Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 25 § och 129 § 8 mom. taxering sförordning en den 23 november 1956 (nr 623)

1958-02-14 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:76, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 25 § och 129 § 8 mom. taxering sförordning en den 23 november 1956 (nr 623)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1958

1

Nr 76

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 25 § och 129 § 8 mom.

taxering sförordning en den 23 november 1956 (nr

623); given Stockholms slott den 14 februari 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 25 § och

129 § 8 mom. taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att förenkla deklarationsförfarandet föreslås i propositionen att

löntagare skall befrias från skyldighet att i allmän självdeklaration redovisa

förmögenhet om bruttovärdet av hans tillgångar inte överstiger 50 000

kronor.

Vidare föreslås en ändring av taxeringsförordningens bestämmelser om

arvode åt ledamot i prövningsnämnd.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. 76

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1958

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 25 § och 129 § 8 inom. taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 25 § och 129 § 8 mom. taxeringsförordningen

den 23 november 1956 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

25 §.

Allmän självdeklaration

skall upptaga:

1) den skattskyldiges namn--

— vid taxeringen,

5) den skattskyldiges tillgångar

och skulder vid slutet av beskattningsåret,

ändå att förmögenheten

icke uppgår till skattepliktigt belopp,

dock endast om och i den mån

skattskyldighet för förmögenhet åligger

honom,

6) beloppet av — — — dennes

hemortskommun.

Allmän självdeklaration —--

denna förordning.

Har skattskyldig — — — sådan

förmögenhet.

Belopp, som---öretal bort
falla.

Föreslagen lydelse:

25 §.

Allmän självdeklaration

skall upptaga:

1) den skattskyldiges namn--

— vid taxeringen,

5) tillgångar och skulder vid slutet

av beskattningsåret, dock endast om

och i den mån skattskyldighet för

förmögenhet åligger den skattskyldige

samt — såvitt avser fysik personsom

icke har att redovisa inkomst av jordbruksfastighet

eller rörelse — om värdet

av tillgångarna överstiger 50 000

kronor,

6) beloppet av — — — dennes

hemortskommun.

Allmän självdeklaration — — —

denna förordning.

Har skattskyldig — — — sådan

förmögenhet.

Hava makar, som ingått äktenskap

före ingången av beskattningsåret och

levt tillsammans under större delen

därav, var för sig haft förmögenhet,

skall vardera makens skyldighet att

enligt 5) härovan i självdeklarationen

upptaga tillgångar och skulder

bedömas med hänsyn såväl till det

sammanlagda värdet av boets tillgångar

som till arten av makarnas

inkomster.

Belopp, som---öretal bort
falla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1958

3

Nuvarande lydelse:

129 §.

8 mom. Sådan ledamot i prövningsnämnd,

som icke är befattningshavare

i statens tjänst, äger för tid,

varunder han varit inkallad till

tjänstgöring, åtnjuta arvode med trettio

kronor om dagen. Ledamot, som

är befattningshavare i statens tjänst,

skall för tjänstgöringen åtnjuta, jämte

ersättning för avlöningsförmåner,

som han får avstå under tjänstledighet

för ifrågavarande uppdrag, arvode

med belopp, som bestämmes av

Kungl. Maj. t. Därjämte skall ledamot

i förekommande fall åtnjuta resekostnads

er sättning och traktamente

enligt rese- och traktamentsklass A i

allmänna resereglementet.

Föreslagen lydelse:

129 §.

8 mom. Ledamot i prövningsnämnd

åtnjuter för tid, varunder hav

varit inkallad till tjänstgöring, ersättning

av statsmedel enligt grunder,

som fastställas av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft, såvitt angår 129 § 8 mom., dagen efter

den då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling och i övrigt den 1 januari 1959.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1958

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

H februari 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om

vissa ändringar i taxeringsförordningen samt anför därvid följande.

I en den 22 oktober 1957 till finansdepartementet inkommen skrivelse har

riksskattenämnden anmält vissa frågor rörande förenkling av deklarationsförfarandet.

I skrivelsen framläggs sålunda förslag om lättnader i skyldigheten

att i allmän självdeklaration redovisa förmögenhet. Vidare förordas

vissa ändringar i de nuvarande reglerna för beräkning av avdraget för försäkringspremier

samt det särskilda ortsavdraget för ensamstående med

barn.

Över framställningen har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

statskontoret, statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,

Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län, Landsorganisationen i

Sverige, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska försäkringsbolags riksförbund,

Sveriges akademikers centralorganisation, Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund samt Tjänstemännens centralorganisation.

I det följande behandlas först riksskattenämndens förslag beträffande förmögenhetsredovisningen.

Därefter har i ett andra avsnitt upptagits övriga

av riksskattenämnden aktualiserade frågor.

I detta sammanhang torde jag också få anmäla frågan om viss ändring

av taxeringsförordningens bestämmelser angående arvode åt ledamot av

prövningsnämnd.

