Angående vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen
1958-02-28 · 44 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 44 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1958 A:102, Angående vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
1
Nr 102
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar
beträffande kyrkomusikerorganisationen; given
Stockholms slott den 28 februari 1958.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att vid sidan av de i kyrkomusikerorganisationen
nu ingående huvudtyperna av tjänster — organisttjänst och kan törstjänst
— tillskapas en ny typ av kyrkomusikertjänst — kyrkokantor st jänst —
såsom alternativ till den nuvarande kan tor stjänsten vid valet av tjänstetyp
för de mindre kyrkomusikerdistrikten. Samtidigt föreslås att den nuvarande
kantorstjänsten benämnes skolkantorstjänst.
Kyrkokantorstjänsten föreslås konstruerad som en självständig, extra
ordinarie tjänst i lönegrad Ae 12, förenad med minst halvtidstjänstgöring.
I arbetsuppgifterna föreslås skola — liksom beträffande organisttjänst —
ingå meddelande av fri musikundervisning åt ungdom.
Pastoratens kyrkomusikerlönekostnader kan genom införande av den
nya tjänstetypen beräknas komma att successivt minska allteftersom
kyrkokantorstjänster inrättas.
En mindre kostnadsökning för statsverket beräknas framdeles uppkomma
för anordnande av viss pedagogisk utbildning för kyrkokantorer.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 103
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
Utdrag av protolcollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
28 februari 1958.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson,
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, den i statsrådsprotokollet
för den 29 juli 1957 senast omförmälda frågan om vissa ändringar
beträffande kyrkomusikerorganisatkmen samt anför därvid följande.
I. Inledning
Den 29 juli 1957 anmälde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
i statsrådet, att de för utredning rörande möjligheterna att inrätta en ny
form av kyrkomusikertjänster, särskilt lämpad för sådana speciella förhållanden
som råder i bland annat Skåne, och för översyn i övrigt av kyrkomusikerstadgans
bestämmelser tillkallade sakkunniga — 1953 års kyrkomusik
ersakkunniga — den 1 mars 1956 överlämnat betänkande (stencilerat)
med förslag till vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen
och att yttranden över betänkandet avgivits dels av samtliga domkapitel
(domkapitlet i Uppsala gemensamt med stiftsnämnden i TJppsala) och stiftsnämnderna
i Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund, Göteborg,
Karlstad, Härnösand och Visby, dels av skolöverstyrelsen — efter hörande
av statens folkskolinspektörer — musikaliska akademiens styrelse, statskontoret,
kammarkollegiet, statens lönenämnd och svenska kyrkans diakonistyrelse,
dels ock av kyrkomusikernas riksförbund, svenska prästförbundet,
Sveriges folkskollärarförbund — Sveriges folksltollärarinneförbund —
Sveriges småsltollärarinneförbund (gemensamt yttrande), svenska pastoratens
riksförbund, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund
samt svenska diakonsällskapet. Min företrädare i ämbetet redogjorde
härefter för de sakkunnigas förslag och för de huvudsakliga erinringar, som
framkommit i remissyttrandena. Genom skrivelse den 29 juli 1957, nr 9,
begärde Kungl. Maj:t kyrkomötets yttrande i ärendet.
I skrivelse den 4 oktober 1957, nr 47, har kyrkomötet med i skrivelsen
angivet tillägg såsom yttrande åberopat vad dess första tillfälliga utskott i
betänkande nr 17 anfört.
Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1958 3
II. Införande av en ny typ av kyrkomusikertjänster1
1. Gällande bestämmelser
De grundläggande reglerna om kyrkomusikerverksamheten återfinnes i
kyrkomusikerlagen den 27 juni 1947 (nr 275). Denna lag innehåller emellertid
endast mycket allmänna stadganden. På grundval av lagen har närmare
bestämmelser i olika hänseenden rörande kyrkomusikerverksamheten
meddelats i följande författningar.
Organisation: kyrkomusikerstadgan den 2 juni 1950 (nr 375).
Avlöning: avlöningsreglemente för kyrkomusiker den 9 juni 1950 (nr 385)
och kungörelsen den 3 november 1950 (nr 560) med tilläggsbestämmelser till
avlöningsreglementet för kyrkomusiker.
Pensionering: reglementet den 29 december 1949 (nr 726) för pensionering
genom statens pensionsanstalt av vissa icke statliga befattningshavare med
tillhörande övergångsbestämmelser (1949:727, omtryck 1955:454) och tillämpningsföreskrifter
(1950:359) samt kungörelsen den 9 juni 1950 (nr 421)
angående tillämpning av 1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen
för folkskolan å kantorer m. m.
Finansiering: lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond (för
kyrkomusikerverksamheten ändrad genom lag 1950:281), reglementet den
15 februari 1935 (nr 18) för ecklesiastik medelsförvaltning (för kyrkomusikernas
del ändrad genom kungörelse 1950:470), kungörelsen den 2 juni 1950
(nr 413) angående lönetillgångar vid kyrkomusikertjänst samt kungörelsen
den 29 juni 1950 (nr 422) angående bestridandet av kantorstillägg i vissa
faU.
För kyrkomusikerverksamheten inom de territoriella församlingarna i
riket skall stiften vara indelade i kyrkomusiker distrikt. Som huvudregel gäller,
att varje församling skall utgöra ett kyrkomusikerdistrikt. Kungl. Maj:t
kan emellertid besluta om annan indelning, så att församling uppdelas på
skilda distrikt eller helt eller delvis förenas med annan församling eller del
därav till ett distrikt. Församlingar, som tillhör skilda pastorat, får dock ej
vare sig helt eller delvis förenas till ett distrikt.
För varje kyrkomusikerdistrikt skall som tjänstetyp fastställas antingen
organisttjänst eller kantorstjänst. Organisttjänst i domkyrkoförsamling
benämnes domkyrkoorganisttjänst. Organisttjänst är en självständig kyrkomusikalisk
tjänst, med vilken kan förbindas fyllnadstjänstgöring som musiklärare
vid läroanstalt under inseende av musikaliska akademien, skolöver
-
1 I betänkandet har använts följande förkortningar:
Arf avlöningsreglementet för folkskolan den 30 juni 1958 (nr 437).
Ark rr avlöningsreglementet för kyrkomusiker den 9 juni 1950 (nr 385).
Arö == avlöningsreglementet för övningslärare den 9 juni 1950 (nr 386).
Kmst = kyrkomusikerstadgan den 2 juni 1950 (nr 375).
KMU = 1942 års kyrkomusikerutredning (betänkande med förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna
m.m., del I SOU 1945:16, del II SOU 1946:50).
SPA = statens pensionsanstalt, reglemente den 29 december 1949 (nr 726).
TbArk = kungörelse den 3 november 1950 (nr 560) med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet
för kyrkomusiker.
Övnst = stadgan för övningslärare den 2 juni 1950 (nr 376).
4
Kung!. Maj:ts proposition nr 10:2 år 1958
styrelsen eller överstyrelsen för yrkesutbildning. Kantorstjänst är en tjänst
som kyrkomusiker och folk- eller småskollärare. Organisttjänst får inrättas
endast i distrikt med högre invånarantal än 5000 och kantorstjänst endast
i distrikt med högst nämnda invånarantal, såvida ej Kungl. Maj:t för särskilda
fall annat medgiver. I distrikt där de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna
är av ringa omfattning och kantorstjänst av skolorganisatoriska
skäl ej lämpligen kan inrättas, får efter medgivande av domkapitlet anställas
en orgelspelare för de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna. För dylikt
distrikt skall dock kantorstjänst alltid fastställas som tjänstetyp.
Distriktsindelning och tjänstetyp fastställes av domkapitlet i den mån
icke Kungl. Maj: t enligt vad nu sagts tager befattning därmed.
Vid sidan av organisttjänst eller kantorstjänst kan efter Kungl. Maj:ts
medgivande inrättas tjänst såsom biträdande kyrkomusiker.
För varje kyrkomusikertjänst liksom för orgelspelarbefattning skall domkapitlet
bestämma det antal veckotimmar, som den med tjänsten förenade
kyrkomusikaliska verksamheten skall anses motsvara. Reglerna härom är
i huvudsak baserade på distriktets invånarantal. Sålunda skall t. ex. ett
invånarantal mellan 3001 och 5000 anses motsvara 14 veckotimmar för
organisttjänst och 9 veckotimmar för kantorstjänst samt ett invånarantal
mellan 5001 och 8000 anses motsvara 16 respektive 10 veckotimmar. Härtill
kommer vissa avdrag eller tillägg av veckotimmar alltefter frekvensen
av olika särskilda tjänståligganden. Reglerna ger därjämte även vissa möjligheter
till friare bedömning med hänsyn till förhållandena i varje särskilt
fall. Veckotimtalet fastställes varje gång en tjänst blir ledig och omprövas
därefter vart femte år.
I organists kyrkomusikaliska åligganden ingår i första rummet helt naturligt
att biträda vid gudstjänster och förrättningar, att leda kyrkokör och
undervisa konfirmander i psalmsång samt att vårda orgeln. Därjämte har
organist emellertid också att meddela fri musikundervisning åt ungdom fem
timmar i veckan under 39 veckor årligen.
För organisttjänst utgör 30 veckotimmar full tjänstgöring. Ar tjänsten
förenad med full tjänstgöring får den fastställas som ordinarie. Därvid får
fyllnadstjänstgöring som musiklärare medräknas. Omfattningen av fyllnadstjänstgöringen
bestämmes för varje ifrågakommande tjänst av musikaliska
akademien beträffande musikhögskolan, av statens folkskolinspektör beträffande
folkskola samt av skolöverstyrelsen i fråga om annan skola.
Kanten• och orgelspelare har i princip samma kyrkomusikaliska åligganden
som organist, dock att de icke meddelar fri musikundervisning. Den
kyrkomusikaliska verksamheten medför ej nedsättning av kantors tjänstgöringsskyldighet
som folk- eller småskollärare.
I fråga om avlagda kunskapsprov gäller, att organist skall ha avlagt högre
organistexamen, högre kantorsexamen och musiklärarexamen eller mot dessa
svarande äldre examina. Kantor skall ha avlagt organist- och kantorsexamen
eller häremot svarande äldre examina. Sistnämnda krav gäller även
beträffande extra organist (vikarie i vissa fall å organisttjänst). Orgelspelare
skall besitta nöjaktig färdighet i spelning av koraler, koralpreludier och
musiken till svenska mässan samt äga nöjaktig kännedom om den svenska
kyrkans gudstjänstordning.
Domkyrkoo/panis-/, som alltid har ordinarie anställning, är placerad i
lönegrad Ao 21. Ordinarie organist, som uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor
i fråga om avlagda examina, tillhör lönegrad Ao 18. Annan ordinarie
organist placeras i lönegrad Ao 17. Motsvarande Ae-lönegrader gäller för
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
extra ordinarie organister. Extra organist anställes alltefter sin kompetens
i någon av lönegraderna A g 15, 13 eller 11. Full lön utgår vid full tjänstgöring.
Ordinarie organist äger dock rätt till full lön, även om veckotimtalet
skulle fastställas till lägre än 30 eller fyllnadstjänstgöring av tillräcklig
omfattning ej kunnat beredas. För tjänstgöring utöver 30 veckotimmar utgår
arvode. För extra ordinarie eller extra organist, vilkens sammanlagda
tjänstgöring understiger 30 veckotimmar, minskas lönen med 1/30 för varje
veckotimme, varmed tjänstgöringen understiger 30 veckotimmar.
Kantor åtnjuter för sin lärartjänstgöring lön enligt avlöningsreglementet
för folkskolan. För den kyrkomusikaliska verksamheten uppbär kantorn
kantor stillägg med 1/30 av lönen i löneklass A 15 för varje veckotimme av
den kyrkomusikaliska tjänstgöringen.
Orgelspelare åtnjuter arvode, som för varje veckotimme utgör 1/30 av
lönen i löneklass A 12, om han har avlagt organist- och kantor sexamen,
samt eljest löneklass A 7.
Ordinarie och extra ordinarie organist innehar tjänste- och familjepensionsrätt
i SPA. Pensionsunderlagen motsvarar underlagen för statstjänstemän
i motsvarande löneställning. Pastoratet har att erlägga fortlöpande
avgifter ävensom frivilligt, för åstadkommande av viss. särskild
tjänstårsberäkning, s. k. engångsavgift. För extra ordinarie organist reduceras
avgifterna liksom det för pensionens storlek avgörande antalet tjänstår
i den mån tjänstgöringens omfattning understiger 30 veckotimmar.
Kantor erhåller pension å kantorstilläggget genom viss förhöjning av
tjänste- och familjepensionsunderlagen för folk- eller småskollärartjänsten.
Pastoratet har att erlägga fortlöpande avgifter för denna tilläggspensionering.
Finansieringen av kostnaderna för den i Kmst reglerade kyrkomusikerverksamheten
sker, såvitt gäller de lönekostnader vilka bestrides av pastoratet,
efter samma grunder som beträffande den församlingsprästerliga
verksamheten. Bo ställ skapital, som fastställts eller eljest slutligen bestämts
enligt klockarboställslagen, samt å dylikt kapital belöpande boställsränta
skall utgöra kyrkomusikerlönetillgång för pastoratet. Om för pastoratets
präst- och kyrkomusikerlönekostnader under året åtgår högre belopp än
som täckes dels av avkastningen av pastoratets präst- och kyrkomusikerlönetillgångar
och annan för ändamålet anslagen inkomst, dels ock därutöver
ett belopp, motsvarande en utdebitering för skattekrona inom pastoratet
av det öretal, som Kungl. Maj:t för året bestämmer — högst tjugu
öre —, äger pastoratet för vad som ytterligare erfordras erhålla tillskott ur
kyrkofonden. Om å andra sidan pastoratets präst- och kyrkomusikerlönetillgångar
lämnar överskott, sedan lönekostnaderna och vissa andra utgifter
blivit täckta, skall pastoratet inleverera hälften av överskottet till kyrkofonden.
Skatteutjämningen över kyrkofonden pastoraten emellan omfattar
sålunda numera även kyrkomusikerlönekostnaderna, vari också inbegripes
de fortlöpande pensionsavgifterna.
Beträffande organist med fyllnadstjänstgöring har vederbörande skola
att bestrida den på fyllnadstjänstgöringen belöpande delen av lönekostnaderna
och denna ingår alltså icke i pastoratets kyrkomusikerlönekostnader.
Övriga kostnader för kyrkomusikerverksamheten — främst kostnader för
tjänstebostad åt organist samt för tillhandahållande av materiel och lokaler
för den fria musikerundervisningen — bestrides av vederbörande församling
såsom en vanlig kommunal utgift. Statsbidrag utgår icke till dylika
utgifter för kyrkomusikerverksamheten.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
2. Vissa punkter i förarbetena till kyrkomusikerreformen
Under denna rubrik liar de sakkunniga lämnat en närmare redogörelse
för förarbetena på vissa för de sakkunnigas överväganden särskilt betydelsefulla
punkter i uppbyggnaden av den nuvarande kyrkomusikerorganisationen,
nämligen beträffande de olika tjänstetyperna, den fria musikundervisningen
samt kompetensregleringen.
Beträffande innehållet i denna redogörelse torde få hänvisas till betänkandet
s. 10—19.
3. Praxis beträffande dispenser i fråga om distriktsindelning och tjänstetyp
De sakkunniga framhåller, att vid genomförandet av kyrkomusikerreformen
särskilda problem uppstått i de fall, där vederbörande kyrkomusiker
haft fast anställning enligt de äldre bestämmelserna. Om dylik kyrkomusiker
ej önskar övergå på tjänst enligt Kmst, skall jämlikt övergångsbestämmelserna
till Kmst, så länge kyrkomusikern kvarstår i sin befattning i församlingen,
Kmst icke tillämpas för det kyrkomusikerdistrikt, som församlingen
utgör eller vari församlingen ingår. Det har, främst med hänsyn till
befattningshavarnas intresse av att komma i åtnjutande av den nya löneregleringen
och till det nya finansieringssystemets fördelar för det alldeles
övervägande antalet församlingar-pastorat, ansetts önskvärt att genom en
liberal dispensering möjliggöra en omedelbar tillämpning av Kmst i så
många kyrkomusikerdistrikt som möjligt. Den nu genomförda kyrkomusikerorganisationen
har därför i stor utsträckning anknutit till de förhållanden,
som rådde före reformen.
