Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering
1957-02-22 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1957:96, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957
1
Nr 96
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 13 § 2 mom. lagen den 29 juni
1946 (nr 431) om folkpensionering; given Stockholms
slott den 22 februari 1957.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom.
lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.
GUSTAF ADOLF
John Ericsson
Propositionens innehåll
I propositionen föreslås, att reglerna om s. k. skärpning av inkomst på
grund av förmögenhetsinnehav vid inkomstprövningen inom folkpensioneringen
ändras, så att de skärpningsfria förmögenhetsbeloppen höjes från
7 500 kronor till 15 000 kronor för gift och från 10 000 kronor till 20 000
kronor för ensamstående samt skärpningsprocenten ökas från 10 till 20.
Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1957. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 96
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1957
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431)
om folkpensionering
Härigenom förordnas, att 13 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
13
2 mom. Där inkomst---av
Vid uppskattningen av förmögenhets
avkastning skall denna höjas
med 10 procent av det belopp, varmed
förmögenheten må överstiga för
gift pensionsberättigad 7 500 kronor
och för annan pensionsberättigad
10 000 kronor.
(Föreslagen lydelse)
§•
Konungen.
Vid uppskattningen av förmögenhets
avkastning skall denna höjas
med 20 procent av det belopp, varmed
förmögenheten må överstiga för
gift pensionsberättigad 15 000 kronor
och för annan pensionsberättigad
20 000 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1957.
Pensionsförmån, som utgår vid
lagens ikraftträdande, må dock
minskas endast såvitt följer av lagrummets
tidigare lydelse.
1 Senaste lydelse av 13
2 mom. se SFS 1952:396.
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 februari
1957.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Persson, Lindell, Lindström, Lindholm, Näsgård,
Kling.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om ändrade regler
angående inkomstprövningen inom folkpensioneringen m. m. samt anför.
Vid behandlingen av det i årets statsverksproposition (femte huvudtiteln,
punkt 109) upptagna anslaget till Bidrag till folkpensioner m. m. erinrade
jag om att Kungl. Maj :t den 5 oktober 1956 uppdragit åt pensionsstyrelsen
att utreda huruvida den pågående fastighetstaxeringen motiverade jämkning
i gällande bestämmelser rörande inkomstprövningen inom folkpensioneringen
samt att framlägga de förslag, vartill utredningen kunde ge anledning.
Jag omnämnde vidare, att pensionsstyrelsen den 18 december 1956
avlämnat förslag i ämnet, vilket var föremål för remissbehandling.
Sedan remissbehandlingen nu avslutats, anhåller jag att få återkomma
till denna fråga.
Gällande bestämmelser m. m.
Lagen den 29 juni 19b6 om folkpensionering (nr 431; ändr. 221/1947,
527/1947, 732/1948, 264/1950, 157/1951, 332/1951, 396/1952, 291/1953,
134/1954, 394/1955, 400/1955 och 265/1956) skiljer mellan å ena sidan ålderspension,
som utgår efter det att den pensionsberättigade fyllt 67 år, samt å
andra sidan invalidpension, sjukbidrag och änkepension, vilka förmåner
utgår för tid dessförinnan.
Ålderspensionen utgöres i första hand av allmän ålderspension.
Denna är till storleken oberoende av vederbörandes inkomst och förmögenhet
och uppgår till 1 360 kronor för gift pensionsberättigad, vars make jämväl
åtnjuter ålderspension eller invalidpension (sjukbidrag) vari ingår tillläggspension
eller till vars hustru utgår hustrutillägg, 1 500 kronor för gift
pensionsberättigad, vars make åtnjuter invalidpension (sjukbidrag) som
utgöres av enbart grundpension, samt 1 700 kronor för annan pensionsberättigad.
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1957
In valid pension eller sjukbidrag utgår till den, vars arbetsförmåga
är på visst sätt nedsatt, samt består av grundpension och tilläggspension.
Grundpensionen utgör 200 kronor om året och utgår utan hänsyn
till vederbörandes inkomst och förmögenhet. Tilläggspensionen däremot är
inkomstprövad och utgör högst 1 160 kronor om året för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension eller vars
hustru uppbär hustrutillägg, 1 300 kronor för gift pensionsberättigad, vars
make åtnjuter enbart grundpension, samt 1 500 kronor för annan pensionsberättigad.
Änkepension utgår till änka, som fyllt 55 år, under förutsättning
att hon uppnått denna ålder senast under det kalenderår, varunder mannen
avlidit, och att hon varit gift med honom minst fem år. Till änka som fyllt
55 år kan dock, om särskilda skäl föranleder därtill, änkepension utgå, även
om hon uppnått nämnda ålder efter det kalenderår, varunder mannen avlidit,
eller varit gift med honom kortare tid än fem år. Änkepension tillkommer
inte änka, som åtnjuter folkpension i annan form. Rätten till änkepension
upphör, om änkan ingår nytt äktenskap. Änkepensionen, som i sin
helhet är inkomstprövad, uppgår till högst 1 360 kronor om året.
Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad mans hustru, om hon
fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föranleder
därtill, kan hustrutillägg utgå, oaktat hustrun inte fyllt 60 år eller
makarna varit gifta kortare tid än fem år. Hustrutillägg utgår inte till hustru,
som själv åtnjuter folkpension. Hustrutillägget, som i sin helhet är inkomslprövat,
uppgår till högst 1 360 kronor. Det utgår endast, om det överstiger
belopp, varmed mannens folkpension skall minskas, då hustrutillägg beviljas.
Vid folkpensioneringslagens tillämpning kan, när särskilda skäl föranleder
därtill, gift pensionsberättigad anses såsom ogift ävensom ogift
pensionsberättigad, som sedan avsevärd tid sammanlever med annan under
äktenskapsliknande förhållanden, anses såsom gift med denne.
Såväl ålderspension, tilläggspension, änkepension som hustrutillägg höjes
genom indextillägg och s. k. standardtillägg, varjämte kommunalt bostadstillägg
kan utgå.
I fråga om indextillägg gäller, att socialstyrelsen skall verkställa
beräkning av förhållandet mellan det allmänna prisläget under varje månad
och prisläget i december 1951. På grundval härav fastställer Kungl. Maj:t
senast den 5 i andra månaden efter den, som beräkningen avser, det procenttal
(pensionspristalet), som utmärker angivna förhållande. Sålunda
fastställt pensionspristal skall gälla under tredje månaden efter den, som
beräkningen avser. För varje hel mångfald av tre, varmed pensionspristalet
överstiger 100, utgör indextillägget för år räknat 40 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension eller
vars hustru uppbär hustrutillägg, ävensom för änkepensionsberättigad och
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957
för hustru, som uppbär hustrutillägg, samt 50 kronor för annan pensionsberättigad.
Om pensionspristalet, efter att ha stigit med hel mångfald av
tre, åter nedgår, skall indextillägget utgå efter oförändrade grunder, så
länge pensionspristalet överstiger närmast lägre hela mångfald av tre.
Pensionspristalet har för februari 1957 fastställts till 115. På grund härav
är antalet indextillägg för närvarande fem.
Standardtillägg utgår enligt lagen den 1 juni 1956 (nr 264) om
höjning av folkpensioner m. in. med 160 kronor om året för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension eller vars
hustru uppbär hustrutillägg, ävensom för änkepensionsberättigad och för
hustru, som uppbär hustrutillägg, samt 200 kronor för annan pensionsberättigad.
Inberäknat index- och standardtillägg utgör sålunda för närvarande
ålderspension eller invalidpension (sjukbidrag) vari ingår full tilläggspension
för makar, som båda åtnjuter någon av dessa förmåner, tillhopa 3 440
kronor och för ensamstående 2 150 kronor.
