eller starkt inskränkts genom samhällets

egna åtgärder. Å ena sidan kan priserna härigenom — såsom förut i olika

sammanhang närmare belysts — tendera att hållas på en för konsumenten

oskäligt hög nivå. Å den andra beredes restauranginnehavaren en särskild

ekonomisk förmån utöver det värde, som utskänkningsrättigheten i sig

själv tillfört honom genom ökad gästfrekvens och matomsättning m. m.

Kommittén vill också påpeka att den framtida regleringen av restaurangernas

försäljning av spritdrycker enligt de givna direktiven måste bli

sådan, att varje direkt vinst härav uteslutes. En fortsatt fri prissättning

på vinområdet kommer då att innebära möjligheter för restauratörerna

att där söka ta igen de vinster, som förlorats vid försäljningen av spritdrycker.

Detta kan icke med hänsyn till syftemålet med regleringarna av

spritutskänkningen vara en godtagbar utveckling.

Den föreslagna ordningen innebär slutligen — framhåller kommittén —

genom vinstandelssystemets slopande såväl en administrativ förenkling som

icke obetydliga fördelar för restauratörerna.

Därest en prisreglering av lätta viner införes finnes icke anledning att bibehålla

det nuvarande vinstandelssystemet. Enligt kommitténs mening bör

systembolagets handelsvinst i stället uttagas på vanligt sätt i partihandelspriset

till restaurangerna. Borsett från att en icke obetydlig administrativ

förenkling härigenom uppnås blir det med en sådan ordning möjligt för

restauratörerna att hålla en inom ramen för maximiprisbestämmelserna efter

omständigheterna varierande prissättning. I stället för att restauratören

nu — på grund av vinstandelssystemet — blir bunden av del hos systembolaget

registrerade priset, kan med det föreslagna prissystemet ett lägre

utskänkningspris hållas i festvåningar och i samband med särskilda arrangemang

i övrigt än vid den vanliga utskänkningen i matsal. Härigenom

skulle de ordinarie restaurangföretagen även i sin konkurrens med de s. k.

fria festvåningarna kunna anpassa vinpriserna efter varierande förhållanden.

Beträffande prisregleringens utformning uttalar kommittén följande.

Själva prisbindningen torde lämpligast kunna ske genom fastställande

av maximala vinstmarginaler. För bestämmandet av dylika maximipålägg

synes i huvudsak tre metoder erbjuda sig. Den första metoden innebär att

pålägget anges till visst procenttal av restauratörernas inköpspris. En andra

metod innebär att den maximala vinstmarginalen skulle bestämmas genom

en kombination av fasta och procentuella pålägg. För samtliga prislägen

skulle sålunda utgå dels ett i kronor bestämt fast pålägg, dels — därutöver

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

— ett maximalt procentuellt pålägg beräknat på inköpspriset. Enligt den

tredje metoden, slutligen, skulle prisregleringen ske genom införandet av

ett maximalt procentuellt pålägg beräknat efter en degressiv skala.

Vad beträffar den första metoden synes denna icke kunna förordas, da

den innebär att bruttovinstprocenten skulle vara densamma för de billigaste

som för de dyraste varorna. Restauratörerna kan under sådana förhållanden

förväntas bli mer intresserade av försäljning av dyrare och sålunda

mera vinstgivande varor, medan ett lämpligt urval av billigare viner

måste vara en grundläggande förutsättning för att möjliggöra en ökande

lättvinskonsumtion. Då större delen av kostnaderna för vinutskänkningen

är fast och oberoende av priset medan en mindre del av kostnaderna hänför

sig till priset, kan de nu berörda nackdelarna undvikas genom att någon

av de båda övriga metoderna anlitas. Då emellertid prisbestämmelsernas utformning

lätt bör kunna anpassas efter framtida kostnads- och prisförändringar

synes den relativt enkla metoden med en kombination av fasta och

rörliga pålägg vara att föredraga. Vid förändrade kostnadsförhållanden

skulle framtida justeringar lätt kunna göras genom reglering av det fasta

pålägget efter lämplig indexserie. Kommittén förordar sålunda att regleringen

av utskänkningspriset av lättviner genomföres i form av bestämmelser

om maximala bruttovinstpålägg bestående av en fast och en rörlig

del.

Starka viner. Beträffande de starka vinerna förordas att såväl den nu utgående

utskänkningsskatten på 30 procent av utminuteringspriset som de

nuvarande åtgärderna för begränsning av restauratörvinsten slopas och att

i stället maximiprisreglering införes på samma sätt som i fråga om de lätta

vinerna.

Kommittén erinrar att börja med om att omfattningen av starkvinsutskänkningen

hittills varit relativt obetydlig i förhållande till utskänkningen

av spritdrycker och lätta viner. År 1954 utskänktes sålunda 5 321 000 liter

spritdrycker och 1 228 000 liter lätta viner men endast 346 000 liter starka

viner. Försäljningsåret 1955/56 omfattade utskänkningen av spritdrycker

3 458 000 liter och utskänkningen av lätta viner 1 234 000 liter. Utskänkningen

av starkvin omfattade endast 272 000 liter. Det kan enligt kommittén

knappast förväntas, att starkvinsutskänkningen i framtiden — om nuvarande

prisrelationer i förhållande till spritdryckerna bibehålies — kommer

att få någon mer betydande omfattning.

När det gäller att åstadkomma en sådan prisavvägning inom utskänkningen

att konsumtionen av alkoholsvagare drycker ökar på bekostnad av de

starkare dryckerna intar, framhåller kommittén, starkvinet en nyckelposition,

såtillvida att de starka vinerna vid eu prissänkning helt naturligt har

större möjlighet att mera omedelbart kunna bli ett alternativ till spritdryckerna,

medan förbättrade prisrelationer för de lätta vinerna i stället har

större betydelse på längre sikt.

Starkvinspriserna bar sedan länge generellt legat över eller på samma

nivå som de vanligaste spritdryckerna. Förhållandet belyses med följande

exempel. Medan 4 cl vermoulh nu i regel betingar ett utskänkningspris

av eu krona 60 öre, kostar efter den senaste spritprisböjningen samma

kvantitet renat brännvin 1 krona 40 öre och kryddat brännvin av ett van
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungi. Maj:ts proposition nr 95 år 1957

ligt märke 1 krona 60 öre. Före spritprisernas höjning var skillnaden större,

med ett pris per 4 cl för de nämnda spritsorterna av 1 krona 20 öre respektive

1 krona 40 öre.

Enligt kommitténs mening står det utom tvivel att de starka vinerna

skulle få en avsevärt större betydelse än nu som ersättning för spritdryckerna,

därest en mer betydande prissänkning på de förra kunde uppnås

och en sådan ordning skapas, att restauratörerna får ett ökat intresse av

att utskänka starkvin i stället för spritdrycker. Då en förutsättning härför

enligt kommitténs mening synes vara, att såväl den nuvarande vinstnedskrivningen

som den särskilda utskänkningsskatten på starkviner slopas,

har kommittén ansett sig böra upptaga bägge dessa spörsmål till övervägande.

Vid denna prövning har kommittén icke kunnat finna att några mer betydande

skäl talar emot de ifrågasatta åtgärderna, därest utskänkningspriset

på starka viner samtidigt underkastas reglering på samma sätt som tidigare

förordats beträffande de lätta vinerna. Utskänkningspriserna på vermouth

skulle härigenom komma att sjunka till närmare hälften av de nuvarande

priserna. Kommittén anför följande.

Erinras bör att starkvinet icke torde vara föremål för missbruk eller medverka

till uppkomsten av alkoholmissbruk. Å andra sidan kan flera andra

betydande fördelar ernås med en dylik reform. Avsevärda lättnader kan

sålunda vinnas såväl för de kontrollerande administrativa myndigheterna

som för de berörda företagen. Såvitt angår avlastningen för myndigheterna

må här endast påpekas, att antalet vinrestauranger som nu med hänsyn

till vinstnedskrivningen och utskänkningsskatten måste underkastas särskild

kontroll — och för vilka kontrollbehovet i angivna hänseenden skulle

bortfalla — utgör inemot hälften av hela antalet restauranger med utskänkningsrättigheter.

Bortsett från detta och från de företagsekonomiska fördelarna

för restaurangerna skulle de nu ifrågasatta åtgärderna emellertid

dessutom — på samma sätt som förslagen i avseende på lättvinsutskänkningen

— förbättra de ordinarie restaurangföretagens konkurrensläge gentemot

de s. k. fria festvåningarna.

Reservanterna Axelsson och Rudbeck förordar, att den fria prisbildningen

bibehålies och anser, att även om lägre vinpriser leder till ökad konsumtion

av viner, så kommer detta icke att medföra någon minskning av starkspritskonsumtionen.

Vidare påpekas att en prisreglering enligt kommittémajoritetens

förslag kommer att medföra betydande minskning av inkomsterna

på vinutskänkningen, särskilt för de mera högklassiga restaurangerna. Det

framhålles, att denna inkomstminskning måste resultera i antingen höjda

måltidspriser eller standardsänkning. Reservanten Wadell har anslutit sig

till kommittéförslaget i fråga om maximiprisregleringen, men anser att marginalerna

bör sättas betydligt högre än i majoritetens förslag.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

55

Remissyttranden

Kommitténs förslag om införande av maximiprisreglering på viner tillstyrkes

eller lämnas utan erinran i princip av kontrollstyrelsen, statskontoret,

länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus och Jämtlands

län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms, Östergötlands och Malmöhus

län, Nya syslemaktiebolaget, Riksförbundet Landsbygdens folk och Kooperativa

förbundet. Flertalet av de nu nämnda remissinstanserna påyrkar dock

större marginaler än som föreslagits av kommittén. Nya systemaktiebolaget

förordar sålunda en höjning av det rörliga pålägget från 25 till 35 procent

av inköpspriset. Kontrollstyrelsen föreslår att prismarginalen beräknas i förhållande

till utminuteringspriset och för helbutelj bestämmes till 100 procent

på den del därav, som ligger under 4 kronor och 40 procent på överskjutande

belopp. Länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår differentiering av

marginalerna efter restaurangernas standard i syfte att minska olägenheterna

för företag av de högsta klasserna.

Fri prissättning i enlighet med det av reservanterna Axelsson och Rudbeck

framförda yrkandet förordas av länsstyrelsen och länsnykterhetsnämnden

i Kristianstads län, Aktiebolaget Trafikrestauranger, Sveriges hotell- och restaurantförbund,

Sverges hotell- och restaurangpersonals förbund, Tjänstemannaförbundet

för hotell och restauranger, Svenska turisthotellens riksförbund

och Stockholms handelskammare. Enligt länsstyrelsen och länsnykterhetsnämnden

i Kristianstads län bör dock möjlighet skapas att vidtaga

åtgärder i sådana fall där brist på konkurrens föranlett för hög prissättning.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser att väl tilltagna marginaler

bör tillåtas om prisreglering anses påkallad men anser att det bör

allvarligt övervägas om icke prissättningen i varje fall på lätta viner kan

få vara fri liksom hittills.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar, att priserna bör differentieras

efter restaurangernas standard, därest maximiprisreglering införes.

Länsstyrelsen i Kalmar län, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Nationaltemplarorden

och De kristna samfundens nykterhetsrörelse ställer sig i

mycket kritiska till tanken på prissänkning på vinområdet bl. a. då en sådan

antas främja konsumtionen av alkoholhaltiga drycker snarare än åstadkomma

en övergång från starkare till svagare alkoholdrycker. Landsförbundet

hemställer, att frågan i varje fall utreds grundligt innan några åtgärder

vidtas. IOGT uttalar sig i nära anslutning till de nu nämnda yttrandena.

Förslaget om slopande av vinstbegränsning och utskänkningsskatt beträffande

de starka vinerna lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Bland de principiellt tillstyrkande remissinstanserna uttalar Nya systemaktiebolaget

i huvudsak följande.

Enligt bolagets uppfattning synes kommitténs skäl för den föreslagna

maximiprisregleringen välgrundade. Bolaget vill särskilt framhålla, att nå
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

gon principiell invändning mot en sådan reglering knappast kan vara befogad

med hänsyn till den monopolställning som restaurangerna erhållit genom

rättighetssystemet. Om statsmakterna utlämnar en monopolrätt, torde

det få anses vara ett samhällsintresse, att regler samtidigt uppställes, som

förhindrar obehörigt utnyttjande av denna monopolrätt. Av särskild vikt

är detta givetvis i förevarande sammanhang, där det ur nykterhetspolitiska

synpunkter är önskvärt att åstadkomma en lämplig prisrelation mellan vin

och spritdrycker i utskänkningen.

Bolaget finner sig särskilt böra understryka, att åtgärder otvivelaktigt bör

vidtagas mot den ogynnsamma utveckling som vinutskänkningen undergått.

Spritdryckernas dominerande position inom utskänkningen har sålunda under

senare år icke försvagats. Medan utvecklingen inom utminuteringen

från år 1937 och fram till år 1954 — vilket år prisrelationerna skattevägen

gjordes gynnsammare för vinerna — resulterade i en ökning av vinförsäljningen

med över 100 procent mot en spritförsäljningsökning av knappt 10

procent, inträffade det motsatta förhållandet inom utskänkningen. Under

samma tid ökade nämligen spritutskänkningen med 63 procent och vinutskänkningen

endast med 20 procent.

Såvitt bolaget kan förstå har den fria prissättningen på vin inom utskänkningen

spelat en icke oväsentlig roll som återhållande faktor mot eu gynnsammare

utveckling. För att bryta den hittillsvarande, oförmånliga utvecklingen

torde det därför vara önskvärt med en prisreglering för vinerna, som

medför en sådan prisrelation till spriten, att vinet verkligen framstår som

ett — även prismässigt — fördelaktigt alternativ till spriten.

De framförda yrkandena om höjning av marginalerna motiveras av hänsyn

till de svårigheter för restauranger av högre klass som skulle uppstå om

kommitténs förslag genomfördes. Det framhålles också, att eu fri prissättning

skulle ge bättre utrymme för priskonkurrens olika företag och företagstyper

emellan.

Aktiebolaget Trafikrestauranger bestrider att någon vinst ur nykterhetssynpunkt

står att vinna genom en prisreglering. En prisreglering skulle för

övrigt drabba de högklassiga restaurangerna — där gästernas konsumtionsval

icke nämnvärt bestämmes av prissättningen — särskilt hårt. Bolaget

anför.

Ehuru A. B. Trafikrestauranger vid sin prissättning av viner på järnvägsrestaurangerna

och i trafikutskänkningen på grund av sin prispolitik inte

nämnvärt beröres av en statlig maximiprisreglering på detta område, får vi

dock deklarera den principiella inställningen, att prisbildningen på vin alltjämt

borde få förbli fri eller i varje fall inte göras stereotyp i den utsträckning,

som kommitténs majoritet i betänkandet föreslår. Åtskilliga tecken

tyder på att den »gästens marknad», som man inom landets restaurangnäring

länge varit beredd på, redan är här, varvid den sundaste och effektivaste

av alla prisregulatorer — den fria konkurrensen om kunderna — automatiskt

inkopplas på ett helt annat sätt än som på mycket länge varit fallet i

vårt land, där motboks- och mattvångssystem i stor utsträckning fört restaurangernas

gästfrekvens in på konstlade banor. Nu attraherar inte alkoholen

i och för sig längre restauranggästerna. Rent volymmässigt sett och ställd

i förhållande till utminuteringen är utskänkningen obetydlig. Därest en önskvärd

konsumtionsöverflottning från spriten till vinet kan vinnas prissättningsvägen,

erbjuder utminuteringen gott utrymme för åtgärder. Restaurangerna

är härvidlag ingen faktor av betydelse att räkna "med. Många av

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 9\ år 1957

dem —- hela den statliga sektorn och flera andra — är redan »billiga» i sin

vinprissättning. De som inte är det är inte heller billiga med avseende på

andra varor. Detta vet publiken och kan välja fritt, var och en efter sitt skön.

Inte hotas folknykterheten av de mera exklusiva restaurangföretagen högre

upp på den allmänna prisskalan. Sådana finns i alla civiliserade länder och

har tydligen, i varje fall i begränsat antal, livsrum även hos oss. Deras publik

rättar inte sina beställningar av alkoholhaltiga drycker vare sig efter den

volymprocent alkohol dessa innehåller eller det pris de betingar. Inte heller

kan man förvänta att den skall använda vin som surrogat för spritdrycker.

Ett våldförande av den prissättning dessa restauranger på grund av sitt allmänna

kostnadsläge (påkostade lokaler, publikattraktioner och högklassig

service) måste tillämpa, skulle inte tjäna något socialt ändamål alls, men

väl för de drabbade medföra ett ekonomiskt bakslag som kanske äventyrar

deras existens eller i lindrigaste fall verka standardförsämrande. Detta kan

knappast vara lagstiftarnas mening.

Också Sveriges hotell- och restaurantförbund uppehåller sig vid de svårigheter

som skulle uppstå för restauranger av högre klass vid en prisreglering.

Man frågar sig, om en dylik behandling av A 1-restaurangerna verkligen

kan ha något intresse ur nykterhetssynpunkt. Vad särskilt beträffar

den bundna vinprissättningen, som alldeles exceptionellt hårt drabbar dessa

restauranger, uppges syftet med den vara att främja övergång från starkare

till svagare drycker. Det må då framhållas, att spritdryckskonsumtionen på

A 1-restaurangerna redan är så måttlig, att det icke finnes någon praktisk

möjlighet och knappast heller något nykterhetsintresse att ytterligare minska

den. Under sådana förhållanden — då nykterhetspolitiska motiv för ingrepp

gentemot de högklassiga företagen saknas — kan man tyvärr icke undgå det

bestämda intrycket att majoritetens förslag, i vad det gäller de ekonomiska

villkoren för dessa restauranger, bottnar i fientlig inställning mot desamma.

Majoriteten önskar tydligen en nivellering av hela vårt restaurangväsen.

Då vi anse, att den fientliga inställningen mot de högklassiga restaurangerna

är ej blott orättvis utan även ur olika synpunkter menlig för hela restaurangnäringen,

kunna vi icke underlåta att något uppehålla oss vid dessa

restauranger och deras roll i näringen och samhället. De fylla ett lika stort

behov som restauranger av enklare slag, och det är icke rätt att betrakta dem

som en lyxföreteelse. De äro i olika avseenden tongivande för utvecklingen

inom näringen och ge impulser till restaurangkulturens höjande över hela

fältet. De äro vidare av stor betydelse för utbildningen inom facket, icke

blott så, att de i stor utsträckning mottaga våra egna lärlingar utan även så,

att de ha de största möjligheterna att ordna med internationellt utbyte av

personal och lärlingar. Man bör heller icke bortse från de högklassigare restaurangernas

betydelse ur turistisk synpunkt. Turisterna bedöma till stor

del ett land efter dess restauranger, och det är då naturligen av intresse, att

högklassiga sådana finnas. I dag jämföras våra förnämsta A 1-restauranger

på ett för Sverige hedrande sätt med de förnämsta restaurangerna i de stora

världsstäderna. Att A 1-restaurangerna — trots måttfullhet i prissättningen

på mat och obetydlig förtjänst på sprit — ändock kunnat upprätthålla sin

nivå har varit möjligt genom att de haft stor vinomsättning och kunnat ta

ut relativt hygglig förtjänst på lätta viner. Enligt förslaget skulle de betagas

denna möjlighet. Förutsättningarna för dem att upprätthålla sin höga standard

skulle därmed försvinna, och de måste bli offer för likriktningen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år J957

Förbundet framhåller i övrigt risken för att restauratörernas intresse för

vinutskänkningen skulle minska och att en sänkning av vinpriserna i första

hand bör åvägabringas genom en sänkning av omsättningsskatten.

Vi anse det ytterst vanskligt att på grund av vinprisregleringen göra någon

prognos för framtiden om konsumtionsinriktningen. Själva äro vi av den

bestämda uppfattningen, att en vinprissänkning, i varje fall på de enskilda

restaurangerna, ej i någon större grad påverkar gästernas konsumtionsvanor.

Med den snäva vinstmarginalen skulle man f. ö. kunna tänka sig, att restauratörens

intresse av ökat utbud av viner kommer att bli väsentligt försvagat.

Man måste även utgå från att hans möjligheter att hålla ett rikhaltigt sortiment

blir mindre och att detta kan påverka gästens intresse för vin i negativ

riktning.

Över huvud taget anse vi majoritetens inställning att med bortseende från

företagsekonomiska synpunkter genom prisreglering å vinerna dirigera utvecklingen

i önskad riktning förkastlig. Målsättningen att främja övergång

-rån starkare till svagare drycker kan nås på annat sätt. Som förut framhållits

har det ökade bruttovinstuttaget på viner berott bl. a. på den förda

vinstnedskrivningspolitiken. Tager man, som synes oss naturligt, frågan om

vinstbegränsningen på spritdrycker under omprövning och såsom vi föreslagit

medger större ersättning, behöva icke vinpriserna bära så stor del av kostnaderna,

och kunna alltså sänkas. Relationen mellan priserna skulle även

genom de dubbelverkande omständigheterna bli nykterlietspolitiskt sett förmånligare.

Anses sänkning av priserna å lätta viner ur nykterhetssynpunkt

mycket angelägen, torde i första hand ett borttagande av omsättningsskatten

å dessa viner böra tagas under omprövning.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anför följande.

Att lägre priser kunna stimulera efterfrågan är uppenbart och har även

kunnat konstateras på förevarande område, exempelvis i samband med skattelättnader

på viner. Det är emellertid lika tydligt, att även andra faktorer

på ett väsentligt sätt kunna göra sig gällande. En sådan faktor är den större

eller mindre aktiviteten i utbudet. Härom har kommittén självfallet icke

varit omedveten. Hela principen om avveckling av enskilda vinstintressen

inom rusdrycksförsäljningen vilar ju på insikten om betydelsen av styrkan

i utbudet. Denna insikt är alltså även fundamentet för kommitténs förslag

i ersättningsfrågan. Om det är ett intresse att öka vinförsäljningen på spritdrycksförsäljningens

bekostnad, synes man icke böra avstå från den sporre

härtill, som en friare vinstbildning på vinerna från den av kommittén angivna

utgångspunkten erbjuder. Det har under senare år otvivelaktigt verkat

befordrande på restaurangernas vinförsäljning, att företagarna haft ekonomiskt

intresse av att instruera sin försäljningspersonal att hellre sälja vin

än sprit. Kommittéförslaget innebär en utjämning härvidlag, vilken är desto

°gynnsammare, som den främst drabbar de restauranger, vilkas publik är

minst känslig för priset och i sin spritkonsumtion säkerligen icke nämnvärt

påverkas av vinprissättningen.

Från dessa utgångspunkter får bolaget förorda, att om en inaximering av

vinpriserna anses påkallad, väsentligt större vinstmarginaler måtte inrymmas

i priserna, än vad kommittén föreslagit. Då erfarenheten emellertid visat,

att maximipriser ha en benägenhet att bli normalpriser, anser bolaget det

böra allvarligt övervägas, om icke prissättningen på viner, i varje fall på lättvin,

liksom hittills kan få vara fri.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Alaj.ts proposition nr 9''r år 1957

Länsstyrelsen i Kalmar län och flertalet nykterhetsorganisationer betonar

att vin är en alkoholtillvänjande dryck och anser att lägre vinpriser icke kommer

att leda till minskad spritkonsumtion utan till ökad total alkoholkonsumtion.

Ncitionaltemplarorden anför följande.

Vid sitt övervägande av prissättningen å spritdrycker, vin och Öl har

kommittén också helt och hållet horsett från konkurrensförhållandet mellan

vinerna och de alkoholfria festdrycker, som statsmakterna genom ett annat

beslut vid 1954 års riksdag ansett sig böra främja. I övrigt utgår förslaget

från föreställningen alt man genom vidgningen av prisdifferensen mellan

spritdrycker å ena sidan och vin och starköl å den andra skall kunna åstadkomma

en förskjutning av rusdryckskonsumtionen från spritdrycker till

svagare drycker. Ett liknande inflytande tillmäter kommittén restauratörens

vinstmarginal å de olika slagen av drycker.

Något erfarenhetsmaterial som stöder dessa föreställningar har kommittén

icke åberopat. De växlingar med priset som konsumtionen i olika lände

företett ger icke något stöd åt föreställningen, att spritkonsumtionen

genom en vid prisdifferens mellan spritdrycker å ena sidan och vin och Öl

å den andra skulle kunna i nämnvärd grad överföras till dessa svagare drycker.

Det kan dessutom antagas att restaurangbesökaren långt mindre överväger

prisdifferensen än utminuteringskunden, att med andra ord konsumtionens

priselasticitet i vad den avser prisförändringar både å varan själv

och å tänkbara ersättningsvaror är väsentligt mindre i utskänkningen än i

utminuteringen.

Däremot är det antagligt att restauratörens utbudsvilja påverkas av vinstmarginalens

storlek. Det är emellertid svårt att förena en hög vinstmarginal

för restauratören med ett lågt pris för kunden och i detta konfliktläge synes

kommittén ifråga om vinerna ha gett ett så starkt företräde åt kundpriset,

att den krympta vinstmarginalen för restauratören knappast ger denne något

starkare incitament att arbeta för förskjutning från sprit- till vinkonsumtion.

Servitörens drickspenningsintresse kommer med ökad styrka att

vara knutet icke till de billiga vinerna utan till de dyra spritdryckerna.

Så ovissa till sina verkningar är överhuvudtaget de av kommittén föreslagna

prissänkningarna å vin, att det med fog kan befaras, att de därigenom

för kunden frigjorda penningmedlen kommer att användas för en ökad

alkoholkonsumtion till en del också i form av spritdrycker.

De kristna samfundens nykterhetsrörelse uttalar sig sålunda.

Om DKSN icke anser sig kunna tillstyrka de föreslagna åtgärderna för

att driva över konsumtionen från alkoholstarka till alkoholsvaga drycker

(borttagandet av utskänkningsskatten på starkvinei och prismaximering

beträffande alla slag av viner), beror det icke på önskvärdheten av en sådan

omfördelning av alkoholvanorna utan på de föreslagna åtgärdernas otillräcklighet

för att uppnå den åstundade förskjutningen. De föreslagna åtgärderna

bygger nämligen på hypotesen, alt en ökad konsumtion av alkoholsvaga

drycker automatiskt driver tillbaka konsumtionen av starksprit och

därmed även alkoholskadorna. DKSN vill med skärpa understryka, att denna

i den aktuella nykterhetspolitiska diskussionen ofta åberopade hypotes

icke hittills bekräftats av erfarenheten. Den är tills vidare icke något annat

än en hypotes. Den franska situationen med en omfattande vinkonsumtion

har ej minskat starkspritskonsumtionen eller alkoholismen. Även om det i

ett givet ögonblick får anses som ett framsteg ur nykterhetspolitisk synpunkt,

att alkoholkonsumtionen omfördelas på antytt sätt har man åtminsto
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr .91 år 1957

ne icke för närvarande belägg för att icke grundlagda vanor att dricka alkoholsvaga

drycker på längre sikt leder över till konsumtion av starkare alkoholdrycker.

Tillvänjningsmekanismen synes ha den rent fysiologiska karaktären,

att behov av alkoholstarkare drycker växer fram, sedan väl alkoholvanan

skapats t. ex. med vinkonsumtion. Därtill får man icke bortse från

risken av vinalkoholism. Här är åter Frankrike ett avskräckande exempel,

sedan nu detta lands myndigheter börjat öppet avslöja hur de franska nykterhetsförhållandena

faktiskt är beskaffade.

Enda sättet att tränga undan starkspriten är för övrigt att höja dess pris.

Den föreslagna prisnedsättningen på vinerna kommer nämligen med all

sannolikhet att skapa ekonomiskt utrymme för ökad starkspritskonsumtion.

Eventuellt skulle en större vinkonsumtion kunna bli följden utan att eu

minskad spritdryckskonsumtion komme till stånd, vilket icke kan anses

vara en nykterhetspolitisk vinst. DKSN vill också erinra om att det för närvarande

av finanspolitiska skäl och för att skapa ekonomiskt utrymme för

fortsatta sociala reformer är aktuellt alt öka området för den indirekta

beskattningen. Det kan i detta läge icke vara försvarligt att avskaffa en indirekt

skatt på klart umbärliga varor med minskande skatteinkomster för

det allmänna som resultat. Slutligen skulle de alkoholfria dryckerna komma

i sämre läge ur prissättningssynpunkt än alkoholdryckerna, om utskänkningsskatten

på starkviner slopas och priserna för olika viner i förbilligande

syfte maximeras.

IOGT ställer sig tvivlande till möjligheterna att genom ökad konsumtion

av alkoholsvagare drycker åstadkomma någon minskning av starkspritkonsumtionen.

Man framhåller emellertid att det självfallet är önskvärt med

en förskjutning av konsumtionen från starkare till svagare drycker och förordar

därför en prisdifferentiering, som kan göra de sistnämnda köplockande

i förhållande till de förra. En sådan differentiering förutsätter —

betonas det — att utskänkningsskatten på starksprit bibehålies. Härjämte

måste emellertid tillses att priset på vin icke blir så lågt, att detta icke lockar

till övergång från alkoholfria drycker. Organisationen anför följande.

En svaghet i kommitténs framställning är dock, att den inte har tagit upp

förhållandet mellan de svagare alkoholdryckerna och de alkoholfria dryckerna

till granskning. Vid låga priser på de förra kan det uppstå en prismässig

konkurrens med de senare, och de låga priserna kan locka personer att övergå

från alkoholfria drycker till alkoholhaltiga alldeles som man förutsätter

att starkspritkonsumenter delvis skall övergå till alkoholsvagare drycker genom

de lägre priserna. Farorna av att personer övergår från konsumtion av

alkoholfria drycker till alkoholhaltiga, låt vara av svagare slag, eller ökar

sin konsumtion av de sistnämnda på de förstnämndas bekostnad är så mycket

större, som de alkoholsvagare dryckerna i betydande utsträckning har

visat sig vara en väg till starkspritkonsumtion.

Samtidigt som man genom skillnader i priserna söker locka starkspritkonsumenter

att flytta över en del av sin konsumtion till svagare spritsorter,

måste man genom andra differenser söka hindra andra personer att övergå

från konsumtion av fruktdrycker, läskedrycker och andra alkoholfria drycker

till alkoholhaltiga drycker. De maximipriser, som utredningen har föreslagit

för de alkoholsvagare dryckerna bör alltså sättas så högt, att priset

icke lockar till ökad alkoholkonsumtion utan endast har en köplockande inverkan

på starkspritkonsumenterna. Enklast synes man kunna uppnå en

sådan avvägning, om man genomför maximiprisregleringen i samband med en

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 9t år 1957

ökning av utminuteringspriset på starkspriten. Detta bör få slå igenom på

starkspritpriserna inom utskänkningen, medan vin- och starkölspriserna bibehålies

oförändrade. Skulle det visa sig, att man trots detta tillvägagångssätt

inte får en ur nykterhetssynpunkt lämplig prisavvägning mellan alkoholfria

och alkoholsvaga drycker, får man undersöka möjligheterna av en

minimiprisreglering av de sistnämnda.

Departementschefen

Prissättningen på viner — såväl lätta som starka — har hittills i huvudsak

varit fri. Beträffande de starka vinerna har dock sedan 1937 gällt samma

vinstbegränsande åtgärder som för spritdryckerna. De starka vinerna

har dessutom belagts med utskänkningsskatt. Utskänkningsskatten utgår

för närvarande med 30 procent av utminuteringspriset.

Utskänkningsvinstkommittén föreslår nu att såväl den särskilda vinstbegränsningen

som utskänkningsskatten slopas för starkvinernas del samt

att alla viner göres till föremål för maximiprisreglering. Härjämte förordas

att det nuvarande vinstandelssystemet slopas och att systembolagets handelsvinst

på vanligt sätt uttages i partihandelspriset.

Mot förslaget att slopa vinstbegränsningen och utskänkningsskatten på

starka viner har från det stora flertalet remissinstanser icke anförts någon

erinran. Vad åter beträffar införandet av prisreglering på viner har kommittéförslaget

visserligen i princip tillstyrkts av ett stort antal remissinstanser.

Därvid har emellertid i många fall det föreslagna maximipålägget ansetts

alltför snävt begränsat. Restaurangnäringens företrädare har förordat

fortsatt fri prissättning, medan å andra sidan de i ärendet hörda nykterhetsorganisationerna

anfört kritik mot tanken på sänkning av prisnivån

för vinerna särskilt med hänsyn till den ogynnsamma prisrelation som därvid

skulle uppkomma mellan viner och alkoholfria drycker.

Huvudfrågan i detta sammanhang blir helt naturligt den föreslagna vinstmaximeringen

på viner.

I motiveringen för sitt förslag har kommittén hänvisat till den hittillsvarande

oförmånliga utvecklingen av särskilt lättvinsutskänkningen, vilken

framträder såväl i jämförelse med spritdrycksutskänkningen som med utminuteringen

av vin. Att den hämmande faktorn härvidlag utgjorts av den

relativt höga prissättningen inom vinutskänkningen är enligt kommittén

tydligt och kommittén har därför ansett nödvändigt att prisreglering införes.

Endast härigenom skulle en sådan prisrelation mellan spritdrycker och

viner kunna uppnås att valet av de senare för konsumenterna framstår som

ett fördelaktigt alternativ.

Genom en maximiprisreglering av föreslagen art skulle utan tvivel bättre

möjligheter skapas för lättvinerna att hävda sig gentemot spritdryckerna.

Förslaget är emellertid förbundet med vissa nackdelar. Det bör ihågkommas,

att den nuvarande böga prissättningen på lättviner till väsentlig del utgör

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

en direkt följd av de begränsningar som upprätthållits i fråga om restauratörernas

ersättningar för spritutskänkningen. Dessa ersättningar motsvarar

i allmänhet inte ens tillnärmelsevis de direkta omkostnaderna. Restauratörerna

har i anledning härav ansett sig tvungna att söka kompensation inom

andra varuslag, vilket bl. a. gått ut över lättvinerna. Genomföres nu en vinstbegränsning

i fråga om dessa i enlighet med kommitténs förslag, kan det

inte uteslutas att detta leder till prishöjningar på mat, kaffe, vanligt Öl och

läskedrycker. I detta sammanhang kommer även priserna på alkoholfria

festdrycker i blickpunkten. Vad från nykterhetsofganisationernas sida framhållits

om önskvärdheten av en lämplig prisrelation mellan dessa drycker

och vinerna är enligt min mening värt att beaktas.

Härtill kommer, att om förslaget skulle genomföras oförändrat, detta

skulle leda till ett särskilt stort inkomstbortfall för vissa restauranger i

högre prisklass. Med tanke härpå har, som redan nämnts, ett stort antal remissinstanser,

däribland kontrollstyrelsen och Nya systemaktiebolaget, förordat

höjningar i de av kommittén föreslagna vinstmarginalerna. Även enligt

min mening skulle sådana höjningar vara ofrånkomliga. Jag utgår därvid,

liksom kommittén och här avsedda remissinstanser, ifrån att en differentiering

olika restauranger emellan av praktiska skäl inte bör ifrågakomma.

Intages denna ståndpunkt blir emellertid det av kommittén åberopade

nykterhetspolitiska värdet av förslaget väsentligen förringat. Dess betydelse

skulle i huvudsak inskränka sig till att reducera de högsta priserna. I regel

uttas dessa på s. k. A 1 restauranger, vilka redan har en gynnsam omsättningsrelation

mellan spritdrycker och lättviner.

Med det anförda har jag inte velat för all framtid taga avstånd från tanken

på en prisreglering. De här angivna olägenheterna är emellertid så betydande,

att jag inte anser mig kunna förorda att förslaget nu genomföres.

Den omständigheten att restaurangerna efter motbokssystemets avskaffande

långt mer än tidigare är beroende av gästernas önskemål synes kunna

skapa förutsättningar för att frågan skall kunna lösas utan ingripande från

samhällets sida. Man bör därför kunna våga försöket med fria vinpriser och

avvakta de erfarenheter som detta ger.

Jag övergår härefter till kommitténs förslag att slopa utskänkningsskatten

på starkvin och de s. k. vinstandelarna på viner. Mot dessa förslag

synes icke någon vägande invändning kunna göras. Att utskänkningsskatten

på starkvin bör borttagas, följer redan av den ståndpunkt som jag intagit

i fråga om motsvarande skatt på spritdrycker. Förslaget möjliggör en

inte oväsentlig prissänkning för vinerna. Det kan tilläggas, att ifrågavarande

inkomstposter har ringa betydelse från statsfinansiell synpukt och att

förslagets genomförande skulle innebära en värdefull administrativ förenkling.

Jag biträder alltså kommitténs förslag i dessa delar.

Såsom framgår av det nyss anförda förutsätter jag att bortfallet av utskänknmgsskatt

och vinstandelar på vinerna kommer att föranleda sänk
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

63

ningar i utskänkningspriserna. Skulle så inte bli fallet, får givetvis frågan

om maximiprisreglering förnyad aktualitet.

Slopandet av utskänkningsskatten på starkvin medför ett årligt inkomstbortfall

om ca en milj. kronor, medan vinstandelarnas avskaffande innebär

en intäktsminskning för systembolaget med ca 3 milj. kronor per år.

Folkrestaurangmonopolet m. m.