I. Lättnader i skyldigheten att deklarera förmögenhetstillgångar och

skulder

Gällande bestämmelser. Enligt 25 § taxeringsförordningen skall allmän

självdeklaration som avlämnas av den som är skattskyldig för förmögenhet

upptaga bl. a. tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, ändå att

förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1958

Skattskyldighet för förmögenhet åvilar fysiska personer, som är här i

riket bosatta vid beskattningsårets utgång, oskifta dödsbon efter personer,

som vid dödsfallet var bosatta här i riket, familjestiftelser samt vissa föreningar,

samfund och andra liknande juridiska personer. Därjämte är

utomlands bosatta fysiska personer och dödsbon efter sådana personer samt

utländska bolag i princip skattskyldiga för här i riket nedlagd förmögenhet.

Innebörden av dessa bestämmelser är alltså bl. a. den att här i riket bosatt

enskild person, som avger allmän självdeklaration, i deklarationen

skall specificera sina förmögenhetstillgångar även om deras värde är obetydligt.

Bestämmelser av sådan innebörd infördes i skattelagstiftningen år

1910 i samband med att förmögenhetsbeskattning infördes för första

gången. Förmögenhetsbeskattningen var emellertid då hopkopplad med inkomstbeskattningen

på så sätt att viss del av förmögenheten (ursprungligen

1/60 sedermera 1/100) lades till inkomsten och belädes med s. k. inkomst-

och förmögenhetsskatt. Även helt obetydliga förmögenheter påverkade

därigenom skatten.

Sådan kombinerad inkomst- och förmögenhetsbeskattning skedde fram

t. o. m. 1948 års taxering. Vid 1947 års riksdag beslöts en omläggning

fr. o. m. 1949 års taxering av den statliga beskattningen, innebärande bl. a.

att förmögenhetsbeskattningen frikopplades från inkomstbeskattningen. I

samband därmed gjordes fysiska personers förmögenheter å högst 30 000

kronor helt skattefria. Det skattefria bottenbeloppet vid förmögenhetsbeskattningen

har därefter höjts, år 1952 (fr. o. m. 1954 års taxering) till

50 000 kronor och år 1957 (fr. o. m. 1958 års taxering) till 80 000 kronor.

Uppgift om förmögenhet och om inkomst av kapital har tidigare lämnats

i den allmänna självdeklarationens huvudblankett. Från och med innevarande

år skall dessa uppgifter lämnas på särskild blankett (formulär nr 1 g)

som fogas såsom bilaga till självdeklarationen.

Beträffande förmögenheten fordras alltid fullständig redovisning i deklarationen.

Inkomst av kapital kan däremot numera i vissa fall deklareras enligt

en förenklad metod. Sedan 1957 års taxering beskattas nämligen inkomst

av kapital i regel blott i den mån den överstiger ett skattefritt bottenbelopp,

som då utgjorde 100 kronor för ogift skattskyldig och 200 kronor

för makar gemensamt. Från och med 1958 års taxering tillämpas högre

bottenbelopp, nämligen 300 kronor resp. 600 kronor. Enligt de av riksskattenämnden

fastställda deklarationsformulären behöver den, vars behållna

inkomst av kapital inte uppgår till skattefritt belopp, i regel inte

lämna specifikation på inkomster och avdrag utan kan fullgöra sin deklarationsskyldighet

i denna del genom att med ett kryss i en ruta utmärka, att

inkomsten av kapital inte överstiger bottenbeloppel.

Riksskattenämndens skrivelse. I skrivelsen framhåller riksskattenämnden

att utbrytandet av förvärvskällan inkomst av kapital och förmögenhetsredovisningen

till särskilt bilageformulär skett för att på blanketterna kun
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1958

na använda större och tydligare tryckstil och lämpligare radavstånd. Nämnden

påpekar, att sådana skattskyldiga som varken äger förmögenhet eller

har inkomst av kapital inte behöver lämna den nya deklarationsbilagan

enligt formulär nr 1 g. För övriga skattskyldiga torde dock, förmodar

nämnden, uppdelningen komma att innebära en viss omgång i deklarationsförfarandet.

Riksskattenämnden har därför funnit, att uppdelningen av deklarationsformuläret

aktualiserar frågan om man alltjämt skall upprätthålla kravet

på förmögenhetsredovisning även av dem som endast har mindre förmögenhetstillgångar.

Nämnden framhåller, att förmögenhetsredovisningen i de

fall där förmögenheten inte beskattas numera är av betydelse främst för

taxeringskontrollen. Genom jämförelse med föregående års deklaration kan

taxeringsnämnden kontrollera om tillgångar försålts, vilket kan vara av betydelse

för eventuell realisationsvinstbeskattning. Även för kontroll av gåvoskatten

har förmögenhetsredovisningen visat sig vara av vikt. Sitt huvudsakliga

värde för taxeringskontrollen har förmögenhetsredovisningen emellertid

genom den möjlighet den bereder till s. k. kontantsammanställningar

för undersökning om inkomsterna deklarerats riktigt.

Den kontroll, som förmögenhetsredovisningen möjliggör, är huvudsakligen

av värde i fråga om jordbrukarnas och rörelseidkarnas deklarationer.

