Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen

1958-02-28 · 44 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 44 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:102, Angående vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

1

Nr 102

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar

beträffande kyrkomusikerorganisationen; given

Stockholms slott den 28 februari 1958.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att vid sidan av de i kyrkomusikerorganisationen

nu ingående huvudtyperna av tjänster — organisttjänst och kan törstjänst

— tillskapas en ny typ av kyrkomusikertjänst — kyrkokantor st jänst —

såsom alternativ till den nuvarande kan tor stjänsten vid valet av tjänstetyp

för de mindre kyrkomusikerdistrikten. Samtidigt föreslås att den nuvarande

kantorstjänsten benämnes skolkantorstjänst.

Kyrkokantorstjänsten föreslås konstruerad som en självständig, extra

ordinarie tjänst i lönegrad Ae 12, förenad med minst halvtidstjänstgöring.

I arbetsuppgifterna föreslås skola — liksom beträffande organisttjänst —

ingå meddelande av fri musikundervisning åt ungdom.

Pastoratens kyrkomusikerlönekostnader kan genom införande av den

nya tjänstetypen beräknas komma att successivt minska allteftersom

kyrkokantorstjänster inrättas.

En mindre kostnadsökning för statsverket beräknas framdeles uppkomma

för anordnande av viss pedagogisk utbildning för kyrkokantorer.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 103

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

Utdrag av protolcollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 februari 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson,

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, den i statsrådsprotokollet

för den 29 juli 1957 senast omförmälda frågan om vissa ändringar

beträffande kyrkomusikerorganisatkmen samt anför därvid följande.

I. Inledning

Den 29 juli 1957 anmälde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

i statsrådet, att de för utredning rörande möjligheterna att inrätta en ny

form av kyrkomusikertjänster, särskilt lämpad för sådana speciella förhållanden

som råder i bland annat Skåne, och för översyn i övrigt av kyrkomusikerstadgans

bestämmelser tillkallade sakkunniga — 1953 års kyrkomusik

ersakkunniga — den 1 mars 1956 överlämnat betänkande (stencilerat)

med förslag till vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen

och att yttranden över betänkandet avgivits dels av samtliga domkapitel

(domkapitlet i Uppsala gemensamt med stiftsnämnden i TJppsala) och stiftsnämnderna

i Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund, Göteborg,

Karlstad, Härnösand och Visby, dels av skolöverstyrelsen — efter hörande

av statens folkskolinspektörer — musikaliska akademiens styrelse, statskontoret,

kammarkollegiet, statens lönenämnd och svenska kyrkans diakonistyrelse,

dels ock av kyrkomusikernas riksförbund, svenska prästförbundet,

Sveriges folkskollärarförbund — Sveriges folksltollärarinneförbund —

Sveriges småsltollärarinneförbund (gemensamt yttrande), svenska pastoratens

riksförbund, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund

samt svenska diakonsällskapet. Min företrädare i ämbetet redogjorde

härefter för de sakkunnigas förslag och för de huvudsakliga erinringar, som

framkommit i remissyttrandena. Genom skrivelse den 29 juli 1957, nr 9,

begärde Kungl. Maj:t kyrkomötets yttrande i ärendet.

I skrivelse den 4 oktober 1957, nr 47, har kyrkomötet med i skrivelsen

angivet tillägg såsom yttrande åberopat vad dess första tillfälliga utskott i

betänkande nr 17 anfört.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1958 3

II. Införande av en ny typ av kyrkomusikertjänster1

1. Gällande bestämmelser

De grundläggande reglerna om kyrkomusikerverksamheten återfinnes i

kyrkomusikerlagen den 27 juni 1947 (nr 275). Denna lag innehåller emellertid

endast mycket allmänna stadganden. På grundval av lagen har närmare

bestämmelser i olika hänseenden rörande kyrkomusikerverksamheten

meddelats i följande författningar.

Organisation: kyrkomusikerstadgan den 2 juni 1950 (nr 375).

Avlöning: avlöningsreglemente för kyrkomusiker den 9 juni 1950 (nr 385)

och kungörelsen den 3 november 1950 (nr 560) med tilläggsbestämmelser till

avlöningsreglementet för kyrkomusiker.

Pensionering: reglementet den 29 december 1949 (nr 726) för pensionering

genom statens pensionsanstalt av vissa icke statliga befattningshavare med

tillhörande övergångsbestämmelser (1949:727, omtryck 1955:454) och tillämpningsföreskrifter

(1950:359) samt kungörelsen den 9 juni 1950 (nr 421)

angående tillämpning av 1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen

för folkskolan å kantorer m. m.

Finansiering: lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond (för

kyrkomusikerverksamheten ändrad genom lag 1950:281), reglementet den

15 februari 1935 (nr 18) för ecklesiastik medelsförvaltning (för kyrkomusikernas

del ändrad genom kungörelse 1950:470), kungörelsen den 2 juni 1950

(nr 413) angående lönetillgångar vid kyrkomusikertjänst samt kungörelsen

den 29 juni 1950 (nr 422) angående bestridandet av kantorstillägg i vissa

faU.

För kyrkomusikerverksamheten inom de territoriella församlingarna i

riket skall stiften vara indelade i kyrkomusiker distrikt. Som huvudregel gäller,

att varje församling skall utgöra ett kyrkomusikerdistrikt. Kungl. Maj:t

kan emellertid besluta om annan indelning, så att församling uppdelas på

skilda distrikt eller helt eller delvis förenas med annan församling eller del

därav till ett distrikt. Församlingar, som tillhör skilda pastorat, får dock ej

vare sig helt eller delvis förenas till ett distrikt.

För varje kyrkomusikerdistrikt skall som tjänstetyp fastställas antingen

organisttjänst eller kantorstjänst. Organisttjänst i domkyrkoförsamling

benämnes domkyrkoorganisttjänst. Organisttjänst är en självständig kyrkomusikalisk

tjänst, med vilken kan förbindas fyllnadstjänstgöring som musiklärare

vid läroanstalt under inseende av musikaliska akademien, skolöver
-

1 I betänkandet har använts följande förkortningar:

Arf avlöningsreglementet för folkskolan den 30 juni 1958 (nr 437).

Ark rr avlöningsreglementet för kyrkomusiker den 9 juni 1950 (nr 385).

Arö == avlöningsreglementet för övningslärare den 9 juni 1950 (nr 386).

Kmst = kyrkomusikerstadgan den 2 juni 1950 (nr 375).

KMU = 1942 års kyrkomusikerutredning (betänkande med förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna

m.m., del I SOU 1945:16, del II SOU 1946:50).

SPA = statens pensionsanstalt, reglemente den 29 december 1949 (nr 726).

TbArk = kungörelse den 3 november 1950 (nr 560) med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet

för kyrkomusiker.

Övnst = stadgan för övningslärare den 2 juni 1950 (nr 376).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts proposition nr 10:2 år 1958

styrelsen eller överstyrelsen för yrkesutbildning. Kantorstjänst är en tjänst

som kyrkomusiker och folk- eller småskollärare. Organisttjänst får inrättas

endast i distrikt med högre invånarantal än 5000 och kantorstjänst endast

i distrikt med högst nämnda invånarantal, såvida ej Kungl. Maj:t för särskilda

fall annat medgiver. I distrikt där de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna

är av ringa omfattning och kantorstjänst av skolorganisatoriska

skäl ej lämpligen kan inrättas, får efter medgivande av domkapitlet anställas

en orgelspelare för de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna. För dylikt

distrikt skall dock kantorstjänst alltid fastställas som tjänstetyp.

Distriktsindelning och tjänstetyp fastställes av domkapitlet i den mån

icke Kungl. Maj: t enligt vad nu sagts tager befattning därmed.

Vid sidan av organisttjänst eller kantorstjänst kan efter Kungl. Maj:ts

medgivande inrättas tjänst såsom biträdande kyrkomusiker.

För varje kyrkomusikertjänst liksom för orgelspelarbefattning skall domkapitlet

bestämma det antal veckotimmar, som den med tjänsten förenade

kyrkomusikaliska verksamheten skall anses motsvara. Reglerna härom är

i huvudsak baserade på distriktets invånarantal. Sålunda skall t. ex. ett

invånarantal mellan 3001 och 5000 anses motsvara 14 veckotimmar för

organisttjänst och 9 veckotimmar för kantorstjänst samt ett invånarantal

mellan 5001 och 8000 anses motsvara 16 respektive 10 veckotimmar. Härtill

kommer vissa avdrag eller tillägg av veckotimmar alltefter frekvensen

av olika särskilda tjänståligganden. Reglerna ger därjämte även vissa möjligheter

till friare bedömning med hänsyn till förhållandena i varje särskilt

fall. Veckotimtalet fastställes varje gång en tjänst blir ledig och omprövas

därefter vart femte år.

I organists kyrkomusikaliska åligganden ingår i första rummet helt naturligt

att biträda vid gudstjänster och förrättningar, att leda kyrkokör och

undervisa konfirmander i psalmsång samt att vårda orgeln. Därjämte har

organist emellertid också att meddela fri musikundervisning åt ungdom fem

timmar i veckan under 39 veckor årligen.

För organisttjänst utgör 30 veckotimmar full tjänstgöring. Ar tjänsten

förenad med full tjänstgöring får den fastställas som ordinarie. Därvid får

fyllnadstjänstgöring som musiklärare medräknas. Omfattningen av fyllnadstjänstgöringen

bestämmes för varje ifrågakommande tjänst av musikaliska

akademien beträffande musikhögskolan, av statens folkskolinspektör beträffande

folkskola samt av skolöverstyrelsen i fråga om annan skola.

Kanten• och orgelspelare har i princip samma kyrkomusikaliska åligganden

som organist, dock att de icke meddelar fri musikundervisning. Den

kyrkomusikaliska verksamheten medför ej nedsättning av kantors tjänstgöringsskyldighet

som folk- eller småskollärare.

I fråga om avlagda kunskapsprov gäller, att organist skall ha avlagt högre

organistexamen, högre kantorsexamen och musiklärarexamen eller mot dessa

svarande äldre examina. Kantor skall ha avlagt organist- och kantorsexamen

eller häremot svarande äldre examina. Sistnämnda krav gäller även

beträffande extra organist (vikarie i vissa fall å organisttjänst). Orgelspelare

skall besitta nöjaktig färdighet i spelning av koraler, koralpreludier och

musiken till svenska mässan samt äga nöjaktig kännedom om den svenska

kyrkans gudstjänstordning.

Domkyrkoo/panis-/, som alltid har ordinarie anställning, är placerad i

lönegrad Ao 21. Ordinarie organist, som uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor

i fråga om avlagda examina, tillhör lönegrad Ao 18. Annan ordinarie

organist placeras i lönegrad Ao 17. Motsvarande Ae-lönegrader gäller för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

extra ordinarie organister. Extra organist anställes alltefter sin kompetens

i någon av lönegraderna A g 15, 13 eller 11. Full lön utgår vid full tjänstgöring.

Ordinarie organist äger dock rätt till full lön, även om veckotimtalet

skulle fastställas till lägre än 30 eller fyllnadstjänstgöring av tillräcklig

omfattning ej kunnat beredas. För tjänstgöring utöver 30 veckotimmar utgår

arvode. För extra ordinarie eller extra organist, vilkens sammanlagda

tjänstgöring understiger 30 veckotimmar, minskas lönen med 1/30 för varje

veckotimme, varmed tjänstgöringen understiger 30 veckotimmar.

Kantor åtnjuter för sin lärartjänstgöring lön enligt avlöningsreglementet

för folkskolan. För den kyrkomusikaliska verksamheten uppbär kantorn

kantor stillägg med 1/30 av lönen i löneklass A 15 för varje veckotimme av

den kyrkomusikaliska tjänstgöringen.

Orgelspelare åtnjuter arvode, som för varje veckotimme utgör 1/30 av

lönen i löneklass A 12, om han har avlagt organist- och kantor sexamen,

samt eljest löneklass A 7.

Ordinarie och extra ordinarie organist innehar tjänste- och familjepensionsrätt

i SPA. Pensionsunderlagen motsvarar underlagen för statstjänstemän

i motsvarande löneställning. Pastoratet har att erlägga fortlöpande

avgifter ävensom frivilligt, för åstadkommande av viss. särskild

tjänstårsberäkning, s. k. engångsavgift. För extra ordinarie organist reduceras

avgifterna liksom det för pensionens storlek avgörande antalet tjänstår

i den mån tjänstgöringens omfattning understiger 30 veckotimmar.

Kantor erhåller pension å kantorstilläggget genom viss förhöjning av

tjänste- och familjepensionsunderlagen för folk- eller småskollärartjänsten.

Pastoratet har att erlägga fortlöpande avgifter för denna tilläggspensionering.

Finansieringen av kostnaderna för den i Kmst reglerade kyrkomusikerverksamheten

sker, såvitt gäller de lönekostnader vilka bestrides av pastoratet,

efter samma grunder som beträffande den församlingsprästerliga

verksamheten. Bo ställ skapital, som fastställts eller eljest slutligen bestämts

enligt klockarboställslagen, samt å dylikt kapital belöpande boställsränta

skall utgöra kyrkomusikerlönetillgång för pastoratet. Om för pastoratets

präst- och kyrkomusikerlönekostnader under året åtgår högre belopp än

som täckes dels av avkastningen av pastoratets präst- och kyrkomusikerlönetillgångar

och annan för ändamålet anslagen inkomst, dels ock därutöver

ett belopp, motsvarande en utdebitering för skattekrona inom pastoratet

av det öretal, som Kungl. Maj:t för året bestämmer — högst tjugu

öre —, äger pastoratet för vad som ytterligare erfordras erhålla tillskott ur

kyrkofonden. Om å andra sidan pastoratets präst- och kyrkomusikerlönetillgångar

lämnar överskott, sedan lönekostnaderna och vissa andra utgifter

blivit täckta, skall pastoratet inleverera hälften av överskottet till kyrkofonden.

Skatteutjämningen över kyrkofonden pastoraten emellan omfattar

sålunda numera även kyrkomusikerlönekostnaderna, vari också inbegripes

de fortlöpande pensionsavgifterna.

Beträffande organist med fyllnadstjänstgöring har vederbörande skola

att bestrida den på fyllnadstjänstgöringen belöpande delen av lönekostnaderna

och denna ingår alltså icke i pastoratets kyrkomusikerlönekostnader.

Övriga kostnader för kyrkomusikerverksamheten — främst kostnader för

tjänstebostad åt organist samt för tillhandahållande av materiel och lokaler

för den fria musikerundervisningen — bestrides av vederbörande församling

såsom en vanlig kommunal utgift. Statsbidrag utgår icke till dylika

utgifter för kyrkomusikerverksamheten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

2. Vissa punkter i förarbetena till kyrkomusikerreformen

Under denna rubrik liar de sakkunniga lämnat en närmare redogörelse

för förarbetena på vissa för de sakkunnigas överväganden särskilt betydelsefulla

punkter i uppbyggnaden av den nuvarande kyrkomusikerorganisationen,

nämligen beträffande de olika tjänstetyperna, den fria musikundervisningen

samt kompetensregleringen.

Beträffande innehållet i denna redogörelse torde få hänvisas till betänkandet

s. 10—19.

3. Praxis beträffande dispenser i fråga om distriktsindelning och tjänstetyp

De sakkunniga framhåller, att vid genomförandet av kyrkomusikerreformen

särskilda problem uppstått i de fall, där vederbörande kyrkomusiker

haft fast anställning enligt de äldre bestämmelserna. Om dylik kyrkomusiker

ej önskar övergå på tjänst enligt Kmst, skall jämlikt övergångsbestämmelserna

till Kmst, så länge kyrkomusikern kvarstår i sin befattning i församlingen,

Kmst icke tillämpas för det kyrkomusikerdistrikt, som församlingen

utgör eller vari församlingen ingår. Det har, främst med hänsyn till

befattningshavarnas intresse av att komma i åtnjutande av den nya löneregleringen

och till det nya finansieringssystemets fördelar för det alldeles

övervägande antalet församlingar-pastorat, ansetts önskvärt att genom en

liberal dispensering möjliggöra en omedelbar tillämpning av Kmst i så

många kyrkomusikerdistrikt som möjligt. Den nu genomförda kyrkomusikerorganisationen

har därför i stor utsträckning anknutit till de förhållanden,

som rådde före reformen.