Problemen vid nyorganisationen har närmast gällt tjänstetyperna. Sålunda
har förenade folkskollärar- och kyrkomusikertjänster varit inrättade
i åtskilliga distrikt, huvudsakligen bestående av en församling, med invånarantal
över 5000. Kungl. Maj:t har i dylika fall lämnat dispens för kantorstjänst
i regel under förutsättning, att vederbörande befattningshavare varit
fast anställd samt förklarat sig villig och enligt övergångsbestämmelserna,
till Kmst prövats behörig att övergå på kantorstjänst. För dylik dispens
har vidare regelmässigt uppställts det villkoret, att veekotimtalet för den
med kan törst jänsten förenade kyrkomusikaliska verksamheten ej fastställes
till högre siffra än vad som motsvarar det på distriktets invånarantal grundade
s. k. tabelltimtalet enligt 23 § 2 mom. Kmst. I ett fåtal fall, avseende
distrikt med vikande folkmängd obetydligt över 5000 och utan egentliga
möjligheter till fyllnadstjänstgöring, har dispensen endast förknippats med
sistnämnda villkor. I övriga fall har däremot dispensen begränsats till befattningshavarens
återstående tjänstetid och därmed fått karaktären av
ren övergångsåtgärd. Av en av de sakkunniga verkställd undersökning
(bil. A till betänkandet) framgår, att den 1 juli 1953 fanns 44 kyrkomusikerdistrikt
med invånarantal över 5000, som hade kantorstjänst som tjänstetyp
Av
vida större omfattning, både totalt och relativt, har emellertid dispenseringen
i fråga om organisttjänster varit. Enligt vad den nyssnämnda
Kiingl. Maj:ts proposition nr 10,2 är 1058 7
undersökningen givit vid handen fanns den 1 juli 1953 i riket 371 kyrkomusikerdistrikt
med organisttjänst som tjänstetyp. 230 av dessa distrikt
har ett invånarantal över 5000. Där är alltså organisttjänst tjänstetyp
enligt huvudregeln. För övriga 141 distrikt har Kungl. Maj:t givit dispens
för inrättande av organisttjänst. Dessa dispenser kan efter dispensmotiven
och dispensernas konstruktion indelas i två grupper, nämligen generella
dispenser och villkorade dispenser.
Den första gruppen, de generella dispenserna, omfattar 43 distrikt. I
dessa fall har dispenserna icke föranletts av rådande övergångsförhållanden
utan motiverats av allmängiltiga skäl för organisttjänst som tjänstetyp.
Sålunda har för generell dispens fordrats en folkmängd av i praktiskt taget
samtliga fall över 3000 invånare och dessutom med stigande tendens eller
åtminstone stabilt läge. I allmänhet har vidare krävts, att en till omfattningen
icke alltför ringa fyllnadstjänstgöring kunnat förutses komma att ingå
i organisttjänsten. Särskild hänsyn har tagits till om organisttjänsten ansetts
speciellt nödvändig för bestridandet av musikundervisningen vid
högre, statlig eller kommunal skola. Ju lägre folkmängden varit, ju större
har kraven varit i fråga om fyllnadstjänstgöringens omfattning och karaktär.
Slutligen har givetvis omfattningen av den kyrkomusikaliska tjänstgöringen
varit av väsentlig betydelse vid dispensprövningen. Dispens har
icke medgivits, där ej veckotimtalet för de med tjänsten förenade kyrkomusikaliska
åliggandena beräknats komma att uppgå till minst 15, alltså
motsvarande halvtidstjänstgöring.
Den andra gruppen av dispenser för organisttjänst, de villkorade dispenserna,
omfattar 98 kyrkomusikerdistrikt. I 95 av dessa fall har dispensen
fått följande formulering, nämligen antingen beträffande distrikt, där även
distriktsindelningen varit beroende på Kungl. Majt:s prövning, »att —
därest för närvarande i församlingarna anställd kyrkomusiker prövas berättigad
och förklarar sig villig att övergå å organisttjänst, inrättad i ett av
församlingarna bildat kyrkomusikerdistrikt — församlingarna må för tid,
varunder nämnde befattningshavare kommer att innehava tjänsten, utgöra
ett kyrkomusikerdistrikt med organisttjänst» eller också, där församling
och kyrkomusikerdistrikt till gränserna är identiska, »att — därest för närvarande
i församlingen anställd kyrkomusiker prövas berättigad och förklarar
sig villig att övergå å i kyrkomusikerdistriktet inrättad organisttjänst,
sådan tjänst må vara i distriktet inrättad för tid, varunder nämnde
befattningshavare kommer att innehava tjänsten.» Dispens av denna typ
brukar kallas S k å ne-dispe n s, enär den på grund av den före kyrkomusikerreformen
rådande kyrkomusikerorganisationen i Skåne-delen av
Lunds stift kommit till särskilt stor användning där.
Såsom förut nämnts har det ansetts angeläget att genom en liberal dispensering
möjliggöra en omedelbar tillämpning av Kmst i så många kyrkomusikerdistrikt
som möjligt. Då dispens för organist begärts har därför,
i den mån de förut angivna förutsättningarna för generell dispens icke förelegat,
Skåne-dispens i stället givits i de fall, där vederbörande innehavare
av självständig tjänst haft fast anställning i församlingen eller församlingarna
eller enligt övergångsbestämmelserna till Kmst varit att jämställa
med fast anställd kyrkomusiker. Vidare har i samtliga fall av dylik dispens
fordrats, att veckotimtalet för den kyrkomusikaliska verksamheten kunnat
beräknas till minst 15, motsvarande halvtidstjänstgöring. Ett ytterligare
krav för bifall till dispensansökan har därjämte varit att befattningshava
-
8
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102 år 1958
ren vid en förhandsbedömning prövats behörig att enligt övergångsbestämmelserna
till Kmst övergå på organisttjänst. Några särskilda förutsättningar
med avseende å folkmängd eller fyllnadstjänstgöring har däremot
icke ansetts behöva föreligga. Sålunda har i några fall Skåne-dispens medgivits
för kyrkomusikerdistrikt med invånarantal under 1000. Prövning av
möjligheterna till Skåne-dispens torde ha skett beträffande så gott som
varje vid Kmst:s ikraftträdande befintlig, med ordinarie innehavare besatt
självständig tjänst. I de fall, där icke ens dylik dispens ansetts kunna ges,
har anledningen till avslag i allmänhet varit, antingen att veckotimtalet
varit för lågt eller också att befattningshavaren uppnått den i SPA-reglementet
för avgång med pension bestämda åldern.
. Genom Skåne-dispensema har i ett förhållandevis stort antal fall möjliggjorts
en omedelbar tillämpning av Kmst i sådana distrikt, där befattningshavaren
eljest icke kunnat övergå på kyrkomusikertjänst enligt Kmst och
därmed, hindrat dess tillämpning i distriktet. Allteftersom de dispenserade
befattningshavarna avgår, måste emellertid enligt nuvarande regler och
praxis beträffande villkorade dispenser för organisttjänst en tjänstetypsändring
till kantorstjänster ske, därest icke förutsättningar för generell
dispens föreligger.
4. Särskilda framställningar m. m. i tjänstetypsfrågan
I detta avsnitt har de sakkunniga lämnat en översikt över de framställningar
som från kyrkligt håll gjorts med förslag i syfte att på ett eller annat
sätt möjliggöra ett ökat antal självständiga kyrkomusikertjänster eller eljest
lösa de problem, som ansetts förknippade med den av kyrkomusikerreformen
föranledda minskningen av antalet dylika tjänster.
Av översikten inhämtas bland annat följande.
Aled anledning av en vid 1951 års kyrkomöte väckt motion (nr 90) har
kyrkomötet (skr. 1951: 37) hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder
i syfte att församlingar, som så begär, tillförsäkras rätt att få organisttjänst
inrättad jämväl om de utgör kyrkomusikerdistrikt med lägre
invånarantal än 5000, därest församlingarna förbinder sig att utan tillskott
från kyrkofonden eller av skatteutjämningsmedel själva svara för de merkostnader,
som föranledes av att organisttjänst i stället för kantorstjänst
inrättas i distriktet .
I en vid samma kyrkomöte väckt motion (nr 61) yrkades, att kyrkomötet
hos Kungl. A!aj:t måtte anhålla om utredning bland annat rörande möjligheten
att i mindre församlingar inrätta diakonbefattningar, vilkas innehavare
med sina diakonala uppgifter skulle förena befattning som kyrkomusiker
eller skrivbiträde på pastorsexpedition eller båda dessa befattningar.
Denna fråga har av 1953 års kyrkomöte ansetts böra prövas i samband med
utredning av hela spörsmålet om diakoniens infogande i kyrkans organisation
(skr. 1953: 11).
I en vid 1953 års kyrkomöte väckt motion, nr 5, har yrkats, att kyrkomötet
måtte hos Kungl. AIaj:t anhålla om åtgärder bland annat för att
möjliggöra inrättande av en tredje typ av kyrkomusikertjänster. I motionen
nr 79 vid samma kyrkomöte har yrkats, att kyrkomötet måtte hos Kungl.
9
Kungl. May.ts -proposition nr 102 år 1958
Maj:t anhålla bland annat om sådan ändring av Kmst:s bestämmelser
rörande den fria musikundervisningen, att dylik undervisning ålägges jämväl
kantor.
Första tillfälliga utskottet vid 1953 års kyrkomöte har i sitt betänkande
nr 12 behandlat bland annat nämnda motioner nr 5 och 79. Förslaget om
den fria musikundervisningens utsträckning även till kantorst jänsterna
syntes utskottet visserligen vara av genomgripande natur men torde dock
böra uppmärksammas i samband med en allmän översyn av hithörande
författningsbestämmelser. Vad gäller förslaget om en tredje tjänstetyp för
kyrkomusikertjänster har utskottet förklarat sig finna den av motionärerna
anvisade utvägen höra beträdas, där den kunde visa sig framkomlig. Utskottet
har hemställt, att kyrkomötet i anledning av nämnda motioner måtte
hos Kungl. Maj:t anhålla, att vid kyrkomusikersakkunnigas översyn av
bestämmelserna rörande kyrkomusikerorganisationen de i motionerna och
av utskottet framförda önskemålen måtte beaktas. Kyrkomötet har bifallit
utskottets hemställan (skr. 1953: 23).
5. Allmänna överväganden beträffande införande av en ny typ
av kyrkomusikertjänster
De sakkunniga
De alternativ för tjänstetyper, som Kmst uppställer — organisttjänst
och kantorstjänst — utgör en moderniserad form av två äldre huvudtyper
av kyrkomusikertjänster, självständig tjänst och förenad tjänst. Användningsområdet
för den äldre självständiga tjänsten var emellertid icke begränsat
på det sätt som användningsområdet för organisttjänsten nu är
genom den föreskrivna folkmängdsgränsen 5000 och rådande restriktiva
praxis i fråga om dispens från denna. Sedan numera en ny kyrkomusikerorganisation
i enlighet med Kmst:s bestämmelser i de flesta fall genomförts
och i återstående fall, där Kmst ännu ej vunnit tillämpning, åtminstone
beslutits på papperet, torde det, att döma av det stora antalet ansökningar
om dispens för organisttjänst samt av de förut redovisade särskilda framställningarna,
kunna konstateras, att från kyrkligt håll Kmst:s bestämmelser
och tillämpad praxis i tjänstetypsärenden icke anses erbjuda för alla
slag av kyrkomusikerdistrikt tillfredsställande möjligheter att anordna den
kyrkomusikaliska verksamheten. De från församlingar och andra kyrkliga
organ framförda önskemålen om ändrad praxis och om revision av Kmst
med avseende å valet av tjänstetyp syftar till ökade möjligheter för de
mindre kyrkomusikerdistrikten att inrätta organisttjänster.
De sakkunniga — som i betänkandet s. 32—49 utförligt redovisat sina
överväganden — har sammanfattningsvis framhållit huvudsakligen följande.
Av organisatoriska och ekonomiska skäl samt med hänsyn till svårigheterna
att rekrytera organisttjänster i mindre kyrkomusikerdistrikt har de sak
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
kunniga icke ansett sig kunna förorda en mera långt gående generell dispensering
beträffande inrättande av organisttjänster än den som hittills tilllämpats
av Kungl. Maj:t. Ej heller har de sakkunniga kunnat förorda någon
ändring av Kmst:s bestämmelser i den riktningen, att därigenom skulle
medges inrättande av organisttjänst i andra fall än som nu avses i Kmst.
För att kunna tillgodose de nu berörda, från kyrkligt håll framförda
önskemålen torde det därför vara erforderligt att för valet av tjänstetyp
uppställa ett alternativ till kantorstjänsten; mot organisttjänsten såsom
tjänstetyp för de större kyrkomusikerdistrikten har efter kyrkomusikerreformens
genomförande inga invändningar riktats.
Införande av en tredje tjänstetyp såsom ett alternativ till kantorstjänsten
kan i och för sig anses vara försvarligt, redan om det visas att den nya
tjänstetypen är lika bra som kantorstjänsten. Några bärande skäl för att
kantorstjänsten skulle vara den enda lämpliga tjänstetypen för de mindre
kyrkomusikerdistrikten torde knappast kunna förebringas. De sakkunniga
har emellertid ansett erforderligt att söka konstatera, huruvida några sådana
förhållanden föreligger, som direkt påkallar införande av en ny tjänstetyp
vid sidan av kantorstjänsten.
De sakkunniga konstaterar till en början att åtminstone i de större av
»kantorsdistrikten» de kyrkomusikaliska åliggandena kan få en omfattning,
som med hänsyn till kantors lärartjänstgöring blir för betungande,
samtidigt som det med hänsyn till gudstjänstlivets och församlingsvårdens
behöriga krav på kantorns kyrkomusikaliska medverkan ofta nog kan vara
önskvärt med en utvidgning av hans kyrkomusikaliska tjänstgöring. Från
kyrkliga synpunkter torde därför kunna hävdas, att kantorstjänsten icke
för alla de kyrkomusikerdistrifct, för vilka denna tjänst nu är avsedd som
den normala tjänstetypen, innebär en tillfredsställande lösning av de kyrkomusikerorganisatoriska
problemen. De sakkunniga erinrar här om första
lagutskottets uttalande (KU 1949:39), att kyrkomusikerreformen icke
fick leda till en sänkning av musiklivets standard på mindre orter och på
landsbygden; de slutliga bestämmelserna borde enligt utskottet utformas
på sådant sätt, att lokala förhållanden kunde beaktas. För ett kyrkomusikerdistrikt,
som under en lång följd av år haft självständig kyrkomusikerbefattning,
torde övergången till kantorstjänst ofta kunna medföra en
standardsänkning såtillvida, att kyrkomusikern icke längre kan tas i anspråk
vid samtliga enligt dittillsvarande ordning återkommande och i Kmst
förutsatta tjänstgöringstillfällen samt ej heller alltid vid de tidpunkter för
gudstjänster och förrättningar, som enligt den lokala kyrkliga seden dittills
tillämpats och icke utan olägenhet för gudstjänstlivet och församlingsvården
kan ändras. Att så redan blivit förhållandet i vissa fall, har med skärpa
understrukits bl. a. i ett flertal förnyade ansökningar om dispens för organisttjänst.
För att gudstjänstlivets och församlingsvårdens krav skall kunna
i dessa hänseenden bättre tillgodoses och en sänkning — i nu angiven me
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
ning — av standarden kunna undvikas, synes de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna
icke böra sammankopplas med tjänsteuppgifter av så schemabunden
karaktär och av sådan omfattning som kantors lärartjänstgöring.
Ser man å andra sidan detta problem från skolans synpunkter synes man
omvänt kunna konstatera, att kantors kyrkomusikertjänstgöring kan medföra
vissa olägenheter för skolarbetet. Därtill kommer att den otillräckliga
tillgången på kantorsbehöriga lärare medför svårigheter icke blott för kyrkans
verksamhet utan även för skolundervisningen. Utvecklingen på skolväsendets
område kan enligt de sakkunnigas mening icke antagas komma
att förbättra de nu otillfredsställande möjligheterna att rekrytera kantors - tjänsterna. Den hävdvunna förening av lärartjänst och kyrkomusikertjänst,
som genom kyrkomusikerreformen konserverats i den för det alldeles övervägande
antalet kyrkomusikerdistrikt såsom enda tjänstetyp möjliga kantorstjänsten,
torde därför ur skolans synvinkel icke alltid framstå såsom
någon idealisk eller särskilt eftersträvansvärd anordning.
De sakkunniga har i anslutning till gudstjänstlivets och församlingsvårdens
krav på kyrkomusikerna också ansett sig böra uppta frågan om en
ändrad pastoratsindelnings och församlingsprästerlig organisations inverkan
på utformningen av kyrkomusikerorganisationen. Enligt de sakkunnigas
mening erbjuder de nu gällande alternativen för val av tjänstetyp för kyrkomusikertjänster
icke tillräckliga möjligheter att i full utsträckning tillvarataga
de fördelar i såväl kyrkliga och kyrkomusikaliska som allmänt organisatoriska
och ekonomiska hänseenden, som kan antagas följa med en ny
pastoratsindelning och församlingsprästerlig organisation. Det torde härutinnan
vara erforderligt att skapa ökade förutsättningar för en koncentration
av de kyrkomusikaliska åliggandena till en och samma kyrkomusiker
även inom sådana områden, för vilka organisttjänst icke kan inrättas.
