Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 maj 1953 (nr 269) angående byggnadsforskningsavgift, m. m

1958-02-21 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:75, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 maj 1953 (nr 269) angående byggnadsforskningsavgift, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958

1

Nr 75

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den 22 maj 1953

(nr 269) angående byggnadsforskningsavgift, m. m. ;

given Stockholms slott den 21 februari 1958.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning om ändring i förordningen

den 22 maj 1953 (nr 269) angående byggnadsforskningsavgift,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Med anledning av förslag av statens nämnd för byggnadsforskning föreslås

vissa ändringar i förordningen angående byggnadsforskningsavgift.

Sålunda föreslås, att avgiftsplikten skall utsträckas till näringsgrenen schaktning

och grundläggning, såvitt angår verksamhet, för vilken avgiftsplikt

eljest föreligger enligt förordningen, samt att avgiftsskyldigheten skall grundas

på varje fullt antal av 2 000 arbetstimmar om året, som arbetstagare

idfört i avgiftspliktig verksamhet, i stället för såsom nu 300 dagsverken.

I syfte att mera väsentligt förstärka byggnadsforskningens resurser föreslås

vidare en höjning av byggnadsforskningsavgiften från 20 till 25 kronor

samt en motsvarande ökning av statens tillskott till forskningsverksamheten

genom uppräkning av anslaget till byggnadsforskning.

1—260 58

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 75

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958

FÖRSLAG

till

förordning om ändring i förordningen den 22 maj 1953 (nr 269)

angående byggnadsforskningsavgift

Härigenom förordnas, att 2 och 4—6 §§ förordningen den 22 maj 1953

(nr 269) angående byggnadsforskningsavgift1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Byggnadsforskningsavgift utgår för

kalenderår med tjugu kronor för

varje fullt antal av trehundra dagsverken,

som under året utförts med

anlitande av arbetstagare, för vilken

arbetsgivaren skall påföras avgift

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

och vilken vid debitering i riksförsäkringsanstalten

av dylik avgift

är att hänföra till någon av följande

i anstaltens premietariff för arbetsgivare

med i regel minst fem arbetstagare

under näringsgrenen byggnads-

och anläggningsverks

a mhet upptagna undergrupper

eller specialgrupper, nämligen

B. Hus- och fabriksbyggnad.

1. hus- och fabriksbyggnadsarbete,

2. skorstensbyggnadsarbete,

3. ställningsbyggnadsarbete.

C. Installations- och annan verksamhet

i regel hänförlig till

husbyggnad.

F. Kombinerad byggnads- och anläggningsverksamhet.

Vid tillämpning av vad i föregående

stycke föreskrivits skall iakttagas,

att vid kombinerad byggnads
-

Byggnadsforskningsavgift utgår för

kalenderår med tjugufem kronor för

varje fullt antal av tvåtusen arbetstimmar,

som under året fullgjorts av

arbetstagare, för vilken arbetsgivaren

skall påföras avgift enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring och vilken

vid debitering i riksförsäkringsanstalten

av dylik avgift är att hänföra

till någon av följande i anstaltens

premietariff för arbetsgivare med i

regel minst fem arbetstagare under

näringsgrenen byggnads- och anläggningsverksamhet

upptagna

undergrupper eller specialgrupper,

nämligen

A. Schaktning och grundläggning.

B. Hus- och fabriksbyggnad

1) hus- och fabriksbyggnadsarbete,

2) skorstensbyggnadsarbete,

3) ställningsbyggnadsarbete.

C. Installations- och annan verksamhet

i regel hänförlig till

husbyggnad.

F. Kombinerad byggnads- och anläggningsverksamhet.

Vid tillämpning av vad i föregående

stycke föreskrivits skall iakt
-

1 Senaste lydelse, se beträffande 2 § SFS 1955:67.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 75 år 1958

3

(Gällande lydelse)

och anläggningsverksamhet avgift

skall erläggas endast i den mån fråga

är om arbete, som även eljest är

belagt med avgift enligt denna förordning.

4

Arbetsgivaren är — — — — —

Riksförsäkringsanstalten äger att,

i den mån sådant må vara nödigt

för bestämmande av byggnadsforskningsavgift,

taga del av arbetsgivares

avlöningslistor och förteckningar.

5

Den, som på grund av tjänsteåligganden

för riksförsäkringsanstaltens

räkning har eller haft att taga befattning

med uppgift eller handling, som

i 4 § sägs, må ej röja yrkeshemlighet

eller, där det ej kan anses påkallat

i tjänstens intresse, yppa driftanordning

eller affärsförhållande vid

arbetsställe, i avseende A vilket han

har eller haft att taga sådan befattning.

(Föreslagen lydelse)

tagas, att vid schaktning och grundläggning

samt kombinerad byggnadsoch

anläggningsverksamhet avgift

skall erläggas endast i den mån fråga

är om arbete, som även eljest är

belagt med avgift enligt denna förordning.

§•

av byggnadsforskningsavgift.

I den utsträckning riksförsäkringsanstalten

prövar nödigt för ändamål,

som avses i första stycket, åligger det

uppgiftsskyldig att på begäran för

granskning tillhandahålla riksförsäkringsanstalten

förda avlöningslistor,

handelsböcker eller motsvarande anteckningar

jämte därtill hörande

handlingar. Granskningen skall såvitt

möjligt ske så, att den icke medför

hinder i den uppgift sskyldiges verksamhet

samt skall, om han så begär

och det lämpligen kan ske, verkställas

hos honom. Handelsböcker och andra

handlingar, som överlämnats för

granskning, skola återställas utan

dröjsmål. Meddelande om resultatet

av granskningen skall lämnas snarast.

§■

Den, som på grund av tjänsteåliggande

för riksförsäkringsanstaltens

räkning bar eller liaft att taga befattning

med uppgift eller handling, som

i 4 § sägs, må ej röja eller obehörigen

nyttja yrkeshemlighet, som därigenom

blivit känd för honom, och ej heller,

där det ej kan anses påkallat i

tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande

eller affärsförhållande, vilket

sålunda blivit honom kunnigt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958

(Gällande lydelse)

6

Försummar arbetsgivare att ställa

sig till efterrättelse vad i 4 § är föreskrivet

eller lämnar han i uppgift,

som enligt samma paragraf skall avgivas,

veterligen oriktigt meddelande,

straffes med dagsböter.

Gör någon sig skyldig till förseelse

mot 5 §, straffes med dagsböter.

Sker det för att göra skada eller begagnar

han sig av sin kännedom om

yrkeshemligheten, driftanordningen

eller affärsförhållandet till egen eller

annans fördel, då må till fängelse

dömas. Framgår av omständigheterna,

att han om yrkeshemligheten, driftanordningen

eller affärsförhållandet

erhållit kännedom å tid, då han ej

hade att taga befattning med uppgift

eller handling, som i 5 § sägs, eller

att yppandet av driftanordningen eller

affärsförhållandet ej kunnat medföra

skada för det företag, som bedrevs å

arbetsstället, må ansvars- eller ersättningsskyldighet

icke åläggas honom. Å

förseelse, varom nu är sagt, må allmän

åklagare tala allenast efter

angivelse av målsäganden.

(Föreslagen lydelse)

§•

Försummar arbetsgivare att ställa

sig till efterrättelse vad i 4 § är föreskrivet

eller lämnar ban medvetet

eller av grov vårdslöshet i uppgift,

som enligt samma paragraf skall

avgivas, oriktigt meddelande, straffes

med dagsböter.

Bryter någon mot vad i 5 § är

stadgat, straffes med dagsböter eller

fängelse. Å brott som nu sagts må

allmän åklagare tala allenast efter

angivelse av målsäganden.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1959.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958

5

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 februari 1958.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng,

Andersson, Lindell, Lindström, Lindholm, Skoglund, Edenman,

Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om ändrade grunder

för uttagande av byggnadsforskningsavgift samt om anslag för budgetåret

1958/59 till byggnadsforskning och anför därvid följande.

