Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om sjömansskatt, m. m

1958-02-21 · 175 sidor, varav 174 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 174 av 175 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:92, Med förslag till förordning om sjömansskatt, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

1

Nr 92

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om sjömansskatt, m. m.; given Stockholms slott

den 21 februari 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning om sjömansskatt;

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

3) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om

statlig inkomstskatt;

4) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om

statlig förmögenhetsskatt;

5) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623); samt

6) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953

(nr 272).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Vid Nordiska rådets session 1954 antogs en rekommendation till regeringarna

i de till rådet anslutna länderna att ingå en konvention om gemensamma

regler för beräkningen av skatt för sjömän och för uppbörden av sådan skatt.

Med anledning härav har utredningar om införande av särskilda skatte- och

uppbördsregler för sjömän verkställts i Sverige, Danmark och Finland. I

Norge finns redan särskild sjömansskatt införd. Det förslag till sjömansskatteförordning

som nu framlägges är ett led i det pågående internordiska

samarbetet på området.

I propositionen föreslås att sjöman anställd ombord på svenskt handelsfartyg

med en bruttodräktighet av minst 100 ton skall erlägga sjömansskatt

1—Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 92

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

för sin inkomst ombord. Sjömansskatt skall dock inte utgå på fartyg, som

huvudsakligen användes inomskärs vid kusterna eller i annan inre fart.

Sjömansskatten skall utgå i stället för statlig och kommunal inkomstskatt

samt avgifterna till folkpensioneringen och den allmänna sjukförsäkringen.

Skatten skall vara en definitiv källskatt. Sjömannen blir inte skyldig att

deklarera för inkomsten ombord och skall inte heller taxeras för denna inkomst.

För inkomst i land skall däremot taxering åsättas efter vanliga regler.

I Sverige bosatta sjömän skall erlägga skatt efter två sjömansskattetabeller,

en för fj ärrfart och en för närfart. Om fartyget huvudsakligen användes

i nordsjöfart eller oceanfart skall sjömansskatt erläggas efter tabellen för

fj ärrfart. Å övriga fartyg skall sjömansskatt utgå efter tabellen för närfart.

Skatteuttaget enligt tabellen för närfart överensstämmer i princip med den

skatt som utgår enligt tabell för preliminär A-skatt. Skatteuttaget enligt

tabellen för fjärrfart är lägre.

Kungl. Maj :t skall kunna förordna att sjöman bosatt i Danmark, Finland,

Island eller Norge skall erlägga sjömansskatt efter vad som gäller för i Sverige

bosatt sjöman.

Övriga sjömän skall liksom nu är fallet erlägga skatt med femton procent

av den kontanta lönen.

Kommuner, landstingskommuner, vissa municipalsamhällen och allmänna

sjukkassor skall erhålla viss del av de i form av sjömansskatt

influtna medlen.

Det årliga skattebortfallet har uppskattats till cirka 9 miljoner kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

3

Förslag

till

Förordning om sjömansskatt

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna stadganden

1 §•

Sjömansskatt enligt denna förordning skall erläggas av envar, som ar

anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet

av minst 100 registerton, vilket huvudsakligast nyttjas- i sådan

närfart eller fjärrfart, som i 2 § sägs.

Den som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning

eller för tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn anses

enligt denna förordning icke vara anställd ombord på fartyget.

(Se vidare anvisningarna.)

2 §•

I denna förordning förstås med

sjöman: envar, som enligt 1 § är skyldig erlägga sjömansskatt,

handelsfartyg: fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande

eller till annat ändamål, som äger gemenskap med handelssjöfarten,

närfart: fart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs

vid kusterna samt fart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan utländska

hamnar, dock ej fart bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs eller

bortom Cuxhaven,

fjärrfart: fart, helt eller delvis, bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs

eller bortom Cuxhaven,

inkomst ombord: lön eller annan gottgörelse, som sjöman uppbar pa

grund av sin anställning ombord och som skulle hava utgjort intäkt av

tjänst enligt kommunalskattelagen,

beskattningsbar inkomst: kontant inkomst ombord, i förekommande

fall minskad med avgifter, som sjömannen på grund av sin tjänst ombord

har att erlägga för egen eller efterlevandes pensionering, och med belopp,

som fastställts genom beslut om jämkning,

beskattningsår: det kalenderår, under vilket sjömansskatt erlägges.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

3 §•

Sjömansskatt tillfaller staten.

4 §•

1 mom. Till kommun och landstingskommun ävensom till municipalsamhälle,

i vilket utdebiteringen för samhällets behov för beskattningsåret bestamts

till minst en krona för skattekrona, skall på sätt nedan stadgas utgå

ersättning av statsmedel för minskade skatteintäkter. Allmän sjukkassa

skall åtnjuta ersättning av statsmedel för minskade sjukförsäkringsavgifter.

2 mom. Ersättning utgår årligen till stad som icke tillhör landstingskommun

med fyrtiofem procent, till annan kommun med trettiofem procent, till

landstingskommun med tio procent, till municipalsamhälle, varom här är

fråga, med två procent och till allmän sjukkassa med sex procent av den

sjömansskatt, som under beskattningsåret erlagts av sjömän bosatta inom

kommunen, landstingskommunen eller municipalsamhället eller inom sjukkassans

verksamhetsområde.

Ersättning, som ovan sagts, skall icke utgå till kommun eller municipalsamhälle

om beloppet icke uppgår till minst 500 kronor.

5 §•

Vid varje utbetalning till sjöman av belopp, som utgör beskattningsbar

inkomst, skall genom redarens försorg sjömansskatt avdragas.

6 §.

För ärenden angående sjömansskatt skall finnas en av Kungl. Maj :t förordnad

nämnd (sjömansskattenämnden) samt ett särskilt till länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län hörande organ (sjömansskattekontoret) under

ledning av en föreståndare.

Sjömansskattens storlek

7 §•

1 mom. För här i riket bosatt sjöman skall sjömansskatt utgå för månad

och beräknas

a) vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i fjärrfart,

enligt vid denna förordning fogad sjömansskattetabell I, samt

b) vid anställning ombord på annat fartyg enligt vid denna förordning

fogad sjömansskattetabell II.

I särskilda fall må sjömansskattenämnden föreskriva, att sjömansskatt

skall erläggas enligt tabell I jämväl vid anställning ombord på fartyg, som

användes i närfart.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

5

2 mom. I den mån Kungl. Maj :t därom förordnar skall sjöman, som är

bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge, erlägga sjömansskatt enligt

de bestämmelser som gälla för här i riket bosatt sjöman.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §.

1 mom. Avser inkomst ombord kortare tidsperiod än månad, beräknas

först den mot inkomsten svarande månadsinkomsten. Skatten uträknas

därefter till så stor del av skatten å månadsinkomsten, som svarar mot den

tidsperiod inkomsten avser, och erlägges i helt antal kronor, varvid överskjutande

öretal bortfaller.

2 mom. Har sjöman uppburit engångsbelopp, skall vid beräkning av skatt

engångsbeloppet anses som särskild månadsinkomst, om detsamma överstiger

den senast uppburna månadsinkomsten. I annat fall skall engångsbeloppet

sammanläggas med månadsinkomsten och skatten beräknas på

det sammanlagda beloppet, därvid i förekommande fall sjömannen skall tillgodoräknas

å månadsinkomsten redan erlagd skatt.

(Se vidare anvisningarna.)

9 §•

Sjöman, som icke skall erlägga sjömansskatt enligt de bestämmelser som

gälla för här i riket bosatt sjöman, skall erlägga sjömansskatt med femton

procent av den beskattningsbara inkomsten, därest han icke på godtagbart

sätt visar, att han är skattskyldig i annat land för inkomsten. Skatten erlägges

i helt antal kronor, varvid överskjutande öretal bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

Skatteavdrag samt jämkning

10 §.

1 mom. Det åligger sjöman, som avses i 7 § 1 mom., att omedelbart efter

mottagandet av debetsedel å preliminär A-skatt uppvisa densamma för

befälhavaren.

Skatteavdrag skall verkställas med ledning av anteckningarna å debetsedeln

för det löpande året angående den kolumn, som jämlikt uppbördsförordningen

skall tillämpas vid avdrag för gäldande av preliminär A-skatt.

Har sjöman icke erhållit debetsedel, som nu sagts, må skatteavdrag under

januari och februari månader ske enligt den kolumn som senast tillämpats

under nästföregående beskattningsår. Framgår av debetsedel, som uppvisas

efter det skatteavdrag sålunda verkställts, alt avdrag rätteligen bort ske

enligt annan kolumn skall det åligga befälhavaren att senast vid därnäst

följande avlöningstillfälle företaga erforderlig rättelse.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Sjöman må jämväl med intyg från lokal skattemyndighet eller från sjömansskattenämnden

eller på annat sätt som bestämts av sjömansskattenämnden

visa enligt vilken kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall ske.

Besked om sålunda tillämplig kolumn skall av befälhavaren iakttagas från

och med det avlöningstillfälle, som infaller näst efter det att beskedet överlämnats

till befälhavaren.

2 mom. Sjöman, som avses i 7 § 2 mom., har att genom intyg från sjömansskattenämnden

eller på annat sätt som bestämts av nämnden visa enligt vilken

kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall ske.

3 mom. Har sjöman för vilken skatt skall beräknas enligt sjömansskattetabell

icke på föreskrivet sätt visat vilken kolumn som är tillämplig,

skall, utom i fall som avses i 1 mom. tredje stycket, skatteavdrag verkställas

enligt kolumnen för ogift sjöman utan barn.

(Se vidare anvisningarna.)

11 §•

Då skatteavdrag verkställes, skall den innehållna skatten kvitteras. Vid

kvitteringen skall angivas innehållet skattebelopp, inkomstens storlek samt

den tid inkomsten avser.

(Se vidare anvisningarna.)

12 §.

1 mom. Gör sjöman sannolikt, att han året efter beskattningsåret vid

taxering enligt förordningen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna

avdrag för

a) underskott å egen förvärvskälla,

b) utbetalning av periodiskt understöd,

c) avgift för sådan pensionsförsäkring, som avses i 46 § 2 mom. 2) kommunalskattelagen,

eller

d) nedsatt skatteförmåga

må genom beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest beskattningsbara

inkomsten skall minskas med belopp motsvarande vad av sådant avdrag

kan antagas icke bliva utnyttjat vid nu nämnd taxering.

Jämkning i fall som avses vid a)—c) må dock endast medgivas, om avdrag

vid taxering kunnat påräknas med minst 600 kronor.

2 mom. Gör sjöman sannolikt, att uppskattningen av inkomst av drickspenningar

enligt av sjömansskattenämnden fastställda grunder skulle medföra

att hans inkomst av sådant slag skulle bliva väsentligt för högt beräknad,

må genom beslut om jämkning den för sjömannen beräknade beskattningsbara

inkomsten nedsättas.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

13 §.

Beslut om jämkning meddelas av sjömansskattenänmden.

Ansökan om jämkning skall vara inkommen till sjömansskattekontoret

senast före utgången av juli månad året näst efter beskattningsåret.

I beslut om jämkning skall angivas, under vilken tid detsamma skall iakttagas

vid verkställande av avdrag för sjömansskatt.

Å belopp, som restitueras på grund av sjömansskattenämndens beslut om

jämkning, utgår icke ränta.

Uppbörd

14 §.

1 mom. Det åligger redare att till sjömansskattekontoret för varje period

om två månader, räknat från beskattningsårets början, inbetala och redovisa

under perioden innehållen sjömansskatt.

För redovisningen har redaren att för varje fartyg upprätta förteckningar

över skatteavdrag.

För varje redovisningsperiod skall redaren senast den sista dagen i andra

månaden efter periodens utgång insätta skattens sammanlagda belopp å

sjömansskattekontorets postgirokonto och till kontoret insända de upprättade

och summerade förteckningarna över gjorda avdrag. Sjömansskattenämnden

må efter därom gjord framställning bevilja anstånd med

skattens inbetalning och redovisning, i regel dock högst en månad.

Förteckning skall upprättas å blankett, vartill sjömansskattenämnden

fastställt formulär.

2 mom. Inbetalas sjömansskatt senare än i 1 mom. sägs, skall restavgift

utgå med fyra öre för varje hel krona av den del av skatten, som icke

erlagts i rätt tid. Uppkommer vid beräkningen öretal, iakttages att öretal

över femtio avrundas uppåt och annat öretal avrundas nedåt till helt

krontal, dock att restavgift icke i något fall utgår med mindre än en krona.

Rättelse av skatteavdrag

15 §.

Förmenar sjöman, att sjömansskatt obehörigen avdragits eller avdragits

med för högt belopp, eller förmenar redare, att sjömansskatt redovisats med

för högt belopp, må rättelse sökas hos sjömansskattenämnden.

Ansökan om rättelse skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före

utgången av andra kalenderåret näst efter beskattningsåret.

Ä belopp, som restitueras på grund av sjömansskattenämndens beslut

om rättelse, utgår icke ränta.

Vad i 68 § 3 och 4 mom. uppbördsförordningen stadgas skall äga motsvarande

tillämpning vid restitution av sjömansskatt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Redares uppgiftsplikt och ansvarighet för sjömansskatt

16 §.

1 mom. Redare för handelsfartyg, som omförmäles i 1 §, skall årligen

enligt formulär, som fastställes av sjömansskattenämnden, före den 1 oktober

till sjömansskattekontoret lämna uppgifter avseende nästkommande år

a) om storleken av de fartyg, som han avser att använda i sin rörelse,

b) om den fart, i vilken fartygen äro avsedda att nyttjas,

c) om antalet anställda ombord, samt

d) om övriga förhållanden, som kunna vara av betydelse för sjömansskattenämnden

vid handläggning av ärenden enligt 21 § 1 mom. vid 1)

och 2).

Inträffar ändring i förhållande, varom uppgift lämnats, är redaren skyldig

att ofördröjligen anmäla detta till sjömansskattekontoret.

2 mom. Sjömansskattenämnden äger på därom gjord framställning medgiva

redare befrielse tills vidare från skyldighet att avgiva uppgifter, som

avses i 1 mom.

3 mom. Underlåter redare att fullgöra vad honom enligt 1 mom. åligger,

eller erfordras eljest tillgång till uppgifter, som där sagts, äger föreståndaren

för sjömansskattekontoret anmana redare att lämna sådana uppgifter.

17 §.

1 mom. Underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt,

utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är

han jämte sjömannen ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse,

till belopp som svarar mot vad han underlåtit att avdraga.

Har redare verkställt avdrag för sjömansskatt men icke inbetalat det

innehållna beloppet i tid, som i denna förordning stadgas, är sjömannen

fri från betalningsansvar för motsvarande skattebelopp.

Underlåter redare utan skälig anledning att fullgöra vad honom enligt

16 § 1 mom. åligger, och har till följd härav skatteavdrag verkställts med

lägre belopp än som eljest bort ske, är han jämte sjömannen ansvarig för

skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad

han till följd av underlåtenheten icke avdragit.

2 mom. Har skatt icke erlagts i rätt tid, åligger det sjömansskattekontoret

att snarast möjligt framställa krav mot redaren (revisionskrav).

Därest redaren visar, att underlåtenheten berott på oriktig uppgift lämnad

av sjömannen, skall kravet i stället riktas mot denne.

Bestrides riktigheten av revisionskrav eller inbetalas icke det belopp kravet

avser, skall kravet underställas sjömansskattenämnden för prövning. Fastställer

sjömansskattenämnden revisionskravet, må det fastställda beloppet

uttagas i den ordning, som stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

införsel, utom i fall varom i 1 mom. andra stycket sägs, ej må beviljas till

gäldande av belopp, för vilket redare är ansvarig.

Redare eller sjöman, som har att erlägga mot underlätet skatteavdrag

svarande belopp, är tillika skyldig att å beloppet gälda restavgift enligt

bestämmelserna i 14 § 2 mom.

18 §.

Har redare jämlikt 17 §, utan att skatteavdrag verkställts, erlagt skatt för

sjöman, äger redaren söka skattebeloppet åter av sjömannen. Härvid har

redaren att till vederbörande utmätningsman ingiva det indrivningskvitto,

som må hava överlämnats till redaren, eller på annat sätt hos utmätningsmannen

styrka, att han erlagt skatten.

Utmätningsmannen må hos sjömannen uttaga beloppet i samma ordning,

som stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må beviljas.

Därvid är sjömannen skyldig att å beloppet erlägga restavgift enligt bestämmelserna

i 14 § 2 mom.

19 §•

Redare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall hava sin bokföring

så ordnad, att därav framgår sjömans namn, födelsetid och mantalsskrivningsadress,

lönebelopp och skatteavdrags belopp samt, därest sjömannen

uppvisat debetsedel å preliminär skatt, numret å denna debetsedel.

Jämväl annan redare än i första stycket sägs, som har att verkställa

avdrag för sjömansskatt, är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar

i hänseenden som nyss sagts.

Efter anmaning av föreståndaren för sjömansskattekontoret, av taxeringsintendent

eller lokal skattemyndighet åligger det sådan redare, som

i första stycket avses, att tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande

handlingar för kontroll å verkställandet av skatteavdrag, och sådan redare,

varom i andra stycket sägs, att tillhandahålla där angivna anteckningar

för dylik kontroll.

Här avsedd kontroll skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan

tid, att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den som är föremål

för kontrollen. Där redaren så begär och detta lämpligen kan ske, skall

kontrollen verkställas hos honom. Hava handelsböcker eller andra handlingar

överlämnats för kontroll, skola de så snart ske kan återställas. Meddelande

om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas redaren.

Preskription

20 §.

Åtgärder för uttagande av sjömansskatt må icke vidtagas senare än fem år

efter utgången av det år, under vilket skatteavdrag verkställts eller skolat

verkställas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret

21 §.

1 mom. Det åligger sjömansskattenämnden att

1) lämna besked beträffande de fartyg, ombord på vilka de anställda skola

erlägga sjömansskatt, ävensom beträffande den tabell, enligt vilken sjömansskatt

skall beräknas,

2) fastställa grunder, enligt vilka drickspenningar skola uppskattas vid

beräkning av sjömansskatt,

3) meddela beslut om jämkning och om rättelse av skatteavdrag,

4) pröva ärenden angående revisionskrav,

5) meddela beslut i andra frågor rörande erläggande och beräknande av

sjömansskatt,

6) fastställa de belopp, med vilka ersättning skall utgå till kommun,

landstingskommun, municipalsamhälle och allmänna sjukkassor,

7) lämna anvisningar i frågor angående erläggande och uppbörd av sjömansskatt,

samt

8) när anledning därtill föreligger, till Kungl. Maj :t avgiva förslag till

föreskrifter angående tillämpningen av denna förordning.

Sjömansskattenämnden äger, då särskilda omständigheter därtill föranleda,

meddela befrielse från skyldighet att erlägga restavgift.

2 mom. Sjömansskattenämnden skall bestå av ordförande och ytterligare

fyra ledamöter, vilka utses för en tid av fyra år. En av ledamöterna

skall förordnas till vice ordförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra

i sådan egenskap. Ordföranden och vice ordföranden skola vara lagfarna

och hava erfarenhet i domarvärv eller i administrativ verksamhet.

Av övriga ledamöter skall en äga särskild insikt och erfarenhet i allmänna

värv samt två vara i arbetsförhållandena ombord på fartyg erfarna och

kunniga. Av sistnämnda ledamöter skall en företräda redarna och en de

ombordanställda. För envar ledamot skall utses en suppleant enligt samma

regler, som gälla för utseende av ledamöter.

Nämnden är beslutför, då ordföranden och minst två andra ledamöter

eller suppleanter äro tillstädes, dock att — efter nämndens uppdrag —•

beslut må av ordföranden eller, vid förfall för denne, av vice ordföranden

ensam fattas i sådana ärenden eller grupper av ärenden, som äro av enklare

beskaffenhet. Sådant uppdrag må icke avse ärenden, som omförmälas i

1 mom. vid 1), 2), 7) eller 8).

Sjömansskattenämnden skall vara förlagd till Göteborg.

3 mom. Hos sjömansskattenämnden skall föras protokoll av tjänsteman

vid sjömansskattekontoret.

Det för varje sammanträde förda protokollet skall senast inom åtta dagar

därefter justeras av ordföranden, som har att å protokollet anteckna dagen

för justeringen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

22 §.

Beslut som avses i 21 § 1 mom. vid 1) och 2) skola intagas i särskilda av

sjömansskattenämnden utgivna meddelanden.

Beslut som avses i 21 § 1 mom. vid 6) skall jämte redogörelse huru ersättningen

beräknats på lämpligt sätt delgivas kommun eller annan till vilken

ersättning skall utbetalas genom nämndens försorg.

Annat beslut av sjömansskattenämnden skall delgivas den som därigenom

förpliktigas, vederbörande skattskyldig eller sökande ävensom den nedan i

24 § omförmälde befattningshavaren.

Beslut, över vilket klagan må föras, skall förses med besvärshänvisning.

23 §.

1 mom. Sjömansskattekontoret skall

1) föra register över de fartyg, ombord på vilka de anställda skola erlägga

sjömansskatt,

2) utöva kontroll över redovisningen av sjömansskatt,

3) handlägga ärenden angående revision av redares bokföring,

4) om anledning därtill föreligger, framställa revisionskrav,

5) bereda de ärenden, som skola avgöras av sjömansskattenämnden,

6) efter sjömansskattenämndens närmare bestämmande tillhandagå redare

och sjömän med upplysningar angående utgörande av sjömansskatt,

samt

7) i övrigt biträda sjömansskattenämnden och dess ordförande.

2 mom. Föreståndaren för sjömansskattekontoret skall vara föredragande

i sjömansskattenämnden.

24 §.

Kungl. Maj :t förordnar en befattningshavare vid länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län att i kammarrätten och hos Kungl. Maj :t föra det allmännas

talan i mål angående sjömansskatt.

25 §.

Ledamöter av sjömansskattenämnden, tjänsteman eller sakkunnig, som

biträder nämnden, samt taxeringsnämnd och prövningsnämnd äga taga del

av ansökan om jämkning av sjömansskatt eller annan handling, som avlämnats

eller tillhandahållits enligt denna förordning. Handling, som nyss

sagts, skall jämväl tillhandahållas annan tjänsteman än förut nämnts,

därest denne i och för sin befattning bör erhålla del därav.

Den som äger taga del av ansökan eller annan handling, varom i första

stycket sägs, må, i den mån så erfordras för fullgörande av vad vederbörande

jämlikt denna förordning åligger, jämväl taga del av självdeklaration eller

annan handling, som avlämnats till ledning vid årlig taxering, eller som

avlämnats till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördsförordningen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Vad i 50 § 1 mom. femte, sjunde, nionde och tionde styckena samt 3 mom.

taxeringsförordningen stadgas beträffande självdeklaration, uppgift eller

handling som avlämnats till ledning vid taxering skall i tillämpliga delar

gälla även i fråga om ansökan om jämkning av sjömansskatt eller annan

handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt denna förordning.

Straffbestämmelser

26 §.

Har någon lämnat oriktig uppgift till redare om förhållande, som har

betydelse för verkställande av avdrag för sjömansskatt, och har han därvid

haft uppsåt att åstadkomma att avdrag icke verkställes eller sker med för

lågL belopp, eller

har någon i ansökan om jämkning av sjömansskatt eller i annan uppgift

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift, ägnad att för

honom eller den han företräder leda till frihet från sjömansskatt eller till

för låg sådan skatt, eller

har redare i uppgift enligt 16 § uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är

allenast ringa, lämnat oriktig uppgift, vilken är ägnad att leda till annan beskattning

än vederbort för av redaren anställda sjömän,

straffes med dagsböter.

27 §.

1 mom. Utbetalar redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt,

lön eller annan gottgörelse utan att denna minskats med föreskrivet

belopp för gäldande av sjömansskatt och sker detta uppsåtligen eller av

oaktsamhet, som ej är allenast ringa, straffes med dagsböter.

Fullgör redare icke sin skyldighet att inom föreskriven tid till sjömansskattekontoret

inbetala belopp motsvarande det, varmed sjömans lön minskats

för gäldande av dennes skatt, och ligger i avseende härå uppsåt eller

grov oaktsamhet redaren till last, straffes med dagsböter eller fängelse i

högst sex månader.

2 mom. Fullgör redaren icke behörigen vad honom enligt 19 § första eller

andra stycket åligger, straffes med böter, högst 300 kronor.

28 §.

Den som jämlikt 25 § tagit del av ansökan om jämkning av sjömansskatt

eller annan handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna

i denna förordning eller som avlämnats till ledning vid årlig taxering

eller till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördsförordningen,

må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra

eller yppa innehållet i sådan handling. Bryter någon häremot straffes

med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

29 §.

Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då gärningen är belagd

med straff enligt strafflagen.

30 §.

Underlåter redare att hörsamma anmaning enligt 16 eller 19 §, eller

underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt, att

fullgöra sådan skyldighet, eller verkställer han avdrag med för lågt belopp,

eller

redovisar redare icke sjömansskatt i den ordning som stadgas i 14 §

1 mom., eller

fullgör redare icke vad honom åligger enligt 11 §,

äger sjömansskattenämnden förelägga den försumlige lämpligt vite.

Om uttagande av förelagt vite förordnar vederbörande länsstyrelse efter

anmälan av sjömansskattenämnden.

Besvär m. m.

31 §.

Över sjömansskattenämndens beslut i ärenden som avses i 21 § 1 mom.

vid 6) må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom besvär, vilka skola ingivas

till finansdepartementet.

32 §.

lmom. Besvär över sjömansskattenämndens beslut i ärenden, som avses

i 21 § 1 mom. vid 3), 4) och 5), ävensom över nämndens beslut angående

befrielse från erläggande av restavgift må anföras hos kammarrätten av

vederbörande sjöman eller befattningshavare, som avses i 24 §, så ock,

då fråga är om revisionskrav eller om befrielse från skyldighet att erlägga

restavgift, av redare, som ålagts betalningsskyldighet eller vars framställning

om befrielse icke bifallits.

Besvären skola vara inkomna till sjömansskattekontoret, om de anföras

av sjöman, inom sex månader och eljest inom två månader från det klaganden

erhållit del av det överklagade beslutet.

Ej må den omständigheten, att besvären i stället för till sjömansskattekontoret

ingivits till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till

prövning. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas

till sjömansskattekontoret.

2 mom. Sedan besvären inkommit till sjömansskattekontoret, skola vid

besvären fogas de handlingar, som legat till grund för sjömansskattenämndens

beslut. Hava besvär anförts av sjöman eller redare, skall yttrande

avgivas av befattningshavare, som avses i 24 §. över besvär, som anförts av

nu nämnd befattningshavare, skall sjöman eller redare, som därav beröres,

erhålla tillfälle att —- om hinder härför ej möter — avgiva förklaring.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

När så finnes påkallat, skola påminnelser eller nytt yttrande infordras.

Skriftväxlingen sker genom sjömansskattekontoret.

Handlingarna skola därefter översändas till kammarrätten.

3 mom. Över sjömansskattenämndens beslut i ärenden, som avses i 21 §

1 mom. vid 1) och 2), eller över nämndens beslut att förelägga vite må klagan

icke föras.

33 §.

över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom

besvär, vilka skola vara inkomna till finansdepartementet inom två månader

från den dag, då klaganden erhöll del av utslaget.

34 §.

Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huruvida

vite bort föreläggas, komma under bedömande.

35 §.

Besvär över sjömansskattenämndens beslut befriar icke klaganden från

att i behörig ordning erlägga skatt.

36 §.

Restavgift, som erlägges utan att indrivning äger rum, tillfaller statsverket.

Beträffande restavgift, som uttages genom indrivning, skola uppbördsförordningens

bestämmelser angående fördelning gälla.

37 §.

1 mom. Kungl. Maj :t äger, under förutsättning av ömsesidighet, med

annan stats regering träffa sådan överenskommelse, att sjöman som är

bosatt i den andra avtalsslutande staten skall erlägga sjömansskatt enligt

vad som gäller för här i riket bosatt sjöman.

2 mom. Kungl. Maj :t må föreskriva, att sjöman, som utan att vara här

i riket bosatt erlägger skatt enligt bestämmelserna i 7 §, må kunna erhålla

nedsättning av den beskattningsbara inkomsten genom jämkning, om sjömannen

visar att hans skatteförinåga till följd av underhållsskyldighet

mot barn är nedsatt.

3 mom. Kungl. Maj:t äger bestämma, att sjömansskatt som beräknas

enligt 9 § icke skall erläggas av sjömän eller vissa grupper av sjömän vid

fart i särskilda farvatten.

38 §.

De närmare föreskrifter, som kunna erfordras för tillämpningen av denna

förordning och av överenskommelser som i 37 § 1 mom. sägs, meddelas

av Kungl. Maj :t.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959, dock att förordningens

bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder,

som erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 5 juni 1953 (nr

293) om särskild sjömansskatt, så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning

stridande mot den nya förordningens bestämmelser.

Anvisningar

till 1 §.

Förordningen är icke tillämplig vid anställning ombord på svenskt handelsfartyg

i inre fart. Med inre fart förstås i denna förordning att fartyget

huvudsakligast användes för färder som endast gå i hamnar, på floder,

kanaler och insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund.

Med svenskt handelsfartyg likställes utländskt handelsfartyg, som av

svensk redare förhyres på så kallad bareboat basis.

Har sjöman avmönstrat från tjänst ombord på visst fartyg för att tillträda

tjänst ombord på annat fartyg tillhörigt samme redare, skall ersättning

som utgår under väntetiden anses som utbetalad i tjänsten ombord på det

förra fartyget.

till 2 §.

Till gottgörelse, som sjöman uppbär på grund av sin anställning ombord,

hänföres icke blott vad sjömannen uppbär från redaren utan åven sådana

ersättningar som drickspenningar och dylikt.

Till kontant inkomst ombord räknas icke sedvanlig kontant ersättning

för naturaförmåner i form av kost och bostad och icke heller sedvanlig

kontant ersättning för koj utrustning, för förlust av effekter vid fartygs

förolyckande eller för sådan av redaren utbetald kontant ersättning, som

åtgått för bestridande av särskilda med anställningen ombord förenade

kostnader.

till 7 §.

Frågan huruvida sjöman är bosatt här i riket skall bedömas i enlighet

med vad därom stadgas i kommunalskattelagen.

Är sjöman inskriven å svenskt sjömanshus, skall sjömansskatt alltid

utgå enligt de bestämmelser, som gälla för här i riket bosatt sjöman, därest

han icke med intyg av sjömansskattenämnden visar att han är skattskyldig

i annat land för inkomsten.

För semesterlön och semesterersättning skall sjömansskatt beräknas enlig!

den för sjömannen i anställningen ombord senast gällande tabellen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

till 8 §.

Med engångsbelopp förstås t. ex. bärgarlön, tantiem, kaplake, gratifikation,

semesterersättning och lönebelopp, som på grund av avtal mellan

arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer på en gång utbetalas för mer

än en månad.

till 9 §.

Skatteavdrag, som avses i 9 §, må icke underlåtas med mindre sjöman

med intyg utfärdat av sjömansskattenämnden eller på annat sätt, som föreskrives

av sjömansskattenämnden, visar, att han är skattskyldig i annat

land för sin inkomst ombord.

till 10 §.

Kolumnen i sjömansskattetabellen bestämmes med motsvarande tillämpning

av 4 § uppbördsförordningen och enligt följande uppställning.

Å debetsedel för preliminär

A-skatt angiven kolumn

Avdrag för sjömansskatt

verkställes enligt nedan- stående kolumn i sjömans- skattetabellen

1

1

2

2

3 eller 4

3

till 11 §.

Kvitto på innehållen sjömansskatt skall lämnas i den avräkningsbok, med

vilken sjöman skall förses jämlikt 11 § sjömanslagen, såvitt icke sjömansskattenämnden

efter ansökan av redaren medgiver, att kvitto må lämnas

i annan ordning. Har rättelse, som avses i 10 § 1 mom. tredje stycket, företagits

skall anteckning härom ske i avräkningsboken.

till 12 §.

Jämkning i fall som avses i 12 § 1 mom. vid d) må för år räknat medgivas

med högst ett belopp, som motsvarar summan av vederbörligt, vid

erläggande av sjömansskatt icke utnyttjat ortsavdrag enligt ortsgrupp III

och 3 000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

17

SJÖMANSSKATTETABELL I

Fjärrfart

Beskattningsbar inkomst samt skattebelopp avse månad. 2

Beskatt-

ningsbar

inkomst

kr.

Ogift

sjö-

man

utan

barn

kr.

Ogift

sjö-

man

med

barn

kr.

Gift

sjö-

man

kr.

Beskatt-

ningsbar

inkomst

kr.

Ogift

sjö-

man

utan

barn

kr.

Ogift

sjö-

man

med

barn

kr.

Gift

sjö-

man

kr.

.

Beskatt-

ningsbar

inkomst

kr.

Ogift

sjö-

man

utan

barn

kr.

Ogift

sjö-

man

med

barn

kr.

Gift

sjö-

man

kr.

i

2

3

1

2

3

i

2

3

0—

5

4

4

3

191—

200

45

28

11

531—

540

in

90

73

6—

10

4

4

3

201—

210

48

31

12

541—

550

113

92

75

11—

15

4

4

3

211—

220

50

33

13

551—

560

116

94

77

16—

20

4

4

4

221—

230

52

35

15

561—

570

118

96

78

21—

25

5

5

4

231—

240

54

37

17

571—

580

120

98

80

26—

30

5

5

4

241—

250

55

38

19

581—

590

122

100

82

31—

35

6

6

5

251—

260

57

40

21

591—

600

125

103

84

36—

40

6

6

5

261—

270

58

41

23

601—

610

127

105

85

41—

45

7

6

5

271—

280

60

42

25

611—

620

129

107

87

46—

50

8

7

6

281—

290

61

44

27

621—

630

132

110

89

51—

55

9

7

6

291—

300

63

46

29

631—

640

135

113

91

56—

60

11

7

6

301—

310

65

48

31

641—

650

137

115

92

61—

65

12

7

6

311—

320

67

50

33

651—

660

140

117

94

66—

70

12

7

6

321—

330

68

51

35

661—

670

143

120

96

71—

75

13

7

6

331—

340

70

53

37

671—

680

146

123

98

76—

80

15

7

6

341—

350

72

55

39

681—

690

149

125

99

81—

85

16

7

6

351—

360

74

57

41

691—

700

152

128

101

86—

90

18

8

7

361—

370

75

58

43

701—

710

155

131

103

91—

95

19

8

8

371—

380

77

60

45

711—

720

158

134

105

96—

100

21

8

8

381—

390

78

61

46

721—

730

160

136

106

101—

105

22

9

8

391—

400

80

63

48

731—

740

163

139

108

106—

110

23

9

8

401—

410

82

65

50

741—

750

166

142

110

111—

115

24

9

8

411—

420

84

67

52

751—

760

169

145

112

116—

120

25

9

8

421—

430

86

68

53

761—

770

171

147

113

121—

125

26

10

8

431—

440

88

70

55

771—

780

174

149

115

126—

130

28

11

8

441—

450

91

72

57

781—

790

176

152

117

131—

135

29

12

9

451—

460

94

74

59

791—

800

179

155

119

136—

140

31

14

9

461—

470

96

76

60

801—

810

182

157

121

141—

145

32

15

9

471—

480

98

78

62

811—

820

185

160

123

146—

15C

33

17

C

481—

49C

100

8t

64

821—

830

188

163

125

151—

16C

36

ir

10

491—

50C

103

82

60

831—

840

192

100

127

161—

170

38

21

10

501—

51C

105

84

68

841—

850

195

16S

129

171—

18(

40

22

10

511—

52C

107

86

70

851—

86C

198

172

131

181—

19o| 42

2f

10

) 521—

53C

109

88

71

861—

87C

201

175

133

2 — Kilning till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 92

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Ogift

Ogift

Ogift

Ogift

Ogift

Ogift

Beskatt-

SJO-

SJO-

Gift

Beskatt-

SJO-

SJO-

Gift

Beskatt-

sjö-

sjö-

Gift

ningsbar

man

man

SJO-

ningsbar

man

man

Sjö-

ningsbar

man

man

sjö-

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

barn

barn

barn

barn

barn

barn

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

i

2

3

i

2

3

i

2

3

871— 88C

204

178

135

1411—142C

39C

359

284

1951—1960

622

585

490

881— 89C

207

181

137

1421—1430

393

362

287

1961—1970

628

589

494

891— 90Ö

211

184

139

1431—1440

397

366

290

1971—1980

633

594

498

901— 910

214

187

141

1441—1450

400

369

293

1981—1990

638

599

502

911— 920

217

190

143

1451—1460

404

373

296

1991—2000

643

604

506

921— 930

220

193

145

1461—1470

407

376

299

2001—2010

648

608

510

931— 940

223

196

147

1471—1480

411

380

303

2011—2020

653

613

514

941— 950

225

198

149

1481—1490

414

383

306

2021—2030

657

617

518

951— 960

228

201

152

1491—1500

418

387

310

2031—2040

662

622

522

961— 970

231

204

154

1501—1510

422

391

314

2041—2050

666

626

526

971— 980

234

207

156

1511—1520

426

396

318

2051—2060

671

631

530

981— 990

237

210

158

1521—1530

431

401

322

2061—2070

675

636

534

991—1000

240

213

160

1531—1540

436

406

326

2071—2080

680

641

538

1001—1010

243

216

162

1541—1550

441

410

330

2081—2090

684

647

542

1011—1020

246

219

164

1551—1560

446

415

334

2091—2100

689

652

546

1021—1030

249

222

166

1561—1570

451

419

338

2101—2110

693

656

550

1031—1040

252

225

169

1571—1580

456

423

342

2111—2120

698

660

554

1041—1050

256

228

171

1581—1590

460

426

346

2121—2130

702

665

558

1051—1060

259

231

174

1591—1600

464

430

350!

2131—2140

707

669

562

1061—1070

261

233

176

1601—1610

468

434

354

2141—2150

711

673

566

1071—1080

264

236

178

1611—1620

472

438

358

2151—2160

715

677

569

1081—1090

267

239

180

1621—1630

476

442

361

2161—2170

720

681

573

1091—1100

270

242

183

1631—1640

480

446

365

2171—2180

724

686

577

1101—1110

274

246

186

1641—1650

485

451

3681

2181—2190

729

690

581

1111—1120

279

250

189

1651—1660

489

455

372''

2191—2200

733

694

585

1121—1130

283

254

192

1661—1670

493

459

3761

2201—2210

738

699

589

1131—1140

287

258

1951

1671—1680

497

463

380,

2211—2220

742

703

593

1141—1150

290

261

198!

1681—1690

501

467

383

2221—2230

747

708

597

1151—1160

294

265

201

1691—1700

505

471

387

2231—2240

751

712

601

1161—1170

298

268

204

1701—1710

510

476

391

2241—2250

756

717

606

1171—1180

302

272

207]

1711—1720

515

480

395

2251—2260

760

722

610

1181—1190

306

275

210

1721—1730

520

485

3991

2261—2270

765

726

614

1191—1200

310

279

213!

1731—1740

525

490

403

2271—2280

769

731

619

1201—1210

313

282

216''

1741—1750

530

495

407

2281—2290

774

735

623

1211—1220

317

285

219

1751—1760

534

499

411

2291—2300

778

740

628

1221—1230

320

288

221

1761—1770

539

504

415

2301—2310

783

745

632

1231—1240

323

291

224

1771—1780

543

509

419

2311—2320

787

749

637

1241—1250

326

294

227

1781—1790

547

513

423

2321—2330

792

754

641

1251—1260

329

298

230

1791—1800

551

517

427

2331—2340

796

759

646

1261—1270

333

301

233

1801—1810

555

521

431

2341—2350

801

763

650

1271—1280

337

305

236

1811—1820

559

525

435

2351—2360

806

768

654

1281—1290

341

309

239

1821—1830

563

529

439

2361—2370

810

773

659

1291—1300

345

313

242

1831—1840

567

533

443

2371—2380

815

778

663

1301—1310

349

317

245

1841—1850

571

537

446

2381—2390

819

782

668

1311—1320

353

321

249

1851—1860

575

541

450

2391—2400

824

787

672

1321—1330

356

325

253

1861—1870

579

545

454

2401—2410

829

792

676

1331—1340

360

329

257

1871—1880

583

549

458

2411—2420

834

797

681

1341—1350

364

332

260

1881—1890

587

554

462

2421—2430

839

802

685

1351—1360

368

336

264

1891—1900

591

558

466

2431—2440

844

807

690

1361—1370

372

340

267;

1901—1910

596

562

470

2441—2450

848

812

694

1371—1380

375

344

271

1911—1920

601

567

474

2451—2460

853

817

699

1381—1390

379

348

274

1921—1930

607

571

478!!

2461—2470

858

822

704

1391—1400

383

352

278

1931—1940

612

576

482

2471—2480

863

827

709

1401—1410

386

355

281j

1941—1950

617

580

486]

2481—2490

868

832

714

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 92 är 1958

10

Ogift

Ogift

Ogift

Ogift

Ogift

Ogift

Beskatt-

sjö-

sjö-

Gift

Beskatt-

sj o-

sjo-

Gift

Beskatt-

SJO-

sjo-

Gift

ningsbar

man

man

sjö-

ningsbar

man

man

sjö-

ningsbar

man

man

Sjo-

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

barn

barn

barn

barn

barn

barn

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

i

2

3

i

2

3

i

2

3

2491—2500

873

837

719

3031—3040

1 143

1 103

963

3571—3580

1 426

1 386

1 233

2501—2510

878

842

723|

3041—3050

1 148

1 108

968;

3581—3590

1 432

1 392

1 238

2511—2520

883

846

728

3051—3060

1 153

1 113

973

3591—3600

1 437

1 397

1 243

2521—2530

887

851

732

3061—3070

1 158

1 118

978

3601—3610

1 442

1 402

1 248

2531—2540

892

856

737

3071—3080

1 163

1 123

982

3611—3620

1 447

1 407

1 254

2541—2550

897

860

711

3081—3090

1 168

1 128

987

3621—3630

1 452

1 412

1 259

2551—2560

902

865

745

3091—3100

1 173

1 133

992

3631—3640

1 457

1 417

1 264

2561—2570

907

870

750

3101—3110

1 178

1 138

997

3641—3650

1 462

1 422

1 269

2571—2580

911

875

7541

3111—3120

1 184

1 144

1 003

3651—3660

1 467

1 428

1 275

2581—2590

916

879

759.

3121—3130

1 189

1 149

1 008

3661—3670

1 472

1 433

1 280

2591—2600

921

884

763;

3131—3140

1 195

1 155

1 013

3671—3680

1 477

1 438

1 285

2601—2610

926

889

768

3141—3150

1 200

1 160

1 018

3681—3690

1 482

1 443

1 291

2611—2620

932

894

772

3151—3160

1 205

1 166

1 0241

3691—3700

1 487

1 448

1 296

2621—2630

937

900

777

3161—3170

1 211

1 171

1 029

3701—3710

1 492

1 453

1 301

2631—2640

942

905

782

3171—3180

1 216

1 177

1 034;

3711—3720

1 498

1 459

1 306

2641—2650

947

910

786

3181—3190

1 222

1 182

1 040;

3721—3730

1 503

1 464

1 311

2651—2660

953

915

791

3191—3200

1 227

1 188

1 045

3731—3740

1 509

1 470

1 316

2661—2670

958

920

796

3201—3210

1 232

1 193

1 050

3741—3750

1 514

1 475

1 320

2671—2680

963

926

801

3211—3220

1 237

1 198

1 055!

3751—3760

1 520

1 480

1 325

2681—2690

969

931

805

3221—3230

1 242

1 203

1 059

3761—3770

1 525

1 486

1 330

2691—2700

974

936

810

3231—3240

1 247

1 208

1 064

3771—3780

1 531

1 491

1 335

2701—2710

979

941

814

3241—3250

1 252

1 213

1 069

3781—3790

1 536

1 497

1 340

2711—2720

984

946

819

3251—3260

1 258

1 218

1 074

3791—3800

1 542

1 502

1 345

2721—2730

988

950

823

3261—3270

1 263

1 223

1 079

3801—3810

1 547

1 507

1 350

2731—2740

993

955

828

3271—3280

1 268

1 228

1 083

3811—3820

1 553

1 512

1 355

2741—2750

998

960

832

3281—3290

1 273

1 233

1 088

3821—3830

1 558

1 517

1 361

2751—2760

1 003

965

836

3291—3300

1 278

1 238

1 093

3831—3840

1 563

1 522

1 306

2761—2770

1 008

970

841

3301—3310

1 283

1 243

1 098

3841—3850

1 568

1 527

1 371

2771—2780

1 012

974

845

3311—3320

1 289

1 249

1 104

3851—3860

1 574

1 533

1 376

2781—2790

1 017

979

850

3321—3330

1 294

1 254

1 109

3861—3870

1 579

1 538

1 381

2791—2800

1 022

984

854

3331—3340

1 300

1 266

1 114

3871—3880

1 584

1 543

1 387

2801—2810

1 027

989

858

3341—3350

1 305

1 265

1 119

3881—3890

1 590

1 548

1 392

2811—2820

1 032

994

863

3351—3360

1 310

1 270

1 125

3891—3900

1 595

1 553

1 397

2821—2830

1 037

999

867

3361—3370

1 316

1 276''

1 130

3901—3910

1 600

1 558

1 402

2831—2840

1 042

1 004

871

3371- 3386

1 321

1 281

1 135

3911—3920

1 606

1 564

1 407

2841—2850

1 047

1 008

875

3381—3390

1 327

1 287

1 141

3921—3930

1 611

1 569

1 412

2851—2860

1 052

1 013

880

3391—3400

1 332

1 292

1 146

3931 - 3940

1 617

1 575

1 117

2861—2870

1 057

1 018

884

3401—3416

1 337

1 297

1 151

3941—3950

1 622

1 580

1 422

2871- -2881

1 062

1 023

888

3411—3420

1 342

1 302

1 156

3951—3961

1 627

1 585

1 427

2881—2890

1 067

1 028

893

3421—3430

1 347

1 307

1 161

3961—3971

1 633

1 591

1 432

2891 -290(

1 072

1 033

897

3431—3440

1 352

1 312

1 166

3971—3980

1 638

1 596

1 437

2901 291(

1 077

1 038

902

3441—3450

1 357

1 317

1 170

3981—3990

1 644

1 002

1 442

2911 -2921

1 082

1 013

901

3451—3466

1 363

1 323

1 175

3991—4000

1 649

1 007

1 447

2921—2930

1 087

1 018

911

3461—3476

1 368

1 328

1 186

4001—4010

1 655

1 013

1 453

2931—2941

1 092

1 053

91 (

3471—3486

1 373

1 33:

1 185

4011—1021

1 661

1 019

1 458

2941—2951

1 097

1 058

92C

3481—3496

1 378

1 338

1 196

4021—1031

1 661

1 024

1 464

2951—2961

i io:

1 oo:

925

3491—3506

1 38.''

1 34:

1 195

4031—4040

1 672

1 030

1 470

2961 297(

1 108

1 068

931

3501—3516

1 388

1 348

1 206

4041 4051

1 078

1 031

1 475

2971—2981

i 11:

1 07:

935

3511—3526

1 39

1 35

1 205

4051—1061

1 684

1 042

1 481

2981 299(

1 118

1 078

931

3521—3536

1 391

1 351

1 201

4061—4071

1 691

1 6 11

1 487

2991 3001

i 12:

i 08:

944

3531—3546

1 4 or

1 3 6f

1211

4071—4081

1 095

i or>:

1 493

3001—301 (

1 128

1 088

941

3541—3556

1 416

1 376

1 211

4081—4091

1 701

1 05!

1 198

3011- 3021

113:

i oo:

95

3551 3566

1 41 f

1 37.r

1 224

4001—4101

1 707

i oor

1 504

3021 3031

1 138

1 098

958

3561—3576

1 42

1 38

1 1 22!

4101—4111

1 712

1 071

1 509

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Ogift

Ogift

Ogift

Ogift

Ogift

Ogift

Beskatt-

SJO-

SJO-

Gift

Beskatt-

SJO-

SJO-

Gift

Beskatt-

sjö-

sjö-

Gift

ningsbar

man

man

SJÖ-

ningsbar

man

man

sjö-

ningsbar

man

man

sjö-

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

barn

barn

barn

barn

barn

barn

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

i

2

3

i

2

3

i

2

3

4111—4120

1 718

1 676

1 515

4411—4420

1 884

1 842

1 678

4711—4720

2 053

2 008

1 841

4121—4130

1 723

1 681

1 520

4421—4430

1 890

1 847

1 683

4721—4730

2 058

2 013

1 847

4131—4140

1 729

1 686

1 525

4431—4440

1 896

1 853

1 688

4731—4740

2 064

2 019

1 853

4141—4150

1 734

1 691

1 530

4441—4450

1 901

1 859

1 693

4741—4750

2 069

2 025

1 858

4151—4160

1 739

1 697

1 536

4451—4460

1 907

1 865

1 699,

4751—4760

2 074

2 031

1 864

4161—4170

1 745

1 702

1 541

4461—4470

1 913

1 871

1 704

4761—4770

2 080

2 037

1 870

4171—4180

1 750

1 707

1 546

4471—4480

1 919

1 876

1 709

4771—4780

2 085

2 042

1 876

4181—4190

1 756

1 713

1 552

4481—4490

1 924

1 882

1 715

4781—4790

2 091

2 048

1 881

4191—4200

1 761

1 718

1 557

4491—4500

1 930

1 888

1 720

4791—4800

2 096

2 054

1 887

4201—4210

1 767

1 724

1 562

4501—4510

1 935

1 893

1 726

4801—4810

2 101

2 059

1 892

4211—4220

1 773

1 730

1 568

4511—4520

1 941

1 899

1 731

4811—4820

2 107

2 065

1 898

4221—4230

1 778

1 735

1 573

4521—4530

1 946

1 904

1 737

4821—4830

2 112

2 070

1 903

4231—4240

1 784

1 741

1 578

4531—4540

1 952

1 910

1 743

4831—4840

2 118

2 075

1 908

4241—4250

1 790

1 747

1 583

4541—4550

1 957

1 915

1 748

4841—4850

2 123

2 080

1 913

4251—4260

1 796

1 753

1 589

4551—4560

1 962

1 920

1 754

4851—4860

2 128

2 086

1 919

4261—4270

1 802

1 759

1 594

4561—4570

1 968

1 926

1 760

4861—4870

2 134

2 091

1 924

4271—4280

1 807

1 764

1 599

4571—4580

1 973

1 931

1 766

4871—4880

2 139

2 096

1 929

4281—4290

1 813

1 770

1 605

4581—4590

1 979

1 937

1 771

4881—4890

2 145

2 102

1 935

4291—4300

1 819

1 776

1 610

4591—4600

1 984

1 942

1 777

4891—4900

2 150

2 107

1 940

4301—4310

1 824

1 781

1 616

4601—4610

1 990

1 947

1 782

4901—4910

2 156

2 113

1 946

4311—4320

1 830

1 787

1 621

4611—4620

1 996

1 953

1 788

4911—4920

2 162

2 119

1 951

4321—4330

1 835

1 792

1 627

4621—4630

2 001

1 958

1 793

4921—4930

2 167

2 124

1 957

4331—4340

1 841

1 798

1 633

4631—4640

2 007

1 964

1 798

4931—4940

2 173

2 130

1 963

4341—4350

1 846

1 803

1 638

4641—4650

2 013

1 969

1 803

4941—4950

2 179

2 136

1 968

4351—4360

1 851

1 808

1 644

4651—4660

2 019

1 974

1 809

4951—4960

2 185

2 142

1 974

4361—4370

1 857

1 814

1 650

4661—4670

2 025

1 980

1 814

4961—4970

2 191

2 148

1 980

4371—4380

1 862

1 819

1 656

4671—4680

2 030

1 985

1 819

4971—4980

2 196

2 153

1 986

4381—4390

1 868

1 825

1 661

4681—4690

2 036

1 991

1 825

4981—4990

2 202

2 159

1 991

4391—4400

1 873

1 830

1 667

4691—4700

2 042

1 996

1 830

4991—5000

2 208

2 165

1 997

4401—4410

1 879

1 836| 1 672|

4701—4710

2 047

2 002

1 836

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

21

Beskattningsbar

inkomst

kr.

Ogift sjöman utan barn

1

5 001— 5 800........

2 208 kr. för 5 000 kr. och 56 % av återstoden

5 801— 9 500........

2 656 » » 5 800 » > 60 » > »

9 501—14 300........

4 876 » * 9 500 » » 64 » » »

14 301 och däröver.....

7 948 * * 14 300 » * 70 » * »

Ogift sjöman med barn

2

5 001— 5 900........

2 165 kr. för 5 000 kr. och 56 % av återstoden

5 901— 9 600........

2 669 » » 5 900 » * 60 * * *

9 601—14 400........

4 889 » » 9 600 * » 64 » » »

14 401 och däröver.....

7 961 * * 14 400 * * 70 * » *

Gift sjöman

3

5 001— 6 000........

1 997 kr. för 5 000 kr. och 55 % av återstoden

6 001— 9 700........

2 547 * * 6 000 * » 60 » » »

9 701—14 500........

4 767 » » 9 700 » » 64 * * »

14 501 och däröver.....

7 839 » » 14 500 » * 70 • » »

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

SJÖMANSSKATTETABELL II

Närfart

Beskattningsbar inkomst samt skattebelopp avse månad.

Ogift

Ogift

Ogift

Ogift

Ogift

Ogift

Beskatt-

SJO-

sjo-

Gift

Beskatt-

sjö-

sjo-

Gift

Beskatt-

SJO-

SJO-

Gift

ningsbar

man

man

sjö-

ningsbar

man

man

sjö-

ningsbar

man

man

sjö-

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

barn

barn

barn

barn

barn

barn

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

i

2

3

i

2

3

i

2

3

0—

5

5

5

4

191— 200

48

31

14

531— 540

128

107

90

6—

10

5

5

4

201— 210

50

33

14

541— 550

131

110

92

11—

15

5

5

4

211— 220

53

36

16

551— 560

134

113

95

16—

20

5

5

5

221— 230

55

38

18

561— 570

137

115

97

21—

25

6

6

5

231— 240

57

40

20

571— 580

140

118

100

26—

30

6

6

5

241— 250

59

42

23

581— 590

143

121

102

31—

35

7

7

6

251— 260

61

44

25

591— 600

146

124

105

36—

40

7

7

6

261— 270

63

46

28

601— 610

149

127

107

41—

45

8

7

6

271— 280

66

48

31

611— 620

152

130

110

46—

50

9

8

7

281— 290

68

50

33

621— 630

155

133

112

51—

55

10

8

7

291— 300

70

53

36

631— 640

159

137

115

56—

60

12

8

7

301— 310

72

55

38

641— 650

162

140

117

61—

65

13

8

7

311— 320

74

57

40

651— 660

166

143

120

66—

70

14

8

8

321— 330

76

59

42

661— 670

169

146

122

71—

75

15

9

8

331— 340

78

61

45

671— 680

173

150

125

76—

80

17

9

8

341— 350

80

63

47

681— 690

177

153

127

81—

85

18

9

8

351— 360

82

65

49

691— 700

181

157

130

86—

90

19

9

8

361— 370

84

67

51

701— 710

184

160

132

91—

95

20

9

9

371— 380

86

69

54

711— 720

188

164

135

96—

100

22

9

9

381— 390

88

71

56

721— 730

191

167

137

101—

105

23

10

9

391— 400

90

73

58

731— 740

195

171

140

106—

110

24

10

9

401— 410

92

75

60

741— 750

198

174

142

111—

115

25

10

10

411— 420

95

78

63

751— 760

202

178

145

116—

120

27

10

10

421— 430

98

80

65

761— 770

205

181

147

121—

125

28

11

10

431— 440

100

82

67

771— 780

209

184

150

126—

130

30

13

10

441— 450

103

84

69

781— 790

212

188

152

131—

135

31

14

11

451— 460

106

86

71

791— 800

215

191

155

136—

140

33

16

11

461— 470

109

88

73

801— 810

219

195

158

141—

145

34

17

11

471— 480

111

90

75

811— 820

223

198

161

146—

150

35

19

11

481— 490

114

93

77

821— 830

227

202

163

151—

160

38

21

12

491— 500

117

96

80

831— 840

231

205

166

161—

170

40

23

12

501— 510

119

98

82

841— 850

235

209

169

171—

180

43

25

13

511— 520

122

101

85

851— 860

239

213

172

181—

190

45

28

13

521— 530

125

104

87

861— 870

243

216

175

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

23

Beskatt-

ningsbar

inkomst

kr.

Ogitt

sjö-

man

utan

barn

kr.

Ogift

sjö-

man

med

barn

kr.

Gift

sjö-

man

kr.

Beskatt-

ningsbar

inkomst

kr.

Ogift

sjö-

man

utan

barn

kr.

Ogift

sjö-

man

med

barn

kr.

Gift

sjö-

man

kr.

Beskatt-

ningsbar

inkomst

kr.

Ogift

sjö-

man

utan

barn

kr.

Ogift

sjö-

man

med

barn

kr.

Gift

sjö-

man

kr.

i

2

3

i

2

3

i

2

3

871— 880

247

220

178

1411—1420

474

443

368

1951—1960

715

678

583

881— 890

251

224

181

1421—1430

478

447

372

1961—1970

721

682

587

891— 900

255

228

183

1431—1440

483

452

376

1971—1980

726

687

591

901— 910

259

232

186

1441—1450

487

456

380

1981—1990

731

692

595

911— 920

263

236

189

1451—1460

491

460

384

1991—2000

736

697

599

921— 930

267

240

192

1461—1470

496

465

388

2001—2010

741

701

603

931— 940

271

244

195

1471—1480

500

469

393

2011—2020

746

706

607

941— 950

275

247

198

1481—1490

505

474

397

2021—2030

751

711

611

951— 960

278

251

202

1491—1500

509

478

401

2031—2040

755

715

615

961— 970

282

255

205

1501—1510

513

482

405

2041—2050

760

720

620

971— 980

286

259

208

1511—1520

517

487

409

2051—2060

765

725

624

981— 990

290

263

211

1521—1530

522

491

412

2061—2070

770

730

628

991—1000

294

267

214

1531—1540

526

496

416

2071—2080

774

736

632

1001—1010

298

271

217

1541—1550

531

500

419

2081—2090

779

741

637

1011—1020

302

275

220

1551—1560

535

504

423

2091—2100

784

747

641

1021—1030

306

278

224

1561—1570

540

508

427

2101—2110

789

752

645

1031—1040

310

282

227

1571—1580

545

512

431

2111—2120

794

756

650

1041—1050

314

286

230

1581—1590

549

516

435

2121—2130

798

761

654

1051—1060

318

290

233

1591—1600

554

520

440

2131—2140

803

765

659

1061—1070

322

294

236

1601—1610

558

524

444

2141—2150

808

770

663

1071—1080

326

297

240

1611—1620

563

529

448

2151—2160

813

775

667

1081—1090

330

301

243

1621—1630

567

533

452

2161—2170

818

780

672

1091—1100

334

305

246

1631—1640

571

537

456

2171—2180

823

784

676

1101—1110

338

309

249

1641—1650

576

542

459

2181—2190

828

789

681

1111—1120

343

314

253

1651—1660

580

546

463

2191—2200

833

794

685

1121—1130

347

319

256

1661—1670

584

550

467

2201—2210

838

799

690

1131—1140

352

323

260

1671—1680

589

555

471

2211—2220

843

804

694

1141—1150

356

327

263

1681—1690

593

559

475

2221—2230

848

809

699

1151—1160

360

331

267

1691—1700

597

563

479

2231—2240

853

814

703

1161—1170

365

335

270

1701—1710

602

568

483

2241—2250

858

819

708

1171—1180

369

339

274

1711—1720

607

572

487

2251—2260

863

824

713

1181—1190

374

343

277

1721—1730

612

576

491

2261—2270

868

829

718

1191—1200

378

347

281

1731—1740

616

583

494

2271—2280

872

834

722

1201—1210

382

351

285

1741—1750

621

586

498

2281—2290

877

839

727

1211—1220

387

355

289

1751—1760

625

591

502

2291—2300

882

844

732

1221—1230

391

359

292

1761—1770

630

595

506

2301—2310

887

849

736

1231—1240

395

363

296

1771—1780

634

600

510

2311—2320

891

854

741

1241—1250

399

367

300

1781—1790

638

604

514

2321—2330

896

858

745

1251—1260

403

372

304

1791—1800

643

609

519

2331—2340

901

863

750

1261—1270

40S

376

308

1801—1810

647

613

523

2341—2350

905

868

754

1271—1280

412

380

311

1811—1820

651

617

527

2351—2360

910

873

759

1281—1290

417

385

315

1821—1830

656

622

532

2361—2370

915

878

763

1291—1300

422

390

319

1831—1840

660

626

536

2371—2380

920

882

768

1301—131(1

426

395

323

1841—1850

664

630

540

2381—2390

<124

887

772

1311—1320

431

400

327

1851—1860

669

035

544

2391—2400

929

892

777

1321—1330

435

404

331

1861—1870

673

039

548

2401—2410

934

897

782

1331—1340

439

408

335

1871—1880

077

643

552

2411—2420

939

902

786

1341—1351

444

412

339

1881—1890

081

648

556

2421—2430

943

907

791

1351—1361

448

417

343

1891—1900

085

652

560

2431—2440

948

912

795

1361—1370

453

421

348

1901 — 1911

690

656

564

2441—2450

953

916

800

1371—13K(

457

425

352

1911—1920

695

601

567

2451—2460

958

921

805

1381—1391

461

431

356

1921—1930

701

605

571

2461—2470

963

926

809

1391—140(

465

434

360

1931—1940

705

66!