Den fria musikundervisningen, som nu är förbehållen organistdistrikten,
bör enligt de sakkunnigas mening i princip komma samtliga kyrkomusikerdistrikt
tillgodo. Det torde icke vara möjligt att i alla olika typer av ickeorganistdistrikt
genomföra denna verksamhet inom ramen av den nuvarande
kyrkomusikerorganisationen. En tillfredsställande lösning torde icke
kunna nås utan att för valet av tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten
uppställes ett alternativ till kantorstjänsten.
De sakkunniga berör slutligen vissa speciella problem för de minsta
kyrkomusikerdistrikten, sammanhängande med att dessa distrikt ofta är
hänvisade till att för de kyrkomusikaliska arbetsuppgifternas bestridande
stadigvarande anställa orgelspelare. Enligt de sakkunnigas mening bör
eftersträvas att söka inlemma dessa distrikt i större enheter. För att detta
skall kunna ske i större utsträckning än hittills, torde en ny tjänstetyp för
de mindre kyrkomusikerdistrikten vara erforderlig. Därest orgelspelarbefattningen
likväl måste komma till användning, synes böra övervägas möjligheterna,
att utforma denna befattning på ett från kyrkans synpunkt mera
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 195S
tillfredsställande sätt. Detta problem sammanhänger nära. med frågan om
hur en ny tjänstetyp skall konstrueras.
De omständigheter, som sålunda redovisats, utgör enligt de sakkunnigas
mening tillräckliga skäl för att nu, sedan erfarenheter vunnits av den nya
kyrkomusikerorganisationen, tillskapas en ny typ av kyrkomusikertjänst
såsom ett alternativ till kantorstjänsten vid valet av tjänstetyp för de
mindre kyrkomusiker distrikten. Den nya tjänstetypen — i det följande
benämnd kyrkokantorstjänst — bör konstrueras så, att innehavaren kan
åläggas mer omfattande kyrkomusikalisk tjänstgöring än vad som gäller
beträffande kantor. De arbetsuppgifter vid sidan av kyrkomusikertjänstgöringen,
som tjänstinnehavaren måste ha för att få sin fulla, utkomst, bör
i den nya tjänstetypen icke hopkopplas med schemabunden skoltjänstgöling
i den omfattning, som åligger heltidstjänstgörande lärare. De sakkunniga
avser emellertid icke, att den nya tjänstetypen skall utesluta kantorstjänsten.
Denna, som har en fast tradition och som tillmätes stort värde på
många håll, torde utan olägenheter av det slag, som i det föregående påtalats,
kunna bibehållas i ett flertal mindre kyrkomusikerdistrikt. Enligt de
sakkunnigas mening kan det tvärtom vara motiverat att iakttaga en viss
försiktighet vid införande av den nya. tjänstetypen i kyrkomusikerorganisationen.
Till en början bör därför icke medges oinskränkt valrätt för församlingarna
mellan kantorstjänst och den nya tjänstetypen utan den senare
synes i de enskilda fallen böra av domkapitlet fastställas endast då
skäl prövas föreligga för avsteg från den hittills tillämpade huvudregeln om
kantorstjänst såsom tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten.
Såsom framgår av det anförda anser de sakkunniga, att den nya tjänstetypen
bör införas såsom ett alternativ till kantorstjänsten. Den bör alltså
kunna komma till användning i stället för kantorstjänst i kyrkomusikerdistrikt
med invånarantal av högst 5 000. Den bör däremot icke konstrueras
med sikte på att kunna ersätta organisttjänst, icke heller i de fall, där generell
dispens för organisttjänst medgivits.
Kyrkomusikerreformen har medfört särskilda problem för Lunds stift.
Inom Skåne-delen av stiftet har sålunda av ålder varit inrättade ett stort
antal självständiga tjänster, även inom sådana, församlingsenheter, som
enligt nu gällande regler skall ha kantorstjänst som tjänstetyp. Av stiftets
nuvarande omkring 110 organisttjänster har cirka 60 tillkommit på grund
av s. k. Skåne-dispens. Dessa skall med nuvarande bestämmelser successivt
utbytas mot kantorstjänster — uppskattningsvis cirka 100 — enär med
kantorstjänstema icke kan förenas duplikationstjänstgöring i samma omfattning
som nu är fallet beträffande de ifrågavarande organisttjänstema.
Därjämte finnes inom stiftet omkring 100 kantorstjänster, varå Kmst icke
vunnit tillämpning enär befattningshavarna ej kunnat övergå på kantorstjänst;
i de flesta fallen beror detta på att vederbörande kyrkomusiker är
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
fast anställd som självständig kyrkomusiker på äldre stat. Vidare är 65 av
de kantorstjänster inom stiftet, vara Kmst vunnit tillämpning, vakanta.
Å andra sidan finnes inom stiftet ett förhållandevis mycket stort antal
kyrkomusiker med lägre kyrkomusikalisk utbildning men utan lärarkompetens.
En ny tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten, vilken icke är
hopkopplad med lärartjänstgöring och som bättre än kantorstjänsten kan
tillgodose anspråken på en omfattande kyrkomusikalisk medverkan av
tjänstinnehavaren, synes med hänsyn till nu anförda omständigheter vara
särskilt väl ägnad för förhållandena inom Lunds stift. De sakkunniga understryker
emellertid, att den nya tjänstetypen givetvis bör konstrueras så, att
den kan användas i varje enskilt fall inom landet, där kantorstjänst icke är
ändamålsenlig och organisttjänst ej kan ifrågakomma.
Remissyttranden
Remissmyndigheternas inställning till det framlagda förslaget om tillskapande
av en ny typ av kyrkomusikertjänst såsom ett alternativ till den
nuvarande kantorstjänsten kan i allmänhet sägas vara klart positiv. Den
utväg de sakkunniga föreslår synes sålunda domkapitlet i Västerås för närvarande
vara den enda möjligheten att råda bot på den uppkomna krisen.
Liknande synpunkter framlägges bl. a. av domkapitlen i Linköping och
Lund.
Domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala framhåller, att förslaget såsom
genomfört kan tänkas medföra önskvärd breddning av det aktiva lekmannainslaget
i kyrkans verksamhet, i det att det öppnar möjlighet för intresserade
och kompetenta personer, som hittills varit utestängda, att under
ekonomiskt skäliga förhållanden ägna sig åt kyrkomusikaliska uppgifter.
Svenska pastoratens riksförbund finner det vara ett steg i rätt riktning,
när det föreslås, att banden mellan kyrkomusiker- och lärartjänster i viss
utsträckning skall upplösas.
Skolöverstyrelsen anser, att frågan om en successiv avveckling av den
nuvarande kantorsinstitutionen allvarligt bör övervägas samt anför vidare.
Den sedan länge rådande kantorsbristen torde inte enbart bero på en
tillfällig nedgång av antalet kantorsbehöriga lärare utan även ha sin grund
i skolans behov av att helt kunna taga sina befattningshavares tid och
krafter i anspråk och på lärarnas tilltagande obenägenhet att åtaga sig
uppgifter utanför skolan. De möjligheter folkskollärarna numera har att
antingen vidareutbilda sig till högre tjänster inom folkskolan eller att erhålla
ersättning för s. k. til läggstimmar torde än mer accentuera svårigheterna
att erhålla kantorskompetenta lärare. Det förefaller sannolikt, att
kantorsbristen så småningom kan komma att framtvinga en klar boskillnad
mellan kyrka och skola i musikaliskt avseende, men en avveckling av skolkantorsinstitutionen
måste givetvis ske på lång sikt, och överstyrelsen är
inte beredd att ännu framföra ett direkt förslag härom.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
Musikaliska akademiens styrelse vill starkare än de sakkunniga poängtera,
att man vid införandet av en ny tjänstetyp bör iakttaga stor försiktighet.
Förbindelsen mellan skola och kyrka på det musikaliska området har i
Sverige gamla och starka traditioner. Från såväl allmän som speciellt musikkulturell
synpunkt har den dessutom så många fördelar, att den inte utan
tvingande skäl bör brytas.
Kyrkomusikernas riksförbund avstyrker bestämt den nya tjänstetypen —
kyrkokantorstjänst. I de fall där de sakkunniga tänkt sig inrättande av
kyrkokantorstjänst bör med större fördel kunna inrättas e. o. organisttjänster
med lägst 18 veckotimmars kyrkomusikalisk tjänstgöring. Härvid
bör en uppmjukning ske av bestämmelserna om det befolkningstal, som
skall utgöra gränsen vid val mellan organist- och kantorstjänst. Rekryteringssvårighetema
beträffande de nuvarande kantorstjänsterna betingas
enligt förbundet av de otillfredsställande löne- och pensionsvillkoren samt
inte minst av tjänstens bundenhet.
Även folkskollärarförbundeji och Sveriges småskollärarirmeförbund avstyrker
bestämt inrättande av kyrkokantorstjänster. Från principiella synpunkter
inger det allvarliga betänkligheter att tillskapa tjänster som inte
ger innehavaren full försörjning utan gör honom starkt beroende av bisysslor
av olika slag. Också lärarförbunden framhåller, att de nuvarande rekryteringssvårigheterna
beträffande skolkantorsbefattningar kan undanröjas; genom
förbättringar i deras villkor och tjänstgöringsförhållanden.
Till de av de sakkunniga framlagda argumenten mot en mera långt gående
generell dispensering beträffande inrättande av organisttjänster än den,
som hittills tillämpats av Kungl. Maj:t lägger kammarkollegiet ännu ett.
Vid en väsentligt ökad dispensering framkommer antagligen önskemål om
en motsvarande eftergift beträffande behörighetsvillkoren. Härmed skulle
emellertid grunderna för nuvarande lönesättning av de extra ordinarie
organisttjänstema bliva avsevärt rubbade.
Domkapitlet i Luleå däremot anser, att man för de församlingar varom
här är fråga — församlingar med mindre än 5 000 invånare — bör kunna
tänka sig organisttjänst, låt vara med lägre kompetenskrav. Bortsett från
kompetenskraven ter sig nämligen den föreslagna nya tjänsten närmast
som en organisttjänst. Det bör givetvis föreligga samma möjligheter att
med sådan organisttjänst förena bisysslor som de sakkunniga föreslagit
beträffande kyrkokantorstjänst. Domkapitlet framkastar även tanken på
en musiklärartjänst med fyllnadstjänstgöring som kyrkomusiker, en tjänst
konstruerad i princip som en organisttjänst men med den huvudsakliga
tjänstgöringen förlagd till skolan och fyllnadstjänstgöringen till kyrkan.
Även domlcapitlet i Lund anser någon uppmjukning av praxis på området
vara önskvärd och då främst när fyllnadstjänstgöring av avsevärd omfattning
står till buds. Förhållandena i enskilda, fall kan vara sådana, att man
15
Kwigl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
för överskådlig framtid icke behöver räkna med ett så stort timtal, som
motiverar inrättande av en musiklärartjänst med heltidst jänstgöring.
Också kyrkomusikernas riksförbund och svenska prästförbundet uttalar
sig för mera generöst dispensförfarande. Skolöverstyrelsen anser det i många
fall vara möjligt att inom den nuvarande organisationens ram tillskapa
organisttjänster i församlingar, där skolkantorstjänst ej kan inrättas.
Domkapitlet i Lund ifrågasätter, om det är nödvändigt med den nuvarande
bestämmelsen, att församlingar tillhörande skilda pastorat, icke vare
sig helt eller delvis får förenas till ett kyrkomusikerdistrikt. Bestämmelsen
är strängare exempelvis än vad som gäller för den prästerliga organisationen,
där ju en kyrkoadjunkt kan vara anställd i två pastorat. Det synes domkapitlet
välbetänkt om möjligheter finnes, att med Kungl. Maj:ts tillstånd
kyrkomusikerdistrikt kunde bestå av flera församlingar, tillhörande skilda
pastorat, när påtagbara organisatoriska fördelar vunnes genom en sådan
organisation.
Beträffande den av de sakkunniga förordade ökade koncentrationen till
en befattningshavare av de kyrkomusikaliska åliggandena inom flerförsamlingspastoraten
finner domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala, att en dylik
koncentration visserligen understundom torde bliva ofrånkomlig, bland
annat beroende på skolväsendets centralisering, men anser, att den måste
betraktas som en nödfallsutväg, förenad med så allvarsamma olägenheter,
att den så långt möjligt bör undvikas.
Att de sakkunniga rekommenderar olika tider för högmässogudstjänsterna
i distrikt med flera söndagliga högmässor för att möjliggöra duplikation för
kyrkomusiker har väckt betänkligheter på flera håll. Domkapitlet i Karlstad
tar bestämt avstånd från denna tanke. Hänsyn till tradition och gudstjänstlivets
krav förbjuder enligt domkapitlets mening en sådan åtgärd. Domkapitlet
i Göteborg kan inte tillstyrka, att församlingarna eventuellt skulle
fråntagas sin rätt att själva besluta om tiden för högmässan. Denna fråga
synes i många församlingar kunna lösa sig på ett tillfredsställande sätt
genom frivilliga beslut om erforderlig ändring av högmässotidema. Liknande
synpunkter framföres av domkapitlen i Linköping och Västerås samt
svenska pastoratens riksförbund.
Ky r komöt et
Kyrkomötet framhåller, att i många större kantorsdistrikt ett behörigt
tillgodoseende av gudstjänstlivets och församlingsvårdens krav beträffande
de kyrkomusikaliska uppgifterna kan leda till att kantorns kyrkomusikaliska
åligganden får en omfattning, som svårligen kan förenas med hans
lärartjänst. I flera mindre kantorsdistrikt har kantorstjänstema till följd av
bland annat skolväsendets fortgående centralisering och det låga veckotimtalet
för dessa tjänster visat sig svårbesatta.
16
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102 år 1958
Den nuvarande kyrkomusikerorganisationen ger föga utrymme för en
koncentration av de kyrkomusikaliska uppgifterna inom två eller flera församlingar
till en och samma kyrkomusiker, vilket eljest skulle i ej ringa
grad möjliggöra en avveckling av de s. k. orgelspelardistrikten.
Enligt kyrkomötets mening synes en ny tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten,
vilken icke är hopkopplad med lärartjänstgöring och
som bättre än kantorstjänsten kan tillgodose anspråken på en omfattande
kyrkomusikalisk medverkan av tjänstinnehavaren, vara särskilt ägnad för
förhållandena inom skånedelen av Lunds stift samt i de andra delar av
riket, där motsvarande problem råder.
Kyrkomötet anser sig sålunda, i likhet med flertalet remissmyndigheter,
böra i princip tillstyrka en lösning av spörsmålen i den riktning de sakkunniga
angivit genom inrättande av en kyrkokantorstjänst såsom ett
alternativ till den nuvarande kantorstjänsten.
6. Den fria musikundervisningen
De sakkunniga
Enligt 12 § Kmst åligger det organist att meddela fri musikundervisning
åt ungdom fem timmar i veckan under 39 veckor årligen. För organist med
fyllnadstjänstgöring som musiklärare kan dock den fria musikundervisningen
minskas med det antal timmar, som fordras för att tjänstgöringen,
inräknat fyllnadstjänstgöringen, icke skall överstiga 34 veckotimmar.
Den fria musikundervisningen avser att på grundval av folkskolans
undervisning i ämnet bibringa eleverna en elementär musikteoretisk allmänbildning
samt att meddela dem, som har förutsättning därför, undervisning
i instrumentalmusik och sång.
De sakkunniga föreslår, att meddelande av fri musikundervisning skall
ingå i åliggandena för den nya tjänstetyp, som de sakkunniga förordar
såsom ett alternativ till kantorstjänsten.
De sakkunniga behandlar därefter frågan, huruvida kantorerna bör åläggas
fri musikundervisning, och anför härom bland annat följande.
För att kyrkomusikernas fria musikundervisning skall kunna utsträckas
till alla kyrkomusikerdistrikt fordras, att dylik undervisning ålägges även
kantorerna. För införande av fri musikundervisning i samtliga distrikt talar,
när det gäller kantorerna, deras särskilda vana att meddela undervisning;
de sakkunniga hyser icke tvekan om att kantorernas teoretiska och praktiska
kompetens regelmässigt är tillräckligt för ett tillfredsställande undervisningsresultat.
Ytterligare en omständighet bör i detta sammanhang beaktas,
nämligen att vid valet av tjänstetyp den faktor, som intresset att få
fri musikundervisning helt naturligt utgör, skulle bortfalla till förmån för
mera rent organisatoriska bedömningsgrunder. Härtill kommer de positiva
erfarenheter av organisternas undervisning, som nu vunnits. Mot införande
av fri musikundervisning för kantorerna talar å andra, sidan otvivelaktigt
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
önskvärdheten av att icke ytterligare öka kantorernas kyrkomusikaliska
arbetsbörda. Sistnämnda argument är dock relevant endast då genom en
utökning av arbetsbördan denna skulle bli alltför stor. Vad gäller de kantorsdistrikt,
där en marginal finnes mellan det nuvarande veckotimtalet
och det timtal, som kan anses utgöra normalt maximum, kan det knappast
inge betänkligheter att införa fri musikundervisning i en omfattning, som
ej böjer veckotimtalet över nämnda, maximum.
