Rörande ratifikation av europeisk konvention angående fredlig lösning av tv ister
1958-01-24 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1958 A:57, Rörande ratifikation av europeisk konvention angående fredlig lösning av tv ister
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1958
1
Nr 57
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande ratifikation av
europeisk konvention angående fredlig lösning av tv ister;
given Stockholms slott den 24 januari 1958.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen
att godkänna ratifikation av en europeisk konvention angående fredlig
lösning av tvister.
GUSTAF ADOLF
Östen Undén
Propositionens huvudsakliga innehåll
Genom propositionen föreslås godkännande av att Sverige ratificerar en
inom Europarådet utarbetad konvention innehållande bestämmelser, ägnade
att säkerställa att meningsskiljaktigheter som må uppkomma mellan organisationens
medlemsstater löses genom fredliga medel.
t Bihang till riksdagens protokoll 11)58. 1 samt. Nr 57
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 57 år 1958
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 24 januari 1958.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden,
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.
Ministern för utrikes ärendena anmäler fråga om ratifikation av en den
29 april 1957 undertecknad europeisk konvention angående fredlig lösning
av tvister och anför:
Medan den första världsorganisationen, Nationernas Förbund, under 1920- talet utvecklade sin största livskraft, fick strävandena att befästa och utveckla
den mellanfolkliga rättsordningen ett kraftigt uppsving och många
av organisationens medlemsstater, däribland Sverige, ingick ett stort antal
tvåsidiga traktater rörande skiljedoms- och förlikningsförfarande. Därjämte
anslöt sig staterna i betydande utsträckning till den s. k. fakultativa klausulen
i stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen, innebärande åtagande
om rättstvisters obligatoriska hänskjutande till denna domstol. Slutligen
antogs av Nationernas Förbund i Geneve i september 1928 den s. k. generalakten
med bestämmelser om förlikning, skiljedom och rättsligt avgörande
av internationella tvister. Denna generalakt har sedermera 1949 i något
reviderat skick av Förenta Nationernas generalförsamling rekommenderats
till antagande av denna den nya världsorganisationens medlemsstater. Därjämte
återfinnes den nyss nämnda s. k. fakultativa klausulen jämväl i stadgan
för Förenta Nationernas fasta judiciella organ, den internationella domstolen,
och ett betydande antal stater är också genom förklaringar avgivna i enlighet
med denna bestämmelse förpliktade att svara inför domstolen i tvister
av rättslig natur. Å andra sidan intager åtskilliga stater alltjämt en avböjande
hållning till förpliktande åtaganden i fråga om rättsligt avgörande
av tvister domstolsvägen — däribland samtliga till östblocket hörande stater
— varjämte under senare tid deklarationer om anslutning till den fakultativa
klausulen ofta uttunnats genom vittgående förbehåll av olika slag.
Då några av Europarådets medlemsstater år 1950 yrkade på ett särskilt
skiljedomssystem för Europarådets medlemmar, önskade övriga anslutna
stater icke motsätta sig detta. Några av medlemsstaterna, till exempel Förbundsrepubliken
Tyskland och Italien, var icke medlemmar av Förenta
Nationerna och icke heller i särskild ordning anslutna till den internationella
domstolen, på vars fasta sammansättning de följaktligen icke utövade
något inflytande. Dessa stater hyste därför betänkligheter mot att ansluta
Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1958
3
sig till den av Förenta Nationernas generalförsamling rekommenderade reviderade
generalakten, enligt vilken som huvudregel rättstvister skulle hänskj
utas till den internationella domstolen. Vidare föreföll det antagligt, att
det mellan varandra så närstående stater som medlemmarna av Europarådet
skulle visa sig möjligt att åstadkomma regler för lösning av tvister som
ginge längre och vore effektivare än de redan existerande överenskommelserna.
Med anledning av en av Europarådets rådgivande församling antagen rekommendation
tillsatte ministerkommittén därför år 1952 en kommitté av
regeringsexperter med uppgift att utreda förutsättningarna för en särskild
konvention angående hiläggande av tvister mellan organisationens medlemsstater.
Sverige representerades i expertkommittén av chefen för utrikesdepartementets
rättsavdelning, dåvarande utrikesrådet Sture Petrén. Ett av
expertkommittén utarbetat utkast till konvention i ämnet förelåg i början
av år 1953 och upptogs då till behandling vid sammanträden med ministrarnas
ställföreträdare och vid ministerkommitténs trettonde möte i
december 1953.
Detta expertkommitténs förslag, bakom vilket stod en stor majoritet av
denna, byggde i huvudsak på tidigare mellan staterna ingångna skiljedomsoch
förlikningskonventioner, främst den tidigare nämnda s. k. generalakten
i Geneve av år 1928 i dess reviderade skick. Kapitel I i förslaget föreskrev
sålunda obligatoriskt domstolsförfarande i tvister av rättslig natur och
kapitel II obligatoriskt förlikningsförfarande i tvister, som icke är av rättslig
natur, medan kapitel III, slutligen, innehöll bestämmelser om obligatorisk
skiljedom i tvister, som icke är av rättslig natur.
Beträffande de föreskrifter i generalakten som svarar mot kap. III i nyssnämnda
expertförslag har en livlig debatt ägt rum i den folkrättsliga litteraturen.
Det har därvid visat sig, att olika meningar gjort sig gällande angående
vilka slag av icke rättsliga tvister, som skulle vara underkastade obligatorisk
skiljedom enligt de ifrågavarande bestämmelserna. Den allmännaste
ståndpunkten torde ha varit att dessa tvister karakteriseras därav, att
kärandestaten icke gör gällande ett rättsligt anspråk. Kärandestaten hävdar
icke att den stöder sig på en rättsgrund. Det är därför möjligt, att dess yrkande
går rakt emot gällande rätt. Dylika frågor hänskjuts stundom till en
politisk instans, t. ex. Förenta Nationernas säkerhetsråd. När säkerhetsrådet
haft att behandla t. ex. Palestinafrågan eller Koreafrågan, har rådet icke
kunnat stödja sig på rättsnormer. Som ett annat exempel må nämnas Cypcrntvisten.
Den internationella rätten har icke anvisat någon lösning i dessa
fall. Säkerhetsrådet har just till uppgift alt bl. a. lösa politiska tvister, som
icke kan regleras enligt rättsliga normer. Något motsvarande organ för lösning
av sådana tvister saknas inom Europarådet, vars ministerkommitté
överhuvud icke enligt stadgan har till uppgift att slila tvister, som uppstår
mellan organisationens medlemmar. Om man inom Europarådets ram
önskar skapa ett system för fredlig lösning av internationella tvister, uppstår
följaktligen spörsmålet huruvida el t sådant system hör innefatta en
4
Kungi. Maj:ts proposition nr 57 år 1958
konvention, som förutser lösning icke blott av tvister av rättslig natur utan
även av tvister, som icke är av rättslig natur.
Här skall ges några ytterligare exempel på tvister, som tillhör sistnämnda
kategori. Två stater, som gränsar till varandra, kan ha reglerat sina grannskapsrelationer
genom avtal angående t. ex. kommunikationer, vattendrag,
fiske eller tullfrihet för innevånarna i en viss zon. Dessa avtal löper ut, och
parterna kan ej enas om nya avtals innehåll. Det rör sig här om en intressekonflikt,
om en tvist av icke rättslig natur. Det har förekommit, att en stat,
som tidigare varit förenad med en annan i en federation, yrkar att utfå
arkivalier, kartor, museiföremål och annat som hänför sig till den förra
staten, trots att denna icke har någon juridisk rätt till föremålen. Även liar
föreligger en intressekonflikt. En tvist mellan två stater kan vidare ha sitt
ursprung i en minoritetsfråga: det gäller den ena statens politik mot eu minoritet,
som är besläktad med den andra statens befolkning. Någon minoritetstraktat
finnes icke. Frågan betraktas därför såsom varande en s. k. inre
fråga. Men den internationella tvisten skulle icke försvinna om man förklarar
att den internationella rätten överlämnar frågan till endera partens uteslutande
behörighet. Det rör sig om en intressekonflikt, som måhända kan
sätta freden i fara. Det finns även exempel på att i samband med en fredsuppgörelse
vissa frågor lämnats öppna för senare reglering genom en överenskommelse.
En tvist om sättet för deras lösande, ifall överenskommelse
inte kan träffas, blir då en icke juridisk tvist. En stat kan vidare yrka t. ex.
att ett bestående avtal skall underkastas revision, emedan det är föråldrat
eller alltför betungande eller kan störa förhållandena till en tredje stat. Den
förra staten har intet rättsligt stöd för sitt yrkande och hävdar ej heller att
något sådant föreligger. Även här har en tvist, som ej är av rättslig natur,
uppstått mellan parterna.
Majoriteten inom expertkommittén hade icke velat gå så långt som till
att utan inskränkningar medgiva skiljedom i intressetvister. Man hade sålunda
i förslaget satt in två bestämmelser, varigenom man i olika avseenden
hade så att säga låst systemet.
Den ena spärren låg däri, att skiljedomstolen skulle hålla sig inom ramen
för den internationella rättens allmänna principer och framförallt icke under
några villkor finge döma på ett sätt som skulle strida mot en bestående
traktat eller innebära avvikelse från en tidigare av någon annan internationell
domstol meddelad dom angående den fråga som vore föremål för
skiljedomstolens prövning. Detta att skiljedomstolen skulle hålla sig inom
ramen för den internationella rätten innebär egentligen en motsägelse, eftersom
intressetvister just är sådana tvister, där man icke har några internationella
rättsprinciper att gå efter. Resultatet skulle bli, att en hel del av de
tvistefrågor, på vilka exempel nyss lämnats —- typiska fall är sadana i vilka
det gäller revision av traktater — icke komme att kunna prövas materiellt
av skiljedomstolen.
Den andra av expertkommittén föreslagna spärren innebar, att skiljedomstolen
icke skulle få upptaga sådant, som enligt den internationella rät
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958
ten betraktades som inre frågor och därmed fallande uteslutande under vederbörande
stats egen behörighet. Hit hör t. ex. minoritetsfrågor, om icke
någon internationell överenskommelse träffats rörande dem. Skulle en konflikt
uppkomma, som har sitt upphov i ett visst lands minoritetspolitik, skulle
följaktligen denna tvist icke alls kunna behandlas av skiljedomstolen.
Genom dessa båda av expertkommitténs majoritet förordade spärrar
hade praktiskt taget alla intressetvister uteslutits. Det torde nämligen vara
svårt att finna exempel på intressetvister, som med dessa utgångspunkter
skulle kunna komma under skiljedomstolens prövning.
Under överläggningarna inom expertkommittén utarbetades från svensk
sida ett nytt förslag till kapitel III i konventionen, där de båda nyssnämnda
spärrarna strukits men en säkerhetsventil av annat slag i stället införts.
Det måste nämligen erkännas, att intressetvister kan föreligga av den art
och betydelse att det ej är lämpligt att hänskjuta dem till en skiljedomstol.
Därest ett obligatoriskt skiljedomsförfarande funnes för mycket betydelsefulla
tvister av detta slag, skulle man kunna befara att avkunnade domar icke
bleve respekterade av den förlorande parten. Från svensk sida föreslogs därför
att, om det invändes att en tvist på grund av dess karaktär icke lämpade
sig för skiljedom, frågan skulle kunna underställas ministerkommittén.
Denna skulle då få bedöma frågan och med två tredjedels majoritet besluta,
huruvida tvisten vore av beskaffenhet att lämpa sig för skiljedom. Tankegången
var sålunda att, om två tredjedelar av ministerkommittén ansåg sig
kunna rekommendera skiljedomsförfarande, intet hinder borde möta att låta
tvisten gå till skiljedom. Om å andra sidan två tredjedels majoritet icke
uppnåddes i ministerkommittén, skulle svarandestaten kunna vägra att acceptera
skilj edomsförf arande.
Det svenska förslaget rönte betydande intresse. Vid sitt tidigare nämnda
sammanträde i december 1953 överlämnade ministerkommittén detsamma
för fortsatt utredning till sin ställföreträdarkommitté. Denna ägnade därefter
frågan ett ingående studium, varvid från svensk sida ytterligare anfördes
argumentering för det svenska förslaget. Majoriteten av medlemsstatex-- na ansåg sig dock ej kunna biträda detsamma. Det anfördes bl. a., att vissa
av medlemsstaterna anslutit sig till generalakten i Geneve utan att göra några
förbehåll mot dennas motsvarande kapitel. Enligt detta skall skiljedomstolen
grunda sitt avgörande på vad den internationella rätten föreskriver,
så snart parterna ej överenskommit alt skiljedomstolen skall få döma efter
vad som är skäligt och billigt (ex xequo et bono). Vidare gäller enligt generalakten
att anslutning till densamma kan ske under förbehåll bl. a. för tvister
berörande frågor, vilkas avgörande enligt internationell rätt tillhör staternas
uteslutande behörighet; av detta förbehåll har de stater, som anslutit
sig till generalakten, allmänt begagnat sig. Det förhållandet att de nu ifrågavarande
staterna anslutit sig till generalakten innebär sålunda att de,
låt vara med de inskränkningar som följer av det nyss sagda, godtagit principen
om obligatorisk skiljedom i intressetvister utan någon prövning i det
enskilda fallet huruvida delta ur politiska ändamålsenlighetssynpunkter
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1958
lämpade sig för skiljedom. Mot denna bakgrund skulle det enligt motståndarna
till det svenska förslaget kunna anses som ett steg bakåt, om man nu
införde ett dylikt politiskt moment i skiljedomsförfarandet. Över huvud reagerades
på vissa håll mot att ministerkommittén enligt det svenska förslaget
skulle erhålla en så avgörande roll vid behandlingen av tvister mellan
medlemmarna.
