Sök i Ratio Lex

Med förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 82b)

1958-02-28 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:105, Med förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 82b)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

1

Nr 105

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse

om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december

1951 (nr 82b); given Stockholms slott den 28 februari

1958.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta riksdagens yttrande

över härvid fogade förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan

den 21 december 1951 (nr 824).

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att i livsmedelsstadgan skall intagas bestämmelser

innebärande dels att fjäderfä icke får, utan särskilt tillstånd av hälsovårdsnämnd,

plockas eller befrias från inälvor i vissa lokaler för beredning

eller försäljning av livsmedel dels ock att förpackning av livsmedel,

som försäljes under angivande att de är särskilt lämpade för personer i

behov av speciell kost, skall åsättas uppgift om i varan ingående råvaror

m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 105

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

Förslag

till

Kungörelse

om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824)

Härigenom förordnas, att 11 och 32 §§ livsmedelsstadgan den 21 december

1951 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

11 §•

I lokal--— till människoföda.

Lokalen ävensom — — — gott

stånd.

Golv i — ---dagligt bruk.

32 §.

Saluhålles livsmedel i förpackat

skick under angivande av att varan

är särskilt lämpad för barn, skall

förpackningen vara märkt med uppgift

om samtliga i varan ingående

råvaror och tillsatser. Angives ej halten

av varje råvara och tillsats, skall

härvid råvara eller tillsats, som med

högre viktsandel ingår i varan, sättas

före råvara eller tillsats med lägre

sådan andel.

(Föreslagen lydelse)

11 §•

1 mom. I lokal--— till män
niskoföda.

Lokalen ävensom -— — — gott

stånd.

Golv i ----dagligt bruk.

2 m o m. I lokal för beredning av

livsmedel, avsedda för försäljning eller

för servering åt allmänheten, eller

i lokal för försäljning av de i 8 § c)

angivna livsmedlen får fjäderfä

icke utan särskilt tillstånd av hälsovårdsnämnden

plockas eller befrias

från sina inälvor.

32 §.

Saluhålles livsmedel i förpackat

skick under angivande av att varan

är särskilt lämpad för barn eller för

person, vilken på grund av sjukdom,

svaghet eller av annan orsak är i behov

av speciell kost, skall förpackningen

vara märkt med uppgift om

samtliga i varan ingående råvaror och

tillsatser. Angives ej halten av varje

råvara och tillsats, skall härvid råvara

eller tillsats, som med högre

viktsandel ingår i varan, sättas före

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

råvara eller tillsats med lägre sådan

andel.

Denna kungörelse träder i kraft

den 1 juli 1958.

Den genom denna kungörelse införda

skyldigheten att märka livsmedelsförpackning

skall gälla allenast

förpackning, i vilken livsmedel

efter den 30 juni 1958 inlägges inom

riket eller införes till riket.

Kungl. Maj :t eller myndighet som

Kungl. Maj :t bestämmer må för viss

tid, dock längst till den 1 juli 1960,

medgiva undantag från nämnda

märkningsskyldighet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 februari 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga om

ändringar i livsmedelsstadgan samt anför därvid följande.

I skrivelse den 21 februari 1957 har medicinalstyrelsen hemställt, att

vissa av styrelsen föreslagna bestämmelser angående dietlivsmedel måtte

införas i livsmedelsstadgan.

Över medicinalstyrelsens skrivelse har yttranden avgivits av kommerskollegium,

kooperativa förbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

svenska konservfabrikers riksförening samt Sveriges kemiska

industrikontor.

Vidare har veterinärstyrelsen i skrivelse den 20 november 1957 hemställt,

att visst tillägg måtte göras till livsmedelsstadgan angående saluhållande av

slaktad tamfågel m. m.

Yttranden över veterinärstyrelsens skrivelse har efter remiss avgivits av

lantbruksstyrelsen, veterinärhögskolan, samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna

i rikets större städer, Sveriges lantbruksförbund, svenska ägghandelsförbundet,

Sveriges fjäderfäavelsförening, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges hotell- och restaurangförbund, kooperativa förbundet och

riksförbundet landsbygdens folk.

Jag anhåller nu att få upptaga berörda frågor till närmare behandling.