Med i huvudsak dessa överväganden har de sakkunniga ansett sig kunna
föreslå, att fri musikundervisning införes också bland kantorernas kyrkomusikaliska
arbetsuppgifter. Huruvida regeln om detta nya åliggande skall
vara undantagslös, måste göras beroende av vilken omfattning den fria
musikundervisningen i de mindre kyrkomusikerdistrikten skall få.
Av rättviseskäl och för att den fria musikundervisningens inverkan på
tjänstetypsvalet skall kunna helt elimineras, synes undervisningens omfattning
höra i princip vara densamma, oavsett vilken tjänstetyp — kanto rstjänst
eller den nya tjänstetypen — som väljes. Timtalet för undervisningen
bör, i likhet med vad som gäller för organisterna, i regel ej heller variera
de olika distrikten sinsemellan. Dessa omständigheter i förening med angelägenheten
av att begränsa de ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna
anordningen gör, att timtalet måste sättas lägre än vad som gäller för den
fria musikundervisningen i organistdistrikten. Detta synes också naturligt
med hänsyn till att en viss relation föreligger mellan folkmängdstal och
elevfrekvens. De sakkunniga har stannat för att föreslå två veckotimmar
såsom ett enhetligt veckotimtal för den fria musikundervisningen i de
distrikt, för vilka kantorstjänst eller den nya tjänstetypen kommer till
användning.
Enligt de sakkunnigas mening bör timtalet för kantorstjänst endast i
undantagsfall fastställas till högre tal än 10. Det bör därför ankomma på
vederbörande kyrkoråd och domkapitel att vid uppgörande av förslag till
och fastställande av instruktion för kantorstjänst söka i förekommande fall
begränsa de arbetsuppgifter, som ligger vid sidan av de normala, så att de
kyrkomusikaliska åliggandena kommer att motsvara högst 10 veckotimmar.
Finnes så svårligen kunna ske, bör högre timtal kunna fastställas. Den fria
musikundervisningen bör därvid kunna minskas eller helt borttagas, om det
fordras för att veckotimtalet icke skall överstiga 12 veckotimmar, vilket tal
bör vara absolut maximum för en kantor. De sakkunniga vill dock för sin
del framhålla, att man i de enskilda fallen -— för att kunna hålla veckotimtalet
inom nämnda översta gräns — bör undersöka även möjligheterna att
begränsa andra kyrkomusikaliska uppgifter än den fria musikundervisningen.
Annan jämkning av timtalet för kantorernas fria musikundervisning
än vad nu föreslagits, synes i princip ej behöva komma i fråga. Dä den fria
musikundervisningen emellertid innebär en helt ny art av tjänstgöring för
kantorerna kan det beträffande dem, som vid den nya tjänstuppgiftens införande
innehar kantorstjänst, under vissa omständigheter framstå som
uppenbart skäligt att befrielse från den fria musikundervisningen medges.
Dylik befrielse bör dock komma i fråga, endast om särskilda skäl föreligger,
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1058. 1 samt. Nr 102
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
exempelvis att vederbörande närmar sig pensionsåldern och rimligen icke
bör få en ökad tjänstgöringsskyldighet av detta slag. Fråga om befrielse bör
prövas av domkapitlet på framställning av tjänstinnehavaren. De sakkunniga
understryker, att vid en dylik prövning något bedömande av vederbörande
kantors kompetens för tjänstgöringsuppgiften självklart ej får inverka
på domkapitlets ställningstagande.
Remissyttranden
Så gott som samtliga remissinstanser har i princip gett sin anslutning till
förslaget om utvidgning av den fria musikundervisningen även till de mindre
kyrkomusikerdistrikten. Inga invändningar har heller rests mot förslaget,
att meddelande av fri musikundervisning skall ingå i åliggandena för den
nya tjänstetyp, som de sakkunniga förordar. Desto fler betänksamma röster
har höjts mot att ålägga även de nuvarande kantorerna sådan undervisning.
Kyrkomusikernas riksförbund finner de framlagda skälen för införande av
fri musikundervisning på landsbygden ytterst beaktansvärda men framhåller,
att endast genom tillskapande av organisttjänster full likvärdighet
inträder mellan stad och landsbygd beträffande omfattningen samt kompetenskraven
för dess utövare.
Åtskilliga folkskolinspektörer framhåller med skärpa omöjligheten av att
ytterligare belasta skolkantorerna, som redan i sin lärartjänst har fulltidssysselsättning.
Skolöverstyrelsen motsätter sig bestämt en utökning av skolkantorernas
tjänståligganden till att regelmässigt omfatta även fri musikundervisning
och uttalar, att skälen för betänkligheterna mot utsträckande av sådan
undervisning till kantorsdistrikten nu har större tyngd än tidigare, sedan
både skolans och kyrkans krav på kantorernas yrkesskicklighet och tjänstbarhet
blivit strängare. Även statskontoret och kammarkollegiet avstyrker
med liknande motiveringar, att skolkantor ålägges fri musikundervisning.
Kollegiet ställer sig vidare frågande till de sakkunnigas rekommendation,
att man för att kunna pressa in fri musikundervisning i skolkantorernas
arbetsuppgifter bör undersöka möjligheterna att begränsa deras i egentlig
mening kyrkomusikaliska arbetsuppgifter.
Enligt domkapitlet i Linköping kommer den föreslagna utökningen av
vecko timtalet att göra skolkantorstjänstema ännu mindre lockande än för
närvarande, då exempelvis extra språklektioner kan ge större ekonomisk
vinning än de ytterligare veckotimmarna på kantorstjänsten. Däremot
finner domkapitlet motiveringen för begränsningen av veckotimtalet för
den fria musikundervisningen beträffande kyrkokantorerna föga bärkraftig.
Det framstår nämligen som föga rationellt att icke i möjlig mån utnyttja
kyrkokantorernas arbetskraft för just denna undervisning. Domkapitlet
föreslår därför, att det maximala veckotimtalet för den fria musikundervisningen
beträffande kyrkokantorerna ökas till fem veckotimmar. Även
19
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102 år 1958
domkapitlet i Lund och svenska prästförbundet föreslår fem veckotimmar
medan kammarlwllegiet förordar att undervisningsskyldigheten differentieras
— förslagsvis från två till fem timmar — allt efter kyrkomusikerdistriktets
storlek.
Beträffande införande av skyldighet för nuvarande innehavare av skolkantorstjänst
att meddela undervisning i musik anser domlcapitlet i Visby,
att denna skäligen bör göras beroende av vederbörandes särskilda åtagande.
Denna synpunkt delas av kyrkomusikernas riksförbund, follcskollärarförbunden
och Sveriges småskollärarinneförbund.
Kyrkomötet
I likhet med de sakkunniga och flertalet remissinstanser anser kyrkomötet,
att den fria musikundervisningen bör i princip utsträckas till samtliga
kyrkomusikerdistrikt. Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna
samt till den otvivelaktiga relationen mellan folkmängdstal och elevfrekvens
synes emellertid, såsom de sakkunniga föreslagit, timtalet för fri musikundervisning
böra sättas lägre i kantorsdistrikten än i organistdistrikten.
För skolkantorsdistriktens vidkommande tillkommer därjämte angelägenheten
att icke ytterligare belasta skolkantoremas kyrkomusikaliska uppgifter.
Kyrkomötet vill därför tillstyrka de sakkunnigas förslag såvitt avser
den fria musikundervisningen i distrikt med skolkantor. I likhet med domkapitlet
i Visby m. fl. remissinstanser anser dock kyrkomötet, att skyldighet
för nuvarande innehavare av skolkantorstjänst att meddela fri musikundervisning
bör göras beroende av vederbörandes åtagande.
Kyrkomötet är icke fullt övertygat om hållbarheten hos de skäl, som förestavat
de sakkunniga att föreslå i princip samma omfattning av den fria
musikundervisningen för kyrkokantor och skolkantor. Då kyrkokantor bör
förutsättas äga större möjligheter än skolkantor att meddela fri musikundervisning,
anser kyrkomötet det höra övervägas, om icke kyrkokantor — efter
prövning i varje särskilt fall — bör kunna åläggas skyldighet att meddela
fri musikundervisning i större omfattning än skolkantor, dock högst fem
veckotimmar.
7. Den nya tjänstetypens konstruktion m. m.
De sakkunniga
a) Benämning
Som gemensam benämning för den nuvarande kantorstjänsten och den
nya tjänsten bör användas » kant or stjänst». Ingår i kantorstjänsten en tjänst
som folk- eller småskollärare, kallas den »skolkantorstjänst». Är kantorstjänsten
av den nya typen, kallas den »kyrkokantorstjänst». Denna åtskillnad
är av betydelse i författningstekniskt sammanhang; i dagligt tal förutsättes
tjänstetiteln för båda kategorierna vara »kantor».
20
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102 år 1958
b) Inrättande av kyrkokantorstjänst
Kyrkokärltorstjänst bör liksom skolkantorstjänst i regel inrättas endast i
kyrkomusilcerdistrikt med högst 5 000 invånare. Generell dispens för inrättande
av kyrkokantorstjänst i större kyrkomusikerdistrikt synes ej böra
ifrågakomma; i dylika fall skall organisttjänst komma till användning enligt
den nu gällande huvudregeln. I vissa undantagsfall, exempelvis beträffande
distrikt, vars invånarantal kan väntas inom en nära framtid sjunka under
5 000, kan det emellertid vara motiverat med dispens för kyrkokantorstjänst
enligt samma grunder som hittills tillämpats i fråga om motsvarande dispensering
för skolkantorstjänster. Det kan vidare icke bortses från att vissa
distrikt, där organisttjänster efter generell dispens inrättats på ett knappt
underlag, i och med kyrkokantorstjänsternas tillkomst kommer att finna de
sistnämnda tjänsterna tillräckliga för distriktets behov. I dylika fall bör
några principiella hinder givetvis ej uppställas för distrikten att upphöra
att begagna sig av dispenserna och i stället följa huvudregeln om kantorstjänst.
Fråga därom skall dock enligt 5 § 6 mom. b) Kmst underställas
Kungl. Maj ris avgörande.
c) Anställningsform för kyrkokantorstjänst; tj än st ef öre n i n g
De sakkunniga föreslår, att kyrkokantorstjänsten — i likhet med vad som
gäller beträffande de nuvarande tjänstetyperna — inrättas såsom en pensionsbildande
tjänst. Detta är enligt de sakkunnigas mening en grundläggande
förutsättning för att kyrkokantorstjänstema skall kunna rekryteras
på ett tillfredsställande sätt och därmed fylla en uppgift inom kyrkomusikerorganisationen.
Skulle kyrkokantorstjänstema icke förenas med
pensionsrätt, skulle de närmast bli att jämställa med de nuvarande orgel - spelarbefattningama, en anordning som de sakkunniga måste ta bestämt
avstånd från. De sakkunniga föreslår alltså, att kyrkokantorstjänsten inrättas
såsom en extra ordinarie tjänst. Därmed följer, att underlaget för
tjänsten skall omfatta minst 15 veckotimmars tjänstgöring. Något undantag
från sistnämnda regel bör enligt de sakkunnigas uppfattning ej göras. Då
veckotimtalet för kyrkokantorstjänst icke i något fall kan tänkas komma
att uppgå till 30, är en ordinarie anställningsform icke aktuell.
Vikarie å kyrkokantorstjänst bör anställas som extra eller mot arvode.
De sakkunniga avstyrker, att i kyrkokantorstjänst som sådan skall få
ingå andra tjänstuppgifter än de rent kyrkomusikaliska. Härom anföres i
huvudsak följande.
En i författning reglerad kombination av kyrkomusikertjänst med andra
kommunala eller statliga tjänstuppgifter än den lärartjänstgöring, som nu
ingår i skolkantorstjänst eller kan ingå såsom fyllnadstjänstgöring i organisttjänst,
förutsätter, att den tillämpliga tjänstekombinationen skulle fastställas
på förhand innan tjänsten tillsattes. Även om vederbörandes personliga
förutsättningar för de ifrågakommande arbetsuppgifterna borde vara
avgörande och alltså från denna synpunkt alternativa tjänstekombinationer
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
för tjänsten redan vid ledigförklarandet borde kunna uppställas, vore en
dylik anordning uppenbarligen omöjlig att genomföra med hänsyn till konkurrensen
mellan olika sökande vid tjänstens tillsättande. I vart fall skulle
en kombination av dubbel kompetens krävas. Detta skulle komma att starkt
begränsa rekryteringsmöjligheterna. Det skulle vidare uppkomma betydande
svårigheter att avväga befordringsgrunderna med hänsyn till de olika
tjänstuppgifterna. Från administrativa och lönetekniska synpunkter skulle
dessutom en legal tjänstekombination medföra en ytterst komplicerad författningsreglering.
Däremot bör enligt de sakkunnigas mening kyrkokantorstjänst efter
vederbörligt medgivande givetvis kunna förenas med bisysslor.
Med hänsyn till att veckotimtalet för kyrkokantorstjänsterna i allmänhet
kommer att understiga 20 veckotimmar, torde det i de flesta fall komma
att visa sig önskvärt, att vederbörandes inkomster av tjänsten utfylles med
inkomster av bisysslor. De sakkunniga framhåller därför som angeläget, att
de kommunala organen medverkar till att bereda tjänstinnehavaren sysselsättning
vid sidan av de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna, där så fordras
för hans ekonomiska försörjning. Därvid kan naturligtvis, om tjänstinnehavaren
har lämpliga förutsättningar, ordnas med tjänstgöring exempelvis
som församlingsdiakon eller kyrkoskrivare. Det synes vidare önskvärt, att
frågor om tillstånd till förening med kyrkokantorstjänst av befattning eller
uppdrag i statlig, kommunal eller privat tjänst blir föremål för en liberal
prövning under hänsynstagande till bland annat kyrkokantorns (behov av
inkomster vid sidan av kyrkomusikerlönen.
I anslutning till det anförda understryker de sakkunniga, att vid tillsättande
av kyrkokantorstjänst hänsyn självklart ej får tagas till de sökandes
kvalifikationer för den eller de bisysslor, som kan stå till buds för tjänstinnehavaren.
d) Förfarandet vid fastställande av tjänstetyp
Enligt de sakkunnigas mening bör domkapitlen fastställa kyrkokantorstjänst
som tjänstetyp, endast då skäl prövas föreligga för avsteg från den
hittills tillämpade huvudregeln om skolkantorstjänst som tjänstetyp för de
mindre kyrkomusikerdistrikten. Denna presumtion för tjänstetypsprövningen
torde vid statsmakternas prövning av de sakkunnigas förslag höra
godkännas som en riktlinje men den bör av praktiska skäl ej få formen av
en uttrycklig författningsföreskrift.
e) Tjänståligganden
Tjänståliggandena för kyrkokantor bör i fråga om tjänstgöring vid gudstjänster
och kyrkliga förrättningar samt orgelvård m.m. vara desamma, som
enligt 10 och 11 §§ Kmst gäller för organist.
I detta sammanhang föreslår de sakkunniga att 10 § 3 mom. Kmst ändras
så, att organist icke må åläggas att biträda vid flera än så många allmänna
gudstjänster i andra gudstjänstlokaler än den eller dem, dit hans tjänstgöring
huvudsakligen är förlagd, att deras antal jämte antalet i förekom
-
22
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102 år 1958
mande fall honom åliggande duplikationsgudstjänster uppgår till högst
(56+24=) 80. I sin motivering för detta förslag erinrar de sakkunniga om
att enligt nämnda bestämmelse organist nu icke må åläggas att biträda vid
mer än högst 24 allmänna gudstjänster årligen i andra gudstjänstlokaler än
den eller dem, dit hans tjänstgöring huvudsakligen är förlagd (s.k. bygudstjänster).
Begränsningen av antalet bygudstjänster till högst 24 gäller oavsett
omfattningen av tjänstgöringen vid högmässogudstjänster. Denna konstruktion
har vid den praktiska tillämpningen visat sig osmidig och viss
osäkerhet torde råda rörande innebörden av begreppet duplikation. De sakkunnigas
förslag innebär en möjlighet till ökad tjänstgöring för alla de fall,
där full duplikationstjänstgöring ej äger rum.
Beträffande skolkantorerna torde utvidgningen av tjänstgöringsskyldigheten
höra ianspråktagas, endast då särskilda skäl föreligger, och det synes
därvid böra ske i begränsad omfattning. De sakkunniga förord^, att föreskriften
i 20 § sista stycket Kmst erhåller ändrad lydelse, innebärande att
skolkantor ej bör åläggas duplikationstjänstgöring eller tjänstgöring vid
flera än 24 bygudstjänster annat än då särskilda skäl därtill föreligger.