Problemen vid nyorganisationen har närmast gällt tjänstetyperna. Sålunda

har förenade folkskollärar- och kyrkomusikertjänster varit inrättade

i åtskilliga distrikt, huvudsakligen bestående av en församling, med invånarantal

över 5000. Kungl. Maj:t har i dylika fall lämnat dispens för kantorstjänst

i regel under förutsättning, att vederbörande befattningshavare varit

fast anställd samt förklarat sig villig och enligt övergångsbestämmelserna,

till Kmst prövats behörig att övergå på kantorstjänst. För dylik dispens

har vidare regelmässigt uppställts det villkoret, att veekotimtalet för den

med kan törst jänsten förenade kyrkomusikaliska verksamheten ej fastställes

till högre siffra än vad som motsvarar det på distriktets invånarantal grundade

s. k. tabelltimtalet enligt 23 § 2 mom. Kmst. I ett fåtal fall, avseende

distrikt med vikande folkmängd obetydligt över 5000 och utan egentliga

möjligheter till fyllnadstjänstgöring, har dispensen endast förknippats med

sistnämnda villkor. I övriga fall har däremot dispensen begränsats till befattningshavarens

återstående tjänstetid och därmed fått karaktären av

ren övergångsåtgärd. Av en av de sakkunniga verkställd undersökning

(bil. A till betänkandet) framgår, att den 1 juli 1953 fanns 44 kyrkomusikerdistrikt

med invånarantal över 5000, som hade kantorstjänst som tjänstetyp
Av

vida större omfattning, både totalt och relativt, har emellertid dispenseringen

i fråga om organisttjänster varit. Enligt vad den nyssnämnda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 10,2 är 1058 7

undersökningen givit vid handen fanns den 1 juli 1953 i riket 371 kyrkomusikerdistrikt

med organisttjänst som tjänstetyp. 230 av dessa distrikt

har ett invånarantal över 5000. Där är alltså organisttjänst tjänstetyp

enligt huvudregeln. För övriga 141 distrikt har Kungl. Maj:t givit dispens

för inrättande av organisttjänst. Dessa dispenser kan efter dispensmotiven

och dispensernas konstruktion indelas i två grupper, nämligen generella

dispenser och villkorade dispenser.

Den första gruppen, de generella dispenserna, omfattar 43 distrikt. I

dessa fall har dispenserna icke föranletts av rådande övergångsförhållanden

utan motiverats av allmängiltiga skäl för organisttjänst som tjänstetyp.

Sålunda har för generell dispens fordrats en folkmängd av i praktiskt taget

samtliga fall över 3000 invånare och dessutom med stigande tendens eller

åtminstone stabilt läge. I allmänhet har vidare krävts, att en till omfattningen

icke alltför ringa fyllnadstjänstgöring kunnat förutses komma att ingå

i organisttjänsten. Särskild hänsyn har tagits till om organisttjänsten ansetts

speciellt nödvändig för bestridandet av musikundervisningen vid

högre, statlig eller kommunal skola. Ju lägre folkmängden varit, ju större

har kraven varit i fråga om fyllnadstjänstgöringens omfattning och karaktär.

Slutligen har givetvis omfattningen av den kyrkomusikaliska tjänstgöringen

varit av väsentlig betydelse vid dispensprövningen. Dispens har

icke medgivits, där ej veckotimtalet för de med tjänsten förenade kyrkomusikaliska

åliggandena beräknats komma att uppgå till minst 15, alltså

motsvarande halvtidstjänstgöring.

Den andra gruppen av dispenser för organisttjänst, de villkorade dispenserna,

omfattar 98 kyrkomusikerdistrikt. I 95 av dessa fall har dispensen

fått följande formulering, nämligen antingen beträffande distrikt, där även

distriktsindelningen varit beroende på Kungl. Majt:s prövning, »att —

därest för närvarande i församlingarna anställd kyrkomusiker prövas berättigad

och förklarar sig villig att övergå å organisttjänst, inrättad i ett av

församlingarna bildat kyrkomusikerdistrikt — församlingarna må för tid,

varunder nämnde befattningshavare kommer att innehava tjänsten, utgöra

ett kyrkomusikerdistrikt med organisttjänst» eller också, där församling

och kyrkomusikerdistrikt till gränserna är identiska, »att — därest för närvarande

i församlingen anställd kyrkomusiker prövas berättigad och förklarar

sig villig att övergå å i kyrkomusikerdistriktet inrättad organisttjänst,

sådan tjänst må vara i distriktet inrättad för tid, varunder nämnde

befattningshavare kommer att innehava tjänsten.» Dispens av denna typ

brukar kallas S k å ne-dispe n s, enär den på grund av den före kyrkomusikerreformen

rådande kyrkomusikerorganisationen i Skåne-delen av

Lunds stift kommit till särskilt stor användning där.

Såsom förut nämnts har det ansetts angeläget att genom en liberal dispensering

möjliggöra en omedelbar tillämpning av Kmst i så många kyrkomusikerdistrikt

som möjligt. Då dispens för organist begärts har därför,

i den mån de förut angivna förutsättningarna för generell dispens icke förelegat,

Skåne-dispens i stället givits i de fall, där vederbörande innehavare

av självständig tjänst haft fast anställning i församlingen eller församlingarna

eller enligt övergångsbestämmelserna till Kmst varit att jämställa

med fast anställd kyrkomusiker. Vidare har i samtliga fall av dylik dispens

fordrats, att veckotimtalet för den kyrkomusikaliska verksamheten kunnat

beräknas till minst 15, motsvarande halvtidstjänstgöring. Ett ytterligare

krav för bifall till dispensansökan har därjämte varit att befattningshava
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102 år 1958

ren vid en förhandsbedömning prövats behörig att enligt övergångsbestämmelserna

till Kmst övergå på organisttjänst. Några särskilda förutsättningar

med avseende å folkmängd eller fyllnadstjänstgöring har däremot

icke ansetts behöva föreligga. Sålunda har i några fall Skåne-dispens medgivits

för kyrkomusikerdistrikt med invånarantal under 1000. Prövning av

möjligheterna till Skåne-dispens torde ha skett beträffande så gott som

varje vid Kmst:s ikraftträdande befintlig, med ordinarie innehavare besatt

självständig tjänst. I de fall, där icke ens dylik dispens ansetts kunna ges,

har anledningen till avslag i allmänhet varit, antingen att veckotimtalet

varit för lågt eller också att befattningshavaren uppnått den i SPA-reglementet

för avgång med pension bestämda åldern.

. Genom Skåne-dispensema har i ett förhållandevis stort antal fall möjliggjorts

en omedelbar tillämpning av Kmst i sådana distrikt, där befattningshavaren

eljest icke kunnat övergå på kyrkomusikertjänst enligt Kmst och

därmed, hindrat dess tillämpning i distriktet. Allteftersom de dispenserade

befattningshavarna avgår, måste emellertid enligt nuvarande regler och

praxis beträffande villkorade dispenser för organisttjänst en tjänstetypsändring

till kantorstjänster ske, därest icke förutsättningar för generell

dispens föreligger.

4. Särskilda framställningar m. m. i tjänstetypsfrågan

I detta avsnitt har de sakkunniga lämnat en översikt över de framställningar

som från kyrkligt håll gjorts med förslag i syfte att på ett eller annat

sätt möjliggöra ett ökat antal självständiga kyrkomusikertjänster eller eljest

lösa de problem, som ansetts förknippade med den av kyrkomusikerreformen

föranledda minskningen av antalet dylika tjänster.

Av översikten inhämtas bland annat följande.

Aled anledning av en vid 1951 års kyrkomöte väckt motion (nr 90) har

kyrkomötet (skr. 1951: 37) hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder

i syfte att församlingar, som så begär, tillförsäkras rätt att få organisttjänst

inrättad jämväl om de utgör kyrkomusikerdistrikt med lägre

invånarantal än 5000, därest församlingarna förbinder sig att utan tillskott

från kyrkofonden eller av skatteutjämningsmedel själva svara för de merkostnader,

som föranledes av att organisttjänst i stället för kantorstjänst

inrättas i distriktet .

I en vid samma kyrkomöte väckt motion (nr 61) yrkades, att kyrkomötet

hos Kungl. A!aj:t måtte anhålla om utredning bland annat rörande möjligheten

att i mindre församlingar inrätta diakonbefattningar, vilkas innehavare

med sina diakonala uppgifter skulle förena befattning som kyrkomusiker

eller skrivbiträde på pastorsexpedition eller båda dessa befattningar.

Denna fråga har av 1953 års kyrkomöte ansetts böra prövas i samband med

utredning av hela spörsmålet om diakoniens infogande i kyrkans organisation

(skr. 1953: 11).

I en vid 1953 års kyrkomöte väckt motion, nr 5, har yrkats, att kyrkomötet

måtte hos Kungl. AIaj:t anhålla om åtgärder bland annat för att

möjliggöra inrättande av en tredje typ av kyrkomusikertjänster. I motionen

nr 79 vid samma kyrkomöte har yrkats, att kyrkomötet måtte hos Kungl.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts -proposition nr 102 år 1958

Maj:t anhålla bland annat om sådan ändring av Kmst:s bestämmelser

rörande den fria musikundervisningen, att dylik undervisning ålägges jämväl

kantor.

Första tillfälliga utskottet vid 1953 års kyrkomöte har i sitt betänkande

nr 12 behandlat bland annat nämnda motioner nr 5 och 79. Förslaget om

den fria musikundervisningens utsträckning även till kantorst jänsterna

syntes utskottet visserligen vara av genomgripande natur men torde dock

böra uppmärksammas i samband med en allmän översyn av hithörande

författningsbestämmelser. Vad gäller förslaget om en tredje tjänstetyp för

kyrkomusikertjänster har utskottet förklarat sig finna den av motionärerna

anvisade utvägen höra beträdas, där den kunde visa sig framkomlig. Utskottet

har hemställt, att kyrkomötet i anledning av nämnda motioner måtte

hos Kungl. Maj:t anhålla, att vid kyrkomusikersakkunnigas översyn av

bestämmelserna rörande kyrkomusikerorganisationen de i motionerna och

av utskottet framförda önskemålen måtte beaktas. Kyrkomötet har bifallit

utskottets hemställan (skr. 1953: 23).

5. Allmänna överväganden beträffande införande av en ny typ

av kyrkomusikertjänster

De sakkunniga

De alternativ för tjänstetyper, som Kmst uppställer — organisttjänst

och kantorstjänst — utgör en moderniserad form av två äldre huvudtyper

av kyrkomusikertjänster, självständig tjänst och förenad tjänst. Användningsområdet

för den äldre självständiga tjänsten var emellertid icke begränsat

på det sätt som användningsområdet för organisttjänsten nu är

genom den föreskrivna folkmängdsgränsen 5000 och rådande restriktiva

praxis i fråga om dispens från denna. Sedan numera en ny kyrkomusikerorganisation

i enlighet med Kmst:s bestämmelser i de flesta fall genomförts

och i återstående fall, där Kmst ännu ej vunnit tillämpning, åtminstone

beslutits på papperet, torde det, att döma av det stora antalet ansökningar

om dispens för organisttjänst samt av de förut redovisade särskilda framställningarna,

kunna konstateras, att från kyrkligt håll Kmst:s bestämmelser

och tillämpad praxis i tjänstetypsärenden icke anses erbjuda för alla

slag av kyrkomusikerdistrikt tillfredsställande möjligheter att anordna den

kyrkomusikaliska verksamheten. De från församlingar och andra kyrkliga

organ framförda önskemålen om ändrad praxis och om revision av Kmst

med avseende å valet av tjänstetyp syftar till ökade möjligheter för de

mindre kyrkomusikerdistrikten att inrätta organisttjänster.

De sakkunniga — som i betänkandet s. 32—49 utförligt redovisat sina

överväganden — har sammanfattningsvis framhållit huvudsakligen följande.

Av organisatoriska och ekonomiska skäl samt med hänsyn till svårigheterna

att rekrytera organisttjänster i mindre kyrkomusikerdistrikt har de sak
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

kunniga icke ansett sig kunna förorda en mera långt gående generell dispensering

beträffande inrättande av organisttjänster än den som hittills tilllämpats

av Kungl. Maj:t. Ej heller har de sakkunniga kunnat förorda någon

ändring av Kmst:s bestämmelser i den riktningen, att därigenom skulle

medges inrättande av organisttjänst i andra fall än som nu avses i Kmst.

För att kunna tillgodose de nu berörda, från kyrkligt håll framförda

önskemålen torde det därför vara erforderligt att för valet av tjänstetyp

uppställa ett alternativ till kantorstjänsten; mot organisttjänsten såsom

tjänstetyp för de större kyrkomusikerdistrikten har efter kyrkomusikerreformens

genomförande inga invändningar riktats.

Införande av en tredje tjänstetyp såsom ett alternativ till kantorstjänsten

kan i och för sig anses vara försvarligt, redan om det visas att den nya

tjänstetypen är lika bra som kantorstjänsten. Några bärande skäl för att

kantorstjänsten skulle vara den enda lämpliga tjänstetypen för de mindre

kyrkomusikerdistrikten torde knappast kunna förebringas. De sakkunniga

har emellertid ansett erforderligt att söka konstatera, huruvida några sådana

förhållanden föreligger, som direkt påkallar införande av en ny tjänstetyp

vid sidan av kantorstjänsten.

De sakkunniga konstaterar till en början att åtminstone i de större av

»kantorsdistrikten» de kyrkomusikaliska åliggandena kan få en omfattning,

som med hänsyn till kantors lärartjänstgöring blir för betungande,

samtidigt som det med hänsyn till gudstjänstlivets och församlingsvårdens

behöriga krav på kantorns kyrkomusikaliska medverkan ofta nog kan vara

önskvärt med en utvidgning av hans kyrkomusikaliska tjänstgöring. Från

kyrkliga synpunkter torde därför kunna hävdas, att kantorstjänsten icke

för alla de kyrkomusikerdistrifct, för vilka denna tjänst nu är avsedd som

den normala tjänstetypen, innebär en tillfredsställande lösning av de kyrkomusikerorganisatoriska

problemen. De sakkunniga erinrar här om första

lagutskottets uttalande (KU 1949:39), att kyrkomusikerreformen icke

fick leda till en sänkning av musiklivets standard på mindre orter och på

landsbygden; de slutliga bestämmelserna borde enligt utskottet utformas

på sådant sätt, att lokala förhållanden kunde beaktas. För ett kyrkomusikerdistrikt,

som under en lång följd av år haft självständig kyrkomusikerbefattning,

torde övergången till kantorstjänst ofta kunna medföra en

standardsänkning såtillvida, att kyrkomusikern icke längre kan tas i anspråk

vid samtliga enligt dittillsvarande ordning återkommande och i Kmst

förutsatta tjänstgöringstillfällen samt ej heller alltid vid de tidpunkter för

gudstjänster och förrättningar, som enligt den lokala kyrkliga seden dittills

tillämpats och icke utan olägenhet för gudstjänstlivet och församlingsvården

kan ändras. Att så redan blivit förhållandet i vissa fall, har med skärpa

understrukits bl. a. i ett flertal förnyade ansökningar om dispens för organisttjänst.

För att gudstjänstlivets och församlingsvårdens krav skall kunna

i dessa hänseenden bättre tillgodoses och en sänkning — i nu angiven me
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

ning — av standarden kunna undvikas, synes de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna

icke böra sammankopplas med tjänsteuppgifter av så schemabunden

karaktär och av sådan omfattning som kantors lärartjänstgöring.

Ser man å andra sidan detta problem från skolans synpunkter synes man

omvänt kunna konstatera, att kantors kyrkomusikertjänstgöring kan medföra

vissa olägenheter för skolarbetet. Därtill kommer att den otillräckliga

tillgången på kantorsbehöriga lärare medför svårigheter icke blott för kyrkans

verksamhet utan även för skolundervisningen. Utvecklingen på skolväsendets

område kan enligt de sakkunnigas mening icke antagas komma

att förbättra de nu otillfredsställande möjligheterna att rekrytera kantors - tjänsterna. Den hävdvunna förening av lärartjänst och kyrkomusikertjänst,

som genom kyrkomusikerreformen konserverats i den för det alldeles övervägande

antalet kyrkomusikerdistrikt såsom enda tjänstetyp möjliga kantorstjänsten,

torde därför ur skolans synvinkel icke alltid framstå såsom

någon idealisk eller särskilt eftersträvansvärd anordning.

De sakkunniga har i anslutning till gudstjänstlivets och församlingsvårdens

krav på kyrkomusikerna också ansett sig böra uppta frågan om en

ändrad pastoratsindelnings och församlingsprästerlig organisations inverkan

på utformningen av kyrkomusikerorganisationen. Enligt de sakkunnigas

mening erbjuder de nu gällande alternativen för val av tjänstetyp för kyrkomusikertjänster

icke tillräckliga möjligheter att i full utsträckning tillvarataga

de fördelar i såväl kyrkliga och kyrkomusikaliska som allmänt organisatoriska

och ekonomiska hänseenden, som kan antagas följa med en ny

pastoratsindelning och församlingsprästerlig organisation. Det torde härutinnan

vara erforderligt att skapa ökade förutsättningar för en koncentration

av de kyrkomusikaliska åliggandena till en och samma kyrkomusiker

även inom sådana områden, för vilka organisttjänst icke kan inrättas.

