Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 10 § förordningen den 27 mars 1953 (nr 95) om Konungariket Sveriges stadshgpotekskassa och om stadshypoteksföreningar

1958-02-07 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:61, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 10 § förordningen den 27 mars 1953 (nr 95) om Konungariket Sveriges stadshgpotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1958

1

Nr 61

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 10 § förordningen den 27

mars 1953 (nr 95) om Konungariket Sveriges stadshgpotekskassa

och om stadshypoteksföreningar; given

Stockholms slott den 7 februari 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 10 § förordningen

den 27 mars 1953 (nr 95) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och

om stadshypoteksföreningar.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

erhåller befogenhet att placera tillfälliga överskottsmedel i Svenska bostadskreditkassans

obligationer eller mot säkerhet av sådana obligationer.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 61

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år W58

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 10 § förordningen den 27 mars 1953 (nr

95) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteks
föreningar
Härigenom

förordnas, att 10 § förordningen den 27 mars 1953 om Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 §.

Kassan må —--kassans förbindelser.

Lånesumman skall---med lånesumman.

Till förening---inbetalningen (ränteskillnadsersättning).

Kassans styrelse---för inbetalningen.

Angående gäldande---i reglementet.

Underlåter förening---i månaden.

Inflyta till kassan medel, som icke genast kunna användas för att infria

dess förbindelser eller till utlåning åt föreningarna, äger kassan att göra

sådana medel räntebärande på kortare tid genom att insätta dem i svenskt

bankaktiebolag, svensk sparbank eller å postgiro eller placera dem i svenska

statsobligationer eller andra svenska statspapper, i Sveriges allmänna hypoteksbanks,

Svenska bostadskreditkassans eller kassans egna obligationer

eller mot fullgod säkerhet av sådana obligationer eller av inteckning i fast

egendom i stad eller tomträtt till i stad belägen tomt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1958

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari

1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga angående

ändring i förordningen om stadshypoteksinstitutionen samt anför därvid

följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 december 1956 tillkallade

jag regeringsrådet F. öhman att verkställa utredning rörande befogenheterna

för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och därmed jämförliga

institutioner att placera reservfondsmedel.

I gemensam skrivelse den 18 december 1956 till Kungl. Maj :t anhöll

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan

om författningsändring för möjliggörande av utjämning mellan kassorna

av tillfälliga likviditetsöverskott. Genom beslut av Kungl. Maj:t den 10 januari

1957 överlämnades framställningen till utredningsmannen för att tagas

i beaktande vid utredningsarbetets fullgörande.

På begäran av utredningsmannen har yttranden över framställningen inhämtats

från fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret

samt bank- och fondinspektionen.

Utredningsmannen, som funnit det ändamålsenligt att behandla framställningen

utan samband med utredningsuppdraget i övrigt, har inkommit med

en till mig ställd skrivelse av den 31 december 1957, vari den av kassorna

väckta frågan behandlas.

Inledning

Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna har till uppgift att tillhandahålla

lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom eller tomträtt

inom städer och andra tätorter. Den förra institutionen är primärlångivare

och den senare huvudsakligen sekundärlångivare. Institutionerna är organiserade

efter i stort sett samma principer. De består av en central kassa —

stadshypotekskassan respektive bostadskreditkassan —• och låneutlämnande

lokala föreningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1958

Närmare föreskrifter angående institutionernas organisation och verksamhet

återfinns i av Kungl. Maj :t den 27 mars 1953 utfärdade förordningar

om institutionerna. Dessa författningar tillkom efter förslag (SOU 1952:

32) av den s. k. realkreditutredningen och innebar att en långt gående samförvaltning

möjliggjordes mellan den år 1909 bildade stadshypoteksinstitutionen

och bostadskreditinstitutionen, som inrättades år 1929.