575

2471- 2480

967

931

814

1401—141(

469

438

364

1941—1951

710

673

579

2481—2490

972

936

818

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Ogift

Ogift

Ogift

Ogift

Ogift

Ogift

Beskatt-

sjö-

sjo-

Gift

Beskatt-

SJO-

sjo-

Gift

Beskatt-

sjö-

sjö-

Gift

ningsbar

man

man

sjö-

ningsbar

man

man

sjö-

ningsbar

man

man

sjö-

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

inkomst

utan

med

man

barn

barn

barn

barn

barn

barn

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

2

3

1

2

3

1

2

3

2491—2500

977

941

823

3031—3040

1 247

1 207

1 067

3571—3580

1 530

1 490

1 337

2501—2510

982

946

827

3041—3050

1 252

1 212

1 072

3581—3590

1 536

1 496

1 342

2511—2520

987

951

832

3051—3060

1 257

1 217

1 077

3591—3600

1 541

1 501

1 347

2521—2530

992

955

836

3061—3070

1 262

1 222

1 082

3601—3610

1 546

1 506

1 352

2531—2540

997

960

841

3071—3080

1 267

1 227

1 086

3611—3620

1 551

1 511

1 358

2541—2550

1 001

965

845

3081—3090

1 272

1 232

1 091

3621—3630

1 556

1 516

1 363

2551—2560

1 006

970

850

3090—3100

1 277

1 237

1 096

3631—3640

1 561

1 521

1 368

2561—2570

1 011

975

854

3101—3110

1 282

1 242

1 101

3641—3650

1 566

1 526

1 373

2571—2580

1 016

979

859

3111—3120

1 288

1 248

1 107

3651—3660

1 571

1 532

1 379

2581—2590

1 021

984

863

3121—3130

1 293

1 253

1 112

3661—3670

1 576

1 537

1 384

2591—2600

1 026

989

868

3131—3140

1 299

1 259

1 117

3671—3680

1 581

1 542

1 389

2601—2610

1 031

994

872

3141—3150

1 304

1 264

1 122

3681—3690

1 586

1 547

1 395

2611—2620

1 036

999

877

3151—3160

1 309

1 270

1 128

3691—3700

1 591

1 552

1 400

2621—2630

1 041

1 004

881

3161—3170

1 315

1 275

1 133

3701—3710

1 596

1 557

1 405

2631—2640

1 046

1 009

886

3171—3180

1 320

1 281

1 138

3711—3720

1 602

1 563

1 410

2641—2650

1 051

1 013

890

3181—3190

1 326

1 286

1 144

3721—3730

1 607

1 568

1 415

2651—2660

1 056

1 018

894

3191—3200

1 331

1 292

1 149

3731—3740

1 613

1 574

1 420

2661—2670

1 061

1 023

899

3201—3210

1 336

1 297

1 154

3741—3750

1 618

1 579

1 424

2671—2680

1 066

1 028

903

3211—3220

1 341

1 302

1 159

3751—3760

1 624

1 584

1 429

2681—2690

1 071

1 033

908

3221—3230

1 346

1 307

1 163

3761—3770

1 629

1 590

1 434

2691—2700

1 076

1 038

912

3231—3240

1 351

1 312

1 168

3771—3780

1 635

1 595

1 439

2701—2710

1 081

1 043

916

3241—3250

1 356

1 317

1 173

3781—3790

1 640

1 601

1 444

2711—2720

1 086

1 048

921

3251—3260

1 362

1 322

1 178

3791—3800

1 646

1 606

1 449

2721—2730

1 091

1 053

925

3261—3270

1 367

1 327

1 183

3801—3810

1 651

1 611

1 454

2731—2740

1 096

1 058

930

3271—3280

1 372

1 332

1 187

3811—3820

1 657

1 616

1 459

2741—2750

1 100

1 062

934

3281—3290

1 377

1 337

1 192

3821—3830

1 662

1 621

1 465

2751—2760

1 105

1 067

939

3291—3300

1 382

1 342

1 197

3831—3840

1 667

1 626

1 470

2761—2770

1 110

1 072

943

3301—3310

1 387

1 347

1 202

3841—3850

1 672

1 631

1 475

2771—2780

1 115

1 077

948

3311—3320

1 393

1 353

1 208

3851—3860

1 678

1 637

1 480

2781—2790

1 120

1 082

952

3321—3330

1 398

1 358

1 213

3861—3870

1 683

1 642

1 485

2791—2800

1 125

1 087

957

3331—3340

1 404

1 364

1 218

3871—3880

1 688

1 647

1 491

2801—2810

1 130

1 092

961

3341—3350

1 409

1 369

1 223

3881—3890

1 694

1 652

1 496

2811—2820

1 135

1 097

966

3351—3360

1 414

1 374

1 229

3891—3900

1 699

1 657

1 501

2821—2830

1 140

1 102

970

3361—3370

1 420

1 380

1 234

3901—3910

1 704

1 662

1 506

2831—2840

1 145

1 107

975

3371—3380

1 425

1 385

1 239

3911—3920

1 710

1 668

1 511

2841—2850

1 150

1 112

979

3381—3390

1 431

1 391

1 245

3921—3930

1 715

1 673

1 516

2851—2860

1 156

1 117

983

3391—3400

1 436

1 396

1 250

3931—3940

1 721

1 679

1 521

2861—2870

1 161

1 122

988

3401—3410

1 441

1 401

1 255

3941—3950

1 726

1 684

1 526

2871—2880

1 166

1 127

992

3411—3420

1 446

1 406

1 260

3951—3960

1 731

1 689

1 531

2881—2890

1 171

1 132

997

3421—3430

1 451

1 411

1 265

3961—3970

1 737

1 695

1 536

2891—2900

1 176

1 137

1 001

3431—3440

1 456

1 416

1 270

3971—3980

1 742

1 700

1 541

2901—2910

1 181

1 142

1 006

3441—3450

1 461

1 421

1 274

3981—3990

1 748

1 706

1 546

2911—2920

1 186

1 147

1 010

3451—3460

1 467

1 427

1 279

3991—4000

1 753

1 711

1 551

2921—2930

1 191

1 152

1 015

3461—3470

1 472

1 432

1 284

4001—4010

1 759

1 717

1 557

2931—2940

1 196

1 157

1 020

3471—3480

1 477

1 437

1 289

4011—4020

1 765

1 723

1 562

2941—2950

1 201

1 162

1 024

3481—3490

1 482

1 442

1 294

4021—4030

1 770

1 728

1 568

2951—2960

1 207

1 167

1 029

3491—3500

1 487

1 447

1 299

4031—4040

1 776

1 734

1 574

2961—2970

1 212

1 172

1 034

3501—3510

1 492

1 452

1 304

4041—4050

1 782

1 740

1 579

2971—2980

1 217

1 177

1 039

3511—3520

1 498

1 458

1 309

4051—4060

1 788

1 746

1 585

2981—2990

1 222

1 182

1 043

3521—3530

1 503

1 463

1 313

4061—4070

1 794

1 752

1 591

2991—3000

1 227

1 187

1 048

3531—3540

1 509

1 469

1 318

4071—4080

1 799

1 757

1 597

3001—3010

1 232

1 192

1 053

3541—3550

1 514

1 474

1 323

4081—4090

1 805

1 763

1 602

3011—3020

1 237

1 197

1 058

3551—3560

1 519

1 479

i 328

4091—4100

1 811

1 769

1 608

3021—3030

1 242

1 202

1 062

3561—3570

1 525

1 485

1 333

4101—4110

1 816

1 774

1 613

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

25

Beskatt-

ningsbar

inkomst

kr.

Ogift

sjö-

man

utan

barn

kr.

Ogift

sjö-

man

med

barn

kr.

Gift

sjö-

man

kr.

Beskatt-

ningsbar

inkomst

kr.

Ogift

sjö-

man

utan

barn

kr.

Ogift

sjö-

man

med

barn

kr.

Gift

sjö-

man

kr.

Beskatt-

ningsbar

inkomst

kr.

Ogift

sjö-

man

utan

barn

kr.

Ogift

sjö-

man

med

barn

kr.

Gift

sjö-

man

kr.

i

2

3

1

2

3

i

2

3

4111—4120

1 822

1 780

1 619

4411—4420

1 988

1 946

1 782

4711—4720

2 157

2 112

1 945

4121—4130

1 827

1 785

1 624

4421—4430

1 994

1 951

1 787

4721—4730

2 162

2 117

1 951

4131—4140

1 833

1 790

1 629

4431—4440

2 000

1 957

1 792

4731—4740

2 168

2 123

1 957

4141—4150

1 838

1 795

1 634

4441—4450

2 005

1 963

1 797

4741—4750

2 173

2 129

1 962

4151—4160

1 843

1 801

1 640

4451—4460

2 011

1 969

1 803

4751—4760

2 178

2 135

1 968

4161—4170

1 849

1 806

1 645

4461—4470

2 017

1 975

1 808

4761—4770

2 184

2 141

1 974

4171—4180

1 854

1 811

1 650

4471—4480

2 023

1 980

1 813

4771—4780

2 189

2 146

1 980

4181—4190

1 860

1 817

1 656

4481—4490

2 028

1 986

1 819

4781—4790

2 195

2 152

1 985

4191—4200

1 865

1 822

1 661

4491—4500

2 034

1 992

1 824

4791—4800

2 200

2 158

1 991

4201—4210

1 871

1 828

1 666

4501—4510

2 039

1 997

1 830

4801—4810

2 205

2 163

1 996

4211—4220

1 877

1 834

1 672

4511—4520

2 045

2 003

1 835

4811—4820

2 211

2 169

2 002

4221—4230

1 882

1 839

1 677

4521—4530

2 050

2 008

1 841

4821—4830

2 216

2174

2 007

4231—4240

1 888

1 845

1 682

4531—4540

2 056

2 014

1 847

4831—4840

2 222

2 179

2 012

4241—4250

1 894

1 851

1 687

4541—4550

2 061

2 019

1 852

4841—4850

2 227

2 184

2 017

4251—4260

1 900

1 857

1 693

4551—4560

2 066

2 024

1 858

4851—4860

2 232

2 190

2 023

4261—4270

1 906

1 863

1 698

4561—4570

2 072

2 030

1 864

4861—4870

2 238

2 195

2 028

4271—4280

1 911

1 868

1 703

4571—4580

2 077

2 035

1 870

4871—4880

2 243

2 200

2 033

4281—4290

1 917

1 874

1 709

4581—4590

2 083

2 041

1 875

4881—4890

2 249

2 206

2 039

4291—4300

1 923

1 880

1 714

4591—4600

2 088

2 046

1 881

4891—4900

2 254

2 211

2 044

4301—4310

1 928

1 885

1 720

4601—4610

2 094

2 051

1 886

4901—4910

2 260

2 217

2 050

4311—4320

1 934

1 891

1 725

4611—4620

2 100

2 057

1 892

4911—4920

2 266

2 223

2 055

4321—4330

1 939

1 896

1 731

4621—4630

2 105

2 062

1 897

4921—4930

2 271

2 228

2 061

1

1 Q09

1 737

4631—4640

2 111

2 068

1 902

4931—494C

2 277

2 234

2 067

4341—4350

1 950

1 907

1 742

4641—4650

2 117

2 073

1 907

4941—4950

2 283

2 240

2 072

4351—4360

1 955

1 912

1 748

4651—4660

2 123

2 078

1 913

4951—4960

2 289

2 246

2 078

4361—4370

1 961

1 918

1 754

4661—4670

2 129

2 084

1 918

4961—4970

2 295

2 252

2 084

4371—4380

1 966

1 923

1 760

4671—4680

2 134

2 089

1 923

4971—4980

2 300

2 257

2 090

4381—4390

1 972

1 929

1 765

4681—4690

2 140

2 095

1 929

4981—4990

2 306

2 263

2 095

4391—4400

1 977

1 934

1 771

4691—4700

2 146

2 100

1 934

4991—5000

2 312

2 269

2 101

4401—4410

1 983

1 940

1 776

4701—4710

2 151

2 106

1 94C

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Beskattningsbar

Ogift sjöman utan barn

inkomst

kr.

1

5 001— 5 800........

2 312 kr. för 5 000 kr. och 56 % av återstoden

5 801— 9 500........

2 760 » » 5 800 » » 60 » » »

9 501—14 300........

4 980 » » 9 500 » » 64 » » »

14 301 och däröver.....

8 052 » » 14 300 » » 70 » » »

Ogift sjöman med barn

2

5 001— 5 900........

2 269 kr. för 5 000 kr. och 56 % av återstoden

5 901— 9 600........

2 773 » » 5 900 » » 60 » » »

9 601—14 400........

4 993 » » 9 600 » » 64 » » »

14 401 och däröver.....

8 065 » » 14 400 » » 70 » » »

Gift sjöman

3

5 001— 6 000........

2 101 kr. för 5 000 kr. och 55 % av återstoden

6 001— 9 700........

2 651 » » 6 000 » » 60 » » »

9 701—14 500........

4 871 » » 9 700 » «> 64 » » »

14 501 och däröver.....

7 943 » » 14 500 » » 70 » » »

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls proposition nr 92 är 1958

27

Förslag

till

Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 19 §, 46 § 1 och 2 inom., 48 § 2 mom. och 50 §

2 mom. samt anvisningarna till 48 § kommunalskattelagen den 28 september

19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

19 §.

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller

vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom i andra fall

än som avses i 35 §;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade

premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid

vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100

kronor;

ersättning, som på grund av försäkring i allmän sjukkassa eller jämlikt

lagen om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, så ock sådan ersättning

enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än

från allmän sjukkassa till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller

under militärtjänstgöring, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom, olycksfall

eller arbetslöshet tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke

tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning

i form av pension eller annan livränta;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått

på grund av kapitalförsäkring;

ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling,

som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att

hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse

eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller

motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av

nämnda förvärvskällor;

vinstandel eller återbäring, som utgått på grund av annan försäkring än

1 Senaste lydelse av 19 § se 1956:295, av 46 § 1 mom. se 1954:263, av 46 § 2 mom. se

1955:122, av 48 § 2 mom. och 50 § 2 mom. se 1957: 200 samt av anvisningarna till 48 § se

1952:405.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits

i samband med tjänst;

ersättning jämlikt lagen om ersättning åt smittbärare;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därför givaren

jämlikt bestämmelserna i 20 § icke är berättigad till avdrag;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda

för mottagarens utbildning;

allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, som enligt förordningen om sjömansskatt

utgör inkomst ombord. (Se vidare anvisningarna.)

46 §.

1 mom. Därest vid -— --samma kommun.

Befinnes vid--— stycket förmäles.

Avdrag är icke medgivet för underskott å icke yrkesmässig avyttring av

fast eller lös egendom eller å deltagande i lotteri, för underskott å fastighet

och rörelse i utlandet eller för underskott, som uppstått därigenom, att

avdrag, varom förmäles i 45 §, överstigit nettointäkten av förvärvskällan,

och ej heller för underskott i den mån hänsyn därtill tagits vid beräkning

av sjömansskatt.

2 mom. I hemortskommunen — -—- — allmän sjukförsäkring.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömansskatt

skall avdrag för periodiskt understöd och avgift för pensionsförsäkring,

som ej avses i 33 §, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid beräkningen

av sjömansskatt icke tagits till understödet eller avgiften.

Därest skattskyldig---nämnda tid.

Avdrag, som---barnbidrag förelegat.

48 §.

2 mom. Skattskyldig fysisk--- — nedan sägs.

Skattskyldig, som--- 4 000 kronor.

Skattskyldig, som---— stycke sägs.

Gift skattskyldig, —- — - - om barnet.

Annan skattskyldig--— 2 000 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömansskatt,

skall det enligt bestämmelserna i detta moment eljest medgivna

ortsavdraget minskas med en tolvtedel för varje kalendermånad, för vilken

sjömansskatt erlagts. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas

nedåt till jämna tiotal kronor.

50 §.

2 mom. För fysisk---kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,

underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige

ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet,

må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock

särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret,

prövningsnämndens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst

minskas, förutom med kommunalt ortsavdrag, med ytterligare ett

efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 3 000 kronor. Har

skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit

avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke,

minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

Om skattskyldigs---—- ovan sägs.

Skattskyldig, vars —- --stycket förmäles.

Vad härefter —---beskattningsbar inkomst.

Anvisningar

till 48 §.

Vad i — -—- — av beskattningsåret.

Vid beräknande av ortsavdrag för gift skattskyldig, som under beskattningsåret

levt tillsammans med andra maken och som under nämnda år

uppburit inkomst, för vilken erlagts sjömansskatt, skall vid tillämpningen

av bestämmelserna i 48 § 2 mom. sista stycket iakttagas, att minskningen

av ortsavdraget skall beräknas på halva det avdrag, som skulle tillkommit

makarna gemensamt, om icke någon av dem haft att erlägga sjömansskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1959; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1959 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1959 eller tidigare år.

Förslag

till

Förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 1 §, 4 § 1 mom., 8 § 1 mom. och 9 § 2 mom.

förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1953:275, av 4 § 1 mom. se 1957:73, av 8 § 1 mom. se 1952:406

och av 9 § 2 mom. se 1957:201.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

1 §•

Till staten---givna bestämmelser.

Beträffande statlig inkomstskatt i form av kupongskatt för utdelning å

aktie i svenskt aktiebolag och beträffande sjömansskatt skall gälla vad

därom finnes särskilt stadgat.

Angående taxeringsmyndigheter---i taxeringsförordningen.

4 §•

1 mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster

från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag

ske för

underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från

annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att avdrag

icke får göras för underskott i den mån hänsyn därtill tagits vid beräkning

av sjömansskatt, samt att avdrag för realisationsförlust får göras endast

från realisationsvinst eller lotterivinst;

slutlig skatt eller fastighetsskatt, som här i riket påförts skattskyldig

på grund av taxering under året näst före det taxeringsår, varom fråga är,

eller sådan här i riket påförd tillkommande skatt, varå skattskyldig under

förstnämnda år erhållit debetsedel, allt till den del skatten skall erläggas till

kommun eller annan kommunal samfällighet.

Skattskyldig, som---- kommunalskattelagen sägs.

Har sådan---överlåtande föreningen.

8 §•

1 mom. Skattskyldig fysisk----48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Skattskyldig, som -—-- 4 000 kronor.

Skattskyldig, som---stycke sägs.

Gift skattskyldig,---om barnet.

Annan skattskyldig--- 2 000 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömansskatt,

skall det enligt bestämmelserna i detta moment eljest medgivna

ortsavdraget minskas med en tolvtedel för varje kalendermånad, för vilken

sjömansskatt erlagts. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas

nedåt till jämna tiotal kronor. 9

9 §.

2 mom. För skattskyldig---kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga hava varit väsentligen nedsatt av anledning,

varom i 50 § 2 mom. andra, tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen

förmäles, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts

eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

31

efter taxeringsåret, prövningsnämndens beprövande den skattskyldiges taxerade

inkomst minskas, förutom med statligt ortsavdrag, med ytterligare ett

efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 3 000 kronor. Har skattskyldig

på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit

avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som nu sagts, minskas med

det belopp, varmed jämkning medgivits.

Vad härefter---beskattningsbar inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1959 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år.

Förslag

till

Förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig

förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 9 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

förmögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt

att till samma paragraf skola fogas anvisningar av nedan angiven lydelse.

9 §•

Statlig förmögenhetsskatt----kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 9 §.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 § tredje stycket skall, där fråga

är om skattskyldig, vilken under beskattningsåret erlagt sjömansskatt, den

sammanräknade nettoinkomsten ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara

inkomsten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1959 års taxering samt

i fråga om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år.

Senaste lydelse av 9 § se 1951:791.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Förslag

till

Förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom., 37 § 1 mom. och 101 § taxeringsförordningen

den 23 november 1956 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives samt att till 39 § 1 mom. samma förordning1 skall fogas en

ny punkt, betecknad 9, av nedan angiven lydelse.

22 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga----(självdeklaration), nämli
gen:
1)

aktiebolag och----ekonomiska intressen,

2) annan juridisk —--100 kronor,

3) fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor

under beskattningsåret uppgått, om han varit här i riket bosatt under hela

beskattningsåret och under denna tid icke erlagt sjömansskatt, till sammanlagt

minst 1 200 kronor och eljest till sammanlagt minst 100 kronor,

4) fysisk eller — --kronor, samt

5) fysisk eller---skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet — --statlig förmögenhetsskatt.

Hava makar,---och förmögenhet.

Skall skattskyldig ---deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning----riket bosatta.

I fråga----den avlidne.

37 §.

1 mom. Till ledning —---följande uppställning:

Uppgiftsskyldig

1. a) Statlig och--

sådan förvärvskälla.

Vem uppgiften skall avse

Den som — — —

annan stiftelse.

Vad uppgiften skall avse

Avlöning, arvode,---

vederlaget lämnas.

Undantag:

a) folkpension,

b) ersättning och---

400 kronor för helt år räknat,

g) ersättning för resa i

tjänsten, motsvarande gjorda

utlägg som sammanlagt icke

överstiga 500 kronor, traktamentsersättning

vid vistelse i

tjänsten utom tjänstgörings
-

1 Senaste lydelse av 22 § 1 mom. se 1957:108.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Uppgiftsskyldig

2. Fysisk person —

--enligt uppbörds
förordningen.

3. Försäkringsanstalt

och understödsförening.

4. Den som---

mönster o. dyl.

5. Den som---

därom förordnat.

6. Den som---

därom förordnat.

7. Den som---

därom förordnat.

8. Redare.

Vem uppgiften skall avse

Den å---skolat

verkställas.

Den som —--be
loppet

föreligger.

Den till---av
giften

utbetalts.

Den från---—- in
köp

skett.

Den som---ägt

rum.

Den som — — —

försålt egendom.

Den som erlagt sjömansskatt.

39 §.

Vad uppgiften skall avse

orten med sammanlagt högst

500 kronor och representationsersättning,

motsvarande

gjorda utlägg, sammanlagt

icke överstigande 500 kronor,

h) förmån från stiftelse,

om vad som utgivits uppenbarligen

icke utgör skattepliktig

intäkt för mottagaren,

samt

i) ersättning eller förmån,

för vilken mottagaren erlagt

sjömansskatt.

Om uppgiftens---- 1.

sägs.

Utgivet belopp.

Det utbetalda beloppet.

Utgivet vederlag — — —

eller annat.

Undantag: vederlag — —

— bokföringsskyldig rörelseidkare.

Vederlag som---av
tal

träffats.

Ersättning eller — — —

finnes tillgänglig.

Kontant inkomst ombord

samt den tid för vilken mottagaren

erlagt sjömansskatt.

1 mom. I särskilda fall---följande uppställning:

Vppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse

9. Redare. Den som erlagt sjö- Åtnjutna förmåner,

niansskatt.

101 §.

1 mom. Taxeringsintendent må inom iid, som angives i 100 §, i där avsedda

fall anföra besvär till den skattskyldiges förmån samt i det vid 5)

i första stycket av samma paragraf omförmälda fallet jämväl anföra besvär

med yrkande om ändring i taxering till den skattskyldiges nackdel.

2 mom. Har genom beslut av sjömansskattenämnden eller genom utslag

av kammarrätten eller Kungl. Maj:t bestämts, att sjömansskatt icke skall

;]— Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 92

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

erläggas för viss inkomst, för vilken sådan skatt tidigare erlagts, må taxei

ingsintendent inom tid, som angives i 100 §, anföra besvär med juckande

om sådan ändring i den skattskyldiges taxering, som kan föranledas av

beslutet eller utslaget.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1959 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år.

Förslag

till

Förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 55 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953

skall upphöra att gälla, att 27 § 1 inom., 39 § 1 och 2 mom., 40 §, 53 §

1 mom., 56 § 1 och 3 mom., 58 § 1 inom., 72 och 77 §§ samma förordning1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i 68 § sagda

förordning skall införas ett femte moment av nedan angiven lydelse.

27 §.

1 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttagas:

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av

grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken

skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel likaledes

uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre, som

fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot

ifrågavarande slutliga skatt, dock att, därest annan utdebitering fastställts

för den slutliga skatten än för den preliminära skatten, den kommunala

inkomstskatten skall utgöras efter den utdebitering som bestämts

att gälla för den slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel påföras

i en gemensam post, därvid iakttages att skattebeloppet vid öretal över

femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promilletal, som

enligt vad därom särskilt är stadgat bestämts för det år då den slutliga

skatten debiteras;

1 Senaste lydelse av 27 § 1 mom. se 1954:340, av 56 § 3 mom. och 58 § 1 mom. se 1956:115,

av 72 § se 1957:70 samt av 77 § se 1956:99.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Mcij:ts proposition nr 92 år 1958

att i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift debiteras med belopp som uträknats

av allmän sjukkassa, dock att vid debiteringen skall beaktas vad i 33

och 35 §§ lagen om allmän sjukförsäkring stadgas angående avgiftsplikt

och nedsättning av avgift;

att makars sjukförsäkringsavgifter skola i fall, varom i 2 § 4 mom. sägs, i

en gemensam post påföras den av makarna, för vilken beräknats till statlig

inkomstskatt taxerad inkomst;

att i 1 § omförmäld arbetsgivaravgift och byggnadsforskningsavgift debiteras

i en gemensam post; samt

att i 1 § omförmäld annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga flera

annuiteter av samma slag, summan av dessa påföres i helt antal kronor,

därvid öretal bortfaller.

39 §.

1 mom. Vid utbetalning---erlägga (skatteavdrag).

Har arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär

A-skatt, att erlägga kvarstående skatt, som påförts i kommun där han mantalsskrivits

för året näst före taxeringsåret, är arbetsgivaren skyldig att vid

utbetalning av lön verkställa skatteavdrag jämväl för gäldande av sådan

skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock icke, därest anställningen är avsedd

att vara kortare tid än en vecka. För gäldande av den kvarstående skatten

skall arbetsgivaren vid varje utbetalningstillfälle avdraga belopp, motsvarande

så stor del av den under nästföljande uppbördstermin förfallande skatten, som

med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen före ingången av den månad,

då nämnda uppbördstermin infaller, belöper å utbetalningstillfället. Belopp,

som avdrages vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall dock avrundas

till närmast lägre hela antal kronor och återstoden avdragas vid det

första utbetalningstillfället.

2 mom. Under januari månad och, då särskilda förhållanden därtill föranleda,

jämväl under februari månad må skatteavdrag för gäldande av preliminär

A-skatt, beräknad enligt skattetabell, ske enligt den tabell och den

kolumn däri, som senast tillämpats under nästföregående inkomstår.

40 §.

Det åligger---anställningen tillträtts.

Arbetstagare, som icke har att gälda preliminär A-skatt, skall inom i första

stycket angiven tid för arbetsgivaren uppvisa debetsedel å preliminär B-skatt,

påförd i hemortskommunen, eller skattekort å sådan skatt eller intyg av

lokal skattemyndighet, att arbetstagaren icke har att erlägga preliminär

A-skatt. Har debetsedel, skattekort eller intyg som nyss sagts ej uppvisats

för arbetsgivaren och har till denne ej heller överlämnats debetsedel å preliminär

A-skatt eller företetts skattekort å sådan skatt, skall skatteavdrag för

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungi. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

preliminär A-skatt verkställas med tjugufem procent av lönebeloppet vid

varje avlöningstillfälle. Skatteavdrag som nyss sagts skall vid anställning,

avsedd att vara kortare tid än en vecka, dock icke göras å dagsinkomst

understigande tio kronor.

Skatteavdrag för kvarstående skatt verkställes allenast beträffande skattskyldig,

för vilken göres skatteavdrag för preliminär A-skatt. Har sådan

arbetstagare icke till arbetsgivaren överlämnat debetsedel å slutlig skatt eller

vederbörlig del av debetsedeln och har han ej heller för arbetsgivaren uppvisat

debetsedel eller del därav som nyss sagts eller intyg av lokal skattemyndighet

att han icke har att erlägga kvarstående skatt, skall under tid,

då skatteavdrag för sådan skatt skall verkställas, dylikt avdrag ske med

tjugufem procent av lönebeloppet vid varje avlöningstillfälle. Att skatteavdrag

som nyss sagts icke skall verkställas vid anställning, som är avsedd

vara kortare tid än en vecka, framgår av 39 § 1 mom.

Därest arbetstagaren--— löneutbetalningen avser.

Det belopp,---- hela krontal.

(Se vidare anvisningarna.)

53 §.

1 mom. Debiterad skatt samt sådan preliminär A-skatt, som av arbetsgivare

innehållits med ledning av debetsedel, skall, där ej nedan i denna

paragraf eller i 56 § annorlunda stadgas, senast under den uppbördstermin,

då skatten förfaller till betalning, medelst skatteanvisning inbetalas å fast

postanstalt inom riket eller hos sådan penninginrättning, varom i 52 § sägs.

Inbetalning, som--— sista dag.

Arbetsgivare med---terminen infaller.

Vid inbetalning---avräknas härå.

56 §.

1 mom. Inbetalas i annat fall än i 53 § 1 mom. tredje stycket eller 54 §

sägs skatt medelst skatteanvisning under tiden mellan två uppbördsterminer,

skall skatten anses vara inbetald under den senare av dessa terminer, såvida

icke av anteckning å inbetalningskort eller girokort eller eljest framgår att

inbetalningen avser skatt, som förfallit till betalning under en tidigare uppbördstermin.

3 mom. Beträffande inbetalning —--följande gälla.

Avser inbetalningen---— terminen infaller.

I annat---terminen infaller.

58 §.

1 mom. Har skattskyldig eller arbetsgivare som verkställt skatteavdrag

underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som i 53 eller 54 § eller 56 §

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

3 mom. sägs, skall utgå restavgift, beräknad efter fyra öre för varje hel

krona av den del av skatten, som sålunda icke erlagts, dock ej mindre än

tjugufem öre. Vad nu sagts skall i fall, som avses i 56 § 3 mom. andra stycket,

gälla endast om där angiven inbetalning icke verkställts senast under den

uppbördstermin, som infaller närmast efter utgången av den månad, under

vilken skatteavdraget verkställts, eller, såvitt gäller inbetalning från arbetsgivare

som avses i 53 § 1 mom. tredje stycket, senast den 18 i den månad

under vilken nämnda uppbördstermin infaller.

68 §.

5 mom.Vad i 3 och 4 mom. sägs, skall äga motsvarande tillämpning, då

den som är berättigad att återbekomma skatt har att erlägga sjömansskatt.

72 §.

Kungl. Maj :t — — •— denna förordning.

Nämnden skall--- — vice ordförande.

Ordföranden och---i Sverige.

För envar ■— --av ledamöter.

Förslag till---och suppleant.

Nämnden är---äro tillstädes.

Nämnden må ■— — ■— av sakkunniga.

Beträffande nämndens---delar gälla.

77 §.

Har arbetsgivare verkställt skatteavdrag men icke inbetalat det innehållna

beloppet i tid och ordning, som i 53 eller 54 § eller 56 § 3 mom. sägs, må

beloppet uttagas hos arbetsgivaren i samma ordning som stadgats i fråga

om indrivning av skatt.

Arbetstagaren är---motsvarande skattebelopp.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majrts proposition nr 92 år 1958

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februari

1958.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindell, Lindström, Lindholm, Skoglund, Edenman, Netzén,

Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om införande av

särskilda skatte- och uppbördsregler för sjömän samt anför därvid följande.

I. Inledning

Frågan om införande av en definitiv källskatt för sjömän uppmärksammades

i samband med uppbördsreformen. 1945 års riksdag hemställde med

anledning härav i skrivelse nr 609 om vidare utredning och förslag rörande

sjömännens beskattning. Den av riksdagen begärda utredningen verkställdes

av sjömansskatteutredningen. I ett den 8 juni 1949 avgivet betänkande

(SOU 1949: 27) föreslog utredningen, att anställda ombord på svenska handelsfartyg

med en bruttodräktighet av minst 500 registerton skulle erlägga

sjömansskatt för sin inkomst ombord. För i riket bosatta sjömän skulle

sjömansskatten beräknas enligt sjömansskattetabell. I sjömansskatten

skulle ingå statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt och folkpensionsavgift.

Sjömansskatten var visserligen avsedd att vara definitiv, men skatten

knöts under vissa förutsättningar samman med skatten för inkomst i

land. Taxeringsnämnderna hade att taxera sjömän till statlig och kommunal

inkomstskatt för sådan inkomst, för vilken sjömansskatt ej erlagts.

Skatten å inkomsten i land skulle uträknas under hänsynstagande till den

inkomst, för vilken sjömansskatt erlagts. På liknande sätt skulle vid samtaxering

hänsyn tas till sjömans inkomst ombord. För att genomföra utredningens

förslag skulle ett relativt komplicerat förfarande i administrativt

och tekniskt hänseende ha blivit erforderligt. Här i riket ej bosatta sjömän

skulle även erlägga sjömansskatt men endast med tio procent av den kontanta

inkomsten.

Vid remissbehandlingen tillstyrktes utredningens förslag av sjöfartsnäringens

och de ombordanställdas organisationer. I flertalet övriga remissyttranden

blev emellertid förslaget avstyrkt eller föremål för erinringar i be
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 ur 1958

tydelsefulla avseenden. Med anledning härav uppdrogs åt dåvarande länsassessorn

S. Ph. A. Wilkens att närmare undersöka vilka åtgärder på området

för sjömännens beskattning som kunde företas inom gränserna för

gällande skatte- och uppbördssystem.

Sjömansskatteutredningens förslag jämte däröver avgivna remissyttranden

samt den promemoria, som Wilkens avgivit till fullföljande av sitt

uppdrag, anmäldes i propositionen nr 100 till 1953 års riksdag. I propositionen

framhölls att de invändningar, som framställts mot sjömansskatteutredningens

förslag måste väcka tveksamhet inför detsamma. Någon definitiv

källskatt för sjömän i allmänhet kunde därför för det dåvarande ej förordas.

Däremot framlades förslag om en särskild sjömansskatt för här i

riket ej skattskyldiga sjömän anställda ombord på svenska handelsfartyg

med en bruttodräktighet av minst 500 registerton. De i propositionen framlagda

förslagen godkändes av riksdagen, som dock i skrivelse den 8 maj

1953, nr 187, anhöll att Kungl. Maj :t ville ompröva frågan om en definitiv

sjömansskatt samt för riksdagen framlägga det förslag, som därav kunde

föranledas.

Frågan om sjömännens beskattning har vidare uppmärksammats av Nordiska

rådet. Vid rådets session i Oslo den 9—18 augusti 1954 antogs en

rekommendation till regeringarna i Danmark, Island, Norge och Sverige att

överväga spörsmålet om att ingå en konvention om gemensamma regler

för beräkningen av skatt för sjömän och för uppbörden av sådan skatt.

Det uppdrogs åt den svenska regeringen att i denna fråga vara koordinerande

och initiativtagande. På svenskt initiativ hölls den 12 och 13 december

1955 i Oslo överläggningar i frågan mellan representanter för de danska,

finska, norska och svenska finansdepartementen. Sedan rekommendationen

antagits, har jämväl Finland anslutit sig till Nordiska rådet, varför rekommendationen

numera har avseende jämväl å detta land.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 februari 1956 tillkallades

landskamreraren A. G. A. Wigert (ordförande), direktören i Sveriges redareförening

N. D. Forssblad, förbundskassören i Svenska sjöfolksförbundet

E. G. V. Karlsson och länsassessorn vid länsstyrelsen i Uppsala län,

numera byråchefen i finansdepartementet S. V. Svensson, med uppdrag att

såsom sakkunniga inom finansdepartementet utreda frågan om särskilda

skatte- och uppbördsregler för sjömän. Sedan Karlsson på därom gjord framställning

entledigats från sitt uppdrag tillkallades den 14 maj 1956 såsom

sakkunnig ombudsmannen i Svenska sjöfolksförbundet P. G. Uhlin.

I direktiven för de sakkunniga erinrades till en början om vad som tidigare

förevarit på sjömansbeskattningens område i Sverige. Med utgångspunkt

från vad som framkommit vid överläggningarna i Oslo framhölls.

Av den svenska delegationen har jag inhämtat, att konferensen, efter att

ha mottagit en ingående orientering rörande det norska systemet för sjö
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

mansbeskattning, enhälligt korn till den uppfattningen att syftet med

Nordiska rådets rekommendation bäst kunde tillgodoses genom att man i

ett första skede undersökte förutsättningarna att inom varje nordiskt land,

där man för närvarande saknade en definitiv källskatt för sjömän, genomföra

en sådan. Det norska systemet kunde därvid erbjuda vägledning. Man

var å andra sidan medveten om att utformningen av eventuella regler för

en sjömansbeskattning måste i varje land ta intryck av den där gällande

skatte- och uppbördslagstiftningen. Vid Oslokonferensen uttalades vidare,

att, därest ett internt utredningsarbete skulle i nordiska länder utan definitiv

källskatt för sjömän igångsättas, detta arbete borde bedrivas i nära

kontakt de nordiska länderna emellan. Om detta utredningsarbete förde

fram till lagstiftning, skulle därefter frågan om ingående av en konvention

sådan som den av Nordiska rådet avsedda upptagas till förnyat övervägande.

Enligt vad jag inhämtat är frågan om tillsättande av utredningar enligt

de vid överläggningarna framkomna riktlinjerna under övervägande inom

de övriga nordiska ländernas regeringar.

Mot det resultat, som uppnåddes vid överläggningarna i Oslo, synes intet

vara att erinra från svensk synpunkt. Den lämpligaste vägen att gå fram

måste nämligen även enligt min mening vara att i varje land internt undersöka

möjligheterna att genomföra en definitiv källskatt för sjömän. Den

av riksdagen begärda utredningen i denna fråga bör därför nu komma till

stånd. Genom det inledda nordiska samarbetet på området har också gynnsamma

förutsättningar tillskapats för att nå största möjliga likformighet

vid en lagstiftning i de nordiska länderna. Till frågan om en konvention på

området bör man återkomma framdeles.

För utredningen torde i huvudsak inte erfordras ytterligare direktiv än

som framgår av det förut sagda. Det blir helt naturligt utredningens främsta

uppgift att beakta de invändningar om olägenheter av administrativ och

liknande art som framfördes mot sjömansskatteutredningens förslag samt

att undersöka möjligheterna att nå fram till en ordning, som är administrativt

mindre tyngande. Största möjliga enkelhet i tillämpningen måste alltså

eftersträvas även om detta får ske till priset av vissa avsteg från eljest vedertagna

principer på beskattningsområdet. Vad sistnämnda synpunkt angår,

vill jag framhålla att det i själva verket torde vara en ofrånkomlig förutsättning

för frågans lösning, att man för sjöfolkets del godtar andra, mera

standardiserade och måhända gynnsammare beskattningsregler än för övriga

medborgargrupper. Sålunda kan bli erforderligt överväga att vid taxering

och debitering av skatt för inkomster i land bortse från inkomst av

ombordanställning i allt fall då sistnämnda inkomst är av mindre omfattning.

Det kan även bli nödvändigt att gorå avsteg från gällande principer

för samtaxering av akta makar. Å andra sidan kan det även bli ofrånkomligt

att för den ombordanställdes vidkommande avstå från sådana snecielln

regler som rätt för denne att från sin inkomst ombord påkalla avdrag

lör underskott å förvärvskälla i land, periodiskt understöd o. likn. Kommunernas

anspråk på skatteintäkter av sjöfolket skapar även särskilda problem,

som möjligen måste lösas efter mer schablonmässiga regler för att

undvika ett alltför tyngande och vidlyftigt administrativt förfarande.

De sakkunniga, som antagit benämningen 195G års sjömansskattesakknnniga,

har med skrivelse den 4 oktober 1957 avlämnat betänkande med

förslag till förordning om sjömansskatt m. m. (SOU 1957:39). Det av de

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 är 1958

sakkunniga framlagda förslaget till sjömansskatteförordning har fogats

till detta protokoll som bilaga (Bilaga 1). Beträffande övriga i betänkandet

intagna författningsförslag torde få hänvisas till betänkandet (s. 31—47).

Ungefär samtidigt med att de svenska sjömansskattesakkunniga tillkallades,

tillsattes sjömansskattekommittéer i Danmark och Finland. Under

utredningsarbetet har samarbete ägt rum mellan de danska, finska och

svenska kommittéerna och med representanter för norska sjömansskattemyndigheter.

Sålunda har två konferenser hållits, nämligen i Stockholm

den 9 och 10 november 1956 och i Köpenhamn den 22—24 augusti 19o7.

Vid konferensen i Stockholm diskuterades de preliminära förslag, som

dessförinnan utarbetats i Danmark, Finland och Sverige. Vid den följande

konferensen i Köpenhamn konstaterades att möjlighet till en nordisk samverkan

angående beskattningen av sjömän förelåg. En del skiljaktigheter

beträffande beskattningen av sjömän ansågs inte kunna undvikas. Dessa

skiljaktigheter, som berodde på de olikartade interna skattelagstiftningarna,

syntes dock ej vara av sådan art, att de borde hindra en överenskommelse

i den riktning Nordiska rådet rekommenderat. I den kommuniké, som utfärdades

med anledning av konferensen i Köpenhamn, anfördes bl. a. följande.

De foretagne underspgelser og forhandlinger har fprt frem til, åt det ikke

på indevserende tidspunkt kan anses for praktisk muligt åt opnå ganske

samme beskatning på alle nordiske skibe, fordi s0mandsbeskatningen må

tilpasses hvert lands interne lovgivning, herunder også beskatningsniveauet

i det pågseldende land. Uanset det vil en långt mere ensartet behandling end

den nuvaerende kunne tilvejebringes, ved åt nordiske spmsend, som tjenstgpr

på nordisk skib, svarer skat efter reglerne for spnisend i det land, hvor

skibet hprer hjeinme, selv om de er hjemmehprende i et andet nordisk land.

En sammenligning av de foreliggende lovudkast og den norske spmandsskattelovgivning

har bestyrket den opfattelse, åt en gennemfprelse af en

s0mandsbeskatning efter de skitserede retningslinier vil betegne et meget

vsesentligt skridt henimod den tilstrsebte ensartethed i beskatningen af

nordiske spmsend.

Enligt vad jag inhämtat har de danska och finska sjömansskattekommittéerna

nu framlagt sina förslag. I Danmark har finansministern underställt

folketinget ett förslag till sjömansskatt.

Över sjömansskattesakkunnigas betänkande har efter remiss yttranden

avgivits av kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, riksskattenämnden,

centrala uppbördsnämnden, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen,

sjöfartsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads,

Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands,

Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, Sveriges

redareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Tjänstemännens centralorganisation,

Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges lartygsbefälsförening,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Svenska inaskinbefälsförbundet, Svenska stewardsföreningen, Svenska

stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingförbundet,

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges häradsskrivarförening

samt Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Till de av sjöfartsstyrelsen, överståthållarämbetet och länsstyrelsen i

Malmöhus län avgivna yttrandena har fogats av nämnda myndigheter infordrade

utlåtanden.

II. Gällande bestämmelser

Sjömän som är här i riket bosatta beskattas enligt samma regler som

gäller för övriga skattskyldiga.

Enligt 53 § 1 mom. kommunalskattelagen och 6 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt är fysisk person skattskyldig för all inkomst, som

av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats under den tid han

varit här i riket bosatt. Enligt anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen

räknas såsom bosatt här i riket den, som här har sitt egentliga bo

och hemvist. Med sådan person likställes den som utan att vara i Sverige

bosatt härstädes stadigvarande vistas. Sjöman anses fortfarande vara bosatt

här i riket, då han under utövning av sitt yrke uppehåller sig i främmande

farvatten men är inskriven å sjömanshus här i riket eller har sin familj

härstädes.

Sjömän beskattas — liksom andra skattskyldiga — för förmåner av fri

kost och logi. Som bekant fastställes länsvis av prövningsnämnderna anvisningar

till ledning för den årliga taxeringen angående värdesättning av

bl. a. naturaförmåner i form av fri kost och logi. I sjömansskattesakkunnigas

betänkande har lämnats en närmare redogörelse för värdesättningen

av sjömäns förmåner av fri kost och logi ombord.

För sjömän gäller beträffande uppbörd av skatt vissa särbestämmelser.

Debetsedel å preliminär A-skatt skall översändas till skattskyldig senast

den 18 januari under inkomståret, dock att debetsedlar adresserade till

avlägset belägna postanstalter bör avlämnas till postbefordran tidigare än

övriga debetsedlar, vilket är av betydelse för sjömän ombord på fartyg i

avlägsna farvatten.

Fnder januari månad må avdrag för gäldande av preliminär A-skatt ske

med ledning av föregående års skattetabeller och då gällande debetsedel. Då

särskilda föidiållanden därtill föranleder, må för arbetstagare i allmänhet avdrag

verkställas efter samma grunder även under februari månad. För arbetstagare

ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av

minst 500 registerton må avdrag verkställas på samma sätt jämväl under

mars månad, då särskilda förhållanden påkallar detta.

Underlåter arbetstagare att visa upp debetsedel å preliminär skatt, skatteköp

å sådan skatt eller intyg att avdrag för gäldande av sådan skatt inte

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 är 1958

skall ske, skall arbetsgivaren verkställa avdrag med 25 procent av lönebeloppet

vid varje avlöningstillfälle. För sjöman, som är anställd ombord

på fartyg om minst 500 bruttoregisterton, avdras dock i sådant fall endast

20 procent av lönebeloppet.

Arbetsgivare är skyldig att verkställa skatteavdrag till gäldande av arbetstagare

påförd kvarstående skatt. Sådant avdrag skall dock inte verkställas

för sjöman som är anställd ombord på fartyg av nyss nämnd storlek

om inte sjömannen särskilt begär att avdrag skall ske.

Vid redovisning av skatt för anställda ombord på svenskt handelsfartyg

med en bruttodräktighet av minst 500 registerton gäller särskilda föreskrifter

innebärande i huvudsak att redovisningen får ske senare än som

eljest är fallet.

Här i riket ej bosatta sjömän erlade före den 1 januari 1954 i regel inte

någon inkomstskatt till Sverige. Vid nämnda tidpunkt trädde förordningen

den 5 juni 1953 om särskild sjömansskatt i kraft. Enligt denna förordning

gäller, att sjöman, som inte är underkastad skattskyldighet här i riket enligt

förordningen om statlig inkomstskatt men som är anställd i redarens tjänst

ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 500

registerton, skall erlägga statlig inkomstskatt i form av särskild sjömansskatt.

Såsom sjöman anses därvid inte den, som är anställd uteslutande för

fartygets iståndsättande eller uppläggning eller för tillsyn eller betjäning

vid fartygets uppehåll i hamn. Bestämmelserna i förordningen tar närmast

sikte på sjömän av främmande nationalitet men gäller även för svenska

sjömän, som inte är bosatta här i riket.

Den särskilda sjömansskatten utgår med 15 procent av sjömannens kontanta

inkomst ombord i förekommande fall minskad med avgifter, som sjömannen

på grund av sin tjänst ombord har att erlägga för egen eller efterlevande

familjs pensionering. Skatten utgår således inte på värdet av uppburna

naturaförmåner. Sjömansskatt beräknas inte heller på sedvanlig

kontant ersättning för naturaförmåner i form av kost och bostad eller på

sedvanlig ersättning för koj utrustning, för förlust av effekter vid fartygs

förolyckande eller för hållande av egna verktyg i tjänsten.

Sjöman, som på godtaghart sätt visar, att han är skattskyldig i annat

land för inkomsten, är inte skyldig erlägga särskild sjömansskatt. Om

sjöman företer en för honom i Island, Norge eller Ungern utfärdad debetsedel

eller annan likvärdig handling, varav framgår, att han har att erlägga

skatt för inkomst till något av dessa länder, skall skatteavdrag inte verkställas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län utövar kontroll över utgörandet

av särskild sjömansskatt.

I betänkandet (s. 59—67) har de sakkunniga vidare redogjort för beskattningen

av sjömän i Danmark, Finland, Norge och Storbritannien, till

vilken redogörelse torde få hänvisas.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

III. Skälen för införande av en sjömansskatt och översikt över

sjömansskattesakkunnigas förslag

De sakkunniga

De sakkunniga framhåller att flertalet sjömän på grund av sina arbetsförhållanden

inte på samma sätt som andra skattskyldiga kan fullgöra sin

deklarationsplikt. I betänkandet anföres härom.

Erforderliga uppgifter och anvisningar för avfattande av en korrekt

självdeklaration kan icke påräknas ombord å ett fartyg i fjärran fart; i regel

kan icke ens en gällande deklarationsblankett tillhandahållas.

En sjöman i utrikes fart har också svårt att tillställa taxeringsmyndigheterna

sin deklaration inom föreskriven tid. Sjömännen torde därför

avge självdeklarationer i mindre utsträckning än flertalet andra grupper

av skattskyldiga. Sjömannen måste likväl taxeras; taxeringsnämnden har

då att grunda taxeringen å tillgängliga uppgifter och att fastställa beloppen

skönsmässigt. Att anmana en sjöman, som tjänstgör i utrikes fart, att

avge eller komplettera deklaration är oftast meningslöst; korrekta adressuppgifter

saknas i regel och brev till fartyg måste befordras med flygpost

till mäklarfirmor eller andra kontakter utomlands för att nå fram inom

rimlig tid. Kan detta icke ske, kommer anmaningen ofta sjömannen tillhanda

först när tiden för taxeringsarbetet för länge sedan är förbi.

En skönsmässigt åsatt taxering av en sjöman svarar sällan mot den preliminära

skatt som influtit. I regel uppkommer kvarstående skatt som i

sinom tid blir restförd. Härtill medverkar också att meddelande om påförd

taxering, vilket meddelande enligt taxeringsförfattningarna skall sändas

till sjömannen, ofta inte kommer denne tillhanda. Kvarstående skatt ut las

icke genom skatteavdrag av anställda ombord å svenska handelsfartyg om

minst 500 bruttoregisterton. Först när åtgärder vidtas för att driva in den

restförda skatten, erhåller sjömannen kännedom om den påförda taxeringen.

Det kan då vara för sent att anföra besvär över taxeringsnämndens

beslut.

De sakkunniga erinrar fortsättningsvis om svårigheterna ur bemanningssynpunkt

för den svenska handelsflottan med följande uttalande.

Bemanning av svenska fartyg med svenskt sjöfolk har under senare år

icke kunnat ske i önskvärd och nödvändig omfattning. Härigenom har ur

skilda synpunkter — icke minst när det gäller nödig beredskap inför en

kris- eller krigssituation — ett allvarligt läge inträtt. Man har sett sig nödsakad

att i stor utsträckning utfylla bristen på svenskt sjöfolk med utländsk

arbetskraft. Samtidigt tar, enligt uppgifter som kommit oss tillhanda,

svenskt sjöfolk i större och större utsträckning anställning ombord å fartyg

tillhörande utländska redare. Löneförmåner liksom åtgärder för att

höja trivseln ombord torde regelmässigt icke vara sämre ombord å svenska

fartyg än å motsvarande utländska. Den väsentliga anledningen till övergången

torde vara, att svenska sjömän ombord å utländska fartyg icke

behöver erlägga så hög skatt som ombord å svenska fartyg. Det lär t. o. m.

finnas utländska fartyg, ombord å vilka icke någon skatt uttas av de ombordanställda.

Framför allt gör sjömännen emellertid jämförelser i skatte
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958 45

hänseende mellan sjömansbeskattningen i Sverige och i Norge samt mellan

beskattningen av svenskar respektive utlänningar ombord å svenska

fartyg. En svensk, som är anställd å ett svenskt fartyg, står genom det

större skatteuttag som tillämpas mot honom i ett ogynnsamt löneläge vid

en jämförelse med sina utländska skeppskamrater. Det förekommer, att

svenska sjömän försöker utjämna detta genom att bosätta sig utomlands

för att på detta sätt få möjlighet att utgöra sjömansskatt som utländsk

sjöman.

De sakkunniga påpekar, att även en ökande tendens att ta arbete i land

medverkar till att brist på svensk arbetskraft föreligger inom rederinäringen.

Det har av uppgifter, som de sakkunniga erhållit, framgått, att sjöfolket

skulle anse det föga lockande att erlägga lika hög skatt för en arbetsinkomst

förvärvad till sjöss och fjärran från hemmet som för en arbetsinkomst förvärvad

i land i närheten av hemmet.

I olika sammanhang har som skäl för införande av en sjömansskatt framhållits

att sjömännen inte har möjlighet att i samma utsträckning som

övriga medborgare utnyttja sociala och andra förmåner. Härom uttalar

de sakkunniga.

En skattskyldig, som bor på den ort, där han har sin utkomst, eller som

varje dag efter arbetets slut återvänder till sitt hem, tillgodogör sig sociala

och andra förmåner av olika slag i helt annan utsträckning än sjömän, som

ofta under långa tider måste vara borta från hemmet. Det skall visserligen

icke bestridas, att jämväl sjömän direkt eller indirekt — man tänker då

närmast på familjen — kommer i åtnjutande av en del av de samhälleliga

förmånerna. Även om så är fallet, föreligger dock en väsentlig skillnad, från

vilken man icke får bortse.

Vid sin sammanfattning av skälen för införande av särskilda skatteoch

uppbördsregler för svenska sjömän, erinrar de sakkunniga om att

rederinäringens stora betydelse för vårt lands ekonomiska liv inte närmare

behöver utvecklas. Därest den svenska handelsflottan i fortsättningen skall

kunna fullgöra sina funktioner för landets näringsliv på ett tillfredsställande

sätt, synes det angeläget att åtgärder vidtas för att stimulera svenskt

sjöbefäl och manskap att arbeta ombord på svenska fartyg. Ur rättvisesynpunkt

— framhåller de sakkunniga — synes det inte kunna bestridas

att sjömännen, främst de som tjänstgör i utrikes fart, har berättigade

anspråk på att få fullgöra sin skattebetalning i former som passar deras

särpräglade verksamhet. Det kan diskuteras om sjömansskatten skall vara

lägre än skatten för arbetstagare i land. De sakkunniga anser att övervägande

skäl talar för att lättnader beredes dem som arbetar fjärran från

hemlandet och dess välfärdsanordningar och hänvisar till att man i andra

länder synes ha accepterat en förmånligare beskattning av sjömän. Om

därför en sjömansskatt — lägre än skatten i land — kan visa sig bidra till

att svenskt sjöfolk i större utsträckning än nu söker sig till och kvarstannar

på svenska fartyg, skulle denna skatteform enligt de sakkunnigas förmenande

tillgodose ett önskemål av stort allmänt intresse.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

De sakkunniga framhåller att sjömansskatten bör utformas som en definitiv

källskatt. Om sjömansskatten inte blir definitiv utan skatteuttaget

skulle efterföljas av taxering eller annan liknande kontroll, uppnås inte de

syften man vill vinna. Det skulle då bli nödvändigt att ålägga sjöman att avge

deklaration i efterhand. Det skulle även bli nödvändigt att organisera en

ganska omfattande och kostsam administrativ apparat för kontrollen. De

sakkunniga har velat undvika dessa olägenheter och föreslår därför att

själva sjömansskatten skall vara definitiv även om sjömannens hustru uppbär

inkomst eller om sjömannen själv under beskattningsåret åtnjutit inkomst

i land.

Åtskilliga fördelar skulle enligt de sakkunnigas mening uppnås om sjömansskatten

blir definitiv. En sjöman skulle då ej — även om han eller

hans hustru haft inkomst, för vilken inte erlägges sjömansskatt — avge

allmän självdeklaration beträffande inkomst intjänad ombord på fartyg.

Å andra sidan får det enligt de sakkunniga anses vara klart, att en sjöman

inte kan eller bör befrias från att i vanlig ordning deklarera inkomst i

land. Om han har åtnjutit inkomst i land, kan han inte rimligen göra anspråk

på att beträffande denna inkomst undgå den eljest gällande uppgiftsplikten.

Inte heller kan han begära att undgå införsel för skatt, som grundas

å denna inkomst. Det framhålles dock i betänkandet, att han i själva

verket erhåller en förmånligare behandling beträffande denna inkomst,

enär inkomsten i land inte skall sammanläggas med inkomsten ombord i

och för skaf teuträkning. Däremot skall sjöman vid taxering av inkomst i

land vidkännas reduktion av honom eljest tillkommande ortsavdrag med

1/12 för varje kalendermånad, för vilken han uppburit inkomst ombord.

Under vissa förutsättningar skall jämkning av sjömansskatt kunna medges.

I sådant fall skall jämväl detta beaktas vid taxeringen.

Sjömansskatten skall enligt förslaget erläggas i stället för statlig och

kommunal inkomstskatt samt avgifter till folkpensioneringen och den allmänna

sjukförsäkringen men bör konstrueras som en statlig skatt och

tillfalla staten.

För att en kommun inte skall vållas inkomstminskning till följd av att

skattskyldiga, bosatta inom kommunen, erlägger sjömansskatten föreslås

att kommunerna skall erhålla ersättning härför i form av bidrag från

staten. Bidraget bör uträknas efter enkla, schablonmässiga regler. Det skall

motsvara skälig procent av det belopp, som i form av sjömansskatt inbetalats

av sjömän bosatta inom kommunen. Ersättning bör efter motsvarande

grunder även lämnas landstingskommuner, vissa municipalsamhällen samt

allmänna sjukkassor.

Sjömansskatt skall erläggas av den, som är anställd i redarens tjänst

ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100

registerton, under förutsättning att fartyget användes i oceanfart, nord
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

47

sjöfart, östersjöfart eller sådan kustfart, som bedrives över större områden

och som närmast är att jämföra med östersjöfart.

De sakkunniga föreslår, att sjömansskatt skall erläggas oavsett om

sjöman är här i riket bosatt eller ej. Är sjöman inte här bosatt, skall —

liksom fallet är enligt gällande förordning om särskild sjömansskatt -—•

skatten utgå med femton procent av den kontanta lönen.

För sjömän, bosatta här i riket, bör sjömansskatten uttas efter särskilda

sjömansskattetabeller. De sakkunniga har kommit till den uppfattningen

att sjömansskatten bör utgå med lägre belopp för sådana sjömän, som är

anställda ombord på fartyg i fart på mera avlägsna farvatten, än för sjömän

ombord på fartyg i fart närmare hemlandet.

Sjömansskattetabeller na bör ha tre kolumner, en för gift sjöman, en för

ogift sjöman som underhåller barn samt en för annan ogift sjöman. Sjömansskattetabellerna

skall beräknas för avlöningsperiod. Avdrag för sjömansskatt

skall verkställas efter tabellerna utan hänsyn till storleken av

en sjömans årsinkomst. Enligt de sakkunnigas mening kan den en gång

avdragna sjömansskatten endast härigenom bli definitiv.

Såsom sjömansskatten utformats enligt de sakkunnigas förslag måste

statens skatteanspråk i viss utsträckning efterges, vilket dock anses vara

nödvändigt för att en definitiv skatt skall åstadkommas.

För handläggning av sjömansskatteärenden föreslås att en sjömansskattenämnd

och ett därtill knutet sjömansskattekontor skall inrättas.

De sakkunniga förklarar vidare, att särskilda debetsedlar inte behöver utfärdas

för sjömansskatten. Lokal skattemyndighet skall utfärda och sända

ut debetsedlar å preliminär A-skatt till sjömän på samma sätt som för närvarande.

Sedan en sjöman erhållit sin debetsedel å preliminär A-skatt, skall

han visa upp den för den som är avlöningsförrättare ombord. Denne får

härigenom kännedom om den kolumn, efter vilken han skall verkställa

skatteavdrag för sjömansskatt. Skatteavdrag skall verkställas månatligen

eller när sjömannens löneavräkning eljest avslutas. Den avdragna skatten

antecknas på särskilda förteckningar. Redovisning sker för en period om

två månader till det tidigare omnämnda sjömansskattekontoret. Någon

kontobokföring av skatt för varje enskild sjöman behöver inte ske vid

kontoret.

Remissyttrandena

Så gott som samtliga remissinstanser vitsordar behovet av en sjömansskatt

och tillstyrker eller lämnar de sakkunnigas förslag utan principiell

erinran. Ett antal remissinstanser, som intagit en positiv inställning

till vad de sakkunniga föreslagit, uttalar dock tveksamhet mot att införa

ett särskilt skatte- och uppbördssystem att gälla för sjömän, men hävdar,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

att behovet av en sjömansskatt nu får anses vara så starkt, att de principiella

betänkligheterna bör få vika. Endast kammarrätten, riksskattenämnden

och överståthållarämbetet finner sig inte kunna förorda förslagets

genomförande.

Ur yttrandena från de remissinstanser, som uttryckligen tillstyrkt förslaget,

må anföras följande.

Sveriges redareförening anför.

Föreningen anser förslaget på ett rimligt sätt tillgodose sjöfolkets befogade

krav på såväl en förenkling av beskattningsreglerna för denna inkomsttagargrupp

som även för flertalet av denna grupp en så rättvis som möjligt

gjord avvägning av skattebelastningen å de ombordanställdas inkomst. Den

administrativa apparat, som föreslås av de sakkunniga, har även hållits

inom en kostnadsram som med hänsyn till det antal skattskyldiga, som

omfattas av förslaget, måste anses vara rimlig. Kommunernas intresse att

ej drabbas av en alltför stor inkomstminskning till följd av den definitiva

sjömansskatten har även väl beaktats.