Kommittén

För att i enlighet med de givna direktiven kunna pröva frågan om ersättning

för spritdrycksutskänkningen skall utgå efter lika grunder till såväl allmänna

som enskilda företag har kommittén funnit det nödvändigt att till principiellt

övervägande uppta spörsmålet om bibehållande av de allmänna företagens

ensamrätt att driva folkrestauranger.

Kommittén föreslår, att den nuvarande ensamrätten slopas och att i fortsättningen

utskänkningsrätten endast i vissa fall — när så finnes påkallat

av särskilda skäl till främjande av nykterhet eller ordning —- förbehålles

dessa bolag.

Av de föreskrifter som kontrollstyrelsen utfärdat för utskänkningen kvarstår,

framhåller kommittén, endast en, som är direkt hänförlig till folkrestaurangerna

— den som gäller lägsta pris för måltid vid förtäring av rusdrycker.

Minimipriset för måltid skall för närvarande utgöra 2 kronor 50

öre för restauranger i allmänhet och 1 krona 50 för folkrestauranger. Det

fastställda lägre minimipriset för måltid på folkrestaurangerna utgör —

påpekas det — ett slags auktorisation av restaurangen som folkrestaurang

och blir ofta den enda definition som — sedan lokalerna upprustats och en

helt annan publik är tidigare erhållits — kan knytas till begreppet folkrestaurang.

Kommittén föreslår att ifrågavarande föreskrifter om måltidspriser

slopas.

Kommittén erinrar inledningsvis om att den föreliggande frågan har en

ekonomisk sida, eftersom den kostnadsersättning som de allmänna företagen

hittills uppburit varit lägre för folkrestaurangavdelningarna än för

restaurangavdelningar av högre klass. Denna lägre ersättning har varit motiverad

dels av att kostnaderna för utskänkningen på grund av den enklare

standarden varit lägre och dels av det speciella monopolvärde som varit knutet

till folkrestaurangerna och som anses ha tillfört dessa en större omsättning

överhuvudtaget, än som eljest skulle ha varit fallet.

I fortsättningen påpekas att någon klar definition av begreppet folkrestaurang

icke finnes. Det har sålunda visat sig att intendenterna för utskänkningsärenden

i samband med överlåtelse av utskänkningstillstånd

ibland har ställts inför besvärliga avgöranden, då det gällt att bedöma, huruvida

en viss restaurang eller eu avdelning av eu sådan skall anses vara

en folkrestaurang eller icke.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1957

Kommittén finner, att folkrestaurangerna endast i begränsad omfattning

har kommit att fylla sin nykterhetspolitiska uppgift enligt de ursprungliga

intentionerna. Under motbokssystemets tid utgjorde en stor del av spritkonsumtionen

i betydligt högre grad på dessa än på andra restauranger ett

rent komplement till motboksspriten. Vidare påpekas, att det övervägande

antalet av folkrestaurangerna lokaliserats till de stöi-re städerna och endast

ett mindre antal till andra orter. Detta sammanhänger i viss utsträckning

med att de allmänna bolagen av ekonomiska skäl icke ansett sig kunna

driva folkrestauranger på dessa mindre orter. Enskilda företag å platser, där

de allmänna företagen icke är representerade, har å andra sidan på grund

av den nuvarande lagstiftningen varit förhindrade att inrätta enklare, med

folkrestauranger jämförbara avdelningar på sådana orter. Härigenom har

befolkningen i och kring dessa orter icke samma möjligheter som innevånarna

i städer och samhällen, där folkrestauranger finnes, att göra mindre

kostnadskrävande restaurangbesök.

Kommittén framhåller, att den fortgående och framför allt efter andra

världskriget starkt accentuerade höjningen av levnadsstandarden i väsentlig

grad har ryckt undan de förutsättningar under vilka detta monopol

ursprungligen tillkom samt att en stark standardutjämning mellan allmänna

och enskilda restauranger numera skett. Kommittén fortsätter.

Den demokratiska samhällsutvecklingen har utjämnat eller undanröjt skillnaderna

mellan olika samhällsklasser och grupper, och motiv för en officiell

klassificering av restauranger saknas därför helt numera. Detta förhållande

har även beaktats av de allmänna restaurangföretagen, vilka redan

långt före 1954 års reform i betydande omfattning genomfört en standardhöjning

av folkrestaurangernas lokaler och inventarieutrustning.

Den starka omsättningsminskningen på folkrestaurangerna efter den 1

oktober 1955, vilken minskning — i nästan lika stor utsträckning — har

gällt även andra varor än rusdrycker, har föranlett de allmänna företagen

att påskynda den tidigare inledda processen för att därmed söka snabbare

anpassa rörelsen vid folkrestaurangerna till det nya läget. Genom åtgärder

av olika slag, som samtliga verkar standardhöj ande, förändras restaurangtypen

och man vänder sig till ett annat och mera differentierat gästklientel,

vars intresse av ett restaurangbesök icke i första rummet är att konsumera

spritdrycker. Åtgärder av detta slag är förtjänta av erkännande och de

står i linje med den sociala uppgift, som statsmakterna har anförtrott de

allmänna restaurangföretagen.

Omdaningsprocessen beträffande folkrestaurangerna medför emellertid,

att den skillnad i gästhänseende och standard mellan allmänna och enskilda

restauranger, som tidigare fanns och till vilken man genom vaga definitioner

sökte knyta begreppet folkrestaurang, genom den pågående utvecklingen

undan för undan utjämnas. Man torde även kunna konstatera, att en

del av de allmänna företagens restauranger av prisklass B 3 — dvs. de egentliga

folkrestaurangerna — numera har fullt jämförbar eller till och med

bättre standard än många enskilda restauranger av prisklass B. Härigenom

bär vuxit fram och utvecklas vidare ett jämbördsförhållande i konkurrenshänseende

mellan allmänna och enskilda restauranger, som enligt kommitténs

asikt också bör innebära lika ekonomiska villkor för de båda företagstyperna

i avseende å ersättning för utskänkning av spritdrycker.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

65

Ett av de väsentliga sociala motiven vid tillskapandet av folkrestaurangmonopolet

var, säger kommittén vidare, att åstadkomma goda ordnings- och

nykterhetsförhållanden på folkrestaurangerna. Då utvecklingen emellertid

lett till, att folkrestauranger i traditionell mening successivt håller på att

försvinna och allmänna och enskilda restauranger härigenom blivit alltmer

jämställda i avseende på gästklientelet, är det enligt kommitténs mening

icke nödvändigt att vidmakthålla folkrestaurangmonopolet med åberopande

av de sociala uppgifter, som tillagts de allmänna företagen.

Beträffande slopandet av förut berörda bestämmelser angående måltidspriser

i samband med spritutskänkning anföres följande.

Det före den 1 oktober 1955 rådande systemet med s. k. restriktionsrätter,

vilka ofta och särskilt på folkrestaurangerna icke förtärdes av gästerna,

torde numera, sedan kvantitetsbegränsningen vid utskänkningen upphört

och det gästklientel som drygade ut motboksransonen genom spritkonsumtion

på restaurangerna till stor del försvunnit, icke längre förekomma. Härtill

kommer, att så låga måltidspriser som de i kontrollstyrelsens cirkulär

angivna minimipriserna icke annat än i enstaka undantagsfall har någon

reell motsvarighet, eftersom de lägsta måltidspriserna även på billigare spritrestauranger

ligger avsevärt över denna nivå. Bibehållandet av minimipriser

i detta sammanhang bidrar enligt kommitténs mening endast till att

konservera begreppet restriktionsrätt, vilket icke kan vara till gagn för

den ordning, nykterhet och trevnad, som enligt den nya rusdryckslagstiftningen

skall karaktärisera förhållandena på en välskött spritrestaurang. I

stället bör bestämmelsen innehålla, att spritförtäring får förekomma endast

i samband med intagande av måltid. Vilket pris måltiden skall betinga bör

enligt kommitténs mening icke göras till föremål för reglerande föreskrifter.

Reservanten herr Wadell avstyrker att folkrestaurangmonopolet avskaffas.

I och för sig bestrider reservanten icke att skillnaden mellan folkrestauranger

och övriga närmast jämförbara restauranger i avseende på standard

alltmer minskas. Han framhåller emellertid, att måltidspriserna däremot alltid

varit och fortfarande är väsentligt lägre på folkrestaurangerna än på övriga

jämförbara restauranger. Vidare påpekas, att visserligen många av

folkrestaurangernas gamla kunder fallit bort efter den 1 oktober 1955 men

att det fortfarande kvarstår kunder av de grupper, som måste betraktas som

i viss mån ömtåliga ur nykterhetssynpunkt. De sociala skälen för ett vidmakthållande

av folkrestaurangmonopolet anses därför icke ha bortfallit.

Slutligen uttalar reservanten den uppfattningen, att kommittémajoriteten

överdrivit svårigheterna alt differentiera begreppet folkrestaurang och alt

laga ställning till uppkommande gränsfall. Han framhåller att ståndpunldstagandet

till eu betydande social fråga icke bör bli beroende av eventuella definierings-

och tillämpningssvårigheter.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 94

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Remissyttranden

Kommitténs förslag om slopande av folkrestaurang monopolet

liar tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Förslaget

avstyrkes emellertid av länsstyrelsen i Kalmar län, Svenska nykterhetsvårdsförbundet,

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Nationaltemplarorden

samt Sveriges centrala restaurangaktiebolag. IOGT önskar i princip

bibehålla det nuvarande monopolet men vill medge vissa jämkningar i särskilda

fall.

Bland de tillstyrkande remissinstanserna framhåller Nya systemaktiebolaget,

att de allmänna restaurangbolagen bär gjort synnerligen erkännansvärda

insatser för höjande av såväl standard som restaurangkultur på folkrestaurangerna.

Omdaningsprocessen har — erinrar systembolaget — i hög

grad accentuerats efter den 1 oktober 1955 och det anses vara en fråga på

ganska kort sikt när denna har omfattat alla de egentliga folkrestaurangerna.

I och med att restaurangstandarden på detta sätt liöjes, så att någon

egentlig skillnad i standardhänseende ej föreligger mellan allmänna och

enskilda restauranger, är en monopolisering enligt bolagets mening icke

sakligt motiverad.

Sveriges hotell- och restaurantförbund anför bland annat följande.

Den frisläppta utminuteringen har medfört, att förutsättningarna för de

allmänna bolagens folkrestauranger och andra enklare restauranger med

spritutskänkningsrättigheter i särskilt hög grad försämrats. Detta är en

från nykterhetspolitisk synpunkt olycklig utveckling, och vi anse det önskvärt,

att åtgärder vidtagas, så att en återgång till den mera kontrollerade förtäring,

som äger rum på restaurang, främjas. I första hand kan detta, som

förut framhållits, ske genom att prisklyftan mellan utminuterade och utskänkta

drycker minskas. Vi anse det därutöver vara synnerligen angeläget,

att möjligheterna att driva enklare restaurangrörelse med spritutskänkningsrättigheter

breddas. Detta sker, om även företag inom den enskilda

näringen få rätt att driva dylika restauranger. Fn utveckling, där enklare

restauranger över huvud taget kunde bjuda ett verkligt alternativ till den

nu okontrollerade förtäringen, måste vara nykterhetspolitiskt önskvärd och

betydligt bättre än de »anpassningar» av olika slag, som nu skett.

Kontrollstyrelsen utgår vid sitt tillstyrkande av kommittéförslaget från att

monopolbestämmelsernas slopande icke bör i någon högre grad få inverka

på inriktningen av de allmänna restaurangernas verksamhet. Enligt styrelsens

uppfattning är det nämligen ur sociala och ordningsmässiga synpunkter

angeläget att rörelsen vid restauranger av utpräglad folkrestaurangkaraktär

i fortsättningen liksom hittills liandhaves av restaurangföretag utan

enskilt vinstintresse.

Enligt Sveriges centrala restaurangaktiebolag är tiden ännu icke mogen

för en avveckling av folkrestaurangbegreppet. Folkrestaurangerna har _

understryker bolaget — även efter restriktionssystemets slopande sin speciella

ur nykterhetssynpunkt ömtåliga publik och sina speciella problem.

Bolaget anför bland annat följande.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

67

Vid veckoskiftena äro förhållandena i icke ringa utsträckning desamma

som tidigare, i vissa avseenden komplicerade genom förtäring av utminuteringssprit

före restaurangbesöket. Under veckans övriga dagar erbjuder

folkrestaurangrörelsen som regel icke samma problem som tidigare. Publiken

är emellertid även dessa dagar en annan än inom övriga restaurangavdelningar.

Att folkrestaurangrörelsen alltjämt utgör den socialt sett ömtåligaste

formen av restaurangrörelse framgår också av de talrika inskränkningar

och begränsningar bolagen självmant påtagit sig i fråga om utskänkningen

på dessa avdelningar. Inskränkningarna ha genomförts icke väsentligen

på grund av företagsekonomiska överväganden utan särskilt med hänsyn

tagen till ordning, nykterhet och trevnad på restaurangerna. Det torde

icke rimligen kunna förväntas eller krävas, att enskilda utövare skola i

samma omfattning taga hänsyn till allmänna intressen. Det torde icke heller

vid fri konkurrens på folkrestaurangområdet, exempelvis i Stockholm, bli

möjligt för det allmänna restaurangbolaget att ålägga sig motsvarande begränsningar.

Bolaget vill därför, med den kännedom det har om uppgiftens

natur, bestämt avråda — i varje fall för närvarande — från ett bifall till

kommittéförslaget på denna punkt.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund finner inte skälen för slopande

av folkrestaurangmonopolet övertygande. Förbundet yttrar vidare.

Det är angeläget påpeka, att ett aktgivande på vissa restaurangbesökares

dryckesvanor alltjämt är påkallat. Tillbörlig återhållsamhet i utskänkningen,

där så erfordras, kan med sannolikhet påräknas endast på de restauranger,

vars enskilda vinstintresse helt bortkopplats. 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning

föreslår i sitt nu aktuella betänkande kallat Ändrade

riktlinjer för rusdrycksförsäljningen; vissa skärpta regler om ntminuteringen

av sprit. Landsförbundet finner med anledning därav ytterligare anledning

att påyrka ett bibehållande av folkrestaurangmonopolet. En skärpning i

bl. a. kontrollen av missbrukarnas inköp i utminuteringsbutikerna kommer

med säkerhet att medföra, att en betydande del av missbrukarklientelet söker

förlägga en del av sin konsumtion till restaurangerna. I en sådan situation

vore det olyckligt, om en uppmjukning beträffande folkrestaurangmonopolet

kommit till stånd, då detta monopol tidigare visat sig ha gynnsamma

verkningar. Ur nykterhetssynpunkt torde ingenting vara att vinna genom

ett slopande av folkrestaurangmonopolet.

1 stort sett efter samma linjer uttalar sig Nationaltemplarorden.

Även enligt IOGT.s uppfattning är det felaktigt att avskaffa folkrestaurangmonopolet.

Då folkrestaurangerna fortfarande mer än andra restauranger

besökes av grupper, som måste ägnas särskild uppmärksamhet ur

nykterhetssynpunkt, anses det lämpligt, att dessa drives av de allmänna

restaurangbolagen. I stället för att som kommittén föreslagit låta ensamrätten

kvarstå, då det i särskilda fall är påkallat med hänsyn till nykterheten

och ordningen, bör man enligt IOGT därför tills vidare bevara folkrestaurangmonopolet

för de statliga bolagen men undersöka vilka eventuella jämkningar

i förhållandet mellan folkrestauranger och andra restauranger, som

kan vara motiverade med hänsyn till de förändrade förhållandena.

Kommitténs förslag om slopandet av de nuvarande in å 1 t i d s p r i s b cs

tämmelser na bar i flertalet yttranden icke föranlett närmare kommentar.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Svenska turisttrafikförbundet tillstyrker förslaget och anser det vara ett

steg i rätt riktning i avvaktan på ställningstagandet till frågan om måltidstvångets

bibehållande överhuvudtaget.

Kommittéförslaget avstyrkes av kontrollstyrelsen, statskontoret och Svenska

nykterhetsvårdsförbundet.

Kontrollstyrelsen och statskontoret framhåller, att dylika minimiprisbestämmelser

är nödvändiga så länge måltidstvånget kvarstår.

Svenska nykterhetsvårdsförbundet anför följande.

Förslaget att avskaffa varje prisgräns för måltid, som berättigar till förtäring

av spritdrycker, synes i realiteten innebära att man avskaffar måltidstvånget.

Det torde icke vara möjligt i detta sammanhang att knyta någon

annan definition till begreppet måltid än angivande av en undre prisgräns.

Det kan ifrågasättas om kommittén avsett en så vittgående omläggning, som

dess förslag innebär, och det synes i alla händelser vara felaktigt att genomföra

en sådan, innan resultaten av försöksverksamheten med måltidsfri utskänkning

föreligga. Ett motiv för ändringen, att i kontrollstyrelsens cirkulär

angivna måltidspriser i regel ligga under de av restauranterna faktiskt

uttagna måltidspriserna, kan lätt undanröjas. Ett annat i sammanhanget

framfört motiv är, att minimipriser bidra till att konservera begreppet restriktionsrätt,

vilket icke kan vara till gagn för den ordning, nykterhet och

trevnad, som enligt den nya rusdryckslagstiftningen skall karakterisera förhållandena

på en välskött spritrestaurant. De nykterhetsvårdande myndigheterna

nödgas emellertid taga hänsyn jämväl till de restauranter, som icke

helt motsvara den nya lagstiftningens intentioner. Det vill synas som om

restriktioner främst behövas för denna kategori och det förefaller som om

måltidstvånget därvid fyller en icke oviktig uppgift. Även i detta sammanhang

anser sig förbundet böra fästa uppmärksamheten vid att en väntad,

mera restriktiv butiksförsäljning, kommer att öka restauranternas försäljning

till missbrukare.

Departementschefen

Den nuvarande ensamrätten för de allmänna restaurangföretagen att bedriva

spritutskänkning på restauranger i den lägsta prisklassen, s. k. folkrestauranger,

bygger — såsom utskänkningsvinstkommittén framhåller —•

på sociala och nykterhetspolitiska förhållanden som numera i stort sett försvunnit.

Utvecklingen har —- inte minst som en följd av erkännansvärda

insatser från de allmänna restaurangföretagens sida — lett därhän, att skillnaden

mellan folkrestauranger och andra restauranger blivit allt mindre

framträdande. Såsom centralbolaget påpekat kan visserligen utskänkningen

i vissa fall, med hänsyn till läge och kundkrets, även i fortsättningen förväntas

medföra särskilda problem från nykterhetssynpunkt. Kommitténs

förslag innebär emellertid, att de allmänna restaurangföretagen såtillvida

får behålla sin särställning att utskänkningsrätten skall förbehållas dessa

företag, när så av särskilda skäl finnes påkallat till främjande av nykterhet

eller ordning. Härigenom skapas garantier för att de nyss antydda problemen

blir vederbörligen beaktade. Jag biträder därför kommitténs förslag.

Härvid utgår jag ifrån att de allmänna restaurangföretagen framdeles be
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957 69

driver sin verksamhet med samma nykterhetspolitiska och sociala målsättning

som hittills.

Kommitténs förslag att slopa måltidsprisbestämmelserna kan jag däremot

icke tillstyrka. På av kontrollstyrelsen och statskontoret anförda skäl

synes dylika bestämmelser nödvändiga så länge måltidstvånget bibehålies.

Det bör emellertid ankomma på kontrollstyrelsen att vidtaga de ändringar

i prisbestämmelserna som föranledes av folkrestaurangmonopolets avskaffande.

Den ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen som påkallas av sistnämnda

åtgärd torde få anmälas i samband med de ändringar i förordningen

som föreslagits av 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning.

Ersättningen för utskänkning av spritdrycker

Kommittén

Kommitténs förslag i fråga om regleringen av restaurangföretagens inkomster

av spritdryckutskänkningen innebär att det s. k. vinstkvantitetssystemet

och nedskrivningen av restauratörvinsterna inom ramen för detta slopas.

I stället förordas en rörlig ersättning med viss procent av utskänkningspriset.

För samtliga utskänkningsrättigheter utom trafikutskänkning och tillfällig

utskänkning till slutna sällskap enligt 33 § rusdrycksförsäljningsförordningen

föreslås en ersättning med 12 procent av utskänkningspriset - motsvarande

cirka 20 procent av utminuteringspriset -— vid den kostnads- och

prisnivå som förelåg vid utgången av tredje kvartalet 1956. För trafikutskänkning

och tillfällig utskänkning enligt 33 § förordas en ersättning på

6 procent av utskänkningspriset, jämte för restauratörerna gällande partihandelsrabatt.

Då fråga icke är om trafikutskänkning eller tillfällig utskänkning enligt

33 § föreslås ersättningens storlek bli begränsad på visst sätt i relation till

omsättningen av andra varor. I sådant hänseende har kommittén med utgångspunkt

från de under oktroj året 1955/56 rådande förhållandena funnit

skäligt att gränsen för den spritomsättning, varå utskänkningsersättning får

utgå, sättes då spritomsättningens värde icke överstiger 30 procent av det

sammanlagda värdet på omsättningen av spritdrycker, mat, alkoholfria drycker

och Öl. Dock bör vid bestämmandet av den sistnämnda summan icke i

något fall inräknas värdet av den spritdrycksomsättning som överstiger

värdet av omsättningen av mat, alkoholfria drycker och Öl.

Ersättning bör enligt kommittén utgå efter samma grunder för såväl allmänna

som enskilda restaurangföretag och oberoende av om måltidsfri utskänkning

förekommer eller icke. Ansvaret och kostnaderna för ordningsvakthållningen

vid de allmänna företagen, som nu ligger på systembolaget,

förutsattes komma att övertagas av restaurangbolagen själva.

Såväl ersättningarna som ersättningsgränsen föreslås indexreglerade i viss

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungi. Maj:ts proposition nr 9b år 1957

ordning så att de kommer att anpassas till framtida prisförändringar på

spritdrycker respektive mat m. m. liksom också till de förskjutningar i kostnadsläget

som kan inträffa.

De nya bestämmelserna avses i princip skola träda i kraft den 1 oktober

1957. För att underlätta övergången till den nya ordningen föreslår kommittén

emellertid på ett par punkter särskilda bestämmelser för de första fem

åren.

Vad beträffar de allmänna restaurangbolagen har kommittén -— såsom

framgått av det föregående — förutsatt att bolagens kostnader för ordningsvakter

framdeles skall täckas av de föreslagna ersättningarna för utskänkning

av spritdrycker. Denna kostnadsposts storlek i förening med den betydande

omsättningsminskningen på folkrestaurangerna måste emellertid,

framhåller kommittén, medföra svårigheter för de allmänna restaurangbolagen

att omedelbart anpassa behovet av ordningsvakter till de förändrade

förhållandena. Kommittén har därför funnit del skäligt att ifrågavarande

kostnader, vilka efter 1956 års lönenivå beräknas till 2,18 miljoner kronor,

lägges till grund för utgivande av en särskild tilläggsersättning under femårsperioden

på så sätt att beloppet successivt nedsättes och helt bortfaller

från och med den 1 oktober 1962.

Vad angår de enskilda restaurangerna kan man enligt kommittén icke

bortse från att övergångssvårigheter — på grund av de stora ojämnheter

som uppstått under den gångna vinstnedskrivningsperioden -—- kan uppkomma

för de enskilda restauranger som får vidkännas minskade bruttovinster

på spritdrycker. Även härvidlag förordas särskilda övergångsbestämmelser.

Dessa innebär att de restauranger som från den 1 oktober 1957 genom de

nya ersältningsgrunderna får en lägre ersättning för spritutskänkningen än

under tolvmånadersperioden närmast före sagda datum under det första

året icke skall vidkännas större minskning av ersättningen än som motsvarar

en sjättedel av skillnaden. Under vart och ett av de följande fyra åren

ökas den andel av ersättningsminskningen som restauratören har att bära

med en sjättedel årligen, för att från och med det sjätte året (1/10 1962—

30/9 1963) helt belasta restauratören.

Varje års ersättning enligt de nya grunderna skall därvid jämföras med

basaret 1956/57 vid fastställandet av minskningens storlek. Restauratör

som visst år innan övergångsperioden gått till ända inhämtat ersättningsminskningen

eller del därav skall ej erhålla fyllnadsersättning respektive

erhalla endast sa stor del därav som utgör skillnaden mellan respektive års

övergangsersättning och den genom förslaget erhållna ersättningen för spritutskänkningen.

Ett följande år skall därvid avräkning icke ske mot tidigare

år.

Ur motiveringen för kommitténs förslag torde här få återgivas följande.

En fortsatt nedskrivning på grundval av 1937 års beslut skulle enligt

kommittén innebära att restaurangföretagen efter nedskrivningsperiodens

slut såsom ersättning för utskänkningen av spritdrycker endast skulle er
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9''r år 1957

71

hålla en spillmånsersättning på 2 procent av utskänkningspriset varjämte

de allmänna företagen skulle erhålla ersättning för sina kostnader för ordningsvakthållningen.

De allmänna företagen skulle sålunda inta en betydligt förmånligare ställning

än de enskilda företagen, och en sådan ordning kan enligt kommittén

inte förordas ur rättvisesynpunkt. Än viktigare är emellertid enligt kommitténs

uppfattning, att restaurangföretagens inkomster enligt sådana

grunder skulle bli alltför låga. En ersättning av denna storlek skulle efter

dagens priser motsvara i genomsnitt 90 öre per liter. En dylik ersättning

skulle täcka endast en mindre del av de med utskänkningen förenade personalsärkostnaderna.

Även om man tar i betraktande de indirekta fördelar

restaurangföretagen har på grund av själva utskänkningsrättigheten, finner

kommittén en sådan ersättning med beaktade av såväl nykterhetspolitiska

synpunkter som företagsekonomiska skäl alltför låg.

Kommittén har därför ansett sig böra överväga olika möjligheter att avväga

en rimlig ersättning för sprildrycksutskänkningen. För en lösning av

problemet erbjuder sig, enligt kommittén, två huvudvägar. Den ena skulle

innebära, att ersättningen efter vissa grunder bestämmes särskilt för varje

restaurang. Enligt den andra skulle vissa allmänna grunder — lika för alla

företag — fastställas för beräkning av ersättningens storlek.

Att bestämma ersättningen särskilt för varje företag för sig har kommittén

emellertid funnit olämpligt. I sådant hänseende anföres i huvudsak följande.

Om ersättning för utskänkningen skall bestämmas för varje företag för

sig kan detta — som departementschefen i direktiven ifrågasatt — ske genom

att viss del av kostnaderna, antingen efter särskild redovisning eller

efter schablonmässig beräkning, täckes. Därest någon mer betydande del av

kostnaderna avses bli täckt måste en given förutsättning härför enligt

kommitténs mening dock vara att ersättningens storlek på något sätt begränsas

så att restauratörerna icke får intresse av ökad utskänkning.

En ordning som den nu skisserade synes emellertid otänkbar redan av den

anledningen att den skulle innebära alltför stora administrativa svårigheter

för de berörda myndigheterna och dessutom icke gå att tillämpa på ett rättvist

sätt varjämte den skulle kunna eliminera företagarnas intresse för att

hålla kostnaderna nere.

En annan väg skulle vara att efter särskild prövning bestämma ett fast

ersättningsbelopp för varje företag, vilket sedermera kunde regleras efter

förändringar i kostnadsnivån, exempelvis på grundval av ett löneindex. En

sådan ordning skulle ha den nykterhetspolitiska fördelen att ersättningens

storlek icke framdeles skulle sammanhänga med utskänkningens omfattning.

Kommittén har emellertid av flera skäl — men främst på grund av att

subjektiva värderingar till stor del måste bli avgörande i de enskilda fallen

— ansett sig icke kunna förorda eu sådan lösning. En rättvis och lika bedömning

av de olika företagens förhållanden kan uppenbarligen icke på detta

sätt uppnås. Svårigheterna skulle bli ännu större än de som uppstått vid

tillämpningen av vinstkvantitetssystemet.

Enligt kommitténs mening synes en rimlig lösning av ersättningsfrågan

kunna komma till stånd endast genom fastställande av generella och för alla

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

företag lika normer såsom grund för ersättningens beräkning. Härvidlag

torde det emellertid enligt kommittén vara nödvändigt att på något sätt

anknyta till matomsättningen, då restauratörerna annars skulle få ett alltför

starkt ekonomiskt intresse av ökad utskänkning. Detta har också — erinras

det — framhållits i de för utredningen meddelade direktiven. Andra vägar

— exempelvis att låta ersättningens storlek bli beroende av spritkonsumtionen

per gäst eller dylikt — är nämligen av praktiska skäl uteslutna.

Efter prövning av olika möjligheter har kommittén funnit lämpligast att

låta ersättningens storlek bli beroende av utskänkningens omfattning knuten

till matomsättningens storlek på så sätt, att en ur nykterhetssynpunkt

sämre relation mellan spritomsättning och matomsättning skulle ge en

mindre ersättning. I sådant hänseende har föreslagits att ersättningen skall

utgå med viss procent av spritutskänkningens värde i den mån detta icke

överstiger viss andel av'' det sammanlagda värdet av omsättningen av spritdrycker

samt mat, alkoholfria drycker och Öl. För den del av spritutskänkningen

som överstiger denna gräns skulle ingen ersättning utgå. Härigenom

skulle ersättningen komma att utgå med maximalt procenttal för restauranger

där spritutskänkningen är relativt måttlig i förhållande till omsättningen

av mat, alkoholfria drycker och Öl men successivt sjunka i den mån

relationen blir mindre fördelaktig. Förslaget kommenteras närmare på följande

sätt.

Syftet med den ifrågasatta begränsningen av ersättningens storlek är

givetvis att främja utvecklingen mot ett läge där spritdryckskonsumtionen

på restaurangerna får en relativt måttlig betydelse jämförd med konsumtionen

i övrigt. Uppenbart är emellertid att en sådan anordning — vare sig man

väljer den ena eller den andra av de förut skisserade metoderna _ också

kan ha verkningar som icke är önskvärda. Främst måste här beaktas den

från företag till företag skiftande prisnivån för andra varor än rusdrycker.

En relativt lag prissättning på dessa varor hos ett företag kan ställa detta i

en mindre förmånlig position än ett företag som har relativt höga priser.

Prisnivån på de berörda varorna kan sammanhänga med flera förhållanden!

En relativt låg prissättning kan sålunda bero på förhållandevis låg standard

i fråga om lokaler och allmän service, på att det är relativt enkla

varor som tillhandahålles eller på en medveten lågprispolitik från företagarens

sida. De tva förstnämnda fallen torde emellertid icke erbjuda några

allvarligare svårigheter. På dessa företag kommer nämligen kostnaderna

för utskänkningen — som visas av de av kommittén företagna särkostnadsundersökningarna

— att vara lägre, varför en mindre ersättning är motiverad.

Skillnaden i ersättningshänseende mellan ifrågavarande restauranger

och andra företag med högre standard blir dock över huvud tagel relativt obetydlig,

med hänsyn till att även det genomsnittliga utskänkningspriset på

spritdryckerna regelmässigt är lägre hos de förra än hos de senare. Någon

större möjlighet att höja priserna på mat, alkoholfria drycker och Öl i syfte

att minska spritdrycksomsättningens andel av omsättningsvärdet och sålunda

erhålla förmånligare ersättning för utskänkningen torde sålunda icke

föreligga i dessa fall.

egentliga problemet vilket som förut antytts endast uppkommer i

de fall ett företag har så ogynnsamma relationer mellan spritdrycker och

ovnga

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

utskänkning — synes vara att företag som för en medveten lågprispolitik

när det gäller mai och alkoholfria drycker skulle kunna tänkas sträva efter

att genom prishöjning på dessa varor förbättra sin ersättning för spritutskänkningen.

Problemet synes emellertid icke heller i dessa fall vara av den

storleksordning att det utgör något hinder för att ersättningens storlek

begränsas på sätt nu ifrågasatts. Den maximala ersättningen för utskänkningen

måste nämligen under alla förhållanden vara relativt begränsad.

Detta innebär i sin tur, att även en relativt betydande prishöjning på mat

och alkoholfria drycker kan medföra endast en obetydlig förbättring i ersättningen

för utskänkningen för ett företag vars ersättning begränsas av

omsättningstaket. En tioprocentig prishöjning på de berörda varorna skulle

sålunda vid en ersättningsnivå, som i genomsnitt motsvarar den nuvarande,

icke i något fall kunna medföra en ökad inkomst av spritutskänkningen på

mer än drygt 1 000 kronor vid restauranger med en sammanlagd årsomsättning

av spritdrycker, mat, alkoholfria drycker och Öl på en halv miljon kronor.

Mot denna begränsade fördel måste företagaren uppenbarligen väga de

nackdelar, som åtgärden kan medföra, bland annat genom risk för minskad

gästfrekvens eller minskad matomsättning, som f. ö. i ersättningshänseende

skulle ge motsatt effekt. Avsevärt större fördelar skulle stå att vinna för restauratören

genom höjd matomsättning och förbättrad relation med mindre

spritdrycksutskänkning och högre annan omsättning. Över huvud taget torde

det icke finnas anledning antaga att restauratörerna i nämnvärd utsträckning

vidtar åtgärder i antydd riktning.

Kommittén har närmare undersökt spritdrycksutskänkningens andel av

den sammanlagda omsättningen exklusive vin, starköl och tobak försäljningsåret

1955/56. Resultatet sammanfattas på följande sätt.

Av sammanställningen, som visar den värdemässiga men ej den kvantitativa

fördelningen, framgår att restauranger av högre klass, vare sig de

tillhör allmänna eller enskilda företag, har en relativt mindre spritdrycksandel

än restauranger i lägre prisklass, liksom enskilda restauranger i jämförelse

med allmänna. Bland de allmänna A 2-restaurangerna hade 62 procent

en spritdrycksandel understigande 30 procent av omsättningen av spritdrycker,

mat och alkoholfria drycker. Ingen sådan avdelning hade en spritdrycksandel

överstigande 50 procent. Av restauranger i prisklass B 1 och

B 2 hade 9 procent en spritdrycksandel understigande 30 procent, 26 procent

en andel mellan 30 och 40 procent och 65 procent eu andel överstigande 40

procent. Bland B 3-restaurangerna övervägde än mer avdelningarna med hög

spritdrycksandel. 5 procent av dessa låg under 30 procent, 12 procent mellan

30 och 40 procent, 36 procent mellan 40 och 50 procent och inte mindre

än 47 procent av dessa avdelningar mellan 50 och 60’ procent i andel för spritdrycker

av den sammanlagda omsättningen exklusive vin, starköl och tobak.

Hos de enskilda företagen hade ingen restaurang eu spritdrycksandel överstigande

50 procent.

Flertalet enskilda företag hade eu spritdrycksandel understigande 30 procent.

Av A 1-restaurangerna hade hela 91 procent eu spritdrycksandel understigande

30 procent. Återstoden låg mellan 30 och 40 procent. Av A 2-restaurangerna

hade 63 procent eu spritdrycksandel understigande 30 procent,

32 procent eu spritdrycksandel mellan 30 och 40 procent och 5 procent mellan

40 och 50 procent. Av de enskilda B-restaurangcrna hade 68 procent eu

spritdrycksandel understigande 30 procent av den på ovan angivet sätt beräknade

omsättningen, medan för 19 procent av dessa restauranger andelen låg

mellan 30 och 40 procent och för 13 procent mellan 40 och 50 procent.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 9k år 1957

För fastställande av en gräns för ersättningen på sätt nu angivits finns,

framhåller kommittén, uppenbarligen inga objektiva grunder att falla tillbaka

på. Fixerandet av gränsen måste vara resultatet av en avvägning mellan

nykterhetspolitiska och företagsekonomiska synpunkter. Om gränsen

sättes för högt blir anordningens värde ur nykterhetssynpunkt ringa eller

ingen, om den sättes för lågt kan de ekonomiska olägenheterna för många

företag bli orimligt stora.

Med utgångspunkt från de under oktrojåret 1955/56 rådande förhållandena

och från priserna vid slutet av tredje kvartalet 1956 har kommittén

funnit skäligt att gränsen för den spritomsättning, varå utskänkningsersättning

får utgå, sättes så, att spritomsättningens värde icke får överstiga

30 procent av det sammanlagda värdet av omsättningen av spritdrycker, mat,

alkoholfria drycker och Öl. Dock bör vid bestämmandet av den sistnämnda

summan icke i något fall inräknas värdet av den spritdrycksomsättning som

överstiger värdet av omsättningen av mat, alkoholfria drycker och Öl.

Den nu föreslagna regeln bör enligt kommittén även användas för restauranger

där måltidsfri spritutskänkning enligt Kungl. Maj:ts medgivande

förekommer eller framdeles kan förekomma. Företag, som har en gynnsam

relation för spritomsättningen, får sålunda möjlighet att inom ramen för

kommitténs förslag erhålla ersättning även för den måltidsfria spritutskänkningen.

Kommitténs förslag i fråga om ersättningarnas storlek har främst utformats

under hänsynstagande till två faktorer, nämligen dels det ekonomiska

värde för restaurangföretagen som rusdrycksrättigheterna innebär och dels

de med utskänkningen förenade kostnaderna.