Varje kommun äger besluta, att kommunalt bostadstillägg
skall utgå i kommunen. Därvid äger kommunen bestämma såväl tilläggets
storlek som grunderna i övrigt för beräkningen av tillägget. I sistnämnda
avseende gäller dock vissa begränsningar. Bland dessa märks, att inkomstprövning
av tillägget enligt folkpensioneringslagens bestämmelser är obligatorisk.
Utöver de förut berörda förmånerna utgår under vissa förutsättningar
blindtillägg och vårdtillägg.
Tilläggspension, änkepension, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
är som i det föregående angivits beroende av inkomstprövning.
Nämnda förmåner minskas nämligen med en tredjedel av den del av ogift
pensionsberättigads årsinkomst, som ligger mellan 1 000 och 1 400 kronor
och med två tredjedelar av inkomst därutöver. För gift pensionsberättigad
är motsvarande gränsbelopp 750 respektive 1 050 kronor. Med årsinkomst
avses all den inkomst för år räknat, som någon skäligen kan antas komma
att åtnjuta under den närmaste tiden. Där inkomst helt eller delvis utgöres
av naturaförmåner, verkställes uppskattningen efter regler, som fastställes
av Konungen. I fråga om äkta makar skall årsinkomsten för envar av dem
beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst.
För innehavare av förmögenhet av viss storlek föreskrives s. k. skärpning
av inkomst. Enligt skärpningsregeln, som finns upptagen i lagens 13 §
2 inom., skall vid uppskattning av förmögenhets avkastning denna höjas
med 10 procent av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga för gift
pensionsberättigad 7 500 kronor och för annan pensionsberättigad 10 000
kronor. Värdet av makes förmögenhet skall beräknas utgöra hälften av
makarnas sammanlagda förmögenhet.
Såsom förmögenhet anses enligt förarbetena till folkpensioneringslagen
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1957
summan av den pensionsberättigade tillhörigt kapital och saluvärdet av
andra tillgångar av större värde såsom fast egendom och större husdjur,
sedan från summan avdragits förefintlig gäld. Pensionsstyrelsen har i utfärdade
anvisningar uttalat, att såsom fastighets värde bör upptagas taxeringsvärdet,
såvida detta inte avsevärt avviker från saluvärdet.
Föreligger rätt till såväl tilläggs- eller änkepension eller hustrutillägg som
kommunalt bostadstillägg, sker minskningen, med bortseende från indexoch
standardtillägg, proportionellt å tilläggs- eller änkepensionen eller
hustrutillägget och bostadstillägget. Index- och standardtillägg minskas
först sedan tilläggs- eller änkepensionen eller hustrutillägget i övrigt bortfallit.
Folkpensionsförmånerna kompletteras med vissa andra förmåner, bland
dem de s. k. änke- och ä n k 1 i n g s b i d r a g e n, varom bestämmelser
finnes i lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar med barn
(nr 531; ändr. 265/1950, 158/1951, 398/1952 och 395/1955). Enligt denna
äger änka eller änkling, som under sin vårdnad har barn i äktenskapet med
den avlidne maken eller annat barn, vilket vid makens död stadigvarande
vistades i makarnas hem, erhålla bidrag av allmänna medel för egen del.
Bidrag utgår dock endast under förutsättning att barnet inte fyllt 12 år samt
att vårdnadshavaren stadigvarande bor tillsammans med barnet och ej åtnjuter
folkpension. Bidraget utgår med belopp motsvarande änkepension
enligt lagen om folkpensionering. Vidare ökas bidraget genom indextillägg
och standardtillägg med samma belopp som när änkepension utgår. Bidraget
är beroende av inkomstprövning på samma sätt som de inkomstprövade
folkpensionsförmånerna.
En annan bidragsform av betydelse i detta sammanhang är de sä rskilda
barnbidragen, varom bestämmelser återfinnes i lagen den
26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn
(nr 530; ändrad 399/1952, 105/1953, 69/1954 och 401/1955). De bidragsberättigade
barnen kan med hänsyn till förutsättningarna för bidrags erhållande
och inkomstprövningen av bidragen indelas i två huvudgrupper, av
vilka endast den ena är av intresse i detta sammanhang. Denna grupp omfattar
dels barn, vars fader avlidit eller åtnjuter ålderspension, invalidpension
eller sjukbidrag från folkpensioneringen, dels barn, vars moder åtnjuter
sådan folkpension, därest föräldrarna ej sammanlever och modern har
vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans med barnet, dels barn
vars moder är gift med annan än barnets fader, då styvfadern åtnjuter
folkpension samt modern har vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans
med barnet, och dels barn utom äktenskap, beträffande vilket
faderskapet ej fastställts och som fyllt tre år. Bidragen utgör högst 600
kronor per barn och år och utgår t. o. m. den månad, varunder barnet fyller
16 år.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957
I de nyssnämnda fallen är bidraget underkastat inkomstprövning med
hänsyn till både barnets och försörjarens inkomst. Vid beräkningen av barnets
inkomst sker ingen skärpning på grund av förmögenhetsinnehav. Beträffande
inverkan av försörjarens inkomst gäller olika regler beroende på
huruvida försörjaren är eller med lägre inkomst skulle varit berättigad till
folkpensionsförmån resp. änke- och änklingsbidrag eller ej. I förra fallet
tillämpas folkpensioneringslagens avdragsregler, dock att hänsyn tages till
försörjarens inkomst blott i vad den överstiger belopp, som föranleder helt
bortfall av inkomstprövad folkpensionsförmån eller änke- och änklingsbidrag.
I senare fallet minskas bidraget med en tredjedel av den del av försörjarens
årsinkomst, som ligger mellan 2 400 och 3 300 kronor och med
två tredjedelar av inkomst därutöver; för gift försörjare, som sammanlever
med sin make, är motsvarande gränsbelopp 3 000 resp. 4 200 kronor, varvid
avses makarnas sammanlagda årsinkomst. Även vid beräkning av de nu
nämnda årsinkomstbeloppen göres skärpning av förmögenhetsavkastning
enligt reglerna därom i folkpensioneringslagen.
Kostnaderna för folkpensionerna samt änke- och änklingsbidragen
bestrides av staten med bidrag av kommunerna, såvitt
angår de inkomstprövade förmånerna och vårdtilläggen. Kostnadsfördelningen
mellan staten och kommunerna regleras genom lagen den 30 juni
1947 om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen
(nr 398; ändr. 266/1950, 159/1951, 397/1952 och 135/1954). Enligt denna
lag skall kommun för varje kalenderår bidraga till kostnaderna för sådana
vårdtillägg och sådana inkomstprövade förmåner utom kommunala bostadstillägg,
som under året utbetalats till inom kommunen mantalsskrivna pensionsberätligade,
med en andel som motsvarar 3/2o procent för varje fullt
tiotal skatteören per innevånare i kommunen, dock högst med 3/6 av kostnaden.
Beträffande kostnaderna för kommunala bostadstillägg gäller motsvarande,
dock att procentsatsen här i stället är 1/5 procent och att även en
minimigräns satts för kommunens delaktighet i kostnaden, nämligen VaAllmän
ålderspension jämte indextillägg därå ävensom grundpension och
blindtillägg bekostas helt av staten.
Kostnaderna för de särskilda barnbidragen fördelas mellan staten och
kommunerna efter i stort sett samma grunder som kostnaderna för andra
inkomstprövade folkpensionsförmåner än de kommunala bostadstilläggen.