Övriga deklarationer och då främst löntagarnas deklarationer, där denna

kontrollmöjlighet i allmänhet inte erfordras, bör enligt skrivelsen inte betungas

med generella förmögenhetsredovisningar bara för att vinna kontrollmöjligheter

i ett mindre antal fall. Riksskattenämnden anför till slut

följande.

Med hänsyn till angelägenheten av att kunna kontrollera fall, där stora

bruttotillgångar finnas, torde en eventuell befrielse från uppgiftsskyldighet

icke böra anknytas till en viss högsta nettoförmögenhet utan till bruttot av

tillgångarna. Var gränsen för uppgiftsskyldighet skall dragas kan diskuteras.

Enligt riksskattenämndens mening är det icke tillrådligt att sätta gränsen

så högt som vid 80 000 kronor. Möjligen skulle syftet med reformen i

huvudsak vinnas redan om beloppet sattes vid 25 000 kronor.

Remissyttrandena. Riksskattenämndens förslag tillstyrkes i princip

av länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Skaraborgs och

Västmanlands län, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges akademikers centralorganisation,

Tjänstemännens centralorganisation, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund. I vissa av dessa yttranden uttalas dock viss

tveksamhet.

Avstyrkande yttranden föreligger från statskontoret, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Kristianstads,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län. Flera av de avstvrkande

myndigheterna synes dock ha varit av den uppfattningen att riksskatte
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1958

nämndens förslag i fråga om förmögenhetsredovisningen avsett även jordbrukares

och rörelseidkares deklarationer.

Kammarrätten och länsstyrelsen i Gotlands län ger uttryck åt allmän tveksamhet

inför förslaget.

Flertalet av de remissmyndigheter som avstyrkt förslaget har framhållit,

att ett genomförande av detsamma kommer att minska möjligheterna till

taxeringskon troll. Vidare påpekas i flera yttranden, att uppgift om

storleken av och förändringarna i även små förmögenheter ofta är nödvändiga

vid medgivande av extra avdrag för nedsatt skatteförmåga.

överståthållarämbetet förklarar sålunda att, för en rätt bedömning av yrkanden

om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga — i Stockholm sannolikt

många tiotusental årligen — en fullständig förmögenhetsredovisning

knappast kan undvaras.

Länsstyrelsen i Örebro län anför.

Vad gäller övriga skattskyldiga, exempelvis löntagare, är väl tillgång

till uppgifter angående smärre tillgångar många gånger icke av betydelse för

taxeringen. Det bör dock framhållas, att även för dylika skattskyldiga ofta

nog en bedömning av hela deras ekonomiska ställning måste göras vid taxeringen.

Det nu sagda är särskilt av betydelse, när fråga uppkommer att tillerkänna

skattskyldig extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Det förekommer

ofta att framställning härom göres av skattskyldiga, som äga förmögenhetstillgångar

på 15 000 å 20 000 kr. och varje år öka sin förmögenhet.

Möjligheterna att bedöma, huruvida behov av skattelindring verkligen föreligger,

skulle därför komma att väsentligt minska, om skyldigheten att i deklarationen

redovisa förmögenhetstillgångar inskränktes på sätt riksskattenämnden

föreslagit. Detta synes betänkligt icke minst med hänsyn till att

det i viss utsträckning åligger beskattningsnämnderna att medgiva extra avdrag

för nedsatt skatteförmåga utan att framställning härom göres av den

skattskyldige själv. Möjligheterna för taxeringsnämndens ordförande att

före avgörande av frågor av denna art infordra uppgifter angående förmögenhetsinnehav

äro mycket små med hänsyn till den relativt korta tid som

står honom till buds för fullgörande av sitt uppdrag samt den mångfald arbetsuppgifter

som åligger honom.

Länsstyrelserna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län

anför liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser att — om riksskattenämndens förslag

genomföres — fullständig förmögenhetsredovisning bör lämnas om framställning

göres om extra avdrag.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller vidare,

att den i förmögenhetsredovisningen ingående specifikationen av skulder

är av betydelse vid kontroll av gäldränteavdrag.

Länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Älvsborgs och

Norrbottens län påpekar alt beträffande vissa löntagare förmögenhetsredovisningen

är av samma betydelse som i fråga om rörelseidkare. Därvid omnämnes

särskilt vissa kategorier läkare och veterinärer samt arkitekter, ingenjörer,

mätningsmän, försäkringsinspektörer, personer som uppbär

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1958

drickspengar, byggnadshantverkare utan fast anställning, delägare i familjebolag

m. fl. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att kravet på förmögenhetsredovisning

bör i varje fall bibehållas — förutom för jordbrukare

och rörelseidkare — även för ägare av annan fastighet.

Länsstyrelserna i Älvsborgs, Värmlands, Gävleborgs och Norrbottens län

uttalar tvekan inför en bestämmelse som ålägger vissa kategorier skattskyldiga

längre gående skyldigheter i deklarationshänseende än andra. Länsstyrelsen

i Norrbottens län anför härom följande.