Enligt de sakkunnigas mening bör någon minskning av timtalet för den
fria musikundervisningen, två veckotimmar, icke medgivas såvitt gäller
kyrkokantorerna. I övrigt synes de nuvarande bestämmelserna om denna
undervisning kunna tillämpas även beträffande kyrkokantorerna.
Med hänsyn till att de sakkunniga föreslår lägre kompetensvillkor för
kyrkokantorerna än vad som gäller för extra ordinarie övningslärare i
musik bör fyllnadstjänstgöring såsom musiklärare icke ingå i kyrkokantorstjänst.
Däremot bör hinder givetvis ej föreligga för att kyrkokantor med
vederbörligt medgivande tjänstgör som timlärare i musik.
f) V eckotimtcdsb er åkning
De i 23 § 2 mom. Kmst angivna grundläggande veckotimtalen för kantorstjänster
bör höjas med två enheter med hänsyn till de sakkunnigas förslag
om fri musikundervisning även för kantorer.
På grund av vad de sakkunniga förordat om ökad skyldighet att tjänstgöra
vid bygudstjänster bör 23 § 3 mom. f) ändras så, att medverkan vid ett
större antal dylika gudstjänster kommer att påverka veckotimtalet i höjande
riktning. Härvid bör enligt de sakkunnigas mening användas i första hand
sådana gränstal, som redan i olika hänseenden tillämpas vid beräkning av
veckotimtal. De sakkunniga föreslår, att veckotimtalet skall ökas med 1 vid
biträde under 20—40 bygudstjänster årligen, med 2 vid biträde under 41—
55 bygudstjänster årligen, med 3 vid biträde under 56—75 bygudstjänster
årligen och med 4 vid biträde under flera än 75 bygudstjänster årligen.
De sakkunniga konstaterar i detta sammanhang, att förekomsten av
duplikationstjänstgöring spelar en väsentlig roll för veckotimtalsberäk
-
23
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102 år 1958
ningen. Beträffande distrikt med invånarantal under 3 001 utan duplikation
torde således ingenstädes de kyrkomusikaliska åliggandena ha den omfattningen,
att de kan anses motsvara 15 veckotimmars tjänstgöring. Användandet
av kyrkokantorstjänsten som tjänstetyp förutsätter alltså i allmänhet
den ökade koncentration till en befattningshavare av de kyrkomusikaliska
åliggandena inom flerförsamlingspastoraten, som de sakkunniga i det
föregående bedömt såsom fördelaktig från kyrkliga och kyrkomusikaliska
samt allmänt organisatoriska och ekonomiska synpunkter.
g) Behörighetsvillkor
Med avseende å de rent kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna synes anledning
icke föreligga att för behörighet till extra ordinarie kyrkokantorstjänst
kräva högre kompetens än vad som nu gäller för skolkantorstjänst, dvs
organist- och kantorsexamen eller däremot svarande äldre examina.
Med hänsyn till att fri musikundervisning föreslås skola ingå i kyrkokantors
åligganden, bör emellertid såsom villkor för behörighet till extra
ordinarie kyrkokantorstjänst krävas även godkänt vitsord över genomgången
pedagogisk kurs för kyrkokantorer. Dylika kurser synes böra anordnas
såsom sommarkurser om cirka sex veckor i likhet med de kurser, som
nu ges för utbildning av skolkantorer. Dessutom bör individuella preparandstudier
anordnas under vinterhalvåret närmast före sommarkurserna.
Dessa studier bör avse den rent teoretiska delen av pedagogiken och grundas
på kursbrev eller kompendium. Det torde böra uppdragas åt musikhögskolan
att inkomma med närmare förslag beträffande anordnande av den
här avsedda pedagogiska utbildningen för kyrkokantorer.
För extra ordinarie kyrkokantorstjänst bör vidare gälla de allmänna behörighetsvillkor,
som anges i 24 § 1 mom. Kmst. Däremot synes någon särskild
karenstid (jfr 24 § 3 mom. Kmst) icke böra krävas.
I likhet med vad som gäller beträffande organisttjänst synes Kungl. Maj:t
böra äga medge dispens från nu föreslagna behörighetsvillkor för kyrkokantorstjänst,
om särskilda skäl föreligger.
Behörighetsvillkoren för extra kyrkokantor bör vara desamma som för
extra organist, dvs — utöver vissa allmänna villkor —organist- och kantorsexamen
eller däremot svarande äldre examina.
h) Tillsättning
Beträffande ledigförklarande, ansökning, förslag, tillsättning, besvär över
förslag och tillsättning, antagningsbevis, tillträdesdag samt förordnande av
vikarie torde för kyrkokantorstjänst böra gälla i huvudsak samma bestämmelser
som i fråga om extra ordinarie organisttjänst.
Tillräckliga skäl föreligger inte enligt de sakkunniga för att sökande till
kyrkokantorstjänst skall kunna föreläggas kyrkomusikaliskt prov.
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
i) Huvudmannaskap m.m.
Beträffande huvudmannaskap, anställningstid, tjänstgöringsskyldighet,
förening av tjänster och uppdrag, tjänstledighet, tjänstgöringsbetyg samt
disciplinära åtgärder synes för kyrkokantorstjänst böra gälla i huvudsak
samma bestämmelser som för extra ordinarie organisttjänst.
Med hänsyn bland annat till att 1952 års tj äns tebos t a ds u t red ning i sitt
betänkande (SOU 1955:30) föreslagit slopande av tjänstebostadssystemet
för organister, har de sakkunniga icke ansett sig höra framlägga något förslag
beträffande tjänstebostäder för kyrkokantorer.
j) Bestridande av kostnader för kyrkokantorernas verksamhet
I detta hänseende torde för kyrkokantor böra tillämpas samma bestämmelser
som enligt Kmst gäller för extra ordinarie organist utan fyllnadstjänstgöring.
k) Lönegradsplacering
De sakkunniga förutsätter att i fråga om lönegradsplacering för kyrkokantorstjänst
förhandlingar kommer till stånd i vanlig ordning.
Med utgångspunkt i det av de sakkunniga föreslagna rent kyrkomusikaliska
kompetenskravet för kyrkokantorstjänst, dvs organist- och kantorsexamen,
men utan hänsynstagande till den föreslagna pedagogiska kursen
synes emellertid en jämförelse med nu gällande löneställning för kyrkomusikerbefattningama
leda till inplacering av kyrkokantorstjänsterna i
Ce 18 (Ae 12) och Cg 16 (Ag 11).
Sådan vikarie på kyrkokantorstjänst, som ej avlagt lägst organist- och
kantorsexamen och som därför icke kan anställas som extra kyrkokantor,
torde höra anställas mot arvode. Enligt nuvarande arvodesnivå för arvodesanställda
vikarier å olika kyrkomusikertjänster synes arvode enligt löneklass
14 (A9) motiverat.
1) Övriga avlöning sbestämmelser
På samma sätt som i fråga om biträdande kyrkomusiker torde beträffande
kyrkokantor bestämmelserna i 2 avd. Ark om extra ordinarie och
extra organist böra äga motsvarande tillämpning, där ej annat följer av de
särbestämmelser, som bör gälla rörande kyrkokantor. Dessa särbestämmelser
bör innehålla föreskrifter om lönegradsplacering för extra ordinarie
kyrkokantor samt om avlöning åt vikarie å kyrkokantorstjänst.
I övrigt torde tillkomsten av kyrkokantorstjänst er endast föranleda formella
ändringar i Ark.
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
m) Pensionsbestämmelser
Ordinarie och extra ordinarie organisttjänster samt extra ordinarie biträdande
kyrkomusikertjänster är förenade med pensionsrätt i SPA. Jämväl
extra ordinarie kyrkokantorstjänst torde böra förenas med dylik pensionsrätt.
För en sådan anordning synes endast behöva ske en komplettering av
uppräkningen under avd. VI, punkten 6, i 39 § SPA-reglementet. Liksom
för övriga pensionsberättigade kyrkomusikertjänster torde för kyrkokantorstjänst
böra tillämpas pensioneringsperiod II (63—65 år) samt bestämmelserna
under punkterna 10 a och 21 b i 38 § reglementet.
I kungörelsen 1950:421 angående tillämpning av 1947 års tjänste- och
familjepensionsreglementen för folkskolan å kantorer m.m. bör vissa formella
ändringar vidtagas.
n) Övriga författningsbestämmelser
Tillkomsten av kyrkokantorstjänster föranleder ingen ändring i kyrkofondslagen,
kyrkomusikerlagen, kungörelsen 1950:413 angående lönetillgångar
vid kyrkomusikertjänst eller kungörelsen 1950:422 angående bestridandet
av kantorstillägg i vissa fall.
Remissyttranden
Vad först angår den föreslagna benämningen på den nya tjänstetypen
yttrar sig endast domkapitlen i Skara och Lideå. Domkapitlet i Skara finner,
att beteckningarna »kyrkokantor» respektive »skolkantor» onekligen är behäftade
med brister. I analogi med beteckningarna »skolläkare», »skolvaktmästare»
skulle »skolkantor» betyda sångledare i skolan. Å andra sidan kan
beteckningen »kyrkokantor» ge näring åt uppfattningen, att den nya tjänsten
i och för sig vore av mera klart kyrklig art än skolkantorstjänsten. Att
finna två lika korta och i bruket lätthanterliga ekvivalenter till de föreslagna
beteckningarna torde emellertid vara svårt eller omöjligt. Domkapitlet i
Luleå uttalar, att då det rent svenska namnet för kantor torde vara kyrkosångare,
har prefixet kyrko närmast en tautologisk verkan. Därtill kommer,
att benämningen skolkantor kan uppfattas som om den vore en skolans
kantor.
Vad gäller inrättande av kyrkokantorstjänst förordar statskontoret, att
möjligheter skapas för distrikten att inrätta kyrkokantorstjänst även i
andra fall än dem, som utredningen föreslagit. Lämpligen synes kyrkokantorstjänst
höra kunna inrättas som alternativ till ©rganisttjänst åtminstone
i distrikt med upp till 9 000 å 10 000 invånare, dvs i distrikt, i
vilka de rent kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna beräknas understiga
femton veckotimmar.
Domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala framkastar tanken på kyrkokantorstjänst
såsom bisyssla till en borgerlig sysselsättning. Vidare föreslås
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
att i de mindre församlingarna skall få anordnas kyrkokantorstjänst med
ett veckotimtal av 6—12. Svenska kyrkans diakonistyrelse föreslår antingen
att minimiveckotimtalet sänkes eller att sådana undantagsbestämmelser
införes, som gör det möjligt att inrätta kyrkokantorstjänst, oaktat kravet
på 15 tjänstgöringstimmar per vecka inte kan uppfyllas.
Beträffande de bisysslor som föreslås kunna förenas med kyrkokantorstjänst
framhåller svenska diakonsällskapet, att det finnes ett synnerligen
stort intresse för en kombination mellan kyrkokantorstjänst och diakondiakonisstjänst.
Svenska pastoratens riksförbund anser för sin del, att en fastare kombination
av olika deltidstjänster vore att föredra. Den kombinerade tjänsten
borde sålunda kunna ledigförklaras och de sökande prövas med hänsyn även
till sina meriter för den icke kyrkomusikaliska delen av tjänsten. Domkapitlet
i Lund håller före, att vid förslagssättning hänsyn bör kunna tagas till
kunskaper i folkbokföring eller utbildning för diakonalt arbete i de fall,
kyrkorådet anser lämpligt att med kyrkokantorstjänsten förenas befattning
som församlingsdiakon eller kyrkoskrivare.
Domkapitlet i Lund är bestämd motståndare till den restriktiva användning
av den nya tjänstetypen, som de sakkunniga antytt i avsnittet om
fastställande av tjänstetyp. Enligt statskontorets mening bör vid bestämmande
av tjänstetyp någon presumtion icke göras för den ena eller andra
tjänstetypen. Denna bör bestämmas med hänsyn tagen endast till den
kyrkomusikaliska verksamheten med utgångspunkt i de föreliggande förhållandena.
Kammarkollegiet finner inga avgörande betänkligheter mot att
församlingarnas önskemål beträffande valet av kantorstyp i flertalet fall
får fälla utslaget. Skolöverstyrelsen hävdar bestämt, att inga hinder bör
resas för åtskiljande av lärår- och kyrkomusikertjänst i församlingar, där
det framtvingas av omständigheterna eller av andra skäl kan befinnas
lämpligt.
Antalet by gudstjänster för organister och kyrkokantorer beröres i några
yttranden. Enligt domkapitlet i Lund bör antalet kunna ökas till 40 och
veckotimtalet till fem vid biträde under flera än 95 bygudstjänster årligen.
Svenska kyrkans diakonistyrelse anser, att den föreslagna bestämmelsen fått
en alltför kategorisk formulering. Då respektive domkapitel i sista hand bör
ha att pröva förslag till tjänsteinstruktion för kyrkokantor, torde garanti
föreligga för att tjänstgöringsförhållandena bliva rätt avvägda,
Beträffande veckotimtalsberäkningen framföres i remissyttrandena vissa
från de sakkunnigas förslag avvikande önskemål. Domkapitlet och stiftsnämnden
i Uppsala finner det skäligt, att kyrkomusikernas medverkan vid
morgon-, afton- och helgmålsböner samt musikandakter m.fl. mindre gudstjänster
bör medföra höjning av veckotimtalet med en timme, då antalet
dylika gudstjänster uppgår till högst 50, och två timmar, om antalet gudstjänster
överstiger 50. Domkapitlet i Visby ifrågasätter om icke införande
27
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102 år 1958
av bestämda regler för vecko timtal sberäkn i ngen i viss relation till antalet
inom distriktet varande församlingskyrkor (ev. andra allmänna gudstjänstlokaler)
kan ha fog för sig.
Vissa remissmyndigheter har framfört krav på skärpning av de föreslagna
behörighetsvillkoren. Med tanke på den förhållandevis omfattande fria
musikundervisning, som skulle tillkomma kyrkokantor, synes det domkapitlet
i Växjö välbetänkt, att såsom allmän fordran uppställa kravet på
realexamen eller däremot svarande kompetens, vederbörligen styrkt och
godtagen för ändamålet. Även svenska prästförbundet anser realexamen
eller motsvarande kompetens höra krävas. Domkapitlet i Linköping tittalar,
att det givetvis varit ur många synpunkter tacknämligt om fordringar
kunnat uppställas på viss skolunderbyggnad utöver folkskolan. I praktiken
torde man emellertid kunna förvänta att den ambition som visas genom
avläggande av kantors- och organistexamen även har sin motsvarighet i
intresse för fortsatt skolgång till realexamen eller motsvarande utbildning.
Musikaliska akademiens styrelse kan icke oreserverat ansluta sig till de
sakkunnigas förslag rörande behörigheten i musikpedagogiskt avseende.
Styrelsen vill med bestämdhet hävda, att de allmänpedagogiska och -metodiska
insikter, som seminarieelever förvärvar vid seminarierna inte garanterar
vederbörandes kompetens för att meddela jämväl musikundervisning.
Om skolkantorerna skall åläggas fri musikundervisning, måste de därför
på något sätt dokumentera den speciella musikpedagogiska förmåga och
insikt, som kan anses erforderlig för denna undervisning. Beträffande kyrkokantorerna
bör villkoret för den musikpedagogiska behörigheten inte vara
godkänd genomgång av en viss kurs utan avläggandet av vissa prov på i
tillämpliga delar samma sätt som föreslagits beträffande kyrkokantorernas
rent musikaliska behörighet.
Kyrkomötet
Kyrkomötet understryker med bestämdhet, att kyrkokantorstjänst icke
bör användas såsom ett alternativ till organisttjänst. Ej heller bör den nya
tjänstetypen leda till en ändring av grunderna för s.k. generell dispens för
organisttjänst i distrikt med mindre än 5 000 invånare.
I likhet med de sakkunniga anser kyrkomötet, att någon oinskränkt valrätt
för församlingarna mellan kyrkokantorstjänst och skolkantorstjänst icke
bör förekomma. Kyrkomötet kan emellertid icke biträda de sakkunnigas
uppfattning, att inrättande av kyrkokantorstjänst endast bör ske då skäl
föreligger för avsteg från den hittills tillämpade huvudregeln om skolkantorstjänst
som tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten. En sådan
restriktiv användning av den nya tjänstetypen skulle — såsom framgår av
domkapitlets i Lund yttrande — försvåra möjligheten att sammanföra två
församlingar till ett kyrkomusikerdistrikt med kyrkokantorstjänst.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
Beträffande den nya tjänstetypens konstruktion framhåller kyrkomötet,
att tjänstens svaga punkt givetvis ligger i dess natur av deltidsbefattning,
vilket regelmässigt nödvändiggör, att tjänstinnehavaren för sin fulla utkomst
måste beredas jämväl andra arbetsuppgifter än de som ingår i den
kyrkomusikaliska tjänsten. Enligt kyrkomötets mening skulle, såsom de
sakkunniga föreslagit, en fri och personell förening av kyrkokantorstjänsten
med andra uppgifter erbjuda en ändamålsenlig lösning av förevarande problem.