Bakgrunden till pensionsstyrelsens förslag
De nuvarande reglernas tillkomst
De nu gällande avdragsfria beloppen vid inkomstprövningen enligt folkpensioneringslagen
fastställdes genom lagändring 1952, som trädde i kraft
den 1 januari 1954. Ändringen innebar en höjning av nämnda belopp med
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1957
150 procent. Samtidigt ändrades reglerna för uppskattning av naturaförmåner,
varjämte avdragsfaktorn, som förut utgjorde hälften av den inkomst,
som översteg det avdragsfria beloppet, ändrades så att den blev lägre — en
tredjedel av nämnda inkomst — för ett inkomstskikt närmast över det avdragsfria
beloppet och högre — två tredjedelar — för inkomst däröver. Däremot
ändrades ej de sedan lagens tillkomst 1946 föreskrivna skärpningsfria
förmögenhetsbeloppen 10 000 kronor för ensamstående och 15 000 kronor
för äkta makar.
Höjningen av de avdragsfria beloppen medförde emellertid en speciell
lättnad för innehavare av förmögenhet. Vid en med hänsyn till dåvarande
ränteläge beräknad kapitalavkastning å 3 procent rymdes före den 1
januari 1954 inom den avdragsfria inkomsten avkastningen av en förmögenhet
å 10 789 kronor för ensamstående och 16 154 kronor för makar, vilka
belopp således föga översteg de skärpningsfria beloppen 10 000 resp. 15 000
kronor. Efter höjningen av den avdragsfria inkomsten kunde med samma
avkastning en ensamstående utan annan inkomst än förmögenhetsavkastning
inneha en förmögenhet av 15 385 och makar en förmögenhet av 23 077
kronor utan att detta medförde någon reduktion av inkomstprövade pensionsförmåner.
Den 150-procentiga höjningen av den avdragsfria inkomsten
kan på detta sätt sägas ha inneburit en höjning av det avdragsfria förmögenhetsbeloppet
med mellan 42 och 43 procent. Vid en förmögenhetsavkastning,
beräknad i överensstämmelse med nuvarande ränteläge till 4 procent,
uppgår motsvarande avdragsfria förmögenhetsbelopp till 14 285 kronor för
ensamstående och 21 428 kronor för makar.
Till grund för 1952 års lagändringar låg 1950 års folkpensionsrevisions
betänkande Avdragsregler och bostadstillägg in. m. (SOU 1951:45). Vid
bedömandet av hur stor höjning av den avdragsfria inkomsten som kunde
vara påkallad utgick revisionen från att den avdragsfria inkomstens realvärde
i varje fall borde återställas. Höjningen var emellertid enligt revisionen
påkallad väsentligen ur andra synpunkter. Främst med hänsyn till
önskvärdheten att underlätta enskild arbetarpensionering föreslog utredningen
en höjning av den avdragsfria inkomsten till 1 000 resp. 1 500 kronor.
Revisionen berörde även frågan om indexreglering av den avdragsfria
inkomsten men fann att en indexreglering allt för mycket skulle komplicera
lagtillämpningen, eftersom omräkning av ett stort antal folkpensioner skulle
bli nödvändiga vid indexvariationer. Revisionen föreslog därför inte någon
indexreglering av den avdragsfria inkomsten. Emellertid framhölls vikten
av att statsmakterna vid behov justerade den avdragsfria inkomsten vid
mera betydande ändringar av pensionspristalet, som kunde förväntas bli
stadigvarande.
Vad angår de föreslagna reglernas betydelse för innehavare av förmögenhet
påpekade revisionen den effekt, som de föreslagna höjda avdrags
-
9
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1957
fria inkomstbeloppen skulle få i fråga om del kapital, vilket en pensionsberättigad
kunde äga utan att behöva vidkännas någon minskning av inkomstprövadc
pensionsförmåner. Såsom förut angivits ledde ökningen av
de avdragsfria inkomstbeloppen i enlighet med revisionens förslag till höjningar
av ifrågavarande kapitalbelopp med 42 å 43 procent. Denna stegring
täckte enligt revisionens uppfattning mer än väl penningvärdesförsämringen
sedan folkpensioneringslagens tillkomst år 1946. ökningen skulle också
enligt revisionens bedömning, såvitt anginge egna hem och därmed jämförliga
fastigheter, täcka de nettoförmögenhetsbelopp, som skulle komma
fram vid 1952 års omtaxering av fastigheterna. Om den avdragsfria inkomsten
höjdes enligt revisionens förslag, skulle något behov av ändrade
skärpningsgränser inte föreligga.
Vid remissbehandlingen av folkpension srevisionens betänkande förordade
några remissorgan en höjning ej blott av den avdragsfria inkomsten utan
även av gränsen för förmögenhetsskärpningen. Å andra sidan anmärkte
vissa kommunala organ i Stockholm med instämmande av överståthållarämbetet.
att skäl syntes föreligga för att något skärpa avdragsreglerna vid
förmögenheter över en viss gräns.
I den proposition, nr 215, genom vilken folkpensionsrevisionens förslag
förelädes 1952 års riksdag, anförde departementschefen i anslutning till de
nyssnämnda remissyttrandena.
En höjning av skärpningsgränsen har motiverats med farhågor för att
pensionärer med egna hem eljest kunde efter den pågående allmänna fastighetstaxeringen
få vidkännas en minskning av folkpensionsförmånerna. En
ytterligare belastning av förmögenhetsinkomsten i högre lägen har i andra
yttranden ansetts påkallad, emedan de förmögenhetsgränser, som utestängde
från rätt till inkomstprövade förmåner, eljest komrne att ligga mycket
högt, då höga bostadstillägg införts. För Stockholms del skulle t. ex.
dessa förmögenhetsgränser med nuvarande bostadstillägg och med en till
2,5 procent beräknad avkastning av förmögenhet höjas för en ogift ålderspensionär
från 20 800 kronor till 31 900 kronor och för ett gift åldringspar
från 29 600 till 46 800 kronor. För invaliderna skulle gränserna komma att
ligga än högre.
För egen del finner jag den av revisionen föreslagna höjningen av den
avdragsfria inkomsten vara väl avvägd och tillstyrker därför förslaget i
denna del.---
Någon ändring av den nu i lagen föreskrivna skärpningsregeln med anledning
av förmögenhetsinnehav vill jag ej f. n. förorda. I likhet med revisionen
finner jag vidare det vara administrativt alltför svårgenomförbart
med en särskild indexreglering av den avdragsfria inkomsten.
I anledning av propositionen väcktes inom riksdagen motioner dels om
indexreglering av den avdragsfria inkomsten, dels om höjning av skärpningsgränserna
för förmögenhet.
1 utlåtande (nr 5) över propositionen och motionerna ansåg sammansatt
stals- och andra lagutskott, alt den avdragsfria inkomsten tått en skälig av
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1957
vägning i propositionsförslaget, varjämte utskottet i likhet med departementschefen
ej kunde tillstyrka indexreglering av denna inkomst. I fråga
om skärpningsgränserna för förmögenhet anförde utskottet.
Det vill synas som om visst fog funnes för en justering uppåt av ifrågavarande
förmögenhetsgränser. För att rätt kunna bedöma frågan har utskottet
försökt införskaffa upplysningar om utfallet av fastighetstaxeringen.
Detta material är emellertid ännu icke så bearbetat, att några genomsnittliga
siffror angående de företagna höjningarna av taxeringsvärdena kunnat erhållas.