I. Saluhållande av slaktad tamfågel m. m.

Gällande bestämmelser

I livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 82b) finnes under 3 kap.

allmänna bestämmelser rörande livsmedelslokalers beskaffenhet och utrustning

samt rörande skötseln av sådana lokaler. Med dessa bestämmelser har

man velat sörja för att lokalerna är lämpliga för sitt ändamål och fyller

skäliga hygieniska krav. Under 4 kap. i stadgan meddelas vidare föreskrifter

rörande hantering av livsmedel, avsedda för försäljning eller servering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1958 5

Dessa föreskrifter syftar till att säkerställa ett sådant förfaringssätt, att livsmedlen

icke förorenas eller blir skadliga att förtära eller på annat sätt

otjänliga till människoföda. Varken de angivna förfaltningsrummen eller

livsmedelsstadgan i övrigt innehåller några särskilda regler om i vilka lokaler

eller på vad sätt slaktat fjäderfä bör plockas eller befrias från inälvor,

huvud och fötter, och sådana regler har ej heller meddelats i andra författningar.

Veterinärstyrelsens skrivelse

Veterinärstyrelsen anför i sin skrivelse, att under senare år vid den lokala

livsmedelskontrollen ofta påträffats slaktad tamfågel, som på grund av

sjukliga förändringar varit otjänlig till människoföda och därför omhändertagits.

Vid överläggningar inför styrelsen med representanter för bl. a. vissa

hälsovårdsnämnder jämte företrädare för organisationer inom fjäderfäaveln

samt inom distributionen och försäljningen av slaktat fjäderfä har

framhållits, att slakten av tamfågel med undantag för vissa större anläggningar

vanligen sker under synnerligen primitiva förhållanden med åsidosättande

av elementära hygieniska fordringar. Även länsveterinärerna har

vid sina hygieniska inspektioner gjort samma iakttagelser i fråga om såväl

slakt som förvaring och distribution av slaktad tamfågel. Statsepidemiologen

har vidare i skrivelse den 18 november 1957 till veterinärstyrelsen framhållit,

att på flera ställen inom riket uppträtt salmonellaepidemier, som härrört

från höns med hönsfodret som smittkälla. Smittöverföringen har företrädesvis

skett vid inköp av tamfågel, vars inälvor icke urtagits, och förklaringen

härtill måste vara, att man vid urtagningen icke iakttagit erforderliga

försiktighetsåtgärder. Särskilt belysande härvidlag är de fall som förekommit

vid restauranger och andra näringsställen.

Veterinärstyrelsen anför vidare, att medicinalstyrelsen och veterinärstyrelsen

i gemensamt cirkulär till rikets hälsovårdsnämnder den 12 juli 1957

fäst uppmärksamheten på att tarminnehållet hos tamfågel relativt ofta innehåller

salmonellabakterier, varför urtagningen av fåglarna måste utföras

på sådant sätt att tarminnehållet icke kommer i direkt beröring med andra

livsmedel eller indirekt sprids via redskap, arbetsbord, förvaringskärl eller

händer. Det har emellertid visat sig att härigenom icke åstadkommits någon

påtaglig förbättring av läget. Veterinärstyrelsen är därför av den bestämda

uppfattningen, att effektiva åtgärder från det allmännas sida måste vidtagas

med det snaraste. Efter samråd med medicinalstyrelsen, statsepidemiologen

och statens jordbruksnämnd har veterinärstyrelsen funnit, att

föreskrift bör utfärdas om att slaktad tamfågel ej får saluhållas eller försäljas,

därest fågeln ej i samband med avlivningen plockats samt befriats

från samtliga inälvor jämte huvud och fötter. Genom en sådan föreskrift

skulle förhindras att urtagningen sker i exempelvis butikslokal eller restaurangkök,

vilka lokaler genom förekomsten där av livsmedel av olika slag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

är särskilt riskabla ur smittspridningssynpunkt. Då inälvorna utgör det huvudsakliga

sätet för infektionen, skulle separat försäljning av exempelvis

färsk hönslever innebära en fortsatt infektionsrisk. Förbud bör därför även

utfärdas mot att saluhålla från tamfågel härrörande inälvor såsom hjärta,

lever och muskelmage med bemyndigande för veterinär styrel sen att medgiva

undantag från förbudet. Under viss kortare övergångstid bör styrelsen

även bemyndigas medgiva dispens från föreskriften om urtagning m. m.

Veterinär styrelsen har övervägt lämpligheten att låta samtliga angivna bestämmelser

inflyta i den i anslutning till livsmedelsstadgan fastställda normallivsmedelsordningen.