Det bör därvid kunna förutsättas, att vederbörande kyrkliga myndigheter
medverkar till att skapa betingelser för ökade utkomstmöjligheter åt
kyrkokantom, för att därigenom kunna påräkna en kompetent innehavare
av tjänsten. Från kyrkans och församlingens synpunkt kan en förening av
kyrkokantorstjänst och annan församlingstjänst av deltidsnatur framstå såsom
en ändamålsenlig lösning.
8. Tillgången på kyrkokantorskompetenta personer
De sakkunniga
I betänkandet konstateras, att det nu befintliga rekryteringsunderlaget
för extra ordinarie kyrkokantorstjänster främst utgöres av dem, som avlagt
organist- och kantorsexamen eller däremot svarande äldre examina och icke
har sådant förvärvsarbete, som hindrar dem att inneha sådan tjänst.
Vid en i november 1954 gjord undersökning har de sakkunniga funnit,
att denna rekryteringsgrupp omfattar omkring 450 personer. Enligt de sakkunniga
torde det på goda grunder kunna antas, att många av dessa är
villiga att inneha kyrkokantorstjänst. Det kan vidare förmodas, att ett
flertal av dem bedrivit privat musikundervisning och för detta ändamål
förvärvat särskild utbildning och erfarenhet i sådan omfattning, att de kan
erhålla dispens från kravet på särskild pedagogisk utbildning för kyrkokantorer.
Remissyttranden
Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig angående tillgången på kyrkokantorskompetenta
personer. Domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala
finner det tveksamt, hur många av de angivna, omkring 450 personerna,
som kunna mottaga anställning. De som bo i städer och större tätorter —
och dessa är säkerligen de flesta — kan sannolikt endast i undantagsfall
ifrågakomma i hemförsamlingen, enär kyrkomusikerfrågan därstädes i regel
är löst på annat sätt. Icke heller torde de kunna taga. anställning på stort
avstånd från boningsorten. Deras användning blir för den skull inskränkt
till en ganska snäv rayon i stadens eller tätortens omnejd. Samma sak
gäller om dem, som är bosatta på egentlig landsbygd men i församling, där
det finns organist eller skolkantor. En lycklig kombination mellan levebrödsyrke
och kyrkomusikalisk bisyssla skulle det vara, om i en och samma
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
församling kyrkokantorstjänst kunde förenas med anställning som skrivbiträde
å pastorsexpeditionen, diakon, diakonissa, ungdomsledare, kyrkogårdsföreståndare
eller dylikt. Men de församlingar, som har råd att hålla
sig med sådana funktionärer, torde sällan ha användning för någon kyrkokantor.
De situationer, då behovet av kyrkokantor mötes av tillgång på
aspiranter, kan alltså befaras bli så fåtaliga, att den i sig själv riktiga
tanken att inrätta kyrkokantorstjänster icke förslår för att lösa det nu
föreliggande organisatoriska problemet. Domkapitlet i Strängnäs befarar,
att svårigheterna att ordna bisysselsättningar för kyrkokantor kommer att
medföra, att denna tjänstetyp åtminstone för Strängnäs stift sällan kommer
till användning.
9. Införande av den nya tjänstetypen. Övergångsanordningar
De sakkunniga
De sakkunniga föreslår att de nya författningsbestämmelserna rörande
kyrkokantorstjänsterna träder i kraft viss dag utan att något uttryckligt
föreläggande ges för domkapitlen att i samband därmed verkställa generell
översyn över kyrkomusikerorganisationen i vederbörande stift. Självfallet
är det likväl önskvärt, att införandet första gången av kyrkokantorstjänsterna
— liksom för övrigt varje ändring i organisationen — sker med tillräcklig
överblick även över de kombinationsmöjligheter, som erbjudes utom
den eller de aktuella församlingarna.
För att underlätta införandet av kyrkokantorstjänster och skapa skäliga
möjligheter för församlingarna att bereda fast anställda kyrkomusiker på
äldre stat eller andra mera varaktigt anställda befattningshavare anställning
enligt lcyrkomusikerstadgan bör vissa övergångsbestämmelser ges. Dessa
bör till väsentlig del kunna få ett innehåll, likartat med de övergångsbestämmelser,
som utfärdats i anslutning till Kmst.
För övergång bör icke fordras, att den nya tjänsten är en fullständig motsvarighet
till den äldre i fråga om arbetsuppgifter, arbetsområde m.m. Sker
i samband med inrättande av kyrkokantorstjänsten en omreglering i dessa
hänseenden, hindrar detta ej övergången, om blott den nya tjänsten har
anknytning till samma församling eller församlingar, där den äldre tjänsten
varit inrättad.
Kyrkomusiker, vilken är fast anställd å äldre stat i den mening, som anges
i 2 punkten andra stycket övergångsbestämmelserna till Kmst, och alltså
icke velat eller kunnat övergå å organisttjänst, bör utan tjänstens ledigförklarande
få övergå på kyrkokantorstjänst, därest han uppfyller de kyrkomusilcaliska
behörighetsvillkoren och lian icke uppnått den ålder, vid vilken
han enligt SPA-reglementet är skyldig att avgå. Detsamma bör, med medgivande
av kyrkorådet, gälla kyrkomusiker, som utan att vara fast anställd
uppehållit kyrkomusikerbefattning i församlingen eller distriktet minst tio
år. Det sistnämnda kan alltså gälla en befattningshavare, som i samband
med Kmst:s ikraftträdande erhållit anställning som orgelspelare.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
Befattningshavare som ej uppfyller de kyrkomusikaliska behörighetsvillkoren
men i övrigt är berättigad att övergå utan ansökningsförfarande, bör
få övergå, om han av domkapitlet prövas skickad för tjänsten.
Finnes inom distriktet flera icke fast anställda kyrkomusiker med behörighet
att övergå på kyrkokantorstjänst, bör det tillkomma kyrkorådet bestämma
vilken av befattningshavarna som skall få övergå. I det fall att
flera kyrkomusiker är fast anställda på äldre stat, har det ej någon betydelse
att författningsvägen ge den ene ett försteg till övergång, enär kyrkomusikerstadgan
ändå ej kan vinna tillämpning så länge någon av dem
kvarstår som fast anställd på äldre stat. I dylikt fall bör i samförstånd med
befattningshavarna ske en omreglering till församlingsmusikertjänster av
de ordinarie äldre tjänster, vilka ej kan ombildas till tjänster reglerade
enligt Ivmst.
Fast anställd kyrkomusiker, som övergår på kyrkokantorstjänst, bör ej
få skiljas från tjänsten på andra grunder än dem, som gäller beträffande
entledigande av ordinarie organist.
Fast anställd kyrkomusiker, som enligt vad nu sagts övergår på eller
eljest såsom förste innehavare tillträder kyrkokantorstjänst, bör för löneklassplacering
få tillgodoräkna den tid, varunder lian tjänstgjort som kyrkomusiker
efter avläggandet av den eller de kyrkomusikaliska examina, som
utgör behörighetsvillkor för tjänsten, dock med avdrag för två år. Varje
hel femårsperiod bör berättiga till uppflyttning en löneklass inom lönegraden.
Dagar, som ingår i tidsperiod, vilken ej är avslutad när kyrkokantorstjänsten
tillträdes, bör omräknas till tre femtedelar av verkliga antalet
dagar och ingå i den därefter först löpande treårsperioden. Därvid bör tilllämpas
samma grunder, som anges i 9 § 3 mom. a) övergångsbestämmelserna
till prästlönereglementet (1951:778).
Till fast anställd kyrkomusiker, som övergår på kyrkokantorstjänst, bör
i förekommande fall kunna utgå personlig lönefyllnad enligt i huvudsak
samma grunder, som anges i 3 punkten övergångsbestämmelserna till Ark.
Jämförelsetidpunkten bör dock vara dagen för övergången.
Bestämmelsen om två veckotimmar fri musikundervisning för skolkantorer
bör träda i kraft samtidigt som bestämmelserna om kyrkokantorstjänst,
och veckotimtalen för skolkantorstjänsterna bör därför automatiskt
uppräknas med två enheter, såvida icke domkapitlet föreskriver nedsättning
av skyldigheten att meddela dylik undervisning. Såsom i det föregående
framhållits, bör vidare, om särskilda skäl föreligger, domkapitlet
övergångsvis kunna befria skolkantor från denna nya tjänsteuppgift. Någon
uppräkning av veckotimtalet skall i så fall givetvis ej ske.
Här avsedd automatisk uppräkning av veckotimtal för skolkantorstjänst
bör icke bryta den sekvens av femårsperioder, som föreskrives i 23 § 1 mom.
andra stycket Kmst.
Remissyttranden
Remissinstanserna har i allt väsentligt instämt i vad de sakkunniga föreslagit.
Enligt domkapitlet i Lund bör kyrkomusiker, som utan att vara fast
anställd uppehållit kyrkomusikerbefattning i församlingen eller distriktet,
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
kunna redan efter minst fem år utan tjänstens ledigförklarande övergå på
ky rkokantorstj änst.
Statens lönenämnd har i och för sig icke någon erinran emot den i prästlönereglementet
tillämpade principen om tillgodoräkning av »överskjutande»
tid men finner det av rent administrativa skäl lämpligare, att man i förevarande
fall tillämpar motsvarande regler som de i övergångsbestämmelserna
till Ark.
Kyrkomötet
Kyrkomötet har intet att erinra mot vad de sakkunniga föreslagit under
denna punkt.
III. Översyn i övrigt av gällande författningar rörande
kyrkomusikerorganisationen
1. Förslag i anledning av vissa till de sakkunniga överlämnade
ärenden m. m.
De sakkunniga
Under denna rubrik har de sakkunniga upptagit till behandling ett flertal
frågor, av vilka de flesta icke är av den art, att de behöver underställas riksdagen.
Följande förslag bör emellertid bli föremål för riksdagens prövning.
a) Ersättning åt vikarie på kyrkomusikertjänst
De sakkunniga är av den uppfattningen, att lön vid annat vikariat på
kyrkomusikertjänst än vikariatslöneförordnande icke bör beräknas på
veckotimtal för fri musikundervisning, om dylik undervisning ej pågår
under förordnandetiden. I analogi med vad som nu föreskrives beträffande
fyllnadstjänstgöringen i 14 § 4 mom. Ark torde därför böra stadgas, att i den
mån vikarieförordnande omfattar tid, varunder fri musikundervisning ej
pågår, skall vid fastställande av lön för dylik tid hänsyn icke tagas till
veckotimtalet för undervisningen. Dock bör, om förordnandet omfattar
minst en hel termins undervisning, hänsyn till undervisningens veckotimtal
tagas vid fastställande av lönen för hela den tid förordnandet omfattar.
En bestämmelse av denna innebörd beträffande organisttjänst kommer
automatiskt att få tillämpning beträffande biträdande kyrkomusikertjänst
och kyrkokantorstjänst.
En särskild bestämmelse av samma innebörd torde höra införas beträffande
extra ordinarie och extra skolkantor.
Vad gäller orgelspelare torde den nuvarande föreskriften i 23 § 5 mom.
Kmst höra ändras till att gälla endast sådan orgelspelare, som avses i 2 §
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
4 mom. Kmst. Till 23 § 5 mom. bör vidare fogas en bestämmelse, att för
sådan orgelspelare, som är anställd såsom vikarie å skolkantorstjänst, skall
gälla det för tjänsten fastställda veckotimtalet med avdrag för timtalet för
den fria musikundervisningen samt, om kårverksamhet icke åligger befattningshavaren,
ytterligare avdrag av två veckotimmar.
b) Orgelspelares anställningsförhållanden
De sakkunniga påpekar inledningsvis att man i anställningshänseende
kan särskilja två grupper av orgelspelare. Den ena består av dem, som jämlikt
2 § 4 mom. Kmst anställes i distrikt där kantorstjänst ej inrättats. Den
andra gruppen utgöres av dem, som enligt 38 § 4 mom. Kmst och 35 § 2
mom. Ark anställes såsom vikarier på skolkantorstjänster.
Vad gäller den sistnämnda gruppen, vikarierna, föreligger enligt de sakkunniga
icke skäl att företaga ändring i gällande avlöningsbestämmelser
annat än i det hänseendet att det bör klart utsägas i författningstexten att
resekostnadsersättning och traktamente skall tillkomma jämväl sådan vikarie
å skolkantorstjänst, som anställes såsom orgelspelare.
Vad beträffar den grupp av orgelspelarbefattningar, som inrättas jämlikt
2 § 4 mom. Kmst, har de väsentligaste olägenheterna med dessa befattningar
ansetts vara dels frånvaron av krav på särskild examenskompetens
som behörighetsvillkor och dels anställningens provisoriska karaktär med
därav följande ofta täta ombyten av befattningshavare.
Enligt de sakkunnigas mening bör det ej komma i fråga att uppställa
organist- och kantorsexamen såsom minimikrav för behörighet till dessa
befattningar. Detta torde nämligen endast medföra oöverstigliga rekryteringssvårigheter.
Däremot torde böra övervägas att bereda de mera varaktigt anställda
orgelspelama vissa förmåner utöver arvodet. De sakkunniga föreslår, att
enahanda avlöningsbestämmelser, som enligt Kungl. Maj:ts praxis tillämpas
beträffande arvodesanställda biträdande kyrkomusiker, skall gälla också
för orgelspelare, som anställes enligt 2 § 4 mom. Kmst. Detta innebär, att
föreskrifterna beträffande extra organist om bland annat löneavdrag och
avdragsgrupper, de fall då löneavdrag skall tillämpas, semester, semesterersättning
samt resekostnadsersättning och traktamente blir tillämpliga,
samtidigt som orgelspelaren blir underkastad förbud att för tjänstuppgift
uppbära ersättning utöver vad av Kungl. Maj:t föreskrivits.
Nämnda föreskrifter bör emellertid icke utan vidare göras tillämpliga på
alla dylika orgelspelare. Som grundläggande villkor bör gälla, att förordnandet
skall omfatta minst en viss tid, förslagsvis minst sex månader. Därjämte
torde böra fordras viss »kvalifikationstid», innan avlöningsförmånerna
utvidgas till att omfatta annat än arvode samt resekostnadsersätt
-
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
ning och traktamente. Utvidgningen torde lämpligen böra ske först från
och med ingången av kalendermånaden näst efter den, varunder 90 tjänstgöringsdagar
av förordandetiden förflutit.
c) Bidrag ur kyrkofonden till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat
Om i ett flerförsamlingspastorat någon eller några av kyrkomusikerna
inte övergår på den nya tjänsteregleringen, måste de församlingar, där
dessa kyrkomusiker är anställda, dels ensamma svara för sina kyrkomusikers
avlönande, dels deltaga i kostnaderna för avlöning vid nyreglerade kyrkomusikertjänster
inom pastoratet, dels ock vidkännas den stegring av allmänna
kyrkoavgifter, som blivit en följd av kyrkomusikerreformens genomförande.
Den sistnämnda konsekvensen inträder även för enförsamlingspastorat
med kyrkomusiker på äldre stat.
KMU ifrågasatte om icke här avsedda församlingar borde få någon form
av bidrag ur kyrkofonden, och även 1941 års lärarlönesakkunniga ansåg i
sitt förslag till kyrkomusikerstadga m.m. det böra övervägas, om icke bidrag
ur kyrkofonden till avlönande av kyrkomusiker på äldre stat borde utgå
efter i stort sett samma grunder som för bidraget till avlöning vid nyreglerade
tjänster.
Av en av de kyrkomusikersakkunniga sammanställd översikt över kyrkomusikerorganisationen
den 1 juli 1953 framgår, att antalet fall, där enligt
KMU:s utgångspunkter ersättning borde kunna ifrågakomma, är av icke
ringa omfattning.
De sakkunniga hyser viss tvekan, huruvida här ifrågavarande lönekostnader
numera kan anses ha sådan betydelse för de ifrågakommande församlingarnas
ekonomi, att ett särskilt bidrag ur kyrkofonden är motiverat,
särskilt som det ej gäller ett stimulansbidrag för framtiden utan tvärtom
endast ett övergångsbidrag. Det synes emellertid de sakkunniga lämpligt,
att domkapitlen i sina remissyttranden över betänkandet närmare redovisar
vilka församlingar, som beröres av denna fråga och huru deras ekonomiska
förhållanden gestaltar sig. Därefter kan ett ställningstagande ske på
grundval av den dagsaktuella finansiella situationen.