Utskottet anser sig därför icke ha tillräckligt underlag för att nu
föreslå någon ändring av förmögenhetsgränserna. Enligt utskottets mening
bör emellertid denna fråga följas med uppmärksamhet. Skulle det visa sig
att höjningen av taxeringsvärdena å fastigheter av den art, varom här närmast
är fråga, är betydande bör spörsmålet tagas under omprövning. Därvid
måste emellertid tillses, att de gränser, vid vilka rätt till inkomstprövade
pensionsförmåner upphör, icke förskjutas uppåt alltför mycket. Det kan
nämligen icke anses principiellt riktigt att i fall, då pensionstagarna innehava
betydande förmögenheter, utgiva med skattemedel finansierade inkomstprövade
pensionsförmåner. Om behov att höja förmögenhetsgränserna
skulle visa sig föreligga, torde man därför jämväl få överväga, huruvida icke
procentsatsen bör graderas så att en högre procentsats för skärpning blir
tillämplig beträffande förmögenheter över viss gräns.
Under hänvisning till det anförda avstyrkte utskottet bifall till motionerna.
Utskottsutlåtandet godkändes av riksdagen.
1952 års taxeringsvärden och deras inverkan på inkomstprövningen
Den år 1952 förrättade allmänna fastighetstaxeringen medförde avsevärda
höjningar av taxeringsvärdena från närmast föregående allmänna
fastighetstaxering år 1945. Enligt en av särskilda sakkunniga inom finansdepartementet
den 29 maj 1952 framlagd undersökning utgjorde den genomsnittliga
höjningen för hela riket enligt beredningsnämndernas förslag
beträffande jordbruksfastigheter 55 procent. Även för övriga fastighetsgrupper
var höjningen betydande, men någon statistisk undersökning härom
föreligger ej.
Vid tiden för 1952 ars fastighetstaxering översteg fastigheternas saluvärden
i regel sedan flera år i mycket hög grad de taxeringsvärden som hade
fastställts vid fastighetstaxeringen 1945. Särskilt när en person med stor
kontant förmögenhet omplacerat denna genom köp av fastighet med ett i
förhållande till köpeskillingen lågt taxeringsvärde för att strax därefter söka
folkpension, hade det förekommit att pensionsnämnderna och pensionsstyrelsen
uppskattat fastighetens värde till högre belopp än taxeringsvärdet.
I några fall undersLälldes pensionsstyrelsens beslut härom besvärsvis Kungl.
Maj :ts prövning, varvid styrelsens beslut fastställdes.
Innan 1952 års taxeringsförfarande avslutats, lät pensionsstyrelsen i tidskriften
Folkpensioneringen införa ett till pensionsnämnder och ombud rik
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957
tat meddelande, vari erinrades om att vid uppskattning av förmögenhet enligt
folkpensioneringslagen fastighet i princip skall upptagas till sitt saluvärde.
Vidare anfördes, att de taxeringsvärden, som framkomme vid 1952
års taxering, i nu ifrågavarande avseende borde lända till efterrättelse så
snart de fastställts, samt att dessförinnan de förslag till taxeringsvärden som
i vederbörlig ordning framlagts borde åtnjuta vitsord som minimivärden. Det
betonades i meddelandet särskilt, att en omprövning av äldre ärenden torde
komma att äga rum i samband med genomförandet av det då föreliggande
förslaget till ändrade avdragsregler och om kommunala bostadstillägg, samt
att en individuell sådan omprövning enbart på grund av taxeringsvärdenas
höjning tills vidare inte behövde ske.
De nya taxeringsvärdena tjänade därefter under åren 1952 och 1953 som
grund för förmögenhetsuppskattningen huvudsakligen för nytillkommande
folkpensionärer samt när höjning av utgående folkpension aktualiserades
på grund av inkomstminskning. Under dessa år pågick därjämte en allmän
omräkning av inkomstreglerade pensionsförmåner per den 1 januari 1954,
dagen för 1952 års folkpensionsreforms ikraftträdande. Ej heller då torde
emellertid de nya taxeringsvärdena ha medfört minskning av utgående pension,
beroende på att avdragsreglerna samtidigt mildrades och de kommunala
bostadstilläggen tillkom.
1957 års allmänna fastighetstaxering
Vid 1957 års allmänna fastighetstaxering fastställes taxeringsvärdena av
fastighetstaxeringsnämnder, vilkas arbete skall vara slutfört senast den
25 mars (i Stockholm senast den 15 juni). På landet upprättas dessförinnan
förslag till taxeringsvärden av beredningsnänmder.
I fråga om arbetet med 1957 års allmänna fastighetstaxering upplyser
riksskattenämnden i ett den 18 januari 1957 avgivet yttrande över pensionsstyrelsens
inledningsvis omnämnda förslag, att beredningsnämnderna i december
1956 framlagt sina förslag till taxeringsvärden men att resultatet
av beredningsnämndernas arbete inte är känt för riksskattenämnden. Riksskattenämnden
anför vidare.
Till ledning för bedömande av nivålyftningen vid nu aktuella fastighetstaxering
föreligger alltjämt icke annat material än de riktlinjer för fastighetstaxeringen,
som uppdragits dels vid fastighetstaxeringsmötet i Stockholm
i maj 1956 med rikets landskamrerare och taxeringsintendenter m. fl.
dels ock i länsanvisningarna angående fastighetstaxeringen. Till grund för
de beräkningar av lyftningen av taxeringsnivån, som i dessa sammanhang
gjorts har legat den av statistiska centralbyrån utarbetade köpeskillingsstatistiken
för åren 1952—1955.
Nämnda statistik utvisar att köpeskillingarna för jordbruksfastigheter i
genomsnitt för hela riket under sagda period överstigit taxeringsvärdena
med 64,6 procent.
Fastighetstaxeringsmötet enade sig om bland annat följande uttalande ro
-
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 är 1957
rande grunderna för taxering av jordbruksfastighet: Vid bestämmande av
enhetsyärdena jämlikt 59 § 1 inom. taxeringsförordningen bör iakttagas, att
den höjning, som föranledes av den fortgående stegringen av saluvärdena å
jordbruksfastigheter sedan 1952, beräknas med utgångspunkt från den genomsnittliga
överprisprocenten för varje län under perioden 1952—1955
minskad med 15 enheter, därvid hänsyn tages till de variationer, som kunna
förekomma inom länets olika delar samt mellan fastigheter av olika storleksldasser
och beskaffenhet.
A id den granskning av framlagda förslag till länsanvisningar, som riksskattenämnden
i september 1956 företog, framkom att förslagen i de flesta
fall i stort sett följt rekommendationerna från fastighetstaxeringsmötet beträffande
nivålyftningen för jordbruksfastigheter. Det må emellertid framhållas
att rekommendationen avsåg allenast enhetsvärdena för åkerjorden.
För skogen gälla särskilda värderingsregler.
Riksskattenämnden håller för sannolikt att nivålyftningen — icke minst
med hänsyn till de särskilda värderingsreglerna för skog — vid den nu aktuella
fastighetstaxeringen genomsnittligt kommer att överstiga 50 procent.
Att nivålyftningen särskilt för skogsfastigheter kommer att överstiga 50 procent
torde måhända icke ha någon större betydelse vid bedömande huruvida
resultatet av nu pågående fastighetstaxering motiverar jämkning i gällande
bestämmelser rörande inkomstprövningen inom folkpensioneringen. Riksskattenämnden
vill emellertid särskilt understryka att även för mindre
jordbruksfastigheter utan skog kan räknas med en höjning av taxeringsnivån
över 50 procent. Den utarbetade köpeskillingsstatistiken utvisar beträffande
dessa fastigheter en särskilt hög överprisprocent.
Statistiska centralbyråns köpeskillingsstatistik utvisar vidare ett genomsnittligt
överprisprocenttal för hela riket för perioden 1952—1955 å 51,1 i
vad avser enfamiljsfastigheter och tvåfamiljsfastigheter. För enbart fastigheter
med taxeringsvärde å 10 000—20 000 är motsvarande tal 73,4.