I fråga om utskänkningsrättigheternas ekonomiska

värde erinrar kommittén till att börja med om att rätt till utskänkning kan

erhållas först efter särskild prövning av myndigheterna. Syftet med denna

prövning är att utskänkningsrättigheternas antal, i enlighet med lagstiftningens

intentioner, skall hållas inom gränser, som ur nykterhetssynpunkt

kan anses rimliga.

Resultatet har också, framhåller kommittén, inneburit en betydande stabilitet

i antalet tillstånd, i synnerhet om detta antal ses i relation till folkmängden.

Sålunda var i hela riket antalet fullständiga helårsrättigheter per

en miljon invånare, bortsett från sådana som meddelats klubbar och slutna

sällskap, till och med något mindre vid utgången av tredje kvartalet 1955 än

år 1937 (73 resp. 74). Att genomsnittstalet för hela riket varit ytterst stabilt

innebär emellertid icke att utvecklingen varit lika för städer och landsbygd.

På grund av den betydande inflyttningen till städerna, har relationerna i

förhållande till folkmängden utvecklat sig väsentligt olika. På landsbygden

har sålunda antalet nyssnämnda rättigheter per en miljon invånare från

1937 till 1953 ökat med 81 procent medan utvecklingen i städerna — där det

övervägande antalet rättigheter utövas — medfört en minskning med icke

mindre än 37 procent.

Då det främsta uttrycket för det särskilda värde som ligger i utskänk
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

75

ningsrättigheten är den förändring av gästfrekvensen och därmed av omsättningen

av mat och andra vinstgivande varuslag, som restaurangföretaget

får i och med rätten till utskänkning, har kommittén ansett det vara särskilt

värdefullt att få detta siffermässigt belyst. Kommitténs undersökningar ger

vid handen, att tillstånd att utskänka spritdrycker till allmänheten visat sig

medföra en kraftig ökning av matomsättningen under det första året efter

tillståndets erhållande eller med icke mindre än mellan 50 och 100 procent

i jämförbart penningvärde. Variationerna synes främst betingade av huruvida

utskänkningstillstånd för vin redan tidigare förekommit. Om fullständiga

rättigheter erhölls på en gång blev omsättningsökningen sålunda större,

medan en övergång från enbart vin till fullständiga rättigheter gav en mindre

ökning. Undersökningen visar också att den sålunda ökade omsättningen

kvarstannar på den högre nivån.

De sålunda påpekade indirekta fördelarna av utskänkningsrättigheterna

har — påpekas det — under senare år tenderat att stiga dels genom begränsningen

i antalet utskänkningsrättigheter dels på grund av den med levnadsstandarden

stigande efterfrågan på restaurangföretagens tjänster. I de

nu berörda förhållandena har efter den 1 oktober 1955 enligt kommittén

någon mera väsentlig förändring icke inträtt. Härom anföres följande.

Frågan kan naturligtvis uppställas om nu avgivna omdömen är giltiga

också efter den nya rusdryckslagstiftningens genomförande, med de ändrade

förutsättningar för restaurangföretagens verksamhet som detta inneburit.

I sådant hänseende bör i första hand påpekas, att utskänkningsrättighetens

indirekta värde självfallet varierar från tid till annan, beroende på

det allmänna konjunkturläget, prisförhållanden och andra omständigheter.

Att vissa förskjutningar inträffat i samband med övergången till den nya

ordningen måste därför anses helt naturligt. Kommittén har emellertid genom

sina undersökningar konstaterat att någon mera väsentlig förändring

icke har inträtt i omsättningen av mat och andra vinstgivande varuslag. Eu

avvikelse från denna generella tendens föreligger dock för de allmänna företagens

folkrestauranger, där en stark minskning inträtt. De enskilda företagen

har icke fått någon minskning i sin totala matomsättning och inom

den enskilda sektorns olika prisklasser är det endast B-restaurangerna som

har en något ogynnsam utveckling. Dessa företag svarar emellertid för en

mycket liten del av den totala omsättningen inom den enskilda sektorn.

I sammanhanget bör slutligen icke förbises att de ekonomiska förutsättningarna

för restaurangernas verksamhet på lång sikt måste komma att ytterligare

förbättras, med fortsatt stigande levnadsstandard och ökade ekonomiska

möjligheter till restaurangbesök för allt vidare folkgrupper.

Vad beträffar de med utskänkningen förenade kostnaderna har

kommittén med hjälp av företagsekonomisk expertis företagit en särskild

undersökning rörande restaurangföretagens kostnader och intäkter redovisningsåret

1953. I vad avser undersökningens utförande och resultat torde

få hänvisas till betänkandet s. 127—144. Här må endast återges kommitténs

sammanfattande synpunkter på frågan om vilka kostnader som bör ersättas

genom intäkter på utskänkningen av rusdrycker.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Den fråga som därvid först uppkommer är vilka kostnader som det kan

komma i fråga att en ersättning helt eller delvis skall täcka. Man kan därvid

lämpligen skilja mellan s. k. särkostnadcr och samkostnader. De förra kan

definieras som de särskilda kostnader som skulle bortfalla om utskänkningen

av rusdrycker slopades, respektive de kostnader som skulle tillkomma

om rudrycksutskänkning infördes. De ifrågavarande kostnaderna kan

också anges som den merkostnad som utskänkningen åsamkar de olika

restaurangföretagen. Bokföringsmässigt kan givetvis också samkostnader

hänföras till utskänkningen, dvs. närmast en viss skälig andel av de för hela

företaget gemensamma kostnader som förekommer, vare sig rätt till utskänkning

föreligger eller icke. Någon anledning att ta de senare kostnaderna

i betraktande har emellertid kommittén icke ansett föreligga. 1 den

mån en del av dessa kostnader över huvud taget kan höra ihop med utskänkningen,

måste de anses böra bäras av den indirekta förmån i form av

ökad omsättning som följer med rätten till utskänkning.

Särkostnaderna för utskänkningen kan i första hand uppdelas på kostnader

för personalens arbete — personalsärkostnader och de utgifter i övrigt

som kan betraktas som särkostnader för utskänkningen. Vad beträffar personalsärkostnaderna

kan dessa — såsom också gjorts vid den särkostnadsundersökning

kommittén företagit — lämpligen indelas i fyra grupper med

hänsyn till den personalkategori det är fråga om. Den första omfattar företagsledning

och central förvaltning samt kontorspersonal in. m., den andra

lagermäslare, diversearbetare, diskpersonal, husfruar och husfrubiträden

och den tredje kassörskor, kassabiträden, malsalslärlingar, barmästare och

serveringspersonal. Den fjärde slutligen omfattar endast hovmästare. Genomsnittligt

omfattar personalsärkostnaderna fyra femtedelar och övriga

särkostnader en femtedel av särkostnaderna för utskänkningen. Av personalsärkostnaderna

utgör särkostnaderna för hovmästare i genomsnitt för

samtliga företag 20 procent, varvid dock är att märka att mycket stora variationer

förekommer från företag till företag.

Såsom förut berörts har kommittén uttalat att den framtida ersättningen

bör vara sådan, att någon egentlig vinst icke uppkommer, i varje fall icke

på utskänkningen av de alkoholstarkare rusdryckerna. Ersättningen för utskänkning

av de olika dryckerna bör vidare inbördes vara så avvägd, att

restauratörerna får intresse av att främja en övergång från alkoholstarkare

till alkoholsvagare rusdrycker. Den bör dessutom utformas så att den tar

hänsyn till förändringar i omsättning och kostnader samt verkar rättvist

företagen emellan. Från dessa utgångspunkter och under hänsynstagande

till det ekonomiska värde själva utskänkningsrättigheten innefattar har

kommittén funnit, att den sammanlagda ersättningen för utskänkning av

spritdrycker och vin i stort sett bör täcka samtliga särkostnader för utskänkningen,

med undantag för den del därav som belöper sig på hovmästare. Vad

beträffar kostnaden för hovmästare anmärkes, att denna intimt sammanhänger

med den allmänna service restaurangen lämnar och med företagets

standard över huvud. Kostnader av denna art, som i själva verket återspeglar

de indirekta fördelar som följer med utskänkningsrättigheten, bör icke

täckas genom direkta inkomster på utskänkningen. Någon anledning att ta

hänsyn till hovmästarkostnaden föreligger således enligt kommitténs mening

icke.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

77

Vid avvägningen av kostnadsersättningarnas och vinstmarginalernas

storlek har kommittén sålunda i huvudsak tagit hänsyn endast till de med

utskänkningen förenade särkostnaderna. Någon anledning att i detta sammanhang

beakta också lönsam hetsläget i stort för den berörda delen

av restaurangnäringen anser kommittén icke föreligga.

Det nu berörda spörsmålet togs upp till ingående behandling på ett tidigt

stadium i kommitténs arbete. Härvidlag kom det att stå klart för kommittén

att en sådan undersökning av framför allt den enskilda näringens företag

skulle stöta på utomordentliga svårigheter. Kommittén pekar sålunda

på sådana faktorer som äganderättsförhållanden, näringens struktur, ofullständighet

i bokföringen, kombination av hotell- och restaurangrörelse, goodwillfrågor

in. in. Det väsentliga skälet till att någon lönsamhetsundersökning

icke företogs var emellertid att något annat tänkbart alternativ till en fortsatt

vinstavveckling icke kunde anses föreligga, än att — såsom i direktiven

framhållits — vissa kostnader i samband med utskänkningen skulle

täckas.

De nya förhållanden som föreligger efter den 1 oktober 1955 innebär enligt

kommittén icke sådana förändringar i företagens förhållanden, att det

på grund härav kan anses nödvändigt att göra en lönsamhetsundersökning.

Resultatet av en sådan undersökning skulle i och för sig enligt kommitténs

mening kunna påverka ställningstagandet i fråga om ersättningens storlek.

Kommittén anför i huvudsak följande.

Två omständigheter är därvid i första hand av betydelse. Dessa är:

a) Hur stor den del av totalomsättningen är, för vilken prissättningen är

fri, och om denna minskat starkt i kronor räknat.

b) I vilken relation den föreslagna ersättningen på rusdrycker (sprit och

vin) står, dels till tidigare inkomster på dessa varor och dels i förhållande

till tidigare kvantiteter och de kvantiteter, för vilka den nu skall gälla.

I avseende på det först angivna spörsmålet må anföras följande. De allmänna

företagen har en helt annan omsättningsutveckling och — helt naturligt

av denna anledning — stora anpassningssvårigheter i ekonomiskt

hänseende. Folkrestaurangerna, vilka svarar för huvuddelen av omsättningen,

hade en betydande minskning icke blott i försäljningen av rusdrycker

utan en i det närmaste lika stor minskning i försäljningen av vinstgivande

varor, eller med 32 procent.

I fråga om de enskilda företagen kan däremot konstateras, att dessa efter

den 1 oktober 1955 genomsnittligt sett klarat sig förvånansvärt bra. Underlaget

för den i prissättningshänseende fria delen av omsättningen har, enligt

vad kommitténs undersökningar visat, icke försämrats i nämnvärd grad och

utgjorde under våren 1950 vid enskilda restauranger, tillhörande prisklasserna

A 1, A 2 respektive B, 66,2, 64,6 respektive 61,8 procent av den totala

omsättningen.

När det gäller rusdryckerna, blir företagen för sina inkomster beroende

av de ersättningar och marginaler, som kommer att erhållas, men av stor

betydelse för möjligheterna till inkomstökning blir exempelvis de prisrelationer,

som i framtiden kommer all föreligga mellan sprit och vin. Utöver

den i samband med prissänkningen på lättvin och starkvin samt slopande

av utskänkningsskatten på starkvin beräknade ökningen i vinförsäljningen,

kommer ytterligare omsättningsökning på viner att kunna påräknas genom

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

att vinpriserna icke höjts i samband med den prishöjning på spritdrycker,

som skedde den 5 november 1956.

I övergångsskedet kommer de föreslagna nya ersättningsnormerna att ge

de enskilda företagen en inkomst på de prisreglerade rusdryckerna exklusive

starköl som — med beaktande av beräknad ökning av vinomsättningen

och den utjämningsandel som erhålles på spritdryckerna — blir i det närmaste

lika stor som 1953 års inkomster. Därtill kommer att detta erhålles

på en med cirka 16 procent minskad kvantitet.

Om i förhållande till kvantiteten motsvarande minskning av kostnaderna

erhölls, borde jämförelsetalet för ersättningen i förhållande till 1953 års

inkomst reduceras motsvarande eller med 3,0 miljoner kronor. Detta kan

icke påräknas, men å andra sidan stiger ersättningen — exempelvis vid

ökad vinomsättning — utan att kostnaderna i motsvarande grad ökar. (Mellan

1953 och 1955 ökade vinförsäljningen med 25 procent.)

Med vad sålunda anförts har för de enskilda företagen enligt kommitténs

mening påvisats dels att motiven för en lönsamhetsundersökning av dessa

företag ej kan anses ha blivit starkare efter den 1 oktober 1955 än de var då

kommittén på sin tid beslöt att avstå från en sådan, dels att underlaget för

fri prissättning å andra varor än rusdrycker ej försämrats och dels att de

föreslagna ersätlningsgrunderna ger en ökad inkomst per liter i jämförelse

med kostnader och kvantiteter än vad man hade år 1953.

De allmänna företagen får enligt kommitténs förslag — som för deras del

kombineras med förslag om hävande av det s. k. folkrestaurangmonopolet

— ersättning efter samma grunder som de enskilda. Även om svårigheterna

för de allmänna bolagen torde bli stora under en övergångstid, kan dessa

enligt kommittén ej lösas ersättningsvägen. Det är, framhåller man, i huvudsak

eu fråga om en anpassning och omläggning av verksamheten när det

gäller folkrestaurangerna. Utöver de sålunda anförda omständigheterna

framhåller kommittén, att resultatet av en lönsamhetsundersökning över

huvud knappast skulle kunna inverka på ställningstagandet till ersättningsfrågorna.

Kommittén anför följande.

I princip skulle utfallet — vilket det nu än skulle bli — av en lönsamhetsundersökning

knappast kunna påverka ställningstagandet till den uppgift

kommittén satts att lösa, nämligen i vad mån det kan vara berättigat ur

allmän synpunkt, att på längre sikt restaurangerna erhåller täckning av

kostnaderna för utskänkningen genom särskild ersättning. Resultatet av en

lönsamhetsundersökning skulle överhuvudtaget kunna inverka endast på så

sätt, att man kunde säga sig, att en större del av särkostnaderna skulle täckas

genom ersättning i den mån det allmänna lönsamhetsläget var dåligt. Kommitténs

förslag innebär emellertid, att samtliga personalsärkostnader exklusive

kostnaderna för hovmästare genomsnittligt sett kommer att täckas under

alla omständigheter. För en stor del av restaurangföretagen kommer

därjämte i väsentlig mån även övriga särkostnader att tackas.

Frågan om även andra än de nyss berörda särkostnaderna bör täckas

genom särskild ersättning kan icke^gärna i någon större grad bli beroende

på lönsamhetsläget, då här en rad andra väsentliga svnpunkter måste komma

in. Sålunda måste hänsyn tagas till själva utskänkningsrättighetens

ekonomiska värde — som kommittén i enlighet med direktiven har att taga

i beaktande. I den mån man skall täcka en ändå större del av särkostnaderna

kommer man dessutom i konflikt med den i direktiven understrukna syn
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957 79

punkten, att ersättningen icke får bli sådan att intresset för ökad utskänkning

stimuleras.

Vid avvägningen av ersättningarnas storlek har kommittén — såsom förut

nämnts — utgått från att restauratörernas sammanlagda inkomster av

utskänkningen av spritdrycker och vin i det närmaste skall täcka särkostnaderna

för utskänkningen med undantag för vad som hänför sig till hovmästare.

Vad belräffar beräkningen av särkostnaderna har kommittén baserat denna

på undersökningen rörande 1953 års kostnader samt räknat upp de därvid

erhållna beloppen till 1956 års nivå på grundval av löneindex för manliga

livsmedelsarbetare såvitt avser personalsärkostnaderna och på grundval

av konsumentprisindex såvitt avser övriga särkostnader. I enlighet härmed

skulle de allmänna restaurangernas samtliga särkostnader belöpa sig

till 8,4 miljoner kronor eller 4 kronor 70 öre per liter. Om man frånräknar

hovmästarkostnaden skulle motsvarande belopp uppgå till 7,6 miljoner kronor

respektive 4 kronor 24 öre. För de enskilda företagen skulle de totala

särkostnaderna uppgå till 22,5 miljoner kronor eller 7 kronor 9 öre per

liter och särkostnaderna exklusive hovmästarkostnaden till 18,4 miljoner

kronor eller 5 kronor 79 öre per liter.

Vid beräkningen av restauratörernas inkomster har kommittén utgått

från den utskänkningsvolym för spritdrycker som gäller försäljningsåret

1955/56 men kalkylerat med en viss ökning av utskänkningsvolymen för viner

med hänsyn till de prissänkningar som skulle ske om kommitténs förslag

om maximiprisreglering genomfördes. Volymökningen uppskattas för de

enskilda företagens del till i genomsnitt 11 procent, för de allmänna företagens

till 2 procent. Enligt kalkylen skulle de allmänna företagens inkomster

av spritdrycksutskänkningen — med hänsyn tagen till den föreslagna ersättningsgränsen

— efter övergångsperioden uppgå till 4,8 miljoner kronor eller

3 kronor per liter mot för närvarande 3,4 miljoner kronor respektive 2 kronor

14 öre. Inkomsterna av utskänkningen inklusive vinerna skulle uppgå

till 6,1 miljoner kronor eller 3 kronor 38 öre mot för närvarande 4,3 miljoner

kronor respektive 2 kronor 40 öre.

De enskilda företagens inkomster av spritdrycksutskänkningen skulle enligt

kalkylen uppgå till 8,6 miljoner kronor eller 4 kronor 61 öre per liter.

Dessa företags motsvarande inkomster 1955/56 beräknas till 7,7 miljoner

kronor eller 4 kronor 14 öre per liter. Den sammanlagda inkomsten på spritdrycker

och viner uppskattas bli 18,4 miljoner kronor enligt kommitténs

förslag, motsvarande 5 kronor 53 öre per liter. Inkomsten 1955/56 uppges

till 18,8 miljoner kronor eller 5 kronor 91 öre per liter. För närmare kommentarer

till de nu redovisade kalkylerna torde här få hänvisas till betänkandet

s. 211—229.

Reservanterna accepterar icke de av kommittémajoriteten föreslagna beräkningsgrunderna

för utskänkningsersättningen. Sålunda menar man, alt

eu lönsamhetsundersökning är nödvändig för att ersättningsfrågan skall

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

kunna bedömas på ett allsidigt och objektivt sätt. Den särkostnadsundersökning

som lagts till grund för beräkningen anses icke tillräcklig. Om man

emellertid skall ansluta ersättningen till särkostnaderna, bör i dessa inkluderas

bland annat kostnaden för hovmästare. Reservanterna har gjort viss

omräkning av kommitténs siffror och kommit fram till att särkostnaderna

per liter skulle uppgå till genomsnittligt 8 kronor, för vilket belopp man önskar

full täckning, motsvarande 28 procent av nuvarande utminuteringspris

och närmare 35 procent av utminuteringspriset före höjningen i november

1956. Slutligen har reservanterna kritiserat reglerna för ersättningsbegränsningen

och anser att densamma bör bestämmas till 40 procent av värdet av

hela omsättningen, inklusive vin och starköl. Detta innebär att också värdet

av den spritomsättning som överstiger värdet av övrig omsättning får medtagas

vid gränsens fastställande.

Remissyttranden

Kommitléförslaget tillstyrkes eller lämnas utan erinran av länsstyrelsen

i Kalmar län, länsnykterhetsnämnden i Östergötlands län, Kooperativa förbundet

och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Landsorganisationen rekommenderar största försiktighet vid bestämmandet

av ersättningens storlek och kan i och för sig icke tillstyrka kommittémajoritetens

förslag men föredrar likväl detta framför reservanternas längre

gående yrkanden.

Av de i ärendet hörda nykterhetsorganisationerna förklarar flertalet att

de helst skulle se att 1937 års vinstavvecklingsplan fullföljdes men förordar

i andra hand en ersättning på 8 procent av utskänkningspriset.

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jämtlands

och Västmanlands län, länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län,

Svenska turisltrafikförbundet och Stockholms handelskammare hävdar att

ersättningen tillmätts för snävt med hänsyn till de krav på restaurangbranschens

bärkraft som måste ställas. För att närmare fastställa ersättningens

storlek erfordras emellertid enligt dessa yttranden nya kostnadsoch

lönsamhetsundersökningar. Länsnykterhetsnämnden i Stockholms län

önskar utan att närmare precisera sin ståndpunkt en bättre ersättning än

enligt kommitténs förslag.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län, Sveriges centrala restaurangaktiebolag,

Aktiebolaget Trafikrestauranger, Sveriges hotell- och restaurantförbund,

Sverges hotell- och restaurangpersonals förbund, Tjänstemannaförbundet

för hotell och restauranger och Svenska turisthotellens riksförbund

önskar i första hand, att en lönsamhetsundersökning företas innan

ersättningens storlek fastställes, men ansluter sig i andra hand i huvudsak

till reservanternas förslag om högre ersättning. Av de nu nämnda remissinstanserna

yrkar dock Sveriges hotell- och restauranlförbund en något högre

ersättning.

Kontrollstyrelsen och Nya systemaktiebolaget godtar i huvudsak kom
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

mitténs beräkningsgrunder men föreslår att ersättningen höjes till omkring

25 procent av det utminuteringspris som gällde före de senast vidtagna prishöjningarna.

Kooperativa förbundet anser att det av kommittén föreslagna nya systemet

med statlig prissättning och en procentuell ersättning för kostnaderna

för utskänkningen ger tillräckliga förutsättningar åt välskötta restaurangföretag

att bedriva sin rörelse utan att i övervägande grad stödja den på

spritutskänkningen. Förbundet understryker, att restaurangföretag med utskänkningsrättigheter

enligt ekonomiskt betraktelsesätt är att anse som monopolföretag,

och anför i övrigt följande.

De till Kooperativa förbundet anslutna lokala konsumtionsföreningarna

har i stor utsträckning öppnat restauranger i rationella, prisbilliga och

trivsamma former, vilka utan tvivel gjort en god insats till främjande av

folknykterheten. Den verksamma konkurrens, som dessa, i större städer

men även i tätorter på landsbygden, berett de med fullständiga spritutskänkningsrättigheter

försedda restaurangerna på respektive orter, har

också bidragit till att hålla måltidspriserna nere och att förmå de konkurrerande

företagen att igångsätta en allmän rationalisering och kostnadsminskning.

Det torde vara tämligen obestridligt, att många av de med utskänkningsrättigheter

arbetande restaurangerna — särskilt de med ensamrätt

i en stad eller ett samhälle — ofta utnyttjat de särskilda lockelser till

besök, som spriträttigheterna innebär, till att hålla onödigt höga måltidspriser,

varigenom också eggelsen till kostnadssänkning och anpassning

till moderna restaurangformer bortfallit. Genom den av kommittén föreslagna

begränsningen av spritvinsten till måttliga belopp, dock sådana, att

den inte motverkar en anpassning av här angiven art, torde strävandena

till en sådan modernisering av restauranger och restaurangliv, som inte

ser huvudmålet för ett restaurangbesök i själva spritförtäringen, komma

att ytterligare främjas.

Den av utredningen föreslagna spritdrycksersättningen synes enligt Riksförbundet

Landsbygdens folk vara väl avvägd med hänsyn dels till nödvändigheten

att inte på ett olämpligt sätt stimulera alkoholkonsumtionen och

dels till värdet av att restaurangerna kan ges sådan standard, att de på ett

för allmänheten tillfredsställande sätt fyller sin viktiga funktion.

Länsstyrelsen i Kalmar lån erinrar om att utskänkningen i och för sig

innefattar en förmån för innehavaren vid sidan av den direkta vinst, som

åtföljer utskänkningen. Därest en revision av de nu gällande reglerna för

utskänkningsvinstens avvecklande, på sätt i direktiven för kommittén uttalats,

synes böra genomföras, har länsstyrelsen för sin del intet att invända

mot kommitténs förslag i denna punkt.

Landsorganisationen uttalar inledningsvis, att det föreliggande betänkandet

huvudsakligen utgör eu näringspolitisk utredning. Organisationen har

därför inte i detta sammanhang tagit upp någon nykterhetspolitisk diskussion

utan utgår härvidlag från den bedömning som kommitténs majoritet

gjort. Allmänt sett utgör lagstiftningen — framhålles det — en ram inom

6 llihang till riksdagens protokoll 19.r>7. 1 samt. Nr 94

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

vilken företagsamheten har att verka. Ur denna synpunkt är skillnaden

mindre väsentlig om en lagstiftning, som anses försämra lönsamheten för

företagen, är av socialpolitisk eller nykterhetspolitisk karaktär. Företagen

skulle ju också kunna begära kompensation för merkostnader, som anses

förorsakade genom sociallagstiftning, men något sådant brukar inte förekomma.

Landsorganisationen utvecklar sina allmänna synpunkter sålunda.

Frågan om ersättning åt restaurangnäringen för kostnader i samband med

spritserveringen har också en arbetsmarknadspolitisk och allmänekonomisk

aspekt. Svårigheterna för många restauranger har ökat till följd av minskad

besöksfrekvens och omsättning sedan nyorienteringen av nykterhetspolitiken

hösten 1955. Reservanterna menar nu att restaurangnäringen måste

kompenseras härför med den motiveringen att särkostnaderna för spritserveringen

som stigit till följd av omsättningsminskning — »måste betraktas

som fasta kostnader, vilka icke kunna anpassas efter den inträdda volymMed

hänsyn till att särkostnaderna enligt reservanternas egna

beräkningar till mer än 80 % utgöres av personalkostnader (inkl. diskkostnader)

är det emellertid här enligt vedertagen terminologi snarare fråga om

rörliga kostnader. Det är uppenbart att personalstyrkan vid restauranger

liksom inom varje annan näringsgren vid minskad omsättning på litet längre

sikt inte bara kan utan också bör skäras ned och på rimliga villkor beredas

annat arbete.

För att styrka behovet av bättre kompensation för restaurangnäringen än

enligt majoritetens förslag yrkar reservanterna på en räntabilitetsundersökmng

avseende året 1/10 1955—30/9 1956, alltså den period som kännetecknas

av betydande omsättningsminskning. Syftet med en sådan utredning kan

endast vara att visa att näringen inte erhåller »rimlig» täckning för sina kostnader

vid rådande efterfråge- och utbudsförhållanden. En sådan kostnadstäckning

skulle emellertid göra det onödigt för näringen som helhet att skåra

ned sin kapacitet och sålunda anpassa denna till den lägre efterfrågan på

spritrestaurangernas tjänster, som måhända även på längre sikt blir en konsekvens

av övergången till fri utminutering. Detta efterfrågebortfall kan visserligen

så småningom komma att kompenseras av stigande efterfrågan genom

t. ex. familjemåltider ute, vilket åtminstone inte enbart gäller spritrestauranger.

Under överskådlig framtid har vi emellertid att räkna med en relativt

svag efterfrågeutveckling på restaurangområdet.

LO vill här framhålla att det inte får anses åligga samhället att garantera

en enskild näringsgren full sysselsättning och »normal» lönsamhet. Samhällets

uppgift är i stället att sörja för att det finns ett tillräckligt stort totalantal

arbetstillfällen, och det är därvid arbetsmarknadspolitikens uppgift att

se till att arbetskraft inom tillbakagående eller stagnerande näringar bereds

arbete på andra områden, vilket i sista hand gör det möjligt att skaffa

arbetskraft för expanderande näringar.

Mot bakgrund av de salunda anförda synpunkterna finner Landsorganisationen

en offentlig lönsamhetsutredning för restaurangnäringen som underlag

för stödåtgärder i och för sig onödig. Sådana undersökningar kan dock —

påpekas det^— ha sitt berättigande som ett led i åtgärder från samhällets

sida för att åstadkomma en effektivisering inom vederbörande bransch. Vad

beträffar frågan om ersättning för de med spritutskänkning förenade kostnaderna

rekommenderar Landsorganisationen största försiktighet.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 1957

83

LO har inte funnit skäl att i detalj söka bedöma majoritetens förslag

angående särkostnadsersättning. Det förefaller emellertid LO som om det

skulle vara ologiskt att ge sådan ersättning samtidigt som man bibehåller

utskänkningsskatten. Enligt reservanternas mening skulle ju borttagandet

av skatten gynna restaurangföretagen avsevärt och på två vägar. Det skulle

å ena sidan öka omsättningen — obetydligt enligt majoriteten, mer enligt

reservanterna — och å andra sidan gynna restaurangerna i konkurrensen

med »fria» festvåningar och liknande lokaler. Om man av nykterhetspolitiska

skäl föredrar subventionsåtgärder framför att avskaffa utskänkningsskatten,

kan man emellertid inte undslippa omfattande och osäkra räntabilitetsundersökningar

för att söka konstatera om man ej subventionerar för

mycket. LO kan med hänsyn härtill i och för sig inte tillstyrka majoritetens

förslag till ersättning för särkostnader men föredrar likväl detta framför

reservanternas längre gående förslag.

De i ärendet hörda nykterhetsorganisationerna understryker att de indirekta

ekonomiska fördelar som tillföres reslauratörerna genom utskänkningsrättigheternas

monopolvärde måste beaktas vid avvägningen av ersättningens

storlek. Då kommittén icke närmare utrett storleken av detta monopolvärde,

påyrkas i några av yttrandena en särskild lönsamhetsundersökning

som skulle ge säkrare hållpunkter för ersättningsfrågans lösning. I ett

par yttranden ifrågasättes införandet av särskilda licensavgifter för utskänkningsrättigheterna.

I nu berörda frågor uttalar Nationnltemplarorden i huvudsak följande.

Kommittén har visat, att denna omsättning av andra varor vid förvärvet

av fullständiga rättigheter genomsnittligt sett fördubblas. Kommittén har

emellertid inte ansett sig kunna göra en beräkning av den genom denna omsättningsökning

uppkomna vinstökningen och därigenom skapa en erforderlig

grundval för jämförelse med de av kommittén beräknade särkostnaderna

för utskänkningen. Det framgår emellertid som sannolikt att denna indirekta

vinst — genomsnittligt sett — mer än väl uppväger nämnda särkostnader.

Är detta riktigt är den verkliga frågeställningen för en statsmakt, som

är obenägen att även i fortsättningen skänka bort det ekonomiska utbyte av

monopolkaraktär, som hittills blivit följden av den av nykterbetspolitiska

skäl vidtagna konkurrensbegränsningen, ingalunda att ge ersättning för en

tjänst utan att påkalla ett monopolvinsten utjämnande vederlag för förmånen

att utskänka spritdrycker. I åtskilliga länder förekommer också i detta syfte

en särskild licensavgift. Föredömligt utformad har den varit i Belgien.

I samma mån, som antalet rusdrycksrestauranger icke är större, än vad

som ur driftsekonomisk synpunkt är försvarligt, kommer dessa restauranger

i sin konkurrens med restauranger utan rusdrycksutskänkning att vara tillförsäkrade

ett utpräglat försprång.

Härpå bar erfarenheten också efter 1054 givit belägg. Nämnda års riksdag

beslöt att ställa ett anslag på 500 000 kronor till förfogande för beviljande

av understöd till inrättande av alkoholfria restauranger. Hittills bar detta

anslag icke till någon del tagits i anspråk, detta uppenbarligen därför, att

konkurrensläget med spritrestaurangerna till följd av deras nyss berörda

förmånsställning är alltför ogynnsamt. Denna sida av ersättningsspörsmålet

bar alldeles lämnats ur sikte av kommittén. Det är angeläget att den blir

föremål för övervägande innan beslut fattas.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

Sveriges nykterhetsvånners landsförbund, 10GT och De kristna samfundens

nykterhetsrörelse uttalar att de helst skulle se att vinstavvecklingen enligt

1937 års beslut fullföljdes. Därest så icke skulle anses lämpligt, tillstyrkes

det av kommittén förordade systemet med den ändringen att ersättningen —

med hänsyn till utskänkningsrättigheternas indirekta fördelar — sättes till

högst 8 procent av utskänkningsvärdet vid den prisnivå som rådde den 1

oktober 1956.

I flertalet av de yttranden som i huvudsak går på kommittéreservanternas

linje hävdas att utskänkningsrättigheternas monopolvärde — i varje

fall till allra största delen — försvunnit efter restriktionssystemets slopande

den 1 oktober 1955.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför sålunda följande.

Det förhållandet att spritdrycker sedan den 1 oktober 1955 kan köpas av

praktiskt taget alla vuxna personer och i obegränsade kvantiteter har sålunda

medfört, att ett viktigt motiv — för mången det viktigaste — till restaurangbesök

numera bortfallit. Det måste vara uppenbart att detta i betydlig

grad har inverkat på restaurangernas gästfrekvens och på omsättningen av

vinstgivande försäljningsvaror. De undersökningar som kommittén företagit

för att belysa omsättningsförhållandena och gästfrekvensen före och efter

reformens genomförande och som tyder på motsatsen, synes icke böra tillmätas

något avgörande bevisvärde i detta hänseende. Vidare har tillståndsrestaurangernas

tidigare monopolställning när det gäller att utom hemmen

anordna festligheter, där rusdrycker är avsedda att förtäras, länge varit rubbad

genom förekomsten av talrika privata festvåningar och andra samlingslokaler,

som åtager sig dylika arrangemang. Dylika tillställningar har efter

spritens frisläppande i allt större omfattning kommit att förläggas till nyssnämnda

slag av lokaler i stället för som tidigare till rusdrycksrestauranger.

Genom tillkomsten av möjligheten för festvåningar etc. att enligt 33 § snabbt

erhålla rätt till tillfällig utskänkning till slutna sällskap, har tillståndsrestaurangernas

monopolställning ytterligare genombrutits, vilket för framtiden

troligen kommer att få stor betydelse om planerade och här föreslagna åtgärder

för denna utskänkningsforms popularisering genomföres. Den exklusivitet

som tidigare varit karakteristisk för ett utskänkningstillstånd genom

olika myndigheters särskilda prövning och genom kommunernas vetorätt,

har sålunda i viktiga avseenden eliminerats genom tillkomsten av 33 §.

Vidare må här erinras om möjligheten att statsmakterna kan komma att

besluta om måltidstvångets upphävande vid utskänkning av spritdrycker

och starköl, varigenom ytterligare en betydelsefull del av ett utskänkningstillstånds

indirekta värde skulle försvinna. Av det anförda framgår, att ett

utskänkningstillstånds värde visserligen är obestridligt för många restauranger,

men att det finns omständigheter som bidrager till, att detta värde

i vissa avseenden på senare tid undergått en betydande försämring.

Sveriges hotell- och restaurantförbund anför bland annat följande.

Det värde, som en restaurang i dag kan ha utöver de materiella tillgångarna,

ligger i den goodwill, som god skötsel, skicklig personal, bra lokaler,

gott läge o. dyl. kan innebära. Att de flesta av nu befintliga restauranger med

spritutskänkningsrättigheter icke under i övrigt oförändrade förhållanden

skulle kunna drivas utan dylika rättigheter motsäger självfallet ej detta förhållande.

Dessa restauranger ha inrättats för en serviceverksamhet, vari bl. a.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

85

som en väsentlig del ingår tillhandahållande av vin och spritdrycker, och

i sin verksamhet anpassat sig efter föreliggande behov och gällande lagstiftning.

Det är i detta avseende ingen skillnad mellan restaurangföretag

och andra affärsföretag.

I nyssnämnda yttrande liksom i åtskilliga andra framhålles att kommitténs

undersökning rörande utskänkningsrättigheternas indirekta fördelar

hänför sig till tiden före den 1 oktober 1955 och därför inte har något bevisvärde

i den nuvarande situationen. Undersökningen anses också i övrigt ha

ringa värde då den endast berört omsättningen och icke lönsamheten.

De krav på en allmän lönsamhetsundersökning eller förnyade

kostnadsberäkningar som framställts grundas på önskemålet att den framtida

ersättningen skall ge reell täckning för de med utskänkningen förenade

kostnaderna. Härvidlag anses kommitténs utredningar icke ge tillfredsställande

underlag för en bedömning.

Sålunda framhåller exempelvis överståthållaråmbetet, att den ovisshet som

i allmänhet är förknippad med kostnadskalkyler och prognoser för framtiden

i förevarande fall förstärkes av den mot förslagets väsentliga delar samfällda

reaktionen från restauratörernas och restaurangpersonalens sida.

Länsstyrelsen i Östergötlands län erinrar om att kommitténs särkostnadsundersökning

hänför sig till tiden före den 1 oktober 1953. De väsentliga

förändringar i restaurangnäringens förhållanden, som därefter inträtt, motiverar

enligt länsstyrelsens mening nya undersökningar.

Beträffande de av kommittén verkställda kostnadsberäkningarna

framhålles i åtskilliga av de nu åsyftade yttrandena att dessa gjorts i

underkant. Därjämte hävdas, att i varje fall samtliga särkostnader bör täckas

av ersättningen, i några fall också att viss del av samkostnaderna bör

inräknas i kalkylen.

I flertalet yttranden yrkas, att restauratörerna skall erhålla täckning för

hovmästarkostnaden.

