Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. i § vattenlagen

1958-01-10 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:33, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. i § vattenlagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1958

1

Nr 33

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 11 kap. i § vattenlagen; given Stockholms

slott den 10 januari 1958.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen.

GUSTAF ADOLF

Ingvar Lindell

Propositionens huvudsakliga innehåll

Med den i propositionen föreslagna lagändringen avses att bereda möjlighet

att vid behov öka antalet vattenrättsnämndemän. 1

1 Ilihang till riksdagens protokoll it)5H. i samt. Nr 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1958

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen

Härigenom förordnas, att It kap. 4 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr

523 j1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11 kap.

4 §.

Vattenrättsnämndemän utses--— — vattenrättsdomaren underrät
-

telse.

Har vattenrättsnämndemän - Vad i rättegångsbalken — —

Erfordras för tingslag eller för stöd

flera vattenrättsnämndemän än i

första stycket angivits! bestämmer

Konungen deras antal.

----äga rum.

--som vattenrättsnämndemän.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. 1

1 Senaste lydelse se 1954 :237.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1958

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 december 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för kommunikations- och jordbruksdepartementen

fråga om ökning av antalet vattenrättsnåmndemän samt anför därvid

följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen

för justitiedepartementet den 8 mars 1956 lagmannen Nils Viklund att såsom

sakkunnig inom justitiedepartementet verkställa utredning angående vattendomstolarnas

organisation och därmed sammanhängande frågor. I direktiven

för utredningen uttalades, att särskilt förslag till förstärkning av vattendomstolsorganisationen

i Norrland borde av utredningen framläggas snarast

möjligt samt att även eljest särskilda förslag berörande skilda delar av

uppdraget borde framläggas i den mån det befunnes lämpligt.

Sedan 1957 års riksdag i huvudsaklig överensstämmelse med ett av utredningsmannen

i juni 1956 framlagt förslag beviljat medel till nya tjänster

för bl. a. vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer vid Norrbygdens och

Mellanbygdens vattendomstolar, har utredningsmannen upptagit frågan om

ökning av vattenrättsnämndemännens antal samt, efter verkställd utredning,

överlämnat en den 20 juni 1957 dagtecknad promemoria (stencilerad) med

förslag i ämnet. Vid promemorian fogat förslag till lag om ändrad lydelse

av 11 kap. 4 § vattenlagen torde få fogas såsom bilaga till protokollet (Bilaga

B).

över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av vattenöverdomstolen,

kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen, länsstyrelserna i Norrbottens,

Västerbottens, Västernorrlands, Jämtlands, Värmlands och Kopparbergs län

samt svenska vattenkraftföreningen. Vattenöverdomstolen har vid sitt yttrande

fogat utlåtanden av Norrbygdens, Mellanbygdens, österbygdens och

Västerbygdens vattendomstolar.

Jag anhåller att nu få upptaga detta ärende till behandling.

Gällande rätt

Bestämmelser om vattendomstol finns i IT kap. vattenlagen.

Enligt 2 § består vattendomstol i sin reguljära sammansättning av en vattenrättsdomare

såsom ordförande samt såsom övriga ledamöter två vatten
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1958

rättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän. Beträffande vattenrättsnänmdemännen

föreskrives i samma paragraf, att de bör vara allmänt betrodda,

om sin orts förhållanden kunniga män och ej får ha uppnått 65 års ålder.

Om valbarhet till vattenrättsnämndemän skall i övrigt vad om nämndeman

vid häradsrätt är stadgat äga motsvarande tillämpning. Den som uppnått 65

års ålder får utan hinder därav tjänstgöra i mål, varmed han förut såsom

vattenrättsnämndemän tagit befattning.

Enligt 4 § första stycket utses vattenrättsnämndemän för sex år, två för

varje tingslag, som ensamt utgör en domsaga, samt en för varje annat tingslag.

