Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

1957-02-22 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:96, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957

1

Nr 96

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 13 § 2 mom. lagen den 29 juni

1946 (nr 431) om folkpensionering; given Stockholms

slott den 22 februari 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom.

lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.

GUSTAF ADOLF

John Ericsson

Propositionens innehåll

I propositionen föreslås, att reglerna om s. k. skärpning av inkomst på

grund av förmögenhetsinnehav vid inkomstprövningen inom folkpensioneringen

ändras, så att de skärpningsfria förmögenhetsbeloppen höjes från

7 500 kronor till 15 000 kronor för gift och från 10 000 kronor till 20 000

kronor för ensamstående samt skärpningsprocenten ökas från 10 till 20.

Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1957. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 96

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1957

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431)

om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 13 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

13

2 mom. Där inkomst---av

Vid uppskattningen av förmögenhets

avkastning skall denna höjas

med 10 procent av det belopp, varmed

förmögenheten må överstiga för

gift pensionsberättigad 7 500 kronor

och för annan pensionsberättigad

10 000 kronor.

(Föreslagen lydelse)

§•

Konungen.

Vid uppskattningen av förmögenhets

avkastning skall denna höjas

med 20 procent av det belopp, varmed

förmögenheten må överstiga för

gift pensionsberättigad 15 000 kronor

och för annan pensionsberättigad

20 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1957.

Pensionsförmån, som utgår vid

lagens ikraftträdande, må dock

minskas endast såvitt följer av lagrummets

tidigare lydelse.

1 Senaste lydelse av 13

2 mom. se SFS 1952:396.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 februari

1957.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Persson, Lindell, Lindström, Lindholm, Näsgård,

Kling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om ändrade regler

angående inkomstprövningen inom folkpensioneringen m. m. samt anför.

Vid behandlingen av det i årets statsverksproposition (femte huvudtiteln,

punkt 109) upptagna anslaget till Bidrag till folkpensioner m. m. erinrade

jag om att Kungl. Maj :t den 5 oktober 1956 uppdragit åt pensionsstyrelsen

att utreda huruvida den pågående fastighetstaxeringen motiverade jämkning

i gällande bestämmelser rörande inkomstprövningen inom folkpensioneringen

samt att framlägga de förslag, vartill utredningen kunde ge anledning.

Jag omnämnde vidare, att pensionsstyrelsen den 18 december 1956

avlämnat förslag i ämnet, vilket var föremål för remissbehandling.

Sedan remissbehandlingen nu avslutats, anhåller jag att få återkomma

till denna fråga.

Gällande bestämmelser m. m.

Lagen den 29 juni 19b6 om folkpensionering (nr 431; ändr. 221/1947,

527/1947, 732/1948, 264/1950, 157/1951, 332/1951, 396/1952, 291/1953,

134/1954, 394/1955, 400/1955 och 265/1956) skiljer mellan å ena sidan ålderspension,

som utgår efter det att den pensionsberättigade fyllt 67 år, samt å

andra sidan invalidpension, sjukbidrag och änkepension, vilka förmåner

utgår för tid dessförinnan.

Ålderspensionen utgöres i första hand av allmän ålderspension.

Denna är till storleken oberoende av vederbörandes inkomst och förmögenhet

och uppgår till 1 360 kronor för gift pensionsberättigad, vars make jämväl

åtnjuter ålderspension eller invalidpension (sjukbidrag) vari ingår tillläggspension

eller till vars hustru utgår hustrutillägg, 1 500 kronor för gift

pensionsberättigad, vars make åtnjuter invalidpension (sjukbidrag) som

utgöres av enbart grundpension, samt 1 700 kronor för annan pensionsberättigad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1957

In valid pension eller sjukbidrag utgår till den, vars arbetsförmåga

är på visst sätt nedsatt, samt består av grundpension och tilläggspension.

Grundpensionen utgör 200 kronor om året och utgår utan hänsyn

till vederbörandes inkomst och förmögenhet. Tilläggspensionen däremot är

inkomstprövad och utgör högst 1 160 kronor om året för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension eller vars

hustru uppbär hustrutillägg, 1 300 kronor för gift pensionsberättigad, vars

make åtnjuter enbart grundpension, samt 1 500 kronor för annan pensionsberättigad.

Änkepension utgår till änka, som fyllt 55 år, under förutsättning

att hon uppnått denna ålder senast under det kalenderår, varunder mannen

avlidit, och att hon varit gift med honom minst fem år. Till änka som fyllt

55 år kan dock, om särskilda skäl föranleder därtill, änkepension utgå, även

om hon uppnått nämnda ålder efter det kalenderår, varunder mannen avlidit,

eller varit gift med honom kortare tid än fem år. Änkepension tillkommer

inte änka, som åtnjuter folkpension i annan form. Rätten till änkepension

upphör, om änkan ingår nytt äktenskap. Änkepensionen, som i sin

helhet är inkomstprövad, uppgår till högst 1 360 kronor om året.

Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad mans hustru, om hon

fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föranleder

därtill, kan hustrutillägg utgå, oaktat hustrun inte fyllt 60 år eller

makarna varit gifta kortare tid än fem år. Hustrutillägg utgår inte till hustru,

som själv åtnjuter folkpension. Hustrutillägget, som i sin helhet är inkomslprövat,

uppgår till högst 1 360 kronor. Det utgår endast, om det överstiger

belopp, varmed mannens folkpension skall minskas, då hustrutillägg beviljas.

Vid folkpensioneringslagens tillämpning kan, när särskilda skäl föranleder

därtill, gift pensionsberättigad anses såsom ogift ävensom ogift

pensionsberättigad, som sedan avsevärd tid sammanlever med annan under

äktenskapsliknande förhållanden, anses såsom gift med denne.

Såväl ålderspension, tilläggspension, änkepension som hustrutillägg höjes

genom indextillägg och s. k. standardtillägg, varjämte kommunalt bostadstillägg

kan utgå.

I fråga om indextillägg gäller, att socialstyrelsen skall verkställa

beräkning av förhållandet mellan det allmänna prisläget under varje månad

och prisläget i december 1951. På grundval härav fastställer Kungl. Maj:t

senast den 5 i andra månaden efter den, som beräkningen avser, det procenttal

(pensionspristalet), som utmärker angivna förhållande. Sålunda

fastställt pensionspristal skall gälla under tredje månaden efter den, som

beräkningen avser. För varje hel mångfald av tre, varmed pensionspristalet

överstiger 100, utgör indextillägget för år räknat 40 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension eller

vars hustru uppbär hustrutillägg, ävensom för änkepensionsberättigad och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957

för hustru, som uppbär hustrutillägg, samt 50 kronor för annan pensionsberättigad.

Om pensionspristalet, efter att ha stigit med hel mångfald av

tre, åter nedgår, skall indextillägget utgå efter oförändrade grunder, så

länge pensionspristalet överstiger närmast lägre hela mångfald av tre.

Pensionspristalet har för februari 1957 fastställts till 115. På grund härav

är antalet indextillägg för närvarande fem.

Standardtillägg utgår enligt lagen den 1 juni 1956 (nr 264) om

höjning av folkpensioner m. in. med 160 kronor om året för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension eller vars

hustru uppbär hustrutillägg, ävensom för änkepensionsberättigad och för

hustru, som uppbär hustrutillägg, samt 200 kronor för annan pensionsberättigad.

Inberäknat index- och standardtillägg utgör sålunda för närvarande

ålderspension eller invalidpension (sjukbidrag) vari ingår full tilläggspension

för makar, som båda åtnjuter någon av dessa förmåner, tillhopa 3 440

kronor och för ensamstående 2 150 kronor.