Fastighetstaxeringsmötet enade sig om bland annat följande uttalande rörande
taxering av en- och tvåfamiljsfastigheter: Med hänsyn till den fortgående
allmänna värdestegringen å eu- och tvåfamiljsfastigheter rekommenderas
en nivålyftning av värdena å dylika fastigheter i överensstämmelse
med den för respektive län och grupp av fastigheter framräknade genomsnittliga
överprisprocenten under åren 1952—1955 reducerade med 20
enheter. Såsom riktmärke för en nivålyftning för riket i dess helhet bör
man räkna med en höjning av taxeringsvärdena med 1 ., såvitt angår fastigheter
med taxeringsvärden mellan 20 000—200 000, dock något lägre å den
egentliga landsbygden.
Vid riksskattenämndens granskning av förslagen till länsanvisningarna
framkom att fastighetstaxeringsmötets sistnämnda rekommendation om en
reduktion av den för respektive län framräknade genomsnittliga överprisprocenten
med 20 enheter i stort sett följts. På grund av de olika överprisprocenttalen
för de skilda länen visade sig nivålyftningen i förslagen till
länsanvisningarna variera mellan lägst 10 procent, för Gotlands läns landsbygd,
och högst 80 procent, beträffande fastigheter med taxeringsvärde mellan
10 000—20 000 kronor i Jämtlands län.
Ehuru höjningen av taxeringsnivån för en- och tvåfamiljsfastigheter säkerligen
kommer att avsevärt variera mellan olika län, håller riksskattenämnden
för sannolikt att densamma i genomsnitt för hela riket kan beräknas
till 30—40 procent.
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1957
13
Pensionsstyrelsens förslag
Pensionsstyrelsen erinrar till en början om att vid tillämpning av skärpningsregeln
saluvärdet i princip skall ligga till grund vid uppskattningen av
värdet å fastighet. I praktiken har, anför styrelsen vidare, avvikelse från
taxeringsvärdet i regel skett endast när det i särskilda fall kunnat konstateras
att saluvärdet varit ett annat, t. ex. kort tid efter det fastigheten gått
i salu, eller då fastigheten nyligen varit föremål för offentlig värdering, vilket
bland annat är fallet då vederbörande beskattningsnämnder framlagt
förslag till nya taxeringsvärden. I fortsättningen yttrar pensionsstyrelsen.
Vid 1957 års allmänna fastighetstaxering torde taxeringsvärdena komma
att höjas väsentligt, ehuru ingalunda så högt att de motsvarar saluvärdena.
På samma sätt som skedde 1952 får detta till följd att nytillkommande folkpensionärer
med förmögenhetsinnehav i form av fastigheter får sin årsinkomst
uppskattad med utgångspunkt från de nya taxeringsvärdena. En
höjning av taxeringsvärdena behöver emellertid inte med nödvändighet medföra
någon ändring i redan utgående pensioner. Sålunda uttalade pensionsstyrelsen
år 1952 i ett till pensionsnämnder och ombud riktat meddelande,
att någon individuell omräkning enligt nyssnämnda lagrum tillsvidare ej
erfordrades. Med hänsyn till nu pågående utredning om genomgripande förändringar
inom folkpensioneringen och en avsevärd höjning av folkpensionens
belopp har pensionsstyrelsen haft för avsikt att utfärda ett liknande
meddelande som år 1952, innebärande att ökad skärpning till följd av de
nya taxeringsvärdena tillsvidare inte skulle få medföra minskning av utgående
pensioner. Styrelsen har därvid jämväl utgått ifrån att detaljändringar
i lagen för närvarande ej vore önskvärda. Ett utkast till meddelande
hade också utarbetats inom styrelsen men uppsköts utsändandet när styrelsen
fick ifrågavarande utredningsuppdrag. Med ett dylikt meddelande
skulle frågan reduceras till att de höjda taxeringsvärdena endast slog igenom
för nytillträdande pensionstagare eller i den mån höjning söktes, varvid man
dock får utgå ifrån att pensionsnämnderna i regel kommer att tillämpa dessa
värden redan när de föreslagits av de lokala nämnderna.
Mot bakgrunden av det anförda ställer pensionsstyrelsen frågan om det
nu, när en ny stor pensionsreform står för dörren, föreligger tillräckliga
skäl att just i förevarande hänseende vidta en lagändring.
Pensionsstyrelsen anför som skäl mot en dylik ändring bl. a. följande.
Årliga värdet av bostad i egen fastighet upptages enligt de värden som
angives i kungl. brev till pensionsstyrelsen den 18 juli 1952. Redan när dessa
värden fastställdes låg de i underkant, ett förhållande som accentuerats genom
den fortgående prisstegringen. Inkomsterna av bostadsfastigheter som
helt eller till större delen bebos av ägaren blir därför små och om de är belastade
med gäld i regel obefintliga; nämnderna har t. o. in. ifrågasatt alt
dra av den förlust som med hänsyn till den låga värderingen rent siffermässigt
uppstår från andra inkomstkällor. Å andra sidan vet man ofta med
säkerhet alt om fastigheten skulle försäljas så skulle detta från inkomstuppskattningssynpunkt
innebära en icke ringa förmögenhetsökning. Härmed
bör jämföras att på kapital i pengar o. d. beräknas fr. o. in. den 1 januari
1957 en avkastning av 4 procent (tidigare 3*/2 procent), vidare att
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957
sådant kapital, i motsats till det i fastigheten nerlagda, är underkastat en
fortgående värdeminskning. För jordbruksfastigheter kommer, likaledes
fr. o. in. den 1 januari 1957, att som kontrollregel å inkomstberäkningen i
allmänhet tillämpas 4 procent å taxeringsvärdet, men även detta medför
med hänsyn till nuvarande produktpriser i regel en låg inkomstuppskattning.
Härtill kommer att bostadstillägget i kommuner där detta helt eller
delvis utgår efter bostadskostnaden beräknas efter de utgifter ägaren har
för den del av fastigheten han själv disponerar. Dessa utgifter upptas ofta till
förhållandevis höga, i allmänhet svårkontrollerbara belopp, t. ex. när det
rör bränslekostnaderna. Av det sagda torde framgå att kapital nedlagt i fastighet
ingalunda är sämre ställt än annan förmögenhet, snarare tvärtom.
Härefter undersöker styrelsen vilka möjligheter som står till buds, om
lagändring i allt fall skulle anses påkallad för att neutralisera verkningarna
av de höjda fastighetsvärdena.
Styrelsen erinrar därvid om att vid de nuvarande a v dragsfria inkomstbeloppens
tillkomst år 1952 tanken på indexreglering av dessa
avvisades men att i det betänkande, som låg till grund för reformen, uttalades,
att det vore viktigt att eu justering av beloppen vidtogs vid en mera betydande
ändring av pensionspristalet som kunde väntas bli stadigvarande.
Enligt pensionsstyrelsens mening är den stegring av den allmänna prisnivån,
som ägt rum från mitten av 1952 till december 1956 och som styrelsen
anger till omkring 9 procent, inte tillräcklig för att motivera en ändring
av de i lagen föreskrivna avdragsfria inkomstbeloppen.
Beträffande den andra faktorn i inkomstprövningen — den kvotdel
av inkomst över det avdragsfria beloppet varmed
avdrag sker — är, anför styrelsen, över huvud taget inga ändringar
motiverade av att levnadskostnaderna stigit. Härtill kommer att utrymme
saknas för nämnvärd sänkning av avdragsfaktorn i lägre inkomstskikt. På
denna väg torde således enligt pensionsstyrelsens uppfattning verkningarna
av förhöjda fastighetsvärden knappast kunna elimineras.