En i samma stycke intagen föreskrift om sättet för utseende av vattenrättsnämndeman

innebär i sak, att på landet och i stad som lyder under

landsrätt val skall verkställas genom valmän, som på föranstaltande av

domhavanden utses av kommunalfullmäktige. I stad, som ej lyder under

landsrätt, skall för tid som nyss sagts av stadsfullmäktige väljas en vattenrättsnämndeman.

Om valets utgång skall enligt sista punkten i första stycket

på landet domhavanden och i stad stadsfullmäktiges ordförande så snart

ske kan meddela vattenrättsdomaren underrättelse. Om vattenrättsnämndeman

upphört att vara valbar eller hos vattenrättsdomaren lagligen avsagt

sig uppdraget, skall enligt 4 § andra stycket nytt val äga rum. Enligt tredje

stycket i 4 § äger rättegångsbalkens bestämmelser om skyldighet att åtaga

sig uppdrag som nämndeman och att kvarstå i uppdraget så ock att efter

avgång fortfarande tjänstgöra motsvarande tillämpning beträffande uppdrag

som vattenrättsnämndemän.

Av vattenrättsnämndemännen skall enligt 5 § i vattendomstolen tjänstgöra

de två, som av vattenrättsdomaren för varje mål kallas därtill. Till tjänstgöring

bör kallas nämndemän från det län, som berörs av det mål varom är

fråga. Om målet avser företag som berör mer än ett län, ankommer det på

vattenrättsdomaren att avgöra, om vattenrättsnämndemännen skall tagas

från olika län eller från ett av dem. Hålles vattendomstolens sammanträde

vid syn på stället, bör företrädesvis de närmast boende nämndemännen kallas

att tjänstgöra.

Om vattenrättsnämndemän av jäv eller annat förfall är hindrad att deltaga

i visst måls handläggning eller i visst vattendomstolens sammanträde,

skall vattenrättsdomaren enligt 6 § kalla annan vattenrättsnämndemän eller,

där tillkallande av sådan skulle medföra avsevärd tidsutdräkt, annan ojävig,

till befattning som vattenrättsnämndemän valbar man att i stället tjänstgöra

i domstolen.

Utredningsmannens förslag

Utredningsmannen erinrar i sin promemoria om att under senare år vattendomstolarna

vid flera tillfällen förstärkts. Senast har detta skett genom

att 1957 års riksdag beviljat medel till nya tjänster för bl. a. vattenrättsdomare

och vattenrättsingenjörer vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar.

För utredningsmannen har emellertid anmälts, att antalet vattenrättsnämndemän

i vissa delar av Norrland redan enligt den äldre ordningen

visat sig knappt och att denna knapphet kunde väntas öka, sedan

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1958

de beslutade tjänsterna blivit besatta. Utredningsmannen har därför ansett

sig böra upptaga frågan om ökning av vattenrättsnämndemännens antal.

För egen del vill utredningsmannen fastslå, att behovet av ökat antal vattenrättsnämndemän

framstår såsom fullt naturligt på grund av den intensifiering

av arbetet vid vattendomstolarna som ägt rum under det senaste

decenniet. De nuvarande bestämmelserna tillkom sålunda till sitt huvudsakliga

innehåll vid en tid, då man räknade med fem vattenrättsdomare för hela

landet, under det att motsvarande antal fr. o. m. den 1 juli 1957 uppgår till

sexton. Utredningsmannen erinrar om att processlagberedningen i förslaget

till rättegångsbalk (II s. 80) anförde rörande nämndemännens antal vid

allmän underrätt, att det å ena sidan har gjorts gällande, att antalet bör

vara så stort, att tjänstgöringen för varje nämndeman icke bleve alltför betungande,

samt att det å andra sidan har hävdats, att en höjning av antalet

lätt ledde till försvagande av nämndemännens ställning, i det att nämndemansuppdraget