Sålunda kan Sveriges centrala restaur ang aktiebolag icke finna, att kommittén

anfört något hållbart skäl för borträknande av denna post. Den beskrivning

av en hovmästares funktioner och anledningen till att hovmästare

anställes, som kommittén lämnar, motsvarar enligt bolaget i varje fall

föga förhållandena på bolagets område, där hovmästarnas uppgifter till

mycket stor del betingas av utskänkningen och hovmästarna utgör ett nödvändigt

led i övervakningen av denna. På folkrestaurangerna bildar de i viss

mån ett alternativ till ordningsvakter och får ersätta dessa, när systembolaget

icke kunnat tillhandahålla ordningsvakter i erforderlig utsträckning.

Tjänstemannaförbundet för hotell och restauranger anför beträffande hovmästarkostnaden

följande.

De uppgifter som kommittén lämnat beträffande särkostnadsersättningarna

ha vi granskat, och därvid stannat särskilt inför eu punkt, nämligen

att man gör gällande att hovmästarlönerna endast till en ringa del på restaurangerna

av högre klass skulle hänföra sig till sådana kostnader som sam
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

manhänga med utskänkningen. Vi dela icke denna uppfattning. Visserligen

är det riktigt att på restauranger av lägre klass, hovmästarnas uppgift att

övervaka utskänkningsbestämmelsernas efterlevnad varit av större omfattning

än på restaurangerna av högre klass. På de senare ha emellertid andra

arbetsuppgifter tillkommit för hovmästarnas del som nära sammanhänga

med utskänkningsförhållandena, nämligen skyldigheten att stå till tjänst

med råd och anvisningar till gäster beträffande val av vin och spirituösa,

vilket är en betydelsefull uppgift på en dylik restaurang. Dessutom kräver

det rikhaltigare sortimentet av viner i högre prislägen en övervakning som

endast hovmästaren kan skänka, om serveringen skall ge det rätta utbytet

av restaurangbesöket i detta avseende. Vi hävdar sålunda, att särkostnadsberäkningen

måste inkludera den del av hovmästarelönen som rimligen kan

anses hänföra sig till utskänkningen. Detta gäller samtliga typer av restauranger.

Sveriges hotell- och restaurantförbund hävdar, att också andra kostnader

bör beaktas än dem kommitténs ersättningsförslag grundas på, varvid

speciellt hänvisas till branschens dåliga lönsainhetsläge. Sålunda anses det

motiverat, att visst bidrag också ges för samkostnaderna. Beträffande särkostnaderna

yrkas att — förutom hovmästarkostnaden — också de kostnader

för den högre lön som enligt kollektivavtal utgår för vissa personalkategorier

vid restauranger med spritutskänkning samt viss del av musikkostnaderna

skall ersättas. Härjämte anses kommitténs omräkning av kostnaderna

för år 1953 till år 1956 vara felaktig i två hänseenden. Sålunda borde enligt

förbundet löneökningarna ha beräknats efter de faktiska förändringarna

i restaurangfacket och icke efter index för livsmedelsarbetarlönerna.

Dessutom hävdar förbundet, att man vid en uppräkning av 1953 års kostnader

till 1956 års nivå måste ta hänsyn till att de förra hänför sig till en

avsevärt större utskänkningsvolym än den nuvarande. Vid en nedgång i omsättningen

sjunker kostnaderna — framhålles det — i långsammare takt än

omsättningsminskningen. De kostnader det här är fråga om är enligt förbundet

så föga anpassningsbara, att de i realiteten kan betraktas som fasta.

På grund av nu anförda omständigheter anser förbundet att ersättningen

bör beräknas till 20 procent av nu gällande utminuteringspris. Ersättningen

bör emellertid enligt förbundet differentieras efter olika typer av restauranger

så att den göres progressiv i förhållande till varornas kvalitet, då

det icke kan anses rimligt att alla restauranger skall arbeta med samma ersättning

oberoende av kostnaderna.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag kommer efter likartade beräkningsgrunder

fram till ett krav på ersättning för utskänkningen av spritdrycker

med 7 kronor per liter.

Såsom förut nämnts föreslår kontrollstyrelsen och Nya systemaktiebolaget

att den av utskänkningsvinstkommiltén föreslagna ersättningen för utskänkning

av spritdrycker höjes från drygt 20 procent till omkring 25 procent

av utminuteringspriset före den 5 november 1956. Höjningen motiveras

med att ersättningen bör ge täckning jämväl för hovmästarkostnaden.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

87

Båda remissinstanserna avstyrker det från restaurangnäringens sida framförda

yrkandet om en allmän lönsamhetsundersökning.

Nya systemaktiebolaget framhåller att om restaurangerna erhåller en ersättning,

som täcker de totala särkostnaderna för utskänkningen, något reellt

motiv för en höjning av matpriserna knappast kan föreligga. Detta skulle

i så fall endast gälla om hittillsvarande utskänkningsersättning varit så

stor, att den givit ett överskott, vilket begagnats till subventionering av övriga

varor i rörelsen. I övrigt påpekas bland annat att de föreslagna ersättningsbeloppen

gäller vid nuvarande genomsnittliga relation mellan spritoch

matomsättning. I den mån de restauranger, som nu har en ogynnsam dylig

relation, förbättrar denna till mindre spritdrycksutskänkning och högre

annan omsättning, kommer ersättningsbeloppen att stiga. Dessutom kommer

en förskjutning i rusdrycksutskänkningen till förmån för vinerna att

medföra ökade intäkter, eftersom vinmarginalerna ger bättre kostnadstäckning

än spritersättningen. Att en dylik omställning — utan den åsyftade prishöjningen

— till förbättrade relationer mellan sprit- och matomsättning

samt ökad vinutskänkning är fullt möjlig, har, framhåller bolaget, visats

vid ett flertal av restaurangbolagens omdanade restauranger. Slutligen

erinras om att man, för att kunna ge rätta proportioner åt ersättningsfrågan

bör betänka, att den största kostnadsposten — serveringspersonalens

kontanta arbetslön — icke betalas av restauratören utan täckes genom av

gästerna uttagna servisavgifter.

Kontrollstyrelsen anför följande.

En dylik undersökning skulle utan tvivel bli mycket omfattande och tidsödande

samt kräva betydande kostnader. Värdet av en lönsamhetsundersökning

såsom underlag för bedömningen av restaurangernas rusdrycksersättning

torde få anses vara diskutabelt. Oavsett dessa förhållanden synes det

angeläget — icke minst med hänsyn till de klagomål som från restaurangnäringens

sida framförts angående den aktuella ekonomiska situationen —- att en reglering av rusdrycksutskänkningens ekonomi kommer till stånd

utan dröjsmål. Att i nuvarande läge igångsätta den ifrågasatta undersökningen

skulle innebära att den avsedda regleringen komme alt uppskjutas

för avsevärd tid framåt.

Beträffande den av utskänkningsvinstkommittén föreslagna ersättningsgränsen

har flertalet remissinstanser icke gjort mera ingående

kommentarer.

Nya systemaktiebolagct, som ansluter sig till kommitténs förslag på förevarande

punkt, anför följande.

Det synes icke föreligga anledning att tillstyrka reservanternas krav på

ändring av omsättningstaket, då betydelsen av detta i icke ringa mån motverkas

av den av bolaget föreslagna ersättningshöjningcn. Härtill kan anmärkas,

att den av kommittén föreslagna gränsen, 30 procent, nära sammanfaller

med genomsnittssiffran för samtliga restaurangföretag, 31,2 procent.

I sistnämnda siffra ingår emellertid folkrestaurangerna, vilka av lättförstådda

skäl bör bedömas i särskild ordning. Om hänsyn lages endast till de

enskilda restaurangföretagen, kominer ca 70 procent icke att beröras av ornsältningstaket.

Reservanternas förslag om elt 40-procentigt omsättningstak

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

skulle medföra, att endast 5,5 procent av de enskilda restaurangerna kom i

kontakt med detta. Om man överhuvudtaget skall ha något omsättningstak,

bör detta givetvis sättas så, att det får praktisk betydelse.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att gränsen satts lägre än vad skälig

hänsyn till restaurangnäringen — särskilt de prisbilliga restaurangerna —

synes föranleda. Det finns enligt länsstyrelsen risk för att kostnaderna för

spritutskänkningen till en del kan komma att övervältras på maten, vilket

ur olika synpunkter anses betänkligt. Länsstyrelsen anser det för övrigt

möjligt att man vid en närmare analys kan finna en enklare och något mer

rättvis konstruktion. Länsstyrelsen i Västmanlands län gör ett liknande uttalande.

Statskontoret anser det angeläget att ersättningen icke bestämmes så, att

restauratörerna finner sig nödsakade att höja priset för mat in. m. för att

kompensera sig för kostnader för spritutskänkningen.

Kontrollstyrelsen finner skäligt att den ifrågavarande ersättningsgränsen

höjes till 35 procent. Förslaget att hänsyn inte skall tagas till den spritomsättning

som överstiger omsättningen av mat, alkoholfria drycker och Öl tillstyrkes

däremot av styrelsen. Styrelsen framhåller att en ersättningsgräns

av föreslagen typ innebär en ur principiella synpunkter effektiv motvikt

mot intresset av ökad utskänkning men erinrar samtidigt om att metoden

är förbunden med vissa olägenheter. Styrelsen anför i huvudsak följande.

Om, på sätt kommittén föreslagit, den ersättningsberättigade delen av

spritdrycksutskänkningen för alla företag begränsas till 30 procent av den

sammanlagda omsättningen av spritdrycker, mat, alkoholfria drycker och

Öl, kommer omsättningstaket att särskilt hårt drabba de företag som håller

låga matpriser, d. v. s. i första hand de allmänna restaurangerna. Ä andra

sidan må framhållas, att omsättningstaket får betydelse även därigenom, att

det stimulerar till åtgärder för att förbättra sprit-matrelationen.

Kontrollstyrelsen delar kommitténs uppfattning rörande behovet av någon

form av reglering, varigenom restauratörens ersättning förhindras att

automatiskt öka med stigande spritutskänkning. Med hänsyn till de nackdelar

— även av administrativ art — som otvivelaktigt är förenade med ett

»omsättningstak», har styrelsen övervägt, om man icke kan nå det avsedda

syftet på annat sätt, t. ex. genom att fastställa en lägre ersättning för

egentligt brännvin och i gengäld en högre ersättning för andra spritdrycker.

Genom ett sådant system skulle man bl. a. vinna den fördelen, att en restaurang

icke får sin ersättning minskad därför att den håller låga priser på

mat och andra varor än rusdrycker. Marginalen på övriga spritdrycker skulle

i princip ej göras större än att den uppväger den uteblivna kostnadstäckningen

i fråga om det egentliga brännvinet.

En förutsättning för den sålunda antydda lösningen är likväl, att den

föreslagna nedsättningen av utskänkningspriserna i förening med de höjda

ersättningarna för utskänkningen icke tenderar att allt för mycket öka utskänkningen

av spritdrycker på bekostnad av omsättningen av andra varor.

Det eventuella slopandet av måltidstvånget bör även beaktas i sammanhanget.

Kontrollstyrelsen anser därför försiktigheten bjuda, att det av kommittén

föreslagna omsättningstaket i brist på bättre alternativ tills vidare kommer

till användning.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

De remissinstanser, som representerar restaurangnäringen har anslutit

sig till kommittéreservanternas yrkanden om ersättningsgränsen.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag framhåller att kommittén genom

att anknyta ersättningsgränsen till matomsättningen — vilken icke gärna

kan mätas annat än i penningar — infört ett incitament till prishöjningar

på varuslagen utanför rusdrycksområdet och ett moment av »straffskärpning»

för den som håller låga måltidspriser genom att denne får betala en

större del av sina särkostnader för spritutskänkningen, än vad företag med

högre måltidspriser behöver göra. Detta förhållande innebär enligt centralbolaget

särskilt för de allmänna företagen — med deras låga prissättning

på mat — en allvarlig belastning. Ett speciellt problem erbjuder i detta

sammanhang, påpekar bolaget, frågan om måltidstvångets fortsatta bibehållande

och den återverkan en ändring av måltidstvångsreglerna kan få

på nu diskuterade förhållanden. Då måltidstvångets bortfallande så småningom

måste antagas medföra en ökning av spritandelen i omsättningen är

det enligt bolaget nödvändigt att samtidigt jämka ersättningen uppåt så att

rimlig kostnadstäckning erhålles också vid måltidsfri utskänkning. Kommittéreservanternas

yrkande att omsättningen av vin och starköl skall medräknas

vid ersättningsgränsens fastställande anser bolaget väl motiverat.

Ökad omsättning av dessa drycker — vilkas konkurrensförmåga gentemot

spritdryckerna man särskilt vill utnyttja — skulle annars medföra en vinstbeskattning

för företagen.

Likartade synpunkter anföres av Sveriges hotell- och restaurantförbund.

Takkonstruktionen är i olika avseenden otillfredsställande. Vad man först

fäster sig vid är, att den verkar prisdrivande. Det gynnar företag med höga

priser på »övriga varor», missgynnar företag med låga priser. Detta förhållande

kan tänkas föranleda en restauratör till prishöjning enbart för att

få en bättre relation mellan spritdrycker och övriga varor. Likaså blir självfallet

en restauratör, som vill göra en i och för sig motiverad prissänkning

på mat, betänksam, då han finner, att den kan komma att medföra ersättningsreducering.

Man ställer sig även frågan om takets verkningar vid måltidsfri utskänkning,

som ju möjligen kan bli mera allmänt förekommande i en nära framtid.

Hela konstruktionen vilar på att normalrelationen mellan sprit och mat

m. m. är 30: 70. Vid måltidsfri utskänkning kan ju en helt annan relation

bli den vanliga. Med en ringa servering av mat m. m. samt med takets begränsande

effekt på spritdrycksersättningen torde möjlighet till kostnadstäckning

vara utesluten. Taket skulle sålunda med andra ord i praktiken

omöjliggöra den måltidsfria utskänkningen.

Konstruktionen med omsättningstak är sålunda i hög grad diskutabel, och

vi se helst, att densamma slopas. Det borde vara möjligt att finna någon

enklare väg, som förhindrar, att restauratörerna få intresse av ökad försäljning

av spritdrycker. Skall konstruktionen accepteras, anse vi nödvändigt,

att taket sättes så högt, att huvudparten av företagen med nuvarande relation

mellan spritdrycker och »övriga varor» faller under detsamma och att

man sålunda i största möjliga omfattning undviker en situation, där frågan

om prisändringar å »övriga varor» i viss mån blir beroende av takets verkningar.

Genom att, som reservanterna föreslagit, höja taket till 40 % samt

slopa stoppregeln och i andra jämförelseledet medtaga även vin och stark
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

Öl, torde man till stor del kunna undgå de berörda olägenheterna. Medtagande

av vin och starköl kan även antagas öka restauratörens intresse att sälja

dessa drycker och sålunda verka till förmån för den nykterhetspolitiska

målsättningen om övergång från starkare till svagare drycker.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter om icke restauratörernas ersättning

skulle kunna bestämmas enligt en enklare, mer summarisk metod än den

föreslagna. Tillräcklig restriktivitet i fråga om ersättningens storlek borde

enligt ämbetsverket kunna motverka det alltför starka ekonomiska intresse

av ökad utskänkning från restauratörernas sida, som kommittén velat eliminera

genom anknytningen av ersättningen till matomsättningen.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag hemställer att övergångstiden, såvitt

avser bolagets övertagande av kostnaderna för ordningsvakterna, måtte

utsträckas från 5 till 10 år.

Departem entschef en

En av de ledande grundsatserna i svensk nykterhetspolitik har av ålder

varit att enskilt vinstintresse inte skall få göra sig gällande vid försäljning

av rusdrycker till allmänheten. På utskänkningens område har denna princip

tagit sig uttryck i det s. k. vinstkvantitetssystemet. Detta innebär, att de

enskilda restauratörerna endast får ta ut vinst på en i förväg bestämd kvantitet

spritdrycker. Vinstkvantiteterna har enligt beslut av 1937 års riksdag

successivt nedskrivits med 1/25 per år. De allmänna restaurangföretagen

har efter likartade principer erhållit särskild ersättning för kostnader i

samband med spritutskänkningen. Dessa kostnadsersättningar har genomgående

legat på en betydligt lägre nivå än de belopp som tillförts de enskilda

restauratörerna. Nedskrivningen av vinstbelopp och kostnadsersättningar

har provisoriskt stoppats genom beslut av 1956 års riksdag.

Av kommitténs undersökningar framgår, att restauratörerna för närvarande

genomsnittligt inte tillnärmelsevis erhåller gottgörelse för de med

spritutskänkningen förbundna direkta omkostnaderna. De gemensamma

kostnaderna för rörelsen liksom företagarvinsten får i sin helhet läggas på

andra varuslag än spritdrycker.

Vinstbegränsningarna har verkat synnerligen ojämnt. De belopp som tillföres

de allmänna företagen är sålunda som redan nämnts betydligt lägre

än vinstbeloppen för de enskilda. Även de enskilda företagen emellan föreligger

betydande olikheter, vilket, såsom kommittén påpekat, är till betydande

nackdel för de progressiva och välskötta företagen.

Vid 1937 års riksdagsbeslut förutsattes, att en omprövning av ersättningsfrågorna

skulle äga rum mot slutet av vinstnedskrivningsperioden. Det förut

anförda torde ge vid handen, att tiden nu är inne för en sådan omprövning.

Innan jag gar närmare in på de här avsedda frågorna får jag erinra om

Jag i det föregående biträtt ett förslag av utskänkningsvinstkommittén

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 ur 1957

91

att hela prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta spritdrycker skall

utgöra utskänkningsskatt. Detta innebär, att de belopp som i fortsättningen

skall tillföras restauratörerna i anledning av spritutskänkningen bör få formen

av en ersättning från staten.

Vid en bedömning av de föreliggande frågorna finner jag uppenbart, att

statsmakterna alltjämt bör upprätthålla principen att något vinstintresse

frän restauratörernas sida inte bör få göra sig gällande vid utskänkningen av

sprit. Någon vinst bör alltså inte under några förhållanden få utgå, även om

detta i prishänseende innebär en belastning på övriga varuslag. Det kan alltså,

såsom påpekades redan i utskänkningsvinstkommitténs direktiv, endast bli

fråga om att ge restauratörerna viss ersättning för omkostnader.

Ett av de grundläggande spörsmålen vid ersättningens bestämmande är

vilket ekonomiskt värde som kan ligga i utskänkningsrättighéten som sådan.

Av betänkandet framgår, att detta värde före den 1 oktober 1955 varit betydande.

Det är emellertid också uppenbart, att värdet numera i hög grad reducerats.

Belysande härvidlag är att omsättningsminskningen främst synes

ha drabbat företag med förhållandevis stor spritutskänkning. Många företag

har visserligen, såsom kommittén påpekat, kunnat bibehålla eller t. o. m.

obetydligt öka sin omsättning. Siffrorna i omsättningen får emellertid ses

mot bakgrunden av en höjd pris- och omkostnadsnivå. Detta torde i det stora

flertalet fall innebära en nedgång i de omsatta kvantiteterna mat och dryck

samt en försämrad lönsamhet. Det bör även beaktas, att försämringen i

restaurangnäringens ekonomiska läge inträffat under en allmän högkonjunktur.

Någon undersökning som kan belysa utskänkningsrättigheternas ekonomiska

värde i nuläget har inte företagits. Uppenbart synes vara att ett sådant

värde trots det nyss anförda alltjämt föreligger. Försiktigheten synes emellertid

bjuda att inte tillmäta detta värde alltför stor betydelse.

I sammanhanget vill jag med några ord beröra frågan, om en allmän lönsamhetsundersökning

bör företagas, innan beslut fattas om utskänkningsersättningens

storlek. En sådan undersökning skulle i och för sig vara av värde,

inte minst för att belysa det nyss diskuterade spörsmålet om utskänkningsrättigheternas

ekonomiska betydelse. Att företaga en dylik undersökning

skulle emellertid, såsom kommittén framhållit, vara förenat med avsevärda

svårigheter. Fasthåller man vid den förut uttalade grundsatsen att

någon vinst inte bör erhållas vid spritutskänkningen, synes en lönsamlietsundersökning

inte heller vara nödvändig. Jag biträder därför kommitténs

uppfattning, att frågan om utskänkningsersättningens storlek ändå bör kunna

prövas. Det för en sådan prövning erforderliga materialet synes i huvudsak

kunna hämtas ur kommitténs kostnadsundersökning.

Kommitténs förslag innebär, att restauratörerna för utskänkning av spritdrycker

och vin skulle erhålla inkomster, som tillsammans i det närmaste

skulle täcka de med utskänkningen förenade särkostnaderna. Härvid skulle

för vinerna erhållas en viss vinst, medan ersättningen för spritutskänkningen

i motsvarande mån skulle understiga särkostnaderna. Från särkost
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

naderna har kommittén dock undantagit kostnaden för hovmästare. Såsom

skäl härför har främst åberopats det ekonomiska värde som ligger i utskänkningsrättigheterna.

Frågan om prissättningen på viner har behandlats i det föregående. Jag

har därvid förordat, att prissättningen tills vidare skall vara fri. Ersättningarna

för spritutskänkningen får med hänsyn härtill bedömas fristående. Detta

synes emellertid i och för sig inte behöva föranleda någon avvikelse från

kommittéförslaget.

Enligt min uppfattning är det föreslagna ersättningssystemet för spritutskänkningen

i sina grunddrag ändamålsenligt utformat. Såsom tidigare

framhållits kan det i förevarande sammanhang inte bli fråga om att ge

restauratörerna ersättning annat än för vissa kostnader. Härvid inställer sig

frågan i vilken mån hänsyn skall tagas till det ekonomiska värde som ligger

i utskänkningsrättigheten. Jag har i det föregående givit uttryck för den

uppfattningen att detta värde torde vara lägre än kommittén antagit. En

ytterligare anledning att inte tillmäta ersättningen för snävt ligger däri att

restauratörerna på andra varuslag måste övervältra de kostnader för spritutskänkningen

som inte blir täckta. Att så sker, exempelvis beträffande svagare

alkoholdrycker och alkoholfria drycker, synes i och för sig inte vara

av något intresse från nykterhetssynpunkt.

Det ekonomiska värdet av utskänkningsrättigheterna synes i enlighet med

det anförda kunna motivera, att ersättning inte erhålles för den del av företagens

samkostnader som belöper på utskänkningen av sprit. Det synes även

skäligt att sätta ersättningen något lägre än vad som motsvarar särkostnaderna.

Jag kan emellertid, i likhet med bl. a. kontrollstyrelsen och Nya systemaktiebolaget,

inte biträda kommitténs uppfattning att kostnaden för

hovmästare bör undantas vid ersättningens bestämmande.

Med ledning av det anförda och under beaktande av nu förutsebara förändringar

i kostnadsnivån m. m. har jag funnit skäligt förorda att ersättningen

bestämmes till 15 procent av det utskänkningspris som enligt vad tidigare

förordats skall gälla fr. o. in. den 1 oktober 1957. Detta ersättningsbelopp

bör utgå till såväl enskilda som allmänna företag. Vid ersättningsbeloppets

avvägning har hänsyn tagits till de intäkter som i form av s. k. övermål

kommer restauratörerna tillgodo i fortsättningen.

Den här intagna ståndpunkten överensstämmer i huvudsak med de förslag

som vid remissbehandlingen framförts av kontrollslyrelsen och Nya

systemaktiebolaget. Såsom framgår av det anförda innebär förslaget en höjning

i förhållande till vad kommittén förordat. Ersättningen ligger emellertid

avsevärt lägre än vad som begärts från restauratörhåll och understiger ej

obetydligt de genomsnittliga särkostnaderna.

Ersättningen bör kunna jämkas i anledning av väsentliga ändringar i

kostnadsläget in. m. Till de därmed sammanhängande detalj spörsmålen

skall jag återkomma i det följande. Jag vill emellertid redan här förutskicka,

att jag inte ansett mig kunna biträda kommitténs förslag om automatisk

indexreglering.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 1957

93

Den här verkställda avvägningen av ersättningsbeloppens storlek torde i

huvudsak innebära tillräcklig garanti för att restauratörerna inte skall få

ekonomiskt intresse av att driva upp spritomsättningen. En ökad omsättning

av sprit medför nämligen större stegringar i omkostnaderna än i ersättningsbeloppen.

Såsom en ytterligare säkerhet mot att ett sådant intresse

skall uppkomma har kommittén föreslagit en begränsning av utskänkningsersättningen.

Denna begränsning innebär, att ersättning inte skall utgå för

den del av spritförsäljningen som överstiger 30 procent av den sammanlagda

omsättningen av spritdrycker, mat, alkoholfria drycker och Öl. Den föreslagna

regeln är även avsedd att fylla ett positivt nykterhetssyfte, nämligen

att ge restauratörerna ett incitament att försöka upprätthålla en godtagbar

relation mellan sprit och övriga varuslag.

Det sist sagda utgör enligt min mening ett starkt skäl för att genomföra

den föreslagna spärregeln. Medan den ekonomiska regleringen i övrigt kan

sägas verka endast indirekt, d. v. s. genom avkoppling av det enskilda vinstintresset,

innebär den särskilda spärregeln, att samma intresse kan inriktas

på direkt nykterhetsfrämjande åtgärder. Att en omställning i sådan riktning

är möjlig visar åtskilliga exempel från de allmänna restaurangföretagen.

Förslaget skapar också, såsom kommittén påpekat, bättre förutsättningar

för att slutgiltigt avskaffa måltidstvånget.

Det bör framhållas, att kritiken mot den föreslagna spärregeln väsentligen

överdrivits. Detta gäller bl. a. påståendet att densamma skulle verka stegrande

på matpriserna.

Jag är därför beredd att i princip förorda att en särskild spärregel införes.

Skälig hänsyn till de restauranger, som håller särskilt låga matpriser,

synes dock motivera en jämkning av regeln. I enlighet med vad kontrollstyrelsen

förordat bör omsättningsgränsen sålunda höjas till 35 procent. I den

omsättning, på vilken detta procenttal beräknas, bör, i överensstämmelse

med kommittéförslaget, inte få medtagas den spritdrycksomsättning som

överstiger omsättningen av mat, alkoholfria drycker och Öl. — Vad jag här

förordat avser prisförhållandena den 1 oktober 1957.

Till vissa detaljfrågor i samband med den här behandlade spärregeln skall

jag återkomma senare. Jag vill blott nämna att spärregeln bör kunna justeras

vid väsentligt ändrade priser in. in. enligt samma principer som avses skola

gälla i fråga om ersättningsbeloppen.

Beträffande vissa särskilda utskänkningsrättigheter — trafikutskänkning

och tillfällig utskänkning enligt 33 § rusdrycksförsäljningsförordningen —

bar kommittén förordat en något lägre ersättning än för annan utskänkning

men å andra sidan icke ifrågasatt någon begränsning i relation till övrig

omsättning i dessa fall. Mot den sålunda föreslagna anordningen har jag i

och för sig intet att erinra. Ersättningen till ifrågavarande rättighetshavare

synes emellertid böra höjas i samma proportion som jag tidigare förordat

beträffande restaurangrörelser i allmänhet. I enlighet härmed vill jag föreslå

alt kostnadsersättning i nu avsedda fall skall utgå med belopp motsvarande

10 procent av det utskänkningspris som föreslagits skola gälla fr. o. in. den

1 oktober 1957.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Vad slutligen angår de av kommittén föreslagna övergångsanordningarna

synes sådana — med den av mig nu förordade höjningen av ersättningarna

— icke vara erforderliga i samma grad som kommittén förutsatt. Såvitt avser

de enskilda företagen torde de fall där den nya ersättningen understiger

den som nu erhålles bli mycket få. Inkomstminskningen kommer också

i dessa fall att bli jämförelsevis obetydlig. Med hänsyn härtill synes det

vara fullt tillräckligt att kontrollstyrelsen ges befogenhet att under en kortare

övergångstid efter särskild prövning medge jämkning i ersättningen. I

intet fall bör dock sådant medgivande gälla efter utgången av det tredje

året efter den nya ordningens ikraftträdande.

Den särskilda övergångsersättning som kommittén föreslagit för de allmänna

företagens del har beräknats i relation till de utgifter för ordningsvakthållningen

som restaurangbolagen skall övertaga från systembolaget.

Då det här rör sig om relativt stora belopp -— 2,2 miljoner kronor per

år — och anpassningssvårigheterna efter den 1 oktober 1955 i särskild grad

drabbat de allmänna företagen, vill jag inte motsätta mig att dessa företag

övergångsvis erhåller en mot nämnda belopp svarande särskild ersättning

utöver den som eljest skulle tillkomma dem enligt de nu föreslagna grunderna.

Övergångstiden, under vilken full ersättning med detta belopp erhålles

första året, 2/3 därav andra året och 1/3 tredje året, bör dock begränsas

till tre år. På systembolaget och restaurangbolagen bör ankomma att tillse,

att personalens berättigade intressen tillgodoses.

Utskänkningsersättningarna kommer i fortsättningen att avräknas mot

utskänkningsskatten. Totalt torde ersättningarna komma att uppgå till ca

18 milj. kronor för år, varav 7 milj. kronor belöper på allmänna restaurangföretag

och 11 milj. kronor på enskilda restauranger. Under de närmaste

budgetåren skall även utgå de förut nämnda övergångsersättningarna, vilka

för budgetåret 1957/58 torde kunna beräknas till ca 1,2 milj. kronor. Efter

övergångsåren torde inkomstbortfallet för staten kunna beräknas till ca 7

milj. kronor för år.

III. Servisavgiftsfrågan

Nuvarande förhållanden

Serveringspersonalen vid restaurangerna har sedan gammalt väsentligen

erhållit sin inkomst genom särskilda avgifter som lämnats direkt av gåsterna.

Ursprungligen var dessa avgifter i huvudsak frivilliga och till sin

storlek icke närmare bestämda. Förhållandena koin emellertid småningom

att stabiliseras, dels så att avgifterna närmast ansågs obligatoriska, dels så

att avgifternas storlek blev mer enhetlig. Slutligen har serveringspersonalen

— sedan bestämmelser härom år 1930 införts i kollektivavtalen — numera

undantagslöst erhållit rätt att uppbära 10 procent på notans belopp.

Frågan om reformering av serveringspersonalens avlöningssystem har

sedan första världskriget diskuterats i flera olika sammanhang. De syn
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

punkter som härvid anlagts har varit av skiftande art. I början betonades

huvudsakligen spörsmålets sociala sidor. Det ansågs att den rådande ordningen

överhuvudtaget var en otillfredsställande avlöningsform som innebar

åtskillig osäkerhet för de anställda. På senare tid har nykterhetspolitiska

synpunkter på frågan alltmer kommit i förgrunden när det gäller

spritrestaurangerna. I sådant hänseende har framhållits att systemet med

servisavgifter strider mot principen om det enskilda vinstintressets avkoppling

från utskänkningen och överhuvudtaget försvårar ett strikt iakttagande

av de bestämmelser som reglerar denna.

Kommittén

När det gällt att välja den lämpligaste metoden att genomföra en ordning

som bättre än den nu rådande tillfredsställer de nykterhetspolitiska synpunkterna,

har kommittén i första hand ansett sig böra söka åstadkomma

en lösning genom överenskommelse mellan vederbörande arbetsgivare- och

arbetstagareorganisationer. Kommittén har i sådant syfte hänvänt sig till

de berörda parterna, vilka träffat ett avtal som i huvudsak innebär, att det

nuvarande servisavgiftssystemet bibehålies med den ändringen, att servisavgiften

uppföres på notan. Därjämte har garantilöneperioden minskats

från två månader till en. Trots att avtalet icke i någon väsentlig mån tillgodoser

de nykterhetspolitiska synpunkterna, har kommittén funnit sig i

nuvarande läge böra acceptera detsamma. Kommittén ifrågasätter emellertid

om icke lagstiftningsvägen bör prövas för att en tillfredsställande lösning

av drickspenningproblemet skall nås.

I motiveringen till sitt ställningstagande betonar kommittén till att börja

med det belydande ekonomiska intresse i rusdrycksutskänkningens omfattning

som serveringspersonalen har genom det" rådande servisavgiftssystemet.

Härom anföres följande.

Att serveringspersonalen har ett betydande ekonomiskt intresse i utskankningen

av rusdrycker är uppenbart redan med hänsyn till den omtattnmg

servisavgiftsinkomsterna på dessa varor har och den betydande

f!1., denna inkomst utgör av serveringspersonalens totala inkomst. Förhållandena

kan illustreras genom siffror för åren 1953 och 1955/56 År 1953

uppgmk sålunda serveringspersonalens sammanlagda inkomst av lo’ procents

servisavgift på rusdrycker till 22,2 miljoner kronor, varav 18,7 miljoner

kronor hanförde sig till spritdrycker. Försäljningsåret 1955/56 uppgick servisavgiftsmkomsten

på rusdrycker till 17,0 miljoner kronor, varav 13 8

miljoner kronor belöpte sig på spritdrycker. Restaurangföretagens inkomst

av rusdrycks utskänkningen uppgick de nämnda åren'' (ill 22,0 respektive

21,4 ™ll.lone,r kron°r, varav 11,6 respektive 9,4 miljoner kronor hänförde

sig till spritdrycks utskänkningen. Då man kan utgå från att servisavgiftsio,

0IJstea uPPgår till mer än 10 procent av försäljningssumman, visar det

sig salunda att denna inkomst under de båda nämnda åren översteg restaurangföretagens

motsvarande inkomst. Av de anförda siffrorna framgår dessutom,

att serveringspersonalens inkomst av sprildrycksutskänkningen utgör

en storre del av den totala inkomsten av rusdrycksutskänkningen än vad

som ar fallet beträffande företagarnas inkomster.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Hur stor del slutligen som servisavgiftsinkomsterna på rusdrycker utgör

av den totala servisavgiftsinkomsten kan beräknas med ledning av de i

andra sammanhang anförda uppgifterna om rusdrycksutskänkningens andel

av den totala omsättningen. I enlighet härmed utgjorde servisavgiftsinkomsterna

på rusdrycker undersökningsperioden 1953 vid de allmänna

företagen 44 procent och vid de enskilda företagen 41 procent av den sammanlagda

servisavgiftsinkomsten. Motsvarande andel undersökningsperioden

1956 utgjorde 42 respektive 35 procent. Att märka är emellertid, att de

nu angivna siffrorna är genomsnittstal och att rusdrycksinkomsterna vid

åtskilliga restaurangavdelningar, i synnerhet folkrestauranger, har avsevärt

större betydelse. I vissa fall uppgick och uppgår rusdrycksinkomsterna till

inemot 60 procent av den sammanlagda inkomsten för servispersonalen.

Trots nedgången i rusdrycksutskänkningens relativa betydelse efter den

1 oktober 1955 utgör sålunda servisavgiftsinkomsterna av denna fortfarande

en mycket väsentlig del av de sammanlagda servisavgiftsinkomsterna. I

fråga om folkrestaurangavdelningarna (prisklass B 3) bör tilläggas, att

enligt kommitténs undersökningar (se kap. I, tabell 15) någon ändring i

förevarande avseende icke inträtt efter den 1 oktober 1955 fram till den

1 juli 1956.

I syfte att närmare belysa sambandet mellan serveringspersonalens inkomstnivå

och rusdrycksutskänkningens omfattning har kommittén vid ett

tillfälle före och ett tillfälle efter restriktionssystemets slopande (1953 resp.

1956) undersökt den berörda personalens inkomster av 10 procents servisavgift.

Resultatet sammanfattas sålunda.

Sambandet mellan serveringspersonalens inkomstnivå och rusdrycksutskänkningens

omfattning har närmare belysts genom de undersökningar

rörande serveringspersonalens inkomster av 10 procents servisavgift åren

1953 och 1956 som utskänkningsvinstkommittén utfört. Enligt 1953 års

undersökning förekom sålunda genomgående de högsta dagsinkomsterna vid

de restauranger som hade den största rusdrycksomsättningen, medan inkomsterna

sedan i stort sett sjönk med sjunkande rusdrycksomsättningsandel.

Samma tendens framträder tydligt också i redovisningen av 1956 års

undersökning. De inkomstförändringar i förhållande till år 1953 som påvisats

i 1956 års undersökning återspeglar i stort sett endast de förändringar

inom utskänkningen som ägt rum efter den 1 oktober 1955. Minskningen i

den genomsnittliga dagsinkomsten från 1953 till 1956 synes sålunda kunna

förklaras bland annat av två omständigheter, nämligen dels nedgången i

rusdrycksutskänkningens omfattning och dels det förhållandet att företagen

— och då särskilt folkrestaurangerna vid de allmänna företagen — icke

hunnit anpassa personalens antal efter nedgången i omsättningen.

De största inkomstminskningarna har inträffat på de avdelningar som

haft den största relativa rusdrycksomsättningen, medan förändringarna äro

små och till och med en viss mindre inkomstökning förekommit på avdelningar

som tidigare hade en relativt liten rusdrycksomsättning. Den större

nedgången i inkomsterna på de avdelningar som tidigare hade en stor rusdrycksförsäljning

beror emellertid icke på förbättrade relationer mellan rusdrycker

och dessas omsättning utan på lägre omsättning per anställd. Detta

i sin tur sammanhänger med de förut omnämnda anpassningssvårigheterna.

