Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 19 § 1 och 3 mom. folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)

1958-03-28 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:142, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 19 § 1 och 3 mom. folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1958

1

Kr 142

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 19 § 1 och 3 mom. folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469);

given Stockholms slott den 28 mars 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 19 § 1 och

3 mom. folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i 19 § 1 och 3 mom. folkbokföringsförordningen.

Ändringarna är avsedda att möjliggöra att de två läkarintyg,

som för närvarande i vissa fall erfordras vid eldbegängelse, ersättes

av ett läkarintyg. 1

1 Bihung till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 142

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1958

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 19 § 1 och 3 mom. folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469)

Härigenom förordnas, att 19 § 1 och 3 mom. folkbokföringsförordningen

den 28 juni 19461 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

19 §.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 mom. Om dödsfallet---dödsorsaken (dödsbevis).

Har dödsfallet------motsvarande tillämpning.

Innan eldbegängelse må äga rum,

skall dödsbevis alltid vara avlämnat.

3 mom. Dödsbevis skall utfärdas 3 mom. Dödsbevis skall utfärdas

av läkare enligt av medicinalstyrel- av läkare d blankett enligt formulär,

sen fastställt formulär. som fastställes av Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

1 Senaste lydelse av 19 § 1 och 3 mom. se 1952:336.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 142 år 1958

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 mars

1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Sträng anmäler, efter gemensam

beredning med cheferna för ecklesiastik- och inrikesdepartementen,

fråga om viss ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr

469) samt anför därvid följande.

Inledning

I det förslag till ny jordfästningslag, som genom proposition nr 171 förelädes

1957 års riksdag, förutsattes att vissa ändringar skulle göras i bl. a.

kungörelsen den 8 december 1933 (nr 659) om eldbegängelse och i kyrkobokföringskungörelsen

den 30 december 1946 (nr 801). Förslaget till jordfästningslag

antogs med en mindre ändring av riksdagen och godkändes av

1957 års kyrkomöte. Lagen har utfärdats den 25 oktober 1957 (nr 585) och

har trätt i kraft den 1 januari 1958.

Åt särskild utredningsman, assessorn i kammarrätten S. F. von Otter,

har uppdragits att utarbeta förslag till erforderliga ändringar i de nämnda

kungörelserna ävensom att undersöka möjligheterna att genomföra vissa

förenklingar beträffande formerna för meddelande av tillstånd till eldbegängelse.

Utredningsmannen bär med skrivelse den 11 november 1957 avlämnat en

promemoria med förslag till dels ändrad lydelse av 19 § folkbokföringsförordningen

dels ock kungörelse angående eldbegängelse och gravsättning

m. m. (stencilerad). Enligt förslaget skall nuvarande eldbegängelsekungörelse

ersättas av en kungörelse angående eldbegängelse och gravsättning

m. m. De särskilda läkarintyg, som enligt gällande bestämmelser skall avlämnas

enligt 19 § folkbokföringsförordningen (dödsbevis) och enligt 5 §

eldbegängelsekungörelsen (läkarintyg för eldbegängelse) skall sammanslås

till ett intyg, kallat dödsbevis. Ett genomförande av utredningsmannens

förslag förutsätter vissa mindre ändringar i 19 § folkbokföringsförordningen.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,

statens kriminaltekniska anstalt, byggnadsstyrelsen, kammarkolle
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1958

giet, statistiska centralbyrån, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro,

Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län, domkapitlen i

samtliga stift utom Strängnäs stift, Frikyrkliga samarbetskommittén, Föreningen

Sveriges landsfiskaler, Polisväsendets organisationsnämnd, Svenska

eldbegängelseföreningen, Svenska prästförbundet och Sveriges läkarförbund.