förlorade i anseende och den enskilde nämndemannen komme

att sakna den insikt och erfarenhet i domarvärv, som endast vinnes genom

en mera trägen tjänstgöring. För processlagberedningen var det tydligt,

att båda dessa synpunkter förtjänade beaktande. Utredningsmannen framhåller

att vad processlagberedningen sålunda uttalade naturligtvis gäller även

beträffande vattenrättsnämndemännen. För dessas del tillkommer emellertid,

enligt vad utredningsmannen anför, även andra omständigheter. Med hänsyn

till arbetsformerna vid vattendomstolarna kan det sålunda inträffa att behandlingen

av ett mål blir fördröjd om de nämndemän, som bör komma i fråga

till tjänstgöring i målet, är betungade med tjänstgöring i andra mål. Det är

sålunda ett oeftergivligt krav, att vattenrättsnämndemännens antal icke är

så ringa, att vattenmålens handläggning därigenom försenas eller vattendomstolens

arbete på grund därav onödigtvis tynges. Antalet vattenrättsnämndemän

bör icke heller vara så lågt, att till tjänstgöring måste kallas

vattenrättsnämndemän, som är avlägset boende från platsen för den anläggning

eller det företag, varom i målet är fråga, och som till följd därav icke

äger den ortskännedom, som är önskvärd särskilt vid behandling av ersättningsfrågor.

Även ur ekonomiska synpunkter är det ett önskemål, att tillgång

finnes till vattenrättsnämndemän med bostadsort nära sammanträdesplatsen.

Härigenom kan nämligen statsverkets utgifter för rese- och traktamentsersättningar

till vattenrättsnämndemännen nedbringas.

För att få en uppfattning om i vilken utsträckning vattenrättsnämndemännen

tagits i anspråk vid vattendomstolarna under senare år har utredningsmannen

från samtliga vattendomstolar i riket inhämtat uppgifter om

det antal dagar, varunder vattenrättsnämndemännen tjänstgjort under år

1955 och första halvåret 1956. I en vid promemorian fogad tabell har utredningsmannen

redovisat det genomsnittliga antalet tjänstgöringsdagar per

vattenrättsnämndemän och län under uppgiftsperioden. Vid beräkningen

härav har utredningsmannen utgått från det antal nämndemän som enligt

bestämmelserna i 11 kaj». 4 § vattenlagen skall finnas i varje tingslag. Eftersom

antalet faktiskt tjänstgörande vattenrättsnämndemän varit icke obetydligt

större, beroende på att vissa f. d. nämndemän efter sin avgång ansetts

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Knngl. Maj.ts proposition nr 33 år 1958

lämpligen böra fortsätta tjänstgöringen i större mål, varmed de tidigare tagit

befattning, är emellertid det i tabellen redovisade antalet tjänstgöringsdagar

i vissa fall för stort. Av tabellen framgår att antalet tjänstgöringsdagar i vissa

norrländska län under uppgiftsperioden var högre än i något av de andra

länen. Det genomsnittliga antalet tjänstgöringsdagar var sålunda under år

1955 för ettvart av Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län 25,0, 23,9, 12,8 respektive 6,5 och för vart och ett av övriga län högst

5,0 samt under första halvåret 1956 för ettvart av nämnda fyra län 15,1, 14,8,

6,4 respektive 2,9 och för vart och ett av övriga län högst 2,1. Medeltalet

tjänstgöringsdagar för hela riket var under år 1955 4,6 och under första

halvåret 1956 2,2.