Den fria musikundervisningen, som nu är förbehållen organistdistrikten,

bör enligt de sakkunnigas mening i princip komma samtliga kyrkomusikerdistrikt

tillgodo. Det torde icke vara möjligt att i alla olika typer av ickeorganistdistrikt

genomföra denna verksamhet inom ramen av den nuvarande

kyrkomusikerorganisationen. En tillfredsställande lösning torde icke

kunna nås utan att för valet av tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten

uppställes ett alternativ till kantorstjänsten.

De sakkunniga berör slutligen vissa speciella problem för de minsta

kyrkomusikerdistrikten, sammanhängande med att dessa distrikt ofta är

hänvisade till att för de kyrkomusikaliska arbetsuppgifternas bestridande

stadigvarande anställa orgelspelare. Enligt de sakkunnigas mening bör

eftersträvas att söka inlemma dessa distrikt i större enheter. För att detta

skall kunna ske i större utsträckning än hittills, torde en ny tjänstetyp för

de mindre kyrkomusikerdistrikten vara erforderlig. Därest orgelspelarbefattningen

likväl måste komma till användning, synes böra övervägas möjligheterna,

att utforma denna befattning på ett från kyrkans synpunkt mera

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 195S

tillfredsställande sätt. Detta problem sammanhänger nära. med frågan om

hur en ny tjänstetyp skall konstrueras.

De omständigheter, som sålunda redovisats, utgör enligt de sakkunnigas

mening tillräckliga skäl för att nu, sedan erfarenheter vunnits av den nya

kyrkomusikerorganisationen, tillskapas en ny typ av kyrkomusikertjänst

såsom ett alternativ till kantorstjänsten vid valet av tjänstetyp för de

mindre kyrkomusiker distrikten. Den nya tjänstetypen — i det följande

benämnd kyrkokantorstjänst — bör konstrueras så, att innehavaren kan

åläggas mer omfattande kyrkomusikalisk tjänstgöring än vad som gäller

beträffande kantor. De arbetsuppgifter vid sidan av kyrkomusikertjänstgöringen,

som tjänstinnehavaren måste ha för att få sin fulla, utkomst, bör

i den nya tjänstetypen icke hopkopplas med schemabunden skoltjänstgöling

i den omfattning, som åligger heltidstjänstgörande lärare. De sakkunniga

avser emellertid icke, att den nya tjänstetypen skall utesluta kantorstjänsten.

Denna, som har en fast tradition och som tillmätes stort värde på

många håll, torde utan olägenheter av det slag, som i det föregående påtalats,

kunna bibehållas i ett flertal mindre kyrkomusikerdistrikt. Enligt de

sakkunnigas mening kan det tvärtom vara motiverat att iakttaga en viss

försiktighet vid införande av den nya. tjänstetypen i kyrkomusikerorganisationen.

Till en början bör därför icke medges oinskränkt valrätt för församlingarna

mellan kantorstjänst och den nya tjänstetypen utan den senare

synes i de enskilda fallen böra av domkapitlet fastställas endast då

skäl prövas föreligga för avsteg från den hittills tillämpade huvudregeln om

kantorstjänst såsom tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten.

Såsom framgår av det anförda anser de sakkunniga, att den nya tjänstetypen

bör införas såsom ett alternativ till kantorstjänsten. Den bör alltså

kunna komma till användning i stället för kantorstjänst i kyrkomusikerdistrikt

med invånarantal av högst 5 000. Den bör däremot icke konstrueras

med sikte på att kunna ersätta organisttjänst, icke heller i de fall, där generell

dispens för organisttjänst medgivits.

Kyrkomusikerreformen har medfört särskilda problem för Lunds stift.

Inom Skåne-delen av stiftet har sålunda av ålder varit inrättade ett stort

antal självständiga tjänster, även inom sådana, församlingsenheter, som

enligt nu gällande regler skall ha kantorstjänst som tjänstetyp. Av stiftets

nuvarande omkring 110 organisttjänster har cirka 60 tillkommit på grund

av s. k. Skåne-dispens. Dessa skall med nuvarande bestämmelser successivt

utbytas mot kantorstjänster — uppskattningsvis cirka 100 — enär med

kantorstjänstema icke kan förenas duplikationstjänstgöring i samma omfattning

som nu är fallet beträffande de ifrågavarande organisttjänstema.

Därjämte finnes inom stiftet omkring 100 kantorstjänster, varå Kmst icke

vunnit tillämpning enär befattningshavarna ej kunnat övergå på kantorstjänst;

i de flesta fallen beror detta på att vederbörande kyrkomusiker är

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

fast anställd som självständig kyrkomusiker på äldre stat. Vidare är 65 av

de kantorstjänster inom stiftet, vara Kmst vunnit tillämpning, vakanta.

Å andra sidan finnes inom stiftet ett förhållandevis mycket stort antal

kyrkomusiker med lägre kyrkomusikalisk utbildning men utan lärarkompetens.

En ny tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten, vilken icke är

hopkopplad med lärartjänstgöring och som bättre än kantorstjänsten kan

tillgodose anspråken på en omfattande kyrkomusikalisk medverkan av

tjänstinnehavaren, synes med hänsyn till nu anförda omständigheter vara

särskilt väl ägnad för förhållandena inom Lunds stift. De sakkunniga understryker

emellertid, att den nya tjänstetypen givetvis bör konstrueras så, att

den kan användas i varje enskilt fall inom landet, där kantorstjänst icke är

ändamålsenlig och organisttjänst ej kan ifrågakomma.

Remissyttranden

Remissmyndigheternas inställning till det framlagda förslaget om tillskapande

av en ny typ av kyrkomusikertjänst såsom ett alternativ till den

nuvarande kantorstjänsten kan i allmänhet sägas vara klart positiv. Den

utväg de sakkunniga föreslår synes sålunda domkapitlet i Västerås för närvarande

vara den enda möjligheten att råda bot på den uppkomna krisen.

Liknande synpunkter framlägges bl. a. av domkapitlen i Linköping och

Lund.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala framhåller, att förslaget såsom

genomfört kan tänkas medföra önskvärd breddning av det aktiva lekmannainslaget

i kyrkans verksamhet, i det att det öppnar möjlighet för intresserade

och kompetenta personer, som hittills varit utestängda, att under

ekonomiskt skäliga förhållanden ägna sig åt kyrkomusikaliska uppgifter.

Svenska pastoratens riksförbund finner det vara ett steg i rätt riktning,

när det föreslås, att banden mellan kyrkomusiker- och lärartjänster i viss

utsträckning skall upplösas.

Skolöverstyrelsen anser, att frågan om en successiv avveckling av den

nuvarande kantorsinstitutionen allvarligt bör övervägas samt anför vidare.

Den sedan länge rådande kantorsbristen torde inte enbart bero på en

tillfällig nedgång av antalet kantorsbehöriga lärare utan även ha sin grund

i skolans behov av att helt kunna taga sina befattningshavares tid och

krafter i anspråk och på lärarnas tilltagande obenägenhet att åtaga sig

uppgifter utanför skolan. De möjligheter folkskollärarna numera har att

antingen vidareutbilda sig till högre tjänster inom folkskolan eller att erhålla

ersättning för s. k. til läggstimmar torde än mer accentuera svårigheterna

att erhålla kantorskompetenta lärare. Det förefaller sannolikt, att

kantorsbristen så småningom kan komma att framtvinga en klar boskillnad

mellan kyrka och skola i musikaliskt avseende, men en avveckling av skolkantorsinstitutionen

måste givetvis ske på lång sikt, och överstyrelsen är

inte beredd att ännu framföra ett direkt förslag härom.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

Musikaliska akademiens styrelse vill starkare än de sakkunniga poängtera,

att man vid införandet av en ny tjänstetyp bör iakttaga stor försiktighet.

Förbindelsen mellan skola och kyrka på det musikaliska området har i

Sverige gamla och starka traditioner. Från såväl allmän som speciellt musikkulturell

synpunkt har den dessutom så många fördelar, att den inte utan

tvingande skäl bör brytas.

Kyrkomusikernas riksförbund avstyrker bestämt den nya tjänstetypen —

kyrkokantorstjänst. I de fall där de sakkunniga tänkt sig inrättande av

kyrkokantorstjänst bör med större fördel kunna inrättas e. o. organisttjänster

med lägst 18 veckotimmars kyrkomusikalisk tjänstgöring. Härvid

bör en uppmjukning ske av bestämmelserna om det befolkningstal, som

skall utgöra gränsen vid val mellan organist- och kantorstjänst. Rekryteringssvårighetema

beträffande de nuvarande kantorstjänsterna betingas

enligt förbundet av de otillfredsställande löne- och pensionsvillkoren samt

inte minst av tjänstens bundenhet.

Även folkskollärarförbundeji och Sveriges småskollärarirmeförbund avstyrker

bestämt inrättande av kyrkokantorstjänster. Från principiella synpunkter

inger det allvarliga betänkligheter att tillskapa tjänster som inte

ger innehavaren full försörjning utan gör honom starkt beroende av bisysslor

av olika slag. Också lärarförbunden framhåller, att de nuvarande rekryteringssvårigheterna

beträffande skolkantorsbefattningar kan undanröjas; genom

förbättringar i deras villkor och tjänstgöringsförhållanden.

Till de av de sakkunniga framlagda argumenten mot en mera långt gående

generell dispensering beträffande inrättande av organisttjänster än den,

som hittills tillämpats av Kungl. Maj:t lägger kammarkollegiet ännu ett.

Vid en väsentligt ökad dispensering framkommer antagligen önskemål om

en motsvarande eftergift beträffande behörighetsvillkoren. Härmed skulle

emellertid grunderna för nuvarande lönesättning av de extra ordinarie

organisttjänstema bliva avsevärt rubbade.

Domkapitlet i Luleå däremot anser, att man för de församlingar varom

här är fråga — församlingar med mindre än 5 000 invånare — bör kunna

tänka sig organisttjänst, låt vara med lägre kompetenskrav. Bortsett från

kompetenskraven ter sig nämligen den föreslagna nya tjänsten närmast

som en organisttjänst. Det bör givetvis föreligga samma möjligheter att

med sådan organisttjänst förena bisysslor som de sakkunniga föreslagit

beträffande kyrkokantorstjänst. Domkapitlet framkastar även tanken på

en musiklärartjänst med fyllnadstjänstgöring som kyrkomusiker, en tjänst

konstruerad i princip som en organisttjänst men med den huvudsakliga

tjänstgöringen förlagd till skolan och fyllnadstjänstgöringen till kyrkan.

Även domlcapitlet i Lund anser någon uppmjukning av praxis på området

vara önskvärd och då främst när fyllnadstjänstgöring av avsevärd omfattning

står till buds. Förhållandena i enskilda, fall kan vara sådana, att man

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kwigl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

för överskådlig framtid icke behöver räkna med ett så stort timtal, som

motiverar inrättande av en musiklärartjänst med heltidst jänstgöring.

Också kyrkomusikernas riksförbund och svenska prästförbundet uttalar

sig för mera generöst dispensförfarande. Skolöverstyrelsen anser det i många

fall vara möjligt att inom den nuvarande organisationens ram tillskapa

organisttjänster i församlingar, där skolkantorstjänst ej kan inrättas.

Domkapitlet i Lund ifrågasätter, om det är nödvändigt med den nuvarande

bestämmelsen, att församlingar tillhörande skilda pastorat, icke vare

sig helt eller delvis får förenas till ett kyrkomusikerdistrikt. Bestämmelsen

är strängare exempelvis än vad som gäller för den prästerliga organisationen,

där ju en kyrkoadjunkt kan vara anställd i två pastorat. Det synes domkapitlet

välbetänkt om möjligheter finnes, att med Kungl. Maj:ts tillstånd

kyrkomusikerdistrikt kunde bestå av flera församlingar, tillhörande skilda

pastorat, när påtagbara organisatoriska fördelar vunnes genom en sådan

organisation.

Beträffande den av de sakkunniga förordade ökade koncentrationen till

en befattningshavare av de kyrkomusikaliska åliggandena inom flerförsamlingspastoraten

finner domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala, att en dylik

koncentration visserligen understundom torde bliva ofrånkomlig, bland

annat beroende på skolväsendets centralisering, men anser, att den måste

betraktas som en nödfallsutväg, förenad med så allvarsamma olägenheter,

att den så långt möjligt bör undvikas.

Att de sakkunniga rekommenderar olika tider för högmässogudstjänsterna

i distrikt med flera söndagliga högmässor för att möjliggöra duplikation för

kyrkomusiker har väckt betänkligheter på flera håll. Domkapitlet i Karlstad

tar bestämt avstånd från denna tanke. Hänsyn till tradition och gudstjänstlivets

krav förbjuder enligt domkapitlets mening en sådan åtgärd. Domkapitlet

i Göteborg kan inte tillstyrka, att församlingarna eventuellt skulle

fråntagas sin rätt att själva besluta om tiden för högmässan. Denna fråga

synes i många församlingar kunna lösa sig på ett tillfredsställande sätt

genom frivilliga beslut om erforderlig ändring av högmässotidema. Liknande

synpunkter framföres av domkapitlen i Linköping och Västerås samt

svenska pastoratens riksförbund.

Ky r komöt et

Kyrkomötet framhåller, att i många större kantorsdistrikt ett behörigt

tillgodoseende av gudstjänstlivets och församlingsvårdens krav beträffande

de kyrkomusikaliska uppgifterna kan leda till att kantorns kyrkomusikaliska

åligganden får en omfattning, som svårligen kan förenas med hans

lärartjänst. I flera mindre kantorsdistrikt har kantorstjänstema till följd av

bland annat skolväsendets fortgående centralisering och det låga veckotimtalet

för dessa tjänster visat sig svårbesatta.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102 år 1958

Den nuvarande kyrkomusikerorganisationen ger föga utrymme för en

koncentration av de kyrkomusikaliska uppgifterna inom två eller flera församlingar

till en och samma kyrkomusiker, vilket eljest skulle i ej ringa

grad möjliggöra en avveckling av de s. k. orgelspelardistrikten.

Enligt kyrkomötets mening synes en ny tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten,

vilken icke är hopkopplad med lärartjänstgöring och

som bättre än kantorstjänsten kan tillgodose anspråken på en omfattande

kyrkomusikalisk medverkan av tjänstinnehavaren, vara särskilt ägnad för

förhållandena inom skånedelen av Lunds stift samt i de andra delar av

riket, där motsvarande problem råder.

Kyrkomötet anser sig sålunda, i likhet med flertalet remissmyndigheter,

böra i princip tillstyrka en lösning av spörsmålen i den riktning de sakkunniga

angivit genom inrättande av en kyrkokantorstjänst såsom ett

alternativ till den nuvarande kantorstjänsten.

6. Den fria musikundervisningen

De sakkunniga

Enligt 12 § Kmst åligger det organist att meddela fri musikundervisning

åt ungdom fem timmar i veckan under 39 veckor årligen. För organist med

fyllnadstjänstgöring som musiklärare kan dock den fria musikundervisningen

minskas med det antal timmar, som fordras för att tjänstgöringen,

inräknat fyllnadstjänstgöringen, icke skall överstiga 34 veckotimmar.

Den fria musikundervisningen avser att på grundval av folkskolans

undervisning i ämnet bibringa eleverna en elementär musikteoretisk allmänbildning

samt att meddela dem, som har förutsättning därför, undervisning

i instrumentalmusik och sång.

De sakkunniga föreslår, att meddelande av fri musikundervisning skall

ingå i åliggandena för den nya tjänstetyp, som de sakkunniga förordar

såsom ett alternativ till kantorstjänsten.

De sakkunniga behandlar därefter frågan, huruvida kantorerna bör åläggas

fri musikundervisning, och anför härom bland annat följande.

För att kyrkomusikernas fria musikundervisning skall kunna utsträckas

till alla kyrkomusikerdistrikt fordras, att dylik undervisning ålägges även

kantorerna. För införande av fri musikundervisning i samtliga distrikt talar,

när det gäller kantorerna, deras särskilda vana att meddela undervisning;

de sakkunniga hyser icke tvekan om att kantorernas teoretiska och praktiska

kompetens regelmässigt är tillräckligt för ett tillfredsställande undervisningsresultat.

Ytterligare en omständighet bör i detta sammanhang beaktas,

nämligen att vid valet av tjänstetyp den faktor, som intresset att få

fri musikundervisning helt naturligt utgör, skulle bortfalla till förmån för

mera rent organisatoriska bedömningsgrunder. Härtill kommer de positiva

erfarenheter av organisternas undervisning, som nu vunnits. Mot införande

av fri musikundervisning för kantorerna talar å andra, sidan otvivelaktigt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

önskvärdheten av att icke ytterligare öka kantorernas kyrkomusikaliska

arbetsbörda. Sistnämnda argument är dock relevant endast då genom en

utökning av arbetsbördan denna skulle bli alltför stor. Vad gäller de kantorsdistrikt,

där en marginal finnes mellan det nuvarande veckotimtalet

och det timtal, som kan anses utgöra normalt maximum, kan det knappast

inge betänkligheter att införa fri musikundervisning i en omfattning, som

ej böjer veckotimtalet över nämnda, maximum.