Vid ärendets remissbehandling har påyrkats att ytterligare en ändring

skall företas i 19 § folkbokföringsförordningen. Den yrkade ändringen syftar

till att ovillkorlig skyldighet att avlämna dödsbevis skall stadgas inte

blott beträffande dödsfall, som inträffat i städer och vissa andra samhällen,

utan även beträffande sådana dödsfall, som inträffat på den egentliga landsbygden.

Gällande bestämmelser angående dödsbevis

Enligt 18 § folkbokföringsförordningen skall dödsfall skyndsamt anmälas

till vederbörande pastor. Av 19 § samma förordning, sådant författningsrummet

lyder enligt förordning den 30 maj 1952 (nr 336), framgår att den,

som gör anmälan om dödsfallet, i regel skall avlämna intyg angående dödsorsaken

(dödsbevis).

Skyldighet att avlämna dödsbevis föreligger om dödsfallet har inträffat

inom stad, köping eller municipalsamhälle, där för allmänna hälso- eller

sjukvården anställd läkare är stationerad, eller inom annan tättbebyggd ort,

där sådan läkare är stationerad och beträffande vilken ort medicinalstyrelsen

förordnat att stadgandet skall tillämpas. Från denna skyldighet göres

dock undantag för det fall att särskilda omständigheter gör det omöjligt

att avlämna dödsbevis (1 mom. första stycket). Skyldighet att lämna dödsbevis

föreligger även, om dödsfallet inträffat å annan ort än nyss sagts och

läkare vårdat den avlidne under hans sista sjukdom eller biträtt vid förlossning,

varunder modern eller barnet avlidit, eller efter dödsfallet besiktigat

den avlidnes kropp (1 mom. andra stycket).

Den som gör anmälan om dödsfallet skall avlämna dödsbeviset till vederbörande

pastor. Från denna regel göres undantag för det fall, då syssloman

eller annan å sjukvårdsinrättning anställd person eller ock polismyndighet

har att i enlighet med vad därom är särskilt stadgat till pastor översända

beviset. Föreskrifter om sådan skyldighet finnes meddelade i 8 § kungörelsen

den 16 december 1949 (nr 702) med vissa bestämmelser angående befolkningsstatistiken,

34 § sjukhusstadgan och 58 § stadgan angående sinnessjukvården

i riket.

Dödsbevis skall utfärdas av läkare enligt av medicinalstyrelsen fastställt

formulär (3 mom.).

Om dödsbevis inte skall avlämnas, åligger det den som gör anmälan om

dödsfallet att för pastor uppgiva den sannolika dödsorsaken samt, om lä
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1958

kare under sista året före dödsfallet rådfrågats av eller för den avlidne, läkarens

namn (4 inom.).

Dödsbevisen skall dels tjäna som underlag för införandet av dödsorsak i

vederbörande församlings död- och begravningsbok och dels ligga till grund

för den av statistiska centralbyrån upprättade statistiken över dödsorsaker.

Föreskrifter rörande insamlandet av uppgifter för sistnämnda ändamål har

lämnats i den nyssnämnda kungörelsen med vissa bestämmelser angående

befolkningsstatistiken.

Promemorian

Efter att ha redogjort för gällande bestämmelser rörande avlämnande av

dödsbevis, framhåller utredningsmannen, att dödsbevis numera lämnas beträffande

flertalet avlidna. Utvecklingen i detta avseende framgår av följande

tablå.

År

Antal avlidna

Antal dödsbevis i procent

antalet avlidna

av hela

S:a

för vilka

lämnats

dödsbevis

hela riket

städer

landsbygd

1951

69 799

51774

74,2

98,9

56,6

1952

68 270

54 651

80,1

994

65.3

1953

69 553

60 620

87,2

99,7

77,5

1954

69 078

61 697

89,4

99,7

81,3

1955

68 603

62 437

91,5

99,7

83,9

Utredningsmannen erinrar om att enligt 4 § eldbegängelsekungörelsen eldbegängelse

inte må äga rum med mindre tillstånd därtill meddelats. Vid ansökan

om tillstånd till eldbegängelse skall, jämlikt 5 § nämnda kungörelse,

fogas läkarintyg, avfattat enligt av medicinalstyrelsen fastställt formulär.