Varje kommun äger besluta, att kommunalt bostadstillägg

skall utgå i kommunen. Därvid äger kommunen bestämma såväl tilläggets

storlek som grunderna i övrigt för beräkningen av tillägget. I sistnämnda

avseende gäller dock vissa begränsningar. Bland dessa märks, att inkomstprövning

av tillägget enligt folkpensioneringslagens bestämmelser är obligatorisk.

Utöver de förut berörda förmånerna utgår under vissa förutsättningar

blindtillägg och vårdtillägg.

Tilläggspension, änkepension, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg

är som i det föregående angivits beroende av inkomstprövning.

Nämnda förmåner minskas nämligen med en tredjedel av den del av ogift

pensionsberättigads årsinkomst, som ligger mellan 1 000 och 1 400 kronor

och med två tredjedelar av inkomst därutöver. För gift pensionsberättigad

är motsvarande gränsbelopp 750 respektive 1 050 kronor. Med årsinkomst

avses all den inkomst för år räknat, som någon skäligen kan antas komma

att åtnjuta under den närmaste tiden. Där inkomst helt eller delvis utgöres

av naturaförmåner, verkställes uppskattningen efter regler, som fastställes

av Konungen. I fråga om äkta makar skall årsinkomsten för envar av dem

beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst.

För innehavare av förmögenhet av viss storlek föreskrives s. k. skärpning

av inkomst. Enligt skärpningsregeln, som finns upptagen i lagens 13 §

2 inom., skall vid uppskattning av förmögenhets avkastning denna höjas

med 10 procent av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga för gift

pensionsberättigad 7 500 kronor och för annan pensionsberättigad 10 000

kronor. Värdet av makes förmögenhet skall beräknas utgöra hälften av

makarnas sammanlagda förmögenhet.

Såsom förmögenhet anses enligt förarbetena till folkpensioneringslagen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1957

summan av den pensionsberättigade tillhörigt kapital och saluvärdet av

andra tillgångar av större värde såsom fast egendom och större husdjur,

sedan från summan avdragits förefintlig gäld. Pensionsstyrelsen har i utfärdade

anvisningar uttalat, att såsom fastighets värde bör upptagas taxeringsvärdet,

såvida detta inte avsevärt avviker från saluvärdet.

Föreligger rätt till såväl tilläggs- eller änkepension eller hustrutillägg som

kommunalt bostadstillägg, sker minskningen, med bortseende från indexoch

standardtillägg, proportionellt å tilläggs- eller änkepensionen eller

hustrutillägget och bostadstillägget. Index- och standardtillägg minskas

först sedan tilläggs- eller änkepensionen eller hustrutillägget i övrigt bortfallit.

Folkpensionsförmånerna kompletteras med vissa andra förmåner, bland

dem de s. k. änke- och ä n k 1 i n g s b i d r a g e n, varom bestämmelser

finnes i lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar med barn

(nr 531; ändr. 265/1950, 158/1951, 398/1952 och 395/1955). Enligt denna

äger änka eller änkling, som under sin vårdnad har barn i äktenskapet med

den avlidne maken eller annat barn, vilket vid makens död stadigvarande

vistades i makarnas hem, erhålla bidrag av allmänna medel för egen del.

Bidrag utgår dock endast under förutsättning att barnet inte fyllt 12 år samt

att vårdnadshavaren stadigvarande bor tillsammans med barnet och ej åtnjuter

folkpension. Bidraget utgår med belopp motsvarande änkepension

enligt lagen om folkpensionering. Vidare ökas bidraget genom indextillägg

och standardtillägg med samma belopp som när änkepension utgår. Bidraget

är beroende av inkomstprövning på samma sätt som de inkomstprövade

folkpensionsförmånerna.

En annan bidragsform av betydelse i detta sammanhang är de sä rskilda

barnbidragen, varom bestämmelser återfinnes i lagen den

26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn

(nr 530; ändrad 399/1952, 105/1953, 69/1954 och 401/1955). De bidragsberättigade

barnen kan med hänsyn till förutsättningarna för bidrags erhållande

och inkomstprövningen av bidragen indelas i två huvudgrupper, av

vilka endast den ena är av intresse i detta sammanhang. Denna grupp omfattar

dels barn, vars fader avlidit eller åtnjuter ålderspension, invalidpension

eller sjukbidrag från folkpensioneringen, dels barn, vars moder åtnjuter

sådan folkpension, därest föräldrarna ej sammanlever och modern har

vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans med barnet, dels barn

vars moder är gift med annan än barnets fader, då styvfadern åtnjuter

folkpension samt modern har vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans

med barnet, och dels barn utom äktenskap, beträffande vilket

faderskapet ej fastställts och som fyllt tre år. Bidragen utgör högst 600

kronor per barn och år och utgår t. o. m. den månad, varunder barnet fyller

16 år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957

I de nyssnämnda fallen är bidraget underkastat inkomstprövning med

hänsyn till både barnets och försörjarens inkomst. Vid beräkningen av barnets

inkomst sker ingen skärpning på grund av förmögenhetsinnehav. Beträffande

inverkan av försörjarens inkomst gäller olika regler beroende på

huruvida försörjaren är eller med lägre inkomst skulle varit berättigad till

folkpensionsförmån resp. änke- och änklingsbidrag eller ej. I förra fallet

tillämpas folkpensioneringslagens avdragsregler, dock att hänsyn tages till

försörjarens inkomst blott i vad den överstiger belopp, som föranleder helt

bortfall av inkomstprövad folkpensionsförmån eller änke- och änklingsbidrag.

I senare fallet minskas bidraget med en tredjedel av den del av försörjarens

årsinkomst, som ligger mellan 2 400 och 3 300 kronor och med

två tredjedelar av inkomst därutöver; för gift försörjare, som sammanlever

med sin make, är motsvarande gränsbelopp 3 000 resp. 4 200 kronor, varvid

avses makarnas sammanlagda årsinkomst. Även vid beräkning av de nu

nämnda årsinkomstbeloppen göres skärpning av förmögenhetsavkastning

enligt reglerna därom i folkpensioneringslagen.

Kostnaderna för folkpensionerna samt änke- och änklingsbidragen

bestrides av staten med bidrag av kommunerna, såvitt

angår de inkomstprövade förmånerna och vårdtilläggen. Kostnadsfördelningen

mellan staten och kommunerna regleras genom lagen den 30 juni

1947 om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

(nr 398; ändr. 266/1950, 159/1951, 397/1952 och 135/1954). Enligt denna

lag skall kommun för varje kalenderår bidraga till kostnaderna för sådana

vårdtillägg och sådana inkomstprövade förmåner utom kommunala bostadstillägg,

som under året utbetalats till inom kommunen mantalsskrivna pensionsberätligade,

med en andel som motsvarar 3/2o procent för varje fullt

tiotal skatteören per innevånare i kommunen, dock högst med 3/6 av kostnaden.

Beträffande kostnaderna för kommunala bostadstillägg gäller motsvarande,

dock att procentsatsen här i stället är 1/5 procent och att även en

minimigräns satts för kommunens delaktighet i kostnaden, nämligen VaAllmän

ålderspension jämte indextillägg därå ävensom grundpension och

blindtillägg bekostas helt av staten.

Kostnaderna för de särskilda barnbidragen fördelas mellan staten och

kommunerna efter i stort sett samma grunder som kostnaderna för andra

inkomstprövade folkpensionsförmåner än de kommunala bostadstilläggen.