Med i huvudsak dessa överväganden har de sakkunniga ansett sig kunna

föreslå, att fri musikundervisning införes också bland kantorernas kyrkomusikaliska

arbetsuppgifter. Huruvida regeln om detta nya åliggande skall

vara undantagslös, måste göras beroende av vilken omfattning den fria

musikundervisningen i de mindre kyrkomusikerdistrikten skall få.

Av rättviseskäl och för att den fria musikundervisningens inverkan på

tjänstetypsvalet skall kunna helt elimineras, synes undervisningens omfattning

höra i princip vara densamma, oavsett vilken tjänstetyp — kanto rstjänst

eller den nya tjänstetypen — som väljes. Timtalet för undervisningen

bör, i likhet med vad som gäller för organisterna, i regel ej heller variera

de olika distrikten sinsemellan. Dessa omständigheter i förening med angelägenheten

av att begränsa de ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna

anordningen gör, att timtalet måste sättas lägre än vad som gäller för den

fria musikundervisningen i organistdistrikten. Detta synes också naturligt

med hänsyn till att en viss relation föreligger mellan folkmängdstal och

elevfrekvens. De sakkunniga har stannat för att föreslå två veckotimmar

såsom ett enhetligt veckotimtal för den fria musikundervisningen i de

distrikt, för vilka kantorstjänst eller den nya tjänstetypen kommer till

användning.

Enligt de sakkunnigas mening bör timtalet för kantorstjänst endast i

undantagsfall fastställas till högre tal än 10. Det bör därför ankomma på

vederbörande kyrkoråd och domkapitel att vid uppgörande av förslag till

och fastställande av instruktion för kantorstjänst söka i förekommande fall

begränsa de arbetsuppgifter, som ligger vid sidan av de normala, så att de

kyrkomusikaliska åliggandena kommer att motsvara högst 10 veckotimmar.

Finnes så svårligen kunna ske, bör högre timtal kunna fastställas. Den fria

musikundervisningen bör därvid kunna minskas eller helt borttagas, om det

fordras för att veckotimtalet icke skall överstiga 12 veckotimmar, vilket tal

bör vara absolut maximum för en kantor. De sakkunniga vill dock för sin

del framhålla, att man i de enskilda fallen -— för att kunna hålla veckotimtalet

inom nämnda översta gräns — bör undersöka även möjligheterna att

begränsa andra kyrkomusikaliska uppgifter än den fria musikundervisningen.

Annan jämkning av timtalet för kantorernas fria musikundervisning

än vad nu föreslagits, synes i princip ej behöva komma i fråga. Dä den fria

musikundervisningen emellertid innebär en helt ny art av tjänstgöring för

kantorerna kan det beträffande dem, som vid den nya tjänstuppgiftens införande

innehar kantorstjänst, under vissa omständigheter framstå som

uppenbart skäligt att befrielse från den fria musikundervisningen medges.

Dylik befrielse bör dock komma i fråga, endast om särskilda skäl föreligger,

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1058. 1 samt. Nr 102

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

exempelvis att vederbörande närmar sig pensionsåldern och rimligen icke

bör få en ökad tjänstgöringsskyldighet av detta slag. Fråga om befrielse bör

prövas av domkapitlet på framställning av tjänstinnehavaren. De sakkunniga

understryker, att vid en dylik prövning något bedömande av vederbörande

kantors kompetens för tjänstgöringsuppgiften självklart ej får inverka

på domkapitlets ställningstagande.

Remissyttranden

Så gott som samtliga remissinstanser har i princip gett sin anslutning till

förslaget om utvidgning av den fria musikundervisningen även till de mindre

kyrkomusikerdistrikten. Inga invändningar har heller rests mot förslaget,

att meddelande av fri musikundervisning skall ingå i åliggandena för den

nya tjänstetyp, som de sakkunniga förordar. Desto fler betänksamma röster

har höjts mot att ålägga även de nuvarande kantorerna sådan undervisning.

Kyrkomusikernas riksförbund finner de framlagda skälen för införande av

fri musikundervisning på landsbygden ytterst beaktansvärda men framhåller,

att endast genom tillskapande av organisttjänster full likvärdighet

inträder mellan stad och landsbygd beträffande omfattningen samt kompetenskraven

för dess utövare.

Åtskilliga folkskolinspektörer framhåller med skärpa omöjligheten av att

ytterligare belasta skolkantorerna, som redan i sin lärartjänst har fulltidssysselsättning.

Skolöverstyrelsen motsätter sig bestämt en utökning av skolkantorernas

tjänståligganden till att regelmässigt omfatta även fri musikundervisning

och uttalar, att skälen för betänkligheterna mot utsträckande av sådan

undervisning till kantorsdistrikten nu har större tyngd än tidigare, sedan

både skolans och kyrkans krav på kantorernas yrkesskicklighet och tjänstbarhet

blivit strängare. Även statskontoret och kammarkollegiet avstyrker

med liknande motiveringar, att skolkantor ålägges fri musikundervisning.

Kollegiet ställer sig vidare frågande till de sakkunnigas rekommendation,

att man för att kunna pressa in fri musikundervisning i skolkantorernas

arbetsuppgifter bör undersöka möjligheterna att begränsa deras i egentlig

mening kyrkomusikaliska arbetsuppgifter.

Enligt domkapitlet i Linköping kommer den föreslagna utökningen av

vecko timtalet att göra skolkantorstjänstema ännu mindre lockande än för

närvarande, då exempelvis extra språklektioner kan ge större ekonomisk

vinning än de ytterligare veckotimmarna på kantorstjänsten. Däremot

finner domkapitlet motiveringen för begränsningen av veckotimtalet för

den fria musikundervisningen beträffande kyrkokantorerna föga bärkraftig.

Det framstår nämligen som föga rationellt att icke i möjlig mån utnyttja

kyrkokantorernas arbetskraft för just denna undervisning. Domkapitlet

föreslår därför, att det maximala veckotimtalet för den fria musikundervisningen

beträffande kyrkokantorerna ökas till fem veckotimmar. Även

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102 år 1958

domkapitlet i Lund och svenska prästförbundet föreslår fem veckotimmar

medan kammarlwllegiet förordar att undervisningsskyldigheten differentieras

— förslagsvis från två till fem timmar — allt efter kyrkomusikerdistriktets

storlek.

Beträffande införande av skyldighet för nuvarande innehavare av skolkantorstjänst

att meddela undervisning i musik anser domlcapitlet i Visby,

att denna skäligen bör göras beroende av vederbörandes särskilda åtagande.

Denna synpunkt delas av kyrkomusikernas riksförbund, follcskollärarförbunden

och Sveriges småskollärarinneförbund.

Kyrkomötet

I likhet med de sakkunniga och flertalet remissinstanser anser kyrkomötet,

att den fria musikundervisningen bör i princip utsträckas till samtliga

kyrkomusikerdistrikt. Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna

samt till den otvivelaktiga relationen mellan folkmängdstal och elevfrekvens

synes emellertid, såsom de sakkunniga föreslagit, timtalet för fri musikundervisning

böra sättas lägre i kantorsdistrikten än i organistdistrikten.

För skolkantorsdistriktens vidkommande tillkommer därjämte angelägenheten

att icke ytterligare belasta skolkantoremas kyrkomusikaliska uppgifter.

Kyrkomötet vill därför tillstyrka de sakkunnigas förslag såvitt avser

den fria musikundervisningen i distrikt med skolkantor. I likhet med domkapitlet

i Visby m. fl. remissinstanser anser dock kyrkomötet, att skyldighet

för nuvarande innehavare av skolkantorstjänst att meddela fri musikundervisning

bör göras beroende av vederbörandes åtagande.

Kyrkomötet är icke fullt övertygat om hållbarheten hos de skäl, som förestavat

de sakkunniga att föreslå i princip samma omfattning av den fria

musikundervisningen för kyrkokantor och skolkantor. Då kyrkokantor bör

förutsättas äga större möjligheter än skolkantor att meddela fri musikundervisning,

anser kyrkomötet det höra övervägas, om icke kyrkokantor — efter

prövning i varje särskilt fall — bör kunna åläggas skyldighet att meddela

fri musikundervisning i större omfattning än skolkantor, dock högst fem

veckotimmar.

7. Den nya tjänstetypens konstruktion m. m.

De sakkunniga

a) Benämning

Som gemensam benämning för den nuvarande kantorstjänsten och den

nya tjänsten bör användas » kant or stjänst». Ingår i kantorstjänsten en tjänst

som folk- eller småskollärare, kallas den »skolkantorstjänst». Är kantorstjänsten

av den nya typen, kallas den »kyrkokantorstjänst». Denna åtskillnad

är av betydelse i författningstekniskt sammanhang; i dagligt tal förutsättes

tjänstetiteln för båda kategorierna vara »kantor».

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102 år 1958

b) Inrättande av kyrkokantorstjänst

Kyrkokärltorstjänst bör liksom skolkantorstjänst i regel inrättas endast i

kyrkomusilcerdistrikt med högst 5 000 invånare. Generell dispens för inrättande

av kyrkokantorstjänst i större kyrkomusikerdistrikt synes ej böra

ifrågakomma; i dylika fall skall organisttjänst komma till användning enligt

den nu gällande huvudregeln. I vissa undantagsfall, exempelvis beträffande

distrikt, vars invånarantal kan väntas inom en nära framtid sjunka under

5 000, kan det emellertid vara motiverat med dispens för kyrkokantorstjänst

enligt samma grunder som hittills tillämpats i fråga om motsvarande dispensering

för skolkantorstjänster. Det kan vidare icke bortses från att vissa

distrikt, där organisttjänster efter generell dispens inrättats på ett knappt

underlag, i och med kyrkokantorstjänsternas tillkomst kommer att finna de

sistnämnda tjänsterna tillräckliga för distriktets behov. I dylika fall bör

några principiella hinder givetvis ej uppställas för distrikten att upphöra

att begagna sig av dispenserna och i stället följa huvudregeln om kantorstjänst.

Fråga därom skall dock enligt 5 § 6 mom. b) Kmst underställas

Kungl. Maj ris avgörande.

c) Anställningsform för kyrkokantorstjänst; tj än st ef öre n i n g

De sakkunniga föreslår, att kyrkokantorstjänsten — i likhet med vad som

gäller beträffande de nuvarande tjänstetyperna — inrättas såsom en pensionsbildande

tjänst. Detta är enligt de sakkunnigas mening en grundläggande

förutsättning för att kyrkokantorstjänstema skall kunna rekryteras

på ett tillfredsställande sätt och därmed fylla en uppgift inom kyrkomusikerorganisationen.

Skulle kyrkokantorstjänstema icke förenas med

pensionsrätt, skulle de närmast bli att jämställa med de nuvarande orgel - spelarbefattningama, en anordning som de sakkunniga måste ta bestämt

avstånd från. De sakkunniga föreslår alltså, att kyrkokantorstjänsten inrättas

såsom en extra ordinarie tjänst. Därmed följer, att underlaget för

tjänsten skall omfatta minst 15 veckotimmars tjänstgöring. Något undantag

från sistnämnda regel bör enligt de sakkunnigas uppfattning ej göras. Då

veckotimtalet för kyrkokantorstjänst icke i något fall kan tänkas komma

att uppgå till 30, är en ordinarie anställningsform icke aktuell.

Vikarie å kyrkokantorstjänst bör anställas som extra eller mot arvode.

De sakkunniga avstyrker, att i kyrkokantorstjänst som sådan skall få

ingå andra tjänstuppgifter än de rent kyrkomusikaliska. Härom anföres i

huvudsak följande.

En i författning reglerad kombination av kyrkomusikertjänst med andra

kommunala eller statliga tjänstuppgifter än den lärartjänstgöring, som nu

ingår i skolkantorstjänst eller kan ingå såsom fyllnadstjänstgöring i organisttjänst,

förutsätter, att den tillämpliga tjänstekombinationen skulle fastställas

på förhand innan tjänsten tillsattes. Även om vederbörandes personliga

förutsättningar för de ifrågakommande arbetsuppgifterna borde vara

avgörande och alltså från denna synpunkt alternativa tjänstekombinationer

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

för tjänsten redan vid ledigförklarandet borde kunna uppställas, vore en

dylik anordning uppenbarligen omöjlig att genomföra med hänsyn till konkurrensen

mellan olika sökande vid tjänstens tillsättande. I vart fall skulle

en kombination av dubbel kompetens krävas. Detta skulle komma att starkt

begränsa rekryteringsmöjligheterna. Det skulle vidare uppkomma betydande

svårigheter att avväga befordringsgrunderna med hänsyn till de olika

tjänstuppgifterna. Från administrativa och lönetekniska synpunkter skulle

dessutom en legal tjänstekombination medföra en ytterst komplicerad författningsreglering.

Däremot bör enligt de sakkunnigas mening kyrkokantorstjänst efter

vederbörligt medgivande givetvis kunna förenas med bisysslor.

Med hänsyn till att veckotimtalet för kyrkokantorstjänsterna i allmänhet

kommer att understiga 20 veckotimmar, torde det i de flesta fall komma

att visa sig önskvärt, att vederbörandes inkomster av tjänsten utfylles med

inkomster av bisysslor. De sakkunniga framhåller därför som angeläget, att

de kommunala organen medverkar till att bereda tjänstinnehavaren sysselsättning

vid sidan av de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna, där så fordras

för hans ekonomiska försörjning. Därvid kan naturligtvis, om tjänstinnehavaren

har lämpliga förutsättningar, ordnas med tjänstgöring exempelvis

som församlingsdiakon eller kyrkoskrivare. Det synes vidare önskvärt, att

frågor om tillstånd till förening med kyrkokantorstjänst av befattning eller

uppdrag i statlig, kommunal eller privat tjänst blir föremål för en liberal

prövning under hänsynstagande till bland annat kyrkokantorns (behov av

inkomster vid sidan av kyrkomusikerlönen.

I anslutning till det anförda understryker de sakkunniga, att vid tillsättande

av kyrkokantorstjänst hänsyn självklart ej får tagas till de sökandes

kvalifikationer för den eller de bisysslor, som kan stå till buds för tjänstinnehavaren.

d) Förfarandet vid fastställande av tjänstetyp

Enligt de sakkunnigas mening bör domkapitlen fastställa kyrkokantorstjänst

som tjänstetyp, endast då skäl prövas föreligga för avsteg från den

hittills tillämpade huvudregeln om skolkantorstjänst som tjänstetyp för de

mindre kyrkomusikerdistrikten. Denna presumtion för tjänstetypsprövningen

torde vid statsmakternas prövning av de sakkunnigas förslag höra

godkännas som en riktlinje men den bör av praktiska skäl ej få formen av

en uttrycklig författningsföreskrift.

e) Tjänståligganden

Tjänståliggandena för kyrkokantor bör i fråga om tjänstgöring vid gudstjänster

och kyrkliga förrättningar samt orgelvård m.m. vara desamma, som

enligt 10 och 11 §§ Kmst gäller för organist.

I detta sammanhang föreslår de sakkunniga att 10 § 3 mom. Kmst ändras

så, att organist icke må åläggas att biträda vid flera än så många allmänna

gudstjänster i andra gudstjänstlokaler än den eller dem, dit hans tjänstgöring

huvudsakligen är förlagd, att deras antal jämte antalet i förekom
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102 år 1958

mande fall honom åliggande duplikationsgudstjänster uppgår till högst

(56+24=) 80. I sin motivering för detta förslag erinrar de sakkunniga om

att enligt nämnda bestämmelse organist nu icke må åläggas att biträda vid

mer än högst 24 allmänna gudstjänster årligen i andra gudstjänstlokaler än

den eller dem, dit hans tjänstgöring huvudsakligen är förlagd (s.k. bygudstjänster).

Begränsningen av antalet bygudstjänster till högst 24 gäller oavsett

omfattningen av tjänstgöringen vid högmässogudstjänster. Denna konstruktion

har vid den praktiska tillämpningen visat sig osmidig och viss

osäkerhet torde råda rörande innebörden av begreppet duplikation. De sakkunnigas

förslag innebär en möjlighet till ökad tjänstgöring för alla de fall,

där full duplikationstjänstgöring ej äger rum.

Beträffande skolkantorerna torde utvidgningen av tjänstgöringsskyldigheten

höra ianspråktagas, endast då särskilda skäl föreligger, och det synes

därvid böra ske i begränsad omfattning. De sakkunniga förord^, att föreskriften

i 20 § sista stycket Kmst erhåller ändrad lydelse, innebärande att

skolkantor ej bör åläggas duplikationstjänstgöring eller tjänstgöring vid

flera än 24 bygudstjänster annat än då särskilda skäl därtill föreligger.

