Sök i Ratio Lex

Rörande ratifikation av europeisk konvention angående fredlig lösning av tv ister

1958-01-24 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:57, Rörande ratifikation av europeisk konvention angående fredlig lösning av tv ister

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1958

1

Nr 57

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande ratifikation av

europeisk konvention angående fredlig lösning av tv ister;

given Stockholms slott den 24 januari 1958.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen

att godkänna ratifikation av en europeisk konvention angående fredlig

lösning av tvister.

GUSTAF ADOLF

Östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen föreslås godkännande av att Sverige ratificerar en

inom Europarådet utarbetad konvention innehållande bestämmelser, ägnade

att säkerställa att meningsskiljaktigheter som må uppkomma mellan organisationens

medlemsstater löses genom fredliga medel.

t Bihang till riksdagens protokoll 11)58. 1 samt. Nr 57

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 57 år 1958

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 24 januari 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden,

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Ministern för utrikes ärendena anmäler fråga om ratifikation av en den

29 april 1957 undertecknad europeisk konvention angående fredlig lösning

av tvister och anför:

Medan den första världsorganisationen, Nationernas Förbund, under 1920- talet utvecklade sin största livskraft, fick strävandena att befästa och utveckla

den mellanfolkliga rättsordningen ett kraftigt uppsving och många

av organisationens medlemsstater, däribland Sverige, ingick ett stort antal

tvåsidiga traktater rörande skiljedoms- och förlikningsförfarande. Därjämte

anslöt sig staterna i betydande utsträckning till den s. k. fakultativa klausulen

i stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen, innebärande åtagande

om rättstvisters obligatoriska hänskjutande till denna domstol. Slutligen

antogs av Nationernas Förbund i Geneve i september 1928 den s. k. generalakten

med bestämmelser om förlikning, skiljedom och rättsligt avgörande

av internationella tvister. Denna generalakt har sedermera 1949 i något

reviderat skick av Förenta Nationernas generalförsamling rekommenderats

till antagande av denna den nya världsorganisationens medlemsstater. Därjämte

återfinnes den nyss nämnda s. k. fakultativa klausulen jämväl i stadgan

för Förenta Nationernas fasta judiciella organ, den internationella domstolen,

och ett betydande antal stater är också genom förklaringar avgivna i enlighet

med denna bestämmelse förpliktade att svara inför domstolen i tvister

av rättslig natur. Å andra sidan intager åtskilliga stater alltjämt en avböjande

hållning till förpliktande åtaganden i fråga om rättsligt avgörande

av tvister domstolsvägen — däribland samtliga till östblocket hörande stater

— varjämte under senare tid deklarationer om anslutning till den fakultativa

klausulen ofta uttunnats genom vittgående förbehåll av olika slag.

Då några av Europarådets medlemsstater år 1950 yrkade på ett särskilt

skiljedomssystem för Europarådets medlemmar, önskade övriga anslutna

stater icke motsätta sig detta. Några av medlemsstaterna, till exempel Förbundsrepubliken

Tyskland och Italien, var icke medlemmar av Förenta

Nationerna och icke heller i särskild ordning anslutna till den internationella

domstolen, på vars fasta sammansättning de följaktligen icke utövade

något inflytande. Dessa stater hyste därför betänkligheter mot att ansluta

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1958

3

sig till den av Förenta Nationernas generalförsamling rekommenderade reviderade

generalakten, enligt vilken som huvudregel rättstvister skulle hänskj

utas till den internationella domstolen. Vidare föreföll det antagligt, att

det mellan varandra så närstående stater som medlemmarna av Europarådet

skulle visa sig möjligt att åstadkomma regler för lösning av tvister som

ginge längre och vore effektivare än de redan existerande överenskommelserna.

Med anledning av en av Europarådets rådgivande församling antagen rekommendation

tillsatte ministerkommittén därför år 1952 en kommitté av

regeringsexperter med uppgift att utreda förutsättningarna för en särskild

konvention angående hiläggande av tvister mellan organisationens medlemsstater.

Sverige representerades i expertkommittén av chefen för utrikesdepartementets

rättsavdelning, dåvarande utrikesrådet Sture Petrén. Ett av

expertkommittén utarbetat utkast till konvention i ämnet förelåg i början

av år 1953 och upptogs då till behandling vid sammanträden med ministrarnas

ställföreträdare och vid ministerkommitténs trettonde möte i

december 1953.

Detta expertkommitténs förslag, bakom vilket stod en stor majoritet av

denna, byggde i huvudsak på tidigare mellan staterna ingångna skiljedomsoch

förlikningskonventioner, främst den tidigare nämnda s. k. generalakten

i Geneve av år 1928 i dess reviderade skick. Kapitel I i förslaget föreskrev

sålunda obligatoriskt domstolsförfarande i tvister av rättslig natur och

kapitel II obligatoriskt förlikningsförfarande i tvister, som icke är av rättslig

natur, medan kapitel III, slutligen, innehöll bestämmelser om obligatorisk

skiljedom i tvister, som icke är av rättslig natur.

Beträffande de föreskrifter i generalakten som svarar mot kap. III i nyssnämnda

expertförslag har en livlig debatt ägt rum i den folkrättsliga litteraturen.

Det har därvid visat sig, att olika meningar gjort sig gällande angående

vilka slag av icke rättsliga tvister, som skulle vara underkastade obligatorisk

skiljedom enligt de ifrågavarande bestämmelserna. Den allmännaste

ståndpunkten torde ha varit att dessa tvister karakteriseras därav, att

kärandestaten icke gör gällande ett rättsligt anspråk. Kärandestaten hävdar

icke att den stöder sig på en rättsgrund. Det är därför möjligt, att dess yrkande

går rakt emot gällande rätt. Dylika frågor hänskjuts stundom till en

politisk instans, t. ex. Förenta Nationernas säkerhetsråd. När säkerhetsrådet

haft att behandla t. ex. Palestinafrågan eller Koreafrågan, har rådet icke

kunnat stödja sig på rättsnormer. Som ett annat exempel må nämnas Cypcrntvisten.

Den internationella rätten har icke anvisat någon lösning i dessa

fall. Säkerhetsrådet har just till uppgift alt bl. a. lösa politiska tvister, som

icke kan regleras enligt rättsliga normer. Något motsvarande organ för lösning

av sådana tvister saknas inom Europarådet, vars ministerkommitté

överhuvud icke enligt stadgan har till uppgift att slila tvister, som uppstår

mellan organisationens medlemmar. Om man inom Europarådets ram

önskar skapa ett system för fredlig lösning av internationella tvister, uppstår

följaktligen spörsmålet huruvida el t sådant system hör innefatta en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 57 år 1958

konvention, som förutser lösning icke blott av tvister av rättslig natur utan

även av tvister, som icke är av rättslig natur.

Här skall ges några ytterligare exempel på tvister, som tillhör sistnämnda

kategori. Två stater, som gränsar till varandra, kan ha reglerat sina grannskapsrelationer

genom avtal angående t. ex. kommunikationer, vattendrag,

fiske eller tullfrihet för innevånarna i en viss zon. Dessa avtal löper ut, och

parterna kan ej enas om nya avtals innehåll. Det rör sig här om en intressekonflikt,

om en tvist av icke rättslig natur. Det har förekommit, att en stat,

som tidigare varit förenad med en annan i en federation, yrkar att utfå

arkivalier, kartor, museiföremål och annat som hänför sig till den förra

staten, trots att denna icke har någon juridisk rätt till föremålen. Även liar

föreligger en intressekonflikt. En tvist mellan två stater kan vidare ha sitt

ursprung i en minoritetsfråga: det gäller den ena statens politik mot eu minoritet,

som är besläktad med den andra statens befolkning. Någon minoritetstraktat

finnes icke. Frågan betraktas därför såsom varande en s. k. inre

fråga. Men den internationella tvisten skulle icke försvinna om man förklarar

att den internationella rätten överlämnar frågan till endera partens uteslutande

behörighet. Det rör sig om en intressekonflikt, som måhända kan

sätta freden i fara. Det finns även exempel på att i samband med en fredsuppgörelse

vissa frågor lämnats öppna för senare reglering genom en överenskommelse.

En tvist om sättet för deras lösande, ifall överenskommelse

inte kan träffas, blir då en icke juridisk tvist. En stat kan vidare yrka t. ex.

att ett bestående avtal skall underkastas revision, emedan det är föråldrat

eller alltför betungande eller kan störa förhållandena till en tredje stat. Den

förra staten har intet rättsligt stöd för sitt yrkande och hävdar ej heller att

något sådant föreligger. Även här har en tvist, som ej är av rättslig natur,

uppstått mellan parterna.

Majoriteten inom expertkommittén hade icke velat gå så långt som till

att utan inskränkningar medgiva skiljedom i intressetvister. Man hade sålunda

i förslaget satt in två bestämmelser, varigenom man i olika avseenden

hade så att säga låst systemet.

Den ena spärren låg däri, att skiljedomstolen skulle hålla sig inom ramen

för den internationella rättens allmänna principer och framförallt icke under

några villkor finge döma på ett sätt som skulle strida mot en bestående

traktat eller innebära avvikelse från en tidigare av någon annan internationell

domstol meddelad dom angående den fråga som vore föremål för

skiljedomstolens prövning. Detta att skiljedomstolen skulle hålla sig inom

ramen för den internationella rätten innebär egentligen en motsägelse, eftersom

intressetvister just är sådana tvister, där man icke har några internationella

rättsprinciper att gå efter. Resultatet skulle bli, att en hel del av de

tvistefrågor, på vilka exempel nyss lämnats —- typiska fall är sadana i vilka

det gäller revision av traktater — icke komme att kunna prövas materiellt

av skiljedomstolen.

Den andra av expertkommittén föreslagna spärren innebar, att skiljedomstolen

icke skulle få upptaga sådant, som enligt den internationella rät
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958

ten betraktades som inre frågor och därmed fallande uteslutande under vederbörande

stats egen behörighet. Hit hör t. ex. minoritetsfrågor, om icke

någon internationell överenskommelse träffats rörande dem. Skulle en konflikt

uppkomma, som har sitt upphov i ett visst lands minoritetspolitik, skulle

följaktligen denna tvist icke alls kunna behandlas av skiljedomstolen.

Genom dessa båda av expertkommitténs majoritet förordade spärrar

hade praktiskt taget alla intressetvister uteslutits. Det torde nämligen vara

svårt att finna exempel på intressetvister, som med dessa utgångspunkter

skulle kunna komma under skiljedomstolens prövning.

Under överläggningarna inom expertkommittén utarbetades från svensk

sida ett nytt förslag till kapitel III i konventionen, där de båda nyssnämnda

spärrarna strukits men en säkerhetsventil av annat slag i stället införts.

Det måste nämligen erkännas, att intressetvister kan föreligga av den art

och betydelse att det ej är lämpligt att hänskjuta dem till en skiljedomstol.

Därest ett obligatoriskt skiljedomsförfarande funnes för mycket betydelsefulla

tvister av detta slag, skulle man kunna befara att avkunnade domar icke

bleve respekterade av den förlorande parten. Från svensk sida föreslogs därför

att, om det invändes att en tvist på grund av dess karaktär icke lämpade

sig för skiljedom, frågan skulle kunna underställas ministerkommittén.

Denna skulle då få bedöma frågan och med två tredjedels majoritet besluta,

huruvida tvisten vore av beskaffenhet att lämpa sig för skiljedom. Tankegången

var sålunda att, om två tredjedelar av ministerkommittén ansåg sig

kunna rekommendera skiljedomsförfarande, intet hinder borde möta att låta

tvisten gå till skiljedom. Om å andra sidan två tredjedels majoritet icke

uppnåddes i ministerkommittén, skulle svarandestaten kunna vägra att acceptera

skilj edomsförf arande.

Det svenska förslaget rönte betydande intresse. Vid sitt tidigare nämnda

sammanträde i december 1953 överlämnade ministerkommittén detsamma

för fortsatt utredning till sin ställföreträdarkommitté. Denna ägnade därefter

frågan ett ingående studium, varvid från svensk sida ytterligare anfördes

argumentering för det svenska förslaget. Majoriteten av medlemsstatex-- na ansåg sig dock ej kunna biträda detsamma. Det anfördes bl. a., att vissa

av medlemsstaterna anslutit sig till generalakten i Geneve utan att göra några

förbehåll mot dennas motsvarande kapitel. Enligt detta skall skiljedomstolen

grunda sitt avgörande på vad den internationella rätten föreskriver,

så snart parterna ej överenskommit alt skiljedomstolen skall få döma efter

vad som är skäligt och billigt (ex xequo et bono). Vidare gäller enligt generalakten

att anslutning till densamma kan ske under förbehåll bl. a. för tvister

berörande frågor, vilkas avgörande enligt internationell rätt tillhör staternas

uteslutande behörighet; av detta förbehåll har de stater, som anslutit

sig till generalakten, allmänt begagnat sig. Det förhållandet att de nu ifrågavarande

staterna anslutit sig till generalakten innebär sålunda att de,

låt vara med de inskränkningar som följer av det nyss sagda, godtagit principen

om obligatorisk skiljedom i intressetvister utan någon prövning i det

enskilda fallet huruvida delta ur politiska ändamålsenlighetssynpunkter

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1958

lämpade sig för skiljedom. Mot denna bakgrund skulle det enligt motståndarna

till det svenska förslaget kunna anses som ett steg bakåt, om man nu

införde ett dylikt politiskt moment i skiljedomsförfarandet. Över huvud reagerades

på vissa håll mot att ministerkommittén enligt det svenska förslaget

skulle erhålla en så avgörande roll vid behandlingen av tvister mellan

medlemmarna.