Vid de restauranger — främst tillhörande de allmänna företagen — där förändringarna

efter den 1 oktober 1955 inneburit en större minskning icke

blott i rusdrycksutskänkningen utan också i övrig omsättning, hade personalstyrkan

fram till och med undersökningsperioden uppenbarligen ännu

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr .94 år W57

97

icke nedbringats i den omfattning som omsättningsförändringen påkallade.

När denna anpassning skett kommer — om nuvarande relationer mellan

rusdrycker och mat icke genom andra åtgärder ändras — inkomsterna att

höjas och åter bli högst på de restauranger som har den största andelen

rusdrycker.

I förevarande sammanhang påpekar kommittén också, att enligt en av

kommittén i maj 1955 utförd undersökning de restauranger som har en relativt

hög spritdrycksomsättning i förhållande till andra restauranger också

har en betydligt större spritdrycksutskänkning före kl. 15 på dagen. Att

detta förhållande väsentligt bidrar till att förklara den relativt höga inkomstnivån

på de ifrågavarande restaurangavdelningarna är enligt kommittén

tydligt.

Att ett nära samband mellan serveringspersonalens inkomstnivå och rusdrycksutskänkningens

omfattning föreligger och att serveringspersonalen

har ett direkt intresse i denna utskänknings omfattning är sålunda enligt

kommittén uppenbart. Förekomsten av ett sådant intresse måste enligt kommitténs

mening betraktas som ett allvarligt problem ur nykterhetspolitisk

synpunkt.

Kommittén erinrar ånyo om den betydelse restaurangerna har för utbildning

av alkoholvanorna, i synnerhet om man ser utvecklingen på längre

sikt. Med hänsyn härtill understrykes också vikten av att varje enskilt intresse

av en ökad konsumtion av rusdrycker — särskilt av de alkoholstarkare

varorna — i möjligaste mån undanröjes. Enligt kommitténs mening är

i själva verket serveringspersonalens ekonomiska intresse i utskänkningen

ett ur nykterhetspolitisk synpunkt allvarligare problem än företagarnas

vinstintresse. Såsom ledamoten Utterström i 1944 års nykterhetskommitté

i reservation till kommitténs principbetänkande framhållit, rör det sig här

— framhåller kommittén — om den ömtåligaste sektorn av utskänkningsverksamheten,

nämligen själva kontaktytan mellan utskänkningen som affärsrörelse

och dess kundkrets. Därtill kommer att servisavgiften, som utgår

i direkt proportion till priset på de olika varorna, ger en större inkomst

för serveringen av rusdrycker — genom de förhållandevis höga priserna på

dessa och i synnerhet på spritdrycker — för en väsentligt mindre arbetsinsats.

Problemet accentueras ytterligare av det förhållandet att en mycket stor

del av serveringspersonalen — under undersökningsperioden 1956 cirka 40

procent — utgöres av tillfälligt anställda, vilket medför vissa risker för att

utskänkningen icke alltid bedrives under det ansvar som ur nykterhetssynpunkt

är nödvändigt.

Med hänsyn till det nu anförda har kommittén ansett det vara av stor vikt,

att det nuvarande servisavgiflssystemet ersättes med andra avlöningsformer,

där inkomstens storlek icke blir beroende av omfattningen av utskänkningen

av i första hand spritdrycker. I sådant hänseende har kommittén

närmast velat förorda elt avlöningssystem där servisavgiften som ackordsmoment

bibehålies, men där de sammanlagda inkomsterna av servisavgiften

exempelvis fördelas bland den tjänstgörande personalen efter den andel

7 Hihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 94

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungi. Maj.ts proposition nr 9i år 1957

av den sammanlagda omsättningen av mat, alkoholfria drycker och Öl som

redovisas av varje servitör eller servitris för sig.

När det gällt att välja den lämpligaste metoden att genomföra en ordning

som bättre än den nu rådande tillfredsställer de nykterhetspolitiska synpunkterna,

har kommittén i första hand ansett sig böra söka åstadkomma en

lösning genom överenskommelse mellan vederbörande arbetsgivare- och

arbetstagareorganisationer. På sätt förut närmare beskrivits har kommittén

också för ändamålet hänvänt sig till de berörda parterna. Efter särskilda

överläggningar har dessa sedermera till kommittén överlämnat ett förslag

som i huvudsak innebär, att det nuvarande servisavgiftssystemet bibehålies

med den ändringen, att servisavgiften skall uppföras på notan. Därjämte

har garantiperioden för minimilönens beräkning minskats från två till en

månad. Sammanfattningsvis motiverades förslaget av organisationerna på

följande sätt.

Genom bestämmelsen att serveringsavgift skall påföras gästs nota tillgodoses

allmänhetens anspråk på klarhet i hur stor serveringsavgift som skall

betalas. Härigenom förtages helt den mot nuvarande ordning stundom framförda

invändningen, att gäst, som ej förtär rusdrycker, känner sig skyldig

att betala mer än 10 procent. Systemet torde även vara värdefullt med tanke

på den stora turistströmmen.

Genom införande av garanterad minimiinkomst per månad i stället för

som nu per två månader tillgodoses personalens intresse av större jämnhet

i inkomsterna. Indirekt innebär detta, att avlöningssystemet göres än mera

oantastligt ur den förut berörda synpunkten av intressesamband mellan inkomst

och utskänkning. Det kan ju då knappast göras gällande, att något

motiv kvarstår för den serverande att för ernående av större inkomst under

en månad med dålig omsättning animera till ökad rusdrycksförsäljning.

Det sålunda framlagda förslaget innebär enligt kommitténs mening att en

del av den osäkerhet i lönehänseende som personalen för närvarande har

undanröjes och att därmed också en förbättring ur nykterhetspolitisk synpunkt

vinnes. De allvarliga nackdelar som ur nykterhetssynpunkt är förbundna

med det nu rådande avlöningssystemet kan emellertid enligt kommittén

icke i någon mer betydande mån anses undanröjda genom de föreslagna

åtgärderna. Serveringspersonalens ekonomiska intresse i rusdrycksutskänkningen

kommer sålunda att väsentligen kvarstå orubbat. Med hänsyn

till de föreliggande omständigheterna har kommittén emellertid funnit

sig böra acceptera den av arbetsmarknadsparterna träffade överenskommelsen.

Förutsättningen för kommitténs ställningstagande är dock att överenskommelsen

tillämpas så, att servisavgiften alltid påföres notan och att kvittering

av denna sker genom företagens kassa.

Trots att kommittén sålunda funnit sig föranlåten att i rådande läge ansluta

sig till arbetsmarknadsparternas överenskommelse vill kommittén

emellertid ifrågasätta om icke lagstiftningsvägen bör prövas för att nå en

ur nykterhetssynpunkt mer tillfredsställande lösning. Detta kunde i så fall

ske genom att också i avseende på serveringspersonalen införa eu bestämmelse

i rusdrycksförsäljningsförordningen motsvarande den som nu gäller

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1957

99

för systembolagets personal. Enligt sistnämnda bestämmelse (72 §) må

bolaget icke i någon form låta avlöning till i bolagets tjänst anställd person

utgå i förhållande till omsättningens storlek eller vinsten på bolagets rörelse.

En liknande bestämmelse för serveringspersonalens del bör enligt

kommitténs mening begränsas till att avse spritdrycker och sålunda innebära

att avlöning icke i någon form fick utgå i förhållande till omsättningen

av spritdrycker på arbetsstället. Införandet av en dylik bestämmelse måste

givetvis, framhålles det, ske under hänsynstagande till personalens anspråk

på goda och trygga arbetsvillkor samt de kostnader som genom bestämmelsen

kan uppkomma för näringen. På arbetsgivare- och arbetstagareorganisationerna

skulle det ankomma att avtala om efter lagbestämmelserna avpassade

avlöningsformer.

Reservanterna hemställer att lagstiftningsvägen icke tillgrips för servisavgiftsfrågans

lösning och att statsmakterna åtnöjer sig med den mellan

parterna träffade överenskommelsen beträffande servisavgifterna. Man framhåller

för övrigt att det finns goda skäl att antaga att den träffade överenskommelsen

skall ge tillfredsställande resultat.

Remissyttranden

Det övervägande antalet remissinstanser accepterar den mellan parterna

på arbetsmarknaden ingångna överenskommelsen utan att ifrågasätta ytterligare

åtgärder. Kontrollstyrelsen anser sig sålunda icke kunna förorda, att

frågan i dess nuvarande läge göres till föremål för särskild lagstiftning och

har icke något att erinra mot den föreliggande överenskommelsen, som styrelsen

finner innebära fördelar även ur nykterhetspolitisk synpunkt. Länsstyrelsen

i Malmöhus län uttalar sig i samma riktning och betonar, att kommittémajoritetens

antydan om en lösning av frågan lagstiftningsvägen är

orealistisk. Nya systemaktiebolaget anser liksom kommittémajoriteten, att

serveringspersonalens ekonomiska intresse i utskänkningen är ett ur nykterhetspolitisk

synpunkt allvarligt problem men framhåller liksom de nyssnämnda

myndigheterna alt lagstiftning icke bör tillgripas i lönefrågor, som

normalt regleras genom kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter.

De remissinstanser, som representerar restaurangnäringen framhåller de

fördelar ur nykterhetspolitisk synpunkt som vinnes genom den ingångna

överenskommelsen och understryker särskilt att en lönefråga som den förevarande

icke bör göras till föremål för lagstiftning. Sveryes hotell- och restaurangpersonals

förbund anför i huvudsak följande.

Då vi fäst största vikt vid servisavgiftsfrågan har vi i samråd med arbetsgivareorganisationerna

studerat den ingående. Vi är fullständigt klara över

att arbetsmarknadens parter, inte bara utifrån den synpunkten att man

betraktar ett problem som sin egen fråga, kan lägga fram ett förslag.

Vi är, sedan alla överväganden gjorts, absolut övertygade om att det förslag

till lösning på servisavgiftsproblemet, om vilket arbetsmarkiiadsparterna

enats, tillgodoser alla krav. Kommittémajoriteten har inte kommit med

något nytt alternativ eller förslag till lösning sedan kommittémajoritetens

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

olika projekt diskuterats och icke befunnits tillfredsställande. Kommittémajoriteten

har kommit i den situationen att den i denna fråga yrkar avslag

på sitt eget förslag. En av anledningarna till kommittémajoritetens ställningstagande,

då den ifrågasätter lagstiftning, är att en stor procent av serveringspersonalen

inte skulle vara fast anställd och därför, enligt kommittémajoritetens

mening, tydligen var mindre ansvarsmedveten vid servering

av rusdrycker. Vi vill här peka på det förhållandet, att personalstyrkan

sedan den 1/10 1955 reducerats väsentligt på många ställen. Det är självklart

att den grupp, som delvis blivit friställd, inte utan vidare, som kommittémajoriteten

gör, kan frånkännas ansvarskänsla. Arbetsmarknadens

parter har under senare år gjort stora insatser för att befrämja yrkesutbildningen.

Lönesättningen har blivit avhängig av yrkeskunskaperna och då det

gäller serveringspersonalen vill vi påpeka, att denna yrkesgrupp erhåller

högsta garantilön först efter 3 1/2 års yrkes vana. Då de avtalsslutande parterna

även kan fråntaga mindre ansvarskännande element deras yrkesbok,

vilket innebär att de avstängas från möjligheten att få sin utkomst i servisyrket

för kortare eller längre tid, kan detta vara ett bevis för hur allvarligt

arbetsmarknadens parter ser på problemet. Sedan yrkesprov infördes för

servispersonalen 1952 har över 2 000 avlagt yrkesprov, som berättigar till

högsta garantilön.

Vi vill heller inte underlåta att hänvisa till våra tidigare uttalanden, där

vi framför den åsikten att arbetsmarknadens parter, med den ställning dessa

numera intar i samhället, inte kan frånkännas samhällsansvar, varför man

tryggt bör kunna överlåta åt dessa att som hittills lösa sina problem. Såväl

Landsorganisationen som Svenska Arbetsgivareföreningen har i uttalanden,

senast i samband med då denna fråga aktualiserades i nykterhetskommitténs

betänkande, framfört samma åsikter.

Tjänstemannaförbundet för hotell och restauranger betonar att förevarande

område i fortsättningen liksom hittills bör kunna regleras genom

överensstämmelser mellan arbetsmarknadsparterna. Enligt förbundet når

man det bästa och hållbaraste resultatet genom att fortsätta på den inslagna

vägen.

Enligt Svenska turisttrafikförbundet synes den reform som uppnåtts genom

överensstämmelsen vara av betydelse därigenom att den undanröjer

den för utländska restauranggäster irriterande ovissheten beträffande servisavgiftens

skäliga storlek.

I några av de yttranden som accepterar den lösning som nåtts genom arbetsmarknadsparternas

överenskommelse framhålles, att denna icke är tillfredsställande

ur nykterhetspolitisk synpunkt. Detta gäller t. ex. länsstyrelsen

och länsnykterhetsnämnden i Stockholms län. Länsstyrelsen anför

följande.

Ur nykterhetspolitisk synpunkt har kanske drickspenningssystemet varit

av större betydelse än restauratörernas ersättning för rusdrycksutskänkningen.

Serveringspersonalen representerar ju den direkta kontakten med

den konsumerande allmänheten. Men även vikten av denna fråga torde vid

ett realistiskt bedömande ha väsentligt reducerats genom spritreformen den

1 oktober 1955. Enligt det avtal, som nu träffats mellan berörda organisationer,

skall servisavgiften upptagas på notan. Vidare har garantilöneperioden

minskats från två månader till en. Detta innebär en bättre ordning

än den förut tillämpade, men är självfallet icke invändningsfritt ur nyk
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9k år 1957

101

terhetspolitisk synpunkt. Det förefaller vidare onekligen egendomligt, att en

höjning av spritpriserna av nykterhetspolitiska eller statsfinansiella skäl,

automatiskt skall utlösa en höjning av servisavgiften. Då starka skäl måste

föreligga för ett ingripande med lagstiftning på det fria avtalsområdet, bör

man enligt länsstyrelsens mening trots vissa betänkligheter icke ifrågasätta

några åtgärder av sådan art i nuvarande läge.

Landsorganisationen understryker sin tidigare uttalade mening, att drickspenningssystemet

är en förkastlig avlöningform och att dess ersättande

med ett system med på notan särskilt debiterad betjäningsavgift icke innebär

någon riktig lösning av problemet. Den enda rationella lösningen är drickspengarnas

ersättande med fast kontant lön. Landsorganisationen anser

emellertid att avskaffandet av drickspenningssystemet tillhör de intressefrågor,

vars lösning bör ankomma på parterna själva. För att skapa reella

förutsättningar för systemets avskaffande förordas, såsom nämnts redan i

annat sammanhang, att statsmakterna förklarar sig beredda att minska

eller avskaffa utskänkningsskatten under förutsättning att parterna först

träffar uppgörelse om servisavgiftssystemets ersättande med fast kontant

lön. Landsorganisationen anför i huvudsak följande.

Som LO ser saken är den praktiska uppgiften nu att skapa reella förutsättningar

för att avskaffa servisavgiftssystemet. Med hänsyn till att kommittémajoriteten

tillerkänner denna fråga stor nykterhetspolitisk betydelse,

bör denna kunna sammankopplas med frågan om utskänkningsskattens fortsatta

existens. Denna tillmätes numera en relativt begränsad nykterhetspolitisk

vikt av majoriteten, bl. a. därför att skattens allmänna betydelse minskat

sedan utminuteringen gjorts fri. LO vill under sådana omständigheter

föreslå att statsmakterna förklarar sig beredda att minska och eventuellt avskaffa

utskänkningsskatten under förutsättning att parterna först träffar

uppgörelse om att servisavgiftssystemet avvecklas, att servispersonalen avlönas

med fast kontant lön samt att löneförhållandena förbättras inom näringen

som helhet. Om det vid förnyade överväganden i frågan befinnes

nödvändigt att för detta ändamål också bereda restaurangerna särskild ersättning

för deras merkostnader i samband med spritutskänkning, anser sig

LO också i princip kunna tillstyrka detta.

Landsorganisationen framhåller att dess förslag skulle innebära fördelar

såväl för staten, konsumenterna och serveringspersonalen som för restaurangföretagen.

Även i andra yttranden påyrkas tvingande åtgärder för servisavgiftssystemets

avskaffande. Enligt länsmjkterhetsnämnden i Östergötlands län

är det sålunda angeläget att serveringspersonalen på restaurangerna liksom

andra yrkesgrupper erhåller fasta löner. Frågan bör därför enligt nämndens

mening omprövas.

De kristna samfundens nykterhetsrörelse anser visserligen den mellan

arbetsmarknadsparterna ingångna överenskommelsen innebära etl framsteg

men framhåller all det viktigaste ur nykterhetssynpunkt är att servisavgift

icke beräknas på alkoholdrycker. Det borde enligt organisationen vara möjligt

att få till stånd en regel om undantag för dessa vid servisavgiftens påläggande.

För att vinna serveringspersonalens medverkan härutinnan kun
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungi. Maj:ts proposition nr 9k år 1957

de man eventuellt tänka sig en något högre procentsats vid avgiftens beräkning

än den nu tillämpade. Vidare skulle det säkerligen gå lättare att

komma till rätta med drickspenningssystemet inom utskänkningen, om kunderna

betalade i gemensam kassa vid utgången. De kristna samfundens nykterhetsrörelse

förordar därför, att försök anordnas på flera håll i landet med

ett sådant betalningssystem, så att ytterligare erfarenheter av detta på svensk

botten kan vinnas.

Likartade yrkanden framfördes av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund.

IOGT anför följande.

När man med hänsyn till folknykterheten skall bedöma de framlagda förslagen,

synes det mest angelägna vara att betona, att avkopplingen av det

privata vinstintresset från rusdryckshanteringen fullföljes på de områden,

där den icke helt har genomförts eftersom den har visat sig vara av största

betydelse ur nykterhetssynpunkt. Med hänsyn härtill vill vi understryka betydelsen

av att servisavgifterna på spritdrycker försvinner. I likhet med

kommittén finner vi det lämpligast, att frågan löses genom förhandlingar

mellan parterna. Men skulle det icke finnas möjligheter att på denna väg nå

fram till någon ur nykterhetssynpunkt acceptabel lösning, bör man pröva

möjligheten att lagstiftningsvägen få till stånd en sådan ordning, varvid

man givetvis måste ta hänsyn till personalens anspråk på goda och trygga

arbetsvillkor och näringsgrenens kostnadsförhållanden. En sådan bestämmelse

skulle icke strida mot den fullt riktiga principen, att parterna på arbetsmarknaden

själva skall få bestämma sina löneformer. I 72 § Rusdrycksförsäljningslagen

finns redan en bestämmelse, som förbjuder systembolagets

personal att erhålla avlöning i förhållande till omsättningens storlek

eller liknande, och detta har icke betraktats som något ingrepp i avtalsfriheten.

Statskontoret understryker, att serveringspersonalens intresse av utskänkningen

är ett ur nykterhetspolitisk synpunkt allvarligare problem än företagarnas

vinstintresse. Enligt ämbetsverkets mening torde det emellertid möta

svårigheter att avtalsvägen komma till rätta med problemet. En framkomlig

väg är — framhålles det — att tillgripa lagstiftning, varvid någon form

av ackordssystem närmast bör prövas.

Departementschefen

Frågan om att ersätta servisavgiftssystemet med en avlöningsform, som

icke gör serveringspersonalens inkomster beroende av spritdrycksutskänkningens

omfattning, har på utskänkningsvinstkommitténs initiativ upptagits

till behandling av de berörda parterna på arbetsmarknaden. Dessa

har träffat en överenskommelse av innebörd att servisavgiften skall upptagas

på notan, varjämte garantilöneperioden förkortats från två månader

till en. Kommittén framhåller, att avtalet enligt dess mening icke i någon

väsentlig mån tillgodoser de nykterhetspolitiska synpunkterna men finner

sig i nuvarande läge böra acceptera detsamma. Kommittén ifrågasätter

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

103

emellertid — utan att likväl framlägga något förslag — om icke lagstiftningsvägen

bör prövas för att en tillfredsställande lösning av servisavgiftsproblemet

skall kunna nås.

I likhet med kommittén och många remissinstanser finner jag det vara

ett starkt önskemål från nykterhetssynpunkt att serveringspersonalen inte

för sin inkomst skall vara beroende av spritdrycksutskänkningens omfattning.

Ehuru detta önskemål icke på ett fullt tillfredsställande sätt kunnat

tillgodoses genom den mellan parterna ingångna överenskommelsen, finner

jag dock att densamma innebär vissa förbättringar. Den bör därför accepteras

åtminstone tills vidare. Detta innebär att jag inte är beredd att nu förorda

den av kommittén antydda utvägen att reglera denna avtalsfråga genom

tvingande bestämmelser. Under alla omständigheter bör verkningarna

av den nu ingångna överenskommelsen avvaktas, innan frågan upptages till

förnyat övervägande.

IV. Övriga frågor

Prissättning på starköl

Nuvarande ordning

Kontrollstyrelsens nuvarande befogenheter att reglera utskänkningspriser

omfattar — som förut påpekats — också starköl. Sedan starkölsutskänkningen

frigavs den 1 oktober 1955 har särskilda maximiprisbestämmelser

varit gällande. Dessa innebär att utskänkningspriset får utgöra högst det

sammanlagda beloppet av restauratörens inköpspris, kompensation för av

restauratören erlagd fraktkostnad samt en fastställd högsta bruttovinst vid

utskänkning. Kompensation för fraktkostnad får beräknas i de fall, då

restauratören har att vidkännas kostnad för transporten till utskänkningsstället

från den ort där varan levereras av systembolaget, och/eller för återfrakt

av tomglas och lådor. Bruttovinsten fastställes med utgångspunkt

från en för alla prislägen lika stor fast del samt en i förhållande till anskaffningsvärdet

rörlig del. Sålunda utgör bruttovinsten vid utskänkning på butelj

80 öre då anskaffningskostnaden är högst 1 krona, 85 öre då anskaffningskostnaden

överstiger 1 krona men icke 1 krona 40 öre och 90 respektive

95 öre då anskaffningskostnaden överstiger 1 krona 40 öre men icke 1

krona 80 öre respektive överstiger 1 krona 80 öre. Särskilda bruttovinster,

beräknade i proportion till de nu nämnda, har fastställts för utskänkning av

starköl i glas eller krus. Utöver vad nu sagts gäller vissa regler för utskänkningsprisets

avrundning.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kimgl. Maj:ts proposition nr 9b år 1957

Kommittén

Enligt kommitténs förslag bör utskänkningspriset på starköl underkastas

reglering också i framtiden. Någon ändring vare sig i fråga om prisnivån

eller beträffande regleringens huvudgrunder anses icke påkallad. Bestämmelsernas

närmare utformning föreslås skola anpassas efter de grunder rörande

vinprissättningen som kommittén i annat sammanhang föreslagit.

Kommittén erinrar om att den vid behandlingen av frågan om den framtida

prisavvägningen vid utskänkningen av rusdrycker understrukit vikten

av att denna avvägning sker så att konsumtionen av de alkoholsvagare sorterna

främjas på ett verksamt sätt. För att detta syfte fullt ut skall kunna

förverkligas är det, framhåller man, av väsentlig betydelse att prissättningen

på starköl anpassas efter prisnivån på övriga rusdrycker. Att detta i sin

tur nödvändiggör fortsatt reglering av utskänkningspriset på starköl, kan

enligt kommitténs mening icke vara föremål för tvekan. Härvidlag erinras

för övrigt om att det korrektiv mot för hög prissättning, som konkurrensen

mellan olika företag på andra områden erbjuder icke — liksom icke heller

beträffande vinerna — föreligger i förevarande fall på grund av den starka

begränsningen av utskänkningstillstånden.

Reservanterna hemställer att prissättningen vid utskänkning av starköl

måtte lämnas fri.

Remissyttranden

Remissinstanserna har — i den mån frågan berörts — beträffande prissättningen

på starköl intagit samma principiella ståndpunkt som i avseende

på vinprissättningen. Härom har närmare redogörelse lämnats i ett tidigare

avsnitt.

Kontrollstyrelsen har intet att erinra mot att starkölet liksom hittills blir

föremål för maximiprisreglering. Därest rusdrycksförsäljningsutredningens

förslag om ett starköl av lättare typ till ett pris av ca 65 öre per butelj genomföres,

bör det enligt styrelsen ankomma på denna att, med ledning av

de prissättningsprinciper vid utskänkning av starköl som kan komma att

godtagas, fastställa maximipris för dylikt starköl.

Sveriges hotell- och restaurantförbund, som — i likhet med övriga företrädare

för restaurangnäringen — förordar fri prissättning vid starkölsutskänkningen,

anför följande.

I strid med restaurangnäringens yrkanden blev starkölet redan från början

föremål för prisreglering från kontrollstyrelsens sida. Vid denna reglering

fick näringen icke de vinstmarginaler, som av näringens företrädare

ansågos motiverade. Trots att vid de förhandlingar, som ägde rum i samband

med prisregleringen, från kontrollstyrelsens sida ställdes i utsikt, att

priset skulle komma att justeras med hänsyn till möjligen kommande kostnadsökningar,

har, då dylika sedermera inträffat, så icke skett. Kontrollstyrelsen

har, då man från näringens sida gjorde framställning härom, ansett,

att det icke borde ifrågakomma att ändra gällande grunder för prissättningen,

förrän resultatet av 1953 års utskänkningsvinstkommittés arbe
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

105

te kunde överblickas. Det sagda visar, hur stelbent systemet med prisreglering

på starköl varit. Det har hindrat företagen att anpassa priset efter

företagsekonomiska grunder och därigenom kommit att påverka försäljningen

av andra varor, främst lättvin och Öl, på ett sätt, som rubbat brutlovinstkalkylerna.

Kontrollstyrelsens prisreglering av starkölet år 1955 stod i strid med de

principer, som dittills följts för vinstbegränsningen på rusdrycker och som

inneburo sådan begränsning endast i fråga om spritdrycker och starkvin.

Någon anledning att nu sanktionera denna enligt vår mening omotiverade

prisreglering anse vi icke föreligga.

Departementschefen

Sedan utskänkning av starköl tillåtits fr. o. in. den 1 oktober 1955, har

densamma varit föremål för maximiprisreglering. Utskänkningsvinstkommittén

föreslår, att den sålunda införda ordningen bibehålies även framdeles.

Detta förslag har godtagits av flertalet remissinstanser. Icke heller enligt

min mening bör någon ändring vidtagas på förevarande punkt. I fråga

om starkölet synes det nämligen vara av särskild betydelse att en rimlig

prisrelation kan upprätthållas gentemot spritdryckerna, i synnerhet brännvinet.

Vad här anförts avser det nu förekommande starkölet med en alkoholhalt

av högst 4,5 viktprocent. På grundval av 1956 års rusdrycksförsäljningsutrednings

betänkande har jag förordat att en ny typ av starköl med en alkoholhalt

om högst 3,6 viktprocent införes. Någon anledning att meddela maximiprisbestämmelser

även för detta starköl synes emellertid icke föreligga.

Prisregleringen på den alkoholstarkare varan torde nämligen verka som

tillräcklig regulator också för den nya starkölstypen.

I enlighet med vad nu anförts förordar jag att prisregleringen på det nuvarande

starkölet bibehålies samt att prissättningen vid utskänkning av det

nya lättare starkölet lämnas fri.

Förtärings- och förvaringsförbuden

Gällande ordning

De s. k. förtärings- och förvaringsförbuden omfattar alla lokaler där utskänkning

överhuvudtaget bedrives vare sig utskänkningen avser rusdrycker,

Öl eller alkoholfria drycker. Förbuden innebär, att gäst icke får förtära

eller tillåtas förtära rusdrycker som icke i laga ordning utskänkts och

att starkare drycker än som får serveras på vederbörande lokal icke får där

förvaras. Det bör observeras, att förbuden endast gäller utskänkningslokaler.

Lokaler där utskänkning överhuvudtaget inte bedrives, icke ens alkoholfria

sådana, beröres icke av bestämmelserna.

Förtärings- och förvaringsförbuden intar en central ställning i rusdryckslagstiftningen.

Härom anfördes i propositionen 1954: 151 bland annat följande.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1957

Erfarenheterna har givit vid handen, att det nr sociala synpunkter är nödvändigt

att begränsa antalet utskänkningsställen för rusdrycker. Rätten att

utskänka sådana drycker har därför gjorts beroende av en mycket noggrann

prövning. Länsstyrelser, kommunala organ och systembolag tar på olika

sätt del i detta prövningsförfarande. Den som erhåller utskänkningsrätt är

skyldig att följa detaljerade föreskrifter vid utövningen av sin verksamhet.

För att rättighetssystemet och de ordningsföreskrifter, som utfärdats på

detta område, över huvud taget skall ha någon mening, måste utskänkningsreglerna

kompletteras med bestämmelser som förbjuder förtäring eller förvaring

på utskänkningsställe av alkoholstarkare drycker än sådana som där

får utskänkas. Skulle förtäring av medförda spritdrycker tillåtas i lokaler

där endast vin, Öl eller alkoholfria drycker må serveras, bleve förhållandet

detsamma som om man tilläte en obegränsad spritutskänkning.

Det hade emellertid sedan länge mött avsevärda svårigheter att i praktiken

upprätthålla förbuden, till en del sammanhängande med att de kommit i

konflikt med intressen som av parterna uppfattats som legitima. De principiella

synpunkter som härvid anlades framgår bland annat av följande uttalande

av dåvarande chefen för finansdepartementet.

En av de viktigaste anledningarna till att förbuden överträdes är att man i

stora delar av landet har små möjligheter att förlägga fester till spritrestauranger.

Enighet synes i stort sett råda om att man i detta hänseende bör

försöka mildra förbudens verkningar. En annan icke oväsentlig anledning

ligger emellertid i prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta rusdrycker.

På de senare utgår utskänkningsskatt och restauratörvinst. Det torde

icke sällan förekomma att festarrangörer, trots tillgång till spritrestaurang,

föredrar att anlita hotell eller pensionat utan rättigheter och därvid

medföra rusdrycker i strid mot förtärings- och förvaringsförbuden.

Enligt 1937 års försäljningsförordning undantogs från förtärings- och förvaringsförbuden

heminackorderingsställen. I syfte att på vissa punkter undanröja

svårigheterna med förbudens upprätthållande infördes genom den

nu gällande författningen vissa ytterligare lättnader. Dessa innebär att också

kollektivhusmatsalar och s. k. kårhushåll i vilka Öl får utskänkas efter anmälan

undantages från förbuden. Att gå längre ansågs av angivna skäl

icke tillrådligt. Vad särskilt beträffar förtäring av medhavd sprit som förekommer

i s. k. privata festvåningar skedde sålunda ingen ändring i de tidigare

gällande bestämmelserna. Departementschefen anförde bland annat

följande.

Som en förutsättning för att sådan förtäring skall vara laglig gäller, att

någon form av utskänkning icke bedrives. Det kan alltså icke anses tillåtet

att innehavaren av festlokalen tillhandahåller Öl eller alkoholfria drycker.

Självfallet kan bestämmelserna icke kringgås så, att den som yrkesmässigt

mottar uppdrag att anordna tillställningar som här avses tillhandahåller

dryckerna i fråga, under det att lokalen upplåtes av annan person. Skall

medhavd sprit förtäras, måste samtliga drycker tillhandahållas av den, för

vars räkning festen anordnas. I likhet med nykterhetskommittén finner jag

att utvecklingen beträffande dessa festvåningar bör följas med uppmärksamhet.

Man torde kunna förvänta, att de blivande restauranginspektörerna

(numera intendenterna) i tveksamma fall föranstaltar om utredning och vid

konstaterade överträdelser på lämpligt sätt ser till att ändring kommer till

stånd. De bör i förekommande fall erinra innehavarna om möjligheterna att

erhålla rätt till utskänkning.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

107

Kommittén

Kommittén finner det för sin del påkallat, alt sådan ändring snarast möjligt

vidtages i gällande bestämmelser, att omfattningen av förtärings- och

förvaringsförbuden blir klarare fastställd. Förbuden bör enligt kommitténs

uppfattning först och främst gälla i varje lokal, som organiskt tillhör en

restaurangrörelse, samt i s. k. privata festvåningar, som upplåtes för servering

av måltider vid festtillfällen. I fråga om sistnämnda lokaler anses det

vara nödvändigt att till förebyggande av försök till kringgående meddela bestämmelser,

som gäller vare sig måltiden tillhandahålles av lokalens innehavare

eller av en särskilt anlitad restauratör eller annan företagare. Vad nu

sagts om de privata festvåningarna bör enligt kommittén i lika mån gälla sådana

samlingslokaler — även folketshus och bygdegårdar — där resataurangrörelse

varaktigt eller tillfälligt bedrives. I samtliga fall bör, såframt förtäring

av rusdrycker är avsedd att äga rum, utskänkningsrättighet förvärvas,

antingen i form av tillstånd till årsutskänkning eller tillfällig utskänkning

eller i form av överlåten utskänkningsrätt enligt 33 § rusdrycksförsälj

ningsf örordningen.

Kommitténs förslag innebär, att gäst i lokal eller å plats, som användes

för rörelse i vilken livsmedel tillhandahålles mot ersättning till förtäring

på stället, icke må förtära eller tillåtas förtära rusdrycker eller Öl, som icke

därstädes i laga ordning utskänkts till honom. Drycker som ej får utskänkas

i lokalen eller å platsen må ej förvaras där eller eljest så, att gästerna äger

tillgång till dem.

I sin motivering för förslagen anför kommittén i huvudsak följande.

De gällande bestämmelserna rörande förtärings- och förvaringsförbuden

har så vitt kommittén kunnat finna i viss utsträckning utnyttjats på ett sätt

som icke har varit avsett. Visserligen har de nya möjligheterna med tillfällig

utskänkning till slutet sällskap enligt 33 § rusdrycksförsälj ningsf örordningen

kommit till användning i stor omfattning, men det har likväl förekommit,

att innehavare av samlingslokaler eller festvåningar, i vilka tidigare vid festtillfällen

måltider serverats och alkoholfria drycker utskänkts, i syfte att

undgå förtärings- och förvaringsförbuden genomfört — eller påstått sig ha

genomfört — en sådan omläggning av rörelsen, att vid dylika tillfällen endast

maten tillhandahållits av lokalens innehavare eller den anlitade restauratören,

medan kaffe, läskedrycker och andra alkoholfria drycker medförts

av värden. Med åberopande av att någon utskänkning (dvs. något tillhandahållande

mot ersättning) av alkoholfria drycker icke ägt rum har lokalens

innehavare sedermera hävdat den meningen, att förtärings- och förvaringsförbuden

icke vidare ägde giltighet för lokalen och att medförda spritdrycker

följaktligen finge fritt förtäras i densamma.

Härtill är först och främst att anmärka, alt en dylik tillämpning är uppenbart

stridande mot förtärings- och förvaringsförbudens av departementschefen

angivna syfte. Vad i detta hänseende anförts av departementschefen

måste tydligen gälla för varje festvåningsrörelse, och det torde icke kunna

anföras något skäl för all förtäring av medförda spritdrycker skulle vara

mindre olämplig i fall då kaffe och läskedrycker utskänkes, än då samma

drycker serveras under former, som icke kan betecknas som utskänkning.

Vid förbudets tillkomst torde lagstiftaren ha utgått från alt varje restan
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

rangrörelse, vare sig den bedrives i matsal eller sker i festvåning, normalt

måste vara kombinerad med utskänkning av drycker. Det torde också vara

höjt över allt tvivel, att påståendet, att värden själv medför de alkoholfria

dryckerna, i det övervägande flertalet fall är en ren konstruktion; i själva

verket torde de alkoholfria dryckerna mycket ofta inköpas och tillhandahållas

av lokalens innehavare eller den som där ombesörjer restaurangrörelsen,

ehuru detta förhållande döljes genom att varorna debiteras värden

på särskild räkning.

Från samlingslokalerna och de privata festvåningarna har intresset för

en tillämpning av det nu berörda systemet spritt sig även till vissa vin- och

spritrestauranger, som begärt att få »avsyna» sina festvåningar eller att

från sina utskänkningslokaler få avskilja vissa utrymmen, avsedda att upplåtas

till gäster, som själva medför spritdrycker.

Remissyttranden

Kommitténs förslag till skärpta bestämmelser tillstyrkes eller lämnas utan

erinran av flertalet remissinstanser som berör frågan. Förslaget avstyrkes av

kontrollstyrelsen, länsstyrelsen i Västmanlands län samt Nya systemaktiebolaget,

vilka dock förordar att förbudens omfattning preciseras närmare än

som nu är fallet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser vad kommittén anfört om utskänkning

i festvåningar och om förtärings- och förvaringsförbuden beaktansvärt

och i hög grad aktuellt. Det torde enligt länsstyrelsen icke kunna

förnekas, att illojal konkurrens förekommer från fria festvåningar och diverse

samlingslokaler.

Enligt Sveriges nykterhetsvänners landsförbund skulle ett genomförande

av kommittéförslaget omöjliggöra förekomsten av »svarta» restauranger, vilket

betecknas som ett framsteg.

Länsnykterhetsnämnden i Stockholms län anför följande.