Enligt de sakkunnigas mening bör någon minskning av timtalet för den

fria musikundervisningen, två veckotimmar, icke medgivas såvitt gäller

kyrkokantorerna. I övrigt synes de nuvarande bestämmelserna om denna

undervisning kunna tillämpas även beträffande kyrkokantorerna.

Med hänsyn till att de sakkunniga föreslår lägre kompetensvillkor för

kyrkokantorerna än vad som gäller för extra ordinarie övningslärare i

musik bör fyllnadstjänstgöring såsom musiklärare icke ingå i kyrkokantorstjänst.

Däremot bör hinder givetvis ej föreligga för att kyrkokantor med

vederbörligt medgivande tjänstgör som timlärare i musik.

f) V eckotimtcdsb er åkning

De i 23 § 2 mom. Kmst angivna grundläggande veckotimtalen för kantorstjänster

bör höjas med två enheter med hänsyn till de sakkunnigas förslag

om fri musikundervisning även för kantorer.

På grund av vad de sakkunniga förordat om ökad skyldighet att tjänstgöra

vid bygudstjänster bör 23 § 3 mom. f) ändras så, att medverkan vid ett

större antal dylika gudstjänster kommer att påverka veckotimtalet i höjande

riktning. Härvid bör enligt de sakkunnigas mening användas i första hand

sådana gränstal, som redan i olika hänseenden tillämpas vid beräkning av

veckotimtal. De sakkunniga föreslår, att veckotimtalet skall ökas med 1 vid

biträde under 20—40 bygudstjänster årligen, med 2 vid biträde under 41—

55 bygudstjänster årligen, med 3 vid biträde under 56—75 bygudstjänster

årligen och med 4 vid biträde under flera än 75 bygudstjänster årligen.

De sakkunniga konstaterar i detta sammanhang, att förekomsten av

duplikationstjänstgöring spelar en väsentlig roll för veckotimtalsberäk
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102 år 1958

ningen. Beträffande distrikt med invånarantal under 3 001 utan duplikation

torde således ingenstädes de kyrkomusikaliska åliggandena ha den omfattningen,

att de kan anses motsvara 15 veckotimmars tjänstgöring. Användandet

av kyrkokantorstjänsten som tjänstetyp förutsätter alltså i allmänhet

den ökade koncentration till en befattningshavare av de kyrkomusikaliska

åliggandena inom flerförsamlingspastoraten, som de sakkunniga i det

föregående bedömt såsom fördelaktig från kyrkliga och kyrkomusikaliska

samt allmänt organisatoriska och ekonomiska synpunkter.

g) Behörighetsvillkor

Med avseende å de rent kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna synes anledning

icke föreligga att för behörighet till extra ordinarie kyrkokantorstjänst

kräva högre kompetens än vad som nu gäller för skolkantorstjänst, dvs

organist- och kantorsexamen eller däremot svarande äldre examina.

Med hänsyn till att fri musikundervisning föreslås skola ingå i kyrkokantors

åligganden, bör emellertid såsom villkor för behörighet till extra

ordinarie kyrkokantorstjänst krävas även godkänt vitsord över genomgången

pedagogisk kurs för kyrkokantorer. Dylika kurser synes böra anordnas

såsom sommarkurser om cirka sex veckor i likhet med de kurser, som

nu ges för utbildning av skolkantorer. Dessutom bör individuella preparandstudier

anordnas under vinterhalvåret närmast före sommarkurserna.

Dessa studier bör avse den rent teoretiska delen av pedagogiken och grundas

på kursbrev eller kompendium. Det torde böra uppdragas åt musikhögskolan

att inkomma med närmare förslag beträffande anordnande av den

här avsedda pedagogiska utbildningen för kyrkokantorer.

För extra ordinarie kyrkokantorstjänst bör vidare gälla de allmänna behörighetsvillkor,

som anges i 24 § 1 mom. Kmst. Däremot synes någon särskild

karenstid (jfr 24 § 3 mom. Kmst) icke böra krävas.

I likhet med vad som gäller beträffande organisttjänst synes Kungl. Maj:t

böra äga medge dispens från nu föreslagna behörighetsvillkor för kyrkokantorstjänst,

om särskilda skäl föreligger.

Behörighetsvillkoren för extra kyrkokantor bör vara desamma som för

extra organist, dvs — utöver vissa allmänna villkor —organist- och kantorsexamen

eller däremot svarande äldre examina.

h) Tillsättning

Beträffande ledigförklarande, ansökning, förslag, tillsättning, besvär över

förslag och tillsättning, antagningsbevis, tillträdesdag samt förordnande av

vikarie torde för kyrkokantorstjänst böra gälla i huvudsak samma bestämmelser

som i fråga om extra ordinarie organisttjänst.

Tillräckliga skäl föreligger inte enligt de sakkunniga för att sökande till

kyrkokantorstjänst skall kunna föreläggas kyrkomusikaliskt prov.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

i) Huvudmannaskap m.m.

Beträffande huvudmannaskap, anställningstid, tjänstgöringsskyldighet,

förening av tjänster och uppdrag, tjänstledighet, tjänstgöringsbetyg samt

disciplinära åtgärder synes för kyrkokantorstjänst böra gälla i huvudsak

samma bestämmelser som för extra ordinarie organisttjänst.

Med hänsyn bland annat till att 1952 års tj äns tebos t a ds u t red ning i sitt

betänkande (SOU 1955:30) föreslagit slopande av tjänstebostadssystemet

för organister, har de sakkunniga icke ansett sig höra framlägga något förslag

beträffande tjänstebostäder för kyrkokantorer.

j) Bestridande av kostnader för kyrkokantorernas verksamhet

I detta hänseende torde för kyrkokantor böra tillämpas samma bestämmelser

som enligt Kmst gäller för extra ordinarie organist utan fyllnadstjänstgöring.

k) Lönegradsplacering

De sakkunniga förutsätter att i fråga om lönegradsplacering för kyrkokantorstjänst

förhandlingar kommer till stånd i vanlig ordning.

Med utgångspunkt i det av de sakkunniga föreslagna rent kyrkomusikaliska

kompetenskravet för kyrkokantorstjänst, dvs organist- och kantorsexamen,

men utan hänsynstagande till den föreslagna pedagogiska kursen

synes emellertid en jämförelse med nu gällande löneställning för kyrkomusikerbefattningama

leda till inplacering av kyrkokantorstjänsterna i

Ce 18 (Ae 12) och Cg 16 (Ag 11).

Sådan vikarie på kyrkokantorstjänst, som ej avlagt lägst organist- och

kantorsexamen och som därför icke kan anställas som extra kyrkokantor,

torde höra anställas mot arvode. Enligt nuvarande arvodesnivå för arvodesanställda

vikarier å olika kyrkomusikertjänster synes arvode enligt löneklass

14 (A9) motiverat.

1) Övriga avlöning sbestämmelser

På samma sätt som i fråga om biträdande kyrkomusiker torde beträffande

kyrkokantor bestämmelserna i 2 avd. Ark om extra ordinarie och

extra organist böra äga motsvarande tillämpning, där ej annat följer av de

särbestämmelser, som bör gälla rörande kyrkokantor. Dessa särbestämmelser

bör innehålla föreskrifter om lönegradsplacering för extra ordinarie

kyrkokantor samt om avlöning åt vikarie å kyrkokantorstjänst.

I övrigt torde tillkomsten av kyrkokantorstjänst er endast föranleda formella

ändringar i Ark.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

m) Pensionsbestämmelser

Ordinarie och extra ordinarie organisttjänster samt extra ordinarie biträdande

kyrkomusikertjänster är förenade med pensionsrätt i SPA. Jämväl

extra ordinarie kyrkokantorstjänst torde böra förenas med dylik pensionsrätt.

För en sådan anordning synes endast behöva ske en komplettering av

uppräkningen under avd. VI, punkten 6, i 39 § SPA-reglementet. Liksom

för övriga pensionsberättigade kyrkomusikertjänster torde för kyrkokantorstjänst

böra tillämpas pensioneringsperiod II (63—65 år) samt bestämmelserna

under punkterna 10 a och 21 b i 38 § reglementet.

I kungörelsen 1950:421 angående tillämpning av 1947 års tjänste- och

familjepensionsreglementen för folkskolan å kantorer m.m. bör vissa formella

ändringar vidtagas.

n) Övriga författningsbestämmelser

Tillkomsten av kyrkokantorstjänster föranleder ingen ändring i kyrkofondslagen,

kyrkomusikerlagen, kungörelsen 1950:413 angående lönetillgångar

vid kyrkomusikertjänst eller kungörelsen 1950:422 angående bestridandet

av kantorstillägg i vissa fall.

Remissyttranden

Vad först angår den föreslagna benämningen på den nya tjänstetypen

yttrar sig endast domkapitlen i Skara och Lideå. Domkapitlet i Skara finner,

att beteckningarna »kyrkokantor» respektive »skolkantor» onekligen är behäftade

med brister. I analogi med beteckningarna »skolläkare», »skolvaktmästare»

skulle »skolkantor» betyda sångledare i skolan. Å andra sidan kan

beteckningen »kyrkokantor» ge näring åt uppfattningen, att den nya tjänsten

i och för sig vore av mera klart kyrklig art än skolkantorstjänsten. Att

finna två lika korta och i bruket lätthanterliga ekvivalenter till de föreslagna

beteckningarna torde emellertid vara svårt eller omöjligt. Domkapitlet i

Luleå uttalar, att då det rent svenska namnet för kantor torde vara kyrkosångare,

har prefixet kyrko närmast en tautologisk verkan. Därtill kommer,

att benämningen skolkantor kan uppfattas som om den vore en skolans

kantor.

Vad gäller inrättande av kyrkokantorstjänst förordar statskontoret, att

möjligheter skapas för distrikten att inrätta kyrkokantorstjänst även i

andra fall än dem, som utredningen föreslagit. Lämpligen synes kyrkokantorstjänst

höra kunna inrättas som alternativ till ©rganisttjänst åtminstone

i distrikt med upp till 9 000 å 10 000 invånare, dvs i distrikt, i

vilka de rent kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna beräknas understiga

femton veckotimmar.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala framkastar tanken på kyrkokantorstjänst

såsom bisyssla till en borgerlig sysselsättning. Vidare föreslås

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

att i de mindre församlingarna skall få anordnas kyrkokantorstjänst med

ett veckotimtal av 6—12. Svenska kyrkans diakonistyrelse föreslår antingen

att minimiveckotimtalet sänkes eller att sådana undantagsbestämmelser

införes, som gör det möjligt att inrätta kyrkokantorstjänst, oaktat kravet

på 15 tjänstgöringstimmar per vecka inte kan uppfyllas.

Beträffande de bisysslor som föreslås kunna förenas med kyrkokantorstjänst

framhåller svenska diakonsällskapet, att det finnes ett synnerligen

stort intresse för en kombination mellan kyrkokantorstjänst och diakondiakonisstjänst.

Svenska pastoratens riksförbund anser för sin del, att en fastare kombination

av olika deltidstjänster vore att föredra. Den kombinerade tjänsten

borde sålunda kunna ledigförklaras och de sökande prövas med hänsyn även

till sina meriter för den icke kyrkomusikaliska delen av tjänsten. Domkapitlet

i Lund håller före, att vid förslagssättning hänsyn bör kunna tagas till

kunskaper i folkbokföring eller utbildning för diakonalt arbete i de fall,

kyrkorådet anser lämpligt att med kyrkokantorstjänsten förenas befattning

som församlingsdiakon eller kyrkoskrivare.

Domkapitlet i Lund är bestämd motståndare till den restriktiva användning

av den nya tjänstetypen, som de sakkunniga antytt i avsnittet om

fastställande av tjänstetyp. Enligt statskontorets mening bör vid bestämmande

av tjänstetyp någon presumtion icke göras för den ena eller andra

tjänstetypen. Denna bör bestämmas med hänsyn tagen endast till den

kyrkomusikaliska verksamheten med utgångspunkt i de föreliggande förhållandena.

Kammarkollegiet finner inga avgörande betänkligheter mot att

församlingarnas önskemål beträffande valet av kantorstyp i flertalet fall

får fälla utslaget. Skolöverstyrelsen hävdar bestämt, att inga hinder bör

resas för åtskiljande av lärår- och kyrkomusikertjänst i församlingar, där

det framtvingas av omständigheterna eller av andra skäl kan befinnas

lämpligt.

Antalet by gudstjänster för organister och kyrkokantorer beröres i några

yttranden. Enligt domkapitlet i Lund bör antalet kunna ökas till 40 och

veckotimtalet till fem vid biträde under flera än 95 bygudstjänster årligen.

Svenska kyrkans diakonistyrelse anser, att den föreslagna bestämmelsen fått

en alltför kategorisk formulering. Då respektive domkapitel i sista hand bör

ha att pröva förslag till tjänsteinstruktion för kyrkokantor, torde garanti

föreligga för att tjänstgöringsförhållandena bliva rätt avvägda,

Beträffande veckotimtalsberäkningen framföres i remissyttrandena vissa

från de sakkunnigas förslag avvikande önskemål. Domkapitlet och stiftsnämnden

i Uppsala finner det skäligt, att kyrkomusikernas medverkan vid

morgon-, afton- och helgmålsböner samt musikandakter m.fl. mindre gudstjänster

bör medföra höjning av veckotimtalet med en timme, då antalet

dylika gudstjänster uppgår till högst 50, och två timmar, om antalet gudstjänster

överstiger 50. Domkapitlet i Visby ifrågasätter om icke införande

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102 år 1958

av bestämda regler för vecko timtal sberäkn i ngen i viss relation till antalet

inom distriktet varande församlingskyrkor (ev. andra allmänna gudstjänstlokaler)

kan ha fog för sig.

Vissa remissmyndigheter har framfört krav på skärpning av de föreslagna

behörighetsvillkoren. Med tanke på den förhållandevis omfattande fria

musikundervisning, som skulle tillkomma kyrkokantor, synes det domkapitlet

i Växjö välbetänkt, att såsom allmän fordran uppställa kravet på

realexamen eller däremot svarande kompetens, vederbörligen styrkt och

godtagen för ändamålet. Även svenska prästförbundet anser realexamen

eller motsvarande kompetens höra krävas. Domkapitlet i Linköping tittalar,

att det givetvis varit ur många synpunkter tacknämligt om fordringar

kunnat uppställas på viss skolunderbyggnad utöver folkskolan. I praktiken

torde man emellertid kunna förvänta att den ambition som visas genom

avläggande av kantors- och organistexamen även har sin motsvarighet i

intresse för fortsatt skolgång till realexamen eller motsvarande utbildning.

Musikaliska akademiens styrelse kan icke oreserverat ansluta sig till de

sakkunnigas förslag rörande behörigheten i musikpedagogiskt avseende.

Styrelsen vill med bestämdhet hävda, att de allmänpedagogiska och -metodiska

insikter, som seminarieelever förvärvar vid seminarierna inte garanterar

vederbörandes kompetens för att meddela jämväl musikundervisning.

Om skolkantorerna skall åläggas fri musikundervisning, måste de därför

på något sätt dokumentera den speciella musikpedagogiska förmåga och

insikt, som kan anses erforderlig för denna undervisning. Beträffande kyrkokantorerna

bör villkoret för den musikpedagogiska behörigheten inte vara

godkänd genomgång av en viss kurs utan avläggandet av vissa prov på i

tillämpliga delar samma sätt som föreslagits beträffande kyrkokantorernas

rent musikaliska behörighet.

Kyrkomötet

Kyrkomötet understryker med bestämdhet, att kyrkokantorstjänst icke

bör användas såsom ett alternativ till organisttjänst. Ej heller bör den nya

tjänstetypen leda till en ändring av grunderna för s.k. generell dispens för

organisttjänst i distrikt med mindre än 5 000 invånare.

I likhet med de sakkunniga anser kyrkomötet, att någon oinskränkt valrätt

för församlingarna mellan kyrkokantorstjänst och skolkantorstjänst icke

bör förekomma. Kyrkomötet kan emellertid icke biträda de sakkunnigas

uppfattning, att inrättande av kyrkokantorstjänst endast bör ske då skäl

föreligger för avsteg från den hittills tillämpade huvudregeln om skolkantorstjänst

som tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten. En sådan

restriktiv användning av den nya tjänstetypen skulle — såsom framgår av

domkapitlets i Lund yttrande — försvåra möjligheten att sammanföra två

församlingar till ett kyrkomusikerdistrikt med kyrkokantorstjänst.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

Beträffande den nya tjänstetypens konstruktion framhåller kyrkomötet,

att tjänstens svaga punkt givetvis ligger i dess natur av deltidsbefattning,

vilket regelmässigt nödvändiggör, att tjänstinnehavaren för sin fulla utkomst

måste beredas jämväl andra arbetsuppgifter än de som ingår i den

kyrkomusikaliska tjänsten. Enligt kyrkomötets mening skulle, såsom de

sakkunniga föreslagit, en fri och personell förening av kyrkokantorstjänsten

med andra uppgifter erbjuda en ändamålsenlig lösning av förevarande problem.