I enlighet med en tidigare given utfästelse, underställde ministerkommittén

konventionstexten den rådgivande församlingen för yttrande. Under

ärendets förberedande behandling i församlingens juridiska utskott fick de

svenska representanterna tillfälle att cirkulera det svenska ändringsförslaget

bland utskottets övriga medlemmar. Utskottets ordförande, den belgiske

senatorn H. Rolin upptog grundtanken i det svenska förslaget i ett av honom

framlagt nytt förslag till konvention. Utskottet godkände herr Rolins

förslag. I vad avser skiljedom i tvister av icke rättslig natur (konventionens

kapitel III), anslöt sig det sålunda tillkomna utskottsförslaget till det

svenska förslaget såtillvida som en säkerhetsklausul införts, enligt vilken

parterna i en tvist ägde möjlighet att inför ministerkommittén resa invändningar

om skiljedomsförfarandets tillämpning på tvisten. Utskottet hade

emellertid på nu ifrågavarande punkt i två hänseenden modifierat det svenska

förslaget. Dels hade den i det svenska förslaget förutsedda invändningen,

att en tvist icke lämpade sig för skiljedom, ansetts vara alltför vag och

kunna lämna spelrum för godtycklighet och bristande god vilja, dels hade

utskottet funnit sig böra taga hänsyn till att åtskilliga regeringar visat sig

vara mindre mottagliga för det svenska förslagets realistiska betraktelsesätt

än känsliga för det förhållandet att, om Europarådets konvention bleve avfattad

enligt det svenska förslaget, densamma ytligt sett skulle kunna sägas

utgöra ett steg tillbaka i jämförelse med Nationernas Förbunds generalakt

av år 1928 om avgörande på fredlig väg av internationella tvister. Utskottets

förslag bibehöll därför den i generalakten fastslagna principen om obligatorisk

skiljedom men öppnade möjlighet för varje stat att vid sin anslutning

till konventionen göra förbehåll om rätt att i förekommande fall inför ministerkommittén

göra invändning om att en uppkommen tvist gällde ett livsintresse

för staten i fråga samt under hänvisning härtill motsätta sig att tvisten

hänskjöts till skiljedom. Det skulle sedan ankomma på ministerkommittén

att bedöma, huruvida tvisten verkligen kunde anses gälla ett sådant

livsintresse. Ministerkommitténs beslut härutinnan skulle vara avgörande

för ifrågavarande stats skyldighet att underkasta sig skiljedom. Utskottsförslaget

medgav även att anslutning till konventionen skedde under förbehåll

beträffande frågor som enligt den internationella rätten faller under

staternas uteslutande behörighet. I fråga om slutligen de grunder på vilka

skiljedomstolen finge träffa sitt avgörande, föreskrev utskottsförslaget att,

i frånvaro av särskild överenskommelse härom mellan parterna eller förbehåll

av endera parten vid dess anslutning till konventionen, skiljedomstolen

skulle döma ex sequo et bono.

Den 9 juli 1955 antog den rådgivande församlingen enhälligt ett av juri
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958

diska utskottet framlagt förslag till resolution, vari den sålunda omarbetade

konventionen om fredlig lösning av tvister rekommenderades ministerkommittén

till antagande.

I detta läge beslöt ministrarnas ställföreträdarkommitté att, innan ärendet

än en gång förelädes ministerkommittén, sammankalla den expertkommitté

som utarbetat det ursprungliga textförslaget och låta densamma yttra

sig över det av den rådgivande församlingen rekommenderade förslaget. Vid

ett sammanträde i februari 1956 blev också de båda förslagen underkastade

en jämförande granskning av experterna, men dessas majoritet fann det ej

heller denna gång möjligt att ansluta sig till de nya tankegångarna utan

stannade för en endast lätt omarbetad version av expertkommitténs tidigare

förslag till konventionstext.

Efter att ha varit föremål för slutligt studium inom ministrarnas ställföreträdarkommitté

framlades konventionen i detta skick för undertecknande

vid ett sammanträde med ministerkommittén den 29 april 1957.

Den undertecknades därvid för Europarådets samtliga medlemsstater utom

Turkiet och Österrike. I samband med undertecknandet avgav jag å den

svenska regeringens vägnar en deklaration, till vilken jag återkommer.

Jag anhåller nu att få närmare redogöra för innehållet i konventionen,

vars text på engelska och franska jämte översättning till svenska här såsom

bilaga fogas till protokollet.

Kapitel I innehåller bestämmelser om rättsligt avgörande. Enligt den

inom folkrätten stadgade terminologien åsyftas med »rättsligt avgörande»

(»réglement judiciaire») företrädesvis en tvists hänskjulande till den internationella

domstolen i Haag, medan »skiljedom» brukar beteckna förfarandet

inför en tillfälligt konstituerad skiljedomstol.

I konventionens artikel 1 stadgas, att parterna skall underställa den internationella

domstolen för avgörande alla tvister hänförande sig till den

internationella rätten som må uppkomma dem emellan. Såsom exemplifiering

på tvister som härmed avses återges den i stadgan för den internationella

domstolen artikel 36 moment 2 gjorda uppräkningen av rättstvister.

I artikel 2 moment 1 fastställes att den nu nämnda bestämmelsen i artikel

1 icke rubbar andra, mera långtgående åtaganden som de till konventionen

anslutna staterna kan ha gjort i fråga om den internationella domstolens

behörighet. Det föreligger nämligen ett stort antal såväl multilaterala konventioner

som tvåsidiga avtal i vilka uppkommande tvister hänvisas till

domstolens avgörande. I artikelns andra moment ges parterna i en tvist

möjligheten att låta det rättsliga avgörandet genom den internationella domstolen

föregås av förlikningsförfarande. I artikel 3 uttalas, att de av Europarådets

medlemsstater, som icke är anslutna till stadgan för den internationella

domstolen, skall vidtaga åtgärder för att erhålla tillträde till densamma.

I kapitel II inrymmes bestämmelserna om förlikning. Dessa överensstämmer

i huvudsak med motsvarande stadganden i den tidigare omtalade

generalakten av år 1928. Enligt artikel fr moment 1 skall alla mellan parterna

uppkommande tvister, utom rättstvister sådana dessa definierats i artikel

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958

1, hänskjutas till förlikningsförfarande. Dock ges parterna enligt samma

artikels moment 2 möjlighet att överenskomma om att direkt hänskjuta en

tvist till skiljedom nian föregående förlikningsförfarande.

Enligt artikel 5 skall en tvist som avses i föregående artikel antingen liänskjutas

till en ständig förlikningsnämnd, nämligen om parterna i tvisten

tidigare upprättat någon sådan sinsemellan, eller också till en särskild förlikningsnämnd.

Den senare skall i så fall tillsättas av parterna inom tre

månader från det endera parten begärt detta. I stor utsträckning består mellan

Europarådets medlemsstater enligt äldre förlikningsavtal upprättade

ständiga förlikningsnämnder. Sålunda har Sverige, huvudsakligen under

1920-talet, ingått sådana överenskommelser med följande stater, som nu

är medlemmar av Europarådet, nämligen Belgien (1926), Danmark (1924),

Frankrike (1928), Nederländerna (1927), Norge (1924), Turkiet (1932)

och Österrike (1926).

I artiklarna 6—9 regleras den särskilda förlikningsnämndens tillsättande.

Nämnden skall bestå av fem medlemmar. Av dessa utser parterna vardera

en medlem, som kan vara medborgare i det egna landet. De övriga tre medlemmarna,

däribland nämndens ordförande, skall utses av parterna gemensamt

eller, om de ej kan komma överens, av en tredje stats regering eller

av ordföranden i den internationella domstolen. I artikel 9 regleras huru

tvist, som uppstått, skall anhängiggöras vid den särskilda förlikningsnämnden.

Artikeln omfattar däremot, i likhet med övriga bestämmelser i kapitlet,

icke automatiskt de ständiga förlikningsnämndernas verksamhet. Denna

förutsättes reglerad i de överenskommelser, genom vilka de tillkommit. Den

nu förevarande konventionens stadganden kan emellertid givetvis göras

tillämpliga även på en ständig förlikningsnämnd genom överenskommelse

mellan parterna i en tvist.

Artiklarna 10—16 innehåller vissa bestämmelser, som närmare reglerar

den särskilda förlikningsnämndens verksamhet. Europarådets generalsekreterare

är på anmodan skyldig att bistå nämnden i dess verksamhet (artikel

10). Nämndens förhandlingar skall icke vara offentliga, med mindre nämnden

med parternas samtycke beslutar detta (artikel 11). Nämnden fastställer

själv, om icke parterna annorlunda överenskommit, reglerna för förfarandet

inför densamma. Förfarandet skall vara kontradiktoriskt med parterna företrädda

av ombud, som skall tjäna som mellanhand mellan parterna och

nämnden. Parterna äger påkalla hörande av vittnen inför nämnden. Denna

äger även själv, med respektive regeringars medgivande, inkalla vittnen

(artikel 12). Om ej parterna annorlunda överenskommer, fattas nämndens

beslut med enkel röstövervikt. Dock fordras, utom i vad avser procedurfrågor,

att samtliga nämndens medlemmar är närvarande (artikel 13). Parterna

åligger att på olika sätt underlätta nämndens verksamhet (artikel 14).

I artikel 15 redogöres närmare för förlikningsnämndens uppgifter: dessa

består i att genom egna undersökningar eller på annat sätt införskaffade upplysningar

klarlägga de frågor om vilka meningsskiljaktigheter råder samt

i att söka förlika de tvistande parterna. Nämnden kan, efter sin undersök
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958

9

ning, för parterna framlägga den lösning av tvisten, som den finner lämplig,

samt fastställa en tidsfrist, inom vilken parterna skall besluta sig för huruvida

de godtar lösningen i fråga eller icke (moment 1). Nämnden skall vidare

vid avslutandet av sin verksamhet upprätta ett protokoll, vari anges

antingen att parterna nått en uppgörelse och eventuellt innehållet i denna,

eller också att parterna icke kunnat förlikas (moment 2). Om icke parterna

annorlunda överenskommit, skall nämnden ha avslutat sin verksamhet inom

sex månader, räknat från den dag då tvisten anliängiggjorts hos nämnden

(moment 3). I artikel 17 regleras frågan om ersättning för medlemmarna i

förlikningsnämnden och fördelningen av kostnaderna för densamma. T artikel

18 anges slutligen, huru man skall förfara vid en s. k. sammansatt tvist,

d. v. s. en tvist av vilken vissa delar är ägnade för förlikning och andra för

rättsligt avgörande. Varje part i tvisten har i sådana fall rätt att begära, alt

rättsligt avgörande av de juridiska frågorna skall föregå förlikningsförfarandet.

Kapitel III innehåller, såsom tidigare framhållits, konventionens bestämmelser

om skiljedom. Även dessa är i huvudsak överensstämmande med motsvarande

stadganden i den s. k. generalakten.

I artikel 19 anges, att parterna till skiljedomsförfarande skall hänskjula

alla dem emellan uppkommande tvister, som icke är av den art som avses

i artikel 1, d. v. s. ej är rättstvister. Det förutsättes, att en tvist, som sålunda

hänskjules till skiljedomsförfarande, icke kunnat lösas genom förlikning,

antingen därför att parterna överenskommit att ej först anlita detta

förfarande eller därför att ett förlikningsförfarande misslyckats. Skiljedomstolens

sammansättning regleras i artiklarna 20—22. Domstolen skall, liksom

den särskilda förlikningsnämnden, bestå av fem medlemmar, av vilka

parterna äger utse vardera en, som kan vara medborgare i det egna landet.

De övriga tre, däribland ordföranden, utses gemensamt (artikel 20 moment

2). Den part som begär skiljedom skall underrätta motparten om det anspråk

han avser underställa skiljedomstolens prövning, grunderna för detta, ävensom

namnet på den skiljedomare parten utsett (artikel 20 moment 1). Reglerna

för utseendet av skiljedomarna, därest parterna ej kan nå enighet,

överensstämmer med motsvarande stadganden beträffande den särskilda

förlikningsnämnden i kapitel II. Enligt artikel 23 skall parterna gemensamt

uppgöra ett skiljeavtal, vari föremålet för tvisten bestämmes liksom det förfarande,

som skall komma till användning. I händelse av skiljeavtalets ofullständighet

i fråga om procedurregler, skall bestämmelserna härutinnan i

Haagkonventionen den 18 oktober 1907 om avgörande på fredlig väg av

internationella tvister komma till användning (artikel 24). Skulle parterna

inom tre månader från det skiljedomstolen tillsatts icke ha kunnat komma

överens om skiljeavtalets utformning, äger endera parten, enligt vad som

stadgas i artikel 25, genom ansökan anhängiggöra tvisten hos skiljedomstolen.