På grund av det anförda får föreningen tillstyrka, att en lagstiftning på

ifrågavarande område i enlighet med det remitterade förslaget snarast

måtte komma till stånd.

Sveriges fartygsbefälsförening erinrar om de skäl för införande av en sjömansskatt

som åberopats av de sakkunniga och förklarar för sin del att

det torde vara tillfyllest att konstatera, att den pågående betydelsefulla

utbyggnaden av den svenska handelsflottan och den samtidigt växande

konkurrensen om arbetskraften som bjuds från utländskt håll, endast understryker

behovet av särbestämmelser. Den måhända vanligaste invändningen

mot införandet av en sjömansskatt, nämligen att ett system av förutsett

slag skulle gynna en liten medborgargrupp på andras bekostnad,

synes enligt föreningens mening kunna bemötas just med en hänvisning till

gruppens relativa litenhet. Föreningen förklarar vidare att det förefaller

som om de sakkunniga med sitt förslag på ett i huvudsak lyckligt sätt

åstadkommit den förenkling i behandlingen av hithörande frågor, som

efterlysts i direktiven. Att de sakkunniga funnit den av sjömännen erlagda

källskatten för inkomst ombord böra vara definitiv och därmed kunnat

föreslå slopande av deklarationsplikten beträffande sådan inkomst, hälsas

med tillfredsställelse av föreningen.

Liknande synpunkter framhålles av Rederiföreningen för mindre fartyg,

Svenska sjöfolksförbundet, Svenska maskinbefåisförbundet och Svenska

stewards föreningen.

Om behovet av en sjömansskatt och om den allmänna utformningen av

de sakkunnigas förslag anför sjöfartsstyrelsen.

Sjöfolkets speciella levnadsförhållanden med ofta lång bortovaro från

hemmet och hemlandet samt svårigheterna för dem att hålla kontakt med

taxerings- och andra myndigheter, gör det enligt sjöfartsstyrelsen angeläget,

att för dem tillämpas särskilda beskattningsregler och metoder för

debitering och inkassering av skatt. Härför talar även vikten av att vid

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

49

rådande svåra brist på kompetent sjöfolk sådana regler tillämpas, att ej

sjöfolket av skattetekniska skäl avhåller sig från yrket eller söker anställning

i andra länders handelsflottor. Ur denna synpunkt och på övriga av

de sakkunniga anförda skäl synes förslaget om en särskild sjömansskatt

för svenska sjömän, utformad som definitiv källskatt på sjömans intäkter

ombord, vara väl motiverat och vill styrelsen understryka angelägenheten

av att förslaget snarast lägges till grund för lagstiftning i ämnet.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län förklarar att enligt länsstyrelsens

mening har de sakkunniga presterat ett fullödigt förslag, som utmärker sig

för klara och enkla regler och därjämte har fördelen att vara arbetsbesparande

och följaktligen medföra förhållandevis obetydliga kostnader.

Länsstyrelsen framhåller därför att den sålunda i princip inte har något

att invända vare sig mot den föreslagna metoden för genomförandet av

definitiv sjömansskatt eller mot det därmed sammanhängande förslaget

till bestämmelser för beskattning av inkomst i land. Den föreslagna organisationen

för omhänderhavande av frågor i samband med sjömansskatten

synes enligt länsstyrelsens mening ändamålsenlig och logisk. De uppgifter,

som skall åligga sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret, har

blivit klart avgränsade. Ej heller anses någon bärande invändning kunna

göras mot de föreslagna reglerna om ersättning till kommuner och sjukkassor.

Länsstyrelsen finner att de sakkunniga över huvud taget, med hänsyn

till att en lösning efter direktiven nödvändigtvis måste innebära att

millimeterrättvisa inte alltid kan skipas, synes ha lyckats nå fram till ett

förslag som både praktiskt och teoretiskt förefaller vara en radikal lösning

av det föreslagna problemet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån finner att de skäl som åberopats

av de sakkunniga för införande av en sjömansskatt motiverar förslagets

genomförande.

Länsstyrelsen i Norrbottens län förklarar att de sakkunniga genom det

framlagda förslaget har anvisat en enkel och för länsstyrelsen tilltalande

lösning av frågan om en särbeskattning av sjömän.

Sveriges liäradsskrivarförening anser att starka skäl talar både för lämpligheten

av förenklade beskattningsregler för sjömännen och för skäligheten

av vissa skattelättnader för dessa. Föreningen uttrycker sin tillfredsställelse

över att de sakkunniga vid utformningen av de för sjömansskatten

erforderliga särbestämmelserna sökt komma fram till enkla och praktiska

lösningar med bortseende från »millimeterrättvisa».

Liknande synpunkter framhålles av Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund och Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Som förut omnämnts har vissa remissmyndigheter —- ehuru de tillstyrkt

de sakkunnigas förslag — dock önskat framhålla att principiella betänkligheter

kan anföras mot att införa särskilda skatte- och uppbördsregler

för sjömän. Sådana uttalanden har gjorts av länsstyrelserna i Söderman4

— Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 92

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

lands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Skaraborgs,

Gävleborgs och Norrbottens län.

Belysande för dessa länsstyrelsers inställning är vad länsstyrelsen i Kristianstads

län anför.

Beskattningen av sjömännen har till följd av deras arbetsförhållanden

orsakat problem, som sedan åtskillig tid varit föremål för utredningar och

överväganden. En av huvudorsakerna till att, bortsett från den särskilda

sjömansskatten, några speciella regler för sjöfolkets beskattning dock ännu

icke kommit till stånd torde vara att finna i en naturlig motvilja inför en

lagstiftning, som kunde komma att uppfattas som ett gynnande av en viss

grupp skattskyldiga. Länsstyrelsen anser skäl föreligga att understryka

denna synpunkt. Det finns andra medborgargrupper, t. ex. bland anläggningsarbetarna,

som på i huvudsak samma grunder som många sjömän

skulle kunna framställa krav på särskilda beskattningsregler. Vill man

icke eftersätta de vid den direkta beskattningen hittills tillämpade principerna

om likformighet och rättvisa, är det därför klart, att den föreliggande

frågan icke kan bedömas enbart med utgångspunkt från de organisatoriska

fördelar som genom den ifrågasatta lagstiftningen skulle beredas

sjöfolket.

Om allmänna taxeringsmässiga synpunkter kunna inge betänkligheter

mot speciella beskattningsregler för sjömännen, tala dock andra omständigheter

för en sådan ordning. Det har sålunda icke varit möjligt att inom

ramen för nu gällande taxerings- och uppbördsförfattningar åstadkomma

ett system för sjöfolkets beskattning, som smidigt ansluter till deras speciella

arbetsförhållanden. De nuvarande bestämmelserna måste för dem

i många fall vara svåra att efterleva. Man kan också hänvisa till att sådana

framträdande sjöfartsnationer som England och Norge ansett sig böra

ordna sjömännens beskattningsfråga genom särlagstiftning och att "problemet

även uppmärksammats av Nordiska rådet, som ansett gemensamma

bestämmelser för beskattning av sjömän vara av betydelse för det nordiska

samarbetet.

Statskontoret framhåller, att från de utgångspunkter de sakkunniga haft

förefaller de framlagda förslagen i tekniskt hänseende i stort sett tillfredsställande.

Då bärande skäl för systemet med dess förmåner i olika hänseenden

endast lärer kunna anföras för sjömän i jämförelsevis avlägsen

fart, synes dock böra övervägas en restriktivare bedömning av gränserna

för systemets användning. Statskontoret förutsätter sålunda, att sjömansskatt

inte skall erläggas av sjöman i kustfart och bara undantagsvis — efter

sjömansskattenämndens bedömande — för fartyg i östersjö- och nordsjöfart.

Med de starkt progressiva skatteskalor, som tillämpas i Sverige, synes

det enligt statskontorets mening inte heller tillfredsställande att sambeskattning

inte skall äga rum eller att någon sammanläggning av inkomst

ombord med annan inkomst inte skall ske. Dessa frågor bör ytterligare

övervägas.

Ur yttrandena från de tre remissinstanser som inte ansett sig kunna tillstyrka

de sakkunnigas förslag må följande återges.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Riksskattenämnden framhåller att det skäl som enligt nämndens mening

skulle kunna motivera den föreslagna skattelindringen för sjömän är önskvärdheten

att undanröja den anledning till missnöje hos sjöfolket som kan

finnas i att utländska sjömän med anställning på svenska fartyg för närvarande

beskattas lindrigare än svenska sjömän. Huruvida detta är tillräckligt

för att motivera ett genomförande av reformen — och därmed ett

brytande av principen om likformighet i beskattningen för alla medborgargrupper

— undandrar sig riksskattenämndens närmare bedömande. Nämnden

förklarar dock i detta sammanhang att om en sjömansskatt införes,

densamma otvivelaktigt bör utformas på föreslaget sätt såsom en definitiv

källskatt. Varje annan metod skulle enligt nämnden leda till ett alltför

ohanterligt förfarande.

Kammarrätten framhåller i sitt yttrande, att den föreslagna metoden för

uttagande av sjömansskatt innebär ett sönderbrytande av de principer, på

vilka den svenska inkomstbeskattningen är uppbyggd. Enligt de sakkunnigas

förslag skulle inkomster ombord och inkomster i land beskattas helt

och hållet var för sig, och detta oberoende av inkomsternas storlek. Därigenom

skulle reglerna om skatteprogressionen delvis sättas ur funktion. Kammarrätten

ifrågasätter, huruvida detta inte kommer att medföra en frestelse

för åtminstone några skattskyldiga att med hänsyn till skatteprogressionen

söka uppdela sina inkomster på sådant sätt att lägsta möjliga skatt kommer

att utgå.

Enligt kammarrättens mening kan den föreslagna sjömansskatten inte

lätteligen låta sig inpassas i det gällande beskattningssystemet. Däremot

synes den passa bättre in i ett sådant skattesystem, där varje inkomstslag

i första hand beskattas för sig och allmän progressiv inkomstskatt uttas

först när de sammanlagda inkomsterna uppgår till högre belopp.

Beträffande skattesatserna erinrar kammarrätten om sitt utlåtande angående

den i 1949 års betänkande föreslagna skattesatsen. Därvid anfördes,

att den fick anses leda till ett skatteprivilegium för en viss kategori

skattskyldiga, men att en gradering av skattskyldigheten efter yrkesgrupper

stred mot de inom vår skattelagstiftning hävdvunna principerna, att

beskattningen skulle vara likformig och att understöd eller bidrag från det

allmännas sida inte borde lämnas genom lindring i den direkta beskattningen.

Kammarrätten finner emellertid, att vissa skäl kan åberopas för en lindrigare

beskattning av skattskyldiga, vilka intjänar sin inkomst genom

arbete på långt avstånd från hemlandet. Det torde nämligen inte kunna

undgås att dessa ofta har att vidkännas åtskilliga utgifter för upprätthållande

av sina förbindelser med hemlandet, vilka utgifter enligt nuvarande

regler oftast torde vara att hänföra till ej avdragsgilla levnadskostnader.

Därest för sådana skattskyldiga infördes rätt till avdrag för berörda för
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

dyrade levnadskostnader, kunde enligt kammarrättens mening en motsvarande

nedsättning av sjömansskatt vara motiverad.

Överståthållarämbetet förklarar att den av de sakkunniga föreslagna

sjömansskatten innebär införande av specialregler för en särskild yrkesgrupp,

något som inte torde stå i god överensstämmelse med den i taxeringsförordningen

erkända principen om likformighet i beskattningen. Ett

genomförande av specialbestämmelser torde även kunna få prejudicerande

verkan såtillvida, att andra yrkesgrupper, vilkas anställningsförhållanden

och svårigheter att fullgöra deklarationsskyldigheten är mer eller mindre

likartade sjömännens — åtminstone vad angår sjömän i östersjöfart och

nordsjöfart — kan framställa anspråk på specialregler vid beskattningen.

Ämbetet förklarar vidare, att de av de sakkunniga anförda skälen för införande

av sjömansskatt inte kan anses bärande såvitt angår fartyg i kustfart,

östersjöfart och nordsjöfart. Sådana fartyg torde nämligen angöra

svenska hamnar med ganska korta mellanrum. Om sjömän å dessa fartyg

skulle undantas från sjömansskatt, skulle sjömansskatten endast komma

att beröra omkring 13 000 skattskyldiga. Med hänsyn härtill synes det

kunna ifrågasättas huruvida för en så till antalet ringa grupp en särskild

skattelagstiftning bör införas. Överståthållarämbetet finner de anförda

betänkligheterna så väsentliga att ämbetet inte anser sig kunna tillstyrka

att förslaget lägges till grund för lagstiftning. I vart fall finner sig överståthållarämbetet

böra på det bestämdaste avstyrka sjömansskatt för andra än

anställda ombord på fartyg i oceanfart.

Från remissinstansernas uttalanden om de särskilda skäl, som de sakkunniga

anfört som grund för införande av sjömansskatt, må ytterligare

återges följande.

I allmänhet vitsordas att svårigheter föreligger för sjöman att

avge deklarationer samt att i övrigt ställa sig skatte- och uppbördsförfattningarna

till efterrättelse. Sålunda anför länsstyrelsen i Kalmar län.

Skatterna utgöra numera en så avsevärd utgiftspost för den skattskyldige,

att en för hög taxering, tillkommen främst genom svårigheten för beskattningsnämnderna

att få kontakt med den skattskyldige, vållar avsevärda

ekonomiska olägenheter. Dessa olägenheter visa sig enligt erfarenhet

ungefär lika svåra att undanröja för alla kategorier sjömän såväl befäl

som manskap. Anledningarna härtill kunna vara flera, här torde vara tillräckligt

att peka på den numera korta liggetiden i hamn samt svårigheten

att i såväl utländsk som svensk hamn få sakkunnig hjälp. Det är enligt

länsstyrelsens erfarenhet ej så sällan som sjömän i manskapsgrad av här

berörd anledning har blivit restförda för skatt på för dem i deras villkor

mycket avsevärda belopp. Den ringa kännedomen om taxeringsförfattningarna

och skatteprocederet, nog så förklarlig i deras omgivning och

genom avståndet från hemorten, gör att hela skatteväsendet ter sig för

sjömannen svårbegripligt för att icke säga orimligt. Av innehållet i besvärsskrivelser

framgår detta också otvetydigt. I klagomålen framhålles ofta

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

överlägsenheten i det norska, och man kan säga alla andra nationers skattesystem,

framför det svenska. Länsstyrelsen vill därför tillstyrka det nu

föreliggande förslaget.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län förklarar att den hittillsvarande utvecklingen

synes ha gett klart belägg för att det missnöje och den irritation,

som nu råder bland sjöfolket, till väsentlig del härrör från att sjömännen

i de nordiska länderna behandlats olika i beskattningshänseende. Genomförandet

för sjömännens del av en definitiv källskatt måste också enligt

länsstyrelsens mening betraktas som ett steg i rätt riktning. Som en allmän

erfarenhet från taxeringsnämndernas och prövningsnämndernas arbete

torde nämligen gälla att sjöfolket på grund av arbetets art och den

merendels långa bortovaron från hemmet alltid haft mycket svårt att både

i rätt tid fullgöra deklarationsplikten och att på ett i allo riktigt sätt redovisa

inkomsterna. Länsstyrelsen uppger att skönstaxeringar nära nog har

hört till regeln för sjömän och att svårigheterna att ernå en ur alla synpunkter

riktig taxering har varit betydande, framför allt på grund av svårigheterna

att uppnå kontakt mellan den skattskyldige och beskattningsnämnderna.

Liknande synpunkter anföres även av länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands,

Kristianstads och Skaraborgs län.

Å andra sidan anser riksskattenämnden och överståthållarämbetet att

de sakkunniga överdrivit svårigheterna för sjömän att ställa sig skatteoch

uppbördsförfattningarna till efterrättelse. Sålunda framhåller riksskattenämnden,

att enligt en den 30 september 1953 träffad överenskommelse

mellan nämnden och representanter för vissa myndigheter och sjöfartsorganisationer

har vidtagits åtgärder för att underlätta deklarationsförfarandet

för sjömän. Dessa åtgärder torde, såvitt det är riksskattenämnden

bekant, i stort sett ha givit ett gott resultat. Vissa olägenheter

kvarstår dock i fråga om deklarations- och taxeringsförfarandet för sjömän,

men den taxeringsreform, som trätt i kraft den 1 januari 1958, kan

väntas medföra en förbättring även på detta område.

Överståthållarämbetet förklarar att de sakkunniga väl starkt understrukit

svårigheterna för sjömännen att avge deklaration. Om beskattningen

av sjömän anför ämbetet.

Det har dock visat sig, att med de kommunikationsmöjligheter, som numera

stå till buds, de utsatta tidpunkterna för deklarationens avgivande

i stor utsträckning kunna iakttagas även av sjömän, som vistats på långt

avstånd från hemorten. I detta sammanhang kan erinras om möjligheten

att hos taxeringsintendenten begära anstånd med avgivande av självdeklaration,

vilken möjlighet ävenledes i ganska stor utsträckning torde

hava använts. De omständigheterna alt kvarstående skatt icke uttages

genom skatteavdrag av anställda ombord å svenska handelsfartyg om

minst 500 bruttoregisterton ävensom att enligt bestämmelserna i 100 § i

1956 års taxeringsförordning besvär under vissa villkor må anföras inom

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:is proposition nr 92 år 1958

fem år efter taxeringsåret torde vidare medföra, att sjömän, som vid underlåtenhet

att avgiva självdeklaration taxerats till högre belopp än som

svarar mot hans inkomst, icke behöva lida någon rättsförlust.

De sakkunnigas åsikt att svårigheter att bemanna svenska

handelsfartyg med svenskt befäl och manskap

skulle föreligga pa grund av gällande beskattningssystems utformning har

endast föranlett ett fåtal uttalanden. Sålunda anför länsstyrelsen i Stockholms

län.

Härtill kommer att en särskild, definitiv, enbart statlig sjömansskatt

redan är införd för här i riket icke bosatt sjöman. Skattesatsen för dessa

är väsentligt lägre än för här i riket bosatta. Den ansluter sig emellertid

nära till den skatt, som uttas ombord å norska fartyg. Följden är att svenska

sjömän ombord å svenska båtar för samma arbetsprestation kan vara

berättigade till helt olika nettolöner. Ombord å norska fartyg förekommer

likaså att svenska och norska sjömän beskattas olika. En internordisk utjämning

av sjömännens beskattning synes önskvärd för vidmakthållande

av en konkurrenskraftig svensk handelsflotta med svenska sjömän ombord.

Ett avgörande steg i denna riktning skulle tas om föreliggande förslag

till en mera enhetlig, förenklad intern svensk sjömansbeskattning

genomfördes. För att nå sådana praktiskt betingade fördelar för sjömännen

och sjöfartsnäringen är länsstyrelsen beredd att godta ganska långtgående

avvikelser från vad som ur likformighets- och rättvisesynpunkter

självklart måste gälla för övriga skattskyldiga inbördes.

Länsstyrelsen i Hallands län och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund

framhåller att en betydelsefull förtjänst hos de sakkunnigas förslag

är att det synes vara ägnat att underlätta rekryteringen av svenskt

sjöfolk till svenska fartyg.

Statskontoret finner det givet att den internationellt efterfrågade

arbetskraften har en stark benägenhet att söka sig till sådant arbete, som

lämnar det största nettoutbytet i inkomsthänseende.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län hävdar att den svenska sjöfartsnäringens

ur konkurrenssynpunkt försämrade läge inte till någon mera avgörande

grad kan tillskrivas det förhållandet att svenska fartyg ej kunnat bemannas

med svenska sjömän därför att beskattningsreglerna för dem skulle

vara mindre fördelaktiga än för utländska sjömän. De minskade konkurrensmöjligheterna

synes i stället vara en internationell företeelse som rederinäringen

i de flesta andra länder med hänsyn till de moderna trafikmedlens

utveckling och förändrade inriktning har att kämpa med.

Vad de sakkunniga anfört om att sjömännen på grund av sin bortovaro

från hemorten inte i samma utsträckning som andra

skattskyldiga kan utnyttja sociala och andra förmåne

r har föranlett vissa påpekanden

Sålunda anför riksskattenämnden.

Det förhållandet att de samhälleliga förmånerna icke kunna utnyttjas

i lika stor omfattning av sjömännen som av övriga medborgargrupper, är

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

ur principiell synpunkt ett motiv för medgivande av en skattelindring för

sjöfolket. Någon närmare beräkning av hur stor skattelindring, som i anledning

härav kan vara motiverad, är givetvis svår att göra och har icke

heller gjorts i förslaget. Det kan emellertid ifrågasättas om icke den skattelindring,

som föreslås i betänkandet, är större än som av denna anledning

vore motiverad.

Det strapatsfyllda liv som är förenat med sjömansyrket, kan däremot

principiellt sett icke tagas som skäl för en skattelindring. Det må framhållas,

att det finnes andra grupper i samhället, exempelvis skogsarbetare

och chaufförer på lastbilar i fj ärrtrafik, som leva under kanske lika påfrestande

förhållanden som sjömännen.

Överståthållaråmbetet samt länsstyrelserna i Södermanlands, Blekinge,

Kristianstads och Gävleborgs län framhåller, att det finns andra medborgargrupper

än sjömännen som utövar sitt arbete under längre tiders

frånvaro från hemmet och som med liknande skäl kan göra anspråk på

en skattelindring.

Belysande är vad länsstyrelsen i Gävleborgs län anför

Den merendels långa bortovaron från hemmet och hemlandet medför sålunda

självfallet att sjömän icke kan i samma grad som övriga medborgargrupper

tillgodonjuta sociala och andra välfärdsanordningar. Sjömansyrkets

strapatser i förhållande till många andra yrken och sysselsättningar

kan också — såsom de sakkunniga även framhållit — i viss mån tala fölen

särbehandling i beskattningshänseende av sjömännen. Även om de nu

anförda skälen i och för sig är riktiga, vilket länsstyrelsen ingalunda vill

bestrida, torde det dock enligt länsstyrelsens mening kunna förväntas att

andra medborgargrupper med i stort sett samma arbetsförhållanden som

sjöfolket kommer att åberopa liknande skäl för en lindrad beskattning.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang endast peka på t. ex. vissa anställda

inom luftfartsnäringen och inom olika delar av exportindustrin,

vilka på grund av arbetets art ofta måste vistas lång tid utomlands men

som ändock beskattas här i landet enligt vanliga regler. Åtskilliga arbetstagargrupper

med sysselsättning inom landet torde också med visst fog

kunna göra gällande att deras arbete är minst lika strapatsrikt som sjömännens

och att de ur rättvisesynpunkt därför bör få tillgodonjuta en

lindrigare beskattning.

Departementschefen

Såsom inledningsvis antytts måste det nu framlagda förslaget till en

förordning om sjömansskatt i första hand ses mot bakgrunden av allmänna

nordiska samarbetssträvanden. Ett starkt behov av ökat samgående

beträffande sjöfolkets beskattning har sålunda sedan länge gjort sig gällande.

Genom sin i det föregående omnämnda rekommendation vid Oslosessionen

1954 tog Nordiska rådet initiativet till ett intensifierat utrednings-

och lagstiftningsarbete angående sjöfolkets beskattning. Rådets

rekommendation avsåg ytterst att frågan om en konvention rörande gemensamma

regler för såväl skatteberäkningen som skatteuppbörden skulle tas

under övervägande.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

I Norge finns redan införd en särskild sjömansskatt som är tillämplig

på norska sjömän anställda ombord på norska fartyg. För att kunna fylla

det av Nordiska rådet angivna syftet ansågs det lämpligast att såsom en

första åtgärd försöka få till stånd i de övriga nordiska länderna regler om

sjömansskatt motsvarande de norska. I Danmark, Finland och Sverige tillsattes

därför särskilda kommittéer med uppdrag att — efter samråd med

varandra och med norska vederbörande — framlägga förslag om införande

av sjömansskatt i respektive länder. Detta arbete har nu för Danmarks vidkommande

framskridit så långt att en proposition i ämnet framlagts för det

danska folketinget. Även för Finlands del är utredningsarbetet avslutat.

För Sveriges vidkommande har frågan om sjömännens beskattning varit

aktuell ända sedan krigsslutet. Efter framställning av 1945 års riksdag tillsattes

sjömansskatteutredningen, som utarbetade ett förslag till lösningav

frågan. Dåvarande departementschefen konstaterade, då förslaget anmäldes

för 1953 års riksdag, att en definitiv sjömansskatt skulle medföra

åtskilliga fördelar för sjömännen och rederierna. Emellertid hade flertalet

remissinstanser avstyrkt förslaget eller anfört erinringar i betydelsefulla

avseenden. Huvudinvändningarna var tre. Den administrativa apparat, som

den då föreslagna sjömansskatten krävde, skulle bli oproportionerligt stor

och kostsam i förhållande till såväl det antal skattskyldiga, vilka berördes

av lagstiftningen, som de fördelar dessa bereddes genom densamma. Vidare

uttalades betänkligheter mot de avsteg från principen om en likformig

beskattning som gjorts i förslaget. Sjömännen skulle försättas i en gynnad

särställning i förhållande till övriga skattskyldiga. Slutligen invändes att

kommunerna i många fall skulle komma att åsamkas betydande förluster.

Vid en avvägning av det värde förslaget innebar för sjöfolket mot gjorda

principiella invändningar och påpekade administrativa olägenheter fann

sig departementschefen inte kunna förorda förslagets genomförande. Samtidigt

framhölls emellertid att därmed inte sagts att det ifrågavarande eller

något därmed likartat förslag ej framdeles ånyo kunde komma att övervägas.

Det nu framlagda förslaget har i stort sett godtagits under remissbehandlingen.

Förslaget har sålunda tillstyrkts eller lämnats utan principiell

erinran av flertalet remissinstanser även om i vissa fall uttalats tvekan

om det riktiga i att särskilda skatteregler skall gälla för sjömän. Av de

tre remissmyndigheter — kammarrätten, riksskattenämnden och överståthållarämbetet

som funnit sig inte kunna förorda förslagets genomförande,

har riksskattenämnden förklarat att om en särskild sjömansskatt

likväl anses böra införas, denna torde få utformas i enlighet med vad de sakkunniga

föreslagit.

Det föreliggande förslaget utmärkes av en långt driven förenkling i det

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 ur 1958

administrativa förfarandet. I fråga om användningen av de medel, som

uppburits i form av sjömansskatt, har de sakkunniga utgått från att kommunerna

i princip inte skall lida någon minskning i sina skatteintäkter.

Två av huvudinvändningarna mot det tidigare förslaget har därigenom

bortfallit. I dessa båda hänseenden göres icke heller någon principiell erinran

mot de sakkunnigas förslag från remissinstansernas sida. I fråga om

den föreslagna administrationen uttalar man tvärtom sitt gillande av det

sätt på vilket dithörande problem lösts.

Den tredje huvudinvändningen mot det år 1953 framlagda förslaget var,

som nyss nämnts, att detta innebar ett avsteg från principen om likformig

beskattning. Sjömännen skulle, framhölls det, försättas i en alltför gynnad

ställning i förhållande till andra skattskyldiga. De tre remissmyndigheter,

som inte anser sig kunna förorda det nu föreliggande förslaget, stöder

sig främst på liknande tankegångar. Sålunda uttalas, att det behov

som kan föreligga att införa en sjömansskatt inte är så stort, att det motiverar

det avsteg från principen om likformig beskattning som en särskild

sjömansskattelagstiftning enligt förslaget skulle innebära.

Den framförda invändningen gäller sålunda icke hur man lämpligen skall

lösa sjöfolkets skattefråga utan om man överhuvudtaget skall försöka åstadkomma

en lösning. Redan i direktiven för de sakkunniga har jag haft anledning

ingå på detta spörsmål. Därvid gav jag uttryck för den uppfattningen,

att om man skall kunna skapa ett system som tillgodoser rimliga

krav på enkelhet, är det ofrånkomligt att man för sjöfolkets del godtar

andra, mera standardiserade och måhända gynnsammare beskattningsregler

än för övriga medborgargrupper.

Det står enligt min mening klart att en reform på området är angelägen,

icke blott för sjöfolket och rederinäringen utan även från mera allmänna

utgångspunkter. Kravet på en sådan reform är av gammalt datum och

uppbäres av vida kretsar. Likartade krav har rests i våra nordiska grannländer.

Bakom dessa krav står bl. a. intresset att kunna bemanna handelsflottan

med sjöfolk från det egna landet. Men det finnes också en allmänt

utbredd insikt om att de nuvarande beskattningsreglerna icke fungerar

tillfredsställande i fråga om de ombordanställda.

När ett samarbete nu upptagits på det nordiska planet, har detta skett

i medvetande om att en gemensam lösning av sjöfolkets skattefråga medför

särskilda fördelar. Sjömän från de nordiska länderna bör kunna på i

stort sett lika villkor tjänstgöra på fartyg från ett vart av dessa länder.

Genom de förslag som nu framgått ur de internordiska överläggningarna

och inom ramen för den av Nordiska rådet antagna rekommendationen tas ett

viktigt steg mot uppnåendet av detta syfte. Även i våra nordiska grannländer

räknar man med att de särskilda skattereglerna för sjöfolket blir något gynnsammare

än för andra arbetstagare. Därest en gemensam nordisk lösning

av sjömansskattefrågan överhuvud skall kunna möjliggöras, är det ofrån
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

komligt att jämväl för Sveriges del godtaga avsteg i antydd riktning från

eljest gällande skatteregler.

Det är mot denna konsekvens av förslaget man vänt sig i de avstyrkande

yttrandena. I anledning härav vill jag ytterligare framhålla, att frågan om

det berättigade i att göra ett avsteg från principen om en likformig beskattning

inte får ses isolerad. Hänsyn bör enligt min mening även tas till

de olägenheter som framträtt när de nuvarande skattereglerna tillämpats

på ombordanställda.

Dessa olägenheter sammanhänger med att sjömännen har stora svårigheter

att iaktta skatte- och uppbördsförfattningarna. Sjömännen underlåter

sålunda i stor utsträckning att avge självdeklaration. Självfallet kan

man i likhet med de mot förslaget kritiska remissinstanserna peka på att

lagstiftningen redan nu tar viss hänsyn till de särskilda förhållandena vid

sjötjänsten och att den nya taxeringsförordningens mera generösa regler

om rätt att anföra extraordinära besvär kan få särskild betydelse för sjömän.

Kvar står dock det av flera länsstyrelser omvittnade förhållandet att

det ofta inte varit möjligt för taxeringsmyndigheterna att nå kontakt med

ombordanställda skattskyldiga och att skönstaxeringar av sjömän — såväl

befäl som manskap — nära nog hör till regeln. I dessa hänseenden är alltså

sjömännen sämre ställda än övriga medborgare. Förhållandena förtjänar

kritik, inte minst från rättvisesynpunkt.

I likhet med de sakkunniga får jag vidare erinra om att sjöfolket icke

i samma utsträckning som övriga medborgare kan utnyttja sociala förmåner

o. likn. Häremot kan visserligen göras gällande att även andra arbetstagare

kan befinna sig i en liknande situation och att det över huvud taget

skulle vara ogörligt att gradera medborgarnas skattskyldighet efter möjligheterna

att utnyttja samhällets tjänster. I en diskussion om det berättigade

i att för sjöfolkets del göra ett avsteg från principen om en likformig

beskattning kan emellertid det åberopade förhållandet äga sitt värde.

Vid övervägande av de olika på frågan inverkande förhållandena har jag

kommit till den uppfattningen att en reform av de ombordanställdas beskattning

bör genomföras på grundval av sakkunnigförslaget. Till de olika

detaljerna i förslaget återkommer jag i det följande.

Då hänvisning i den fortsatta framställningen göres till viss författningsbestämmelse

åsyftas de sakkunnigas förslag. På grundval av det ställningstagande,

som redovisas under de olika avsnitten, har därefter inom finansdepartementet

upprättats nytt förslag till förordning om sjömansskatt, vilket

torde få underställas riksdagen för godkännande. För riksdagen torde jämväl

få framläggas förslag till erforderliga följdändringar i andra författningar.

De i dessa hänseenden inom finansdepartementet utarbetade förslagen grundar

sig i allt väsentligt på de sakkunnigas motsvarande förslag.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

59

IV. Skattskyldighet och skattepliktig inkomst

De sakkunniga

Skattskyldighet

Ur den av kommerskollegium år 1957 utgivna publikationen Sjöfart har

de sakkunniga hämtat vissa uppgifter om den svenska handelsflottans bemanning

vid 1955 års utgång. Uppgifterna redovisas i följande sammanställning.

Bruttoton

Bemanning

Summa

Ångfartyg

Motorfartyg

Motorseglare

— 99

72

294

726

1 092

100—299

298

834

784

1 916

300—499

159

930

59

1 148

500—

5 540

15 209

—

20 749

Summa

6 069

17 267

1 569

24 905

Vidare har de sakkunniga med ledning av uppgifter, som erhållits från

Sveriges redareförening, beräknat antalet anställda ombord på fartyg i

olika slags fart. Resultatet av beräkningarna framgår av denna tablå.

Fart

Medeltal man

per fartyg

Antal fartyg

Antal man

Oceanfart.....

37

298

11 026

Annan euro- peisk fart .. .

23

82

1 886

Nordsjöfart....

20

240

4 800

Östersjöfart ...

15

366

5 490

Kustfart......

5

263

1 315

Inre fart ......

3

272

816

Summa

1 521

25 333

Av tablån framgår, att det övervägande antalet sjömän — eller omkring

23 000 av sammanlagt 25 000 sjömän — är anställda ombord på fartyg i

annan fart än kustfart och inre fart. De sakkunniga har inte kunnat erhålla

en exakt uppgift om hur många av sjömännen, som inte är bosatta här

i riket. Enligt de uppgifter, som stått de sakkunniga till buds, skulle dock

vid 1955 års slut dessas antal ha uppgått till mellan 5 000 och 7 000.

För att avgöra vilka skattskyldiga, som skall ha att erlägga sjömansskatt,

bör enligt de sakkunnigas förmenande ett begrepp »sjöman» i skatterättslig

mening fastställas. Härom anför de sakkunniga.

Det kunde därvid anses ligga nära till hands att anknyta till inskrivning

på sjömanshus eller till definierande av olika yrkeskategorier ombord. Vi

har emellertid funnit det ogörligt att på detta sätt komma till ett tillfreds
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

ställande resultat. I stället har vi funnit det lämpligt att finna en definition

i anslutning till vad som gäller beträffande utländska sjömän, vilka har att

utgöra särskild sjömansskatt. I förordningen om särskild sjömansskatt

(SFS 1953:293) förstås med sjöman envar, som är anställd i redarens

tjänst ombord å svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst

500 registerton. Vi anser att den, som är anställd ombord å handelsfartyg

av viss storlek, bör anses vara sjöman, men vi har, såsom nedan skall

utvecklas, icke ansett oss kunna föreslå samma regler i förevarande avseende,

som nu gäller enligt förordningen om särskild sjömansskatt. I förordningen

angående befäl å svenska handelsfartyg m. m. den 12 juni 1936

(SFS 1936:315) anges vad som förstås med handelsfartyg. Man synes ej

behöva specificera de olika slag av fartyg, såsom örlogsfartyg, fiskefartyg

m. fl., ombord å vilka sjömansskatt ej bör erläggas. För sjömansskattens del

saknar det betydelse vem som äger ett fartyg. Härvid är i stället avgörande

fartygets användning i handelssjöfart. Med svenskt handelsfartyg bör i

sjömansskattehänseende likställas utländskt handelsfartyg, som av svensk

redare förhyres på s. k. bare-boat basis, d. v. s. ett fartyg som redaren förhyr

i obemannat skick och varå han själv anställer befälhavare och besättning.

De sakkunniga framhåller vidare, att den svenska handelsflottan under

senare år har tillförts nytillskott av många fartyg, som är mindre än 500

bruttoregisterton. Dessa fartyg användes inte sällan i fart på avlägsna länder.

En lägre gräns bör därför enligt de sakkunnigas mening sättas än

vad som nu gäller enligt förordningen om särskild sjömansskatt. De sakkunniga

föreslår 100 bruttoregisterton. Samma gräns gäller redan enligt

den norska sjömansskattelagstiftningen.

Ett villkor för att en skattskyldig skall anses som sjöman i den föreslagna

sjömansskatteförordningens bemärkelse är, att han är anställd i redarens

tjänst ombord på svenskt handelsfartyg av den angivna storleken. Den som

är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eller för

tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn, skall dock inte anses

vara anställd ombord på fartyget. Motsvarande undantag gäller enligt den

särskilda sjömansskatteförordningen.

Redan i detta sammanhang framhåller de sakkunniga, att sjömansskatt

skall erläggas inte blott för inkomst som utbetalas direkt av redaren utan

även för ersättningar som uppbäres från allmänheten såsom drickspengar

m. m. Sjömansskatten blir sålunda den enda skatten som erlägges ombord

på handelsfartyg av dem som är anställda i redarens tjänst.

De som inte är anställda i redarens tjänst skall ej erlägga sjömansskatt.

Härom anför de sakkunniga.

Ombord å ett svenskt handelsfartyg kan ibland finnas yrkesutövare, som

icke är anställda hos fartygets redare. Dessa yrkesutövare är självständiga

företagare eller personer anställda hos sådana. Såsom exempel på självständiga

företagare må nämnas frisörmästare och restauratörer på passagerarfartyg

liksom andra personer, vilka enligt gällande skatteförfattningar

är att anse som självständiga rörelseidkare. Nu åsyftade yrkesutövare skall

icke erlägga sjömansskatt, enär de icke är anställda i redarens tjänst. Så
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

dana yrkesutövare är emellertid icke alltför många å den svenska handelsflottan.

Att de undantas från sjömansskatt är tämligen självklart; krav

från dessa grupper att få erlägga sjömansskatt har icke heller avhörts.

Självständiga restauratörer torde för övrigt knappast förekomma annat än

å fartyg i kustfart. Som utvecklas nedan i detta kapitel föreslår vi att sjömansskatt

icke skall erläggas för inkomst ombord å fartyg i kustfart.

De sakkunniga har vidare funnit att vid utformningen av reglerna om

beskattningen av sjömän hänsyn måste tas till den fart, i vilken fartygen

användes. Härom anföres.

De sjömän, som är anställda ombord å svenska handelsfartyg med en

storlek av lägst 100 bruttoregisterton, kan vara borta längre eller kortare

tid från sitt hem. Behovet för sjömän att få erlägga skatt efter särskilda

regler kan anses stå i förhållande till hur lång tid, som de är borta från

sitt hem eller i vart fall från fartygets hemort. En sjöman, som är anställd

ombord å ett fartyg i oceanfart, är i regel borta från sitt hem under långa

tider. Andra sjömän åter, vilka arbetar ombord å fartyg i fart inom begränsade

områden, kanske har att vara från hemmet endast under så

många timmar, som motsvarar en normal arbetsdag. Mellan dessa två

ytterlighetsfall förekommer en mångfald variationer. Vi har funnit, att

sjömän ombord å fartyg i mera avlägsen fart bör behandlas gynnsammare

i skattehänseende än sjömän ombord å fartyg i närtrafik. En uppdelning

av fartygen med hänsyn till deras fart måste därför ske. I den nedan återgivna

uppdelningen av fartygen har vi beträffande inre fart, kustfart, östersjöfart,

nordsjöfart samt oceanfart utgått från de definitioner, som återfinnes

i förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad och

utrustning (SFS 1927:184).

Anställda ombord å fartyg i inre fart skall icke erlägga sjömansskatt.

Några undantag härifrån har vi icke funnit anledning att föreslå.

I regel skall icke heller anställda ombord å fartyg i kustfart erlägga sjömansskatt,

i vart fall icke om farten är av begränsad omfattning. Skulle

kustfarten bedrivas över större områden och närmast vara att jämföra med

östersjöfart, synes dock anställda ombord å fartyg i sådan kustfart böra

få erlägga sjömansskatt.

Anställda ombord å fartyg i annan fart än inre fart och kustfart bör

erlägga sjömansskatt. Gynnsammare skattetabeller synes därvid böra tilllämpas,

då fartygen går i nordsjöfart och oceanfart. I fråga om östersjöfart

synes det icke riktigt att föreslå lika stora skattelättnader för de ombordanställda

som beträffande nordsjöfart och oceanfart. Anställning ombord

å en del fartyg i östersjöfart skiljer sig emellertid icke nämnvärt från

anställning ombord å fartyg i nordsjöfart. Hinder bör då icke möta alt sjömansskatt

i förekommande fall uttas även ombord å fartyg i östersjöfart

enligt de gynnsammare tabellerna.

Skatte pliktig inkom st

Sjömansskatt skall enligt de sakkunnigas förslag erläggas för sådan inkomst

ombord som enligt kommunalskaltelagen utgör inkomst av tjänst.

De sakkunniga har inte ansett det påkallat att det för sjömansskattens del

meddelas andra föreskrifter angående skattepliktig inkomst ombord än

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

vad som gäller för beräknande av skattepliktig inkomst av tjänst enligt

kommunalskattelagen.

Verkningarna av en regel, som grundas på den angivna uppfattningen,

måste emellertid enligt de sakkunniga närmare granskas. Vad som särskilt

fallit i ögonen är den inverkan beskattningen av naturaförmåner — främst

fri kost och logi — kan ha. Beskattningen av dessa förmåner har länge

vållat irritation hos sjöfolket. Särskilt har missnöje vållats av att förmånerna

värderats olika i olika kommuner. Önskemål har framförts om

att sjömän inte skall beskattas för värdet av fri kost och logi. Därvid har

åberopats, att motsvarande förmåner inte skulle beskattas vid anställning

ombord på fartyg, som tillhör vissa andra länder, däribland Norge. Inte

utan viss skärpa har framhållits att skatt enligt förordningen om särskild

sjömansskatt för utländska sjömän endast beräknas på kontanta löneförmåner.

De sakkunniga anför vidare.

Som ovan angivits anser vi principiellt riktigt att skattepliktig inkomst

av arbetsanställning i land och skattepliktig inkomst av arbetsanställning

ombord bedömes efter enhetliga grunder. Vi anser oss därför icke kunna

föreslå att värdet av naturaförmåner ombord skall undantas från skatteplikt.

En annan sak är emellertid att söka finna en verkligt smidig, praktiskt

godtagbar lösning av de problem, som beskattningen av naturaförmånernas

värde för de ombordanställda onekligen innebär. Det gäller icke

bara att komma till rätta med de olägenheter, som skiljaktigheter i själva

värdesättningen vid taxeringen kan vålla. Det vill synas som om svårigheterna

härvid skulle ha blivit mindre framträdande sedan källskattesysteinet

nu tillämpats en tid och en enhetlig värdesättning vid preliminärbeskattningen

blivit fullt genomförd. Denna förmodan innebär emellertid

icke att vi vill bagatellisera de nackdelar, som framkallat missnöje med

det nuvarande systemet. Främst synes det emellertid angeläget att söka

komma till rätta med problemet om beskattning av värdet av naturaförmåner

ombord på den grund att det i längden icke kan vara tillrådligt att

härutinnan tillämpa två system, ett — avseende utländska sjömän — där

skatt icke beräknas å naturaförmånernas värde och ett — avseende svenska

sjömän — där skatt utgår å dessa förmåners värde.

Enligt vår mening måste man lösa problemet från praktiska utgångspunkter.

Vi har tidigare deklarerat, att vi finner en viss skattelindring för

sjömännen påkallad. Denna skattelindring bör, anser vi, icke finna sin

form genom att — i motsats till vad som eljest gäller för svenska medborgare

värdet av som avlöningsförmån utgående naturaförmåner undantas

från skatteplikt. Skattelindringen bör i stället komma till uttryck i

skatteskalorna. I regel utgår avlöningen till sjömän både i kontanter och

i form av fri kost och logi. Själva skatteuttaget synes då utan olägenhet

kunna ske endast å den kontanta lönen, på samma sätt som gäller för

utländskt sjöfolk. Tankegången belyses bäst av ett enkelt exempel. Om

man önskar ta ut 10 procent skatt på en kontant inkomst av 100 kronor

jämte förmån av fritt vivre, uppskattad till 20 kronor, kan detta ske antingen

genom att skatten anses utgöra 10 procent å det sammanlagda beloppet

120 kronor eller ock genom att skatten fixeras till 12 procent å

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 är 1958

enbart kontantinkomsten. Det kan förtjäna anmärkas att ett system av

det senare slaget i viss utsträckning tillämpas i Norge.

I betänkandet framhålles vidare, att värdet av naturaförmånerna givetvis

kan växla år från år allteftersom priserna fluktuerar. Detta skulle

kunna åberopas mot det av de sakkunniga föreslagna förfaringssättet. En

sådan invändning anses emellertid föga bärande. Löneläget för anställda

är så beroende av prisläget att man torde kunna utgå från att på längre

sikt värdet av i lönen ingående naturaförmåner i stort sett tämligen konstant

kommer att utgöra en lika stor kvotdel av hela lönen. Skulle någon

påtaglig förskjutning äga rum, kan enligt de sakkunnigas mening rättelse

ske i samband med den översyn av skatteskalorna, som med vissa mellanrum

måste ske.

De sakkunniga föreslår under hänvisning till det anförda, att skatteuttaget

bör beräknas endast å den kontant uppburna lönen. Några svårigheter

torde i allmänhet inte föreligga, då det gäller att fastställa vad som

är kontant lön ombord. Till lönen hänföres såväl grundlönen som olika

slag av tillägg. Beträffande frågan om erläggande av sjömansskatt för särskilda

ersättningar framhåller de sakkunniga, att ersättning vid sjukdom

bör beskattas genom sjömansskatt i samma utsträckning som dylik ersättning

beskattas enligt kommunalskattelagen.

Sjömansskatt skall vidare i regel erläggas för bärgarlön. Sådan torde

nästan undantagslöst utbetalas genom det rederi, vars fartyg företagit

bärgningen. Skulle bärgarlön undantagsvis utbetalas av annan än redaren,

bör den däremot beskattas i vanlig ordning vid årlig taxering.

Tantiem, provision på vissa fraktinkomster (s. k. kaplake) och därmed

jämförlig inkomst bör beskattas genom erläggande av sjömansskatt.

De sakkunniga har funnit det angeläget, att sjömansskatt utgår även för

drickspengar, som uppbäres av personal i redarens tjänst. Härom anföres.

Sedan mer än 10 år tillbaka har i kollektivavtal för restaurangpersonal

intagits bestämmelser som möjliggör att arbetsgivare kan verkställa skatteavdrag.

Serveringspersonal är enligt avtalet berättigad att av gäst uppbära

en servering savgift, motsvarande 10 procent av de serverade varornas sammanlagda

utförsäljningspris. Serveringsavgifterna skall, med belopp motsvarande

10 procent av omsättningssumman, i samband med redovisningen

av dagskassan dag för dag inlevereras till restaurangens kassa. De sålunda

samlade serveringsavgifterna utbetalas Lill respektive serverande två gånger

i månaden. Vid utbetalandet verkställer arbetsgivaren skatteavdrag.

Det förfarande, som ovan återgivits, torde icke kunna tillämpas för uttagande

av en källskatt å inkomst av drickspenningar ombord å fartyg.

I regel kan storleken av drickspenningarna icke — såsom fallet är inom

restaurangnäringen i land — beräknas av arbetsgivaren. Personalen har

nämligen cj att redovisa dagskassa till denne. Icke heller förekommer det

att drickspenningar inlevereras till arbetsgivaren i avsikt att denne skall

verkställa skatteavdrag å sådan inkomst. Det finnes icke anledning anta

att i kollektivavtal för ombordanställda kommer att intas sådana föreskrit
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

ter som för restaurangpersonal i land möjliggör att arbetsgivaren kan verkställa

skatteavdrag å drickspenninginkomster. Man måste söka andra utvägar

för att beskatta drickspenninginkomster ombord genom sjömansskatt.

Närmast till hands har härvid synts oss ligga att söka finna en metod med

schablonberäkning av drickspenninginkomstens storlek för olika grupper

av ombordanställda. Under hand har vi efter överläggningar med representanter

för personalorganisationer och ett antal rederier anhållit om viss

medverkan för att uppnå ett godtagbart resultat i förevarande avseende.

En utredning har i anslutning härtill kommit till stånd, som belyser möjligheterna

att schablonmässigt uppskatta drickspenninginkomsternas storlek

för den ifrågavarande personalen. Utredningen har föregåtts av överläggningar

mellan representanter för aktiebolaget Svenska Amerika Linien

samt rederiaktiebolaget Svenska Lloyd å ena sidan och representanter för

Svenska sjöfolksförbundet å andra sidan.

Svenska sjöfolksförbundet och de berörda rederierna har därefter verkställt

viss utredning, vilken redovisats i en i betänkandet intagen skrivelse.

Denna utredning visar enligt de sakkunnigas mening, att det är

möjligt att verkställa en indelning av sådana anställda, som uppbär drickspengar

och därmed jämförliga inkomster av passagerare, i ett fåtal grupper.

För varje grupp kan drickspengarna uppskattas till vissa schablonbelopp.

Gruppindelningen och uppskattningen av schablonbeloppen måste

antas bli beroende av de vid överläggningarna om arbetsavtal aktuella

förhållandena på sjöarbetsmarknaden. Om dessa förhållanden ändras, är

det sannolikt att andra indelningsgrunder och andra uppskattningar än

de som redovisats i den berörda skrivelsen kommer att bli erforderliga.

De sakkunniga har därför inte ansett sig böra föreslå, hur indelningen av

personalen i grupper eller hur schablonuppskattningen skall ske. Detta bör

enligt deras mening ankomma på sjömansskattenämnden.

Sjömansskatt skall — framhåller de sakkunniga — utgå vid anställning

ombord. Den bör i vissa fall även utgå å inkomst, som utbetalas sedan

ombordanställningen upphört. Detta bör ske då en sjöman, alltjämt anställd

i rederiets tjänst, vistas i land en kortare tid i avvaktan på ankomst

av fartyg, ombord på vilket han skall tjänstgöra. Även å ersättning vid

sjukdom bör sjömansskatt utgå om sjömannen lämnat fartyget. Samma

är förhållandet beträffande vissa andra ersättningar, exempelvis retroaktiv

lön och övertidsersättning, som uträknas i efterhand och måhända därför

utbetalas till en sjöman efter det att han lämnat anställningen. Om en

befälhavare eller annan sjöman uppehåller sig i land för att utöva tillsyn

vid ett fartygs byggnad, kan det enligt de sakkunniga ifrågasättas huruvida

sjömansskatt skall utgå. Vid vistelse i främmande land för det angivna

ändamålet synes skäligt att sjömansskatt får erläggas. Utövas tillsynen

här i riket anses sjömansskatt i regel ej böra utgå annat än för

kortare tider.

Vissa ersättningar bör enligt de sakkunnigas mening ej beskattas. Hit

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

hör exempelvis ersättning för koj utrustning, verk tygstillägg, reseersättning,

ersättning för förlust av personlig egendom vid fartygs förolyckande samt

andra ersättningar avsedda att utgöra kompensation för utgifter eller förluster,

som står i samband med tjänsten ombord. Inte heller bör sjömansskatt

beräknas på kontant ersättning, som utgår i stallet for avtalsenliga

naturaförmåner.

De sakkunniga framhåller, att det i allmänhet inte torde mota några

svårigheter att fastställa vad som kontant utbetalats av arbetsgivaren.

Stundom kan dock tvekan föreligga om och huru skatteavdrag för sjömansskatt

skall göras. Det låter sig enligt de sakkunnigas mening inte

göra att författningsmässigt reglera alla fall, där tvekan kan uppkomma.

Det ligger då nära till hands att söka lösningen av problemet, d. v. s. huru

de tveksamma fallen skall regleras, efter liknande system som tillämpas

vid det allmänna uppbördsförfarandet. Först måste då fastslås, att någon

möjlighet att inhämta besked från lokal skattemyndighet inte föreligger

beträffande sjömansskatten.

För sjömansskattens del erfordras enligt de sakkunnigas mening ett

centralt organ, den tidigare omförmälda sjömansskattenämnden. Närmast

synes denna beträffande skatteavdragen böra erhålla motsvarande funktioner

som centrala uppbördsnämnden i fråga om uppbördsvasendet. Centrala

uppbördsnämndens anvisningar angående uttagande av preliminär

skatt m. m. synes kunna tjäna till förebild för sjömansskattenämnden.

De sakkunniga understryker att sjömansskatten skall vara en definitiv

källskatt. Det är ofrånkomligt att en sådan beskattning också maste innefatta

ett moment som närmast har anknytning till taxering. Sjömansskattenämnden

bör därför kunna besluta huruvida och till vilket belopp

en inkomst är beskattningsbar till sjömansskatt. Härvid måste man tydligen

skilja mellan två kategorier av inkomst, för vilka sjömansskatt ej

skall utgöras, nämligen inkomster, som över huvud taget inte är skattepliktiga,

och inkomster, som inte skall beskattas enligt sjömansskatte
förordningen

utan på annat sätt. _

Bland frågor, som bör ankomma på nämnden, namnes i betänkande

spörsmål om beskattningen av ersättning vid sjukdom, av inkomster av försäljning

från s. k. slabbkista ävensom av traktamenten. Även förfarandet

beträffande uttagandet av skatt å belopp, som utbetalas efter anställningens

upphörande bör närmare regleras av nämnden.

Remissyttrandena

Skattskyldighet

De sakkunnigas förslag, att sjömansskatt endast skall erläggas ombord

på svenska handelsfartyg om minst 100 bruttoregis
5_Bihang

till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 92

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

t erton har i flertalet remissyttranden tillstyrkts eller lämnats utan

erinran.

En högre gräns än 100 bruttoregisterton förordas dock av länsstyrelsen

1 ^otebor9s och Bohus län. Besättningen på fartyg om 100 ton eller något

därutöver består enligt länsstyrelsens erfarenhet ofta endast av tre å fyra

man, befalhavaren inberäknad. Ej sällan är befälhavaren eller någon eller

nagra av besättningsmännen delägare i fartyget och det måste ur taxeringsteknisk

synpunkt anses vara olämpligt att dylik delägare erlägger sjömansskatt.

Även ur kontrollsynpunkt är det tveksamt om sjömansskatt

bor inforas på så små fartyg. Detta förhållande — påpekar länsstyrelsen

framhölls redan av sjömansskatteutredningen och var en av anledningarna

till att denna utredning föreslog gränsen vid 500 bruttoregisterton.

I fråga om ett stort antal mindre fartyg gäller vidare, att de till övervägande

delen går i kustfart eller östersjöfart samt att de ofta lägges upp

nagra manader under vintern, då besättningsmännen söker sig arbete i

land. Lansstyrelsen, som funnit att sjömansskatt i minsta möjliga utsträckning

bor gälla för fartyg i östersjöfart, förordar att gränsen sättes vid 500

bruttoregisterton med rätt för sjömansskattenämnden att medge dispens

för fartyg i storleksgruppen mellan 300 och 500 ton, om det otvetydigt

framgår, att fartyget huvudsakligen går i nordsjöfart.

En lägre grans an 100 bruttoregisterton föreslås av sjöfartsstyrelsen,

Rederiföreningen för mindre fartyg samt Svenska sjöfolksförbundet. Sjöfartsstyrelsen,

som utförligast uppehåller sig vid frågan, anför att de speciella

forhållanden, som utgör grunden för sjömansskatten, helt kommer

till uttryck i den avgränsning, som föreslagits av de sakkunniga beträffande

olika slag av geografisk fart och är oberoende av storleken av det

fartyg, varå sjömannen utövar sitt yrke. I stället för en storleksgräns bör

enligt styrelsens förmenande införas en huvudregel, att sjömansskatt må

erlaggas av envar, som är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt

handelsfartyg. Därjämte bör föreskrivas, att som villkor för erläggande

av sjömansskatt fartyget måste vara infört i eller anmält till införande i

fartygsregistret. Registreringsplikt föreligger enligt 2 § sjölagen för fartyg

om tjugu registerton men även mindre fartyg må efter anmälan införas

i registret.

Rederiföreningen för mindre fartyg ifrågasätter om en tonnagegräns

kan anses erforderlig. I så fall bör den enligt föreningens mening inte

sattas högre än till 50 bruttoregisterton.

Förslaget att sjömansskatt endast skall erläggas av

d e n s o m är anställd ombord i redarens tjänst har

toranlett vissa erinringar. Sålunda erinrar Rederiföreningen för mindre fartyg

om att många ägare till mindre fartyg själva arbetar ombord på fartygen.

Föreningen föreslår att dylika ägare skall få erlägga sjömansskatt

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

och hemställer om sådan ändring i författningstexten att detta önskemål

tillgodoses.

De sakkunnigas förslag angående den fart i vilken fartyg

skall gå för att de föreslagna reglerna skall bli

tillämpliga biträdes eller lämnas utan erinran av riksräkenskapsverket,

riksskattenämnden, sjöfartsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,

Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Hallands,

Skaraborgs, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län,

Sveriges redareförening, Svenska sjöfolksförbundet, Tjänstemännens centralorganisation,

Svenska maskinbefälsförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening,

Svenska stewardsföreningen, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,

Sveriges häradsskrivarförening samt Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Allmän enighet råder om att sjömansskatt bör utgå ombord på fartyg

i oceanfart. Även sådana remissinstanser som i princip ställer sig

avvisande till de sakkunnigas förslag om sjömansskatt anser att vissa skäl

föreligger för att sjömansskatt skall uttas ombord på dessa fartyg.

Kammarrätten påpekar sålunda, att enligt dess förmenande skäl för en

särskild behandling av sjömän föreligger med full styrka endast vid tjänstgöring

i utrikes fjärrtrafik. En liknande tankegång synes framgå av överståthållarämbetets

yttrande. Ämbetet anför.

De nu anförda betänkligheterna mot införande av sjömansskatt finner

överståthållarämbetet vara så väsentliga, att ämbetet icke anser sig kunna

tillstyrka att förslaget lägges till grund för lagstiftning. I vart fall får överståthållarämbetet

på det bestämdaste avstyrka, att detsamma omfattar

andra än anställda ombord å fartyg i oceanfart.

Endast två remissmyndigheter har särskilt uttalat sig i frågan om sjömansskatt

skall uttas på fartyg i nordsjöfart.

Sålunda förutsätter statskontoret att sjömansskatt normalt endast skall

utgå vid anställning ombord på fartyg i oceanfart och blott undantagsvis

i nordsjöfart och östersjöfart.

Länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter om sjömansskatt skall erläggas

ombord på fartyg på fasta rutter i nordsjöfart.

Frågan om sjömansskatt skall uttas ombord på fartyg i östersjöfart

och därmed likställd kustfart har föranlett uttalanden i skilda

riktningar. Sålunda intar länsstyrelserna i Kristianstads samt Göteborgs och

Bohus län ävensom — såvitt angår färjtrafiken i Öresund — länsstyrelsen

i Västmanlands län en negativ inställning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför.

Av orsaker som här tidigare något berörts anser länsstyrelsen det angeläget

att en särlagstiftning av nu ifrågasatt slag kommer alt omfatta endast

den del av sjöfolket, om vilka det med någorlunda bestämdhet kan sägas att

deras arbets- och levnadsförhållanden klart avvika från andra medborgarkategoriers.

Av denna anledning anser länsstyrelsen det vara ytterst tvek
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

samt huruvida den föreslagna sjömansskatten skall omfatta sjömän å fartyg

i östersjöfart. Härtill kommer också den omständigheten att det i många

fall måste vara mycket svårt att på ett rättvist sätt göra åtskillnad mellan

kustfart och östersjöfart. En gränsdragning enligt de sakkunnigas förslag

synes också i ett sannolikt ej ringa antal fall kunna leda till den otillfredsställande

situationen att skepparen—fartygsägaren såsom egen företagare

skulle taxeras på vanligt sätt under det att hans anställda skulle äga att åtnjuta

de fördelar som sjömansskatten innebär. För en restriktiv hållning i

nu berörda avseende talar också den omständigheten, att de sjömän som

befara Östersjön knappast kunna anses ha svagare samband med hemorten

och svårare att nå kontakt med taxeringsmyndigheterna än vad fallet är

beträffande vissa andra medborgargrupper i land. En viss försiktighet synes

också tillrådlig så länge det icke är klart hur östersjöfarten kommer att

behandlas i eventuell finsk och dansk sjöinansskattelagstiftning. Länsstyrelsen

anser på ovan anförda grunder starka skäl tala för att sjömansskatten

bör omfatta endast sjömän på fartyg i ocean- och nordsjöfart.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att östersjöfarten

inte kan anses vara likställd med nordsjöfarten. Fartyg i östersjöfart

i linjetrafik återkommer i regel till hemorten samma dag eller inom ett

eller annat dygn. Detta är t. ex. fallet med tågfärjorna och Göteborg-Fredrikshamnslinjens

fartyg. Även övriga fartyg i östersjöfart går till betydande

del i sådan trafik, att sjömännen har möjlighet att uppehålla en kontinuerlig

kontakt med hemorten. En särställning för dessa sjömän i förhållande till

övriga medborgare är därför svår att motivera.