Under sådana förhållanden anser pensionsstyrelsen, att endast möjligheten
att vidtaga ändringar i de för förmögenhetsavkastning gällande speciella
skärpnings regler na kan ifrågakomma.
Härvid erinrar pensionsstyrelsen om att skärpningsbestännnelserna bär
betydelse ej blott för fastighetsägande folkpensionärer utan även för innehavare
av andra förmögenhetstillgångar såsom värdefullare lösegendom och
penningfordringar av olika slag, främst banktillgodohavanden. Medan fastighetsvärdena
sedan folkpensioneringslagens tillkomst i genomsnitt torde
ha mer än fördubblats, har realvärdet av ett nominellt penningbelopp, t. ex.
i form av banktillgodohavande, under samma tid avsevärt minskats. En
uppmjukning av skärpningsreglerna endast såvitt avser förmögenhet i form
av fastighet skulle, säger styrelsen, innebära, att reglerna för dem som fått
sin ställning förbättrad gjordes mildare än för andra förmögenhetsinnehavare.
Eftersom detta från rättvisesynpunkt inte kan anses försvarligt,
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1957
utgår pensionsstyrelsen från att en ändring av skärpningsreglerna bör avse
alla tillgångar, som är att anse såsom förmögenhet vid tillämpningen av
nämnda regler.
Med en förmögenhetsavkastning av 4 procent medger, såsom i det föregående
angivits, nuvarande regler för inkomstprövningen, att en ensamstående
pensionstagare, som inte har någon annan inkomst än förmögenhetsavkastning,
innehar en förmögenhet av 14 285 kronor utan att hans behovsprövade
pensionsförmåner undergår någon minskning, medan motsvarande
förmögenhetsbelopp för äkta makar tillsammans utgör 21 428 kronor. Pensionsstyrelsen
anser, att med hänsyn till det väntade utfallet av årets allmänna
fastighetstaxering mildrade skärpningsregler bör utformas på sådant
sätt, att de medför en höjning av förenämnda »avdragsfria» förmögenhetsbelopp
med omkring 50 procent. Detta resultat erhålles, om man med bibehållande
av den nuvarande skärpningsprocenten 10 höjer de skärpningsfria
förmögenhetsheloppen till de dubbla eller 20 000 kronor för ensamstående
och 30 000 kronor för makar tillsammans. De »avdragsfria» förmögenhetsbeloppen
blir då vid 4 procents avkastning för ensamstående 21 428 kronor
och för makar 32 142 kronor.
Pensionsstyrelsen har med utgångspunkt från nuvarande förhållanden
undersökt hur ändrade avdragsregler på olika orter skulle påverka den förmögenhetsgräns,
vid vilken rätten till inkomstreglerad folkpension upphör
för pensionsherättigad ålders- och invalidpensionär utan annan inkomst än
förmögenhetens avkastning. Härvid har valts en ort med det lägsta vanligen
förekommande kommunala bostadstillägget, 150 kronor om året för
ensamstående och 200 kronor för makar tillsammans, samt vidare Malmö
som representerar ett mellanläge och Stockholm som har de högsta kommunala
bostadstilläggen i riket. I Malmö och Stockholm utgår bostadstilläggen
i förhållande till den faktiska bostadskostnaden. Vid undersökningen
har för Malmö räknats med där gällande maximibelopp som är 1 360 kronor
för såväl ensamstående som makar. För Stockholms del har räknats med
ett normalbelopp om 2 125 kronor för ensamstående och 2 286 kronor för
makar som utgår vid en årlig faktisk bostadskostnad av 1 600 kronor. För
invalidpensionärerna är som förut nämnts ej blott bostadstilläggen utan
även tilläggspensionerna inkomstreglerade. Tilläggspensionen jämte indcxoch
standardtillägg utgjorde vid tidpunkten för pensionsstyrelsens beräkning
i december 1956 1 900 kronor för ensamstående och 2 960 kronor för
makar tillsammans.
Resultatet av undersökningen, vari förutsatts en ränteavkastning efter
4 procent, redovisas i följande tabell där de ifrågavarande förmögenhetsgränserna
anges dels med tillämpning av nu gällande regler (skärpningsIritt
belopp 10 000/15 000 kronor, skärpning 10 procent), dels under förutsättning
att det skärpningsfria beloppet höjes till 20 000/30 000 kronor.
För sistnämnda fall anges förmögenhetsgränserna för tre alternativ beträf
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957
fande skärpningsprocenten, nämligen 1) oförändrad skärpningsprocent,
2) oförändrat 10 procents skärpning för förmögenhet intill 30 000 kronor
för ensamstående och 45 000 kronor för makar samt 20 procents skärpning
för överskjutande förmögenhet, 3) skärpning med 20 procent för all förmögenhet
överstigande de skärpningsfria beloppen. Enligt alternativen 1)
och 2) uppgår den förmögenhet, som pensionsberättigad kan inneha utan
att inkomstreglerade förmåner reduceras, till de förut nämnda beloppen,
21 428 kronor för ensamstående och 32 142 kronor för makar. Enligt alternativ
3) kommer dessa belopp att utgöra 20 833 resp. 31 250 kronor. Anmärkas
må även att vid uträkningarna ej tagits hänsyn till de speciella regler
som gäller för avrundning av årsinkomst och pensionsbelopp.
Förmögenhet som utesluter från inkomstprövad folkpension
Skärpningsfritt belopp kronor.....
10 000/15 000
20 000/30 000
Skärpningsprocent...............
10 (nuläget)
10
10—201
20
Ort med kommunalt bostadstillägg
å 150/200 kronor
Ålderspension, ogift
kronor ....
17 322
24 464
24 464
22 604
» makar
» ....
25 714
36 429
36 429
33 750
Invalidpension, ogift
» ....
37 679
44 821
38 646
34 479
» makar
» ....
57 429
68 143
58 500
52 250
Malmö
Ålderspension, ogift
» ....
30 286
37 429
34 333
30 167
» makar
it ....
38 143
48 857
47 250
41 000
Invalidpension, ogift
» ....
50 643
57 786
46 208
45 417
» makar
» ....
69 857
80 571
65 750
59 500
Stockholm
Ålderspension, ogift
» ....
38 482
45 625
39 115
34 948
» makar
» ....
48 064
58 779
53 038
46 788
Invalidpension, ogift
» ....
58 839
65 982
50 990
46 823
» makar
» ....
79 779
90 493
71 538
65 288
1 10 procent av förmögenhet intill 30 000 kronor för ogift och 45 000 kronor för makar
samt 20 procent av förmögenhet däröver.
Av det föregående framgår att, oavsett vilket alternativ som väljes i fråga
om skärpningsprocenten, en höjning av de skärpningsfria förmögenhetsbeloppen
till 20 000 kronor för ensamstående och 30 000 kronor för makar
i regel torde komma att eliminera verkningarna av fastighetsvärdestegringen
sedan 1952 för pensionstagare, som utan att häfta i skuld äger fastighet
med ett nu gällande taxeringsvärde av upp till omkring 14 000 kronor
för ensamstående och omkring 20 000 kronor för makar. År fastighetens
nuvarande taxeringsvärde högre, torde däremot den ifrågasatta fördubblingen
av de skärpningsfria förmögenhetsbeloppen i regel inte kunna förhindra
att pensionstagarens årsinkomst med tillämpning av 13 § folkpensioneringslagen
bör uppskattas till högre belopp än tidigare.