I enlighet med en tidigare given utfästelse, underställde ministerkommittén
konventionstexten den rådgivande församlingen för yttrande. Under
ärendets förberedande behandling i församlingens juridiska utskott fick de
svenska representanterna tillfälle att cirkulera det svenska ändringsförslaget
bland utskottets övriga medlemmar. Utskottets ordförande, den belgiske
senatorn H. Rolin upptog grundtanken i det svenska förslaget i ett av honom
framlagt nytt förslag till konvention. Utskottet godkände herr Rolins
förslag. I vad avser skiljedom i tvister av icke rättslig natur (konventionens
kapitel III), anslöt sig det sålunda tillkomna utskottsförslaget till det
svenska förslaget såtillvida som en säkerhetsklausul införts, enligt vilken
parterna i en tvist ägde möjlighet att inför ministerkommittén resa invändningar
om skiljedomsförfarandets tillämpning på tvisten. Utskottet hade
emellertid på nu ifrågavarande punkt i två hänseenden modifierat det svenska
förslaget. Dels hade den i det svenska förslaget förutsedda invändningen,
att en tvist icke lämpade sig för skiljedom, ansetts vara alltför vag och
kunna lämna spelrum för godtycklighet och bristande god vilja, dels hade
utskottet funnit sig böra taga hänsyn till att åtskilliga regeringar visat sig
vara mindre mottagliga för det svenska förslagets realistiska betraktelsesätt
än känsliga för det förhållandet att, om Europarådets konvention bleve avfattad
enligt det svenska förslaget, densamma ytligt sett skulle kunna sägas
utgöra ett steg tillbaka i jämförelse med Nationernas Förbunds generalakt
av år 1928 om avgörande på fredlig väg av internationella tvister. Utskottets
förslag bibehöll därför den i generalakten fastslagna principen om obligatorisk
skiljedom men öppnade möjlighet för varje stat att vid sin anslutning
till konventionen göra förbehåll om rätt att i förekommande fall inför ministerkommittén
göra invändning om att en uppkommen tvist gällde ett livsintresse
för staten i fråga samt under hänvisning härtill motsätta sig att tvisten
hänskjöts till skiljedom. Det skulle sedan ankomma på ministerkommittén
att bedöma, huruvida tvisten verkligen kunde anses gälla ett sådant
livsintresse. Ministerkommitténs beslut härutinnan skulle vara avgörande
för ifrågavarande stats skyldighet att underkasta sig skiljedom. Utskottsförslaget
medgav även att anslutning till konventionen skedde under förbehåll
beträffande frågor som enligt den internationella rätten faller under
staternas uteslutande behörighet. I fråga om slutligen de grunder på vilka
skiljedomstolen finge träffa sitt avgörande, föreskrev utskottsförslaget att,
i frånvaro av särskild överenskommelse härom mellan parterna eller förbehåll
av endera parten vid dess anslutning till konventionen, skiljedomstolen
skulle döma ex sequo et bono.
Den 9 juli 1955 antog den rådgivande församlingen enhälligt ett av juri
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958
diska utskottet framlagt förslag till resolution, vari den sålunda omarbetade
konventionen om fredlig lösning av tvister rekommenderades ministerkommittén
till antagande.
I detta läge beslöt ministrarnas ställföreträdarkommitté att, innan ärendet
än en gång förelädes ministerkommittén, sammankalla den expertkommitté
som utarbetat det ursprungliga textförslaget och låta densamma yttra
sig över det av den rådgivande församlingen rekommenderade förslaget. Vid
ett sammanträde i februari 1956 blev också de båda förslagen underkastade
en jämförande granskning av experterna, men dessas majoritet fann det ej
heller denna gång möjligt att ansluta sig till de nya tankegångarna utan
stannade för en endast lätt omarbetad version av expertkommitténs tidigare
förslag till konventionstext.
Efter att ha varit föremål för slutligt studium inom ministrarnas ställföreträdarkommitté
framlades konventionen i detta skick för undertecknande
vid ett sammanträde med ministerkommittén den 29 april 1957.
Den undertecknades därvid för Europarådets samtliga medlemsstater utom
Turkiet och Österrike. I samband med undertecknandet avgav jag å den
svenska regeringens vägnar en deklaration, till vilken jag återkommer.
Jag anhåller nu att få närmare redogöra för innehållet i konventionen,
vars text på engelska och franska jämte översättning till svenska här såsom
bilaga fogas till protokollet.
Kapitel I innehåller bestämmelser om rättsligt avgörande. Enligt den
inom folkrätten stadgade terminologien åsyftas med »rättsligt avgörande»
(»réglement judiciaire») företrädesvis en tvists hänskjulande till den internationella
domstolen i Haag, medan »skiljedom» brukar beteckna förfarandet
inför en tillfälligt konstituerad skiljedomstol.
I konventionens artikel 1 stadgas, att parterna skall underställa den internationella
domstolen för avgörande alla tvister hänförande sig till den
internationella rätten som må uppkomma dem emellan. Såsom exemplifiering
på tvister som härmed avses återges den i stadgan för den internationella
domstolen artikel 36 moment 2 gjorda uppräkningen av rättstvister.
I artikel 2 moment 1 fastställes att den nu nämnda bestämmelsen i artikel
1 icke rubbar andra, mera långtgående åtaganden som de till konventionen
anslutna staterna kan ha gjort i fråga om den internationella domstolens
behörighet. Det föreligger nämligen ett stort antal såväl multilaterala konventioner
som tvåsidiga avtal i vilka uppkommande tvister hänvisas till
domstolens avgörande. I artikelns andra moment ges parterna i en tvist
möjligheten att låta det rättsliga avgörandet genom den internationella domstolen
föregås av förlikningsförfarande. I artikel 3 uttalas, att de av Europarådets
medlemsstater, som icke är anslutna till stadgan för den internationella
domstolen, skall vidtaga åtgärder för att erhålla tillträde till densamma.
I kapitel II inrymmes bestämmelserna om förlikning. Dessa överensstämmer
i huvudsak med motsvarande stadganden i den tidigare omtalade
generalakten av år 1928. Enligt artikel fr moment 1 skall alla mellan parterna
uppkommande tvister, utom rättstvister sådana dessa definierats i artikel
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958
1, hänskjutas till förlikningsförfarande. Dock ges parterna enligt samma
artikels moment 2 möjlighet att överenskomma om att direkt hänskjuta en
tvist till skiljedom nian föregående förlikningsförfarande.
Enligt artikel 5 skall en tvist som avses i föregående artikel antingen liänskjutas
till en ständig förlikningsnämnd, nämligen om parterna i tvisten
tidigare upprättat någon sådan sinsemellan, eller också till en särskild förlikningsnämnd.
Den senare skall i så fall tillsättas av parterna inom tre
månader från det endera parten begärt detta. I stor utsträckning består mellan
Europarådets medlemsstater enligt äldre förlikningsavtal upprättade
ständiga förlikningsnämnder. Sålunda har Sverige, huvudsakligen under
1920-talet, ingått sådana överenskommelser med följande stater, som nu
är medlemmar av Europarådet, nämligen Belgien (1926), Danmark (1924),
Frankrike (1928), Nederländerna (1927), Norge (1924), Turkiet (1932)
och Österrike (1926).
I artiklarna 6—9 regleras den särskilda förlikningsnämndens tillsättande.
Nämnden skall bestå av fem medlemmar. Av dessa utser parterna vardera
en medlem, som kan vara medborgare i det egna landet. De övriga tre medlemmarna,
däribland nämndens ordförande, skall utses av parterna gemensamt
eller, om de ej kan komma överens, av en tredje stats regering eller
av ordföranden i den internationella domstolen. I artikel 9 regleras huru
tvist, som uppstått, skall anhängiggöras vid den särskilda förlikningsnämnden.
Artikeln omfattar däremot, i likhet med övriga bestämmelser i kapitlet,
icke automatiskt de ständiga förlikningsnämndernas verksamhet. Denna
förutsättes reglerad i de överenskommelser, genom vilka de tillkommit. Den
nu förevarande konventionens stadganden kan emellertid givetvis göras
tillämpliga även på en ständig förlikningsnämnd genom överenskommelse
mellan parterna i en tvist.
Artiklarna 10—16 innehåller vissa bestämmelser, som närmare reglerar
den särskilda förlikningsnämndens verksamhet. Europarådets generalsekreterare
är på anmodan skyldig att bistå nämnden i dess verksamhet (artikel
10). Nämndens förhandlingar skall icke vara offentliga, med mindre nämnden
med parternas samtycke beslutar detta (artikel 11). Nämnden fastställer
själv, om icke parterna annorlunda överenskommit, reglerna för förfarandet
inför densamma. Förfarandet skall vara kontradiktoriskt med parterna företrädda
av ombud, som skall tjäna som mellanhand mellan parterna och
nämnden. Parterna äger påkalla hörande av vittnen inför nämnden. Denna
äger även själv, med respektive regeringars medgivande, inkalla vittnen
(artikel 12). Om ej parterna annorlunda överenskommer, fattas nämndens
beslut med enkel röstövervikt. Dock fordras, utom i vad avser procedurfrågor,
att samtliga nämndens medlemmar är närvarande (artikel 13). Parterna
åligger att på olika sätt underlätta nämndens verksamhet (artikel 14).
I artikel 15 redogöres närmare för förlikningsnämndens uppgifter: dessa
består i att genom egna undersökningar eller på annat sätt införskaffade upplysningar
klarlägga de frågor om vilka meningsskiljaktigheter råder samt
i att söka förlika de tvistande parterna. Nämnden kan, efter sin undersök
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958
9
ning, för parterna framlägga den lösning av tvisten, som den finner lämplig,
samt fastställa en tidsfrist, inom vilken parterna skall besluta sig för huruvida
de godtar lösningen i fråga eller icke (moment 1). Nämnden skall vidare
vid avslutandet av sin verksamhet upprätta ett protokoll, vari anges
antingen att parterna nått en uppgörelse och eventuellt innehållet i denna,
eller också att parterna icke kunnat förlikas (moment 2). Om icke parterna
annorlunda överenskommit, skall nämnden ha avslutat sin verksamhet inom
sex månader, räknat från den dag då tvisten anliängiggjorts hos nämnden
(moment 3). I artikel 17 regleras frågan om ersättning för medlemmarna i
förlikningsnämnden och fördelningen av kostnaderna för densamma. T artikel
18 anges slutligen, huru man skall förfara vid en s. k. sammansatt tvist,
d. v. s. en tvist av vilken vissa delar är ägnade för förlikning och andra för
rättsligt avgörande. Varje part i tvisten har i sådana fall rätt att begära, alt
rättsligt avgörande av de juridiska frågorna skall föregå förlikningsförfarandet.
Kapitel III innehåller, såsom tidigare framhållits, konventionens bestämmelser
om skiljedom. Även dessa är i huvudsak överensstämmande med motsvarande
stadganden i den s. k. generalakten.
I artikel 19 anges, att parterna till skiljedomsförfarande skall hänskjula
alla dem emellan uppkommande tvister, som icke är av den art som avses
i artikel 1, d. v. s. ej är rättstvister. Det förutsättes, att en tvist, som sålunda
hänskjules till skiljedomsförfarande, icke kunnat lösas genom förlikning,
antingen därför att parterna överenskommit att ej först anlita detta
förfarande eller därför att ett förlikningsförfarande misslyckats. Skiljedomstolens
sammansättning regleras i artiklarna 20—22. Domstolen skall, liksom
den särskilda förlikningsnämnden, bestå av fem medlemmar, av vilka
parterna äger utse vardera en, som kan vara medborgare i det egna landet.
De övriga tre, däribland ordföranden, utses gemensamt (artikel 20 moment
2). Den part som begär skiljedom skall underrätta motparten om det anspråk
han avser underställa skiljedomstolens prövning, grunderna för detta, ävensom
namnet på den skiljedomare parten utsett (artikel 20 moment 1). Reglerna
för utseendet av skiljedomarna, därest parterna ej kan nå enighet,
överensstämmer med motsvarande stadganden beträffande den särskilda
förlikningsnämnden i kapitel II. Enligt artikel 23 skall parterna gemensamt
uppgöra ett skiljeavtal, vari föremålet för tvisten bestämmes liksom det förfarande,
som skall komma till användning. I händelse av skiljeavtalets ofullständighet
i fråga om procedurregler, skall bestämmelserna härutinnan i
Haagkonventionen den 18 oktober 1907 om avgörande på fredlig väg av
internationella tvister komma till användning (artikel 24). Skulle parterna
inom tre månader från det skiljedomstolen tillsatts icke ha kunnat komma
överens om skiljeavtalets utformning, äger endera parten, enligt vad som
stadgas i artikel 25, genom ansökan anhängiggöra tvisten hos skiljedomstolen.