Länsstyrelsen anser icke, att kravet på fullständig förmögenhetsredovisning

kan släppas beträffande skattskyldiga, som redovisa inkomst av jordbruk

eller rörelse, då möjligheterna till s. k. kontantkalkyler med hänsyn till

taxeringens effektivitet ej lämpligen böra beskäras. Däremot synes hinder

i och för sig ej möta mot en begränsning av rena löntagares skyldighet att

redovisa förmögenhet, alldenstund behovet av kontrollmöjligheter beträffande

denna grupp av skattskyldiga ej ens tillnärmelsevis gör sig gällande

i samma grad som beträffande jordbrukare och rörelseidkare. Emellertid

finner länsstyrelsen det väcka principiella betänkligheter att för ifyllandet

av ett för alla skattskyldiga gemensamt formulär införa olika bestämmelser

för olika grupper i all synnerhet som någon bestämd avgränsning mellan

grupperna ej låter sig göra. Gränsen mellan inkomstslagen tjänst och rörelse

är ganska flytande och exempelvis läkare och agenter kunde mången gång

sväva i tvivelsmål angående omfattningen av skyldigheten att redovisa förmögenhet.

I några yttranden ifrågasätts om förenkling uppnås när förmögenhetsredovisningen

för flertalet löntagare slopas. Länsstyrelsen i Gävleborgs län

förmodar att en sådan reform inte kan medföra någon förenkling av deklarationsformulären.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför följande.

Det merarbete, som ligger i en ordentlig förmögenhetsredovisning, är i regel

ringa i förhållande till det arbete, som en deklarant måste nedlägga om

han vill göra en ordentlig deklaration. Att hava en riktig sammanställning

över tillgångar och skulder är ett led i deklarantens egen kontroll av inkomstdeklarationen

och ofta ett viktigt led i denna kontroll.---

Erfarenheten visar, att undantagsregler, som införas i förenklingssyfte, i

själva verket vålla mera arbete, missförstånd och krångel än som svara mot

vad den eventuella förenklingen som sådan betyder för vissa deklaranter.

Även överståthållarämbetet befarar ett visst merarbete för taxeringsnämnderna

och allmänheten, om riksskattenämndens förslag genomföres. Ämbetet

anför härom.

Vid ett genomförande av riksskattenämndens nu ifrågavarande förslag

skulle taxeringsmyndigheterna i de fall, där en förmögenhetsredovisning är

av värde för att kunna åsätta en riktig taxering, bli nödgade att genom skriftväxling

infordra erforderliga uppgifter. Följden skulle bli ökad arbetsbelastning

för myndigheterna samt besvär och irritation för de skattskyldiga. Det

kan icke heller förbises, att i många fall skriftväxling på grund av tidsnöd

eller andra orsaker skulle underlåtas med skattebortfall som följd.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att möjligheten att i efterhand infordra

förmögenhetsuppgifter från de skattskyldiga inte uppväger förslagets

nackdelar ur kontrollsynpunkt. Länsstyrelsen anför.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 76 år 1958

9

Emot det sagda kan måhända invändas, att vederbörande deklarationsgranskare

även i fortsättningen har möjlighet att från de skattskyldiga begära

uppgifter angående tillgångar och skulder i den mån sådana uppgifter

erfordras. Det väsentliga värdet av förmögenhetsredovisningen ur kontrollsynpunkt

ligger emellertid i att förmögenhetsutvecklingen framgår av deklarationsmaterialet

och är till ledning för granskarens val av vilka deklarationer

som äro mera i behov av särskild utredning än övriga. I detta sammanhang

må framhållas, att en dålig förmögenhetsställning respektive en

försämring av ställningen ofta utgör skäl för taxeringsmyndigheterna att

godtaga en deklarerad inkomst, som ur vissa synpunkter kan förefalla anmärkningsvärt

låg.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har vidare beträffande tre taxeringsdistrikt

undersökt deklarationsmaterialet för att utröna i vilken utsträckning

de skattskyldiga för närvarande betungas med lämnandet av mindre nödvändiga

förmögenhetsuppgifter i deklarationerna. Undersökningen har omfattat

sammanlagt 5 230 deklarationer. Av dessa innehöll 2 923 st. förmögenhetsredovisning,

därav 1 693 med ett bruttovärde som understeg 25 000 kronor.

Av sistnämnda 1 693 förmögenhetsuppgifter bedömer länsstyrelsen 735

st. eller 43 procent såsom varande av intresse för taxeringen. Återstoden av

de deklarationer där förmögenhet redovisats men bruttovärdet understiger

25 000 kronor utgör 958 st., motsvarande 18 procent av hela det undersökta

materialet och 33 procent av de deklarationer, där förmögenhetsuppgifter

lämnats.

Den ifrågasatta befrielsen från uppgiftsskyldighet bör enligt riksskattenämnden

anknytas till tillgångarnas bruttovärde. Några invändningar häremot

har inte framkommit under remissbehandlingen. I fråga om beloppsgränsen

har olika meningar gjort sig gällande. Mot den av riksskattenämnden

antydda gränsen 25 000 kronor har invändningar rests i några yttranden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att en eventuell begränsning

i uppgiftsskyldigheten bör avse allenast den som inte har bruttotillgångar

till belopp överstigande 5 000 kronor och som inte heller har skulder

överstigande 5 000 kronor.