17
Kungi. Maj.ts proposition nr 96 år 1957
Tabellen visar, att en höjning av de skärpningsfria beloppen utan ändring
av skärpningsprocenten i vissa fall skulle medföra en kraftig höjning av
den nettoförmögenhet, som en pensionsherättigad kan inneha utan att förlora
rätten till inkomstprövad folkpensionsförmån. Denna höjning skulle få
särskilt stor betydelse för de kommunala bostadstilläggen. Eftersom dessa
beslutas av kommunerna och till stor del finansieras med kommunala
skattemedel, föreställer sig styrelsen, att man inom kommunerna skulle
finna det egendomligt om man skattevägen skulle bidraga till bostadstillägg
åt folkpensionärer med förmögenheter som de högsta i tabellen upptagna.
Pensionsstyrelsen förordar därför alternativet med en fördubbling av skärpningsprocenten
till 20 för all förmögenhet över det skärpningsfria beloppet.
Enligt detta alternativ bibehålies i stort sett de nuvarande förmögenhetsgränserna
för ålderspensionärers rätt till kommunalt bostadstillägg, medan
de nuvarande relativt höga förmögenhetsgränserna för invalidpensionärers
och sjukbidragstagares rätt till inkomstprövade förmåner i viss omfattning
sänkes, särskilt i kommuner med högt bostadstillägg.
I fråga om de ändrade reglernas inverkan på kostnaderna för folkpensioneringen
anför pensionsstyrelsen.
Pensionsstyrelsens hålkortskartotek över pensionstagarna är inte så upplagt,
att man därav kan utläsa antalet fall vari en ändring av skärpningsreglerna
får betydelse. En genomgång av de till grund för hålkortskartoteket
liggande huvudkorten, vari för ändamålet erforderliga uppgifter finns,
skulle taga avsevärd tid och förorsaka extra kostnader. Även om taxeringsvärdenas
höjning endast komme att inverka på nytillkommande pensionstagares
pensioner, är det emellertid klart att densamma i och för sig skulle
medföra en viss minskning av de för innevarande och nästa budgetår tidigare
beräknade folkpensionskostnaderna, dock ej så stor att det funnes
anledning att ändra de gjorda beräkningarna. Höjes de skärpningsfria
förmögenhetsbeloppen till 20 000 kronor för ensamstående och 30 000 kronor
för makar, kommer denna verkan av taxeringsvärdenas höjning att
nästan men ej helt upphävas.
Om den av styrelsen planerade åtgärden att anmoda pensionsnämnderna
att tillsvidare inte minska redan utgående pensioner med anledning av de
höjda fastighetsvärdena inte skulle anses tillfyllest, föreslår styrelsen således,
atl 13 § 2 mom. andra stycket folkpensioneringslagen ändras på så
sätt att de i lagrummet angivna skärpningsfria beloppen ävensom skärpningsprocenten
fördubblas. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli
1957. Beträffande övergången till de nya bestämmelserna anför styrelsen.
Avdragsprocentens fördubbling skulle måhända i vissa fall, då förmögenhetsinnehavet
är relativt betydande, kunna föranleda minskning av utgående
inkomstprövade pensionsförmåner även vid oförändrad förmögenhet i form
av t. ex. banktillgodohavande. För förhindrande av att så sker torde i en
övergångsbestämmelse böra föreskrivas, att folkpension ej i något tall må
minskas till följd av att bestämmelserna om höjning av förmögenhets
avkastning ändrats. Om för fastighetsägande folkpensionär fastighetens
2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 96
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957
värdestegring är så stor, att en höjning med hänsyn till det nya förmögenhetsvärdet
trots höjda skärpningsfria belopp medför minskning av inkomstprövade
pensionsförmåner, bör alltså en sådan minskning genomföras
endast i den mån den har stöd även i lagens nuvarande lydelse. Omregleringar
som enbart är föranledda av de stegrade fastighetsvärdena synes
emellertid över huvud taget höra anstå i avvaktan på den blivande folkpensionsreformen.
Anvisningar härom för pensionsnämnderna torde lämpligen
böra utfärdas av pensionsstyrelsen.
Remissyttrandena
Över pensionsstyrelsens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av
statskontoret, riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i
Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Norrbottens
län, Svenska stadsförbundet (styrelsen), Svenska landskommunernas förbund
(styrelsen) samt Sveriges folkpensionärers riksorganisation.
överståthållarämbetet har vid sitt yttrande fogat yttrande från Föreningen
pensionsnämndsordförande i Stockholm (styrelsen). Yttranden
har vidare bilagts av länsstyrelsen i Malmöhus län från Malmöhus läns
socialvårdsförbund (styrelsen) och Malmö stads pensionsnämndsbyrå (styrelsen)
samt av länsstyrelsen i Värmlands län från statens socialvårdskonsulent
i tionde distriktet.
Lagändring i enlighet med pensionsstyrelsens förslag tillstyr kes
av överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Norrbottens
län, Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund.
Även Sveriges folkpensionärers riksorganisation tillstyrker lagändring,
dock med den avvikelsen från vad pensionsstyrelsen förordar, att
organisationen föreslår bibehållande av den nuvarande skärpningsprocenten
10. Organisationen anför härom.
En fördubbling av avdragsprocenten, även efter en höjning av det skärpningsfria
beloppet, kommer att innebära en skärpning av bestämmelserna
för rätt till kommunalt bostadstillägg och andra inkomstprövade pensionsförmåner
för många pensionärer. Särskilt hårt kommer detla att drabba
alla de pensionärer som har mindre fastigheter och som genom den höjda
fastigheten får sin »förmögenhet» ökad. Vi anser det också anmärkningsvärt
att nu föreslå fördubbling av avdragsprocenten då förslag om en stor
folkpensionsreform är att vänta. Riksorganisationen hävdar därför den
uppfattningen alt den nuvarande avdragsprocenten bör bibehållas dels för
att eliminera verkningarna av fastighetsvärdestegringen och dels för att
förhindra minskningar av inkomstprövade pensionsförmåner.
Förslaget om lagändring avstyr kes av länsstyrelserna i Kronobergs,
Malmöhus och Värmlands län med motivering att det i avvaktan på en
genomgripande pensionsreform inte synes föreligga tillräckliga skäl att
göra ändring i nuvarande bestämmelser. De nämnda remissorganen förordar
att pensionsstyrelsen utfärdar föreskrifter om att de höjda taxeringsvärdena
inte skall föranleda ändring av utgående pensioner. För den hän
-
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1957
delse ändring i reglerna för inkomstuppskattningen anses böra vidtagas, tillstyrker
emellertid även dessa remissorgan, att ändringen får det innehåll
som föreslagits av pensionsstyrelsen.
En liknande hållning intages av statskontoret.
Departementschefen
Vissa av folkpensionsförmånerna — nämligen tilläggspension, änkepension,
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg — är beroende av inkomstprövning.
Detsamma gäller om de s. k. änke- och änklingsbidragen
samt om de särskilda barnbidragen.
Enligt folkpensioneringslagens regler om inkomstprövningen, som även
är tillämpliga beträffande änke- och änklingsbidragen, minskas den inkomstprövade
förmånen med en tredjedel av den pensionsberättigades årsinkomst
i vad denna överstiger 750 kronor för gift och 1 000 kronor för annan
pensionsberättigad samt med två tredjedelar av årsinkomsten i vad
den överstiger 1 050 kronor för gift och 1 400 kronor för annan pensionsberättigad.