Bakgrunden till pensionsstyrelsens förslag

De nuvarande reglernas tillkomst

De nu gällande avdragsfria beloppen vid inkomstprövningen enligt folkpensioneringslagen

fastställdes genom lagändring 1952, som trädde i kraft

den 1 januari 1954. Ändringen innebar en höjning av nämnda belopp med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1957

150 procent. Samtidigt ändrades reglerna för uppskattning av naturaförmåner,

varjämte avdragsfaktorn, som förut utgjorde hälften av den inkomst,

som översteg det avdragsfria beloppet, ändrades så att den blev lägre — en

tredjedel av nämnda inkomst — för ett inkomstskikt närmast över det avdragsfria

beloppet och högre — två tredjedelar — för inkomst däröver. Däremot

ändrades ej de sedan lagens tillkomst 1946 föreskrivna skärpningsfria

förmögenhetsbeloppen 10 000 kronor för ensamstående och 15 000 kronor

för äkta makar.

Höjningen av de avdragsfria beloppen medförde emellertid en speciell

lättnad för innehavare av förmögenhet. Vid en med hänsyn till dåvarande

ränteläge beräknad kapitalavkastning å 3 procent rymdes före den 1

januari 1954 inom den avdragsfria inkomsten avkastningen av en förmögenhet

å 10 789 kronor för ensamstående och 16 154 kronor för makar, vilka

belopp således föga översteg de skärpningsfria beloppen 10 000 resp. 15 000

kronor. Efter höjningen av den avdragsfria inkomsten kunde med samma

avkastning en ensamstående utan annan inkomst än förmögenhetsavkastning

inneha en förmögenhet av 15 385 och makar en förmögenhet av 23 077

kronor utan att detta medförde någon reduktion av inkomstprövade pensionsförmåner.

Den 150-procentiga höjningen av den avdragsfria inkomsten

kan på detta sätt sägas ha inneburit en höjning av det avdragsfria förmögenhetsbeloppet

med mellan 42 och 43 procent. Vid en förmögenhetsavkastning,

beräknad i överensstämmelse med nuvarande ränteläge till 4 procent,

uppgår motsvarande avdragsfria förmögenhetsbelopp till 14 285 kronor för

ensamstående och 21 428 kronor för makar.

Till grund för 1952 års lagändringar låg 1950 års folkpensionsrevisions

betänkande Avdragsregler och bostadstillägg in. m. (SOU 1951:45). Vid

bedömandet av hur stor höjning av den avdragsfria inkomsten som kunde

vara påkallad utgick revisionen från att den avdragsfria inkomstens realvärde

i varje fall borde återställas. Höjningen var emellertid enligt revisionen

påkallad väsentligen ur andra synpunkter. Främst med hänsyn till

önskvärdheten att underlätta enskild arbetarpensionering föreslog utredningen

en höjning av den avdragsfria inkomsten till 1 000 resp. 1 500 kronor.

Revisionen berörde även frågan om indexreglering av den avdragsfria

inkomsten men fann att en indexreglering allt för mycket skulle komplicera

lagtillämpningen, eftersom omräkning av ett stort antal folkpensioner skulle

bli nödvändiga vid indexvariationer. Revisionen föreslog därför inte någon

indexreglering av den avdragsfria inkomsten. Emellertid framhölls vikten

av att statsmakterna vid behov justerade den avdragsfria inkomsten vid

mera betydande ändringar av pensionspristalet, som kunde förväntas bli

stadigvarande.

Vad angår de föreslagna reglernas betydelse för innehavare av förmögenhet

påpekade revisionen den effekt, som de föreslagna höjda avdrags
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1957

fria inkomstbeloppen skulle få i fråga om del kapital, vilket en pensionsberättigad

kunde äga utan att behöva vidkännas någon minskning av inkomstprövadc

pensionsförmåner. Såsom förut angivits ledde ökningen av

de avdragsfria inkomstbeloppen i enlighet med revisionens förslag till höjningar

av ifrågavarande kapitalbelopp med 42 å 43 procent. Denna stegring

täckte enligt revisionens uppfattning mer än väl penningvärdesförsämringen

sedan folkpensioneringslagens tillkomst år 1946. ökningen skulle också

enligt revisionens bedömning, såvitt anginge egna hem och därmed jämförliga

fastigheter, täcka de nettoförmögenhetsbelopp, som skulle komma

fram vid 1952 års omtaxering av fastigheterna. Om den avdragsfria inkomsten

höjdes enligt revisionens förslag, skulle något behov av ändrade

skärpningsgränser inte föreligga.

Vid remissbehandlingen av folkpension srevisionens betänkande förordade

några remissorgan en höjning ej blott av den avdragsfria inkomsten utan

även av gränsen för förmögenhetsskärpningen. Å andra sidan anmärkte

vissa kommunala organ i Stockholm med instämmande av överståthållarämbetet.

att skäl syntes föreligga för att något skärpa avdragsreglerna vid

förmögenheter över en viss gräns.

I den proposition, nr 215, genom vilken folkpensionsrevisionens förslag

förelädes 1952 års riksdag, anförde departementschefen i anslutning till de

nyssnämnda remissyttrandena.

En höjning av skärpningsgränsen har motiverats med farhågor för att

pensionärer med egna hem eljest kunde efter den pågående allmänna fastighetstaxeringen

få vidkännas en minskning av folkpensionsförmånerna. En

ytterligare belastning av förmögenhetsinkomsten i högre lägen har i andra

yttranden ansetts påkallad, emedan de förmögenhetsgränser, som utestängde

från rätt till inkomstprövade förmåner, eljest komrne att ligga mycket

högt, då höga bostadstillägg införts. För Stockholms del skulle t. ex.

dessa förmögenhetsgränser med nuvarande bostadstillägg och med en till

2,5 procent beräknad avkastning av förmögenhet höjas för en ogift ålderspensionär

från 20 800 kronor till 31 900 kronor och för ett gift åldringspar

från 29 600 till 46 800 kronor. För invaliderna skulle gränserna komma att

ligga än högre.

För egen del finner jag den av revisionen föreslagna höjningen av den

avdragsfria inkomsten vara väl avvägd och tillstyrker därför förslaget i

denna del.---

Någon ändring av den nu i lagen föreskrivna skärpningsregeln med anledning

av förmögenhetsinnehav vill jag ej f. n. förorda. I likhet med revisionen

finner jag vidare det vara administrativt alltför svårgenomförbart

med en särskild indexreglering av den avdragsfria inkomsten.

I anledning av propositionen väcktes inom riksdagen motioner dels om

indexreglering av den avdragsfria inkomsten, dels om höjning av skärpningsgränserna

för förmögenhet.

1 utlåtande (nr 5) över propositionen och motionerna ansåg sammansatt

stals- och andra lagutskott, alt den avdragsfria inkomsten tått en skälig av
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1957

vägning i propositionsförslaget, varjämte utskottet i likhet med departementschefen

ej kunde tillstyrka indexreglering av denna inkomst. I fråga

om skärpningsgränserna för förmögenhet anförde utskottet.

Det vill synas som om visst fog funnes för en justering uppåt av ifrågavarande

förmögenhetsgränser. För att rätt kunna bedöma frågan har utskottet

försökt införskaffa upplysningar om utfallet av fastighetstaxeringen.

Detta material är emellertid ännu icke så bearbetat, att några genomsnittliga

siffror angående de företagna höjningarna av taxeringsvärdena kunnat erhållas.