Beträffande de bestämmelser, som bör utfärdas därest förslaget om ett
särskilt bidrag ur kyrkofonden finnes böra realiseras, anför de sakkunniga
följande.
Bidrag bör utgå till varje församling, beträffande vilken Kmst ej vunnit
tillämpning och som — jämte utdebitering av en församlingsavgift av lägst
20 öre per skattekrona för deltagande i pastoratets präst- och kyrkomusikerlönekostnader
— har att för kontanta avlöningsförmåner åt i församlingen
fast anställd kyrkomusiker på äldre stat utge högre belopp än som täckes
av för kyrkomusikerns avlönande avsedd boställsränta enligt klockarboställslagen.
Bidraget bör utgå med belopp, motsvarande vad församlingen
sålunda utdebiterat för kyrkomusikerns kontanta avlöning. Bidraget synes
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1058. 1 sand. Nr 102
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
emellertid böra maximeras till vissa belopp, förslagsvis motsvarande lön i
18 löneklassen (A 12) för olika veekotimtal alltefter församlingarnas folkmängdstal.
Dessa belopp bör lämpligen fastställas schablonmässigt med
beaktande bland annat av den omständigheten, att de med en tjänst på
äldre stat förenade åliggandena i regel är av mindre omfattning än vid motsvarande
nyreglerade tjänst. De sakkunniga förordar en regel av innebörd,
att bidraget ej må överstiga belopp, motsvarande lön i 18 löneklassen (A 12)
i vederbörlig ortsgrupp för följande antal veckotimmar:
Församlingens folkmängd Veekotimtal
—3 000 ............ 6
3 001—5 000 ............ 8
5 001—8 000 ............ 10
8 001— ............ 12
Är kyrkomusikern anställd gemensamt för flera församlingar bör det
maximerande veckotimtalet beräknas på församlingarnas sammanlagda
folkmängd och därefter slås ut på församlingarna i den proportion, vari de
bestrider avlöningen. Bidraget bör utgå i efterskott för kalenderår och till
beloppet efter ansökan fastställas av domkapitlet samt utbetalas av stiftsnämnden.
Författningsmässigt synes en reglering av bidragsfrågan böra ske
genom ett tillägg till 6 § andra stycket kyrkofondslagen, kompletterat med
föreskrifter i kungl. brev eller särskild kungörelse.
R emissyttranden
De sakkunnigas förslag har i de flesta remissyttrandena tillstyrkts eller
lämnats utan erinran.
Beträffande avdrag av timtalet för den fria musikundervisningen uttalar
domkapitlet i Luleå, att dylikt avdrag endast bör ske för orgelspelare, som
saknar kompetens att meddela sådan undervisning. Domkapitlet betonar,
att de bestämmelser, som reglerar vikariatsersättning å organisttjänst, bör
göras smidigare. I sådant syfte kunde ersättningen till arvodesavlönad vikarie
bestämmas att utgå högst efter viss löneklass, varigenom kyrkoråden
skulle få möjlighet att avpassa arvodet efter tjänstgöringens faktiska omfattning.
Kyrkomusikernas riksförbund vill framhålla risken att genom
restriktiva avlöningsbestämmelser det göres ännu svårare än för närvarande
att anskaffa vikarie.
Svenska pastoratens riksförbund menar, att den jämförelsevis blygsamma
förbättring, som föreslås beträffande orgelspelarna, knappast lär förslå att
avhjälpa de svårigheter, som för närvarande föreligger, att finna personer
villiga att åtaga sig orgelspelarförordnanden. Styrelsen föreslår, att orgelspelarna
erhåller en löneklassuppflyttning, motsvarande den som kommit
andra kyrkomusikerbefattningar till del.
Statskontoret anser sig inte kunna tillstyrka, att orgelspelare skall äga
rätt till semester, tjänstledighet m.m., i likhet med extra organist. Efter
genomförande av den nu föreslagna omläggningen av kyrkomusikerorganisa
-
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
tionen torde nämligen de orgelspelare, som alltjämt kommer att kvarstå i
sådan befattning, i regel ha arbetsuppgifter av så ringa omfattning, att
befattningarna måste anses ha karaktären av ren bisyssla och i sådan egenskap
närmast få jämföras med timlärare. Andra förmåner än dem, som beviljats
dessa lärare, bör därför ej ifrågakomma.
Domkapitlet i Lund ifrågasätter, om det ej är för orgelspelare förmånligare
med de nuvarande förhållandena än de av de sakkunniga föreslagna
och vänder sig särskilt mot att orgelspelare skulle bli underkastade förbud
att för tjänsteuppgift uppbära ersättning utöver vad av Kungl. Maj:t föreslagits.
Domkapitlet fortsätter.
Inom stiftet är det ganska vanligt, att orgelspelarna åtnjuter utöver fastställt
arvode viss särskild gottgörelse av församlingarna. Orgelspelarna kan
ofta icke flytta till distrikten under tiden för förordnandet. Svårigheten att
anskaffa bostad och arvodets ganska ringa storlek gör, att de förblir bosatta
i sina hemorter. Resekostnaderna mellan hemorten och distriktet kan uppgå
till ej ringa belopp. Här träder ofta församlingarna emellan. Att sådan
ersättning beviljas av församlingarna utgör ej sällan förutsättning för erhållande
av orgelspelare. På grund härav och jämväl med hänsyn till möjligheterna
för församlingarna att på annat sätt lämna orgelspelarna ersättning
utöver fastställt arvode är domkapitlet mycket betänksamt gentemot
förslaget att författningsvägen förbättra orgelspelarnas anställningsvillkor.
För tjänsteresor inom distriktet bör dock för alla orgelspelare ersättning
utgå på samma sätt som nu för kantor.
Även domkapitlen i Uppsala, Strängnäs och Göteborg, stiftsnämnderna i
Uppsala och Göteborg samt svenska pastoratens riksförbimd ifrågasätter,
om icke möjlighet bör finnas att i någon form lämna orgelspelare ersättning
för resor mellan bostadsorten och kyrkan.
Vad de sakkunniga anfört angående bidrag ur kyrkofonden till församlingar
med kyrkomusiker på äldre stat har i de flesta remissyttrandena tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. Många myndigheter och organisationer
finner det även av rättviseskäl principiellt riktigt med bidrag av angiven art.
Kammarkollegiet uttalar om de av de sakkunniga utformade reglerna för
understöd, att en vidare ram för understödsberättigade församlingar icke
torde behöva övervägas samt att de föreslagna ersättningsbeloppen synes
uppfylla allmänna anspråk på skälighet. Domkapitlet i Lund finner, att
bidragen till församlingarna bör utgå såsom om kantorstjänster inrättats
där. Om ett klockardistrikt består av två församlingar, bör i anledning
därav två kantorstillägg utgå till distriktet. Vidare bör kantorstillägget
beräknas efter 21 löneklassen (Al5). Först härigenom synes dessa församlingar
komma i åtnjutande av de ekonomiska fördelar, som kyrkomusikerreformen
avsett åt församlingarna i allmänhet. Slutligen ifrågasätter domkapitlet
om inte bidragen borde utgå retroaktivt från och med den 1 juli
1950 eller dagen för kyrkomusikerstadgans ikraftträdande. Statskontoret
däremot uttalar, att någon retroaktiv reglering inte bör ifrågakomma.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
Kyrkomötet
Beträffande löneförmåner åt vikarier på kyrkomusikertjänst har kyrkomötet
intet att erinra mot vad de sakkunniga föreslagit.
Med anledning av motion om åtgärder i syfte att bereda ålderstillägg
motsvarande löneklassuppflyttning åt kantorer och orgelspelare uttalar
kyrkomötet, som instämmer i motionens syfte, att det dock finner den anvisade
åtgärden icke stå i överensstämmelse med grunderna för gällande
avlöningssystem. I motionen har emellertid pekats på en annan, enligt kyrkomötets
mening framkomlig, väg för att bereda kantorer och orgelspelare
den åsyftade löneförbättringen, nämligen, att till grund för beräkningen av
kantors- och orgelspelartilläggen lägges löneklasser, som med minst två
enheter överstiger de löneklasser, efter vilka nämnda tillägg numera beräknas.
Kyrkomötet föreslår därför, att vad i motionen anförts och föreslagits
måtte tagas i beaktande vid den förestående översynen av avlöningsbestämmelserna
för kyrkomusiker.
2. Övriga frågor
De sakkunniga
De sakkunniga har upprättat förslag till kungörelser om ändringar i Kmst,
Ark och TbArk samt om erforderliga övergångsbestämmelser. I sin kommentar
till dessa förslag behandlar de sakkunniga bland annat frågan
om tjänstefria dagar för kyrkomusikerna.
De sakkunniga framhåller, att det har gjorts gällande, att den kyrkomusikaliska
tjänstgöringen ofta är förlagd till tid, som från allmänna synpunkter
är att anse som obekväm tjänstetid, och att det därför kunde vara motiverat
med en författningsreglerad rätt till tjänstefria dagar på samma
sätt som nu gäller för prästerna enligt 6 § 2 mom. kk 1951:777 med tilläggsbestämmelser
till prästlönereglementet.
Enligt de sakkunnigas mening är jämförelsen med prästerna icke hållbar.
De sakkunniga anför härom vidare.
Samtliga de prästtjänster, varom här är fråga, är i princip konstruerade
som heltidstjänster, och med hänsyn till det prästerliga arbetets elasticitet
kan det förutsättas, att varje präst har full tjänstgöring. Prästtjänsten är
också i vida högre grad än kyrkomusikertjänsten en »initiativtjänst». De
flesta kyrkomusikertjänstema är i vad gäller den kyrkomusikaliska tjänstgöringen
endast deltidstjänster. Det »bundna» timtalet vid heltidstjänsterna
är väsentligt lägre än vad som vanligen anses motsvara full tjänstgöring.
Även om det beträffande varje kyrkomusikertjänst kan anses vara ett legitimt
önskemål, att tjänstinnehavaren får någon dag i veckan fri från kyrkomusikalisk
tjänstgöring, kan de sakkunniga icke finna tillräckliga skäl föreligga
för införande av en författningsreglerad rätt därtill. I praktiken torde
detta önskemål kunna tillgodoses genom en förnuftig planläggning av de
gudstjänster, förrättningar m. m., där kyrkomusikerna har att tjänstgöra.
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
Remissyttranden
Av de i detta avsnitt behandlade frågorna har framförallt problemet om
tjänstefria dagar för kyrkomusikerna varit föremål för remissinstansernas
intresse.
Statens lönenämnd har icke blivit övertygad om de sakkunnigas resonemang
på denna punkt. Även om — särskilt beträffande skolkantorema —
praktiska svårigheter kan föreligga vid införande av rätt till tjänstefria
dagar för kyrkomusikerna, anser nämnden att frågan bör ytterligare prövas.
För att stimulera rekryteringen till skolkantorstjänster föreslår domkapitlet
och stiftsnämnden i Uppsala, att åtminstone sex söndagar om året bestämmes
skola vara tjänstefria. Även domkapitlet i Skara föreslår sex
tjänstgöringsfria söndagar om året fördelade med tre under våren och tre
under hösten. Kyrkomusikernas riksförbund uttalar sin förvåning och besvikelse
över att de sakkunniga ej tillmötesgått önskemålen om tjänstgöringsfria
dagar. Förbundet anför vidare bl. a.
De sakkunnigas uttalande i detta avseende och deras jämförelse i fråga
om prästernas och kyrkomusikernas tjänstgöring synes vittna om bristande
insikt rörande de båda kårernas arbetsuppgifter och arbetsförhållanden.
Påståendet att prästtjänsten i vida högre grad än kyrkomusikertjänsten är
en »initiativtjänst» motiveras ej, men synes bottna i den helt oriktiga uppfattningen
att kyrkomusikern i allmänhet begränsar sin verksamhet så att
det fastställda veckotimtalet ej överskrides. Att de flesta kyrkomusikertjänster
i vad gäller kyrkomusikalisk tjänstgöring endast är deltidstjänster,
är helt ovidkommande. Från den skoltjänstgöring, som ingår i kantors- och
organisttjänsterna, kan givetvis ej bortses. För kantorer accentueras kravet
på tjänstgöringsfria dagar ytterligare av, att deras sammanlagda tjänstgöringsskyldighet
väsentligt överstiger vad som vanligen brukar anses motsvara
full tjänstgöring. Slutligen vill förbundet framhålla, att all erfarenhet
talar emot riktigheten av de sakkunnigas antagande rörande möjligheten
att på frivillighetens väg tillgodose önskemålen om tjänstgöringsfria dagar.
Kyrkomötet
Enligt kyrkomötets mening bör kyrkomusiker beredas tjänstefria dagar
ett antal sön- och helgdagar årligen. Däremot vill kyrkomötet starkt ifrågasätta
lämpligheten av att denna fråga göres till föremål för författningsmässig
reglering. Erfarenheterna av regleringen av prästernas tjänstefria
dagar manar knappast till efterföljd. Skall föreskrifter om tjänstefria
dagar meddelas, bör dessa lämpligen ha sin plats i den för varje kyrkomusikerdistrikt
av domkapitlet efter kyrkoherdens och tjänstinnehavarens hörande
utfärdade instruktionen. Den allmänna regleringen av de tjänstefria
dagarna kan då lämpligen inskränkas till en föreskrift om att varje kyrkomusiker
skall beredas tjänstefrihet, förslagsvis sex sön- eller helgdagar år
-
38
Kungl. Maj:ts -proposition nr 102 år 1958
ligen och att närmare erforderliga bestämmelser härom bör inflyta i instruktionen
för kyrkomusikertjänsten.
IV. Kostnadsberäkningar
De sakkunniga anför i detta hänseende följande.
Antalet skolkantorstjänster kan, om man förutsätter att Kmst hade
vunnit tillämpning å alla beslutade dylika tjänster, beräknas till ca 2 000.
Införande av fri musikundervisning två veckotimmar vid var och en av
dessa tjänster kan beräknas draga en årlig kostnad av 2 000X2X436 (ortsgrupp
3)= ca 1 700 000 kronor.
För att få ett grepp på de kostnadsförändringar, som är förenade med
införandet i organisationen av kyrkokantorstjänster, måste till en början
söka uppskattas hur många dylika tjänster som kan komma att inrättas
och vilka nuvarande tjänster de kommer att ersätta. Därvid kan man lämpligen
skilja på de kyrkokantorstjänster, som ersätter skolkantorstjänster,
och de kyrkokantorstjänster, som ersätter organisttjänster, inrättade övergångsvis
på grund av begränsade dispenser. Vad gäller den första gruppen
måste uppskattningen givetvis bli tämligen skönsmässig. Enligt de sakkunnigas
mening kan man för de närmaste åren efter införandet av kyrkokantorstjänster
grovt beräkna, att en dryg tredjedel av de nuvarande skolkantorstjänsterna
eller ca 700 dylika tjänster kommer att ersättas av kyrkokantorstjänster.
Man torde därvid kunna utgå från att ca 200 kyrkokantorer
ersätter ca 400 skolkantorer och att därjämte ca 100 kyrkokantorer ersätter
ca 300 skolkantorer. Sammanlagt skulle alltså ca 700 skolkantorstjänster
komma att ersättas av ca 300 kyrkokantorstjänster. De 700 skolkantorstjänsterna
torde, med den fria musikundervisningen inräknad, representera
sammanlagt (400X10) -j- (300X8) = ca 6 400 veckotimmar, vilket motsvarar
en årlig avlöningskostnad av ca 2 790 000 kronor (ortsgrupp 3) De
300 kyrkokantorstjänstema representerar icke ett lika högt sammanlagt
veckotimtal, enär det förhöjda grundtimtalet vid sammanslagning av två
distrikt ingalunda uppgår till de två distriktens grundtimtal sammanslagna.
Det synes motiverat att för de 300 kyrkokantorstjänstema räkna med
sammanlagt 300X17 = ca 5 100 veckotimmar. Man torde kunna utgå från
en genomsnittlig löneklassplacering i 20 lön eklassen. Årskostnaden blir då
ca 2 100 000 kronor. Lönekostnadsbesparingen skulle alltså kunna beräknas
till 2 790 000—2 100 000 = ca 690 000 kronor. Å andra sidan uppkommer
en kostnadsökning för fortlöpande pensionsavgifter, vilken med nuvarande
storlek av tilläggsavgiften torde kunna beräknas till 160 000—100 000 =
ca 60 000 kronor.
Bland kostnadsförskjutningarna bör även medräknas den kostnadsminskning
som inträder vid utbyte mot kyrkokantorstjänster av de ca 100 organisttjänster,
vilka övergångsvis inrättats på grundval av begränsade dispenser.