Det är emellertid enligt styrelsen ej tillrådligt

att överlåta åt vederbörande kommun att bestämma i vad mån de föreslagna

föreskrifterna skall tillämpas inom kommunen, varför styrelsen förordar

att bestämmelserna får obligatorisk karaktär och införes i livsmedelsstadgan.

Enbart nu behandlade, av veterinärstyrelsen föreslagna författningsföreskrifter

utgör emellertid icke någon tillfredsställande lösning av

hithörande problem utan de måste kompletteras med andra åtgärder, såsom

inrättande av fjäderfäkontrollslakterier samt meddelande av råd och

anvisningar till rikets hälsovårdsnämnder rörande de hygieniska fordringarna

vid slakt av tamfågel.

Remissyttrandena

Behovet av åtgärder till minskande av nuvarande risker för överförande

av infektion från smittförande tamfågel i samband med urtagning av fågelns

inälvor vitsordas genomgående av remissinstanserna.

Det föreslagna förbudet att saluhålla slaktad tamfågel,

som ej plockats samt befriats från inälvor, huvud

och fotter i samband med avlivningen tillstyrkes i princip

av Sveriges lantbruksförbund, svenska ägghandelsförbundet, Sveriges fjäderfåavelsförening,

Sveriges köpmannaförbund och kooperativa förbundet. Härvid

understrykes emellertid, att ett sådant förbud måste åtföljas av skärpt

kontroll till höjande av den hygieniska standarden vid samtliga slaktplatser

samt att förbudet medför betydande omställnings- och kapacitetsproblem

inom slakteriverksamheten, distributionen och handeln.

Svenska ägghandelsförbundet anför i sitt yttrande bl. a. följande.

Senare års framsteg inom slakteri- och djupfrysningstekniken har medfört,

att för dagen endast en obetydlig del av den saluförda tamfågeln distribueras

oplockad, främst begränsad till torghandeln, samt att urtagning sker

i en ganska betydande omfattning på de större slakterierna. Totalt är det

dock fortfarande en relativt liten del av allt salufört fjäderfä, som tages ur

i samband med slakten.

Införandet av föreskrifter om obligatorisk urtagning av fjäderfä vid slakten

kommer att innebära en radikal förändring av handelns struktur med

betydande verkningar såväl på själva slakteriarbetet som på distributionen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1958

och detalj försälj ningen samt kräva omfattande komplettering av lokaler

och utrustning.---Med hänsyn till den begränsade hållbarheten hos

urtagen fågel kommer ökade krav att ställas på distributionen och förvaringen.

Urtagen fågel erfordrar vid oförändrad distributionstid lägre förvaringstemperatur.

F. n. distribueras praktiskt taget all urtagen fågel i

djupfryst skick. Av olika skäl torde detta inte bli fallet vid 100 %-ig urtagning,

utan en stor del av handeln torde komma att omfatta färsk vara. I

fråga om dylik distribution finns hittills praktiskt taget ingå erfarenheter

i vårt land. Endast några av de större slakterierna torde ha en kyl- och

fryskapacitet, som kommer att bli tillräcklig vid 100 %-ig urtagning. —--

Detaljhandelns möjligheter att på ett önskvärt sätt taga hand om urtaget

fjäderfä torde vara synnerligen skiftande. Då endast kyl- och frysdiskar

kan komma i fråga vid försäljning av urtagen fågel med hänsyn till hållbarheten,

och då det nuvarande beståndet härav i de flesta fall torde vara

till fullo utnyttjat, får man även här räkna med ett avsevärt kompletteringsbehov.

Ägghandelsförbundet framhåller vidare, att de föreslagna åtgärderna

ensamt inte kan anses säkerställa ett sådant skydd mot infektioner m. m.,

som veterinärstyrelsen avsett, samt finner önskvärt att även andra möjligheter

överväges. Ett system som enligt förbundets mening skulle medge

en smidigare omställning och samtidigt skapa de av styrelsen avsedda garantierna

mot smittspridning vore att i livsmedelsstadgan intaga dels bestämmelser

om att all tamfågel skall plockas i samband med slakten, dels förbud

mot urtagning av fjäderfä i butiker, restaurang- och storhushållskök,

varjämte man borde ställa alla slakterier av viss storlek under veterinärstyrelsens

kontroll.