Utskottet anser sig därför icke ha tillräckligt underlag för att nu

föreslå någon ändring av förmögenhetsgränserna. Enligt utskottets mening

bör emellertid denna fråga följas med uppmärksamhet. Skulle det visa sig

att höjningen av taxeringsvärdena å fastigheter av den art, varom här närmast

är fråga, är betydande bör spörsmålet tagas under omprövning. Därvid

måste emellertid tillses, att de gränser, vid vilka rätt till inkomstprövade

pensionsförmåner upphör, icke förskjutas uppåt alltför mycket. Det kan

nämligen icke anses principiellt riktigt att i fall, då pensionstagarna innehava

betydande förmögenheter, utgiva med skattemedel finansierade inkomstprövade

pensionsförmåner. Om behov att höja förmögenhetsgränserna

skulle visa sig föreligga, torde man därför jämväl få överväga, huruvida icke

procentsatsen bör graderas så att en högre procentsats för skärpning blir

tillämplig beträffande förmögenheter över viss gräns.

Under hänvisning till det anförda avstyrkte utskottet bifall till motionerna.

Utskottsutlåtandet godkändes av riksdagen.

1952 års taxeringsvärden och deras inverkan på inkomstprövningen

Den år 1952 förrättade allmänna fastighetstaxeringen medförde avsevärda

höjningar av taxeringsvärdena från närmast föregående allmänna

fastighetstaxering år 1945. Enligt en av särskilda sakkunniga inom finansdepartementet

den 29 maj 1952 framlagd undersökning utgjorde den genomsnittliga

höjningen för hela riket enligt beredningsnämndernas förslag

beträffande jordbruksfastigheter 55 procent. Även för övriga fastighetsgrupper

var höjningen betydande, men någon statistisk undersökning härom

föreligger ej.

Vid tiden för 1952 ars fastighetstaxering översteg fastigheternas saluvärden

i regel sedan flera år i mycket hög grad de taxeringsvärden som hade

fastställts vid fastighetstaxeringen 1945. Särskilt när en person med stor

kontant förmögenhet omplacerat denna genom köp av fastighet med ett i

förhållande till köpeskillingen lågt taxeringsvärde för att strax därefter söka

folkpension, hade det förekommit att pensionsnämnderna och pensionsstyrelsen

uppskattat fastighetens värde till högre belopp än taxeringsvärdet.

I några fall undersLälldes pensionsstyrelsens beslut härom besvärsvis Kungl.

Maj :ts prövning, varvid styrelsens beslut fastställdes.

Innan 1952 års taxeringsförfarande avslutats, lät pensionsstyrelsen i tidskriften

Folkpensioneringen införa ett till pensionsnämnder och ombud rik
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957

tat meddelande, vari erinrades om att vid uppskattning av förmögenhet enligt

folkpensioneringslagen fastighet i princip skall upptagas till sitt saluvärde.

Vidare anfördes, att de taxeringsvärden, som framkomme vid 1952

års taxering, i nu ifrågavarande avseende borde lända till efterrättelse så

snart de fastställts, samt att dessförinnan de förslag till taxeringsvärden som

i vederbörlig ordning framlagts borde åtnjuta vitsord som minimivärden. Det

betonades i meddelandet särskilt, att en omprövning av äldre ärenden torde

komma att äga rum i samband med genomförandet av det då föreliggande

förslaget till ändrade avdragsregler och om kommunala bostadstillägg, samt

att en individuell sådan omprövning enbart på grund av taxeringsvärdenas

höjning tills vidare inte behövde ske.

De nya taxeringsvärdena tjänade därefter under åren 1952 och 1953 som

grund för förmögenhetsuppskattningen huvudsakligen för nytillkommande

folkpensionärer samt när höjning av utgående folkpension aktualiserades

på grund av inkomstminskning. Under dessa år pågick därjämte en allmän

omräkning av inkomstreglerade pensionsförmåner per den 1 januari 1954,

dagen för 1952 års folkpensionsreforms ikraftträdande. Ej heller då torde

emellertid de nya taxeringsvärdena ha medfört minskning av utgående pension,

beroende på att avdragsreglerna samtidigt mildrades och de kommunala

bostadstilläggen tillkom.

1957 års allmänna fastighetstaxering

Vid 1957 års allmänna fastighetstaxering fastställes taxeringsvärdena av

fastighetstaxeringsnämnder, vilkas arbete skall vara slutfört senast den

25 mars (i Stockholm senast den 15 juni). På landet upprättas dessförinnan

förslag till taxeringsvärden av beredningsnänmder.

I fråga om arbetet med 1957 års allmänna fastighetstaxering upplyser

riksskattenämnden i ett den 18 januari 1957 avgivet yttrande över pensionsstyrelsens

inledningsvis omnämnda förslag, att beredningsnämnderna i december

1956 framlagt sina förslag till taxeringsvärden men att resultatet

av beredningsnämndernas arbete inte är känt för riksskattenämnden. Riksskattenämnden

anför vidare.

Till ledning för bedömande av nivålyftningen vid nu aktuella fastighetstaxering

föreligger alltjämt icke annat material än de riktlinjer för fastighetstaxeringen,

som uppdragits dels vid fastighetstaxeringsmötet i Stockholm

i maj 1956 med rikets landskamrerare och taxeringsintendenter m. fl.

dels ock i länsanvisningarna angående fastighetstaxeringen. Till grund för

de beräkningar av lyftningen av taxeringsnivån, som i dessa sammanhang

gjorts har legat den av statistiska centralbyrån utarbetade köpeskillingsstatistiken

för åren 1952—1955.

Nämnda statistik utvisar att köpeskillingarna för jordbruksfastigheter i

genomsnitt för hela riket under sagda period överstigit taxeringsvärdena

med 64,6 procent.

Fastighetstaxeringsmötet enade sig om bland annat följande uttalande ro
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 är 1957

rande grunderna för taxering av jordbruksfastighet: Vid bestämmande av

enhetsyärdena jämlikt 59 § 1 inom. taxeringsförordningen bör iakttagas, att

den höjning, som föranledes av den fortgående stegringen av saluvärdena å

jordbruksfastigheter sedan 1952, beräknas med utgångspunkt från den genomsnittliga

överprisprocenten för varje län under perioden 1952—1955

minskad med 15 enheter, därvid hänsyn tages till de variationer, som kunna

förekomma inom länets olika delar samt mellan fastigheter av olika storleksldasser

och beskaffenhet.

A id den granskning av framlagda förslag till länsanvisningar, som riksskattenämnden

i september 1956 företog, framkom att förslagen i de flesta

fall i stort sett följt rekommendationerna från fastighetstaxeringsmötet beträffande

nivålyftningen för jordbruksfastigheter. Det må emellertid framhållas

att rekommendationen avsåg allenast enhetsvärdena för åkerjorden.

För skogen gälla särskilda värderingsregler.

Riksskattenämnden håller för sannolikt att nivålyftningen — icke minst

med hänsyn till de särskilda värderingsreglerna för skog — vid den nu aktuella

fastighetstaxeringen genomsnittligt kommer att överstiga 50 procent.

Att nivålyftningen särskilt för skogsfastigheter kommer att överstiga 50 procent

torde måhända icke ha någon större betydelse vid bedömande huruvida

resultatet av nu pågående fastighetstaxering motiverar jämkning i gällande

bestämmelser rörande inkomstprövningen inom folkpensioneringen. Riksskattenämnden

vill emellertid särskilt understryka att även för mindre

jordbruksfastigheter utan skog kan räknas med en höjning av taxeringsnivån

över 50 procent. Den utarbetade köpeskillingsstatistiken utvisar beträffande

dessa fastigheter en särskilt hög överprisprocent.

Statistiska centralbyråns köpeskillingsstatistik utvisar vidare ett genomsnittligt

överprisprocenttal för hela riket för perioden 1952—1955 å 51,1 i

vad avser enfamiljsfastigheter och tvåfamiljsfastigheter. För enbart fastigheter

med taxeringsvärde å 10 000—20 000 är motsvarande tal 73,4.