Artikel 26 anger de grunder efter vilka skiljedomstolen, i brist på föreskrifter
härom i skiljeavtalet eller i avsaknad av skiljeavtal, skall döma. I
sådana fall skall skiljedomstolen döma ex aequo et bono, under liänsynsta
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958
gande dock till den internationella rättens allmänna principer och med förbehåll
för att de traktatsenliga förpliktelser och slutliga avgöranden av internationella
domstolar som binder parterna skall respekteras.
Konventionen avslutas med kapitel IV, innehållande allmänna bestämmelser,
som hänför sig till samtliga i de tidigare kapitlen angivna förfaranden
för lösning av tvister. I artikel 27 anges, att konventionen ej skall tillämpas
på tvister avseende tilldragelser eller förhållanden vilka i tiden ligger före
konventionens ikraftträdande mellan parterna i tvisten. Undantagna är vidare
tvister avseende frågor som enligt den internationella rätten tillhör
staternas egen uteslutande behörighet. Även i artikel 28 anges vissa undantag
från konventionen. Sålunda omfattar den ej tvister som parterna överenskommit
om att liänskjuta till annat förfarande för fredlig lösning. Dock
förbinder sig de till konventionen anslutna staterna, i fråga om rättstvister,
att alltid liänskjuta dessa till ett förfarande som leder till bindande beslut
(moment 1). Vidare stadgas uttryckligen, att konventionen icke skall
på något sätt beröra tillämpningen av den mellan Europarådets medlemsstater
ingångna konventionen av den 4 november 1950 angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt tilläggsprotokollet
av den 20 mars 1952 till samma konvention (moment 2). I artikel 29
återges folkrättens regel om uttömmande av de interna rättsmedlen. Sålunda
stadgas att, om tvisten rör en fråga som enligt endera partens lagstiftning
faller under dess domstolars eller administrativa myndigheters behörighet,
denna part kan motsätta sig att tvisten tas upp till prövning jämlikt konventionens
bestämmelser innan slutgiltigt utslag, inom skälig tid, avkunnats av
den behöriga inre instansen (moment 1). Efter ett sådant slutgiltigt utslag
måste saken dessutom tagas upp av motparten inom fem år (moment 2).
Artikel 30 reglerar de fall, då en jämlikt konventionens bestämmelser meddelad
dom eller skiljedom strider mot ett utslag av endera partens domstolar
eller administrativa myndigheter, samtidigt som nämnda parts lagstiftning
ej medger alt följderna av utslaget upphävs. I sådana fall har den internationella
domstolen eller skiljedomstolen rätt att tillerkänna den part,
som sålunda kommit till skada, skälig ersättning. Artikel 31 ger den internationella
domstolen, i enlighet med artikel 41 i dess stadga, ävensom skiljedomstolen
eller förlikningsnämnden rätt att föreskriva om provisoriska åtgärder
för det fall att tvisten har sin rot i åtgärder av ena parten, vilka
redan verkställts eller är på väg att verkställas. I artikel 32 fastslås, att
konventionen förblir tillämplig mellan parterna i en tvist, även om en
tredje stat, som kanske ej är ansluten till konventionen, beröres av tvisten
(moment 1). Vid förlikningsförfarande kan de tvistande parterna i sådana
fall gemensamt inbjuda den tredje staten (moment 2). Vid förfarande
inför den internationella domstolen eller skiljedomstol kan den tredje
staten hos domstolen anhålla om rätt att inträda i tvisten som mellankommande
part, varvid domstolen äger besluta härom (artikel 33). Artikel 34
behandlar rätten till förbehåll vid anslutning till konventionen. Sålunda
kan en part vid deponerandet av sitt ratifikationsinstrument förklara, att
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958
11
anslutningen antingen icke skall omfatta kapitel III om skiljedom eller också
icke skall omfatta vare sig kapitel II om förlikning eller kapitel III (moment
1). Följden av sådant förbehåll är emellertid, att parten icke gentemot
annan part kan åberopa bestämmelser, av vilka den icke själv är bunden
■(moment 2). I artikel 35 regleras frågan om andra förbehåll. Det stadgas,
att part endast får göra sådana klart formulerade förbehåll, som från konventionens
tillämpning undantar tvister hänförande sig till vissa bestämda
frågor eller särskilda, tydligt angivna ämnen, såsom territoriella frågor.
Vidare stadgas att, om en part gjort förbehåll, de övriga parterna alltid kan
göra gällande motsvarande förbehåll gentemot parten i fråga. Om del ej
särskilt utsagts, skall förbehåll ej anses omfatta förlikningsförfarandet. Förbehåll
får i allmänhet endast avges vid deponerandet av ratifikationsinstrument.
Undantagna från denna bestämmelse är förbehåll som en part må göra
i samband med erkännandet av den internationella domstolens obligatoriska
behörighet jämlikt artikel 36 moment 2 i domstolsstadgan. Sådana förbehåll
kan medelst en deklaration från partens sida göras gällande också beträffande
denna konvention. Artikel 36 innehåller den ganska självklara bestämmelsen,
att part genom avgivande av en enkel förklaring kan avstå från
tidigare gjorda förbehåll eller utsträcka sin anslutning till konventionen. I
artikel 37 stadgas, att det är Europarådets generalsekreterare som skall mottaga
och till övriga parter distribuera förklaringar avseende en parts förbehåll.
Enligt artikel 38 skall alla tvister om tillämpningen eller tolkningen av
konventionen underställas internationella domstolen. Artikel 39 anger huru
det skall förfaras om en part i en tvist vägrar att fullgöra de förpliktelser som
pålagts parten genom ett utslag av den internationella domstolen eller av en
skiljedomstol. Motparten har då rätt att hänvända sig till Europarådets
ministerkommitté, som med två tredjedels majoritet av samtliga medlemsstater
äger besluta om att avge rekommendationer ägnade att säkerställa utslagets
verkställande. Artikel 40 reglerar frågan om uppsägning av konventionen.
Uppsägning får göras först efter fem år från dess ikraftträdande för
parten i fråga och med iakttagande av en uppsägningstid på sex månader
(moment 1). Uppsägningen får ej till följd att parten löses från sina förpliktelser
enligt konventionen med avseende på tvister som har sin rot i tilldragelser
eller förhållanden som i tiden ligger före uppsägningen. Dock skall
sådan tvist anhängiggöras inom ett år från uppsägningen (moment 2). En
part som upphör att vara medlem i Europarådet upphör ett år därefter att
vara bunden av konventionen (moment 3). Konventionens sista stadgande,
artikel 41, reglerar frågorna om undertecknande, ratifikation och ikraftträdande.
Den står öppen för alla medlemmar i Europarådet. Konventionen
träder i kraft på dagen för det andra ratifikationsinstrumentets deponering.
Departementschefen
Innan jag något kommenterar den inom Europarådet utarbetade konventionen
angående fredlig lösning av tvister, för vilken nyss redogjorts,
vill jag erinra om vad det är som ger Europarådet dess särskilda karaktär
12
Kungi. Maj:ts proposition nr 51 år 1958
såsom internationell organisation. Det är dels dess struktur och dels den
grundläggande principen i stadgan, att organisationens medlemmar skall bekänna
sig till en demokratisk samhällsordning. I fråga om strukturen är
det den rådgivande församlingen som ger organisationen dess egenart. Delegaterna
i församlingen, parlamentariker i sina respektive hemland, är icke
bundna av några instruktioner från sina regeringar, utan tar ställning till
uppkommande frågor enligt sin egen uppfattning. Under de åtta år som
organisationen funnits till har församlingen tagit många värdefulla initiativ
för stärkande av samhörigheten mellan Västeuropas stater. Det förslag från
församlingens sida som lett fram till den nu föreliggande konventionen föreföll
dock icke särskilt angeläget. Det föreligger nämligen redan, som jag
tidigare antytt, mellan Europarådets medlemsstater i stor utsträckning traktatmässiga
bindningar av olika slag, förpliktande dem till åtgärder för fredlig
lösning av uppkommande tvister. Undantagna härifrån var emellertid
vid tiden för församlingens initiativ två av de viktigaste medlemsstaterna,
nämligen Italien och Förbundsrepubliken Tyskland, vilket sammanhängde
med alt de ännu icke var anslutna till den internationella domstolens stadga
eller eljest underställt sig domstolens kompetens. Med hänsyn till särskilt
att den rådgivande församlingens initiativ kunde leda till att även Italien
och Förbundsrepubliken Tyskland upptoges i ett traktatbundet system för
lösning av tvister Europarådets medlemsstater emellan, fann sig svenska
regeringen böra biträda beslutet om en expertkommittés tillsättande för
närmare utredning av frågan om en europeisk konvention i ämnet.
Beträffande utformningen av den konvention som nu föreligger i undertecknat
skick har jag ingenting att invända för såvitt angår kapitlen I och
II. Där upptagna regler om domstolsprövning av rättstvister och om förlikning
av icke rättsliga tvister har i huvudsak utformats efter redan existerande
internationella överenskommelser om fredlig lösning av tvister. De
synes mig kunna väl användas i praktiken och jag tvekar icke att förorda
att riksdagen föreslås godkänna ratifikation av konventionen i dessa delar.
Beträffande åter kapitel III, om skiljedom i icke rättsliga tvister, förhåller
det sig annorlunda. Jag har förut redogjort för de ansträngningar som under
förarbetena till konventionen gjordes från svensk sida för att i fråga om
icke rättsliga tvister skapa en ändmålsenligare skiljedomsordning än den
traditionella, som bl. a. föreligger utformad i den år 1928 i Geneve tillkomna
generalakten. Denna ordning utgår visserligen från principen om obligatorisk
skiljedom i icke rättsliga tvister, men eftersom staterna icke kan antagas
vara villiga att utsätta sig för de risker som ett fullständigt genomförande
av denna princip skulle innebära, har dels skiljedomstolen ålagts att
följa den internationella rätten, oaktat fråga icke är om rättsliga tvister,
dels ock införts förbehållet för frågor fallande under staternas egen behörighet.
Härigenom framstår systemet såsom i praktiken nära nog meningslöst.
Syftet med det svenska förslaget var att giva ett verkligt innehåll
åt skiljedomsförfarandet i icke rättsliga tvister genom att låta skiljedomstolen
träffa sitt avgörande oberoende av den internationella rätten
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958
och genom att avlägsna förbehållet angående lrågor fallande inom staternas
egen behörighet. Den erforderliga säkerhetsspärren mot att skiljedomsförfarande
komme till stånd i tvister, som av politiska skäl icke lämpade
sig härför, skulle i stället åstadkommas genom att en politisk instans, nämligen
Europarådets ministerkomitté, erhölle befogenhet att bedöma huruvida
principen om obligatorisk skiljedom borde i ett konkret fall vidhållas.
Ett skiljedomssystem av denna utformning skulle innebära ett betydande
framsteg inom det internationella skiljedomsväsendet. Även om världsläget
icke i allmänhet kan sägas vara moget härför, borde en sådan ordning likväl
kunna komma till stånd i förhållandet mellan de i Europarådet sammanslutna
staterna. Den gemenskap i fråga om rältskultur och demokratiskt
samhällsskick, som kännetecknar dessa stater och som utgör själva grunden
för Europarådets tillkomst, synes utgöra en garanti för att det skulle
vara möjligt att taga detta steg. Härigenom skulle även Europarådets verkställande
organ, ministerkommittén, tillföras en viktig uppgift helt i linje
med det syfte organisationen är avsedd att tjäna, nämligen åvägabringandet
av större enhet mellan medlemsstaterna.
Det visade sig emellertid, att ministerkommitténs majoritet icke var benägen
att anförtro detta organ den uppgift, som tillagts detsamma i det svenska
förslaget, samt följaktligen avvisade såväl förslaget i dess ursprungliga
form som den omarbetning därav vilken rekommenderats av den rådgivande
församlingen. I samband med att konventionen vid ministerkommitténs
sammanträde den 29 april 1957 underteckades, avgav jag, såsom tidigare
nämnts, en förklaring. I denna tillkännagav jag, att Sverige icke kunde
förväntas att ratificera konventionens kapitel III med dess föreskrifter om
obligatorisk skiljedom i icke rättsliga tvister.
Bestämmelserna i kapitel III har, som förut nämnts, inspirerats av motsvarande
stadganden i 1928 års generalakt. Redan beträffande generalakten
befanns för Sveriges del hinder möta mot ratifikation av dessa bestämmelser.