Under framhållande av de med ett saluförbud förenade omställnings- och

kapacitetsproblemen anför Sveriges fjäderfåavelsförening, att ett omedelbart

och fullständigt genomförande av de föreslagna bestämmelserna icke

är möjligt inom stora delar av landet. Sveriges lantbruksförbund understryker,

att då tillräckliga resurser för nedfrysning saknas en stor del av handeln

skulle komma att omfatta färsk vara, om urtagningen sker vid slakten, samt

att erfarenheter saknas av hur detta skulle utfalla. Fjäderfäavelsföreningen

finner urtagning vid slakten utan djupfrysning i många fall icke lämplig ur

hållbarhetssynpunkt. Både lantbruksförbundet och f jäderfäavelsf öreningen

framhåller vidare särskilt vikten av att eliminera smittspridning genom

hönsfoder, och föreningen anser detta vara den viktigaste åtgärden i nuvarande

läge. Förbundet ansluter sig till den av svenska ägghandelsförbundet

föreslagna modifieringen av veterinärstyrelsens förslag.

Av övriga remissinstanser har veterinärhögskolan samt Sveriges hotelloch

restaurangförbund funnit, att andra åtgärder än de av veterinärstyrelsen

föreslagna i första hand bör övervägas. Veterinärhögskolan anser att

förutsättningar för en skärpning av livsmedelsstadgan i den riktning veterinärstyrelsen

föreslagit icke föreligger förrän de hygieniska missförhållandena

vid fjäderfäslakterierna och vid den vidare hanteringen av slaktpro
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

dukterna blivit undanröjda. Urtagning vid slakten sanerar i och för sig

icke slaktkroppen från salmonellabakterier. Sker slakten, urtagningen,

förvaringen och distributionen under hygieniskt primitiva förhållanden finnes

all anledning antaga att en ansenlig salmonellaanrikning kommer till

stånd såväl i form av yt- som djupinfektion. Högskolan ifrågasätter starkt

om en dylik slaktprodukt ur salmonellasynpunkt är mindre suspekt än en

ourtagen tamfågel. En centralt anordnad urtagning torde vidare i synnerhet

vid slakt under primitiva förhållanden medföra den avsevärda nackdelen,

att smittan överföres till slaktdjur, som tidigare icke var bärare av

smittämnet, varjämte man vid urtagningen får räkna med stora möjligheter

för en inväxning av andra faecala bakterier än salmonella. Högskolan

framhåller bristen på jämförande undersökningar mellan ourtagna och

urtagna fåglars hållbarhet. Veterinärhögskolan föreslår som lämpliga åtgärder

i första hand utredning om salmonellastatus i fjäderfäbesättningarna

samt åtgärder för att spärra smittvägarna till besättningarna ävensom

kontroll och upplysning till höjande av den hygieniska standarden vid slakt,

förvaring och distribution. Det ifrågasättes om det icke vore lämpligt att införa

bestämmelser om att urtagning av tamfågel i livsmedelsaffärer samt i

störa och medelstora matbespisningar endast får ske i särskilt inrett och av

hälsovårdsnämnd godkänt utrymme. Hotell- och restaurangförbundet framför

som alternativ till veterinärstyrelsens förslag vidtagande av åtgärder för

desinficering av hönsfodret samt för ökad kontroll och skärpt hygien vid

slakten.

Övriga tre remissinstanser ställer sig tveksamma inför det föreslagna

saluförbudet under åberopande av i huvudsak samma betänkligheter som

framkommit redan i de tidigare refererade remissyttrandena. Lantbruksstyrelsen

hänvisar härvid till att ett saluförbud på grund av nuvarande otillräckliga

resurser för slakt, distribution och handel torde leda till en centraliserad

urtagning med stor risk för ökad smittöverföring. För att så

snart som möjligt minska riskerna för smittspridning föreslår styrelsen

införande av förbud att verkställa urtagning av tamfågel i lokaler, där

även andra livsmedel förvaras, såsom i restauranger, storkök, butikslokaler

etc. Samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna i rikets större städer

finner det kunna diskuteras, om det av veterinärstyrelsen föreslagna förbudet

är ändamålsenligt, men anser det beklagligt om inga åtgäi’der vidtages.

Riksförbundet landsbygdens folk är icke berett att på grundval av

det tillgängliga materialet definitivt taga ställning till veterinärstyrelsens

förslag och förutsätter att en allsidig utredning verkställes.