Länsstyrelserna i Örebro och Gävleborgs län förordar att, om riksskattenämndens

förslag genomföres, beloppsgränsen bestämmes till 10 000 kronor.

Sistnämnda länsstyrelse framhåller att detta belopp bättre svarar mot det

kapital, för vars avkastning skattefrihet föreligger. Även länsstyrelsen i Södermanlands

län vill anknyta befrielsen från skyldigheten att deklarera

förmögenheten till bestämmelserna om det skattefria bottenavdraget vid beräkning

av inkomst av kapital. Länsstyrelsen anför följande.

En naturlig gräns synes vara ett kapital, som beräknas avkasta 600 kronor

om året, det vill säga den del av kapitalinkomsten som för gift skattskyldig

icke tages till beskattning. Kapitalets storlek kan beräknas till

10 000 å 12 000 kronor. Även om detta förslag icke är så långtgående som

riksskattenämndens uttalande, skulle det enligt länsstyrelsens åsikt likväl

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1958

bringa lättnad åt en icke oväsentlig del av de skattskyldiga vid deklarationens

upprättande.

Tjänstemännens centralorganisation accepterar den gräns, som omnämnes

i riksskattenämndens skrivelse, 25 000 kronor, men ifrågasätter om den

inte kan kombineras med en supplementär regel. Organisationen anför härom

följande.

Eventuellt kan man tänka sig den supplementära regeln, att befrielse medgives

antingen bruttot av tillgångarna icke uppgår till 25 000 kronor, eller

ock att inkomsten av kapital icke överstiger 300 resp. 600 kronor. Härigenom

torde man vinna det väsentliga syftet, nämligen dels att huvudparten

av de skattskyldiga befrias från skyldighet att inkomma med särskild förmögenhetsredovisning,

eftersom dessas förmögenhet i allmänhet endast består

av tillgångar med förhållandevis ringa värde, dels att återupptagandet

av uppgift i huvudblanketten huruvida kapitalinkomsten överstigit 300 resp.

600 kronor icke behöver aktualiseras, i den händelse redovisningsskyldigheten

för förmögenheten begränsas.

Departementschefen. När skyldigheten att i självdeklaration redovisa förmögenhet

infördes, gällde sådana bestämmelser att även helt obetydliga förmögenheter

beskattades genom den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.

Uppgifterna om förmögenhet i deklarationen lämnades därför ursprungligen

i första hand till ledning för bestämmandet av skatten å förmögenhet,

ehuru de givetvis även kunde användas för att kontrollera inkomstuppgifterna

i deklarationen.

Efter 1947 års omläggning av den statliga beskattningen är emellertid förhållandena

förändrade. Mindre förmögenheter beskattas numera inte alls.

Blott ungefär 6 procent av inkomsttagarna blir taxerade till förmögenhetsskatt.

Förmögenhetsuppgifternas direkta betydelse för förmögenhetstaxeringen

är dock större än detta procenttal anger. Värdet av vissa slag av förmögenhetstillgångar

är nämligen så pass svårbestämbart att det synes naturligt

att värderingsfrågan underställes taxeringsmyndigheterna. Detta förhållande

gäller särskilt olika slag av tillgångar i jordbruk och rörelse, där de

skattskyldiga ofta tillämpar värderingsprinciper, som visserligen godtas vid

inkomsttaxeringen men inte kan accepteras vid förmögenhetstaxeringen.

Klart är dock att för andra skattskyldiga än jordbrukare och rörelseidkare

deklarationens uppgifter om förmögenhet i de flesta fall inte har någon direkt

betydelse för taxeringen.

Under remissbehandlingen av riksskattenämndens skrivelse har från något

håll ifrågasatts om någon förenkling skulle uppnås i det fall att förmögenhetsredovisningen

skulle slopas. Enligt min uppfattning är det dock

klart att förmögenhetsredovisningen medför ett icke obetydligt besvär för

de skattskyldiga. Dessa måste för att kunna rätt ifylla förmögenhetssammanställningen

hl. a. undersöka storleken av bankräntor, ehuru räntan måhända

inte behöver deklareras såsom inkomst, taga reda på kursen på premieobligationer

och andra värdepapper m. m. Särskilt för löntagare och

andra skattskyldiga som merendels inte har egen bokföring medför en så
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1958

dan inventering och värdering av tillgångar ett merarbete som för den skattskyldige

måste te sig som meningslöst, när det redan från början står klart

att det rör sig om mindre belopp. Det är också känt att många skattskyldiga

helt underlåter att fylla i förmögenhetssammanställningen även om de har

redovisningspliktiga tillgångar, t. ex. på sparbanksbok.

Den viktigaste invändningen mot att genomföra lättnader i skyldigheten

att deklarera förmögenhet är att uppgift om tillgångar och skulder behövs

för kontroll vid åsättandet av inkomsttaxering. Beträffande löntagares deklarationer

— och det är enbart för dessa som en lättnad är ifrågasatt —

sker dock den huvudsakliga kontrollen genom de uppgifter om utbetalade

belopp som arbetsgivare lämnar. Blott i undantagsfall och för vissa speciella

kategorier löntagare torde förmögenhetsredovisningen användas i kontrollsyfte.