Ratifikationen skedde följaktligen med förbehåll mot generalaktens kapitel
om obligatorisk skiljedom i icke rättsliga tvister. Då generalakten förelädes
riksdagen för godkännande (jfr Kungl. Maj :ts prop. 1929: 108, s. 9)
framhöll den dåvarande ministern för utrikes ärendena, att vissa betänkligheter
gjorde sig gällande gentemot kapitlet i fråga. »I dessa fall», heter
det i propositionen, »äro överväganden av politisk natur utslagsgivande och
uppgiften för cn skiljedomstol bliver att avväga motsatta intressen och
träffa ett avgörande, som från lämplighets- och billighetssynpunkt eller
från den allmänna politiska situationens synpunkt är ägnat att bäst lösa
tvisten. Det synes lämpligast att tillsvidare såsom hittills i förhållande till
varje särskilt land pröva, huruvida förutsättningar finnas för avslutande
av obegränsat skiljedomsavtal, omfattande även intressetvister. I detta sammanhang
må erinras om att enligt generalaktens bestämmelser möjlighet
förefinnes att längre fram biträda jämväl nu ifrågavarande stadganden.»
Av den föregående redogörelsen för kap. III och för de invändningar, som
från svensk sida framställts mot de principer på vilka kapitlet är uppbyggt,
torde följa att Sverige icke bör acceptera denna del av konventionen.
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958
Jag föreslår sålunda att Sverige vid ratificerandet av konventionen gör
förbehåll mot kapitel III i enlighet med vad som medges i artikel 34 moment
1 a).
Beträffande konventionens kapitel IV, innehållande allmänna bestämmelser,
ber jag blott få fästa uppmärksamheten vid artikel 35, enligt vilken
parterna må göra förbehåll hänförande sig till vissa bestämda frågor eller
särskilda ämnen, som alltså genom en deklaration kan undantagas från
konventionens tillämpning. Jag finner icke erforderligt att föreslå något
sådant förbehåll för Sveriges del.
Det internationella skiljedomsväsendet har tyvärr icke nått den utveckling
och den betydelse för de internationella förbindelserna, som man allmänt
väntade sig under tiden mellan de två världskrigen, då de förhoppningar
som ställdes på detsamma var mycket stora. Icke desto mindre
måste denna utväg för lösande av mellanfolkliga tvister anses vara av stor
principiell vikt och förtjänt av allt stöd från ett land med Sveriges traditioner
på området.
Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå, att den här bilagda
europeiska konventionen angående fredlig lösning av tvister måtte
föreläggas riksdagen och hemställer alltså
att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen
att godkänna ratifikation av konventionen utom såvitt
angår dess kapitel III.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
A. Fåltheim
Kungl. Maj ds proposition nr 57 år 7958
15
European convention
for the peaceful settlement
of disputes
The Governments signatory
hereto, being Members
of the Council of
Europé,
Considering that the
aim of the Council of
Europé is to achieve a
greater unity between its
Members;
Convinced that the pursuit
of peace based upon
justice is vital for the
preservation of human
society and civilisation;
Resolved to settle by
peaceful means any disputes
which may arise
between them,
Have agreed as follows:
CHAPTER 1.
Judical settlement
Article 1.
The High Contracting
Parties shall submit to
the judgement of the International
Court of Justice
all international legal
disputes which may arise
between them including,
in particular, those concerning:
-
(a) the interpretation
of a treaty;
(b) any question of international
law;
Bilaga
Convention européenne
pour le reglement pacifique
des différends
Les Gouvernements
signataires, Membres du
Conseil de 1’Europe,
Considérant que le but
du Conseil de 1’Europe
est de réaliser une union
plus étroite entre ses
membres;
Persuadés que la consolidation
de la paix fondée
sur la justice est
d’un intérét vital pour la
préservation de la société
humaine et de la civilisation;
Résolus
å régler par des
moyens pacifiques les différends
qui pourraient
s’élever entre eux,
Sont convenus de ce
qui suit:
CHAPITRE PREMIER
Du reglement judiciaire
Artide 1".
Les Hautes Parties
Contractantes soumettront
pour jugement å
la Cour internationale de
Justice tous les différends
juridiques relevant du
droit international qui
s’éléveraient entre elles
et notamment ceux
ayant pour objet:
(a) 1’interprétation d’un
traité;
(b) tout point de droit
international;
Översättning.
Europeisk konvention
angående fredlig lösning
av tvister
Undertecknade regeringar,
vilka äro medlemmar
av Europarådet,
hava,
i betraktande av att
Europarådets syfte är att
uppnå större enhet mellan
dess medlemmar;
övertygade om att befästandet
av en fred grundad
på rättvisa är av avgörande
betydelse för det
mänskliga samhällets och
civilisationens fortbestånd;
beslutna
att genom
fredliga medel avgöra
varje tvist som må uppkomma
dem emellan,
överenskommit som
följer:
KAPITEL 1.
Om rättsligt avgörande
Artikel 1.
De Höga Fördragsslutande
Parterna skola
underställa den internationella
domstolen för
avgörande alla tvister av
rättslig natur hänförande
sig till den internationella
rätten, vilka må uppkomma
dem emellan och
i synnerhet tvister som
avse:
a) tolkningen av ett
fördrag;
b) varje internationellträttsligt
spörsmål;
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958
(c) the existence of any
fact which, if established,
would constitute a
breach of an international
obligation;
(d) the nature or extent
of the reparation to be
made for the breach of
an international obligation.
Article 2.
1. The provisions of Article
1 shall not affect
undertakings by which
the High Contracting
Parties have accepted or
may accept the jurisdiction
of the International
Court of Justice for the
settlement of disputes
other than those mentioned
in Article 1.
2. The parties to a dispute
may agree to resort
to the procedure of conciliation
before that of
judicial settlement.
Artide 3.
The High Contracting
Parties which are not
parties to the Statute of
the International Court
of Justice shall carry out
the measures necessary to
enable them to have access
thereto.
CHAPTER II.
Conciliation
Article 4.
1. The High Contracting
Parties shall submit
to conciliation all disputes
which may arise between
them, other than disputes
falling within the scope
of Article 1.
(c) la réalité de tout fait
qui, s’il était établi, constituerait
la violation d’une
obligation internationale;
(d) la nature ou 1’étendue
de la réparation due
pour rupture d’une obligation
internationale.
Artide 2.
1. Les dispositions de
1’article précédent ne portent
pas atteinte aux engagements
par lesquels
les Hautes Parties Contractantes
ont accepté ou
accepteraient la juridiction
de la Cour pour le
réglement des différends
autres que ceux mentionnés
å 1’article ler.
2. Les parties au différend
peuvent convenir
de faire précéder le réglement
judiciaire par une
procédure de conciliation.
Artide 3.
Les Hautes Parties
Contractantes qui ne sont
pas parties au Statut de
la Cour internationale de
Justice prendront les mesures
nécessaires pour
avoir accés å la Cour.
CH AP ITRE II.
De la conciliation
Article 4.
1. Les Hautes Parties
Contractantes soumettront
å une procédure de
conciliation tous les différends
qui s’éléveraient
entre elles autres que les
différends visés å 1’article
ler.
c) förefintligheten av
någon omständighet som,
därest den konstaterades,
skulle innebära åsidosättandet
av en internationell
förpliktelse;
d) arten eller omfattningen
av den gottgörelse,
som bör givas i fall av en
internationell förpliktelses
åsidosättande.
Artikel 2.
1. Bestämmelserna i
föregående artikel beröra
icke åtaganden genom
vilka de Höga Fördragsslutande
Parterna erkänt
eller komma att erkänna
den internationella domstolens
behörighet med
avseende å andra tvister
än som omnämnas i artikel
1.
2. Parterna i en tvist
må överenskomma att
låta det rättsliga avgörandet
föregås av ett förlikningsförfarande.
Artikel 3.
De Höga Fördragsslutande
Parter vilka icke
äro anslutna till stadgan
för den internationella
domstolen skola vidtaga
erforderliga åtgärder för
att erhålla tillträde till
domstolen.
KAPITEL 2.
Om förlikning
Artikel 4.
1. De Höga Fördragsslutande
Parterna skola
till förlikningsförfarande
hänskjuta alla tvister som
må uppstå dem emellan,
utom tvister som avses
i artikel 1.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958
2. Nevertheless, the
parties to a dispute falling
within the scope of this
Artide may agree to submit
it to an arbitral tribunal
without prior recourse
to the procedure
of conciliation.
Article 5.
When a dispute arises
which falls within the
scope of Article 4, it shall
be referred to a Permanent
Conciliation Commission
competent in the
matter, previously set up
by the parties concerned.
If the parties agree not
to have recourse to that
Commission, or if there
is no such Commission,
the dispute shall be referred
to a special Conciliation
Commission, which
shall be set up by the
parties within a period of
three months from the
date on which a request
to that effect is made by
one of the parties to the
other party.
Artide 6.
In the absence of agreement
to the contrary
between the parties concerned,
the Special Conciliation
Commission shall
be constituted as follows:
The Commission shall
be composed of five members.
The parties shall
each nominate one Commissioner,
who may be
chosen from among their
respective nationals. The
three other Commissioners,
including the President,
shall be chosen by
agreement from among
the nationals of third
States. Tliesc three Com
-
2. Toutefois, les parties
å un différend visé au
présent article peuvent
convenir de soumettre ce
différend å un tribunal
arbitral sans avoir, au
préalable, recours å la
procédure de conciliation.
Artide 5.
Lorsqu’il s’éléve un différend
de la nature de
ceux visés å 1’article 4,
il sera porté devant la
Commission permanente
de conciliation compétente
en la matiére, que les
parties en cause auraient
instituée antérieurement.
Si les parties conviennent
de n’avoir pas recours ä
cette commission, ou å
défaut de celle-ci, le différend
sera porté devant
une Commission spéciale
de conciliation que les
parties constitueront dans
un délai de trois mois ä
compter de la demande
adressée par l’une å l’autre.
Artide 6.
Sauf accord contraire
des parties intéressées, la
Commission spéciale de
conciliation sera constitutée
conme suit:
La Commission comprendra
cinq membres.
Les parties en nommeront
chacune un qui pourra
étre choisi parmi leurs
nationaux respectifs. Les
trois autres commissaires,
dont l’un en qualité de
President, seront choisis
d’un commun accord
parmi les ressortissants
d’Etats tiers. Ces derniers
devront étre de nationalité
2. Likväl må parterna
i en sådan tvist som avses
i denna artikel överenskomma
om att hänskjuta
tvisten till skiljedomstol
utan att dessförinnan ha
anlitat förlikningsförfarande.
Artikel 5.
Då en tvist av det slag
som avses i artikel 4 uppkommer,
skall den hånskjutas
till den i saken
behöriga ständiga förlikningsnämnd,
som parterna
må ha upprättat tidigare.
Därest parterna
överenskomma att icke
anlita denna nämnd eller
om någon sådan nämnd
icke finnes, skall tvisten
hänskjutas till en särskild
förlikningsnämnd, vilken
parterna skola tillsätta
inom en tid av tre månader
från det begäran därom
framställts av den ena
parten till den andra.
Artikel 6.
Så vitt vederbörande
parter ej annorlunda överenskomma,
skall den särskilda
förlikningsnämnden
tillsättas på följande
sätt:
Nämnden skall bestå
av fem medlemmar. Parterna
utse vardera en
medlem, som kan utses
bland det egna landets
medborgare. De tre övriga
medlemmarna, därav
en i egenskap av ordförande,
skola utses gemensamt
bland medborgare
i andra stater. Dessa
sistnämnda skola sinsemellan
vara av olika na
-
2 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 57
18
Kungl. Maj ds proposition nr 57 år 1958
missioners shall be of
different nationalities and
shall not be habitually
resident in the territory
nor be in the service of
the parties.
Artide 7.
If the nomination of
the Commissioners to be
designated jointly is not
made within the period
provided for in Article 5,
the task of making the
necessary nominations
shall be entrusted to the
Government of a third
State, chosen by agreement
between the parties,
or, failing such agreement
being reached within
three months, to the
President of the International
Court of Justice.
Should the latter be a
national of one of the
parties to the dispute,
this task shall be entrusted
to the Vice-President
of the Court or to the
next senior judge of the
Court who is not a national
of the parties.
Artide 8.
Vacancies which may
occur as a result of death,
resignation or any other
cause shall be filled within
the shortest possible time
in the manner fixed for
the nominations.
Artide 9.
1. Disputes shall be
brought before the Special
Conciliation Commission
by means of an application
adressed to the
President by the two
différentes, ne pas avoir
leur résidence habituelle
sur le territoire des parties
intéressées, ni se trouver å
leur service.
Artide 7.
Si la nomination des
commissaires å désigner
en commun n’intervient
pas dans le délai prévu
å 1’article 5, le soin de
procéder aux nominations
nécessaires sera confié au
gouvernement d’un État
tiers choisi d’un commun
accord par les parties ou,
å défaut d’accord dans
un délai de trois mois, au
Président de la Cour internationale
de Justice. Au
cas ou celui-ci serait ressortissant
de l’une des
parties au différend, cette
tåche serait confiée au
Vice-Président de la Cour,
ou au juge le plus ancien
de la Cour qui n’est pas
ressortissant de 1’une des
parties au différend.
Artide 8.
Il sera pourvu, dans le
plus bref délai, aux vacances
qui viendraient å
se produire par suite de
décés ou de démission ou
de quelque autre empéchement,
en suivant le
mode fixé pour les nominations.
Artide 9.