Härjämte har utredningsmannen hos vattenrättsdomarna förhört sig om

det inom de olika vattendomstolarnas verksamhetsområden föreliggande behovet

av ökat antal vattenrättsnämndemän. Därvid har utredningsmannen

inhämtat i huvudsak följande. Norrbygdens vattendomstol: Inom Norrbottens,

Västerbottens och Västernorrlands län bör antalet vattenrättsnämndemän

ökas till fyra för varje tingslag, som ensamt utgör en domsaga, samt

två för varje annat tingslag. Mellanbygdens vattendomstol: Behovet av en

ökning utav vattenrättsnämndemännens antal är icke så framträdande vid

denna domstol som det stigande antalet tjänstgöringsdagar kan synas ge

vid handen. Det övervägande antalet tjänstgöringsdagar faller på ett relativt

litet antal mål, vilket gör att det icke är möjligt att jämnt fördela tjänstgöringen

i domstolen på samtliga vattenrättsnämndemän. Tendensen under

senare år att koncentrera domstolens arbete till ett fåtal mål av vart för sig

mycket stor omfattning torde fortsätta. En ökning av vattenrättsnämndemännens

antal i takt med förstärkningen av övrig domspersonal är därför

icke påkallad för Mellanbygdens vattendomstols del. Det sagda bör emellertid

icke tolkas så som om behov av ytterligare nämndemän ej alls föreligger

vid domstolen. En viss förstärkning synes vara motiverad, men denna

bör icke komma till stånd genom att direkt i vattenlagen generellt angives

ett ökat antal vattenrättsnämndemän för varje domsaga eller tingslag. Såvitt

för närvarande kan bedömas konnner nämligen — åtminstone under

de närmaste åren framåt — behov av ytterligare vattenrättsnämndemän att

förefinnas endast i de domsagor, där någon av de nuvarande aktiva nämndemännen

är så starkt engagerade i större vattenmål, att han icke lämpligen

bör anlitas för nya mål utan samband med de pågående. Sådana domsagor

är inom domsområdet endast Medelpads västra samt Ångermanlands mellersta

och norra domsagor. För envar av nämnda tre domsagor, i vilka vardera

för närvarande är utsedda två vattenrättsnämndemän, bör antalet bestämmas

till tre. österbygdens vattendomstol: Vid denna domstol kan behov

av ökat antal vattenrättsnämndemän anses föreligga för Härjedalens

och Ovansiljans domsagor. Med hänsyn till den återhållsamhet, som torde

böra iakttagas beträffande antalet vattenrättsnämndemän, kan en ökning

för vardera domsagan från två till tre anses vara tillräcklig. Vid Söderbygdens

vattendomstol har något behov av ökat antal vattenrättsnämndemän

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1958 7

ej gjort sig gällande. Detta är ganska naturligt, eftersom antalet domsagor

och städer utanför landsrätt är — i förhållande till ytvidden — avsevärt

större i de län, som helt eller delvis faller inom domsområdet, än i övriga

delar av riket. Västerbygdens vattendomstol: För denna vattendomstols del

är någon ökning av vattenrättsnämndemännens antal icke aktuell, bortsett

möjligen från Värmlands län, där en ökning med några nämndemän

kan anses bli till fördel. En sådan ökning skulle komma till stånd om

det föreskreves, att vattenrättsnämndemän skulle utses, två för varje tingslag

samt en för stad, som ej lyder under landsrätt.

De sålunda lämnade meddelandena ger enligt utredningsmannen vid handen,

att en ökning av antalet vattenrättsnämndemän är påkallad i Västernorrlands,

Jämtlands och Västerbottens län. Bland annat på grund av förestående

utbyggnad av vattenkraften i Lule älv med därav betingad ökning

av vattenmålens antal och omfattning i Norrbottens län kommer med visshet

ett större antal nämndemän än det nuvarande att visa sig erforderligt

jämväl i detta län. I övriga delar av landet torde flera vattenrättsnämndemän

än som för närvarande finnes icke erfordras med undantag möjligen

för Värmlands och Kopparbergs län, där en mindre ökning av nämndemansantalet

synes vara önskvärd.