Artikel 26 anger de grunder efter vilka skiljedomstolen, i brist på föreskrifter

härom i skiljeavtalet eller i avsaknad av skiljeavtal, skall döma. I

sådana fall skall skiljedomstolen döma ex aequo et bono, under liänsynsta
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958

gande dock till den internationella rättens allmänna principer och med förbehåll

för att de traktatsenliga förpliktelser och slutliga avgöranden av internationella

domstolar som binder parterna skall respekteras.

Konventionen avslutas med kapitel IV, innehållande allmänna bestämmelser,

som hänför sig till samtliga i de tidigare kapitlen angivna förfaranden

för lösning av tvister. I artikel 27 anges, att konventionen ej skall tillämpas

på tvister avseende tilldragelser eller förhållanden vilka i tiden ligger före

konventionens ikraftträdande mellan parterna i tvisten. Undantagna är vidare

tvister avseende frågor som enligt den internationella rätten tillhör

staternas egen uteslutande behörighet. Även i artikel 28 anges vissa undantag

från konventionen. Sålunda omfattar den ej tvister som parterna överenskommit

om att liänskjuta till annat förfarande för fredlig lösning. Dock

förbinder sig de till konventionen anslutna staterna, i fråga om rättstvister,

att alltid liänskjuta dessa till ett förfarande som leder till bindande beslut

(moment 1). Vidare stadgas uttryckligen, att konventionen icke skall

på något sätt beröra tillämpningen av den mellan Europarådets medlemsstater

ingångna konventionen av den 4 november 1950 angående skydd för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt tilläggsprotokollet

av den 20 mars 1952 till samma konvention (moment 2). I artikel 29

återges folkrättens regel om uttömmande av de interna rättsmedlen. Sålunda

stadgas att, om tvisten rör en fråga som enligt endera partens lagstiftning

faller under dess domstolars eller administrativa myndigheters behörighet,

denna part kan motsätta sig att tvisten tas upp till prövning jämlikt konventionens

bestämmelser innan slutgiltigt utslag, inom skälig tid, avkunnats av

den behöriga inre instansen (moment 1). Efter ett sådant slutgiltigt utslag

måste saken dessutom tagas upp av motparten inom fem år (moment 2).

Artikel 30 reglerar de fall, då en jämlikt konventionens bestämmelser meddelad

dom eller skiljedom strider mot ett utslag av endera partens domstolar

eller administrativa myndigheter, samtidigt som nämnda parts lagstiftning

ej medger alt följderna av utslaget upphävs. I sådana fall har den internationella

domstolen eller skiljedomstolen rätt att tillerkänna den part,

som sålunda kommit till skada, skälig ersättning. Artikel 31 ger den internationella

domstolen, i enlighet med artikel 41 i dess stadga, ävensom skiljedomstolen

eller förlikningsnämnden rätt att föreskriva om provisoriska åtgärder

för det fall att tvisten har sin rot i åtgärder av ena parten, vilka

redan verkställts eller är på väg att verkställas. I artikel 32 fastslås, att

konventionen förblir tillämplig mellan parterna i en tvist, även om en

tredje stat, som kanske ej är ansluten till konventionen, beröres av tvisten

(moment 1). Vid förlikningsförfarande kan de tvistande parterna i sådana

fall gemensamt inbjuda den tredje staten (moment 2). Vid förfarande

inför den internationella domstolen eller skiljedomstol kan den tredje

staten hos domstolen anhålla om rätt att inträda i tvisten som mellankommande

part, varvid domstolen äger besluta härom (artikel 33). Artikel 34

behandlar rätten till förbehåll vid anslutning till konventionen. Sålunda

kan en part vid deponerandet av sitt ratifikationsinstrument förklara, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958

11

anslutningen antingen icke skall omfatta kapitel III om skiljedom eller också

icke skall omfatta vare sig kapitel II om förlikning eller kapitel III (moment

1). Följden av sådant förbehåll är emellertid, att parten icke gentemot

annan part kan åberopa bestämmelser, av vilka den icke själv är bunden

■(moment 2). I artikel 35 regleras frågan om andra förbehåll. Det stadgas,

att part endast får göra sådana klart formulerade förbehåll, som från konventionens

tillämpning undantar tvister hänförande sig till vissa bestämda

frågor eller särskilda, tydligt angivna ämnen, såsom territoriella frågor.

Vidare stadgas att, om en part gjort förbehåll, de övriga parterna alltid kan

göra gällande motsvarande förbehåll gentemot parten i fråga. Om del ej

särskilt utsagts, skall förbehåll ej anses omfatta förlikningsförfarandet. Förbehåll

får i allmänhet endast avges vid deponerandet av ratifikationsinstrument.

Undantagna från denna bestämmelse är förbehåll som en part må göra

i samband med erkännandet av den internationella domstolens obligatoriska

behörighet jämlikt artikel 36 moment 2 i domstolsstadgan. Sådana förbehåll

kan medelst en deklaration från partens sida göras gällande också beträffande

denna konvention. Artikel 36 innehåller den ganska självklara bestämmelsen,

att part genom avgivande av en enkel förklaring kan avstå från

tidigare gjorda förbehåll eller utsträcka sin anslutning till konventionen. I

artikel 37 stadgas, att det är Europarådets generalsekreterare som skall mottaga

och till övriga parter distribuera förklaringar avseende en parts förbehåll.

Enligt artikel 38 skall alla tvister om tillämpningen eller tolkningen av

konventionen underställas internationella domstolen. Artikel 39 anger huru

det skall förfaras om en part i en tvist vägrar att fullgöra de förpliktelser som

pålagts parten genom ett utslag av den internationella domstolen eller av en

skiljedomstol. Motparten har då rätt att hänvända sig till Europarådets

ministerkommitté, som med två tredjedels majoritet av samtliga medlemsstater

äger besluta om att avge rekommendationer ägnade att säkerställa utslagets

verkställande. Artikel 40 reglerar frågan om uppsägning av konventionen.

Uppsägning får göras först efter fem år från dess ikraftträdande för

parten i fråga och med iakttagande av en uppsägningstid på sex månader

(moment 1). Uppsägningen får ej till följd att parten löses från sina förpliktelser

enligt konventionen med avseende på tvister som har sin rot i tilldragelser

eller förhållanden som i tiden ligger före uppsägningen. Dock skall

sådan tvist anhängiggöras inom ett år från uppsägningen (moment 2). En

part som upphör att vara medlem i Europarådet upphör ett år därefter att

vara bunden av konventionen (moment 3). Konventionens sista stadgande,

artikel 41, reglerar frågorna om undertecknande, ratifikation och ikraftträdande.

Den står öppen för alla medlemmar i Europarådet. Konventionen

träder i kraft på dagen för det andra ratifikationsinstrumentets deponering.

Departementschefen

Innan jag något kommenterar den inom Europarådet utarbetade konventionen

angående fredlig lösning av tvister, för vilken nyss redogjorts,

vill jag erinra om vad det är som ger Europarådet dess särskilda karaktär

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

såsom internationell organisation. Det är dels dess struktur och dels den

grundläggande principen i stadgan, att organisationens medlemmar skall bekänna

sig till en demokratisk samhällsordning. I fråga om strukturen är

det den rådgivande församlingen som ger organisationen dess egenart. Delegaterna

i församlingen, parlamentariker i sina respektive hemland, är icke

bundna av några instruktioner från sina regeringar, utan tar ställning till

uppkommande frågor enligt sin egen uppfattning. Under de åtta år som

organisationen funnits till har församlingen tagit många värdefulla initiativ

för stärkande av samhörigheten mellan Västeuropas stater. Det förslag från

församlingens sida som lett fram till den nu föreliggande konventionen föreföll

dock icke särskilt angeläget. Det föreligger nämligen redan, som jag

tidigare antytt, mellan Europarådets medlemsstater i stor utsträckning traktatmässiga

bindningar av olika slag, förpliktande dem till åtgärder för fredlig

lösning av uppkommande tvister. Undantagna härifrån var emellertid

vid tiden för församlingens initiativ två av de viktigaste medlemsstaterna,

nämligen Italien och Förbundsrepubliken Tyskland, vilket sammanhängde

med alt de ännu icke var anslutna till den internationella domstolens stadga

eller eljest underställt sig domstolens kompetens. Med hänsyn till särskilt

att den rådgivande församlingens initiativ kunde leda till att även Italien

och Förbundsrepubliken Tyskland upptoges i ett traktatbundet system för

lösning av tvister Europarådets medlemsstater emellan, fann sig svenska

regeringen böra biträda beslutet om en expertkommittés tillsättande för

närmare utredning av frågan om en europeisk konvention i ämnet.

Beträffande utformningen av den konvention som nu föreligger i undertecknat

skick har jag ingenting att invända för såvitt angår kapitlen I och

II. Där upptagna regler om domstolsprövning av rättstvister och om förlikning

av icke rättsliga tvister har i huvudsak utformats efter redan existerande

internationella överenskommelser om fredlig lösning av tvister. De

synes mig kunna väl användas i praktiken och jag tvekar icke att förorda

att riksdagen föreslås godkänna ratifikation av konventionen i dessa delar.

Beträffande åter kapitel III, om skiljedom i icke rättsliga tvister, förhåller

det sig annorlunda. Jag har förut redogjort för de ansträngningar som under

förarbetena till konventionen gjordes från svensk sida för att i fråga om

icke rättsliga tvister skapa en ändmålsenligare skiljedomsordning än den

traditionella, som bl. a. föreligger utformad i den år 1928 i Geneve tillkomna

generalakten. Denna ordning utgår visserligen från principen om obligatorisk

skiljedom i icke rättsliga tvister, men eftersom staterna icke kan antagas

vara villiga att utsätta sig för de risker som ett fullständigt genomförande

av denna princip skulle innebära, har dels skiljedomstolen ålagts att

följa den internationella rätten, oaktat fråga icke är om rättsliga tvister,

dels ock införts förbehållet för frågor fallande under staternas egen behörighet.

Härigenom framstår systemet såsom i praktiken nära nog meningslöst.

Syftet med det svenska förslaget var att giva ett verkligt innehåll

åt skiljedomsförfarandet i icke rättsliga tvister genom att låta skiljedomstolen

träffa sitt avgörande oberoende av den internationella rätten

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958

och genom att avlägsna förbehållet angående lrågor fallande inom staternas

egen behörighet. Den erforderliga säkerhetsspärren mot att skiljedomsförfarande

komme till stånd i tvister, som av politiska skäl icke lämpade

sig härför, skulle i stället åstadkommas genom att en politisk instans, nämligen

Europarådets ministerkomitté, erhölle befogenhet att bedöma huruvida

principen om obligatorisk skiljedom borde i ett konkret fall vidhållas.

Ett skiljedomssystem av denna utformning skulle innebära ett betydande

framsteg inom det internationella skiljedomsväsendet. Även om världsläget

icke i allmänhet kan sägas vara moget härför, borde en sådan ordning likväl

kunna komma till stånd i förhållandet mellan de i Europarådet sammanslutna

staterna. Den gemenskap i fråga om rältskultur och demokratiskt

samhällsskick, som kännetecknar dessa stater och som utgör själva grunden

för Europarådets tillkomst, synes utgöra en garanti för att det skulle

vara möjligt att taga detta steg. Härigenom skulle även Europarådets verkställande

organ, ministerkommittén, tillföras en viktig uppgift helt i linje

med det syfte organisationen är avsedd att tjäna, nämligen åvägabringandet

av större enhet mellan medlemsstaterna.

Det visade sig emellertid, att ministerkommitténs majoritet icke var benägen

att anförtro detta organ den uppgift, som tillagts detsamma i det svenska

förslaget, samt följaktligen avvisade såväl förslaget i dess ursprungliga

form som den omarbetning därav vilken rekommenderats av den rådgivande

församlingen. I samband med att konventionen vid ministerkommitténs

sammanträde den 29 april 1957 underteckades, avgav jag, såsom tidigare

nämnts, en förklaring. I denna tillkännagav jag, att Sverige icke kunde

förväntas att ratificera konventionens kapitel III med dess föreskrifter om

obligatorisk skiljedom i icke rättsliga tvister.

Bestämmelserna i kapitel III har, som förut nämnts, inspirerats av motsvarande

stadganden i 1928 års generalakt. Redan beträffande generalakten

befanns för Sveriges del hinder möta mot ratifikation av dessa bestämmelser.