1. La Commission spéciale
de conciliation sera
saisie par voie de requéte
adressée au Président par
les deux parties agissant
d’un commun accord ou,
tionalitet och icke ha hemvist
inom de tvistande
parternas områden eller
vara i deras tjänst.
Artikel 7.
Därest de medlemmar,
som skola utses gemensamt,
icke tillsatts inom
den i artikel 5 stadgade
tiden, skola de erforderliga
utnämningarna anförtros
åt en av parterna
gemensamt utsedd tredje
stats regering eller, därest
överenskommelse härom
icke nås inom en tid av
tre månader, åt ordföranden
i den internationella
domstolen. Därest denne
är medborgare i någon av
de tvistande staterna,
skall uppdraget anförtros
domstolens vice ordförande
eller den äldste medlem
i domstolen, som icke
är medborgare i någon
av de tvistande staterna.
Artikel 8.
Vid vakans till följd av
dödsfall, avgång eller annan
orsak skola, så snart
ske kan, nya medlemmar
utses i den ordning, som
är stadgad för tillsättandet.
Artikel 9.
1. Tvist anhängiggöres
vid den särskilda förlikningsnämnden
genom ansökan,
ställd till ordföranden
av båda parterna
gemensamt, eller,
Kungl. Maj ds proposition nr 57 år 1958
19
Parties acting in agreement
or, in default thereof,
by one or other of the
parties.
2. The application, after
giving a summary account
of the subject of
the dispute, shall contain
the invitation to the Commission
to take all necessary
measures with a
view to arriving åt an
amicable solution.
3. If the application
emanates from only one
of the parties, the other
party shall, without delay,
be notified of it by that
party.
Article 10.
1. In the absence of
agreement to the contrary
between the parties,
the Special Conciliation
Commission shall meet åt
the seat of the Council of
Europé or åt some other
place selected by its President.
2. The Commission may
åt all times request the
Secretary-General of the
Council of Europé to afford
it his assistance.
Artide 11.
The work of the Special
Conciliation Commission
shall not be conducted in
public unless the Commission
with the consent
of the parties so decides.
Artide 12.
1. In the absence of
agreement to the contrary
between the parties, the
Special Conciliation Commission
shall lay down its
å défaut, par l’une ou
1’autre des parties.
2. La requéte, aprés
avoir exposé sommairement
1’objet du différend,
contiendra 1’invitation å
la Commission de procéder
å toutes mesures propres
å conduire å une conciliation.
3. Si la requéte émane
d’une seule des parties
elle sera notifiée par celleci,
sans délai, å 1’autre
partie.
Artide 10.
1. La Commission spéciale
de conciliation se
réunira, sauf accord contraire
des parties, au siége
du Conseil de 1’Europe ou
en tout autre lieu désigné
par son Président.
2. La Commission pourra,
en toute circonstance,
demander au Secrétaire
Général du Conseil de
1’Europe de préter son
assistance å ses travaux.
Artide 11.
Les travaux de Ia Commission
spéciale de conciliation
ne seront publics
qu’en vertu d’une décision
prise par la Commission
avec 1’assentiment des
parties.
Artide 12.
1. Sauf accord conlraire
des parties, la Commission
spéciale de conciliation
réglera ellc-méme sa procédure
qui devra étre con
-
därest de icke enas härom,
av endera parten.
2. Sådan ansökan skall,
efter en kort sammanfattning
av föremålet för
tvisten, innehålla en hemställan
till nämnden att
vidtaga alla de åtgärder,
som kunna vara ägnade
att leda till en förlikning.
3. Om ansökan ingives
av endera parten ensam,
skall denna part utan
dröjsmål tillställa den
andra parten meddelande
härom.
Artikel 10.
1. Den särskilda förlikningsnämnden
skall, där
annorlunda ej överenskommes
mellan parterna,
sammanträda å den ort,
där Europarådet har sitt
säte, eller å annan plats,
som bestämmes av ordföranden.
2. Nämnden må under
alla förhållanden hos
Europarådets generalsekreterare
begära dennes
biträde.
Artikel 11.
Den särskilda förlikningsnämndens
förhandlingar
skola icke vara
offentliga, med mindre
nämnden med parternas
samtycke så beslutar.
Artikel 12.
För såvitt icke annorlunda
överenskommes
mellan parterna, skall
den särskilda förlikningsnämnden
själv fastställa
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1958
own procedure, which in
any case must provide for
both parties being heard.
In regard to enquiries,
subject to the provisions
of this Convention, the
Commission, unless it decides
unanimously to the
contrary, shall act in accordance
with the provisions
of Part III of the
Hague Convention for the
Pacific Settlement of International
Disputes of
18th October 1907.
2. The parties shall be
represented before the
Conciliation Commission
by agents whose duty
shall be to act as intermediaries
between them
and the Commission; they
may be assisted by counsel
and experts appointed
by them for that purpose
and may request that all
persons whose evidence
appears to them desirable
shall be heard.
3. The Commission shall
be entitled to request oral
explanations from the
agents, counsel and experts
of both parties, as
well as from all persons
it may think desirable
to summon with the consent
of their Governments.
Article 13.
In the absence of agreement
to the contrary
between the parties, the
decisions of the Special
Conciliation Commission
shall be taken by a majority
vote and, except
in relation to questions of
procedure, decisions of
tradictoire. En matiére
d’enquéte, et sous réserve
des dispositions de la présente
Convention, la Commission,
å moins qu’elle
n’en décide autrement å
1’unanimité, se conformera
aux dispositions du
titre III de la Convention
de La Haye du 18 octobre
1907 pour le Réglement
pacifique des Conflits internationaux.
2. Les parties seront
représentées auprés de la
Commission de conciliation
par des agents ayant
mission de servir d’intermédiaires
entre elles et la
Commission; elles pourront,
en outre, se faire
assister par des conseils
et experts nommés par
elles å cet effet et demander
1’audition de toutes
personnes dont le témoignage
leur paraitrait utile.
3. La Commission aura,
de son coté, la faculté de
demander des explications
orales aux agents, conseils
et experts des deux parties,
ainsi qu’å toutes
personnes qu’elle jugerait
utile de faire comparaitre
avec 1’assentiment de leur
gouvernement.
Artide 13.
A moins que les parties
n’en décident autrement,
les décisions de la Commission
spéciale de conciliation
seront prises å
la majorité des voix, et,
sauf en ce qui concerne
les questions de procédure,
la Commission ne
reglerna för förfarandet,
som skall vara kontradiktoriskt.
I fråga om
undersökning skall nämnden,
med förbehåll för
bestämmelserna i denna
konvention och såvida
nämnden ej enhälligt annorlunda
beslutar, ställa
sig till efterrättelse
bestämmelserna i avdelning
III i Haagkonventionen
av den 18 oktober
1907 om avgörande på
fredlig väg av internationella
tvister.
2. Parterna skola inför
förlikningsnämnden vara
företrädda av ombud med
uppgift att utgöra mellanhand
mellan parterna och
nämnden; parterna må
vidare biträdas av rådgivare
och sakkunniga
som de för detta ändamål
utse, ävensom påkalla
hörande av personer vilkas
vittnesmål synes dem
vara av värde.
3. Nämnden skall å sin
sida äga befogenhet att
begära muntliga förklaringar
av de båda parternas
ombud, rådgivare
och sakkunniga liksom
av personer, vilka nämnden
under förutsättning
av deras respektive regeringars
medgivande finner
lämpligt att låta inkalla.
Artikel 13.
För så vitt icke parterna
annorlunda överenskomma,
skall den särskilda
förlikningsnämnden
fatta sina beslut med
enkel röstövervikt, och
nämnden kan endast,
utom i vad avser procedurfrågor,
avgiva giltigt
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958
21
the Commission shall be
valid only if all its members
are present.
Article 14.
The parties shall facilitate
the work of the
Special Conciliation Commission
and, in particular,
shall supply it to the
greatest possible extent
with all relevant documents
and information.
They shall use the means
åt their disposal to allow
it to proceed in their
territory, and in accordance
with their law, to
the summoning and hearing
of witnesses or experts
and to visit the localities
in question.
Artide 15.
1. The task of the Special
Conciliation Commission
shall be to elucidate the
questions in dispute, to
collect with that object
all necessary information
by means of enquiry or
otherwise, and to endeavour
to bring the parties
to an agreement. It may,
after the case has been
examined, inform the parties
of the terms of
settlement which seem
suitable to it and lay
down the period within
which they are to make
their decision.
2. Åt the close of its
proceedings, the Commission
shall draw up a
procés-verbal stating, as
the case may be, either
that the parties have
comc to an agreement
and, if need arises, the
terms of the agreement,
pourra se prononcer valablement
que si tous ses
membres sont présents.
Artide 14.
Les parties faciliteront
les travaux de la Commission
spéciale de conciliation
et, en particulier,
lui fourniront dans la plus
large mesure possible tous
documents et informations
utiles. Elles useront
des moyens dont elles disposent
pour lui permettre
de procéder sur leur territoire
et selon leur législation
å la citation et å
1’audition des témoins ou
d’experts et å des transports
sur les lieux.
Artide 15.
1. La Commission spéciale
de conciliation aura
pour tåche d’élucider les
questions en litige, de recueillir
å cette fin toutes
informations utiles, par
voie d’enquéte ou autrement,
et de s’efforcer de
concilier les parties. Elle
pourra, apres examen de
l’affaire, exposer aux parties
les termes de l’arrangement
qui lui paraitrait
convenable et leur
impartir un délai pour se
prononcer.
2. A la fin de ses travaux,
la Commission dressera
un procés-verbal constatant,
suivant le cas,
soit que les parties se
sont arrangées et, s’il y
a lieu, les conditions de
1’arrangement, soit que
les parties n’ont pu etrc
utlåtande om samtliga
medlemmar äro närvarande.
Artikel 14.
Parterna skola underlätta
den särskilda förlikningsnämndens
verksamhet
och särskilt i
största möjliga utsträckning
tillhandahålla densamma
alla erforderliga
handlingar och upplysningar.
De skola begagna
de medel, över vilka de
förfoga, för att sätta
nämnden i tillfälle att
inom deras respektive områden
och i enlighet med
deras lagstiftning instämma
och höra vittnen eller
sakkunniga samt att begiva
sig till de platser som
äro i fråga.
Artikel 15.
1. Den särskilda förlikningsnämnden
skall hava
till uppgift att klarlägga
de frågor, om vilka meningsskiljaktighet
råder,
att i detta syfte genom
undersökningar eller på
annat sätt införskaffa alla
erforderliga upplysningar
samt att söka förlika parterna.
Nämnden må, efter
att ha undersökt saken,
för parterna framlägga
den lösning som nämnden
finner lämplig samt fastställa
en tidsfrist, inom
vilken parterna skola besluta
sig.
2. Vid avslutandet av
sin verksamhet skall
nämnden upprätta ett
protokoll, vari alltefter
omständigheterna fastställes
antingen att parterna
nått en uppgörelse
samt, om anledning därtill
föreligger, innehållet
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1958
or that it has been impossible
to effect a settlement.
No mention shall
be made in the procésverbal
of whether the
Commission’s decisions
were taken unanimously
or by a majority vote.
3. The proceedings of
the Commission shall, unless
the parties otherwise
agree, be terminated
within six months from
the date on which the
Commission shall have
been given cognisance of
the dispute.
Article 16.
The Commission’s procés-verbal
shall be communicated
without delay
to the parties. It shall
only be published with
their consent.
Artide 17.
During the proceedings
of the Commission, each
of the Commissioners shall
receive emoluments, the
amount of which shall be
fixed by agreement between
the parties, each of
which shall contribute an
equal share.
2. The general expenses
arising out of the working
of the Commission shall
be divided in the same
manner.
Artide 18.
In the case of a mixed
dispute involving both
questions for which conciliation
is appropriate
and other questions for
which judicial settlement
is appropriate, any party
to the dispute shall have
conciliées. Le procés-verbal
ne mentionnera pas si
les décisions de la Commission
ont été prises å
1’unanimité ou å la majorité.
3. Les travaux de la
Commission devront, å
moins que les parties n’en
conviennent autrement,
étre terminés dans un
délai de six mois å compter
du jour ou la Commission
aura été saisie du
différend.
Artide 16.
Le procés-verbal de la
Commission sera porté
sans délai å la connaissance
des parties. Sa publication
ne pourra avoir
lieu qu’avec leur accord.
Artide 17.
1. Pendant la durée de
leurs travaux, chacun des
commissaires recevra une
indemnité dont le montant
sera fixé d’un commun
accord par les parties
qui en supporteront
chacune une part égale.
2. Les frais généraux
occasionnés par le fonctionnement
de la Commission
seront répartis de
la méme fa$on.
Artide 18.
En cas de différends
complexes dont certains
éléments relévent de la
conciliation et d’autres du
réglement judiciaire, chaque
partie au différend
aura le droit de demander
que le réglement par la
i denna, eller också att
parterna icke kunnat förlikas.
I protokollet må
icke angivas, huruvida
nämndens beslut fattats
enhälligt eller med röstövervikt.
3. Med mindre parterna
annorlunda överenskomma,
skall nämndens
verksamhet vara avslutad
inom en tid av sex månader,
räknat från den dag,
då tvisten anhängiggjorts
hos nämnden.