Vad angår det föreslagna förbudet att utan veterinärstyrelsens

medgivande saluhålla inälvor av tamfågel

anför Sveriges hotell- och restaurangförbund, att inälvor av fjäderfä visserligen

icke är någon mera betydande ingrediens i matlagningen men dock

förekommer i ganska väsentlig utsträckning. Då tillgången på ingredienser

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

för matlagningen är knapp, är det ett önskemål att eventuellt erforderlig

kontroll ordnas så att restaurangnäringen blir så litet lidande därav som

möjligt. Kooperativa förbundet yttrar, att en del av de ifrågavarande inälvorna,

såsom gåslever och hönslever, har ett avsevärt kommersiellt värde,

och förutsätter, att tillståndsgivningen kommer att ske på sådant sätt att

avsättningen av dessa slaktprodukter ej onödigtvis begränsas.

Departementschefen

Under senare tid har förekommit ett flertal fall av salmonellainfektion hos

människa, där smittkällan kunnat återföras till höns. Företagna utredningar

har gett vid handen, att smittämnet sannolikt överförts från fåglarna i samband

med urtagningen av deras inälvor, där salmonellabakterierna företrädesvis

har sitt säte, och det kan med fog antagas att bristande hygienisk omsorg

vid urtagningen medverkat till bakteriernas överföring till människan,

antingen direkt eller indirekt genom redskap, beredningskärl eller andra

livsmedel.

Huvuddelen av slaktat fjäderfä befrias f. n. regelmässigt från sina inälvor

först omedelbart före fåglarnas anrättande, och endast i relativt sett mindre

omfattning sker urtagning av inälvorna redan i samband med slakten, varvid

fåglarna levereras djupfrysta från slakteriet och även saluhålles djupfrysta

till konsumenterna. De nyss påtalade salmonellainfektionerna hos

människa har sannolikt uppkommit sedan bakterierna överförts från fåglarna

i samband med urtagning omedelbart före deras anrättande.

För egen del finner jag det angeläget att i fortsättningen effektiva åtgärder

vidtages för att försöka förekomma salmonellainfektioner av nyssnämnd

art. Då salmonellabakterierna i viss utsträckning torde tillföras fjäderfäbesättningarna

genom fodermedel, bör på längre sikt åtgärder för skärpt

kontroll och sanering av fodermedlen komma till utförande. Emellertid

måste man även söka gardera sig mot infektion genom de salmonellabakterier,

som i viss utsträckning redan torde förekomma inom fjäderfäbesättningarna

i landet. De inträffade salmonellafallen hos människa visar, att

slaktat fjäderfä under nu rådande förhållanden icke alltid urtages på sådant

sätt att överföring av salmonellabakterierna till människa undvikes.

Som särskilt betänkligt framstår detta då urtagningen äger rum i lokaler,

där livsmedel saluhålles eller beredes för saluhållande eller servering åt

allmänheten.

I ärendet föreligger viss utredning rörande förhållandena vid de slakterier

och andra platser, där fjäderfä slaktas. Denna utredning kan enligt

mitt bedömande icke anses otvetydigt ge vid handen, att risken för spridning

av salmonellabakterierna generellt sett åtminstone f. n. kan förväntas

bli mindre vid urtagning av fåglarna i samband med slakten än vid urtagning

hos detaljhandlare eller konsumenter. I en del remissyttranden har

t. o. in. yppats farhågor för att en urtagning i samband med slakten skulle

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

kunna medföra ökad risk för smittspridning. En förbättring av slaktplatsernas

utrustning och hygieniska standard kan visserligen väntas efter genomförande

av skärpt kontroll av fjäderfäslakten, varom veterinärstyrelsen

nyligen utfärdat anvisningar till hälsovårdsnämnderna. Vidare torde

chefen för jordbruksdepartementet inom den närmaste tiden komma att

anmäla förslag till kungörelse angående fjäderfäkontrollslakterier. Hur

snabbt dessa vidtagna eller väntade åtgärder kan komma att leda till förbättrade

hygieniska förhållanden låter sig emellertid f. n. icke med större

säkerhet överblickas. Med hänsyn till uppgifterna om nuvarande förhållanden

på slaktplatserna och till de av remissinstanserna framförda betänkligheterna

i övrigt är jag icke -— i varje fall f. n. — beredd att tillstyrka

veterinärstyrelsens förslag, innebärande generellt förbud mot urtagning och

plockning av tamfågel annat än i samband med slakten.