Lånerörelsen finansieras av institutionerna på det sättet att kassorna utfärdar

långfristiga räntebärande obligationer. De härigenom influtna medlen

utlånas av kassorna till respektive föreningar, vilka i sin tur tillhandahåller

lån mot inteckningssäkerhet. De reverser med tillhörande hypotek,

föreningarna sålunda erhåller, utgör pantsäkerhet för de obligationer, som

utges av kassorna. Det åligger kassornas styrelser att tillse att pantsäkerheten

motsvarar utelöpande obligationers sammanlagda belopp. Såsom säkerhet

för obligationerna tjänar också de förbindelser, som föreningarna för

mottagna lån utfärdar till kassorna. Till ytterligare trygghet har vardera

kassan dels en av staten tillhandahållen grundfond och dels en reservfond,

till vilken kassans behållna årsvinst skall avsättas. Dessutom har föreningarna

s. k. säkerhetsfonder.

Kassorna äger i princip icke — bortsett från fondmedels- och mera tillfälliga

placeringar — utlåna medel till andra än föreningarna och ej heller

verkställa annan upplåning än genom utgivande av obligationer. För tillfälliga

behov får kassorna dock, enligt 7 § i respektive förordningar, upplåna

medel på viss kort tid eller på kort tids uppsägning.

I 10 § sista stycket i förordningarna regleras kassornas befogenheter att

placera tillfälliga överskottsmedel. Sålunda äger kassorna göra sådana medel

räntebärande på kortare tid genom att insätta dem i svenskt bankaktiebolag,

svensk sparbank eller å postgiro eller placera dem i svenska statsobligationer

eller andra svenska statspapper, i Sveriges allmänna hypoteksbanks

eller stadshypotekskassans obligationer eller mot fullgod säkerhet av

sådana obligationer eller av inteckning i fast egendom i stad eller tomträtt

till i stad belägen tomt. Däremot ger icke nämnda författningsrum kassorna

befogenhet att använda bostadskreditkassans obligationer såsom placeringsobjekt.

I detta sammanhang må nämnas att föreningarnas säkerhetsfonder i viss

utsträckning får placeras såväl i stadshypotekskassans som bostadskreditkassans

obligationer. Motsvarande gäller beträffande bostadskreditkassans

reservfond. Särskilda föreskrifter hur stadshypotekskassans reservfond skall

placeras har icke meddelats, men denna fråga är föremål för behandling av

den år 1956 tillkallade utredningsmannen.

Stadshypotekskassans och bostadskreditkassans likviditetsställning varierar

betydligt under året. Detta beror på den periodicitet, varmed amorteringar

och räntebetalning fullgöres av stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna.

Inom stadshypoteksinstitutionen inflyter föreningarnas betalning till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1958

5

kassan två gånger årligen, nämligen den 15 april och den 15 oktober. Bostadskreditföreningarna

fullgör motsvarande betalningar den 2 januari och

den 1 juli. Med nuvarande låneomslutning uppgår annuitetsbeloppen vid varje

förfallodag till omkring 80 miljoner kronor i stadshypotekskassan och till

omkring 20 miljoner kronor i bostadskreditkassan. Eftersom förfallodagarna

i fråga om kassornas amorterings- och räntebetalningsskyldigliet för utelöpande

obligationslån icke helt sammanfaller med annuitetsdagarna, erhåller

kassorna en betydande likviditetsförstärkning i samband med annuiteternas

inflytande och uppvisar därefter en sjunkande likviditet under tiden

fram till nästa annuitetsdag. För att motverka ett alltför stort likviditetsöverskott

i anslutning till annuitetsdagarna med därav följande ränteförluster

har vissa av kassornas tillgångar och skulder (utlämnade lån och

återköpta obligationer, å ena, samt utelöpande obligationer och tillfällig

upplåning, å andra sidan) anpassats med hänsyn till de antydda fluktuationerna

i likviditetsställningen. För stadshypotekskassans del har likviditetsöverskottet

vid annuitetsdagarna därigenom kunnat nedbringas till omkring

10 miljoner kronor, överskottet sjunker därefter successivt och förbytes i

ett underskott på 7—12 miljoner kronor fram emot tidpunkten för nästa

annuitetsdag.

Bostadskreditkassans likviditetsställning påverkas, förutom av den ovan

nämnda anpassningen, jämväl av vissa andra faktorer, som sammanhänger

med denna kassas speciella upp- och utlåningsstruktur. Såvitt nu kan bedömas

torde emellertid dessa faktorers inverkan framdeles komma att upphöra.