Flera av dessa kategorier är för övrigt sådana att en stor del av dithörande

skattskyldiga alltjämt kommer vara skyldiga att deklarera förmögenhet,

även om deklarationsskyldigheten skulle komma att inskränkas på

sätt riksskattenämnden föreslagit.

I flera remissyttranden har påpekats att förändringar i små förmögenheter

ofta är av betydelse, när extra avdrag för nedsatt skatteförmåga skall

medges. Av intresse är därvid icke blott huruvida förmögenhetstillgångar

finnes utan även om den skattskyldige under året ökat eller minskat sina

tillgångar. I och för sig är det givetvis riktigt att den nuvarande förmögenhetsredovisningen

är av värde vid bedömande av om förutsättningarna för

extra avdrag är för handen. Jag kan dock inte finna att handläggningen av

dessa frågor skulle så försvåras att man av den anledningen bör avstå från

en reform. Flertalet fall av avdrag för nedsatt skatteförmåga återkommer år

efter år. I den mån en gång fastslagits att vederbörande saknar förmögenhetstillgångar

torde förnyade undersökningar följande år i regel inte erfordras.

Om däremot konstaterats att den skattskyldige innehar t. ex. ett

banktillgodohavande, kan det givetvis vara önskvärt att ett följande år undersöka

huruvida detta ökat eller minskat under året. Om den föreslagna

begränsningen i deklarationsskyldigheten införes, torde dessa uppgifter få

lov att inhämtas genom korrespondens med den skattskyldige. Olägenheterna

härav torde dock inte böra överskattas. Just beträffande avdrag för nedsatt

skatteförmåga erfordras redan nu i viss utsträckning brevväxling mellan

taxeringsnämnden och den skattskyldige för att utröna beloppet av

sjukvårdskostnader m. m. Härför användes på vissa håll — bl. a. inom

Stockholms stad — stencilcrade frågeformulär. Om dessa formulär utökas

med en fråga om förmögenheten, torde besvarandet inte medföra nämnvärt

merarbete för den skattskyldige.

I några remissyttranden har framförts betänkligheter mot att befria vissa

skattskyldiga från skyldigheten att redovisa mindre förmögenheter, medan

denna skyldighet skulle kvarstå för andra. Förmögenhetsuppgifterna i deklarationen

torde emellertid i den mån de inte behövs för åsättande av förmö
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1958

genhetstaxering, närmast få anses såsom en kontrolluppgift. Eftersom omfattningen

av skyldigheten att avge kontrolluppgifter i åtskilliga fall är avhängig

av den verksamhet, som uppgiftslämnaren bedriver, torde inga principiella

hinder föreligga mot att bibehålla skyldigheten att i obegränsad omfattning

redovisa förmögenhetstillgångar blott för vissa kategorier skattskyldiga.

Med hänvisning till det nu anförda och då det måste anses synnerligen

önskvärt att i görligaste mån förenkla deklarationsförfarandet, förordar jag

sådan ändring i gällande bestämmelser att den, som inte har att deklarera

inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse, inte skall behöva redovisa förmögenhetstillgångar

av mindre värde. Såsom riksskattenämnden framhållit

bör tillgångarnas värde före avdrag för skulder vara avgörande.

Med den av riksskattenämnden förslagsvis angivna värdegränsen 25 000

kronor torde reformen komma att få betydelse huvudsakligen för löntagare

och pensionärer med mindre sparkapital eller sportstuga o. d. Egnahemsägarna

skulle däremot alltjämt i regel bli skyldiga att lämna förmögenhetsuppgifter

i deklarationen. Fastigheten ingår nämligen bland tillgångarna

med sitt taxeringsvärde även om den är högt belånad. Någon särskild anledning

att avkräva egnahemsägare en årlig förmögenhetsredovisning finns

inte, då ju fastighetens taxeringsvärde och på densamma belöpande skulder

ändå framgår av fastighetsbilagan.

I och för sig skulle det naturligtvis kunna göras gällande, att gränsen borde

sättas till 80 000 kronor. Härigenom skulle man uppnå överensstämmelse

med skattepliktsgränsen. Innan närmare erfarenheter vunnits av hur en reform

på detta område kommer att påverka taxeringskontrollen, är jag dock

inte beredd att nu gå så långt. Efter övervägande av olika tänkbara alternativ

har jag stannat för att föreslå en gräns vid 50 000 kronor. Med detta belopp

kommer förenklingen av deklarationsförfarandet även att avse huvuddelen

av egnahemsägarna.

Förslag till erforderliga ändringar i 25 § taxeringsförordningen har utarbetats

inom finansdepartementet. I fråga om författningsrummets avfattning

må här endast påpekas att enligt den nuvarande lydelsen skall tillgångarna

och skulderna upptagas i deklarationen »ändå att förmögenheten

icke uppgår till skattepliktigt belopp». I det framlagda förslaget har dessa

ord fått utgå. Av författningsrummets nva lydelse torde nämligen klart framgå

att detta likväl skall gälla. Någon saklig ändring har sålunda icke åsyftats

genom uteslutningen av dessa ord.