Länsstyrelsen i Västmanlands län påpekar, att sjömansskatt skulle enligt

de sakkunnigas förslag få erläggas ombord på fartyg i trafik i Öresund

mellan svenska och danska hamnar. Några skäl för att sjömännen ombord

på dessa fartyg skall få erlägga sjömansskatt finnes enligt länsstyrelsens

mening ej.

Å andra sidan har önskvärdheten av att sjömansskatt uttas ombord på

fartyg i östersjöfart betonats av länsstyrelsen i Malmöhus län. Länsstyrelsen

framhåller.

För östersjöfartens del finner länsstyrelsen det berättigat, att sjömansskatt

uttages. En del av detta tonnage lär nämligen under ett och samma år

användas för frakter såväl i öslersjö- som nordsjöfart. Att under sådana

förhållanden tillämpa reglerna för taxering av inkomst i land för anställda

å dylika fartyg vid östersjöfart och reglerna för sjömansskatt vid nordsjöfart

förefaller mindre lyckat. Om östersjöfarten i sin helhet undantoges från

sjömansskatt, skulle detta utan tvekan medföra ännu större svårigheter för

vårt mindre tonnage än för närvarande att hävda sig i konkurrensen inom

östersjöområdet med vissa andra länders fartyg. För det mindre tonnaget vill

det synas som i vissa fall under ett och samma år skatteuttag kunde komma

att ske efter såväl öster sjötabell som nordsjötabell beroende på fartygets

destination vid olika tillfällen. Något hinder härför kan ej anses föreligga.

Slutligen har vissa remissinstanser hävdat att större hänsyn bör tas till

kustfarten än som skett. Sålunda betonar sjöfartsstyrelsen, som fun
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungi. Maj.ts proposition nr i)2 år 1958

nit det önskvärt med en positiv bestämmelse om sjömansskatt i kustfart,

vikten av att bestämmelsen om att sjömansskatt i vissa fall kan uttas i sådan

fart vinner beaktande inom sjömansskaltenämnden. Styrelsen anför vidare.

Ur bl. a. psykologisk synpunkt synes det riktigt, att sjöman å fartyg i

detta slags fart kommer i åtnjutande av de förmåner som sjömansskatten

kommer att erbjuda, så snart hans förhållanden kan anses vara av samma

natur som de för sjöfolk å fartyg i vidsträcktare fart. Styrelsen vill i detta

sammanhang även peka på de stora svårigheter som det mindre tonnaget

i kustfart har ur bemanningssynpunkt.

Länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasätter om den av de sakkunniga verkställda

avvägningen är riktig med hänsyn till kustfarten. Länsstyrelsen

anför.

För den anställde torde det komina att framstå såsom icke rättvist, att

sjömansskatt skall utgå för inkomst, som intjänas på ett fartyg, som går

t. ex. mellan Malmö och Köpenhamn under förhållanden, som i det närmaste

äro likställda med arbete i land, medan däremot inkomst intjänad å ett

fartyg, som går t. ex. mellan Malmö och Luleå skall deklareras och beskattas

såsom inkomst i land, därest icke med stöd av 1 § i förslaget annorlunda

bestämmes. Härtill kommer, att den svenska kustsjöfarten med mindre

fartyg för närvarande genomgår en kris och på grund av strängare bemanningsregler

m. m. än som gäller för utländska fartyg av motsvarande storlek

har svårt att hävda sig i konkurrensen med utländska rederier. Därest

sjömansskatten utformas enligt förslaget, kommer vanliga beskattningsregler,

innebärande högre skatt än sjömansskatten, att i regel tillämpas för

anställda å dessa fartyg. Svårigheten att till fartyg i kustfart rekrytera

manskap, är redan nu betydande bl. a. på grund av de ofta besvärliga och

primitiva förhållanden, varunder arbetet måste utföras å dessa fartyg.

Därest beskattningen vid sådan anställning blir ogynnsammare, kan befaras

att svårigheterna ökas. Härtill kommer att konkurrensmöjligheterna med

utländskt tonnage i än högre grad minskas. Enligt länsstyrelsens mening

synes därför tillämpningsområdet för uttagande av sjömansskatt böra vidgas

och utformas i anslutning till den norska lagstiftningen härutinnan, så att

sjömansskatt skall uttagas av ombordanställda på samtliga svenska fartyg

med en storlek av minst 100 bruttoregisterton.

Skattepliktig inkomst

Mot de sakkunnigas uttalande att sjömansskatt skall erläggas för sådan

inkomst ombord som enligt kommunalskattelagen utgör inkomst av tjänst

har någon principiell invändning inte riktats.

Även förslaget att hänsyn till värdet av fri kost och logi

skall tas vid sjö manss kattetabellernas upp g ö r ande

samt att skatten skall beräknas å den kontanta inkomsten har i regel godtagits.

Sjöfartsstyrelsen förklarar dock att det ur psykologisk synpunkt

hade varit värdefullt om beskattning av fritt logi hade kunnat elimineras.

Som skäl för sin ståndpunkt åberopar styrelsen dansk rätt, enligt vilken

förmån av fri bostad ombord på fartyg inte anses vara skattepliktig intäkt.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

I olika yttranden har diskuterats frågan om vilket värde som bör åsättas

förmånerna av kost och logi. Ur yttrandena i denna del torde få anföras

följande.

Svenska maslcinbefålsförbundet framhåller att förbundet delar de sakkunnigas

principiella inställning att inkomst i land och till sjöss bedömes

lika men hävdar att hänsyn bör tas till de förhållanden under vilka naturaförmånerna

åtnjutes. Förbundet anför vidare.

I tabellbilaga 5 redovisar de sakkunniga skillnaden mellan preliminär

skatt och sjömansskatt. Därvid utgår man ifrån en värdering av naturaförmånerna

från 140 kronor per månad upp till — för en kontantinkomst om

1500 kr. och högre -— 200 kr. per månad. Att på detta sätt genom inkomster

i det stora hela skilja på befäl och manskap finner förbundet orättvist. Om

skillnad skall föreligga beträffande beskattning av naturaförmånerna, bör

skillnaden göras mellan gift och ogift, och det kan enligt förbundets mening

starkt ifrågasättas, huruvida naturaförmånerna för gift sjöman över huvud

taget bör beskattas. För den gifte sjömannen är nämligen förmånen av ett

mycket ringa värde. Han måste under alla omständigheter sörja för underhåll

av sin familj och de fasta kostnaderna för bostad, belysning, bränsle,

möbler m. m. blir inte mindre därför att familjeförsörjaren befinner sig till

sjöss. De i hemmet inbesparade levnadskostnaderna på grund av att familjeförsörjaren

vistas utanför hemmet måste bli av ytterligt ringa omfattning.

Med anledning härav får förbundet föreslå, att i vart fall de gifta sjömännen

helt befrias från erläggande av skatt på naturaförmåner.

Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska stewardsföreningen anför liknande

synpunkter.

Statskontoret, som i fråga om naturaförmånernas värde företräder en

annan uppfattning, yttrar.

Förslaget, att skattetabellerna skola anknytas till de kontanta löneförmånerna,

föranleder icke någon erinran från ämbetsverkets sida. Skäl för

en särskilt låg värdering av naturaförmåner föreligga däremot knappast.

Logi och kost å särskilt de fartyg, som gå i avlägsen trafik, torde numera

vara av god beskaffenhet och värdet lärer knappast på långt när upptagas

till vederbörande redares självkostnadspris.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser att praktiska skäl onekligen talar för

att skatten endast beräknas på den kontanta inkomsten. Om värderingen

av fritt vivre anför länsstyrelsen.

Då även inom respektive grupper anställda — nordsjö- och östersjöfart —

åtnjutna naturaförmåner ombord kunna vara av mycket olika värde, synes

man dock ej kunna bortse från att den föreslagna metoden att bestämma

skatteunderlaget i allt för hög grad missgynnar de i fråga om kost och

bostad sämst ställda och ger fördelar åt dem, som ha de bästa anställningsförhållandena.

Det kan även befaras att i enskilda fall speciella förmåner —

rätt att utan särskild ersättning medtaga familjemedlemmar på långresor

o. d. — kunna tillkomma men vara fritagna från beskattning. Länsstyrelsen

anser det därför angeläget att undersökning verkställes, om möjlighet finnes

att i högre grad än som skett beakta förefintliga variationer i naturaför
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958 71

månernas värde utan att detta i allt för hög grad komplicerar reglerna för

skatteuttaget.

Vissa remissinstanser har framhållit att även andra naturaförmåner

än fri kost och logi kan förekomma och uttrycker farhågor för att sådana

förmåner skulle undgå beskattning. Sålunda anför länsstyrelsen i Gävleborgs

län att på sjömansskattenämnden bör ankomma att ha sin uppmärksamhet

riktad på det förhållandet att i de från skatteavdrag befriade naturaförmånerna

inte inrymmes annat än vad som sammanhänger med tjänsten

ombord, nämligen bostad och kost.

Riksskattenämnden anför likartade synpunkter.

I fråga om fri uniform (kontant beklädnadsersättning) har kammarrätten

uttalat, att förmån i form av fri beklädnad, åtminstone i de fall

fråga är om fri uniform, bör beskattas. Ett förtydligande av bestämmelserna

är enligt kammarrättens mening erforderligt. Svenska maskinbefälsförbundet

anser sig däremot kunna utgå från att bidrag såsom uniformsersättningsbidrag

skall undantas från beskattning.

I fråga om vad som skall anses utgöra kontant lön

ombord har kammarrätten och riksskattenämnden framhållit att det för

undvikande av tveksamhet klart bör anges vilka kontanta förmåner som

skall medräknas vid bestämmande av den beskattningsbara inkomsten

ombord.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uppmärksammat frågan om

beskattning av vissa ersättningar vid anställningsavtalets upphörande. Länsstyrelsen

anför.

Enligt förslagets 1 § skall sjömansskatt erläggas av envar, som är anställd

ombord i redarens tjänst. Om en sjöman på grund av sjukdom avmönstrat,

om han obehörigen uppsäges, om fartyget havererar etc. upphör

sjömannen att vara i redarens tjänst. Enligt sjömanslagen kan dock viss

ersättning utgå till honom för tiden närmast efter det han lämnat tjänsten,

vilken ersättning det i sista hand åligger redaren att gälda. Eftersom sjömannen

då icke längre är i redarens tjänst, skall ersättningen enligt den

föreslagna författningstexten icke beläggas med sjömansskatt. Detta kan

också vara lämpligt, om utbetalningen sker genom någon rederiets agent,

av vilken man knappast kan begära att han skall verkställa skatteavdrag.

Dessa utbetalningar äro givetvis icke att jämföra med utbetalningar, som

ske i efterhand men avse anställningstiden och som skola beläggas med sjömansskatt.

Det kan erinras om, att man enligt den norska Sjömansskatteloven

uttager skatt å »hyra och annan gottgörelse, som sjöman får utbetalad

eller kan kräva utbetalad av rederiet». Den formuleringen täcker även sådana

utbetalningar, som här skulle gå fria.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län påpekar vidare att vid beskattning

av tantiem och bärgarlön enligt de sakkunnigas förslag kommer skatten

all beräknas som om även fritt vivre ingått i inkomsten.

De sakkunnigas förslag att drickspengar skall beräknas

till schal)! o n b e 1 o p p för olika grupper av anställda, som uppbär

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

dylik inkomst av passagerare ombord på fartyg, har inte föranlett några

erinringar. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar dock att vissa

anställda kan direkt från passagerare uppbära inkomster, som inte kan hänföras

till drickspengar. Länsstyrelsen anför.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om att rederierna i viss

utsträckning anställa tandläkare ombord å de större fartygen, i ett fåtal

fall även läkare. Dessa uppbära dels fritt vivre av redaren, dels ock ersättning

direkt av patienterna. Anser man dessa vara anställda i redarens tjänst, skulle

även inkomsten från patienterna beräknas och beläggas med sjömansskatt.

Då det här i regel är fråga om sporadiska anställningar, synes dock sjömansskatt

icke böra utgå å dessa inkomster.

Vad de sakkunniga anfört angående skattefrihet för vissa

ersättningar som utbetalas till ombordanställda för utgifter och förluster

i samband med tjänsten, har föranlett påpekanden av kammarrätten,

riksskattenämnden samt länsstyrelserna i Stockholms och Gävleborgs län.

Kammarrätten framhåller, att därest ersättning för utgifter och förluster

i tjänsten ombord skulle utgå med mer än skäliga belopp, föreligger en

inkomst som bör beskattas. Beskattningen av dylika förmåner bör vara

klarare utformad i författningstexten.

Riksskattenämnden uttalar att sjömansskattenämnden bör tillerkännas

befogenhet att inskrida därest rätten till skattefrihet skulle missbrukas.

Härvid bör även uppmärksammas de problem, som kan uppkomma med

avseende å familjebolag i de fall, då delägare i bolaget har ombordanställning.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför.

I detta sammanhang ha emellertid de sakkunniga uttalat att vissa ersättningar,

som utbetalas till ombordanställda för utgifter och förluster, som

står i samband med tjänsten, bör vara skattefria. Till dylika ersättningar

har bl. a. hänförts reseersättning, verktygstillägg m. m. Enligt länsstyrelsens

mening bör sådan skattefrihet endast föreligga under den förutsättningen

att ersättningen är avvägd så att den verkligen utgör en ersättning

för direkta omkostnader och icke en förtäckt löneförmån.

Liknande synpunkter framhålles av länsstyrelsen i Stockholms län.

Departementschefen

De sakkunniga har föreslagit att sjömansskatt skall erläggas av den som

är anställd i redarens tjänst ombord på sådant i östersjöfart, nordsjöfart

eller oceanfart använt svenskt handelsfartyg som har en bruttodräktighet

av minst 100 registerton. Där särskilda omständigheter föreligger skall efter

medgivande av sjömansskattenämnden sjömansskatt även få erläggas om

sådant fartyg användes i kustfart. Sjömansskatteförordningen skall däremot

icke äga tillämpning vid inre fart, d. v. s. fart inomskärs vid kusterna

och fart i hamnar och på insjöar o. dvl. De sakkunnigas förslag har i all
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

mänhet godtagits vid remissbehandlingen. Beträffande de erinringar som

anförts må följande framhållas.

I fråga om storleken av de fartyg, ombord på vilka sjömansskatt skall

utgå, har divergerande uppfattningar framkommit. Någon remissinstans

föreslår att gränsen sättes vid 500 bruttoregisterton, andra att den fastställes

till lägre tontal än 100 eller helt slopas.

Jag ansluter mig i denna del till de sakkunnigas förslag. Även om - - såsom sjöfartsstyrelsen påpekar — hänsyn framför allt hör tas till den

fart, i vilken fartyg nyttjas, torde av praktiska skäl en tonnagegräns hora

anges. Denna bör enligt min mening sättas så lågt att något dispensförfarande

inte blir erforderligt. För en tonnagegräns vid 100 ton talar att

samma gräns gäller enligt den norska sjömansskattelagstiftningen.

I fråga om den fart i vilken ett fartyg skall gå för att bestämmelserna

om sjömansskatt skall bli tillämpliga råder bland remissinstanserna delade

meningar. Med få undantag tillstyrkes att sjömansskatt skall uttas av

sjöman på fartyg i nordsjö- och oceanfart. I fråga om östersjöfarten framhåller

några remissinstanser att det knappast möter några större svårigheter

för sjömännen i östersjöfart att uppehålla förbindelserna med hemorten.

Vidare uttalas att gränsen mellan kustfart och östersjöfart i många fall

kan bli svår att upprätthålla. Av nu angivna skäl avstyrker dessa remissinstanser

att sjömansskatt skall utgå vid anställning ombord på fartyg

i östersjöfart. I andra yttranden åter hävdas med skärpa att sjömansskatt

normalt även bör utgå ombord på fartyg i kustfart.

Det bör understrykas att de sakkunniga inte funnit anledning att vid

avvägningen av skatteskalorna föreslå någon egentlig skattenedsättning

för sjömännen i östersjöfart. Skatten skall i princip utgå med samma belopp

som vid den allmänna beskattningen. Endast sjömän, vilka under aret

jämväl uppburit inkomst i land eller vilka enligt vanliga regler skall samtaxeras

med hustru med egen inkomst, kan under vissa förutsättningar

erhålla en något förmånligare behandling i skattehänseende än Övriga skattskyldiga.

Detta förhållande torde emellertid inte vara av den vikt att det

nämnvärt bör inverka på bedömningen av frågan om sjömansskatt skall

utgå ombord på fartyg i östersjöfart. Även for anställda i sådan fart galler i

allmänhet — om än i mindre grad — vad som tidigare anförts om de nackdelar

och svårigheter som är förknippade med sjömännens bortovaro från

hemorten. Jag vill också erinra om alt i Norge uttas sjömansskatt under

motsvarande förhållanden. Undantagna är enligt norsk lagstiftning endast

fartyg som användes för fart i begränsade områden, d. v. s. i hamnar, floder,

insjöar m. m. I dcL danska förslaget har frågan om sjömansskatt i närfart

lösts på i princip samma sätt som i det svenska. Framhållas må härjämte att

även starka lämplighetsskäl talar för atl sjömansskatt skall uttas på fartyg

i östersjöfart. Eljest skulle en sjöman som en del av året tjänstgör i östersjöfart

och cn annan del i nordsjöfart få erlägga vanlig preliminärskatt och de
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

klarera for inkomsten i den förra anställningen men ha att betala definitiv

sjömansskatt for inkomsten i den senare, överföres ett fartyg från fart i

Nordsjön till fart i Östersjön skulle en sådan konsekvens inträda för hela

besättningen. I detta fall kompliceras också bestyret med uppbörd och redovisning

av skatt for rederiet. För olika delar av året skulle då skilda regler

om uppbörd och redovisning få tillämpas. Under hänvisning till vad jag nu

anfört får jag förorda att sjömansskatt skall uttas även vid anställning

ombord på fartyg i östersjöfart.

I något remissyttrande har föreslagits att färjtrafiken i Öresund skall

undantas. Självfallet föreligger inte särskild anledning att införa sjömansskatt

på dessa färjor. Ä andra sidan skulle ett undantag medföra komplikationer.

Även andra undantag skulle då få övervägas, t. ex. i fråga om den av

lansstyrelsen i Goteborgs och Bohus län omnämnda linjen Göteborg_Fred
rikshamn

m. fl. Med hänsyn till att skatteuttaget i färjtrafiken i princip

skall motsvara skatteuttaget vid den allmänna beskattningen biträder jag

aven i denna del vad de sakkunniga föreslagit. Härtill bidrager också den

inställning till sjömansskatten i kustfart, jag funnit mig böra inta.

Som nyss nämnts skall enligt de sakkunnigas förslag sjömansskatt i

särskilda fall kunna utgå i kustfart. Det skall ankomma på sjömansskattenamnden

att besluta härom. Mot förslaget i denna del har invänts att svårigheter

kommer att uppstå vid gränsdragningen mellan kustfart och östersjöfart.

Det har även påpekats vikten av att kustfarten inte genom olikheter i

beskattningshänseende missgynnas. Jag finner vad sålunda anförts värt beaktande.

Härtill kommer, att det måste vara förenat med avsevärda svårigheter

för sjöinansskattenämnden att finna godtagbara riktlinjer för dispensgivnmgen.

Ur nu anförda synpunkter synes det vara att föredraga att

redan från början låta sjömansskatt utgå även på fartyg i kustfart. Självfallet

skall för kustfarten tillämpas östersjötabellen, vilken i fråga om

skatteuttaget nära ansluter sig till beskattningen i land. Vad de sakkunniga

betecknat som kustfart och östersjöfart bör då kunna sammanföras under

beteckningen närfart medan nordsjö- och oceanfart kan betecknas som

fjär rf ar t. Utvidgas tillämpningsområdet för sjömansskatten på delta

satt kommer de svenska bestämmelserna att nära överensstämma med vad

som galler i Norge. Utanför sjömansskattens tillämpning skulle endast

falla inre fart, d. v. s. fartyget användes huvudsakligast för färder, som

endast går i hamnar, på floder, kanaler, insjöar eller inomskärs vid kusterna.

Till inre fart bör även hänföras fart i Kalmarsund.

Vad någon remissinstans föreslagit om att ägare av mindre fartyg, som

sjalv arbetar ombord, skulle få erlägga sjömansskatt kan jag inte biträda.

Av naturliga skäl kan nämligen en definitiv källskatt endast komma till användning

för den som uppbär inkomst av anställning i annans tjänst.

Enligt förslaget skall sjömansskatt erläggas för sådan inkomst som

enligt kommunalskattelagen utgör inkomst av tjänst. Till värdet av fri

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

kost och logi skall hänsyn tas vid uppgörande av sjömansskattetabellerna.

Härigenom uppnår man den ur praktisk synpunkt betydelsefulla fördelen

att skatten endast behöver beräknas å den kontanta lönen. I allmänhet

har förslaget i denna del godtagits vid remissbehandlingen. Vissa problem

har dock tilldragit sig uppmärksamhet. Beträffande värderingen av fri

kost och logi har sålunda olika önskemål framställts om lägre värdering

av dessa förmåner för gifta än för ogifta sjömän och om större hänsyn till

förekommande variationer i naturaförmånernas värde m. m. Självfallet

vållar beskattningen av dessa förmåner vissa svårigheter då det gäller

att inordna den i en starkt schabloniserad skatteform som den föreslagna

sjömansskatten. Utan att avsevärt komplicera lagstiftningen och

förfarandet lär man emellertid knappast kunna ta större hänsyn till förekommande

olikheter än de sakkunniga redan gjort vid utformningen av

sjömansskattetabellerna. Jag finner mig därför böra biträda vad de sakkunniga

föreslagit.

Frågan om beskattning av andra naturaförmåner än fri kost och logi

har berörts i några yttranden. I detta sammanhang vill jag erinra om

bestämmelserna i 32 § 3 mom. tredje stycket kommunalskattelagen om

skattefrihet för vissa mindre förmåner ävensom om riksskattenämndens

anvisningar den 22 november 1957 rörande tillämpningen av dessa bestämmelser.

Den förmån som närmast kan tänkas komma i fråga är fri

beklädnad. Vid beskattningen av sådan förmån vid årlig taxering gäller i

huvudsak följande. Om förmånen endast avser fria överdrags- och skyddskläder

beskattas den inte. Tillhandahåller arbetsgivaren fri uniform för

nedsatt pris upptages detta som skattepliktig förmån om värdet av denna

förmån jämte värdet av andra skattepliktiga mindre förmåner från samma

arbetsgivare uppgår till minst 400 kronor för helt år. Helt fri uniform beskattas

alltid.

Uppenbarligen skulle tillämpningen av bestämmelserna om sjömansskatt

i hög grad kompliceras om motsvarande föreskrifter infördes i sjömansskatteförordningen.

Som jag förut framhållit måste vid utformningen av

sjömansskatten vissa avsteg göras från eljest gällande beskattningsregler.

Beträffande här ifrågavarande förmåner torde den enda praktiska möjligheten

vara att helt avstå från beskattning av andra naturaförmåner än

fri kost och logi. I regel får dessa förmåner antas vara av sådan karaktär

att de även vid den allmänna beskattningen skulle bli skattefria. 3 ill mitt

ståndpunktstagande i denna fråga har bidragit alt sådana förmåner inte

beskattas enligt den norska sjömansskattelagen och inte heller särskilt

omnämnts i det danska förslaget. Självfallet bör sjömansskattenämnden

ha sin uppmärksamhet riktad på frågan och föreslå åtgärder därest tendenser

till missbruk skulle förmärkas. Med anledning av vad svenska maskinbefälsförbundet

uttalat om kontant bidrag till uniform vill jag endast erinra

om att sådant bidrag alltid utgör skattepliktig inkomst enligt kom
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

munalskattelagen. Kontant unifonnsbidrag bör därför också ingå i den

till sjömansskatt skattepliktiga inkomsten.

Vad riksskattenämnden och kammarrätten anfört om ett direkt angivande

i författningen av vilka kontanta löneförmåner som skall medräknas

vid skatteberäkningen finner jag mig inte kunna biträda. Jag vill i detta

sammanhang framhålla att i den norska sjömansskattelagen och i det

danska förslaget i princip använts samma metod vid angivandet av den

skattepliktiga inkomsten som i det svenska förslaget.

Även ersättningar och gottgörelser av olika slag som utbetalas till sjömannen

sedan anställningsavtalet upphört men som grundar sig på detta

torde få anses utgöra till sjömansskatt skattepliktig inkomst. I denna del

torde innebörden av de föreslagna bestämmelserna vara densamma som

enligt den norska lagstiftningen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anmärkt att vid beskattning

av tantiem och andra engångsersättningar kommer skatten att

beräknas som om även fritt vivre ingått i inkomsten. Anmärkningen är

riktig såvitt angår de relativt sällsynta fall då sådan inkomst överstiger

månadsinkomsten. Den skall då enligt förslaget beskattas som särskild

månadsinkomst utan sammanläggning med den vanliga månadsinkomsten.

Å andra sidan må framhållas att då engångsbelopp beskattas som särskild

månadsinkomst innebär detta att den skattskyldige får räkna sig Lill godo

en tolftedel av det årliga ortsavdraget och av vissa andra normalt förekommande

avdrag. Hänsyn till dessa avdrag har nämligen tagits vid utformningen

av sjömansskattetabellerna. Det extra avdrag vederbörande därigenom

får åtnjuta skall inte medföra någon minskning av ortsavdraget

vid årlig taxering. Att sjömannen vid beräkningen av skatt på engångsbelopp

får skatta efter en skattesats som avvägts med hänsyn till ett beräknat

värde av fritt vivre kompenseras sålunda av att han samtidigt erhåller

de berörda avdragen. I allmänhet torde denna lösning av engångsbeloppens

beskattning vara till förmån för den skattskyldige.

De sakkunnigas förslag om beskattning av drickspengar har inte föranlett

någon direkt erinran. Jag anser mig böra biträda förslaget. I detta

sammanhang har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län upptagit frågan

om beskattningen av läkare och tandläkare, vilka av redaren endast erhåller

fritt vivre men därutöver uppbär inkomster av arvoden från patienter.

Länsstyrelsen förordar att sjömansskatt inte skall utgå å dessa inkomster.

Att schablonmässigt uppskatta sådana inkomster med någon större grad

av säkerhet torde knappast vara möjligt, då det kan antas att stora variationer

förekommer. Skatten skulle under sådana omständigheter få grundas

på direkt uppgift av vederbörande. I likhet med länsstyrelsen får jag därför

förorda att sjömansskatt inte skall utgå på inkomster av ifrågavarande slag.

För dessa inkomster blir vederbörande i stället skattskyldig enligt allmänna

bestämmelser. Någon uttrycklig undantagsregel torde icke vara erforderlig,

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

77

då ersättning som läkare eller tandläkare uppbär direkt av patient är att

jämställa med inkomst av självständigt utövad verksamhet och sålunda icke

kan anses vara att hänföra till sådan lön eller gottgörelse, som uppbäres på

grund av anställning ombord.

Vad de sakkunniga uttalat om skattefrihet för kojutrustning, verktygstillägg,

reseersättning m. fl. ersättningar för utgifter eller förluster som

står i samband med tjänsten ombord har föranlett yrkanden om sådan

utformning av lagtexten att därav framgår att ersättningar med mer än

skäliga belopp skall beskattas. Vidare har framhållits önskvärdheten av

att sjömansskattenämnden får befogenhet att ingripa vid missbruk. Jag

vill med anledning härav erinra om alt enligt den föreslagna bestämmelsen

(anv. till 2 §) skall sådan ersättning ha åtgått för sitt ändamål. Detta får

anses innebära att om och i den mån ersättningen inte motsvaras av kostnaderna

eller förlusterna skall den medräknas i den skattepliktiga inkomsten.

Har detta inte skett kan sjömansskattekontoret framställa krav mot redaren.

V. Sjömansskattens storlek

De sakkunniga

Sjömansskatten för här i riket bosatta sjömän

De sakkunniga framhåller, att de norska sjömansskatteskalorna noga

studerats. Det har dock visat sig att det inte är möjligt att direkt tillämpa

dessa skatteskalor och de på grundval därav utarbetade sjömansskattetabellerna

på svenska förhållanden. Skattesystemets allmänna utformning

är nämligen i många avseenden olika i de båda länderna.

Enligt de sakkunnigas mening är det ofrånkomligt att en viss relation

i första hand sökes mellan skatt i land och skatt ombord. Även om de norska

sjömansskattetabellerna inte utan vidare kan läggas till grund för en svensk

sjömansskatt, har de uppgifter som erhållits från Norge varit av betydelse då

det gällt att finna denna relation mellan skattetrycket ombord och skattetrycket

i land.

Sjömansskatten i Norge är avsevärt lägre än den skatt som erlägges av

inkomsttagare i land. Skillnaderna belyses av följande i betänkandet intagna

tablåer.

De sakkunniga framhåller att de slutsatser som kan dras av tablåerna

inte får sträckas för långt. Kommunalskattesatserna är i många norska

kommuner högre än i Oslo. Sammanläggning av inkomst ombord och inkomst

i land kan medföra att sjömannens skatt i verkligheten blir större

än tablåerna utvisar. De sakkunniga anför vidare.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Gift skattskyldig utan barn

Kontant

månadslön

Natura-

förmåner

Preliminär

skatt i Oslo

Sjömansskatt

Skillnad mellan preliminär

skatt och sjömansskatt

i kronor

i procent

1 000

170

237

133

104

43,9

1 500

170

408

270

138

33,8

2 000

170

622

431

191

30,7

2 500

170

887

611

276

31,1

Ogift skattskyldig utan barn

Kontant

månadslön

Natura-

förmåner

Preliminär

skatt i Oslo

Sjömansskatt

Skillnad mellan preliminär

skatt och sjömansskatt

i kronor

i procent

1 000

170

288

200

88

30,6

1 500

170

459

337

122

26,6

2 000

170

676

499

177

26,2

2 500

170

941

682

259

27,5

Så mycket står emellertid klart att en svensk sjömansskatt — om syftet

med densamma skall ernås — måste uttas med belopp som icke erbjuder

alltför störa skillnader mot vad som erlägges å norska fartyg. Detta gäller

emellertid enligt vår åsikt odelat endast beträffande sådana sjömän, som

är anställda ombord å fartyg i nordsjöfart och oceanfart. För sjömän i

östersjöfart kan under vissa förhållanden — exempelvis vid långbogsering,

malmfart och liknande fart — motsvarande krav göras gällande,

men för sjömän i östersjöfart, vilken icke föranleder längre bortovaro

från hemmet, synes icke påkallat att medge lika stor skattelindring, som

föreslås för sjömän i fjärrtrafik. Även sjömän i östersjötrafik bör få erlägga

sjömansskatt, ehuru enligt med källskattetabellerna mera överensstämmande

skatteskalor än de som bör gälla för sjömän på längre trader.

För beskattning av sjömän, som är bosatta här i riket, föreslås två sjömansskattetabeller,

tabell I och tabell II. Tabell I skall användas, då

sjömansskatt uttas vid anställning ombord på fartyg i nordsjöfart och

oceanfart, medan tabell II kommer till användning ombord på fartyg i

östersjöfart. I tabellerna skall finnas särskilda kolumner för

ogift sjöman,

ogift sjöman, som har hemmavarande eller av honom helt eller delvis

underhållet barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger, samt

gift sjöman eller sådan ogift sjöman (varmed jämställes änkling, änka

eller frånskild), som har husföreståndarinna hos sig anställd och har

hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger.

De tre kolumnerna i sjömansskattetabellerna motsvarar kolumnerna

1—3 i tabellerna för preliminär A-skatt. Någon motsvarighet till kolumn

4 (gift skattskyldig, vars hustru har en årlig inkomst å minst 2 000 kronor)

erfordras inte.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 är 1958 79

I betänkandet framhålles, att då skatten enligt förslaget skall beräknas

for månad beskattningen av engångsvis eller oregelbundet utfallande inkomster

skulle kunna bli för hög. Med anledning härav har de sakkunniga

verkställt vissa undersökningar på grundval av specificerade löneuppgifter

för 200 sjömän i olika slag av fart. Om resultatet av undersökningarna

anföres.

. ^ H^rsökningarna har givit vid handen, att de inkomster, som utbetalas

till sjömän oregelbundet, i allmänhet är av relativt liten betydelse i skattehänseende

ur förevarande synpunkt. De otillfredsställande verkningar,

som oregelbundet utfallande inkomster kan tänkas medföra, anser vi för

det stora flertalet fall möjliga att undvika genom att vid uppbyggandet av

sjomansskattetabellerna reduktion sker med fem kronor för månad motsvarande

sextio kronor för år.

Utbetalas större engångsbelopp synes dock omräkning nödvändig för alt

oskäliga verkningar skall undgås.

Hänsyn bör enligt de sakkunnigas mening också tas till att sjömän inte

alltid innehar anställning — ombord eller i land — under hela året. Detta

har beaktats i den norska lagstiftningen.

De sakkunniga anför beträffande sjömansskattetabellen för östersjöfart.

De sjömansskattetabeller, som skall användas för skatteavdrag ombord

å fartyg i närtrafik, sjömansskattetabell II, bör konstrueras i huvudsaklig

överensstämmelse med tabellerna för preliminär A-skatt. Tillämplig ortsgrupp

och kommunal utdebitering väljes med hänsyn till förhållandena i

riket i sin helhet. Vi har i förslaget valt preliminärskattetabell för ortsgrupp

3 med en kommunal utdebitering av 13 kronor. Intet hinder möter

givetvis, att en sjömansskattetabell konstrueras på grundval av annan ortsgrupp

och annan utdebitering. Då skatteavdrag till sjömansskatt endast

skall beräknas å kontanta löneförmåner, måste beaktas skattepliktiga naturaförmåner

vid sjömansskattetabellernas konstruktion. Förmånerna bör

enligt vårt förmenande värderas försiktigt. För sjömän i manskaps ställning

beräknas värdet av naturaförmånerna såsom för närvarande i källskattetabellen

till lägre belopp än för befäl. De i tabellerna enligt angivna

grunder framräknade skattebeloppen reduceras i princip — undantag

måste göras för de allra lägsta månadsinkomsterna — med 15 kronor, varav

10 kronor avser att motverka följderna i skattehänseende av oregelbundet

utfallande inkomster och av att sjömannen icke alltid arbetar hela året och

5 kronor utgör kompensation för att sjöman kan få erlägga för höga folkpensions-

och sjukförsäkringsavgifter i land.

Om konstruktionen av sjömansskattetabellen för nordsjöfart och oceanfart

anför de sakkunniga.

Såsom underlag för beräkningen av sjömansskatt för gift sjöman användes

preliminärskattetabell 111:13. Gift skattskyldig med en kontant

årslön av 10 000 kronor bör erlägga 15 procent därav i sjömansskatt.

Sedan skatten å en månadslön motsvarande en kontant årslön om

10 000 kronor framräknats, vidtas viss reduktion av beloppet av samma anledningar,

som angivits för tabell II här ovan. Det skattebelopp, som därvid

erhållcs, utgör sjömansskatten på en kontant (till sjömansskatt be
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år t958

skattningsbar) inkomst av ^ kronor för gift sjöman.

Skillnaden angiven i kronor mellan skatten å ——— kronor och preliminär

A-skatt enligt tabell III: 13 å en kontant inkomst avkronor framräknas.

10 000 .

Den skillnad, som föreligger vid en kontant inkomst av ——— kronor, skall

utgöra skillnaden vid övriga inkomstlagen mellan sjömansskatt och preliminär

A-skatt, beräknad endast å kontant lön. Vissa undantag härifrån

måste dock göras. Vissa jämkningar i de lägre och de högre inkomstskikten

måste företas, varjämte tillses att alla inadvertenser, »trappsteg», elimineras.

Såsom grundval för beräkning av sjömansskatt för ogift sjöman användes

samma preliminärskattetabeller som tidigare omnämnts.

En ogift sjöman bör enligt vårt förmenande icke erhålla en i kronor

räknad större skattenedsättning än en gift sjöman. Sjömansskattetabellen

för en ogift sjöman erhålles då genom alt man i varje inkomstläge

reducerar sjömansskattetabellen avseende östersjöfart för ogift sjöman

med samma nedsättning som tillkommer en gift sjöman ombord å fartyg

i nordsjöfart och oceanfart.

En av de sakkunniga upprättad tablå utvisande skillnaden mellan preliminär

skatt och den föreslagna sjömansskatten torde såsom bilaga (Bilaga

2) få fogas vid detta protokoll.

Då vid skattetabellernas konstruktion hänsyn tagits till oregelbundet

eller engångsvis utfallande inkomstbelopp, behöver i normalfallet några

särskilda uträkningar ej ske av sjömansskatten å dylika inkomstbelopp.

Dessa skall i regel sammanläggas med eljest utgående månadslön. Endast

om engångsbeloppet är större än eljest normalt utgående månadslön skall

en särskild skatteberäkning företas. Den engångsvis utbetalade ersättningen

anses i dylikt fall utgöra en särskild månadsinkomst, för vilken avdrag

verkställes enligt tabell. De sakkunniga framhåller vidare.

På samma sätt beskattas inkomst, som utbetalas efter det att en sjöman

slutat sin anställning. Vid tillämpningen av den av oss föreslagna metoden

för beskattning av engångsbelopp skall iakttas, att, ehuru nu nämnda

inkomster beskattas som om de vore särskilda månadsinkomster, den

skattskyldige vid taxering av ev. inkomst i land icke på grund härav skall

vidkännas någon reducering av honom eljest tillkommande ortsavdrag.

Sjömansskatten för här i riket ej bosatta sjömän

Frågan, huruvida en sjöman är att anse som bosatt här i riket eller ej,

skall enligt de sakkunniga bedömas i enlighet med vad som stadgas i kommunalskattelagen.

Om kommunalskattelagens bestämmelser i detta hänseende

har redogörelse lämnats i framställningen om gällande rätt.

Sjömän, som inte är bosatta här i riket, bör enligt de sakkunnigas för
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

slag även i fortsättningen erlägga sjömansskatt med 15 procent av sin

beskattningsbara inkomst ombord. Samma skattesats skall tillämpas oberoende

av civilstånd och eventuell underhållsskyldighet mot barn.

Remissyttrandena

Sjömansskatten för här i riket bosatta sjömän

Vad de sakkunniga anfört under detta avsnitt har i allmänhet godtagits

av remissinstanserna. I vissa hänseenden har emellertid kritik riktats

mot förslaget.

Den fråga, som tilldragit sig den största uppmärksamheten är huruvida

två tabeller med olika skatteuttag eller en enhetlig

tabell skall finnas. I detta hänseende tillstyrkes eller lämnas

de sakkunnigas förslag utan erinran av riksräkenskapsverket, riksskattenämnden,

sjöfartsstyrelsen, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands,

Blekinge, Malmöhus, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs,

Västernorrlands och Norrbottens län, Sveriges redareförening, Tjänstemännens

centralorganisation, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska

maskinbefälsförbundet, Svenska stewardsföreningen, Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund samt Sveriges häradsskrivarförening. Av yttrandena

från dessa remissinstanser torde få återges följande.

Riksräkenskapsverket finner det vara riktigt, att en för den skattskyldige

förmånligare uttagningstabell tillämpas vid mera avlägsen fart än vid fart

närmare hemlandet. Det skulle måhända vara riktigast att medge den förmånligare

beskattningen endast för sjömän ombord på fartyg, som längre

tid är borta från hemlandet, såsom fallet kan vara vid trampfart och

reguljär fart till exempelvis fjärran östern. Sjömän på sådana fartyg synes

enligt riksräkenskapsverkets förmenande i högre grad vara i behov av

särskilt förmånliga regler än exempelvis besättningen ombord på passagerarfartyg

mellan Göteborg och London. Verket anser dock de sakkunnigas

förslag angående tillämpningsområdet för de båda tabellerna kunna

godtas.

Sjöfartsstyrelsen hävdar, att ytterligare skattelindring bör kunna beredas

sjömän i särskilt avlägsen fart, och anför.

De sakkunniga har föreslagit två skattetabeller, den ena för fartyg i

nordsjö- och oceanfart, och den andra för fartyg i östersjöfart. För att

ur rättvisesynpunkt få en mera preciserad gradering av de anställdas olägenheter

av bl. a. bortovaro från hemlandet eller hemorten, kunde det vara

önskvärt med ytterligare sjömansskattetabeller. Styrelsen är emellertid

medveten om vikten av att man inte bör förrycka den administrativa enkelheten

i utformningen med alltför detaljerade bestämmelser i denna riktning

och tillstyrker därför, att för erläggande av sjömansskatt östersjöfart och —

enligt vad ovan anförts viss kustfart — hänföras till en grupp, samt nordsjöfart

och vidsträcktare fart till en annan. Vad oceantrafiken beträffar

(j — Bihang till riksdagens protokoll 1958. t samt. Nr 92

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

synes det styrelsen angeläget, att särskilda lättnader beredes sjöfolket i

sådana fall, då vederbörande tjänstgör å fartyg, som går mellan uteslutande

utländska orter och icke under lång tid — förslagsvis ett år — angör svensk

hamn. De sakkunniga har även berört detta förhållande och framhållit,

att det förekommit att svenskt sjöfolk bosatt sig utomlands för att uppnå

skattelindring, men har inte framlagt något förslag till särbestämmelser

för denna speciella typ av oceanfart. Med hänsyn bl. a. till svårigheterna

att få svenskt sjöfolk till ifrågavarande fartyg, vilket ur många synpunkter

måste anses som önskvärt, synes det berättigat, att undantag från tillämpning

av sjömansskattetabell kan medgivas av därtill behörigt organ. Undantaget

synes enklast böra utmynna i beslut, att högre skatt ej skall uttagas

än för i Sverige icke bosatta sjömän.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner de föreslagna olika reglerna för

sjömän anställda ombord på fartyg i å ena sidan nordsjöfart och oceanfart

samt å andra sidan östersjöfart vara i princip riktiga och anför.

De sakkunniga ha emellertid föreslagit att reglerna för nordsjöfart och

oceanfart i särskilda fall och efter särskild prövning skall kunna tillämpas

vid anställning ombord å fartyg i östersjöfart, liksom att reglerna för sjömän

å sistnämnda fartyg även i vissa fall skall kunna användas i fråga

om sjömän, anställda ombord å fartyg i kustfart. Med hänsyn till den skatteeftergift,

som från statens sida härvidlag sker, synes det enligt länsstyrelsens

mening påkallat att, då avsteg sker från huvudreglerna, en restriktiv tilllämpning

kommer till stånd. Möjligheterna för anställda ombord å fartyg

i kustfart att få erlägga sjömansskatt enligt skattetabellen för östersjöfart

synes vidare böra författningsmässigt regleras genom ett tillägg till

7 § eller anvisningarna till denna §.

Erinringar mot förslaget om två sjömansskattetabeller har anförts av

länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar och Gotlands län, kronokamreraren

i Malmö, sjömanshusdirektionerna i Hälsingborg och Malmö, Svenska sjöfolksförbundet

samt Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser det i och för sig önskvärt, att all

sjömansskatt hade kunnat uttas efter en och samma tabell. Många tillämpningssvårigheter

skulle då automatiskt bortfalla. Fråga är om inte tillämpningsområdet

för sjömansskattetabell I framdeles måste utsträckas vid en

närmare utformning av gemensamma internordiska sjömansskattebestämmelser.

I princip har länsstyrelsen intet att erinra mot en sådan för sjöfartsnäringen

liberalare inställning.

Föreningen Sveriges kronokamrerare framhåller.

Det kan diskuteras, om det är lämpligt att — såsom de sakkunniga gjort

— skilja mellan å ena sidan anställda ombord å fartyg, som gå i östersjöfart,

och å andra sidan anställda å fartyg i nordsjö- och oceanfart och

upprätta olika tabeller för dessa båda kategorier. Såsom påpekats i förslaget

skiljer sig anställningen ombord å en del fartyg i östersjöfart icke nämnvärt

från anställningen ombord å fartyg i nordsjöfart De sakkunniga ha

med hänsyn härtill också ansett, att hinder icke bör möta, att sjömansskatt

i förekommande fall uttas även ombord å fartyg i östersjöfart enligt de gynn
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

sammare tabellerna (d. v. s. tabellerna för nordsjö- och oceanfart). Även

om denna möjlighet beaktas, måste det anses tveksamt, huruvida ovannämnda

gränsdragning mellan anställda å fartyg i olika sjöfart alls bör

företagas. En hårdare beskattning av »östersjöfararna» torde nämligen

komma att medföra en övergång av sjömän från östersjö- till nordsjö- och

oceanfart. Därest en sådan övergång äger rum och till följd härav svårigheter

uppstå att fylla behovet av sjömän i östersjöfart, måste syftet med

införande av sjömansskatten anses i viss mån förfelat.

Länsstyrelsen i Kalmar län konstaterar att de sakkunniga i fråga om

östersjöfarten inte föreslagit så stora skattelättnader som beträffande

oceanfart och nordsjöfart och fortsätter.

Anledningen till denna differentiering ligger enligt de sakkunniga däruti,

att behovet för sjömän att få erlägga skatt efter särskilda regler står i

förhållande till huru lång tid, som de äro borta från sitt hem eller i vart

fall från fartygets hemort. Det kan emellertid ifrågasättas, om detta skäl

har sådan allmängiltighet, att en differentiering, på sätt de sakkunniga

föreslagit, för sjömännen ter sig rimlig och rättvis. Sjömännen på exempelvis

Svenska Amerikalinjens båtar på Nordamerika eller Svenska Lloyds

båtar på England kunna knappast sägas vara borta från fartygets hemort

i större utsträckning än sjömännen i östersjöfart. Dessutom tillkommer

beträffande östersjöfarten en annan omständighet, som i detta sammanhang

bör framhållas, nämligen det hårda höst- och vinterklimatet. De sakkunniga

ha i annat sammanhang berört det förhållandet, att bemanningen

av svenska fartyg med svenskt sjöfolk under de senaste åren icke kunnat

ske i önskvärd och nödvändig omfattning. Skulle östersjöfarten komma att

ifråga om skattelättnad behandlas sämre än nordsjö- och oceanfarten, är

det fara värt, att svårigheterna för östersjöfarten skulle ytterligare förvärras.

Länsstyrelsen vill därför föreslå, att skattetabellen för nordsjöfart

och oceanfart jämväl tillämpas för östersjöfart.

Liknande synpunkter framhålles av länsstyrelsen i Gotlands län och

kronokamreraren i Malmö. Den senare betonar jämväl svårigheterna med en

gränsdragning mellan östersjöfart och nordsjöfart.

Svenska sjöfolksförbundet yrkar att begreppet östersjöfart skall bortfalla

och anför.

Huvudmotivet för detta förbundets yrkande är, att med de skattesatser

som föreslås i tabell II (östersjötabellen) torde någon skattelindring icke

ifrågakomma, snarare kan en skattehöjning befaras åtminstone för vissa

inkomsttagargrupper. En ogift sjöman, som är hemmahörande i Göteborg

betalar t. ex. nu vid en månadsinkomst på 1 140 kronor 11 000 kronor kontant

och 140 kronor för naturaförmåner) 304 kronor i skatt enligt källskattetabellen.

För samma inkomst skulle han enligt östersjötabellen betala

294 kronor. Men en stor del av de sjömän, som seglar i östersjöfart har

anställning endast under seglationstiden, vilken normalt omfattar 8—9

månader. Med en sammanlagd inkomst på cirka 9 700 kronor får han pengar

tillbaka så länge lian betalar vanlig källskatt, medan han efter sjömansskattens

genomförande skulle få inbetala i det närmaste lika stort belopp

men utan att ha någon möjlighet att begära rättelse.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Förslaget att sjömansskattetabellerna skall innehålla

tre kolumner tillstyrkes eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Endast länsstyrelsen i Gävleborgs län ifrågasätter lämpligheten av en

särskild kolumn för ogifta skattskyldiga med underhållsskyldighet mot

barn. Ur förenklingssynpunkt anses denna kolumn kunna slopas. I stället

skulle i förekommande fall sådan sjöman kunna erhålla jämkning.

I fråga om beskattningen av oregelbundet eller engångsvis

utfallande inkomster anför Svenska sjöfolksförbundet,

att sådana inkomster alltid bör beskattas såsom särskild månadslön.

Länsstyrelsen i Kristianstads län förordar den av sjömansskatteutredningen

föreslagna metoden. Denna innebar, att engångsbelopp å högst trehundra

kronor skulle beskattas genom sammanläggning med sjömannens

övriga månadslön. Uppgick ersättningen till högre belopp, skulle skatten

utgöra tio gånger det belopp, varmed skatten för sjömannens övriga inkomst

ombord under månaden ökades, om till den övriga månadsinkomsten

lades en tiondel av engångsbeloppet. Svenska maskinbefäls förbundet, som

tillstyrker de sakkunnigas förslag angående beskattningen av engångsbelopp,

ifrågasätter, huruvida den av de sakkunniga företagna utredningen,

vilken baserats på löneuppgifter för tvåhundra sjömän, är tillräckligt

omfattande för att ge ett godtagbart resultat. Skulle det i den

praktiska tillämpningen visa sig, att de föreslagna avdragen — fem kronor

för att utjämna verkningarna av oregelbundet utfallande inkomster och

fem kronor för att motverka följderna av att sjömännen inte alltid arbetar

hela året — blir för låga, utgår förbundet från att en korrigering skall

kunna ske.

Principerna för beräknande av de i sjömansskattetabellerna

angivna skattebeloppen bör anges i s j ömansskatteförordningen

enligt riksskattenämndens mening.

Nämnden anför.

Enligt förslaget skall sjömansskatt utgå allenast på kontant inkomst

ombord. Formellt sett tages sålunda icke hänsyn till de naturaförmåner,

som utgå vid sidan av den kontanta lönen, men dessa ha i stället beaktats

vid bestämmandet av storleken av skatteuttaget. De sakkunniga framhålla,

att om någon påtagbar förskjutning äger rum i värdet av naturaförmånerna

i förhållande till hela avlöningsförmånen, rättelse sannolikt kan ske i samband

med en allmän översyn av skatteskalorna. Det måste emellertid framhållas,

att ett dylikt sätt att bestämma skatteuttaget lätt kan leda till att

nya slag av naturaförmåner införas, som generellt sett ändra nämnda

relation mellan förmånerna och den kontanta inkomsten. De i skattetabellerna

angivna beloppen äro givetvis även beroende av ortsavdragen

och uttagningsprocenten vid den allmänna beskattningen. Det är därför

angeläget, för att en revision av skatteskalorna för sjöfolket skall kunna

genomföras på ett i förhållande till andra befolkningsgrupper rättvist sätt,

att principerna för beräknandet av de i tabellerna upptagna skattebeloppen

tydligt redovisas i författningstexten eller i anvisningarna till denna. Eljest

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

kan följden lätt bliva att sjömansskatten småningom alltmera förlorar sitt

samband med det allmänna skattetrycket i landet. Det bör åligga den föreslagna

sjömansskattenämnden att noggrant följa utvecklingen på detta område

och ex officio anmäla, när av skäl som nu angivits behov av revision

kan tänkas uppkomma. Det kan för övrigt finnas anledning att omedelbart

revidera skatteskalorna med anledning av den på senaste tid inträffade

allmänna kommunala utdebiteringshöjningen.

Liknande synpunkter framhålles av kammarrätten och länsstyrelsen i

Stockholms län.

Frågan om vilken kommunal utdebitering, som bör

ligga till grund för tabellerna, har behandlats av sjöfartsstyrelsen

och länsstyrelsen i Gävleborgs län.

Sjöfartsstyrelsen föreslår att en lägre kommunal utdebitering än 13

kronor för skattekrona bör läggas till grund för sjömansskatten. Styrelsen

framhåller att det för flertalet sjömän på grund av yrkets särart inte

möter hinder att mantalsskriva sig på ort med låg kommunal utdebitering.

Då otvivelaktigt en del sjömän har låtit mantalsskriva sig med beaktande

av dylika förhållanden, synes det styrelsen angeläget att till grund för

sjömansskattetabellerna lägges en kommunal utdebitering som ligger under

genomsnittet.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller, att om ortsgrupperingsutredningens

förslag att vid beskattningen slopa ortsgrupp II genomföres, synes

till grund för sjömansskatten böra läggas preliminär skatten enligt ortsgrupp

IV i stället för ortsgrupp III. Länsstyrelsen erinrar vidare att den

genomsnittliga kommunala utdebiteringen nu torde ligga vid omkring

13:60 kronor för skattekrona. Enligt länsstyrelsens mening bör hänsyn

härtill tas vid sjömansskattetabellernas slutliga utformning.

Vad de sakkunniga anfört om utformningen av sjöman sskattetabellen

för östersjöfart har kritiserats av sjöfartsstyrelsen,

som framhåller.

Sjömansskattetabell II — vilken föreslås gälla för östersjöfart och tilllämpas

jämväl för viss kustfart — har konstruerats i huvudsaklig överensstämmelse

med tabellerna för preliminär A-skatt. Enligt styrelsens mening

har därvid icke tillräckligt beaktats sjöfolkets olägenheter av bortovaro

från hemorten. Styrelsen föreslår, att sjömansskattetabellen II för östersjöfart

måtte utformas enligt samma principer som sjömansskattetabell I,

ehuru i modifierad form.

I detta sammanhang må erinras att — såsom framgår av den tidigare

framställningen -— vissa remissinstanser föreslagit att endast en enhetlig

sjömansskattetabell skall komma till användning.

Förslaget till sjömansskattetabell för oceanfart och

nordsjöfart har rönt kritik i ett antal yttranden. Sålunda hävdar

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska

maskinbefälsförbundet och Svenska stewardsföreningen att tabellen

skulle för vissa inkomsttagare medföra skärpt progressiv beskattning.

Utförligast uppehåller sig Sveriges fcirtijgsbefälsförening vid frågan.

Föreningen anför.

I sin redogörelse i kapitel åtta angående sjömansskattens storlek framhåller

de sakkunniga att vid uppgörandet av sjömansskattetabell I vissa

undantag måst göras från det principiella beräkningssättet. Vissa jämkningar

i de lägre och de högre inkomstskikten uppges bland annat ha

måst företas. Någon närmare redogörelse för förfaringssättet härvidlag

redovisas ej, men resultatet kan avläsas i den jämförelsetabell mellan

preliminär skatt (tabell III: 13) och sjömansskatt, vilken som bilaga 5

fogats till betänkandet. Av denna framgår att i inkomstläget omkring

10 000 kr. per år skillnaden mellan preliminärskatt och sjömansskatt enligt

tabell I för gift sjöman utgör 30,3 %. Skattelindringen reduceras därefter

till nästan hälften och därunder vid högre inkomstlägen. Effekten av de

vidtagna jämkningarna har sålunda i realiteten blivit, att en starkare

progressiv beskattning följer enligt sjömansskattetabellen än som är en

följd av källskattetabell, vilket med all tydlighet illustreras i bifogade

grafiska framställning1. Föreningen kan inte finna rimligt att en hårdare

progressiv beskattning på detta sätt kommer till stånd för löntagare i

dessa inkomstlägen.

Erinras bör i detta sammanhang att det till allra största delen är befälsgrupperna

till sjöss som befinner sig i dessa inkomstskikt, alltså de sjömän

som i regel vistas hela sitt verksamma liv till sjöss och alltså i särskilt

hög grad drabbas av sjömanslivets svårigheter. Skattelindring skulle sålunda

till mindre del åtnjutas av sjöfartens trotjänare, medan däremot de

verkliga lättnaderna skulle komma endast dem till del som i stor utsträckning

bara tillfälligt eller under några ungdomsår utövar sjömansyrket.

Både med hänsyn till att det inte kan vara meningsfullt att på detta sätt

missgynna den inom sjöfarten mest stadigvarande arbetskraften, som i

regel under en livslång tjänst till sjöss får underkasta sig sjömanslivets

särprägel och alla avigsidor, samt vidare med hänsyn till att anledning

otvivelaktigt måste saknas att i detta sammanhang införa en skärpt progressivitet

för vissa grupper av sjömän, får föreningen hemställa att

tabellerna omarbetas så att någon skärpt progressiv beskattning i förhållande

till källskattetabell ej blir följden vid en lagstiftning om sjömansskatt.

Å andra sidan har kammarrätten, statskontoret samt länsstyrelserna i

Östergötlands och Kristianstads län anfört erinringar mot att ett lägre

skatteuttag skulle tillämpas för sjömän än för andra skattskyldiga.

Kammarrätten erinrar om sitt år 1949 avgivna utlåtande över sjömansskatteutredningens

förslag. Kammarrätten förklarade då, att de föreslagna

skattesatserna fick anses leda till ett skatteprivilegium för en viss grupp

skattskyldiga och att en gradering av skattskyldigheten efter yrkesgrupper

stred mot de inom svensk skattelagstiftning hävdvunna principerna. I sitt

1 Framställningen här utesluten.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

nu avgivna yttrande uttalar kammarrätten att vissa skäl kan åberopas

för en lindrigare beskattning av skattskyldiga, som intjänar sin inkomst

genom arbete på långt avstånd från hemlandet. Dylika skattskyldiga torde

ofta ha att vidkännas åtskilliga utgifter för upprätthållande av sina förbindelser

med hemlandet. Dessa utgifter torde enligt nuvarande regler

oftast vara att hänföra till ej avdragsgilla levnadskostnader. Om rätt till

avdrag för nu berörda levnadskostnader införes, kan enligt kammarrättens

mening en motsvarande nedsättning av sjömansskatten vara motiverad.

Statskontoret framhåller att sjömansskatten endast skall vara en särordning

för vissa sjömän i tekniskt hänseende. En allmän justering av

de förordade skatteskalorna i riktning uppåt bör sålunda ske.

Länsstyrelsen i Kristianstads län uttalar tvekan inför förslaget att skatteuttaget

för sjöman i oceanfart och nordsjöfart skall ske med avsevärt lägre

belopp än för övriga skattskyldiga. Att sjömansskattens schablonmässiga

konstruktion kan medföra ett behov av att i någon utsträckning jämka

skattebeloppen nedåt synes inte orimligt, men denna nedsättning bör dock

inte göras alltför stor.

Likartade synpunkter framföres av länsstyrelsen i Östergötlands län.

Slutligen har vissa detaljspörsmål i fråga om tabellerna

berörts av Sveriges redareförening och riksskattenämnden. Sålunda

föreslår redareföreningen att å sjömansskattetabellerna bör anges att sjömansskatten

skall beräknas för månad. Riksskattenämnden framhåller att

direkt å sjömansskattetabellerna bör anges att kolumnerna 3 och 4 å

debetsedel å preliminär A-skatt motsvaras av kolumn 3 vid uttagande av

sjömansskatt.

Sjömansskatten för här i riket ej bosatta sjömän

De sakkunnigas förslag att här i riket ej bosatta sjömän även i fortsättningen

skall erlägga sjömansskatt med 15 procent av sin beskattningsbara

inkomst ombord tillstyrkes eller lämnas utan erinran i flertalet

yttranden.

Frågan om vilka sjömän, som skall erlägga sjömansskatt med 15 procent,

har upptagits till behandling i några yttranden. Sålunda anför länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län.

Skatt för utländska sjömän bör, som de sakkunniga föreslagit, alltjämt

utgå efter 15 procent. Den föreslagna § 9 synes dock böra erhålla ett

tillägg. Det har nämligen av länsstyrelsen vid flera tillfällen konstaterats

och förhållandet har upprepade gånger påtalats från rederihåll, att svenska

medborgare anställda ombord förhyra ett rum utrikes och då jämlikt centrala

uppbördsnämndens meddelande nr 3/1953 icke behöva vidkännas

preliminärskatteavdrag. I det övervägande flertalet fall torde det endast

vara fråga om en skenbosättning, något som i regel dock är mycket svårt

att bestämt fastslå. Någon skatteplikt i det främmande landet torde mera

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

sällan uppkomma. Följden blir att sjömannen endast behöver vidkännas

skatteavdrag med 15 procent. Som regel har väl en sådan sjöman trots

sitt intyg hittills taxerats i Sverige. Vid en sjömansskatt kommer emellertid

hans inkomst ombord att undantagas från taxering. Någon rättelse i

efterhand kan alltså icke komma ifråga. Det finnes anledning förmoda, att

systemet under sådana förhållanden skall vinna ökad tillämpning.

Missbruket torde åtminstone i viss utsträckning kunna stävjas om man

i § 9 införde en bestämmelse att sjömansskatt alltid skall uttagas enligt

tabell av svenska medborgare, varmed då borde jämställas sjöman, som

erhållit svenskt främlingspass, såvida han icke visar, att han är bosatt i

främmande land under sådana förhållanden, att han enligt detta lands

skattelagar är skattepliktig för sin inkomst ombord.

Likartade synpunkter framhålles av öv er ståthållar ämbetet.

Skillnaden i skatteuttag för här bosatta ogifta sjömän och för här ej

bosatta har uppmärksammats i några remissyttranden.

Kronokamreraren i Malmö finner det vara uppenbart att det största

intresset att erhålla så lindrig beskattning som möjligt i Sverige och de

största möjligheterna att — genom att »bosätta» sig utomlands — undgå

denna beskattning med nuvarande skatteregler föreligger beträffande

de ogifta sjömännen. De gifta sjömän, som har familj härstädes, kan på ett

helt annat sätt än de ogifta tillgodogöra sig (genom familjen) de sociala

förmånerna av olika slag och torde på den grund inte ha samma strävan

att undgå beskattning i hemlandet. Man kan i allt fall utgå ifrån, att denna

kategori hyser större förståelse för att bidrag till det allmänna måste lämnas

i form av skatt i rimlig utsträckning. Mot bakgrunden av vad nyss sagts

om de ogifta här bosatta sjömännen vill det enligt kronokamrerarens mening

synas som om skillnaden i skatteuttag för denna kategori och här ej

bosatta sjömän blivit för stor och att klyftan bör minskas genom att skatten

för de förstnämnda sänkes.