Ratifikationen skedde följaktligen med förbehåll mot generalaktens kapitel

om obligatorisk skiljedom i icke rättsliga tvister. Då generalakten förelädes

riksdagen för godkännande (jfr Kungl. Maj :ts prop. 1929: 108, s. 9)

framhöll den dåvarande ministern för utrikes ärendena, att vissa betänkligheter

gjorde sig gällande gentemot kapitlet i fråga. »I dessa fall», heter

det i propositionen, »äro överväganden av politisk natur utslagsgivande och

uppgiften för cn skiljedomstol bliver att avväga motsatta intressen och

träffa ett avgörande, som från lämplighets- och billighetssynpunkt eller

från den allmänna politiska situationens synpunkt är ägnat att bäst lösa

tvisten. Det synes lämpligast att tillsvidare såsom hittills i förhållande till

varje särskilt land pröva, huruvida förutsättningar finnas för avslutande

av obegränsat skiljedomsavtal, omfattande även intressetvister. I detta sammanhang

må erinras om att enligt generalaktens bestämmelser möjlighet

förefinnes att längre fram biträda jämväl nu ifrågavarande stadganden.»

Av den föregående redogörelsen för kap. III och för de invändningar, som

från svensk sida framställts mot de principer på vilka kapitlet är uppbyggt,

torde följa att Sverige icke bör acceptera denna del av konventionen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958

Jag föreslår sålunda att Sverige vid ratificerandet av konventionen gör

förbehåll mot kapitel III i enlighet med vad som medges i artikel 34 moment

1 a).

Beträffande konventionens kapitel IV, innehållande allmänna bestämmelser,

ber jag blott få fästa uppmärksamheten vid artikel 35, enligt vilken

parterna må göra förbehåll hänförande sig till vissa bestämda frågor eller

särskilda ämnen, som alltså genom en deklaration kan undantagas från

konventionens tillämpning. Jag finner icke erforderligt att föreslå något

sådant förbehåll för Sveriges del.

Det internationella skiljedomsväsendet har tyvärr icke nått den utveckling

och den betydelse för de internationella förbindelserna, som man allmänt

väntade sig under tiden mellan de två världskrigen, då de förhoppningar

som ställdes på detsamma var mycket stora. Icke desto mindre

måste denna utväg för lösande av mellanfolkliga tvister anses vara av stor

principiell vikt och förtjänt av allt stöd från ett land med Sveriges traditioner

på området.

Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå, att den här bilagda

europeiska konventionen angående fredlig lösning av tvister måtte

föreläggas riksdagen och hemställer alltså

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att godkänna ratifikation av konventionen utom såvitt

angår dess kapitel III.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Fåltheim

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 57 år 7958

15

European convention

for the peaceful settlement

of disputes

The Governments signatory

hereto, being Members

of the Council of

Europé,

Considering that the

aim of the Council of

Europé is to achieve a

greater unity between its

Members;

Convinced that the pursuit

of peace based upon

justice is vital for the

preservation of human

society and civilisation;

Resolved to settle by

peaceful means any disputes

which may arise

between them,

Have agreed as follows:

CHAPTER 1.

Judical settlement

Article 1.

The High Contracting

Parties shall submit to

the judgement of the International

Court of Justice

all international legal

disputes which may arise

between them including,

in particular, those concerning:
-

(a) the interpretation

of a treaty;

(b) any question of international

law;

Bilaga

Convention européenne

pour le reglement pacifique

des différends

Les Gouvernements

signataires, Membres du

Conseil de 1’Europe,

Considérant que le but

du Conseil de 1’Europe

est de réaliser une union

plus étroite entre ses

membres;

Persuadés que la consolidation

de la paix fondée

sur la justice est

d’un intérét vital pour la

préservation de la société

humaine et de la civilisation;
Résolus

å régler par des

moyens pacifiques les différends

qui pourraient

s’élever entre eux,

Sont convenus de ce

qui suit:

CHAPITRE PREMIER

Du reglement judiciaire

Artide 1".

Les Hautes Parties

Contractantes soumettront

pour jugement å

la Cour internationale de

Justice tous les différends

juridiques relevant du

droit international qui

s’éléveraient entre elles

et notamment ceux

ayant pour objet:

(a) 1’interprétation d’un

traité;

(b) tout point de droit

international;

Översättning.

Europeisk konvention

angående fredlig lösning

av tvister

Undertecknade regeringar,

vilka äro medlemmar

av Europarådet,

hava,

i betraktande av att

Europarådets syfte är att

uppnå större enhet mellan

dess medlemmar;

övertygade om att befästandet

av en fred grundad

på rättvisa är av avgörande

betydelse för det

mänskliga samhällets och

civilisationens fortbestånd;
beslutna

att genom

fredliga medel avgöra

varje tvist som må uppkomma

dem emellan,

överenskommit som

följer:

KAPITEL 1.

Om rättsligt avgörande

Artikel 1.

De Höga Fördragsslutande

Parterna skola

underställa den internationella

domstolen för

avgörande alla tvister av

rättslig natur hänförande

sig till den internationella

rätten, vilka må uppkomma

dem emellan och

i synnerhet tvister som

avse:

a) tolkningen av ett

fördrag;

b) varje internationellträttsligt

spörsmål;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958

(c) the existence of any

fact which, if established,

would constitute a

breach of an international

obligation;

(d) the nature or extent

of the reparation to be

made for the breach of

an international obligation.

Article 2.

1. The provisions of Article

1 shall not affect

undertakings by which

the High Contracting

Parties have accepted or

may accept the jurisdiction

of the International

Court of Justice for the

settlement of disputes

other than those mentioned

in Article 1.

2. The parties to a dispute

may agree to resort

to the procedure of conciliation

before that of

judicial settlement.

Artide 3.

The High Contracting

Parties which are not

parties to the Statute of

the International Court

of Justice shall carry out

the measures necessary to

enable them to have access

thereto.

CHAPTER II.

Conciliation

Article 4.

1. The High Contracting

Parties shall submit

to conciliation all disputes

which may arise between

them, other than disputes

falling within the scope

of Article 1.

(c) la réalité de tout fait

qui, s’il était établi, constituerait

la violation d’une

obligation internationale;

(d) la nature ou 1’étendue

de la réparation due

pour rupture d’une obligation

internationale.

Artide 2.

1. Les dispositions de

1’article précédent ne portent

pas atteinte aux engagements

par lesquels

les Hautes Parties Contractantes

ont accepté ou

accepteraient la juridiction

de la Cour pour le

réglement des différends

autres que ceux mentionnés

å 1’article ler.

2. Les parties au différend

peuvent convenir

de faire précéder le réglement

judiciaire par une

procédure de conciliation.

Artide 3.

Les Hautes Parties

Contractantes qui ne sont

pas parties au Statut de

la Cour internationale de

Justice prendront les mesures

nécessaires pour

avoir accés å la Cour.

CH AP ITRE II.

De la conciliation

Article 4.

1. Les Hautes Parties

Contractantes soumettront

å une procédure de

conciliation tous les différends

qui s’éléveraient

entre elles autres que les

différends visés å 1’article

ler.

c) förefintligheten av

någon omständighet som,

därest den konstaterades,

skulle innebära åsidosättandet

av en internationell

förpliktelse;

d) arten eller omfattningen

av den gottgörelse,

som bör givas i fall av en

internationell förpliktelses

åsidosättande.

Artikel 2.

1. Bestämmelserna i

föregående artikel beröra

icke åtaganden genom

vilka de Höga Fördragsslutande

Parterna erkänt

eller komma att erkänna

den internationella domstolens

behörighet med

avseende å andra tvister

än som omnämnas i artikel

1.

2. Parterna i en tvist

må överenskomma att

låta det rättsliga avgörandet

föregås av ett förlikningsförfarande.

Artikel 3.

De Höga Fördragsslutande

Parter vilka icke

äro anslutna till stadgan

för den internationella

domstolen skola vidtaga

erforderliga åtgärder för

att erhålla tillträde till

domstolen.

KAPITEL 2.

Om förlikning

Artikel 4.

1. De Höga Fördragsslutande

Parterna skola

till förlikningsförfarande

hänskjuta alla tvister som

må uppstå dem emellan,

utom tvister som avses

i artikel 1.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958

2. Nevertheless, the

parties to a dispute falling

within the scope of this

Artide may agree to submit

it to an arbitral tribunal

without prior recourse

to the procedure

of conciliation.

Article 5.

When a dispute arises

which falls within the

scope of Article 4, it shall

be referred to a Permanent

Conciliation Commission

competent in the

matter, previously set up

by the parties concerned.

If the parties agree not

to have recourse to that

Commission, or if there

is no such Commission,

the dispute shall be referred

to a special Conciliation

Commission, which

shall be set up by the

parties within a period of

three months from the

date on which a request

to that effect is made by

one of the parties to the

other party.

Artide 6.

In the absence of agreement

to the contrary

between the parties concerned,

the Special Conciliation

Commission shall

be constituted as follows:

The Commission shall

be composed of five members.

The parties shall

each nominate one Commissioner,

who may be

chosen from among their

respective nationals. The

three other Commissioners,

including the President,

shall be chosen by

agreement from among

the nationals of third

States. Tliesc three Com
-

2. Toutefois, les parties

å un différend visé au

présent article peuvent

convenir de soumettre ce

différend å un tribunal

arbitral sans avoir, au

préalable, recours å la

procédure de conciliation.

Artide 5.

Lorsqu’il s’éléve un différend

de la nature de

ceux visés å 1’article 4,

il sera porté devant la

Commission permanente

de conciliation compétente

en la matiére, que les

parties en cause auraient

instituée antérieurement.

Si les parties conviennent

de n’avoir pas recours ä

cette commission, ou å

défaut de celle-ci, le différend

sera porté devant

une Commission spéciale

de conciliation que les

parties constitueront dans

un délai de trois mois ä

compter de la demande

adressée par l’une å l’autre.

Artide 6.

Sauf accord contraire

des parties intéressées, la

Commission spéciale de

conciliation sera constitutée

conme suit:

La Commission comprendra

cinq membres.

Les parties en nommeront

chacune un qui pourra

étre choisi parmi leurs

nationaux respectifs. Les

trois autres commissaires,

dont l’un en qualité de

President, seront choisis

d’un commun accord

parmi les ressortissants

d’Etats tiers. Ces derniers

devront étre de nationalité

2. Likväl må parterna

i en sådan tvist som avses

i denna artikel överenskomma

om att hänskjuta

tvisten till skiljedomstol

utan att dessförinnan ha

anlitat förlikningsförfarande.

Artikel 5.

Då en tvist av det slag

som avses i artikel 4 uppkommer,

skall den hånskjutas

till den i saken

behöriga ständiga förlikningsnämnd,

som parterna

må ha upprättat tidigare.

Därest parterna

överenskomma att icke

anlita denna nämnd eller

om någon sådan nämnd

icke finnes, skall tvisten

hänskjutas till en särskild

förlikningsnämnd, vilken

parterna skola tillsätta

inom en tid av tre månader

från det begäran därom

framställts av den ena

parten till den andra.

Artikel 6.

Så vitt vederbörande

parter ej annorlunda överenskomma,

skall den särskilda

förlikningsnämnden

tillsättas på följande

sätt:

Nämnden skall bestå

av fem medlemmar. Parterna

utse vardera en

medlem, som kan utses

bland det egna landets

medborgare. De tre övriga

medlemmarna, därav

en i egenskap av ordförande,

skola utses gemensamt

bland medborgare

i andra stater. Dessa

sistnämnda skola sinsemellan

vara av olika na
-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 57

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj ds proposition nr 57 år 1958

missioners shall be of

different nationalities and

shall not be habitually

resident in the territory

nor be in the service of

the parties.

Artide 7.

If the nomination of

the Commissioners to be

designated jointly is not

made within the period

provided for in Article 5,

the task of making the

necessary nominations

shall be entrusted to the

Government of a third

State, chosen by agreement

between the parties,

or, failing such agreement

being reached within

three months, to the

President of the International

Court of Justice.

Should the latter be a

national of one of the

parties to the dispute,

this task shall be entrusted

to the Vice-President

of the Court or to the

next senior judge of the

Court who is not a national

of the parties.

Artide 8.

Vacancies which may

occur as a result of death,

resignation or any other

cause shall be filled within

the shortest possible time

in the manner fixed for

the nominations.

Artide 9.

1. Disputes shall be

brought before the Special

Conciliation Commission

by means of an application

adressed to the

President by the two

différentes, ne pas avoir

leur résidence habituelle

sur le territoire des parties

intéressées, ni se trouver å

leur service.

Artide 7.

Si la nomination des

commissaires å désigner

en commun n’intervient

pas dans le délai prévu

å 1’article 5, le soin de

procéder aux nominations

nécessaires sera confié au

gouvernement d’un État

tiers choisi d’un commun

accord par les parties ou,

å défaut d’accord dans

un délai de trois mois, au

Président de la Cour internationale

de Justice. Au

cas ou celui-ci serait ressortissant

de l’une des

parties au différend, cette

tåche serait confiée au

Vice-Président de la Cour,

ou au juge le plus ancien

de la Cour qui n’est pas

ressortissant de 1’une des

parties au différend.

Artide 8.

Il sera pourvu, dans le

plus bref délai, aux vacances

qui viendraient å

se produire par suite de

décés ou de démission ou

de quelque autre empéchement,

en suivant le

mode fixé pour les nominations.

Artide 9.

1. La Commission spéciale

de conciliation sera

saisie par voie de requéte

adressée au Président par

les deux parties agissant

d’un commun accord ou,

tionalitet och icke ha hemvist

inom de tvistande

parternas områden eller

vara i deras tjänst.