Det bör därvid kunna förutsättas, att vederbörande kyrkliga myndigheter

medverkar till att skapa betingelser för ökade utkomstmöjligheter åt

kyrkokantom, för att därigenom kunna påräkna en kompetent innehavare

av tjänsten. Från kyrkans och församlingens synpunkt kan en förening av

kyrkokantorstjänst och annan församlingstjänst av deltidsnatur framstå såsom

en ändamålsenlig lösning.

8. Tillgången på kyrkokantorskompetenta personer

De sakkunniga

I betänkandet konstateras, att det nu befintliga rekryteringsunderlaget

för extra ordinarie kyrkokantorstjänster främst utgöres av dem, som avlagt

organist- och kantorsexamen eller däremot svarande äldre examina och icke

har sådant förvärvsarbete, som hindrar dem att inneha sådan tjänst.

Vid en i november 1954 gjord undersökning har de sakkunniga funnit,

att denna rekryteringsgrupp omfattar omkring 450 personer. Enligt de sakkunniga

torde det på goda grunder kunna antas, att många av dessa är

villiga att inneha kyrkokantorstjänst. Det kan vidare förmodas, att ett

flertal av dem bedrivit privat musikundervisning och för detta ändamål

förvärvat särskild utbildning och erfarenhet i sådan omfattning, att de kan

erhålla dispens från kravet på särskild pedagogisk utbildning för kyrkokantorer.

Remissyttranden

Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig angående tillgången på kyrkokantorskompetenta

personer. Domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala

finner det tveksamt, hur många av de angivna, omkring 450 personerna,

som kunna mottaga anställning. De som bo i städer och större tätorter —

och dessa är säkerligen de flesta — kan sannolikt endast i undantagsfall

ifrågakomma i hemförsamlingen, enär kyrkomusikerfrågan därstädes i regel

är löst på annat sätt. Icke heller torde de kunna taga. anställning på stort

avstånd från boningsorten. Deras användning blir för den skull inskränkt

till en ganska snäv rayon i stadens eller tätortens omnejd. Samma sak

gäller om dem, som är bosatta på egentlig landsbygd men i församling, där

det finns organist eller skolkantor. En lycklig kombination mellan levebrödsyrke

och kyrkomusikalisk bisyssla skulle det vara, om i en och samma

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

församling kyrkokantorstjänst kunde förenas med anställning som skrivbiträde

å pastorsexpeditionen, diakon, diakonissa, ungdomsledare, kyrkogårdsföreståndare

eller dylikt. Men de församlingar, som har råd att hålla

sig med sådana funktionärer, torde sällan ha användning för någon kyrkokantor.

De situationer, då behovet av kyrkokantor mötes av tillgång på

aspiranter, kan alltså befaras bli så fåtaliga, att den i sig själv riktiga

tanken att inrätta kyrkokantorstjänster icke förslår för att lösa det nu

föreliggande organisatoriska problemet. Domkapitlet i Strängnäs befarar,

att svårigheterna att ordna bisysselsättningar för kyrkokantor kommer att

medföra, att denna tjänstetyp åtminstone för Strängnäs stift sällan kommer

till användning.

9. Införande av den nya tjänstetypen. Övergångsanordningar

De sakkunniga

De sakkunniga föreslår att de nya författningsbestämmelserna rörande

kyrkokantorstjänsterna träder i kraft viss dag utan att något uttryckligt

föreläggande ges för domkapitlen att i samband därmed verkställa generell

översyn över kyrkomusikerorganisationen i vederbörande stift. Självfallet

är det likväl önskvärt, att införandet första gången av kyrkokantorstjänsterna

— liksom för övrigt varje ändring i organisationen — sker med tillräcklig

överblick även över de kombinationsmöjligheter, som erbjudes utom

den eller de aktuella församlingarna.

För att underlätta införandet av kyrkokantorstjänster och skapa skäliga

möjligheter för församlingarna att bereda fast anställda kyrkomusiker på

äldre stat eller andra mera varaktigt anställda befattningshavare anställning

enligt lcyrkomusikerstadgan bör vissa övergångsbestämmelser ges. Dessa

bör till väsentlig del kunna få ett innehåll, likartat med de övergångsbestämmelser,

som utfärdats i anslutning till Kmst.

För övergång bör icke fordras, att den nya tjänsten är en fullständig motsvarighet

till den äldre i fråga om arbetsuppgifter, arbetsområde m.m. Sker

i samband med inrättande av kyrkokantorstjänsten en omreglering i dessa

hänseenden, hindrar detta ej övergången, om blott den nya tjänsten har

anknytning till samma församling eller församlingar, där den äldre tjänsten

varit inrättad.

Kyrkomusiker, vilken är fast anställd å äldre stat i den mening, som anges

i 2 punkten andra stycket övergångsbestämmelserna till Kmst, och alltså

icke velat eller kunnat övergå å organisttjänst, bör utan tjänstens ledigförklarande

få övergå på kyrkokantorstjänst, därest han uppfyller de kyrkomusilcaliska

behörighetsvillkoren och lian icke uppnått den ålder, vid vilken

han enligt SPA-reglementet är skyldig att avgå. Detsamma bör, med medgivande

av kyrkorådet, gälla kyrkomusiker, som utan att vara fast anställd

uppehållit kyrkomusikerbefattning i församlingen eller distriktet minst tio

år. Det sistnämnda kan alltså gälla en befattningshavare, som i samband

med Kmst:s ikraftträdande erhållit anställning som orgelspelare.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

Befattningshavare som ej uppfyller de kyrkomusikaliska behörighetsvillkoren

men i övrigt är berättigad att övergå utan ansökningsförfarande, bör

få övergå, om han av domkapitlet prövas skickad för tjänsten.

Finnes inom distriktet flera icke fast anställda kyrkomusiker med behörighet

att övergå på kyrkokantorstjänst, bör det tillkomma kyrkorådet bestämma

vilken av befattningshavarna som skall få övergå. I det fall att

flera kyrkomusiker är fast anställda på äldre stat, har det ej någon betydelse

att författningsvägen ge den ene ett försteg till övergång, enär kyrkomusikerstadgan

ändå ej kan vinna tillämpning så länge någon av dem

kvarstår som fast anställd på äldre stat. I dylikt fall bör i samförstånd med

befattningshavarna ske en omreglering till församlingsmusikertjänster av

de ordinarie äldre tjänster, vilka ej kan ombildas till tjänster reglerade

enligt Ivmst.

Fast anställd kyrkomusiker, som övergår på kyrkokantorstjänst, bör ej

få skiljas från tjänsten på andra grunder än dem, som gäller beträffande

entledigande av ordinarie organist.

Fast anställd kyrkomusiker, som enligt vad nu sagts övergår på eller

eljest såsom förste innehavare tillträder kyrkokantorstjänst, bör för löneklassplacering

få tillgodoräkna den tid, varunder lian tjänstgjort som kyrkomusiker

efter avläggandet av den eller de kyrkomusikaliska examina, som

utgör behörighetsvillkor för tjänsten, dock med avdrag för två år. Varje

hel femårsperiod bör berättiga till uppflyttning en löneklass inom lönegraden.

Dagar, som ingår i tidsperiod, vilken ej är avslutad när kyrkokantorstjänsten

tillträdes, bör omräknas till tre femtedelar av verkliga antalet

dagar och ingå i den därefter först löpande treårsperioden. Därvid bör tilllämpas

samma grunder, som anges i 9 § 3 mom. a) övergångsbestämmelserna

till prästlönereglementet (1951:778).

Till fast anställd kyrkomusiker, som övergår på kyrkokantorstjänst, bör

i förekommande fall kunna utgå personlig lönefyllnad enligt i huvudsak

samma grunder, som anges i 3 punkten övergångsbestämmelserna till Ark.

Jämförelsetidpunkten bör dock vara dagen för övergången.

Bestämmelsen om två veckotimmar fri musikundervisning för skolkantorer

bör träda i kraft samtidigt som bestämmelserna om kyrkokantorstjänst,

och veckotimtalen för skolkantorstjänsterna bör därför automatiskt

uppräknas med två enheter, såvida icke domkapitlet föreskriver nedsättning

av skyldigheten att meddela dylik undervisning. Såsom i det föregående

framhållits, bör vidare, om särskilda skäl föreligger, domkapitlet

övergångsvis kunna befria skolkantor från denna nya tjänsteuppgift. Någon

uppräkning av veckotimtalet skall i så fall givetvis ej ske.

Här avsedd automatisk uppräkning av veckotimtal för skolkantorstjänst

bör icke bryta den sekvens av femårsperioder, som föreskrives i 23 § 1 mom.

andra stycket Kmst.

Remissyttranden

Remissinstanserna har i allt väsentligt instämt i vad de sakkunniga föreslagit.

Enligt domkapitlet i Lund bör kyrkomusiker, som utan att vara fast

anställd uppehållit kyrkomusikerbefattning i församlingen eller distriktet,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

kunna redan efter minst fem år utan tjänstens ledigförklarande övergå på

ky rkokantorstj änst.

Statens lönenämnd har i och för sig icke någon erinran emot den i prästlönereglementet

tillämpade principen om tillgodoräkning av »överskjutande»

tid men finner det av rent administrativa skäl lämpligare, att man i förevarande

fall tillämpar motsvarande regler som de i övergångsbestämmelserna

till Ark.

Kyrkomötet

Kyrkomötet har intet att erinra mot vad de sakkunniga föreslagit under

denna punkt.

III. Översyn i övrigt av gällande författningar rörande

kyrkomusikerorganisationen

1. Förslag i anledning av vissa till de sakkunniga överlämnade

ärenden m. m.

De sakkunniga

Under denna rubrik har de sakkunniga upptagit till behandling ett flertal

frågor, av vilka de flesta icke är av den art, att de behöver underställas riksdagen.

Följande förslag bör emellertid bli föremål för riksdagens prövning.

a) Ersättning åt vikarie på kyrkomusikertjänst

De sakkunniga är av den uppfattningen, att lön vid annat vikariat på

kyrkomusikertjänst än vikariatslöneförordnande icke bör beräknas på

veckotimtal för fri musikundervisning, om dylik undervisning ej pågår

under förordnandetiden. I analogi med vad som nu föreskrives beträffande

fyllnadstjänstgöringen i 14 § 4 mom. Ark torde därför böra stadgas, att i den

mån vikarieförordnande omfattar tid, varunder fri musikundervisning ej

pågår, skall vid fastställande av lön för dylik tid hänsyn icke tagas till

veckotimtalet för undervisningen. Dock bör, om förordnandet omfattar

minst en hel termins undervisning, hänsyn till undervisningens veckotimtal

tagas vid fastställande av lönen för hela den tid förordnandet omfattar.

En bestämmelse av denna innebörd beträffande organisttjänst kommer

automatiskt att få tillämpning beträffande biträdande kyrkomusikertjänst

och kyrkokantorstjänst.

En särskild bestämmelse av samma innebörd torde höra införas beträffande

extra ordinarie och extra skolkantor.

Vad gäller orgelspelare torde den nuvarande föreskriften i 23 § 5 mom.

Kmst höra ändras till att gälla endast sådan orgelspelare, som avses i 2 §

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

4 mom. Kmst. Till 23 § 5 mom. bör vidare fogas en bestämmelse, att för

sådan orgelspelare, som är anställd såsom vikarie å skolkantorstjänst, skall

gälla det för tjänsten fastställda veckotimtalet med avdrag för timtalet för

den fria musikundervisningen samt, om kårverksamhet icke åligger befattningshavaren,

ytterligare avdrag av två veckotimmar.

b) Orgelspelares anställningsförhållanden

De sakkunniga påpekar inledningsvis att man i anställningshänseende

kan särskilja två grupper av orgelspelare. Den ena består av dem, som jämlikt

2 § 4 mom. Kmst anställes i distrikt där kantorstjänst ej inrättats. Den

andra gruppen utgöres av dem, som enligt 38 § 4 mom. Kmst och 35 § 2

mom. Ark anställes såsom vikarier på skolkantorstjänster.

Vad gäller den sistnämnda gruppen, vikarierna, föreligger enligt de sakkunniga

icke skäl att företaga ändring i gällande avlöningsbestämmelser

annat än i det hänseendet att det bör klart utsägas i författningstexten att

resekostnadsersättning och traktamente skall tillkomma jämväl sådan vikarie

å skolkantorstjänst, som anställes såsom orgelspelare.

Vad beträffar den grupp av orgelspelarbefattningar, som inrättas jämlikt

2 § 4 mom. Kmst, har de väsentligaste olägenheterna med dessa befattningar

ansetts vara dels frånvaron av krav på särskild examenskompetens

som behörighetsvillkor och dels anställningens provisoriska karaktär med

därav följande ofta täta ombyten av befattningshavare.

Enligt de sakkunnigas mening bör det ej komma i fråga att uppställa

organist- och kantorsexamen såsom minimikrav för behörighet till dessa

befattningar. Detta torde nämligen endast medföra oöverstigliga rekryteringssvårigheter.

Däremot torde böra övervägas att bereda de mera varaktigt anställda

orgelspelama vissa förmåner utöver arvodet. De sakkunniga föreslår, att

enahanda avlöningsbestämmelser, som enligt Kungl. Maj:ts praxis tillämpas

beträffande arvodesanställda biträdande kyrkomusiker, skall gälla också

för orgelspelare, som anställes enligt 2 § 4 mom. Kmst. Detta innebär, att

föreskrifterna beträffande extra organist om bland annat löneavdrag och

avdragsgrupper, de fall då löneavdrag skall tillämpas, semester, semesterersättning

samt resekostnadsersättning och traktamente blir tillämpliga,

samtidigt som orgelspelaren blir underkastad förbud att för tjänstuppgift

uppbära ersättning utöver vad av Kungl. Maj:t föreskrivits.

Nämnda föreskrifter bör emellertid icke utan vidare göras tillämpliga på

alla dylika orgelspelare. Som grundläggande villkor bör gälla, att förordnandet

skall omfatta minst en viss tid, förslagsvis minst sex månader. Därjämte

torde böra fordras viss »kvalifikationstid», innan avlöningsförmånerna

utvidgas till att omfatta annat än arvode samt resekostnadsersätt
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

ning och traktamente. Utvidgningen torde lämpligen böra ske först från

och med ingången av kalendermånaden näst efter den, varunder 90 tjänstgöringsdagar

av förordandetiden förflutit.

c) Bidrag ur kyrkofonden till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat

Om i ett flerförsamlingspastorat någon eller några av kyrkomusikerna

inte övergår på den nya tjänsteregleringen, måste de församlingar, där

dessa kyrkomusiker är anställda, dels ensamma svara för sina kyrkomusikers

avlönande, dels deltaga i kostnaderna för avlöning vid nyreglerade kyrkomusikertjänster

inom pastoratet, dels ock vidkännas den stegring av allmänna

kyrkoavgifter, som blivit en följd av kyrkomusikerreformens genomförande.

Den sistnämnda konsekvensen inträder även för enförsamlingspastorat

med kyrkomusiker på äldre stat.

KMU ifrågasatte om icke här avsedda församlingar borde få någon form

av bidrag ur kyrkofonden, och även 1941 års lärarlönesakkunniga ansåg i

sitt förslag till kyrkomusikerstadga m.m. det böra övervägas, om icke bidrag

ur kyrkofonden till avlönande av kyrkomusiker på äldre stat borde utgå

efter i stort sett samma grunder som för bidraget till avlöning vid nyreglerade

tjänster.

Av en av de kyrkomusikersakkunniga sammanställd översikt över kyrkomusikerorganisationen

den 1 juli 1953 framgår, att antalet fall, där enligt

KMU:s utgångspunkter ersättning borde kunna ifrågakomma, är av icke

ringa omfattning.

De sakkunniga hyser viss tvekan, huruvida här ifrågavarande lönekostnader

numera kan anses ha sådan betydelse för de ifrågakommande församlingarnas

ekonomi, att ett särskilt bidrag ur kyrkofonden är motiverat,

särskilt som det ej gäller ett stimulansbidrag för framtiden utan tvärtom

endast ett övergångsbidrag. Det synes emellertid de sakkunniga lämpligt,

att domkapitlen i sina remissyttranden över betänkandet närmare redovisar

vilka församlingar, som beröres av denna fråga och huru deras ekonomiska

förhållanden gestaltar sig. Därefter kan ett ställningstagande ske på

grundval av den dagsaktuella finansiella situationen.