Bostadskreditkassans styrelse har med hänsyn härtill funnit det motiverat

att åtminstone tills vidare undvika likviditetsöverskott i kassan annat

än rent undantagsvis. På grund av här anförda skäl uppvisar bostadskreditkassan

för närvarande under året endast mera undantagsvis likviditetsöverskott.

Det upplåningsbehov, som sålunda mestadels föreligger, varierar

mellan 0,5 och 15 miljoner kronor.

För utjämning av sålunda uppkommande likviditetsunderskott äger kassorna

tillgång till erforderliga kreditlimiter i affärsbank, vilka utnyttjas

med stöd av bestämmelserna i 7 § i respektive förordningar angående kassornas

rätt att verkställa tillfällig upplåning.

Amorteringen och räntebetalningen till de olika kassorna sker vid sådana

tidpunkter att stadshypotekskassan har ett likviditetsöverskott ungefäri

samtidigt med att bostadskreditkassans upplåningsbehov är som störst. År

1957 uppgick sålunda stadshypotekskassans överskott i anslutning till annuitetsuppbörden

i april till drygt 10 miljoner kronor och i oktober till över

11 miljoner kronor. Överskotten i fråga hade i sin helhet utlånats till bostadskreditkassan,

som vid samma tidpunkter hade ett tillfälligt upplåningsbehov

på 10 respektive 12,5 miljoner kronor.

Alltsedan samförvaltningen av stadshypotekskassan och bostadskreditkassan

genomfördes på grundval av 1953 års författningar bar praxis varit

att variationerna i kassornas likviditetsställning utnyttjats på sådant sätt

att den ena kassans behov av tillfällig upplåning i första hand tillgodosetts

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1958

med anlitande av förekommande överskottsmedel hos den andra kassan. I

den mån sådana medel icke täckt behovet har bankupplåning skett.

Kassornas framställning

I sin gemensamma skrivelse den 18 december 1956 till Kungl. Maj :t bär

stadshypoteks- och bostadskreditkassorna hemställt om sådan ändring av

förordningen om stadshypoteksinstitutionen att bostadskreditkassans obligationer

upptages bland de värdepapper, i vilka eller mot säkerhet av vilka

stadshypotekskassans överskottsmedel må placeras. Kassorna har — efter

redogörelse för likviditetsförändringarna — utvecklat sin syn på behovet

av författningsändring enligt följande.

Enligt styrelsernas uppfattning är det angeläget att i kassornas gemensamma

intresse utnyttja sålunda uppkommande variationer i likviditetsställningen

därigenom att den ena kassans behov av tillfällig upplåning i

första hand tillgodoses med anlitande av samtidigt förekommande överskottsmedel

hos den andra kassan. Endast i den mån sådana medel icke

täcka behovet, synes bankupplåning böra tillgripas. Dylika lånetransaktioner

ligga enligt styrelsernas mening i samförvaltningens natur och torde

även få betecknas som en följdriktig konsekvens av den gemensamma kassarörelsen.

Det torde knappast kunna anses försvarligt att låta den ena kassan

uppvisa ett räntelöst överskott på upp till 10 miljoner kronor samtidigt

som den andra kassan redovisar tillfällig bankupplåning på motsvarande

eller större belopp.

Vid det här förda resonemanget ha styrelserna icke förbisett, att bostadskreditkassans

obligationer icke finnas uppräknade bland de värdepapper, i

vilka eller mot säkerhet av vilka stadshypotekskassan enligt det inledningsvis

åberopade stadgandet i 10 § i förordningen för stadshypoteksinstitutionen

äger göra tillfälliga överskottsmedel räntebärande. Styrelserna ha sålunda

varit medvetna om att en strängt formell tolkning av stadgandet i

fråga skulle kunna leda till slutsatsen, att utlåning från stadshypotekskassan

till bostadskreditkassan icke skulle vara helt förenlig med stadgandet.

Vid bedömningen av denna fråga ha emellertid styrelserna funnit de här

ovan anförda synpunkterna väga tyngre än det mera formella betraktelsesättet.

Den sålunda uppkomna frågan har varit föremål för diskussion med

kassornas revisorer. Med hänsyn till vad som därvid framkom, och då det givetvis

är av största betydelse för kassornas verksamhet, att oklarhet på

denna punkt icke råder, ha styrelserna funnit en författningsändring i detta

avseende önskvärd.

Remissyttrandena

Såsom tidigare nämnts har yttranden över kassornas framställning avgivits

av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret samt

bank- och fondinspektionen.

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1958

ändring i förordningen om stadsliypoteksinstitutionen. I yttrandena framhålles

de praktiska fördelarna för kassorna av att överskottsmedel kan utlånas

mellan kassorna. Bankofullmäktige samt bank- och fondinspektionen

ger uttryck för den meningen att utlåningen mellan kassorna står i god

överensstämmelse med samförvaltningstanken.

Bankofullmäktige finner det mot bakgrund av den långtgående samförvaltning

mellan stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna som infördes

genom 1953 års författningar anmärkningsvärt, att ej bostadskreditkassans

obligationer medtagits bland de tillåtna placeringsobjekten. Förklaringen

till denna ståndpunkt i författningarna kan enligt fullmäktiges mening

naturligtvis vara, att behovet av utlåning mellan kassorna över huvud

taget ej observerats utan att tidigare gällande stadgande blivit utan närmare

granskning överfört till de nya förordningarna. En antydan om att så

är förhållandet anser fullmäktige för övrigt kunna ses däri, att frågan ej

berörts i realkreditutredningens betänkande. En annan förklaring är emellertid

att bostadskreditkassans obligationer, med hänsyn till att bostadskreditinstitutionen

lämnar sekundärkredit, ansetts utgöra en sämre säkerhet

än t. ex. stadshypotekskassans obligationer och att kravet på trygghet

i placeringarna därför befunnits utesluta bostadskreditkassans obligationer

som placeringsobjekt.

Om sålunda trygghetskravet möjligen kan ha uppfattats som ett hinder

mot den nu föreslagna ordningen, anser sig fullmäktige å andra sidan kunna

fastslå, att det från företagsekonomisk synpunkt är önskvärt att den avsedda

upplåningen kommer till stånd. En sådan upplåning synes fullmäktige ägnad

att utjämna förekommande variationer i likviditetsställningen och

kommer därigenom att minska behovet av bankupplåning. Av avgörande betydelse

blir följaktligen enligt fullmäktiges uppfattning hur man bedömer

bostadskreditobligationernas värde som placeringsobjekt. Fullmäktige påpekar,

att realkreditutredningen i annat sammanhang låtit sitt ställningstagande

helt bestämmas av medvetandet om att hypoteksobligationer med

sekundärinteckningar som säkerhet vore sämre placeringsobjekt än å primärinteckningar

grundade obligationer. Ett under utredningsarbetet framfört

förslag att låta stadshypoteksinstitutionens befogenheter omfatta även

sekundärkreditgivning avvisades nämligen av utredningen med den motiveringen,

att en dylik utvidgning av belåningsrätten kunde medföra en förändrad

uppfattning om obligationernas värde som placeringsobjekt och därmed

en försämring av obligationskurserna. Även om man sålunda utgår från

att på obligationsmarknaden med dess känslighet jämväl för rent psykologiska

faktorer bostadskreditobligationerna blir ett mindre eftersökt placeringsobjekt

än stadshypoteksobligationer, följer enligt fullmäktige icke härav

att från säkerhetssynpunkt bostadskreditkassans obligationer icke skulle

utgöra eu fullt betryggande placeringsform. Tvärtom, anför fullmäktige,

torde man även med mycket långtgående krav på trygghet i placeringarna

ha all anledning godtaga bostadskreditkassans obligationer som placerings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1958

objekt. Denna slutsats har lagstiftaren också dragit på andra rättsområden.