För innehavare av förmögenhet inträder s. k. skärpning av förmögenhetsavkastning
i det att denna ökas med 10 procent av det belopp,
varmed förmögenheten överstiger för gift 7 500 kronor och för annan pensionsberättigad
10 000 kronor. För envar av makar anses inkomsten utgöra
hälften av makarnas sammanlagda inkomst och förmögenheten hälften av
deras sammanlagda förmögenhet. Såsom förmögenhet skall enligt förarbetena
till folkpensioneringslagen räknas, efter avdrag för skulder, kapital
samt saluvärdet av fastighet och värdefullare lösegendom. Vad angår fastighet
har i praktiken taxeringsvärdet i regel blivit normerande för värderingen.
De nuvarande bestämmelserna om storleken av de avdragsfria beloppen
och om avdragsfaktorn vid inkomstprövningen tillkom genom lagändringar
1952, som trädde i kraft den 1 januari 1954, medan föreskrifterna angående
förmögenhetsskärpningen kvarstått oförändrade sedan den gällande folkpensioneringslagens
tillblivelse år 1946.
Folkpensionsreformen år 1952 innebar bl. a. att de avdragsfria beloppen
vid inkomstprövningen höjdes med 150 procent från 300 till 750 kronor för
gift och från 400 till 1 000 kronor för ogift. För pensionsberättigade med
enbart inkomst av förmögenhet kunde enligt de äldre reglerna inom de
avdragsfria beloppen rymmas avkastningen — beräknad efter 4 procent —
av de skärpningsfria förmögenhetsbeloppen, 15 000 kronor för makar tillsammans
och 10 000 kronor för ensamstående. Med nu gällande regler uppgår
de förmögenhetsbelopp, varå avkastningen efter 4 procent ryms inom
de avdragsfria inkomstbeloppen, till 21 428 kronor för makar tillsammans
och 14 285 kronor för ensamstående. Förmögenheter av nämnda storlek
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957
medför alltså inte någon reduktion av inkomstprövade folkpensionsförmåner
såvida andra inkomster saknas.
Samma år — 1952 — som beslut fattades om ändrade regler för inkomstprövningen
enligt folkpensioneringslagen ägde allmän fastighetstaxering
rum, varvid betydande höjningar av taxeringsvärdena företogs. De höjda
nettoförmögenhetsvärden, som därigenom framkom för pensionsberättigade
vilka var ägare till fastigheter, ledde emellertid i allmänhet inte till
någon minskning av utgående pensioner. Den ökade förmögenhetsavkastning
som beräknades motverkades nämligen av de nya förmånligare avdragsreglerna
vid inkomstprövningen och genom de samtidigt införda kommunala
bostadstilläggen.
Den allmänna fastighetstaxering, som nu pågår, torde liksom 1952 års
taxering komma att leda till genomsnittligt sett betydligt höjda taxeringsvärden.
För pensionsberättigade, som har förmögenhet i form av fast egendom,
skulle detta på grund av skärpningsbestämmelserna komina att leda
till lägre pensioner än vid nuvarande taxeringsvärden. Att pensionärer, som
är ägare till egna hem och därmed jämförliga fastigheter, inte på grund av
den rent nominella förmögenhetsökning, som höjda taxeringsvärden å dessa
fastigheter innebär, bör komma i sämre läge i pensionshänseende torde det
råda allmän enighet om. För att undvika en dylik inverkan av de väntade
nya taxeringsvärdena å utgående pensioner har pensionsstyrelsen och vissa
remissmyndigheter förordat, att pensionsstyrelsen utfärdar föreskrifter till
pensionsnämnderna om att de nya taxeringsvärdena tillsvidare inte får
medföra minskning av utgående pensioner. De höjda taxeringsvärdena skulle
således få inverkan vid fastställande av pensioner för nytillträdande pensionstagare
och vid höjning av utgående pensioner. Anledningen till att
detta tillvägagångssätt förordas är att det inte anses föreligga tillräckliga
skäl att göra ändring i gällande bestämmelser vid en tidpunkt då en genomgripande
reform av hela pensionsväsendet förberedes.
För egen del skulle jag också helst se att några ingrepp inte behövde ske
i gällande lagstiftning i avvaktan på statsmakternas ställningstagande till
det förslag om förbättrad pensionering, som nyligen framlagts. Emellertid
kan det ifrågasättas, om den nyss angivna utvägen för att undvika en ogynnsam
inverkan av förhöjda fastighetstaxeringsvärden på egnahemsägares
och därmed jämförliga pensionstagares pensionsnivå står i god samklang
med de principer, på vilka folkpensioneringen vilar. Det synes mig sålunda
mindre tilltalande att genom en föreskrift i administrativ väg undanta en
särskild grupp av pensionstagare från de verkningar, som lagen i ett visst
avseende medför. I den mån tillämpningen av gällande bestämmelser skulle
leda till resultat, som man vill undvika, bör bestämmelserna ändras. Pensionsstyrelsen
har i andra hand föreslagit sådana ändringar. Enligt detta
förslag höjes de skärpningsfria beloppen från 7 500 kronor till 15 000 kronor
för gift pensionsberättigad och från 10 000 till 20 000 kronor för annan
pensionsberättigad, varjämte skärpningsprocenten ökas från 10 till 20. Änd
-
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1957
ringarna föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1957. Fördubblingen av
skärpningsprocenten skulle i vissa fall, trots höjningen av de skärpningsfria
förmögenhetsbeloppen, kunna leda till minskning av utgående inkomstprövade
pensionsförmåner. Till förhindrande härav föreslås en bestämmelse
att utgående pension ej får minskas endast till följd av att bestämmelserna
ändrats. Det förutsättes slutligen, att pensionsstyrelsen utfärdar anvisningar
till pensionsnämnderna om att omreglering av inkomstprövade förmåner
enbart på grund av de stegrade fastighetsvärdena tills vidare inte skall
äga rum.
Pensionsstyrelsens förslag har på ett undantag när godtagits inte bara av
de remissorgan, som ansett förevarande problem böra lösas genom lagändring,
utan även av dem, som i första hand förordat den av styrelsen skisserade
metoden med föreskrifter i administrativ ordning. Förslaget synes
mig väl avvägt, och jag förordar därför att det genomföres. I överensstämmelse
därmed har inom socialdepartementet upprättats förslag till lag angående
ändrad lydelse av 13 § 2 mom. lagen om folkpensionering.
Av de föreslagna övergångsbestämmelserna följer, att de nya reglerna
fr. o. in. den 1 juli 1957 skall tillämpas vid prövning av nya pensionsansökningar.
Även vid jämkning av utgående pensioner, exempelvis till följd
av ändrade inkomst- och förmögenhetsförhållanden eller ändring i civilstånd,
skall de nya bestämmelserna i princip lända till efterrättelse fr. o. m.
den 1 juli 1957. Sänkning av utgående pensioner får dock göras endast om
även en tillämpning av de äldre reglerna leder till sänkning. Denna skall då
begränsas till det belopp, som följer av de gamla bestämmelserna. Med
hänsyn till att höjningen av de skärpningsfria beloppen i flertalet fall kan
antagas neutralisera verkningarna av de väntade höjningarna av fastighetstaxeringsvärdena,
synes en omreglering av inkomstprövade pensionsförmåner
enbart på grund av de höjda fastighetsvärdena ej vara påkallad. Föreskrifter
härom bör utfärdas av pensionsstyrelsen.
Den föreslagna lagändringen torde icke behöva inverka på beräkningen
av anslaget till Bidrag till folkpensioner m. in. för nästa budgetår.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att antaga förenämnda inom socialdepartementet
upprättade förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom. lagen
den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bertil Bagger-Sjöbäck
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1957:222 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående förbud mot användandet av utskjutande dekoration ä bilarnas fronter. a1 i texten
- 2LU 1957:18 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 s. 1 i texten