Beträffande de bestämmelser, som bör utfärdas därest förslaget om ett

särskilt bidrag ur kyrkofonden finnes böra realiseras, anför de sakkunniga

följande.

Bidrag bör utgå till varje församling, beträffande vilken Kmst ej vunnit

tillämpning och som — jämte utdebitering av en församlingsavgift av lägst

20 öre per skattekrona för deltagande i pastoratets präst- och kyrkomusikerlönekostnader

— har att för kontanta avlöningsförmåner åt i församlingen

fast anställd kyrkomusiker på äldre stat utge högre belopp än som täckes

av för kyrkomusikerns avlönande avsedd boställsränta enligt klockarboställslagen.

Bidraget bör utgå med belopp, motsvarande vad församlingen

sålunda utdebiterat för kyrkomusikerns kontanta avlöning. Bidraget synes

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1058. 1 sand. Nr 102

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

emellertid böra maximeras till vissa belopp, förslagsvis motsvarande lön i

18 löneklassen (A 12) för olika veekotimtal alltefter församlingarnas folkmängdstal.

Dessa belopp bör lämpligen fastställas schablonmässigt med

beaktande bland annat av den omständigheten, att de med en tjänst på

äldre stat förenade åliggandena i regel är av mindre omfattning än vid motsvarande

nyreglerade tjänst. De sakkunniga förordar en regel av innebörd,

att bidraget ej må överstiga belopp, motsvarande lön i 18 löneklassen (A 12)

i vederbörlig ortsgrupp för följande antal veckotimmar:

Församlingens folkmängd Veekotimtal

—3 000 ............ 6

3 001—5 000 ............ 8

5 001—8 000 ............ 10

8 001— ............ 12

Är kyrkomusikern anställd gemensamt för flera församlingar bör det

maximerande veckotimtalet beräknas på församlingarnas sammanlagda

folkmängd och därefter slås ut på församlingarna i den proportion, vari de

bestrider avlöningen. Bidraget bör utgå i efterskott för kalenderår och till

beloppet efter ansökan fastställas av domkapitlet samt utbetalas av stiftsnämnden.

Författningsmässigt synes en reglering av bidragsfrågan böra ske

genom ett tillägg till 6 § andra stycket kyrkofondslagen, kompletterat med

föreskrifter i kungl. brev eller särskild kungörelse.

R emissyttranden

De sakkunnigas förslag har i de flesta remissyttrandena tillstyrkts eller

lämnats utan erinran.

Beträffande avdrag av timtalet för den fria musikundervisningen uttalar

domkapitlet i Luleå, att dylikt avdrag endast bör ske för orgelspelare, som

saknar kompetens att meddela sådan undervisning. Domkapitlet betonar,

att de bestämmelser, som reglerar vikariatsersättning å organisttjänst, bör

göras smidigare. I sådant syfte kunde ersättningen till arvodesavlönad vikarie

bestämmas att utgå högst efter viss löneklass, varigenom kyrkoråden

skulle få möjlighet att avpassa arvodet efter tjänstgöringens faktiska omfattning.

Kyrkomusikernas riksförbund vill framhålla risken att genom

restriktiva avlöningsbestämmelser det göres ännu svårare än för närvarande

att anskaffa vikarie.

Svenska pastoratens riksförbund menar, att den jämförelsevis blygsamma

förbättring, som föreslås beträffande orgelspelarna, knappast lär förslå att

avhjälpa de svårigheter, som för närvarande föreligger, att finna personer

villiga att åtaga sig orgelspelarförordnanden. Styrelsen föreslår, att orgelspelarna

erhåller en löneklassuppflyttning, motsvarande den som kommit

andra kyrkomusikerbefattningar till del.

Statskontoret anser sig inte kunna tillstyrka, att orgelspelare skall äga

rätt till semester, tjänstledighet m.m., i likhet med extra organist. Efter

genomförande av den nu föreslagna omläggningen av kyrkomusikerorganisa
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

tionen torde nämligen de orgelspelare, som alltjämt kommer att kvarstå i

sådan befattning, i regel ha arbetsuppgifter av så ringa omfattning, att

befattningarna måste anses ha karaktären av ren bisyssla och i sådan egenskap

närmast få jämföras med timlärare. Andra förmåner än dem, som beviljats

dessa lärare, bör därför ej ifrågakomma.

Domkapitlet i Lund ifrågasätter, om det ej är för orgelspelare förmånligare

med de nuvarande förhållandena än de av de sakkunniga föreslagna

och vänder sig särskilt mot att orgelspelare skulle bli underkastade förbud

att för tjänsteuppgift uppbära ersättning utöver vad av Kungl. Maj:t föreslagits.

Domkapitlet fortsätter.

Inom stiftet är det ganska vanligt, att orgelspelarna åtnjuter utöver fastställt

arvode viss särskild gottgörelse av församlingarna. Orgelspelarna kan

ofta icke flytta till distrikten under tiden för förordnandet. Svårigheten att

anskaffa bostad och arvodets ganska ringa storlek gör, att de förblir bosatta

i sina hemorter. Resekostnaderna mellan hemorten och distriktet kan uppgå

till ej ringa belopp. Här träder ofta församlingarna emellan. Att sådan

ersättning beviljas av församlingarna utgör ej sällan förutsättning för erhållande

av orgelspelare. På grund härav och jämväl med hänsyn till möjligheterna

för församlingarna att på annat sätt lämna orgelspelarna ersättning

utöver fastställt arvode är domkapitlet mycket betänksamt gentemot

förslaget att författningsvägen förbättra orgelspelarnas anställningsvillkor.

För tjänsteresor inom distriktet bör dock för alla orgelspelare ersättning

utgå på samma sätt som nu för kantor.

Även domkapitlen i Uppsala, Strängnäs och Göteborg, stiftsnämnderna i

Uppsala och Göteborg samt svenska pastoratens riksförbimd ifrågasätter,

om icke möjlighet bör finnas att i någon form lämna orgelspelare ersättning

för resor mellan bostadsorten och kyrkan.

Vad de sakkunniga anfört angående bidrag ur kyrkofonden till församlingar

med kyrkomusiker på äldre stat har i de flesta remissyttrandena tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Många myndigheter och organisationer

finner det även av rättviseskäl principiellt riktigt med bidrag av angiven art.

Kammarkollegiet uttalar om de av de sakkunniga utformade reglerna för

understöd, att en vidare ram för understödsberättigade församlingar icke

torde behöva övervägas samt att de föreslagna ersättningsbeloppen synes

uppfylla allmänna anspråk på skälighet. Domkapitlet i Lund finner, att

bidragen till församlingarna bör utgå såsom om kantorstjänster inrättats

där. Om ett klockardistrikt består av två församlingar, bör i anledning

därav två kantorstillägg utgå till distriktet. Vidare bör kantorstillägget

beräknas efter 21 löneklassen (Al5). Först härigenom synes dessa församlingar

komma i åtnjutande av de ekonomiska fördelar, som kyrkomusikerreformen

avsett åt församlingarna i allmänhet. Slutligen ifrågasätter domkapitlet

om inte bidragen borde utgå retroaktivt från och med den 1 juli

1950 eller dagen för kyrkomusikerstadgans ikraftträdande. Statskontoret

däremot uttalar, att någon retroaktiv reglering inte bör ifrågakomma.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

Kyrkomötet

Beträffande löneförmåner åt vikarier på kyrkomusikertjänst har kyrkomötet

intet att erinra mot vad de sakkunniga föreslagit.

Med anledning av motion om åtgärder i syfte att bereda ålderstillägg

motsvarande löneklassuppflyttning åt kantorer och orgelspelare uttalar

kyrkomötet, som instämmer i motionens syfte, att det dock finner den anvisade

åtgärden icke stå i överensstämmelse med grunderna för gällande

avlöningssystem. I motionen har emellertid pekats på en annan, enligt kyrkomötets

mening framkomlig, väg för att bereda kantorer och orgelspelare

den åsyftade löneförbättringen, nämligen, att till grund för beräkningen av

kantors- och orgelspelartilläggen lägges löneklasser, som med minst två

enheter överstiger de löneklasser, efter vilka nämnda tillägg numera beräknas.

Kyrkomötet föreslår därför, att vad i motionen anförts och föreslagits

måtte tagas i beaktande vid den förestående översynen av avlöningsbestämmelserna

för kyrkomusiker.

2. Övriga frågor

De sakkunniga

De sakkunniga har upprättat förslag till kungörelser om ändringar i Kmst,

Ark och TbArk samt om erforderliga övergångsbestämmelser. I sin kommentar

till dessa förslag behandlar de sakkunniga bland annat frågan

om tjänstefria dagar för kyrkomusikerna.

De sakkunniga framhåller, att det har gjorts gällande, att den kyrkomusikaliska

tjänstgöringen ofta är förlagd till tid, som från allmänna synpunkter

är att anse som obekväm tjänstetid, och att det därför kunde vara motiverat

med en författningsreglerad rätt till tjänstefria dagar på samma

sätt som nu gäller för prästerna enligt 6 § 2 mom. kk 1951:777 med tilläggsbestämmelser

till prästlönereglementet.

Enligt de sakkunnigas mening är jämförelsen med prästerna icke hållbar.

De sakkunniga anför härom vidare.

Samtliga de prästtjänster, varom här är fråga, är i princip konstruerade

som heltidstjänster, och med hänsyn till det prästerliga arbetets elasticitet

kan det förutsättas, att varje präst har full tjänstgöring. Prästtjänsten är

också i vida högre grad än kyrkomusikertjänsten en »initiativtjänst». De

flesta kyrkomusikertjänstema är i vad gäller den kyrkomusikaliska tjänstgöringen

endast deltidstjänster. Det »bundna» timtalet vid heltidstjänsterna

är väsentligt lägre än vad som vanligen anses motsvara full tjänstgöring.

Även om det beträffande varje kyrkomusikertjänst kan anses vara ett legitimt

önskemål, att tjänstinnehavaren får någon dag i veckan fri från kyrkomusikalisk

tjänstgöring, kan de sakkunniga icke finna tillräckliga skäl föreligga

för införande av en författningsreglerad rätt därtill. I praktiken torde

detta önskemål kunna tillgodoses genom en förnuftig planläggning av de

gudstjänster, förrättningar m. m., där kyrkomusikerna har att tjänstgöra.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

Remissyttranden

Av de i detta avsnitt behandlade frågorna har framförallt problemet om

tjänstefria dagar för kyrkomusikerna varit föremål för remissinstansernas

intresse.

Statens lönenämnd har icke blivit övertygad om de sakkunnigas resonemang

på denna punkt. Även om — särskilt beträffande skolkantorema —

praktiska svårigheter kan föreligga vid införande av rätt till tjänstefria

dagar för kyrkomusikerna, anser nämnden att frågan bör ytterligare prövas.

För att stimulera rekryteringen till skolkantorstjänster föreslår domkapitlet

och stiftsnämnden i Uppsala, att åtminstone sex söndagar om året bestämmes

skola vara tjänstefria. Även domkapitlet i Skara föreslår sex

tjänstgöringsfria söndagar om året fördelade med tre under våren och tre

under hösten. Kyrkomusikernas riksförbund uttalar sin förvåning och besvikelse

över att de sakkunniga ej tillmötesgått önskemålen om tjänstgöringsfria

dagar. Förbundet anför vidare bl. a.

De sakkunnigas uttalande i detta avseende och deras jämförelse i fråga

om prästernas och kyrkomusikernas tjänstgöring synes vittna om bristande

insikt rörande de båda kårernas arbetsuppgifter och arbetsförhållanden.

Påståendet att prästtjänsten i vida högre grad än kyrkomusikertjänsten är

en »initiativtjänst» motiveras ej, men synes bottna i den helt oriktiga uppfattningen

att kyrkomusikern i allmänhet begränsar sin verksamhet så att

det fastställda veckotimtalet ej överskrides. Att de flesta kyrkomusikertjänster

i vad gäller kyrkomusikalisk tjänstgöring endast är deltidstjänster,

är helt ovidkommande. Från den skoltjänstgöring, som ingår i kantors- och

organisttjänsterna, kan givetvis ej bortses. För kantorer accentueras kravet

på tjänstgöringsfria dagar ytterligare av, att deras sammanlagda tjänstgöringsskyldighet

väsentligt överstiger vad som vanligen brukar anses motsvara

full tjänstgöring. Slutligen vill förbundet framhålla, att all erfarenhet

talar emot riktigheten av de sakkunnigas antagande rörande möjligheten

att på frivillighetens väg tillgodose önskemålen om tjänstgöringsfria dagar.

Kyrkomötet

Enligt kyrkomötets mening bör kyrkomusiker beredas tjänstefria dagar

ett antal sön- och helgdagar årligen. Däremot vill kyrkomötet starkt ifrågasätta

lämpligheten av att denna fråga göres till föremål för författningsmässig

reglering. Erfarenheterna av regleringen av prästernas tjänstefria

dagar manar knappast till efterföljd. Skall föreskrifter om tjänstefria

dagar meddelas, bör dessa lämpligen ha sin plats i den för varje kyrkomusikerdistrikt

av domkapitlet efter kyrkoherdens och tjänstinnehavarens hörande

utfärdade instruktionen. Den allmänna regleringen av de tjänstefria

dagarna kan då lämpligen inskränkas till en föreskrift om att varje kyrkomusiker

skall beredas tjänstefrihet, förslagsvis sex sön- eller helgdagar år
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts -proposition nr 102 år 1958

ligen och att närmare erforderliga bestämmelser härom bör inflyta i instruktionen

för kyrkomusikertjänsten.

IV. Kostnadsberäkningar

De sakkunniga anför i detta hänseende följande.

Antalet skolkantorstjänster kan, om man förutsätter att Kmst hade

vunnit tillämpning å alla beslutade dylika tjänster, beräknas till ca 2 000.

Införande av fri musikundervisning två veckotimmar vid var och en av

dessa tjänster kan beräknas draga en årlig kostnad av 2 000X2X436 (ortsgrupp

3)= ca 1 700 000 kronor.

För att få ett grepp på de kostnadsförändringar, som är förenade med

införandet i organisationen av kyrkokantorstjänster, måste till en början

söka uppskattas hur många dylika tjänster som kan komma att inrättas

och vilka nuvarande tjänster de kommer att ersätta. Därvid kan man lämpligen

skilja på de kyrkokantorstjänster, som ersätter skolkantorstjänster,

och de kyrkokantorstjänster, som ersätter organisttjänster, inrättade övergångsvis

på grund av begränsade dispenser. Vad gäller den första gruppen

måste uppskattningen givetvis bli tämligen skönsmässig. Enligt de sakkunnigas

mening kan man för de närmaste åren efter införandet av kyrkokantorstjänster

grovt beräkna, att en dryg tredjedel av de nuvarande skolkantorstjänsterna

eller ca 700 dylika tjänster kommer att ersättas av kyrkokantorstjänster.

Man torde därvid kunna utgå från att ca 200 kyrkokantorer

ersätter ca 400 skolkantorer och att därjämte ca 100 kyrkokantorer ersätter

ca 300 skolkantorer. Sammanlagt skulle alltså ca 700 skolkantorstjänster

komma att ersättas av ca 300 kyrkokantorstjänster. De 700 skolkantorstjänsterna

torde, med den fria musikundervisningen inräknad, representera

sammanlagt (400X10) -j- (300X8) = ca 6 400 veckotimmar, vilket motsvarar

en årlig avlöningskostnad av ca 2 790 000 kronor (ortsgrupp 3) De

300 kyrkokantorstjänstema representerar icke ett lika högt sammanlagt

veckotimtal, enär det förhöjda grundtimtalet vid sammanslagning av två

distrikt ingalunda uppgår till de två distriktens grundtimtal sammanslagna.

Det synes motiverat att för de 300 kyrkokantorstjänstema räkna med

sammanlagt 300X17 = ca 5 100 veckotimmar. Man torde kunna utgå från

en genomsnittlig löneklassplacering i 20 lön eklassen. Årskostnaden blir då

ca 2 100 000 kronor. Lönekostnadsbesparingen skulle alltså kunna beräknas

till 2 790 000—2 100 000 = ca 690 000 kronor. Å andra sidan uppkommer

en kostnadsökning för fortlöpande pensionsavgifter, vilken med nuvarande

storlek av tilläggsavgiften torde kunna beräknas till 160 000—100 000 =

ca 60 000 kronor.

Bland kostnadsförskjutningarna bör även medräknas den kostnadsminskning

som inträder vid utbyte mot kyrkokantorstjänster av de ca 100 organisttjänster,

vilka övergångsvis inrättats på grundval av begränsade dispenser.