Artikel 16.
Nämndens protokoll
skall utan uppskov delgivas
parterna. Det må
offentliggöras endast med
parternas samtycke.
Artikel 17.
1. Under den tid förlikningsnämndens
verksamhet
pågår, skall envar
av dess medlemmar erhålla
ersättning med
belopp som fastställes
genom överenskommelse
mellan parterna, av vilka
envar skall gälda lika
stor del.
2. De av nämndens
verksamhet föranledda
allmänna kostnaderna
skola fördelas enligt
samma grund.
Artikel 18.
I fall av en sammansatt
tvist, av vilken vissa
delar lämpa sig för förlikning
och andra för
rättsligt avgörande, äger
varje part i tvisten begära,
att rättsligt avgörande
av de juridiska
Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1958
23
the right to insist that the
judicial settlement of the
legal questions shall precede
conciliation.
CHAPTER III.
Arbitration
Article 19.
The High Contracting
Parties shall submit to
arbitration all disputes
which may arise between
them other than those
mentioned in Article 1
and which have not been
settled by conciliation,
either because the parties
have agreed not to have
prior recourse to it or
because conciliation has
failed.
Artide 20.
1. The party requesting
arbitration shall inform
the other party of the
claim which it intends to
submit to arbitration, of
the grounds on which such
claim is based and of the
name of the arbitrator
whom it has nominated.
2. In the absence of
agreement to the contrary
between the parties
concerned, the Arbitral
Tribunal shall be constituted
as follows:
The Arbitral Tribunal
shall consist of five members.
The parties shall
each nominate one member,
who may be chosen
from among their respective
nationals. The other
three arbitrators, including
the President, shall be
chosen by agreement from
among the nationals of
tliird States. They shall
voie judiciaire des éléments
juridiques du différend
précéde la procédure
de conciliation.
CHAPITRE III.
Du réglement arbitral
Artide 19.
Les Hautes Parties
Contractantes soumettront
å la procédure arbitrale
tous les différends
qui s’éléveraient entre
elles autres que les différends
visés å 1’article ler
et qui n’auraient pu étre
conciliés, soit que les parties
aient convenu de ne
pas avoir au préable recours
å la conciliation,
soit que cette procédure
n’ait pas abouti.
Artide 20.
1. La partie requérante
fera connaitre å 1’autre
partie l’objet de la demande
qu’elle entend soumettre
å 1’arbitrage, ainsi
que les moyens sur lesquels
elle se fonde et le
nom de 1’arbitre choisi
par elle.
2. Sauf accord contraire
des parties intéressées, le
tribunal arbitral sera constitué
comme suit:
Le tribunal arbitral
comprendra cinq membres.
Les parties en nommeront
chacune un qui
pourra étre choisi parmi
leurs nationaux respectifs.
Les trois autres arbitres,
dont l’un en qualité de
Président, seront choisis
d’un commun accord
parmi les ressortissants
d’États ticrs. Ces arbitres
frågorna skall föregå förlikningsförfarandet.
KAPITEL III.
Om skiljedom
Artikel 19.
De Höga Fördragsslutande
Parterna skola
till skiljedomsförfarande
hänskjuta alla dem emellan
uppkommande tvister
som icke avses i
artikel 1 och som icke
kunnat lösas genom förlikning,
antingen emedan
parterna överenskommit
att icke först anlita förlikning
eller därför att
detta förfarande misslyckats.
Artikel 20.
1. Den part som begär
skiljedom skall underrätta
motparten om det anspråk
som den förra parten
avser att hänskjuta
till skiljedom, ävensom
om grunderna för anspråket
samt namnet på
den skiljedomare parten
utsett.
2. Därest icke annorlunda
överenskommes
mellan vederbörande parter,
skall skiljedomstolen
vara sammansatt på följande
sätt:
Skiljedomstolen skall
bestå av fem medlemmar.
Av dessa utser vardera
parten en, som må väljas
bland det egna landets
medborgare. De tre återstående
skiljedomarna,
därav en i egenskap av
ordförande, skola utses gemensamt
bland medborgare
i andra stater. Dessa
skiljedomare skola vara
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958
be of different nationalities
and shall not be
habitually resident in the
territory nor be in the
service of the parties.
Article 21.
If the nomination of
the members of the Arbitral
Tribunal is not
made within a period of
three months from the
date on which one of the
parties requested the other
party to constitute an
Arbitral Tribunal, the
task of making the necessary
nominations shall be
entrusted to the Government
of a third State,
chosen by agreement between
the parties, or,
failing agreement within
three months, to the President
of the International
Court of Justice. Should
the latter be a national of
one of the parties to the
dispute, this task shall be
entrusted to the VicePresident
of the Court,
or to the next senior judge
of the Court who is not
a national of the parties.
Artide 22.
Vacancies which may
occur as a result of death,
resignation or any other
cause shall be filled within
the shortest possible time
in the manner fixed for
the nomination.
Artide 23.
The parties shall draw
up a special agreement
determining the subject
of the dispute and the
details of procedure.
devront étre de nationalité
différente, ne pas
avoir leur résidence habituelle
sur le territoire
des parties intéressées, ni
se trouver å leur service.
Artide 21.
Si la nomination des
membres du tribunal arbitral
n’intervient pas
dans un délai de trois
mois å compter de la demande
adressée par l’une
des parties å 1’autre de
constituer un tribunal arbitral,
le soin de procéder
aux nominations nécessaires
sera confié au gouvernement
d’un État tiers
choisi d’un commun accord
par les parties, ou,
å défaut d’accord dans un
délai de trois mois, au
Président de la Cour internationale
de Justice.
Au cas ou celui-ci serait
ressortissant de l’une des
parties au différend, cette
tåche serait confiée au
Vice-Président de la Cour,
ou au juge le plus ancien
de la Cour qui n’est pas
ressortissant de l’une des
parties au différend.
Artide 22.
Il sera pourvu, dans le
plus bref délai, aux vacances
qui viendraient å
se produire par suite de
décés ou de démission, ou
de quelque autre empéchement,
en suivant le
mode fixé pour la nomination.
Artide 23.
Les parties rédigeront
un compromis déterminant
l’objet du litige et la
procédure å suivre.
av olika nationalitet, och
icke hava sitt hemvist på
vederbörande parters områden
eller vara i deras
tjänst.
Artikel 21.
Därest medlemmarna i
skiljedomstolen icke utsetts
inom en tid av tre
månader från det den
ena parten tillställt den
andra begäran att en
skiljedomstol måtte tillsättas,
skola de erforderliga
utnämningarna anförtros
åt en av parterna
gemensamt utsedd tredje
stats regering eller, därest
överenskommelse härom
icke nås inom en tid av
tre månader, åt ordföranden
i den internationella
domstolen. Därest denne
är medborgare i någon av
de tvistande staterna,
skall uppdraget anförtros
domstolens vice ordförande
eller den äldste medlem
i domstolen, som icke är
medborgare i någon av
de tvistande staterna.
Artikel 22.
Vid vakans till följd av
dödsfall, avgång eller
annan orsak skola, så
snart ske kan, nya medlemmar
utses i den ordning,
som är stadgad för
tillsättandet.
Artikel 23.
Parterna skola uppgöra
ett skiljeavtal, vari föremålet
för tvisten bestämmes
ävensom det förfarande,
som skall följas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958
25
Article 24.
In the absence of sufficient
particulars in the
special agreement regarding
the matters referred
to in Article 23, the
provisions of Part IV of
the Hague Convention of
18th October 1907 for the
Pacific Settlement of International
Disputes shall
apply so far as possible.
Artide 25.
Failing the conclusion
of a special agreement
within a period of three
months from the date on
which the Arbitral Tribunal
was constituted, the
dispute may be brought
before the Tribunal upon
application by one or
other party.
Artide 26.
If nothing is laid down
in the special agreement
or no special agreement
has been made, the Tribunal
shall decide ex aequo
et bono, having regard to
the general principles of
international law, while
respecting the contractual
obligations and the final
decisions of international
tribunals which are binding
on the parties.
CHAPTER IV.
General provisions
Article 27.
The provisions of this
Convention shall not apply
to:
(a) disputes relating to
facts or situations prior to
Artide 24.
A défaut d’indications
et de précisions suffisantes
dans le compromis, relativement
aux points indiqués
dans 1’article précédent,
il sera fait application,
dans la mesure du
possible, des dispositions
du titre IV de la Convention
de La Haye du 18
octobre 1907 pour le Réglement
pacifique des
Conflits internationaux.
Article 25.
Faute de conclusion
d’un compromis dans un
délai de trois mois å partir
de la constitution du tribunal
arbitral, celui-ci
sera saisi par requéte de
l’une ou de l’autre des
parties.
Artide 26.
Dans le silence du compromis
ou å défaut de
compromis, le tribunal
arbitral jugera ex aequo et
bono compte tenu des
principes généraux du
droit international, sous
réserve du respect des
engagements conventionnels
et des décisions définitives
des tribunaux internationaux
qui lient les
parties.
CH AP ITRE IV.
Dispositions générales
Article 27.
Les dispositions de la
présente Convention ne
s’appliquent pas:
(a) aux différends concernant
des faits ou situa
-
Artikel 24.
Lider skiljeavtalet av
bristande fullständighet i
de hänseenden som angivits
i föregående artikel,
skola, i den mån så är
möjligt, tillämpas bestämmelserna
i avdelning IV i
Haagkonventionen den 18
oktober 1907 om avgörande
på fredlig väg av internationella
tvister.
Artikel 25.
Har icke skiljeavtal slutits
inom en tid av tre
månader från det skiljedomstolen
tillsatts, må
tvisten hos denna anhängiggöras
genom ansökan
av endera parten.
Artikel 26.
I brist på föreskrifter i
skiljeavtalet eller vid frånvaro
av skiljeavtal skall
skiljedomstolen döma ex
aequo et bono under hänsynstagande
till den internationella
rättens allmänna
grundsatser, med
förbehåll för att de traktatsenliga
förpliktelser
och slutliga avgöranden
av internationella domstolar
som binda parterna
skola respekteras.
KAPITEL IV.
Allmänna bestämmelser
Artikel 27.
Bestämmelserna i denna
konvention skola icke
äga tillämpning på:
a) tvister avseende tilldragelser
eller förhållan
-
26
Kungl. Maj ds proposition nr 57 år 1958
the entry into force of this
Convention as between
the parties to the dispute;
(b) disputes concerning
questions which by international
law are solely
within the domestic jurisdiction
of States.
Article 28.
1. The provisions of this
Convention shall not apply
to disputes which the
parties have agreed or
may agree to submit to
another procedure of
peaceful settlement. Nevertheless,
in respect of
disputes falling within the
scope of Article 1, the
High Contracting Parties
shall refrain from invoking
as between themselves
agreements which
do not provide for a
procedure entailing binding
decisions.
2. This Convention shall
in no way affect the application
of the provisions
of the Convention for the
Protection of Human
Rights and Fundamental
Freedoms signed on 4th
November 1950, or of the
Protocol thereto signed
on 20th March 1952.
Artide 29.
1. In the case of a dispute
the subject of which,
according to the municipal
law of one of the
parties, falls within the
competence of its judicial
or administrative autorities,
the party in question
may object to the dispute
being submitted for settle
-
tions antérieures å l’entrée
en vigueur de la présente
Convention entre
les parties au différend;
(b) aux différends portant
sur des questions que
le droit international laisse
å la compétence exclusive
des États.
Artide 28.
1. Les dispositions de la
présente Convention ne
s’appliquent pas aux différends
que les parties
seraient convenues ou
conviendraient de soumettre
å une autre procédure
de réglement pacifique.
Toutefois, en ce qui
concerne les différends visés
å 1’article ler, les
Hautes Parties Contractantes
renoncent å se
prévaloir entre elles des
accords qui ne prévoient
pas de procédure aboutissant
ä une décision
obligatoire.
2. La présente Convention
n’affecte en rien l’application
des dispositions
de la Convention de sauvegarde
des Droits de
1’Homme et des Libertés
fondamentales, signée le
4 novembre 1950, et du
Protocole additionnel å
ladite Convention, signé
le 20 mars 1952.
Artide 29.
1. S’il s’agit d’un différend
dont 1’objet, d’aprés
le droit interne de l’une
des parties, reléve de la
compétence des autorités
judiciaires ou administratives,
cette partie pourra
s’opposer å ce que ce différend
soit soumis aux diverses
procédures prévues
den som i tiden ligga före
konventionens ikraftträdande
mellan parterna i
tvisten;
b) tvister avseende frågor
vilka enligt internationell
rätt tillhöra staternas
uteslutande behörighet.
Artikel 28.
1. Bestämmelserna i
denna konvention skola
icke äga tillämpning på
tvister, vilka parterna
överenskommit eller överenskomma
att hänskjuta
till annat förfarande för
fredlig lösning. Icke desto
mindre avstå de Höga
Fördragsslutande Parterna,
i fråga om sådana
tvister som avses i artikel
1, från att sinsemellan
åberopa överenskommelser,
som icke förutse ett
förfarande ledande till
bindande beslut.