Fastighetstaxeringsmötet enade sig om bland annat följande uttalande rörande

taxering av en- och tvåfamiljsfastigheter: Med hänsyn till den fortgående

allmänna värdestegringen å eu- och tvåfamiljsfastigheter rekommenderas

en nivålyftning av värdena å dylika fastigheter i överensstämmelse

med den för respektive län och grupp av fastigheter framräknade genomsnittliga

överprisprocenten under åren 1952—1955 reducerade med 20

enheter. Såsom riktmärke för en nivålyftning för riket i dess helhet bör

man räkna med en höjning av taxeringsvärdena med 1 ., såvitt angår fastigheter

med taxeringsvärden mellan 20 000—200 000, dock något lägre å den

egentliga landsbygden.

Vid riksskattenämndens granskning av förslagen till länsanvisningarna

framkom att fastighetstaxeringsmötets sistnämnda rekommendation om en

reduktion av den för respektive län framräknade genomsnittliga överprisprocenten

med 20 enheter i stort sett följts. På grund av de olika överprisprocenttalen

för de skilda länen visade sig nivålyftningen i förslagen till

länsanvisningarna variera mellan lägst 10 procent, för Gotlands läns landsbygd,

och högst 80 procent, beträffande fastigheter med taxeringsvärde mellan

10 000—20 000 kronor i Jämtlands län.

Ehuru höjningen av taxeringsnivån för en- och tvåfamiljsfastigheter säkerligen

kommer att avsevärt variera mellan olika län, håller riksskattenämnden

för sannolikt att densamma i genomsnitt för hela riket kan beräknas

till 30—40 procent.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1957

13

Pensionsstyrelsens förslag

Pensionsstyrelsen erinrar till en början om att vid tillämpning av skärpningsregeln

saluvärdet i princip skall ligga till grund vid uppskattningen av

värdet å fastighet. I praktiken har, anför styrelsen vidare, avvikelse från

taxeringsvärdet i regel skett endast när det i särskilda fall kunnat konstateras

att saluvärdet varit ett annat, t. ex. kort tid efter det fastigheten gått

i salu, eller då fastigheten nyligen varit föremål för offentlig värdering, vilket

bland annat är fallet då vederbörande beskattningsnämnder framlagt

förslag till nya taxeringsvärden. I fortsättningen yttrar pensionsstyrelsen.

Vid 1957 års allmänna fastighetstaxering torde taxeringsvärdena komma

att höjas väsentligt, ehuru ingalunda så högt att de motsvarar saluvärdena.

På samma sätt som skedde 1952 får detta till följd att nytillkommande folkpensionärer

med förmögenhetsinnehav i form av fastigheter får sin årsinkomst

uppskattad med utgångspunkt från de nya taxeringsvärdena. En

höjning av taxeringsvärdena behöver emellertid inte med nödvändighet medföra

någon ändring i redan utgående pensioner. Sålunda uttalade pensionsstyrelsen

år 1952 i ett till pensionsnämnder och ombud riktat meddelande,

att någon individuell omräkning enligt nyssnämnda lagrum tillsvidare ej

erfordrades. Med hänsyn till nu pågående utredning om genomgripande förändringar

inom folkpensioneringen och en avsevärd höjning av folkpensionens

belopp har pensionsstyrelsen haft för avsikt att utfärda ett liknande

meddelande som år 1952, innebärande att ökad skärpning till följd av de

nya taxeringsvärdena tillsvidare inte skulle få medföra minskning av utgående

pensioner. Styrelsen har därvid jämväl utgått ifrån att detaljändringar

i lagen för närvarande ej vore önskvärda. Ett utkast till meddelande

hade också utarbetats inom styrelsen men uppsköts utsändandet när styrelsen

fick ifrågavarande utredningsuppdrag. Med ett dylikt meddelande

skulle frågan reduceras till att de höjda taxeringsvärdena endast slog igenom

för nytillträdande pensionstagare eller i den mån höjning söktes, varvid man

dock får utgå ifrån att pensionsnämnderna i regel kommer att tillämpa dessa

värden redan när de föreslagits av de lokala nämnderna.

Mot bakgrunden av det anförda ställer pensionsstyrelsen frågan om det

nu, när en ny stor pensionsreform står för dörren, föreligger tillräckliga

skäl att just i förevarande hänseende vidta en lagändring.

Pensionsstyrelsen anför som skäl mot en dylik ändring bl. a. följande.

Årliga värdet av bostad i egen fastighet upptages enligt de värden som

angives i kungl. brev till pensionsstyrelsen den 18 juli 1952. Redan när dessa

värden fastställdes låg de i underkant, ett förhållande som accentuerats genom

den fortgående prisstegringen. Inkomsterna av bostadsfastigheter som

helt eller till större delen bebos av ägaren blir därför små och om de är belastade

med gäld i regel obefintliga; nämnderna har t. o. in. ifrågasatt alt

dra av den förlust som med hänsyn till den låga värderingen rent siffermässigt

uppstår från andra inkomstkällor. Å andra sidan vet man ofta med

säkerhet alt om fastigheten skulle försäljas så skulle detta från inkomstuppskattningssynpunkt

innebära en icke ringa förmögenhetsökning. Härmed

bör jämföras att på kapital i pengar o. d. beräknas fr. o. in. den 1 januari

1957 en avkastning av 4 procent (tidigare 3*/2 procent), vidare att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957

sådant kapital, i motsats till det i fastigheten nerlagda, är underkastat en

fortgående värdeminskning. För jordbruksfastigheter kommer, likaledes

fr. o. in. den 1 januari 1957, att som kontrollregel å inkomstberäkningen i

allmänhet tillämpas 4 procent å taxeringsvärdet, men även detta medför

med hänsyn till nuvarande produktpriser i regel en låg inkomstuppskattning.

Härtill kommer att bostadstillägget i kommuner där detta helt eller

delvis utgår efter bostadskostnaden beräknas efter de utgifter ägaren har

för den del av fastigheten han själv disponerar. Dessa utgifter upptas ofta till

förhållandevis höga, i allmänhet svårkontrollerbara belopp, t. ex. när det

rör bränslekostnaderna. Av det sagda torde framgå att kapital nedlagt i fastighet

ingalunda är sämre ställt än annan förmögenhet, snarare tvärtom.

Härefter undersöker styrelsen vilka möjligheter som står till buds, om

lagändring i allt fall skulle anses påkallad för att neutralisera verkningarna

av de höjda fastighetsvärdena.

Styrelsen erinrar därvid om att vid de nuvarande a v dragsfria inkomstbeloppens

tillkomst år 1952 tanken på indexreglering av dessa

avvisades men att i det betänkande, som låg till grund för reformen, uttalades,

att det vore viktigt att eu justering av beloppen vidtogs vid en mera betydande

ändring av pensionspristalet som kunde väntas bli stadigvarande.

Enligt pensionsstyrelsens mening är den stegring av den allmänna prisnivån,

som ägt rum från mitten av 1952 till december 1956 och som styrelsen

anger till omkring 9 procent, inte tillräcklig för att motivera en ändring

av de i lagen föreskrivna avdragsfria inkomstbeloppen.

Beträffande den andra faktorn i inkomstprövningen — den kvotdel

av inkomst över det avdragsfria beloppet varmed

avdrag sker — är, anför styrelsen, över huvud taget inga ändringar

motiverade av att levnadskostnaderna stigit. Härtill kommer att utrymme

saknas för nämnvärd sänkning av avdragsfaktorn i lägre inkomstskikt. På

denna väg torde således enligt pensionsstyrelsens uppfattning verkningarna

av förhöjda fastighetsvärden knappast kunna elimineras.