Från restauratörshåll har påtalats att konkurrensen från de s. k. privata

festvåningarna blivit allt hårdare och att detta främst skulle bero på att innehavare

av sådana festvåningar icke är bundna av utskänkningstillstånd av

något slag, varför de tydligen anse sig oförhindrade att tillåta rusdrycksförtäring

i lokalerna. Skillnaden i pris mellan utminuterade och utskänkta

rusdrycker samt främst de numera obegränsade möjligheterna till rusdrycksinköp

i utminuteringsaffärerna har otvivelaktigt lett till att allmänheten

i större omfattning än tidigare anlitar privata" festvåningar för tillställningar

av olika slag. Problemet med icke insynade lokaler och där förekommande

spritförtäring är emellertid av gammalt datum. Den påtalade

konkurrensen förelåg alltså långt innan de senaste ändringarna i rusdrycksförsäljningen

kom till. Konkurrensen har givetvis accentuerats mot bakgrunden

av den inträffade nedgången i spritutskänkningen på restaurangerna

eller med andra ord blivit mera påtaglig och besvärande för restauratörerna

än tidigare. Även vid ett borttagande av utskänkningsskatten torde konkurrensläget

knappast förändras nämnvärt, eftersom de privata festvåningarna

med all sannolikhet har möjlighet till prisreduceringar på mat in. m. Dessutom

skulle de i ännu högre grad än för närvarande kunna känna sig säkra

för ingripanden, eftersom även det rent fiskaliska intresset av en samhällsreaktion

då bortfölle. Ur nykterhetssynpunkt är det emellertid högst otill
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 ur 1957

109

fredsställande, att de privata festvåningarna icke äro underkastade insyn

eller de allmänna regler och inskränkningar, som gälla vid tillståndsbunden

utskänkning. Det torde emellertid icke finnas några möjligheter att mera

effektivt komma till rätta med dessa missförhållanden genom intendenternas

och polismyndigheternas försorg med mindre bestämmelserna rörande

förvarings- och förtäringsförbuden revideras på sätt kommittén föreslagit.

Bland de remissinstanser som i och för sig tillstyrker förslaget framhåller

åtskilliga att stora svårigheter kommer att föreligga även i fortsättningen

när det gäller att tillse att förbuden efterleves. I flera yttranden understrykes

att en förutsättning för en bättre ordning på området är att prisskillnaden

mellan utskänkta och utminuterade drycker minskas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför följande.

Den skärpning av förbuden, som kommittén föreslagit, bidrager visserligen

till en fixering av deras innebörd och omfattning. Detta torde emellertid

icke vara tillräckligt för att skapa goda förutsättningar för förbudens efterlevnad.

Man bör nämligen komma ihåg att de tillställningar som det här är

fråga om är slutna och av privat natur, vilket i hög grad försvårar övervakningen.

Tillsynen försvåras även av det faktum, att antalet företag, som utövar

festvåningsrörelse, är stort och att deras rörelse i många fall har avsevärd

omfattning. Det finns åtskilliga festvåningar som månad efter månad

året runt är upptagna flera dagar i veckan ofta med två, ibland flera tillställningar

på samma gång. Den personal som kan ställas till förfogande för

övervakningen räcker knappast till för ett effektivt fullgörande av denna

svåra och grannlaga uppgift. Härtill kommer att den betydande prisskillnaden

mellan utskänkta och utminuterade rusdrycker, vilken utgör ett av

huvudmotiven till att festarrangörer föredrar tillståndslösa festvåningar

framför vanliga restauranger, icke elimineras eller i någon mera avsevärd

grad minskas genom lagstiftning enligt kommitténs förslag eller genom andra

av kommittén föreslagna åtgärder. Härigenom kvarstår såsom orealiserat

det betydelsefulla önskemålet att bringa förbuden i någorlunda överensstämmelse

med det allmänna rättsmedvetandet. Man kan göra gällande, att den

av kommittén föreslagna skärpningen av förbuden tvärt om kommer att öka

motsättningarna mellan lagens krav och allmänhetens rättsuppfattning. Vid

övervägandet av dessa frågor får man nämligen inte bortse från det förhållandet,

att det ofta föreligger ett legitimt behov att förlägga familjehögtidligheter

och andra festligheter utom hemmet till billigast möjliga kostnader.

T det hänseendet må det vara tillräckligt att hänvisa till den omständigheten,

att breda befolkningslager har otillräckliga bostäder för att där utöva

värdskap till och med i relativt begränsad omfattning. När det gäller att

överväga åtgärder för att tillgodose kraven på klarhet, effektivitet och överensstämmelse

å ena sidan med förbudens funktion i rusdryckslagstiftningen

och å andra sidan med allmänhetens rättsmedvetande är det av betydelse att

få utrett, vilka omständigheter som i första hand gjort de nu gällande bestämmelserna

så föga funktionsdugliga. Vad det allmänna velat ernå med

förbuden och dess följdföreskrifter torde få anses vara att inrangera all

slags festvåningsverksamhet, där förtäring av rusdrycker förekommer, under

rusdryeksförsäljningsförordningens föreskrifter. Rent principiellt kan

näppeligen, som utredningen framhåller, något skäl anföras för att förtäring

av medförda spritdrycker skulle vara mindre olämpligt i fall då kaffe

och läskedrycker utskänkes, än då samma drycker serveras under former,

som icke kan betecknas som utskänkning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Det av kommittén framlagda författningsförslaget torde vara väl ägnat att

klarlägga förbudens räckvidd.

Länsstyrelsen i Kristianstads län beklagar, att kommittén icke gjort en

grundlig utredning om omfattningen av förtäringen av rusdrycker vid enskilda

fester i folketshus, bygdegårdar, medborgarhus, hantverkshus, hemvärnsgårdar

och liknande lokaler. Betänkandet bringar enligt länsstyrelsen

ingen klarhet i frågan om denna förtärings betydelse ur nykterhetspolitisk

synpunkt och som konkurrens till rusdrycksrestaurangerna. Enligt länsstyrelsens

uppfattning torde förtäringen av rusdrycker å lokaler av förevarande

slag för länets vidkommande icke ha medfört några större olägenheter

ur nykterhetspolitisk synpunkt. Ofta är det familje- eller föreningsfester

som avhålles och som regel torde ordningen vara god. Länsstyrelsen säger

sig dock vara medveten om att förhållandena i andra län, särskilt sådana

med större städer, kan vara annorlunda. Emellertid framhåller länsstyrelsen

att det givetvis måste vara en fördel att fester utom hemmet, under vilka

spritförtäring skall äga rum, förlägges till sådana lokaler, där ordning och

trevnad pa förhand kan sägas vara garanterade. För restaurangnäringen

torde konkurrensen från de »tillståndslösa» festlokalerna utgöra ett betydande

ekonomiskt problem och även ur denna synpunkt hade det varit av

stort värde om den kartläggning, som ovan berörts, kommit till stånd. Beträffande

kommittéförslagets närmare utformning anföres följande.

I fråga om kommitténs förslag rörande förtärings- och förvaringsförbuden

är det av vikt, att dessa till sin innebörd och omfattning äro så klara, att

misstolkningar äro uteslutna. Förslaget utgör en avsevärd förbättring jämfört

med nuvarande bestämmelser. Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida

de ej på visst sätt böra fullständigas. Såsom exempel härpå kan följande

nämnas. Om en restaurant i ett folketshus drives i fastighetsföreningens

egen regi med anställd föreståndare, få enligt kommittéförslaget medhavda

rusdrycker icke förtäras i någon av fastighetens egna lokaler. Arrenderas

däremot restaurangen ut, tillhör fastighetens övriga lokaler icke en »rörelse,

i vilken livsmedel mot ersättning tillhandahålles till förtäring på stället»,

varför medhavda rusdrycker få förtäras där, tydligtvis även om maten skulle

tagas från restaurangen.

Enligt Sveriges centrala restaurangaktiebolag är kommittéförslaget lovvärt

— även om utskänkningsskattens slopande är ett nödvändigt komplement

om man vill uppnå bättre förhållanden. Förslagets genomförande anses

kunna få ett visst värde vid bemästrandet av hithörande förhållanden. En

viss tvekan inställer sig emellertid enligt bolaget beträffande förslagets

räckvidd och effektivitet. Härom anföres följande.

I reklamen för lokaler av den typ, som här avses, lockas numera öppet med

att lokalens innehavare »ordnar allt», vari förmodligen även ingår hämtningen

av sprit. Inför den föreslagna författningstexten frågar" man sig,

huruvida under det föreslagna förbudet kommer att inbegripas även sådana

fall, då lokalinnehavaren formellt ordnar måltider m. m. men ingredienserna

betalas av beställaren direkt och betalningen för »ordnandet» lägges

på lokalhyran. Av kommitténs motiv synes visserligen framgå, att avsikten

varit att träffa även sådana förfaranden. Frågan är emellertid, hur den

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

111

praktiska tillämpningen kommer att ställa sig. Erfarenheterna av de svårigheter,

som mött vid genomförande av förtärings- och förvaringsförbndet i

dess nuvarande utformning, ge icke anledning till optimism. Eu viss förbättring

av kontrollen på dessa områden torde emellertid ha skett genom tillkomsten

av utskänkningsintendenterna, vilka enligt sin instruktion ha att

uppmärksamma hithörande förhållanden utanför den egentliga utskänkningen.

Enligt kontrollstyrelsens mening föreligger för närvarande ej tillräckliga

skäl för en ändring av grunderna för förtärings- och förvaringsförbuden i

enlighet med kommitténs förslag. Detta anses gälla desto mera som det

föreliggande förslaget icke skulle eliminera samtliga de gränsdragningssvårigheter

som är förenade med de nuvarande bestämmelserna. Emellertid anser

sig kontrollstyrelsen böra ifrågasätta om icke förslagets syfte till viss

del skulle kunna tillgodoses därigenom, att statsmakterna i nu förevarande

sammanhang gjorde ett uttalande av innebörd, att festvåning, som organiskt

och affärsekonomiskt tillhör rusdrycks- eller ölrestaurang, skall anses

ingå i utskänkningslokalerna och således vara underkastad förtärings- och

förvaringsförbuden. Kontrollstyrelsen framhåller för övrigt att incitamentet

till överträdelser av förtärings- och förvaringsförbuden bli mindre än för

närvarande, om styrelsens förslag om sänkning av utskänkningsskatten på

spritdrycker genomföres.

Nya systemaktiebolaget har för sin del ingenting att invända mot bestämmelser,

som kriminaliserar förtäring av medhavda rusdrycker på yrkesmässigt

drivna, privata festvåningar, men anser sig icke kunna tillstyrka en

skärpning som skulle drabba exempelvis bygdegårdar, folketshus eller andra

av ideella föreningar ägda och förvaltade lokaler. En ändring av de

nuvarande bestämmelserna så att innebörden av förbuden blir klarare fastställd,

är däremot enligt bolagets mening i hög grad önskvärd. I sådant hänseende

föreslår bolaget, att den nuvarande lagtexten ändras, så att förtärings-

och förvaringsförbuden — utan att skärpas i den utsträckning som

kommittéförslaget syftar till, ges en klar avgränsning. Åtskilliga av de nuvarande

missförhållandena har enligt bolaget sin grund i att den nuvarande

utformningen av bestämmelserna icke medger en tillräckligt klar gränsdragning

för de berörda förbuden.

Bygdegårdarnas riksförbund yttrar följande.

Bygdegårdar äro politiskt och religiöst neutrala lokaler, som antingen äges

av en för alla öppen förening eller av kommunen. I bygdegårdsförcningen är

som regel alla föreningar på orten medlemmar plus enskilda personer. Bygdegården

är i allmänhet den enda profana samlingslokalen på orten där det

är möjligt alt anordna exempelvis etl bröllop eller ett 50-årskalas. Av denna

anledning brukar man kollektivt inköpa servis och bestick in. in. för bygdegårdens

räkning. Sedan fastställes eu hyra för lokalen och för servisen, vilken

erlägges av dem som vill hyra bygdegården för eu familjefest. Eftersom

såväl lokalen som servis och köksutrustning iigs kollektivt, lager man inte

ut mera i hyra än vad som är skäligt för att täcka omkostnaderna. Köks- och

serveringspersonalen rekryteras bland familjemedlemmar och vänner.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Att en på detta sätt anordnad familjefest givetvis ställer sig ekonomiskt

fördelaktigare än om den skulle ha ordnats på en restaurang säger sig

självt. Men för det första så finns det, som tidigare påpekats, sällan någon

restaurang inom bygdegårdens publikområde och för det andra så har

landsbygdens folk i mycket liten utsträckning tidigare anlitat restauranger

för sina familjefester. Man har anordnat dessa fester i hemmen, men allt

eftersom de stora utrymmena försvinner i landsbygdshemmen nödgas man

förlägga dessa fester utanför hemmen, och då har man funnit ersättningen

i bygdegården, vars arkitektur och utformning visat sig mycket lämplig för

dylika familjefester. Att därför vidtaga åtgärder, som skulle förhindra eller

försvåra för landsbygdens folk att på ett praktiskt och förnuftigt sätt lösa

denna för dem viktiga fråga, skulle vara orimligt.

När vi nu talar om bygdegårdar så menar vi sådana lokaler som ägs antingen

av kommuner eller av föreningar som äro bildade på grundval av

Bygdegårdarnas Riksförbunds normalstadgar. Men utöver dessa verkliga

bygdegårdar så finns det ett mindre antal lokaler som ägs av en enskild förening

eller kanske av enskild person, vilka också kallar sina lokaler för bygdegårdar.

Det är möjligt att bland dessa »bygdegårdar» finnes sådana där

man anser det besvärligt att driva lokalen som samlingslokal, utan hyr ut

hela lokalen till en »källarmästare». Dessa lokaler ha som regel inte mera

med de verkliga bygdegårdarna att göra än namnet.

Den ringa omfattning uthyrningar har belyses bäst av att under 1955 endast

6,9 % av bygdegårdarnas sammanlagda uthyrning var till familjefester.

Därför måste vi tillbakavisa påståendet att bygdegårdarna skulle utgöra någon

allvarlig konkurrent till de fasta restaurangerna. Vi vill också betyga att

såväl Bygdegårdarnas Riksförbund som dess medlemmar ha allt intresse av

att verksamheten i bygdegårdarna bedrives på ett sådant sätt att skäl till berättigade

anmärkningar inte finns.

Departementschefen

De författningar som reglerar serveringen av rusdrycker, Öl och alkoholfria

drycker innehåller närmare bestämmelser i syfte att hindra gästerna från

att dricka medhavd sprit eller att på liknande sätt kringgå utskänkningsbestämmelserna.

Tillämpningen av dessa bestämmelser, de s. k. förtäringsoch

förvaringsförbuden, har varit förenad med svårigheter. Hithörande

frågor har närmare utvecklats i 1954 års proposition om riktlinjerna för

nykterhetspolitiken.

Svårigheterna sammanhänger framför allt med att förbuden enligt sakens

natur måste vara generella och att tillräcklig hänsyn därför inte kunnat

tagas till särskilda omständigheter i olika förekommande fall. Förbuden

framstår sålunda i vissa hänseenden som alltför rigorösa. Vissa undantag

från bestämmelserna infördes i anledning härav vid 1954 års riksdag,

och ytterligare några jämkningar i sådan riktning har aktualiserats av 1956

års rusdrycksförsäljningsutredning.

Det har emellertid också visat sig, att förbuden i betydande utsträckning

kunnat kringgås, framför allt av dem som driver s. k. fria festvåningar. Från

den reguljära restaurangnäringens sida har klagomål anförts över konkurrens

från festvåningarna. För att komma till rätta med dessa olägenheter

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 9''r år 1957

har utskänkningsvinstkommittén föreslagit skärpningar av förbuden. Medan

dessa förbud hittills förutsatt att servering av drycker bedrives, skall

enligt förslaget förbuden gälla vid all servering av livsmedel mot betalning,

vare sig det är fråga om mat eller dryck.

De föreslagna skärpningarna skulle, såsom kommittén framhållit, skapa

bättre möjligheter att motverka de påtalade olägenheterna. Verkningarna

synes emellertid sträcka sig längre än som i och för sig torde vara motiverat.

De föreslagna bestämmelserna skulle sålunda även träffa den verksamhet

med anordnande av privata fester som i lagliga former bedrives av folketshus

och bygdegårdar. Denna verksamhet fyller utan tvivel ett legitimt

behov. Härtill kommer — något som bestyrkes av erfarenheterna från de

nuvarande bestämmelsernas tillämpning — alt de avsedda skärpningarna

knappast torde komma att mötas av förståelse från allmänhetens sida. Kontrollen

skulle härigenom ytterligare försvåras. Å andra sidan torde de föreslagna

bestämmelserna inte utesluta möjligheter till kringgående.

Med hänsyn till det anförda finner jag mig inte kunna tillstyrka kommitténs

förslag. De problem som sammanhänger med konkurrensen från

festvåningarna synes i stället böra angripas genom att minska prisskillnaden

mellan utminuterade och utskänkta rusdrycker. Vad jag förordat i det

föregående medför en betydande förändring i denna riktning.

Det här anförda innebär självfallet inte att intendenterna för utskänkningsärenden

bör minska sina ansträngningar att verka för efterlevnaden

av förtärings- och förvaringsförbuden. I likhet med kontrollstyrelsen förutsätter

jag, att festvåning, som organiskt och affärsekonomiskt tillhör restaurang

med utskänkning av rusdrycker, Öl eller alkoholfria drycker, skall anses

ingå i utskänkningslokalerna och således vara underkastad förbuden.

De av rusdrycksförsäljningsutredningen väckta förslagen torde få upptagas

i annat sammanhang.

Kvantitetsmärkning av glas

Gällande bestämmelser

Enligt lagen om mått och vikt gäller för mätning och vägning följande bestämmelser.

Vid mätning eller vägning, som företages i statlig verksamhet,

i yrkesmässig handel eller å allmänt tillgänglig försäljningsplats och som

skall ligga till grund för beräknande av ekonomiskt anspråk efter mått eller

vikt, får icke nyttjas andra mätnings- eller vägningsrcdskap än sådana, som

blivit vederbörligen justerade för användning, varom fråga är. Denna bestämmelse

skall dock icke äga tillämpning å mätning, som sker i förvaringseller

transportredskap, i vilket den uppmätta varan förvaras eller levereras

och som med avseende å rymden är märkt på i lagen närmare angivet sätt,

eller i sedvanligt emballage, såsom kartonger, korgar, säckar och flaskor,

i vilket den uppmätta varan förvaras eller levereras. Såsom mätnings- och

vägningsrcdskap betecknas varje redskap, som är avsett för mätning eller

8 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 saml. Nr 94

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

vägning eller eljest för sådant ändamål användes. Med justering av mätnings-

och vägningsredskap förstås av vederbörlig myndighet företagen åtgärd,

varigenom redskapet undersökes och godkännes samt stämplas med

stadgade justeringstecken.

För vissa slag av rörelse såväl som för handel med bestämda slag av varor

eller för mätning eller vägning med särskilda slag av redskap kan Kungl.

Maj:t medgiva undantag från justeringsplikten. Med stöd av sistnämnda

bestämmelse har Kungl. Maj :t genom kungörelse den 10 maj 1935 medgivit,

att vissa i kungörelsen angivna slag av mätnings- och vägningsredskap

(gas- och vattenmätare, vissa lantmäteriredskap, vissa redskap för

virkesmätning in. in.) tills vidare får användas ojusterade.

I enlighet med vad nu sagts behöver glas och andra serveringskärl som

används vid utskänkning av rusdrycker icke vara kvantitetsmärkta. Därest

märkning sker måste glasen emellertid justeras individuellt i vanlig ordning

av mynt- och justeringsverket. Vad åter beträffar dryckernas uppmätning

före servering måste härvid använda kärl vara justerade i enlighet

med mynt- och justeringsverkets bestämmelser. I sådant hänseende har

mynt- och justeringsverket genom särskilda cirkulär meddelat föreskrifter

bland annat angående beskaffenheten av målkärl för mätning av vin och

spritdrycker (cylindriska mätglas av glas, nysilver eller alpacca, avsedda

för handmätning) ävensom godkänt mätapparater av olika konstruktioner

för maskinell uppmätning av spritdrycker. Dylika mätglas och mätapparater

har icke varit obligatoriska men har i stor utsträckning använts vid

den uppmätning, som äger rum i restaurangernas s. k. kassor vid utskänkning

i glas av spritdrycker och vin.

Såvitt avser för utskänkningen meddelade bestämmelser stadgades i 1937

års rusdrycksförsäljningsförordning att vid överlåtelse av tillstånd till utskänkning,

som meddelats systembolag, skulle iakttagas de särskilda föreskrifter

kontrollstyrelsen meddelade till ledning för sådan överlåtelse.

Enligt 1954 års rusdrycksförsäljningsf örordning skall systembolaget vid

överlåtelse av rätt till utskänkning, med iakttagande av de föreskrifter kontrollstyrelsen

utfärdar, meddela bestämmelser rörande prissättning på utskänkta

rusdrycker och vad därmed äger samband.

Med stöd av nu angivna bestämmelser har kontrollstyrelsen genom särskilda

cirkulär meddelat föreskrifter angående innehållet i systembolagens

överlåtelseavtal. I 1953 års överlåtelseavtal upptogs under punkt 11 bland

annat följande bestämmelser:

Då spritdrycker utskänkas glasvis, må delta ske endast i myckenheter av

2 1/2 och 5 centiliter. Utskänkningspris för dessa varor skofa i prislistan

upptagas för glas dels om 2 1/2 centiliter (här nedan benämnt glas), dels

om 5 centiliter (här nedan benämnt stort glas).

Sherry, madeira och portvin — minst ett märke av varje vinsort — skola

tillhandahållas jämväl i stort glas, och priset för sådant glas av dessa viner

skall i prislistan angivas. Där så av särskild anledning anses påkallat, må

bolaget härifrån medgiva undantag.

Det åligger restauratören att öva tillsyn därå, att vid utskänkningen fullt

mått tillhandahålles gästerna.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957 115

Av bolaget godkända mätglas skola finnas vid kassan och tillhandahållas

gäst på begäran.

Vidare upptog överlåtelseavtalet följande bestämmelse:

Restauratören är skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

som av kontrollstyrelsen meddelas i fråga om teknisk kontroll över utskänkningen,

exempelvis avseende användningen av paragonnotor, mätapparater

och kvantitetsmärkta serveringsglas.

I nu gällande formulär till överlåtelsekontrakt upptages i punkt 10 följande

föreskrifter:

Då spritdrycker utskänkas glasvis, må detta ske endast i myckenheter

motsvarande ett eller flera glas om 2 centiliter. Vad nu sagts gäller icke

drinkar.

Sherry, madeira, portvin och vermouth — minst ett märke av varje vinsort

— "skola förutom på butelj tillhandahållas jämväl i myckenheter motsvarande

ett eller flera glas om 2 centiliter.

Det åligger restauratören att tillse, att vid utskänkningen fullt mått tillhandahålles

gästerna. Av kontrollstyrelsen godkända mätglas skola finnas

vid kassan och på begäran tillhandahållas gäst.

Motsvarande bestämmelser har intagits i det av kontrollstyrelsen föreskrivna

formuläret till överlåtelsekontrakt rörande utskänkning vid enstaka

tillfälle till slutet sällskap. I detta formulär har de två första av de

nyss återgivna styckena ersatts med följande stadgande:

Då spritdrycker eller starkvin utskänkas glasvis, må detta ske endast i

myckenheter motsvarande ett eller flera glas om 2 centiliter.

Kommittén

Kommitténs behandling av frågan om kvantitetsmärkning har närmast

föranletts av förekomsten av s. k. övermål vid utskänkningen. För att uppnå

en tillfredsställande ordning föreslår kommittén införandet av obligatorisk

kvantitetsmärkning vid utskänkning i glas och på karaff av spritdrycker

och starkvin samt vid utskänkning av lättvin på karaff. Undantag

bör dock kunna medges för tillfälliga rättigheter som meddelas enligt 29

och 33 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen. Då utskänkningen av starköl

endast till helt obetydlig del sker från fat, har kommittén däremot icke

ansett anledning föreligga att i nuvarande läge förorda obligatorisk användning

av märkta serveringskärl vid utskänkning av starköl.

Kommittén anser emellertid att individuell justering i vanlig ordning av

sålunda märkta glas icke är nödvändigt. En tillfredsställande ordning skulle

kunna erhållas, om märkning föreskrevs men undantag från justeringsplikten

erhölls genom att Kungl. Maj: t jämlikt lagen om mått och vikt

medgav sådant undantag. Om sådant undantag lämnas, skulle glasen och

karafferna av tillverkarna förses med kvantitetsmärkning men icke justeras.

Den erforderliga kontrollen skulle ske genom stickprovsgranskning

hos tillverkarna och restauratörerna.

Eu dispens från justeringsplikten synes enligt kommitténs mening icke

böra möta betänkligheter, så mycket mindre som de märkta serveringskärlen

ju i allmänhet icke torde komma alt användas som mätredskap i egenl
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1957

lig mening. Uppmätningen kan visserligen ske direkt i serveringskärlen,

vilka då otvivelaktigt fungerar såsom mätredskap. Av praktiska skäl torde

— framhåller kommittén — emellertid för vissa varor vid fyllandet av serveringsglas

mätapparater eller för handmätning avsedda mätglas liksom

hittills i regel komma att användas.

1 sin motivering för förslaget anför kommittén inledningsvis följande.

Av restaurangernas redovisning framgår, att ett visst kvantitativt och

därmed också värdemässigt övermål uppkommer vid utskänkningen. Detta

beror delvis på att inköpta buteljvaror innehåller något större kvantitet än

den för varan angivna. En viss del av det övermål, som ofta uppstår vid utskänkningen,

torde emellertid sammanhänga med att gästen vid servering

glasvis av spritdrycker och vin på grund av felaktig uppmätning icke alltid

erhåller fullt mått. I dylika fall föreligger alltså från gästens synpunkt en

underservering. Oavsett huruvida en sådan underservering förekommer eller

ej, kan redan misstanken därom — särskilt med hänsyn till det höga

varuvärdet i förhållande till volymen — leda till irritation hos gästen och

därmed till svårigheter för serveringspersonalen. Genom användning av

kvantitetsmärkta serveringsglas får gästen garanti för att han erhåller den

kvantitet, för vilken han betalar, samtidigt som den lojale restauratören

får ett skydd mot obefogade misstankar.

I fråga om storleken av det ekonomiska övermålet föreligger betydande

olikheter mellan de särskilda restaurangföretagen. Frågan om nedbringande

av övermålet — till den del det kan bero på underservering — äger därför

avsevärd betydelse då det gäller att avlägsna förefintliga ojämnheter

i ersättningshänseende olika restauranger emellan.

Kommittén framhåller i fortsättningen att kvantitetsmärkning av glas —

enligt av kommittén gjorda undersökningar — kan ske utan att någon form

av standardiserade serveringsglas behöver införas. De olika restaurangerna

behöver av denna anledning icke frångå sitt nuvarande glassortiment. Något

hinder för anbringande av särskild utstyrsel på glasen genom slipning

eller etsning utgör märkningen icke påpekas det.

Om märkningens utförande och kostnaderna härför anföres följande.

Märkningen, som kan ske genom etsning, pressning eller slipning, bör

få valfritt utföras antingen i form av ett streck runt glasets hela omkrets

eller genom ett kortare streck av förslagsvis minst 1 cm längd. För spritdrycker

bör märkningen angiva volymintervaller om 2 cl. På glas med större

volym än 2 cl må dock märkningen kunna inskränkas till att avse endast

den största volymen. Då den nu förordade märkningen kan göras fullt tydlig

till sin innebörd är någon volymbeteckning vid måttstrecket icke erforderlig.

Karaffer torde däremot böra förses med såväl måttstreck som volymbeteckning.

Kostnaden för anskaffning av märkta glas blir, även om justeringsplikten

bortfaller, enligt vad kommittén inhämtat betydligt högre än för anskaffning

av omärkta glas. Kostnaden för glasförbrukning — kross — utgör

emellertid en relativt liten del av samtliga kostnader "i restaurangrörelsen.

Genomsnittligt utgjorde den år 1953 i förhållande till försäljningen av rusdrycker

0,75 procent, vilket belopp vid införande av kvantitetsmärkta glas

kan beräknas stiga till ca en procent av försäljningsvärdet för rusdrycker.

Då förbrukningen — vid val av etsnings- eller pressningsmetoden för märkningen

— sannolikt icke genom ökat kross kommer att nämnvärt stiga,

blir således den totala kostnadsökningen obetvdlig.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 1957

117

Kommittén uttalar slutligen följande beträffande genomförandet av den

föreslagna ordningen.

Bestämmelserna i 41 § rusdrycksförsäljningsförordningen torde redan i

sin nuvarande lydelse innebära befogenhet för kontrollstyrelsen att föreskriva

användning av märkta utskänkningskärl. I enlighet härmed torde

kontrollstyrelsen böra i formulären till överlåtelsekontrakt intaga en bestämmelse,

att innehavare av utskänkningsrättighet är skyldig att i den omfattning

kontrollstyrelsen föreskriver vid utskänkning av spritdrycker och

vin använda kvantitetsmärkta serveringskärl. Med denna konstruktion blir

det möjligt för kontrollstyrelsen att under hänsynstagande till föreliggande

förhållanden — exempelvis restauratörernas förråd av glas samt glasbrukens

leveransmöjligheter — närmare fixera tidpunkten för bestämmelsernas

ikraftträdande samt alt i förekommande fall medge erforderliga dispenser.

Befrielse från justeringsplikt kan enligt 13 § första stycket lagen om

mått och vikt medges av Kungl. Maj :t för bestämda slag av rörelse såväl

som för handel med bestämda slag av varor eller för mätning eller vägning

med bestämda slag av redskap. I den med stöd av nämnda paragraf utfärdade

kungörelsen den 10 maj 1935 (nr 158) har medgivits, att vissa mätnings-

och vägningsredskap får tills vidare användas ojusterade. Kommittén

föreslår, att till 1 § i denna kungörelse göres ett tillägg av innehåll, att

från justeringsplikt undantages utskänkningskärl för rusdrycker, som uppfyller

av mynt- och justeringsverket i särskild ordning föreskrivna villkor.

Ifrågavarande föreskrifter bör utarbetas i samråd med kontrollstyrelsen

och innehålla närmare detaljbestämmelser beträffande utskänkningskärlens

art, form och storlek, angående märkningens utförande samt angående

toleranser in. in. Därjämte bör föreskrivas, att märkningen av utskänkningskärlen

skall utföras så, att den markerade volymen så nära som möjligt

motsvarar den å kärlet angivna, samt att vid tillverkningen den medgivna

toleransen icke får utnyttjas till fördel för den ena eller andra parten.

Den tidigare förordade stickprovskontrollen vid glasbruken och hos restauratörerna

torde böra utövas av myntverkets justerare. Något särskilt

ansöknings- eller anmälningsförfarande för de glasbruk, som önskar upptaga

tillverkning av märkta utskänkningskärl, synes icke vara erforderligt.

Beträffande restaurangernas skyldighet att vid utskänkning använda

märkta serveringsglas och karaffer bör bestämmelser inlagas i kontrollstyrelsens

anvisningar angående utskänkningskontrakten. Därvid bör en tillräckligt

lång övergångstid medgivas för anskaffning av nya respektive förbrukning

av äldre glasförråd.

Remissyttranden

Frågan om kvantitetsmärkning av glas och karaffer har i allmänhet icke

närmare berörts i yttrandena. Utskänkningsvinstkommitténs förslag bar

emellertid tillstyrkts av kontrollstyrelsen, länsstyrelsen i Jämtlands län

och Kooperativa förbundet.

Mynt- och justeringsverket förklarar införandet av kvantitetsmärkning

i princip önskvärt. Ämbetsverket anser sig emellertid icke kunna tillstyrka

att åtgärder omedelbart företages i sådant syfte utan hemställer om ytterligare

utredning av frågan.

Länsstyrelsen i Stockholms län, Sveriges centrala restaurangaktiebolag,

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

Sveriges hotell- och restaurantförbund, Svenska turisthotellens riksförbund

och Riksförbundet Landsbygdens folk avstyrker kommittéförslaget.

Sverges hotell- och restaurangpersonals förbund uttalar, att märkningen

— om den genomföres — måste vara absolut tillförlitlig. Att så blir fallet

med det framlagda förslaget kan man enligt förbundet icke räkna med.

Kontrollstyrelsen biträder förslaget med hänsyn till önskvärdheten att

motverka förekommande underservering. En förutsättning för förslagets

genomförande är likväl enligt styrelsen att dylika kvantitetsmärkta kärl

— vilka knappast kan vara att anse såsom mätredskap i egentlig mening

— icke skall behöva underkastas individuell justering. Styrelsen förutsätter

vidare att erforderlig märkning av serveringskärlen kan ske utan att någon

standardisering av glasen behöver företagas.

Länsstyrelsen i Stockholms län förklarar sig icke ha sympatier för ett

millimetertänkande, som i praktiken kan inbjuda till kontroverser om bagateller,

vilket inte är ägnat att främja trivseln på restaurangerna. En gäst,

som tror sig ha fått undermål, har möjlighet att påkalla mätning, om han

nu anser saken vara av vikt.

Riksförbundet Landsbygdens folk anför följande.

Den obligatoriska kvantitetsmärkning av serveringskärl, som kommittén

föreslår, anser förbundet vara föga motiverad. Vissa gäster kan måhända

finna märkningen fördelaktig, men för de flesta torde den vara i bästa

fall överflödig och i sämsta fall irriterande och olustig. Hela rusdryckshanteringen

skulle förmodligen på lång sikt vara betjänt av att dylika påminnelser

om ransonering och restriktioner kunde helt utplånas. Ju mera

ett restaurangbesök kan ges karaktären av vanlig måltid och ju mindre det

associeras med föreställning om berusning, desto bättre torde det vara för

nykterhetspolitiken på lång sikt.

Enligt Sveriges hotell- och restaurantförbund synes det, som om kommittén

huvudsakligen tagit upp frågan ur den synvinkeln, att gästen i

största möjliga utsträckning bör skyddas mot underservering. Denna aspekt

på frågan, som sammanhänger med mätningsmetoderna, torde emellertid

enligt förbundet utan fara för rättssäkerheten ha kunnat överlämnas åt

kontrollstyrelsen att praktiskt lösa i samråd med branschens organisationer.

Skall frågan nu tas upp, bör övermålsbegreppet — framhåller förbundet

— mera ingående analyseras än som gjorts av kommittén.

Förbundet anför bland annat följande.

Vissa slag av övermål, s. k. buteljövermål och beräkningsövermål, alstra

sålunda icke något undermål. Särskilt det förstnämnda övermålet har större

betydelse för de enskilda resturangerna än för de allmänna bolagen och

förklarar skillnaden i övermålsprocent. Undermålet är sålunda icke alls så

stort, som övermålssiffrorna utvisa, och gästens intresse i saken är därför

en ganska obetydlig fråga. Delta framgår även av att irritation från gästers

sida sällan förekommer. Ej heller ha klagomål om svårigheter för personalen

avhörts; i varje fall ha några dylika ej kommit till vår kännedom.

Besvärligheter i angivna avseenden kunna däremot beräknas uppstå, om

markering på glasen införes. Då kan man vänta sig kverulans från rätts
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 9h år 1957

haverister med åtföljande obehag för personalen. Vi anse angeläget, att en

sådan onödig och för restaurangnäringen ovärdig situation undvikes.

Det förutsättes i förslaget, att man icke skall fordra justering av glasen

utan godtaga av tillverkaren gjord kvantitetsmärkning. En sådan kan aldrig

bil fullt tillförlitlig, och vid felaktigheter skulle, därest glasen begagnas

som mätredskap — vilket sannolikt skulle bli det vanliga — obehagliga

konsekvenser uppstå. Om markeringen angåve för stor volym, skulle betydande

förluster kunna uppstå för företaget. Vid felaktig markering i den

riktningen, att för liten volym komme att utskänkas, skulle gästens intresse

av fullt mått ej vara tillgodosett. Därtill komme kostnader för ommarkering

eller för anskaffande av nya glas.

Med hänsyn till det sagda anse vi, att frågan om märkning av serveringskärlen

i vad den avser gästens intresse i saken bör kunna avföras från

diskussionen och att denna inskränkes till de ekonomiska konsekvenserna,

vilket ju även varit kommitténs motivering för att den upptagits till behandling.

Förbundet framhåller slutligen att kostnaderna för kvantitetsmärkningen

måste beräknas högre än kommittén gjort och att märkningen icke är

tilltalande ur estetisk synpunkt.

Mynt- och justeringsverket förklarar att verket icke under utredningens

gång haft tillfälle att sätta sig in i de föreliggande frågorna. I princip anser

verket införandet av kvantitetsmärkning önskvärt. Då en omfattande utredning

måste vidtagas för att utröna möjligheterna att genomföra kommittéförslaget

anser sig verket icke i nuvarande läge kunna tillstyrka detsamma

utan förordar fortsatt utredning i frågan. Myntverket betonar att

märkning måste utföras så, att en tolerans ungefärligen motsvarande justeringsremediet

kan avläsas och så sträng kontroll upprätthållas att rimliga

anspråk på säkerhet erhålles. I övrigt anför verket bl. a. följande.

Enligt betänkandet är det genomsnittliga övermålet för samtliga restauranger

3,9 % vid utskänkning av spritdrycker och 2,5 % vid utskänkning

av viner. Fel av denna storleksordning kan emellertid uppstå även om justerade

redskap användes. De svenska justeringsremedierna är nämligen för

glas på 5 cl —10 cl, ±2 %, och för glas mindre än 5 cl, ±4 %, medan de

tyska måttbetecknade glasen får avvika med högst 5 % under rätt mått.