Emellertid anser jag att åtgärder bör vidtagas för att uppnå större hygienisk

omsorg vid urtagning och plockning av tamfågel. Betydande förbättringar

härutinnan synes mig kunna ernås om man i livsmedelsstadgan inför

bestämmelse om att det skall krävas särskilt tillstånd av hälsovårdsnämnden

för att urtagning och plockning av slaktat fjäderfä skall få ske i sådana

lokaler för försäljning och beredning av livsmedel, där risken för smittspridning

enligt vad ovan anförts är särskilt stor. Jag förordar därför, att

till 11 § livsmedelsstadgan göres ett tillägg av sådan innebörd.

Vid prövning av ansökan om tillstånd att i viss lokal urtaga och plocka

fjäderfä torde hälsovårdsnämnden böra beakta de särskilda föreskrifter

och anvisningar, som veterinärstyrelsen utfärdat angående lokalens beskaffenhet

och utrustning. Därjämte torde böra beaktas i vad mån vunna erfarenheter

ger anledning till antagande att fåglarnas plockning och urtagning

kommer att utföras med tillbörlig hygienisk omsorg. Nämnden bör, då

skäl därtill föreligger, kunna återkalla meddelat tillstånd.

Till fjäderfä torde få hänföras alla slag av tamfågel.

Jag anser icke tillräckliga skäl föreligga att meddela av veterinär styrelsen

föreslagna inskränkande bestämmelser för saluhållande av inälvor från

fjäderfä.

II. Märkning av dietlivsmedel

Gällande bestämmelser

Några bestämmelser som åsyftar att närmare reglera tillverkning eller saluförande

av s. k. dietlivsmedel finnes f. n. icke. Däremot har för vissa

andra livsmedel utfärdats föreskrifter om tillverkningskontroll och förpackning,

varjämte vissa allmänna bestämmelser om livsmedels beskaffenhet

och saluförande finnes i livsmedelslagstiftningen.

I livsmedelsstadgan föreskrives, att såsom tillsats till livsmedel för avsalu

— varvid med tillsats i huvudsak förstås vara eller ämne som är avsett att

tillföras livsmedel för att påverka dess färg, smak, konsistens eller hållbar
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1958

het eller för annat liknande ändamål, utan alt ingå i detsamma som råvara

— får med vissa undantag användas allenast vara eller ämne som efter prövning

av kommerskollegium godkänts såsom tillsats för livsmedlet i fråga

(1 § 3 mom., 4 § första och andra styckena).

Beträffande märkning av livsmedel gäller, att då livsmedel i detaljhandeln

saluhålles i förpackat skick skall förpackningen, där ej i stadgan annorlunda

föreskrives, vara märkt med bl. a. uppgift om innehållets benämning, tillverkarens,

förpackarens eller säljarens namn eller firma och hemvist samt

innehållets totala vikt vid förpackningstillfället (28 §). Är livsmedel förpackat

utom riket må i stället för tillverkarens, förpackarens eller säljarens

namn eller firma och hemvist å förpackningen finnas angivna exportörens

eller importörens namn eller firma och hemvist (29 §). Saluhålles i förpackat

skick sådant livsmedel, vid vars framställning eller beredning använts sackarin

eller annat konstgjort sötmedel som har högre söthetsgrad än socker

men icke sockrets näringsvärde, skall, med vissa undantag, förpackningen

vara märkt med orden »Innehåller konstgjort sötmedel» eller »Innehåller

sackarin» (31 §). Då livsmedel saluhålles i förpackat skick under angivande

av att varan är särskilt lämpad för barn, skall förpackningen vara

märkt med uppgift om samtliga i varan ingående råvaror och tillsatser.

Angives ej halten av varje råvara och tillsats, skall härvid råvara eller tillsats,

som med högre viktsandel ingår i varan, sättas före råvara eller tillsats

med lägre sådan andel (32 §).

Å förpackning, vari livsmedel saluhålles, eller i annons eller annan reklam

rörande varan får uttryck, som antyder att varan innehåller vitaminer, mineralämnen

eller andra näringsämnen, vilka icke nämnvärt bidrager till

kaloritillförseln, användas, endast om tillika arten och halten av dylika

ämnen närmare angives. Uppgift om halten behöver dock icke lämnas beträffande

mjölk, smör, ägg, oberedda eller djupfrysta kött- och fiskvaror samt

frukt, bär och grönsaker i oberett eller djupfryst tillstånd. (34 §).

Skyldighet att å förpackning angiva vissa eller samtliga i varan ingående

råvaror och tillsatser föreligger också beträffande vissa särskilda livsmedel.