Inledning

I årets statsverksproposition (V ht p. 97) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Byggnadsforskning

för budgetåret 1958/59 beräkna ett reservationsanslag av 265 000

kronor. Anledningen till att anslaget beräknades endast preliminärt var,

att anslagsfrågan ansågs böra behandlas samtidigt som ett av statens nämnd

för byggnadsforskning i skrivelse den 18 oktober 1957 framlagt förslag om

vissa ändringar i grunderna för uttagande av byggnadsforskningsavgift och

att remissbehandlingen av denna framställning ej hunnit avslutas när statsverkspropositionen

anmäldes. Sedan ifrågavarande ärenden nu färdigberetts

torde jag få anmäla desamma. I samband därmed torde jag få behandla

dels ett av bostadsstyrelsen framfört äskande om anslag för visst

ändamål, dels ock ett av 1947 års byggnadsmaterialutredning avgivet betänkande

jämte remissyttranden däröver.

Forskning på byggnadsområdet bedrevs fram till 1942 i tämligen splittrade

former och hade en ringa omfattning. Genom inrättande nämnda år

av statens kommitté för byggnadsforskning fick forskningsverksamheten

en mera samordnad och systematisk karaktär. Kommitténs forskningsverksamhet,

som finansierades med anslag över driftbudgeten, hade dock

ganska blygsamma dimensioner.

För att skapa förutsättningar för en kraftigare, samlad insats i syfte att

genom forsknings- och rationaliseringsverksamhet förbättra och förbilliga

produktionen inom byggnadsbranschen beslöt statsmakterna år 1953 (prop.

163, SL3U 13, rskr. 306), att en särskild byggnadsforskningsavgift skulle

uttagas från vissa arbetsgivare inom byggnadsfacket. Att planera och sam
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958

ordna forsknings- och rationaliseringsverksamheten uppdrogs åt statens

nämnd för byggnadsforskning, som ersatte den dittillsvarande kommittén

för byggnadsforskning.

Förslag om ändring av förordningen angående byggnadsforskningsavgift

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om byggnadsforskningsavgift har meddelats i förordningen

den 22 maj 1953 (nr 269; ändrad 1955: 67) angående byggnadsforskningsavgift.

Skyldighet att erlägga byggnadsforskningsavgift åvilar enligt 1 § i förordningen

den som yrkesmässigt bedriver byggnadsverksamhet under sådana

förhållanden, att han är att anse såsom arbetsgivare enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,

så ock kommun, vilken såsom arbetsgivare i nämnda lags

mening bedriver byggnadsverksamhet. Från avgiftsskyldighet är staten befriad.

Avgiftsplikten är närmare bestämt knuten till vissa i riksförsäkringsanstaltens

premietariff för yrkesskadeförsäkringen angivna verksamhetsgrenar,

vilka är uppräknade i 2 § i förordningen. Dessa verksamhetsgrenar

utgöres av följande i premietarifTen för arbetsgivare med i regel minst fem

arbetstagare under näringsgrenen byggnads- och anläggningsverksamhet

upptagna undergrupper eller specialgrupper, nämligen

B. Hus- och fabriksbyggnad

1) hus- och fabriksbyggnadsarbete,

2) skorstensbyggnadsarbete,

3) ställningsbyggnadsarbete.

C. Installations- och annan verksamhet i regel hänförlig till husbyggnad.

F. Kombinerad byggnads- och anläggningsverksamhet.

I fråga om kombinerad byggnads- och anläggningsverksamhet gäller

avgiftsskyldighet endast i den mån fråga är om arbete, som även eljest är

belagt med avgift enligt förordningen.

Avgift utgår för kalenderår med 20 kronor för varje fullt antal av 300

dagsverken, som under året utförts med anlitande av arbetstagare, för

vilken arbetsgivaren skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

(2 §).

Byggnadsforskningsavgift påföres av riksförsäkringsanstalten (3 § första

stycket). Beträffande uppbörden av byggnadsforskningsavgifter skall förordningen

den 4 juni 1954 (nr 341) om uppbörd av vissa försäkringsavgifter

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och av bidrag från arbetsgivare jämlikt

lagen om sjukförsäkring in. in. i tillämpliga delar lända till efterrättelse

(3 § andra stycket). Detta innebär beträffande arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring

i riksförsäkringsanstalten i huvudsak, att avgiften för arbetsgivare,

som i regel har mindre än fem arbetstagare i sin tjänst, påföres vid

skattedebiteringen, medan den för större arbetsgivare debiteras direkt av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958

7

riksförsäkringsanstalten. Sistnämnda förfaringssätt tillämpas vidare beträffande

alla arbetsgivare, som har yrkesskadeförsäkring i ömsesidigt socialförsäkringsbolag.

I förordningen angående byggnadsforskningsavgift stadgas skyldighet för

arbetsgivare att till riksförsäkringsanstalten lämna de uppgifter, som anstalten

finner erforderliga för att bestämma avgiften, samt rätt för anstalten

att taga del av arbetsgivares avlöningslistor och förteckningar (4 §). Vidare

föreskrives för den, som på grund av tjänsteåligganden för riksförsäkringsanstaltens

räkning tagit befattning med sådana uppgifter eller handlingar,

tystnadsplikt i fråga om yrkeshemlighet, driftanordning och affärsförhållande

vid arbetsstället (5 §). Förordningen innehåller tillika bestämmelser

om straff för försummelser eller förseelser med avseende på vad

sålunda föreskrivits (6 §).

Besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut i ärende, som avses i förordningen,

föres i samma ordning som gäller för försäkringsinrättnings

beslut i ärende angående yrkesskadeförsäkring, alltså hos försäkringsrådet

(8 §)■

Influtna byggnadsforskningsavgifter överföres till en fond, som förvaltas

enligt grunder vilka fastställes av Kungl. Maj :t (9 §). Denna fond, benämnd

fonden för byggnadsforskning, förvaltas av statskontoret. Fondmedlen står

till förfogande för statens nämnd för byggnadsforskning, som självständigt

äger besluta om medlens användning i nämndens verksamhet. Fondmedel

får dock ej utan Kungl. Maj ds medgivande tagas i anspråk för bestridande

av kostnader för nämndens kansli.

Staten är såsom nämnts befriad från byggnadsforskningsavgift. I stället

lämnar staten tillskott till kostnaderna för forskningsverksamhet i form av

årliga anslag på driftbudgeten dels till byggnadsforskningsnämndens avlöningar

och omkostnader, dels ock till byggnadsforskning.

Statens nämnd för byggnadsforskning

I sin förut omförmälda skrivelse har statens nämnd för byggnadsforskning

föreslagit vissa ändringar i grunderna för uttagande av byggnadsforskningsavgift.

Förslaget innebär dels att verksamhetsgrenen schaktning

och grundläggning avgiftsbelägges, dels ock att avgift skall påföras för varje

fullt antal av 2 000 arbetstimmar (= 250 dagsverken), som under året

utförts med anlitande av i förordningen angiven arbetskraft.

Nämnden erinrar, att statsmakterna vid beräknande av byggnadsforskningsavgiftens

storlek hade tagit till utgångspunkt alt avgift skulle utgå för

varje årsarbetare, varvid en årsarbetare antogs motsvara 300 dagsverken.

Med ledning av uppgifter från Svenska byggnadsindustriförbundet och

Svenska byggnadsentreprenörföreningen hade antalet årsarbetare uppskattats

till minst 135 000. På grundval av dessa beräkningar och med

hänsyn till smärre begränsningar av antalet avgiftspliktiga verksamhets
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958

grenar antogs, att en byggnadsforskningsavgift å 20 kronor per årsarbetare

skulle inbringa i runt tal 2,5 milj. kronor.