Liknande synpunkter anföres av Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar.

Sålunda synes skillnaden i beskattning mellan i Sverige bosatta ogifta

sjömän och i Sverige ej bosatta sjömän, för vilka skatteavdrag skall ske

med 15 procent, väl stor. Såväl svårighet att på godtagbart sätt visa att

skattskyldighet föreligger i annat land för inkomsten, som brist på intresse

härför torde medföra, att nämnda uttagningsprocent blir ganska vanlig.

Risken för att ogifta svenska sjömän, även efter införandet av sjömansskatt

enligt förslaget, söker sig till utländskt tonnage kvarstår därför alltjämt.

Kronokamreraren i Malmö har ifrågasatt ytterligare lindring i skattebördan

för ogifta sjömän bosatta i Sverige. Länsstyrelsen finner detta förslag

värt att övervägas men ifrågasätter, om ej något vore att vinna på att

istället höja det till 15 procent föreslagna skatteuttaget. En sådan åtgärd

måste i varje fall leda till minskad irritation å varje särskilt fartyg, där

såväl svensk som utländsk besättning förekommer.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 92 dr 1958

89

Departementschefen

Sjömansskattesakkunniga föreslår att sjömansskatt för här i

riket bosatta sjömän skall uttas efter två tabeller. Den ena tabellen

(I) skall användas ombord på fartyg i fjärrfart. Skatteuttaget enligt denna

tabell kommer i stort sett att motsvara den norska sjömansskatten. I förhållande

till beskattningen i land innebär detta skatteuttag en inte oväsentlig

skattelindring främst för gifta sjömän men även för övriga. Den andra tabellen

(II) skall användas i närfart. Skatteuttaget enligt denna tabell överensstämmer

i princip med uttaget av preliminär skatt i ortsgrupp III vid en

kommunal utdebitering av 13 kronor för skattekrona. Vissa jämkningar

nedåt, vilka sammanhänger med att sjömansskatten skall vara definitiv,

har dock företagits. Med tanke på att sjömansskatten skall vara en definitiv

källskatt har det blivit nödvändigt att i tabellerna använda små intervaller

mellan de olika inkomstlägena.

Skillnaden i olika inkomstlägen mellan skatteuttaget enligt sjömansskattetabellen

för fjärrfart och skatteuttaget enligt källskattetabellen

(III: 13) framgår av följande exempel.

Gift sjöman

med en kon-

Preliminär-

Sjömans-

Skillnad

tant månads-

skatt

skatt

kronor

procent

lön av kr.

700

145

101

44

30

900

198

139

59

29

1 100

261

183

78

29

2 000

614

506

108

17

2 500

838

719

119

14

Nedsättningen blir för ogifta sjömän ungefärligen densamma, procentuellt

sett dock något lägre.

I allmänhet har de sakkunnigas förslag godtagits av remissinstanserna.

Vissa remissinstanser har dock ur olika synpunkter förordat en enhetlig

sjömansskattetabell oavsett om fartyget användes i närfart eller fjärrfart.

Till vad dessa remissinstanser anfört må följande framhållas.

I likhet med de sakkunniga och åtskilliga remissinstanser anser jag att

skälen för att medge skattelättnad gör sig gällande med särskild styrka i

fråga om fjärrfarten. Frånvaron från hemorten är för en sjöman i närfart

oftast väsentligt kortare än för en sjöman ombord på fartyg i avlägsnare farvatten.

Stundom kan en sjöman som är anställd ombord på ett fartyg i närfart

tämligen regelbundet tillbringa nätterna i hemmet. De tätare förbindelserna

med hemorten gör det självfallet möjligt för en sådan sjöman att

bättre utnyttja olika samhälleliga förmåner. Större kostnader för upprätthållande

av kontakten med hemorten behöver inte heller förekomma. Om

man endast skall ha en tabell för alla sjömän blir det nödvändigt att bc
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

stämma skatteuttaget vid en nivå som ligger högre än den som nu föreslagits

för fjärrfart. Den eftersträvade överensstämmelsen i fråga om skatteuttaget

i fjärrfart och sjömansskatteuttaget enligt annan nordisk lagstiftning

skulle då gå förlorad. För den korta närtrafiken åter skulle även

en sådan skattenivå bli alltför fördelaktig. Undantagsbestämmelser för

denna trafik skulle bli nödvändiga. Vidare kunde krav på liknande skattelättnader

med större fog framställas av andra grupper av skattskyldiga

med förvärvsverksamhet utanför hemorten. Jag vill också erinra om att

mitt ståndpunktstagande i fråga om sjömansskatt i kustfart bl. a. grundats

på att skatteuttaget i princip skall överensstämma med det allmänna

skatteuttaget.

Jag kan inte biträda vad sjöfartsstyrelsen anfört om ytterligare skattelättnader

för sjömän på fartyg, vilka nyttjas i avlägsen fart mellan utländska

hamnar. Ytterligare sjömansskattetabeller eller undantagsbestämmelser

skulle medföra olägenheter av skilda slag. Det må även framhållas att

den skattelättnad, som skulle tillkomma A''ederbörande, om de sakkunnigas

förslag till fjärrfartstabeller antas, får anses tillräcklig för att möta en

eventuell tendens att genom skenbosättning i utlandet söka undandra sig

skattskyldighet här i riket.

Under hänvisning till det nu anförda ansluter jag mig till de sakkunnigas

förslag att sjömansskatt skall utgå efter två tabeller, en för närfart och en

för fjärrfart.

Sjöfolksförbundet har påpekat att sjömansskatten i närfart under vissa

förutsättningar kan bli högre än skatten efter allmänna regler. Enligt av

förbundet gjorda beräkningar skulle detta bli fallet om sjömannen har arbete

endast under en seglationsperiod av 8—9 månader. Jag vill då först anmärka

att detta är en konsekvens som man aldrig kan helt undvika i ett

system med en definitiv källskatt. Det ligger så att säga i sakens natur. Även

om skatteuttaget gjordes lägre än det av de sakkunniga föreslagna skulle

det kunna pekas på fall, där seglationstiden varit så kort, att en beskattning

i land skulle blivit lindrigare. En förutsättning för att så skall bli fallet är

emellertid att sjömannen saknar inkomst den tid han tillbringar i land eller

att inkomsten är mycket liten. Har sjömannen eller hans hustru så stor inkomst

i land att sjömannens återstående ortsavdrag kan utnyttjas blir nämligen

den samlade skattebördan lägre än efter allmänna regler. Det av sjöfolksförbundet

påpekade resultatet av de föreslagna reglerna bör därför

enligt min mening inte föranleda någon allmän justering nedåt av skatteuttaget

i närfart. Däremot bör det i det enskilda fallet öppnas möjlighet

att ta hänsyn till sådana särskilda omständigheter som att sjömannen

under tiden i land på grund av arbetslöshet, sjukdom eller dylikt icke

kunnat skaffa sig inkomster. Jag återkommer härtill i det följande vid

behandlingen av reglerna om jämkning.

Sveriges fartygsbefälsförening och några andra personalsammanslut
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

ningar har yrkat att skattetabellen för fjärrfart skall omarbetas så att

skattelindringen i procent räknat blir lika stor i alla inkomstlagen. Härtill

må följande framhållas. Den av de sakkunniga utarbetade tabellen innebär

att den procentuellt sett största skattelättnaden beredes inkomsttagarna

i de lägre skikten och mellanskikten. I absoluta tal räknat blir däremot

skattelättnaden i de högre skikten något större. Den skattelättnad

som bör tillerkännas sjömännen kan anses vara betingad främst av kostnaderna

för dem att upprätthålla kontakten med hemorten. I stort sett får

dessa kostnader anses vara lika stora för sjömännen i alla inkomstlägen.

Skattelättnaderna kan åvägabringas genom att ett särskilt månatligt, till

visst belopp maximerat avdrag medgives. Denna metod har valts i det danska

och såvitt är känt det finska förslaget. I båda dessa förslag har avdraget

dessutom satts i viss relation till månadsinkomsten. Avdraget blir härigenom

i de lägsta inkomstskikten mindre än maximibeloppet. En annan metod

har valts i det svenska förslaget. Avdraget har här direkt inarbetats i

sjömansskattetabellen. För genomsnittssj ömannen med en kontantlön

mellan 800 och 900 kronor i månaden utgör det i tabellen inarbetade avdraget

drygt 200 kronor i månaden; vid en kontantlön av 1 000 kronor i månaden

blir avdraget cirka 270 kronor och är därefter i högre lönelägen i

stort sett oförändrat. Av den nu lämnade redogörelsen torde framgå att

befälet inte kan sägas vara missgynnat. Någon omarbetning av tabellen

i syfte att bereda sjömännen i högre inkomstlägen större avdrag bör därför

enligt min mening inte komma i fråga.

De sakkunniga har uttalat att anställning ombord på en del fartyg i östersjöfart

inte nämnvärt skiljer sig från anställning ombord på fartyg i nordsjöfart.

I sådana fall skulle sjömansskattenämnden kunna medge att tabellen

för fjärrfart tillämpas. Föreskrift härom har intagits i 7 § förslaget

till sjömansskatteförordning. Jag vill i anslutning till vad länsstyrelsen i

Gävleborgs län anfört framhålla att fråga är om en undantagsbestämmelse.

Den bör i allmänhet endast tillämpas för fartyg som huvudsakligen användes

i utrikes fart. Vidare bör krävas att fartygets rutt i regel är relativt lång,

d. v. s föranleder en bortovaro från hemorten som kan jämställas med den

som är normal i nordsjöfart. Sålunda torde medgivande att begagna den förmånligare

tabellen kunna komma i fråga beträffande fartyg som användes i

fart mellan hamnar i övre Norrland och nordtyska eller polska hamnar.

Å andra sidan bör bestämmelsen inte tillämpas i fråga om fartyg på fasta

rutter mellan Sverige och Finland.

Sjömansskatten skall beräknas på månadsinkomst. Vissa inkomster, t. ex.

semesterersättning, utfaller emellertid oregelbundet. Även andra utbetalningar

av engångsbelopp förekommer. Vid skatteberäkningen skall enligt

förslaget engångsbeloppen normalt sammanläggas med den vanliga månadsinkomsten.

En viss risk föreligger då att skatten kan bli för hög. Vid

utformningen av sjömansskattetabellerna har hänsyn tagits till detta lör
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

hållande genom en särskild reduktion av skattebeloppen med fem kronor

för månad. Den undersökning de sakkunniga utfört visar att i det stora

flertalet fall är detta tillräckligt för att undvika att för hög skatt uttas.

Överstiger engångsbeloppet månadsinkomsten skall det dock anses som en

särskild månadsinkomst och beskattas för sig utan sammanläggning med

den övriga inkomsten. Mot svenska sjöfolksförbundets förslag att engångsbelopp

alltid skall beskattas som särskild månadsinkomst kan invändas

följande. Vid konstruktionen av sjömansskattetabellerna har hänsyn tagits

till ortsavdrag och vissa andra normalt förekommande avdrag. Det förhåller

sig alltså så att för varje gång tabellen användes för beräkning av

skatt en tolftedel av dessa avdrag tas i anspråk. En beräkning av skatten

på engångsbelopp enligt sjöfolksförbundets förslag skulle således innebära

en dubbel förmån. Sjömannen skulle tillgodogöras de nämnda avdragen

och skulle därjämte varje månad åtnjuta den särskilda reduktionen av

skatten med fem kronor. Jag finner mig i denna del böra förorda vad de

sakkunniga föreslagit.

Sjömansskattetabellerna har utarbetats med beaktande av det normala

skattetrycket vid den allmänna beskattningen i land. En viss variation i

förhållandet mellan detta skattetryck och sjömansskatten torde få tolereras

med hänsyn till den starka schablonisering som utmärker den senare.

En mera markerad förändring i det allmänna skattetrycket bör däremot

medföra att frågan om sjömansskattens höjd upptas till omprövning.

Det får förutsättas att sjömansskattenämnden följer utvecklingen och inkommer

med de förslag, som kan befinnas påkallade. Självfallet måste

nämnden därvid också beakta utvecklingen i de övriga nordiska länderna.

I preliminärskatten för 1958 ingår pensionsavgift enligt nu gällande

grunder, vilket innebär att avgiften beräknas till 2,5 procent av den taxerade

inkomsten. Efter det att de sakkunniga avgivit sitt betänkande har

den genomsnittliga kommunala utdebiteringen, som av de sakkunniga

antagits vara 13 kronor, stigit till omkring 13:60 kronor. Jag får i detta

sammanhang även erinra om att i proposition nr 55 till innevarande års

riksdag förslag framlagts om höjning av pensionsavgiften till 4 procent av

den taxerade inkomsten. I och för sig skulle kunna göras gällande att ett

bifall till förslaget om höjd pensionsavgift jämte den omständigheten att

den kommunala utdebiteringen stigit skulle motivera en uppräkning av tabellen

för närfart. Å andra sidan har under remissbehandlingen från flera

håll gjorts gällande att denna tabell blivit något för högt beräknad. Med

hänsyn härtill har jag inte funnit tillräckliga skäl föreligga att frångå den

föreslagna tabellen.

I fråga om sjömansskatten för här i riket icke bosatta

sjömän har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslagit ett tilllägg

till sjömansskatteförordningen för att förhindra att svensk medborgare

genom skenbosättning i utlandet beskattas såsom här i riket ej bosatt

skattskyldig med endast 15 procent. Jag vill för min del tillstyrka att en

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

bestämmelse i detta syfte upptages i författningen. Bestämmelsen bör i anslutning

till kommunalskattelagens regler ges den utformningen att för

sjöman, som är inskriven på svenskt sjömanshus, skatten skall beräknas

enligt sjömansskattetabell, därest han inte med intyg från sjömansskattenämnden

styrker att skatteavdrag, på grund av skattskyldighet till annat

land, inte skall verkställas. En regel av detta innehåll är ägnad att förebygga

tvister mellan avlöningsförrättaren och sjömännen om det avdrag

som skall verkställas och medför dessutom att sjömansskattenämnden får

möjlighet att utöva kontroll över eventuella fall av skenbosättning.

Med en sådan regel torde jämväl syftet med de av kronokamreraren i

Malmö och länsstyrelsen i Malmöhus län framförda förslagen om minskning

av skatten för här bosatta ogifta sjömän resp. höjning av skatten för

här ej bosatta sjömän i huvudsak ha tillgodosetts.

Vad de sakkunniga i övrigt förordat under detta avsnitt föranleder ingen

erinran från min sida.

VI. Jämkning m.m.

De sakkunniga

Jämkning

Även om den föreslagna sjömansskatten skall vara definitiv, torde det inte

vara möjligt att undantagslöst underlåta att ta hänsyn till omständigheter

som i hög grad påverkar den enskildes skatteförmåga. I sjömansskattetabellerna

kan liksom i tabellerna för preliminär A-skatt hänsyn tas till en

skattskyldigs »normala» utgifter såsom vissa utgifter för inkomsternas

förvärvande, för kommunalskatt, folkpensionsavgift ävensom premier och

andra avgifter som avses i 46 § 2 mom. 3) kommunalskattelagen. Härjämte

tas i tabellerna självfallet hänsyn till ortsavdrag. Däremot finner de sakkunniga

det inte vara möjligt att i sjömansskattetabellerna ta hänsyn till

utgifter, som inte kan beräknas till genomsnittliga belopp. De sakkunniga

anför.

Man kan sålunda icke i en skattetabell ta hänsyn till underskott å förvärvskälla

eller till utbetalning av periodiskt understöd eller till avgifter

för pensionsförsäkring. Icke heller är det möjligt att i sjömansskattetabellerna

beakta om en viss sjöman bör erhålla ett avdrag, som motsvarar

avdraget för nedsatt skatteförmåga vid taxering till statlig och kommunal

inkomstskatt. Vi anser det ofrånkomligt att sjömansskattesystemet konstrueras

så att möjlighet föreligger att i särskilda fall beakta den försämring

i skatteförmågan, som orsakas av nämnda utgifter eller omständigheter.

I betänkandet föreslås därför, att sjömansskatten under särskilda förutsättningar

skall genom beslut av sjömansskattenämnden kunna jämkas,

nämligen om en sjöman vid årlig taxering skulle vara berättigad till avdrag

för underskott å förvärvskälla, för utbetalat periodiskt understöd, för

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

avgifter till pensionsförsäkring eller för nedsatt skatteförmåga. Jämkning

bör också enligt de sakkunnigas mening kunna ske om en sjöman, som förutsättes

uppbära inkomst av drickspengar med schablonmässigt beräknade

belopp, kan visa att han inte alls uppburit drickspengar eller uppburit sådana

med väsentligt lägre belopp än schablonen utvisar.

Jämkning för underskott bör endast avse underskott å egen förvärvskälla,

ej å makes förvärvskälla. Detta är en konsekvens av att samtaxering

inte skall förekomma. Med periodiskt understöd avses sådant periodiskt

understöd som är avdragsgillt vid inkomsttaxeringen. Till avgifter

till pensionsförsäkring hänföres endast avgifter som avses i 46 § 2 mom. 2)

kommunalskattelagen. Det må i detta sammanhang anmärkas, att enligt

de sakkunnigas förslag pensionsavgifter, som sjöman har att erlägga i

tjänsten, skall avräknas från inkomsten innan skatten beräknas.

Jämkning anses inte böra komma i fråga för bagatellbelopp. De sakkunniga

föreslår därför att jämkning för underskott å förvärvskälla, periodiskt

understöd, pensionsförsäkringsavgifter och för nedsatt skatteförmåga endast

skall få äga rum, då den skattskyldige, därest han för all sin inkomst

skulle beskattas vid årlig taxering, skulle kunna räkna med att erhålla

avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt med ett sammanlagt belopp

av minst 600 kronor.

Enligt uppbördsförordningen kan, framhåller de sakkunniga, jämkning

av preliminär skatt äga rum antingen så att lokal skattemyndighet föreskriver

att annan kolumn i skattetabellen för preliminär A-skatt än tidigare

skall användas eller så att lokal skattemyndighet förordnar att skatten

skall beräknas på annat sätt än i tabellen. Därvid kan bestämmas att

skatt skall utgå på viss del av inkomsten, att inkomsten skall minskas med

visst belopp vid skatteberäkningen eller att skatten skall utgå med viss

procent av inkomsten. De sakkunniga anför vidare.

Föreligger anledning att jämka av sådant skäl, som medför användning

av ändrad kolumn, skall det icke ankomma på sjömansskattenämnden aft

meddela beslut härom. Sådan jämkning förutsätter tillgång till folkbokföringsuppgifter

och bör tydligen företas av den myndighet — lokal skattemyndighet

— som utfärdat debetsedeln, även om den, för vilken debetsedeln

utfärdats, tjänstgör ombord. På så sätt kommer samma regler beträffande

försörjningsbördans inverkan att gälla vid uttagande av sjömansskatt som

vid uttagande av källskatt.

Jämkningsbeslut, som meddelas av sjömansskattenämnden, skall endast

meddelas i den formen att den eljest beskattningsbara inkomsten minskas

med visst angivet belopp. Detta system passar bäst för en definitiv källskatt;

härigenom underlättas nämligen tillämpningen av jämkningsbestämmelserna

i det att större likformighet och bättre överskådlighet vinnes.

Finner en sjöman anledning att påkalla jämkning skall han enligt de

sakkunnigas mening själv förebringa den utredning som erfordras. I första

hand åligger det honom att visa att jämkningsanledning föreligger och

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 är 1958

95

vidare att över huvud taget förebringa all den utredning han kan åstadkomma.

För att styrka att han, därest inkomsten ombord skulle ha taxerats

i land, varit avdragsberättigad, torde det vara nödvändigt att sjömannen

företer intyg härom av taxeringsintendenten eller annan taxeringsfunktionär.

Det skulle inte vara tillfredsställande om en sjöman — utan att

åberopa några faktiska omständigheter — endast genom att begära »omprövning»

av skatteavdrag skulle kunna framkalla ett vidlyftigt administrativt

förfarande. Å andra sidan kan det vara svårt för en sjöman —■

särskilt om denne arbetar ombord på ett fartyg i avlägsen fart — att

åstadkomma fullständig utredning. Sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret

bör därför på allt sätt medverka till att utredningen fullständigas.

Nämnden bör inte på grund av bristande utredning avvisa ett

ärende, om anledning finnes att anta att de bristfälliga uppgifterna beror

på oförmåga att införskaffa den nödiga bevisningen. De sakkunniga anser

sig våga utgå från att sjömännens organisationer skall stå vederbörande

till tjänst i uppkommande jämkningsfrågor.

Ansökan om jämkning skall vara inkommen till sjömansskattekontoret

senast under april månad året näst efter det kalenderår, då skatteavdrag

verkställts eller bort verkställas. Om utredningen i jämkningsärende som

anhängiggjorts först efter det att sjömansskatt avdragits anför de sakkunniga.

Därest ansökan om jämkning inges först efter det att sjömansskatt avdragits,

måste den skattskyldige själv lämna uppgift om det fartyg, ombord

å vilket avdrag verkställts, samt styrka storleken av den avdragna skatten.

För närvarande erhåller en sjöman kvitto å avdragen skatt genom anteckning

härom i sin avräkningsbok. Vi förutsätter att även i fortsättningen

kvitto å avdragen skatt kommer att lämnas i denna bok. En sjöman, som

i samband med ingivande av ansökan om jämkning skall styrka storleken

av sin inkomst och den avdragna skatten, behöver inte göra detta genom

att bifoga avräkningsboken. Det räcker med att han lämnar ett utdrag. Riktigheten

av utdraget bör vara bestyrkt av befälhavaren. Anledningen till att

uppgift om storleken av den avdragna sjömansskatten måste styrkas eller

i vart fall uppges, är att vid sjömansskattekontoret — den organisation, som

vi föreslår skall handha redovisningen av influten sjömansskatt bokföring

av sjömansskatt för varje enskild sjöman icke skall förekomma. Å

sjömansskattekontoret kontrolleras riktigheten av de av sökanden lämnade

uppgifterna om bl. a. sjömansskattens storlek. Å redovisningsförteckningar

över avdragen skatt, varom ytterligare redogöres i följande kapitel, skall

finnas uppgifter om sjömans namn, skatteavdragets storlek m. m. Endast

i undantagsfall torde det vara praktiskt möjligt för sjömansskattekontoret

att utan i jämkningsansökningar lämnade vägledande uppgifter angående

fartyg o. d. framta uppgifter om exempelvis skattens storlek. Om en sjöman

icke lämnar några som helst vägledande uppgifter, skulle man måhända vid

sjömansskattekontoret nödgas gå igenom samtliga under elt år inkomna

redovisningsförteckningar. Vi har icke ansett oss kunna förorda att ett så

tidskrävande arbete ålägges sjömansskattekontoret. Icke heller har vi —

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

såsom redan påpekats — funnit det oundgängligen nödvändigt med en

kontobokföring med särskilda redovisningskort för varje sjöman.

Meddelande om sjömansskattenämndens jämkningsbeslut bör tillställas

— förutom sjömannen — lokal skattemyndighet och vederbörlig taxeringsnämnd,

så att en sjöman inte erhåller samma avdrag både vid sjömansskatten

och vid den preliminära skatten och den årliga taxeringen.

Rättelse

Om sjömansskatt erlagts med för högt belopp, exempelvis därför att fel

kolumn tillämpats eller på grund av felräkning, bör enligt de sakkunnigas

mening rättelse kunna komma till stånd. Ansökan om rättelse skall vara

inkommen till sjömansskattekontoret senast under kalenderåret näst efter

beskattningsåret. Beslut om rättelse meddelas av sjömansskattenämnden.

Även i detta fall måste sjömannen styrka storleken av den skatt som avdragits

m. m.

Restitution

De sakkunniga utgår från att restitution av sjömansskatt inte skall

behöva förekomma annat än i särskilda fall. Man torde dock få räkna med

att restitution stundom kan bli följden av sjömansskattenämndens beslut

om jämkning eller orsakas av rättelse av felräkning.

Då någon individuell redovisning av sjömansskatt inte skall förekomma

vid sjömansskattekontoret, måste en sjöman i regel själv ansöka om att

återfå för mycket erlagd skatt. I den mån sjömansskattekontoret erhåller

kännedom om att felaktighet förelupit, bör kontoret ta initiativ till restitution.

Om det vid sjömansskattekontorets granskning uppmärksammas, aft

sjömansskatt inbetalats med för högt belopp, eller om redare uppger detta

i ansökan, skall — i förekommande fall efter närmare undersökning —

restitution äga rum.

Vid restitution av sjömansskatt bör inte utgå ränta. Härom anför de

sakkunniga.

Vid restitution av preliminär skatt utgår under i uppbördsförordningen

angivna förutsättningar ränta då det är fråga om restitution av s. k. överskjutande

preliminär skatt. Däremot utgår icke ränta vid restitution på

grund av jämkningsbeslut. Den återbetalning av sjömansskatt, som kan

förekomma till följd av jämkning, synes lämpligen — då fråga är om

ränta skall utgå å restituerat belopp — böra jämföras med återbetalning

av preliminär skatt enligt uppbördsförordningens bestämmelser om jämkning.

Det övervägande antalet fall, då restitution av sjömansskatt kan tänkas

äga rum, torde komma att grundas å jämkningsbeslut. Vi anser att

ränta icke bör utgå vid restitution på grund av jämkningsbeslut. Beträffande

restitution på grund av rättelse av felräkning kan måhända göras

gällande att andra synpunkter bör beaktas. Det kunde måhända anses vara

rimligt om ränta här utginge liksom nu sker enligt förordningen om särskild

sjömansskatt. Vi har funnit det mindre tilltalande och mycket

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

opraktiskt att ränta skall utgå vid vissa restitutioner men icke vid andra.

Gränsen mellan jämkning och rättelse kan icke alltid anses så klar, att

olikartat förfarande är befogat. Här i riket bosatta sjömän medges skattelättnader

i ganska stor utsträckning. Det kan därför ej betecknas som oskäligt

att de ej erhåller ränta vid utbekommande av restituerade belopp.

Någon skillnad mellan här i riket bosatta och här i riket ej bosatta sjömän

torde i förevarande hänseende ej vara lämplig. Vi förutsätter dessutom att

restitution av sjömansskatt — oberoende av restitutionsgrund — regelmässigt

skall ske utan tidsutdräkt. Det finnes anledning anta, att i det

övervägande antalet fall restitution kommer att äga rum före utgången av

den i 6 § förordningen om särskild sjömansskatt angivna tidpunkten, från

vilken ränta i förekommande fall skall börja utgå.

Remissyttrandena

Jämkning

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om jämkning av sjömansskatt har i

regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I vissa hänseenden har förslaget

rönt kritik.

Lämpligheten av att jämkning under det löpande inkomståret

skall beslutas av sjömansskattenämnden ifrågasättes sålunda av

flera remissinstanser. I sådant fall måste jämkningsbeslutet grundas på

en förhandsbedömning som ter sig vansklig.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför.

Länsstyrelsen har intet att erinra emot att jämkning skall kunna ske i

de föreslagna fallen men ifrågasätter lämpligheten av att annat än undantagsvis

medgiva den redan under inkomståret. Det kan vara vanskligt att

i förväg beräkna underskottet på en inkomstkälla eller avgöra om underhållsskyldighet

kommer att fullgöras. Likaså kunna de skäl, som vid inkomstårets

ingång kanske motiverade avdrag för nedsatt skatteförmåga,

under året försvinna. Vid en definitiv skatt finnes icke samma möjligheter

till rättelse i efterhand som vid preliminärskatten. Man kan icke frigöra

sig från tanken, att möjligheter att erhålla skattelindring på påståenden,

vilkas riktighet endast i efterhand kunna fastslås, lätt kan leda till missbruk.

Länsstyrelsen vill därför föreslå, att de skattenedsättningar, det här är

fråga om, i regel skola medgivas i efterhand, sedan taxeringen för inkomståret

avslutats, varvid i förekommande fall ledning skulle kunna erhållas

från taxeringsmaterialet genom vederbörande taxeringsintendents förmedling.

Länsstyrelsen är emellertid väl medveten om, att jämkningsbehovet kan

vara så starkt, att avgörandet icke bör anstå. I sådana fall kan det vara

lämpligt att preliminärt medgiva jämkning i viss utsträckning, medan det

definitiva avgörandet får anstå. I författningstexten bör dock uttryckligen

angivas, att jämkningen som regel skall ske efter inkomstårets utgång med

rätt dock för nämnden att, då omständigheterna så motivera, fatta ett

omedelbart beslut.

De sakkunniga föreslå, att jämkningsavdraget skall beräknas enligt

statsskatteförordningens bestämmelser. Detta innebär till exempel alt hän
7—Bihang

till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 92

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungi. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

syn skall tagas även till en hustrus underskott å rörelse liksom att bestämmelserna

om schablonavdrag skola gälla. Länsstyrelsen har intet att erinra

häremot men finner detta ytterligare motivera, att jämkningen som regel

sker i efterhand.

Likartade synpunkter anföres av centrala uppbördsnämnden och länsstyrelsen

i Stockholms län, vilka särskilt betonar svårigheterna att på förhand

beräkna underskott å förvärvskälla. Nämnden uttalar.

Beslut om jämkning förutsätter alltså att sjömansskattenämnden kan

uppskatta såväl storleken av sjömannens inkomst i land som storleken av

hans inkomst ombord. En sådan bedömning torde ofta bli mycket vansklig.

Såvitt angår avdrag för periodiskt understöd och pensionsförsäkringspreinier

torde sjömansskattenämnden kunna med tillräcklig tillförlitlighet

uppskatta storleken av det totala avdraget, måhända också i fråga om avdrag

för nedsatt skatteförmåga. Däremot synas svårigheter uppstå när det

gäller att avgöra hur mycket av avdraget som kommer att utnyttjas å ena

sidan vid beräkning av sjömansskatt och å andra sidan vid taxering, beroende

på att nämnden icke kan veta hur länge sjömannen kommer att

erlägga sjömansskatt eller kan säkert uppskatta eventuell inkomst i land.

Då det gäller de nämnda tre jämkningsgrunderna förefaller det som om

en konstruktion av avdragsrätten i analogi med beräkningen av ortsavdrag

skulle vara lättare att tillämpa och leda till riktigare resultat. Sjömansskattenämnden

skulle i så fall bestämma storleken av avdraget i dess

helhet, dela summan med tolv och föreskriva, att inkomsten ombord skall

minskas med denna tolftedel före skatteavdrag. Med ledning av jämkningsbeslutet

och rederiets uppgift om tiden för anställningen ombord kunde

taxeringsnämnden räkna ut med vilket belopp avdraget i verkligheten

utnyttjats vid beräkningen av sjömansskatt. Taxeringsnämnden skulle

därefter kunna fritt avgöra med vilket belopp avdrag därutöver borde åtnjutas.

Har sjömannen haft anställning ombord hela året, kommer avdraget

i så fall i regel att konsumeras helt vid beräkningen av sjömansskatt.

Anser taxeringsnämnden att sjömansskattenämnden beräknat avdraget för

lågt, kan ytterligare avdrag medges vid taxering av eventuell inkomst i land.

Jämkning av underskott å förvärvskälla synes erbjuda betydligt större

svårigheter. Att på förhand bedöma storleken av sådant underskott torde

ofta icke ens den skattskyldige själv kunna, i varje fall ej om underskottet

gäller förvärvskällorna fastighet och rörelse. Det kan ifrågasättas om icke

sjömansskattenämnden beträffande underskott å förvärvskälla borde invänta

åtminstone taxeringsnämndens beslut och sedan konstatera, huruvida

underskottet kunnat utnyttjas vid taxeringen. I den mån så icke varit

fallet, kunde nämnden besluta om rättelse av sjömansskatten och restituera

för mycket erlagd sådan skatt.

I fråga om jämkning för underskott å förvärvskälla anför Föreningen

Sveriges kronokamrerare liknande synpunkter. Föreningen föreslår, att

ansökan om sådan jämkning skall bifogas inkomstdeklarationen samt att

det skall åligga taxeringsnämndsordföranden att efter verkställd taxering

med eget yttrande vidarebefordra ansökningen till sjömansskattenämnden

för beslut och eventuell restitution.

Sveriges redareförening framhåller att det är angeläget, att sjömans
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

skattenämnden inte belastas med ett alltför stort antal jämkningsärenden.

Föreningen vill därför ifrågasätta, om inte jämkning under beskattningsåret

bör få förekomma endast då sjömannens skatteförmåga är mera väsentligen

nedsatt. I övriga fall bör jämkning av skatten få anstå till nästföljande

beskattningsår.

Några remissinstanser fäster uppmärksamheten på att då sjöman inte

uppburit inkomst under ett helt beskattningsår han kan komma att få

erlägga högre skatt än om han för all sin inkomst under året beskattades

enligt gällande regler. Länsstyrelsen i Hallands lån föreslår att i sådant

fall befrielse från hela sjömansskatten skall kunna medges. Detta skulle

lämpligen kunna ske i form av ett jämkningsbeslut av sjömansskattenämnden,

vilket under vissa förutsättningar bör kunna meddelas redan före anställningens

början, i likhet med lokal skattemyndighets beslut om befrielse

från skatteavdrag för skolungdom under feriearbete.

Svenska sjöfolksförbundet hemställer att jämkning skall kunna medges

av sjömansskattenämnden om sjöman under beskattningsåret på grund av

värnplikt, skolgång, sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga inte kunnat utöva

sitt yrke under minst sex månader.

Förslaget att jämkning skall medges endast om

den s k a 11 s k y 1 d i g e s inkomst för år räknat ombord

eller i land finnes böra nedsättas med minst 600

kronor, har föranlett erinringar från länsstyrelserna i Göteborgs och

Bohus samt Gävleborgs län ävensom Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, om inte minimigränsen

för jämkning bör sättas i relation till inkomsten, exempelvis så att

avdraget skall uppgå till förslagsvis sex procent å inkomsten dock minst

600 kronor för år för att vinna beaktande.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner att den föreslagna gränsen är för

låg. Med hänsyn till att fråga är om en i högsta grad schabloniserad skatt

med en betydande skatteeftergift från det allmännas sida anser länsstyrelsen

att jämkning bör reserveras för rena undantagsfall. En höjning av

gränsen till 1 000 kronor anser länsstyrelsen därför skälig.

Föreningen Sveriges kronokamrerare uttalar att den föreslagna gränsen

är väl hög och föreslår att den sänkes till 500 kronor.

Några erinringar har ej framförts mot de sakkunnigas utformning av

bestämmelserna om jämkning av sjömansskatt, då sjöman kan visa att

han inte uppburit drickspengar med de belopp, som angivits i

anvisningar utfärdade av nämnden.

Beträffande tiden, inom vilken ansökan om jämkning

skall inges, föreslår centrala uppbördsnämnden och länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län, alt sådan ansökan bör få inges senast under

juni månad året efter beskattningsåret i stället för som de sakkunniga

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

föreslagit senast före utgången av april månad. Det blir då möjligt att i

jämkningsärendet ta hänsyn till taxeringsnämndens beslut.

Svårigheterna för sjöman att själv prestera nödvändig

utredning framhålles av länsstyrelserna i Malmöhus och

Värmlands län samt Stockholms stads uppbördsverk.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför.

I likhet med två av de hörda myndigheterna — kronokamrerarna i

Malmö och Hälsingborg — anser länsstyrelsen, att man knappast kan kräva

att sjöman, som önskar jämkning, skall genom intyg av taxeringsintendenten

eller annan taxeringsfunktionär styrka att avdragsrätt förelegat,

om inkomsten taxerats i land. De sakkunniga har tydligen också insett

svårigheterna i detta avseende för de ombordanställda, då de påpekat,

att sjömansskattenämnden bör på alla sätt medverka till nödvändig utredning

i dessa ärenden. Av den jämkningssökande borde ej krävas mera, än

att han uppger grunden för kravet å jämkning av sjömansskatten — i de

flesta fall lär han väl kunna hänvisa till tidigare beslut av myndighet om

medgivet avdrag för till exempel underskott å förvärvskälla, periodiskt

understöd och dylikt -— och anger sin hemort och i förekommande fall

myndighet, som medgivit avdraget. En betydande tidsvinst torde uppnås,

om man låter erforderlig utredning verkställas mellan myndigheter i Sverige

i stället för att kräva, att sökanden först skall vända sig till viss

myndighet här i landet och sedan, när han fått önskat besked därifrån,

insända detta till sjömansskattenämnden.

Länsstyrelsen i Värmlands län anför likartade synpunkter.

Stockholms stads uppbördsverk förordar att den lokala skattemyndigheten

skall utfärda intyg om att sjöman, därest inkomsten ombord skulle

taxeras i land, är avdragsberättigad. De lokala skattemyndigheterna har

-— påpekar uppbördsverket — regelmässigt att ta ställning till frågor rörande

rätt till avdrag vid jämkning av preliminär skatt. Att den lokala

skattemyndigheten i och för sig inte är ett taxeringssakkunnigt organ

torde därför i praktiken sakna betydelse.

I några yttranden framställes önskemål beträffande de meddelanden

om jämkning, som skall tillställas olika

myndigheter. Sålunda understryker länsstyrelserna i Hallands och

Skaraborgs län att å underrättelse om jämkningsbeslut tydligt bör anges

med hur stort belopp per månad den kontanta lönen skall minskas vid

skatteuträkningen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Föreningen Sveriges

kronokamrerare påpekar att underrättelse om jämkning på grund av utgivet

periodiskt understöd bör sändas jämväl till vederbörande taxeringsnämnd

i mottagarens hemort. Dylik underrättelse bör därför innehålla uppgift

om namn och adress på den som uppburit understödet.

Mot de sakkunnigas förslag, att lokal skattemyndighet skall besluta om

sådan jämkning som avser ändring av kolumn efter

vilken skatt uttas, anföres erinringar av centrala uppbördsnämnden, läns
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 är 1958

101

styrelserna i Göteborgs och Bohus samt Värmlands län ävensom Föreningen

Sveriges kronokamrerare.

Centrala uppbördsnämnden anför i denna fråga.

Enligt förslaget skall det ankomma på lokal skattemyndighet att även

beträffande sjömän besluta om kolumnändring. Sådant beslut kan icke

överklagas längre än till länsstyrelsen, eftersom beslutet formellt kommer

att gälla den preliminära skatten. Mot sådan inskränkning av fullföljdsrätten

torde intet vara att invända så länge det blott är fråga om preliminär

skatt, som skall gå i avräkning mot den slutliga skatten, vilken fastställes

på grund av verkställd taxering. Om kolumnändringen — såsom

föreslås — blir normgivande även för beräkningen av sjömansskatt, synes

emellertid konsekvensen bli att länsstyrelsens beslut får definitiv karaktär

såvitt angår denna skatt. Fråga är om denna olikhet kan neutraliseras

genom s. k. rättelse.

Detta problem har icke enbart teoretisk betydelse. Relativt vanligt är

att olika meningar föreligga, exempelvis om en änkling eller änka med

minderåriga barn skall anses ha husföreståndarinna anställd och vara berättigad

till skatteavdrag enligt kolumn 2 eller 3, eller om en person utan

eller med barn skall i beskattningshänseende anses som gift eller ogift

och skatteavdrag beräknas enligt kolumn 1, 2 eller 3.

De sakkunniga ha å sid. 93 i betänkandet uttalat, att rättelse bör kunna

ske exempelvis om sjömansskatt avdragits efter fel kolumn. Måhända bör

genom en anvisningspunkt till 16 § direkt utsägas, att rättelse kan ske

även i sådant fall.

Föreningen Sveriges kronokamrerare delar uppbördsnäxnndens betänksamhet

inför förslaget att beslut om kolumnändring för sjöman skall ankomma

på lokal skattemyndighet. Föreningen anför.

Sjömansskattenämnden torde sålunda icke ha vare sig rättighet eller

skyldighet att jämka i ett »kolumnändringsfall» (jfr 12 och 13 §§ i förslaget).

Besvär över lokal skattemyndighets beslut i dylika fall får enligt

22 §, 24 § 1 mom. och 86 § uppbördsförordningen anföras allenast hos

länsstyrelse. Den enligt sjömansskatteförordningen skattskyldige sjömannen

betages sålunda på detta sätt rätten att besvära sig över sin definitiva

skatt hos kammarrätten och regeringsrätten d. v. s. den rätt, som han

skulle ha haft, om han inkomsttaxerats med stöd av taxeringsförordningen

eller om kolumnändringsbeslutet meddelats av sjömansskattenämnden,

vilkens jäinkningsbeslut föreslås kunna överklagas hos kammarrätten och

regeringsrätten. Kolumnändringsfrågor kunna emellanåt, t. ex. då fråga är

om huslöreståndarinneavdrag, vara tvistiga.

Lokal skattemyndighets beslut om kolumnändring torde i allmänhet

komma att meddelas vid en tidpunkt då sjömansskatt för viss tilländalupen

tid av samma år redan avdragits och inbetalts. Det synes då, som om

detta för sjömannen skulle medföra, att han sedan lokala skattemyndigheten

meddelat beslut om kolumnändring, måste för restitution göra ytterligare

en ansökan, nämligen till sjömansskattenämnden om rättelse

jämlikt 16 § sjömansskatteförordningen av det redan verkställda skatteavdraget.

Enligt föreningens mening kunna här förut påtalade olägenheter enklast

elimineras därigenom, att det föreskrives att jämväl »kolumnändrings
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

jämkning» skall ankomma på sjömansskattenämnden, som bör inhämta

vederbörande lokala skattemyndighets yttrande över ansökningen.

Likartade synpunkter anföres av länsstyrelsen i Värmlands län.

Rättelse

De sakkunnigas förslag angående rättelse av felaktigt uttagen sjömansskatt

har föranlett erinring endast från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län. Länsstyrelsen åberopar sina erfarenheter av uppbörden och kontrollen

av särskild sjömansskatt och föreslår att beslut om rättelse skall

fattas av sjömansskattekontoret samt att ansökan om rättelse bör få inges

till sjömansskattekontoret före utgången av tredje kalenderåret efter beskattningsåret.

Restitution

De sakkunnigas förslag angående restitution av sjömansskatt och därmed

sammanhängande spörsmål har inte föranlett några erinringar.

Departementschefen

Jämkning av preliminär skatt enligt uppbördsförordningen innebär att

ändrade grunder föreskrives för uttagande av sådan skatt. Jämkning verkställes

av den lokala skattemyndigheten och avser att uppnå bättre överensstämmelse

mellan den preliminära skatten och den slutliga. Som exempel

på jämkningsgrund har i uppbördsförordningen nämnts ändring i den

skattskyldiges civilstånd, ändring i förhållande vartill hänsyn skall tas vid

bestämmande av ortsavdrag, väsentligen nedsatt skatteförmåga och felaktigheter

vid debetsedelns utfärdande.

Liksom de sakkunniga anser jag det vara ofrånkomligt att även vid uttagande

av sjömansskatt möjlighet måste finnas att ta hänsyn till sådana

särskilda omständigheter som kan påverka den enskildes skatteförmåga. Vid

den allmänna beskattningen blir den skattskyldige slutligen tillgodosedd

genom avdrag vid den årliga taxeringen. Jämkningsförfarandet i fråga om

sjömansskatten skulle i viss mån komma att ersätta taxeringsförfarandet.

Vid en bedömning av frågan vilka möjligheter till jämkning som bör öppnas

måste i första hand tas i betraktande att sjömansskatten är avsedd som

en definitiv skatt. Varje avlöningsperiod får i princip anses som en sluten

beskattningstermin. Endast då särskilda skäl föranleder därtill bör hänsyn

tas till beskattningsresultatet för hela året. Enbart den omständigheten att

en månadsinkomst av viss storlek medför uttagande av sjömansskatt, ehuru

beskattning i land för samma månadsinkomst inte skulle ha ägt rum därför

att den sammanlagda inkomsten under året inte uppgått till ortsavdragets

belopp, bör enligt min mening inte föranleda befrielse från sjömansskatt.

Detta innebär sålunda att en person, som överväger att ta anställ
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

ning ombord och vet att anställningen endast skall fortgå under kortare tid,

får kalkylera med den minskning av inkomsterna som skatteavdraget kommer

att innebära.

De sakkunniga har skilt mellan sådan jämkning som skall beslutas av

sjömansskattenämnden och sådan som skall beslutas av lokal skattemyndighet.

Sjömansskattenämnden skall enligt förslaget kunna medge jämkning

om sjömannen vid taxering till statlig inkomstskatt året efter beskattningsåret

kunnat påräkna avdrag med minst 600 kronor för underskott å

förvärvskälla, utbetalning av periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring

eller nedsatt skatteförmåga. Jämkning skall jämväl kunna medges

om sjömans inkomst av drickspengar kan antas ha blivit väsentligt

för högt uppskattad.

Svenska sjöfolksförbundet har pekat på det fallet att en sjöman på

grund av värnplikt, skolgång, sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga inte

kunnat utöva sitt yrke under hela året. Enligt förbundets mening borde

jämkning alltid medges om hindret varat mer än sex månader. Jag har

nyss angivit att den omständigheten att ombordanställningen icke avsett

ett helt år i och för sig icke bör vara jämkningsgrund i fråga om sjömansskatten,

som ju är utformad som en definitiv sjömansskatt. Jag kan sålunda

inte tillstyrka införandet av en sådan generell regel som förbundet

föreslagit. Däremot kommer i en del av de fall, som förbundet haft i tankarna,

förutsättning för jämkning att vara för handen enligt bestämmelsen

om att nedsatt skatteförmåga skall beaktas av sjömansskattenämnden. Nedsatt

skatteförmåga kan sålunda ofta antagas föreligga vid sjukdom, arbetslöshet,

stor försörjningsbörda o. dyl.

En fråga av mera teknisk art uppkommer vid bestämmandet av det belopp

med vilket jämkning för nedsatt skatteförmåga högst må medges.

Vid beskattning i land kan sådant avdrag bestämmas till högst 3 000

kronor. Eftersom den skattskyldige först tillgodoförts vederbörligt ortsavdrag

kommer det belopp, som helt kan fritas från beskattning, att motsvara

summan av ortsavdraget och det extra avdraget. I ortsgrupp III uppgår

maximibeloppet sålunda för gift skattskyldig till (3 680 + 3 000 =)

6 680 kronor och för ogift skattskyldig till (1 840 + 3 000 =) 4 840 kronor.

Då den som har arbete i land alltid är berättigad till fullt ortsavdrag kan

taxeringsnämnden upp till den angivna gränsen befria från skatt även om

inkomsten åtnjutits endast under en del av året. Det synes skäligt att sjöman,

som uppfyller villkoren för extra avdrag för nedsatt skatteförmåga,

skall kunna befrias från skatt i samma utsträckning som gäller vid taxering

i land. Bestämmelser bör därför meddelas om att avdrag för nedsatt

skatteförmåga skall få medges med högst det belopp, som motsvarar summan

av vederbörligt ortsavdrag i ortsgrupp III och 3 000 kronor.

De sakkunniga har ansett att jämkning endast bör ske under förutsättning

att den skattskyldige visar att avdrag, därest taxering ägt rum i land,

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

skulle medgivits med minst 600 kronor. Uppenbarligen är det nödvändigt

att här införa ett visst gränsbelopp för att förhindra att jämkningsinstitutet

äventyrar den avsedda enkelheten i det administrativa förfarandet

med sjömansskatten. Från regeln om visst minimibelopp bör dock undantag

göras för de ömmande fall då fråga är om jämkning på grund av nedsatt

skatteförmåga.

Flera remissmyndigheter ifrågasätter lämpligheten av att beslut om

jämkning skall kunna ske under inkomståret. Särskilt vanskligt anses det

vara att beräkna avdrag för underskott å förvärvskälla. Men även i fråga om

periodiskt understöd och avdrag för nedsatt skatteförmåga kan svårigheter

uppkomma. Om jämkning medges i början av ett år kan det vara

tvivelaktigt om understödet i fortsättningen kommer att utbetalas eller

underhållsskyldigheten fullgöras.

Till en början må framhållas att om sjömannen eller hans hustru har

sådan inkomst i land att det yrkade avdraget kan väntas bli utnyttjat vid

årlig taxering bör jämkning av sjömansskatt inte medges. Detta torde

framgå av de föreslagna bestämmelserna om jämkning.

Föreligger inte möjligheter för sjöman att utnyttja avdrag vid årlig taxering

synes skillnad böra göras mellan å ena sidan jämkning på grund av

underskott å förvärvskälla och å den andra jämkning på annan grund. Det

torde under det löpande året inte vara möjligt att med någon grad av säkerhet

bedöma storleken av sådant underskott. Jämkning bör därför inte

ske förrän efter inkomstårets slut och sedan taxering verkställts. Härigenom

uppnår man också att om underskottsavdraget delvis kan utnyttjas vid

taxeringen jämkning endast behöver medges för återstoden av avdraget.

Även jämkning med åberopande av någon av de övriga grunderna bör i

vissa fall anstå till efter inkomstårets slut. Detta gäller t. ex. då tvekan

föreligger om periodisk betalningsskyldighet kommer att fullgöras. I andra

fall kan läget redan under det löpande året vara fullt klart. Detta är fallet

t. ex. då en sjöman efter en tids anställning blir sjuk och det är tydligt att

han inte kan träda i tjänst under året. Ett annat exempel på en omständighet,

som bör kunna beaktas redan under det löpande året, är om avgift

till pensionsförsäkring erlagts med belopp som framgår av företett kvitto.

I dessa och liknande fall möter givetvis inte något hinder att bevilja

jämkning under inkomståret.

Tiden för ingivande av ansökan bör lämpligen utsträckas till utgången

av juli månad året efter inkomståret. Såsom nyss nämnts måste nämligen

i många fall taxeringen i första instans avvaktas innan det med säkerhet kan

avgöras om jämkningsanledning föreligger.

Mot de sakkunnigas förslag angående sådan jämkning som skall ankomma

på lokal skattemyndighet, d. v. s. beslut om kolumnändring, har

huvudsakligen invänts, att lokal skattemyndighets beslut i sådant ärende

endast kan överklagas till länsstyrelsen. I anledning härav vill jag erinra

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

om att för sjöman, som icke åtnöjes med länsstyrelsens beslut, står alltid

den möjligheten öppen att få frågan om skattens riktiga beräknande prövad

av sjömansskaltenämnden. Nämndens beslut i ärendet kan sedan överklagas

i vanlig ordning.

Slutligen må i korthet med några ord beröras frågan om från vilken tidpunkt

jämkningsbeslutet skall gälla vid skatteuträkningen. Såvitt angår

beslut av sjömansskattenämnden torde man få utgå från att tidpunkten

direkt anges i beslutet. Lokal skattemyndighets beslut bör gälla vid den

första avlöningsutbetalningen efter det beslutet uppvisats för avlöningsförrättaren.

I båda fallen bör skatt som tidigare avdragits för mycket restitueras

genom sjömansskattekontorets försorg. Särskild ansökan om restitution

erfordras endast då skattenedsättningen beror på beslut av den

lokala skattemyndigheten.

Vad de sakkunniga i övrigt anfört om jämkning, rättelse och restitution

av sjömansskatt föranleder ingen annan erinran från min sida än att tiden

för ingivande av ansökan om rättelse bör utsträckas till två år.

VII. Uppbörd m.m.

De sakkunniga

Uppbörd

De sakkunniga föreslår, att vid sjömansskattekontoret skall föras register

över de fartyg, ombord på vilka sjömansskatt skall erläggas.

Genom sjömansskattekontorets försorg skall till redarna distribueras

sjömansskattetabeller och anvisningar för uppbörd och redovisning ävensom

blanketter för redovisning av avdragen skatt. Formulär till redovisningsförteckningarna

föreslås skola fastställas av sjömansskattenämnden.

Förteckningarna bör vara uppställda efter mönster av de förteckningar,

som för närvarande förekommer vid uppbörd av särskild sjömansskatt.

Särskilda blanketter skall enligt de sakkunniga användas vid redovisning av

skatt för sjömän, bosatta här i riket, och särskilda för andra sjömän.

De sakkunniga framhåller, att för sjömän torde nu regelmässigt utfärdas

debetsedel å preliminär A-skatt av den lokala skattemyndigheten. Så bör

även ske, sedan sjömansskatten införts. Sjöman skall ombord använda

denna debetsedel för att styrka efter vilken kolumn i sjömansskattetabellen

sjömansskatt skall avdras Om sjömannen arbetar i land någon del av året

under sådana förhållanden, att vanligt källskatteavdrag skall ske, skall

debetsedeln å preliminär A-skatt användas enligt uppbördsförordningens

föreskrifter.

Såsom tidigare framhållits, föreslås att kolumnerna i sjömansskattetabellerna

bör konstrueras med utgångspunkt från kolumnerna 1—3 i tabellerna

för preliminär A-skatt.

De sakkunniga har fäst uppmärksamheten på att vissa svårigheter stund
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

om kommer att uppstå vid lokal skattemyndighets arbete med att ange

tillämplig avdragskolumn å debetsedel å preliminär A-skatt. För närvarande

kan den lokala skattemyndigheten erhålla vissa upplysningar av anteckningar

i inkomst- och debiteringslängderna till vägledning vid bestämmande

av tillämplig kolumn. Sjöman, som endast har inkomst ombord,

skall emellertid ej avlämna självdeklaration. Den lokala skattemyndigheten

skulle då sakna betydelsefull ledning för att bedöma vilken kolumn som

skall tillämpas. Liknande svårigheter föreligger dock redan nu i vissa fall,

t. ex. då skattskyldig inte avlämnat självdeklaration. De sakkunniga anser,

att några särskilda bestämmelser, om hur lokal skattemyndighet bör förfara,

dock ej bör utfärdas. Om fel kolumn angivits för sjöman, bör denne

skyndsamt anhålla om rättelse hos den lokala skattemyndigheten.

Om debetsedel å preliminär B-skatt utfärdas för sjöman, eller om denne

över huvud taget inte erhållit någon debetsedel, bör han anhålla hos den

lokala skattemyndigheten om intyg, vari skall lämnas sådana uppgifter, att

därav framgår vilken kolumn i sjömansskattetabellen, som skall komma

till användning. Vidare föreslås att sjöman även på annat sätt än genom

uppvisande av debetsedel eller intyg skall kunna få styrka efter vilken kolumn

i sjömansskattetabellen avdrag skall ske. Närmare föreskrifter härom

bör utfärdas av sjömansskattenämnden.

De sakkunniga framhåller vidare önskvärdheten av att debetsedlar till

sjömän även i fortsättningen avlämnas till postbehandling före debetsedlar

till andra skattskyldiga.

Om här i riket bosatt sjöman varken företer debetsedel eller på annat

sätt visar, enligt vilken kolumn i sjömansskattetabellen avdrag skall ske,

skall avlöningsförrättaren verkställa avdrag enligt kolumnen för ogift

skattskyldig utan barn. Även om avlöningsförrättare skulle vara övertygad

om att en sjöman kommer att erhålla jämkning av sjömansskatt, skall

han dock verkställa skatteavdrag med de belopp, som anges i tabellerna.

Sedan avdrag verkställts, antecknas skatten på de tidigare omnämnda

redovisningsförteckningarna. Dessa skall avse en period om två månader. De

skall av befälhavaren insändas till rederiet. På förteckningarna anges —- då fråga är om här i riket bosatt sjöman — numret å sjömannens debetsedel

å preliminär skatt. Om en sjöman inte företett någon debetsedel å

preliminär skatt må anges det län och den kommun, där sjömannen är

mantalsskriven. Uppgift om sjömannens hemortskommun kan erhållas

från sjöfartsbok eller annan handling. I nödfall får även muntlig uppgift

av sjömannen godtas. De sakkunniga förutsätter, att till ledning för avlöningsförrättarens

arbete i nu avsett fall kommer genom sjömansskattekontorets

försorg att utsändas förteckningar, varav framgår sifferbeteckningarna

för län och uppbördsdistrikt. Är sjömannens hemortskommun

uppdelad i två eller flera uppbördsdistrikt och saknar avlöningsförrättaren

kännedom om det uppbördsdistrikt, inom vilket sjömannen är mantals
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

skriven, skall som beteckning för kommunen tas det nummer som gäller

för det första uppbördsdistriktet inom kommunen.

Uppbörd av sjömansskatt skall verkställas genom postverket och de

penninginrättningar, med vilka Kungl. Maj :t därom träffat avtal. Inbetalningen

av sjömansskatt skall ske kostnadsfritt.

I fråga om redovisningen av sjömansskatt föreslås, att redaren för varje

period om två månader, räknad från kalenderårets början, skall redovisa

under perioden innehållen sjömansskatt. Redovisningen skall ske sex

gånger om året. För varje period lämnas redovisning senast den sista dagen

i andra månaden efter periodens utgång genom att skattens sammanlagda

belopp sättes in på sjömansskattekontorets postgirokonto. Samtidigt med

inbetalningen sändes redovisningsförteckningarna in till sjömansskattekontoret.

Efter ansökan må sjömansskattenämnden medge redare att betala

in skatt och sända in redovisningsförteckningar vid senare tidpunkt än

nyss nämnts. Inbetalas sjömansskatt i annan ordning eller senare än som

är stadgat, skall restavgift erläggas. Restavgiften skall utgå med fyra öre

för varje hel krona av den del av skatten, som inte erlagts, dock ej mindre

än en krona. Om öretal uppkommer vid beräkningen, skall avrundning

ske till närmast högre krontal.

De insända redovisningsförteckningarna skall granskas vid sjömansskattekontoret.

Det bör därvid kontrolleras, att den inlevererade skatten

överensstämmer med det belopp, som enligt förteckning skall inbetalas.

Att redare fullgjort vad honom åligger kan kontrolleras även genom revision

av redarens bokföring. Intet hinder möter för att en redares hela bokföring

blir föremål för samtidig granskning av en tjänsteman vid sjömansskattekontoret

och av en tjänsteman vid en länsstyrelse. I många fall torde

till och med en dylik samtidig granskning vara att förorda. Lämpligt torde

också vara att då taxeringsrevision verkställes av redares räkenskaper,

granskningsmannen erhåller uppdrag att verkställa granskning av sjömansskatteredovisningen

även om tjänsteman från sjömansskattekontoret ej kan

delta.

Genom hålkortsbehandling av förteckningarna förslagsvis genom postverkets

försorg erhålles uppgift hur deri under året influtna sjömansskatten

fördelar sig på uppbördsdistrikt. Hålkortsbehandlingen föreslås av de

sakkunniga skola tillgå på samma sätt som nu sker av exempelvis skatteanvisningar

å preliminär skatt m. m.

I betänkandet framhålles att, om en sjöman önskar erhålla jämkning

eller rättelse av felaktigt uttagen skatt, ankommer det på honom själv att

lämna sjömansskattekontoret uppgifter om skattens storlek m. m. De

lämnade uppgifterna kan därefter kontrolleras vid sjömansskattekontoret.

Härför anses inte någon kontobokföring för varje enskild sjöman erforderlig.

Inte heller fordras enligt de sakkunnigas mening någon sådan bokföring

för utbetalning av gottgörelse till kommuner m. fl. eller av någon

annan anledning.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Revisionskrav

De sakkunniga föreslår att om det vid sjömansskattekontorets granskning

av redares redovisning av sjömansskatt framkommer, att sjömansskatt

inte inbetalats till kontoret eller inbetalats med lägre belopp än som rätteligen

bort ske, skall kontoret skriftligen framställa anmärkning mot redovisningen

i form av revisionskrav. Revisionskrav skall då riktas mot redare.

Två fall av revisionskrav kan enligt de sakkunnigas mening förekomma.

I det första fallet har redaren eller befälhavaren utan giltig orsak underlåtit

att avdra sjömansskatt eller avdragit sjömansskatt med för lågt belopp.

I det senare fallet har avdrag för sjömansskatt visserligen företagits med

rätta belopp men redaren har underlåtit att helt eller delvis redovisa skatten

till sjömansskattekontoret.

Om redaren godkänner kravet och inbetalar felande belopp jämte restavgift,

erfordras inte ytterligare åtgärder i redovisningsavseende. Bestrider

redaren riktigheten av kravet eller underlåter han, utan att bestrida detsamma,

att inbetala felande belopp, skall kontoret underställa ärendet

sjömansskattenämnden för prövning. Har nämnden fastställt revisionskrav,

skall det belopp som fastställts till betalning jämte restavgift uttas

genom indrivning dock att införsel ej må beviljas för gäldande av belopp,

för vilket redare är ansvarig.

Revisionskrav kan också framställas direkt mot en sjöman. Så blir fallet,

då en sjöman enligt vad verkställd utredning ger vid handen, genom att

lämna oriktiga eller ofullständiga uppgifter orsakat att sjömansskatt inte

avdragits eller avdragits med för lågt belopp.

Redare bör ha regressrätt gentemot sjöman i fråga om belopp, som redare

underlåtit att avdra men på grund av revisionskrav nödgats erlägga. I

förekommande fall må beloppet uttas hos sjöman i samma ordning som

stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må beviljas.