Kostnadsminskningen hänför sig till skillnaden i veckotimtal för den

fria musikundervisningen samt skillnaden i löneklassplacering och storlek

av fortlöpande pensionsavgifter. Lönekostnadsminskningen torde kunna

beräknas till skillnaden mellan 2 000 veckotimmar i 25 löneklassen och

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts proposition nr 102 år 1958

1 700 veckotimmar i 20 löneklassen, vilket motsvarar ett (belopp av ca

400 000 kronor. Kostnadsminskningen till följd av lägre pensionsavgifter

kan uppskattas till 85 000—55 000 = ca 30 000 kronor.

Nettokostnadsminskningen till följd av införande av kyrkokantorstjänster

i organisationen skulle alltså enligt dessa beräkningar kunna uppskattas till

(690 000—60 000+400 000+30 000) =ca 1 060 000 kronor.

Förslaget om ändrade grunder för beräkning av veckotimtal beträffande

bygudstjänster kan ej beräknas medföra någon egentlig kostnadsökning,

enär den tjänstgöring som föreslås skola få inräknas i veckotimtalet redan

uppehälles och arvoderas. Motsvarande gäller beträffande den föreslagna

reseersättningen åt orgelspelare.

Vissa kostnadsminskningar kan beräknas uppkomma vid genomförande

av den föreslagna begränsningen av ersättningen vid vissa vikariat under

ferietid m. m.

Enligt de nu redovisade antagandena och beräkningarna kan ett genomförande

av de sakkunnigas förslag beräknas komma att öka kyrkomusikerlönekostnadema

med (1 700 000—1 060 000) = ca 640 000 kronor årligen.

Med nuvarande antal skattekronor innebär detta en genomsnittlig höjning

av utdebiteringen för kyrkliga ändamål med 0,2 öre per skattekrona.

Kostnadsökningar för statsverket uppkommer vid genomförande av förslaget

om pedagogisk utbildning av kyrkokantorer. För utarbetande av

kursbrev eller kompendium för de individuella preparandstudiema torde

böra beräknas en engångskostnad av 4 000 kronor. Övriga kostnader för

framställning och för distribution torde böra uttagas genom försäljning av

kursbrev eller kompendium. För de pedagogiska sommarkurserna och för

ökad examination i anslutning därtill torde böra beräknas en årlig kostnad,

ungefär motsvarande det nuvarande anslaget till kurser för utbildande av

kyrkomusiker m. m., alltså omkring 65 000 kronor.

V. Departementschefen

Den väsentliga punkten i kyrkomusikersakkunnigas betänkande utgöres

av förslaget om tillskapande av en ny typ av kyrkomusikertjänst — kyrkokantorstjänst

— såsom alternativ till den nuvarande kantorstjänsten —

skolkantorstjänst — vid valet av tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten.

Kyrkokantorstjänsten bör enligt sakkunnigförslaget konstrueras

som en självständig tjänst med möjligheter att ålägga innehavaren mer

omfattande kyrkomusikalisk tjänstgöring än vad som gäller beträffande

skolkantor. De arbetsuppgifter vid sidan av kyrkomusikertjänstgöringen,

som tjänstinnehavaren i förekommande fall måste ha för att få sin fulla

utkomst, bör enligt de sakkunniga behandlas som bisysslor utanför den

kyrkomusikaliska tjänsten, vilken bör omfatta minst halvtidstjänstgöring

och inrättas såsom extra ordinarie.

Såsom de sakkunniga framhåller torde redan det stora antalet ansökningar

om dispens för inrättande av organisttjänst ge vid handen, att gäl
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

lande bestämmelser och tillämpad praxis i tjänstetypsärenden icke erbjuder

för alla slag av kyrkomusikerdistrikt tillfredsställande möjligheter att anordna

den kyrkomusikaliska verksamheten. Erfarenheterna pekar otvivelaktigt

på behovet av ytterligare en tjänstetyp vid sidan av de båda redan

existerande. Den nya typ av kyrkomusikertjänst — kyrkokantorstjänst —

som de sakkunniga föreslår, utgör enligt min mening för de mindre kyrkomusikerdistrikten

ett alternativ till den nuvarande skolkantorstjänsten,

som bör kunna tillgodose de från kyrkligt håll i förevarande avseende framförda

önskemålen. I de större kantorsdistrikten kan nämligen genom inrättande

av dylika tjänster en i de flesta fall önskvärd utvidgning av de kyrkomusikaliska

arbetsuppgifterna ske utan att detta hindras av andra kantorn

i tjänsten åliggande arbetsuppgifter. Beträffande de minsta distrikten, vilka

ofta endast har en orgelspelare för de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna,

möjliggör den nya tjänsten en förening av dylika distrikt till större enheter

med en kyrkokantor, varigenom bland annat en fastare organisation

erhålles. Med den nya tjänstetypen inlemmad i kyrkomusikerorganisationen

bör också betydligt bättre än med nuvarande betingelser kunna tillvaratas

de möjligheter till en rationellare organisation, som kan antas följa med den

nya pastoratsindelningen.

Jag har för egen del blivit övertygad om att från åtskilliga synpunkter

behov föreligger av den föreslagna tjänstetypen, och jag kan i allt väsentligt

ansluta mig till vad de sakkunniga förordat beträffande den nya kyrkokantorstj

änsten.

Enligt 12 § Kmst åligger det organist att meddela fri musikundervisning

åt ungdom 5 timmar i veckan under 39 veckor årligen. De sakkunniga

föreslår, att den fria musikundervisningen i princip genomföres i samtliga

kyrkomusikerdistrikt. Dylik undervisning skulle alltså ingå i åliggandena

för såväl kyrkokantor som skolkantor. Mot de sakkunnigas förslag, att

meddelande av fri musikundervisning skall ingå i kyrkokantors åligganden,

har inga erinringar framförts, medan däremot flera remissinstanser uttalat

betänkligheter mot att ålägga skolkantor dylik undervisning. Sålunda motsätter

sig skolöverstyrelsen och åtskilliga folkskolinspektörer bestämt en

utökning av skolkantors tjänståligganden Skolkantorer, som redan i sin

lärartjänst har fulltidstjänstgöring, kan enligt dessa instanser icke belastas

med ytterligare undervisning. Även statskontoret och kammarkollegiet avstyrker,

att skolkantor ålägges fri musikundervisning.

Förslaget att utsträcka den fria musikundervisningen till samtliga kyrkomusikerdistrikt

är enligt min mening från allmänkulturella synpunkter

högst beaktansvärt. Åtskilliga andra skäl talar också för att förmånen av

den fria musikundervisningen bör utsträckas till att omfatta landets samtliga

kyrkomusikerdistrikt. Jag har emellertid vid mina överväganden i

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

frågan icke kunnat undgå att ta starkt intryck av den bestämt avvisande

hållning på denna punkt, som skolöverstyrelsen, otvivelaktigt i

skolans intresse, intagit vid remissbehandlingen. Det bör ej heller bortses

från, att ett genomförande av sakkunnigförslaget i detta avseende omedelbart

skulle medföra en totalt sett relativt betydande utgiftsökning, att

direkt eller indirekt täckas genom ökad utdebitering inom pastoraten. Jag

har av dessa skäl icke ansett mig kunna biträda förslaget om att skolkantor

skulle åläggas fri musikundervisning. Vad gäller kyrkokantorstjänsterna

bör däremot i enlighet med sakkunnigförslaget fri musikundervisning om

två veckotimmar ingå i de med dylika tjänster förenade arbetsuppgifterna.

I och med ett successivt inrättande av dessa tjänster kommer landsbygdens

musikliv att på många håll tillföras icke oväsentligt förbättrade

resurser.

Vad beträffar möjligheterna att rekrytera de nya kyrkokantorstjänsterna

framhåller de sakkunniga, att det enligt av dem verkställd undersökning

skulle finnas omkring 450 personer, som avlagt organist- och kantorsexamen

eller däremot svarande äldre examina och icke har sådant förvärvsarbete,

som hindrar dem att inneha kyrkokantorstjänst. Enligt de sakkunniga är

det troligt, att många av dessa är villiga att inneha dylik tjänst. Jag räknar

därjämte med att det skall finnas ett relativt stort antal musikintresserade

personer, som genom tillskapandet av kyrkokantorstjänster kan stimuleras

att avlägga erforderliga examina och därefter vid sidan av sin borgerliga

gärning ägna sig åt kyrkomusikalisk verksamhet.

Som jag redan antytt kan jag i allt väsentligt ansluta mig till vad de

sakkunniga i olika hänseenden föreslagit beträffande kyrkokantorstjänsternas

konstruktion, såsom i fråga om tjänstuppgifter, behörighetsvillkor

m. m., samt beträffande bestridandet av kostnaderna för kyrkokantorernas

verksamhet. Med hänsyn till vissa erinringar och synpunkter, som framkommit

vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande, torde jag

emellertid här till särskild behandling få upptaga några av punkterna i de

sakkunnigas förslag.

Kyrkomötet liksom domkapitlet i Lund samt statskontoret och kammarkollegiet

anser sig icke kunna biträda de sakkunnigas förslag, att

inrättande av kyrkokantorstjänst endast bör förekomma, då skäl föreligger

för avsteg från den hittills tillämpade huvudregeln om skolkantorstjänst

som tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten. En sådan restriktiv

användning av den nya tjänstetypen skulle enligt kyrkomötet försvåra

möjligheten att sammanföra två församlingar till ett kyrkomusikerdistrikt

med kyrkokantorstjänst. För egen del ansluter jag mig till denna uppfattning

och föreslår, att vid bestämmande av tjänstetyp från statsmak
-

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1058. 1 samt. Nr 102

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

ternas sida företräde icke ges för den ena eller den andra tjänstetypen

utan att denna bestämmes med hänsyn tagen endast till den kyrkomusikaliska

verksamheten med utgångspunkt i de föreliggande förhållandena.

I detta sammanhang vill jag även beröra ett problem, som upptagits av

domkapitlet i Lund. Domkapitlet ifrågasätter, om det är nödvändigt med

den nuvarande bestämmelsen, att församlingar tillhörande skilda pastorat

icke får vare sig helt eller delvis förenas till ett kyrkomusiker distrikt. Bestämmelsen

är, framhåller domkapitlet, strängare exempelvis än vad som

gäller för den prästerliga organisationen, där en kyrkoadjunkt kan vara

anställd i två pastorat. I likhet med domkapitlet anser jag, att Kungl. Maj:t

bör ha möjlighet att medge sådan samverkan över en pastoratsgräns, när

påtagliga organisatoriska fördelar kan vinnas härigenom.

Beträffande löneställningen för kyrkokantorer förordar jag, att extra

ordinarie kyrkokantorstjänst inplaceras i lönegrad Ae 12 och extra kyrkokantorsbefattning

i Agll. Sådan vikarie på kyrkokantorstjänst, som icke

avlagt lägst organist- och kantorsexamen, bör anställas mot arvode enligt

löneklass A 9. Beträffande övriga löne- och anställningsförhållanden för

kyrkokantorstjänsterna torde i huvudsak de sakkunnigas förslag böra följas.

Vad de sakkunniga förordat beträffande ersättning åt vikarie på kyrkomusikertjänst

föranleder ingen erinran från min sida, liksom jag också

biträder vad de sakkunniga föreslagit i fråga om kyrkomusikers tjänstgöringsskyldighet

vid s. k. bygudstjänster. Vad de sakkunniga föreslagit rörande

särskilda förmåner åt orgelspelare anser jag böra genomföras i begränsad

omfattning.

I anslutning till vad därutinnan gäller för församlingsprästerna bör enligt

min mening rätt till visst antal tjänstefria dagar införas för de fast

anställda kyrkomusikerna.

Beträffande införandet av den nya tjänstetypen föreslår de sakkunniga,

att de nya författningsbestämmelserna träder i kraft viss dag utan att

något uttryckligt föreläggande ges domkapitlen att i samband därmed

verkställa generell översyn över kyrkomusikerorganisationen i vederbörande

stift. Jag vill för egen del framhålla, att det i samband med den förestående

översynen av pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga organisationen

i anslutning till 1957 års riksdagsbeslut i ämnet blir nödvändigt att

i väsentliga delar också ompröva kyrkomusikerdistriktsindelningen och vad

därmed organisatoriskt äger samband. De ändringar i kyrkomusikerorganisationen,

som jag i det föregående förordat, bör emellertid, när så av lokala

förhållanden påkallas, kunna tillämpas redan innan nämnda översyn verkställts.

Jag vill också framhålla, att vissa av de förordade ändringarna i

och för sig icke har något samband med pastoratsindelningsfrågan. Jag

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958

föreslår därför, att de av mig förordade ändringarna i kyrkomusikerorganisationen

erhåller giltighet från och med den 1 juli 1958. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar samt utfärda

de övriga föreskrifter och de övergångsbestämmelser, som erfordras härför.

De sakkunniga har i sitt betänkande upptagit bland annat den i tidigare

sammanhang (prop. 1950: 231 s. 39 ff., L''U 1950: 29 s. 19) behandlade

frågan om bidrag ur kyrkofonden till församlingar med kyrkomusiker på

äldre stat. De sakkunniga påpekar, att, om i ett flerförsamlingspastorat

någon eller några av kyrkomusikerna inte övergår på den nya tjänsteregleringen,

de församlingar, där dessa kyrkomusiker är anställda, måste dels

ensamma svara för sina kyrkomusikers avlönande, dels deltaga i kostnaderna

för avlöning vid nyreglerade kyrkomusikertjänster inom pastoratet,

dels ock vidkännas den stegring av allmänna kyrkoavgiften, som blivit en

följd av kyrkomusikerreformens genomförande. Den sistnämnda konsekvensen

inträder även för enförsamlingspastorat med kyrkomusiker på äldre

stat. De sakkunniga har framlagt förslag till vissa bestämmelser i ämnet

för den händelse särskilt bidrag ur kyrkofonden anses böra utgå i förevarande

fall. Vad de sakkunniga på denna punkt anfört har vid remissbehandlingen

i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Sedan den nya kyrkomusikerorganisationen nu varit i kraft ett antal år,

anser jag att ifrågavarande spörsmål bör lösas. Definitiv ståndpunkt från

statsmakternas sida bör emellertid enligt min mening icke tagas till denna

bidragsfråga, förrän närmare utredning verkställts angående betydelsen av

ett dylikt bidrag för de ifrågakommande församlingarnas ekonomi och beträffande

storleken av den ytterligare belastning på kyrkofonden, som kan

bli aktuell. Jag har för avsikt att i ett senare sammanhang föreslå Kungl.

Maj:t att uppdraga åt kammarkollegiet att närmare utreda spörsmålet.

Vid denna utredning bör de av de sakkunniga uppdragna riktlinjerna för

storleken av ifrågakommande bidrag tjäna som utgångspunkt.

Ökningen av kyrkomusikerlönekostnaderna för genomförande av de sakkunnigas

förslag har av de sakkunniga beräknats till cirka 640 000 kronor

på längre sikt, sedan den betydligt större kostnadsökningen för den generella

utsträckningen av den fria musikundervisningen i viss mån uppvägts

av kostnadsminskningar genom den rationalisering av organisationen, som

inrättandet av kyrkokantorstjänster innebär. Därest i enlighet med vad jag

förordat fri musikundervisning icke införes i skolkan tor sdistrikten, kan kostnaderna

för kyrkomusikeroganisationen i stället beräknas successivt minska

allteftersom kyrkokantorstjänster inrättas. Tillskapas dylika tjänster i den

omfattning, som de sakkunniga beräknat, synes minskningen av kyrkomusikerlönekostnaderna

kunna uppskattas till omkring 500 000 kronor.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102 år 1958

För statsverket uppkommer kostnadsökningar vid genomförande av förslaget

om pedagogisk utbildning av kyrkokantorer. Kostnaderna har av

de sakkunniga beräknats till sammanlagt 69 000 kronor. Frågan om anvisande

av medel för detta ändamål torde framdeles böra upptagas av musikaliska

akademien i samband med dess sedvanliga anslagsäskanden. Såsom

de sakkunniga anfört, torde det böra uppdragas åt musikhögskolan att inkomma

med närmare förslag beträffande anordnande av den här avsedda

pedagogiska utbildningen för kyrkokantorer.

VI. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående förordat hemställer jag,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig förordade grunder för ändringar

beträffande kyrkomusikerorganisationen;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar

samt utfärda de övriga föreskrifter och de övergångsbestämmelser,

som föranledes av vad som föreslagits

under a).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sten G. Olsson

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

I. Inledning ...................................................... 2

II. Införande av en ny typ av kyrkomusikertjänster.................. 3

III. Översyn i övrigt av gällande författningar rörande kyrkomusikerorganisationen

...................................................... 31

IV. Kostnadsberäkningar ............................................ 38

V. Departementschefen ............................................. 39

VI. Hemställan ..................................................... 44

Ivar Hseggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1958

580495

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1958 A:197 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen. a1 i texten
  2. SU 1958 A:73 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen. s. 27 i texten