Utredningsmannen erinrar om att eu ökning av antalet vattenrättsnämndemän

förutsätter att ändring sker i It kap. 4 § vattenlagen. För frågans

lösning har utredningsmannen uppställt tre olika alternativ. Enligt det

första alternativet anges — liksom enligt gällande rätt — antalet vattenrättsnämndemän

för varje domsaga eller tingslag direkt i vattenlagen. Innehållet

i lagrummet i dess nya lydelse måste vid detta alternativ bero av

huru många vattenrättsnämndemän som numera bedömes vara erforderliga

på olika håll. Enligt det andra alternativet skulle till Konungen överlämnas

att bestämma det antal vattenrättsnämndemän, som skall finnas för varje

tingslag eller domsaga samt stad. Bestämmelser av liknande innehåll har

i 1 kap. 12 § rättegångsbalken meddelats beträffande nämndemän i stad

med rådhusrätt. Det tredje alternativet slutligen ansluter sig till den i 1

kap. 5 § rättegångsbalken meddelade bestämmelsen om antalet nämndemän

i häradsrätt och innebär att antalet vattenrättsnämndemän för varje

tingslag eller domsaga samt stad direkt angives i vattenlagen, varjämte i

samma lag föreskrives, att Konungen, om flera nämndemän erfordras, bestämmer

deras antal.

Utredningsmannen har efter samråd med vattenrättsdomarna stannat för

att förorda en ordning enligt det tredje alternativet, innebärande att antalet

vattenrättsnämndemän för varje tingslag och stad, som ej lyder under

landsrätt, direkt angives ill kap. 4 § vattenlagen samt att i samma paragraf

intages eu föreskrift om att Konungen, därest flera vattenrättsnämndemän

erfordras, bestämmer deras antal. Utredningsmannen framhåller att

härvid väl förutsättes en särskild författning vid sidan om vattenlagen,

men att å andra sidan genom den föreslagna ordningen vinnes dels att en

huvudregel om vattenrättsnämndemännens antal återfinnes i själva vatten
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 33 år 1958

lagen utan att lagtexten behöver tyngas med olika föreskrifter för skilda

delar av landet, dels att de ändringar i bestämmelserna om nämndemännens

antal, som framdeles kan visa sig erforderliga, kan genomföras snabbt och

smidigt.

Beträffande det antal vattenrättsnämndemän som bör angivas i vattenlagen

torde, enligt utredningsmannen, nuvarande bestämmelser om nämndemansantalet

i 11 kap. 4 § första stycket vattenlagen böra behållas oförändrade.

Det av utredningsmannen på grundval av anförda synpunkter framlagda

förslaget till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen innebär, att

paragrafen förses med ett nytt, andra stycke. I detta stycke föreskrives, att

Konungen, om flera vattenrättsnämndemän erfordras utöver dem som skall

utses enligt första stycket, skall bestämma deras antal. Vidare bör däri intagas

bestämmelser om val av sådana nämndemän och om tid för vilken de

skall utses. Härutöver föreslås att paragrafen, i samband med införandet

av det föreslagna nya stycket, underkastas en redaktionell jämkning. Sista

punkten i paragrafens törsta stycke om skyldighet för domhavanden respektive

stadsfullmäktiges ordförande att lämna vattenrättsdomaren underrättelse

om valets utgång föreslås sålunda efter en mindre omarbetning bli

placerad såsom ett särskilt stycke närmast efter det nya andra stycket.

Utredningsmannen har även framlagt förslag till kungörelse om antalet

vattenrättsnämndemän. Kungörelsen är avsedd att utfärdas med stöd av 11

kap. 4 § andra stycket vattenlagen i dess föreslagna nya lydelse. Förslaget

har avfattats med ledning av kungörelsen den 10 juli 1947 om antalet nämndemän

i tingslag. Beträffande antalet vattenrättsnämndemän som skall utses

för de tingslag, där antalet skall överstiga det i vattenlagen angivna,

har i förslaget hänvisats till en särskild bilaga, vari tingslagen och nämndemansantalet

förtecknats. I förslaget har härjämte intagits en erinran

om att domhavande i tingslag, för vilket flera vattenrättsnämndemän än

tidigare skall finnas utsedda, skall förordna om erforderliga fyllnadsval.

Förslaget innebär att antalet nämndemän, som med gällande bestämmelser

skall uppgå till 282 för hela riket, ökas med 21 till 303 för hela riket.

Ökningen beror på att flera nämndemän utses för vissa i bilagan angivna

tingslag inom Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län. Sålunda ökas antalet inom Värmlands län

från 17 till 18, inom Kopparbergs län från 13 till 14, inom Västernorrlands

län från 14 till 19, inom Jämtlands län från 9 till 10, inom Västerbottens

län från 12 till 18 och inom Norrbottens län från 11 till 18.

Yttrandena

Under remissbehandlingen har utredningsmannens förslag till ändring av

11 kap. 4 § vattenlagen i sak genomgående tillstyrkts eller lämnats utan

erinran. Enligt vattenöverdomstolen har övertygande skäl andragits för genomförande

av förslaget. Vattenfallsstyrelsen finner att förslaget är ägnat

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1958

att undanröja risken för knapphet å vattenrätt snämndemän, utan att dock

därigenom utökningen göres så kraftig att deras ställning försvagas. Möjligheten

att vid behov utan större tidsutdräkt ytterligare utöka antalet

nämndemän anser styrelsen vara särskilt värdefull. På liknande sätt uttalar

sig kammarkollegiet, som jämväl erinrar om att de speciella förhållandena

på vattenrättsskipningens område — främst målens omfattning —

medför att jäv mot nämndeman med ortskännedom föreligger oftare vid

vattendomstol än vad fallet är vid de allmänna underrätterna. Vattenrättsnämndemännen

är nämligen ej sällan såsom strandägare eller på annat

sätt intressenter i förekommande mål. Kunskap om ortens förhållanden är

emellertid av stor vikt för det rätta bedömandet av vattenmål. Härvidlag vill

kammarkollegiet endast peka på de omfattande och betydelsefulla värderingsfrågorna,

vid vilkas prövning nämndemännens praktiska erfarenhet är

en stor tillgång för domstolen. Det är därför betydelsefullt att antalet vattenrättsnämndemän

ej är så ringa att svårigheter möter när det gäller att

tillföra domstolen ortskunniga, ojäviga nämndemän.

Länsstgrelsen i Norrbottens län framhåller att den inom länet redan påbörjade

och planerade utbyggnaden av vattenkraften är synnerligen omfattande.

Det för varje år alltmer stegrade elkraftsbehovet har medfört att

flera företag aktualiserats tidigare än vad man från början räknat med.

Med hänsyn härtill bör tillåtlighetsprövningen av företagen ske med så ringa

tidsutdräkt som möjligt. Även för länsstyrelsen framstår därför behovet av

ökat antal vattenrättsnämndeinän såsom fullt naturligt.

Beträffande den av utredningsmannen föreslagna ökningen av antalet vattenrättsnämndemän

i vissa län har under remissbehandlingen icke heller

framförts någon erinran utom från Norrbggdens vattendomstol. Denna vattendomstol

anför att behovet av vattenrättsnämndemän icke hör beräknas

enbart med ledning av nämndemännens tjänstgöring under förfluten tid.

Ökningen av antalet vattenrättsdomare vid Norrbygdens vattendomstol och

den omständigheten, att avvecklingen av vissa arbetsuppgifter i Indalsälvens

vattensystem numera i det närmaste slutförts, kommer att medföra en stark

stegring av kravet på nämndemännens tjänstgöring inom domstolen. Enligt

gällande bestämmelser finns i Västerbottens län 12 vattenrättsnämndemän

och i Norrbottens län 11. Om antalet nämndemän i dessa län skulle ökas till

22 respektive 21 i stället för, såsom av utredningsmannen föreslagits, till

18 i vartdera länet, skulle detta enligt vattendomstolens mening ingalunda

komma att försvaga nämndemännens ställning. Så länge antalet vattenrättsnämndemän

per län vida understiger antalet nämndemän inom varje domsaga

inom länen, synes farhågorna för försvagning av vattenrättsnämndemännens

ställning ogrundade. Vattendomstolen menar att det väl i och för

sig icke har så stor betydelse om man på en gång bestämmer dessas antal till

det som på längre sikt bedömes erforderligt eller nöjer sig med att under en

övergångstid genomföra en mindre ökning, därvid man likväl öppnar möjlighet

att utan tidsutdräkt genomföra den ytterligare ökning som senare

kan visa sig påkallad. Även om man vid Norrbygdens vattendomstol åtmins
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1958

tone tills vidare skulle kunna nöja sig med det förslag, som framlagts av

utredningsmannen, synes det vattendomstolen likväl vara att föredraga att

förstärkningen av vattenrättsnämndemännens antal nu göres något större.

Departementschefen

Sedan mitten av 1930-talet har arbetsbelastningen vid vattendomstolarna

oavlåtligen ökats. Denna utveckling beror främst på den forcerade utbyggnad

av landets vattenkrafttillgångar, som började under dessa år och som

till följd av det successivt stegrade kraftbehovet alltjämt fortgår utan avmattning.

Med anledning härav har vattendomstolsorganisationen tid efter

annan förstärkts. Senast vid 1957 års riksdag har nya tjänster för bl. a.

vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer inrättats vid Norrbygdens och

Mellanbygdens vattendomstolar.

De berörda förstärkningarna av vattendomstolsorganisationen har emellertid

icke inneburit att vattendomstolarna tillförts ett ökat antal vattenrättsnämndemän.

Deras antal är i stort sett oförändrat sedan mitten av 1930- talet, då de nuvarande bestämmelserna därom i 11 kap. 4 § vattenlagen till

sitt huvudsakliga innehåll tillkom. Bestämmelserna innebär att vattenrättsnämndemän

skall väljas, två för varje tingslag som utgör en domsaga och en

för varje annat tingslag. I valet deltager även stad som lyder under landsrätt.

För stad med egen jurisdiktion väljes en vattenrättsnämndeman. Av den

utredning som nu verkställts framgår, att det sålunda fastställda antalet

vattenrättsnämndemän icke är fullt tillräckligt. Särskilt i vissa delar av

Norrland har bristen på vattenrättsnämndemän givit sig till känna. Jag anser

därför att en ökning av antalet vattenrättsnämndemän bör komma

till stånd.

Det förslag till ändrade bestämmelser om antalet vattenrättsnämndemän

för vilket utredningsmannen stannat är utformat efter mönster av de i 1

kap. 5 § rättegångsbalken meddelade bestämmelserna om antalet nämndemän

i häradsrätt. Det nuvarande, i 11 kap. 4 § första stycket vattenlagen

angivna antalet vattenrättsnämndemän för varje tingslag eller domsaga

samt stad med egen jurisdiktion lämnas sålunda oförändrat. I anslutning

därtill föreskrives enligt förslaget i lagen att, om flera nämndemän erfordras,

Konungen bestämmer deras antal. Förslaget, som under remissbehandlingen

lämnats utan erinran, innebär även enligt min mening eu lämplig

lösning. Det tillgodoser de olika behov av ökat antal vattenrättsnämndemän

som föreligger i skilda delar av landet utan att fördenskull lagtexten behöver

tyngas med detaljregler. Det ytterligare antal vattenrättsnämndemän,

som skall finnas enligt föreskrift i särskild administrativ författning, torde

lämpligen böra fastställas i enlighet med utredningsmannens förslag därtill

med den avvikelsen, att Norrbygdens vattendomstol tillföres något flera vattenrättsnämndemän

än vad utredningsmannen förutsatt.