Medicinalstyrelsens utredning

I skrivelse till medicinalstyrelsen den 15 december 1953 har svenska

institutet för konserveringsforskning framhållit, att det i handeln finnes och

troligtvis snart kommer att finnas allt fler varor av typ dietkonserver, för

vilka kontrollbestämmelser helt saknas. Sådana bestämmelser bör enligt

institutets mening snarast utfärdas och förslagsvis införas som tillägg till

32 § livsmedelsstadgan.

över nu nämnda skrivelse har medicinalstyrelsen inhämtat yttrande från

statens institut för folkhälsan. Institutet anser, att man med hänsyn till de

särskilda krav, som bör kunna ställas på livsmedel, som i reklamen uppges

ha speciella dietiska verkningar, bör överväga om det inte vore lämpligt att

införa bestämmelser härom i livsmedelsstadgan. Enklast kunde detta ske

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

genom att föreskrifterna om s. k. barnmat i 32 § utsträcktes till att omfatta

även andra speciella livsmedel än sådana som anges vara särskilt lämpade för

barn. I allmänna handeln förekommer ett antal varor, som anges böra

användas av över- och underviktiga personer. Om förpackade sådana livsmedel

faller under 32 § blir det nödvändigt att ange deras sammansättning.

Härigenom skulle allmänheten kunna bilda sig en säkrare uppfattning om

deras verkningssätt och lättare bedöma skäligheten av deras pris. Även

då det gäller för sockersjuka avsedda speciallivsmedel torde en sådan specifikation

vara värdefull. I många fall måste personer, som under en tid vårdats

för sjukdomar i t. ex. njurar eller mag-tarmkanalen, hålla diet. För

vissa sådana skulle det vara av värde om det i allmänna handeln fanns tillgång

till speciella dietlivsmedel. Säkerligen måste åtskilliga personer, som

behöver förtära dylik specialkost, avstå därifrån på grund av svårigheter

att tillaga den i hemmet eller på arbetsplatsen. Tillkomsten av dylika livsmedel

skulle sannolikt underlättas, om de, i likhet med vad nu är fallet

med barnmat, fick åtnjuta skydd av författningen. Detsamma gäller koster,

som är lämpliga under t. ex. konvalescens, graviditet, amning och liknande

tillstånd. För personer, som lider av allergisk överkänslighet gentemot livsmedel,

skulle det också i vissa fall kunna vara av värde att ha tillgång till

specificerade dietlivsmedel. Institutet framhåller vidare, att därest de gällande

bestämmelserna för barnmat utvidgas att omfatta även dietlivsmedel

så hör härvid föreskrivas, att barnmat och dietlivsmedel endast får

saluhållas i förpackat skick. Beträffande dietlivsmedlen framstår en sådan

föreskrift som önskvärd såväl ur kontrollsynpunkt som med hänsyn till

angelägenheten av att minska risken för förväxling med liknande normala

livsmedel. Institutet berör slutligen frågan, huruvida en deklaration av de i

varan ingående beståndsdelarna är tillfyllest eller om därtill kräves angivande

av procenthalten. Institutet finner att när det gäller färdigberedda livsmedel

det i många fall torde vara omöjligt att hålla en så konstant sammansättning

hos varan, beroende t. ex. på växlande tillgång och sammansättning

hos de använda råvarorna, att en procenthaltsdeklaration är genomförbar.

Det torde dessutom i de flesta fall ligga i tillverkarens eget intresse att

lämna sådana uppgifter som är av betydelse för att belysa livsmedlens avsedda

användning.

Svenska institutet för konserveringsforskning som beretts tillfälle att yttra

sig över det av statens institut för folkhälsan framlagda förslaget framhåller,

att det enligt institutets mening i första hand är nödvändigt med någon

form av kontroll över tillverkningen av dietlivsmedel. Institutet föreslår

därför, att innan livsmedel, som genom etiketter, reklam eller på annat sätt

av konsumenter kan uppfattas såsom ägnade att tillgodose speciella kostbehov

för vissa åldrar (bl. a. barnmat), vid sjukdom, konvalescens, havandeskap,

amning, allergisk överkänslighet gentemot vissa livsmedel, undervikt,

övervikt eller liknande, får saluhållas, skall tillstånd härtill ha inhämtats

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1958

hos medicinalstyrelsen eller eventuellt statens institut för folkhälsan. Härjämte

föreslår institutet, att nu nämnda livsmedel skall få saluhållas endast

i förpackat skick. I frågan huruvida deklaration av de i varan ingående

beståndsdelarna bör ske med angivande av halt anser institutet att så bör

ske, i vart fall beträffande de viktigare beståndsdelarna. Om exakta värden

är svåra att angiva, kan genomsnittsvärden lämnas.