Under sådana förhållanden anser pensionsstyrelsen, att endast möjligheten

att vidtaga ändringar i de för förmögenhetsavkastning gällande speciella

skärpnings regler na kan ifrågakomma.

Härvid erinrar pensionsstyrelsen om att skärpningsbestännnelserna bär

betydelse ej blott för fastighetsägande folkpensionärer utan även för innehavare

av andra förmögenhetstillgångar såsom värdefullare lösegendom och

penningfordringar av olika slag, främst banktillgodohavanden. Medan fastighetsvärdena

sedan folkpensioneringslagens tillkomst i genomsnitt torde

ha mer än fördubblats, har realvärdet av ett nominellt penningbelopp, t. ex.

i form av banktillgodohavande, under samma tid avsevärt minskats. En

uppmjukning av skärpningsreglerna endast såvitt avser förmögenhet i form

av fastighet skulle, säger styrelsen, innebära, att reglerna för dem som fått

sin ställning förbättrad gjordes mildare än för andra förmögenhetsinnehavare.

Eftersom detta från rättvisesynpunkt inte kan anses försvarligt,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1957

utgår pensionsstyrelsen från att en ändring av skärpningsreglerna bör avse

alla tillgångar, som är att anse såsom förmögenhet vid tillämpningen av

nämnda regler.

Med en förmögenhetsavkastning av 4 procent medger, såsom i det föregående

angivits, nuvarande regler för inkomstprövningen, att en ensamstående

pensionstagare, som inte har någon annan inkomst än förmögenhetsavkastning,

innehar en förmögenhet av 14 285 kronor utan att hans behovsprövade

pensionsförmåner undergår någon minskning, medan motsvarande

förmögenhetsbelopp för äkta makar tillsammans utgör 21 428 kronor. Pensionsstyrelsen

anser, att med hänsyn till det väntade utfallet av årets allmänna

fastighetstaxering mildrade skärpningsregler bör utformas på sådant

sätt, att de medför en höjning av förenämnda »avdragsfria» förmögenhetsbelopp

med omkring 50 procent. Detta resultat erhålles, om man med bibehållande

av den nuvarande skärpningsprocenten 10 höjer de skärpningsfria

förmögenhetsheloppen till de dubbla eller 20 000 kronor för ensamstående

och 30 000 kronor för makar tillsammans. De »avdragsfria» förmögenhetsbeloppen

blir då vid 4 procents avkastning för ensamstående 21 428 kronor

och för makar 32 142 kronor.

Pensionsstyrelsen har med utgångspunkt från nuvarande förhållanden

undersökt hur ändrade avdragsregler på olika orter skulle påverka den förmögenhetsgräns,

vid vilken rätten till inkomstreglerad folkpension upphör

för pensionsherättigad ålders- och invalidpensionär utan annan inkomst än

förmögenhetens avkastning. Härvid har valts en ort med det lägsta vanligen

förekommande kommunala bostadstillägget, 150 kronor om året för

ensamstående och 200 kronor för makar tillsammans, samt vidare Malmö

som representerar ett mellanläge och Stockholm som har de högsta kommunala

bostadstilläggen i riket. I Malmö och Stockholm utgår bostadstilläggen

i förhållande till den faktiska bostadskostnaden. Vid undersökningen

har för Malmö räknats med där gällande maximibelopp som är 1 360 kronor

för såväl ensamstående som makar. För Stockholms del har räknats med

ett normalbelopp om 2 125 kronor för ensamstående och 2 286 kronor för

makar som utgår vid en årlig faktisk bostadskostnad av 1 600 kronor. För

invalidpensionärerna är som förut nämnts ej blott bostadstilläggen utan

även tilläggspensionerna inkomstreglerade. Tilläggspensionen jämte indcxoch

standardtillägg utgjorde vid tidpunkten för pensionsstyrelsens beräkning

i december 1956 1 900 kronor för ensamstående och 2 960 kronor för

makar tillsammans.

Resultatet av undersökningen, vari förutsatts en ränteavkastning efter

4 procent, redovisas i följande tabell där de ifrågavarande förmögenhetsgränserna

anges dels med tillämpning av nu gällande regler (skärpningsIritt

belopp 10 000/15 000 kronor, skärpning 10 procent), dels under förutsättning

att det skärpningsfria beloppet höjes till 20 000/30 000 kronor.

För sistnämnda fall anges förmögenhetsgränserna för tre alternativ beträf
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957

fande skärpningsprocenten, nämligen 1) oförändrad skärpningsprocent,

2) oförändrat 10 procents skärpning för förmögenhet intill 30 000 kronor

för ensamstående och 45 000 kronor för makar samt 20 procents skärpning

för överskjutande förmögenhet, 3) skärpning med 20 procent för all förmögenhet

överstigande de skärpningsfria beloppen. Enligt alternativen 1)

och 2) uppgår den förmögenhet, som pensionsberättigad kan inneha utan

att inkomstreglerade förmåner reduceras, till de förut nämnda beloppen,

21 428 kronor för ensamstående och 32 142 kronor för makar. Enligt alternativ

3) kommer dessa belopp att utgöra 20 833 resp. 31 250 kronor. Anmärkas

må även att vid uträkningarna ej tagits hänsyn till de speciella regler

som gäller för avrundning av årsinkomst och pensionsbelopp.

Förmögenhet som utesluter från inkomstprövad folkpension

Skärpningsfritt belopp kronor.....

10 000/15 000

20 000/30 000

Skärpningsprocent...............

10 (nuläget)

10

10—201

20

Ort med kommunalt bostadstillägg

å 150/200 kronor

Ålderspension, ogift

kronor ....

17 322

24 464

24 464

22 604

» makar

» ....

25 714

36 429

36 429

33 750

Invalidpension, ogift

» ....

37 679

44 821

38 646

34 479

» makar

» ....

57 429

68 143

58 500

52 250

Malmö

Ålderspension, ogift

» ....

30 286

37 429

34 333

30 167

» makar

it ....

38 143

48 857

47 250

41 000

Invalidpension, ogift

» ....

50 643

57 786

46 208

45 417

» makar

» ....

69 857

80 571

65 750

59 500

Stockholm

Ålderspension, ogift

» ....

38 482

45 625

39 115

34 948

» makar

» ....

48 064

58 779

53 038

46 788

Invalidpension, ogift

» ....

58 839

65 982

50 990

46 823

» makar

» ....

79 779

90 493

71 538

65 288

1 10 procent av förmögenhet intill 30 000 kronor för ogift och 45 000 kronor för makar

samt 20 procent av förmögenhet däröver.

Av det föregående framgår att, oavsett vilket alternativ som väljes i fråga

om skärpningsprocenten, en höjning av de skärpningsfria förmögenhetsbeloppen

till 20 000 kronor för ensamstående och 30 000 kronor för makar

i regel torde komma att eliminera verkningarna av fastighetsvärdestegringen

sedan 1952 för pensionstagare, som utan att häfta i skuld äger fastighet

med ett nu gällande taxeringsvärde av upp till omkring 14 000 kronor

för ensamstående och omkring 20 000 kronor för makar. År fastighetens

nuvarande taxeringsvärde högre, torde däremot den ifrågasatta fördubblingen

av de skärpningsfria förmögenhetsbeloppen i regel inte kunna förhindra

att pensionstagarens årsinkomst med tillämpning av 13 § folkpensioneringslagen

bör uppskattas till högre belopp än tidigare.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungi. Maj.ts proposition nr 96 år 1957

Tabellen visar, att en höjning av de skärpningsfria beloppen utan ändring

av skärpningsprocenten i vissa fall skulle medföra en kraftig höjning av

den nettoförmögenhet, som en pensionsherättigad kan inneha utan att förlora

rätten till inkomstprövad folkpensionsförmån. Denna höjning skulle få

särskilt stor betydelse för de kommunala bostadstilläggen. Eftersom dessa

beslutas av kommunerna och till stor del finansieras med kommunala

skattemedel, föreställer sig styrelsen, att man inom kommunerna skulle

finna det egendomligt om man skattevägen skulle bidraga till bostadstillägg

åt folkpensionärer med förmögenheter som de högsta i tabellen upptagna.