Artikel 7.

Därest de medlemmar,

som skola utses gemensamt,

icke tillsatts inom

den i artikel 5 stadgade

tiden, skola de erforderliga

utnämningarna anförtros

åt en av parterna

gemensamt utsedd tredje

stats regering eller, därest

överenskommelse härom

icke nås inom en tid av

tre månader, åt ordföranden

i den internationella

domstolen. Därest denne

är medborgare i någon av

de tvistande staterna,

skall uppdraget anförtros

domstolens vice ordförande

eller den äldste medlem

i domstolen, som icke

är medborgare i någon

av de tvistande staterna.

Artikel 8.

Vid vakans till följd av

dödsfall, avgång eller annan

orsak skola, så snart

ske kan, nya medlemmar

utses i den ordning, som

är stadgad för tillsättandet.

Artikel 9.

1. Tvist anhängiggöres

vid den särskilda förlikningsnämnden

genom ansökan,

ställd till ordföranden

av båda parterna

gemensamt, eller,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 57 år 1958

19

Parties acting in agreement

or, in default thereof,

by one or other of the

parties.

2. The application, after

giving a summary account

of the subject of

the dispute, shall contain

the invitation to the Commission

to take all necessary

measures with a

view to arriving åt an

amicable solution.

3. If the application

emanates from only one

of the parties, the other

party shall, without delay,

be notified of it by that

party.

Article 10.

1. In the absence of

agreement to the contrary

between the parties,

the Special Conciliation

Commission shall meet åt

the seat of the Council of

Europé or åt some other

place selected by its President.

2. The Commission may

åt all times request the

Secretary-General of the

Council of Europé to afford

it his assistance.

Artide 11.

The work of the Special

Conciliation Commission

shall not be conducted in

public unless the Commission

with the consent

of the parties so decides.

Artide 12.

1. In the absence of

agreement to the contrary

between the parties, the

Special Conciliation Commission

shall lay down its

å défaut, par l’une ou

1’autre des parties.

2. La requéte, aprés

avoir exposé sommairement

1’objet du différend,

contiendra 1’invitation å

la Commission de procéder

å toutes mesures propres

å conduire å une conciliation.

3. Si la requéte émane

d’une seule des parties

elle sera notifiée par celleci,

sans délai, å 1’autre

partie.

Artide 10.

1. La Commission spéciale

de conciliation se

réunira, sauf accord contraire

des parties, au siége

du Conseil de 1’Europe ou

en tout autre lieu désigné

par son Président.

2. La Commission pourra,

en toute circonstance,

demander au Secrétaire

Général du Conseil de

1’Europe de préter son

assistance å ses travaux.

Artide 11.

Les travaux de Ia Commission

spéciale de conciliation

ne seront publics

qu’en vertu d’une décision

prise par la Commission

avec 1’assentiment des

parties.

Artide 12.

1. Sauf accord conlraire

des parties, la Commission

spéciale de conciliation

réglera ellc-méme sa procédure

qui devra étre con
-

därest de icke enas härom,

av endera parten.

2. Sådan ansökan skall,

efter en kort sammanfattning

av föremålet för

tvisten, innehålla en hemställan

till nämnden att

vidtaga alla de åtgärder,

som kunna vara ägnade

att leda till en förlikning.

3. Om ansökan ingives

av endera parten ensam,

skall denna part utan

dröjsmål tillställa den

andra parten meddelande

härom.

Artikel 10.

1. Den särskilda förlikningsnämnden

skall, där

annorlunda ej överenskommes

mellan parterna,

sammanträda å den ort,

där Europarådet har sitt

säte, eller å annan plats,

som bestämmes av ordföranden.

2. Nämnden må under

alla förhållanden hos

Europarådets generalsekreterare

begära dennes

biträde.

Artikel 11.

Den särskilda förlikningsnämndens

förhandlingar

skola icke vara

offentliga, med mindre

nämnden med parternas

samtycke så beslutar.

Artikel 12.

För såvitt icke annorlunda

överenskommes

mellan parterna, skall

den särskilda förlikningsnämnden

själv fastställa

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1958

own procedure, which in

any case must provide for

both parties being heard.

In regard to enquiries,

subject to the provisions

of this Convention, the

Commission, unless it decides

unanimously to the

contrary, shall act in accordance

with the provisions

of Part III of the

Hague Convention for the

Pacific Settlement of International

Disputes of

18th October 1907.

2. The parties shall be

represented before the

Conciliation Commission

by agents whose duty

shall be to act as intermediaries

between them

and the Commission; they

may be assisted by counsel

and experts appointed

by them for that purpose

and may request that all

persons whose evidence

appears to them desirable

shall be heard.

3. The Commission shall

be entitled to request oral

explanations from the

agents, counsel and experts

of both parties, as

well as from all persons

it may think desirable

to summon with the consent

of their Governments.

Article 13.

In the absence of agreement

to the contrary

between the parties, the

decisions of the Special

Conciliation Commission

shall be taken by a majority

vote and, except

in relation to questions of

procedure, decisions of

tradictoire. En matiére

d’enquéte, et sous réserve

des dispositions de la présente

Convention, la Commission,

å moins qu’elle

n’en décide autrement å

1’unanimité, se conformera

aux dispositions du

titre III de la Convention

de La Haye du 18 octobre

1907 pour le Réglement

pacifique des Conflits internationaux.

2. Les parties seront

représentées auprés de la

Commission de conciliation

par des agents ayant

mission de servir d’intermédiaires

entre elles et la

Commission; elles pourront,

en outre, se faire

assister par des conseils

et experts nommés par

elles å cet effet et demander

1’audition de toutes

personnes dont le témoignage

leur paraitrait utile.

3. La Commission aura,

de son coté, la faculté de

demander des explications

orales aux agents, conseils

et experts des deux parties,

ainsi qu’å toutes

personnes qu’elle jugerait

utile de faire comparaitre

avec 1’assentiment de leur

gouvernement.

Artide 13.

A moins que les parties

n’en décident autrement,

les décisions de la Commission

spéciale de conciliation

seront prises å

la majorité des voix, et,

sauf en ce qui concerne

les questions de procédure,

la Commission ne

reglerna för förfarandet,

som skall vara kontradiktoriskt.

I fråga om

undersökning skall nämnden,

med förbehåll för

bestämmelserna i denna

konvention och såvida

nämnden ej enhälligt annorlunda

beslutar, ställa

sig till efterrättelse

bestämmelserna i avdelning

III i Haagkonventionen

av den 18 oktober

1907 om avgörande på

fredlig väg av internationella

tvister.

2. Parterna skola inför

förlikningsnämnden vara

företrädda av ombud med

uppgift att utgöra mellanhand

mellan parterna och

nämnden; parterna må

vidare biträdas av rådgivare

och sakkunniga

som de för detta ändamål

utse, ävensom påkalla

hörande av personer vilkas

vittnesmål synes dem

vara av värde.

3. Nämnden skall å sin

sida äga befogenhet att

begära muntliga förklaringar

av de båda parternas

ombud, rådgivare

och sakkunniga liksom

av personer, vilka nämnden

under förutsättning

av deras respektive regeringars

medgivande finner

lämpligt att låta inkalla.

Artikel 13.

För så vitt icke parterna

annorlunda överenskomma,

skall den särskilda

förlikningsnämnden

fatta sina beslut med

enkel röstövervikt, och

nämnden kan endast,

utom i vad avser procedurfrågor,

avgiva giltigt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958

21

the Commission shall be

valid only if all its members

are present.

Article 14.

The parties shall facilitate

the work of the

Special Conciliation Commission

and, in particular,

shall supply it to the

greatest possible extent

with all relevant documents

and information.

They shall use the means

åt their disposal to allow

it to proceed in their

territory, and in accordance

with their law, to

the summoning and hearing

of witnesses or experts

and to visit the localities

in question.

Artide 15.

1. The task of the Special

Conciliation Commission

shall be to elucidate the

questions in dispute, to

collect with that object

all necessary information

by means of enquiry or

otherwise, and to endeavour

to bring the parties

to an agreement. It may,

after the case has been

examined, inform the parties

of the terms of

settlement which seem

suitable to it and lay

down the period within

which they are to make

their decision.

2. Åt the close of its

proceedings, the Commission

shall draw up a

procés-verbal stating, as

the case may be, either

that the parties have

comc to an agreement

and, if need arises, the

terms of the agreement,

pourra se prononcer valablement

que si tous ses

membres sont présents.

Artide 14.

Les parties faciliteront

les travaux de la Commission

spéciale de conciliation

et, en particulier,

lui fourniront dans la plus

large mesure possible tous

documents et informations

utiles. Elles useront

des moyens dont elles disposent

pour lui permettre

de procéder sur leur territoire

et selon leur législation

å la citation et å

1’audition des témoins ou

d’experts et å des transports

sur les lieux.

Artide 15.

1. La Commission spéciale

de conciliation aura

pour tåche d’élucider les

questions en litige, de recueillir

å cette fin toutes

informations utiles, par

voie d’enquéte ou autrement,

et de s’efforcer de

concilier les parties. Elle

pourra, apres examen de

l’affaire, exposer aux parties

les termes de l’arrangement

qui lui paraitrait

convenable et leur

impartir un délai pour se

prononcer.

2. A la fin de ses travaux,

la Commission dressera

un procés-verbal constatant,

suivant le cas,

soit que les parties se

sont arrangées et, s’il y

a lieu, les conditions de

1’arrangement, soit que

les parties n’ont pu etrc

utlåtande om samtliga

medlemmar äro närvarande.

Artikel 14.

Parterna skola underlätta

den särskilda förlikningsnämndens

verksamhet

och särskilt i

största möjliga utsträckning

tillhandahålla densamma

alla erforderliga

handlingar och upplysningar.

De skola begagna

de medel, över vilka de

förfoga, för att sätta

nämnden i tillfälle att

inom deras respektive områden

och i enlighet med

deras lagstiftning instämma

och höra vittnen eller

sakkunniga samt att begiva

sig till de platser som

äro i fråga.

Artikel 15.

1. Den särskilda förlikningsnämnden

skall hava

till uppgift att klarlägga

de frågor, om vilka meningsskiljaktighet

råder,

att i detta syfte genom

undersökningar eller på

annat sätt införskaffa alla

erforderliga upplysningar

samt att söka förlika parterna.

Nämnden må, efter

att ha undersökt saken,

för parterna framlägga

den lösning som nämnden

finner lämplig samt fastställa

en tidsfrist, inom

vilken parterna skola besluta

sig.

2. Vid avslutandet av

sin verksamhet skall

nämnden upprätta ett

protokoll, vari alltefter

omständigheterna fastställes

antingen att parterna

nått en uppgörelse

samt, om anledning därtill

föreligger, innehållet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1958

or that it has been impossible

to effect a settlement.

No mention shall

be made in the procésverbal

of whether the

Commission’s decisions

were taken unanimously

or by a majority vote.

3. The proceedings of

the Commission shall, unless

the parties otherwise

agree, be terminated

within six months from

the date on which the

Commission shall have

been given cognisance of

the dispute.

Article 16.

The Commission’s procés-verbal

shall be communicated

without delay

to the parties. It shall

only be published with

their consent.

Artide 17.

During the proceedings

of the Commission, each

of the Commissioners shall

receive emoluments, the

amount of which shall be

fixed by agreement between

the parties, each of

which shall contribute an

equal share.

2. The general expenses

arising out of the working

of the Commission shall

be divided in the same

manner.

Artide 18.

In the case of a mixed

dispute involving both

questions for which conciliation

is appropriate

and other questions for

which judicial settlement

is appropriate, any party

to the dispute shall have

conciliées. Le procés-verbal

ne mentionnera pas si

les décisions de la Commission

ont été prises å

1’unanimité ou å la majorité.

3. Les travaux de la

Commission devront, å

moins que les parties n’en

conviennent autrement,

étre terminés dans un

délai de six mois å compter

du jour ou la Commission

aura été saisie du

différend.

Artide 16.

Le procés-verbal de la

Commission sera porté

sans délai å la connaissance

des parties. Sa publication

ne pourra avoir

lieu qu’avec leur accord.

Artide 17.

1. Pendant la durée de

leurs travaux, chacun des

commissaires recevra une

indemnité dont le montant

sera fixé d’un commun

accord par les parties

qui en supporteront

chacune une part égale.

2. Les frais généraux

occasionnés par le fonctionnement

de la Commission

seront répartis de

la méme fa$on.

Artide 18.

En cas de différends

complexes dont certains

éléments relévent de la

conciliation et d’autres du

réglement judiciaire, chaque

partie au différend

aura le droit de demander

que le réglement par la

i denna, eller också att

parterna icke kunnat förlikas.

I protokollet må

icke angivas, huruvida

nämndens beslut fattats

enhälligt eller med röstövervikt.

3. Med mindre parterna

annorlunda överenskomma,

skall nämndens

verksamhet vara avslutad

inom en tid av sex månader,

räknat från den dag,

då tvisten anhängiggjorts

hos nämnden.

Artikel 16.