Preskription samt straff och viten

De sakkunniga föreslår, att åtgärder för uttagande av sjömansskatt skall

få vidtas endast intill utgången av femte året efter det att avdrag för sjömansskatt

verkställts eller bort verkställas. I

I betänkandet erinras om de bestämmelser angående straff och viten, som

finnes intagna i uppbördsförordningen. Dessa bestämmelser — med undantag

för dem som avser preliminär självdeklaration — anser de sakkunniga

kunna tjäna som förebild för motsvarande bestämmelser i sjömansskatteförordningen.

Beträffande föreläggande av vite avviker dock

de sakkunnigas förslag såtillvida från uppbördsförordningens bestämmelser

att vite skall kunna föreläggas av föx-eståndaren för sjömansskattekontoret.

Enligt uppbördsförordningen ankommer föreläggande av vite på

länsstyrelsen.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

109

Remissyttrandena

Uppbörd

Några principiella erinringar mot de sakkunnigas förslag om uppbörd

av sjömansskatt har ej anförts. Framförda erinringar hänför sig endast

till detalj spörsmål.

De sakkunnigas förslag att formulär till redovisningsförteckningarna

över avdragen sjömansskatt skall fastställas av

sjömansskattenämnden samt att skilda förteckningar skall användas för här

i riket bosatta och för övriga sjömän har föranlett uttalande av länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län.

Länsstyrelsen anför.

Om den nuvarande redovisningsblanketten skall omarbetas, lär detta

bliva kontorets uppgift, som har hand om redovisningen. Det är naturligt,

att eventuella önskemål av nämnden då komma att beaktas. En formlig

föreskrift, att blanketten skall fastställas och att nämnden skall betungas

härmed, synes onödig. Länsstyrelsen föreslår, att bestämmelsen utgår.

Enligt 15 § i författningsförslaget skall skatt för svenska och utländska

sjömän redovisas på skilda förteckningar. Avsikten torde väl vara att

postverkets arbete med stansning för kommunersättningen härigenom skall

underlättas. Det finns dock anledning förmoda, att redovisningarna i och

för denna stansning måste underkastas viss granskning på kontoret och

att en markering sker där. En uppdelning är då knappast motiverad. Ur

andra synpunkter synes det också vara lämpligast med endast en förteckning.

Under sådana förhållanden är det olämpligt att i författningstexten

giva bestämmelser om förtecknandet.

Beträffande förslaget att uppgifterna å debetsedlarna för

preliminär A-skatt skall tjäna till ledning vid uttagande

av sjömansskatt påpekar länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län, att sådana debetsedlar enligt gällande bestämmelser inte

behöver sändas ut förrän senast den 18 januari. Man måste därför räkna

med att det kan dröja åtskillig tid, innan en sjöman får sin debetsedel.

På grund härav får det anses vara önskvärt, att den nya preliminärdebetsedelns

kolumnuppgift inte skall gälla förrän förslagsvis från och med

den 1 mars.

Vissa spörsmål, som står i samband med lokal skattemyndighets

arbete med utfärdande av debetsedlar å preliminär

skatt, har upptagits till behandling av centrala uppbördsnämnden,

länsstyrelserna i Västernorrlands och Norrbottens län samt Föreningen

Sveriges kronokamrerare.

Centrala uppbördsnämnden anför.

Enligt förslaget skall lokal skattemyndighet utfärda och sända ut debetsedlar

å preliminär A-skatt till sjömän på samma sält som för närvarande

sker, d. v. s. senast den 18 januari under inkomståret. Enligt 13 § 1 mom.

uppbördskungörelsen böra debetsedlar adresserade till avlägset belägna

s. 110 Kontrollera mot PDF

110

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

postanstalter avlämnas till postbefordran tidigare än övriga debetsedlar.

De lokala skattemyndigheterna torde i regel icke kunna utan särskild begäran

översända debetsedlarna till sjömän under annan adress än deras

bostadsadress i land för vidarebefordran genom anhörigas försorg. Då det

är angeläget att debetsedlarna utan dröjsmål komma sjömännen tillhanda,

kan det ifrågasättas om icke särskild föreskrift bör intagas i 13 § 1 mom.

tillämpningskungörelsen till gällande uppbördsförordning därom att debetsedlar

avseende skattskyldiga, vilka kunna antagas vara sjömän, skola

utsändas så fort ske kan.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att den omständigheten

att sambeskattningsprincipen fått slopas, då en av makarna beskattas som

sjöman, kan innebära en skattelindring även för den i land förvärvsarbetande

parten. Införes inte särskilda regler, torde detta komma att

medföra avsevärda skiljaktigheter mellan preliminär och slutlig skatt. För

närvarande synes nämligen i de allra flesta fall för gift kvinna utfärdas

preliminär debetsedel med angivande av kolumn 1. Vare sig sådan kvinna

har att erlägga sjömansskatt eller arbetar i land synes därför jämkning

regelmässigt kunna påkallas. Länsstyrelsen ifrågasätter därför ett automatiskt

verkande uppgiftsförfarande, som går ut på att hustrun till person

med sjömansskatt erhåller debetsedel å preliminär A-skatt med angivande

av avdragskolumn 3.

Enligt gällande bestämmelser har lokal skattemyndighet i de fall preliminär

skatt ej inbetalas för skattskyldig, som erhållit debetsedel å preliminär

A-skatt, att undersöka anledningen till den bristande inbetalningen.

Postens skatteavdelning har att i sådant fall upprätta särskild förfrågan.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län föreslår ett särskilt förfarande för

undvikande av att förfrågan utskrives och undersökning verkställes beträffande

skattskyldig, som har att erlägga sjömansskatt. Befälhavaren

kunde lämpligen vid redovisningsförteckningarna för den uppbördsperiod,

varunder skattskyldig första gången för året förekommer, foga en

skatteanvisning för envar, som avlämnat debetsedel å preliminär skatt.

Å denna skatteanvisning skall med stämpel eller på annat sätt anges att

den skattskyldige erlägger sjömansskatt. Dessa skatteanvisningar skulle

sedan översändas till respektive länsstyrelser för anteckning å kreditkort.

Uppgiften om att sjömansskatt erlägges kan även vara av värde vid taxeringen

i de fall taxeringsuppgift inte inkommer och förhindra åsättande

av felaktig taxering. Om skatteanvisning inte kan bifogas redovisningsförteckningarna

på grund av att debetsedel ej avlämnats, bör sjömansskattekontoret

åläggas att med ledning av de å förteckningarna lämnade uppgifterna

meddela vederbörande länsstyrelse att sjömansskatt erlägges. Som

ett alternativ till det här skisserade förfarandet ifrågasätter länsstyrelsen

om inte sjöinansskattekontoret bör åläggas att till länsstyrelserna överlämna

förteckningar länsvis över skattskyldiga, som har att erlägga sjömansskatt.

s. 111 Kontrollera mot PDF

111

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Norrbottens län och

Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Vad i betänkandet anförts om skatteavdrag ombord på fartyg

och redovisningen av sjömansskatt har föranlett

vissa påpekanden från länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands samt Göteborgs

och Bohus län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att medgivande av anstånd

med inbetalning och redovisning av sjömansskatt bör ankomma på

sjömansskattekontoret. Då fråga kan vara om brådskande beslut, lär det

enligt länsstyrelsens mening vara direkt olämpligt att lägga avgörandet på

sjömansskattenämnden, såvida man ej vill besluta i efterhand. Länsstyrelsen

erinrar vidare om att uppbörd av särskild sjömansskatt för närvarande

sker genom att rederierna insätter skattebeloppen å särskilt postgirokonto.

Då någon ändring häri inte synes böra ske, anses bestämmelsen

i 14 § förslaget till sjömansskatteförordning att uppbörd skall verkställas

genom postverket samt de penninginrättningar med vilka Kungl. Maj :t

träffat avtal icke vara motiverad.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att de föreslagna bestämmelserna

om restavgift för sjömansskatt avviker något från uppbördsförordningens

regler. Länsstyrelsen säger sig av praktiska skäl vilja föreslå att

uppbördsförordningens bestämmelser ändras till överensstämmelse med

sjömansskatteförordningens. I stället för avrundning av beloppet uppåt

bör dock lämpligen i båda författningarna föreskrivas, att överskjutande

öretal skall bortfalla.

Om kontrollen över utgörandet av sjömansskatt

och därmed sammanhängande spörsmål föreligger vissa uttalanden.

Riksskattenämnden framhåller att kontrollen över att skatt avdragits

enligt rätt kolumn i skattetabellerna i praktiken torde bli svår att göra

tillräckligt effektiv. Det synes enligt riksskattenämndens mening som om

sjömansskattekontoret i detta avseende måste begränsa sig till att stickprovsvis

genom skrivelser till lokala skattemyndigheter utöva sådan kontroll.

Detta får anses vara otillfredsställande med hänsyn till att fråga är

om en definitiv skatt. Nämnden anmärker att de lokala skattemyndigheterna

ofta inte torde ha tillgång till samtliga för en dylik kontroll erforderliga

uppgifter.

Likartade synpunkter anföres av kammarrätten, centrala uppbördsnämnden

samt länsstyrelserna i Stockholms och Västernorrlands län. Sistnämnda

länsstyrelse framhåller därjämte att rederierna är spridda över hela riket

och alt det därför bör finnas möjlighet att överlåta kontrollen av redarnas

bokföring till vederbörande länsstyrelse.

Frågan om en särskild k o n t o b o k f ö r i n g av sjömans
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

skatten för varje enskild sjöman har uppmärksammats av länsstyrelserna

i Stockholms och Kristianstads län.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser det mindre sannolikt att en kontobokföring

av skatten för varje enskild sjöman skall kunna undvaras. Uppgift

om avlöningens storlek kan bli påkallad både av det fortsatta internordiska

samarbetet och i det fall att en obligatorisk tjänstepension införes.

Dessa och andra frågor rörande sjömansskatten kan — framhåller

länsstyrelsen — vinna sin lösning genom den elasticitet, som givits författningsförslaget.

Sjömansskattenämnden får förutsättas kontinuerligt följ a

utvecklingen och ta erforderliga initiativ för att avhjälpa bristfälligheter,

som på förhand knappast kan i sin helhet överblickas.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför.

Redovisningen till sjömansskattekontoret av den innehållna sjömansskatten

skall enligt de sakkunnigas förslag ske i huvudsak i den ordning

som nu tillämpas för den särskilda sjömansskatten och hos sjömansskattekontoret

skall kontobokföring för varje enskild sjöman icke äga rum.

Länsstyrelsen anser sig böra ifrågasätta, huruvida detta tämligen summariska

redovisningssätt hos sjömansskattekontoret kan vara tillfyllest. Sålunda

skulle utredningen i jämkningsfallen underlättas om specificerad

redovisning skedde. Det synes finnas anledning överväga huruvida icke,

liksom i Norge, ett mera specifikt redovisningssystem vore att föredraga.

Skall sambeskattning ske av makar, av vilka den ene har inkomst ombord

eller skall vid skatteuttaget för inkomst i land hänsyn tagas till inkomst

ombord, blir givetvis specificerad redovisning av sjömansskatten nödvändig.

Revisionskrav

Frågor som har samband med revisionskrav behandlas endast av riksskattenämnden,

länsstyrelserna i Gotlands, Malmöhus och Gävleborgs län

samt Sveriges redareförening.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför.

Reglerna om redares ansvarighet för sjömansskatt överensstämmer i

stort sett med de, som förekommer i uppbördsförordningen för arbetsgivare.

Vid fall av underlåtenhet att utan skälig anledning verkställa

skatteavdrag kan emellertid revisionskrav riktas mot redaren, utan att

arbetstagaren-sjömannen först anmanats gälda skattebeloppet i fråga. I

förslaget återfinnes dessutom en bestämmelse, som saknas i uppbördsförordningen,

nämligen att om redaren visar, att underlåtenhet att verkställa

skatteavdrag berott på oriktig uppgift lämnad av sjömannen, kravet skall

riktas mot denne. I betänkandet sidan 99 sägs, att revisionskrav också kan

framställas direkt mot sjöman, nämligen om denne genom oriktiga uppgifter

orsakat, att sjömansskatt icke avdragits eller avdragits med för lågt

belopp. Av texten å sidan 99 får man den uppfattningen att en viss valrätt

skulle föreligga i fråga om kravet i detta fall, medan förslaget till lagtext

synes ge en mera bindande anvisning. Oklart är även om ärendet, därest

redaren bestrider ansvar på grund av oriktig uppgift av sjöman, kan

bringas direkt under sjömansskattenämndens prövning utan att revisionskrav

i dylikt fall först riktats jämväl mot sjömannen.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Såväl i uppbördsförordningen som i förslaget till sjömansskatt sägs, att

arbetsgivare, som underlåtit verkställa skatteavdrag kan, sedan lian erlagt

sådana skattebelopp, söka dem åter av arbetstagaren. Indrivningskvittot

skall då inges till utmätningsmannen, som hos den skattskyldige ager

uttaga beloppet i samma ordning, som stadgas i fråga om indri\ning av

skatt. Införsel får emellertid ej tillgripas. Det må ifrågasättas, om redare

utan tillgång till en sådan rättslig möjlighet, som införsel innebär, har utsikt

att annat än i rena undantagsfall erhålla något åter från den anställde.

Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller, att då redare bestrider revisionskrav

eller utan att bestrida detsamma underlåter att inbetala felande belopp,

skall sjömansskattekontoret enligt de sakkunnigas förslag underställa

sjömansskattenämnden ärendet för prövning. Ett dylikt förfaringssätt synes

knappast vara erforderligt, då underlåtenhet att bestrida kravet föreligger.

I sådant fall bör kravet kunna fastställas av föreståndaren för sjömansskattekontoret

och därefter överlämnas till indrivningsmyndigheten för

beloppets uttagande, varvid redaren bör förbehållas rätt att underställa

beslutet nämndens prövning. Härigenom skulle vinnas, att indrivning kommer

i gång tidigare än eljest skulle bli fallet.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför.

Enligt bestämmelser i uppbördsförordningen må införsel icke beviljas

vid bl. a. indrivning hos arbetstagare av skatt, för vilken vederbörligt skatteavdrag

icke verkställts av arbetsgivaren. Bestämmelserna ha oförändrade

upptagits i förslaget till förordning om sjömansskatt. I detta hänseende

vill länsstyrelsen erinra att i prop. 100/1953 (s. 349) departementschefen

förutskickade en omarbetning av bestämmelserna om införselinstitutets

användning vid indrivning av skatt. Det uttalades sålunda att skäl kunde

anföras för en sådan ändring i bestämmelserna att införselinstitutet i nu

avsedda och jämförbara fall kunde komma till användning. Frågan borde

enligt departementschefens mening snarast prövas utan avvaktan på en

tilltänkt revision av utsökningslagen. Frågan har emellertid ännu icke

bringats till en lösning. Länsstyrelsen anser att förevarande fråga bör upptagas

i detta sammanhang. Det torde vara en allmän erfarenhet hos de

myndigheter, vilka omhänderha bestyret med indrivning av oguldna utskylder,

att beträffande arbetstagare införselinstitutet är det i stort sett

enda exekutiva tvångsmedel, som kan medföra betalning. Det klientel,

varom nu är fråga, saknar nämligen i stor utsträckning utmätningsbar

egendom.

Riksskattenämnden föreslår att bestämmelserna om revisionskrav utformas

så att redare, som på grund av uppenbar försummelse underlåter

göra anmälan om ändring i fartygs rutt, blir ansvarig för skatt som därigenom

undandras.

Preskription samt straff och viten

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om preskription av sjömansskatt

samt om straff och viten har inte föranlett särskilda uttalanden i remissyttrandena.

8 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 92

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Departementschefen

De sakkunniga har utformat sitt förslag till uppbörd av sjömansskatt i

nära anslutning till vad som gäller vid uppbörd av källskatt. Vid sjömansskatteuppbörden

skall i regel de för preliminär A-skatt utfärdade debetsedlarna

användas. Särskilda debetsedlar å sjömansskatt behöver sålunda

inte utfärdas. Kontroll av att redarna vederbörligen fullgör sina skyldigheter

skall utövas på i princip samma sätt som gäller i fråga om arbetsgivare

i allmänhet. Även förfarandet vid krav gentemot försumlig redare

har utformats i huvudsaklig anslutning till motsvarande bestämmelser vid

den allmänna uppbörden. Detsamma gäller vad de sakkunniga föreslagit

om preskription, straff och viten.

De sakkunnigas förslag angående uppbörden av sjömansskatten har i

allmänhet godtagits vid remissbehandlingen. I ett par hänseenden har dock

framkommit erinringar, vilka jag här i korthet torde få behandla.

Såsom tidigare nämnts må avdrag för gäldande av preliminär A-skatt

under januari månad ske med ledning av anteckningarna å föregående

års debetsedel. Där särskilda omständigheter därtill föranleder kan i fråga

om arbetstagare på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst

500 registerton avdrag äga rum på samma sätt under februari och mars

månader. Motsvarande bestämmelser saknas i förslaget till sjömansskatteförordning.

Enligt de sakkunnigas förslag skall nämligen sjömansskatteavdrag

ske med ledning av anteckningarna å preliminärdebetsedeln för det

löpande året. Har inte debetsedel företetts skall skatteavdrag verkställas

efter den oförmånligaste kolumnen. En följd av de föreslagna bestämmelserna

skulle bli att exempelvis en gift sjöman, som av någon anledning

inte erhållit sin debetsedel förrän i mars, under de två första månaderna

av året skulle nödgas vidkännas avdrag såsom ogift. Detta kan inte anses

tillfredsställande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har observerat

spörsmålet och föreslår att kolumnuppgifterna på preliminärdebetsedeln

skall vid beräkning av sjömansskatt gälla från och med mars ena året

till utgången av februari påföljande år. Jag är inte beredd att förorda en

sådan lösning. Det bör nämligen observeras att anteckningarna om tilllämplig

kolumn skall kunna tillämpas såväl vid uttag av källskatt som vid

beräkning av sjömansskatt. En regel som den av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län förordade kan leda till mindre tilltalande resultat, om enligt

den nya debetsedeln skatt skall dras enligt annan kolumn än föregående

år. En skattskyldig som under januari vidkänts källskatteavdrag

som gift får i sådant fall, om han går till sjöss i februari, sjömansskatteavdrag

som ogift. Liknande resultat uppkommer om anställning till sjöss

upphör i början av året. Jag vill i stället förorda att sjömansskatteavdrag

under de två första månaderna av året skall få verkställas enligt anteckningarna

på föregående års debetsedel. Avlöningsförrättaren skall vara

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 ur 1958

skyldig att för den händelse därefter företedd debetsedel för det löpande året

utvisar, att avdrag skall ske efter annan kolumn, vidta erforderlig rättelse.

Då redovisning av vad som avdragits i januari och februari inte behöver

ske förrän vid utgången av april torde till sjömansskattekontoret i allmänhet

kunna levereras det korrekta beloppet. Finnes särskilda anvisningar

erforderliga för kontroll av att rättelse behörigen företagits torde sådana

böra meddelas av sjömansskattenämnden. Självfallet bör ansvarighet för

bristande skattebelopp inte inträda för redare, om avlöningsförrättaren

följt dessa regler och rättelse senare inte kunnat ske därför att sjömannen

slutat sin anställning.

Vad centrala uppbördsnämnden och ytterligare några remissinstanser

anfört i fråga om lokal skattemyndighets arbete med utfärdande av debetsedlar

å preliminär skatt torde lämpligen kunna beaktas vid utfärdande av

tillämpningsföreskrifter till sjömansskatteförordningen.

Jag finner mig inte kunna biträda länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus

län förslag om rätt för sjömansskattekontoret att fatta beslut i vissa anståndsärenden.

Däremot torde ordföranden i sjömansskattenämnden böra

tilläggas rätt att ensam avgöra ärenden av brådskande natur. Jag återkommer

till denna fråga under avsnittet om sjömansskattenämnden.

Den föreslagna bestämmelsen i 14 § om uppbörd av sjömansskatt överensstämmer

med vad som gäller enligt uppbördsförordningen. Då något

egentligt behov av att anlita banker och andra penninginrättningar knappast

finnes när det gäller inbetalning av sjömansskatt och då det onekligen

skulle medföra en viss förenkling i uppbördsförfarandet om alla inbetalningar

göres på ett ställe, har jag ingenting att erinra mot det förslag, som

framlagts av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län om att inbetalning

alltid skall ske till särskilt postgirokonto.

Uppbördsförordningens bestämmelser om restavgift har behandlats av

riksdagens revisorer i deras berättelse till 1957 års riksdag, under finansdepartementet,

§ 25 (Del I s. 247—249). Bevisorerna föreslog att restavgift

skulle utgå i jämna krontal samt att, om vid uträkning av restavgift öretal

uppkommer, avrundning skulle ske vid öretal över femtio uppåt och vid

annat öretal nedåt till helt krontal. Lägsta beloppet för restavgiften skulle

fastställas till en krona. I utlåtande nr 93 har 1957 års statsutskott hemställt

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla att Kungl. Maj :t

ville vidtaga åtgärder i syfte att genomföra vad revisorerna föreslagit. I

skrivelse den 14 maj 1957, nr 249, har riksdagen anmält att riksdagen fattat

beslut i överensstämmelse med vad utskottet föreslagit. Jag har för avsikt

att i annat sammanhang framlägga förslag i det angivna syftet. Bestämmelserna

om restavgift i sjömansskatteförordningen bör redan nu utformas

i överensstämmelse med vad revisorerna föreslagit. Den av de sakkunniga

angivna avrundningsregeln torde få ändras i enlighet härmed.

Riksskattenämnden och ytterligare några remissmyndigheter har under
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

strukit de svårigheter som föreligger att göra kontrollen över utgörandet av

sjömansskatten tillräckligt effektiv. Självfallet kommer särskilt till en

början vissa svårigheter att uppstå innan tillräcklig praktisk erfarenhet

vunnits. Det är fördenskull viktigt att åtgärder vidtas för att åvägabringa

en systematisk kontroll. Med utnyttjande av befogenheten att granska redares

bokföring kan t. ex. granskning ske av samtliga skatteuträkningar inom

ett rederi under en månad samtidigt som med ledning av de angivna debetsedelsnumren

uppgifterna om tillämpliga avdragskolumner kontrolleras hos

vederbörande lokala skattemyndigheter. Som länsstyrelsen i Västernorrlands

län framhållit bör kontrollen av redarnas bokföring, när sådan kontroll befinnes

påkallad, kunna överlåtas åt lokala myndigheter. På begäran av

föreståndaren för sjömansskattekontoret bör sålunda taxeringsintendenterna

vara skyldiga att låta verkställa granskning av redares bokföring.

De lokala skattemyndigheterna bedriver i fråga om utgörande av källskatt

en likartad kontroll av arbetsgivares bokföring. Även dessa myndigheter

bör få anlitas i sjömansskattekontrollen. Särskilda bestämmelser om skyldighet

att tillhandagå sjömansskattekontoret vid granskning och annan

kontroll torde inte vara nödvändiga. Däremot torde bestämmelsen i 21 §

förslaget till sjömansskatteförordning (19 § i departementsförslaget) böra

kompletteras så att skyldighet föreligger för redare att tillhandahålla sin

bokföring eller sina anteckningar även på anmaning av taxeringsintendent

eller lokal skattemyndighet.

Frågan huruvida det blir nödvändigt att vid sjömansskattekontoret lägga

upp särskild kontobokföring över erlagd sjömansskatt torde, som länsstyrelsen

i Stockholms län framhållit, få avgöras längre fram med ledning av

då föreliggande praktiska erfarenheter. Vid den uträkning av ersättningar

till kommunerna som skall verkställas genom sjömansskattekontorets

försorg, förutsättes att postverkets hålkortsanläggning skall tas i anspråk.

Det torde då också vara möjligt att utan större kostnader verkställa kontobokföring

av sjömansskatten genom anlitande av denna hålkortsanläggning.

På sådant sätt äger f. n. bokföringen av den vanliga källskatten rum.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har berört vissa frågor som har samband

med de föreslagna reglerna om rätt att framställa krav vid försummelse

att inbetala sjömansskatt. Av den föreslagna lydelsen av 19 § sjömansskatteförordningen

torde klart framgå att kravet i första hand alltid skall

riktas mot redaren. Endast om denne visar att felet beror av oriktig uppgift

av sjömannen skall kravet riktas mot sjömannen. Jag har ingenting att

erinra mot en sådan ordning. Bestrider redaren kravet torde det i första

hand böra ankomma på föreståndaren för sjömansskattekontoret att bedöma

den bevisning redaren förebringat. Finnes det uppenbart att felet beror

av oriktig uppgift från sjömannen skall revisionskravet mot redaren frånträdas

och kravet i stället riktas mot sjömannen. I andra fall kan bevisningen

vara sådan att det mot redaren framställda kravet bör underställas

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

sjömansskattenämnden för prövning. Av nämndens beslut kan då bli beroende

om krav skall riktas mot sjömannen.

Länsstyrelsen i Gotlands län har föreslagit att revisionskrav, som inte

bestrides, skall kunna fastställas av föreståndaren för sjömansskattekontoret.

Jag har ingenting att erinra mot en enklare form för sådant beslut

men förordar att beslutet skall fattas av ordföranden i sjömansskattenämnden.

De sakkunnigas förslag angående indrivning hos sjöman av skatt som

erlagts av redare överensstämmer med motsvarande bestämmelser i uppbördsförordningen.

Det av länsstyrelsen i Gävleborgs län berörda spörsmålet

angående införsel torde sålunda främst ha anknytning till den allmänna

uppbörden. Det bör därför upptas till samlad bedömning i annat

sammanhang.

Vad riksskattenämnden anfört om redares ansvarighet för undandragen

skatt, då han underlåtit att anmäla ändrad användning av fartyg, synes

värt beaktande. Ifrågasättas kan dock om inte redan med den föreslagna

lydelsen av 19 § 1 mom. första stycket sjömansskatteförordningen krav

skulle kunna anställas mot en redare som gjort sig skyldig till sådan försummelse.

För att undanröja all tveksamhet förordar jag likväl en särskild

föreskrift med den av riksskattenämnden angivna innebörden. Föreskriften

bör intas som ett tredje stycke i författningsrummet (17 § 1 mom. i departementsförslaget).

Vad de sakkunniga i övrigt anfört beträffande uppbörd, revisionskrav,

preskription samt straff och viten föranleder inte någon väsentligare erinran

från min sida.

VITT. Sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret

De sakkunniga

De sakkunniga har — som tidigare nämnts — föreslagit att för handläggning

av ärenden angående sjömansskatt skall inrättas en sjömansskattenämnd

och ett sjömansskattekontor, vilka skall förläggas till Göteborg.

Sjömansskattenämnden skall enligt de sakkunnigas förslag

lämna bindande besked beträffande de fartyg, ombord på vilka de anställda

skall erlägga sjömansskatt, ävensom beträffande den tabell, enligt

vilken sjömansskatt skall beräknas,

fastställa grunder, enligt vilka drickspengar skall uppskattas vid beräkningen

av sjömansskatt,

meddela beslut huruvida sjömansskatt skall erläggas för viss inkomst

eller ej, samt hur sjömansskatt i tveksamma fall skall beräknas, meddela

beslut om jämkning och om rättelse av skatteavdrag samt pröva ärenden

om revisionskrav och om befrielse från erläggande av restavgift,

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

fastställa de belopp, med vilka ersättning skall utgå till kommuner och

allmänna sjukkassor, samt

lämna anvisningar i frågor angående erläggande och uppbörd av sjömansskatt.

Om uppgiften att lämna bindande besked beträffande fartyg, på vilka

sjömansskatt skall uttas, och att fastställa tillämplig tabell anföres i betänkandet.

Man kan icke tänka sig att dessa frågor omprövas i en högre instans.

Frågan, huruvida sjömansskatt skall erläggas eller ej å ett visst fartyg,

kan nämligen icke hållas svävande under någon tid. Detsamma gäller

frågan huruvida skatt skall erläggas efter den ena eller den andra tabellen.

Om sjömansskattenämndens beslut beträffande dessa frågor skulle få överklagas,

måste man räkna med att viss, kanske ofta ganska lång tid kan förflyta

innan slutligt beslut meddelas. Det må ock framhållas att — om nu

klagan skulle kunna komma i fråga — en särskild ombordanställd icke bör

kunna få ändring; beskeden måste gälla alla ombordanställda och bör ej

få ändras efter besvär av enskild skattskyldig. Slutligen må påpekas att

praktiskt taget oöverstigliga svårigheter skulle möta att i efterhand retroaktivt

ta ut beräknad sjömansskatt om exempelvis en skattedomstol med

ändring av sjömansskattenämndens besked skulle förklara att sjömansskatt

skall uttas efter den för sjömannen mindre gynnsamma skattetabellen.

Det må erinras om att bindande besked av en nämnd tidigare har godtagits

i skattelagstiftningen, då det gällt att erhålla snabba beslut och då en

ändring skulle medföra konsekvenser, som komme att rubba systemet.

Vi syftar härvid på den kompetens som på sin tid tillädes centrala omsättningsskattenämnden

beträffande butikshandelsvaror. Vidare må erinras om

att enligt uppbördsförordningen äger centrala uppbördsnämnden meddela

bindande besked om uttagande av preliminär skatt och verkställande av

skatteavdrag.

Redarna skall årligen före den 1 oktober avlämna sådana uppgifter som

erfordras för sjömansskattenämndens beslut beträffande fartyg, ombord

på vilka sjömansskatt skall uttas och om tillämplig tabell. Underlåter redare

att avlämna uppgifterna, kan han anmanas att inkomma med sådana.

Sjömansskattenämnden skall dock kunna medge redare befrielse från skyldigheten

att avlämna uppgifter. Sjömansskattenämndens beslut bör i regel

avse ett år. Inträder ändring beträffande förhållande, varom uppgift

lämnats, skall det åligga redaren att anmäla detta.

Sjömansskattenämndens fastställande av de grunder enligt vilka drickspengar

skall beskattas innebär att den personal, som uppbär drickspengar,

skall indelas i vissa grupper samt att för varje grupp drickspengarnas storlek

skall bestämmas till schablonbelopp. De sakkunniga förutsätter att

nämnden i dessa frågor inhämtar vederbörande personalorganisationers och

rederiers yttranden, innan nämnden fattar beslut. Beslutet bör i regel avse

ett beskattningsår i sänder. Nämnden bör äga rätt att, om så skulle vara

erforderligt, fatta nytt beslut under löpande beskattningsår.

Enligt de sakkunnigas mening bör nämndens beslut om normer för

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

drickspengarnas beskattning inte kunna överklagas. I betänkandet erinras

i detta sammanhang om möjligheten för enskild sjöman, som inte anser

sig ha uppburit drickspengar i enlighet med fastställda normer, att ansöka

om jämkning.

I sakens natur ligger — framhåller de sakkunniga — att inte heller

sjömansskattenämndens beslut angående utfärdande av anvisningar skall

kunna överklagas.

I betänkandet påpekas vidare, att kompetenskonflikter kan uppkomma

då det gäller fråga huruvida inkomst skall beskattas genom sjömansskatt

eller ej. Sådan fråga kan komma att bedömas även vid årlig taxering. De

sakkunniga anför härom.

Sjömansskattenämndens beslut i det hänseende, varom nu är fråga, bör

få överklagas till kammarrätten, men nämndens beslut måste iakttas av

beskattningsnämnderna för den årliga taxeringen. Om en part i ett taxeringsmål

visar att inkomst beskattats genom erläggande av sjömansskatt

på grund av sjömansskattenämndens beslut, har beskattningsnämnd sålunda

att ställa sig sjömansskattenämndens beslut till efterrättelse. Om en

part hävdar, att sjömansskatt erlagts, skall, innan beskattningsärendet avgöres,

sjömansskattenämndens besked inhämtas, huruvida sjömansskatt

rätteligen utgått.

Sjömansskattenämndens beslut i frågor, ifall sjömansskatt skall erläggas

för viss inkomst eller ej, bör få överklagas icke blott av skattskyldig utan

även av en representant för det allmänna. Såsom en dylik fiskal representant

bör utses därför lämplig befattningshavare vid länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län, förslagsvis en biträdande taxeringsintendent.

Sjömansskattenämndens beslut, hur sjömansskatt i tveksamma fall skall

beräknas ävensom beslut om jämkning, rättelse, revisionskrav samt om

befrielse från erläggande av restavgift bör enligt förslaget kunna överklagas

hos kammarrätten. Rätt att anföra besvär skall tillkomma skattskyldig,

den tidigare omnämnde representanten för det allmänna ävensom

— i fråga om beslut angående revisionskrav och befrielse från restavgift

— redare.

Besvär till kammarrätten skall, om de anföres av sjöman eller redare,

vara inkomna till sjömansskattekontoret inom två månader från det klaganden

erhållit del av nämndens beslut.

Slutligen föreslår de sakkunniga att nämndens beslut avseende ersättning

till kommuner och allmänna sjukkassor bör få överklagas hos Kungl. Maj :t.

Beträffande sjömansskattenämndens sammansättning anför de sakkunniga.

Nämnden bör enligt vår åsikt bestå av ordförande och fyra ledamöter.

Ordförande och ledamöter liksom ock suppleanter för ledamöterna förordnas

av Kungl. Maj:t för viss tid, förslagsvis fyra år. Någon suppleant skall ej

utses för ordföranden, utan i stället bör en av ledamöterna förordnas till

vice ordförande för att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i sådan egenskap.

Härigenom undvikes att såsom ordförande stundom tjänstgör en

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

suppleant, som icke regelbundet deltagit i nämndens beslut och avgöranden

och som därför får anses vara mindre insatt i nämndens arbete än en ordinarie

ledamot. Ordföranden och vice ordföranden skall ha juridisk utbildning

samt äga erfarenhet av allmänna eller administrativa domarvärv. Önskvärt

är, att i vart fall den ene av dem är insatt i beskattningsfrågor. Av

övriga ledamöter bör en äga erfarenhet av allmänna värv, främst kommunala

sådana. Återstående två ledamöter bör ha särskild erfarenhet och

insikt i arbetsförhållandena inom sjöfartsnäringen. Vi förutsätter, att till

sådana ledamöter utses representanter för redare och ombordanställda.

Inom utredningen har framhållits angelägenheten av att nämnden tillföres

sådan sakkunskap, som finnes både bland befälet och bland övriga anställda.

Likaså har framhållits att sjöfartens arbetsförhållanden är mycket

skiftande, varför representanter för såväl det större som det mindre tonnaget

bör erhålla plats i nämnden. Det synes oss möjligt tillgodose dessa

önskemål därigenom att vederbörande suppleanter utses bland de kategorier,

som icke blir representerade inom nämnden. Enligt 3 § instruktionen

för riksskattenämnden må nämndens ordförande tillkalla suppleant för

överläggning inom nämnden, ändå att förfall för ledamot ej föreligger. Motsvarande

bör gälla för sjömansskattenämndens vidkommande. Anses denna

utväg icke framkomlig, kan möjligen övervägas att utöka antalet ledamöter

i nämnden till sju.

De sakkunniga föreslår, att sjömansskattekontoret skall fungera som

kansli åt sjömansskattenämnden. Inom kontoret skall uppbörden av sjömansskatt

kontrolleras och de ärenden beredas, som skall avgöras av

nämnden.

Redovisning av sjömansskatt skall ske till sjömansskattekontoret. De av

redarna lämnade uppgifterna granskas; eventuellt framställes revisionskrav.

Kontroll av uppbörden skall även ske genom revision av redares bokföring.

Denna revision skall i allmänhet företas av en befattningshavare

vid kontoret.

Enligt de sakkunnigas mening kan sjömansskattekontorets personalstyrka

inskränkas till ett ganska ringa antal befattningshavare, nämligen

till en föreståndare i länsassessors tjänsteställning, en förste landskanslist,

en landskanslist samt tre—fem biträden i olika lönegrader. Föreståndaren

för kontoret skall tjänstgöra såsom föredragande i sjömansskatteärenden

inför nämnden.

I och för sig anses ej några hinder möta mot att låta sjömansskattekontoret

vara en självständig enhet av statsförvaltningen men praktiska

invändningar synes kunna resas mot detta. På grund av sin ringa storlek

bör, framhåller de sakkunniga, sjömansskattekontoret lämpligen vara knutet

till en annan statlig myndighet, så att överflyttningar av personal kan

förekomma vid ledigheter och temporär arbetsbelastning. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län utövar för närvarande kontroll över utgörande

av den särskilda sjömansskatten. De sakkunniga föreslår därför att sjömansskattekontoret

knytes till denna länsstyrelse. Sjömansskattekontoret

bör inta samma ställning i förhållande till länsstyrelsen som kupongskattekontoret

till överståthållarämbetet.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

121

Remissyttrandena

Vad de sakkunniga föreslagit om sjömansskattenämnden, sjömansskattekontoret

och på dem ankommande uppgifter har i allmänhet tillstyrkts

eller lämnats utan erinran.

Av yttrandena i denna del torde få återges följande.

Riksräkenskapsverket anser, att sjömansskattenämndens

uppgifter bör begränsas till vad som fordrar speciell sjöfartskännedom.

Ärenden angående jämkning, rättelse, revisionskrav samt ersättning

till kommuner och allmänna sjukkassor bör handläggas av länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län.

Om sjömansskattenämndens uppgift att besluta

på vilka fartyg sjömansskatt skall uttas och efter

vilken tabell sjömansskatt skall erläggas anför kammarrätten.

Kammarrätten finner det betänkligt att avgörande gränslinjer av väsentlig

betydelse för beskattningens höjd sålunda måst lämnas utan närmare

fixering i författningstexten. I betänkandet åberopas härutinnan att betydelsefulla

avgöranden på beskattningsrättens område tidigare överlämnats

åt nämnder. Beträffande centrala omsättningsskattenämnden gällde det

emellertid att i en krissituation snabbast möjligt genomföra en ny lagstiftning,

och beträffande centrala uppbördsnämnden avse dess befogenheter

huvudsakligen uppbörden av preliminärskatt och innebära sålunda icke

avgöranden om den definitiva beskattningens höjd. När det emellertid förklaras

olämpligt att bibehålla den hittills tillämpade gränsdragningen vid

500 ton, torde det såsom skattekategorierna utformats i förslaget icke

återstå annan möjlighet än att avgörandena träffas av en nämnd på sätt som

föreslagits. Men åtminstone någon närmare precision av principerna för

indelningen i fartygskategorier torde likväl vara möjlig att inrymma i författningen.

Ett motsatt förfarande synes innebära att det helt enkelt överlämnas

åt nämnden att lagstifta beträffande förordningens detaljbestämmelser.

Däremot synes hinder icke mota att åt nämnden överlåta tolkningen

i praktiken av de sålunda uppdragna riktlinjerna.

I förslaget förklaras nämndens beslut i dessa frågor skola vara bindande.

Kammarrätten vill ifrågasätta, huruvida icke i författningstexten tydligare

borde utmärkas, att nämndens ifrågavarande beslut skola lända till efterrättelse

intill dess nytt beslut av nämnden meddelats.

I samma fråga framhåller riksskattenämnden att praktiska svårigheter

otvivelaktigt kan uppkomma vid tillämpningen av bestämmelserna om besked

beträffande de fartyg ombord på vilka sjömansskatt skall erläggas

och beträffande vilken tabell som skall tillämpas. Frågan om vilken tabell

som skall användas är beroende på fartygets huvudsakliga rutt. Tolkningen

härav kan bli vansklig. Vissa betänkligheter kan enligt riksskattenämnden

anföras mot att besluten om vilken tabell som skall användas inte skall

få överklagas. Eftersom det gäller en definitiv skatt, borde klagorätt principiellt

föreligga. Det är möjligt att man på förevarande område kan bli

nödsakad göra vissa principiella avsteg för att systemet överhuvud skall

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

bli praktiskt genomförbart. Riksskattenämnden framhåller vidare att de

av sjömansskattenämndens beslut, som inte får överklagas, inte bör kunna

ändras av nämnden själv med retroaktiv verkan.

Likartade synpunkter framföres av sjöfartsstyrelsen samt länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen betonar svårigheterna vid klassificeringen

av det mindre tonnaget.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att vissa skäl kan åberopas för att

avgörandet efter vilka grunder drickspengar skall uppskattas bör tillkomma

riksskattenämnden, som handlägger frågor om allmänna anvisningar i

övrigt för taxeringen och som har översyn bl. a. över uppskattningen av

drickspengar i land. Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller att övervägande

skäl talar för att nämndens beslut om normerna för beskattning av

drickspengar bör få överklagas hos kammarrätten och Kungl. Maj :t. Besvärsrätt

bör emellertid endast tillkomma organisation, som företräder de

anställdas intressen samt representanten för det allmänna.

Sveriges redareförening påpekar att i sjömansskattenämndens åligganden

kommer att ingå att avgöra huruvida sjömansskatt skall

erläggas för viss inkomst eller ej. I sådant fall blir det

fråga om tillämpning av kommunalskattelagens bestämmelser. Då det åligger

riksskattenämnden att lämna förhandsbesked rörande tillämpningen

av denna lag, kan det befaras, att sjömansskattenämnden och riksskattenämnden

har olika meningar huruvida en viss inkomst skall vara skattepliktig

eller ej. För att förhindra dylika konflikter anser föreningen det

vara påkallat med en bestämmelse i sjömansskatteförordningen av innebörd

att, innan sjömansskattenämnden beslutar i sådant ärende, den skall

inhämta riksskattenämndens yttrande. Sjömansskattenämnden skall vara

skyldig godta riksskattenämndens beslut.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att någon särskild befattningshavare

inte bör förordnas att bevaka det allmännas intressen vid

processen i skattedomstolarna. Denna befogenhet bör tillkomma föreståndaren

för sjömansskattekontoret. Länsstyrelsen hävdar vidare att besvär av

sjöman bör få anföras inom sex månader efter det att han erhållit del av

sjömansskattenämndens beslut.

Under åberopande av sina erfarenheter från handläggningen av ärenden

rörande uppbörd av särskild sjömansskatt förordar länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län att beslutanderätten i vissa ärenden skall kunna delegeras

till sjömansskattekontoret. Länsstyrelsen anför.

De ärenden sjömansskattekontoret hittills haft att avgöra ha i mycket

stor utsträckning varit av ensartad beskaffenhet, där, sedan principfrågan

lösts, avgörandena skett rutinmässigt. Detsamma torde bliva fallet med flera

ärendegrupper, som tillkomma genom den nu föreslagna utvidgningen av

sjömansskatten. Det skulle bliva både tidsödande och kostnadskrävande att

låta dessa ärenden gå till det betydligt omständligare förfarande som ett

avgörande i nämnden måste föra med sig. Länsstyrelsen föreslår därför, att

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

sådana ärenden skola avgöras av sjömansskattekontoret, medan sjömansskattenämndens

uppgift i huvudsak bör vara att taga ställning till principfrågorna

och liknande. Det kan emellertid möta vissa svårigheter att avgöra,

var gränsen lämpligen bör gå. I stället för att fastslå den genom bestämda

författningsbestämmelser kan det kanske därför vara praktiskt att i författningstexten

intages ett stadgande, att nämnden skall äga rätt att till kontoret

delegera beslutanderätten i vissa ärenden eller i vissa grupper av ärenden.

Skulle tvekan uppstå vid avgörandet av något sådant hänskjutet ärende, har

kontoret givetvis rätt att låta ärendet gå åter för nämndens avgörande.

Om en sådan delegationsmöjlighet skapas, bör sjömansskattenämnden

bliva besvärsinstans för dessa ärenden. Härigenom skulle kammarrättens

arbetsbörda lättas och dessutom enkel möjlighet skapas även för självrättelse

av fel, som upptäckas ha begåtts på kontoret.

Likartade synpunkter angående delegering av beslutanderätt framhålles

av Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Om sjö manss kattenämndens sammansättning uttalar

sig några remissinstanser. Sålunda framhåller sjöfartsstyrelsen att styrelsen

i andra sammanhang har att pröva frågor rörande fartygs nyttjande

i skilda farter. Det synes styrelsen angeläget, att dessa bestämningar i görlig

mån samordnas med den på sjömansskattenämnden ankommande bedömningen,

varför en representant för styrelsen synes böra ingå i nämnden.

Styrelsen anser det vidare önskvärt, att de ombordanställdas organisationer

blir representerade i nämnden. Därest antalet ledamöter emellertid anses

böra vara fem, föreslås att organisation, som inte är representerad i nämnden,

måtte beredas tillfälle att utse suppleant, vilken inför nämnden kan

sakkunnigt belysa uppkommande frågor. Sveriges redareförening, Tjänstemännens

centralorganisation, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet,

Svenska stewardsföreningen samt kronokamreraren i

Malmö uttalar önskemål om att nämnden skall utgöras av ordförande jämte

sex ledamöter. Härigenom skulle antalet representanter för sjöfartsnäringen

och de ombordanställda kunna ökas med två.

Riksräkenskapsverket och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser

att sjömansskattekontoret bör inordnas i länsstyrelsen.

Länsstyrelsen ifrågasätter vidare behovet av en särskild föreståndare

för kontoret. Kontoret kan tillsvidare förestås av chefen för uppbördssektionen.

Länsstyrelsen hemställer därjämte att i stället för den

föreslagna förste landskanslisttjänsten inrättas en tjänst i lönegrad 21.

Av biträdespersonalen bör en befattningshavare vara kontorist och en

kanslibiträde.

Departementschefen

De sakkunniga har föreslagit att handläggningen av ärenden angående

sjömansskatt skall ankomma på ett särskilt organ, sjömansskattenämnden.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

För de kamerala uppgifterna skall finnas ett kansli, benämnt sjömans»

skattekontoret. Den föreslagna organisationen har allmänt tillstyrkts av

remissinstanserna. Även jag biträder de sakkunnigas förslag. Med hänsyn

till det samarbete som kan väntas komma till stånd mellan de nordiska

länderna i sjömansskattefrågor är det givetvis av stor betydelse att dessa

ärenden handhas av en central myndighet. Jag har heller ingenting att

erinra mot placeringen i Göteborg.

Beträffande sjömansskattenämndens uppgifter må följande framhållas.

Riksräkenskapsverket har föreslagit att sjömansskattenämndens uppgifter

skall begränsas till vad som fordrar speciell sjöfartskännedom medan

ärenden angående jämkning, rättelse m. m. bör handläggas av länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län. Enligt min mening vore det icke lyckligt med en

sådan uppspaltning av ärendenas handläggning. Det må erinras om att för

sjömansskattens del jämkningen kommer att i viss mån motsvara taxeringen

vid den allmänna beskattningen. Det är därför naturligt att jämkningsbesluten

skall ankomma på sjömansskattenämnden. Även med hänsyn

till det internordiska samarbetet är det av vikt att hela komplexet av uppgifter

får ankomma på sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret.

Sjömansskattekontoret bör däremot administrativt anknytas till länsstyrelsen

på det sätt de sakkunniga föreslagit. Lämpligen bör sjömansskattekontoret

få bilda en särskild sektion vid landskontoret. Det bör tilläggas att

handläggningen inom sjömansskattekontoret av ärenden angående sjömansskatt

inte skall äga rum i den ordning som gäller i fråga om övriga på länsstyrelsen

ankommande ärenden. Beslutanderätt i sjömansskatteärenden

skall således inte i något fall tillkomma landshövdingen eller landskamreraren.

Närmare föreskrifter om sjömansskattekontorets organisation m. m.

torde få utfärdas i administrativ ordning.

Enligt de sakkunnigas förslag skall sjömansskattenämndens beslut i

princip kunna överklagas, i regel till kammarrätten. I vissa fall har emellertid

de sakkunniga funnit att beslut inte bör få överklagas. Detta gäller

i fråga om beslut huruvida sjömansskatt skall erläggas på visst fartyg och

heslut efter vilken tabell skatten skall utgå. Det ligger i sakens natur att

beslut av denna karaktär inte kan få hållas svävande under den tid som

ett besvärsförfarande skulle ta. Sådana beslut måste omedelbart lända till

efterrättelse om tanken på en definitiv källskatt skall kunna upprätthållas.

Jag anser mig sålunda inte på denna punkt böra frångå de sakkunnigas förslag.

Sjömansskattenämndens sammansättning får anses innebära en garanti

för att de berörda parternas intressen behörigen tillgodoses. Beträffande

besvärsinstitutet i övrigt finner jag mig böra biträda det av länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län framlagda förslaget att besvärstiden för

sjöman skall utsträckas till sex månader.

Med anledning av vad som uttalats i några remissyttranden, må framhållas,

att sjömansskattenämnden självfallet bör samråda med riksskatte
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

nämnden i frågor som kan komma att tangera spörsmål på den allmänna

beskattningens område. Som exempel må här nämnas fråga huruvida skatteplikt

föreligger för inkomst av visst slag.

De sakkunnigas förslag att en särskild befattningshavare skall förordnas

att bevaka det allmännas intressen i mål angående sjömansskatt överensstämmer

i princip med den uppfattning riksdagens revisorer uttalat i sin

berättelse över granskningen år 1957 (Del I s. 238—242) angående processförfarandet

i uppbördsfrågor. I likhet med de sakkunniga förordar jag att

en lämplig tjänsteman vid länsstyrelsen i Göteborg förordnas företräda det

allmänna.

Enligt de sakkunnigas förslag skall det ankomma på sjömansskattenämnden

att besluta i ärenden om sjömansskatt medan kontoret — förutom att

utöva kontroll över uppbörden av skatt — skall fungera som ett kansli åt

nämnden. Någon egentlig beslutanderätt skall inte tillkomma kontoret eller

föreståndaren för kontoret. Detta har föranlett erinringar. Sålunda föreslår

några remissinstanser att beslut i vissa fall skall kunna fattas av sjömansskattekontoret

eller av föreståndaren. Jag kan som tidigare nämnts inte

ansluta mig till detta förslag utan förordar i stället att ordföranden i nämnden

ensam skall få besluta i enklare ärenden, t. ex. rättelser av skatteavdrag,

fastställande av obestridda revisionskrav, bestämmande av ersättningar till

kommuner och liknande.

I fråga om nämndens sammansättning har uttalats önskemål att antalet

ledamöter skall utökas med två. Jag finner mig inte böra förorda någon

ändring i de sakkunnigas förslag på denna punkt. Tillräcklig sakkunskap

i sjöfartsfrågor torde nämligen föreligga med den föreslagna sammansättningen

av nämnden. Möjligheten att inkalla suppleant, som är särskilt

sakkunnig i viss fråga, till sammanträde — även då ledamot är närvarande

— bör i stället i förekommande fall utnyttjas. IX.

IX. Beskattning av inkomst i land

De sakkunniga

Sjömansskatten bör enligt de sakkunnigas förslag konstrueras som en

definitiv källskatt. För att så skall kunna ske, anser de sakkunniga det

vara tydligt att man inte vid taxering av inkomst i land skall beakta sådan

inkomst, för vilken sjömansskatt erlagts. Detta innebär att man i viss

mån måste lämna gällande principer om progressiv beskattning och om

samtaxering åsido. Det framlagda förslaget innebär att inkomst ombord

beskattas genom sjömansskatt och inkomst i land vid årlig taxering. Vid

taxeringen för inkomsten i land synes dock inte helt kunna bortses från

beskattningen enligt sjömansskatteförordningen. Sjömansskattetabellerna

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 dr 1958

måste konstrueras så, att vederbörliga avdrag, som beräknas schablonmässigt,

uppdelas å avlöningsperiod i stället för att, som fallet är vid den

årliga taxeringen, beräknas för beskattningsår. I följd härav bör det tillses

att en skattskyldig inte erhåller dubbelt avdrag för samma verkliga eller

beräknade kostnad.

De sakkunniga räknar med att varje taxeringsnämnd skall erhålla uppgift

om de tider av beskattningsåret, varunder en sjöman åtnjutit inkomst

ombord och för sådan inkomst erlagt sjömansskatt. Det finnes anledning

att anta att sjömannen under denna tid ej åtnjutit någon inkomst av arbete

i land. En taxeringsnämnd bör därför inte anmana sjömannen att lämna

uppgift om sådan inkomst under den tid denne arbetat ombord. Inte

heller skall sjömannen åsättas skönstaxering för beräknad inkomst under

denna tid. De sakkunniga påpekar att en sjöman kan ha uppburit inkomst

av annat slag under den tid han åtnjutit inkomst ombord. Detta torde

dock endast undantagsvis förekomma.

De uppgifter, som taxeringsnämnderna måste erhålla angående skattskyldigs

ombordanställning, bör lämnas av redarna i stället för de nuvarande

löneuppgifterna. Å de nya uppgifterna skall anges sjömannens namn

med tillräckliga identifieringsuppgifter samt den tid under vilken sjömannen

uppburit inkomst ombord. Däremot föreslår de sakkunniga att uppgift

i allmänhet ej skall behöva lämnas om den lön, som utbetalats eller om sjömansskattens

storlek. Utförligare uppgifter torde dock bli erforderliga

därest en svensk redare skall lämna uppgift även om sjömän, bosatta i

annat nordiskt land än Sverige.

Härefter anför de sakkunniga.

Som ovan påpekats är sjömansskattetabellerna konstruerade så att vissa

avdrag, som vid taxeringen för inkomst i land medges för beskattningsår,

beräknats för månad. För var je månad har sålunda ett tolftedels ortsavdrag

efter schablonberäkning fråndragits. Vid taxering för inkomst, som sjöman

åtnjutit i land, bör han därför erhålla ortsavdrag med en tolftedel för varje

månad, under vilken han icke uppburit inkomst ombord. Har en sjöman

exempelvis uppburit inkomst ombord från och med den 10 januari till och

med den 5 augusti, skall han anses ha tillgodogjort sig ortsavdrag för tiden

januari—augusti på grund av sjöinansbeskattningen. Har sjöman uppburit

inkomst ombord under ett helt år, skall han, om han taxeras i land för

exempelvis inkomst av fastighet eller kapital, vid taxeringen av inkomsten

i land icke erhålla något ortsavdrag.

Vid taxeringen skall tillses att i inkomstlängden göres anteckning om

storleken av det ortsavdrag en sjöman äger åtnjuta. Anteckningen sker

med ledning av uppgift från redare, eventuellt kompletterad med uppgift

i självdeklaration eller enligt för ordföranden eljest tillgängliga upplysningar.

En anteckning såsom »Sjöman 7/12 ortsavdrag» innebär att den skattskyldige

uppburit inkomst ombord under fem månader och på grund härav

endast skall äga åtnjuta ortsavdrag för sju månader. Beräkningen av orts
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

127

avdragens storlek torde icke vålla några svårigheter. De sakkunniga påpekar

att särskilda omräkningstabeller redan finnes för angivande av reducerade

ortsavdrag. Har skattskyldig uppburit inkomst ombord under helt

år, antecknas i inkomstlängden »Sjöman 0/12 ortsavdrag». Anteckning i

inkomstlängden är, som senare skall framhållas, av betydelse vid debitering

av sjukförsäkringsavgifter. De i inkomstlängden införda anteckningarna

överföres av den lokala skattemyndigheten till debiteringslängden.

De sakkunniga erinrar om att enligt 52 § kommunalskattelagen och 11 §

förordningen om statlig inkomstskatt beräknas ortsavdrag för en var av

makar, vilka skall samtaxeras, till hälften av det belopp, som i 48 § 2 mom.

andra stycket kommunalskattelagen respektive 8 § 1 mom. andra stycket

förordningen om statlig inkomstskatt sägs, dock att, om sådan del av ortsavdraget

helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens taxerade

inkomst, bristen må avräknas å den andra makens taxerade inkomst.

Enligt de sakkunnigas mening är det inte möjligt att ha en kolumn i

sjömansskattetabellen för gift sjöman, vars hustru kan ha inkomst i land,

och en annan kolumn för en gift sjöman, vars hustru ej har sådan inkomst.

Skatten för alla gifta sjömän måste uttas efter samma kolumn oberoende

av hustruns eventuella inkomst i land. De skattebelopp, som anges i denna

kolumn, bör framräknas under beaktande av mannens försörjningsbörda.

A andra sidan är gift kvinna, som skall samtaxeras med sin make, berättigad

att erhålla sin del av ortsavdraget. De sakkunniga anför vidare.

Huru fördelning av ortsavdrag skall ske, belyses enklast genom några

exempel. I dessa förutsättes att sjömannen och hans hustru är bosatta i

kommun, som tillhör ortsgrupp III. Ortsavdraget är för envar av makarna

1 840 kr. eller för makarna tillhopa 3 680 kr.

Om sjömannen uppburit inkomst ombord under hela året, äger han icke

uppbära något ortsavdrag i land. Hustrun äger åtnjuta ortsavdrag med

1 840 kr. Makarna får då ett sammanlagt ortsavdrag å 5 520 kr., ifall man

till äventyrs skulle anse att mannen vid erläggande av sjömansskatt tillgodogjort

sig ett ortsavdrag å 3 680 kr., men man kan även utgå från att sjömannen

endast tillgodogjort sig sin andel av ortsavdraget, vilken andel i

detta exempel uppgår till 1 840 kr. Vi har ansett oss böra acceptera sistnämnda

presumtion. Vi vill i detta sammanhang understryka att de av oss

framlagda sjömansskattetabellerna endast är att anse som förslag och att

några tekniska hinder ej möter att konstruera tabeller med utgångspunkt

från andra förutsättningar än dem vi angivit.

Om en sjöman däremot endast haft inkomst ombord under nio månader

av ett år får han anses ha tillgodogjort sig ett ortsavdrag å 9/12 X 1 840

1 380 kr. och är därför berättigad att från sin eventuella inkomst i land åtnjuta

återstående 460 kr. Det är emellertid tänkbart att han icke alls har

någon inkomst i land. I dylikt fall skall hustrun i förekommande fall äga

rätt att från sin taxerade inkomst •—• utöver sin andel av ortsavdraget —

avräkna vad mannen ej kunnat utnyttja. På motsvarande sätt äger en sjöman

rätt att från sin i land taxerade inkomst avräkna det belopp, som

hustrun måhända icke kunnat utnyttja.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Det skulle kunna göras gällande att summan av ortsavdragen stundom

kan bli större än som eljest skulle bli fallet. Detta är emellertid en konsekvens,

som måste tas, om man vill införa en sjömansskatt i form av en

definitiv källskatt. Större olägenheter skulle inträda om man i detta hänseende

hårt höll på den s. k. millimeterrättvisan. Den föreslagna metoden

synes utan att leda till några orimliga resultat enligt de sakkunnigas mening

vara enkel att tillämpa både för taxeringsnämnder och för lokala skattemyndigheter.

De sakkunniga framhåller vidare att i sjömansskattetabellerna har hänsyn

tagits till avdraget för kommunalutskylder vid taxeringen till statlig

inkomsskatt. Det skulle därför ej synas onaturligt om för sjöman, som

har åtnjutit inkomst såväl ombord som i land, en viss reducering verkställes

av det avdrag som skall ifrågakomma vid den årliga taxeringen.

Enligt de sakkunnigas mening bör man emellertid se saken så, att den

kommunalskatt, vartill hänsyn tagits i sjömansskattetabellerna endast har

samband med inkomsten ombord under det att den kommunalskatt, som

påförts å debetsedel å slutlig skatt, har samband med den årliga taxeringen.

Den skattskyldige bör därför vid den årliga taxeringen få tillgodogöra

sig avdrag för all den kommunalskatt, som debiterats å debetsedel

å slutlig skatt. De sakkunniga har uppmärksammat att om en sjöman

under ett år inte åtnjutit annan inkomst än inkomst av arbete i land men

ett följande år uppbär endast inkomst ombord, han inte kommer att kunna

utnyttja avdraget för debiterad kommunalskatt. Å andra sidan kommer

en skattskyldig, som ett år endast uppburit inkomst ombord och som

följande år arbetar i land, i den situationen att han vid påföljande taxering

inte har någon debiterad kommunalskatt att avdra. Likartade fall

förekommer dock ständigt vid den årliga taxeringen. De sakkunniga finner

därför inte de framdragna fallen vara av sådan betydelse att det föreslagna

systemet bör avvisas.

I sjömansskattetabellerna tas även hänsyn till att en skattskyldig i regel

har att vidkännas avdrag för försäkringspremier. Från och med 1957 erhåller

en skattskyldig avdrag vid den årliga taxeringen med schablonmässigt

beräknade belopp. De sakkunniga framhåller att det inte är uteslutet

att en skattskyldig, som under ett år uppburit både inkomst ombord

och inkomst i land, kan komma att åtnjuta avdrag för försäkringspremier

med högre belopp än rätteligen borde varit fallet. De sakkunniga hävdar

dock, att de eventuella förluster, som på grund härav kan tänkas uppkomma

för det allmänna, torde bli så obetydliga, att man bör avstå från

de invecklade bestämmelser, som skulle erfordras som korrektiv. Om jämkning

av sjömansskatt medgivits på grund av nedsatt skatteförmåga, bör

jämkningsbeslutet beaktas vid den årliga taxeringen. Vad som tidigare

anförts beträffande avdrag för periodiskt understöd, underskott å förvärvskälla

och avgift till pensionsförsäkring bör i tillämpliga delar gälla då

jämkning för nedsatt skatteförmåga medgivits.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Den som inte uppburit inkomst annat än ombord är inte skyldig att avlämna

allmän självdeklaration. Om en taxeringsnämnd anser sig ha anledning

anta att en sjöman, som ej avlämnat självdeklaration beträffande

inkomst i land, dock uppburit sådan inkomst, har nämnden givetvis skyldighet

att anmana sjömannen avge deklaration. Skattskyldig, som under

ett beskattningsår uppburit såväl inkomst i land som inkomst ombord,

har att i eljest gällande ordning avlämna självdeklaration för inkomsten

i land. Vidare framhåller de sakkunniga, att de gällande bestämmelserna

om samtaxering endast avser inkomst i land, och att vid uträknande av

sjömansskatt sambeskattning ej skall ske. Om båda makarna skulle ha

haft inkomst ombord, skall någon sammanläggning av inkomster ej verkställas.