II. Övriga av riksskattenämnden aktualiserade frågor

I sin ovannämnda skrivelse har riksskattenämnden även berört ett par

andra punkter där enligt nämndens mening en förenkling av deklarationsförfarandet

är möjlig. Nämnden har därvid framfört den uppfattningen att

bestämmelserna om avdrag för försäkringspremier och om beräkning av

ortsavdrag för vissa kategorier ensamstående bör överses ur förenklingssynpunkt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1958

I 46 § 2 mom. kommunalskattelagen finns bestämmelser om avdrag för

avgifter och premier för sjuk-, olycksfalls-, arbetslöshets- och kapitalförsäkringar

o. d. Avdrag medges för ogift skattskyldig med minst 150 kronor

och för makar gemensamt med minst 300 kronor. Har den skattskyldiges

verkliga utgifter för sådana avgifter och premier överstigit minimibeloppet

äger han åtnjuta avdrag för sina verkliga kostnader dock med

högst 300 kronor för ogift och med 600 kronor för makar gemensamt. Maximibeloppet

600 kronor gäller även för ogift skattskyldig som haft hemmavarande

eller av honom helt eller delvis underhållet barn som stått under

hans vårdnad. — Dessa bestämmelser, som fick sin nuvarande utformning

genom beslut av 1955 års riksdag, tillämpades första gången vid 1957 års

taxering.

Ortsavdrag medges vid taxering till statlig inkomstskatt och till kommunal

inkomstskatt med följande belopp (fr. o. m. 1959 års taxering).

Ortsgrupp

Gift med maken

sammanlevande

skattskyldig

Ensam skatt- skyldig med barn

Ensamstående

skattskyldig

II ............

3 520

2 640

1760

III............

3 680

2 760

1840

IY............

3 840

2 880

1920

V ............

4 000

3 000

2 000

Ortsavdrag såsom för gift erhåller även sådan ogift (änkling, änka, frånskild),

som under beskattningsåret haft hemmavarande barn och husföreståndarinna.

Ortsavdrag för ensam skattskyldig med barn tillkommer den

som är ogift (änkling, änka, hemskild, frånskild liksom även gift med maken

inte sammanlevande skattskyldig) och som

a) haft hemmavarande barn som stått under hans vårdnad eller

b) haft helt eller delvis underhållet barn som stått under hans vårdnad

eller ock

c) helt eller delvis underhållit barn som inte stått under hans vårdnad,

därest han inte levt tillsammans med den som haft vårdnaden om barnet.

För att underhållsskyldigheten mot barn skall påverka ortsavdraget fordras

alltid att rätt till allmänt barnbidrag för barnet förelegat.

Förutsättningarna för att ensam skattskyldig med barn vid taxering till

statlig inkomstskatt skall erhålla ett i förhållande till ensamma skattskyldiga

förhöjt ortsavdrag erhöll sin nuvarande utformning vid 1947 års omläggning

av den statliga beskattningen. Efter beslut av 1957 års riksdag gäller

samma regler från och med 1959 års taxering vid taxeringen till kommunal

inkomstskatt.

Riksskattenämndens skrivelse. I sin skrivelse framhåller riksskattenämnden

att, såsom bestämmelserna om avdrag för försäkringspremier är ut
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1958

formade, det ställer sig svårt att i deklarationsformuläret enkelt och lättfattligt

förklara innebörden av bestämmelserna. För de skattskyldiga skulle

det självfallet vara en lättnad att slippa sätta sig in i regler av så pass svårtillgänglig

natur.

Riksskattenämnden finner även de uppgifter som måste lämnas i den allmänna

självdeklarationen till ledning för beräkning av ortsavdrag för ensamstående

med barn synnerligen detaljerade. Utan att taga direkt ställning

till frågan vill nämnden blott antyda en möjlighet, nämligen om icke den

skattelättnad, som i nu ifrågavarande hänseende tillerkänts dessa skattskyldiga,

i stället kunde — efter yrkande i det särskilda fallet — lämnas

såsom ett extra avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Remissyttrandena. Ett flertal remissinstanser anser i likhet med riksskattenämnden

att gällande bestämmelser om avdrag för försäkringspremier

bör omarbetas. Denna uppfattning framföres av statskontoret,

överståthållaråmbetet, 15 länsstyrelser och Svenska försäkringsbolags riksförbund

samt ehuru med viss tvekan av Riksförbundet Landsbygdens folk

och Taxeringsnåmndsordförandenas riksförbund. Däremot anser kammarrätten,

4 länsstyrelser, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges akademikers

centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisation att någon

ändring i nuvarande bestämmelser för närvarande inte bör göras. I sistnämnda

yttranden framhålles att fråga är om en nyligen införd lagstiftning och

att det är rimligt att avvakta ytterligare några taxeringar, innan en slutgiltig

bedömning av schablonavdragets för- och nackdelar göres.

I fråga om behovet av en översyn av bestämmelserna om ortsavdrag

får riksskattenämnden instämmanden från statskontoret, 14 länsstyrelser,

Riksförbundet Landsbygdens folk och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Förslaget avstyrkes däremot av kammarrätten, överståthållarämbetet,

5 länsstyrelser, Sveriges akademikers centralorganisation, Tjänstemännens

centralorganisation och Svenska försäkringsbolags riksförbund.