Det erinras sålunda om att enligt lagen om försäkringsrörelse må försäkringsfonden,

för vars placering gäller stränga säkerhetskrav, redovisas även

i bostadskreditkassans obligationer. Enligt fullmäktiges mening saknas sålunda

anledning att i strid med företagsekonomiska lämplighetshänsyn

hindra stadshypotekskassan från att placera tillfälliga överskottsmedel i

eller mot säkerhet av bostadskreditkassans obligationer.

Bankofullmäktige understryker vidare att den ömsesidiga överföringen av

medel mellan kassorna endast får omfatta tillfälliga överskottsmedel eller

enligt författningstextens formulering »medel, som icke genast kunna användas

för att infria dess (kassans) förbindelser eller till utlåning åt föreningarna».

Det är uppenbarligen av väsentlig betydelse att denna begränsning

strängt iakttages, så att grundidén om att vardera kassans medelsanskaffning

skall ske genom dess egen obligationsutgivning icke rubbas. Den

väsentliga anledningen till att stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna

över huvud taget upprätthålles såsom rättsligen från varandra fristående

är nämligen, att man velat även utåt på ett klart sätt markera skillnaden

mellan primär- och sekundärkredit, så att t. ex. en köpare av stadshypotekskassans

obligationer skall kunna lita på att säkerheten för dessa

ytterst är uteslutande primärinteckningar. Denna princip får då enligt fullmäktiges

mening icke urholkas, genom att stadshypotekskassans medel i

större utsträckning strömmar över till bostadskreditkassan mot en säkerhet,

som ytterst vilar på sekundärinteckningar. Fullmäktige menar dock, att tillräckliga

garantier mot ett dylikt missbruk av en medgiven utlåningsrätt

erbjudes i revisionskontrollen.

Riksgäldsfullmäktige anför, att det från saklig synpunkt icke synes kunna

riktas några vägande invändningar mot den ifrågasatta författningsändringen,

särskilt med hänsyn till att det här endast är fråga om korttidsplaceringar

av relativt begränsade belopp, vilka därför icke kan befaras

komma att försvaga den bakom stadshypotekskassan stående säkerheten

och därmed försämra obligationsinnehavarnas ställning.

Bank- och fondinspektionen erinrar om att enligt 21 § förordningen om

stadshypoteksinstitutionen skall av stadshypoteksförenings säkerhetsfond

minst hälften placeras i svenska statsobligationer eller andra svenska statspapper,

i allmänna hypoteksbankens, stadshypotekskassans, bostadskreditkassans

eller skeppshypotekskassans obligationer »eller i obligationer, som

till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med obligationer av

nyss angivna slag». Samma bestämmelse förekommer i 51 § 2 mom. förordningen

om landshypoteksinstitutionen när det gäller placering av landshypoteksförenings

reservfond. I dessa två fall har sålunda bostadskreditkassans

obligationer ansetts i placeringshänseende jämställda med bl. a.

svenska statsobligationer, andra svenska statspapper, allmänna hypoteks
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1958

bankens och stadshypotekskassans obligationer, i vilka värdepapper stadshypotekskassans

tillfälliga överskottsmedel uttryckligen får placeras.

Inspektionen framhåller vidare att bostadskreditkassans grundfond enligt

uttrycklig bestämmelse i 4 § förordningen om bostadskreditinstitutionen

är avsedd att tjäna såsom säkerhet för kassans obligationer. Det påpekas,

att bostadskreditorganisationens utlåning visar stor riskspridning genom

lånens fördelning över hela landet och att lånerörelsen nått en omfattning,

som redan i sig själv innebär en, försäkringsmässigt sett, avsevärd

riskutjämning. Man torde sålunda, anför inspektionen, icke kunna göra

gällande, att ett bifall till framställningen skulle innebära att obligationshavarnas

krav på trygghet eftersättes. Inspektionen nämner även att bankerna

äger rätt att låna ut rörelsemedel till bostadskreditkassan utan säkerhet.

Ej heller från likviditetssynpunkt kan enligt inspektionens mening

anmärkning riktas mot den föreslagna anordningen. Det understrykes därvid,

att det endast gäller korta placeringar. Rent allmänt sett framstår den

åsyftade möjligheten enligt inspektionen som ett klokt och ändamålsenligt

led i en sund samförvaltning av de båda kassorna.