Nämnden anför, att sättet för avgifternas uttagande medger en klar

överblick över utfallet för visst år först drygt ett år senare. Nämnden har

därför än så länge kunnat överblicka inkomsterna blott för åren 1954 och

1955. Enligt uppgifter, som nämnden erhållit från riksförsäkringsanstalten,

utgör de totalt influtna avgifterna 1 887 675 kronor för år 1954 och 2 097 944

kronor för år 1955. Avgiften har alltså inbringat i genomsnitt endast ca

2 milj. kronor per år i stället för beräknade 2,5 milj. kronor. Nämnden

har på olika sätt i samråd med riksförsäkringsanstalten sökt utreda, hur

skillnaden mellan beräknade och influtna inkomster uppkommit. Bl. a.

har riksförsäkringsanstalten granskat avgiftsinbetalningarna hos ett 80-tal

företag. Den gjorda genomgången har medfört en viss efterdebitering av

avgifter hos ungefär hälften av de undersökta företagen. Det belopp som

på detta sätt efterdebiterats är dock relativt obetydligt. Olika andra omständigheter

har medverkat till att årsresultaten blivit i genomsnitt 0,5 milj.

kronor lägre än de kalkylerade beloppen. Bland dessa omständigheter framhåller

nämnden, att en årsarbetare enligt förordningen angående byggnadsforskningsavgift

förutsättes utföra 300 dagsverken, under det att en

arbetare inom byggnadsbranschen i genomsnitt arbetar blott ca 250 dagar

per år samt att flera arbetare än beräknat torde vara sysselsatta vid företag,

som vart och ett ej har en årsarbetare och därför ej betalar någon byggnadsforskningsavgift.

Genom att verksamheten inom nämnden först successivt kunnat utbyggas

har nämnden under de första åren ej helt förbrukat dessa års inkomster.

Därigenom har vissa medel funnits tillgängliga för efterföljande år.

Först under år 1957 har arbetet kunnat ges den omfattning som förutsågs

vid nämndens tillkomst. Eftersom inkomsterna blivit lägre än beräknat,

har nämnden för 1957 års verksamhet nödgats disponera 424 682 kronor

utöver de för året beräknade inkomsterna. Detta belopp hav tillskjutits

av medel från föregående års överskott.

Enligt en av nämnden upprättad prognos över utvecklingen av inkomster

och utgifter under budgetåren 1957/58—1960/61, vilken baseras på en

verksamhet av oförändrad omfattning, beräknas kostnaderna öka med

60 000—64 000 kronor per år på grund av stegringar i löner och andra utgifter,

medan inkomsterna beräknas bli oförändrade. Kostnadsstegringen

medför, att tillgängligt belopp för bidrag till fristående forskare vid högskolor

och andra forskningsinstitutioner minskar år från år. Nämnden har

vid upprepade överläggningar med företrädare för dessa institutioner konstaterat,

att de på sina program har många uppgifter som nödvändigtvis

måste lösas. Då kvalificerad personal, lokaler och instrumentell utrustning

finns tillgänglig, vore det enligt nämndens mening olyckligt, om verksamheten

hos dessa institutioner skulle behöva inskränkas, med risk att ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958

9

bildade specialister komme att söka andra sysselsättningar eller att kostsamma

investeringar i lokaler m. m. ej bleve utnyttjade. Nämnden framhåller

emellertid, ad det belopp nämnden kan disponera för ändamålet,

600 000 kronor för en fyraårsperiod, är otillräckligt, även om nämnden

begränsar sig till de mest angelägna uppgifterna. Nämnden anser det följaktligen

nödvändigt, att inkomsterna höjes till den nivå som förutsågs vid

dess tillkomst.

Nämnden anför, att det huvudsakligen är tre faktorer, som reglerar inkomsterna,

nämligen omfattningen av det avgiftsbelagda området, det antal

dagsverken som motsvarar en årsarbetare samt avgiftens storlek för varje

årsarbetare.

Vad angår det avgiftsbelagda verksamhetsområdet påpekar nämnden,

att bl. a. schaktning och grundläggning, som är upptagna som undergrupp

A i riksförsäkringsanstaltens premietariff för arbetsgivare under näringsgrenen

byggnads- och anläggningsverksamhet, är undantagna från avgiftsplikl.

Detta medför att företag, som specialiserat sig på schaktning och

grundläggning, ej betalar någon byggnadsforskningsavgift. Företag, som

sysslar med hus- och fabriksbyggnadsarbete och därvid som ett led i detta

arbete utför schaktning och grundläggning, erlägger däremot byggnadsforskningsavgift

även för denna verksamhet. För nämnden har det synts

oriktigt, att frågan om ett visst ax-bete är avgiftsbelagt eller ej skall vara

beroende på företagsformen. Då nämnden funnit det angeläget att behandla

problem, som rör schaktning och grundläggning, har nämnden ansett det

naturligt, att alla företag inom detta arbetsområde ei-lägger byggnadsforskningsavgift.

Beträffande beräkningen av arbetstiden per årsarbetare framhåller nämnden,

att 300 dagsverken motsvarar 2 400 arbetstimmar. Då enligt nämndens

uppfattning en ai-betare inom byggnadsbranschen icke ai-betar så lång tid

under året, har nämnden sökt klarlägga frågan om arbetstiden genom att

inhämta uppgifter från Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska

byggnadsarbetareförbundet.

Byggnadsindustriföi-bundets uppgifter är hämtade från de anställdas semesterkort

och visar för perioden 1951—1955 en genomsnittlig arbetstid

per år av 2 041 timmar för murare, 2 136 timmar för träarbetare och 2 195

timmar för grovarbetare. Byggnadsarbetareförbundets uppgifter är hämtade

ur löne- och ackordsstatistiken och omfattar perioden 1951—1955.

För murare redovisas eu genomsnittlig arbetstid per år av 1 945 timmar, för

träarbetare 2 047 timmar och för grovarbetare 2 100 timmar.

Nämnden anför vidare:

De från två håll hämtade uppgifterna visar sålunda god överrensstämmelse.

Avvikelserna kan bero bl. a. på, att i byggnadsindustriförbundets uppgifter restid

utöver ordinarie arbetstid inedtagits. För samma tid redovisar Svenska målareförbundet

en genomsnittlig arbetstid per år för målare av 1.760 timmar samt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 195S

Svenska elektrikerförbundet en arbetstid för elektriker av 2.056 timmar. Andra

arbetargrupper än de här nämnda utgör en ringa andel av byggnadsarbetarkåren.

Av värdena framgår alltså tydligt att man f. n. icke kan räkna med, att en

årsarbetare motsvarar 300 dagsverken eller 2.400 arbetstimmar. Under tiden fram

till 1960 kommer arbetstiden att minska från 48 timmar till 45 timmar i veckan.

Detta kommer vid i övrigt oförändrade förhållanden att ytterligare sänka de

genomsnittliga årsarbetstiderna. Med hänsyn härtill finner nämnden det motiverat,

att förordningen ändras så, att en årsarbetare motsvarar 2.000 arbetstimmar

(250 dagsverken). Efter kontakt med riksförsäkringsanstalten har anknytning

gjorts till arbetstimmar i stället för till dagsverken, då detta medför vissa

praktiska fördelar.

De föreslagna ändringarna i uttagandet av byggnadsforskningsavgift beräknas

öka nämndens inkomster med drygt 0,4 milj. kronor per år. En

ytterligare ökning av inkomsterna genom höjning av byggnadsforskningsavgiften

per årsarbetare är enligt nämndens åsikt motiverad med hänsyn

till behovet att finansiera föreliggande angelägna forskningsuppgifter.

Nämnden framhåller sålunda, att de senaste årens snabba utveckling ställt

byggnadsbranschen inför en mängd problem, som snarast måste lösas, om

ej stora felinvesteringar skall riskeras. Den ökade användningen av monteringsbyggeri

och andra former av mekanisering vid uppförande av flerfamiljshus

liksom gruppbyggen, seriebyggen m. m. vid uppförande av

enfamiljshus motiverar, att de traditionella formerna för planering av olika

lokaler tas under omprövning. De många nya typer och fabrikat av byggnadsmaterial

och byggnadselement som framkommer kräver, att egenskaperna

siuderas samt att regler för klassificering och redovisning utarbetas.

Behovet att höja verkningsgraden hos uppvärmningsanordningar

motiverar, att regler för provningar av dessa uppställes. Förhållandena på

arbetsmarknaden jämte kravet på lägre kostnader framtvingar nya former

för produktionen i vad avser förplanering, organisering och arbetsmetoder.

Sådana frågor kräver för sin behandling ett väsentligt utökat kunskapsunderlag,

vilket kan erhållas blott genom forskning och utredningar.

Nämnden har dock velat skaffa sig ytterligare erfarenheter, innan en

höjning av byggnadsforskningsavgiften begäres. Nämnden avser att återkomma

i denna fråga.