I författningsrummet lämnas närmare föreskrifter rörande vem som äger

utfärda läkarintyg som här avses ävensom angående vad läkarintyget skall

innehålla.

När en avliden person skall undergå eldbegängelse, skall alltså, framhåller

utredningsmannen, för honom utfärdas två läkarintyg, nämligen dels

det intyg angående dödsorsaken (dödsbevis), som skall avlämnas enligt 19 §

folkbokföringsförordningen, dels ock det intyg för eldbegängelse, som skall

avlämnas enligt 5 § eldbegängelsekungörelsen. För de båda intygen, i vilka

delvis likartade uppgifter skall lämnas, användes separata blanketter.

De nyssnämnda två intygen bör enligt utredningsmannen ersättas av ett

intyg, vari lämnas i huvudsak samma uppgifter som i nuvarande dödsbevis

samt de ytterligare uppgifter, som kan erfordras för eldbegängelse. För

detta gemensamma intyg bör beteckningen dödsbevis komma till användning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1958

Utredningsmannen föreslår att föreskrifterna rörande skyldighet att avlämna

dödsbevis även i fortsättningen skall vara införda i folkbokföringsförordningen.

De nuvarande bestämmelserna bör emellertid kompletteras

med ett stadgande om skyldighet alt lämna dödsbevis, när eldbegängelse

skall äga rum. Stadgandet föreslås infört i ett nytt tredje stycke i 19 § 1

mom. Formulär till det föreslagna nya dödsbeviset bör fastställas av medicinalstyrelsen

efter samråd med statistiska centralbyrån. I 1 § 1 mom. förslaget

till kungörelse angående eldbegängelse och gravsättning m. m. har

införts bestämmelser om vad dödsbeviset skall utvisa.

I 19 § folkbokföringsförordningen föreslcrives att dödsbevis till pastor

skall avlämnas av den, som enligt 18 § samma förordning gör anmälan om

dödsfallet. Enligt i 19 § 2 mom. meddelade undantagsbestämmelser föreligger

dock inte skyldighet för den anmälande att avlämna dödsbevis i fall,

då syssloman eller annan å sjukhus anställd person eller ock polismyndighet

har att i enlighet med vad därom är särskilt stadgat till vederbörande

pastor översända sådant bevis. Utredningsmannen föreslår att dödsbevis

alltid skall överlämnas till den som har att göra anmälan om dödsfallet för

att sedermera av denne överlämnas till pastor. I följd härav har föreslagits

att undantagsstadgandet i 19 § 2 mom. skall utgå. I anslutning härtill har

utredningsmannen framhållit att det för närvarande inträffar att vederbörande

läkare dröjer oskäligt länge med att översända dödsbevis.

Remissyttrandena

I samtliga de remissyttranden, där frågan om att sammanslå det nuvarande

dödsbeviset och läkarintyget för eldbegängelse till ett dödsbevis

berörts, har utredningsmannens förslag i denna del tillstyrkts eller lämnats

utan erinran.

Medicinalstyrelsen anför sålunda, att förslaget utgör en tacknämlig förenkling,

som styrelsen livligt biträder. Liknande uttalanden göres av länsstyrelsen

i Uppsala län, hälsovårdsnämnden i Norrköping, poliskammaren i

Hälsingborg och domkapitlet i Härnösands stift.

Svenska eldbegängelseföreningen framhåller, att genom den föreslagna

sammanslagningen bortfaller det extra besvär och den extra utgift, som det

hittills fordrade separata läkarintyget för eldbegängelse inneburit.

I några remissyttranden beröres frågan om dödsbevisens överlämnande.

Sålunda ifrågasättes det ändamålsenliga i att bevisen alltid

skall överlämnas av vederbörande läkare, lasarettssyssloman eller polismyndighet

till den avlidnes anhöriga i stället för såsom för närvarande i vissa

fall sker till pastor direkt.