Slutligen har Landsorganisationen i Sverige inte ansett sig kunna ta ställning

till riksskattenämndens synpunkter i denna fråga, eftersom skrivelsen

varken innehåller materiell motivering eller utmynnar i något formellt förslag.

Såsom skäl för avstyrkande av riksskattenämndens uppslag att överse

bestämmelserna om ortsavdrag har framhållits bl. a. att frågan om ensamstående

barnförsörjares beskattning för närvarande utredes av 1957 års

sambeskattningsrevision. Vidare framhålles att ett avskaffande av de särskilda

ortsavdragen för denna kategori skattskyldiga torde komma att medföra

orättvisa mot en grupp, som är i stort behov av skattelindring.

Departementschefen. De nya bestämmelserna om schablonavdrag för försäkringspremier

tillämpades första gången vid 1957 års taxering. Det torde

inte vara möjligt att på grundval av endast ett års tillämpning avgöra om

bestämmelserna medfört den avsedda förenklingen i deklarationsarbetet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1958

eller inte. Det ligger ju i sakens natur att det tar en viss tid innan allmänheten

blir förtrogen med nyheter på detta område. I detta sammanhang bör

också uppmärksammas att ett slopande av schablonavdragen i många fall

skulle föranleda skatteskärpningar. Även denna sida av saken måste givetvis

beaktas. I likhet med flera remissinstanser anser jag ytterligare erfarenheter

böra avvaktas innan reglerna om schablonavdrag upptages till förnyad

prövning.

Vad härefter angår den av riksskattenämnden ifrågasatta ändringen av

bestämmelserna om ortsavdrag, får jag erinra om att genom beslut av förra

årets riksdag de kommunala ortsavdragen uppräknats till samma belopp

som de statliga. Beslutet innebar bl. a. att för ensamstående skattskyldig

med barn införts ett särskilt avdrag vid kommunaltaxeringen, som motsvarar

ett och ett halvt ortsavdrag för ogift. På den statliga sidan fanns redan

tidigare ett dylikt förhöjt ortsavdrag. Enligt min mening bör det nu icke

komma i fråga att slopa detta avdrag. Självfallet utesluter inte detta, att

det sedermera, som ett resultat av 1957 års sambeskattningsrevisions arbete,

kan visa sig möjligt att omarbeta reglerna så att den praktiska tillämpningen

blir enklare än för närvarande.

III. Bestämmelserna om arvode åt ledamot i prövningsnämnd

Gällande bestämmelser. Bestämmelserna om arvode åt ledamot i prövningsnämnd

återfinnes i 129 § taxeringsförordningen. För sådan ledamot i

prövningsnämnd som inte är befattningshavare i statens tjänst är arvodet

bestämt till 30 kronor om dagen under tid, varunder han varit inkallad till

tjänstgöring. Sådan ledamot, som är befattningshavare i statens tjänst, erhåller

enligt samma författningsbestämmelse dels ersättning för avlöningsförmåner,

som han får avstå under tjänstledighet för uppdraget, och dels

arvode med belopp som bestämmes av Kungl. Maj :t. Enligt Kungl. brev

den 24 maj 1957 utgör arvodet till statsanställd prövningsnämndsledamot

30 kronor för dag.

Arvode till ledamot i fastighetsprövningsnämnd utgår efter samma grunder.

Departementschefen. Möjlighet att ge ledamot i prövningsnämnd ersättning

för avlöningsförmåner, som han får avstå under tjänstledighet för uppdraget,

föreligger f. n. blott i fråga om ledamot som är anställd i statens

tjänst. Det har emellertid visat sig, att behov kan föreligga att ge sådan ersättning

även åt annan prövningsnämndsledamot. Frågan har närmast aktualiserats

därav att en kommunalt anställd tjänsteman, som i december 1956

förordnats såsom ledamot av den mellankommunala prövningsnämnden, fått

vidkännas avdrag å lönen under tjänstledighet för tjänstgöring i nämnden.

Det kan framhållas att enligt 173 § 2 mom. taxeringsförordningen ersättning

av statsverket till de särskilda ledamöter av kammarrätten som delta
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1958

ger vid handläggningen av vissa mål angående fastighetstaxering utgår enligt

grunder som fastställes av Kungl. Maj :t. Även ersättningarna till ledamöter

och suppleanter i riksskattenämnden och centrala uppbördsnämnden

fastställes av Kungl. Maj :t.

Jämväl i fråga om ersättning till ledamot i prövningsnämnd bör det ankomma

på Kungl. Maj :t att bestämma de grunder efter vilka ersättningen

skall utgå. Jag förordar sålunda att 129 § 8 mom. taxeringsförordningen

ändras i enlighet härmed.

IV. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av 25 §

och 129 § 8 mom. taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rein Hinno

580238 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1958 A:47 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande nr 39 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordni s. 1 i texten
  2. BevU 1958 A:39 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 25 § och 129 § 8 mom. taxeringsförordningen den 23 november s. 1 i texten