Yttranden

Efter remiss har yttranden över byggnadsforskningsnämndens framställning

avgivits av statskontoret, riksförsäkringsanstalten, bostadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, Svenska byggnadsindustriförbundet, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO),

Svenska riksbyggen och Landsorganisationen i Sverige. Till landsorganisationens

remissvar har fogats gemensamt yttrande av Svenska byggnadsarbetareförbundet,

Svenska murareförbundet, Svenska målareförbundet,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958

11

Svenska elektrikerförbundet samt Svenska bleck- och plåtslagareförbundet

(byggnadsfackförbunden).

1 en del remissyttranden har vissa allmänna synpunkter på byggnadsforskningsnämndens

arbete anförts. Byggnadsstyrelsen påpekar sålunda,

att nämnden i sin prognos för tiden 1957/58—1960/61 räknat med

successiv avveckling av anslagen till fri forskning, medan utgifterna för

sekretariat och utskott skulle hållas på i huvudsak nuvarande nivå. Styrelsen

ifrågasätter, om icke i stället nämndens utgifter för sekretariat och

utskott bör nedbringas till förmån för den fria forskningen. Liknande

synpunkter utvecklas i ett gemensamt yttrande av Svenska byggnadsindustriförbundet

och Svenska byggnadsentreprenörföreningen, vilka anför, att resultatet

av nämndens hittillsvarande arbete icke motsvarar de förväntningar

byggnadsindustrins företagare hyst. I yttrandet uttalas, att nämnden bör

bestå av ett icke alltför stort kansli med huvuduppgift att fördela forskningsmedlen

och följa forskningsarbetet samt att låta granska och publicera

resultaten.

Bostadsstyrelsen framhåller, att det är uppenbart, att nämnden måste

förses med ökade medel. Nämnden synes sålunda inte ha tillräckliga resurser

för mycket angelägna uppgifter, exempelvis för småhusens rationalisering

eller för åtgärder som syftar till att minska bränslekostnaderna i

bostadshusen. Även Svenska riksbyggen finner, att ökade resurser för byggnadsforskningen

erfordras och framhåller därjämte, att frågor om stadsplaneringen

bör upptagas på nämndens forskningsprogram. Byggnadskostnaderna

är i hög grad beroende av stadsplanernas utformning, och en

av förutsättningarna för lägre byggnadskostnader är rationellt utformade

stadsplaner. Företaget framhåller dock som sin mening, att nämnden har

saknat en fast linje i sitt arbete och ej med tillräcklig auktoritet kunnat ta

ledningen av forskningsarbetet och inrikta detta på väsentliga områden.

Dessa brister bör repareras, innan nämndens resurser ökas. Företaget anser

det kunna diskuteras, om icke den byggnadsforskning som bedrives vid

vetenskapliga institutioner borde finansieras på samma sätt som andra

grenar av den vetenskapliga forskningen vid högskolorna. SABO framhåller

betydelsen av en vidgad och snabbare upplysning om de vunna forskningsresultaten.

LO och byggnadsfackförbunden anför, att tiden synes mogen för en utvidgning

av forskningsverksamheten med större inriktning på ren produktionsforskning.

Det bör då, enligt LO:s mening, undersökas, om en utvidgad

verksamhet lämpligen bör finansieras med medel, som inflyter i

form av byggnadsforskningsavgifter, eller på annat sätt. Fn utväg skulle

vara att pålägga exempelvis produktionen av cement eu särskild avgift

alt användas för byggnadsforskning.

Nämndens förslag att till de avgiftsbelagda verksamhetsområdena

även hänföra schaktnings- och grundläggningsarbete har i huvudsak

tillstyrkts av remissorganen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 År 1958

Riksförsäkringsansta It en upplyser, att ifrågavarande undergrupp i anstaltens

premietariff för arbetsgivare med i regel minst fem arbetstagare omfattar

följande specialgrupper, nämligen l)grävningsarbete, 2)jordschaktning,

planeringsarbete, 3) grundläggning med schaktning, pålning, gjutning och

stenarbete samt 4) byggnadskontroll, avvägning och stakning. Den föreslagna

utvidgningen av tillämpningsområdet för förordningen angående

byggnadsforskningsavgift skulle icke medföra några debiteringstekniska

svårigheter för anstalten. I viss utsträckning förekommer det dock, att företag

av angivna slag utför schaktning och grundläggning i samband med

byggnadsarbeten, vilka ej är underkastade avgiftsplikt, nämligen arbeten

under de i tariffen upptagna grupperna »D. Väg-, gatu-, bro- och tunnelbyggnad»,

»E. Vattenbyggnad m. m.» och »G. Andra byggnads- och anläggningsarbeten».

Om därför avgiftsplikten för schaktning och grundläggning

anses böra begränsas till sådan schaktning och grundläggning, som sker

i anslutning till i övrigt avgiftsbelagt byggnadsarbete, bör den begränsningsregel

som avser kombinerad byggnads- och anläggningsverksamhet

utökas att gälla även schaktnings- och grundläggningsarbeten.

Ämbetsverket anför vidare, att undergruppen »A. Schaktning och

grundläggning» f. n. också omfattar vissa arbetsgivare, vilkas verksamhet

icke har något samband med byggnads- eller anläggningsverksamhet. Som

exempel på dylik verksamhet nämnes dikesgrävning, brunnsgrävning och

brunnsborrning, sprängning av sten på åkrar m. m. samt malmletning.

Riksförsäkringsanstalten är emellertid beredd att hänföra dessa arbetsgivare

till annan näringsgren än »Byggnads- och anläggningsverksamhet».

Byggnadsstyrelsen föreslår, att avgiftsplikten i fråga om schaktnings- och

grundläggningsarbete begränsas till arbeten vid byggnadsföretag, som eljest

är belagda med avgift, medan Svenska byggnadsindustri förbundet och Svenska

byggnadsentreprenörföreningen anser, att avgift bör uttagas endast i den

mån arbetet utföres i och för husbyggnad. Svenska riksbyggen anför, att inbetalningskontrollen

kan bereda svårigheter, då det avgiftsbelagda arbetet

ofta endast utgör en ringa del av specialfirmornas sammanlagda arbete,

och anser fördenskull att förslaget bör omprövas. Byggnadsfackförbunden

anser, att hela frågan om avgiftsberäkningen bör anstå i avvaktan på att

enighet nås om forskningens framtida inriktning, medan LO inte vill motsätta

sig föreslagna ändringar som en rent temporär åtgärd.

I anledning av förslaget att avgiftsplikten skall grundas på 2 000

arbetstimmar om året anför riksförsäkringsanstalten, att nämndens förslag

icke föranleder erinran, såvitt angår arbetsgivare, vilka debiteras yrkesskadeförsäkringsavgifter

m. m. direkt av anstalten eller av socialförsäkringsbolagen.

När det gäller övriga arbetsgivare, d. v. s. huvuddelen

av de s. k. mindre arbetsgivare, vilka har försäkring i anstalten, erhåller

anstalten däremot endast uppgift om antalet dagsverken. Beträffande

sådana arbetsgivare måste byggnadsforskningsavgiften därför alltjämt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958

13

grundas på sistnämnda uppgift. Därvid bör 2 000 arbetstimmar enligt

anstaltens mening motsvaras av 250 dagsverken.

Byggnadsstyrelsen anser, att 2 100 timmar f. n. bättre motsvarar verkliga

förhållandena än de av nämnden föreslagna 2 000 timmarna. Svenska

riksbyggen finner det mindre välbetänkt att ändra ifrågavarande avgiftsunderlag

till 2 000 arbetstimmar, när det gäller byggnadsforskningsavgiften,

men bibehålla 300 dagsverken som underlag för debitering av yrkesskadeförsäkringsavgift.

Byggnadsfackförbunden vill, såsom framgår av vad förut

sagts, skjuta på frågans avgörande. I övrigt har förslaget tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av remissorganen.

Statskontoret anser sig böra, utöver de av nämnden föreslagna ändringarna

beträffande avgiftsplikten, ifrågasätta en höjning av byggnadsforskningsavgiften.