Nämndens protokoll

skall utan uppskov delgivas

parterna. Det må

offentliggöras endast med

parternas samtycke.

Artikel 17.

1. Under den tid förlikningsnämndens

verksamhet

pågår, skall envar

av dess medlemmar erhålla

ersättning med

belopp som fastställes

genom överenskommelse

mellan parterna, av vilka

envar skall gälda lika

stor del.

2. De av nämndens

verksamhet föranledda

allmänna kostnaderna

skola fördelas enligt

samma grund.

Artikel 18.

I fall av en sammansatt

tvist, av vilken vissa

delar lämpa sig för förlikning

och andra för

rättsligt avgörande, äger

varje part i tvisten begära,

att rättsligt avgörande

av de juridiska

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1958

23

the right to insist that the

judicial settlement of the

legal questions shall precede

conciliation.

CHAPTER III.

Arbitration

Article 19.

The High Contracting

Parties shall submit to

arbitration all disputes

which may arise between

them other than those

mentioned in Article 1

and which have not been

settled by conciliation,

either because the parties

have agreed not to have

prior recourse to it or

because conciliation has

failed.

Artide 20.

1. The party requesting

arbitration shall inform

the other party of the

claim which it intends to

submit to arbitration, of

the grounds on which such

claim is based and of the

name of the arbitrator

whom it has nominated.

2. In the absence of

agreement to the contrary

between the parties

concerned, the Arbitral

Tribunal shall be constituted

as follows:

The Arbitral Tribunal

shall consist of five members.

The parties shall

each nominate one member,

who may be chosen

from among their respective

nationals. The other

three arbitrators, including

the President, shall be

chosen by agreement from

among the nationals of

tliird States. They shall

voie judiciaire des éléments

juridiques du différend

précéde la procédure

de conciliation.

CHAPITRE III.

Du réglement arbitral

Artide 19.

Les Hautes Parties

Contractantes soumettront

å la procédure arbitrale

tous les différends

qui s’éléveraient entre

elles autres que les différends

visés å 1’article ler

et qui n’auraient pu étre

conciliés, soit que les parties

aient convenu de ne

pas avoir au préable recours

å la conciliation,

soit que cette procédure

n’ait pas abouti.

Artide 20.

1. La partie requérante

fera connaitre å 1’autre

partie l’objet de la demande

qu’elle entend soumettre

å 1’arbitrage, ainsi

que les moyens sur lesquels

elle se fonde et le

nom de 1’arbitre choisi

par elle.

2. Sauf accord contraire

des parties intéressées, le

tribunal arbitral sera constitué

comme suit:

Le tribunal arbitral

comprendra cinq membres.

Les parties en nommeront

chacune un qui

pourra étre choisi parmi

leurs nationaux respectifs.

Les trois autres arbitres,

dont l’un en qualité de

Président, seront choisis

d’un commun accord

parmi les ressortissants

d’États ticrs. Ces arbitres

frågorna skall föregå förlikningsförfarandet.

KAPITEL III.

Om skiljedom

Artikel 19.

De Höga Fördragsslutande

Parterna skola

till skiljedomsförfarande

hänskjuta alla dem emellan

uppkommande tvister

som icke avses i

artikel 1 och som icke

kunnat lösas genom förlikning,

antingen emedan

parterna överenskommit

att icke först anlita förlikning

eller därför att

detta förfarande misslyckats.

Artikel 20.

1. Den part som begär

skiljedom skall underrätta

motparten om det anspråk

som den förra parten

avser att hänskjuta

till skiljedom, ävensom

om grunderna för anspråket

samt namnet på

den skiljedomare parten

utsett.

2. Därest icke annorlunda

överenskommes

mellan vederbörande parter,

skall skiljedomstolen

vara sammansatt på följande

sätt:

Skiljedomstolen skall

bestå av fem medlemmar.

Av dessa utser vardera

parten en, som må väljas

bland det egna landets

medborgare. De tre återstående

skiljedomarna,

därav en i egenskap av

ordförande, skola utses gemensamt

bland medborgare

i andra stater. Dessa

skiljedomare skola vara

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958

be of different nationalities

and shall not be

habitually resident in the

territory nor be in the

service of the parties.

Article 21.

If the nomination of

the members of the Arbitral

Tribunal is not

made within a period of

three months from the

date on which one of the

parties requested the other

party to constitute an

Arbitral Tribunal, the

task of making the necessary

nominations shall be

entrusted to the Government

of a third State,

chosen by agreement between

the parties, or,

failing agreement within

three months, to the President

of the International

Court of Justice. Should

the latter be a national of

one of the parties to the

dispute, this task shall be

entrusted to the VicePresident

of the Court,

or to the next senior judge

of the Court who is not

a national of the parties.

Artide 22.

Vacancies which may

occur as a result of death,

resignation or any other

cause shall be filled within

the shortest possible time

in the manner fixed for

the nomination.

Artide 23.

The parties shall draw

up a special agreement

determining the subject

of the dispute and the

details of procedure.

devront étre de nationalité

différente, ne pas

avoir leur résidence habituelle

sur le territoire

des parties intéressées, ni

se trouver å leur service.

Artide 21.

Si la nomination des

membres du tribunal arbitral

n’intervient pas

dans un délai de trois

mois å compter de la demande

adressée par l’une

des parties å 1’autre de

constituer un tribunal arbitral,

le soin de procéder

aux nominations nécessaires

sera confié au gouvernement

d’un État tiers

choisi d’un commun accord

par les parties, ou,

å défaut d’accord dans un

délai de trois mois, au

Président de la Cour internationale

de Justice.

Au cas ou celui-ci serait

ressortissant de l’une des

parties au différend, cette

tåche serait confiée au

Vice-Président de la Cour,

ou au juge le plus ancien

de la Cour qui n’est pas

ressortissant de l’une des

parties au différend.

Artide 22.

Il sera pourvu, dans le

plus bref délai, aux vacances

qui viendraient å

se produire par suite de

décés ou de démission, ou

de quelque autre empéchement,

en suivant le

mode fixé pour la nomination.

Artide 23.

Les parties rédigeront

un compromis déterminant

l’objet du litige et la

procédure å suivre.

av olika nationalitet, och

icke hava sitt hemvist på

vederbörande parters områden

eller vara i deras

tjänst.

Artikel 21.

Därest medlemmarna i

skiljedomstolen icke utsetts

inom en tid av tre

månader från det den

ena parten tillställt den

andra begäran att en

skiljedomstol måtte tillsättas,

skola de erforderliga

utnämningarna anförtros

åt en av parterna

gemensamt utsedd tredje

stats regering eller, därest

överenskommelse härom

icke nås inom en tid av

tre månader, åt ordföranden

i den internationella

domstolen. Därest denne

är medborgare i någon av

de tvistande staterna,

skall uppdraget anförtros

domstolens vice ordförande

eller den äldste medlem

i domstolen, som icke är

medborgare i någon av

de tvistande staterna.

Artikel 22.

Vid vakans till följd av

dödsfall, avgång eller

annan orsak skola, så

snart ske kan, nya medlemmar

utses i den ordning,

som är stadgad för

tillsättandet.

Artikel 23.

Parterna skola uppgöra

ett skiljeavtal, vari föremålet

för tvisten bestämmes

ävensom det förfarande,

som skall följas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958

25

Article 24.

In the absence of sufficient

particulars in the

special agreement regarding

the matters referred

to in Article 23, the

provisions of Part IV of

the Hague Convention of

18th October 1907 for the

Pacific Settlement of International

Disputes shall

apply so far as possible.

Artide 25.

Failing the conclusion

of a special agreement

within a period of three

months from the date on

which the Arbitral Tribunal

was constituted, the

dispute may be brought

before the Tribunal upon

application by one or

other party.

Artide 26.

If nothing is laid down

in the special agreement

or no special agreement

has been made, the Tribunal

shall decide ex aequo

et bono, having regard to

the general principles of

international law, while

respecting the contractual

obligations and the final

decisions of international

tribunals which are binding

on the parties.

CHAPTER IV.

General provisions

Article 27.

The provisions of this

Convention shall not apply

to:

(a) disputes relating to

facts or situations prior to

Artide 24.

A défaut d’indications

et de précisions suffisantes

dans le compromis, relativement

aux points indiqués

dans 1’article précédent,

il sera fait application,

dans la mesure du

possible, des dispositions

du titre IV de la Convention

de La Haye du 18

octobre 1907 pour le Réglement

pacifique des

Conflits internationaux.

Article 25.

Faute de conclusion

d’un compromis dans un

délai de trois mois å partir

de la constitution du tribunal

arbitral, celui-ci

sera saisi par requéte de

l’une ou de l’autre des

parties.

Artide 26.

Dans le silence du compromis

ou å défaut de

compromis, le tribunal

arbitral jugera ex aequo et

bono compte tenu des

principes généraux du

droit international, sous

réserve du respect des

engagements conventionnels

et des décisions définitives

des tribunaux internationaux

qui lient les

parties.

CH AP ITRE IV.

Dispositions générales

Article 27.

Les dispositions de la

présente Convention ne

s’appliquent pas:

(a) aux différends concernant

des faits ou situa
-

Artikel 24.

Lider skiljeavtalet av

bristande fullständighet i

de hänseenden som angivits

i föregående artikel,

skola, i den mån så är

möjligt, tillämpas bestämmelserna

i avdelning IV i

Haagkonventionen den 18

oktober 1907 om avgörande

på fredlig väg av internationella

tvister.

Artikel 25.

Har icke skiljeavtal slutits

inom en tid av tre

månader från det skiljedomstolen

tillsatts, må

tvisten hos denna anhängiggöras

genom ansökan

av endera parten.

Artikel 26.

I brist på föreskrifter i

skiljeavtalet eller vid frånvaro

av skiljeavtal skall

skiljedomstolen döma ex

aequo et bono under hänsynstagande

till den internationella

rättens allmänna

grundsatser, med

förbehåll för att de traktatsenliga

förpliktelser

och slutliga avgöranden

av internationella domstolar

som binda parterna

skola respekteras.

KAPITEL IV.

Allmänna bestämmelser

Artikel 27.

Bestämmelserna i denna

konvention skola icke

äga tillämpning på:

a) tvister avseende tilldragelser

eller förhållan
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj ds proposition nr 57 år 1958

the entry into force of this

Convention as between

the parties to the dispute;

(b) disputes concerning

questions which by international

law are solely

within the domestic jurisdiction

of States.

Article 28.

1. The provisions of this

Convention shall not apply

to disputes which the

parties have agreed or

may agree to submit to

another procedure of

peaceful settlement. Nevertheless,

in respect of

disputes falling within the

scope of Article 1, the

High Contracting Parties

shall refrain from invoking

as between themselves

agreements which

do not provide for a

procedure entailing binding

decisions.

2. This Convention shall

in no way affect the application

of the provisions

of the Convention for the

Protection of Human

Rights and Fundamental

Freedoms signed on 4th

November 1950, or of the

Protocol thereto signed

on 20th March 1952.

Artide 29.

1. In the case of a dispute

the subject of which,

according to the municipal

law of one of the

parties, falls within the

competence of its judicial

or administrative autorities,

the party in question

may object to the dispute

being submitted for settle
-

tions antérieures å l’entrée

en vigueur de la présente

Convention entre

les parties au différend;

(b) aux différends portant

sur des questions que

le droit international laisse

å la compétence exclusive

des États.

Artide 28.

1. Les dispositions de la

présente Convention ne

s’appliquent pas aux différends

que les parties

seraient convenues ou

conviendraient de soumettre

å une autre procédure

de réglement pacifique.

Toutefois, en ce qui

concerne les différends visés

å 1’article ler, les

Hautes Parties Contractantes

renoncent å se

prévaloir entre elles des

accords qui ne prévoient

pas de procédure aboutissant

ä une décision

obligatoire.

2. La présente Convention

n’affecte en rien l’application

des dispositions

de la Convention de sauvegarde

des Droits de

1’Homme et des Libertés

fondamentales, signée le

4 novembre 1950, et du

Protocole additionnel å

ladite Convention, signé

le 20 mars 1952.

Artide 29.

1. S’il s’agit d’un différend

dont 1’objet, d’aprés

le droit interne de l’une

des parties, reléve de la

compétence des autorités

judiciaires ou administratives,

cette partie pourra

s’opposer å ce que ce différend

soit soumis aux diverses

procédures prévues

den som i tiden ligga före

konventionens ikraftträdande

mellan parterna i

tvisten;

b) tvister avseende frågor

vilka enligt internationell

rätt tillhöra staternas

uteslutande behörighet.

Artikel 28.

1. Bestämmelserna i

denna konvention skola

icke äga tillämpning på

tvister, vilka parterna

överenskommit eller överenskomma

att hänskjuta

till annat förfarande för

fredlig lösning. Icke desto

mindre avstå de Höga

Fördragsslutande Parterna,

i fråga om sådana

tvister som avses i artikel

1, från att sinsemellan

åberopa överenskommelser,

som icke förutse ett

förfarande ledande till

bindande beslut.

2. Denna konvention

berör icke på något sätt

tillämpningen av bestämmelserna

i konventionen

av den 4 november 1950

angående skydd för de

mänskliga rättigheterna

och de grundläggande friheterna

eller i tilläggsprotokollet

av den 20

mars 1952 till samma konvention.

Artikel 29.

1. Om tvisten rör en

fråga, som enligt endera

partens inre lagstiftning

faller under dess domstolars

eller administrativa

myndigheters behörighet,

kan denna part

motsätta sig att tvisten

göres till föremål för de

olika förfaranden om vilka

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1958

27

ment by any of the procedures

laid down in this

Convention until a decision

with final effect has

been pronounced, within

a reasonable time, by the

competent authority.

2. If a decision with

final effect has been pronounced

in the State concerned,

it will no longer

be possible to resort to

any of the procedures laid

down in this Convention

after the expiration of a

period of five years from

the date of the aforementioned

decision.

Article 30.

If the execution of a

judicial sentence or arbitral

award would conflict

with a judgement or

measure enj oined by a

court of law or other

authority of one of the

parties to the dispute, and

if the municipal law of

that party does not permit

or only partially permits

the consequences of

the judgement or measure

in question to be annulled,

the Court or the Arbitral

Tribunal shall, if necessary,

grant the inj ured

party equitable satisfaction.

Artide 31.

1. In all cases where a

dispute forms the subject

of arbitration or judicial

proceedings, and particularly

if the question on

which the parties differ

arises out of acts already

committed or on the point

par la présente Convention

avant qu’une décision

définitive ait été rendue,

dans des délais raisonnables,

par 1’autorité compétente.

2. Si une décision est

intervenue dans l’ordre

interne, il ne pourra plus

étre recouru aux procédures

prévues par la présente

Convention aprés

1’expiration d’un délai de

5 ans å partir de ladite

décision.

Artide 30.

Si 1’exécution d’une

sentence judiciaire ou arbitrale

se heurtait å une

décision prise ou å une

mesure ordonnée par une

autorité judiciaire ou toute

autre autorité de l’une

des parties en litige, et si

le droit interne de ladite

partie ne permettait pas

ou ne permettait qu’imparfaitement

d’effacer les

conséquences de cette décision

ou de cette mesure,

la Cour ou le tribunal arbitral

accordera, s’il y a

lieu, å la partie lésée, une

satisfaction équitable.

Artide 31.

1. Dans tous les cas ou

le différend fait 1’objet

d’une procédure judiciaire

ou arbitrale, notammcnt

si la question au sujet de

laquelle les parties sont

divisées résulte d’actes déjå

effectucs, ou sur le point

stadgas i denna konvention

innan slutgiltigt utslag,

inom skälig tid, avkunnats

av den behöriga

instansen.

2. Därest slutgiltigt utslag

meddelats enligt den

inre lagstiftningen, kunna

icke de förfaranden, om

vilka stadgas i denna

konvention, anlitas sedan

fem år förflutit från dagen

för utslaget ifråga.

Artikel 30.

Därest verkställandet

av en enligt denna konvention

tillkommen dom

eller skiljedom skulle

strida mot en av domstol

eller annan myndighet,

tillhörande den ena av

de tvistande parterna,

meddelad dom eller beslutad

åtgärd, och om

denna parts inre lagstiftning

icke medger eller

endast delvis medger, att

följderna av domen eller

åtgärden upphävas, må

den internationella domstolen

eller skiljedomstolen,

därest därtill förefinnes

anledning, tillerkänna

den part, som sålunda

kommit till skada,

skälig ersättning.

Artikel 31.

1. I alla de fall, då

tvisten är föremål för

rättsligt förfarande eller

skiljedomsförfarande, och

särskilt om den fråga, angående

vilken parterna

tvista, uppkommit till

följd av åtgärder, som

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1958

of being committed, the

International Court of

Justice, acting in accordance

with Article 41 of its

Statute, or the Arbitral

Tribunal, shall lay down

within the shortest possible

time the provisional

measures to be adopted.

The parties to the dispute

shall be bound to accept

such measures.

2. If the dispute is

brought before a Conciliation

Commission the

latter may recommend to

the parties the adoption

of such provisional measures

as it considers suitable.

3. The Parties shall

abstain from all measures

likely to react prejudicially

upon the execution of

the judicial or arbitral decision

or upon the arrangements

proposed by the

Conciliation Commission

and, in general, shall abstain

from any sort of action

whatsoever which

may aggravate or extend

the dispute.

Article 32.

1. This Convention shall

remain applicable as between

the Parties thereto,

even though a third State,

whether a Party to the

Convention or not, has an

interest in the dispute.

2. In the procedure of

conciliation the parties

may agree to invite such

a third State to intervene.

de l’étre, la Cour internationale

de Justice, statuant

conformément å

1’article 41 de son Statut,

ou le tribunal arbitral indiquera,

dans le plus bref

délai possible, quelles mesures

provisoires doivent

étre prises. Les parties en

litige seront tenues de

s’y conformer.

2. Si une commission de

conciliation se trouve saisie

du différend, elle pourra

recommander aux parties

les mesures provisoires

qu’elle estimera utiles.

3. Les parties s’abstiendront

de toute mesure

susceptible d’avoir une

répercussion préjudiciable

å l’exécution de la décision

judiciaire ou arbitrale ou

aux arrangements proposés

par la commission

de conciliation et, en général,

ne procéderont å

aucun acte de quelque

nature qu’il soit susceptible

d’aggraver ou d’étendre

le différend.

Article 32.

1. La présente Convention

demeure applicable

entre les parties encore

qu’un État tiers, partie ou

non å la Convention, ait

un intérét dans le différend.

2. Dans la procédure de

conciliation, les parties

pourront, d’un commun

accord, inviter un État

tiers.

redan verkställts eller äro

på väg att verkställas,

skall den internationella

domstolen, i enlighet med

artikel 41 i dess stadga,

eller skiljedomstolen snarast

möjligt föreskriva,

vilka provisoriska åtgärder

som skola vidtagas.

De tvistande parterna

skola vara förpliktade att

ställa sig dessa anvisningar

till efterrättelse.

2. Om tvisten anhängiggjorts

hos förlikningsnämnd,

äger denna anbefalla

parterna de provisoriska

åtgärder, som den

anser påkallade.

3. Parterna skola avhålla

sig från varje åtgärd,

som kan vara ägnad

att hava en ogynnsam

återverkan vare sig på

verkställandet av en blivande

dom eller skiljedom

eller på anordningar,

som föreslagits av förlikningsnämnd,

och skola

såsom allmän regel ej

skrida till någon handling

av vad slag det vara

må, vilken kan vara ägnad

att skärpa eller utvidga

tvisten.

Artikel 32.

1. Denna konvention

skall förbliva tillämplig

mellan parterna, även om

en tredje makt, vare sig

den anslutit sig till konventionen

eller icke, har

ett intresse att bevaka i

tvisten.

2. Vid förlikningsförfarande

kunna parterna

gemensamt inbjuda tredje

makt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958

29

Article 33.

1. In judicial or arbitral

procedure, if a third State

should consider that its

legitimate interests are

involved, it may submit

to the International Court

of Justice or to the Arbitral

Tribunal a request

to intervene as a third

party.

2. It will be for the

Court or the Tribunal to

decide upon this request.

Artide 34.

1. On depositing its instrument

of ratification,

any one of the High Contracting

Parties may declare

that it will not be

bound by:

(a) Chapter III relating

to arbitration; or

(b) Chapters II and III

relating to conciliation

and arbitration.

2. A High Contracting

Party may only benefit

from those provisions of

this Convention by which

it is itself bound.

Artide 35.

1. The High Contracting

Parties may only

make reservations which

exclude from the application

of this Convention

disputes concerning particular

cases or clearly

specified special matters,

such as territorial status,

or disputes falliug within

clearly defined categories.

If one of the High Contracting

Parties has made

a reservation, the other

Artide 33.

1. Dans la procédure

judiciaire ou arbitrale, si

un État tiers estime que,

dans un différend, ses intéréts

légitimes sont en

cause, il peut adresser å

la Cour internationale de

Justice ou au tribunal

arbitral une requéte aux

fins d’intervention.

2. La Cour ou le tribunal

décide.

Artide 34.

1. Chacune des Hautes

Parties Contractantes

peut, au moment du dépöt

de son instrument de

ratification, déclarer que

son acceptation ne s’étend

pas:

(a) au chapitre III relatif

å 1’arbitrage; ou

(b) aux chapitres II et

III relatifs å la conciliation

et å 1’arbitrage.

2. Une Haute Partie

Contractante ne pourra se

prévaloir des dispositions

de la présente Convention

qu’elle n’aurait pas acceptées

elle-méme.

Artide 35.

1. Chaque Haute Partie

Contractante ne pourra

formuler d’autres réserves

que celles tendant å exclure

de 1’application de

la présente Convention les

différends portant sur des

affaires déterminées ou

des matiéres spéciales nettement

définies, telles que

le statut territorial, ou

rentrant dans des catégories

bien précisées. Si

une Haute Partie Con
-

Artikel 33.

1. Om vid rättsligt förfarande

eller skiljedomsförfarande

en tredje makt

anser, att dess berättigade

intressen beröras, kan

denna stat hos den internationella

domstolen eller

skiljedomstolen ansöka

om rätt att inträda såsom

mellankommande part.

2. Domstolen eller skiljedomstolen

beslutar härom.

Artikel 34.

1. Envar av de Höga

Fördragsslutande Parterterna

må vid deponerandet

av sitt ratifikationsinstrument

förklara,

att anslutningen icke omfattar:
a)

kapitel III om skiljedom;

eller

b) kapitlen II och III

om förlikning och om

skiljedom.

2. En Hög Fördragsslutande

Part må icke

åberopa bestämmelser i

denna konvention, av

vilka den icke själv är

bunden.

Artikel 35.

1. De Höga Fördragsslutande

Parterna må endast

göra sådana förbehåll,

som från denna konventions

tillämpning undantaga

tvister, vilka

hänföra sig till vissa bestämda

frågor eller särskilda,

tydligt angivna

ämnen, såsom territoriella

frågor, eller som tillhöra

vissa väl avgränsade kategorier.

Om en Ilög Fördragsslutandc

Part gjort

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 57 år 1958

Parties may enforce the

same reservation in regard

to that Party.

2. Any reservation

made shall, unless otherwise

expressly stated, be

deemed not to apply to

the procedure of conciliation.

3. Except as provided

in paragraph 4 of this Artide,

any reservations

must be made åt the time

of depositing instruments

of ratification of the Convention.

4. If a High Contracting

Party accepts the compulsory

jurisdiction of the

International Court of

Justice under paragraph

2 of Artide 36 of the

Statute of the said Court,

subject to reservations, or

amends any such reservations,

that High Contracting

Party may by a simple

declaration, and subjed

to the provisions of paragraphs

1 and 2 of this

Artide, make the same

reservations to this Convention.

Such reservations

shall not release the

High Contracting Party

concerned from its obligations

under this Convention

in respect of disputes

relating to facts or situations

prior to the date of

the declaration by which

they are made. Such disputes

shall, however, be

submitted to the appropriate

procedure under

the terms of this Convention

within a period of

one year from the said

date.

tractante a formulé de

telles réserves, les autres

parties pourront se prévaloir

vis-å-vis d’elle des

mémes réserves.

2. Les réserves qu’une

partie aurait formulées

seront, sauf mention expresse,

comprises comme

ne s’étendant pas å la procédure

de conciliation.

3. Sauf dans le cas

prévu å 1’alinéa 4 de cet

artide, toute réserve devra

étre formulée au moment

du dépöt de 1’instrument

de ratification de la

présente Convention.

4. Si une Haute Partie

Contractante accepte la

juridiction obligatoire de

la Cour internationale de

Justice conformément au

paragraphe 2 de 1’article

36 du Statut de ladite

Cour en formulant des

réserves, ou si elle amende

lesdites réserves, cette

Haute Partie Contractante

peut, au moyen d’une

simple déclaration et sous

réserves des dispositions

des alinéas 1 et 2 du présent

artide, formuler les

mémes réserves å la présente

Convention. Ces réserves

ne délieront pas la

Haute Partie Contractante

intéressée des engagements

découlant de la

présente Convention en

ce qui concerne les différends

relatifs å des situations

ou des faits antérieurs

å la date de la déclaration

par laquelle elle

formule ces réserves.

Toutefois, ces différends

devront étre soumis aux

procédures applicables

aux termes de la présente

Convention dans le délai

d’un an å partie de la date

susdite.

sådana förbehåll, må de

andra parterna göra gällande

motsvarande förbehåll

mot den förra parten.

2. Förbehåll skola icke,

såvida detta ej särskilt

utsagts, anses omfatta förlikningsförfarandet.

3. Förbehåll skall, utom

i det fall som angives i

denna artikels moment 4,

göras vid tidpunkten för

deponerandet av ratifikationsinstrumentet

avseende

konventionen.