Pensionsstyrelsen förordar därför alternativet med en fördubbling av skärpningsprocenten

till 20 för all förmögenhet över det skärpningsfria beloppet.

Enligt detta alternativ bibehålies i stort sett de nuvarande förmögenhetsgränserna

för ålderspensionärers rätt till kommunalt bostadstillägg, medan

de nuvarande relativt höga förmögenhetsgränserna för invalidpensionärers

och sjukbidragstagares rätt till inkomstprövade förmåner i viss omfattning

sänkes, särskilt i kommuner med högt bostadstillägg.

I fråga om de ändrade reglernas inverkan på kostnaderna för folkpensioneringen

anför pensionsstyrelsen.

Pensionsstyrelsens hålkortskartotek över pensionstagarna är inte så upplagt,

att man därav kan utläsa antalet fall vari en ändring av skärpningsreglerna

får betydelse. En genomgång av de till grund för hålkortskartoteket

liggande huvudkorten, vari för ändamålet erforderliga uppgifter finns,

skulle taga avsevärd tid och förorsaka extra kostnader. Även om taxeringsvärdenas

höjning endast komme att inverka på nytillkommande pensionstagares

pensioner, är det emellertid klart att densamma i och för sig skulle

medföra en viss minskning av de för innevarande och nästa budgetår tidigare

beräknade folkpensionskostnaderna, dock ej så stor att det funnes

anledning att ändra de gjorda beräkningarna. Höjes de skärpningsfria

förmögenhetsbeloppen till 20 000 kronor för ensamstående och 30 000 kronor

för makar, kommer denna verkan av taxeringsvärdenas höjning att

nästan men ej helt upphävas.

Om den av styrelsen planerade åtgärden att anmoda pensionsnämnderna

att tillsvidare inte minska redan utgående pensioner med anledning av de

höjda fastighetsvärdena inte skulle anses tillfyllest, föreslår styrelsen således,

atl 13 § 2 mom. andra stycket folkpensioneringslagen ändras på så

sätt att de i lagrummet angivna skärpningsfria beloppen ävensom skärpningsprocenten

fördubblas. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli

1957. Beträffande övergången till de nya bestämmelserna anför styrelsen.

Avdragsprocentens fördubbling skulle måhända i vissa fall, då förmögenhetsinnehavet

är relativt betydande, kunna föranleda minskning av utgående

inkomstprövade pensionsförmåner även vid oförändrad förmögenhet i form

av t. ex. banktillgodohavande. För förhindrande av att så sker torde i en

övergångsbestämmelse böra föreskrivas, att folkpension ej i något tall må

minskas till följd av att bestämmelserna om höjning av förmögenhets

avkastning ändrats. Om för fastighetsägande folkpensionär fastighetens

2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 96

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957

värdestegring är så stor, att en höjning med hänsyn till det nya förmögenhetsvärdet

trots höjda skärpningsfria belopp medför minskning av inkomstprövade

pensionsförmåner, bör alltså en sådan minskning genomföras

endast i den mån den har stöd även i lagens nuvarande lydelse. Omregleringar

som enbart är föranledda av de stegrade fastighetsvärdena synes

emellertid över huvud taget höra anstå i avvaktan på den blivande folkpensionsreformen.

Anvisningar härom för pensionsnämnderna torde lämpligen

böra utfärdas av pensionsstyrelsen.

Remissyttrandena

Över pensionsstyrelsens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av

statskontoret, riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i

Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Norrbottens

län, Svenska stadsförbundet (styrelsen), Svenska landskommunernas förbund

(styrelsen) samt Sveriges folkpensionärers riksorganisation.

överståthållarämbetet har vid sitt yttrande fogat yttrande från Föreningen

pensionsnämndsordförande i Stockholm (styrelsen). Yttranden

har vidare bilagts av länsstyrelsen i Malmöhus län från Malmöhus läns

socialvårdsförbund (styrelsen) och Malmö stads pensionsnämndsbyrå (styrelsen)

samt av länsstyrelsen i Värmlands län från statens socialvårdskonsulent

i tionde distriktet.

Lagändring i enlighet med pensionsstyrelsens förslag tillstyr kes

av överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Norrbottens

län, Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund.

Även Sveriges folkpensionärers riksorganisation tillstyrker lagändring,

dock med den avvikelsen från vad pensionsstyrelsen förordar, att

organisationen föreslår bibehållande av den nuvarande skärpningsprocenten

10. Organisationen anför härom.

En fördubbling av avdragsprocenten, även efter en höjning av det skärpningsfria

beloppet, kommer att innebära en skärpning av bestämmelserna

för rätt till kommunalt bostadstillägg och andra inkomstprövade pensionsförmåner

för många pensionärer. Särskilt hårt kommer detla att drabba

alla de pensionärer som har mindre fastigheter och som genom den höjda

fastigheten får sin »förmögenhet» ökad. Vi anser det också anmärkningsvärt

att nu föreslå fördubbling av avdragsprocenten då förslag om en stor

folkpensionsreform är att vänta. Riksorganisationen hävdar därför den

uppfattningen alt den nuvarande avdragsprocenten bör bibehållas dels för

att eliminera verkningarna av fastighetsvärdestegringen och dels för att

förhindra minskningar av inkomstprövade pensionsförmåner.

Förslaget om lagändring avstyr kes av länsstyrelserna i Kronobergs,

Malmöhus och Värmlands län med motivering att det i avvaktan på en

genomgripande pensionsreform inte synes föreligga tillräckliga skäl att

göra ändring i nuvarande bestämmelser. De nämnda remissorganen förordar

att pensionsstyrelsen utfärdar föreskrifter om att de höjda taxeringsvärdena

inte skall föranleda ändring av utgående pensioner. För den hän
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1957

delse ändring i reglerna för inkomstuppskattningen anses böra vidtagas, tillstyrker

emellertid även dessa remissorgan, att ändringen får det innehåll

som föreslagits av pensionsstyrelsen.

En liknande hållning intages av statskontoret.

Departementschefen

Vissa av folkpensionsförmånerna — nämligen tilläggspension, änkepension,

hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg — är beroende av inkomstprövning.

Detsamma gäller om de s. k. änke- och änklingsbidragen

samt om de särskilda barnbidragen.

Enligt folkpensioneringslagens regler om inkomstprövningen, som även

är tillämpliga beträffande änke- och änklingsbidragen, minskas den inkomstprövade

förmånen med en tredjedel av den pensionsberättigades årsinkomst

i vad denna överstiger 750 kronor för gift och 1 000 kronor för annan

pensionsberättigad samt med två tredjedelar av årsinkomsten i vad

den överstiger 1 050 kronor för gift och 1 400 kronor för annan pensionsberättigad.

För innehavare av förmögenhet inträder s. k. skärpning av förmögenhetsavkastning

i det att denna ökas med 10 procent av det belopp,

varmed förmögenheten överstiger för gift 7 500 kronor och för annan pensionsberättigad

10 000 kronor. För envar av makar anses inkomsten utgöra

hälften av makarnas sammanlagda inkomst och förmögenheten hälften av

deras sammanlagda förmögenhet. Såsom förmögenhet skall enligt förarbetena

till folkpensioneringslagen räknas, efter avdrag för skulder, kapital

samt saluvärdet av fastighet och värdefullare lösegendom. Vad angår fastighet

har i praktiken taxeringsvärdet i regel blivit normerande för värderingen.

De nuvarande bestämmelserna om storleken av de avdragsfria beloppen

och om avdragsfaktorn vid inkomstprövningen tillkom genom lagändringar

1952, som trädde i kraft den 1 januari 1954, medan föreskrifterna angående

förmögenhetsskärpningen kvarstått oförändrade sedan den gällande folkpensioneringslagens

tillblivelse år 1946.

Folkpensionsreformen år 1952 innebar bl. a. att de avdragsfria beloppen

vid inkomstprövningen höjdes med 150 procent från 300 till 750 kronor för

gift och från 400 till 1 000 kronor för ogift. För pensionsberättigade med

enbart inkomst av förmögenhet kunde enligt de äldre reglerna inom de

avdragsfria beloppen rymmas avkastningen — beräknad efter 4 procent —

av de skärpningsfria förmögenhetsbeloppen, 15 000 kronor för makar tillsammans

och 10 000 kronor för ensamstående. Med nu gällande regler uppgår

de förmögenhetsbelopp, varå avkastningen efter 4 procent ryms inom

de avdragsfria inkomstbeloppen, till 21 428 kronor för makar tillsammans

och 14 285 kronor för ensamstående. Förmögenheter av nämnda storlek

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957

medför alltså inte någon reduktion av inkomstprövade folkpensionsförmåner

såvida andra inkomster saknas.

Samma år — 1952 — som beslut fattades om ändrade regler för inkomstprövningen

enligt folkpensioneringslagen ägde allmän fastighetstaxering

rum, varvid betydande höjningar av taxeringsvärdena företogs. De höjda

nettoförmögenhetsvärden, som därigenom framkom för pensionsberättigade

vilka var ägare till fastigheter, ledde emellertid i allmänhet inte till

någon minskning av utgående pensioner. Den ökade förmögenhetsavkastning

som beräknades motverkades nämligen av de nya förmånligare avdragsreglerna

vid inkomstprövningen och genom de samtidigt införda kommunala

bostadstilläggen.

Den allmänna fastighetstaxering, som nu pågår, torde liksom 1952 års

taxering komma att leda till genomsnittligt sett betydligt höjda taxeringsvärden.

För pensionsberättigade, som har förmögenhet i form av fast egendom,

skulle detta på grund av skärpningsbestämmelserna komina att leda

till lägre pensioner än vid nuvarande taxeringsvärden. Att pensionärer, som

är ägare till egna hem och därmed jämförliga fastigheter, inte på grund av

den rent nominella förmögenhetsökning, som höjda taxeringsvärden å dessa

fastigheter innebär, bör komma i sämre läge i pensionshänseende torde det

råda allmän enighet om. För att undvika en dylik inverkan av de väntade

nya taxeringsvärdena å utgående pensioner har pensionsstyrelsen och vissa

remissmyndigheter förordat, att pensionsstyrelsen utfärdar föreskrifter till

pensionsnämnderna om att de nya taxeringsvärdena tillsvidare inte får

medföra minskning av utgående pensioner. De höjda taxeringsvärdena skulle

således få inverkan vid fastställande av pensioner för nytillträdande pensionstagare

och vid höjning av utgående pensioner. Anledningen till att

detta tillvägagångssätt förordas är att det inte anses föreligga tillräckliga

skäl att göra ändring i gällande bestämmelser vid en tidpunkt då en genomgripande

reform av hela pensionsväsendet förberedes.

För egen del skulle jag också helst se att några ingrepp inte behövde ske

i gällande lagstiftning i avvaktan på statsmakternas ställningstagande till

det förslag om förbättrad pensionering, som nyligen framlagts. Emellertid

kan det ifrågasättas, om den nyss angivna utvägen för att undvika en ogynnsam

inverkan av förhöjda fastighetstaxeringsvärden på egnahemsägares

och därmed jämförliga pensionstagares pensionsnivå står i god samklang

med de principer, på vilka folkpensioneringen vilar. Det synes mig sålunda

mindre tilltalande att genom en föreskrift i administrativ väg undanta en

särskild grupp av pensionstagare från de verkningar, som lagen i ett visst

avseende medför. I den mån tillämpningen av gällande bestämmelser skulle

leda till resultat, som man vill undvika, bör bestämmelserna ändras. Pensionsstyrelsen

har i andra hand föreslagit sådana ändringar. Enligt detta

förslag höjes de skärpningsfria beloppen från 7 500 kronor till 15 000 kronor

för gift pensionsberättigad och från 10 000 till 20 000 kronor för annan

pensionsberättigad, varjämte skärpningsprocenten ökas från 10 till 20. Änd
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957

ringarna föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1957. Fördubblingen av

skärpningsprocenten skulle i vissa fall, trots höjningen av de skärpningsfria

förmögenhetsbeloppen, kunna leda till minskning av utgående inkomstprövade

pensionsförmåner. Till förhindrande härav föreslås en bestämmelse

att utgående pension ej får minskas endast till följd av att bestämmelserna

ändrats. Det förutsättes slutligen, att pensionsstyrelsen utfärdar anvisningar

till pensionsnämnderna om att omreglering av inkomstprövade förmåner

enbart på grund av de stegrade fastighetsvärdena tills vidare inte skall

äga rum.

Pensionsstyrelsens förslag har på ett undantag när godtagits inte bara av

de remissorgan, som ansett förevarande problem böra lösas genom lagändring,

utan även av dem, som i första hand förordat den av styrelsen skisserade

metoden med föreskrifter i administrativ ordning. Förslaget synes

mig väl avvägt, och jag förordar därför att det genomföres. I överensstämmelse

därmed har inom socialdepartementet upprättats förslag till lag angående

ändrad lydelse av 13 § 2 mom. lagen om folkpensionering.

Av de föreslagna övergångsbestämmelserna följer, att de nya reglerna

fr. o. in. den 1 juli 1957 skall tillämpas vid prövning av nya pensionsansökningar.

Även vid jämkning av utgående pensioner, exempelvis till följd

av ändrade inkomst- och förmögenhetsförhållanden eller ändring i civilstånd,

skall de nya bestämmelserna i princip lända till efterrättelse fr. o. m.

den 1 juli 1957. Sänkning av utgående pensioner får dock göras endast om

även en tillämpning av de äldre reglerna leder till sänkning. Denna skall då

begränsas till det belopp, som följer av de gamla bestämmelserna. Med

hänsyn till att höjningen av de skärpningsfria beloppen i flertalet fall kan

antagas neutralisera verkningarna av de väntade höjningarna av fastighetstaxeringsvärdena,

synes en omreglering av inkomstprövade pensionsförmåner

enbart på grund av de höjda fastighetsvärdena ej vara påkallad. Föreskrifter

härom bör utfärdas av pensionsstyrelsen.

Den föreslagna lagändringen torde icke behöva inverka på beräkningen

av anslaget till Bidrag till folkpensioner m. in. för nästa budgetår.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att antaga förenämnda inom socialdepartementet

upprättade förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom. lagen

den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Bagger-Sjöbäck

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:222 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående förbud mot användandet av utskjutande dekoration ä bilarnas fronter. a1 i texten
  2. 2LU 1957:18 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 s. 1 i texten