Ämbetsverket förordar en höjning med 10% eller till

22 kronor. Även bostadsstyrelsen uttalar sig för att ökade resurser ställes

till nämndens förfogande antingen i form av höjda forskningsavgifter eller

på annat sätt. Bostadsstyrelsen framhåller doek samtidigt, att en fast byggnadsforskningsavgift

per årsarbetare har vissa olägenheter, dels genom att

penningvärdets försämring minskar beloppets reella värde och dels genom

att den ökade rationaliseringen inom byggnadsfacket, till vilken byggnadsforskningen

säkert bidragit, resulterar i en reduktion av antalet dagsverken

och därmed en successiv minskning av forskningsmedlen, räknade på

byggnadsvolymen.

Anslagsfrågor

Föreliggande framställningar

Statens tillskott till byggnadsforskningsnämndens verksamhet uppgick

för det första verksamhetsåret till 275 000 kronor under anslagsrubriken

Byggnadsforskning samt 120 100 kronor till avlöningar och omkostnader

för nämndens kansli, alltså tillhopa 395 100 kronor.

Fr. o. m. budgetåret 1955/56 överfördes 10 000 kronor från byggnadsforskningsanslaget

till nämndens avlöningsanslag. Vidare har avlöningsoch

omkostnadsanslagen i viss mån räknats upp med hänsyn till lönehöjningar

och andra utgiftsstegringar. I innevarande års statsverksproposition

(V ht 1958 p. 95 och 96) har anslagen sålunda upptagits med resp. 120 200

och 37 000 kronor eller tillhopa 157 200 kronor. Anslaget till byggnadsforskning

är i riksstaten för innevarande budgetår upptaget med 265 000

kronor.

I. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1958/59 har nämnden för byggnadsforskning

(skr. 4/9 1957) erinrat, att nämnden för innevarande budgetår

— under åberopande av att inkomsterna av byggnadsforskningsavgifterna

blivit väsentligt mindre än beräknat samt uppgiftens speciella art —

hemställde om särskilda medel för dels fortsatt utredningsarbete inom skol
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958

husbyggandet och dels viss försöksverksamhet med provklassrum. Nämndens

framställning vann dock icke bifall (jfr V ht 1957 s. 265). Under hösten

1956 och våren 1957 har den inom nämnden verksamma skolhusgruppen

med biträde av expertis från byggnadsstyrelsen och skolöverstyrelsen utarbetat

ett förslag till långtidsprogram för fortsatt skolbyggnadsforskning.

Enligt förslaget bör sådan forskning bedrivas som lagarbete mellan arkitekt,

pedagog, skolpsykolog, kommunal förtroendeman samt projektorer för

statiska, värme-, vatten- och sanitetstekniska samt elektrotekniska konstruktioner.

Forskningen bör omfatta översikt av avslutade och pågående

arbeten inom skolhusforskningen i Sverige och utomlands, studier av de

enskilda skollokalerna, skolanläggningars utformning och utförande, skollokalers

upplåtande för annat än skoländamål, skoltomtens läge, storlek,

topografi och planform samt kritisk översyn av granskningsförfaranden,

lagar och förordningar. Forskningsprogrammet är avsett att genomföras

under budgetåren 1958/59—1961/62, varvid kostnaden per budgetår beräknas

till resp. 255 000, 255 000, 265 000 och 275 000 kronor.

Nämnden anför, att sedan forskningsprogrammet godkänts av nämnden

yttranden över detsamma inhämtats från överstyrelsen för yrkesutbildning,

Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas

förbund, vilka samtliga vitsordat angelägenheten av ifrågavarande

forskning samt uttalat att programmet bör genomföras. Nämnden

framhåller, att stat och kommun planerat mycket stora investeringar på

skolbyggnadsområdet inom de närmaste åren samt hänvisar i detta sammanhang

till vad 1955 års långtidsutredning anfört härom. Då önskemålet

om en minskning av produktionskostnaderna medför krav på en snabb

lösning av en mängd skolbyggnadsproblem, anser nämnden det ytterst

angeläget, att det planerade forskningsprogrammet kan genomföras inom

avsedd tid. Under åberopande härav hemställer nämnden, att anslaget

till byggnadsforskning för nästa budgetår höjes med 255 000 kronor till

520 000 kronor.

II. Nämnden för byggnadsforskning har vidare i utlåtande över två betänkanden

av bränsleutredningen 1951 (SOU 1956: 46 och 58) hemställt

om tilläggsanslag (under tionde huvudtiteln) av 600 000 kronor årligen

under en tioårsperiod för genomförande av undersökningar i bränslebesparande

syfte. I en skiss till forskningsprogram har nämnden upptagit

undersökningar av problem rörande värmeproduktion, värmedistribution,

värmeisolering, ventilation och varmvatten samt debitering av värme och

varmvatten.

III. Bostadsstgrelsen har i en med skrivelse den 2 oktober 1957 överlämnad

promemoria framhållit behovet av åtgärder, som medför minskad bränslekonsumtion

i småhus. För att stimulera härtill föreslår styrelsen dels viss

komplettering av bestämmelserna om s. k. lånetak — till vilken fråga jag

torde få återkomma i annat sammanhang — dels en brett lagd upplys
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958

15

ningsverksamhet, vilken skulle ta sikte på att främja en bättre värmeisolering

i såväl nya hus som det befintliga bostadsbeståndet. För upplysningskampanjen

krävs enligt styrelsens mening att särskilda statsmedel anvisas

med förslagsvis 200 000 kronor.

Yttranden

Över byggnadsforskningsnämndens under I. i det föregående behandlade

framställning har yttranden avgivits av statskontoret, byggnadsstyrelsen

och skolöverstyrelsen.

De båda sistnämnda myndigheterna framhåller, att de medverkat vid

upprättande av det långtidsprogram för skolforskning som forskningsnämnden

åberopar och tillstyrker den begärda medelsanvisningen.

Byggnadsstyrelsen understryker vikten av att erforderliga medel ställes

till förfogande för ändamålet, då forskning och utvecklingsarbete inom

förevarande område, med hänsyn till det samlade investeringsprogram

som inom de närmaste åren måste förverkligas och till de därmed förbundna

kostnaderna, måste anses synnerligen påkallat, icke minst från statsverkets

synpunkt.

Skolöverstyrelsen erinrar, att överstyrelsen i petita för budgetåret 1958/59

hemställt att, om forskningsnämndens framställning ej vunne bifall, under

sagda budgetår få disponera 200 000 kronor av anslaget till bidrag till vissa

byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet för skolbyggnadsforskning

i samarbete med nämnden. Tillika hade överstyrelsen förklarat sig ha

för avsikt att, med överlämnande av sina petita i denna del, hemställa hos

kommunförbunden, att dessa ville i framställning till Kungl. Maj:t ge till

känna, i vilken utsträckning de vore villiga att bidraga till ifrågavarande

kostnader. Överstyrelsen hade förutsatt, dels att byggnadsforskningsnämnden

skulle anslå omkring 50 000 kronor till ändamålet, dels ock att det av

överstyrelsen äskade beloppet skulle reduceras med belopp, som kunde

komma att ställas till förfogande av kommunförbunden.

Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund har i anledning

av skolöverstyrelsens nyssnämnda hemställan meddelat, att medverkan

från deras sida i finansieringen av skolbyggnadsforskning icke kan

påräknas.

Statskontoret erinrar, att föredragande departementschefen vid behandling

av nämndens motsvarande yrkande för budgetåret 1957/58 anfört,

att särskilda medel vid sidan av anslaget till byggnadsforskning av principiella

skäl inte borde anvisas för skolbyggnadsforskning. Då till stöd för

nämndens förnyade hemställan inte anförts några skäl som enligt statskontorets

mening motiverar ett ändrat ståndpunktstagande, har ämbetsverket

inte ansett sig kunna förorda ett tillmötesgående av nämndens framställning.

Statskontoret uttalar, att det bör ankomma på byggnadsforsk
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958

ningsnämnden att vid fördelningen av influtna byggnadsforskningsavgifter

skapa tillräckligt utrymme för skolhusforskning, i den mån inte anslaget

för byggnadsforskning förslår härtill.

Över bostadsstyrelsens under III. i det föregående omnämnda promemoria

har yttranden avgivits av statskontoret och statens nämnd för

byggnadsforskning.

Statskontoret finner det visserligen vara av synnerlig vikt att värmeisoleringsfrågorna

uppmärksammas men anser inte, att statsmakterna bör engagera

sig för sådana åtgärder på området som medför ökat behov av

statsmedel.