De sakkunniga erinrar att enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt

skall den beskattningsbara förmögenheten i vissa fall utgöra ett belopp,

motsvarande trettio gånger den sammanräknade nettoinkomsten, dock

minst femtio procent av den skattepliktiga förmögenheten. Man måste räkna

med att för en skattskyldig, som åtnjuter inkomst både ombord och i land,

den vid taxeringen sammanräknade nettoinkomsten regelmässigt blir lägre

än om han åtnjöt all sin inkomst i land. Det skulle därför finnas skäl att

införa vissa särbestämmelser i förordningen om statlig förmögenhetsskatt

för att motverka obehörig skattelättnad. De sakkunniga antar emellertid, att

den nyss återgivna bestämmelsen endast i ett synnerligen begränsat antal

fall torde komma att tillämpas för dem som i framtiden har att erlägga sjömansskatt.

Då de sakkunnigas strävan varit att åstadkomma en så enkel

lagstiftning som möjligt, har förslag till ändring av hithörande bestämmelser

i förordningen om statlig förmögenhetsskatt inte framlagts. Skulle

frånvaron av sådana bestämmelser visa sig medföra mindre önskvärda resultat

i fiskalt hänseende, bör emellertid en ändring komma till stånd. Av

samma skäl har de sakkunniga underlåtit att framlägga något förslag till

ändring i förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa

fall d. v. s. förordningen angående den s. k. 80-procentregeln.

I ett flertal författningar angående statliga lån eller bidrag av skilda

slag stadgas, att en sökande har att styrka storleken av sin inkomst, i regel

den taxerade inkomsten jämlikt förordningen om statlig inkomstskatt. Införandet

av en sjömansskatt nödvändiggör komplettering av dessa bestämmelser.

En särskild författning bör, framhåller de sakkunniga, utfärdas av

innebörd att den inkomst till vilken hänsyn skall tas, då sökanden är en

sjöman, skall vara summan av taxerad inkomst enligt förordningen om

statlig inkomstskatt och kontant inkomst ombord.

Remissyttrandena

De sakkunnigas förslag att man vid taxering av inkomst i land inte skall

beakta sådan inkomst för vilken sjömansskatt erlagts har i flertalet yttran9

— Bihang till riksdagens protokoll 1958. / sand. Nr 92

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

den tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Ur dessa remissyttranden må

följande åberopas.

Riksräkenskapsverket anför.

Om en sjömansskatt skall bli ändamålsenlig och uppfylla nödvändiga

krav på enkelhet i tillämpningen, måste den, såsom utredningen föreslagit,

utformas som en definitiv källskatt på den inkomst det närmast gäller att

beskatta. De avvikelser från gällande regler om samtaxering och taxering

av samlad årsinkomst, som då visa sig ofrånkomliga, torde enligt riksräkenskapsverkets

mening böra godtagas.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund förklarar att förslaget innebär

ett första allvarligt försök — till synes realiserbart — att tillskapa

en definitiv källskatt. För förverkligandet av detta förslag lträves eftersättande

av den eljest i skattesammanhang vedertagna s. k. millimeterrättvisan.

Så är exempelvis fallet beträffande vissa skatteskalor, marginalskatt

vid inkomst även i land och sambeskattning, i vilka sjömännen

gynnas framför andra skattskyldiga.

Föreningen Sveriges kronokamrerare anför.

Med de av de sakkunniga åberopade utgångspunkterna för en ny sjömansbeskattning

torde man få godtaga den form sjömansskatten erhållit

enligt det framlagda förslaget. Med hänsyn till den tendens, som lär finnas,

att sjömännen i allt större utsträckning i stället för att helt ägna sig åt

sjömansyrket tidvis söka arbete å land och med tanke på den utbredning

gifta kvinnors förvärvsarbete fått, kan det väl synas som om sjömännen

gynnats alltför mycket i fråga om marginal- och sambeskattning. Denna

favorisering torde dock få anses som ett pris värt att betala, när det gäller

ett första allvarligt försök att realisera tanken på en definitiv källskatt.

Allt erkännande måste i övrigt ges åt det praktiska sätt varpå förslaget

utformats, vilket borgar för att det väl skall låta sig genomföras i praktiken. I

I några yttranden framställes erinringar mot förslaget i nu förevarande

del.

Sålunda framhåller statskontoret att det är av väsentlig betydelse, att

sjömännens skattesystem inte avviker från eljest gällande regler mer än

som är oundgängligen nödvändigt. Statskontoret anser sig i detta sammanhang

böra erinra om, att inte något av de av de sakkunniga beskrivna utländska

systemen för beskattning av sjömän synes ha gått så långt i avvikelser,

som nu föreslås; således förekommer exempelvis i Norge sambeskattning

och sammanläggning av inkomst i land med ombord förvärvad

inkomst. Med de starkt progressiva skatteskalor, som tillämpas i Sverige,

synes det inte heller tillfredsställande, att sambeskattning ej skall äga rum

eller att någon sammanläggning av inkomst ombord med annan inkomst

inte skall ske. Enligt statskontorets mening bör dessa frågor ytterligare

övervägas.

Länsstyrelsen i Gotlands län påpekar, att de sakkunnigas förslag beträffande

beskattning av inkomst i land torde komma att förorsaka svå
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 92 år 1958

righeter och arbetsökning för såväl taxeringsmyndigheter som lokala skattemyndigheter.

Härtill kommer att bestämmelserna i inte så få antal fall

torde komma att leda till att skattskyldiga med inkomst såväl ombord

som i land erhåller — utöver den skattelindring som sjömansskatten medför

beträffande inkomst ombord — en inte oväsentlig skattelindring jämväl

för inkomst i land. Länsstyrelsen förutsätter emellertid, att bestämmelserna

efter en tids tillämpning blir föremål för översyn och omarbetning

för ernående av större enkelhet och materiell rättvisa.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför.

Ett direkt samband med skatteuttaget har frågan om den s. k. samtaxeringen.

De sakkunniga förutsätter att samtaxering icke skall ske beträffande

inkomst ombord. Ävenså föreslå de sakkunniga att vid skatteuttaget

någon sammanläggning icke skall ske av inkomst ombord och

inkomst i land, varigenom lättnad i skatteprogressionen erhålles. Länsstyrelsen

ställer sig tveksam till de sakkunnigas förslag härutinnan. Visserligen

uppstå vissa svårigheter av organisatorisk art dels om sambeskattning

skall ske även i fall då sjömansskatt skall utgå å ena makens inkomst samt

dels om hänsyn vid skatteuttaget för inkomst i land skall tagas till inkomst

ombord, men dessa svårigheter torde icke vara omöjliga att övervinna. Av

redogörelsen för den norska sjömansskatten framgår att man i Norge

sambeskattar makar av vilka den ena har inkomst i land och den andra

inkomst ombord samt att man vid uttagandet av skatt för inkomst i land

tar hänsyn även till inkomst ombord.

Likartade synpunkter framhålles av länsstyrelsen i Norrbottens län.

Länsstyrelsen i Kalmar län uppehåller sig vid frågan om sambeskattning

av makar vilka båda har att erlägga sjömansskatt.

Länsstyrelsen anför härom.

Enligt förslaget skola bestämmelserna om samtaxering av äkta makar

endast avse inkomst i land. Skulle båda makarna hava inkomst ombord,

skall sammanläggning av inkomster ej verkställas. Det kan ifrågasättas,

om detta rimmar med vad som är jämlikt och rättvist. Enligt vad som

uppgivits förekommer i detta län, att båda makarna ha anställning ombord

— mannen kapten eller styrman och hustrun telegrafist. Skulle samtaxering

ej ske, skulle detta — så länge reglerna för sambeskattning bestå —

innebära ett allvarligt avsteg från nu gällande regler. Även om ur budgetsynpunkt

undantaget måhända har ringa betydelse, kan avsteget från den

ledande principen såväl i vårt skattesystem som jämväl i nu föreliggande

förslag, nämligen skattens progressivitet, enligt länsstyrelsens mening icke

försvaras. Skatten bör enligt länsstyrelsens uppfattning beräknas å makarnas

sammanlagda inkomst ombord. Någon större svårighet att genom en

enkel schablonregel bereda makarna ersättning för hustrun tillkommande

avdrag borde ej föreligga.

Endast överståthållarämbetet avstyrker helt vad de sakkunniga föreslagit

i fråga om förhållandet mellan beskattningen för inkomst ombord

och för inkomst i land. Ämbetet framhåller att de föreslagna bestämmelserna,

som reglerar förhållandet mellan inkomster ombord samt inkomster

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

i land, synes medföra alltför stora ojämnheter och orättvisor dels mellan

sjömän och skattskyldiga i allmänhet och dels mellan sjömän inbördes

för att genomföras i den form de sakkunniga givit dem. Det kan visserligen

sägas, att antalet sjömän, som på grund härav vinner fördel gentemot

andra skattskyldiga, är av så liten omfattning, att de praktiska fördelarna

överväger nu anförda nackdelar, överståthållarämbetet anser dock,

att ojämnheterna härvidlag torde bli så stora, att de föreslagna bestämmelserna

inte är förenliga med grundsatsen om taxeringarnas likformighet och

rättvisa.

Om innehållet i de uppgifter, som av redarna skall

lämnas till ledning för taxeringsnämndernas arbete,

uttalar centrala uppbördsnämnden att det kan ifrågasättas om inte

uppgift om inkomstens storlek behöver meddelas taxeringsmyndigheterna

för att — om en obligatorisk tjänstepensionering införes — det skall bli

möjligt att fastställa den pensionsgrundande inkomsten.

Vad i betänkandet anförts om utnyttjande av ortsavdrag

vid årlig taxering har föranlett särskilt uttalande endast av kammarrätten.

Kammarrätten framhåller att det är tydligt att avdrag för underskott

å förvärvskälla, periodiskt understöd och avgift för pensionsförsäkring

skall åtnjutas vid den årliga taxeringen i den mån sådant avdrag

inte kunnat efter jämkning tillgodogöras den skattskyldige vid beräkning

av sjömansskatt. Eftersom principerna för skattetabellernas konstruktion

inte angivits i författningstexten, synes däremot beträffande gifta och samtaxerade

skattskyldiga vara osäkert om detsamma skall gälla i fråga om

ortsavdragen för sådana skattskyldiga.

Frågor, som har samband med sjömans rätt att vid den årliga

taxeringen åtnjuta allmänna avdrag, beröres av länsstyrelsen

i Västernorrlands län samt av kronokamreraren i Malmö.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter huruvida inte möjlighet

borde finnas att jämka sjömansskatten med hänsyn till extraordinära

förhållanden, såsom skatt å större realisationsvinst, för vilken avdrag inte

kan utnyttjas från inkomst i land. Vad beträffar avdraget för försäkringspremier

torde enligt länsstyrelsens mening någon svårighet inte möta att

fördela detta i samma proportion som ortsavdraget.

Kronokamreraren i Malmö anför.

Skattskyldig, som sedan en längre tid ägnat sig åt verksamhet till sjöss

men övergår till arbete i land, kan åsamkas avsevärd kvarstående skatt,

därest han vid taxering för sistnämnda inkomst icke medges något avdrag

för kommunalskatt, som belöper på tid då han varit sjöman. Påtalade förhållande

har icke varit främmande för de sakkunniga. De ha emellertid

under åberopande av att det vid den årliga taxeringen ständigt förekommer

fall, då skattskyldig, med hänsyn till att han icke debiterats någon kommunalskatt

saknade rätt till avdrag för sådan skatt, icke ansett det föreslagna

systemet böra avvisas. Man bör dock enligt min mening beakta, att

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ls proposition nr 92 år 1958

det i sistnämnda fall så gott som undantagslöst är fråga om ungdomar, vilka

nyligen trätt ut i förvärvslivet, medan det i sjömansfallen är fråga om personer,

som ofta under lång tid haft inkomst, för vilken skatt erlagts. En

möjlighet att eliminera eller väsentligt reducera berörda olägenheter synes

vara att medge avdrag för viss del av erlagd sjömansskatt, lämpligen i

proportionen till vad kommuner och landstingskommuner äga uppbära.

Om detta genomföres, bör i kontrollsyfte redarens uppgift till taxeringsnämnden

upptaga jämväl beloppet av innehållen sjömansskatt.

De sakkunniga ha endast berört avdrag för försäkringspremier i vad

avser schablonmässigt beräknade belopp. Utan att snegla åt den s. k. millimeterrättvisan

kan ifrågasättas, om det icke med hänsyn till att avdrag

med högre belopp kan medges då faktiska utgifter till högre belopp än

150 respektive 300 kr. specificerats, borde företagas en proportionering

liksom i fråga om underskott å förvärvskälla, periodiskt understöd eller

avgift för pensionsförsäkring.

Frågan om sjömans skyldighet att avge allmän självdeklaration

har uppmärksammats av riksskattenämnden och några

länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Hallands län förklarar att då vid taxering skall bortses

från inkomst, för vilken sjömansskatt erlagts, kan föreskriften i taxeringsförordningen

om gränsen för deklarationsplikt möjligen tolkas så, att sjömannens

inkomst i land (i förekommande fall jämte hustruns inkomst)

skall ha uppgått till minst 1 200 kronor för att deklarationsplikt skall

inträda. Med hänsyn till det vid taxeringen reducerade ortsavdraget torde

emellertid meningen vara, att sådan skyldighet skall föreligga, så snart den

sammanlagda inkomsten till sjöss och i land uppgår till sagda belopp.

Riksskattenämnden anför.

Skyldigheten att avlämna självdeklaration är enligt de allmänna reglerna

i taxeringsförordningen knuten till frågan om inkomstens storlek.

Sålunda föreligger för fysisk person, som varit här i riket bosatt under

hela beskattningsåret, deklarationsskyldighet om bruttointäkterna uppgått

till minst 1 200 kronor och för annan fysisk person om bruttointäkterna

uppgått till minst 100 kronor. Då ortsavdraget för sjöman, som även haft

inkomst i land, avses skola reduceras med hänsyn till den tid, för vilken

han erlagt sjömansskatt, kommer skattskyldighet ofta att föreligga även

om inkomsten i land understigit 1 200 kronor. Deklarationsskyldighet bör

därför föreskrivas för sjömän även i dylika fall. Lämpligen bör skyldigheten

för sjömän att lämna deklaration bestämmas i enlighet med vad som

gäller för person som varit här i riket bosatt under endast en del av året.

Det kan därvid, med hänsyn särskilt till den från och med den 1 januari

1958 införda skattefriheten för mindre inkomst av kapital, eventuellt

komma ifråga att generellt höja deklarationsgränsen för dessa kategorier

till 300 kronor.

Länsstyrelserna i Stockholms och Västmanlands län ifrågasätter om inte

för sjöman bör gälla deklarationsplikt för inkomst i land så snart bruttointäkterna

uppgått till 100 kronor.

Vad de sakkunniga anfört rörande behovet av ändring i förordningen om

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

statlig förmögenhetsskatt har föranlett erinringar av överståthållarämbetet

samt länsstyrelsen i Hallands län. Länsstyrelsen föreslår att vid tilllämpningen

av den i 9 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt angivna

reduktionsregeln hänsyn skall tas jämväl till inkomst för vilken

erlagts sjömansskatt.

Departementschefen

Som förut nämnts skall sjömansskatten vara definitiv. Uppbörden av sjömansskatt

skall således inte åtföljas av något taxerings- och debiteringsförfarande

varigenom skatten slutligt fastställes. Uppbär en sjöman under ett

år endast inkomst ombord blir han i regel inte alls taxerad. Emellertid inträffar

ofta fall då under samma år uppbäres både inkomst ombord och

annan inkomst. Sjömannen skall då i vanlig ordning taxeras för sistnämnda

inkomst utan hänsyn till vad han uppburit till sjöss. Endast i två hänseenden

kan taxeringen påverkas av att den skattskyldige erlagt sjömansskatt.

Han skall vidkännas minskning i det ortsavdrag, som eljest skulle

tillkommit honom. Minskning skall ske med 1/i2 för varje månad, för vilken

sjömansskatt erlagts. Vidare skall tillses att avdrag vid taxeringen inte

medges för belopp, vartill hänsyn tagits genom jämkning vid beräkning av

sjömansskatt. De nu angivna principerna skall tillämpas även vid samtaxering

av äkta makar. Samtaxering skall således förekomma endast i

fråga om inkomst i land.

Förslaget innebär sålunda ett avsteg från eljest gällande principer om

samtaxering och taxering av samlad årsinkomst. Självfallet kan det finnas

anledning att — såsom några remissmyndigheter gjort — ställa sig tveksam

inför förslaget i denna del. Jag vill då först erinra om att enligt det förslag

som framlades år 1949 av sjömansskatteutredningen skulle vid debitering

av skatt på inkomst i land hänsyn även tas till inkomsten ombord. Såsom

framgår av redogörelsen i proposition nr 100 till 1953 års riksdag anfördes

vid remissbehandlingen av sjömansskatteutredningens förslag i denna del

att beskattningsförfarandet trots all strävan mot enkelhet måste bli ytterst

invecklat. Som jag förut framhållit utgjorde detta ett av huvudskälen till

att förslaget inte ledde till någon lagstiftning.

Vid de inkomstlägen varom här i allmänhet är fråga torde den förmån

som beredes de skattskyldiga genom att sammanläggning av inkomster och

samtaxering inte skall äga rum i regel avse relativt små belopp. För förslaget

talar framför allt att förfarandet vid taxering och debitering kan

ges den enkla utformning de sakkunniga föreslagit. Enligt min mening bör

i första hand de praktiska synpunkterna få överväga. Jag finner mig därför

i huvudsak böra förorda vad de sakkunniga föreslagit i denna del.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Att inom sjömansskattens ram införa någon form av sambeskattning av

makar, vilka är anställda ombord på samma fartyg, torde inte böra komma

i fråga. Skillnaden i skattekraft hos sådana makar och makar anställda på

skilda fartyg torde vara ringa. Om sambeskattning skulle äga rum borde

den därför avse alla makar, som samtidigt erlägger sjömansskatt. Av lätt

insedda skäl torde en sådan ordning inte vara praktiskt genomförbar.

Med anledning av vad kammarrätten anfört angående utnyttjande av

ortsavdrag vid årlig taxering må följande framhållas. Reduktion av ortsavdrag

skall ske med 1/i2 för varje kalendermånad, för vilken sjömansskatt

erlagts. Ortsavdraget får då anses utnyttjat för sådan månad. Skulle av

någon anledning — fallet får anses vara ganska teoretiskt — avlöning inte

ha utgått för någon månad och sjömansskatt inte ha erlagts, bör sjömannen

anses inte ha utnyttjat den på månaden belöpande delen av ortsavdraget.

Reduktion bör inte ske för sådan månad och motsvarande högre ortsavdrag

får således åtnjutas vid taxeringen i land.

Jag vill i detta sammanhang med några ord beröra frågan om avdrag för

intäkternas förvärvande. Den inkomst, för vilken sjömansskatt erlagts,

skall inte utgöra skattepliktig inkomst vid årlig taxering och skall inte

heller upptagas i deklaration. Härav följer att inte heller avdrag bör medges

för utgifter som är att anse som kostnader för förvärvande av inkomsten

ombord. Av särskild betydelse är detta om sjömannens hustru har egen

inkomst, på vilken avdragen skulle kunna utnyttjas. Även det i 33 § 2 mom.

kommunalskattelagen stadgade schablonavdraget på 100 kronor faller givetvis

bort om sjömannen endast haft inkomst ombord.

I likhet med riksskattenämnden anser jag att skyldighet att avge allmän

självdeklaration bör föreligga för sjöman även i det fall att dennes inkomst

i land understiger ett årligt belopp av 1 200 kronor. Jag föreslår därför att

samma regler skall gälla för sjöman som för fysisk person, vilken inte varit

bosatt här i riket under hela beskattningsåret. Sjöman skall således utan anmaning

avge självdeklaration, då hans bruttointäkter i land under ett år

uppgår till sammanlagt minst 100 kronor.

Jag finner mig vidare böra förorda viss ändring av den i 9 § förordningen

om statlig förmögenhetsskatt upptagna reduktionsregeln. Därest en ändring

inte kommer till stånd, skulle en i vissa fall betydande, ej avsedd

skattelindring kunna uppkomma. Regeln bör enligt min mening ges sådant

innehåll att reduktion skall ske om den skattepliktiga förmögenheten överstiger

trettio gånger summan av den sammanräknade nettoinkomsten och

den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten.

De sakkunniga har uppmärksammat att enligt vissa författningar utgår

sociala förmåner endast om vederbörandes taxerade inkomst inte överstiger

visst belopp. Den som erlagt sjömansskatt kommer inte att påföras någon

taxering för inkomst, som han uppburit till sjöss. Med anledning härav

föreslår de sakkunniga att vid tillämpningen av dessa författningar hänsyn

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 Kungi. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

skall tas till summan av den kontanta inkomsten ombord och den taxerade

inkomst, som kan ha påförts vederbörande. Jag kan för min del biträda

detta förslag. Jag vill emellertid fästa uppmärksamheten på att i ett antal

fall är det avgörande inte storleken av den taxerade inkomsten utan storleken

av vederbörandes beskattningsbara inkomst. I sådana fall torde man

få förfara på det sättet att vederbörandes inkomst ombord minskas med det

för honom gällande ortsavdraget och att vad därefter återstår sammanlägges

med hans eventuella beskattningsbara inkomst på grund av årlig taxering.

För den händelse sjömannen varit gift och hustrun uppburit inkomst

i land måste givetvis beaktas i vilken utsträckning hon utnyttjat makarnas

gemensamma ortsavdrag. Därest riksdagen icke har något att erinra mot

en sådan lösning kommer erforderliga bestämmelser att meddelas i administrativ

ordning.

Till ledning för lokal skattemyndighet vid utfärdande av intyg för tilllämpning

av berörda författningar bör i inkomstlängden finnas uppgift om

storleken av kontant inkomst ombord. Det är då nödvändigt att uppgifter,

som redare skall lämna för årlig taxering, innehåller uppgift härom samt

att uppgiften antecknas i längden. Jag avser att föranstalta om att i administrativ

ordning meddelas föreskrifter härom.

I detta sammanhang vill jag nämna att de sakkunniga även framlagt förslag

till viss ändring i 1947 års lag om allmän sjukförsäkring. Fattar riksdagen

beslut om införandet av en sjömansskatt torde det få ankomma på

chefen för socialdepartementet att senare anmäla de ändringar, som blir

erforderliga i sjukförsäkringslagen.

X. Ersättning till kommuner

De sakkunniga

De sakkunniga fastslår inledningsvis att de ej ansett sig böra framlägga

förslag om ersättning till kommuner med belopp, som exakt motsvarar

skattebortfallet. Ett sådant system skulle kräva en alltför dyrbar och omfattande

administration.

I betänkandet redovisas vissa beräkningar angående den kommunala

inkomstskattens storlek i förhållande till samtliga utskylder i inkomstlägen,

som kan antas vara aktuella för sjömän. Beräkningarna avser ortsgrupp

III vid en antagen kommunal utdebitering av 13 kronor för skattekrona.

Avgifterna till den obligatoriska sjukförsäkringen har beräknats

till genomsnittsbelopp. Resultatet av beräkningarna framgår av här intagna

tablåer.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

137

Årsinkomst

för gift

skattskyldig

Statlig

inkomstskatt

kronor

Kommunal

inkomstskatt

kronor

Folkpensions-

avgift

kronor

Sjukför-

säkrings-

avgift

kronor

Summa

utskylder

kronor

Den kommu- nala inkomst- skattens an- del av summa

utskylder

procent

5 000

77

104

111

121

413

25,2

10 000

561

754

219

185

1 719

43,9

15 000

1 118

1 404

328

210

3 060

45,9

20 000

2 126

2 054

437

222

4 839

42,4

Årsinkomst

för ogift

skattskyldig

utan försörj- ningsplikt

mot barn

Statlig

inkomstskatt

kronor

Kommunal

inkomstskatt

kronor

Folkpensions-

avgift

kronor

Sjukför-

säkrings-

avgift

kronor

Summa

utskylder

kronor

Den kommu- nala inkomst- skattens an- del av summa

utskylder

procent

5 000

264

364

108

90

826

44,1

10 000

956

1 014

217

127

2 314

43,8

15 000

2 028

1 664

250

152

4 094

40,6

20 000

3 400

2 314

250

164

6 128

37,8

De sakkunniga har även företagit vissa andra utredningar för att utröna

med vilka belopp ersättning bör utgå till kommuner. Sålunda har uppgifter

införskaffats från postverket angående dels skattebelopp, som under uppbördsåret

1955 inbetalats till postverket jämlikt 55 § uppbördsförordningen

och dels inbetalningar under mars månad 1956 enligt samma paragraf. De

sakkunnigas utredningar i detta hänseende redovisas i bilagorna 1—3 i

det avgivna betänkandet, vartill torde få hänvisas.

Undersökningar har därjämte företagits för att söka utröna sjömansskattens

verkningar för följande kommuner i Stockholms län, nämligen Huddinge,

Lidingö, Nacka, Nynäshamn, Roslags-Länna, Sollentuna och Solna.

Undersökningarna omfattade 199 skattskyldiga, som enligt uppgifter tillgängliga

för uppbördssektionen vid länsstyrelsen varit sjömän under år

1955. Undersökningarna redovisas av de sakkunniga på följande sätt.

Därest dessa sjömän skulle ha erlagt sjömansskatt och sålunda icke varit

skyldiga erlägga kommunal inkomstskatt för inkomst ombord, skulle inkomstbortfallet

för kommun, landstingskommun och tingslag ha uppgått till

ungefärligen de belopp som angives i nedanstående tablå. 1 tablån har inkomstbortfallet

jämväl angivits i procent av den sjömansskatt som beräknats

för de ifrågavarande sjömännen.

Inkomstbortfallet i procent har uträknats under antagande att alla de

ifrågavarande sjömännen skulle ha haft att erlägga sjömansskatt enligt den

tabell, som av oss föreslås gälla för sjömän ombord å fartyg i nordsjöfart

och oceanfart. Det har icke varit möjligt att utröna i vilket slag av trafik

de olika fartyg gått, ombord å vilka sjömännen varit anställda. Då den

för sjömännen i skattehänseende gynnsammare tabellen i gemen använts,

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

måste i verkligheten det procentuella skattebortfallet för kommunerna bli

mindre än tablån utmärker.

Ytterligare bör framhållas att i tablån differentiering mellan olika inkomstlägen

icke skett.

Kommun

Inkomstbortfall i kronor

Inkomstbortfallet utgör i procent

av sjömansskatten

kommun

lands-

tings-

kommun

tingslag

samtliga

kommun

lands-

tings-

kommun

tingslag

samtliga

Huddinge.....

24 490

8 029

134

32 653

39,1

12,8

0,2

52,1

Lidingö .......

17 270

6 600

110

23 980

30,7

11,7

0,2

42,6

Nacka........

16 905

5 796

97

22 798

32,5

11,1

0,2

43,8

Nynäshamn ...

12 271

3 700

62

16 033

34,8

10,5

0,2

45,5

Roslags-Länna.

9 790

3 560

119

13 469

31,5

11,5

0,4

43,4

Sollentuna.....

8 196

2 977

20

11 193

32,3

11,7

0,1

44,1

Solna.........

39 725

14 221

95

54 041

36,5

13,1

0,1

49,7

De sakkunniga erinrar om den nya kommunindelningen och framhåller

att i en storkommun antalet sjömän sannolikt kan antas representera en

mindre andel av befolkningen än i en mindre kommun. Skatteunderlaget

har de senaste tio åren starkt ökat i kommunerna. Det skulle måhända

kunna göras gällande, att en kommuns intresse av att få beskatta där

hemmahörande sjömän inte längre är så stort som tillförne och att man

därför inte skulle behöva ersätta kommunerna för skattebortfallet på grund

av sjömansskatten. De sakkunniga har icke velat ansluta sig till en sådan

uppfattning. En annan sak är att de kommunala skatteintäkter, som grundas

på beskattningen av sjömännens inkomster, får beräknas på annat

sätt än det hittills tillämpade.

De minskade skatteintäkter, som kan beräknas bli en följd av införandet

av en sjömansskatt, synes böra bäras av staten. Storleken av det procenttal,

som valts för den genomsnittligt beräknade ersättningen för skattebortfall

till kommunerna, har från denna utgångspunkt tilltagits i överkant.

Enligt de sakkunnigas mening synes det vara klart, att ersättning skall

utgå till primärkommuner och landstingskommuner. Däremot anses det

vara i hög grad diskutabelt, huruvida ersättning skall utgå även till tingslag.

Det skulle här gälla mycket obetydliga belopp, som knappast kunde spela

någon som helst roll i tingslagets budget. De sakkunniga föreslår därför att

ersättning ej skall utgå till tingslag.

Ersättningen till kommun bör beräknas till 35 procent av den sjömansskatt,

som erlagts av sjömän mantalsskrivna i kommunen. Ersättningen

till landstingskommun föreslås utgå med 10 procent av den sjömansskatt,

som erlagts av sjömän inom landstingskommunens område. För municipalsamhällenas

del anser de sakkunniga särskilda förhållanden föreligga, som

talar emot att tillämpa en generell regel för ersättningen. I många fall är

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

nämligen utdebiteringen så låg, att ersättningsbeloppen skulle bli mycket

små. De sakkunniga föreslår därför, att ersättning endast bör utgå till municipalsamhällen,

där utdebiteringen uppgår till minst en krona för skattekrona.

Ersättning till dylika municipalsamhällen föreslås skola utgå med

2 procent av sjömansskatten.

De sakkunniga anför vidare.

Den föreslagna metoden för ersättningens beräknande är enkel och ur

flera synpunkter tilltalande, varför vi förordar densamma. Emot densamma

kan invändas, att metoden icke lämnar utrymme för differentiering av

ersättningen efter skattetrycket inom de olika kommunerna. Om en sådan

differentiering skulle anses ofrånkomlig — för vår del anser vi vinsten

icke uppväga det därav orsakade merarbetet — synes man kunna förfara

enligt grunder, som framgår av följande exempel.

Om sjömansskatt, erlagd av sjömän inom en kommun, antas vara 10 000

kr. samt den genomsnittliga utdebiteringen för samtliga primärkommuner

antas vara 10 kr., skall en kommun med en utdebitering av 12 kr. erhålla en

gottgörelse å 4 200 kr. uträknad enligt följande uppställning.

iHx (35 % X 10 000) = 4 200

Vad ovan sagts om hänsynstagande till den varierande utdebiteringen

mellan primärkommuner kan tillämpas även för bestämmande av ersättningen

till landstingskommuner och till ersättningsberättigade municipalsamhällen.

Det må understrykas, att den ovan angivna genomsnittliga utdebiteringen

är godtyckligt vald. Vårt exempel innebär icke, att ersättning skulle uträknas

efter denna antagna medelutdebitering. Vid eventuell uträkning av

ersättningen enligt den ifrågavarande metoden skall givetvis den genomsnittliga

utdebitering användas, som vid varje tidpunkt är aktuell.

För att visa hur fördelning av bidrag kan ske, lämnas här nedan ett exempel.

Medelutdebiteringen i riket till samtliga kommunala utskylder förutsättes

vara 13 kr. En kommun antas bestå av flera uppbördsdistrikt. Ett av

dessa uppbördsdistrikt sammanfaller med ett municipalsamhälle. Sjömansskatt

erlagd av sjömän mantalsskrivna inom distriktet uppgår till 100 000 kr.

Utdebiteringen till kommunen antas vara 11 kr., till municipalsamhället 2 kr.

och till landstingskommunen 3 kr. Ersättning till kommun, municipalsamhälle

och landstingskommun beräknas för detta uppbördsdistrikt enligt

följande.

Den totala ersättningen blir:

H x (47 % X 100 000 kr.) = 57 846 kr.

10

Ersättningen beräknas därefter

för kommun till ii X 57 846 = 39 769

16

för municipalsamhälle till ^ X 57 846 = 7 231

för landstingskommun till -^x 57 846 = 10 846 57 846 kr.

16 -

Uträkningarna kan synas enkla men ännu enklare och därför ur administrativ

synpunkt fördelaktigare blir förfaringssättet, om man väljer det

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

av oss förordade förslaget att fastställa ersättningarna utan hänsynstagande

till varierande kommunala utdebiteringar.

För att undvika uträkningar och utbetalningar av ersättning å bagatellbelopp,

som inte är av betydelse för kommunernas ekonomi, föreslås, att

det lägsta årliga belopp, som skall utbetalas, fastställes till 300 kronor.

Vidare föreslår de sakkunniga, att ersättning till kommuner, municipalsamhällen

och landstingskommuner skall utbetalas genom sjömansskattekontorets

försorg en gång om året. Den närmare fördelningen av ersättningen

mellan bidragsberättigad borgerlig och kyrklig kommun bör verkställas

av vederbörande organ inom kommunalförvaltningen.

Slutligen framhålles att sjömansskatt som erlagts av här i riket ej bosatta

sjömän inte skall beaktas vid beräkningen av ersättning.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser utom riksskattenämnden har tillstyrkt eller

lämnat utan erinran de sakkunnigas förslag att ersättning

till kommuner m. fl. skall utgå.

Riksskattenämnden anser att några bärande principiella skäl inte synes

föreligga för att kompensera kommunerna för sådan minskning i

skatteintäkterna som föranledes av ändringar i beskattningsreglerna. Dylika

skäl synes inte heller föreligga om förslaget om sjömansskatt genomföres.

Då dessutom ett av motiven till införandet av sjömansskatt just är,

att sjömännen inte sällan äger endast ringa samhörighet med sina hemkommuner,

och då bortfallet av kommunalskatt i allmänhet är förhållandevis

obetydligt, förklarar riksskattenämnden sig inte kunna biträda förslaget

härutinnan. Nämnden erinrar också om den allmänna tendens som

numera förefinnes att begränsa och samordna de statliga bidragen till kommunerna.

Vissa remissmyndigheter förordar att ersättning skall utgå

med lägre belopp än de sakkunniga föreslagit.

Statskontoret finner det sålunda vara befogat att i betraktande av uppdelningen

mellan staten och kommunerna av samhällsuppgifterna en eventuell

skattenedsättning för sjömän i första hand går ut över kommunernas

skatteinkomster. Statskontoret finner sig inte kunna förorda att kommunerna

erhåller full ersättning för skattebortfallet. Ersättningsbeloppen bör

i stället uträknas på sådant sätt att i första hand det statliga skatteutfallet

inte minskas. Att kompensera kommunerna så, att skattebortfallet för

dessa blir proportionsvis mindre än för statsverket, synes inte böra ifrågakomma.

Likartade synpunkter framhålles av länsstyrelserna i Stockholms och

Malmöhus län.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Den av de sakkunniga förordade metoden för beräkning av

ersättningarna har i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Endast länsstyrelsen i Kalmar län och Svenska landskommunernas förbund

finner sig böra förorda att vid beräkningen hänsyn skall tas till den

varierande kommunala utdebiteringen.

Länsstyrelsen i Kalmar lån framhåller att vikande konjunkturer kan inträffa

med minskade skatteintäkter i släptåg. Av försiktighetsskäl bör därför

hänsyn tas till den kommunala utdebiteringen.

Svenska landskommunernas förbund anser att en gradering av ersättningen

i förhållande till den kommunala utdebiteringen synes kunna göras

utan alltför komplicerade räkneoperationer. Fördelarna med en sådan

gradering är uppenbara. Ersättningen skulle komma att bättre anpassas

till det faktiska skattebortfallet för vederbörande kommun än vad som

kan ske vid tillämpning av det av de sakkunniga i första hand förordade

förslaget. Vid gradering av ersättning skall enligt förbundets mening

normalbidragsprocenten utgå vid en kommunal utdebitering av 13 kronor

för skattekrona och inte såsom de sakkunniga angivit vid medelutdebiteringen

för rikets kommuner under respektive år. En utdebitering av 13 kr.

har nämligen legat till grund för såväl de sakkunnigas förslag till sjömansskattetabeller

som för deras beräkning av den kommunala inkomstskattens

andel av total skatt och av skillnaden mellan preliminär skatt

och sjömansskatt. Vid höjda kommunala skattesatser skulle en anknytning

till medelutdebiteringen inte ge kommunerna full täckning för inkomstbortfallet

och vid sänkta skattesatser skulle kommunerna få för stor

kompensation.

Frågan om den procentsats efter vilken ersättning

skall utgå till kommun har behandlats i några yttranden. Sålunda

förordar överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

lån, Svenska stadsförbundet, Stockholms stads drätselnämnd, Stockholms

stads uppbördsverk, stadskollegiet i Hälsingborg, Föreningen Sveriges

kronokamrerare samt kronokamreraren i Malmö att till städer utanför

landsting ersättning skall utgå med 45 procent av den sjömansskatt,

som erlägges av sjömän mantalsskrivna i respektive städer.

Svenska landskommunernas förbund anför.

Vid utformning av de föreslagna bestämmelserna om ersättning till

kommunerna för skattebortfallet har de sakkunniga förklarat sig ha haft

som riktpunkt att ge kommunerna full kompensation. Såvitt styrelsen kan

finna når man dock med förslaget inte detta resultat. För gift skattskyldig

i or Isgrupp III med en årsinkomst av 15 000 kronor utgör enligt gällande

beskattningsregler och vid en utdebitering av 13 kronor för skattekrona

den kommunala inkomstskatten 45,9 % av det totala skattebeloppet. För

ogift skattskyldig utgör den kommunala inkomstskatten under samma

förutsättningar 40,6 % av den totala skatten. För skattskyldiga i detta

inkomstläge skulle den totala skatten genom den föreslagna sjömansskat
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

ten minskas med i runt tal 30 resp. 22 %. Även vid en årsinkomst av

10 000 kronor medför sjömansskatten ungefär samma procentuella minskning

av den totala skatten. Utgår man från att kommunerna skall erhålla

full kompensation och sålunda få ersättning med det belopp, som enligt

normala beskattningsregler skulle utgöra kommunalskatt, skall ersättningen

för gift skattskyldig utgå med 62 % av sjömansskatten vid en årsinkomst

av 10 000 kronor och med 65 % av sjömansskatten vid en årsinkomst av

15 000 kronor. För ogift skattskyldig skall ersättning utgå med 56 % av sjömansskatten

vid en årsinkomst av 10 000 kronor och med 52 % av sjömansskatten

vid en årsinkomst av 15 000 kronor. Flertalet av de av sjömansskatten

berörda skattskyldiga torde tillhöra här angivna inkomstskikt. Mot

bakgrunden av dessa siffror synes den av sjömansskattesakkunniga föreslagna

ersättningen till kommuner och landsting med 35 resp. 10 % av

erlagd sjömansskatt inte kunna ge avsedd kompensation för bortfallen

kommunalskatt. En ersättning med minst 60 % av influten sjömansskatt

torde bättre svara mot inkomstbortfallet för kommuner och landsting.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län, stadskollegiet i Hälsingborg

och kronokamreraren i Hälsingborg anser att de sakkunnigas

utredningar i ersättningsfrågan omfattar ett alltför litet antal sjömän och

kommuner för att slutlig ställning skall kunna tas till frågan om ersältningsprocenten.

Denna bör bestämmas först sedan ytterligare utredningar

verkställts.

Förslaget om ersättning till vissa municipalsamhäl1

e n har föranlett erinran från länsstyrelsen i Gotlands län. Länsstyrelsen

ifrågasätter om inte ersättningen till municipalsamhällena kan helt slopas.

Endast ett ringa antal municipalsamhällen skulle enligt länsstyrelsens

mening komma i åtnjutande av ersättning. I de fall ersättning kommer

att utgå, torde beloppen bli tämligen obetydliga.

Svenska landskommunernas förbund förklarar sig inte kunna biträda

förslaget att fördelningen av ersättningarna mellan

borgerlig och kyrklig kommun skall verkställas av kommunala

organ. Förbundet framhåller att fråga inte är om skatt utan om ersättning

för minskade skatteintäkter och fortsätter.

De sakkunniga har utan att närmare utveckla sin tankegång angivit att

fördelningen mellan borgerlig och kyrklig kommun skall ske efter de för

beskattningsåret fastställda utdebiteringarna. I borgerlig kommun ingår

ofta flera församlingar med skilda utdebiteringar. Vidare kan flera församlingar

bilda ett pastorat, som till sina gränser inte sammanfaller med

den borgerliga kommunen. Fördelningen av ersättningen måste därför bli

förhållandevis komplicerad. Även om en fördelning enligt de föreslagna

grunderna skulle vara praktiskt genomförbar kan mot metoden riktas den

invändningen, att den inte på ett tillfredsställande sätt tillgodoser syftet

med ersättningen, nämligen att ge kompensation för bortfallna skatteinkomster.

Metoden förutsätter att sjömännen i en kommun är någorlunda

jämnt fördelade på de i kommunen ingående församlingarna, en

förutsättning som knappast torde föreligga. Frågan om ersättningens fördelning

mellan borgerlig och kyrklig kommun är alltså mera komplicerad

än vad de sakkunniga synes ha utgått ifrån.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Departementschefen

Enligt de sakkunnigas förslag skall ersättning för minskade skatteintäkter

utgå till kommuner, landstingskommuner samt vissa municipalsamhällen.

Ersättningen föreslås bestämd till viss procent av den sjömansskatt

som inbetalats för sjömän bosatta inom kommunens, landstingskommunens

eller municipalsamhällets område. För att åstadkomma ett enkelt förfaringssätt

föreslås att hänsyn inte skall tas till de varierande kommunala

utdebiteringarna vid uträkning av ersättningsbeloppens storlek.

I allmänhet har de sakkunnigas förslag att ersättning skall utgå godtagits

vid remissbehandlingen. Endast riksskattenämnden har ifrågasatt riktigheten

härav. Nämnden finner att bärande skäl att kompensera kommuner

för minskning i skatteintäkter på grund av ändringar av beskattningsreglerna

inte synes föreligga. Av undersökningar som de sakkunniga företagit

framgår emellertid att kommunerna kommer att drabbas mycket ojämnt.

För vissa kommuner torde en påtaglig minskning i skatteunderlaget uppkomma

om sjömansskatten införes. I likhet med de sakkunniga finner

jag det skäligt att kommunerna kompenseras härför genom att de tillerkännes

viss andel i influten sjömansskatt.

Två remissinstanser har ifrågasatt om inte vid beräknande av ersättningsbeloppen

hänsyn bör tas till att den kommunala utdebiteringen varierar

mellan olika kommuner. Enligt min mening bör man dock kunna bortse

härifrån. Skulle hänsyn tas till de varierande kommunala utdebiteringarna

blir uträkningen av ersättningarna jämförelsevis invecklad och kostnadskrävande.

Även om en något bättre anpassning till det faktiska skattebortfallet

därigenom skulle kunna uppnås, torde i allmänhet skillnaderna i

ersättningsbeloppen bli mycket små.

De sakkunnigas förslag att ersättning till kommun skall utgå med 35

procent och till landstingskommun med 10 procent av den sjömansskatt

som erlagts av sjömän bosatta i kommunen respektive inom landstingskommunens

område har i regel icke föranlett någon erinran. Svenska landskommunernas

förbund har dock ansett att ersättning till kommun och

landstingskommun borde höjas och tillhopa utgå med minst 60 procent. De

uträkningar, som åberopats till stöd för detta yrkande, bar emellertid verkställts

med utgångspunkt från skattebortfallet endast i fjärrfartstabellen.

Vidare har hänsyn endast tagits till sjömän i inkomstlägen, där skattelindringen

enligt fjärrfartstabellen är störst och kommunalskattens procentuella

andel i de totala utskylderna överstiger genomsnittet.

En inom finansdepartementet verkställd beräkning utvisar att — därest

nyssnämnda omständigheter beaktas — ersättningarna till kommun och

landstingskommun tillhopa skulle utgå med 44 å 45 procent, om samtliga

sjömän erlägger skatt enligt kolumn 1 i tabellerna, och med 50 ä 51 procent,

om de erlägger skatt enligt kolumn 3. De procentsatser, som föreslagits av

de sakkunniga, får därför anses lämpligt avvägda.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Vissa remissinstanser har föreslagit att ersättning till stad utanför landsting

skall utgå med 45 procent. Jag anser mig kunna biträda detta förslag.

Ersättning till municipalsamhällen bör utgå i enlighet med vad som föreslagits

av de sakkunniga eller alltså med 2 procent.

I likhet med de sakkunniga finner jag att utbetalning inte bör ske om

ersättningen inte uppgår till ett visst minimibelopp. I detta hänseende föreslår

jag en gräns vid 500 kronor.

De sakkunniga har föreslagit att ersättning till kommun bör fördelas

mellan borgerlig kommun, kyrklig kommun samt skoldistrikt. Tillräckliga

skäl för en dylik uppdelning har enligt min mening knappast anförts. Jag

kan här erinra om att man i andra sammanhang, då det gällt avsevärt mycket

större belopp, låtit hela ersättningen tillfalla den borgerliga kommunen.

Det väsentliga är ju att medlen kommer kommunmedlemmarna till godo.

Med hänsyn härtill och då fördelningens genomförande skulle medföra ett

icke oväsentligt administrativt merarbete förordar jag att hela beloppet

skall tillfalla den borgerliga kommunen.

Jag vill i detta sammanhang anmäla att Handelsflottans välfärdsråd under

hand anhållit att vid behov av medel för välfärdsarbetet för sjöfolk

erforderliga anslag måtte få utgå av vad som inflyter i sjömansskatt. Jag

är icke beredd att tillstyrka en sådan anordning. Frågan om bidrag till

denna verksamhet torde få prövas på samma sätt som hittills.

XI. Avgifter till folkpensioneringen och den allmänna

sjukförsäkringen m.m.

De sakkunniga

De sakkunniga framhåller att sjömansskattetabellerna skall konstrueras

med beaktande av skyldigheten att erlägga folkpensionsavgift.

Sjöman, som uteslutande uppburit inkomst för vilken erlagts sjömansskatt,

skall därför inte debiteras folkpensionsavgift. För sjöman, vilken

under ett år åtnjutit såväl inkomst ombord som inkomst i land, debiteras

folkpensionsavgift med ledning av sjömannens till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst. Hänsyn skall därvid inte tas till den inkomst han uppburit

ombord. Någon ändring av reglerna angående debitering av folkpensionsavgifter

anses inte erforderlig.

Bortser man på detta sätt från inkomsten ombord kan ■—- framhåller de

sakkunniga — en sjöman som åtnjutit inkomst både ombord och i land

stundom få erlägga för låg avgift. Det kan också förekomma att sådan

sjöman får erlägga för hög avgift. De sakkunniga anser dock att de olägenheter,

varom här är fråga, är sådana att man kan bortse från desamma.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 dr 1958

Det finns emellertid en — ehuru schablonmässig — metod att mildra

olägenheterna av att för hög avgift uttas. Denna metod anses av de sakkunniga

vara komplicerad. Den har därför inte förordats. I betänkandet

har en redogörelse för metoden lämnats. De sakkunniga erinrar om att

folkpensionsavgift utgår för år med högst 250 kronor för ogift och med

högst 500 kronor för makar och anför.

Det kan därför sägas, att högsta månatliga avgiften är ungefär 21 respektive

42 kronor. Om en sjöman endast uppburit inkomst ombord under

viss del av året och under resten av året uppburit inkomst i land, kan den

högsta folkpensionsavgiften för honom fastställas till summan av maximiavgifterna

för de månader, då han icke uppburit inkomst ombord. Vid debitering

av folkpensionsavgift skulle då hänsyn tagas härtill. Denna beräkningsmetod

bör jämföras med den reducering av ortsavdrag, vilken vi

föreslår skall förekomma för sjöman som haft både inkomst ombord och

inkomst i land. Den bör även jämföras med den reducering av sjukförsäkringsavgifter,

varom redogöres i det följande.

I betänkandet erinras vidare om att någon individuell redovisning av

influtna folkpensionsavgifter numera inte förekommer. Med bortseende

från den frivilliga pensioneringen står de belopp, som utbetalas till en

folkpensionär ej i relation till erlagda avgifter Sedan budgetåret 1954/55

ingår folkpensionsavgifterna i riksstatens inkomsttitel A. I 1 a Skatt å inkomst

och förmögenhet m. m. Då någon specialdestination inte längre förekommer

beträffande folkpensionsavgifterna, synes det enligt de sakkunnigas

mening inte nödvändigt, att särskilt beräkna och bokföra den del av sjömansskatten,

som motsvarar folkpensionsavgifter. Skulle dock en sådan

beräkning vara erforderlig, anser de sakkunniga, att folkpensionsavgifterna

måste uppskattas schablonmässigt till viss del av hela den erlagda sjömansskatten.

De sakkunniga förklarar sig ej ha funnit anledning ingå på

frågan om det procenttal som då skulle kunna komma till användning.

Beträffande debitering av avgifterna till den allmänna

sjukförsäkringen erinrar de sakkunniga inledningsvis om vad som

nu gäller. I tabellerna för preliminär A-skatt ingår belopp, som skall motsvara

avgifterna till den obligatoriska sjukförsäkringen. Särskilda avgifter

erlägges för sjukvårdsförsäkringen, för försäkringen för grundsjukpenning

och för försäkringen för tilläggssjukpenning. Lokalsjukkassa samt

centralsjukkassa i stad, som utgör eget centralsjukkasseområde, skall i

debiteringslängderna föra in uppgifter om sjukförsäkringsavgifter avseende

försäkringspliktiga bosatta inom sjukkassans område. Vid debitering

av slutlig skatt debiterar den lokala skattemyndigheten sjukförsäkringsavgifter.

Debiteringen sker med de belopp, som genom sjukkassans försorg

förts in i längderna, utom då den lokala skattemyndigheten kan konstatera

att den avgiftspliktiges inkomster inte uppgår till vissa belopp. Härom gäller

enligt lagen om allmän sjukförsäkring i korthet följande.

II) — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 92

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Avgift för sjukvårdsförsäkringen skall erläggas av sjukkassemedlem, som

påförts till statlig inkomstskatt taxerad inkomst med minst 1 200 kronor.

Avgiftsplikt åligger dock inte den, som fyllt sextiosju år eller uppbär folkpension

i annan form än ålderspension.

Avgift för försäkringen för grundsjukpenning skall erläggas av medlem,

som är försäkrad för sådan sjukpenning och som påförts till statlig

inkomstskatt taxerad inkomst med minst 1 200 kronor.

Avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning skall erläggas av medlem,

som är försäkrad för sådan sjukpenning. Den som fullgör tjänstgöring

som värnpliktig må, såframt han senast två månader efter tjänstgöringens

slut gjort framställning därom hos sjukkassan, befrias från avgift för varje

hel kalendermånad av tjänstgöringen.

Överstiger medlems sammanlagda avgift för sjukvårdsförsäkringen och

försäkringen för grundsjukpenning två procent av hans vid taxering till

statlig inkomstskatt taxerade inkomst, skall avgiften nedsättas till två procent

av nämnda inkomst.

Därest vad medlem har att erlägga i sjukförsäkringsavgift för ett kalenderår

skulle uppgå till lägre belopp än fem kronor, skall avgift inte

påföras honom.

De sakkunniga anser att, om sjömansskatt införes, avvikelser från det

nuvarande förfarandet vid sjukkassorna inte erfordras. Kassorna skall i

längderna anteckna de avgifter, som enligt tillgängliga uppgifter skall erläggas

av avgiftspliktiga bosatta inom kassornas områden. Sjukkassorna

behöver härvid inte undersöka, huruvida en avgiftspliktig uppbär inkomst

ombord eller i land.

För de lokala skattemyndigheterna måste man räkna med ett visst men

säkerligen ganska begränsat merarbete. Avgifterna till sjukvårdsförsäkring

och till försäkringen för grundsjukpenning skall debiteras utan avvikelse

från vad som nu gäller, men vid debiteringen av dessa avgifter

skall hänsyn inte tas till inkomst ombord. Endast den taxerade inkomsten

(d. v. s. inkomsten i land) skall beaktas. I förekommande fall reduceras nu

nämnda avgifter efter vad som stadgas i sjukförsäkringslagen.

Den som uppburit inkomst ombord skall inte debiteras avgift till försäkringen

för tilläggssjukpenning med de av sjukkassan uträknade beloppen.

Han skulle då komma att få erlägga för högt belopp. De sakkunniga

erinrar om att en sjöman vid den årliga taxeringen skall vidkännas reducering

av honom eljest tillkommande ortsavdrag och föreslår att motsvarande

reducering skall äga rum vid debitering av nu nämnd avgift. Har

sjöman hela året haft inkomst ombord, kommer han således inte att debiteras

någon avgift till försäkringen för tilläggssjukpenningen. Har han

exempelvis haft inkomst ombord under sju månader, skall han påföras

5/12 av den avgift som uträknats av sjukkassan.

Någon ändring i reglerna om debitering av avgifterna till sjukvårdsför
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

säkringen och till försäkringen för grundsjukpenningen föreslås inte. Vid

tillämpningen av dessa regler skall således hänsyn endast tas till den eventuella

taxerade inkomsten. Har sjöman inte påförts sådan inkomst, d. v. s.

inte haft någon inkomst i land, debiteras inte några avgifter för honom.

Till allmänna sjukkassor bör utgå en schablonmässigt beräknad ersättning

för den minskning i avgifter som kan inträda om en sjömansskatt

införes. De sakkunniga framhåller att det i nuvarande läge är svårt att

bedöma hur störa skillnaderna kan bli mellan av sjukkassorna i debiteringslängderna

införda och av lokala skattemyndigheter debiterade avgifter. Enligt

de uppgifter som stått till buds torde dock en ersättning, uppgående

till sex procent av sjömansskatten, rätt väl kompensera sjukkassorna för

hela den avgiftsminskning, som blir beroende av att avgiftspliktiga erlägger

sjömansskatt. I förslaget till sjömansskatteförordning har intagits en bestämmelse

av innehåll att ersättning till kommun, landstingskommun, municipalsamhälle

och allmän sjukkassa inte skall utgå, därest den beräknade

ersättningen inte uppgår till 300 kronor. Det kan övervägas, huruvida undantag

härifrån bör göras för sjukkassornas del, så att det även för dem

angivna minimibeloppet 300 kronor antingen sänkes eller ock helt utgår.

De sakkunniga finner sig emellertid inte böra förorda något sådant undantag.

De sakkunniga föreslår vidare, att ersättningarna skall utbetalas till riksförsäkringsanstalten,

som i sin tur bör ha att fördela ersättningsbeloppen

mellan centralsjukkassor och lokalsjukkassor. Bestämmelserna härom

torde utfärdas i administrativ ordning.

Remissyttrandena

Under remissbehandlingen har endast vissa detaljfrågor föranlett erinringar.

Sålunda framhåller pensionsstyrelsen att om en särskild folkpensionsbudget

kommer att uppläggas eller en särredovisning av pensionsavgifter

på annat sätt aktualiseras, torde frågan om särskild bokföring av i sjömansskatten

ingående folkpensionsavgifter få upptagas till förnyad prövning.

Riksförsäkringsanstalten påpekar att en avgiftspliktig sjömanshustru,

vars make hela året haft inkomst ombord och ej haft annan inkomst, kommer

att — med den begränsning, som kan föranledas av den s. k. tvåprocentregeln

— påföras även mannens avgifter för sjukvårdsförsäkringen

och för försäkringen för grundsjukpenning, om hennes till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst uppgår till minst 1 200 kronor. Vistas sjömannen

i land en eller flera månader av året utan att därunder ha någon

inkomst, kommer hustrun under i övrigt samma förhållanden att därjämte

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

påföras mannens avgift för tilläggssjukpenningförsäkringen. Nu angivna

förhållanden bör därför enligt riksförsäkringsanstaltens mening uppmärksammas

vid en framtida översyn av bestämmelserna i 2 § 4 mom. uppbördsförordningen.

Om ersättningen till sjukkassor för avgiftsminskning på grund av sjömansskatten

anför riksförsäkringsanstalten.

Vad beträffar storleken av den kompensation för avgiftsminskning, som

de allmänna sjukkassorna skola erhålla, må framhållas, att tillförlitliga

beräkningar av avgiftsminskningen kunna göras först sedan erfarenheter

vunnits rörande verkningarna av det nya förfaringssättet. Riksförsäkringsanstalten

anser därför, att den procentsats, som dessförinnan fastställes,

bör omprövas, så snart förutsättningar för en säkrare beräkning föreligga.

Från nu angiven utgångspunkt har anstalten intet att erinra mot

den av de sakkunniga föreslagna procentsatsen, sex procent av sjömansskatten.

Riksförsäkringsanstalten kan icke biträda förslaget, att ersättning till

sjukkassa endast skall utgå, då ersättningen uppgår till minst 300 kronor.

Anledningen härtill är huvudsakligast, att verkningarna av en sådan begränsning

i ersättningsrätten äro avsevärt mera kännbara för en lokalsjukkassa

än för en kommun med motsvarande invånarantal. Härtill kommer,

att någon nämnvärd förenkling av administrativ natur icke är att

vinna genom att begränsningsregeln genomföres för sjukkassorna. För

den föreslagna sjömansskattenämnden skulle frånvaron av en begränsningsregel

för sjukkassorna möjliggöra den förenklingen, att nämnden

sluppe fastställa ersättningsbeloppet för varje allmän sjukkassa och endast

hade att fastställa totalbeloppet för ersättningen till de allmänna

sjukkassorna i riket. Med ledning av detta belopp och uppgift från det

föreslagna sjömansskattekontoret angående sjömansskattens fördelning

de olika kommunerna emellan skulle anstalten kunna bestämma storleken

av den ersättning, som tillkommer varje ifrågakommande allmän sjukkassa.

I detta sammanhang må framhållas, att ett stort antal sjukkassor omfattar

mer än en kommun samt att fördelningen av ersättning mellan

lokal- och centralsjukkassa icke kan ske utan medverkan av riksförsäkringsanstalten.

Vidare må nämnas, att uttalandet å sid. 124 i betänkandet,

att riksförsäkringsanstalten borde ha att fördela ersättningsbeloppen mellan

centralsjukkassor och lokalsjukkassor, icke står i överensstämmelse

med 28 § 1 mom. 6) i förslaget till sjömansskatteförordning.

Sedan riksförsäkringsanstalten bestämt storleken av den ersättning, som

tillkommer allmän sjukkassa, bör enligt anstaltens mening sjukkassan

tillgodoföras ersättningsbeloppet i samband med av anstalten årligen

verkställd uträkning och utbetalning av sjukkassorna slutligt tillkommande

avgifter, statsbidrag och arbetsgivarbidrag m. m. Om så sker, synes

någon utbetalning från sjömansskattekontoret till anstalten icke böra äga

rum, utan bör anstalten bemyndigas att för ifrågavarande ersättningar

disponera den å riksstaten uppförda inkomsttiteln Skatt å inkomst och

förmögenhet m. m. Överensstämmelse skulle i så fall ernås med vad som

enligt Kungl. brev den 17 december 1954 f. n. gäller beträffande bl. a. utbetalning

av sjukkassorna efter avdrag av utgivna förskott slutligt tillkommande

belopp av arbetsgivarbidrag och sjukförsäkringsavgifter.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls proposition nr 92 år 1958

149

Departementschefen

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om debitering av avgifter till folkpensioneringen

och den allmänna sjukförsäkringen finner jag mig kunna

godta. Med anledning av riksförsäkringsanstaltens påpekande att fall kan

uppkomma, då hustrun till en sjöman blir debiterad sjukförsäkringsavgifter,

som belöper å mannen, vill jag erinra om att makarna tillsammans erhåller

en så förmånlig ställning i taxeringshänseende att detta mer än väl

uppväger den högre avgiften. Förutom att makarna gynnas i ortsavdragshänseende

får hustrun från sin inkomst i land avräkna även mannens allmänna

avdrag för försäkringspremier. Vidare beräknas hustruns skatt

enligt den för gift skattskyldig gällande skatteskalan, som är gynnsammare

än skalan för ogift. Några särskilda åtgärder torde därför inte vara erforderliga

i detta hänseende. Beträffande samordningen i övrigt med sjukförsäkringen

hänvisas till vad jag anfört under kap. IX.

I likhet med riksförsäkringsanstalten anser jag att ersättning till allmänna

sjukkassor tills vidare bör utgå med det av de sakkunniga föreslagna

beloppet eller med sex procent av den sjömansskatt, som erlagts av

här i riket bosatta sjömän. Frågan om grunderna för denna ersättning torde

få omprövas sedan praktisk erfarenhet vunnits. Såsom riksförsäkringsanstalten

föreslagit bör det ankomma på anstalten att verkställa fördelningen

av den del av sjömansskatten, som skall utbetalas till de olika sjukkassorna.

Under sådana förhållanden inskränker sig sjömansskattenämndens

uppgifter i fråga om ersättning till sjukkassorna till att avskilja den

del av sjömansskatten, som skall fördelas genom riksförsäkringsanstaltens

försorg, samt att lämna denna myndighet uppgifter till ledning för fördelningen.