Utredningsmannens förslag

I sin skrivelse den 31 december 1957 har utredningsmannen föreslagit att

författningsändring genomföres i enlighet med kassornas framställning.

Utredningsmannen framhåller hurusom i remissyttrandena samfällt vitsordats

behovet av att stadshypotekskassans tillfälliga överskottsmedel i likhet

med bostadskreditkassans motsvarande medel kan användas för att

utjämna variationerna i kassornas likviditetsställning. Den praxis, som kassorna

i detta hänseende följt, har även enligt utredningsmannens mening

starkt stöd i praktiska och företagsekonomiska skäl. Såsom närmare utvecklats

av fullmäktige i riksbanken samt bank- och fondinspektionen torde

från trygghetssynpunkt några betänkligheter icke möta mot att stadshypotekskassan

utlånar överskottsmedel till bostadskreditkassan. Självfallet förutsättes,

understryker utredningsmannen, att de medel som ifrågakommer

för sådan utlåning enbart hänför sig till vad som verkligen utgör tillfälligt

likviditetsöverskott.

Departementschefen

Av den verkställda utredningen framgår att det från praktiska och företagsekonomiska

synpunkter är önskvärt att stadshypoteks- och bostadskreditkassorna

kan utjämna variationer i likviditetsställningen genom utlåning

av tillfälliga överskottsmedel från den ena kassan till den andra. En

sådan ordning synes också vara i överensstämmelse med principerna för

den år 1953 genomförda samförvaltningen mellan stadshypoteks- och bo2

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr Öl

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Mcij:ts proposition nr 61 år 1958

stadskreditinstitutionerna. Enligt nu gällande bestämmelser äger båda kassorna

placera tillfälliga överskottsmedel i stadshypotekskassans obligationer

eller mot säkerhet av sådana obligationer, medan bostadskreditkassans

obligationer icke upptagits bland de medgivna placeringsobjekten. Bostadskreditkassan

kan alltså författningsenligt utlåna överskottsmedel till stadshypotekskassan

mot säkerhet av denna kassas obligationer, medan stadshvpotekskassan

icke uttryckligen tillagts befogenhet att låna bostadskreditkassan

penningar mot säkerhet av sistnämnda kassas obligationer. Såsom

den tidigare redogörelsen ger vid handen föreligger större behov av att utlåning

kan ske från stadshypotekskassan till bostadskreditkassan än omvänt.

Med hänsyn till det anförda synes det angeläget att den föreliggande

oklarheten rörande stadshypotekskassans befogenhet att utlåna medel till

bostadskreditkassan undanröjes.

I sin framställning har kassorna anhållit att bostadskreditkassans obligationer

upptages bland de värdehandlingar i vilka eller mot säkerhet av

vilka stadshypotekskassan äger jämlikt 10 § sista stycket förordningen om

stadshypoteksinstitutionen placera tillfälliga överskottsmedel. Framställningen

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna och

biträtts av utredningsmannen. Därvid har uttalats att bostadskreditkassans

obligationer från trygghetssynpunkt får anses fullt godtagbara vid placering

av här ifrågavarande överskottsmedel. Att så är fallet torde för övrigt

bestyrkas av förefintliga bestämmelser rörande placering bl. a. av

stadshypoteks- och bostadskreditföreningarnas säkerhetsfonder samt bostadskreditkassans

reservfond. Jag anser mig därför kunna tillstyrka förslaget

om författningsändring. Såsom utredningsmannen framhållit förutsättes

självfallet att medel, som användes till utlåning varom nu är fråga,

hänför sig enbart till vad som verkligen utgör tillfälliga likviditetsöverskott.

Författningsändringen synes böra träda i kraft så snart förordning därom

utkommit från trycket.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av 10 § förordningen

den 27 mars 1953 (nr 95) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och om stadshypoteksföreningar.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Göte Fridh

580219 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1958 A:8 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 10 § förordningen den 27 mars 1953 s. 1 i texten