Nämnden för byggnadsforskning tillstyrker däremot styrelsens förslag

om medelsanvisning för upplysningsverksamhet med sikte på minskning

av bränsleförbrukningen och förklarar sig beredd att medverka i sådan

verksamhet.

Förslag av 1947 års byggnadsmaterialutredning

Mot bakgrunden av det bostadspolitiska program, som statsmakterna

uppställde vid 1946 och 1947 års riksdagar, framstod det som angeläget

att klarlägga frågan om utnyttjandet av den bosradspolitiskt betingade förbättringen

av byggnadsämnesindustriernas avsättningsförhållanden. För att

utreda frågan härom och klargöra förutsättningarna för en sänkning av

byggnadskostnaderna med särskild hänsyn till prissättningen på byggnadsmaterial

tillsattes en särskild utredning, 1947 års byggnadsmaterialutredning.

Byggnadsmaterialutredningen har år 1951 och år 1955 överlämnat två

expertutredningar rörande produktions-, distributions- och prissättningsförhållanden

inom några avgränsade produktionsområden. I april 1957

överlämnade utredningen ett betänkande om stommaterial från jord- och

stenindustrien (SOU 1957:12). Detta betänkande har remissbehandlats.

Med avlämnande av sistnämnda betänkande jämte vissa manuskript har

utredningen — i enlighet med direktiv som lämnades våren 1954 av dåvarande

chefen för socialdepartementet — avslutat sitt arbete.

I det nu föreliggande betänkandet lämnas en redogörelse för vissa på

utredningens uppdrag utförda expertundersökningar rörande produktionsoch

marknadsförhållandena inom de jord- och stenindustrier, som framställer

stommaterial för husbyggnadsändamål (tegel, cement, stenmaterial,

betongvaror och lättbetong). Härvid behandlas den tekniska utvecklingen

på ifrågavarande områden, förekommande former av konkurrensbegränsning,

lönsamheten och företagens prispolitik. På grund av nyssnämnda

begränsning av utredningsuppdraget har utredningen inte framlagt några

konkreta förslag. Det torde därför saknas anledning att här lämna något

utförligare referat av betänkandets innehåll.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 dr 1958

17

Vid betänkandets avlämnande har byggnadsmaterialutredningen framhållit,

att de undersökningar av olika byggnadsmaterialbranscher, som utförts

i utredningens regi och på dess initiativ, bär fyllt en betydelsefull

uppgift genom att stimulera parterna inom eu bransch att åstadkomma

förbättringar. Utredningen understryker, att det sällan ligger så till, att

större kostnadsbesparingar kan vinnas enbart genom stora, enkla reformer.

Förhållandena är i allmänhet alltför komplicerade för att en branschrationalisering

skulle kunna bli en engångsföreteelse såsom resultat av i

detta syfte vidtagna särskilda åtgärder. Vad som erfordras är permanenta,

målmedvetna rationaliseringssträvanden. Sådana pågår också ständigt inom

de olika branscherna, men de kan otvivelaktigt stimuleras genom en öppen

insyn och eu därav föranledd diskussion av förutsättningarna för fortsatt

rationalisering. Utredningen hyser den meningen, att de gjorda undersökningarna

har verkat orienterande och stimulerande för dem som i det

löpande arbetet inom de olika branscherna har att brottas med de konkreta

problemen.

Utredningen anser dock, att en tillfälligt arbetande kommitté knappast

är ett ändamålsenligt instrument för de insatser som här behöver göras.

Det synes i stället angeläget, anför utredningen, med någon form av kontinuerligt

översiktsarbete i samverkan mellan permanenta organ, såväl

branschernas egna som offentliga. Bland offentliga organ, som kan komma

i åtanke, nämner utredningen statens nämnd för byggnadsforskning, prisoch

kartellnämnden, bostadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen.

Yttranden över byggnadsmalerialutredningens betänkande har avgivits

av bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, kommerskollegium, statens prisoch

kartellnämnd, statens nämnd för byggnadsforskning, Svenska byggnadsarbetareförbundet,

Sveriges industriförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

(HSB), Svenska riksbyggen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag

(SABO) och Kooperativa förbundet (KF). I det följande torde få återges de

synpunkter, som remissorganen framfört i anledning av byggnadsmaterialutredningens

uttalande om ett kontinuerligt översiktsarbete inom området

för de olika byggnadsmaterialbranscherna.

Bostadsstyrelsen ansluter sig helt till tanken på ett fortsatt översiktsarbete

och anför, att föremålet och formerna för den av utredningen förordade

samverkan bör närmare utredas. Jämte rationaliseringsproblemcn

bör vissa andra spörsmål undersökas. Med hänsyn till kravet på långsiktig

planering av byggnadsverksamheten i landet bör man sålunda med vissa

mellanrum undersöka förutsättningarna för de närmaste årens materialproduktion

och distributionen till olika delar av landet. Styrelsen påpekar vidare,

att prisrelationerna mellan olika material, bl. a. på grund av transportkostnaderna,

varierar mellan olika områden, samtidigt som byggnadsa—280

os Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 75

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi Maj:ts proposition nr 75 år 1958

arbetarkårens sammansättning skiftar lokalt. Det borde därför vara ett för

materialfabrikanter, byggnadsföretagare och statliga myndigheter gemensamt

intresse att för olika områden undersöka vilka material som med hänsyn

till materialpriserna och sammansättningen av den lokalt tillgängliga

arbetskraften skulle ge de lägsta byggnadskostnaderna och den bästa

sysselsättningen.

Styrelsen anför även, att ökad prismedvetenhet bland materialkonsumenterna

skulle påskynda materialindustriernas rationaliseringsverksamhet.

Det är därför angeläget med ingående undersökningar av vilka krav som

bör ställas på ett materials kvalitet och hur denna skall mätas. Bostadsstyrelsen

framhåller i detta sammanhang såsom önskvärt att verksamheten

vid statens provningsanstalt omlägges så, att anstalten får större möjligheter

att publicera provningsresultaten. Enligt nuvarande praxis bekostas

provningarna i allmänhet av fabrikanterna, som själva avgör vilka resultat

som skall offentliggöras.

Statens nämnd för byggnadsforskning betonar liksom bostadsstyrelsen

betydelsen av att sambandet mellan kvalitet och priser undersökes. I anslutning

till sådant arbete bör upplysningsverksamhet bedrivas med syfte

att stimulera materialproducenterna att redovisa materialens egenskaper

enligt bestämda normer och klargöra innebörden av normerna för projektorer

och husbyggare. Nämnden understryker även vikten av forskningsarbete

för att förbättra egenskaperna hos material och byggnadsdelar.

Nämnden anser också, att en översiktlig redovisning och diskussion av

den typ utredningen redovisat är av stort värde. De ökade kunskaper om

branschstrukturen och de möjligheter till jämförelser mellan olika företag

och branscher som sådana översikter ger stimulerar otvivelaktigt företagen

att effektivisera produktionen. Då undersökningar av denna art emellertid

ställer sig förhållandevis kostsamma och relativt kraftigt inkräktar på

den begränsade staben av kvalificerade utredningsmän, är nämnden inte

beredd att f. n. rekommendera några speciella åtgärder för att främja sådana

utredningar.

Byggnadsstyrelsen och kommerskollegium anser inte, att några särskilda

åtgärder från det allmännas sida är påkallade för det ändamål byggnadsmaterialutredningen

vill främja. Byggnadsstyrelsen erinrar om det arbete

som redan utförs inom olika statliga institutioner och pekar vidare på materialindustriernas

positiva inställning, medan kommerskollegium särskilt

understryker den roll statens nämnd för byggnadsforskning spelar som en

samordnande instans i utvecklingsarbetet för att förbättra och förbilliga

byggnadsmaterialen.

HSB ställer sig tvekande till ett offentligt översiktsarbete men anser, att

behovet av ett intensifierat utvecklingsarbete bör undersökas av nämnden

för byggnadsforskning. Många av de tänkta arbetsuppgifterna torde sålunda

ligga inom nämndens arbetsområde.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 75 år 1958

19

KF anser, att befintliga statliga anordningar för övervakning av materialindustriernas

prissättningsförhållanden är tillfyllest men uttalar sig för

ett kraftigt stöd åt byggnadsforskningen, särskilt arbetet på kvalitetsnormering

avseende såväl stommaterial som byggnads-, inrednings- och installationsmaterial

i vidsträcktaste omfattning. I yttrandet förutsättes att ett

genomfört varudeklarationssystem skall stå under kontroll av statlig myndighet,

varvid statens provningsanstalt närmast anses komma i åtanke.