Medicinalstyrelsen uttalar att det är svårt att bedöma den föreslagna

ändringens ändamål och syfte. Det måste vara naturligare att, om polismyndighet

begär likundersökning, dödsbeviset tillställes pastor av polismyndigheten.

Liknande synpunkter anföres av kammarkollegiet.

Domkapitlet i Lunds stift ifrågasätter lämpligheten av att upphäva un
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr li2 år 1958

7

dantagsbestämmelsen i 19 § 2 mom. folkbokföringsförordningen och åberopar

därvid vad kyrkobokföringsinspektören i Lunds stifts norra inspektionsområde

anfört i denna fråga. Den sistnämnde uttalar.

Beträffande upphävandet av undantagsstadgandet i 19 § 2 mom. folkbokföringsförordningen

anföres som enda skäl, att det inträffat, att det dröjt

oskäligt länge, innan sjukvårdsinrättning översänt dödsbevis direkt till

pastor. Det kan dock ifrågasättas, om överlämnande av dödsbevis till enskild

person, som har att göra anmälan om dödsfallet, kommer att ske snabbare.

På sjukvårdsinrättningen vill man i regel avvakta resultatet av en

obduktion, innan dödsbevis utfärdas, vilket medför en viss tidsutdräkt. Ur

kyrkobokföringssynpunkt innebär förslaget ingen förbättring. För allmänheten

kommer det i många fall att bereda viss olägenhet, då man icke alltid

kan erhålla dödsbevis samtidigt som den döda kroppen avhämtas till hemorten.

Detta kan medföra, att de anhöriga först måste taga kontakt med

pastor för att överenskomma om begravningen och sedan, när dödsbeviset

har kommit, ha besvär med att överlämna detsamma till pastor.

Liknande synpunkter anföres av Svenska prästförbundet.

Domkapitlet i Karlstads stift framhåller att det bör föreligga rätt för vederbörande

läkare att överlämna dödsbevis direkt till pastor. Framför allt

på landsbygden praktiseras detta förfaringssätt, vilket torde innebära dels

lättnad för allmänheten, dels snabbare expediering av dödsbevisen. Liknande

synpunkter anföres av domkapitlet i Visby stift.

I några yttranden framföres emellertid en annan mening i denna fråga.

Statistiska centralbyrån uttalar att då det, såsom framhållits i promemorian,

för närvarande förekommer att vederbörande läkare dröjer oskäligt

länge med att översända dödsbevis och då mycken möda med indrivningen

därigenom vållats pastorsämbetena, förefaller det antagligt att ändringen

kommer att medföra förbättring.

Kyrkobokföringsinspektören i Uppsala ärkestifts södra inspektionsområde

uttalar att förslaget om att dödsbevis alltid skall överlämnas till den

som har att göra anmälan om dödsfallet torde komma att väsentligt underlätta

pastors kontroll beträffande inkomna sådana bevis.

Frågan om obligatoriska dödsbevis även på landsbygden har,

som jag inledningsvis framhållit, tagits upp till diskussion i en del yttranden.

Kammarkollegiet erinrar om att den nu förekommande skillnaden mellan

stad och tätort, å ena sidan, samt landsbygd, å den andra, bibehållits

i utredningsmannens förslag. Enligt kollegiets mening finnes i och för sig

inte anledning att uppställa starkare krav på klarläggande av dödsorsaken

beträffande dödsfall i stad och annan tätort än beträffande dödsfall på

landsbygden. Kollegiet anser det böra övervägas om inte, även såvitt angår

dödsfall på landsbygden, kan såsom huvudregel föreskrivas skyldighet att

förete dödsbevis. Undantag skulle därvid uppställas allenast för de fall, där

det skulle vara förenat med större kostnader eller speciella svårigheter att

anskaffa beviset.