Utredningsmannens förslag till ändrad lydelse av It kap. 4 § vattenlagen

torde få något jämkas i redaktionellt avseende. I första stycket av paragrafen

i dess gällande lydelse torde sålunda ändring icke vara erforderlig. I ett

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1958

nytt andra stycke bör föreskrivas att, om för tingslag eller för stad erfordras

flera vattenrättsnämndemän än i första stycket angivits, Konungen bestämmer

deras antal. Beträffande sådana vattenrättsnämndemän blir föreskrifterna

i första stycket om val av nämndeman, om valperioden och om

skyldighet att lämna underrättelse om valets utgång tillämpliga utan att

detta torde behöva särskilt angivas i lagen.

Lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1958.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget, av den

lydelse bilaga (Bilaga A)1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifalles av Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Olle Hellberg

1 Denna bilaga, som frånsett bestämmelsen om ikraftträdandet är likalydande med det vid

propositionen fogade lagförslaget, har här utelämnats.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1958

Bilaga B

Vid den remitterade promemorian fogat förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen

Härigenom förordnas, att 11 kap. 4 § vattenlagen skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 kap.

4 §.

Vattenrättsnämndemän utses för

sex år, två för varje tingslag, som ensamt

utgör en domsaga, samt en för

varje annat tingslag. Därvid skall

vad om sättet för utseende av ägodelningsnämndeman

och om gottgörelse

åt valman för inställelse vid val

av sådan nämndeman är stadgat äga

motsvarande tillämpning, dock att

domhavanden föranstaltar om utseende

av valmännen. I stad, som ej lyder

under landsrätt, skall ock för tid,

som nyss sagts, av stadsfullmäktige

väljas en vattenrättsnämndemän.

Erfordras flera vattenrättsnämndemän

än ovan sagts, bestämmer

Konungen deras antal. Om val av

sådana nämndemän samt om tid för

vilken de skola utses gälle vad i första

stycket finnes stadgat.

Sedan val av vattenrättsnämndeman

förrättats, skall så snart ske kan

på landet domhavanden och i stad

stadsfullmäktiges ordförande meddela

vattenrättsdomaren underrättelse

om valets utgång.

Har vattenrättsnämndemän----äga rum.

Vad i rättegångsbalken----som vattenrättsnämndemän.

Vattenrättsnämndemän utses för

sex år, två för varje tingslag, som

ensamt utgör en domsaga, samt en

för varje annat tingslag. Därvid skall

vad om sättet för utseende av ägodelningsnämndeman

och om gottgörelse

åt valman för inställelse vid

val av sådan nämndeman är stadgat

äga motsvarande tillämpning, dock

att domhavanden föranstaltar om utseende

av valmännen. I stad, som ej

lyder under landsrätt, skall ock för

tid, som nyss sagts, av stadsfullmäktige

väljas en vattenrättsnämndeman.

Om valets utgång skall på landet

domhavanden och i stad stadsfullmäktiges

ordförande så snart ske kan

meddela vattenrättsdomaren underrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1958.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år i958

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 30 december

1957.

Närvarande:

justitieråden Walin,

Sjöwall,

Hagbergh,

regeringsrådet Klackenberg.

Enligt lagrådet den 28 december 1957 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i

statsrådet den 13 december 1957, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsrådet Sara Falk.

Lagrådet yttrade:

Då val av vattenrättsnämndemän lämpligen torde böra äga rum före sommaren

1958 och de nya nämndemännen måhända kunna behöva anlitas redan

före den 1 juli, förordar lagrådet, att den föreslagna lagändringen får

träda i kraft omedelbart efter utfärdandet.

Ur protokollet:

Clas Amilon

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1958

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 januari 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,

Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och jordbruksdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Lindell, lagrådets den 30 december 1957 avgivna utlåtande över det till lagrådet

den 13 december 1957 remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse

av 11 kap. 4 § vattenlagen.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande hemställer föredraganden, att

lagförslaget med den av lagrådet förordade ändringen beträffande ikraftträdandet

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Chr. af Winklerfelt

Stockholm 1958. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

571971

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1958 A:69 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen. a1 i texten
  2. 3LU 1958 A:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen. s. 3 i texten