Kostnadsminskningen hänför sig till skillnaden i veckotimtal för den
fria musikundervisningen samt skillnaden i löneklassplacering och storlek
av fortlöpande pensionsavgifter. Lönekostnadsminskningen torde kunna
beräknas till skillnaden mellan 2 000 veckotimmar i 25 löneklassen och
39
Kungl. May.ts proposition nr 102 år 1958
1 700 veckotimmar i 20 löneklassen, vilket motsvarar ett (belopp av ca
400 000 kronor. Kostnadsminskningen till följd av lägre pensionsavgifter
kan uppskattas till 85 000—55 000 = ca 30 000 kronor.
Nettokostnadsminskningen till följd av införande av kyrkokantorstjänster
i organisationen skulle alltså enligt dessa beräkningar kunna uppskattas till
(690 000—60 000+400 000+30 000) =ca 1 060 000 kronor.
Förslaget om ändrade grunder för beräkning av veckotimtal beträffande
bygudstjänster kan ej beräknas medföra någon egentlig kostnadsökning,
enär den tjänstgöring som föreslås skola få inräknas i veckotimtalet redan
uppehälles och arvoderas. Motsvarande gäller beträffande den föreslagna
reseersättningen åt orgelspelare.
Vissa kostnadsminskningar kan beräknas uppkomma vid genomförande
av den föreslagna begränsningen av ersättningen vid vissa vikariat under
ferietid m. m.
Enligt de nu redovisade antagandena och beräkningarna kan ett genomförande
av de sakkunnigas förslag beräknas komma att öka kyrkomusikerlönekostnadema
med (1 700 000—1 060 000) = ca 640 000 kronor årligen.
Med nuvarande antal skattekronor innebär detta en genomsnittlig höjning
av utdebiteringen för kyrkliga ändamål med 0,2 öre per skattekrona.
Kostnadsökningar för statsverket uppkommer vid genomförande av förslaget
om pedagogisk utbildning av kyrkokantorer. För utarbetande av
kursbrev eller kompendium för de individuella preparandstudiema torde
böra beräknas en engångskostnad av 4 000 kronor. Övriga kostnader för
framställning och för distribution torde böra uttagas genom försäljning av
kursbrev eller kompendium. För de pedagogiska sommarkurserna och för
ökad examination i anslutning därtill torde böra beräknas en årlig kostnad,
ungefär motsvarande det nuvarande anslaget till kurser för utbildande av
kyrkomusiker m. m., alltså omkring 65 000 kronor.
V. Departementschefen
Den väsentliga punkten i kyrkomusikersakkunnigas betänkande utgöres
av förslaget om tillskapande av en ny typ av kyrkomusikertjänst — kyrkokantorstjänst
— såsom alternativ till den nuvarande kantorstjänsten —
skolkantorstjänst — vid valet av tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten.
Kyrkokantorstjänsten bör enligt sakkunnigförslaget konstrueras
som en självständig tjänst med möjligheter att ålägga innehavaren mer
omfattande kyrkomusikalisk tjänstgöring än vad som gäller beträffande
skolkantor. De arbetsuppgifter vid sidan av kyrkomusikertjänstgöringen,
som tjänstinnehavaren i förekommande fall måste ha för att få sin fulla
utkomst, bör enligt de sakkunniga behandlas som bisysslor utanför den
kyrkomusikaliska tjänsten, vilken bör omfatta minst halvtidstjänstgöring
och inrättas såsom extra ordinarie.
Såsom de sakkunniga framhåller torde redan det stora antalet ansökningar
om dispens för inrättande av organisttjänst ge vid handen, att gäl
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
lande bestämmelser och tillämpad praxis i tjänstetypsärenden icke erbjuder
för alla slag av kyrkomusikerdistrikt tillfredsställande möjligheter att anordna
den kyrkomusikaliska verksamheten. Erfarenheterna pekar otvivelaktigt
på behovet av ytterligare en tjänstetyp vid sidan av de båda redan
existerande. Den nya typ av kyrkomusikertjänst — kyrkokantorstjänst —
som de sakkunniga föreslår, utgör enligt min mening för de mindre kyrkomusikerdistrikten
ett alternativ till den nuvarande skolkantorstjänsten,
som bör kunna tillgodose de från kyrkligt håll i förevarande avseende framförda
önskemålen. I de större kantorsdistrikten kan nämligen genom inrättande
av dylika tjänster en i de flesta fall önskvärd utvidgning av de kyrkomusikaliska
arbetsuppgifterna ske utan att detta hindras av andra kantorn
i tjänsten åliggande arbetsuppgifter. Beträffande de minsta distrikten, vilka
ofta endast har en orgelspelare för de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna,
möjliggör den nya tjänsten en förening av dylika distrikt till större enheter
med en kyrkokantor, varigenom bland annat en fastare organisation
erhålles. Med den nya tjänstetypen inlemmad i kyrkomusikerorganisationen
bör också betydligt bättre än med nuvarande betingelser kunna tillvaratas
de möjligheter till en rationellare organisation, som kan antas följa med den
nya pastoratsindelningen.
Jag har för egen del blivit övertygad om att från åtskilliga synpunkter
behov föreligger av den föreslagna tjänstetypen, och jag kan i allt väsentligt
ansluta mig till vad de sakkunniga förordat beträffande den nya kyrkokantorstj
änsten.
Enligt 12 § Kmst åligger det organist att meddela fri musikundervisning
åt ungdom 5 timmar i veckan under 39 veckor årligen. De sakkunniga
föreslår, att den fria musikundervisningen i princip genomföres i samtliga
kyrkomusikerdistrikt. Dylik undervisning skulle alltså ingå i åliggandena
för såväl kyrkokantor som skolkantor. Mot de sakkunnigas förslag, att
meddelande av fri musikundervisning skall ingå i kyrkokantors åligganden,
har inga erinringar framförts, medan däremot flera remissinstanser uttalat
betänkligheter mot att ålägga skolkantor dylik undervisning. Sålunda motsätter
sig skolöverstyrelsen och åtskilliga folkskolinspektörer bestämt en
utökning av skolkantors tjänståligganden Skolkantorer, som redan i sin
lärartjänst har fulltidstjänstgöring, kan enligt dessa instanser icke belastas
med ytterligare undervisning. Även statskontoret och kammarkollegiet avstyrker,
att skolkantor ålägges fri musikundervisning.
Förslaget att utsträcka den fria musikundervisningen till samtliga kyrkomusikerdistrikt
är enligt min mening från allmänkulturella synpunkter
högst beaktansvärt. Åtskilliga andra skäl talar också för att förmånen av
den fria musikundervisningen bör utsträckas till att omfatta landets samtliga
kyrkomusikerdistrikt. Jag har emellertid vid mina överväganden i
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
frågan icke kunnat undgå att ta starkt intryck av den bestämt avvisande
hållning på denna punkt, som skolöverstyrelsen, otvivelaktigt i
skolans intresse, intagit vid remissbehandlingen. Det bör ej heller bortses
från, att ett genomförande av sakkunnigförslaget i detta avseende omedelbart
skulle medföra en totalt sett relativt betydande utgiftsökning, att
direkt eller indirekt täckas genom ökad utdebitering inom pastoraten. Jag
har av dessa skäl icke ansett mig kunna biträda förslaget om att skolkantor
skulle åläggas fri musikundervisning. Vad gäller kyrkokantorstjänsterna
bör däremot i enlighet med sakkunnigförslaget fri musikundervisning om
två veckotimmar ingå i de med dylika tjänster förenade arbetsuppgifterna.
I och med ett successivt inrättande av dessa tjänster kommer landsbygdens
musikliv att på många håll tillföras icke oväsentligt förbättrade
resurser.
Vad beträffar möjligheterna att rekrytera de nya kyrkokantorstjänsterna
framhåller de sakkunniga, att det enligt av dem verkställd undersökning
skulle finnas omkring 450 personer, som avlagt organist- och kantorsexamen
eller däremot svarande äldre examina och icke har sådant förvärvsarbete,
som hindrar dem att inneha kyrkokantorstjänst. Enligt de sakkunniga är
det troligt, att många av dessa är villiga att inneha dylik tjänst. Jag räknar
därjämte med att det skall finnas ett relativt stort antal musikintresserade
personer, som genom tillskapandet av kyrkokantorstjänster kan stimuleras
att avlägga erforderliga examina och därefter vid sidan av sin borgerliga
gärning ägna sig åt kyrkomusikalisk verksamhet.
Som jag redan antytt kan jag i allt väsentligt ansluta mig till vad de
sakkunniga i olika hänseenden föreslagit beträffande kyrkokantorstjänsternas
konstruktion, såsom i fråga om tjänstuppgifter, behörighetsvillkor
m. m., samt beträffande bestridandet av kostnaderna för kyrkokantorernas
verksamhet. Med hänsyn till vissa erinringar och synpunkter, som framkommit
vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande, torde jag
emellertid här till särskild behandling få upptaga några av punkterna i de
sakkunnigas förslag.
Kyrkomötet liksom domkapitlet i Lund samt statskontoret och kammarkollegiet
anser sig icke kunna biträda de sakkunnigas förslag, att
inrättande av kyrkokantorstjänst endast bör förekomma, då skäl föreligger
för avsteg från den hittills tillämpade huvudregeln om skolkantorstjänst
som tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten. En sådan restriktiv
användning av den nya tjänstetypen skulle enligt kyrkomötet försvåra
möjligheten att sammanföra två församlingar till ett kyrkomusikerdistrikt
med kyrkokantorstjänst. För egen del ansluter jag mig till denna uppfattning
och föreslår, att vid bestämmande av tjänstetyp från statsmak
-
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1058. 1 samt. Nr 102
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
ternas sida företräde icke ges för den ena eller den andra tjänstetypen
utan att denna bestämmes med hänsyn tagen endast till den kyrkomusikaliska
verksamheten med utgångspunkt i de föreliggande förhållandena.
I detta sammanhang vill jag även beröra ett problem, som upptagits av
domkapitlet i Lund. Domkapitlet ifrågasätter, om det är nödvändigt med
den nuvarande bestämmelsen, att församlingar tillhörande skilda pastorat
icke får vare sig helt eller delvis förenas till ett kyrkomusiker distrikt. Bestämmelsen
är, framhåller domkapitlet, strängare exempelvis än vad som
gäller för den prästerliga organisationen, där en kyrkoadjunkt kan vara
anställd i två pastorat. I likhet med domkapitlet anser jag, att Kungl. Maj:t
bör ha möjlighet att medge sådan samverkan över en pastoratsgräns, när
påtagliga organisatoriska fördelar kan vinnas härigenom.
Beträffande löneställningen för kyrkokantorer förordar jag, att extra
ordinarie kyrkokantorstjänst inplaceras i lönegrad Ae 12 och extra kyrkokantorsbefattning
i Agll. Sådan vikarie på kyrkokantorstjänst, som icke
avlagt lägst organist- och kantorsexamen, bör anställas mot arvode enligt
löneklass A 9. Beträffande övriga löne- och anställningsförhållanden för
kyrkokantorstjänsterna torde i huvudsak de sakkunnigas förslag böra följas.
Vad de sakkunniga förordat beträffande ersättning åt vikarie på kyrkomusikertjänst
föranleder ingen erinran från min sida, liksom jag också
biträder vad de sakkunniga föreslagit i fråga om kyrkomusikers tjänstgöringsskyldighet
vid s. k. bygudstjänster. Vad de sakkunniga föreslagit rörande
särskilda förmåner åt orgelspelare anser jag böra genomföras i begränsad
omfattning.
I anslutning till vad därutinnan gäller för församlingsprästerna bör enligt
min mening rätt till visst antal tjänstefria dagar införas för de fast
anställda kyrkomusikerna.
Beträffande införandet av den nya tjänstetypen föreslår de sakkunniga,
att de nya författningsbestämmelserna träder i kraft viss dag utan att
något uttryckligt föreläggande ges domkapitlen att i samband därmed
verkställa generell översyn över kyrkomusikerorganisationen i vederbörande
stift. Jag vill för egen del framhålla, att det i samband med den förestående
översynen av pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga organisationen
i anslutning till 1957 års riksdagsbeslut i ämnet blir nödvändigt att
i väsentliga delar också ompröva kyrkomusikerdistriktsindelningen och vad
därmed organisatoriskt äger samband. De ändringar i kyrkomusikerorganisationen,
som jag i det föregående förordat, bör emellertid, när så av lokala
förhållanden påkallas, kunna tillämpas redan innan nämnda översyn verkställts.
Jag vill också framhålla, att vissa av de förordade ändringarna i
och för sig icke har något samband med pastoratsindelningsfrågan. Jag
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1958
föreslår därför, att de av mig förordade ändringarna i kyrkomusikerorganisationen
erhåller giltighet från och med den 1 juli 1958. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar samt utfärda
de övriga föreskrifter och de övergångsbestämmelser, som erfordras härför.
De sakkunniga har i sitt betänkande upptagit bland annat den i tidigare
sammanhang (prop. 1950: 231 s. 39 ff., L''U 1950: 29 s. 19) behandlade
frågan om bidrag ur kyrkofonden till församlingar med kyrkomusiker på
äldre stat. De sakkunniga påpekar, att, om i ett flerförsamlingspastorat
någon eller några av kyrkomusikerna inte övergår på den nya tjänsteregleringen,
de församlingar, där dessa kyrkomusiker är anställda, måste dels
ensamma svara för sina kyrkomusikers avlönande, dels deltaga i kostnaderna
för avlöning vid nyreglerade kyrkomusikertjänster inom pastoratet,
dels ock vidkännas den stegring av allmänna kyrkoavgiften, som blivit en
följd av kyrkomusikerreformens genomförande. Den sistnämnda konsekvensen
inträder även för enförsamlingspastorat med kyrkomusiker på äldre
stat. De sakkunniga har framlagt förslag till vissa bestämmelser i ämnet
för den händelse särskilt bidrag ur kyrkofonden anses böra utgå i förevarande
fall. Vad de sakkunniga på denna punkt anfört har vid remissbehandlingen
i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Sedan den nya kyrkomusikerorganisationen nu varit i kraft ett antal år,
anser jag att ifrågavarande spörsmål bör lösas. Definitiv ståndpunkt från
statsmakternas sida bör emellertid enligt min mening icke tagas till denna
bidragsfråga, förrän närmare utredning verkställts angående betydelsen av
ett dylikt bidrag för de ifrågakommande församlingarnas ekonomi och beträffande
storleken av den ytterligare belastning på kyrkofonden, som kan
bli aktuell. Jag har för avsikt att i ett senare sammanhang föreslå Kungl.
Maj:t att uppdraga åt kammarkollegiet att närmare utreda spörsmålet.
Vid denna utredning bör de av de sakkunniga uppdragna riktlinjerna för
storleken av ifrågakommande bidrag tjäna som utgångspunkt.
Ökningen av kyrkomusikerlönekostnaderna för genomförande av de sakkunnigas
förslag har av de sakkunniga beräknats till cirka 640 000 kronor
på längre sikt, sedan den betydligt större kostnadsökningen för den generella
utsträckningen av den fria musikundervisningen i viss mån uppvägts
av kostnadsminskningar genom den rationalisering av organisationen, som
inrättandet av kyrkokantorstjänster innebär. Därest i enlighet med vad jag
förordat fri musikundervisning icke införes i skolkan tor sdistrikten, kan kostnaderna
för kyrkomusikeroganisationen i stället beräknas successivt minska
allteftersom kyrkokantorstjänster inrättas. Tillskapas dylika tjänster i den
omfattning, som de sakkunniga beräknat, synes minskningen av kyrkomusikerlönekostnaderna
kunna uppskattas till omkring 500 000 kronor.
44
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 102 år 1958
För statsverket uppkommer kostnadsökningar vid genomförande av förslaget
om pedagogisk utbildning av kyrkokantorer. Kostnaderna har av
de sakkunniga beräknats till sammanlagt 69 000 kronor. Frågan om anvisande
av medel för detta ändamål torde framdeles böra upptagas av musikaliska
akademien i samband med dess sedvanliga anslagsäskanden. Såsom
de sakkunniga anfört, torde det böra uppdragas åt musikhögskolan att inkomma
med närmare förslag beträffande anordnande av den här avsedda
pedagogiska utbildningen för kyrkokantorer.
VI. Hemställan
Under åberopande av vad jag i det föregående förordat hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna av mig förordade grunder för ändringar
beträffande kyrkomusikerorganisationen;
b) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar
samt utfärda de övriga föreskrifter och de övergångsbestämmelser,
som föranledes av vad som föreslagits
under a).
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sten G. Olsson
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
I. Inledning ...................................................... 2
II. Införande av en ny typ av kyrkomusikertjänster.................. 3
III. Översyn i övrigt av gällande författningar rörande kyrkomusikerorganisationen
...................................................... 31
IV. Kostnadsberäkningar ............................................ 38
V. Departementschefen ............................................. 39
VI. Hemställan ..................................................... 44
Ivar Hseggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1958
580495
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1958 A:197 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen. a1 i texten
- SU 1958 A:73 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen. s. 27 i texten