Medicinalstyrelsen anför att styrelsen i likhet med de hörda myndigheterna

finner det angeläget, att dietlivsmedel bringas under viss kontroll. Styrelsen

delar den av statens institut för folkhälsan framförda uppfattningen,

att önskemålet därom i allt väsentligt synes kunna tillgodoses genom att

32 § livsmedelsstadgan utvidgas till att omfatta, förutom barnmat, vissa

andra dietlivsmedel jämte föreskrift att dessa varor får saluhållas endast i

förpackat skick. Styrelsen kan icke finna tillräckliga skäl föreligga för att

f. n. etablera en så långt gående kontroll som den av konserveringsforskningsinstitutet

föreslagna, vilken bl. a. skulle fördyra de framställda varorna.

Mot denna bakgrund hemställer medicinalstyrelsen, att 32 § livsmedelsstadgan

måtte ändras på sätt statens institut för folkhälsan föreslagit.

Remissyttrandena

I remissyttrandena vitsordas behovet av att de s. k. dietlivsmedlen bringas

under viss kontroll, och man ansluter sig utan erinringar till det av medicinalstyrelsen

framlagda förslaget.

Departementschefen

Såsom framgår av utredningen i ärendet har livsmedelsindustrin under

senare år i allt större utsträckning framställt livsmedel vilka är avsedda

för personer som på grund av sjukdom, svaghet eller av annan orsak är

i behov av speciell kost, s. k. dietlivsmedel. Bortsett från de allmänna föreskrifter

som jag tidigare berört finnes för närvarande icke några bestämmelser

som direkt syftar till att reglera beskaffenheten av eller handeln

med dessa livsmedel.

I likhet med vad som uttalats i medicinalstyrelsens skrivelse och vad som

framhållits av remissinstanserna finner jag det angeläget att vissa kontrollföreskrifter

utfärdas för dietlivsmedlen. För konsumenter av ifrågavarande

livsmedel är det uppenbarligen av största betydelse, att de saluförda varorna

verkligen är ägnade att tillgodose de kostbehov för vilka de angivits

vara lämpade.

En tillfredsställande kontroll synes mig kunna uppnås om, såsom föreslagits

av medicinalstyrelsen och statens institut för folkhälsan, viss deklarationsskyldighet

föreskrives beträffande de i dietlivsmedlen ingående

ingredienserna. Denna uppfattning delas också av remissinstanserna. Den

som är i behov av dietkost kan, om sådan skyldighet stadgas, själv för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1958

vissa sig om varans lämplighet. Att föreskriva skyldighet att angiva de

exakta eller genomsnittliga värdena med vilka viktigare beståndsdelar ingår

i varan anser jag vara att gå för långt. En följd därav skulle också

med all sannolikhet bli att livsmedlen fördyrades. Härtill kommer att

det i många fall torde vara svårt att hålla en så konstant sammansättning

av de i varorna ingående beståndsdelarna, att en procenthaltsdeklaration

är genomförbar. Därest icke halten av i varan ingående råvaror och

tillsatser angives i varudeklarationen, bör dock, i likhet med vad som gäller

för barnmat, råvara eller tillsats som med högre viktsandel ingår i varan

sättas före råvara eller tillsats med lägre sådan andel.

Att utöver vad jag nu förordat föreskriva att dietlivsmedel skall få försäljas

endast i förpackat skick synes mig icke erforderligt. Livsmedel vilka

är speciellt avsedda för barn eller personer i behov av dietkost torde redan

utan sådan föreskrift regelmässigt försäljas i förpackat skick.

I 32 § livsmedelsstadgan bör sålunda föreskrivas deklarationsskyldighet

för sådant livsmedel som i förpackat skick försäljes under angivande att

det är särskilt lämpat för personer vilka på grund av sjukdom, svaghet

eller av annan orsak är i behov av speciell kost.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom inrikesdepartementet upprättats

förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december

1951 (nr 824). över förslaget torde riksdagens yttrande böra

inhämtas.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

inhämta riksdagens yttrande över härvid fogat förslag till kungörelse

om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Johnny Sköldvall

1DUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 58

803622

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1958 A:235 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändring i lagen den 30 juni 1948 s. 1 i texten
  2. 2LU 1958 A:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 s. 1 i texten