På vissa restauranger kan övermålet givetvis avsevärt överstiga ovannämnda

siffror och för att stävja avsiktligt missbruk kunna de måttbetecknade

glasen visa sig vara av värde.

Skall någon effekt kunna åstadkommas torde icke större fel på rymden

än 5 % böra tillåtas och medeltalet av felen för ett flertal glas får ej avvika

från rätt värde med mer än förslagsvis 1 %. Möjlighet bör dessutom finnas

att avläsa denna tolerans, d. v. s. en största tillåten diameter för glas av

varje bestämd rymd skall vara fastställd. Denna största diameter är med

nuvarande bestämmelser för justerade serveringsglas uträknad så att remediet

ger en höjdskillnad, som uppgår till 0,5 mm. Lägre värde kan ej

tänkas med tanke på dålig nivellering, streckets tjocklek och restauranggästens

oförmåga att uppskatta mindre höjddifferenser. Med 5 % tillåtet

fel och 0,5 mm som höjdskillnad för remediet fås:

För volymen 2 cl största diameter 50,5 mm

» » 2,5 cl » » 56,4 »

» » 4 cl » » 71,4 »

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Rymdbeteckning synes nödvändig, enär knappast annat än en erfaren

restauranggäst torde kunna avgöra, om ett glas rymmer 2 eller 4 cl, när

höjdskillnaden är mycket liten.

Rimlig säkerhet måste dessutom finnas att ej alltför stort antal glas,

som inte uppfyller de givna bestämmelserna, kommer till användning på restaurangerna.

Undersökningen bör göras stickprovsvis vid glasbruket, eller för importerade

glas på annat sätt, varvid om 100 glas av 1 000 provas och dessa 100

samtliga befinnas vara riktiga, följande säkerheter uppnås

88 % säkerhet för <2 % utanför toleransen

95,9 % <3 %

98.6 % <4 %

99.6 % <5 %.

Praktiskt taget full säkerhet nås sålunda, att mindre än 5 % av glasen

äro felaktiga med detta stickprovsförfarande. Minskas antalet provade glas

emellertid till 50 av 1 000 st ökas osäkerheten högst väsentligt.

Frågan blir då, om glasbruken över huvud taget äro i stånd att tillverka

glas under ovannämnda förutsättningar utan individuell gradering av varje

glas, en fråga, som fordrar närmare utredning. Skulle härvid visa sig att

detta icke är möjligt, torde justering av glasen icke orsaka avsevärt högre

kostnader. Från ett glasbruk har uppgivits att brukets egna kostnader för

individuell inritsning av volymstrecket uppgår till kr. 0,82, medan justeringsavgiften

är kr 0,18 per st för nu till justering godkända serveringsglas.

Departementschefen

Utskänkningsvinstkommitténs förslag om obligatorisk kvantitetsmärkning

vid utskänkning av spritdrycker och starkvin i glas och på karaff samt vid

utskänkning av lättvin på karaff har föranletts av det s. k. övermålet. Såsom

kommittén närmare utvecklat uppkommer övermål på flera sätt, bl. a.

till följd av varierande volyminnehåll i buteljerna. Därjämte förekommer

viss underservering, som till större delen torde sammanhänga med svårigheter

att åstadkomma exakt uppmätning vid servering i glas. Sett från restaurangföretagens

sida innebär övermålet en inkomstpost vid sidan av den

egentliga ersättningen för utskänkningen.

Såvitt angår spritdrycker innebär de förslag rörande den närmare utformningen

av utskänkningsskatten som jag i det följande kommer att framlägga,

att en fjärdedel av uppkommande övermål indrages till statsverket

i form av sådan skatt. Jag får vidare erinra om att den av mig förordade

utskänkningsersättningen för sprit avvägts med beaktande av övermålsintäkterna.

Det egentliga problemet i förevarande sammanhang hänför sig sålunda

till det förhållandet att gästen i vissa fall får betala för en obetydligt större

kvantitet än som serveras. För att tillförsäkra gästen hans rätt skulle en

obligatorisk kvantitetsmärkning utan tvivel kunna få viss betydelse. Anordningen

är emellertid, såsom framhållits i flera yttranden, förbunden med

nackdelar. Av mynt- och justeringsverkets yttrande synes vidare framgå

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1957

att man inte bör övervärdera den reducering av underserveringen som kan

erhållas genom kvantitetsmärkning.

Med hänsyn till vad nu anförts finner jag icke skäl att tillstyrka införandet

av obligatorisk kvantitetsmärkning. Självfallet skall det även i fortsättningen

åligga restauratörerna att tillhandahålla justerade mätglas åt de gäster som

önskar kontrollera att serverade kvantiteter överensstämmer med beställningen.

Vissa tillämpningsfrågor m. m.

Kommittén

Indexreglering av spritdrycksersättningen. Såsom förut nämnts innebär

kommitténs förslag att restauratörernas ersättning för utskänkning av spritdrycker

i framtiden skall regleras indexmässigt i syfte att avpassa densamma

efter uppkommande pris- och kostnadsförändringar. Indexregleringen

föreslås gälla alla slag av utskänkningsrättigheter, alltså även tillfällig

utskänkning, turistutskänkning, trafikutskänkning och utskänkning enligt

33 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

Vad beträffar ändringar i utskänkningspriset kan dylika — framhåller

kommittén — påverka såväl ersättningsprocentens storlek som ersättningsgränsen.

Vid sådana prisförändringar som förorsakas av ändringar i spritdrycksbeskattningen

föreslås att förändringen av utskänkningspriserna

mätes med utgångspunkt från priserna före och efter skattehöjningen på ett

av kontrollstyrelsen verkställt, i kvantitetshänseende representativt urval

av spritdrycker. Omräkning bör ske omedelbart, så att korrigerade procenttal

för spritdrycksersättning och omsättningstak kan tillämpas från och

med det månadsskifte som följer närmast efter den månad under vilken

höjningen eller sänkningen trätt i kraft. Vid sådana prisförändringar, som ej

föranledes av skatteändring, föreslås de framtida korrigeringarna ske två

gånger om året och med utgångspunkt från det genomsnittliga utskänkningspriset

per liter.

Angående vissa speciella spörsmål i samband med korrigeringarna uttalar

kommittén följande.

I fråga om utskänkningspriserna på spritdrycker kan den situationen

uppkomma att förändring orsakats av såväl den förra som den senare

av den nyss angivna faktorerna. Den förändring av utskänkningsprisnivån

som föranletts av skattefaktorn har därvid medfört en inom högst en

månad verkande korrigering av procenttalen för ersättningen respektive

omsättningstaket, medan den förändring av utskänkningsprisnivån som

framkallats av den andra faktorn — ökade tillverknings- och inköpskostnader

eller ändring av sortimentssammansättningen av de till utskänkningsändamål

försålda spritdryckerna — icke ger utslag förrän efter nästkommande

ordinarie omräkning. För att den sistnämnda faktorns inverkan på

utskänkningsprisnivån i detta fall skall kunna fastställas, får jämförelsevärdet

för tiden från den senaste ordinarie omräkningen emellertid uträk
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 9k år 1957

nas endast på grundval av den försäljning till utskänkningsändamål som

ägt rum fram till det månadsskifte som ligger närmast före tidpunkten för

skattehöjningens ikraftträdande.

Därest skattehöjning, som medför utskänkningsprisförändring, skulle

förekomma under två på varandra följande tidsperioder, får jämförelsevärdet

för den tidigare perioden beräknas endast på grundval av den försäljning

till utskänkningsändamål som ägt rum från och med det månadsskifte

då prishöjningen trätt i kraft eller, om höjningen skett under

löpande månad, från och med nästpåföljande månadsskifte, medan jämförelsevärdet

för den sistförflutna perioden beräknas på sätt som angivits i

föregående stycke.

Såsom i det föregående omnämnts avses spritdrycksersättningen komma

att täcka vissa med utskänkningen förenade kostnader. Korrigering efter

förändringar i kostnadsnivån skall enligt förslaget till 80 procent ske på

grundval av löneindex för livsmedelsarbetare och till 20 procent på grundval

av konsumentprisindex. Vad angår frågan om indexmässig korrigering av

procenttalet för beräkning av omsättningstaket har kommittén funnit det

riktigast att livsmedelsprisindex användes vid omräkning av omsättningsvärdet

för mat, alkoholfria drycker och Öl.

Beträffande anpassningen till förändringar i kostnaderna anföres i huvudsak

följande.

I de indexserier över utvecklingen av priser och löner som officiellt

publiceras finnes ingen serie som är direkt tillämplig på restaurangnäringen.

Eftersom ersättningen för spritdrycksutskänkning är avsedd" att

täcka vissa med utskänkningen av dessa varuslag förenade särkostnader

och större delen av dessa består av löner, hade det givetvis varit önskvärt

att en indexserie funnits tillgänglig som vore direkt hänförlig till dessa

kostnader. Enligt vad kommittén inhämtat har socialstyrelsen under senare

år gjort vissa undersökningar av löneutvecklingen inom restaurangnäringen,

men någon fortlöpande publicering av dessa undersökningar i form av

indexserier eller på annat sätt har hittills icke förekommit. Även om så

hade varit fallet, skulle en sådan indexserie knappast vara lämplig för det

nu aktuella ändamålet, enär restaurangnäringens lönekostnader till väsentlig

del utgöres av löner till köks- och annan ekonomipersonal och endast en

mindre del av den senare personalkategorins lönekostnader ingår i personalsärkostnaderna

för utskänkningen.

Vid sina överväganden har kommittén slutligen valt mellan tre indexserier,

nämligen konsumentprisindex, livmedelsprisindex och index för manliga

livsmedelsarbetares timinkomst (i fortsättningen kallat löneindex för

livsmedelsarbetare). Med hänsyn till att särkostnaderna för utskänkningen

enligt den företagna särkostnadsundersökningen till 80 procent utgöres av

personalsärkostnader, har kommittén funnit'' att löneindex för livsmedelsarbetare

är den lämpligaste grunden för erforderliga omräkningar. Att kommittén

föreslår detta index beror på, att det ger en mera representativ bild av

löneläget inom den del av arbetsmarknaden till vilken restaurangnäringen

hör. För den del av ersättningen som motsvarar övriga särkostnader (20

procent), föreslås att konsumentprisindex användes som omräkningsgrund.

I fråga om det praktiska genomförandet av nu berörda indexregleringar

innebär förslaget följande.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9''r år 1957

123

Omräkning och fastställelse av de olika tal som ligger till grund för beräkning

av spritdrycksersättningen föreslås skola ske två gånger årligen

genom kontrollstyrelsens försorg. Den första omräkningen bör därvid om

möjligt företagas vid sådan tidpunkt, att resultatet av det löpande årets i

förevarande sammanhang aktuella avtalsrörelser haft möjlighet att påverka

de index som enligt vad som framgår av det följande avses skola komma

till användning. Denna omräkning hör normalt ske under första halvåret,

så att därav föranledda ändringar kan tillämpas snarast möjligt och senast

från och med den 1 juli. Den andra omräkningen bör i detta fall göras sex

månader senare med tillämpning senast från och med den 1 januari nästkommande

år. Kommer den första omräkningen på grund av fördröjda avtalsuppgörelser

till stånd så sent att ändringar av procenttal och vinstpålägg

icke inträder förrän efter den 31 juli, skall den andra omräkningen — utan

att en intervall av sex månader behöver upprätthållas — ske vid sådan tidpunkt

före årets utgång att omräknade procenttal kan tillämpas från och

med den 1 januari påföljande år. Som utgångsläge för indexregleringarna

föreslås att man i fråga om spritpriserna använder det genomsnittliga utskänkningspriset

under andra och tredje kvartalen 1956 och, i fråga om kostnader

och matpriser, förhållandena vid utgången av tredje kvartalet 1956.

Utskänkningsprisernas fastställande. Spritdrycker utskänkes enligt nu gällande

av kontrollstyrelsen utfärdade föreskrifter i glas om 2 eller 4 cl, varvid

priserna beräknas så, att priset för 2 cl genomgående slutar på jämnt

10-tal öre och är exakt hälften av priset för 4 cl. Eftersom det går 50 glas

om 2 cl på en liter, betyder den nuvarande prissättningsmetoden, att utskänkningspriserna

för varor som tillhandahålles på helliterbuteljer avrundats

till belopp med intervaller av 5 kronor — dvs. utskänkningspriser på

30, 35, 40 osv. kronor per liter. Denna prissättningsmetod har icke medfört

någon olägenhet med hänsyn till systembolagets inkomster av utskänkningen,

enär restauratörerna under nu rådande provisoriska ordning till systembolaget

erlägger det pris — med avdrag för 2 procent spillmånsersättning

— som varan betingar vid utskänkning till gästen. Någon merinkomst för

restauratören har alltså icke uppkommit.

För avrundning av glaspriserna föreslår kommittén att den nuvarande metoden

ersättes med en metod som avrundar varje utskänkningspris per glas till

närmast högre med 5 delbara tal. Härigenom begränsas avrundningsvinsterna

till minsta möjliga belopp. Förslaget innebär att utskänkningspriserna för

helliterbuteljer kommer alt röra sig med intervaller av 2 kronor 50 öre vid

utskänkning i glas om 2 cl och med intervaller av 1 krona 25 öre vid utskänkning

i glas om 4 cl. I praktiken innebär detta exempelvis att för samma

vara ett glas om 2 cl kan betinga ctl utskänkningspris av högst 75 öre och ett

glas om 4 cl ett utskänkningspris av högst 1 krona 45 öre. Restauratör som

vill bibehålla hittillsvarande prisrelation mellan de båda glasstorlekarna

blir dock — om priserna får karaktären av maximipriser — oförhindrad åt!

i det valda exemplet sänka priset på 2 cl-glasct till 73 öre.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1957

Även om det föreslagna systemet för avrundning av utskänkningspriser

på spritdrycker så långt möjligt begränsar restauratörernas avrundningsvinster

medför det dock — framhåller kommittén — genomsnittligt under en

längre tidsperiod med varierande utskänkningspriser en merinkomst för restauratörerna

som kan uppskattas till 83 öre per liter vid utskänkning i 2 clglas

och till 42 öre per liter vid utskänkning i 4 cl-glas. Med utgångspunkt

från omsättningen under oktrojåret 1955/56 och med bortseende från spritsortimentets

aktuella sammansättning just detta år skulle de nämnda avrundningsvinsterna

enligt kommitténs beräkningar motsvara för de allmänna

restaurangerna högst omkring 1,3 miljon kronor samt lägst omkring

0,65 miljon kronor och för de enskilda restaurangerna högst omkring 1,5

miljon kronor samt lägst omkring 0,75 miljon kronor.

Vad beträffar utskänkningen av viner får restauratören enligt nu gällande

föreskrifter vid utskänkning i glas eller på karaff göra ett tillägg till utskänkningspriset

för den största förekommande buteljstorleken med 10 procent

och därefter, sedan priset per glas eller karaff uträknats i förhållande

till den totala buteljrymden, avrunda det erhållna glas- respektive karaffpriset

till närmaste med 5 delbara tal. Kommittén föreslår att de nuvarande reglerna

i huvudsak bibehålies men utformas på följande sätt. Vid fastställande

av utskänkningspris för vin som utskänkes i glas eller karaff är restauratören

berättigad att göra ett tillägg till utskänkningspriset av 10 procent för

den största buteljstorleken (helliterbutelj eller helbutelj, ej magnumbutelj),

varefter utskänkningspriset per glas eller karaff uträknas i förhållande till

den totala buteljrymden.

Avrundning av utskänkningspris för vin som utskänkes glasvis må ske

till närmast högre eller lägre med 5 delbara tal och för karaffvin enligt de

regler som gäller för vin tappat på mindre butelj storlekar än helbutelj.

Utskänkningspriserna på drinkar innehållande rusdrycker faställes nu

av kontrollstyrelsen efter ett visst ansökningsförfarande från restauratörerna.

Kommittén har icke närmare behandlat de spörsmål som sammanhänger

med utskänkningen av drinkar men föreslår att kontrollstyrelsen

i samband med en övergång till de föreslagna reglerna för bestämmande av

utskänkningspriser på spritdrycker måtte göra viss översyn av de nu gällande

grunderna för fastställande av utskänkningspriser på drinkar.

Uppbörd och kontroll av utskänkningsskatt å spritdrycker. Enligt gällande

ordning uttages utskänkningsskatten på spritdrycker av systembolaget vid

restauratörens inköp, varvid denne för alla spritdrycker erlägger utskänkningspriset

— vari utskänkningsskatten ingår, för närvarande med 33 procent

på utminuteringspriset — med avdrag för 2 procents spillmånsersättning.

Den av systembolaget enligt nuvarande bestämmelser inkasserade utskänkningsskatten

inlevereras till statsverket månadsvis i efterskott inom

femton dagar efter Aarje månads utgång.

Beträffande alla utskänkningsrättigheter med undantag för tillfällig utskänkning

enligt 33 § rusdrycksförsäljningsförordningen innebär kommit
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 1957

125

téns förslag införande av ett nytt nppbördsförfarande, i princip överensstämmande

med det som bland annat tillämpades vid uttagande av allmän omsättningsskatt

och som för närvarande förekommer vid uppbörd av vissa

varuskatter. Detta betyder att skatten uttages först i samband med att utskänkningen

äger rum och att restauratören blir skyldig att månatligen i

■efterskott inleverera skatten till statsverket enligt en till kontrollstyrelsen

avgiven deklaration angående den gångna månadens försäljning av spritdrycker

till utskänkningspris.

För inleverans av utskänkningsskatten skall restauratören enligt förslaget

till kontrollstyrelsen månatligen avge en bestyrkt deklaration över sin omsättning.

I denna deklaration bör, då den även skall utgöra underlag för beräkning

av spritdrycksersättningen, redovisas försäljningsvärdet i rörelsen

för samtliga varuslag sammanförda i följande grupper:

1. Spritdrycker

2. Vin

3. Starköl

4. Mat

5. Öl samt kaffe och andra alkoholfria drycker

6. Övriga försäljningsvaror, dock ej tobak

Det föreslås ankomma på kontrollstyrelsen att närmare utforma deklarationsformuläret.

övervakningen av att utskänkningsskatten erlägges med rätt belopp, med

hänsyn till såväl att den är riktigt uträknad som att den deklarationsuppgift

på vilken denna uträkning är grundad överensstämmer med restauratörens

försäljning och räkenskaper, bör enligt kommittén — såsom fallet är med

kontrollen av den nuvarande utskänkningsskatten — åvila kontrollstyrelsen.

För utformningen av denna kontroll anser kommittén det icke behövligt att

lämna några närmare anvisningar med hänsyn till den erfarenhet som kontrollstyrelsen

har på detta område. Kommittén fogar härtill det uttalandet,

att möjligheter till viss dispensgivning bör inrymmas i de föreskrifter, som

kontrollstyrelsen i detta sammanhang kan komma att utfärda. Därmed

åsyftas, att lättnader i generellt verkande föreskrifter bör kunna medges

dels vid festvåningsservering, dels åt mindre företag och dels åt rättigheter

som drives endast under kortare tid.

Den månatliga deklarationsuppgiften över omsättningen med uppgift

rörande utskänkningsskattens belopp föreslås skola vara kontrollstyrelsen

tillhanda senast å femtonde dagen efter varje månads utgång, varvid skattebeloppet

samtidigt insättes på styrelsens postgirokonto, dock med rätt för

kontrollstyrelsen att bevilja intill fem dagars uppskov med såväl avlämnande

av deklarationsuppgift som inleverans av skattebeloppet.

Beträffande utskänkning enligt 33 § rusdrycksförsäljningsförordningen

föreslås förenklade bestämmelser i avseende på deklaration och uppbörd.

I samband med att tillstånd till utskänkning överlåtes av systembolagets

distriktschef skall samtidigt med tillståndet översändas ett deklarationsfor
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

mulär, vilket inom tre dagar efter det utskänkningen ägt rum av innehavaren

ifylles och undertecknas samt insändes till distriktsehefen i två exemplar.

Samtidigt inbetalar tillståndsinnehavaren utskänkningsskatten med

avdrag för utgående ersättning till kontrollstyrelsens postgirokonto. Det ena

exemplaret av deklarationen vidarebefordras efter verkställd kollationering

av distriktsehefen till kontrollstyrelsen.

Beräkning och utbetalning av ersättning för utskänkning av spritdrycker.

De åtgärder i förevarande sammanhang som förutsättes skola åvila kontrollstyrelsen

är beräkning av procenttalen för spritdrycksersältningen och omsättningstaket,

jämförelse för varje restaurang eller restaurangavdelning av

spritomsättningen med omsättningstaket, uträkning av ersättningen på det

lägsta av de båda nyssnämnda omsättningsbeloppen samt utbetalning av

ersättningen. Förslaget innebär i nu berörda hänseende följande.

Vid beräkningen av omsättningstaket skall beaktas, att i omsättningen

av mat, alkoholfria drycker och Öl ej får inräknas personalkost, liksom ej

heller viss försäljning av nyssnämnda varuslag som normalt ej kan anses

sammanhänga med rörelse där spritutskänkning är medgiven. Såsom exempel

på vilken omsättning som åsyftas kan nämnas skolbarnsbespisning, servering

av lunch till gruppabonnenter från företag eller institutioner samt

annan liknande omsättning. Vidare skall restauranger med flera avdelningar

lämna särskilda deklarationer för varje avdelning. Slutligen må

framhållas att restauranger som tillämpar eller inför systemet med bordseder

kuvertavgifter bör kunna få inräkna dessa avgifter, om de motsvarar

reducerade måltidspriser, i den matomsättning som ligger till grund för

beräkning av omsättningstaket.

Utbetalning av ersättningsbeloppen bör om möjligt ske inom en månad

efter det att respektive restauratörer till kontrollstyrelsen insänt föreskriven

omsättningsdeklaration och inbetalt utskänkningsskatten.

Den senare tidpunkt för utbetalning av spritdrycksersättningen som kommitténs

förslag innebär i jämförelse med nuvarande förhållanden — kostnadsersättningen

utbetalas nu av systembolaget månadsvis i efterskott till

de allmänna restaurangbolagen och månadsvis i förskott till de enskilda

företagen — uppväges emellertid, påpekas det, mer än väl av den likviditetsförbättring

för restauratörerna som kommitténs förslag i andra avseenden

medför. Man skulle givetvis kunna tänka sig — påpekar kommittén

— att restauratörerna vid inbetalning av utskänkningsskatten medgavs rätt

att avdraga ersättningen för den gångna månaden sedan de själva räknat ut

ersättningsbeloppet. Kommittén anser sig dock icke böra förorda ett sådant

förfarande med hänsyn till de besvär av administrativ art som kan uppkomma

vid eventuella felräkningar.

Kommitténs förslag rörande utbetalning av ersättning för utskänkning

av spritdrycker innebär sålunda, att kontrollstyrelsen skall ombesörja dessa

likvider, varför medel för ändamålet — framhåller kommittén — måste

ställas till kontrollstyrelsens förfogande. Huruvida ett särskilt anslag för

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 är 1957

127

spritutskänkningsersättning skall anvisas i budgeten eller om ersättningsbeloppen

skall täckas genom att kontrollstyrelsen får ta i anspråk medel

av den inlevererade utskänkningsskatten, är en fråga som kommittén anser

sig böra lämna öppen.

Kredit- och fraktfrågor. Betalnings- och fraktvillkor vid restauratörernas

inköp av rusdrycker regleras för närvarande av systemaktiebolaget.

I fråga om betalningsvillkoren innebär den nuvarande ordningen i huvudsak

att de enskilda företagen skall erlägga likvid senast fjärde söckendagen

efter fakturadatum. I särskilda fall förekommer dock att förskottsbetalning

påfordras. De allmänna företagen åtnjuter generellt en kredittid

av 40 dagar. Kommittén föreslår att systembolaget för alla företag skall

tillämpa den ordning som nu gäller för de enskilda företagen. Skulle systemaktiebolaget

framdeles finna det möjligt att utsträcka kredittiden utöver

den gräns, som nu är fastställd, har kommittén dock intet att erinra häremot.

Beträffande fraktvillkoren gäller för närvarande att restaurangerna i

Stockholm, Göteborg och Malmö får spritdrycker och viner levererade

fraktfritt direkt från spritcentralen. Övriga restauranger erhåller sina varor

från närmaste systembolagsbutik eller -lager men får själva svara för fraktkostnadena.

Kommitténs förslag innebär afl samtliga restauranger i stort

sett skall åtnjuta fraktfrihet för sändningar som uppgår till eller överstiger

20 liter.

Reservanterna framhåller i fråga om indexregleringen av ersättningsgränsen,

att livsmedelsprisindex icke kan anses representativt för restaurangernas

omsättning av mat m. m. Vad beträffar indexregleringen överhuvudtaget

är det enligt reservanterna nödvändigt, att näringen får en garanti

för att, om dessa indexberäkningar i framtiden visar sig lämna orimliga

resultat, andra beräkningsgrunder skall kunna utformas och bli föremål

för prövning av vederbörande myndigheter.

Enligt reservanternas förslag bör restauratörerna få behålla dem tillkommande

ersättning utan att först inleverera influtna belopp till kontrollstyrelsen.

Skulle det vid styrelsens granskning av deklarationerna visa sig att

ersättningsgränsen överskridits skall återbetalning ske av den överskjutande

delen av ersättningsbeloppet.

Remissyttranden

Flertalet remissinstanser har icke behandlat de olika tillämpningsfrågor

som beröres i betänkandet. I åtskilliga yttranden bar dock hemställts om

förenklingar i olika hänseenden och framförts ändringsförslag i övrigt.

Mot de föreslagna indexregleringarna har kontrollstgrelsen i

princip intet alt erinra. Dock förordas i vad avser anpassningen till förändringar

i spritdryckspriserna att de föreslagna reglerna ersättes av en

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

föreskrift för kontrollstyrelsen, att vid beräknandet av ersättningsprocenten

och omsättningstaket taga skälig hänsyn till inträffade prisförändringar

på spritdrycker.

Härom uttalas följande.

Vad detaljerna i den avsedda indexregleringen beträffar, finnes i princip

intet att invända mot den av kommittén föreslagna metoden för beräkning

av förändringarna i särkostnader och matpriser, ålan bygger här på officiella,

enligt vedertagna principer utarbetade indexserier.

I vad avser utskänkningspriserna på utskänkta spritdrycker finns ingen

motsvarande indexserie. Kommittén menar, att man vid omräkningen bör

utgå från det genomsnittliga utskänkningspriset per liter under en viss period

(tiden 1 april—30 september 1956) för de av systembolaget för utskänkningsändamål

sålda spritdryckerna. Man skulle enligt kommittén i

fortsättningen skilja mellan prisförändringar som beror på skaf teändring

på dessa varor och prisförändringar som ej beror på skatteändring utan på

andra faktorer, såsom ökade tillverknings- och inköpskostnader eller variationer

i sortimentssammansättningen.

Såvitt kontrollstyrelsen kan finna, bör sådana genomsnittliga prisförändringar,

som orsakas av ändrad sortimentssammansättning i princip icke

påverka procenttalet för spritdrycksersättningen. I den mån restaurangerna

utskänker dyrare varor, bör deras ersättning få öka i proportion därtill. Vid

beräkning av procenttalet för omsättningstaket bör däremot en sådan fördyring

få komma reslauratörerna tillgodo, varför en omräkning av nivån

för omsättningstaket bör kunna övervägas. I praktiken torde det emellertid

icke vara möjligt att särskilja prisförändringar som beror på skatteändring

på spritdrycker och prisförändringar som beror på andra faktorer,

eftersom en ändring av beskattningen i allmänhet medför en förskjutning i

sortimentssammansättningen. Denna ändras dessutom även av andra orsaker

från tid till annan.

Statskontoret kan för sin del icke stödja kommitténs förslag om indexregleringar.

Enligt ämbetsverkets mening kan en indexreglering med sin

automatik bland annat befaras minska intresset för vidtagandet av rationaliseringsåtgärder

inom restaurangnäringen. Den ordning för en indexreglering,

som kommittén förordat, synes vidare statskontoret alltför komplicerad.

Vad nu sagts innebär icke — framhålles det — att ämbetsverket

skulle stå främmande för att ändringar i priserna och ersättningarna med

vissa mellanrum skulle behöva vidtagas. Statskontoret anser emellertid det

tillräckligt, att utvecklingen på området kontinuerligt följes och att ändringar

beslutas, då förhållandena kan så påfordra.

Sveriges hotell- och restaurantförbund anser att det för regleringens genomförande

nödvändiga indexsystemet är mycket invecklat och att det är

synnerligen svårt alt överblicka, hur utfallet blir vid ändringar i sprit- och

matpriser. Speciellt påpekas att anpassningen av crsättningsgränsen efter

prisförändringar på mat in. in. skall ske efter direkt livsmedelsprisindex.

Detta innebär — framhåller förbundet — att företagen måste följa livsmedelsprisindex

i fråga om prishöjningar för att ej riskera sänkning av

ersättningen. Indexreglerna verkar sålunda prisdrivande.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Det är icke nog att höja priserna så, att täckning erhålles för råvarukostnadsstegringen.

Konstruktionen förutsätter, att det faktiska utfallet

av omsättningen av »övriga varor» överensstämmer med förändringen av

livsmedelsprisindex. Om exempelvis detta senare såsom i de angivna exemplen

ökar med 20 %, förutsätter konstruktionen som det normala, att aven

omsättningen av »övriga varor» ökar med 20 %. Detta är emellertid ingalunda

någon allmän regel. Den råvarukostnadsstegring, som inregistreras

via livsmedelsprisindex, kräver icke, att restaurangpriserna höjas med samma

procenttal. Även om man vill bibehålla den procentuella bruttovinsten,

är det icke alltid erforderligt att höja priserna helt efter indexstegringen.

Om råvarukostnadsandelen understiger 50 % av försäljningspriset, kräves

ej så stor höjning för den procentuella vinstens bibehållande. Är nämnda

andel exempelvis 40 %, behövs — vid den förutsatta råvarustegringen av

20 % _ en ökning av utförsäljningspriserna med 8 % för att kompensera

nämnda stegring och en höjning med 16 % för att bibehålla den procentuella

bruttovinsten. Konstruktionen leder vidare till den egendomligheten, att

prishöjning stundom måste ske med högre procentsats än den, varmed index

stigit. Detta är fallet vid avvikelse från normalrelationen 30: 70 mellan

spritdrycksomsättningen och omsättningen av »övriga varor» i den riktningen,

'' att »övriga varor» ha lägre relationstal än 70.

Beträffande frågorna om uppbörd och kontroll m. in. har i

huvudsak följande uttalanden gjorts.

Enligt riksräkenskapsverket bör — därest kommittéförslaget rörande

spritdrycksersättningen följes — restauratörernas ersättning utbetalas av

inlevererad utskänkningsskatt, icke från särskilt anslag. Ämbetsverket anser

emellertid att det nu tillämpade uppbördsförfarandet i princip är enklare

och mer betryggande än det föreslagna. Statskontoret förordar att utbetalningen

skall ske från särskilt anslag. Även anordningen med ett särskilt

ersättningsanslag å budgeten är emellertid — framhåller statskontoret

— ägnad att framkalla kritik. Ämbetsverket vill därför ifrågasätta,

om icke vederbörande restauratörer i stället redan från början kunde få

behålla ett belopp motsvarande ersättningen. Endast det belopp, som skulle

inlevereras till kontrollstyrelsen, skulle således få karaktär av utskänkningsskatt.

Något anslag i budgeten för ersättning till restauratörerna skulle

med ett sådant system icke ifrågakomma.

Sveriges hotell- och restaurantförbund understryker att reservanternas

förslag i fråga om uppbörden är såväl administrativt enklare som smidigare

och förmånligare för restauratörerna. I övrigt göres följande påpekande.

Vi vilja i detta sammanhang även fästa uppmärksamheten på att föreslagna

regler rörande omräkning två gånger årligen av ersättningarna kunna

medföra eftersläpningar i kompensationshänseende. Delta blir fallet i

den situation, som sannolikt oftast torde kunna förväntas, nämligen att

löne- och konsumentprisindex stiga. Hur snabbt man än gör omräkningarna

efter det siffrorna blivit klara, tas ingen hänsyn till förfluten tid, varunder

det högre kostnadsläget gällt. Någon motsvarande vinst vid inträdande

prishöjning på rusdrycker torde man ej kunna räkna med. Eu dylik

prishöjning är momentan och ej jämförbar med tidpunkten för tillkomsten

av ett index. Intervallen mellan den faktiska ökningen och dess

verkan i ersättningshänseende kan därför här alltid bli mycket kort.

i) It i hd n rj till riksdagens protokoll tillu. t samt. .X r til

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Kontrollstyrelsen föreslår, att uppbördssystemet förenklas så att restauratören

samtidigt med deklarationen insänder utskänkningsskattens preliminära

nettobelopp, varefter deklarationen granskas i kontrollstyrelsen.

I anledning av kommitténs uttalanden att vissa slag av matservering

resp. kuvertavgifter ej skall inräknas i matomsättningen vid beräkningen

av omsättningstaket ävensom att särskilda deklarationer skall avges för

varje restaurangavdelning, framhåller kontrollstyrelsen att frågor av detta

slag över huvud icke bör generellt regleras, utan att det torde få ankomma

på styrelsen att vid bestämmelsernas praktiska tillämpning taga ställning

till uppkommande spörsmål. För utbetalning av övergångsersättning till

vissa restauranger föreslås att kontrollstyrelsen bör bemyndigas att taga

i anspråk medel av inlevererad utskänkningsskatt. Kommitténs förslag om

avrundningsregler tillstyrkes med det undantaget att spritdryckspriset för

glas om 2 cl i förekommande fall bör höjas till närmaste med 5 delbara

öretal.

Nya systemakliebolaget erinrar om att kommittéförslaget förutsätter, att

den partirabatt, som restauratörerna avses erhålla vid inköp av rusdrycker,

skall avräknas mot den ersättning som enligt kontrollstyrelsens beräkningar

månadsvis skall utga i efterskott. Emellertid föreligger — framhålles

det — från bolagets och det allmännas sida ett starkt intresse av att

restauratörerna gör sina för utskänkningen avsedda inköp så, att tillförlitligt

sifferunderlag för bolagets statistik beträffande utskänkningen kan

erhållas. Det anses därför lämpligt att ordna ersättningsutbetalningen på

sådant sätt, att restauratörerna stimuleras att köpa sina varor på systembolaget

mot paitirabatt, d. v. s. med fakturering i vanlig ordning och icke

utminuteringsvis över disk. Enklast skulle detta enligt bolaget kunna ske

på så sätt, att den förutsatta partihandelsrabatten på hela den under varje

redovisningsperiod utskänkta spritkvantiteten — sålunda även den del, som

kan ligga över omsättningstaket — oavsett om varorna köpts med eller

utan sådan partirabatt, avräknas från det totala ersättningsbeloppet. Härigenom

skulle ernås, att den restauratör, som till äventyrs köpte de för

utskänkningen avsedda varorna över disk, gick miste om partirabatten

utan att erhålla motsvarande höjda ersättning. En dylik åtgärd skulle stimulera

restauratörerna att inköpa de för utskänkningen avsedda varorna

med fakturering i vanlig ordning, så att tillförlitligt underlag för bolagets

redovisning av restaurangförsäljningen kan erhållas.

Systembolaget uttalar i övrigt att bolaget förutsätter det vara möjligt

för restaurang att inföia ett sadant system för uttagande av servisavgift,

att denna inkluderas i utskänkningspriserna. Bestämmelserna på området

bör därför ge möjligheter för kontrollstyrelsen att efter prövning i

varje särskilt fall lämna tillstånd till dylikt förfarande. Det bör emellertid

enligt bolaget därvid förutsättas, att betryggande garantier skapas för att

gästen icke belastas med dubbel servisavgift eller att icke utskänkningsskatt

utgår på servisavgiften.

Enligt Sveriges centrala restaurangaktiebolag bör varje restaurang vid

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1957

fastställande av ersättningsgränsen för spritdrycker betraktas som en enhet

och någon uppdelning i olika avdelningar för redovisning och ersättningsberäkning

icke ske. Härigenom vinnes, enligt bolagets uppfattning,

förutom besparingar och större enkelhet, en välmotiverad utjämning mellan

restauranger av olika typ med hänsyn till omsättningen. Härom anföres

bl. a. följande.

Begreppet avdelning i förevarande sammanhang synes ingenstädes klart

preciserat. I sina egna beräkningar har kommittén vid särskiljandet av

rörelserna i olika avdelningar utgått från priskontrollnämndens indelning

i A 1, A 2, B 1 etc. Denna indelning upphörde emellertid att gälla den 18

november 1955. För senare tillkomna eller till sin karaktär ändrade avdelningar

saknas anknytning till nämnda indelning. En så långt driven

klassificering vid redovisningen skulle dessutom medföra betydande kostnader

såväl i form av övergångskostnader för inrättande av särskilda kassor,

anskaffande av nya kassaregister etc. som i form av ökade administrationskostnader

i fortsättningen. Då indelningen numera saknar underlag,

bör det enligt bolagets mening vara uteslutet att i detta sammanhang återinföra

densamma. Den tidigare indelningen av restaurangavdelningar i tre

klasser alltefter utskänkningsprisen på spritdrycker har likaledes försvunnit,

sedan enhetliga spritpriser genomförts. Även här saknas numera i

många fall anknytning till den äldre indelningen. Kvar står endast uppdelningen

i folkrestauranger och andra restauranger, och denna skall enligt

kommittéförslaget försvinna.