4. Därest en Hög Fördragsslutande

Part erkänner

den internationella

domstolens behörighet

enligt artikel 36 moment

2 i domstolens stadga

under förbehåll, eller

om parten gör tillägg till

sådant förbehåll, må

samma Höga Fördragsslutande

Part medelst

en enkel deklaration och

med iakttagande av bestämmelserna

i denna artikels

moment 1 och 2

göra motsvarande förbehåll

till denna konvention.

Dessa förbehåll befria

icke vederbörande

Höga Fördragsslutande

Part från åtaganden enligt

denna konvention så

vitt angår tvister som

gälla tilldragelser eller förhållanden

vilka i tiden

ligga före dagen för den

deklaration genom vilken

förbehållen gjorts. Likväl

skola sådana tvister hänskjutas

till de förfaranden

om vilka stadgas i denna

konvention inom ett år

från nämnda tidpunkt.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 57 år 1958

31

Artide 36.

A Party which is bound

by only part of this Convention,

or which has

made reservations, may

åt any time, by a simple

declaration, either extend

the scope of its obligations

or abandon all or part of

its reservations.

Artide 37.

The declarations provided

for in paragraph 4 of

Article 35 and in Artide

36 shall be addressed to

the Secretary-General of

the Council of Europé,

who shall transmit copies

to each of the other High

Contracting Parties.

Artide 38.

1. Disputes relating to

the interpretation or application

of this Convention,

including those concerning

the classification

of disputes and the scope

of reservations, shall be

submitted to the International

Court of Justice.

However, an objection

concerning the obligation

of a High Contracting

Party to submit a particular

dispute to arbitration

can only be submitted

to the Court within a

period of three months

after the notification by

one party to the other of

its intention to resort to

arbitration. Any sucli objection

made after tliat

period shall be decided

upon by the arbitral tribunal.

The decision of the

Court shall be binding on

the body dealing with the

dispute.

Artide 36.

Toute Partie dont l’acceptation

de la présente

Convention n’aura été que

partielle ou subordonnée

å des réserves pourra, å

tout moment, au moyen

d’une simple déclaration,

soit étendre la portée de

son acceptation, soit renoncer

å tout ou partie de

ses réserves.

Artide 37.

Les déclarations prévues

å 1’article 35, alinéa

4, et å 1’article 36 sont

remises au Secrétaire Général

du Conseil de l’Europe

qui en transmet copie

aux Hautes Parties Contractantes.

Artide 38.

1. Les différends relatifs

å 1’interprétation ou

å 1’application de la présente

Convention, y compris

ceux relatifs å la

qualification des litiges

et å la portée des réserves

éventuelles, seront soumis

å la Cour internationale

de Justice. Toutefois,

aucune contestation portant

sur la question de

savoir si, dans un cas

déterminé, une Haute

Partie Contractante est

ou non obligée de soumettre

un différend å la

procédure arbitrale, ne

peut étre soumise å la

Cour apres un délai de

trois mois å partir de la

notification par une partie

ä 1’autre de son intention

de recourir å la procédure

arbitrale. Passé ce délai,

une telle contestation sera

de la compétence du tribunal

arbitral. La décision de

la Cour lie les instances

saisies du différend.

Artikel 36.

Part, vars anslutning

till denna konvention

blott är partiell eller förbunden

med förbehåll,

kan när som helst genom

en enkel förklaring antingen

öka räckvidden av

sin anslutning eller helt

eller delvis avstå från

förbehållen.

Artikel 37.

Förklaringar jämlikt

artikel 35 moment 4 och

artikel 36 skola tillställas

Europarådets generalsekreterare,

som skall

översända avskrifter till

de Höga Fördragsslutande

Parterna.

Artikel 38.

1. Meningsskilj aktigheter

rörande tolkningen

eller tillämpningen av

denna konvention, däri

inbegripet sådana, som

gälla tvisters karaktär

och räckvidden av eventuella

förbehåll, skola underställas

den internationella

domstolen. Likväl

må ej en tvist avseende

frågan huruvida, i ett

visst givet fall, en Hög

Fördragsslutande Part är

skyldig eller icke skyldig

att hänskjuta en tvist till

skiljedomsförfarande, underställas

domstolen efter

det att tre månader förflutit,

sedan den ena parten

underrättat den andra

om sin avsikt att anlita

skiljedomsförfarande. Efter

denna tid hör en sådan

meningsskiljaktighet under

skiljedomsstolens behörighet.

Den internationella

domstolens beslut är

bindande fiir de organ,

som behandla tvisten.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1958

2. Recourse to the International

Court of Justice

in accordance with

the above provisions shall

have the effect of suspending

the conciliation

or arbitration proceedings

concerned until the decision

of the Court is known.

Article 39.

1. Each of the High

Contracting Parties shall

comply with the decision

of the International Court

of Justice or the award of

the Arbitral Tribunal in

any dispute to which it is

a party.

2. If one of the parties

to a dispute fails to carry

out its obligations under

a decision of the International

Court of Justice

or an award of the Arbitral

Tribunal, the other

party to the dispute may

appeal to the Committee

of Ministers of the Council

of Europé. Should it deem

necessary, the latter, acting

by a two-thirds majority

of the representatives

entitled to sit on the

Committee, may make

recommendations with a

view to ensuring compliance

with the said decision

or award.

Artide 40.

1. This Convention may

be denounced by a High

Contracting Party only

after the conclusion of a

period of five years from

the date of its entry into

force for the Party in

question. Such denunciation

shall be subject to

six months’ notice, which

shall be communicated to

the Secretary-General of

2. Le recours å la Cour

internationale de Justice

prévu ci-dessus a pour

effet de suspendre la procédure

de conciliation ou

la procédure arbitrale qui

en a fait l’objet jusqu’å

décision å intervenir.

Artide 39.

1. Chacune des Hautes

Parties Contractantes se

conformera å 1’arrét de

la Cour internationale de

Justice ou å la sentence

du tribunal arbitral dans

tout litige auquel elle est

partie.

2. Si une partie å un

litige ne satisfait pas aux

obligations qui lui incombent

en vertu d’un arrét

rendu par la Cour internationale

de Justice ou

d’une sentence rendue par

le tribunal arbitral, l’autre

partie peut recourir au

Comité des Ministres du

Conseil de 1’Europe et

celui-ci, s’il le juge nécessaire,

peut, par un vote

å la majorité des deux

tiers des représentants

ayant le droit de siéger au

Comité, faire des recommandations

en vue d’assurer

1’exécution de l’arrét

ou de la sentence.

Artide 40.

1. Une Haute Partie

Contractante ne peut dénoncer

la présente Convention

qu’aprés 1’expiration

d’un délai de cinq

ans å partir de la date

d’entrée en vigueur de la

Convention å son égard et

moyennant un préavis de

six mois, donné par une

notification adressée au

Secrétaire Général du

2. Därest den internationella

domstolen anlitas

på sätt ovan angivits,

skall detta hava till verkan

att det förlikningseller

skiljedomsförfarande

som är i fråga avbrytes

intill dess domstolen fattat

sitt beslut.

Artikel 39.

1. Envar av de Höga

Fördragsslutande Parterna

skall i varje tvist där

densamma är part rätta

sig efter den internationella

domstolens eller skiljedomstolens

utslag.

2. Därest part i en tvist

icke fullgör de förpliktelser

som åligger densamma

enligt utslag av den internationella

domstolen eller

skiljedomstolen, må den

andra parten hänvända

sig till Europarådets ministerkommitté.

Denna

må, därest den så finner

nödvändigt, genom beslut

fattat med två tredjedels

majoritet av de ombud

som äga rätt till säte i

kommittén, avgiva rekommendationer

ägnade

att säkerställa utslagets

verkställande.

Artikel 40.

1. En Hög Fördragsslutande

Part må icke

uppsäga denna konvention

förrän efter utgången

av fem år från dagen för

dess ikraftträdande för

partens del och med iakttagande

av en uppsägningstid

på sex månader

samt genom notifikation

ställd till Europarådets generalsekreterare,

som där
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 57 år 1958

33

the Council of Europé,

who shall inform the other

Contracting Parties.

2. Denunciation shall

not release the High Contracting

Party concerned

from its obligations under

this Convention in respect

of disputes relating to

facts or situations prior

to the date of the notice

referred to in the preceding

paragraph. Such dispute

shall, however, be

submitted to the appropriate

procedure under the

terms of this Convention

within a period of one year

from the said date.

3. Subject to the same

conditions, any High Contracting

Party which

ceases to be a Member of

the Council of Europé

shall cease to be a party

to this Convention within

a period of one year from

the said date.

Article 41.

1. This Convention shall

be open for signature by

the Members of the Council

of Europé. It shall be

ratified. Instruments of

ratification shall be deposited

with the Secretary-General

of the Council

of Europé.

2. This Convention shall

enter into force on the

date of the deposit of the

second instrument of ratification.

3. As regards any signatory

ratifying subsequently,

the Convention shall

enter into force on the

date of the deposit of its

instrument of ratification.

Conseil de 1’Europe, qui

en informe les autres Parties

Contractantes.

2. Cette dénonciation

ne peut avoir pour effet de

délier la Haute Partie

Contractante intéressée

des engagements découlant

de la présente Convention

en ce qui concerne

les différends relatifs å des

situations ou å des faits

antérieurs å la date de la

notification du préavis

visé å 1’alinéa 1. Toutefois,

ees différends devront étre

soumis aux procédures

applicables aux termes de

la présente Convention

dans le délai d’un an å

partir de la date susdite.

3. Sous la méme réserve

cesserait d’étre partie å

la présente Convention

toute Haute Partie Contractante

qui cesserait

d’étre Membre du Conseil

de 1’Europe dans le délai

d’un an å partir de la

date susdite.

Artide 41.

1. La présente Convention

est ouverte å la signature

des Membres du Conseil

de 1’Europe. Elle sera

ratifiée. Les instruments

de ratification seront déposés

prés le Secrétaire

Général du Conseil de

1’Europe.

2. La présente Convention

entrera en vigueur å

la date du dépöt du

deuxiéme instrument de

ratification.

3. Pour tout signataire

qui la ratifiera ultérieurement,

la Convention entrera

en vigueur å la date

du dépöt de son instrument

de ratification.

om skall underrätta de

övriga Fördragsslutande

Parterna.

2. Uppsägning får icke

till följd att den ifrågavarande

Höga Fördragsslutande

Parten löses från

sina förpliktelser enligt

denna konvention beträffande

tvister som hänföra

sig till tilldragelser eller

förhållanden som i tiden

ligga före dagen för den

notifikation om uppsägning

varom talas i moment

1. Likväl skola dessa

tvister hänskjutas till de

förfaranden om vilka

stadgas i denna konvention

inom ett år från

nämnda tidpunkt.

3. En Hög Fördragsslutande

Part, som upphör

att vara medlem av

Europarådet, upphör under

enahanda villkor ett

år därefter att vara part

i denna konvention.

Artikel 41.

1. Denna konvention

är öppen för undertecknande

av medlemmarna i

Europarådet. Den skall

ratificeras. Ratifikationsinstrumenten

skola deponeras

hos Europarådets

generalsekreterare.

2. Konventionen träder

i kraft å dagen för det

andra ratifikationsinstrumentets

deponering.

3. För signatärmakt,

som ratificerar senare,

skall konventionen träda

i kraft å den dag, då ratifikationsinstrumentet

deponeras.

3 Ilihang Ull riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 57

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958

4. The Secretary-General

of the Concil of Europé

shall notify all the

Members of the Council

of Europé of the entry

into force of the Convention,

the names of the

High Contracting Parties

who have ratified it and

the deposit of all instruments

of ratification

which may be effected

subsequently.

Done åt Strasbourg,

this 29th day of April

1957, in English and

French, both texts being

equally authoritative, in

a single copy which shall

remain deposited in the

Archives of the Council of

Europé. The SecretaryGeneral

shall transmit

certified copies to each of

the Signatories.

4. Le Secrétaire Général

du Conseil de 1’Europe

notifiera å tous les Membres

du Conseil 1’entrée

en vigueur de la Convention,

les noms des Hautes

Parties Contractantes qui

1’auront ratifiée, ainsi que

le dépöt detoutinstrument

de ratification intervenu

ultérieurement.

Fait å Strasbourg, le 29

avril 1957, en fran^ais et

en anglais, les deux textes

faisant également foi, en

un seul exemplaire qui

sera déposé dans les archives

du Conseil de l’Europe.

Le Secrétaire Général

en communiquera des

copies certifiées conformes

å tous les signataires.

4. Europarådets generalsekreterare

skall under''

rätta alla medlemmar i

Europarådet om konventionens

ikraftträdande,

och namnen på de Höga

Fördragsslutande Parter,

som ratificerat densamma

och om deponerande av ratifikationsinstrument,

som

sker senare.

Som skedde i Strasbourg

den 29 april 1957

på engelska och franska,

vilka båda texter skola

äga samma vitsord, i ett

enda exemplar, som skall

vara deponerat i Europarådets

arkiv. Generalsekreteraren

skall överlämna

bestyrkta exemplar

till envar av signatärmakterna.

Stockholm 1958. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

572003

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. UU 1958 A:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition rörande ratifikation av europeisk konvention angående fredlig lösning av tvister. s. 8 i texten