2. Denna konvention
berör icke på något sätt
tillämpningen av bestämmelserna
i konventionen
av den 4 november 1950
angående skydd för de
mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna
eller i tilläggsprotokollet
av den 20
mars 1952 till samma konvention.
Artikel 29.
1. Om tvisten rör en
fråga, som enligt endera
partens inre lagstiftning
faller under dess domstolars
eller administrativa
myndigheters behörighet,
kan denna part
motsätta sig att tvisten
göres till föremål för de
olika förfaranden om vilka
Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1958
27
ment by any of the procedures
laid down in this
Convention until a decision
with final effect has
been pronounced, within
a reasonable time, by the
competent authority.
2. If a decision with
final effect has been pronounced
in the State concerned,
it will no longer
be possible to resort to
any of the procedures laid
down in this Convention
after the expiration of a
period of five years from
the date of the aforementioned
decision.
Article 30.
If the execution of a
judicial sentence or arbitral
award would conflict
with a judgement or
measure enj oined by a
court of law or other
authority of one of the
parties to the dispute, and
if the municipal law of
that party does not permit
or only partially permits
the consequences of
the judgement or measure
in question to be annulled,
the Court or the Arbitral
Tribunal shall, if necessary,
grant the inj ured
party equitable satisfaction.
Artide 31.
1. In all cases where a
dispute forms the subject
of arbitration or judicial
proceedings, and particularly
if the question on
which the parties differ
arises out of acts already
committed or on the point
par la présente Convention
avant qu’une décision
définitive ait été rendue,
dans des délais raisonnables,
par 1’autorité compétente.
2. Si une décision est
intervenue dans l’ordre
interne, il ne pourra plus
étre recouru aux procédures
prévues par la présente
Convention aprés
1’expiration d’un délai de
5 ans å partir de ladite
décision.
Artide 30.
Si 1’exécution d’une
sentence judiciaire ou arbitrale
se heurtait å une
décision prise ou å une
mesure ordonnée par une
autorité judiciaire ou toute
autre autorité de l’une
des parties en litige, et si
le droit interne de ladite
partie ne permettait pas
ou ne permettait qu’imparfaitement
d’effacer les
conséquences de cette décision
ou de cette mesure,
la Cour ou le tribunal arbitral
accordera, s’il y a
lieu, å la partie lésée, une
satisfaction équitable.
Artide 31.
1. Dans tous les cas ou
le différend fait 1’objet
d’une procédure judiciaire
ou arbitrale, notammcnt
si la question au sujet de
laquelle les parties sont
divisées résulte d’actes déjå
effectucs, ou sur le point
stadgas i denna konvention
innan slutgiltigt utslag,
inom skälig tid, avkunnats
av den behöriga
instansen.
2. Därest slutgiltigt utslag
meddelats enligt den
inre lagstiftningen, kunna
icke de förfaranden, om
vilka stadgas i denna
konvention, anlitas sedan
fem år förflutit från dagen
för utslaget ifråga.
Artikel 30.
Därest verkställandet
av en enligt denna konvention
tillkommen dom
eller skiljedom skulle
strida mot en av domstol
eller annan myndighet,
tillhörande den ena av
de tvistande parterna,
meddelad dom eller beslutad
åtgärd, och om
denna parts inre lagstiftning
icke medger eller
endast delvis medger, att
följderna av domen eller
åtgärden upphävas, må
den internationella domstolen
eller skiljedomstolen,
därest därtill förefinnes
anledning, tillerkänna
den part, som sålunda
kommit till skada,
skälig ersättning.
Artikel 31.
1. I alla de fall, då
tvisten är föremål för
rättsligt förfarande eller
skiljedomsförfarande, och
särskilt om den fråga, angående
vilken parterna
tvista, uppkommit till
följd av åtgärder, som
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1958
of being committed, the
International Court of
Justice, acting in accordance
with Article 41 of its
Statute, or the Arbitral
Tribunal, shall lay down
within the shortest possible
time the provisional
measures to be adopted.
The parties to the dispute
shall be bound to accept
such measures.
2. If the dispute is
brought before a Conciliation
Commission the
latter may recommend to
the parties the adoption
of such provisional measures
as it considers suitable.
3. The Parties shall
abstain from all measures
likely to react prejudicially
upon the execution of
the judicial or arbitral decision
or upon the arrangements
proposed by the
Conciliation Commission
and, in general, shall abstain
from any sort of action
whatsoever which
may aggravate or extend
the dispute.
Article 32.
1. This Convention shall
remain applicable as between
the Parties thereto,
even though a third State,
whether a Party to the
Convention or not, has an
interest in the dispute.
2. In the procedure of
conciliation the parties
may agree to invite such
a third State to intervene.
de l’étre, la Cour internationale
de Justice, statuant
conformément å
1’article 41 de son Statut,
ou le tribunal arbitral indiquera,
dans le plus bref
délai possible, quelles mesures
provisoires doivent
étre prises. Les parties en
litige seront tenues de
s’y conformer.
2. Si une commission de
conciliation se trouve saisie
du différend, elle pourra
recommander aux parties
les mesures provisoires
qu’elle estimera utiles.
3. Les parties s’abstiendront
de toute mesure
susceptible d’avoir une
répercussion préjudiciable
å l’exécution de la décision
judiciaire ou arbitrale ou
aux arrangements proposés
par la commission
de conciliation et, en général,
ne procéderont å
aucun acte de quelque
nature qu’il soit susceptible
d’aggraver ou d’étendre
le différend.
Article 32.
1. La présente Convention
demeure applicable
entre les parties encore
qu’un État tiers, partie ou
non å la Convention, ait
un intérét dans le différend.
2. Dans la procédure de
conciliation, les parties
pourront, d’un commun
accord, inviter un État
tiers.
redan verkställts eller äro
på väg att verkställas,
skall den internationella
domstolen, i enlighet med
artikel 41 i dess stadga,
eller skiljedomstolen snarast
möjligt föreskriva,
vilka provisoriska åtgärder
som skola vidtagas.
De tvistande parterna
skola vara förpliktade att
ställa sig dessa anvisningar
till efterrättelse.
2. Om tvisten anhängiggjorts
hos förlikningsnämnd,
äger denna anbefalla
parterna de provisoriska
åtgärder, som den
anser påkallade.
3. Parterna skola avhålla
sig från varje åtgärd,
som kan vara ägnad
att hava en ogynnsam
återverkan vare sig på
verkställandet av en blivande
dom eller skiljedom
eller på anordningar,
som föreslagits av förlikningsnämnd,
och skola
såsom allmän regel ej
skrida till någon handling
av vad slag det vara
må, vilken kan vara ägnad
att skärpa eller utvidga
tvisten.
Artikel 32.
1. Denna konvention
skall förbliva tillämplig
mellan parterna, även om
en tredje makt, vare sig
den anslutit sig till konventionen
eller icke, har
ett intresse att bevaka i
tvisten.
2. Vid förlikningsförfarande
kunna parterna
gemensamt inbjuda tredje
makt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958
29
Article 33.
1. In judicial or arbitral
procedure, if a third State
should consider that its
legitimate interests are
involved, it may submit
to the International Court
of Justice or to the Arbitral
Tribunal a request
to intervene as a third
party.
2. It will be for the
Court or the Tribunal to
decide upon this request.
Artide 34.
1. On depositing its instrument
of ratification,
any one of the High Contracting
Parties may declare
that it will not be
bound by:
(a) Chapter III relating
to arbitration; or
(b) Chapters II and III
relating to conciliation
and arbitration.
2. A High Contracting
Party may only benefit
from those provisions of
this Convention by which
it is itself bound.
Artide 35.
1. The High Contracting
Parties may only
make reservations which
exclude from the application
of this Convention
disputes concerning particular
cases or clearly
specified special matters,
such as territorial status,
or disputes falliug within
clearly defined categories.
If one of the High Contracting
Parties has made
a reservation, the other
Artide 33.
1. Dans la procédure
judiciaire ou arbitrale, si
un État tiers estime que,
dans un différend, ses intéréts
légitimes sont en
cause, il peut adresser å
la Cour internationale de
Justice ou au tribunal
arbitral une requéte aux
fins d’intervention.
2. La Cour ou le tribunal
décide.
Artide 34.
1. Chacune des Hautes
Parties Contractantes
peut, au moment du dépöt
de son instrument de
ratification, déclarer que
son acceptation ne s’étend
pas:
(a) au chapitre III relatif
å 1’arbitrage; ou
(b) aux chapitres II et
III relatifs å la conciliation
et å 1’arbitrage.
2. Une Haute Partie
Contractante ne pourra se
prévaloir des dispositions
de la présente Convention
qu’elle n’aurait pas acceptées
elle-méme.
Artide 35.
1. Chaque Haute Partie
Contractante ne pourra
formuler d’autres réserves
que celles tendant å exclure
de 1’application de
la présente Convention les
différends portant sur des
affaires déterminées ou
des matiéres spéciales nettement
définies, telles que
le statut territorial, ou
rentrant dans des catégories
bien précisées. Si
une Haute Partie Con
-
Artikel 33.
1. Om vid rättsligt förfarande
eller skiljedomsförfarande
en tredje makt
anser, att dess berättigade
intressen beröras, kan
denna stat hos den internationella
domstolen eller
skiljedomstolen ansöka
om rätt att inträda såsom
mellankommande part.
2. Domstolen eller skiljedomstolen
beslutar härom.
Artikel 34.
1. Envar av de Höga
Fördragsslutande Parterterna
må vid deponerandet
av sitt ratifikationsinstrument
förklara,
att anslutningen icke omfattar:
a)
kapitel III om skiljedom;
eller
b) kapitlen II och III
om förlikning och om
skiljedom.
2. En Hög Fördragsslutande
Part må icke
åberopa bestämmelser i
denna konvention, av
vilka den icke själv är
bunden.
Artikel 35.
1. De Höga Fördragsslutande
Parterna må endast
göra sådana förbehåll,
som från denna konventions
tillämpning undantaga
tvister, vilka
hänföra sig till vissa bestämda
frågor eller särskilda,
tydligt angivna
ämnen, såsom territoriella
frågor, eller som tillhöra
vissa väl avgränsade kategorier.
Om en Ilög Fördragsslutandc
Part gjort
30
Kungi. Maj:ts proposition nr 57 år 1958
Parties may enforce the
same reservation in regard
to that Party.
2. Any reservation
made shall, unless otherwise
expressly stated, be
deemed not to apply to
the procedure of conciliation.
3. Except as provided
in paragraph 4 of this Artide,
any reservations
must be made åt the time
of depositing instruments
of ratification of the Convention.
4. If a High Contracting
Party accepts the compulsory
jurisdiction of the
International Court of
Justice under paragraph
2 of Artide 36 of the
Statute of the said Court,
subject to reservations, or
amends any such reservations,
that High Contracting
Party may by a simple
declaration, and subjed
to the provisions of paragraphs
1 and 2 of this
Artide, make the same
reservations to this Convention.
Such reservations
shall not release the
High Contracting Party
concerned from its obligations
under this Convention
in respect of disputes
relating to facts or situations
prior to the date of
the declaration by which
they are made. Such disputes
shall, however, be
submitted to the appropriate
procedure under
the terms of this Convention
within a period of
one year from the said
date.
tractante a formulé de
telles réserves, les autres
parties pourront se prévaloir
vis-å-vis d’elle des
mémes réserves.
2. Les réserves qu’une
partie aurait formulées
seront, sauf mention expresse,
comprises comme
ne s’étendant pas å la procédure
de conciliation.
3. Sauf dans le cas
prévu å 1’alinéa 4 de cet
artide, toute réserve devra
étre formulée au moment
du dépöt de 1’instrument
de ratification de la
présente Convention.
4. Si une Haute Partie
Contractante accepte la
juridiction obligatoire de
la Cour internationale de
Justice conformément au
paragraphe 2 de 1’article
36 du Statut de ladite
Cour en formulant des
réserves, ou si elle amende
lesdites réserves, cette
Haute Partie Contractante
peut, au moyen d’une
simple déclaration et sous
réserves des dispositions
des alinéas 1 et 2 du présent
artide, formuler les
mémes réserves å la présente
Convention. Ces réserves
ne délieront pas la
Haute Partie Contractante
intéressée des engagements
découlant de la
présente Convention en
ce qui concerne les différends
relatifs å des situations
ou des faits antérieurs
å la date de la déclaration
par laquelle elle
formule ces réserves.
Toutefois, ces différends
devront étre soumis aux
procédures applicables
aux termes de la présente
Convention dans le délai
d’un an å partie de la date
susdite.
sådana förbehåll, må de
andra parterna göra gällande
motsvarande förbehåll
mot den förra parten.
2. Förbehåll skola icke,
såvida detta ej särskilt
utsagts, anses omfatta förlikningsförfarandet.
3. Förbehåll skall, utom
i det fall som angives i
denna artikels moment 4,
göras vid tidpunkten för
deponerandet av ratifikationsinstrumentet
avseende
konventionen.