Statistiska centralbyrån påyrkar, alt dödsbevisen skall bli obligatoriska i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 142 år 1958

hela landet. Ämbetsverket framhåller, att genom förslaget skyldigheten att

avlämna dödsbevis utsträckts till att avse alla de fall, där eldbegängelse skall

äga rum. Centralbyrån erinrar vidare om att dödsbevisen är källmaterial för

synnerligen viktig statistik och anför.

I skrivelse den 17 september 1951 framlade medicinalstyrelsen viss utredning

och förslag att dödsbevisen skulle bli obligatoriska även på landsbygden.

Av skäl som framgår av propositionen 1952: 216 togs emellertid vid den

författningsändring, som bl. a. denna skrivelse gav Upphov till, steget ej

fullt ut. Tiden synes emellertid nu vara mogen att utsträcka dödsbevisens

tillämpningsområde även till de delar av landet där de nu icke äro obligatoriska.

---— Det har vid bearbetning av dödsorsaksuppgifterna för åren

1953—1955 visat sig att det icke är möjligt att med tillämpning av gällande

bestämmelser erhålla ett tillfredsställande material för dödsorsaksstatistiken.

Även landsfogden i Gävleborgs län och Föreningen Sveriges landsfiskaler

anser det önskvärt att dödsbevisen göres obligatoriska i hela landet.

Departementschefen

Den föreslagna ändringen i 19 § 1 och 3 mom. folkbokföringsförordningen

är avsedd att göra det möjligt att ersätta det nuvarande dödsbeviset och det

särskilda läkarintyg, som erfordras när eldbegängelse skall äga rum, med

ett läkarintyg, benämnt dödsbevis. Utredningsmannens förslag i denna del

har tillstyrkts vid remissbehandlingen och kan av mig förordas. Godtager

riksdagen detta förslag, kommer chefen för inrikesdepartementet, enligt vad

jag inhämtat, att senare anmäla förslag till häremot svarande administrativa

föreskrifter rörande eldbegängelse.

Utredningsmannen har även föreslagit ändrade bestämmelser rörande

dödsbevisens överlämnande. Enligt förslaget skall sålunda dödsbevis alltid

överlämnas av den som har att göra anmälan om dödsfallet. Om förslaget i

denna del råder, som jag framhållit i min redogörelse för remissyttrandena,

delade meningar. I några av yttrandena framhålles att det nu tillämpade

systemet, att dödsbevisen översändes direkt från vederbörligt sjukhus till

pastor, är det mest ändamålsenliga. Jag delar denna uppfattning och kan

alltså inte tillstyrka utredningsmannens förslag i denna del.

Frågan om obligatoriska dödsbevis även på landsbygden har tagits upp i

bl. a. de av kammarkollegiet och statistiska centralbyrån avgivna remissyttrandena.

Beträffande denna fråga får jag erinra om att densamma prövats

en gång tidigare, nämligen vid 1952 års riksdag. Dåvarande chefen för finansdepartementet

uttalade i proposition nr 216 till nämnda års riksdag

bl. a., att det inte kunde komma i fråga att ålägga personer, som är bosatta

i mera avlägset belägna delar av landet, en ovillkorlig skyldighet att avlämna

dödsbevis. Jag kan inte finna att det anförts några nya omständigheter

som motiverar ett frångående av den år 1952 intagna ståndpunkten i

denna fråga. Därför finner jag mig inte böra biträda yrkandet om obligatoriska

dödsbevis i hela landet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1958

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga ett inom finansdepartementet

i överensstämmelse med det anförda upprättat förslag till förordning

om ändrad lydelse av 19 § 1 och 3 mom. folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Göran Waldau

2 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 142

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1958 A:273 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 19 § 1 och 3 mom. folkbokföringsförordningen d a1 i texten
  2. 3LU 1958 A:21 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 19 § 1 och 3 mom. folkbokföringsförordningen den 28 juni 194 s. 1 i texten