Statens pris- och kartellnämnd inskränker sig till att framhålla, att utredningens

redogörelse kommer att bli till stor nytta i nämndens övervakningsarbete

beträffande priser och konkurrensförhållanden inom berörda industrier.

Sveriges industriförbund och Svenska byggnadsentreprenörföreningen ställer

sig avvisande till tanken på ett kontinuerligt översiktsarbete i offentlig regi.

Båda framhåller, att producenternas egna intressen utgör en tillräcklig

garanti för att vidmakthålla en målmedveten rationaliseringssträvan. Industriförbundet

anför, att ett offentligt översiktsarbete inte skulle ha reella

förutsättningar att verka befordrande på utvecklingen utan snarast hämma

denna. Byggnadsentreprenörföreningen uttalar, att ett särskilt organ för

översiktsarbete torde kunna åstadkommas genom frivillig samverkan

mellan de berörda parterna själva, därest behov av ett sådant organ framdeles

skulle uppkomma.

Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska riksbyggen ställer sig i

ett gemensamt yttrande kritiska till de av byggnadsmaterialutredningen

utförda undersökningarna och framhåller, att de omständigheter som år

1947 motiverade tillsättandet av utredningen fortfarande synes vara minst

lika aktuella. Bostadsbyggandet är sålunda i stadigt växande och önskvärdheten

av sänkta byggnadskostnader framstår klarare än någonsin. Materialprisernas

utveckling efter 1947 har inte heller alltid varit sådan att den tett

sig naturlig med hänsyn till kostnadsutvecklingen i stort. Endast i undantagsfall

har en ökad konkurrens inom ifrågavarande branscher förmärkts.

Genom ytterligare utbyggnad och integrering i storföretag synes i vissa fall

de monopolistiska tendenserna ha förstärkts.

De två remissorganen anser, att nya sakkunniga bör tillsättas för att

slutföra utredningen om byggnadsmaterialmarknaden. Därvid bör åtgärder

övervägas för att åstadkomma offentligt inflytande på de materialproducerande

industriernas verksamhet.

Departementschefen

Det forskningsarbete, som finansieras med medel från fonden för byggnadsforskning

samt från det under femte huvudtiteln upptagna reservationsanslaget

till byggnadsforskning, bedrives huvudsakligen i tre former.

Forsknings- och utredningsarbete utföres sålunda av statens nämnd för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 är 1958

byggnadsforskning själv inom utskott och arbetsgrupper. Vidare lämnar

nämnden forskningsuppdrag till institutioner, företag och enskilda, och slutligen

utdelar nämnden efter ansökan särskilda anslag till fristående forskare.

I fråga om forskningsuppgifternas fördelning på forskning i egen regi och

uppdrag till institutioner m. fl. har den huvudprincipen följts, att arbetet

skall utföras i den ordning som för varje särskilt fall är mest fördelaktig.

I några remissyttranden över byggnadsforskningsnämndens framställning

angående ändrade grunder för uttagande av byggnadsforskningsavgift

har viss kritik riktats mot de principer, efter vilka forskningsmedlen

har fördelats mellan olika forskningsområden och olika former för forskningens

bedrivande. De meningar som sålunda kommit till uttryck är delvis

motstridiga. Viss kritik har vidare riktats mot nämndens organisation.

I detta sammanhang må erinras om att statens byggnadsbesparingsutredning

i sitt andra betänkande (SOU 1957: 47) har uttalat sig för en omprövning

av såväl riktlinjerna för nämndens forisatta verksamhet som dess organisation.

Vidare må nämnas att byggnadslåneutredningen i betänkande

om förenklad bostadslångivning (SOU 1957: 44) föreslagit, att vissa uppgifter,

som nu ankommer på bostadsstyrelsen, skall överflyttas på nämnden

för byggnadsforskning.

Jag vill erinra om att nämnden för byggnadsforskning avsiktligt har givits

så gott som fria händer, när det har gällt att utvälja forskningsobjekt och

bestämma formerna för forsknings- och utredningsarbetet. I proposition

angående nämndens inrättande (1953: 163) anförde sålunda föredragande

departementschefen, att det borde överlåtas åt nämnden att själv bedöma

i vilken form och på vilka arbetsområden dess insats från lid till annan

skulle göras. Verksamheten borde inte bindas av detaljerade direktiv. Vid

behov skulle Kungl. Maj :t dock kunna ge anvisningar rörande verksamhetens

inriktning. Det förutsattes, att nämnden skulle till chefen för socialdepartementet

halvårsvis i förväg avgiva preliminära planer för verksamheten.

Anvisningar skulle kunna utfärdas, om granskningen av dessa planer

gåve anledning därtill. Sammansatta stats- och tredje lagutskottet anslöt

sig i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 13) till departementschefsuttalandet

samt förklarade sig förutsätta, att Kungl. Maj:t endast i

undantagsfall skulle finna nödvändigt att ge nämnden anvisningar om

verksamheten.

Det torde i princip inte finnas skäl afl frångå den år 1953 redovisade

uppfattningen i denna fråga. Byggnadsforskningsnämndens verksamhet

måste omspänna en mångfald olika forskningsgrenar. Hur de tillgängliga

resurserna skall fördelas mellan grundforskning och tillämpad forskning

eller i övrigt mellan olika forskningsområden bör liksom hittills få avgöras

av nämnden själv. I samband härmed bör nämnas att ett principprogram

för nämndens verksamhet under de närmaste åren fastställdes av nämnden

i maj 1956.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 195S

21

Vad de olika arbetsformerna angår får dessa självfallet främst bestämmas

med hänsyn till vad som kan antagas bäst befrämja de forskningsmål

nämnden uppställer. Detta spörsmål har samband med frågan om byggnadsforskningsnämndens

organisation. För min del anser jag det kunna

ifrågasättas, om nämndens nuvarande organisation är i allo ägnad att

erbjuda de gynnsammaste betingelserna för forskningsresursernas rationella

utnyttjande. Med hänsyn därtill avser jag att senare denna dag hemställa

om bemyndigande att föranstalta om en utredning angående bvggnadsforskningsnämndens

organisation och arbetsformer.

Vad jag nu sagt bör emellertid, i betraktande av de ifrågavarande forskningsuppgifternas

omfattning och vikt, inte få hindra att åtgärder redan

nu vidtages för att tillförsäkra byggnadsforskningen ett bättre finansiellt

underlag.

Byggnadsforskningsnämnden har föreslagit vissa ändringar av grunderna

för uttagande av byggnadsforskningsavgift. Dessa ändringar innebär, att

näringsgrenen schaktning och grundläggning belägges med avgift, samt att

avgiftsplikten, som nu grundas på varje fullt antal av 300 dagsverken som

arbetstagare under året utfört i avgiftsbelagd verksamhet, skall knytas till

varje fullt antal av 2 000 arbetstimmar, som sålunda fullgjorts. Jag anser

mig i stort sett kunna tillstyrka nämndens förslag. Det förhållandet att

yrkesskadeförsäkringsavgiften beräknas med utgångspunkt från 300 dagsverken

bör inte hindra att byggnadsforskningsavgiften grundas på eu annan

årlig arbetsmängd, eftersom de två avgifterna är av principiellt olika karaktär.

Med anledning av vad som framhållits av riksförsäkringsanstalten

in. fl. bör emellertid viss jämkning vidtagas i nämndens förslag. Avgiftsplikten

för schaktning och grundläggning bör sålunda begränsas till sådan schaktning

och grundläggning, som sker i anslutning till i övrigt avgiftsbelagt

arbete. Den begränsningsregel, som nu gäller för kombinerad byggnadsoch

anläggningsverksamhet, bör med andra ord utvidgas till att avse även

schaktning och grundläggning.

Den årliga arbetsmängd, som skall konstituera avgiftsskvldighet, bör

fastställas till 2 000 arbetstimmar. Beträffande huvuddelen av de s.k. mindre

arbetsgivare, som har yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten, får

anstalten uppgift endast om antalet dagsverken. Det torde emellertid inte

bereda anstalten några svårigheter att beräkna antalet arbetstimmar med

utgångspunkt från uppgiften om utförda dagsverken. Därvid bör 2 000

arbetstimmar anses motsvara 250 dagsverken.

Yrkandena om ökade statsanslag för forskning rörande skolbyggnadsfrågor

och uppvärmningsproblem visar, att forskningens finansiella resurser

är otillräckliga. Jag anser det därför angeläget, att dessa resurser kan ökas

utöver vad som följer av nyss föreslagna ändringar beträffande skyldigheten

att erlägga byggnadsforskningsavgift. Detta framstår som desto mer motiverat

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 dr i95S

som en förstärkning av byggnadsforskningens finansiella underlag torde

höra till de insatser, vilka kan väntas bli lönsamma inom en relativt kort

tidrymd. Byggnadsforskningen är nämligen i betydande omfattning av sådan

natur, att de resultat den avsätter blir av direkt samhällsekonomiskt värde

genom att forskningsrönen leder till en sänkning av byggnadskostnaderna.

Forskning rörande värmeproblem m. m. kan dessutom få betydelse från

försörj ningssynpunkt.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att jag anser både skolbyggnadsforskning

och undersökningar rörande värmeproblem vara av sådan vikt,

att erforderliga resurser för planernas genomförande bör säkerställas. Även

upplysningsverksamhet i bränslebesparande syfte är givetvis angelägen.

Bostadsstyrelsens förslag om särskild medelsanvisning för dylik verksamhet

är jag emellertid ej beredd att förorda. Det bör i stället ankomma på

nämnden för byggnadsforskning att i den utsträckning nämnden finner

lämpligt anslå medel härför.

Den av mig nu förordade ändringen av grunderna för byggnadsforskningsavgiftens

beräkning medför endast, att inkomsterna av avgiften i stort sett

bringas upp till den från början avsedda nivån. Med hänsyn till de ursprungligen

bestämda principerna för byggnadsforskningens finansiering bör dessa

ändringar därför inte i och för sig medföra någon uppräkning av det statliga

anslaget till byggnadsforskning. När avgiften infördes, beräknades det nämligen,

att statens bidrag i form av anslag gott och väl motsvarade den utgift

staten skulle få vidkännas, om staten i stället skulle lämna sitt tillskott

i form av byggnadsforskningsavgift från statliga företag. Den ytterligare

förstärkning av forskningsresurserna, som nu framstår såsom nödvändig,

bör åstadkommas genom att ändringen i beräkningsgrunderna kompletteras

med en höjning av bvggnadsforskningsavgiften. I samband med en sådan

höjning bör anslaget till byggnadsforskning räknas upp.

Avgiften bör höjas till minst 25 kronor per årsarbetare mot f. n. 20 kronor.

Omfattningen av de föreliggande forskningsuppgifterna kunde kanske

i och för sig motivera eu större höjning. I brist på säkrare utgångspunkter

för en bedömning av medelsbehovet på längre sikt anser jag emellertid, att

en höjning med fem kronor nu bör räcka. Frågan om avgiftens storlek bör

dock prövas ytterligare av den utredning jag talat om i det föregående. De

förut av mig förordade ändringarna i avgiftsskyldigheten kan beräknas

öka inkomsterna av bvggnadsforskningsavgifter med ca 400 000 kronor

om året. Nyss angivna höjning av avgiften till 25 kronor medför därutöver,

att inkomsterna till fonden för byggnadsforskning kommer att öka med i

runt tal 600 000 kronor. De årliga inkomsterna till fonden torde därför

kunna uppskattas till ca 3 000 000 kronor. Ändringarna i förordningen

om byggnadsforskningsavgift bör träda i kraft den 1 januari 1959.

Samtidigt bör vissa redaktionella ändringar vidtagas i förordningen. De

stadganden om uppgiftsskyldighet för arbetsgivare och om sekretess ro
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 75 år 1958

23

rande sådana uppgifter m. m. samt de straffbestämmelser, vilka finnes

intagna i förordningen, är formulerade efter mönster av motsvarande bestämmelser

i 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete. Motsvarande

stadganden i lagen om yrkesskadeförsäkring är i viss mån annorlunda

utformade. Då förordningen angående byggnadsforskningsavgift i

angivna hänseenden bör i huvudsak överensstämma med lagen om yrkesskadeförsäkring,

synes förordningens ifrågavarande bestämmelser böra

jämkas.

Under förutsättning att byggnadsforskningsavgiften liöjes på sätt som jag

nyss föreslagit, bör statens tillskott till byggnadsforskningen likaledes ökas

med 25%. Detta innebär, att anslaget till byggnadsforskning bör höjas med

ca 100 000 kronor för helt budgetår. För budgetåret 1958/59 bör dock

endast hälften av detta belopp beräknas. Anslaget bör alltså upptagas med

(265 000+50 000) 315 000 kronor.

1947 års byggnadsmaterialutredning har i sitt betänkande pekat på behovet

av en permanent rationaliseringsverksamhet inom byggnadsmaterialbranscherna.

Utredningen bar ansett det angeläget med någon form av

kontinuerligt översiktsarbete i samverkan mellan branschernas egna och

offentliga organ. Vid remissbehandlingen av betänkandet har behovet av

fortgående rationaliseringsarbete överlag vitsordats, medan olika uppfattningar

har kommit till uttryck beträffande arbeteis former och inriktning.

I ett remissyttrande har, under hänvisning till bl. a. monopolbildningstendenser

inom byggnadsmaterialproduktionen, föreslagits att en ny kommitté

skall tillsättas för att fortsätta byggnadsmaterialutredningens arbete.

Jag är för egen del övertygad om att ett fortsatt utrednings- och forskningsarbete

på detta område är mycket betydelsefullt och anser, att offentliga

organ bör medverka däri. Byggnadsmaterialutredningen har anfört, att en

tillfälligt arbetande kommitté inte är ett för ändamålet lämpligt instrument.

Jag anser detta omdöme riktigt i nuvarande läge och finner därför att ifrågavarande

uppgifter bör åvila permanenta institutioner. Jag vill erinra om

att förutsättningarna härför sedan 1947, då byggnadsmaterialutredningen

tillsattes, har väsentligt förbättrats genom tillkomsten av nya statliga organ.

Åtgärder för motverkande av skadlig konkurrensbegränsning ankommer

sålunda numera på näringsfrihetsrådet och ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor,

varjämte statens pris- och kartellnämnd har att utföra

prisbildningsundersökningar, föra kartell register och sprida upplysningar

om pris- och konkurrensförhållanden.

Övrigt forsknings- och utredningsarbete som i detta sammanhang kan

komma i fråga bör företrädesvis anförtros åt nämnden för byggnadsforskning.

De erinringar häremot, som nämnden anfört under hänvisning bl. a.

till knappheten på medel, torde väsentligen bortfalla genom den ökning av

forskningsresurserna som följer av vad jag i det föregående bar föreslagit.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1958

Det synes emellertid inte möjligt att på nuvarande stadium precisera arten

och omfattningen av de uppgifter nämnden bör åtaga sig i detta sammanhang.

Enligt min mening bör det därför ankomma på den förut nämnda utredningen

att undersöka praktiskt lämpliga former för arbetsuppgiftens genomförande.

De av bostadsstyrelsen och Kooperativa förbundet framförda förslagen

till viss omläggning av statens provningsanstalts verksamhet torde få prövas

inom handelsdepartementet.

Ett förslag till förordning om ändring i förordningen angående byggnadsforskningsavgift

har upprättats inom socialdepartementet. .lag hemställer,

att Kungl. Maj.-t måtte föreslå riksdagen att

a) antaga förenämnda inom socialdepartementet upprättade

förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 maj

1953 (nr 269) angående byggnadsforskningsavgift;

b) till Byggnadsforskning för budgetåret 1958/59 under

femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 315 000

kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karin Wickström

Sthlm 1958. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1958 A:271 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 maj 1953 a1 i texten
  2. S3LU 1958 A:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 maj 1953 angående bgggnadsforskningsavgift, s. 1 i texten