4. Därest en Hög Fördragsslutande
Part erkänner
den internationella
domstolens behörighet
enligt artikel 36 moment
2 i domstolens stadga
under förbehåll, eller
om parten gör tillägg till
sådant förbehåll, må
samma Höga Fördragsslutande
Part medelst
en enkel deklaration och
med iakttagande av bestämmelserna
i denna artikels
moment 1 och 2
göra motsvarande förbehåll
till denna konvention.
Dessa förbehåll befria
icke vederbörande
Höga Fördragsslutande
Part från åtaganden enligt
denna konvention så
vitt angår tvister som
gälla tilldragelser eller förhållanden
vilka i tiden
ligga före dagen för den
deklaration genom vilken
förbehållen gjorts. Likväl
skola sådana tvister hänskjutas
till de förfaranden
om vilka stadgas i denna
konvention inom ett år
från nämnda tidpunkt.
Kungl. Maj ds proposition nr 57 år 1958
31
Artide 36.
A Party which is bound
by only part of this Convention,
or which has
made reservations, may
åt any time, by a simple
declaration, either extend
the scope of its obligations
or abandon all or part of
its reservations.
Artide 37.
The declarations provided
for in paragraph 4 of
Article 35 and in Artide
36 shall be addressed to
the Secretary-General of
the Council of Europé,
who shall transmit copies
to each of the other High
Contracting Parties.
Artide 38.
1. Disputes relating to
the interpretation or application
of this Convention,
including those concerning
the classification
of disputes and the scope
of reservations, shall be
submitted to the International
Court of Justice.
However, an objection
concerning the obligation
of a High Contracting
Party to submit a particular
dispute to arbitration
can only be submitted
to the Court within a
period of three months
after the notification by
one party to the other of
its intention to resort to
arbitration. Any sucli objection
made after tliat
period shall be decided
upon by the arbitral tribunal.
The decision of the
Court shall be binding on
the body dealing with the
dispute.
Artide 36.
Toute Partie dont l’acceptation
de la présente
Convention n’aura été que
partielle ou subordonnée
å des réserves pourra, å
tout moment, au moyen
d’une simple déclaration,
soit étendre la portée de
son acceptation, soit renoncer
å tout ou partie de
ses réserves.
Artide 37.
Les déclarations prévues
å 1’article 35, alinéa
4, et å 1’article 36 sont
remises au Secrétaire Général
du Conseil de l’Europe
qui en transmet copie
aux Hautes Parties Contractantes.
Artide 38.
1. Les différends relatifs
å 1’interprétation ou
å 1’application de la présente
Convention, y compris
ceux relatifs å la
qualification des litiges
et å la portée des réserves
éventuelles, seront soumis
å la Cour internationale
de Justice. Toutefois,
aucune contestation portant
sur la question de
savoir si, dans un cas
déterminé, une Haute
Partie Contractante est
ou non obligée de soumettre
un différend å la
procédure arbitrale, ne
peut étre soumise å la
Cour apres un délai de
trois mois å partir de la
notification par une partie
ä 1’autre de son intention
de recourir å la procédure
arbitrale. Passé ce délai,
une telle contestation sera
de la compétence du tribunal
arbitral. La décision de
la Cour lie les instances
saisies du différend.
Artikel 36.
Part, vars anslutning
till denna konvention
blott är partiell eller förbunden
med förbehåll,
kan när som helst genom
en enkel förklaring antingen
öka räckvidden av
sin anslutning eller helt
eller delvis avstå från
förbehållen.
Artikel 37.
Förklaringar jämlikt
artikel 35 moment 4 och
artikel 36 skola tillställas
Europarådets generalsekreterare,
som skall
översända avskrifter till
de Höga Fördragsslutande
Parterna.
Artikel 38.
1. Meningsskilj aktigheter
rörande tolkningen
eller tillämpningen av
denna konvention, däri
inbegripet sådana, som
gälla tvisters karaktär
och räckvidden av eventuella
förbehåll, skola underställas
den internationella
domstolen. Likväl
må ej en tvist avseende
frågan huruvida, i ett
visst givet fall, en Hög
Fördragsslutande Part är
skyldig eller icke skyldig
att hänskjuta en tvist till
skiljedomsförfarande, underställas
domstolen efter
det att tre månader förflutit,
sedan den ena parten
underrättat den andra
om sin avsikt att anlita
skiljedomsförfarande. Efter
denna tid hör en sådan
meningsskiljaktighet under
skiljedomsstolens behörighet.
Den internationella
domstolens beslut är
bindande fiir de organ,
som behandla tvisten.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1958
2. Recourse to the International
Court of Justice
in accordance with
the above provisions shall
have the effect of suspending
the conciliation
or arbitration proceedings
concerned until the decision
of the Court is known.
Article 39.
1. Each of the High
Contracting Parties shall
comply with the decision
of the International Court
of Justice or the award of
the Arbitral Tribunal in
any dispute to which it is
a party.
2. If one of the parties
to a dispute fails to carry
out its obligations under
a decision of the International
Court of Justice
or an award of the Arbitral
Tribunal, the other
party to the dispute may
appeal to the Committee
of Ministers of the Council
of Europé. Should it deem
necessary, the latter, acting
by a two-thirds majority
of the representatives
entitled to sit on the
Committee, may make
recommendations with a
view to ensuring compliance
with the said decision
or award.
Artide 40.
1. This Convention may
be denounced by a High
Contracting Party only
after the conclusion of a
period of five years from
the date of its entry into
force for the Party in
question. Such denunciation
shall be subject to
six months’ notice, which
shall be communicated to
the Secretary-General of
2. Le recours å la Cour
internationale de Justice
prévu ci-dessus a pour
effet de suspendre la procédure
de conciliation ou
la procédure arbitrale qui
en a fait l’objet jusqu’å
décision å intervenir.
Artide 39.
1. Chacune des Hautes
Parties Contractantes se
conformera å 1’arrét de
la Cour internationale de
Justice ou å la sentence
du tribunal arbitral dans
tout litige auquel elle est
partie.
2. Si une partie å un
litige ne satisfait pas aux
obligations qui lui incombent
en vertu d’un arrét
rendu par la Cour internationale
de Justice ou
d’une sentence rendue par
le tribunal arbitral, l’autre
partie peut recourir au
Comité des Ministres du
Conseil de 1’Europe et
celui-ci, s’il le juge nécessaire,
peut, par un vote
å la majorité des deux
tiers des représentants
ayant le droit de siéger au
Comité, faire des recommandations
en vue d’assurer
1’exécution de l’arrét
ou de la sentence.
Artide 40.
1. Une Haute Partie
Contractante ne peut dénoncer
la présente Convention
qu’aprés 1’expiration
d’un délai de cinq
ans å partir de la date
d’entrée en vigueur de la
Convention å son égard et
moyennant un préavis de
six mois, donné par une
notification adressée au
Secrétaire Général du
2. Därest den internationella
domstolen anlitas
på sätt ovan angivits,
skall detta hava till verkan
att det förlikningseller
skiljedomsförfarande
som är i fråga avbrytes
intill dess domstolen fattat
sitt beslut.
Artikel 39.
1. Envar av de Höga
Fördragsslutande Parterna
skall i varje tvist där
densamma är part rätta
sig efter den internationella
domstolens eller skiljedomstolens
utslag.
2. Därest part i en tvist
icke fullgör de förpliktelser
som åligger densamma
enligt utslag av den internationella
domstolen eller
skiljedomstolen, må den
andra parten hänvända
sig till Europarådets ministerkommitté.
Denna
må, därest den så finner
nödvändigt, genom beslut
fattat med två tredjedels
majoritet av de ombud
som äga rätt till säte i
kommittén, avgiva rekommendationer
ägnade
att säkerställa utslagets
verkställande.
Artikel 40.
1. En Hög Fördragsslutande
Part må icke
uppsäga denna konvention
förrän efter utgången
av fem år från dagen för
dess ikraftträdande för
partens del och med iakttagande
av en uppsägningstid
på sex månader
samt genom notifikation
ställd till Europarådets generalsekreterare,
som där
-
Kungl. Maj ds proposition nr 57 år 1958
33
the Council of Europé,
who shall inform the other
Contracting Parties.
2. Denunciation shall
not release the High Contracting
Party concerned
from its obligations under
this Convention in respect
of disputes relating to
facts or situations prior
to the date of the notice
referred to in the preceding
paragraph. Such dispute
shall, however, be
submitted to the appropriate
procedure under the
terms of this Convention
within a period of one year
from the said date.
3. Subject to the same
conditions, any High Contracting
Party which
ceases to be a Member of
the Council of Europé
shall cease to be a party
to this Convention within
a period of one year from
the said date.
Article 41.
1. This Convention shall
be open for signature by
the Members of the Council
of Europé. It shall be
ratified. Instruments of
ratification shall be deposited
with the Secretary-General
of the Council
of Europé.
2. This Convention shall
enter into force on the
date of the deposit of the
second instrument of ratification.
3. As regards any signatory
ratifying subsequently,
the Convention shall
enter into force on the
date of the deposit of its
instrument of ratification.
Conseil de 1’Europe, qui
en informe les autres Parties
Contractantes.
2. Cette dénonciation
ne peut avoir pour effet de
délier la Haute Partie
Contractante intéressée
des engagements découlant
de la présente Convention
en ce qui concerne
les différends relatifs å des
situations ou å des faits
antérieurs å la date de la
notification du préavis
visé å 1’alinéa 1. Toutefois,
ees différends devront étre
soumis aux procédures
applicables aux termes de
la présente Convention
dans le délai d’un an å
partir de la date susdite.
3. Sous la méme réserve
cesserait d’étre partie å
la présente Convention
toute Haute Partie Contractante
qui cesserait
d’étre Membre du Conseil
de 1’Europe dans le délai
d’un an å partir de la
date susdite.
Artide 41.
1. La présente Convention
est ouverte å la signature
des Membres du Conseil
de 1’Europe. Elle sera
ratifiée. Les instruments
de ratification seront déposés
prés le Secrétaire
Général du Conseil de
1’Europe.
2. La présente Convention
entrera en vigueur å
la date du dépöt du
deuxiéme instrument de
ratification.
3. Pour tout signataire
qui la ratifiera ultérieurement,
la Convention entrera
en vigueur å la date
du dépöt de son instrument
de ratification.
om skall underrätta de
övriga Fördragsslutande
Parterna.
2. Uppsägning får icke
till följd att den ifrågavarande
Höga Fördragsslutande
Parten löses från
sina förpliktelser enligt
denna konvention beträffande
tvister som hänföra
sig till tilldragelser eller
förhållanden som i tiden
ligga före dagen för den
notifikation om uppsägning
varom talas i moment
1. Likväl skola dessa
tvister hänskjutas till de
förfaranden om vilka
stadgas i denna konvention
inom ett år från
nämnda tidpunkt.
3. En Hög Fördragsslutande
Part, som upphör
att vara medlem av
Europarådet, upphör under
enahanda villkor ett
år därefter att vara part
i denna konvention.
Artikel 41.
1. Denna konvention
är öppen för undertecknande
av medlemmarna i
Europarådet. Den skall
ratificeras. Ratifikationsinstrumenten
skola deponeras
hos Europarådets
generalsekreterare.
2. Konventionen träder
i kraft å dagen för det
andra ratifikationsinstrumentets
deponering.
3. För signatärmakt,
som ratificerar senare,
skall konventionen träda
i kraft å den dag, då ratifikationsinstrumentet
deponeras.
3 Ilihang Ull riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 57
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1958
4. The Secretary-General
of the Concil of Europé
shall notify all the
Members of the Council
of Europé of the entry
into force of the Convention,
the names of the
High Contracting Parties
who have ratified it and
the deposit of all instruments
of ratification
which may be effected
subsequently.
Done åt Strasbourg,
this 29th day of April
1957, in English and
French, both texts being
equally authoritative, in
a single copy which shall
remain deposited in the
Archives of the Council of
Europé. The SecretaryGeneral
shall transmit
certified copies to each of
the Signatories.
4. Le Secrétaire Général
du Conseil de 1’Europe
notifiera å tous les Membres
du Conseil 1’entrée
en vigueur de la Convention,
les noms des Hautes
Parties Contractantes qui
1’auront ratifiée, ainsi que
le dépöt detoutinstrument
de ratification intervenu
ultérieurement.
Fait å Strasbourg, le 29
avril 1957, en fran^ais et
en anglais, les deux textes
faisant également foi, en
un seul exemplaire qui
sera déposé dans les archives
du Conseil de l’Europe.
Le Secrétaire Général
en communiquera des
copies certifiées conformes
å tous les signataires.
4. Europarådets generalsekreterare
skall under''
rätta alla medlemmar i
Europarådet om konventionens
ikraftträdande,
och namnen på de Höga
Fördragsslutande Parter,
som ratificerat densamma
och om deponerande av ratifikationsinstrument,
som
sker senare.
Som skedde i Strasbourg
den 29 april 1957
på engelska och franska,
vilka båda texter skola
äga samma vitsord, i ett
enda exemplar, som skall
vara deponerat i Europarådets
arkiv. Generalsekreteraren
skall överlämna
bestyrkta exemplar
till envar av signatärmakterna.
Stockholm 1958. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
572003
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- UU 1958 A:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition rörande ratifikation av europeisk konvention angående fredlig lösning av tvister. s. 8 i texten