I anledning av kommitténs förslag rörande undantagande av ''vass omsättning

vid ersättningsgränsens bestämmande framhåller bolaget att en uppdelning

av omsättningen utöver den, som automatiskt erhålles genom kassaregistren,

skulle leda till betydande svårigheter — inte minst ur kontrollsynpunkt

för myndigheterna — och dessutom synnerligen orättvist drabba

de spritrestauranger, som för att täcka eller få bidrag till äina fasta kostnader

i viss utsträckning gått in för matförsäljning till abonnenter.

Sveriges hotell- och restaurantförbund anför slutligen vissa allmänna synpunkter

på regleringarnas genomförande.

Det är å ena sidan mycket viktigt, att de grundläggande principerna erhålla

så fast utformning, att tvekan icke råder om den nya ordningens

ekonomiska innebörd. A andra sidan synes det oss angeläget, att kontrollstyrelsen

icke blir så bunden i tillämpningen, att sakligt och praktiskt betingade

ändringar i uträkningsmetoderna försvåras. Vi tänka här närmast

på föreslagna komplicerade regler rörande omräkning och fastställande av

de olika tal, som ligga till grund för beräkning av spritdrycksersättning,

omsättningstak in. in. Möjlighet bör finnas att övergå till andra indexregler,

därest det skulle visa sig att man härigenom får en bättre anknytning

till de verkliga förhållandena inom branschen. Sålunda bör, därest

ett tillförlitligt löneindex kan framkomma inom restaurangnäringen, detta

komma till användning vid uträkning av procenttalet för spritdrycksutskänkningen

i stället för löneindex för manliga livsmedelsarbetare. Vidare

bör man vid omräkning av procenttalet för omsättningstaket icke vara

bunden vid livsmedelsprisindex utan kunna tillämpa regler, som på sätt vi

ovan framhållit tar hänsyn till alt råvarukostnadsstegringen icke alltid

medför eu förhöjning av restaurangpriserna med samma procentsats. Skulle

vidare mot vårt avstyrkande bunden vinprissättning införas, är det yt
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

lerligt angeläget, att kontrollstyrelsen ges möjlighet att för restauranger,

som på grund av sin högre standard arbeta med väsentligt större kostnader,

medgiva högre pålägg än de normala.

Även Sveriges centrala restaurangaktiebolag förutsätter att tillämpningsorganen

icke bindes genom beslut eller uttalanden av statsmakterna på ett

sätt som utesluter närmare förhandlingar och uppgörelser i hithörande

frågor.

Beträffande betalningsvillkoren anser Sveriges hotell- och restaurantförbund

och Svenska turisthotellens riksförbund det vara önskvärt att kredittiden

generellt utsträckes till åtminstone tio dagar. Sveriges centrala restaurangaktiebolag

framhåller att ändringarna i betalningsvillkoren för bolagets

del beräknas medföra en årlig kostnadsökning av ca 175 000 kronor.

Departementschefen

De förslag som i det föregående framlagts rörande den ekonomiska regleringen

av utskänkningen kräver vissa bestämmelser för den närmare tilllämpningen.

Utskänkningsvinstkommittén har också i sådant hänseende utformat

olika regler. Jag vill i detta sammanhang först understryka att det

liksom hittills i huvudsak bör ankomma på kontrollstyrelsen att lösa de

olika spörsmål som kan uppkomma i samband med regleringens tillämpning.

Med hänsyn härtill synes det icke erforderligt att statsmakterna tar ställning

annat än till vissa huvudfrågor.

Vad först angår anpassningen av spritdrycksersättningen och den därför

uppställda särskilda ersättningsgränsen till framtida pris- och kostnadsförändringar

har kommittén föreslagit ett detaljerat indexsystem, innebärande

en automatisk anpassning. Från olika remissinstansers sida har invänts

bl. a. att en sådan reglering skulle bli alltför stel och i framtiden kunna

medföra orättvisor eller icke förutsedda förskjutningar i ersättningens reella

värde. Enligt min mening torde dessa synpunkter inte kunna frånkännas

visst fog. Jag finner emellertid, att det av kommittén föreslagna systemet

med vissa jämkningar bör kunna ligga till grund för de framtida justeringarna.

De framförda invändningarna synes böra beaktas i så måtto att justeringar

i ersättningsnormerna endast bör företagas vid mera väsentliga prisoch

kostnadsändringar. Ersättningsnormerna bör med andra ord så långt möjligt

vara stabila. Härav bör följa, att eventuella justeringar skall kräva särskilda

beslut. Dessa beslut synes böra fattas av Kungl. Maj :t efter förslag av

kontrollstyrelsen.

Frågan om framtida justeringar synes i huvudsak böra bedömas med utgångspunkt

från de av utskänkningsvinstkommittén angivna faktorerna. I

vissa hänseenden anser jag mig dock inte kunna biträda kommitténs ståndpunkt

härvidlag. Sålunda bör enligt min mening den faktiska löneutvecklingen

inom restaurangbranschen läggas till grund vid beräkning av kostnadsförändringarna

och inte löneindex för manliga livsmedelsarbetare. Då — såsom

vid remissbehandlingen framhållits — restaurangernas prissättning på

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition, nr 9i år 1951

mat och alkoholfria drycker direkt påverkas av livsmedelspriserna endast

såvitt avser råvarukostnaderna och i övrigt är beroende av andra faktorer,

främst lönekostnader, bör vederbörlig hänsyn tagas därtill vid justering av

ersättningsgränsen. Slutligen finner jag anledning framhålla att även andra

förhållanden än dem som återspeglas i olika pris- och indexserier bör tagas

i beaktande, exempelvis förändringar i själva kostnadsstrukturen, förändrade

driftsformer m. m.

Utskänkningspriserna på spritdrinkar bör, i likhet med vad redan tidigare

förordats beträffande spritdrycker, fastställas av kontrollstyrelsen. Den hittillsvarande

regleringen av utskänkningspriset vid utskänkning av vin i glas

eller på karaff synes däremot böra upphöra.

Utskänkningsskatten på spritdrycker skall enligt kommittéförslaget uttagas

i samband med utskänkningen. Detta innebär att restauratören skall

inleverera skatten till statsverket månadsvis i efterskott enligt en till kontrollstyrelsen

avgiven deklaration. Mot det sålunda föreslagna systemet har

jag i och för sig intet att erinra. Såsom jag senare skall beröra närmare

bör emellertid den restauratören tillkommande ersättningen få omedelbart

avdragas på det redovisade skattebeloppet. Restauratörernas inköp av spritdrycker

bör såsom kommittén föreslagit ske till utminuteringspris minskat

med förekommande partihandelsrabatt.

Restauratörernas ersättning för spritdrycksutskänkningen skall enligt kommittéförslaget

beräknas särskilt för varje restaurangavdelning för att syftet

med den särskilda spärregeln skall kunna uppnås. Den närmare utformningen

av härför erforderliga regler bör enligt kommittén anförtros åt kontrollstyrelsen.

Mot den sålunda föreslagna anordningen synes i och för sig

intet vara att invända. Det bör dock tillses, att tillämpningen göres så enkel

som möjligt. Kontrollstyrelsen bör därför vara berättigad att i den utsträckning

som kan finnas lämplig tillämpa schablonmässiga beräkningar.

Vid fastställandet av ersättningsgränsen bör enligt kommittéförslaget viss

försäljning av mat, alkoholfria drycker och Öl icke få medräknas. Såsom

exempel nämnes härvidlag omsättningen vid skolbarnsbespisning, lunchservering

till gruppabonnenter m. m. Denna ståndpunkt kan jag inte biträda.

Enligt min mening bör i princip hela omsättningen av ifrågavarande varuslag

få tagas i beaktande med undantag för vad som åtgått för personalens

måltider.

Kommittén har föreslagit, att ersättningen i flertalet fall skall utbetalas

i särskild ordning. Häremot har invändningar framförts bl. a. från statskontoret.

Den sålunda framkomna kritiken synes berättigad. I anslutning

till vad som föreslagits av statskontoret, förordar jag alt restauratören skall

få avdraga honom tillkommande ersättningsbelopp vid inbetalning av utskänkningsskatten.

Härvid skall hänsyn givetvis tagas till den särskilda

spärregeln för ersättningen. Innan ersättningsbeloppet avdrages skall detta

minskas med partihandelsrabatten på samtliga utskänkta spritdrycker. Det

sistnämnda bör även gälla vid trafikutskänkning och tillfällig utskänkning

enligt 33 § rusdrycksförsäljningsförordningen. Med den nu förordade an
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

ordningen vinnes i jämförelse med kommittéförslaget icke obetydliga fördelar

såväl för kontrollmyndigheten som för restauratören. Därest det inlevererade

skattebeloppet icke överensstämmer med det belopp som kontrollstyrelsen

efter deklarationsgranskningen fastställer, bör styrelsen avfordra

restauratören felande belopp, resp. återbetala för mycket inbetald

skatt.

Kommitténs förslag rörande utskänkningsskattedeklarationerna kan jag

godtaga. De närmare bestämmelserna i ämnet bör såsom kommittén förordat

utfärdas av kontrollstyrelsen.

Vad slutligen beträffar de av kommittén berörda kredit- och fraktfrågorna

tillkommer belutanderätten i dessa frågor Nya systemaktiebolaget. Från min

sida föreligger inte någon anledning till erinran därest bolaget finner sig

kunna följa de av kommittén gjorda rekommendationerna.

I detta sammanhang får jag med några ord ingå på kontrollkostnaderna

i samband med uttagandet av utskänkningsskatt på spritdrycker. Dessa kostnader

har i årets statsverksproposition beräknats enligt i stort sett oförändrade

grunder. Vad jag i det föregående förordat innebär förenklingar såtillvida

att skattekontrollen över vinrestaurangerna bortfaller. Å andra sidan

kommer de föreslagna normerna för spritdrycksersättningen att förorsaka

vissa ökningar i kontrollarbetet. Med ledning av det sagda synes kunna antagas

att medelsbehovet i stort sett kommer att motsvara de i statsverkspropositionen

angivna beloppen. Man bör dock räkna med möjligheten av

att överskridanden av enskilda poster kan komma att visa sig erforderliga.

På grund härav torde bemyndigande böra inhämtas från riksdagen att överskrida

den i avlöningsstaten för kontrollstyrelsen upptagna anslagsposten

till Avlöningar till icke-ordinarie personal, vilken anslagspost är obetecknad.

Frågan om viss retroaktiv ersättning åt de allmänna företagen

Centralbolagets framställning

I den särskilda skrivelse som ingivits av Sveriges centrala restaurangaktiebolag

hemställer bolaget om retroaktiv höjning av kostnadsersättningen för

spritdrycksutskänkningen med 5,5 miljoner kronor för försäljningsåret

1955/56 och 5 miljoner kronor för innevarande försäljningsår.

Bolaget erinrar inledningsvis om de betydande förändringar i de allmänna

restaurangernas omsättning som inträtt efter den 1 oktober 1955 och framhåller

därvid att den förutvarande lagstiftningens konsumtionsbegränsande

förmåga underskattats. För de allmänna bolagens del har — framhålles det

— verkan av den nya ordningen accentuerats genom att nedgången i utskänkningen

samtidigt inneburit ett bortfall av den vinstgivande omsättningen.

Utvecklingen inom bolagets rörelse under försäljningsåret oktober 1955—

september 1956 sammanfattas sålunda. Gästfrekvensen har sjunkit med

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

135

sammanlagt 38 %, för folkrestauranger med 50 % och för övriga restauranger

med 20 %. Totalomsättningen bär sjunkit med sammanlagt 24 %,

för spritdrycker och vin med 33 % och för övriga varuslag med 17 %. Det

ekonomiska resultatet har blivit en förlust på ca 8 1/4 miljoner kronor före

avskrivningar, investeringsavgifter och andra skatter, avsättning till bolagets

pensionsstiftelse samt beräknande av ränta på eget i rörelsen investerat kapital.

Av angivna förlustbelopp hänför sig nära hälften till fjärde kvartalet

1955, medan något mer än hälften faller på innevarande år.

Den ogynnsamma utvecklingen har — erinrar bolaget — mötts med en

rad olika åtgärder. De viktigaste sammanfattas sålunda. Restauranger och

restaurangavdelningar för vilka lönsamhetsläget bedömts som särskilt dåligt

har nedlagts eller inskränkts. Planerade nyinvesteringar och mera kostsamma

reparationer har beskurits eller ställts på framtiden. Nya restaurangtyper

och serveringsformer har upptagits, ökade attraktioner i form av musik

och annan underhållning har införts. En rad kostnadsbegränsande åtgärder

har vidtagits liksom en successiv anpassning av personalstyrkan.

Om resultatet av åtgärderna uttalas bl. a. följande.

Verkan av de vidtagna åtgärderna kan i viss mån avläsas i de kvartalsvisa

förändringarna av det ekonomiska resultatet. Den på rörelsen uppkomna

förlusten utgjorde sålunda under

4 kvartalet 1955 ca 4 090 000 kronor,

1 » 1956 » 2 353 000 »

2 » 1956 » 1 424 000 »

3 » 1956 » 380 000 »

Dessa siffror kunna lätt inge den föreställningen, att ekonomisk balans

är inom räckhåll. Så är emellertid icke fallet. Som förut angivits, avse de

anförda förlustsiffrorna resultatet före avskrivningar, skatter, pensionsavsättningar

och ränta på eget kapital. Det normala avskrivningsbehovet inom

koncernen utgör med nuvarande fastighets- och inventariebestånd ca 3,5—- 4,0 miljoner kronor per år. Behovet av medel för avsättningsändamål hänför

sig framför allt till angelägenheten att trygga fullgörandet av bolagets

pensionsåtaganden, såväl gentemot tjänstemän som arbetare, genom avsättningar

till den särskilda pensionsstiftelse, som bildats för ändamålet. Stiftelsens

kapitalbehållning utgjorde enligt bokslutet för år 1955 ca 22,8 miljoner

kronor; några s. k. dolda tillgångar finnas icke. Redan vid en år 1952 företagen

försäkringsmatematisk utredning beräknades emellertid fonderingsbehovet

till ca 52,6 miljoner kronor. Motsvarande belopp torde numera ligga

högre, huru mycket högre är bolaget tyvärr icke f. n. i tillfälle att angiva,

då en ny försäkringsmatematisk utredning, som bolaget under medverkan

av särskild expertis i början av innevarande höst igångsatt, ännu ej hunnit

slutföras. Så snart detta skett, kommer bolaget att meddela utredningens

resultat beträffande den aktuella fondbristen.

Vad slutligen angår fonderingen inom bolaget självt, har vinstregleringsfonden

uppnått det enligt avtalet mellan staten och bolaget medgivna beloppet,

15 miljoner kronor, medan reservfonden utgör 11 540 000 kronor av likaledes

medgivna 15 miljoner. Även om fonderingsmaxima bestämts vid ett

högre penningvärde och en höjning från denna synpunkt kunde vara motiverad

— och framställning om medgivande till sådan höjning även varit

föremål för överväganden inom bolaget — saknar frågan härom uppenbar
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

ligen i nuvarande läge aktualitet. Anmärkas må att fondavsättningarna allenast

i ringa omfattning motsvaras av tillgångar av likvid natur.

Av det anförda torde framgå, att bolagets läge för närvarande är synnerligen

ansträngt.

Bolaget framhåller i fortsättningen att det till skillnad från övriga statsbolag

arbetar i huvudsakligen fri konkurrens med enskilda företag och att

det därvid i olika hänseenden haft ett oförmånligt konkurrensläge. Sålunda

har det i de allmänna restaurangföretagens uppgifter ingått att föra en återhållsam

prispolitik. Som allmänt företag har det också ålegat restaurangbolaget

att söka sörja för de anställdas pensionering. Slutligen har de allmänna

restaurangerna erhållit en väsentligt lägre ersättning för utskänkningen

än de enskilda företagen, ehuru en viss motvikt förelegat genom det

s. k. folkrestaurangmonopolet. Härvidlag betonas emellertid att utvecklingen

varit särskilt oförmånlig för folkrestaurangerna, varav ett tiotal måst

nedläggas.

När centralbolaget i det uppkomna läget övervägt olika på lönsamheten

inverkande faktorer, har bolaget kommit till den uppfattningen, att de skäl,

som tidigare möjligen kunde anföras för en viss olikhet mellan de allmänna

restaurangbolagens och de enskilda restauratörernas utskänkningsersättningar,

icke längre kan åberopas. Bolaget hemställer därför att de olikheter

som förelegat i fråga om spritdrycks- och starkvinsersättningen till allmänna

och enskilda företag utjämnas för tiden efter den 1 oktober 1955. I vad avser

spillmånsersättningen tillämpas för båda företagstyperna visserligen samma

grunder under ifrågavarande år men under försäljningsåret 1955/56

var denna ersättning 0,8 procent lägre för de allmänna företagen än för de

enskilda. Den härav uppkomna skillnaden utgör enligt bolaget ca 468 000

kronor. Beträffande kostnadsersättningen beräknas denna på grundval av

1954 års officiella statistik till 2 kronor 84 öre per liter för de enskilda företagen

och 45 öre per liter för de allmänna. Då de allmänna bolagens kostnadsersättning

försäljningsåret 1955/56 uppgick till i runt tal 1 miljon kronor

bör beloppet uppräknas till 6 miljoner kronor för att likställighet med

de enskilda företagen skulle uppnås. Samma belopp beräknas för innevarande

försäljningsår.

Tillsammans med det här förut framräknade beloppet av höjd spillmånsersättning

skulle den av bolaget åsyftade provisoriska regleringen av vinstförhållandena

inom utskänkningsrörelsen således avse ett belopp av ca

5,5 miljoner kronor för det sistförflutna försäljningsåret och ca 5 miljoner

kronor per år under tiden därefter, intill dess en mera definitiv reglering

vunnits.

Centralbolaget avslutar sin framställning med följande uttalande.

Såsom framgår av vad bolaget anfört om företagets finansiella läge, kan

den sålunda beräknade vinstregleringen icke ensam återskänka bolaget dess

ekonomiska stabilitet. Bolaget befrias icke från nödvändigheten att vidtaga

fortsatta egna anpassningsåtgärder. Så har givetvis icke heller varit avsikten.

I dagens förändrade läge på restaurangväsendets område framstår emellertid

en utjämning av utskänkningsersättningarna för näringens olika hu
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957

vudfraktioner i avvaktan på en mera slutlig reglering av hithörande förhållanden

icke blott såsom rättvis och skälig utan även såsom ofrånkomlig, om

de allmänna bolagen skola kunna på avsett sätt fylla sina uppgifter och åtaganden.

Remissyttranden

Vid remissbehandlingen har centralbolagets framställning avstyrkts av

kontrollstyrelsen och Nya systemaktiebolaget medan Sveriges hotell- och

restaurantförbund tillstyrker densamma under förutsättning att motsvarande

kompensation lämnas de enskilda företagen.

Kontrollstyrelsen erinrar om den fortgående förbättring i den ekonomiska

ställningen som till följd av energiska åtgärder från centralbolagets sida efter

hand inträtt och anser därför att bolagets skildring av läget synes något

överdriven. Styrelsen påpekar vidare att de aktuella svårigheterna bör ses

mot bakgrunden av att utvecklingen under de närmast föregående åren varit

mycket gynnsamma. Bolaget torde salunda, uttalar styrelsen, genom sitt

åtnjutna monopol på drivandet av folkrestauranger, trots den knappt tillmätta

ersättningen för utskänkningen av spritdrycker och starkviner, ha

arbetat under gynnsamma betingelser.

Styrelsen anför följande.

Bolaget bildades den 1 januari 1946 genom sammanslagning av de förutvarande

lokala restaurangaktiebolagen. Den ekonomiska ställningen svnes vid

nämnda tidpunkt ha varit synnerligen god. År 1947 kunde bolagsstämman

förfoga över vinstmedel till sammanlagt 19,3 rnilj. kronor, vilka fonderades

så när som på utdelningen till aktieägarna med 0,4 milj. kronor. Även under

de följande åren gjordes regelbundna avsättningar till reservfonden, vilken

ännu vid 1955 års utgång uppgick till 13,13 milj. kronor. Den 30 september

1956 hade reservfonden nedgått till 11,54 milj. kronor. Dessutom finnes

sedan år 1948 bland annat en vinstregleringsfond om 15 milj. kronor och

en investeringsfond om 5 milj. kronor. Under de senaste aren har omfattande

investeringar i bolagets fastigheter kommit till utförande. Storleken

av dessa investeringar har dock icke redovisats i förvaltningsberättelserna.

Inteckningslån hade vid 1955 års utgång upptagits till ett sammanlagt belopp

av 3,19 milj. kronor, medan fastigheternas bokförda värde uppgick till

29,07 milj. kronor. Här fanns sålunda en betydande outnyttjad reserv. De

nämnda omfattande investeringarna synes ha finansierats med egna medel.

Inteckningslånen uppgick nämligen den 31 december 1946 till ett större

belopp än vid 1955 års utgång, nämligen 5 milj. kronor. Nämnas må även,

att bolaget vid sitt bildande fick övertaga ett flertal fastigheter från de förutvarande

systembolagen på mycket fördelaktiga villkor.

Som framgår av dessa uppgifter, torde bolagets ställning nu vara betydligt

bättre än för 10 år sedan. Bolagets solvens torde således vara fullt betryggande.

T förevarande framställning har icke heller gjorts gällande att bolaget

under det senaste året skulle ha haft några likviditetssvårigheter. De

aktuella svårigheterna, som fått motivera uttalandet om det synnerligen ansträngda

läget, synes ha bestått endast däri, att erforderliga avskrivningar

och fonderingar icke kunnat göras. Bolagets nuvarande ställning synes emellertid

ingalunda vara sådan, att några hjälpåtgärder är påkallade.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Enligt kontrollstyrelsen bör vid en jämförelse mellan de allmänna och de

enskilda företagens ersättningar också spillmånsersättningen medräknas.

Dessutom måste, framhåller styrelsen, hänsyn tagas till att kostnaderna är

betydligt lägre för de allmänna företagen än för de enskilda. Den andel av

totala särkostnaden som icke täcks av den utgående ersättningen skulle enligt

denna beräkningsgrund vara 3 kronor 63 öre per liter för de allmänna

restaurangerna och 2 kronor 95 öre per liter för de enskilda restaurangerna.

Skillnaden skulle sålunda utgöra endast 68 öre per liter. Det belopp som

skulle erfordras för en utjämning av de båda företagstypernas ersättning

skulle i enlighet härmed enligt kontrollstyrelsen utgöra cirka 1,1 miljon

kronor för försäljningsåret 1955/56 och 1 miljon kronor för ifrågavarande

försäljningsår.

Kontrollstyrelsen erinrar avslutningsvis om att ett genomförande av utskänkningsvinstkommitténs

förslag — i synnerhet om detta jämkas i enlighet

med vad kontrollstyrelsen i sitt yttrande häröver föreslagit — innebär

en betydande förbättring för de allmänna bolagen. Något skäl att retroaktivt

förbättra de allmänna restaurangernas ersättning synes kontrollstyrelsen

under angivna förhållanden icke vara för handen.

Nya systemaktiebolaget vill icke bestrida att utvecklingen efter den 1 oktober

1955 varit särskilt ogynnsam för de allmänna företagen. Enligt systembolaget

torde emellertid de kvartal för kvartal sjunkande förlustsiffrorna

otvetydigt ge vid handen, att de av restaurangbolaget vidtagna åtgärderna

till förbättring av läget varit synnerligen verksamma. Därjämte bör — framhålles

det — beaktas, att de vidtagna motåtgärderna givetvis ännu icke gett

full effekt. Enligt systembolagets uppfattning ter sig resultatutvecklingen

mot bakgrunden härav snarast förvånande gynnsam. Det torde därför icke

vara oberättigat att antaga, att en full anpassning av kostnaderna till de ändrade

förhållandena inom en icke alltför avlägsen framtid bör vara möjlig.

Bolaget erinrar i fortsättningen om att de allmänna företagen har disponibla

fonder till sammanlagt 34,5 miljoner kronor, varav i reservfonder 13,1

och vinstregleringsfonder 15,0 miljoner kronor. Eftersom enbart vinstregleringsfonden

uppgår till ett belopp som torde vara tillräckligt för täckande

av den uppkomna förlusten, kan bolaget icke anse annat än att dessa fondmedel

i första hand borde tillgripas. Enligt bolaget måste förekomsten av

denna vinstregleringsfond innebära, att man förutsett icke endast goda rörelseresultat

utan även mindre goda sådana och att fonden skulle tjäna till

utjämning av de dåliga resultaten.

Även om en kostnadsanpassning icke skulle kunna ske enbart genom

att vinstregleringsfonden tages i anspråk, återstår — framhålles det —

dispositionsfonden och reservfonden, vilka också kan tillgripas för förlustutjämning.

Systembolaget har därför inte bibragts övertygelsen, att verkligt

behov skulle föreligga för stödåtgärder av det slag vartill framställningen

syftar, särskilt om man därtill beaktar, att restaurangbolaget även i övrigt

har en synnerligen solid ställning.

Vad beträffar de av centralbolaget gjorda beräkningarna rörande sprit
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

drycksersättningen påpekas, att den inkomst som erhålles genom att systembolaget

betalar kostnaderna för ordningsvakthållning icke medräknas. Ifrågavarande

belopp skall beräknas till 1,7 miljon kronor per år.

Systembolaget betonar sammanfattningsvis att de allmänna restaurangbolagen

lyckats bygga upp en solid ställning. Det förefaller därför bolaget rikligt,

att de reserver som skapats under goda tider i första hand tillgripes för

att utjämna förluster under tidsperioder med mindre gynnsamma förhållanden.

Vidare bör beaktas den omreglering av ersättningsgrunderna för utskänkningen

från och med den 1 oktober 1957 som föreslagits av 1953 års

utskänkningsvinstkommitté, varigenom de allmänna företagen i ersättningshänseende

kommer att jämställas med de enskilda företagen. Av särskild

betydelse är därvid den av kommittén föreslagna särskilda övergångsersättningen

för de allmänna bolagen.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer systembolaget —

under förutsättning att ovannämnda övergångsersältning kommer att utgå

— att centralbolagets framställning lämnas utan åtgärd.

Sveriges hotell- och restaurantförbund erinrar om att man från den. enskilda

näringens sida tidigare hemställt om höjd kostnadsersättning och

att i anledning härav vinstnedskrivningen tillsvidare avbröts medan framställning

om höjningar av ersättningsbeloppen icke beaktades.

Då centralbolaget nu, i avvaktan på den väntade mera definitiva regleringen,

för sin del aktualiserat frågan om förbättrad kostnadsersättning,

räknat från den 1 oktober 1955, tillstyrka vi, att frågan upptages till nytt

bedömande, men förutsätta härvid, att detta kommer att omfatta även den

enskilda näringen. Även om utvecklingen efter den 1 oktober 1955 varit

ogynnsammast för de allmänna bolagen, har den nya lagstiftningen dock

även drabbat den enskilda näringen mycket hårt, och många företag befinna

sig i en mycket prekär ekonomisk situation. Det bör härvid även

beaktas, att de enskilda företagen icke ha samma möjligheter som de allmänna

bolagen, vilka utgöra en samlad ekonomisk enhet med betydande

resurser, att anpassa sig efter det förändrade läget. Den omständigheten

att beräkningsgrunderna för kostnadsersättningen varit olika, synes oss

icke kunna godtagas som skäl för att allenast de allmänna bolagen få kompensation

för lagstiftningens verkningar. Denna olikhet har varit betingad

av bl. a. folkrestaurangmonopolet, vilket anförts som motiv för den lägre

ersättningen. Detta vitsordas även av centralbolaget, som emellertid åberopar,

att läget efter den nya lagstiftningens ikraftträdande i grund förändrats.

Folkrestaurangdriften innebär icke längre, menar centralbolaget,

någon förmån i ekonomiskt avseende. Detta är otvivelaktigt till väsentlig

del riktigt, och vi ha intet att erinra mot att hänsyn härtill tas, därest frågan

om retroaktiv ekonomisk kompensation upptages. Vi förmena emellertid, att

det icke kan anses rättvist att endast beakta en förlustfaktor, som därtill

är begränsad till de allmänna bolagen. Skall frågan tas upp, bör hänsyn

tas till alla lagstiftningens ogynnsamma ekonomiska konsekvenser för restaurangnäringen

i dess helhet. Beaktas bör även, att åtskilliga enskilda företag

haft dåligt utgångsläge i form av mycket liten vinstkvantitet och att

vissa företag ej haft någon vinstkvantitet alls.

I de påminnelser som centralbolaget ingivit i anledning av remissyttrandena

anförcs beträffande bolagets soliditet bl. a. följande.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1957

Bolagets tillgångar och skulder, bland de senare givetvis också fonderna,

framgå av årsredovisningarna. I de särskilda koncernredovisningarna ha

på motsvarande sätt hela koncernens tillgångar och skulder upptagits. Bolagets

egna fonder per den 31 december 1955 ha — med undantag för en

av Kungl. Maj :t i särskild ordning medgiven investeringsfond på 5 miljoner

kronor — angivits i bolagets nu ifrågavarande framställning. Utöver

vad sålunda offentligen redovisats innehålla yttrandena intet nytt rörande

fondbildningen inom koncernen — bortsett från kontrollstyrelsens felaktiga

uppgift att bolagets reservfond den 30 september 1956 nedgått till

11,54 miljoner kronor från 13,13 miljoner kronor vid 1955 års utgång.

Båda dessa siffror hänföra sig till den 31 december 1955: den senare avser

summan av samtliga reservfonder inom koncernen (efter avdrag av

minoritetsintressenternas andelar i dessa), den förra avser centralbolagets

egen reservfond. Ändringar i reservfonderna ske som bekant icke kvartalsvis

utan först efter bolagsstämmans beslut. Storleken av bolagets reservfond

vid 1956 års utgång kan ännu icke anges, då bokslutet för året

icke föreligger — och givetvis än mindre något stämmobeslut beträffande

dispositionen av uppkommen vinst eller förlust. Såsom visats i bolagets

framställning, resulterade emellertid rörelsen under de tre första kvartalen

1956 i en förlust — före avskrivningar, avsättningar in. in. — på c:a 4

miljoner kronor. Skulle detta belopp komma att redovisas såsom förlust

av årets rörelse, måste förlusten täckas genom överföring från någon av

fonderna, innebärande att bolagets eget kapital minskas med motsvarande

belopp.

Biktigt är emellertid, att bolagets fonder inrymma en oförbrukad reserv.

Bolaget kan icke anse det affärsmässigt försvarligt, att i ett läge som det förhandenvarande

en vunnen konsolidering offras, innan alla andra rimliga möjligheter

prövats. Ett lösgörande i större omfattning av fondmedel, som icke

äro av likvid natur, skulle knappast kunna ske utan en betydande värdeförstöring.

Enligt bolagets mening måste också betraktelsesättet, att ett

företag med så omfattande rörelse, så många anställda och så konjunkturkänslig

verksamhet skulle kunna avvara ganska betydande fonder och andra

konsoliderande reserver, uppenbart strida mot" sunda affärsprinciper.

Både kontrollstyrelsen och systembolaget anse tydligen en förbättring av

restaurangbolagens utskänkningsersättningar motiverad fr. o. m. den 1

oktober 1957 (eller den senare tidpunkt då eu allmän nyreglering av ersättningsfrågan

kan bli genomförd). Den soliditet, bolagen vid den tiden

alltjämt kunna besitta, utgör tydligen intet hinder för en dylik åtgärd, vilken

då icke heller uppfattas som en stödåtgärd. Bolaget måste under sådana

förhållanden fråga sig, varför dess framställning om en motsvarande

utjämningsåtgärd för den svåraste anpassningstiden, de två (ev. tre)

första åren under den nya försäljningslagstiftningen, skall betraktas på

ett rakt motsatt sätt.

I övrigt går centralbolaget i sin skrivelse bl. a. närmare in på sättet för

beräkning av skillnaden i ersättning mellan allmänna och enskilda företag.

Slutligen understrykes vikten av att bolaget ges möjlighet att fullfölja

sina pensionsåtaganden. Enligt de senaste beräkningarna uppgår pensionsskulden

för intjänt pensionsrätt till ca 50 miljoner kronor och motsvarande

skuld för full pensionsrätt till ca 70 miljoner kronor. Pensionsstiftelsens tillgångar

vid 1955 års utgång uppgick — påpekas det — till icke fullt 23

miljoner kronor.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr .94 år 1957

141

Departementschefen

De betydande övergångssvårigheter som efter den 1 oktober 1955 uppkommit

för restaurangbranschen har utan tvivel drabbat de allmänna företagen

särskilt hårt. Detta har också klart framgått av utskänkningsvinstkommitténs

betänkande. Enligt min mening bör de allmänna restaurangföretagen

dock i första hand själva, liksom övriga företag i branschen, försöka

bemästra dessa svårigheter. De medel som är erforderliga för reglering

av de omedelbara finansiella problemen torde också finnas tillgängliga

inom de allmänna restaurangbolagen.

Med hänsyn till anförda omständigheter finner jag mig icke kunna

tillstyrka centralbolagets framställning. Av större belydelse än den nu aktuella

ersättningsfrågan är enligt min mening att de allmänna bolagen i

framtiden erhåller rimliga ekonomiska villkor. De förslag som framlagts

i det föregående synes skapa de erforderliga förutsättningarna härför.

Författningsändringar

Vad jag förordat i det föregående nödvändiggör i första hand ändringar i

förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker

och vin. Ändringarna blir av sådan omfattning att det torde vara lämpligt

att en ny förordning i ämnet utfärdas. Därjämte bör i 40 och 41 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen

ges uttryck för de nya grunderna för spritersättning

m. in. Härav föranledda förslag torde få framläggas i samband

med den översyn av nämnda förordning som sker på grundval av 1956 års

rusdrycksförsäljningsutrednings betänkande. Den författningsmässiga regleringen

i övrigt av de ekonomiska villkoren för utskänkningen torde få

ankomma på Kungl. Maj :t och kontrollstyrelsen.

Ä andra sidan synes det — med hänsyn till att statsverkets inkomster

kan påverkas därav — erforderligt att redan i förevarande sammanhang

anmäla de ändringar i skatte- och tullförfattningarna som aktualiserats av

rusdrycksförsäljningsutredningens förslag. I fråga om motiveringen för

dessa ändringar torde få hänvisas till den proposition, vari utredningens övriga

förslag behandlas. Ändringarna är huvudsakligen föranledda av att

starköl av lättare typ med högst 3,6 viktprocent alkohol föreslås infört.

V. Departementschefens hemställan

Under åberopande av det förut anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna de grunder för de ekonomiska villkoren för

utskänkning av rusdrycker som angivits i det föregående;

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag

till

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 1957

1) förordning angående skatt å spritdrycker och vin;

2) förordning om ändring i förordningen den 15 december

1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning av

maltdrycker; samt

3) förordning om ändrad lydelse av 9 § förordningen den

22 december 1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker;

dels besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall från och med den

1 juli 1957 i nedan angiven del erhålla ändrad lydelse på

sätt av det följande framgår;

Maltdrycker med en alkoholhalt

145

icke överstigande 1,8 viktprocent

(lättöl) ......................

100 liter

32: —

146

överstigande 1,8 men icke 2,8 vikt-

procent (Öl) ..................

100 liter

78: —

146: 1

överstigande 2,8 men icke 3,6 vikt-

procent (starköl grupp A)......

100 liter

129: —

146:2

överstigande 3,6 viktprocent (stark-

Öl grupp B)..................

100 liter

186: —

Anm. Angående införsel---är stadgat.

dels ock medgiva, att den i avlöningsstaten för kontrollstyrelsen

upptagna anslagsposten till Avlöningar till ickeordinarie

personal må överskridas till bestridande av de

kontrollkostnader som betingas av vad i det föregående förordats.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Rydén

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1957 143

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll .............................. 1

Författnings förslag .................................................. 3

I. Inledning ............................................................ 13

II. Prissättning, skatt och vinster på spritdrycker och vin .............. 15

Gällande ordning .................................................. 15

Allmänna synpunkter ............................................ 25

Prissättning och utskänkningsskatt på spritdrycker ................ 38

Prissättningen på viner ............................................ 50

Folkrestaurangmonopolet m. in................................... 63

Ersättningen för utskänkning av spritdrycker ........................ 6&

III. Servisavgiftsfrågan .................................................. 94

IV. Övriga frågor ........................................................ 103

Prissättning på starköl ............................................ 103

Förtärings- och förvaringsförbuden .............................. 105

Kvantitetsmärkning av glas ..................................... 113

Vissa tillämpningsfrågor m. m..................................... 121

Frågan om viss retroaktiv ersättning åt de allmänna företagen ...... 134

Författningsändringar .............................................. 141

V. Departementschefens hemställan .................................... 141

660295

Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1957:43 Betänkande i anledning av dels Iiungl. Maj.ts proposition angående ekonomiska villkor för rusdrgcksutskänkningen, in. in., dels Kungl. Maj:ts proposition med fö s. 1 i texten