Något behov föreligger då inte längre av att bibehålla stadgandet

att ersättning skall uppgå till visst lägsta belopp för att utbetalning skall

äga rum till en sjukkassa. Vad riksförsäkringsanstalten anfört om ianspråktagandet

av ersättningsmedlen föranleder ingen erinran från min sida.

XII. Kostnadsberäkningar

De sakkunniga

Vid genomförande av vad de sakkunniga föreslagit uppkommer för statsverket

dels kostnader för administrationen och dels en viss inkomstminskning.

Kostnaderna har av de sakkunniga beräknats på följande sätt. Ersättning

i form av arvoden till ledamöterna i sjömansskattenämnden uppskattas till

mellan 10 000 och 15 000 kronor. Den årliga kostnaden för löner till personalen

framgår av följande uppställning.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

1

tjänsteman med lön enligt löneklass 25 ....

23 700

kronor

1

» » »

»

19 ....

17 136

»

1

» » »

»

»

15 ....

13 800

4

tjänstemän » »

»

»

5 . . . .

32 592

»

Summa

87 228

kronor

De årliga kostnaderna för expenser uppskattas av de sakkunniga till ett

belopp av 15 000 å 20 000 kronor. De sakkunniga förutser härjämte vissa

kostnader för engångsanskaffning av kontorsmaskiner m. m. Dessa kostnader

har inte kunnat anges.

För taxeringsnämnderna uppkommer, om sjömansskatten genomföres,

ett visst merarbete. Detta bör enligt de sakkunnigas mening beaktas vid

fastställande av ersättning för taxeringsarbetet.

Även för de lokala skattemyndigheterna torde något merarbete uppkomma,

främst i samband med längdföring och vid debitering av sjukförsäkringsavgifter.

De sakkunniga förutsätter att tillfällig arbetskraft skall

ställas till de lokala skattemyndigheternas förfogande för detta merarbete.

Stad med egen uppbördsförvaltning bör erhålla statsbidrag för kostnaderna.

För samtliga lokala skattemyndigheter uppskattas merkostnaderna

till högst 20 000 kronor.

För postverkets del beräknas någon kostnadsökning inte uppkomma.

Då det gäller att fastställa storleken av inkomstminskningen, bör man

kunna bortse från den skäligen obetydliga minskning, som blir följden av

att sjömän erlägger skatt enligt sjömansskattetabellen för östersjöfart. Hänsyn

behöver endast tas till de sjömän, som är anställda ombord på fartyg

i nordsjöfart eller oceanfart. De sakkunniga anför.

Enligt de beräkningar, som vi har kunnat göra, torde mer än 20 000 här

i riket bosatta sjömän få erlägga sjömansskatt efter tabell 1 avsedd att

användas ombord å fartyg i nordsjöfart eller oceanfart. Samtliga dessa

sjömän är dock icke anställda ombord hela året, trots att fartygen går i

trafik hela tiden. Vi har med ledning av tillgängliga uppgifter från den

offentliga statistiken och från sjöfartens organisationer kommit fram till

att dessa 20 000 sjömän motsvarar mellan 13 000 och 13 400 årsarbetare

ombord på avsedda fartyg. Vi har haft anledning anta, att den genomsnittliga

kontantlönen under ett år för en dylik årsarbetare är ca 10 000 kronor.

Vid denna beräkning har vi beaktat att befälets löner ofta överstiger nämnda

belopp, men befälets relativt höga löner motverkas av det stora antalet

lägre löner för manskapet. Det är uppenbart, att därest löneförhållandena

på sjöarbetsmarknaden skulle undergå en väsentlig förändring i jämförelse

med vad nu är fallet, kan ett annat läge inträda. Skattelättnaden för en

sjöman med en kontant månadslön av 833 kronor motsvarande en kontant

årslön av 10 000 kronor uppgår till 648 kronor. Inkomstminskningen för

staten till följd av skattelättnaden för de 13 200 årsarbetarna blir följaktligen

enligt denna beräkning 8 553 600 kronor.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

I betänkandet anföres vidare att ett ytterligare inkomstbortfall måste

uppkomma därför att vid taxering och debitering av skatt för inkomster i

land skall bortses från inkomst, för vilken erlagts sjömansskatt ävensom

därför att vissa avsteg gjorts från vad som eljest gäller rörande samtaxering

av äkta makar. Detta inkomstbortfall uppskattas till 1 miljon kronor.

Den sammanlagda inkomstminskningen skulle sålunda -— framhåller de

sakkunniga -— i runt tal uppgå till 10 miljoner kronor. Vissa omständigheter

verkar emellertid i den riktningen att inkomstminskningen inte blir

fullt så stor. Sjömansskatt från utländska sjömän, som arbetar ombord

på svenska handelsfartyg med en bruttodräktighet mellan 100 och 500

registerton och som för närvarande inte torde erlägga några svenska skatter,

uppskattas till 1,2 miljon kronor årligen. Den årliga nettominskningen

av statsverkets inkomster uppskattas därför av de sakkunniga till 8,8 miljoner

kronor.

Remissyttrandena

De sakkunnigas kostnadsberäkningar lämnas i flertalet yttranden utan

erinran.

Statskontoret förklarar dock att kostnadsberäkningarna i stort sett undandrar

sig statskontorets bedömande. För det eventuella merarbete som

kan uppkomma för lokala skattemyndigheter, bör särskilda medel inte

ställas till förfogande. Riksförsäkringsanstalten påpekar att utöver de

kostnader som redovisats av de sakkunniga torde uppkomma en ökning

av statsverkets kostnader i form av avgiftslindringsbidrag och avgiftsersättningsbidrag

enligt 43 och 44 §§ lagen om allmän sjukförsäkring, ökningen

uppskattas för år räknat till 100 000—200 000 kronor.

Departementschefen

Mot de av de sakkunniga verkställda beräkningarna av kostnader för

löner åt personal på sjömansskattekontoret har några erinringar ej framställts.

För egen del finner jag att de sakkunnigas beräkningar kan tjäna

som utgångspunkt för en uppskattning av dessa kostnader, men jag vill

samtidigt framhålla, att det framtida personalbehovet inte nu kan tillförlitligt

bedömas.

Jag finner det även svårt att bestämma personalbehovet för uppbyggnadsskedet

under budgetåret 1058/59. Arbetet på sjömansskattekontoret

måste igångsättas under hösten 1958. Redan dessförinnan kan det bli erforderligt

att vidta vissa förberedande åtgärder. Vid länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län finns för närvarande anställd viss personal för kontrollen av

uppbörden av den nu gällande sjömansskatten. Denna personal bör i första

hand tas i anspråk. Den ytterligare personal som oundgängligen erfordras,

torde tills vidare få anställas såsom extra.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Som en följd av sjömansskattekontorets verksamhet torde en viss avlastning

kunna påräknas i en del länsstyrelsers åligganden i samband med den

årliga taxeringen. Hur störa lättnaderna blir kan inte för närvarande med

någon större grad av säkerhet bedömas. Uppkommande besparingar å anslaget

till avlöningar åt personal vid länsstyrelserna torde få disponeras för

att bestrida kostnaderna för löner till personalen vid sjömansskattekontoret.

På samma sätt bör länsstyrelserna anvisade anslag för sjukvård,

reseersättningar, expenser och publikationstryck tas i anspråk för sjömansskattekontorets

räkning. I den mån det med hänsyn till medelsåtgången

skulle visa sig oundgängligen erforderligt, torde ytterligare medel

för ändamålet få beredas inom ramen för ifrågavarande anslag genom

inskränkning av annan verksamhet vid länsstyrelserna, varvid främst bör

komma i fråga att utbygga taxeringsorganisationen i något långsammare

takt än vad som föreslagits i årets statsverk sproposition. Kostnaderna för

sjömansskattekontorets verksamhet under budgetåret 1958/59 skulle sålunda

enligt min mening rymmas inom ramen för i årets statsverksproposition

under elfte huvudtiteln äskade medel.

Kostnaderna för sjömansskattenämndens verksamhet under nästa budgetår

uppskattar jag till sammanlagt 30 000 kronor. Kostnaderna synes

mig böra bestridas från det under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till vissa kostnader för uppbördsväsendet. Någon uppräkning av

anslaget i anledning härav anser jag inte erforderlig.

Vad slutligen angår de sakkunnigas förslag om statsbidrag till städer

med egen uppbördsförvaltning för vissa merkostnader i samband med längdföring

m. m. anser jag mig med hänsyn till det mycket ringa belopp det

här gäller inte böra biträda detsamma.

De sakkunniga har beräknat den årliga nettominskningen av statsverkets

skatteinkomster efter genomförandet av en sjömansskatt till ca 9 miljoner

kronor.

XIII. Intemordiska sjömansskattefrågor samt frågor om

dubbelbeskattning m.m.

De sakkunniga

Intemordiska sjömansskattefrågor

De sakkunniga erinrar om att vid Nordiska rådets session i Oslo den

9—18 augusti 1954 antogs en rekommendation till regeringarna i Danmark,

Island, Norge och Sverige att ingå en konvention om gemensamma

regler för beräkningen av skatt för sjömän och för uppbörden av sådan

skatt. Då Finland numera tillhör Nordiska rådet har rekommendationen

aktualitet även för Finlands del.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Vid den förut omnämnda konferensen i Köpenhamn visade det sig —

framhåller de sakkunniga — att möjlighet till en nordisk samverkan förelåg.

I de nordiska länderna är inkomstbeskattningen inte ensartad. På

grund härav kan det ej undvikas att en del skiljaktigheter beträffande beskattningen

av sjömän blir oundvikliga, men man ansåg att dessa skiljaktigheter

ej var av sådan art, att de hindrar en överenskommelse i den

riktning Nordiska rådet rekommenderat.

Även om en till alla delar likformig sjömansskatt inte omedelbart kan

införas i de nordiska länderna, anser de sakkunniga, att arbetet för en samnordisk

sjömansbeskattning skulle i avsevärd mån befrämjas om en svensk

sjömansskatt nu kommer till stånd. Emellertid bör snarast till behandling

återupptas frågan om ett samordnande av de olika ländernas skatte- och

uppbördsregler för sjömän. Det synes därför angeläget, att redan nu hänsyn

tas till det kommande internordiska samarbetet. I anledning härav har

förslaget till sjömansskatteförordning utformats så, att en nordisk konvention

underlättas. Måhända kan det ifrågavarande syftet även uppnås

genom ändringar i dubbelbeskattningsavtalen mellan Sverige och övriga

nordiska länder.

Under hänvisning till innehållet i den tidigare återgivna kommunikén

från köpenhamnskonferensen framhåller de sakkunniga, att om avtal träffas

att nordiska sjömän, som tjänstgör ombord på nordiska fartyg, skall

erlägga skatt enligt reglerna för sjömän i det land, där fartyget hör hemma,

skulle en långt mer likformig behandling än den nuvarande komma till

stånd i fråga om nordiska sjömäns beskattning. I detta syfte har i 38 §

1 mom. förslaget till sjömansskatteförordning intagits en bestämmelse,

enligt vilken Kungl. Maj :t äger träffa sådant avtal. Bestämmelsen har givits

sådan avfattning att avtal jämväl skall kunna träffas med andra länder

än de nordiska.

De sakkunniga framhåller vidare att vissa skiljaktigheter föreligger beträffande

försörjningsbördans inverkan på skattetrycket för medborgare

i de olika nordiska länderna. I Sverige medgavs tidigare särskilda barnavdrag

vid beräknande av beskattningsbar inkomst. Dessa avdrag är numera

avskaffade. I stället utgår barnbidrag. I de övriga länderna förekommer

en kombination av barnavdrag och barnbidrag. För Norges del är

benämningen försörjningsavdrag måhända mera korrekt än barnavdrag.

En skattskyldig kan nämligen i samma ordning få avdrag inte blott för

underhåll av barn utan även för försörjning av andra närstående. Beträffande

avdrag för försörjningsbörda gentemot andra än barn finnes enligt

de sakkunnigas förslag möjlighet att erhålla jämkning på grund av nedsatt

skatteförmåga. Till den skilda inverkan underhållsskyldigheten mot

barn bar enligt svensk lagstiftning, å den ena, och enligt de övriga ländernas,

å den andra sidan, synes däremot hänsyn böra tas vid det nordiska

samarbetet. En dansk, finsk eller norsk sjöman med underhållsskyldighet

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

mot barn skulle vid anställning ombord på ett svenskt fartyg i skattehänseende

understundom kunna missgynnas. Olägenheterna härav kan undvikas

genom att sådana sjömän erhåller rätt till jämkning. De sakkunniga

föreslår därför att i den författning, som torde komma att utfärdas,

sedan avtal om internordiskt samarbete på förevarande område slutits, bör

intas en bestämmelse av följande lydelse.

Gör sjöman, som är bosatt i Danmark, Finland eller Norge, sannolikt, att

hans skatteförmåga till följd av underhållsskyldighet mot barn är nedsatt,

må genom beslut om jämkning den för sjömannen beräknade beskattningsbara

inkomsten nedsättas.

Nu åsyftade jämkningsbeslut bör — framhåller de sakkunniga — meddelas

av sjömansskattenämnden. Genom ett sådant jämkningsbeslut torde

de olikheter, som föreligger med hänsyn till försörjningsbördans inverkan,

kunna i huvudsak undanröjas.

Då en sjöman hemmahörande i annat nordiskt land än Sverige tar anställning

ombord på ett svenskt handelsfartyg, skall han visa upp för befälhavaren

det sjömansskattekort eller motsvarande handling, som må vara

utfärdat för honom i hans hemland. I betänkandet anges, att det måste

förväntas, att av denna handling framgår, huruvida sjömannen är gift eller

ogift, och om han underhåller några barn. Med ledning härav kan avdrag

verkställas enligt vederbörlig kolumn i sjömansskattetabellen. Sjöman,

som vill ha särskilt avdrag för barn, har att hos sjömansskattenämnden

med företeende av erforderlig utredning anhålla om jämkning.

De sakkunniga behandlar slutligen vissa spörsmål avseende sjömans beskattning

i land. En i Sverige bosatt sjöman, som erlagt sjömansskatt på

grund av anställning ombord på fartyg hemmahörande i annat nordiskt

land, bör vid årlig taxering i Sverige behandlas som om han under anställningstiden

erlagt svensk sjömansskatt. Har han under någon tid av året

varit anställd ombord på exempelvis ett norskt fartyg, bör han inte erhålla

ortsavdrag belöpande på anställningstiden. För att en svensk taxeringsnämnd

skall kunna iaktta de föreslagna reglerna och ej till äventyrs åsätta

en sjöman en s. k. skönstaxering avseende tiden för hans anställning ombord

på annat nordiskt fartyg, skall nämnden erhålla uppgift om och huru

länge sjömannen varit anställd på fartyget. Motsvarande uppgifter bör

lämnas från svensk sida. Det är enligt de sakkunnigas mening möjligt, att

dessa uppgifter måste innehålla upplysningar om de belopp sjömannen

uppburit.

Frågor om dubbelbeskattning m. m.

Skyldighet att erlägga sjömansskatt föreligger oavsett om en sjöman är

bosatt här i riket eller ej. Som i andra sammanhang framhållits, skall

emellertid här i riket bosatt sjöman erlägga skatt enligt sjömansskatte
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

tabell medan annan sjöman skall erlägga skatt med femton procent av sin

beskattningsbara inkomst ombord.

Vid utformningen av sitt förslag till sjömansskatteförordning har de

sakkunniga ansett sig böra ta hänsyn till att en sjöman ombord på ett

svenskt handelsfartyg kan vara skyldig erlägga skatt för sin inkomst till

annat land än Sverige. De sakkunnigas uppfattning huru i sådant fall

skall förfaras kommer till uttryck i utformningen av 9 § förslaget till sjömansskatteförordning.

Av denna bestämmelse framgår, att sjöman, som inte är här i riket bosatt

skall för sin inkomst ombord erlägga sjömansskatt med femton procent

av den beskattningsbara inkomsten, därest han inte på godtagbart sätt

visar, att han är skattskyldig i annat land för inkomsten ombord. Vidare

anges i anvisningarna till nämnda paragraf, att skatteavdrag för sådan

sjöman ej må underlåtas med mindre sjömannen med intyg utfärdat av

sjömansskattenämnden eller på annat sätt, som föreskrives av sjömansskattenämnden,

visar att han är skattskyldig i annat land för nu avsedd

inkomst. De sakkunniga motiverar sitt förslag på följande sätt.

Vi har i vårt författningsförslag i det hänseende, varom nu är fråga,

i viss mån avvikit från vad som stadgas i förordningen den 5 juni 1953 om

särskild sjömansskatt. Enligt 2 § denna förordning skall sjöman icke erlägga

särskild sjömansskatt, därest han på godtagbart sätt visar, att han

är skattskyldig i annat land för inkomsten ombord. Prövningen härav ankommer

på länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län; undantagsvis kan

prövningen dock ankomma på befälhavaren, nämligen om sjöman företer

för honom i Island, Norge eller Ungern utfärdad debetsedel eller annan

likvärdig handling, varav framgår, att han har att erlägga skatt för inkomst

till något av dessa länder. Enligt vårt förslag skall prövningen alltid ankomma

på sjömansskattenämnden. Anledningen till att vi frångått gällande

bestämmelser i förevarande hänseende beror på, att vi icke i något fall

önskat ålägga en befälhavare det ansvar, som blir en följd av att han har

att bedöma huruvida skattskyldighet föreligger eller ej. Härigenom möjliggöres

att en enhetlig praxis uppkommer samt att tvister mellan avlöningsförrättare

och anställd undvikes avseende tolkningen av sjömansskatteförordningens

skattskyldighetsregler.

Utöver vad som i ovanstående stycke anförts har även andra skäl föranlett

att vi i förslaget till sjömansskatteförordning underlåtit att inta

någon särskild bestämmelse beträffande skatteavdrag för sjöman hemmahörande

i Island, Norge eller Ungern. De sjömän, som arbetar ombord å

svenska handelsfartyg och som är skattskyldiga till Island eller Ungern,

torde såvitt oss är bekant uppgå till ett så ringa antal, att det icke är motiverat

att inta någon särbestämmelse för dem. Man kan däremot icke bortse

från att inånga norska sjömän arbetar ombord å svenska handelsfartyg. Vi

förutsätter dock att beskattningen av norska sjömän liksom ock av danska

och finska sjömän ombord å svenska fartyg inom snar framtid kommer

att ordnas på det sätt, varom närmare redogöres i annat sammanhang.

Här må jämväl erinras om den tidigare behandlade bestämmelsen i 38 §

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

1 mom. första stycket, som ger Kungl. Maj :t rätt att med annan stats regering

träffa avtal rörande sjömännens beskattning.

Slutligen har i 38 § 2 mom. förslaget till sjömansskatteförordning intagits

en bestämmelse som tillägger Kungl. Maj :t rätt att bestämma, att sjömansskatt

inte skall erläggas av sjömän eller vissa grupper av sjömän i

fart i särskilda farvatten. Härmed avses sådana sjömän, som enligt de s. k.

hongkongreglerna är anställda ombord på svenska fartyg i fjärran östern.

De sakkunniga har även framlagt förslag till kungörelse angående befrielse

från skyldighet att erlägga skatt i de fall som nu avses. Nämnda kungörelse

är avsedd att ersätta nu gällande kungörelse, som tidigare utfärdats

med stöd av bemyndigande enligt förordningen om särskild sjömansskatt.

Departementschefen

I den tidigare återgivna kommunikén från sjömansskattekonferensen

i Köpenhamn år 1957 angavs att en långt mer likformig beskattning än

den nuvarande kunde åstadkommas om nordiska sjömän, som arbetar ombord

på ett nordiskt fartyg, alltid får erlägga skatt enligt de bestämmelser,

som gäller för sjömän i det land där fartyget är hemmahörande. Av den

proposition som avgivits till danska folketinget om införande av sjömansskatt

framgår att sjöman, som är bosatt i annat nordiskt land än Danmark,

skall erlägga sjömansskatt enligt vad som gäller för en i Danmark bosatt

sjöman. Det kan med hänsyn till i Finland tillämpade beskattningsprinciper

med fog antas att i det finska förslaget till lag om sjömansskatt inte

kommer att göras någon principiell skillnad mellan i Finland bosatta sjömän

och andra sjömän.

För att för Sveriges vidkommande uppnå den åsyftade likformigheten i

beskattningen bör i sjömansskatteförordningen intas en föreskrift av innebörd,

att sjöman bosatt i annat nordiskt land än Sverige skall erlägga

sjömansskatt enligt vad som gäller för här i riket bosatt sjöman i den mån

Kungl. Maj :t därom förordnar. Innan sådant förordnande meddelas torde

vissa överläggningar böra äga rum med de övriga nordiska länderna, främst

såvitt avser eventuella ändringar i gällande dubbelbeskattningsavtal. Vad

angår i Norge bosatta sjömän är under alla förhållanden en sådan ändring

erforderlig, innan de åsyftade bestämmelserna kan bringas i tillämpning för

dessa sjömäns del. Vid ingåendet av det nu mellan Sverige och Norge gällande

avtalet förutsattes också, att en ändring av avtalet i den antydda riktningen

skulle äga rum i samband med införandet av en gemensam nordisk

sjömansskatt. I förhållande till Danmark och Finland gäller i princip att

rätten att beskatta den inkomst, varom här är fråga, förbehållits den stat, där

fartyget är hemmahörande. I och för sig skulle därför inte böra föreligga hinder

för att de berörda bestämmelserna i sjömansskatteförordningen omedelbart

tillämpas beträffande sjömän bosatta i dessa länder. Under alla förhål
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

landeri bör emellertid den tidpunkt avvaktas, då sjömansskatt införes i Danmark

och Finland. Vissa kompletterande överläggningar är såsom förut

antytts därjämte erforderliga.

Vid sidan av den nyss angivna föreskriften avseende sjömän, som är bosatta

i annat nordiskt land, bör i förordningen möjlighet hållas öppen för

Kungl. Maj :t att — under förutsättning av ömsesidighet — träffa överenskommelse

med regeringen i annan stat att sjöman som är bosatt i den

andra avtalsslutande staten skall erlägga sjömansskatt enligt vad som gäller

för här i riket bosatt sjöman.

Vad härefter angår skatteavdrag för annan sjöman än sådan som skall

erlägga skatt enligt vad som gäller för i Sverige bosatt sjöman torde böra

gälla, att skatteavdrag inte må underlåtas med mindre sjömannen med intyg

utfärdat av sjömansskattenämnden eller på annat sätt som föreskrives

av nämnden visar att han är skattskyldig i annat land för sin inkomst

ombord. Det torde såsom framhållits av de sakkunniga inte kunna åläggas

en befälhavare att på eget ansvar pröva huruvida skatteavdrag skall verkställas

eller ej. Jag anser därför i likhet med de sakkunniga att det bör

ankomma på sjömansskattenämnden dels att i förekommande fall utfärda

intyg att avdrag för sjömansskatt ej skall verkställas från lön utbetalad

till viss sjöman dels ock utfärda anvisningar till ledning för befälhavare.

Vid utfärdande av anvisningar torde särskilt böra iakttas att enligt avtal

för undvikande av dubbelbeskattning rätten att beskatta inkomsten ombord

kan ha förbehållits Sverige i fråga om sjöman, som är bosatt i den andra

avtalsslutande staten.

XIV. Departementschefens hemställan

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättade förslag till

1) förordning om sjömansskatt;

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

3) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 7947

(nr 576) om statlig inkomstskatt;

4) förordning om ändring i förordningen den 26 juli

19^7 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;

5) förordning om ändring i taxeringsförordningen den

23 november 1956 (nr 623); samt

C) förordning om ändring i uppbördsförordningen den

5 juni 1953 (nr 272).

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Åke Sanell

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

159

Bilaga 1

Sj ömansskattesakkunnigas

Förslag

till

förordning om sjömansskatt

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna stadganden

1 §•

1 mom. Sjömansskatt enligt denna förordning skall erläggas av envar, som

är anställd i redarens tjänst ombord på sådant i östersjöfart, nordsjöfart

eller oceanfart använt svenskt handelsfartyg, som har en bruttodräktighet

av minst 100 registerton.

Härjämte kan föreskrivas, att — där särskilda omständigheter därtill föranleda

— sjömansskatt jämväl skall erläggas av den som är anställd i redarens

tjänst ombord på sådant i kustfart använt svenskt handelsfartyg, som

har en bruttodräktighet av minst 100 registerton.

2 mom. Den som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller

uppläggning eller för tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn

anses enligt denna förordning icke vara anställd ombord på fartyget.

(Se vidare anvisningarna.) 2

2 §.

I denna förordning förstås med

sjöman: envar, som enligt 1 § är skyldig erlägga sjömansskatt,

handelsfartyg: fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande

eller till annat ändamål, som äger gemenskap med handelssjöf

arten,

kustfart: fart mellan svenska hamnar utanför öppen kust samt utomskärs

vid kusterna,

östersjöfart: fart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan utländska

hamnar, dock ej fart bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs eller bortom

Cuxhaven,

nordsjöfart och oceanfart: fart, helt eller delvis, bortom linjen Hanstholm

-—Lindesnäs eller bortom Cuxhaven,

inkomst ombord: lön eller annan gottgörelse, som sjöman uppbär på grund

av sin anställning ombord, dock icke sedvanlig kontant ersättning för naturaförmåner

i form av kost och bostad och icke heller sedvanlig ersättning för

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

koj utrustning, för förlust av effekter vid fartygs förolyckande eller för

hållande av egna verktyg i tjänsten, samt

beskattningsår: det kalenderår, under vilket sjömansskatt erlägges.

(Se vidare anvisningarna.)

3 §.

Sjömansskatt tillfaller staten.

4 §.

1 mom. Till kommun och landstingskommun ävensom till municipalsamhälle,

där utdebiteringen för samhällets behov för beskattningsåret bestämts

till minst en krona för skattekrona, skall på sätt nedan stadgas utgå

ersättning av statsmedel för minskade skatteintäkter. Jämväl allmän sjukkassa

skall åtnjuta ersättning av statsmedel för minskade sjukförsäkringsavgifter.

2 mom. Ersättning utgår årligen till kommun med trettiofem procent, till

landstingskommun med tio procent, till municipalsamhälle, varom här är

fråga, med två procent och till allmän sjukkassa med sex procent av den sjömansskatt,

som under beskattningsåret erlagts av sjömän bosatta inom kommunen,

landstingskommunen eller municipalsamhället eller inom sjukkassans

verksamhetsområde.

Ersättning, som ovan sagts, skall icke utgå, därest ersättningen icke uppgår

till 300 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §•

Sjömansskatt skall beräknas på kontant inkomst ombord, i förekommande

fall minskad med avgifter, som sjöman på grund av sin tjänst ombord har

att erlägga för egen eller efterlevandes pensionering, eller med belopp, som

fastställts på grund av beslut om jämkning (beskattningsbar inkomst).

Vid varje utbetalning genom redarens försorg av belopp, som utgör beskattningsbar

inkomst, skall sjömansskatt avdragas.

6 §.

För ärenden angående sjömansskatt skall finnas en av Kungl. Maj:t förordnad

nämnd (sjömansskattenåmnden) samt ett särskilt till länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län hörande organ (sjömansskattekontoret) under

ledning av en föreståndare. I

I Sverige bosatta sjömän

7 §•

För här i riket bosatt sjöman eller sjöman, som här stadigvarande vistas

utan att vara härstädes bosatt, skall sjömansskatt utgå för månad och beräk
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958 161

nas enligt sjömansskattetabell. Till denna förordning finnas fogade sjömansskattetabeller,

tabell I och tabell II.1

Vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i nordsjöfart

eller oceanfart, skall sjömansskatt beräknas enligt tabell I samt vid

anställning ombord på övriga fartyg enligt tabell II.

I särskilda fall må sjömansskattenämnden föreskriva, att sjömansskatt

skall erläggas enligt tabell I jämväl vid anställning ombord på fartyg, som

användes i östersjöfart. (Se vidare anvisningarna.)

8 §•

1 mom. Avser inkomst ombord kortare tidsperiod än månad, beräknas den

mot inkomsten svarande månadsinkomsten. Skatten uträknas till så stor del

av skatten å månadsinkomsten, som svarar mot den tidsperiod inkomsten

avser, och erlägges i helt antal kronor, varvid överskjutande öretal bortfaller.

2 mom. Sker utbetalning av engångsbelopp under den tid sjöman är anställd

ombord i redarens tjänst eller i övrigt i samband med utbetalning av

månadsinkomst, skall vid beräkning av skatt engångsbelopp anses som särskild

månadsinkomst, om engångsbeloppet överstiger månadsinkomsten.

I annat fall skall skatten beräknas å den sammanlagda inkomsten.

3 mom. Sker utbetalning av engångsbelopp efter det sjöman slutat sin

anställning ombord och utan samband med utbetalning av den senaste månadsinkomsten,

skall vid beräkning av skatt å engångsbeloppet detta anses

som särskild månadsinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

I Sverige icke bosatta sjömän

9 §.

Sjöman, som icke är här i riket bosatt och ej heller här stadigvarande

vistas utan att vara härstädes bosatt, skall för sin inkomst ombord erlägga

sjömansskatt med femton procent av den beskattningsbara inkomsten, därest

han icke på godtagbart sätt visar, att han är skattskyldig i annat land för

inkomsten. Skatten erlägges i helt antal kronor, varvid överskjutande öretal

bortfaller. (Se vidare anvisningarna.)

Avdrag å inkomst ombord för gäldande av sjömansskatt m.m.

10 §.

Det åligger sjöman, som skall erlägga skatt enligt 7 §, att omedelbart

efter mottagandet av debetsedel å preliminär A-skatt uppvisa densamma

för befälhavaren. 1

1 De vid denna förordning fogade sjömansskattctabellerna I och II har här uteslutits. De

överensstämmer med de enligt propositionsförslaget fogade tabellerna.

11—Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 92

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Skatteavdrag skall verkställas med ledning av anteckningarna å debetsedeln

för det löpande året angående den kolumn, som jämlikt uppbördsförordningen

skall tillämpas vid avdrag för gäldande av preliminär A-skatt.

Sjöman må jämväl med intyg från lokal skattemyndighet eller från sjömansskattenämnden

eller på annat sätt, som fastställes av sjömansskattenämnden,

visa enligt vilken kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall ske.

Har debetsedel å preliminär A-skatt eller intyg, som i föregående stycke

sägs, ej uppvisats, skall skatteavdrag verkställas enligt kolumnen för ogift

sjöman utan barn.

(Se vidare anvisningarna.)

11 §•

Då skatteavdrag verkställes, skall den innehållna skatten kvitteras. Vid

kvitteringen skall angivas -—- förutom innehållet belopp -— jämväl inkomstens

storlek samt den tid inkomsten avser.

(Se vidare anvisningarna.)

12 §.

1 mom. Gör sjöman sannolikt, att han året efter beskattningsåret vid

taxering enligt förordningen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna

avdrag för

a) underskott å förvärvskälla,

b) utbetalning av periodiskt understöd,

c) avgift för sådan pensionsförsäkring, som avses i 46 § 2 mom. 2) kommunalskattelagen,

samt

d) nedsatt skatteförmåga,

må genom beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest beskattningsbara

inkomsten skall minskas med belopp motsvarande vad av sådant

avdrag kan antagas icke bliva utnyttjat vid nu nämnd taxering.

Jämkning må endast medgivas, om den skattskyldiges inkomst för år

räknat ombord eller i land finnes böra nedsättas med minst 600 kronor.

2 mom. Gör sjöman sannolikt, att uppskattningen av inkomst av drickspenningar

enligt av sjömansskattenämnden fastställda grunder skulle medföra

att hans inkomst av sådant slag skulle bliva väsentligt för högt beräknad,

må genom beslut om jämkning den för sjömannen beräknade beskattningsbara

inkomsten nedsättas.

13 §.

Beslut om jämkning meddelas av sjömansskattenämnden.

Ansökan om jämkning av sjömansskatt skall vara inkommen till sjömansskattekontoret

senast före utgången av april månad året näst efter det

kalenderår, under vilket avdrag för sjömansskatt verkställts eller bort

verkställas.

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

I beslut om jämkning skall angivas, under vilken tid detsamma skall iakttagas

vid verkställande av avdrag för sjömansskatt.

Å belopp, som restitueras på grund av sjömansskattenämndens beslut om

jämkning, utgår icke ränta.

Uppbörd

14 §.

Uppbörd av sjömansskatt verkställes genom postverket samt de penninginrättningar,

med vilka Kungl. Maj :t därom träffat avtal.

Inbetalning av sjömansskatt sker kostnadsfritt.

15 §.

1 mom. Det åligger redare att till sjömansskattekontoret för varje period

om två månader, räknat från beskattningsårets början, inbetala och redovisa

under perioden innehållen sjömansskatt.

För redovisningen har redaren att för varje fartyg upprätta förteckningar

över skatteavdrag, en för avdrag enligt 7 § och en för avdrag enligt 9 §.

För varje sådan period, som avses i första stycket, skall redaren senast den

sista dagen i andra månaden efter periodens utgång insätta skattens sammanlagda

belopp på sjömansskattekontorets postgirokonto och till kontoret

insända de upprättade och summerade förteckningarna över gjorda avdrag.

Sjömansskattenämnden må efter därom gjord framställning bevilja anstånd

med skattens inbetalning och redovisning, i regel dock högst en månad.

Förteckning, varom ovan sägs, skall upprättas å blankett, vartill sjömansskattenämnden

fastställt formulär.

2 mom. Inbetalas sjömansskatt i annan ordning eller senare än i 1 mom.

sägs, skall restavgift utgå med fyra öre för varje hel krona av den del av

skatten, som sålunda icke erlagts, dock ej mindre än en krona. Uppkommer

vid beräkningen öretal, sker avrundning till närmast högre krontal.

Därest skatt icke inbetalas på sätt i 1 mom. sägs, skall krav (revisionskrav)

framställas i enlighet med vad i denna förordning stadgas.

Rättelse av skatteavdrag

16 §.

Förmenar sjöman, att sjömansskatt obehörigen avdragits eller avdragits

med för högt belopp, eller förmenar redare, att sjömansskatt redovisats med

för högt belopp, må rättelse sökas hos sjömansskattenämnden.

Ansökan om rättelse skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före

utgången av kalenderåret näst efter beskattningsåret.

Ä belopp, som restitueras på grund av sjömansskattenämndens beslut

om rättelse, utgår icke ränta.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Vad i 68 § 3 och 4 mom. uppbördsförordningen stadgas skall äga motsvarande

tillämpning vid restitution av sjömansskatt.

Rätt att taga del av ansökan om jämkning av sjömansskatt m.m.

17 §.

Ledamöter av sjömansskattenämnden, tjänsteman eller sakkunnig, som

biträder nämnden, samt taxeringsnämnd och prövningsnämnd äga taga del

av ansökan om jämkning av sjömansskatt eller annan uppgift eller handling,

som avlämnats eller tillhandahållits enligt denna förordning. Handling,

som nyss sagts, skall jämväl tillhandahållas annan tjänsteman än förut

nämnts, därest denne i och för sin befattning bör erhålla del därav.

Den som äger taga del av ansökan, uppgift eller handling, varom i första

stycket sägs, må, i den mån så erfordras för fullgörande av vad vederbörande

jämlikt denna förordning åligger, jämväl taga del av självdeklaration eller

annan handling, som avlämnats till ledning vid årlig taxering, eller som

avlämnats till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördsförordningen.

Redares uppgiftsplikt och ansvarighet för sjömansskatt m.m.

18 §.

1 mom. Redare för handelsfartyg, som omförmäles i 1 § 1 mom., skall årligen

enligt formulär, som fastställes av sjömansskattenämnden, före den 1

oktober till sjömansskattekontoret lämna uppgifter, som äro erforderliga för

nämnden vid handläggning av ärenden enligt 28 § 1 mom. vid 1) och 2).

Inträffar ändring i förhållande, varom uppgift lämnats, är redaren skyldig

att ofördröjligen anmäla detta till sjömansskattekontoret.

2 mom. Sjömansskattenämnden äger på därom gjord framställning för

viss tid medgiva redare befrielse från skyldighet att årligen avgiva uppgift,

som avses i 1 mom.

3 mom. Underlåter redare att fullgöra vad honom enligt 1 mom. åligger,

eller erfordras eljest tillgång till uppgifter, som där sagts, äger föreståndaren

för sjömansskattekontoret anmana redare att lämna sådana uppgifter.

19 §.

1 mom. Underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt,

utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är

han jämte sjömannen ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse,

till belopp som svarar mot vad han underlåtit att avdraga.

2 mom. Revisionskrav på erläggande av skattebelopp skall av sjömansskattekontoret

riktas mot redaren. Därest redaren visar, att underlåtenhet

berott på oriktig uppgift lämnad av sjömannen, skall kravet riktas mot denne.

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Bestrides riktigheten av revisionskrav eller inbetalas icke det belopp kravet

avser, skall revisionskravet underställas sjömansskattenämnden för

prövning.

Fastställer sjömansskattenämnden revisionskrav, må det fastställda beloppet

uttagas i den ordning, som stadgas i fråga om indrivning av skatt,

dock att införsel ej må beviljas till gäldande av belopp, för vilket redare är

ansvarig.

Den som har att erlägga mot underlätet skatteavdrag svarande belopp, är

tillika skyldig att å beloppet gälda restavgift enligt bestämmelserna i 15 §

2 mom.

20 §.

1 mom. Redare, som betalat skatt för sjöman jämlikt 19 §, äger söka

skattebeloppet åter av sjömannen. Härvid har redaren att till vederbörande

utmätningsman ingiva det indrivningskvitto, som må hava överlämnats till

redaren, eller på annat sätt hos utmätningsmannen styrka, att han erlagt

skatten.

Utmätningsmannen må hos sjömannen uttaga beloppet i samma ordning,

som stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må beviljas.

Därvid är sjömannen skyldig att å beloppet erlägga restavgift.

2 mom. Har redare verkställt avdrag för sjömansskatt men icke inbetalat

det innehållna beloppet i tid och ordning, som i denna förordning stadgas,

och har i anledning härav revisionskrav framställts, må belopp, som av sjömansskattenämnden

fastställts, uttagas hos redaren i samma ordning, som

stadgas i fråga om indrivning av skatt.

Sjömannen är fri från betalningsansvar för motsvarande skattebelopp.

21 §.

Redare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall hava sin bokföring

så ordnad, att därav framgå sjömans namn, födelsetid och mantalsskrivningsadress,

lönebelopp och skatteavdrags belopp samt, därest sjömannen

uppvisat debetsedel å preliminär skatt, numret å denna debetsedel.

Jämväl annan redare än i första stycket sägs, som har att verkställa

avdrag för sjömansskatt, är skyldig att i enahanda omfattning fora anteckningar

i hänseenden som nyss sagts.

Efter anmaning av föreståndaren för sjömansskattekontoret åligger

det sådan redare, som i första stycket avses, att tillhandahålla sin bokföring

med därtill hörande handlingar för kontroll å verkställandet av skatteavdrag,

och sådan redare, varom i andra stycket sägs, att tillhandahålla dår

angivna anteckningar för dylik kontroll.

Här avsedd kontroll skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan

tid, att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den som är föremål

för kontrollen. Där redaren så begär och detta lämpligen kan ske, skall

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

kontrollen verkställas hos honom. Hava handelsböcker eller andra handlingar

överlämnats för kontroll, skola de så snart ske kan återställas. Meddelande

om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas redaren.

Preskription

22 §.

Åtgärder för uttagande av sjömansskatt må icke vidtagas senare än fem år

efter utgången av det år, under vilket skatteavdrag verkställts eller skolat

verkställas.

Straffbestämmelser m. m.

23 §.

Har någon lämnat oriktig uppgift till redare om förhållande, som har

betydelse för verkställande av avdrag för sjömansskatt, under sådana omständigheter

att det kan antagas hava skett i syfte att åstadkomma att avdrag

icke verkställes eller sker med för lågt belopp, eller

har någon i ansökan om jämkning av sjömansskatt eller i annan uppgift

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift, ägnad att för

honom eller den han företräder leda till frihet från sjömansskatt eller för

låg sådan skatt, eller

har redare i uppgift enligt 18 § uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är

allenast ringa, lämnat oriktig uppgift, vilken är ägnad att leda till annan beskattning

än vederbort för av redaren anställda sjömän,

straffes med dagsböter.

24 §.

1 mom. Utbetalar redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt,

lön eller annan gottgörelse utan att denna minskats med föreskrivet

belopp för gäldande av sjömansskatt och sker detta uppsåtligen eller av

oaktsamhet, som ej är allenast ringa, straffes med dagsböter.

Fullgör redare icke sin skyldighet att inom föreskriven tid till sjömansskattekontoret

inbetala och redovisa belopp motsvarande det, varmed sjömannens

lön minskats för gäldande av dennes skatt, och ligger i avseende

härå uppsåt eller grov oaktsamhet redaren till last, straffes med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

2 mom. Fullgör redaren icke behörigen vad honom enligt 21 § första och

andra stycket åligger, straffes med böter, högst 300 kronor.

25 §.

Den som jämlikt 17 § tagit del av ansökan om jämkning av sjömansskatt

eller annan uppgift eller handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungi. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

bestämmelserna i denna förordning eller som avlämnats till ledning vid årlig

taxering eller till ledning för uppbörd av skatt enligt uppbördsförordningen,

må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra

eller yppa innehållet i sådan handling. Bryter någon häremot straffes

med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

26 §.

Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då den skyldige för sin

förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel eller förseelsen eljest är belagd

med straff enligt strafflagen.

27 §.

Underlåter redare att hörsamma anmaning enligt 18 §, eller

underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt, att

fullgöra sådan skyldighet, eller verkställer han avdrag med för lågt belopp,

eller

redovisar redare icke sjömansskatt i den ordning som stadgas i 15 § 1

inom., eller

fullgör redare icke vad honom åligger enligt 11 och 21 §§, äger föreståndaren

för sjömansskattekontoret förelägga den försumlige lämpligt vite.

Om uttagande av förelagt vite förordnar länsstyrelse efter anmälan av

föreståndaren för sjömansskattekontoret.

Sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret m.m.

28 §.

1 mom. Sjömansskattenämnden skall

1) lämna bindande besked beträffande de fartyg, ombord på vilka de

anställda skola erlägga sjömansskatt, ävensom beträffande den tabell, enligt

vilken sjömansskatt skall beräknas,

2) fastställa grunder, enligt vilka drickspenningar skola uppskattas vid

beräkningen av sjömansskatt,

3) meddela beslut huruvida sjömansskatt skall erläggas för viss inkomst

eller ej, samt — där så påkallas — hur sjömansskatt skall beräknas,

4) meddela beslut om jämkning och om rättelse av skatteavdrag,

5) pröva ärenden angående revisionskrav,

6) fastställa de belopp, med vilka ersättning skall utgå till kommun,

landstingskommun, municipalsamhälle och allmän sjukkassa,

7) lämna anvisningar i frågor angående erläggande och uppbörd av sjömansskatt,

samt

8) när anledning därtill föreligger, till Kungl. Maj :t avgiva förslag till

föreskrifter angående tillämpningen av denna förordning.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Sjömansskattenämnden äger vidare, då särskilda omständigheter därtill

föranleda, meddela befrielse från skyldighet att erlägga restavgift.

2 mom. Sjömansskattenämnden skall bestå av ordförande och fyra ledamöter,

vilka utses för en tid av fyra ar. En av ledamöterna skall förordnas

till vice ordförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i sådan egenskap.

Ordföranden och vice ordföranden skola vara lagkunniga och erfarna

i domarvärv, allmänna eller administrativa. Av övriga ledamöter skall en

äga särskild insikt och erfarenhet i allmänna värv samt två vara i arbetsförhållandena

ombord på fartyg erfarna och kunniga. Av sistnämnda ledamöter

skall en företräda redarna och en de ombordanställda. För envar

ledamot skall utses en suppleant enligt samma regler, som gälla för utseende

av ledamöter.

Nämnden är beslutför, då tre medlemmar äro tillstädes.

Sjömansskattenämnden skall vara förlagd till Göteborg.

3 mom. Hos sjömansskattenämnden skall föras protokoll av tjänsteman

vid sjömansskattekontoret.

Det för varje sammanträde förda protokollet skall senast inom åtta dagar

därefter justeras av ordföranden, som har att å protokollet anteckna dagen

för justeringen.

29 §.

Sjömansskattenämndens beslut beträffande de fartyg, ombord på vilka de

anställda skola erlägga sjömansskatt, beträffande den tabell, enligt vilken

sjömansskatt skall beräknas, samt beträffande de grunder, enligt vilka

drickspenningar skola uppskattas vid beräkningen av sjömansskatt, skall i

god tid intagas i särskilda av sjömansskattenämnden utgivna meddelanden.

Beslut angående ersättning enligt 4 § skall jämte redogörelse huru ersättningen

beräknats pa lämpligt sätt delgivas kommun eller annan, som tillerkänts

ersättning.

Annat beslut av sjömansskattenämnden skall delgivas den som därigenom

förpliktigas, vederbörande skattskyldig eller sökande ävensom den nedan i

31 § omförmälde befattningshavaren.

Beslut, över vilket klagan må föras, skall förses med besvärshänvisning.

30 §.

1 mom. Sjömansskattekontoret skall

1) föra register över de fartyg, ombord på vilka de anställda skola erlägga

sjömansskatt,

2) utöva kontroll över redovisningen av sjömansskatt,

3) handlägga ärenden angående revision av redares bokföring,

4) om anledning därtill föreligger, framställa revisionskrav,

5) bereda de ärenden, som skola avgöras av sjömansskattenämnden,

6) efter sjömansskattenämndens närmare bestämmande, tillhandagå re
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958 169

dåre och sjömän med upplysningar angående utgörande av sjömansskatt,

samt

7) i övrigt biträda sjömansskattenämnden och dess ordförande.

2 mom. Föreståndaren för sjömansskattekontoret skall vara föredragande

i sjömansskattenämnden.

31 §.

Kungl. Maj :t förordnar en befattningshavare vid länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län att i högre instanser än sjömansskattenämnden utföra det allmännas

talan i ärenden angående sjömansskatt.

Besvär m.m.

32 §.

Över sjömansskattenämndens beslut i ärenden angående ersättning, varom

förmäles i 4 §, må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom besvär, vilka skola

ingivas till finansdepartementet.

33 §.

1 mom. Besvär över sjömansskattenämndens beslut, som avses i 28 § 1

mom. vid 3), 4) och 5) ävensom nämndens beslut angående befrielse från

erläggande av restavgift må anföras hos kammarrätten av

vederbörande sjöman eller befattningshavare, som avses i 31 §, så ock,

då fråga är om revisionskrav eller om befrielse från skyldighet att erlägga

restavgift, av redare, som ålagts betalningsskyldighet eller vars framställning

om befrielse icke bifallits.

Besvären skola vara inkomna till sjömansskattekontoret,

om de anföras av sjöman eller redare, inom två månader från det klaganden

erhållit del av det överklagade beslutet, samt

om de anföras av befattningshavare, som avses i 31 §, inom två månader

från den dag, då sjömansskattenämndens protokoll justerades.

Ej må den omständigheten, att besvären i stället för till sjömansskattekontoret

ingivits till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till

prövning. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas

till sjömansskattekontoret.

2 mom. Sedan besvären inkommit till sjömansskattekontoret, skola vid

besvären fogas de handlingar, som legat till grund för sjömansskattenämndens

beslut. Hava besvär anförts av sjöman eller redare, skall yttrande

avgivas av befattningshavare, som avses i 31 §. över besvär, som anförts av

nu nämnd befattningshavare, skall sjöman eller redare, som därav beröres,

erhålla tillfälle att — om hinder härför ej möter — avgiva förklaring.

När så finnes påkallat, skall påminnelser eller nytt yttrande infordras.

Skriftväxlingen sker genom sjömansskattekontoret.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

Handlingarna skola därefter översändas till kammarrätten.

3 mom. Över sjömansskattenämndens beslut, som avses i 28 § 1 mom. vid

1) och 2), må klagan icke föras.

34 §.

Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom

besvär, vilka skola vara inkomna till finansdepartementet inom två månader

från den dag, då klaganden erhöll del av utslaget.

35 §.

Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huruvida

vite bort föreläggas, komma under bedömande.

36 §.

Besvär över sjömansskattenämndens beslut befriar icke klaganden från

att i behörig ordning erlägga skatt.

37 §.

Restavgift, som erlägges utan att indrivning äger rum, tillfaller statsverket.

Beträffande restavgift, som uttages genom indrivning, skall uppbördsförordningens

bestämmelser angående fördelning gälla.

38 §.

1 mom. Kungl. Maj :t äger, under förutsättning av ömsesidighet, med

annan stats regering träffa överenskommelse att sjöman, som är bosatt i det

avtalsslutande landet, skall erlägga sjömansskatt enligt vad som gäller för

här i riket bosatt sjöman.

Träffas dylikt avtal med Danmark, Finland eller Norge, må Kungl. Maj :t

föreskriva, att sjöman, som är bosatt i något av dessa länder, må kunna

erhålla nedsättning av den beskattningsbara inkomsten genom jämkning, om

han visar, att hans skatteförmåga till följd av underhållsskyldighet mot

barn är nedsatt.

2 mom. Kungl. Maj :t äger bestämma, att sjömansskatt icke skall erläggas

av sjömän eller vissa grupper av sjömän vid fart i särskilda farvatten.

39 §.

De närmare föreskrifter, som kunna erfordras för tillämpningen av denna

förordning, meddelas av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959, dock att förordningens

bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som erfordras

för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

Genom denna förordning upphäves förordningen den 5 juni 1953 (nr

293) om särskild sjömansskatt, så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning

stridande mot den nya förordningens bestämmelser.

Anvisningar

till 1 §.

Förordningen är icke tillämplig vid anställning ombord på svenskt handelsfartyg,

som användes i inre fart. Med inre fart förstås i denna förordning

fart i hamnar, på floder, kanaler och insjöar samt fart inomskärs vid

kusterna.

Med svenskt handelsfartyg likställes utländskt handelsfartyg, som av

svensk redare förhyres på så kallad bareboat basis.

Har sjöman avmönstrat från tjänst ombord på visst fartyg för att tillträda

tjänst ombord på annat fartyg tillhörigt samme redare, skall ersättning som

utgår under väntetiden anses som utbetalad i tjänsten ombord på det förra

fartyget.

till 2 §.

Sjömansskatt skall erläggas för sådan inkomst ombord, som enligt kommunalskattelagen

skulle utgöra intäkt av tjänst. Till inkomst ombord räknas

dock icke sådan av redare utbetalad ersättning, som åtgått för bestridande av

särskilda med anställningen ombord förenade kostnader.

Till gottgörelse, som sjöman uppbär på grund av sin anställning ombord,

hänföres icke blott vad sjömannen uppbär från redaren utan även ersättning,

som uppbäres direkt av allmänheten, såsom drickspenningar och dylikt.

till 4 §.

Den ersättning, som utgår till kommun, skall fördelas mellan kommunen

och i kommunens område ingående församlingar samt skoldistrikt, som

bildats jämlikt lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse och

som består efter den 31 december 1957, efter de för beskattningsåret fastställda

utdebiteringarna. Ersättning utbetalas en gång om året.

till 7 §.

Frågan huruvida sjöman skall anses vara bosatt här i riket eller här

stadigvarande vistas utan att vara härstädes bosatt skall bedömas i enlighet

med vad därom stadgas i kommunalskattelagen.

För semesterlön och semesterersättning skall sjömansskatt beräknas enligt

den för sjömannen i hans anställning ombord gällande tabellen eller —

därest anställningen upphört — enligt den tabell, som senast varit för sjömannen

gällande.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

till 8 §.

Med engångsbelopp förstås bärgarlön, tantiem, kaplake, gratifikation,

semesterersättning och dylikt eller lönebelopp, som på grund av avtal mellan

redare och sjöfolksorganisationer på en gång utbetalas för mer än

en månad.

till 9 §.

Skatteavdrag, som avses i 9 §, må icke underlåtas med mindre sjöman

med intyg utfärdat av sjömansskattenämnden eller på annat sätt, som föreskrives

av sjömansskattenämnden, visar, att han är skattskyldig i annat

land för sin inkomst ombord.

till 10 §.

Tillämplig kolumn i sjömansskattetabell bestämmes enligt följande uppställning.

Å debetsedel för preliminär

A-skatt angiven kolumn

Avdrag för sjömansskatt

verkställes enligt nedan- stående kolumn i sjömans- skattetabellen

1

1

2

2

3 eller 4

3

För kvinna, vilken genom sådant intyg som avses i 10 § tredje stycket

styrker, att hon är gift, skall avdrag verkställas enligt kolumn 3 i sjömansskattetabellen.

till 11 §.

Kvitto på innehållen sjömansskatt skall lämnas i den avräkningsbok, med

vilken sjöman skall förses jämlikt 11 § sjömanslagen, såvitt icke sjömansskattenämnden

efter ansökan av redaren medgiver, att kvitto må lämnas

i annan ordning.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

173

Bilaga 2

Jämförelse mellan preliminär skatt (tabell III: 13) och sjömansskatt

Månadsinkomst

Preliminärskatt

Sjömansskatt

enligt tabell II

(östersjöfart)

Sjömansskatt

enligt tabell I

(nordsjöfart och

oceanfart)

Skillnad mellan prelimi- närskatt och sjömansskatt

enligt tabell I

Ef Kontant

^ Kost och

f logi

Total

månads-

inkomst

Ogift skattskyl- f dig utan barn

^ Ogift skattskyl- t1 dig med barn

Ef Gift skattskyldig

Ogift sjöman

f utan barn

p- Ogift sjöman

t1 med barn

Ef Gift sjöman

Ogift sjöman

utan barn

fl

§ C

! ä

o

*5b S

O

kr.

Ef Gift sjöman

Ogift sjöman

•r med eller utan

barn samt gift

sj öman

0 Ogift sjöman

° utan barn

Ogift sjöman

° med barn

S? Gift sjöman

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

ii

12

13

14

15

16

100

140

240

24

11

11

22

9

9

21

8

8

3

12,5

27,3

27,3

200

140

340

50

33

16

48

31

14

45

28

11

5

10,0

15,2

31,2

300

140

440

76

59

42

70

53

36

63

46

29

13

17,1

22,0

31,0

400

140

540

101

84

69

90

73

58

80

63

48

21

20,8

25,0

31,0

500

140

640

131

110

94

117

96

80

103

82

66

28

21,4

25,5

29,8

600

140

740

161

139

120

146

124

105

125

103

84

36

22,4

25,9

30,0

700

140

840

196

172

145

181

157

130

152

128

101

44

22,4

25,6

30,3

800

144

944

230

206

170

215

191

155

179

155

119

51

22,2

24,8

30,0

900

152

1 052

270

243

198

255

228

183

211

184

139

59

21,9

24,3

29,8

1 000

160

1 160

309

282

229

294

267

214

240

213

160

69

22,3

24,5

30,1

1 100

168

1 268

348

320

261

334

305

246

270

242

183

78

22,4

24,4

29,9

1 200

176

1 376

393

362

296

378

347

281

310

279

213

83

21,1

22,9

28,1

1 300

184

1 484

437

405

334

422

390

319

345

313

242

92

21,1

22,7

27,5

1 400

192

1 592

480

449

375

465

434

360

383

352

278

97

20,2

21,6

25,9

1 500

200

1 700

524

493

416

509

478

401

418

387

310

106

20,2

21,5

25,5

1 600

200

1 800

569

535

455

554

520

440

464

430

350

105

18,5

19,6

23,1

1 700

200

1 900

612

578

494

597

563

479

505

471

387

107

17,5

18,5

21,7

1 800

200

2 000

658

624

534

643

609

519

551

517

427

107

16,3

17,1

20,0

1 900

200

2 100

700

667

575

685

652

560

591

558

466

109

15,6

16,3

19,0

2 000

200

2 200

751

712

614

736

697

599

643

604

506

108

14,4

15,2

17,6

2 100

200

2 300

799

762

656

784

747

641

689

652

546

110

13,8

14,4

16,8

2 200

200

2 400

848

809

700

833

794

685

733

694

585

115

13,6

14,2

16,4

2 300

200

2 500

897

859

747

882

844

732

778

740

628

119

13,3

13,9

16,0

2 400

200

2 600

944

907

792

929

892

777

824

787

672

120

12,7

13,2

15,2

2 500

200

2 700

992

956

838

977

941

823

873

837

719

119

12,0

12,4

14,2

2 600

200

2 800

1 041

1 004

883

1 026

989

868

921

884

763

120

11,5

12,0

13,6

2 700

200

2 900

1 091

1 053

927

1 076

1 038

912

974

936

810

117

10,7

11,1

12,6

2 800

200

3 000

1 140

1 102

972

1 125

1 087

957

1 022

984

854

118

10,4

10,7

12,1

2 900

200

3 100

1 191

1 152

1 016

1 176

1 137

1 001

1 072

1 033

897

119

10,0

10,3

11,7

3 000

200

3 200

1 242

1 202

1 063

1 227

1 187

1 048

1 123

1 083

944

119

9,0

9,9

11,2

4 000

200

4 200

1 768

1 726

1 566

1 753

1 711

1 551

1 649

1 607

1 447

1 19

6,7

6,9

7,6

5 000

200

5 200

2 327

2 284

2 116

2 312

2 269

2 101

2 208

2 165

1 997

119

5,1

5,2

5,6

8 000

200

8 200

4 094

4 048

3 868

4 080

4 033

3 851

3 976

3 929

3 747

118—121

2,9

2,9

3,i

10 000

200

10 200

5 313

5 264

5 080

5 300

5 249

5 063

5 196

5 145

4 959

117—121

2,2

2,3

2,4

12 000

200

12 200

6 601

6 552

6 363

6 580

6 529

6 343

6 476

6 425

6 239

124—127

1,9

1,9

1,9

15 000

200

15 200

8 564

8 51 1

8 322

8 542

8 485

8 293

8 438

8 381

8 189

126—133

1,5

1,5

1,6

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1958

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Propositionens huvudsakliga innehåll..................................... 1

Författningsförslag.................................................... 3

Förslag till förordning om sjömansskatt............................ 3

Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370)................................................. 27

Förslag till förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr

576) om statlig inkomstskatt................................... 29

Förslag till förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr

577) om statlig förmögenhetsskatt............................... 31

Förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 623).......................................... 32

Förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni

1953 (nr 272)................................................. 34

I. Inledning...................................................... 38

II. Gällande bestämmelser............................................ 42

III. Skälen för införande av en sjömansskatt och översikt över sjömansskatte
sakkunnigas

förslag.............................................. 44

De sakkunniga............................................... 44

Remissyttrandena............................................. 47

Departementschefen........................................... 55

IV. Skattskyldighet och skattepliktig inkomst............................. 59

De sakkunniga............................................... 59

Skattskyldighet............................................. 59

Skattepliktig inkomst....................................... 61

Remissyttrandena............................................. 65

Skattskyldighet............................................. 65

Skattepliktig inkomst....................................... 69

Departementschefen........................................... 72

V. Sjömansskattens storlek........................................... 77

De sakkunniga............................................... 77

Sjömansskatten för här i riket bosatta sjömän.................. 77

Sjömansskatten för här i riket ej bosatta sjömän................ 80

Remissyttrandena............................................. 81

Sjömansskatten för här i riket bosatta sjömän.................. 81

Sjömansskatten för här i riket ej bosatta sjömän................ 87

Departementschefen........................................... 89

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1958

175

VI. Jämkning m. m................................................. 93

De sakkunniga............................................... 93

Jämkning.................................................. 93

Rättelse................................................... 96

Restitution................................................. 96

Remissyttrandena............................................. 97

Jämkning.................................................. 97

Rättelse................................................... 102

Restitution................................................. 102

Departementschefen........................................... 102

VII. Uppbörd m. m................................................... 105

De sakkunniga............................................... 105

Uppbörd................................................... 105

Revisionskrav.............................................. 108

Preskription samt straff och viten............................. 108

Remissyttrandena............................................. 109

Uppbörd................................................... 109

Revisionskrav.............................................. 112

Preskription samt straff och viten............................. 113

Departementschefen........................................... 114

VIII. Sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret..................... 117

De sakkunniga............................................... 117

Remissyttrandena............................................ 121

Departementschefen........................................... 123

IX. Beskattning av inkomst i land..................................... 125

De sakkunniga............................................... 125

Remissyttrandena............................................. 129

Departementschefen........................................... 134

X. Ersättning till kommuner......................................... 136

De sakkunniga............................................... 136

Remissyttrandena............................................. 140

Departementschefen........................................... 143

XI. Avgifter till folkpensioneringen och den allmänna sjukförsäkringen m. m. 144

De sakkunniga............................................... 144

Remissyttrandena............................................. 147

Departementschefen........................................... 149

XII. Kostnadsberäkningar............................................. 149

De sakkunniga............................................... 149

Remissyttrandena............................................. 151

Departementschefen........................................... 151

XIII. Internordiska sjömansskattefrågor samt frågor om dubbelbeskattning m.m. 152

De sakkunniga............................................... 152

Internordiska sjömansskattefrågor............................ 152

Frågor om dubbelbeskattning m. m............................ 154

Departementschefen........................................... 156

XIV. Departementschefens hemställan.................................... 157

Bilaga 1. Sjömansskattesakkunnigas förslag till förordning om sjömansskatt 159

Bilaga 2. Jämförelse mellan preliminär skatt och sjömansskatt ........... 173

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1958 A:40 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om sjömansskatt, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten