Angående vissa följdfrågor i anledning av skolstyrelsereformen m.m
1958-02-28 · 80 sidor, varav 79 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 79 av 80 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1958 A:93, Angående vissa följdfrågor i anledning av skolstyrelsereformen m.m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
1
Nr 93
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa följdfrågor
i anledning av skolstyrelsereformen m.m.;
given Stockholms slott den 28 februari 1958.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
Under pågående författningsarbete i samband med omläggningen av
skolväsendets lokala och regionala ledning, varom riksdagen fattade principbeslut
1956, har vissa frågor uppkommit, vilka torde böra underställas
riksdagen. Det gäller i detta sammanhang skolplikt, skolhälsovård samt
statsbidrag till kostnaderna för vissa skolledare.
Beträffande skolplikten föreslås en anpassning av bestämmelserna till den
pågående utvecklingen mot en 9-årig obligatorisk skola, innebärande bland
annat att den allmänna skolplikten generellt skall upphöra med utgången
av den årskurs, som slutar det år eleven fyller 16 år. Efter särskilt medgivande
av skolstyrelsen skall skolplikten kunna upphöra ett år tidigare.
Förslag till bestämmelser, avsedda att ingå som ett särskilt kapitel i en
blivande skolstadga har utarbetats.
I samband med omläggningen av statsbidragssystemet från den 1 juli
1958 bortfaller det nu utgående särskilda bidraget till kostnaderna för skolhälsovård
vid såväl folkskoleväsendet som de högre kommunala skolorna.
Förslag framlägges nu om bestämmelser enligt vilka hälsovården vid ifrågavarande
skolformer generellt blir en obligatorisk uppgift för kommunerna.
I fråga om statsbidrag till skolledare föreslås, att bidrag till kostnaderna
för lön och avlöningsförstärkning till skoldirektörer och biträdande skol
1
— Bihang till riksdagens ■protokoll 1958. 1 saml. Nr 93
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kungl. Maj:ts -proposition nr 93 år 1958
direktörer skall utgå med 79 procent, dock att särskilda bestämmelser skall
gälla för rikets tre största städer. Till avlöningskostnaderna för rektorer vid
folkskoleväsendet skall statsbidrag beräknas enligt samma system som
1957 beslutats för statsbidragsberäkningen i fråga om lärare och distriktsöverlärare
vid folkskolan. Bidrag till kostnaderna för årsarvoden till förste
rektor och rektor tillika skolchef skall beräknas genom att 79 procent och
beträffande arvoden till tillsynslärare 50 procent av arvodeskostnaden skall
utgöra minskande post vid bestämmandet av kommunandelen enligt nyssnämnda
system. Då denna minskning motväges tämligen exakt av kommunernas
ökade avlöningskostnader för rektorerna, kommer dock de av
1957 års riksdag fastställda beloppen för kommunandelarna att förbli oförändrade.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 28 februari 1958.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler
efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet vissa följdfrågor
i anledning av skolstyrelsereformen m. m. samt anför därvid följande.
I. Inledning
När 1956 års riksdag fattade beslut om en genomgripande omläggning
av skolväsendets lokala och regionala ledning förutsattes, att vissa spörsmål,
som aktualiserades men ej slutligt löstes i samband med riksdagsbeslutet
eller som senare kunde uppkomma som en följd av detta beslut,
skulle vara av sådan art att de i senare sammanhang borde bli föremål för
riksdagens ställningstagande, innan skolstyrelsereformen den 1 juli 1958
trädde i kraft.
För att inom ecklesiastikdepartementet biträda bland annat med det
synnerligen omfattande författningsarbete, som fordras för att ge skolstyrelsereformen
dess närmare innehåll, har den 29 juni 1956 tillkallats
särskilda sakkunniga — skolförfattningssakkunniga.1
Till grund för de sakkunnigas arbete ligger framför allt riksdagens beslut
om dels skolväsendets lokala och regionala ledning (Prop. 1956: 182, KSU
1, Rskr 420), dels tillsättning av lärartjänster (Prop. 1957: 61, SU 97, Rskr
253), dels grunder för en förenklad statsbidragsgivning, avseende driftbidragen
till primärkommunerna (Prop. 1957: 112, SU 91, Rskr 239), dels
ock vissa statsbidrag på skolväsendets område (Prop. 1957: 122, SU 104,
Rskr 274).
Av betydelse för de sakkunnigas arbete är dessutom särskilt riksdagens
beslut om dels skolväsendets ordnande på realskolestadiet under övergångstiden
före cnhetsskolans genomförande m. m. (Prop. 1956:123, SU 154,
1 De sakkunniga är lagbyråchefen i ecklesiastikdepartementet I. Ulveson, ordförande, rektorn vid
högre allmänna läroverket i Skellefteå N. E. Anrup, t. f. undervisningsrådet K. Bodell, kanslirådet
G. Bäck, t. f. överläraren F. Frankman, yrkesskoldirektören i Göteborg B, Gårdstedt, byråcheferna
C. Söderqvist och J. Ulne samt utnämnde länsskolinspektören S. Zetterlund.
4
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
Rskr 315), dels försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. (Prop.
1957: 106, SU 127, Rskr 317), dels lag om kommunalförbund (Prop.
1957: 150, KU 17, Rskr 309).
Vissa med omläggningen av gällande stadgor och statsbidragsbestämmelser
m. m. sammanhängande frågor, som bör underställas riksdagen, har
av de sakkunniga behandlats i till ecklesiastikdepartementet efter hand
ingivna skrivelser.
Sålunda har de sakkunniga i skrivelse den 9 oktober 1957 behandlat frågor
rörande skolplikten och därvid föreslagit, att nuvarande föreskrifter
på detta område jämkas även i sakligt hänseende samt framhållit, att nya
bestämmelser i ämnet med hänsyn till att de berör för den enskilde väsentliga
förhållanden bör underställas riksdagen. Över de sakkunnigas förslag
har utlåtanden avgivits av ett flertal myndigheter, organisationer och sammanslutningar.
I ärendet har därjämte inkommit en skrift från rektor
Harald Alm och friherre B. O. Hermelin.
En revision av bestämmelserna om skolhälsovård vid det obligatoriska
skolväsendet och högre kommunala skolor är nödvändig på grund av den
vid 1957 års riksdag beslutade omläggningen av statsbidragssystemet på
skolväsendets område. De sakkunniga, som vid sitt arbete med denna fråga
funnit det lämpligt att skapa större enhetlighet och samordning de olika
skolformerna emellan, har den 27 januari 1958 ingivit en promemoria med
förslag till ändrade bestämmelser på detta område. Promemorian har remitterats
till av frågan berörda myndigheter och sammanslutningar.
Den 29 januari 1958 har de sakkunniga avlämnat en promemoria angående
de allmänna läroverkens ekonomiska förvaltning, vilken för närvarande
är föremål för remissbehandling, Sammansatta konstitutions- och
statsutskottet förordade i utlåtandet nr 1 år 1956 att om det efter närmare
utredning skulle visa sig lämpligt att till skolstyrelsen överföra läroverkens
ekonomiska förvaltning, förslag därom skulle underställas riksdagen. Jag
torde efter ytterligare beredning av ärendet få återkomma till detta spörsmål.
Med biträde av de sakkunniga har inom ecklesiastikdepartementet slutligen
utarbetats en promemoria med förslag till bestämmelser om statsbidrag
till kostnaderna för vissa skolledare, vilken jämväl varit föremål för
remissbehandling. I denna promemoria framlagda förslag torde lämpligen
böra behandlas i förevarande sammanhang.
Jag anhåller således, att nu närmare få redogöra för frågorna om skolplikt,
skolhälsovård och statsbidrag till kostnaderna för vissa skolledare.
De förslag angående skolplikt och skolhälsovård som nu framlägges innehåller
ett flertal detalj bestämmelser, vilka inte är av den art, att de i och
för sig bör underställas riksdagen men som här likväl medtagits för sammanhangets
skull. Jag vill betona, att om ändringar i dylika bestämmelser
framdeles befinnes påkallade, det inte bör vara nödvändigt att underställa
fråga därom riksdagens prövning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1958
II. Skolplikt
A. Nuvarande förhållanden
5
1. Inledning
Författningsbestämmelserna om skolplikt och om därmed sammanhängande
frågor är på flera punkter knapphändiga, och vägledande prejudikat
är få. Beträffande folkskolan tillämpas emellertid en tämligen enhetlig
praxis, som i stort sett fungerat tillfredsställande. För försöksskola gäller i
dessa hänseenden samma regler som för folkskolan, om ej annat särskilt
stadgas.
För närvarande betraktas skolplikten i folkskolan och skolplikten i fortsättningsskolan
som två skilda begrepp. De särhålles därför i den följande
redogörelsen.
Folkskolan
2. Vilka är skolpliktiga?
Kretsen av de i folkskolan skolpliktiga har inte närmare preciserats. Enligt
folkskolestadgan (Fs) § 37 mom. 1 skall »alla barn», sedan de inträtt
i skolåldern, inställa sig till intagning i folkskolan. Bestämmelserna i Fs
§ 36 om förteckning över »barn inom skoldistriktet» och »till distriktet
hörande barn» har av skolöverstyrelsen ansetts avse i skoldistriktet kyrkobokförda
barn, vilka samtliga skulle vara skolpliktiga. Beträffande utländskt
barn har denna uppfattning accepterats av regeringsrätten (RÅ
1951, ref. 50). Enligt detta prejudikat synes skolplikt i princip gälla för alla
kyrkobokförda barn, vare sig de är svenska medborgare eller inte.
Emellertid förekommer det, att barn ej är kyrkobokförda, oaktat de är
svenska medborgare. I yttrande över ett betänkande om zigenarfrågan,
SOU 1956:43, har skolöverstyrelsen uttalat, att för zigenare, som är
svenska medborgare, förelåg skolplikt enligt Fs kap. 6. När det gällde att
utkräva denna plikt uppstod emellertid svårigheter, emedan vissa barn
var förda i de s. k. obefintlighetsböckerna och därför ej förtecknade enligt
Fs § 36.
Från skolplikt i folkskolan undantages genom särskild föreskrift de särskolepliktiga
(Fs § 1 mom. 6).
Skoldistrikts skyldighet att mottaga barn i sina obligatoriska skolor regleras
ej direkt i Fs. Allmänt torde dock anses att sådan skyldighet föreligger
beträffande alla i distriktet kyrkobokförda barn. Härför kan åberopas
Fs § 1 mom. 2, § 36 och § 39 mom. 1. Enligt sistnämnda stadgande
skall för varje barn, som uppförts i kyrkobokförarens förteckning över
kyrkobokförda barn, anmärkas, huru det blivit sörjt för dess undervisning,
antingen genom intagning i någon av distriktets skolor eller på annat sätt.
Möjligen kan iiven åberopas Fs § 40 mom. 3 och § 6 mom. 4, vari viss
6 Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958
anmälningsskyldighet föreskrives till det skoldistrikt, som har ansvaret för
barnet.
Vid interkommunal samverkan enligt Fs § 6 mom. 3 är skoldistrikt
skyldigt mottaga barn från annat distrikt mot viss ersättning.
I nyssnämnda betänkande om zigenarfrågan (s. 58 och 59), framhålles,
att huvudparten av de ambulerande zigenarna mestadels uppehåller sig på
orter, där de inte är kyrkobokförda. Det föreligger enligt utredningen varken
enligt Fs eller allmänna kommunalrättsliga grundsatser någon skyldighet
för de skoldistrikt, där de vistas, att i sina skolor mottaga skolpliktiga
zigenarbarn, som tillhör dessa grupper. Än mindre har den lokala myndigheten
någon skyldighet att övervaka att dessa barn fullgör sin skolplikt.
I sitt yttrande över betänkandet har emellertid skolöverstyrelsen framhållit,
att det i varje fall under senare år ej förekommit, att skoldistrikt
vägrat att mottaga zigenarbarn till undervisning.
Kungl. Maj:t har i cirkulär 1945: 104 till skolråd och skolstyrelser framhållit,
att vid sidan av stadgad förteckning över skolpliktiga svenska barn
lämpligen bör föras särskild förteckning över utländska och statslösa barn
i skolpliktig ålder, vilka är bosatta inom vederbörande skoldistrikt och icke
tillhör något av statens utlänningskommission upprättat flyktingläger, samt
att det såväl ur svensk som ur allmänt humanitär synpunkt är önskvärt,
att åt sådana barn beredes lämplig undervisning och fostran i skoldistriktens
skolor och att därvid tillbörlig uppmärksamhet ägnas barnens språksvårigheter.
I anledning av en motion (1941: II: 287) har riksdagen (Rskr 1941: 283)
uttalat, att Kungl. Maj:t, därest så befinnes önskligt, äger efter prövning i
varje särskilt fall meddela föreskrift rörande skyldigheten för skoldistrikt
att i lämplig utsträckning till undervisning mottaga skyddslingar från barnhem
eller liknande anstalt på orten, under förutsättning dock att några
mer avsevärda olägenheter icke uppstår för distriktet och att detsamma
icke därigenom åsamkas särskilda kostnader.
Fortsättningsskolan
I fortsättningsskolan föreligger enligt fortsättningsskolstadgan (Fss) skolplikt
för envar, som med fullständigt avgångsbetyg enligt Fs § 47 lämnat
den egentliga folkskolan eller förvärvat motsvarande kunskaper (Fss § 25).
Undantagna är dock de, som med sådant avgångsbetyg genomgått obligatorisk
åttonde klass i folkskola av A- eller B-form eller som i folkskolans
högre avdelning genomgått en årskurs (Fss § 27 mom. 1). För dem, som
genomgått mindre folkskola eller avgått från folkskola utan fullständigt
avgångsbetyg anordnas ersättningsskola (mindre fortsättningsskola eller
repetitionsskola) i stället för fortsättningsskola (Fss §§ 54—57).
Det torde åligga det skoldistrikt, där de skolpliktiga är bosatta, vare
sig de är där kyrkobokförda eller inte, att anordna för dem erforderliga
forsättningsskolkurser (Fss § 29 mom. 3).
7
Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958
Skoldistrikt med åtta obligatoriska årsklasser i folkskolan är skyldigt ombesörja
fortsatt undervisning åt sådana barn, som på grund av inflyttning
från annat skoldistrikt, avgång från folkskolan enligt Fs § 48 eller av
annan anledning icke blivit i tillfälle att genomgå åttonde klassen eller på
annat sätt fullgöra sin fortsättningsskolplikt (Fss § 1 mom. 4).
3. Skolpliktens omfattning och fullgörande
Folkskolan
Enligt bestämmelser i folkskolestadgan inträder barns skolplikt från och
med det kalenderår, under vilket barnet fyller sju år (Fs § 35 mom. 1) och
upphör senast med utgången av det läsår, som utlöper under kalenderåret,
då barnet fyller 15 år. Beträffande elev i försöksskola gäller enligt Allmänna
försöksskolebestämmelserna (Afb), att skolåldern räknas till och med det
kalenderår då eleven fyller 16 år (Afb 4 § 2 mom. a).
Barns skolgång kan emellertid börja det kalenderår, under vilket barnet
före den 1 juli fyller sex år, om dess föräldrar eller målsman så önskar samt
barnet enligt läkarundersökning och prövning i övrigt befinnes vara väl
skolmoget. Efter framställning av skolstyrelsen kan dock statens folkskolinspektör
för visst fall medge, att skolgången under nyss angivna förutsättningar
må börja det kalenderår, under vilket barnet efter den 1 juli
fyller sex år (Fs § 35 mom. 2 st. 1).
Skolgångens början kan också efter skolstyrelsens medgivande uppskjutas
till det kalenderår, under vilket barnet fyller åtta år, om barnet ej är
skolmoget tidigare. Om föräldrar eller målsman så påfordrar, äger barnet
emellertid begagna sig av undervisningen från och med det år skolåldern
inträder, dock vad beträffar skola av B 3- och D-formerna ej under det år,
då intagning av nybörjare icke äger rum (Fs § 35 mom. 2 st. 2).
Då skolplikten helt naturligt måste stå i beroende av antalet klasser vid
den obligatoriska skolan i kommunen torde här böra erinras om att folkskolan
omfattar sju obligatoriska klasser, eller det högre antal som Tv ung].
Maj:t bestämmer. I försöksskolan, som vid full utbyggnad omfattar nio
klasser, utsträckes antalet obligatoriska klasser till högst nio, i den ordning
skolöverstyrelsen bestämmer.
Skolplikten i folkskolan kan fullgöras »vid någon offentlig läroanstalt
eller i enskild skola, i vilken meddelas sådan undervisning, som i noggrannhet
och omfattning kan likställas med den, som på motsvarande stadium
meddelas i folkskolan».
För försöksskolan finnes en specialbestämmelse (Afb 4 § 2 mom. d) enligt
vilken elev, som nöjaktigt inhämtat åttonde klassens lärokurs samt
elev, som väl inhämtat sjunde klassens lärokurs och erhållit särskilt medgivande
av skolstyrelsen, må fullgöra sin återstående skolplikt helt eller
8
Kungl. May.ts •proposition nr 93 år 1958
delvis i yrkesskola. Undervisningsplanen skall i dylikt fall vara fastställd
av överstyrelsen för yrkesutbildning eller, om yrkesskolan ej står under
nämnda överstyrelses tillsyn, ha godkänts av skolöverstyrelsen för skolpliktens
fullgörande. Tillfälle skall beredas eleven att deltaga i allmänbildande
undervisning, som i huvudsak motsvarar kurserna i försöksskolan
och anordnas i försöksskolan eller yrkesskolan.
Enligt Fs § 35 mom. 1 räknas barns skolålder i folkskolan till och med
det kalenderår, under vilket barnet fyller 14 år. Har elev vid skolålderns
slut ej inhämtat de kunskaper, vilka erfordras för avgångsbetyg från skolan,
skall han fortfarande anses skolpliktig intill utgången av det läsår, som
utlöper det kalenderår, da han fyller 15 år. Elev, som före skolålderns slut
inhämtat för avgångsbetyg erforderliga kunskaper, äger rätt att befrias
från skolgång, dock icke före det kalenderår, under vilket han fyller 13 år.
Där särskilda skäl föreligger, må likväl skolöverstyrelsen beträffande sådan
elev kunna medge, att avgång får äga rum vid en tidigare tidpunkt än
sist sagts; dock ma under inga omständigheter sådant medgivande lämnas
ifråga om elev, som vid slutet av det läsår, varunder han genomgått folkskolans
högsta klass, icke uppnått 12 års ålder (Fs § 35 mom. 3).
Enligt av skolöverstyrelsen utfärdad kungörelse (svensk författningssamling
1947: 147) upphör skolplikten för i realskola eller motsvarande
skola inskriven elev, när han genomgått den klass, som motsvarar högsta
obligatoriska folkskoleklass i det skoldistrikt, där eleven är skolpliktig, och
erhållit godkända vitsord i samtliga de läroämnen, i vilka godkända vitsord
erfordras för avgångsbetyg från folkskola jämlikt Fs § 47.
Vid folkskolan må skolstyrelsen i skoldistrikt med minst sju obligatoriska
årsklasser, där särskilda omständigheter sådant föranleder, kunna under
en övergångstid av högst fem år från inrättandet av den högsta årsklassen
medge elev rätt att erhålla avgångsbetyg redan efter genomgången av den
näst högsta årsklassen, om han visar sig ha nöjaktigt inhämtat de genomgångna
klassernas lärokurs (Fs § 47 mom. 4).
Elev, som saknar erforderlig fattningsgåva eller av sjukdom eller lyte
hindras att begagna undervisningen, kan av skolstyrelsen erhålla tillstånd
att avga från folkskolan, dock icke före utgången av det läsår, som utlöper
under det kalenderår, varunder han fyller 14 år (Fs § 48 mom. 2).
Vid försöksskola räknas skolåldern till och med det kalenderår, då eleven
fyller 16 år. Skolöverstyrelsen må emellertid, om särskilda skäl föreligger,
medge elev rätt att avgå från försöksskolan efter utgången av det
läsår, som utlöper det kalenderår, då eleven fyller 15 år, om han då genomgått
lägst klass 8. Vidare gäller, att skolstyrelsen under en övergångstid av
högst fem år från inrättandet av klass 9 må, om särskilda skäl föreligger,
medge elev rätt att erhålla avgångsbetyg efter genomgång av klass 8, om
han nöjaktigt inhämtat de genomgångna klassernas lärokurser. (Afb 4 §
2 mom. a) och c).
9
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
Fortsättningsskolan
För den som ej genomgått folkskolan men på annat sätt förvärvat motsvarande
kunskaper inträder plikten att gå i fortsättningsskola vid början
av det läsår, som börjar närmast efter det den skolpliktige uppnått 13 års
ålder eller, efter skolstyrelsens beprövande, redan under det kalenderår, då
han fyller 13 år (Fss § 25 mom. 1 st. 2).
I princip är vidare den, som med fullständiga avgångsbetyg lämnat folkskolan,
pliktig att inträda i fortsättningsskola vid början av den årskurs,
som börjar närmast efter det han lämnat folkskolan, förutsatt att han inte
fyllt 18 år, då skolplikten i varje fall upphör.
I fortsättningsskola föreligger, som förut nämnts, inte skolplikt för dem,
som genomgått årsklass 8 av folkskolan och erhållit avgångsbetyg. Men om
i skoldistrikt med åttaårig skolplikt elev avgår före det åttonde skolårets
slut, är han skolpliktig i fortsättningsskolan.
För den, som genomgått klass 7 i folkskolan, omfattar fortsättningsskolplikten
en årskurs om 180—540 lärotimmar eller två årskurser om vardera
minst 120 lärotimmar och sammanlagt högst 540 lärotimmar (Fss § 6 mom.
1, § 7 mom. 1). För den, som avgått från folkskola efter årsklass 6, omfattar
fortsättningsskolplikten två årskurser om tillsammans minst 360
lärotimmar (Fss § 30 mom. 3).
För ersättningsskola gäller ifråga om skolpliktstiden samma bestämmelser
som för egentlig fortsättningsskola (Fss § 55 mom. 2).
Den som är skolpliktig i fortsättningsskolan anses fullgöra denna skolplikt,
om han åtnjuter undervisning i allmänt läroverk, kommunal flickskola,
kommunal realskola, praktisk kommunal realskola, högre folkskola
eller under offentlig kontroll stående högre goss- eller samskola, enskild
mellanskola eller högre flickskola (Fss § 27 mom. 1).
Skolpliktig, som fyllt 15 år, kan fullgöra sin fortsättningsskolplikt i lärlingsskola,
om han befinnes äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig
lärlingsskolans (numera yrkesskolans) undervisning (Fss § 27 mom. 2).
På prövning i varje särskilt fall av vederbörande skolstyrelse skall bero,
huruvida fortsättningsskolpliktig, som åtnjuter annan än nu nämnd undervisning,
skall erhålla befrielse från deltagande i undervisning i fortsättningsskola,
ävensom huruvida skolpliktig, som tillhört annan läroanstalt än
egentlig folkskola men icke längre åtnjuter skolundervisning, skall anses ha
inhämtat kunskaper, som kan berättiga honom till dylik befrielse (Fss
§ 27 mom. 3).
Fortsättningsskolplikt kan efter skolstyrelsens bestämmande också fullgöras
på försöksskolans högstadium (Afb 4 § 3 mom.).
Vid fortsättningsskola upphör skolplikten, sedan den skolpliktige deltagit
i undervisningen under föreskriven tid och i varje fall, då den skolpliktige
fyllt 18 år (Fss § 25 mom. 3).
Skolpliktig, som i vederbörlig ordning blivit intagen i fortsättningsskola
10
Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958
och under hela den tid, skolans kurs skolat fortgå, såsom lärjunge tillhört
densamma, må kunna anses ha fullgjort sin skolplikt, även om han under
någon mindre del av kursen varit av sjukdom eller andra tvingande skäl
förhindrad att deltaga i undervisningen. Skolpliktig, som i större utsträckning
eller av annan anledning än som nyss sagts uteblivit, från undervisningen,
är skyldig att allt efter förhandenvarande förhållanden genomgå
ny års- eller terminskurs (Fss § 37).
Skolpliktig, som på grund av kroppslig svaghet eller ohälsa, lång och
svår skolväg, särskilda förhållanden i hemmet eller andra skäl befinnes endast
med synnerlig svårighet förmå fullgöra sin skolplikt, kan av skolstyrelsen
för ett år i sänder erhålla uppskov med deltagande i skolans undervisning,
dock att dylikt uppskov icke må medgivas för längre tid än till
det kalenderår, under vilket den skolpliktige fyller 15 år (Fss § 26).
Skolpliktig, som antingen genomgått sjuårig folkskola eller, därest fortsättningsskolkursen
för honom skall omfatta två årskurser, under en årskurs
regelbundet deltagit i fortsättningsskolans undervisning, må, om
särskilda skäl föreligger, kunna av skolstyrelsen erhålla befrielse från
honom åliggande fortsättningsskolplikt. Sådan befrielse må dock icke lämnas
före utgången av den fortsättningsskolkurs, som avslutas det kalenderår,
under vilket den skolpliktige fyller 15 år, eller, om han jämlikt § 26 Fss
åtnjutit uppskov med fullgörandet av fortsättningsskolplikten, 16 år (Fss
§ 27 mom. 5 st. 1).
Skolpliktig som avgått från folkskolan jämlikt Fs § 48 mom. 2 och som
uppenbarligen saknar förmåga att tillgodogöra sig den fortsatta undervisning,
som inom skoldistriktet lämpligen kan beredas honom, må av
skolstyrelsen kunna helt eller delvis befrias från fortsättningsskolplikt (Fss
§ 27 mom. 5 st. 2). 4
4. Vilken skolplikts tid gäller?
Det sades tidigare, att skolplikten i viss mån blir beroende av antalet
klasser i folkskolan. Då detta antal kan variera från skoldistrikt till skoldistrikt
och det i folkskolestadgan förutsättes, att barn kan gå i obligatorisk
skola i annat distrikt än där det är kyrkobokfört, kan fråga uppstå
om vilket distrikts skolplikt som skall gälla. Spörsmålet är inte författningsmässigt
reglerat. Folkskolestadgans utformning ävensom principiella
skäl talar emellertid för att ett barns skolplikt skall vara den som gäller
i det distrikt, där barnet är kyrkobokfört. Detta distrikt har också ansvaret
för att barns skolgång fullgöres (Fs § 6 mom. 3 och 4 samt § 39).
Fortsättningsskolplikten förutsättes skola fullgöras i det skoldistrikt, där
den skolpliktige är bosatt, vare sig han är där kyrkobokförd eller icke, eller
genom detta skoldistrikts försorg (Fss § 29 mom. 3). Vanligen torde man
anse, att skolplikten är av den omfattning, som gäller för det skoldistrikt,
där den skolpliktige är bosatt.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
5. Skolplikten vid lyte eller sjukdom
Vissa kategorier barn hindras av lyte eller sjukdom att deltaga i vanlig
skolundervisning, t. ex. psykiskt efterblivna, vissa vanföra, tuberkulösa
barn, nervösa och psykopatiska barn och barn, som lider av andra kroniska
eller mera tillfälliga sjukdomar. I folkskolestadgan saknas bestämmelser
om skolplikten för dessa kategorier.
Sedan 1920 finns i riksstaten ett anslag till avlöning åt lärare vid vissa
sjukvårdsanstalter och barnhem. Riksdagen har bemyndigat Kungl. Maj:t
(Rskr 1919: 8 A s. 150, 1927: 8 A s. 79, 1930: 8 A s. 78) att från anslaget
lämna statsbidrag till statsunderstödda anstalter för ortopedisk vård, statsunderstödda
tuberkulossjukhus, dispensärbarnhem, barnhem för nervösa
och psykopatiska barn samt vissa specialanstalter såsom Eugeniahemmet.
Bidrag utgår endast till lärarlöner (kung. 1938: 756 och 1948: 208 6 §), fria
läroböcker och undervisningsmateriel samt avser endast folk- och småskolestadiet.
Till kustsanatoriet Apelviken utgår dock bidrag för en fortsättningsskola.
Ansvarig för denna undervisning är sjukvårdsanstalten respektive barnhemmet,
icke skoldistriktet (jfr avlöningsreglementet för folkskolan 46 §
1 st.).
Vissa skoldistrikt anordnar emellertid särskild undervisning för barn,
som är intagna på sjukhus, och för barn, som på grund av sjukdom vistas
i sina hem. Enligt riksdagens statsutskott (SU 1955: 172) får distrikten
statsbidrag enligt för distrikten eljest gällande bidragsgrunder, då de själva
anordnar undervisning vid sjukvårdsanstalter. Uttalandet torde syfta på
fall då flera elever undervisas samtidigt i något som kan jämställas med
en klassavdelning. Ofta måste dock undervisningen anordnas som privatlektioner,
och då synes statsbidrag författningsenligt icke kunna utgå. Icke
heller för undervisning i hemmet torde statsbidrag kunna utgå.
Innebörden av gällande bestämmelser på området torde vara, att skolplikt
i princip föreligger även för barn, som på grund av lyte eller sjukdom
ej kan deltaga i vanlig skolundervisning, ehuru stat och kommun
endast i begränsad utsträckning tillgodoser behovet av undervisning för
dessa kategorier.
6. Enskilda skolor och undervisning i hemmet
Enligt Fs § 62 mom. 1 gäller följande för den, som önskar inrätta enskild
skola för undervisande av barn, som icke avgått från folkskolan enligt
Fs § 47 eller icke inför skolstyrelsen styrkt sig ha förvärvat kunskaper,
motsvarande de för sådan avgång erforderliga. Vederbörande skall ansöka
om skolans inrättande hos skolstyrelsen, som ej må vägra tillstånd, om
sökanden är känd för hedrande vandel, befinnes äga den skicklighet, som
för undervisningens meddelande erfordras, samt är medlem av svenska
kyrkan eller annat trossamfund, som erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att i
skolornas ställe ombesörja religionsundervisning.
12
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
Dylik enskild skola skall stå under skolstyrelsens inseende. Finner styrelsen,
att skolan ej motsvarar det därmed avsedda ändamålet eller att
undervisningen är anordnad i strid mot de i stadgan givna föreskrifterna,
äger den förbjuda, att skolan fortsätter sin verksamhet.
Enligt Fs § 62 mom. 2 gäller, att skolor, som på enskildas bekostnad är
eller framdeles blir inrättade, även skall vara under skolstyrelsens inseende;
dock må i regel ej någon rubbning äga rum i de villkor, som vid deras
stiftelse är föreskrivna.
Enligt Fs § 38 kan skolpliktiga barn, för vilka föräldrar och målsmän
vill bereda tillfälle till undervisning i hemmen, av skolstyrelsen befrias från
skolgång, förutsatt att föräldrar eller målsmän anses vara i stånd att taga
sorgfällig vård om barnens undervisning. Sådant från skolgång befriat
barn är skyldigt att på kallelse av skolstyrelsen inställa sig till prövning.
Skolgång skall åläggas det, när det befinnes ej ha erhållit sådan undervisning,
som i noggrannhet och omfattning någorlunda motsvarar undervisningen
i folkskolan. Prövningen skall äga rum inför skolstyrelsens ordförande
eller någon för ändamålet av styrelsen därtill utsedd person inom
eller utom styrelsen.
Enligt ordalagen i detta stadgande skulle skolstyrelsen äga pröva dessa
frågor utan att besvär på sakliga grunder skulle kunna anföras. Regeringsrätten
har dock i ett fall (RÅ 1955 E 47) ansett sig kunna i motiveringen
åberopa sakliga resonemang.
I Fss § 27 mom. 3 stadgas, att på prövning i varje särskilt fall av vederbörande
skolstyrelse skall bero, huruvida skolpliktig, som åtnjuter annan
undervisning än skolundervisning må kunna befrias från undervisning i
f ortsättningsskola.
7. Tillsynsbestämmelser
Skyldigheter för skolstyrelsen
Skolstyrelsens ordförande och övriga ledamöter bör enligt föreskrifter i
Fs § 44 genom förnyade besök i skolorna öva noggrann tillsyn över att
barnen ordentligt begagnar undervisningen.
För underlättande av skolstyrelsens tillsyn över skolgången bör styrelsen
indela skoldistriktet i mindre områden och för varje sådant utse, antingen
bland sina egna medlemmar eller bland andra för nit om folkundervisningen
kända personer, en tillsynsman. Deras åligganden regleras ingående
i stadgan. I stället för tillsynsman må utses en skolnämnd.
Skyldigheter för målsman; hämtning och vite
Enligt Fs § 51 kan skolstyrelsen vidtaga vissa åtgärder, om föräldrar
eller målsmän eller den som eljest har skolpliktigt barn i sin vård, tredskas
att efterkomma gällande föreskrifter angående barns skolgångsskyldighet.
Bestämmelserna härom finns i Fs § 51, vars nuvarande lydelse är följande.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
1. Tredskas föräldrar eller målsmän eller den, som eljest har skolpliktigt
barn i sin vård, att efterkomma gällande föreskrifter angående barns skolgångsskyldighet
och kan rättelse icke annorledes på lämpligt sätt vinnas,
äger skolrådet föranstalta om barnets hämtande till skolan och för sådant
ändamål anlita polismyndighet, där det finnes erforderligt.
2. Utebliver barn från skolan av anledning, som i mom. 1 sägs, sedan
det upprepade gånger avhämtats, må länsstyrelse, efter anmälan av skolrådet
eller, där länsstyrelsen eljest finner anledning därtill, kunna vid
vite förelägga den tredskande att regelbundet hålla barnet i skolan ävensom,
i händelse föreläggandet ej efterkommes, sådant vite utdöma. Där
särskilda förhållanden därtill föranleda, må länsstyrelsen kunna förelägga
vite, även utan att barnet dessförinnan till skolan avhämtats. Utdömt vite
tillfaller kronan. Vite må ej vid bristande tillgång förvandlas till fängelse.
3. Skulle ovan angivna åtgärder befinnas fruktlösa, må skolrådet göra
anmälan till barnavårdsnämnden om sålunda ådagalagd försummelse vid
vårdnadens utövande.
4. Skolråds och länsstyrelses beslut enligt mom. 1 och 2 av denna paragraf
gå utan hinder av klagan i verkställighet; dock gäller detta icke för
länsstyrelses beslut, varigenom vite utdömts.
Motsvarande bestämmelse finnes även i Fss § 36.
Det må nämnas, att 1926 års riksdag avslog en motion (FK 14) om
biträde av länsstyrelserna beträffande åtgärder mot tredskande elever och
målsmän.
Vid 1955 års riksdag (höstsessionen) behandlades två motioner (I: 72
och 11:107), vari begärdes översyn av Fs § 51. Statsutskottet framhöll
därvid (SU 177), att hämtning och vite vore tvångsmedel för skolpliktens
fullgörande, vilka torde böra tillgripas allenast i sådana fall, då andra åtgärder
visat sig verkningslösa, samt anförde vidare bland annat följande.
Av motiveringen till motionerna synes framgå, att motionärerna icke
heller ifrågasatt nödvändigheten i och för sig av förefintligheten av de
i samma paragraf givna föreskrifterna, utan åsyftat en sådan ändring av
desamma, att vitesföreläggande i regel skulle föregå hämtning. Utskottet
får emellertid erinra om att redan med nuvarande lydelse av paragrafen
förefinnes möjlighet för länsstyrelse att, där särskilda förhållanden därtill
föranleda, förelägga vite utan föregående hämtningsförfarande. Utskottet
förutsätter, att en icke alltför restriktiv tillämpning av denna bestämmelse
äger rum och att den ifrågavarande, länsstyrelserna givna befogenheten
anlitas i alla de fall diir den — framför ett föregående hämtningsförfarande
— kan förutsättas leda till ett gynnsammare resultat.
Utskottet hemställde, att motionerna icke skulle föranleda någon riksdagens
åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.
Skyldigheter för arbetsgivare
I Fs § 50 föreskrives, att arbetsgivare, som i sin hantering begagnar biträde
av barn, är skyldig att jämlikt de särskilda föreskrifter, som därom
är eller varda givna (se arbetarskyddslagen, 32 §), så ordna deras arbete,
att de erhåller stadgad undervisning. Ett liknande stadgande finns i Fss
§ 35, där arbetsgivaren även ålägges tillse, att barn går i skolan.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
8. Uppgifter från folkbokföringen m. m.
Enligt Fs § 36 skall kyrkoherden före utgången av mars månad varje år
till skolstyrelsen överlämna förteckning över de barn inom skoldistriktet,
som under året fyller sju år samt så fort ske kan i förteckningen införa
de barn i skolåldern, som, efter att ha inflyttat till skoldistriktet, skall
kyrkobokföras i församlingen. Kyrkostämman kan bereda det biträde vid
upprättandet av nämnda förteckningar och uppgifter, som kan anses
skäligt.
I vissa fall förekommer det, att kyrkobokföraren efter överenskommelse
även fortlöpande aviserar skolstyrelsen om släktnamnsändring, medborgarskapsändring,
eftervaccination, utflyttning från församling samt dödsfall.
Enligt Fss § 29 skall vederbörande pastor i god tid före början av fortsättningsskolkurs
upprätta och till skolstyrelsen överlämna förteckning dels
över de barn, som under tiden efter senast skedda intagning i fortsättningsskola
avgått från egentlig folkskola enligt §§47 och 48 Fs, dels ock över de
barn, som under samma tid uppnått 13 års ålder och åtnjutit eller åtnjuter
undervisning i andra läroanstalter än i distriktets folkskolor eller i hemmen
på sätt i § 38 Fs sägs. Förteckningen skall fullständigas med uppgift såväl
å de hithörande barn, som efter att ha inflyttat till skoldistriktet skall
kyrkobokföras i församlingen, som ock å barn, som avflyttat från distriktet
eller avlidit.
Aviseringen från folkbokföringen till skolmyndigheterna verkställes i
Stockholm av mantalsverket och i Göteborg av den lokala skattemyndigheten.
I detta sammanhang är lagen om skyddskoppympning (1916: 180) av
betydelse.
Enligt 2 § i lagen skall barn skyddskoppympas senast det kalenderår, då
det fyller sex år. Från ympning kan undantagas vissa i 5 § närmare angivna
fall. Enligt 15 § skall ymparen föra särskild ympningsjournal. Före den
10 januari varje år skall uppgift om ympning, som ägt rum nästföregående
år, genom utdrag av journalen av ymparen insändas till vederbörande pastorsämbete,
som ofördröjligen skall i församlingsboken anteckna sålunda
fullgjord ympningsplikt.
Lagens 16 § 2 mom. är av följande lydelse. När årlig förteckning upprättas
över de barn inom skoldistriktet, vilka under året inträder i skolåldern,
åligger det pastorsämbete att i förteckningen för varje barn anteckna
huruvida barnet undergått skyddskoppympning.
I 16 § 3 mom. i lagen föreskrives, att skolstyrelsen sist inom en månad,
sedan barnet intagits i skolan, skall anmana föräldrar eller andra, som har
vården om barn, vilka ej undergått skyddskoppympning, att ombesörja, att
sådan ympning verkställes inom en månad. Skolstyrelsen skall därefter till
hälsovårdsmyndigheten i kommunen insända förteckning dels å de i skolan
15
Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958
intagna barn, som oaktat anmaningen icke inom föreskriven tid undergått
skyddskoppympning, dels å de skolpliktiga men icke i skolan intagna barn,
som icke undergått sådan ympning, ävensom uppgift om sistnämnda barns
uppehållsort.
Riksdagen fattade 1945 principbeslut, att efterhand som det blev möjligt
att överföra rapporteringen av skolpliktiga på länsbyråerna för folkbokföringen,
skulle detta ske. Hänsyn skulle därvid tagas till att överföringen
inte bara medförde lättnad för pastorsexpeditionerna utan även totalt
innebar en förenkling av arbetet (Prop. 1945: 282 särsk. utsk. nr 1 s. 143).
Statens organisationsnämnd har i promemoria den 27 oktober 1953 föreslagit,
att länsbyråerna för folkbokföringen skall övertaga aviseringen av
skolpliktiga barn m. m. till de kommunala skolmyndigheterna. I yttrande
den 11 januari 1954 har skolöverstyrelsen i princip tillstyrkt organisationsnämndens
förslag.
Förslag om reviderad vaccinationslagstiftning har den 16 mars 1957
framlagts av medicinalstyrelsen. Enligt förslaget skall skolorna och pastorsämbetena
befrias från vaccinationskontrollen. I yttrande över detta förslag
den 16 augusti 1957 har statistiska centralbyrån tillstyrkt att vaccinationsregistreringen
överföres från pastorsämbetena till länsbyråerna. Det må
anmärkas, att Kungl. Maj:t den 31 januari 1958 beslutat inhämta lagrådets
utlåtande över ett inom inrikesdepartementet utarbetat förslag till
lag om ympning mot smittkoppor och att föredragande departementschefen
därvid förklarat sig biträda medicinalstyrelsens förslag till omläggning av
vaccinationskontrollen.
På grundval av kyrkobokförarens förteckning över skolpliktiga barn
och enligt av skolöverstyrelsen meddelade anvisningar skall i varje skoldistrikt
föras erforderliga liggare och förteckningar över skolans samtliga
lärjungar (Fs § 36 mom. 4). Vidare skall i kyrkobokförarens förteckning
för varje barn anmärkas, hur det blivit sörjt för dess undervisning (Fs
§ 39 mom. 1). För att kunna vaka över, att alla skolpliktiga barn i ett
skoldistrikt erhåller undervisning äger skolstyrelsen rätt att från offentliga
och enskilda skolor infordra uppgifter, som för detta ändamål är behövliga
(Fs § 39 mom. 2).
För fortsättningsskolan finns liknande bestämmelser i Fss § 29 mom. 2
och 4.
Om i någon av distriktets skolor inskrives barn, tillhörande annat skoldistrikt,
skall skriftligt meddelande därom lämnas skolstyrelsen i det distrikt,
barnet tillhör (Fs § 6 mom. 4). Dylikt meddelande jämte uppgift
om den klass, vari barnet undervisas, skall sedermera, så länge barnet
kvarstannar i skolan, årligen före den 1 juni sändas till nämnda skolstyrelse.
16
Kunql. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
B. Skolförfattningssakkunnigas förslag
1. Inledning
De sakkunniga har utarbetat ett förslag till fullständig författningstext
med bestämmelser om skolplikt, avsedda att ingå som ett särskilt kapitel
i en blivande allmän skolstadga. De sakkunnigas framställning i ämnet har
formen av en utförlig kommentar till författningstexten. I den följande
redovisningen av sakkunnigförslaget har åtskilliga detaljer utelämnats. Då
frågan om skolplikt inte tidigare varit föremål för någon mera utförlig och
sammanfattande behandling har å andra sidan de sakkunnigas synpunkter i
mera väsentliga hänseenden ansetts böra återges tämligen fullständigt.
Beträffande av de sakkunniga använd terminologi torde böra framhållas,
att med obligatoriskt skolväsen avses folkskolan, fortsättningsskolan och
försöksskolan. I enlighet med skolstyrelselagens innehåll förekommer inte
begreppet skoldistrikt utan detta har ersatts med kommun. I gällande skolförfattningar
användes regelmässigt ordet målsman i betydelsen av den,
som har den rättsliga vårdnaden av barnet. I vissa fall åsyftas även den,
som har enbart den faktiska vårdnaden om hand. I annan lagstiftning förekommer
ej ordet målsman utan i stället ordet vårdnadshavaren. Detta ord
avser endast den eller de, som har den rättsliga vårdnaden. De sakkunniga
har ansett sig böra förorda, att i de nya skolförfattningarna användes samma
ord som i annan lagstiftning eller ordet vårdnadshavare.
Uttrycket klass eller årsklass för de elever som under ett läsår genomgår
samma lärokurs har utbytts mot det mera adekvata årskurs.
2. Skolplikt — rättigheter och skyldigheter
För undvikande av tvekan föreslår de sakkunniga, att det i en blivande
skolstadga direkt utsäges, vilka barn som är skolpliktiga. Som allmän förutsättning
för att skolplikt skall föreligga för visst barn, vare sig barnet
är svensk medborgare eller icke, bör enligt de sakkunnigas mening gälla att
barnet är bosatt här i riket. Endast under denna förutsättning kan man
från folkbokföringens organ få upplysningar om barnet. Vid tolkning av
begreppet bosättning bör samma praxis följas som vid tillämpning av folkbokföringsförordningen.
Ofta torde skolplikt — av rent praktiska skäl —
kunna utkrävas endast av barn, som är kyrkobokförda här i riket. Givetvis
bör man emellertid försöka laga så att skolplikt fullgöres även av barn,
som rätteligen skolat kyrkobokföras här, men som av någon anledning
icke blivit kyrkobokförda, exempelvis vissa zigenarbarn. Viktigt är också,
att skolplikt i dess betydelse av rätt till utbildning föreligger, så snart ett
barn är bosatt här i landet.
I vissa fall skall svenska medborgare vara kyrkobokförda i Sverige,
fastän de är bosatta utomlands. Att för sådana barn föreskriva svensk skolplikt
synes ej lämpligt. Först när ett dylikt barn bosätter sig i Sverige bör
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
det ha plikt och rätt att gå i svenska skolor. Anmärkas bör emellertid, att
statsbidrag i flera fall utgår för svensk undervisning åt svenska barn i utlandet.
Bidragen tillfaller skolor, som av svenska utlandsförsamlingar, enskilda
sammanslutningar m. fl. anordnats på orter, där antalet svenska barn
ej är alltför obetydligt.
Liksom hittills bör på skolpliktens område likställighet råda mellan barn,
som är svenska medborgare, och barn, som är utlänningar eller statslösa.
Utlänningar tillhörande främmande makts härvarande beskickning eller
lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning så ock deras
utländska familjemedlemmar och utländska tjänare skall icke kyrkobokföras
här i riket. Att skolplikt icke kan utkrävas av barn, hänförliga till
denna kategori, har icke ansetts behöva särskilt anges.
Vissa barn kan på grund av lyte eller sjukdom ej deltaga i vanlig skolundervisning.
I vissa men ej i alla fall har de förutsättningar att deltaga
1 på annat sätt anordnad undervisning. I princip bör skolplikten gälla även
för dem, även om de ej kan gå i de vanliga skolorna. Denna fråga behandlas
närmare i det följande.
För närvarande betraktas skolplikten i folkskolan och fortsättningsskolplikten
som två skilda begrepp. De sakkunniga finner det vara principiellt
riktigast att använda begreppet allmän skolplikt, som alltså innefattar
skolplikt i både folkskola, fortsättningsskola och försöksskola. Från den
allmänna skolplikten bör emellertid uttryckligen undantagas de kategorier
barn, för vilka särskilda skolpliktsbestämmelser gäller, nämligen vissa psykiskt
efterblivna, blinda, döva och nomadlappars barn. Ordet nomadlappar
är ej adekvat. I stället föreslår de sakkunniga ordet fjällsamer, vilket anses
mera motsvara det som åsyftas.
De sakkunniga har ansett sig böra fastslå de skolpliktigas rätt att anlita
de obligatoriska skolorna och deras skyldighet att anlita dem, om deras
skolplikt ej fullgöres på annat i författning godtaget sätt.
Nu gällande huvudregel, att kommunen är skyldig mottaga de barn, som
är kyrkobokförda i kommunen, bör bibehållas. Denna regel fanns i 2 § av
skolstyrelseutredningens förslag till skolstyrelselag (SOU 1955:31 s. 499).
Ifrågavarande kommun föreslås få benämningen hemkommun. För att ange
kommunens skyldighet har uttrycket »sörja för barnets undervisning»
valts med tanke på de fall, då kommunen efter avtal med annan kommun
låter barnet gå i denna kommuns obligatoriska skolor.
I regel sammanfaller kyrkobokföringsort, bosättningsort och vistelseort.
Undantagen är dock så talrika, att en särskild reglering enligt de sakkunnigas
mening erfordras. För närvarande mottager kommunerna i stor utsträckning
i sina obligatoriska skolor barn, som ej är kyrkobokförda i kommunen,
utan att skyldighet härtill torde föreligga och utan att ersättning
härför begäres av barnens hemkommuner. Genom skolväsendets omdaning
kommer dock saken i ett annat läge.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1058. 1 sand. Nr 03
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
Enligt 1 § skolstyrelselagen skall varje kommun sörja för det obligatoriska
skolväsendet i kommunen. Genom skolpliktens utsträckning till nio
år, skolväsendets utbyggnad och differentiering samt utökade skolsociala
åtgärder torde kommunernas kostnader för skolväsendet komma att successivt
stiga. Från och med den 1 juli 1958 skall statsbidrag på det allmänna
skolväsendets område utgå efter ändrade grunder. Bidraget skall beräknas
mera schablonmässigt och beträffande vissa skolsociala utgifter ej längre
utgå per elev. Bestämmelserna om kommunal samverkan i 2 § skolstyrelselagen
torde aktualisera frågan om ersättning för elever från andra kommuner
i större utsträckning än som nu är fallet.
Dessa förhållanden medför att kommunerna möjligen inte blir lika villiga
i fortsättningen som nu att i sina obligatoriska skolor intaga elever, som de
ej är författningsenligt skyldiga att mottaga. Föräldrarnas nuvarande möjlighet
att välja vistelseort för barnen skulle i så fall minska. De sakkunniga
anser en sådan utveckling ej vara önskvärd och har därför föreslagit vidgad
skyldighet för kommunerna att mottaga elever. I sak torde förslaget emellertid
nära ansluta sig till gällande praxis.
Det har visat sig vanskligt att exakt angiva de fall, då kommun skall
vara skyldig att i sina obligatoriska skolor mottaga i kommunen ej kyrkobokförda
barn. Här träder hänsynen till barnets bästa i förgrunden. De
sakkunniga har i fyra punkter (motsvarande a)—d) i 3 § bilaga 1) angivit
de fall, då sådan skyldighet skall föreligga.
Under punkt a) har upptagits de fall då det dröjer någon tid innan
en familj, som flyttat till kommunen, får sin kyrkobokföring ordnad. Självfallet
skall barn i en sådan familj omedelbart mottagas i kommunens
obligatoriska skolväsen.
Under punkt b) har kommun i anslutning till zigenarutredningens förslag
ålagts en ovillkorlig skyldighet att mottaga skolpliktiga barn i ambulerande
zigenarf amil jer, som ej är kyrkobokförda i kommunen. Enligt skolöverstyrelsen
öppnar kommunerna redan nu beredvilligt sina skolor för
dylika barn. Vidare har fastslagits kommunens skyldighet att mottaga ej
kyrkobokförda barn i sina skolor.
Under punkt c) har till en början upptagits det fallet, att ett barn är
intaget i barnhem eller liknande anstalt i kommunen. Dylika barn kyrkobokföres
som regel ej i den kommun, där anstalten är belägen, utan bibehåller
sin kyrkobokföring hos föräldrarna. Starka sociala skäl talar för,
att de likväl utan vidare skall mottagas i barnhemskommunens skolor. På
liknande sätt förhåller det sig med barn som, efter omhändertagande enligt
barnavårdslagen, inackorderats i enskilda hem. Dessa barn torde emellertid
ofta kyrkoskrivas som »fosterbarn» i det nya hemmet. Annorlunda förhåller
det sig då med vissa andra fall av inackordering. Understundom är omständigheterna
sådana att ett barn måste inackorderas på främmande ort
för att överhuvudtaget erhålla tillfredsställande undervisning, exempel
-
19
Kungl. May.ts -proposition nr 93 år 1958
vis i fråga om lots- och fyrpersonalens barn i vissa fall, barn i vissa ödebygder
etc. Vidare kan inackordering ibland med hänsyn till barnets
bästa vara att föredra framför en lång och tröttande skolskjuts. Den
som på detta sätt vistas på en ort för att få undervisning vid läroanstalt
skall ej kyrkobokföras där, så länge han kan anses ha sitt egentliga
hem annorstädes. Om ett barn på grund av förhållandena i föräldrahemmet,
t. ex. moderns sjukdom, söndring i föräldrarnas äktenskap, för längre
tid inackorderas på annan ort eller överlämnas till släktingar där, beror
det ofta på tillfälligheter, om barnet får ändrad kyrkobokföring. I alla de
fall, som här antytts, bör vistelsekommunen enligt de sakkunnigas mening,
oavsett kyrkobokföringen, vara skyldig att mottaga barnet i sina skolor.
De sakkunniga vill emellertid gå ett steg längre och föreslår, att dylik skyldighet
skall föreligga så snart barnet för längre tid mottagits i enskilt
hem i kommunen. Skälet är även här hänsynen till barnets bästa. Man
torde kunna utgå ifrån att föräldrar, som på detta sätt låter sina barn mera
stadigvarande vistas på annan ort, i det alldeles övervägande antalet fall
har starka motiv för sin åtgärd — motiv som måste godtagas. Och om man
i författning uppställde särskilda krav i fråga om motivens art eller styrka,
skulle risk uppkomma för tolkningssvårigheter och för tvister, som lätt
skulle kunna få menliga följder för barnet.
Något annorlunda ställer sig frågan, då barnets vistelse i den andra kommunen
är av mera kortvarig natur. Även då bör emellertid barnet intagas
i kommunens obligatoriska skolor om särskilda skäl föreligger därtill med
hänsyn till barnets bästa. En föreskrift härom har föreslagits (punkt d).
Bestämmelsen bör bland annat kunna tillämpas på säsongarbetares barn,
om de under viss arbetssäsong av föräldrarna medtages till annan ort än
den, där de alltjämt är kyrkobokförda. Rena turist- eller nöjesuppehåll på
en ort bör emellertid ej föranleda, att barnet intas i ortens obligatoriska
skolor.
För skolpliktiga, som mottages av de skäl som nu angivits, bör kommun
ej ha rätt till ersättning från hemkommunen för av skolgången föranledda
kostnader. Denna belastning kan drabba kommunerna ojämnt, men i stort
sett torde några mera betydande orättvisor icke uppkomma. I varje fall
utgår statsbidrag till så stor del av kommunernas skolkostnader, att kommunerna
bör kunna åläggas de med dessa föreskrifter förenade kostnaderna.
Över skolstyrelsens beslut rörande barns skolgång i de hänseenden som
här avses bör bland andra vårdnadshavaren kunna anföra besvär hos länsskolnämnden
och få sakfrågan prövad.
3. Skolpliktens omfattning och fullgörande
Skolpliktens början
Nuvarande bestämmelser beträffande skolpliktens början har de sakkunniga
ansett i allt väsentligt böra bibehållas. Föreskrifterna om inträde i
20
Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958
obligatorisk skola för sexåringar har emellertid förenklats i formellt och i
viss mån även i sakligt hänseende. De sakkunniga har således ej ansett
olika bestämmelser för sexåringar födda före och efter den 1 juli erforderliga.
Vid bedömandet av skolmognaden bör självfallet sexåringens ålder
vara en faktor av stor betydelse, utan att detta uttryckligen utsägs i författningen.
Beslutanderätten bör ankomma på skolstyrelsen med möjlighet
för styrelsen att enligt 12 § 1 mom. skolstyrelselagen delegera beslutanderätten
till skolchefen eller annan.
Vårdnadshavaren äger för närvarande rätt att utan den kommunala
skolstyielsens medgivande låta sexåring vinna inträde i enskild skola. De
sakkunniga har icke föreslagit någon ändring i detta hänseende.
Bestämmelser om rätt till uppskov ett år med skolgångens början gäller
för alla skolpliktiga barn och häri föreslås ingen ändring. Vårdnadshavare
bör emellertid ha rätt motsätta sig uppskov, även om barnet ej är skolmoget
det år det fyller sju år. Det kan nämligen vara svårt för föräldrarna
att ha tillsyn över barnet i hemmet. — Den nuvarande särbestämmelsen
för B 3- och D-former, i vilka elever intages vartannat år, torde vara
onödig, eftersom skolstyrelsen kan uppskjuta skolgången för ett skolomoget
barn endast ett läsår och det här skulle bli fråga om två läsår. Vårdnadshavaren
äger icke heller rätt påfordra intagning det kalenderår, då barnet
fyller sju år, om intagning sker vartannat år och först skall ske det år, då
barnet fyller åtta år.
Då folkskolan genomgående nu är minst sjuårig, erfordras enligt de sakkunnigas
mening ej någon föreskrift om minimiålder för inträde i fortsättningsskola.
Vilken kommuns skolpliktstid skall gälla?
De sakkunniga framhåller, att av närliggande distrikt har ofta några 7
och andra 8 obligatoriska årsklasser. Även 9 obligatoriska årsklasser förekommer.
I regel har varje distrikt enhetlig skolpliktstid för hela sitt område,
men undantag förekommer, t. ex. Stockholm.
Skolpliktiga är i regel bosatta och kyrkobokförda på samma ort. Undantagen
är dock så många att frågan huruvida bosättning eller kyrkobokföring
skall avgöra skolpliktens omfattning enligt de sakkunnigas mening måste
lösas. De har ingående diskuterat de båda alternativen och framhåller, att
vilketdera som än väljes kan föräldrarna vidtaga sådana åtgärder, att den
kommuns skolpliktstid blir gällande, som föräldrarna önskar, även om
skolmyndigheterna skulle anse, att försök till kringgående av gällande bestämmelser
föreligger. I detta hänseende anses alternativen vara i stort sett
likvärdiga.
Kyrkobokföringen i en kommun tillmätes i olika avseenden, t. ex. inom
vissa grenar av socialvården, avgörande betydelse för vederbörande. Enligt
de sakkunnigas mening talar övervägande skäl för att detta bör gälla även
21
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
i fråga om skolpliktstiden. De sakkunniga förordar därför att som huvudregel
skall gälla, att skolpliktstiden bestämmes med hänsyn till förhållandena
i hemkommunen. Den faktiska kyrkobokföringen bör vara avgörande
för skolpliktstidens omfattning, även om besvär anförts över beslutet om
kyrkobokföring. Först sedan kyrkobokföringen genom lagakraftvunnet beslut
ändrats, bör därav betingad ändring av skolpliktstiden ske.
Den föreslagna huvudregeln innebär, att t. ex. elev, som är kyrkobokförd
i kommun med sjuårig folkskola men går i skola med åtta obligatoriska
årskurser, skall äga avgå efter årskurs 7 i denna skola och att elev med
åttaårig folkskola i hemkommunen, som går i skola med sju obligatoriska
årskurser, skall vara skyldig genomgå årskurs 8 i hemkommunen eller
annorstädes.
I vissa fall kan det dock visa sig lämpligt att skolpliktstiden får bestämmas
med hänsyn till skolortens förhållanden. De sakkunniga har därför
föreslagit, att länsskolnämnden skall äga besluta härom.
I samband med enhetsskolans successiva genomförande torde det i stor
utsträckning erfordras samverkan mellan olika närliggande kommuner,
särskilt beträffande högstadiet. Det kan tänkas, att skolväsendet i en del
av en kommun samordnas med skolväsendet i en annan kommun och
skolväsendet i en annan del av förstnämnda kommun med skolväsendet i
en tredje kommun. Tills nioårig skola generellt införts, kan det då inträffa,
att dessa tre kommuner har olika antal årskurser i den obligatoriska
skolan. Emellertid bör området för varje samorganiserat stadium ha gemensam
skolpliktstid oavsett kommungränserna. De sakkunniga utgår
från att kommun i sådana fall skall äga besluta om olika skolplikt i olika
delar av kommunen.
För dem som inte är kyrkobokförda, bör skolpliktstiden bestämmas med
hänsyn till förhållandena på vistelseorten.
Även beträffande skyldigheten att gå i fortsättningsskola bör enligt de
sakkunnigas mening som regel kyrkobokföringsortens förhållanden gälla.
Det är nämligen av vikt att reglerna om den allmänna skolplikten blir
så vitt möjligt enhetliga.
Olika möjligheter att fullgöra skolplikten
De sakkunniga har funnit det lämpligt att de skolor, i vilka skolplikten
må fullgöras, anges i en paragraf. Bestämmelserna bör få en mera allmän
avfattning än som nu är fallet. Detta gäller särskilt för fortsättningsskolan.
Undervisningen i realskola, flickskola, högre folkskola och allmänt gymnasium
avviker i flera hänseenden från de obligatoriska skolornas undervisning.
En uttrycklig föreskrift bör därför enligt de sakkunnigas mening
finnas om att genomgång av dessa skolor godtages såsom fullgörande av
skolplikt. Vidare har de sakkunniga föreslagit, att skolplikten skall kunna
fullgöras i annan offentlig eller enskild skola, om undervisningen väsent
-
22 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
ligen motsvarar den som meddelas i obligatorisk eller annan nyss nämnd
skola.
För att belysa innebörden av uttrycket »väsentligen motsvarar» anför de
sakkunniga bland annat följande.
Europarådets konvention den 4 november 1950 angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ratificerades av
Sverige den 11 januari 1952 (Prop. 1951: 165). I tilläggsprotokoll den 20
mars 1952 till konventionen stadgas i artikel 2 följande: »Ingen må förvägras
rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten
kan påtaga sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera
föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning
som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska
övertygelse.»
Sverige ratificerade tilläggsprotokollet den 17 april 1953 (Sveriges överenskommelser
med främmande makter 1953: 26) med reservation beträffande
artikel 2, »att Sverige dels icke kan medgiva föräldrar rätt att under
hänvisning till sin filosofiska övertygelse för sina barn erhålla befrielse från
skyldigheten att deltaga i delar av de allmänna skolornas undervisning, dels
att befrielse från skyldigheten att deltaga i de allmänna skolornas kristendomsundervisning
endast kan medgivas för barn med annan trosbekännelse
än svenska kyrkans, för vilka tillfredsställande religionsundervisning är
anordnad».
I propositionen 1953:32 framhöll departementschefen, att undervisningen
i de svenska statsskolorna i princip är att betrakta såsom ett helt.
Gällande författningar medger sålunda icke ett barns målsman att för barnet
utbyta delar av det fastställda kursinnehållet mot privat undervisning
utanför skolan. Föräldrar, som t. ex. skulle anse, att skolans historieundervisning
icke överensstämmer med deras historieuppfattning eller att biologiundervisningen
i fråga om utvecklingsläran strider mot deras övertygelse,
kan sålunda icke under åberopande härav påkalla, att deras barn skall
fritagas från dessa delar av undervisningen. Någon möjlighet att på sådant
sätt taga hänsyn till vad som skulle kunna rubriceras såsom föräldrarnas
»filosofiska övertygelse» föreligger sålunda icke enligt gällande svenska
bestämmelser.
Annorlunda var däremot enligt departementschefen förhållandet beträffande
den religionsundervisning och den morgonandakt som förekommer i
de svenska statsskolorna. Här hänvisades till propositionen 1950: 70 om
enhetsskolan s. 367 ff, dissenterlagskommittén (SOU 1949: 20) och propositionen
1951: 100 om religionsfrihet s. 128.
Undertecknandet av konventionen om de mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna får enligt de sakkunnigas mening till följd, att
skolgång i skolor med ett delvis annat kursinnehåll än det som förekommer
i de reguljära kommunala eller statliga skolorna måste accepteras, om avvikelsen
föranledes av annan »religiös eller filosofisk övertygelse». Med
hänsyn till vad sålunda anförts anser de sakkunniga, att uttrycket »väsentligen
motsvarar» icke bör tillämpas för rigoröst.
Beträffande de enskilda skolorna anser de sakkunniga, att i
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
skolstadgans avsnitt om skolplikt m. m. de enskilda skolornas verksamhet
endast bör regleras i fråga om skolpliktens fullgörande. Om enskild skola
dessutom mottager andra elever, bör stadgandet ej avse dem. Vidare bör
reglerande bestämmelser endast ges för skolor utan statsunderstöd. För
skolor med statsunderstöd bör föreskrifter om tillsyn meddelas i annan
ordning.
För undvikande av tvekan har föreslagits, att godkännande av skolan
skall meddelas av skolstyrelsen i den kommun, där skolan är belägen.
De sakkunniga anser, att föräldrarna bör ha rätt att välja även enskild
undervisning i hemmet eller annorstädes såsom alternativ
till den statliga eller statsunderstödda undervisningen. En sådan rätt står
även i god samklang med Sveriges godkännande av konventionen om de
mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. På grund härav
föreslås, att skolpliktigt barn skall befrias från skolgång, om tillfredsställande
enskild undervisning beredes barnet. Besvär i sak bör kunna anföras
mot skolstyrelsens avslagsbeslut. Bestämmelse härom kommer att intagas
i stadgan.
Om undervisningen handhaves av en välrenommerad lärare med god utbildning,
anser de sakkunniga, att kontrollen från skolstyrelsens sida bör
begränsas och prövning av den skolpliktiges kunskaper kunna underlåtas.
Skolstyrelsen bör dock ha rätt att, då så erfordras, anställa prövning. Det
nuvarande kravet att undervisningen eller kunskaperna »någorlunda» motsvarar
den obligatoriska skolans har bibehållits, då det väl stämmer med
andan i nämnda konvention. I förslaget har tillagts, att vid vägran att
undergå förhör skall skolstyrelsen kunna ålägga barnet skolgång.
Skolplikt vid lyte eller sjukdom
Kungl. Maj:t har den 13 januari 1956 anbefallt skolöverstyrelsen att i
samråd med medicinalstyrelsen verkställa översyn av gällande bestämmelser
rörande särskild undervisning åt sjuka eller tillfälligt invalidiserade
elever. Den begärda utredningen avser emellertid endast dem, som är mera
tillfälligt sjuka eller invalidiserade och som beräknas kunna återgå till
vanlig skolgång. Även för kroniskt sjuka och invalider, som aldrig har
möjlighet att gå i vanlig skola men har förutsättningar att tillgodogöra
sig undervisning, t. ex. elever i skolor vid vanföranstalter, anser de sakkunniga
det vara lämpligt att föreskriva skyldighet att deltaga i undervisning
som anordnas för dem.
Undervisningen vid sjukvårdsanstalter och barnhem torde i vissa men
ej alla fall kunna inordnas i skolväsendet i den kommun, där anstalten eller
hemmet är beläget. I en del fall, särskilt om eleverna huvudsakligen kommer
från andra kommuner, torde det dock vara lämpligare att nuvarande
anordning bibehålies med anstalten eller hemmet som huvudman.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
När är skolplikten fullgjord?
De sakkunniga uttalar, att skolplikten normalt bör upphöra, sedan den
skolpliktige genomgått de för honom obligatoriska årskurserna och därvid
erhållit acceptabla vitsord. För närvarande gäller en minimiålder för avgång
från folkslcolan på 13 år och i undantagsfall 12 år. Sedan sjuårig
skolplikt nu är helt genomförd, anser de sakkunniga att dessa minimiregler
saknar praktisk betydelse och detta blir än mer fallet, då skolplikten ökas
till 8 eller 9 år. Föreskrifter om minimiålder föreslås därför utgå.
I anslutning till ett av skolöverstyrelsen framlagt förslag ämnar de sakkunniga
förorda, att varje elev vid avgång från folkskola, sedan skolplikten
upphört, skall få slutbetyg, oavsett vilka vitsord eleven förvärvat. Villkoren
för avgång före skolpliktstidens definitiva slut kan därför ej knytas till
förvärv av slutbetyg. De sakkunniga har framlagt förslag om vilka vitsord,
som enligt de sakkunnigas mening bör krävas för att skolplikten skall anses
fullgjord. Bestämmelserna härom föreslås gälla för varje skola, där skolplikten
må fullgöras. Läroplanerna för dessa skolor företer ej större olikheter
än att enhetliga bestämmelser bör kunna tillämpas.
Skolplikten bör givetvis upphöra, om vederbörande vid prövning styrker,
att han inhämtat folkskolans lärokurs med ovan angivna vitsord. Bestämmelserna
om sådan prövning är avsedda att inflyta i annat kapitel i skolstadgan
än det som innehåller bestämmelser om skolplikt.
För elever, som fullgör sin skolplikt i folkskola genom att gå i yrkesskola,
föreslås skolplikten upphöra, sedan dessa årskurser nöjaktigt genomgåtts.
Det torde få ankomma på skolöverstyrelsen att, om så erfordras, i
anvisningar angiva innebörden av ordet nöjaktigt.
Nuvarande bestämmelser om befrielse från skolplikt är enligt de sakkunnigas
mening för detaljerade. Skälen för befrielse behöver ej specificeras i
författning. Det bör vara tillfyllest med en generell möjlighet till befrielse
från sista skolåret i åtta- och nioårig folkskola och försöksskola, om eleven
samma kalenderår fyller 15 år, allt såvida särskilda skäl föreligger. Beslutanderätten
bör kunna anförtros skolstyrelsen.
De nu gällande bestämmelserna om fullgörande av skolplikt i jortsättningsskola
är enligt de sakkunnigas mening alldeles för vidlyftiga. De har
därför föreslagit, att dessa bestämmelser skall få en mera koncentrerad
utformning utan att några ändringar i sak vidtages.
Den allmänna skolplikten skall enligt de sakkunnigas förslag under alla
omständigheter upphöra senast med utgången av den årskurs, som
slutar det kalenderår eleven fyller 16 år. För elever i sjuårig folkskola
skall skolplikten i folkskola upphöra med utgången av den årskurs som
slutar det kalenderår eleven fyller 15 år. Beträffande elever i åttaårig folkskola
innebär förslaget en ökning av skolpliktstiden med ett år och beträffande
fortsättningsskolpliktiga elever en minskning med två år.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
25
4. Rätt att deltaga i obligatorisk undervisning efter skolpliktens slut
De sakkunniga framhåller, att det i icke så få fall händer att elev vid
skolålderns slut ej hunnit genomgå alla obligatoriska årskurser. Orsaken
kan vara t. ex., att eleven börjat skolan ett år senare än normalt på grund
av skolomognad eller att han varit sjuk ett läsår. Oaktat bestämmelser i
ämnet saknats, har skoldistrikten som regel låtit sådana elever slutföra sin
skolgång, om de så önskat och haft erforderliga förutsättningar.
Med nioårig skola och en maximiålder av 16 år måste praktiskt taget
varje uppskov eller försening ett läsår medföra, att lärokursen ej medhinnes
inom skolpliktstiden, såvida ej eleven börjat vid sex års ålder.
De sakkunniga har ansett det vara av värde, att det i skolstadgan fastslås,
att elever har rätt till denna skolgång, om erforderliga förutsättningar
för fortsatta studier föreligger.
5. Tillsynsbestämmelser
De sakkunniga förordar beträffande skolstyrelsens skyldigheter,
att i skolstadgan endast fastslås, för vilka kategorier styrelsen skall ha tillsyn
och ansvar i fråga om skolpliktens fullgörande. Hur denna tillsyn skall
verkställas, får bero på lokala bedömanden.
Skolstyrelsen bör ha tillsyn över att skolgången fullgöres av alla skolpliktiga
elever i kommunens obligatoriska skolor, oavsett elevernas kyrkobokföringsort.
Vidare bör skolstyrelsen kontrollera, att i kommunen kyrkobokförda
skolpliktiga, som ej går i kommunens obligatoriska skolor, på
annat sätt får föreskriven undervisning.
Beträffande zigenarbarn anser de sakkunniga, att kommunen i enlighet
med zigenarutredningens förslag bör vara skyldig taga initiativ till att
barnen snarast börjar i kommunens obligatoriska skolor. De sakkunniga
föreslår, att en särskild bestämmelse härom intages i författningstexten.
I vårdnadshavares skyldigheter anser de sakkunniga att
det som ett väsentligt moment ingår att tillse, att barn fullgör författningsenlig
skolplikt. Särskilt stadgande härom skulle därför i och för sig ej
erfordras men har föreslagits för att undvika all tvekan.
Nuvarande bestämmelser rörande hämtning och vite har enligt
de sakkunnigas uppfattning i stort sett fyllt sitt ändamål, varför endast
vissa sakliga och formella jämkningar föreslås. Enligt gällande bestämmelsers
ordalag kan hämtning icke ske, om endast barnet men ej vårdnadshavaren
visar tredska. Då skolplikten nu föreslås generellt utsträckt till
16 års-åldern, föreslås stadgandet omformulerat i detta hänseende.
Beslut om hämtning bör alltid fattas av skolstyrelsen i den kommun,
där barnet går i obligatorisk skola, även om barnet är kyrkobokfört i
annan kommun. Så torde nu ej vara fallet.
Föreläggande och utdömande av vite bör överflyttas från länsstyrelsen
till länsskolnämnden. De sakkunniga har i enlighet med riksdagens utta
-
26
Kungl. Maj:is ''proposition nr 93 år 1958
lande i denna fråga lämnat öppet om hämtning eller vite skall tillgripas
som första åtgärd.
Någon motsvarighet till nuvarande föreskrifter om barnavårdsnämnd
har de sakkunniga ej medtagit i detta sammanhang, då dessa anses närmast
höra hemma under bestämmelserna om elevernas uppförande.
De sakkunniga anser slutligen, att vite och hämtning endast bör kunna
komma ifråga beträffande obligatoriska skolor.
Särskilda föreskrifter för arbetsgivare beträffande skolpliktiga
barn anser de sakkunniga ej erforderliga, då skolpliktig är skyldig gå i
skola och enskilda arbetsavtal ej kan begränsa denna skyldighet.
6. Uppgifter från folkbokföringen
De sakkunniga erinrar om att riksdagen 1945 fattade principbeslut om
att efterhand som det blev möjligt att överföra rapporteringen av skolpliktiga
på länsbyråerna för folkbokföringen, detta skulle ske. Hänsyn skulle
därvid tagas till att överföringen inte bara medförde lättnad för pastorsexpeditionerna
utan även totalt innebar en förenkling av arbetet (Prop.
1945: 282 särsk. utsk. nr 1 s. 143). Vinsten av ett överförande skulle framför
allt bli, att man sparade manuellt arbete.
Uppgifterna angående inskrivning och redovisning av värnpliktiga samt
rapporteringen av folkpensionärer har numera överförts från pastorsexpeditionerna
till länsbyråerna. Länsbyråerna lämnar även uppgifter bland
annat till sjukkassorna beträffande dem, som under året uppnår 15 års
ålder, och till civilförsvarscheferna beträffande kvinnor, som under året
uppnår 17 års ålder. De sakkunniga anser, att även rapporteringen av
skolpliktiga bör kunna ske genom länsbyråerna men framhåller, att en förutsättning
härför är, att den årliga rapporten om sjuåringar tillställes kommunerna
före den 1 april. Inskrivningen kräver nämligen ett betydande
förarbete och skolmognadsprov och andra prov tar även sin tid. I vissa fall
torde länsbyråerna ej hinna sända korten till den 1 april. De torde då böra
kunna medgivas uppskov någon vecka.
C. Remissyttranden
Hörda myndigheter och organisationer har i det hela ställt sig positiva
till de sakkunnigas förslag eller lämnat det utan erinran. Invändningar mot
grundläggande delar har inte rests från något håll. I det följande redovisas
endast mera väsentliga synpunkter i sak. Erinringar rörande förslagets
formella sida har icke medtagits.
Skolöverstyrelsen framhåller, att förslaget präglas av en vidsynt inställning
till förhållandet mellan skolan och den enskilde medborgaren samt
att denna inställning synes vara ägnad att skapa goda förutsättningar för
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 27
en förtroendefull samverkan av största värde för de ungas fostran och
undervisning.
Beträffande vissa enskildheter av förslaget har överstyrelsen emellertid
framfört synpunkter eller erinringar. Med anledning av uttalanden från
vissa av överstyrelsen hörda myndigheter tar överstyrelsen sålunda upp
frågan om ersättning i sådana fall, då en kommun på grund av att exempelvis
ett barnhem placerats i kommunen har att sörja för skolgången för
ett stort antal barn från annan kommun. Överstyrelsen ansluter sig till de
sakkunnigas uppfattning att ersättning i princip inte skall utgå, men
uttalar, att länsskolnämnd undantagsvis bör kunna ålägga kommuner samverkan
på skolväsendets område även i sådana fall, varefter, om så erfordras,
beslut kan fattas i ersättningsfrågan.
I likhet med bland annat folkskoledirektionen i Stockholm ställer överstyrelsen
sig tveksam till en fortsatt tillämpning av bestämmelsen om möjlighet
för elev, som väl inhämtat årskurs 7 i åtta- eller nioårig skola, att få
fullgöra återstående skolgång i yrkesskola.
Med hänsyn till av överstyrelsen gjorda erfarenheter föreslås, att uppgiften
att godkänna och återkalla godkännande av enskilda skolor lägges på
länsskolnämnden i stället för på skolstyrelsen. — Barn, som på grund av
sjukdom eller lyte ej kan bevista reguljär skola, bör enligt överstyrelsens
mening tillkännas i princip samma rätt till undervisning, som tillkommer
andra skolpliktiga barn.
Överstyrelsen för yrkesutbildning har inte haft något att erinra mot de
sakkunnigas förslag.
Socialstyrelsen tillstyrker förslaget i de delar styrelsen ansett sig böra
taga ställning. Bland de av styrelsen anförda synpunkterna må nämnas, att
den finner det angeläget, att de handikappade barnen beredes tillfälle till
undervisning i den mån de kan tillgodogöra sig sådan. En bestämmelse om
skolplikt för dessa barn skulle enligt socialstyrelsens uppfattning kunna
medverka till att stat och kommun i större utsträckning än som nu är fallet
tillgodoser behovet av undervisning för denna missgynnade kategori.
Statistiska centralbyrån, som granskat förslaget utifrån de synpunkter
ämbetsverket företräder i egenskap av riksbyrå för folkbokföringen, tillstyrker
förslaget men har gjort vissa påpekanden rörande det tekniska förfarandet.
Bland annat har svårigheten att avlämna erforderliga uppgifter
före den 1 april framhållits. Centralbyrån har beräknat kostnaderna för
den ifrågavarande aviseringen för riket utom Stockholm till omkring 17 000
kronor. Kostnaderna för mantalsverket i Stockholm antages bli lägre än
de för närvarande är.
Statens organisationsnämnd, som yttrat sig över samma delar av förslaget
som statistiska centralbyrån, har inte framfört någon erinran.
Länsstyrelsen i Stockholms län har inte haft något att erinra mot att
länsstyrelsernas nuvarande åliggande att meddela vitesföreläggande och
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958
att utdöma vite överflyttas till länsskolnämnderna men ifrågasätter å
andra sidan, om inte beslut om hämtning genom polismyndighets försorg
bör överflyttas från skolstyrelsen till länsskolnämnden. Länsstyrelsen
i Jämtlands län har däremot icke kunnat tillstyrka, att från länsstyrelse
till länsskolnämnd överflyttas ärenden angående föreläggande och utdömande
av vite. Som skäl för detta ställningstagande anföres, att dylika
ärenden får anses vara av judiciell natur och beröra för den enskilde betydelsefulla
rättsförhållanden, varför de av rättssäkerhetsskäl även i fortsättningen
bör handläggas i nu gällande ordning. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län har inte framfört någon erinran mot sakkunnigförslaget.
Stadsförbundet och landskommunernas förbund har avgivit likalydande
yttranden. Beträffande kommuns skyldigheter gentemot skolpliktiga barn
uttalas tillfredsställelse över förslaget att kommun skall vara skyldig
mottaga barn, som tillhör ambulerande zigenarfamilj, men det framhålles
i anslutning till zigenarutredningens förslag om viss gottgörelse till kommun,
vilken mottager dylika barn, att ekonomisk ersättning av statsmedel
många gånger torde vara en förutsättning för att de sakkunnigas förslag
på denna punkt skall mötas med den rätta förståelsen ute i kommunerna.
Vidare framhålles, att skyldigheten att sörja för skolgång i obligatorisk
skola för barn, som intagits på barnhem eller anstalt, kan bli ganska betungande
för mindre kommuner, varför det inte anses rimligt att vistelsekommun
i sådana fall ålägges att svara för de med dessa barns skolgång
förenade kostnaderna.
Statstjänstemännens riksförbund och tjänstemännens centralorganisation
har endast framfört vissa detalj erinringar mot förslaget. Det senare förbundet
har bland annat påpekat, att bestämmelserna om intagning av barn i privata
skolor bör överensstämma med dem som gäller för obligatoriska skolor
samt framhållit som mycket angeläget att barn, som på grund av sjukdom
eller lyte hindras från att deltaga i vanlig undervisning, får en i skolstadgan
intagen rätt till undervisning på samhällets bekostnad. Även målsmännens
riksförbund påtalar, att dessa barns rätt till undervisning skjutits åt sidan.
D. Departementschefen
Skolförfattningssakkunnigas förslag i fråga om skolplikt innebär främst
en systematisering, koncentration och förenkling av de nuvarande, i olika
avseenden oklara och alltför vidlyftiga bestämmelser, som rör skolpliktsförhållandena.
Den inom departementet utarbetade författningstexten, vilken
som bilaga 1 torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende, bygger
i allt väsentligt på de sakkunnigas utkast och innehåller ett fullständigt
detaljförslag. Jag begränsar mig i det följande till vissa huvudpunkter i
detta.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
På grund av det varierande antalet obligatoriska årskurser inom folkskoleväsendet
och nödvändigheten att tills vidare ha kvar fortsättningsskolan
blir regleringen av detta område även enligt föreliggande förslag
tämligen omfattande — jag hänvisar till författningsförslaget — och mer
komplicerad än om vi redan haft ett för hela riket enhetligt 9-årigt skolväsen.
De sakkunniga har visserligen föreslagit, att man skall införa samlingsbegreppet
allmän skolplikt, och jag tillstyrker att så sker, men det
innebär inte, att man slipper ifrån att tala om å ena sidan skolplikt i folkskola
och å andra sidan skolplikt i fortsättningsskola. Genom begreppet
allmän skolplikt särskiljer man terminologiskt den för barn i allmänhet
gällande skolplikten från sådan skolplikt som åligger vissa kategorier barn,
såsom blinda och döva m. fl.
De sakkunniga har avstått från att direkt definiera skolpliktsbegreppet.
Det torde emellertid vara lämpligt att inledningsvis klarlägga begreppets
innebörd enligt förslaget.
Jag vill då först framhålla, att benämningen skolplikt inte är helt adekvat,
eftersom den närmast leder tanken till en skyldighet att gå ett visst
antal år i skola. Emellertid är det i första hand fråga om en skyldighet att
deltaga i undervisning för att inhämta ett visst mått av kunskaper i vidaste
mening, och för det ändamålet godtages andra sätt än skolgång i vanlig
betydelse. Endast sekundärt innebär skolplikt således en skyldighet att
tillbringa så eller så många år i skola eller genomgå ett bestämt antal årskurser.
Det må också påpekas, att uttrycket skolplikt skymmer bort den numera
dominerande synpunkten att det för den enskilde föreligger en rätt till
grundläggande utbildning, vilket är en förmån som han har anledning att
bevaka.
Eftersom begreppet skolplikt har gammal hävd och svårligen kan ersättas
med något bättre, bör det bibehållas.
Av vad jag här anfört om begreppet skolplikt följer, att någon fastställd
minimiålder för skolpliktstidens slut ej vidare erfordras. De sakkunniga
har också föreslagit, att om det styrkes att ett barn inhämtat föreskrivet
kunskapsmått så skall det, oavsett ålder, anses ha fullgjort sin
skolplikt. En annan sak är, dels att detta kunskapsmått allmänt talat skall
motsvara resultatet av undervisning under ett visst antal årskurser i den
obligatoriska skolan, nämligen sju årskurser jämte fortsättningsskolkurs
i kommuner med sjuårig folkskola, åtta årskurser i kommuner med åttaårig
obligatorisk folkskola och nio årskurser i kommun med fullt utbyggd
försöksskola, dels att kunskapsmåttet i regel inhämtas under genomgången
av de olika antalen årskurser i den obligatoriska skolan, eftersom barn är
skyldigt bevista denna, om ej annan undervisning erhålles. Normalt är således
skolplikten fullgjord, då den för eleven högsta obligatoriska årskursen
är genomgången och eleven, när det gäller folkskola eller försöksskola.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
därvid erhållit vitsord av visst slag. Skolplikten får således ett i viss mån
varierande innehåll alltefter det obligatoriska skolväsendets utbyggnad i
olika kommuner.
Avgörande för den allmänna skolpliktens omfattning för det enskilda
barnet föreslås bli antalet obligatoriska årskurser i den kommun där barnet
är kyrkobokfört (hemkommunen) eller, om det ej är kyrkobokfört, i vistelsekommunen.
De sakkunniga har enligt min mening anfört övertygande
skäl för att detta bör gälla som huvudregel. Jag ansluter mig till de sakkunniga
på denna punkt och förordar även att det skall finnas möjlighet
till undantag genom att länsskolnämnden på särskilda skäl skall äga medgiva,
att för barn, som går i skola annorstädes än i hemkommunen, antalet
obligatoriska årskurser på skolorten skall gälla.
För sådana fall, då antalet obligatoriska årskurser av olika skäl inte hinner
genomgås eller föreskrivna vitsord inte kan erhållas före viss ålder, har
hittills gällt, att skolplikten likväl skall upphöra och en sådan regel måste
självfallet finnas även i fortsättningen. På denna punkt har de sakkunniga
emellertid föreslagit sakliga ändringar, vilka innebär en anpassning till
den pågående utvecklingen mot 9-årig obligatorisk skola och är av betydelse
för den enskilde. Den viktigaste förändringen är, att skolplikten under alla
omständigheter skall upphöra med utgången av den årskurs som slutar det
kalenderår den skolpliktige fyller 16 år. För den som skall fullgöra skolplikten
i fortsättningsskola upphör för närvarande skyldigheten att genomgå
fortsättningsskolkurs eller inhämta däremot svarande kunskaper principiellt
inte förrän vederbörande fyller 18 år. För denna kategori föreslås
således en minskning av skolpliktstiden med två år. Det må dock framhållas,
att det är ovanligt med elever i fortsättningsskolan, vilka uppnått 17 års
ålder.
Skolplikten i folkskolan upphör för närvarande, även för elever i kommuner
med åtta obligatoriska årskurser, senast vid utgången av det läsår,
som utlöper under det kalenderår, då eleven fyller 15 år. För denna kategori
höjes skolpliktstiden således med ett år.
I försöksskolorna är gränsen för skolpliktstidens slut för närvarande utgången
av det läsår, som slutar det kalenderår eleven fyller 16 år.
Mot den föreslagna maximiåldern för skolgångsskyldighet har från remissmyndigheternas
sida inte rests några invändningar. Man skulle möjligen
ha kunnat vänta, att en högre ålder skulle ha diskuterats med hänsyn
till att varje försening av skolgången, där den omfattar nio obligatoriska
årskurser, normalt kommer att medföra att samtliga årskurser inte medhinnes
inom skolpliktstiden. Spörsmålet har emellertid inte tagits upp och
jag ansluter mig också för egen del till meningen, att det inte i något fall
bör föreligga skyldighet att gå i skola mer än nio år. Jag förordar alltså
de sakkunnigas förslag att maximiåldern för skolgångsskyldighet generellt
31
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
sättes till 16 år. Å andra sidan finner jag liksom de sakkunniga det vara klart
att elev, som inte före skolpliktens upphörande genomgått alla för honom
obligatoriska årskurser, skall äga rätt att genomgå återstående sådana
kurser, om han har förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen.
Författningsförslaget innehåller i 14 § bestämmelser härom.
Nuvarande bestämmelser om befrielse från skolplikt är mycket detaljerade
och anger de olika skäl på vilka befrielse kan ske. Möjlighet att
befria elev från skyldighet att inhämta eller försöka inhämta föreskrivet
kunskapsmått, innan han uppnår maximiåldern 16 år, bör givetvis finnas
även framdeles. De sakkunniga har också i detta avseende föreslagit en
enhetlig tidpunkt, nämligen utgången av vårterminen det kalenderår eleven
fyller 15 år, dock att beträffande elev i åtta- eller nioårig folkskola och försöksskola
befrielse vid denna ålder skulle kunna ske endast från sista skolåret.
Befrielsen skall enligt förslaget kunna medgivas av skolstyrelsen, om
särskilda skäl är därtill. Med den modifikationen att befrielsen skall kunna
avse ej endast sista skolåret i åtta- eller nioårig folk- eller försöksskola tillstyrker
jag, att den allmänna skolplikten skall kunna upphöra med utgången
av den årskurs, som slutar det kalenderår eleven fyller 15 år, förutsatt
att skolstyrelsen finner att särskilda skäl för befrielse är förhanden.
Det ligger i sakens natur att denna rätt för skolstyrelserna måste användas
med stor återhållsamhet.
I fråga om nu gällande tidpunkt för skolpliktens inträde, det kalenderår
barnet fyller sju år, har de sakkunniga inte föreslagit någon ändring. Alltjämt
föreslås också skola gälla, att rätt att börja i den obligatoriska skolan
skall kunna inträda året före eller året efter det då barnet fyller sju år,
beroende på dess skolmognad. Beslutanderätten bör i detta avseende,
såsom de sakkunniga förordat, ligga hos skolstyrelsen.
Jag vill i detta sammanhang framhålla det stora ansvar som åvilar den
som har att ta ställning till huruvida ett barn skall äga börja skolan före
skolpliktens inträde eller ej. Misstag i fråga om skolmognaden kan nämligen
få svåra följder för barnet, varför det gäller att på allt sätt försöka
gardera sig mot att barn beredes en för tidig skolgång. Prövningen skall
därför enligt förslaget till bestämmelser härom alltid avse såväl den fysiska
som psykiska mognaden hos barnet och endast om den ger till resultat,
att barnet väl fyller förutsättningarna att börja skolgången före sjuårsåldern,
skall sådant medgivande lämnas. Hänsyn skall därvid endast tagas
till vad som är det för barnet lämpligaste och bästa. Någon rätt för vårdnadshavare
att få barn intaget i obligatorisk skola före skolpliktens inträde
föreslår de sakkunniga inte. En ovillkorlig sådan rätt föreslås däremot inträda
i och med höstterminens ingång det år barnet fyller sju år, förutsatt
att intagning i skolan äger rum det året. Ett barn skall således inte kunna
hindras från att börja sin skolgång, även om det vid prövning konstateras.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
att denna borde uppskjutas på grund av bristande skolmognad. I detta
senare fall torde ansvaret för om barnet skall börja skolan eller ej liksom
hittills helt få vila på vårdnadshavaren. Jag vill här dock understryka
skolmognadsklassernas betydelse.
I anslutning till vad jag nu sagt om barns intagning i skola, vill jag framhålla,
att jag i motsats till de sakkunniga anser, att samma krav på uppnådd
skolmognad som samhället ställer för att underårigt barn skall få börja
i obligatorisk skola också skall gälla beträffande rätt för barnet att börja
i enskild skola, i den mån det är fråga om årskurs, som motsvarar första eller
högre årskurs i den obligatoriska skolan. Författningsförslagets åttonde paragraf
innehåller bestämmelser härom, vilka innebär, att den kommunala
skolstyrelsen skall ansvara för att skolmognad konstaterats föreligga, på
samma sätt som om det gällt inträde i obligatorisk skola. Företes inte bevis
härom, skall enskild skola inte äga mottaga barn, som ej är skolpliktigt.
I övrigt har jag ingen erinran mot vad de sakkunniga föreslagit rörande
enskild skola. Skolöverstyrelsens uppfattning att länsskolnämnd och inte
skolstyrelse bör godkänna sådan skola, kan jag inte dela, då det här är
fråga om beslut av sådan skolorganisatorisk innebörd att de naturligt
ansluter sig till den lokala skolstyrelsens allmänna uppgifter.
De sakkunniga har ansett, att skolplikten skall kunna fullgöras, förutom
i obligatorisk skola, allmänt läroverk, högre kommunal skola eller allmänt
gymnasium, jämväl i annan offentlig skola eller särskilt godkänd eller
statsunderstödd enskild skola, även om kursinnehållet i sådan skola endast
»väsentligen» motsvarar det i de reguljära offentliga skolorna och avvikelsen
föranledes av att undervisningen bygger på en annan religiös eller filosofisk
övertygelse än som ligger till grund för det svenska skolväsendet i
allmänhet. De sakkunniga hänvisar beträffande detta sitt ställningstagande
till Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna, vilken ratificerats
av Sverige. Jag ansluter mig i detta avseende helt till de sakkunnigas
mening även såtillvida att uttrycket »väsentligen motsvarar» inte bör
tolkas rigoröst.
Av vad jag förut sagt om skolpliktsbegreppets innebörd följer, att enskild
undervisning, i hemmet eller annorstädes, liksom för närvarande skall
kunna väljas som alternativ till skolundervisningen. I anslutning till de
sakkunnigas förslag förordar jag, att skolpliktigt barn, som beredes enskild
undervisning, av skolstyrelsen skall kunna befrias från skyldighet att gå
i skola.
Såsom förutsättning för befrielse har de sakkunniga föreslagit, att den
enskilda undervisningen skall kunna karakteriseras som tillfredsställande.
Jag anser detta krav vara för obestämt och förordar, att befrielse från
skolgång endast skall medges om barnet enskilt kan anses erhålla undervisning,
vilken väsentligen motsvarar den som lämnas i obligatorisk skola
eller annan skola, i vilken skolplikten författningsenligt kan fullgöras.
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1958
Anspråk på att barnet skall bibringas mot skolundervisningen svarande
färdigheter i övningsämnen såsom gymnastik och slöjd kan inte gärna
ställas. Även i fråga om den enskilda undervisningen bör således gälla vad
jag nyss framhöll och på då anförda skäl, nämligen att »väsentligen motsvarar»
inte skall tolkas rigoröst.
En viss kontroll över enskilt undervisade barn har hittills kunnat utövas
genom att skolstyrelsen ägt låta pröva barnets kunskaper vid särskilt anordnade
förhör inför av styrelsen utsedd lämplig person. Någon ändring
i sak på denna punkt har de sakkunniga inte föreslagit. Jag finner det också
för egen del nödvändigt att denna kontrollmöjlighet består och att barn,
som befinnes inte erhålla tillfredsställande undervisning, skall åläggas skolgång.
Hur eller med vilka tidsintervaller kontrollen skall utövas anser jag
inte behöva närmare regleras utan böra överlämnas åt skolstyrelsens bedömande
från fall till fall.
Över skolstyrelsebeslut, som innebär vägran att befria barn från skolgång
eller åläggande för barn som erhållit sådan befrielse, att påbörja skolgång
därför att den enskilda undervisningen vid prövning befunnits otillfredsställande,
skall besvär på sakliga grunder kunna anföras hos länsskolnämnden.
Dylik besvärsrätt föreligger för närvarande inte i motsvarande fall,
vilket är en olägenhet, som således kommer att undanröjas genom den nya
skolstadgans tillkomst.
Innan jag lämnar spörsmålen om skolpliktens omfattning och dess fullgörande,
vill jag dröja något vid de intellektuellt normalbegåvade men genom
sjukdom eller lyte handikappade barnens skolgång. De sakkunniga har
framhållit, att det betraktelsesättet alltmer vunnit insteg, att det föreligger
en rätt till utbildning och ej endast en skyldighet att underkasta sig
sådan. Jag anser det riktigt, att denna rätt slås fast på det sätt som framgår
av författningsförslagets 2 §. Det sägs där, att varje skolpliktigt barn
äger rätt att erhålla undervisning i obligatorisk skola och är skyldigt att
deltaga i sådan, om inte annat följer av vad som senare föreskrives. Bland
dem som därvid undantages måste de sjuka eller lytestyngda barnen finnas.
För dem föreslås i 10 § skola gälla, att de är skyldiga deltaga i annan för
dem lämpad undervisning, som beredes genom det allmännas försorg. Så
långt är allt gott och väl, men tyvärr saknas ännu bestämmelser om att
undervisning för sjuka barn eller barn med lyte verkligen skall ordnas genom
det allmännas försorg eller bekostas med allmänna medel. Socialstyrelsen,
tjänstemännens centralorganisation och målsmiinnens riksförbund
har pekat på denna brist i lagstiftningen, vilken enligt min mening snarast
bör avhjälpas. Jag är inte beredd att nu föreslå generella åtgärder härför
med hänsyn till att skolöverstyrelsen den 13 januari 1950 fått i uppdrag att
i samråd med medicinalstyrelsen verkställa översyn över de på ifrågavarande
område gällande bestämmelserna och inkomma med de förslag, vartill
översynen kan ge anledning. I avvaktan på prövningen av överstyrelsens
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1058. 1 sam/. Nr 03
34
Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958
förslag torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att efter framställning meddela
bestämmelser för varje särskilt fall, där speciella föreskrifter kan befinnas
påkallade.
Beträffande kommuns skyldigheter gentemot skolpliktiga barn har de
sakkunniga föreslagit, att nu gällande huvudregel att kommun är skyldig
att anordna obligatorisk undervisning för i kommunen kyrkobokförda barn
skall bibehållas.
Då det relativt ofta händer, att kyrkobokföringsort och vistelseort för
skolpliktigt barn ej sammanfaller, har de sakkunniga ansett det nödvändigt
med särskilda bestämmelser om vad som skall gälla i sådana fall.
Vad de sakkunniga därvid föreslår synes nära ansluta sig till redan tillämpad
praxis. Innebörden är i korthet att det skall åligga kommun, i vilken
barnet vistas utan att vara där kyrkobokfört, att sörja för barnets undervisning,
om hänsynen till barnets bästa kräver det. De sakkunniga har som
exempel angivit fall då sådan skyldighet föreligger och de har upptagits i
3 § a)—d) i författningsförslaget. Jag delar de sakkunnigas uppfattning
att inskränkning i pricip inte bör göras i föräldrarnas rätt att välja uppehållsort
för barnet. Att uppställa särskilda krav i fråga om arten eller styrkan
av de motiv, som ligger bakom val av vistelseort för barnet och först
efter prövning därav medge skolgång i vistelsekommunen finner jag helt
uteslutet. Däremot kan det naturligtvis diskuteras, om kommun skall
vara skyldig att i större utsträckning i sina skolor mottaga i kommunen
icke kyrkobokförda barn utan ersättning. Vid remissbehandlingen har
från några håll hävdats, att det med en sådan bestämmelse i vissa fall
skulle kunna bli betungande för en mottagande mindre kommun, exempelvis
om en större stad dit förlägger ett barnhem och kommunen blir skyldig
att anordna undervisning för de skolpliktiga barnen på hemmet.
Sådana fall kan naturligtvis tänkas uppkomma, men detta förhållande
är enligt min mening inte skäl nog att frångå de sakkunnigas uppfattning
att rätt till ersättning inte skall föreligga. Det skulle nämligen stöta på
praktiska olägenheter av betydande omfattning att hålla reda på, uträkna
och utkräva olika belopp, ofta av absolut taget ringa storlek och i regel
helt utan betydelse för kommunernas ekonomi. Skulle undantagsvis det
motsatta förhållandet vara för handen, torde överenskommelser kommunerna
emellan, liksom nu sker, kunna träffas utan särskild föreskrift därom.
Vidare torde, som skolöverstyrelsen påpekat, ersättningsfrågan, där så erfordras,
kunna lösas genom länsskolnämndens medverkan.
I enlighet med zigenarutredningens förslag har skolförfattningssakkunniga
förordat, att kommun ålägges att mottaga skolpliktiga barn från ambulerande
zigenarf amil jer i sin obligatoriska skola, även om de ej är kyrkobokförda
i kommunen. Häremot har från remissinstansernas sida inte rests
några invändningar, men kommunförbunden har framhållit, att ekonomisk
gottgörelse till kommun, som mottager dylikt barn, många gånger torde
35
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
vara en förutsättning för att förslaget skall mötas med förståelse ute i
kommunerna.
Med anledning av detta uttalande vill jag först erinra om att det enligt
zigenarutredningens beräkning finns omkring ett hundra ambulerande
skolpliktiga zigenarbarn i riket. Utredningen föreslog en ersättning till
kommun, som mottog zigenarbarn, av en krona för läsdag och elev, även om
barnet vore kyrkobokfört i kommunen. Om samtliga hundra barn ginge i
skola beräknades hela den årliga kostnaden till drygt 21 000 kronor. Med
hänsyn till att inte alla barn kunde antagas komma att bevista skolan och
i åtskilliga fall bevistandet endast skulle komma att omfatta en del av läsåret,
uppskattade utredningen kostnaden till 10 000 kronor. Det rör sig
således om ett mycket ringa antal barn och om ersättningar av mycket blygsam
omfattning. Med hänsyn dels härtill och dels till de åtgärder som
nyligen vidtagits för att förenkla statsbidragsgivningen till kommunerna,
framför allt på skolväsendets område, där en så väsentlig del av kostnaderna
redan täckes av statsmedel, anser jag inte att några särskilda statsbidrag
av nu diskuterat slag bör komma ifråga.
När det gäller bestämmelserna rörande tillsyn över att barn fullgör sin
skolplikt och dylikt vill jag framhålla, att jag anser reglerna om vitesföreläggande
och hämtning av barn till skolan genom polismyndighets försorgböra
få en annan utformning än de sakkunniga föreslagit. Tyvärr torde det
inte vara lämpligt att helt borttaga möjligheten att påkalla polisiära ingripanden
mot skolpliktiga barn för att genomdriva skolpliktens fullgörande.
Det bör emellertid av bestämmelserna härom klart framgå, att sådant ingripande
är en yttersta nödfallsutväg, och att den i princip bör tillgripas
endast då utebliven skolgång beror på inställningen hos den som har barnet
i sin vård. Jag utgår nämligen ifrån att i sådana fall, där ett barn inte
kan förmås att gå i skola trots att medicinsk och psykologisk sakkunskap
gjort vad den kan, där är skolgång med polisens hjälp som regel meningslös
och andra åtgärder, som faller utanför skolans område, erforderliga.
Enligt min mening bör det vidare nu stadgas att föreläggande att vid
vite hålla eleven i skolan och utdömande av vite som regel skall föregå
beslut om hämtning med biträde av polis. Först om sådant föreläggande och
utdömande visat sig verkningslöst, eller om eljest synnerliga skäl föreligger,
bör polishämtning kunna ske. De sakkunniga har föreslagit, att
vitesföreläggande och utdömande av vite i fortsättningen skall ankomma på
länsskolnämnden i stället för på länsstyrelsen, medan biträde av polismyndighet
för hämtning av elev skulle kunna påkallas av skolstyrelsen. Vad
de sakkunniga föreslagit beträffande länsskolnämnd finner jag lämpligt.
Jag förordar emellertid, att även fråga om polishämtning skall prövas av
länsskolnämnden, eftersom detta är en åtgärd, som naturligen synes böra
ankomma på denna instans. Förlägges beslutanderätten där, markeras
också klarare att det är fråga om en undantagsåtgiird.
36
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
I anslutning till riksdagens beslut år 1945 att rapporteringen av skolpliktiga,
efterhand som det blev möjligt, skulle överflyttas på länsbyråerna
för folkbokföringen, har de sakkunniga föreslagit, att så nu sker. Häremot
har jag ingen erinran, då enligt vad statistiska centralbyrån i sitt remissyttrande
uttalat, några hinder av teknisk art inte möter för en reform av
detta slag och kostnadsökningarna för statsverket beräknats bli helt obetydliga.
III. Skolhälsovård
A. Nuvarande förhållanden
1. Obligatoriska skolor
Enligt gällande författningar är kommunerna icke skyldiga att anordna
skolhälsovård för folkskolans, fortsättningsskolans eller försöksskolans
elever.
I folkskolestadgan (Fs) är bestämmelserna om skolhälsovård få. Finns
skolläkare anställd — heter det i § 44 mom. 7 — skall han i enlighet med
för honom utfärdad instruktion vid besök i skolorna söka förvissa sig om
lärjungarnas hälsotillstånd och tillse, att arbetet i skolorna försiggår under
bästa möjliga hygieniska förhållanden. Enligt § 29 mom. 3 bör lärare ta
aktiv del i den skolhygieniska verksamheten; det åligger honom bland
annat att i samarbete med skolläkare, skolsköterska och målsmän vidtaga
åtgärder för att bevara lärjungarnas hälsa och fostra dem till sunda levnadsvanor.
Då lärjunge synes böra komma under läkarkontroll, skall läraren
underrätta skolläkaren därom.
Om ett skoldistrikt anordnar skolhälsovård för folk- och småskolans
elever, kan det få statsbidrag till verksamheten enligt bestämmelserna
i kungörelsen 1944: 585 angående den statsunderstödda hälsovården
vid folk- och småskolor, vissa särskolor samt högre folkskolor. Med tilllämpning
av dessa bestämmelser har statsunderstödd skolhälsovård anordnats
i nästan alla skoldistrikt. Läsåret 1954/55 saknade således endast 12
av de 1 034 skoldistrikten statsunderstödd hälsovård.
Som huvudregel för den statsunderstödda skolhälsovården gäller, att den
främst skall vara av förebyggande natur och icke innebära sjukvård i
egentlig mening. Ett villkor för statsbidrag är, att hälsovården omfattar
skoldistriktets samtliga skolor. Såväl skolläkare som skolsköterska skall
vara verksam vid varje skola.
Författningen anger ej närmare hur skolläkare och skolsköterska skall
anställas. Det rekommenderas, att vederbörande tjänsteläkare anlitas som
skolläkare på mindre orter, under det att vid invånarantal av minst 10 000
en eller flera särskilda skolläkare bör anställas.
37
Knngl. Maj.ts proposition nr 93 år 1958
I skoldistrikt med högst 20 000 invånare åligger det vederbörande distriktssköterskor
att inom ramen för sin tjänstgöringsskyldighet vara skolsköterskor,
såvida skoldistriktet icke anställer särskild skolsköterska. Ij
städer med mer än 20 000 invånare bör enligt statsbidragsförfattningen
särskilda skolsköterskor anställas, varvid på varje skolsköterska med full
tjänstgöring bör ankomma vården av högst 1 500 barn.
För att rätt till statsbidrag för särskilt anställd skolsköterska skall föreligga
erfordras, att distriktets skolsköterskeorganisation blivit godkänd av
skolöverstyrelsen.
Skolläkarens åligganden har utförligt angivits i statsbidragsförfattningen.''
Av denna framgår att det i början av varje läsår skall göras en allmän
läkarundersökning av alla lärjungarna i folkskolans första klass, folkskolans
tredje eller fjärde klass samt folkskolans avgångsklass ävensom av alla
i annan klass nyinskrivna lärjungar. Skoldistriktet må bestämma, att lärjungar
även i andra klasser skall läkarundersökas.
Särskild undersökning skall därjämte verkställas av sjuka, klena eller av
sjukdom hotade lärjungar (s. k. kontrollbarn), så ofta skolläkaren finner
detta behövligt. Finns heltidsanställd sköterska, bör skolläkaren för till
skolhälsovården hörande angelägenheter kunna anträffas inom skolan
minst en gång i veckan på bestämd tid.
Rörande skolsköterskans åligganden angives i statsbidragsförfattningen
i huvudsak blott att sköterskan skall biträda skolläkaren samt i vissa fall
avlägga hembesök. Distriktssköterskas skyldigheter beträffande skolhälsovården
är dessutom angivna i 4 § av medicinalstyrelsens den 30 juni 1936
utfärdade normalinstruktion för distriktssköterska. Särskilt anställd sköterskas
uppgifter är närmare preciserade i en av skolöverstyrelsen den 20
augusti 1953 utfärdad normalinstruktion, vilken skall tjäna till ledning vid
uppgörande av lokala instruktioner.
Beträffande lärares åliggande återfinnes i statsbidragskungörelsen i viss
mån samma bestämmelser som i folkskolestadgan. Därutöver angives bland
annat, att läraren skall ombesörja viigning och mätning av lärjungarna
samt, då så är erforderligt, samråda med skolläkaren vid yrkesvägledning.
För varje lärjunge, som åtnjuter statsunderstödd hälsovård, skall genom
vederbörande skolstyrelses försorg föras ett hälsokort enligt av skolöverstyrelsen
fastställt formulär.
Ersättningarna åt skolläkare och skolsköterska är i viss mån reglerade i
statsbidragsförfattningen. Således skall till skolläkare utgå ett arvode av
minst 3 kronor 95 öre för varje lärjunge, som vid vårterminens slut var
inskriven och åtnjutit undervisning vid folk- och småskolan. För heltidsanställd
skolsköterska förekommer ej några bestämmelser i detta hänseende.
För deltidsanställd sköterska är belopp angivna för tjänstgöringstillfällen
av olika omfattning. Beloppen har formen av maximigräns för den
kostnad, å vilken statsbidrag i vissa fall må beräknas.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
Enligt de nuvarande statsbidragsreglerna erhåller skoldistriktet för varje
lärjunge statsbidrag i efterskott för budgetår räknat dels till arvode åt skolläkare
med 1 krona 95 öre, dels till arvode åt skolsköterska med 1 krona.
Statsbidraget må dock icke överstiga hälften av distriktets verkliga kostnader
för skolsköterskas avlönande. Där skolöverstyrelsen funnit endast
deltidsanställd sköterska erforderlig inom distrikt med högst 20 000 invånare,
må statsbidraget icke heller överstiga hälften av de i det föregående
omnämnda arvodesbeloppen för sådan sköterska.
Av övriga för skolhälsovården uppkommande kostnader betalas skolläkares
resekostnader av statsmedel enligt en särskild kungörelse (KK
1945: 17). Kostnaderna för tjänsteresor, vilka företages av särskilt anställd
skolsköterska, som icke är distriktssköterska, skall bestridas av vederbörande
skoldistrikt. Kostnaderna för de resor, som av distriktssköterska
företages i hennes egenskap av skolsköterska, skall ersättas genom vederbörande
distriktsvårdsområde, såsom om de företagits i hennes egenskap
av distriktssköterska. Skoldistriktet skall bestrida kostnaderna för instrumentell
och annan för hälsovården nödvändig utrustning.
Beträffande hälsovården vid de i folkskolan inbyggda realskollinjema
gäller detsamma som för folkskolan i övrigt.
Även beträffande skolhälsovården vid försöksskolan gäller i allt väsentligt
samma bestämmelser som för folkskolan. I kungl. brev den 23 april
1954 har emellertid föreskrivits, att sådan allmän läkarundersökning, varom
förmäles i 11 § kungörelsen 1944: 585, skall vid skola, där försök med
nioårig enhetsskola bedrives, ske — förutom av alla i annan klass nyinskrivna
lärjungar — av alla lärjungar i första, fjärde och sjunde klass.
Till skolhälsovård vid fortsättning sskola utgår icke statsbidrag, och
någon statlig reglering av hälsovården vid denna skolform har överhuvudtaget
icke meddelats.
2. Högre kommunala skolor
Bestämmelser om skolhälsovården vid kommunala flickskolor, kommunala
realskolor, praktiska kommunala realskolor och högre folkskolor meddelas
dels i stadgorna för dessa skolformer, dels i statsbidragskungörelser,
som i vissa fall kompletteras av särskilda kungl. brev.
Enligt stadgan för kommunala flickskolor (Kfs) skall vid varje sådan
skola vara anställd en skolläkare. Vid varje flickskola skall vidare med
anställning på heltid eller deltid finnas en skolsköterska. I stadgan meddelas
bestämmelser om hur dessa befattningshavare skall tillsättas.
Den skolhygieniska verksamheten skall i likhet med vad som gäller för
folkskolan främst vara av förebyggande, hälsovårdande natur. Enligt § 48
åligger det skolläkaren att med uppmärksamhet följa lärjungarnas utveckling
och att vidtaga åtgärder för bevarande av ungdomens hälsa och för
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
dess fostrande till sunda levnadsvanor. Vad som åligger honom för sådant
ändamål har utförligt angivits i nämnda paragraf. Han skall bland annat
årligen snarast möjligt efter höstterminens början undersöka nyinskrivna
lärjungar och lärjungarna i avgångsklasserna samt i övrigt undersöka skolans
lärjungar minst en gång vartannat år. Minst en gång varje vecka pa
tid, som bestämmes av rektor, skall han vara tillstädes inom skolhuset för
undersökning av vissa lärjungar.
Skyldighet föreligger för lärjunge att underkasta sig i § 48 angivna läkarundersökningar.
Lärjunge har rätt att i varje sin hälsoangelägenhet kostnadsfritt
hänvända sig till skolläkaren.
Stadgan för kommunala realskolor (Krs) innehaller i 65 och 84 §§ motsvarigheter
till bestämmelserna i §§ 48 och 67 Kfs. Bland annat den skillnaden
föreligger, att vid kommunala realskolor skall skolsköterska ej obligatoriskt
anställas, förrän elevantalet uppgår till minst 150.
Skolhälsovården vid kommunala flickskolor och kommunala realskolor
är således en obligatorisk uppgift för skolornas huvudmän. Så är däremot
icke förhållandet beträffande högre folkskolor. Rörande skolläkares och
skolsköterskas åligganden, därest sådana anställes, gäller i detta fall bestämmelserna
i kungörelsen 1944: 585, alltså detsamma som för folkskolan.
En särställning intar de högre folkskolor, vilka erkänts som praktiska
kommunala realskolor. Bland annat i fråga om förfarandet vid tillsättande
av skolläkare och skolsköterska och om dessa befattningshavares åligganden
gäller där bestämmelserna för kommunala realskolor. Överhuvudtaget
är skolhälsovården vid praktiska kommunala realskolor organiserad på
samma sätt som vid de kommunala realskolorna och den torde även anses
som en obligatorisk uppgift för huvudmännen (jfr prop. 1944:193 s. 79 ff;
SU 1944: 138 s. 30).
Till skolhälsovården vid kommunala flickskolor, kommunala realskolor
och praktiska kommunala realskolor utgår statsbidrag enligt bestämmelserna
i kungörelsen 1944: 584. Som villkor för statsbidrag gäller bland
annat, att hälsovården är anordnad enligt gällande bestämmelser och att
kommunen för hälsovården tillhandahåller lämpliga lokaler samt ändamålsenliga
inventarier och i övrigt erforderlig utrustning. Enligt ett annat statsbidragsvillkor
skall vid skola med högst 400 under höstterminen närvarande
lärjungar till skolläkaren för helt budgetår räknat utgå dels fast arvode med
625 kronor, dels ock rörligt arvode med minst 2 kronor 75 öre för varje
under höstterminen närvarande lärjunge. Omfattar skolan under höstterminen
mer än 400 lärjungar, skall till skolläkaren utgå för helt budgetår
räknat arvode med minst 4 kronor 30 öre för varje under höstterminen
närvarande lärjunge.
Skolsköterskas tjänstgöring skall vara av den omfattning, som angives i
följande tablå.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
Tjänstgöring
Antal elever
Antal veckor med
heltidstjänst vid
höstterminens början
Timmar per vecka
under läsåret i
övrigt
Högst 2001 ........1
150—2002 ..........|
i
2
201—300 ..........
2
2
301—500 ..........
3
2
501—700 ..........
3
■l
701—900 ..........
5
8
mer än 900 ........
Enligt best. i skolans reglemente.
1 Kommunal flickskola.
2 Kommunal realskola och praktisk realskola.
Tjänstgör skolsköterska längre tid än som i tablån angivits, utgår statsbidrag
för den överskjutande tjänstgöringen endast i den mån skolöverstyrelsen
vitsordar behovet av denna.
Statsbidrag till avlönande av skolläkare utgår med hälften av den i det
föregående angivna minimiavlöningen. Till avlönande av skolsköterska utgår
statsbidrag med hälften av huvudmannens verkliga kostnader, dock
med de begränsningar som följer av de förut angivna reglerna för tjänstgöringens
omfattning och av i statsbidragsförfattningen angivna lönebestämmelser.
3
3. Allmänna läroverk, kommunala gymnasier och försöksgymnasier
Bestämmelserna för hälsovården vid de allmänna läroverken återfinnes
till huvudsaklig del i läroverksstadgan (Ls) §§ 62, 157, 158 och 189. Hälsovården
är i stort sett utformad på samma sätt som vid flertalet högre kommunala
skolor. Bestämmelserna om tillsättning av skolläkare och skolsköterska
är dock mera utförliga.
Enligt kungl. brev den 24 september 1937 med föreskrifter beträffande
kommunalt gymnasium i förening med allmänt läroverk skall lärjungar,
som tillhöra kommunalt gymnasium, åtnjuta samma förmåner, som på
grund av gällande bestämmelser tillkommer lärjungarna å gymnasiet vid
de allmänna läroverken. Kommunerna är således skyldiga att anordna
skolhälsovård enligt läroverksstadgans bestämmelser. Kostnaderna faller
helt på kommunen.
Enligt kungl. brev den 6 juni 1957 angående anslag för budgetåret
1957/58 till de allmänna läroverken m. m. skall för försöksgymnasium de
för rikets allmänna läroverk gällande bestämmelserna i tillämpliga delar
lända till efterrättelse. Härav följer bland annat, att hälsovården skall
anordnas enligt läroverksstadgans bestämmelser med staten som huvudman
för verksamheten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
41
B. Tidigare reformförslag m. m.
Beträffande tillkomsten av gällande bestämmelser på
skolhälsovårdens område må anmärkas följande.
De nuvarande bestämmelserna rörande hälsovård vid folkskolan, högre
kommunala skolor och allmänna läroverk grundar sig i sina huvuddrag på
beslut av 1944 års riksdag (Prop. 1944: 193, SU 138, Rskr 319). Det för
riksdagen framlagda förslaget byggde på utredningar av skolöverstyrelsen
angående rationalisering och utbyggnad av den skolhygieniska verksamheten.
Beslutet av 1944 års riksdag innefattade icke statsbidrag till avlönande
av särskilt anställd skolsköterska vid folkskolan. Frågan upptogs och avgjordes
av 1946 års riksdag (Prop. 1946: 1, 8 ht, punkt 172, SU 8, s. 83,
Rskr 8, s. 39).
Bestämmelser om statsbidrag till avlönande av skolsköterskor vid högre
folkskolor infördes genom beslut av 1947 års riksdag (Prop. 1947: 1, 8 ht,
punkt 235, SU 8, s. 73, Rskr 8, s. 41).
Ändringar i de ursprungliga bestämmelserna avseende i första hand beräkningen
av statsbidraget har vidare beslutats vid olika riksdagar.
Redan i samband med 1944 års riksdagsbeslut framfördes motionsvis den
tanken att en samordning av hälsovården för olika skolor borde eftersträvas.
Samma tanke togs upp i en motion vid 1950 års riksdag (I: 25). I motionen
hemställdes om utredning för vinnande av rationellare och mera tillfredsställande
organisation av skolhälsovården. Motionären ansåg den enligt
hans mening alltför skarpa gränsdragningen mellan olika skolformer
vara mindre ändamålsenlig.
Enligt motionärens mening borde i flertalet städer och många tätorter
med olika skolformer upprättas en för orten gemensam skolhälsoinstitution
med så många lokaler, läkare och sköterskor, som för ändamålet lämpligen
kunde erfordras. Läkare och sköterskor skulle därigenom få tillfälle att
följa eleven från första skolåret fram till studentexamen, något som allmänt
sett måste betraktas som en stor fördel. Om icke detta var möjligt
att genomföra, borde en överflyttning av hälsovården till landstingen övervägas.
Statsutskottet uttalade för sin del (uti. nr 8, s. 117), att, sedan riksdagen
fattat principbeslut i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen nr 70 till
1950 års riksdag framställda förslag rörande riktlinjerna för det svenska
skolväsendets utveckling, avsikten torde vara att upptaga spörsmålen om
bland annat skolhälsovården till närmare granskning. På grund härav saknades
enligt utskottets mening anledning för riksdagen att påyrka särskild
utredning rörande de i motionen berörda spörsmålen.
I 1950 års proposition (nr 70) angående riktlinjer för det svenska skolväsendets
utveckling uttalade departementschefen i huvudsak följande.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958
En god del av de skolsociala föranst alt andena äro av den art, att de
nära höra samman med det sociala arbetet i övrigt och böra vidareutvecklas
som naturliga led i detta arbete. Skolans utvidgning med nya obligatoriska
årsklasser kommer att automatiskt öka dessa åtgärders omfattning. Sålunda
måste inom skolhälsovården antalet klassundersökningar ökas redan
på grund av skolpliktstidens förlängning. En effektivisering bör emellertid
även därutöver eftersträvas. Det skulle betyda ett framsteg för den unga
generationen, om årliga läkarundersökningar allmänt kunde genomföras i
skolorna, om läkare och skolsköterskor kunde anställas på villkor, som
möjliggjorde för dem att ägna mera tid åt arbetet bland barnen, om skoltandvården
kunde utvidgas med mjölktandvård och i mån av behov med
ortodontiska regleringar. Sådana mål kunna uppställas och böra stadigt
fasthållas, men tempot i förverkligandet bestämmes icke endast av ekonomiska
hänsyn utan framförallt av tillgången på läkare, sköterskor och
tandläkare.
Ett annat förslag, som framförts av skolöverstyrelsen vid upprepade tillfällen
har syftat till en minskning av det antal barn som det skall ankomma
på heltidsanställd sköterska att övervaka. I samband med anslagsäskandena
har ett flertal gånger framförts önskemål om att antalet elever per
skolsköterska i stället för högst 1 500 vid folkskolan och 1 500—2 500 vid
allmänna läroverk och vissa högre kommunala skolor skulle få utgöra
1 000—1 300 respektive 1 200—1 700. Förslagen har icke föranlett något
beslut av riksdagen.
Ett förslag av skolöverstyrelsen i petita för budgetåret 1957/58 om att
deltidsanställd skolsköterska vid kommunala realskolor och praktiska realskolor
skulle obligatoriskt anställas vid ett elevantal av 100 i stället för
enligt gällande bestämmelser vid minst 150 elever vann icke Kungl. Maj:ts
eller riksdagens bifall. Samma förslag har framförts av överstyrelsen även i
petita för budgetåret 1958/59.
Frågan om statligt reglerad hälsovård vid yrkesskolorna aktualiserades
vid 1955 års riksdag genom två likalydande motioner (I: 309) och (II: 341),
i vilka hemställdes, att riksdagen måtte besluta, att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning och förslag till 1956 års riksdag rörande anordnande
av statsunderstödd skolhälsovård vid yrkesskolor och folkhögskolor.
I det följande beröres frågans behandling huvudsakligen i den del den berör
kommunala yrkesskolor.
I de nämnda motionerna anfördes bland annat följande.
Vid anstalter för yrkesundervisning synes sådan skolhälsovård främst
böra komma i fråga för elever i heldagskurser om minst fem månaders
längd och under förutsättning, att anstalterna är statsunderstödda. I oktober
1954 undervisades i heldagskurser 11 153 elever vid statsunderstödda
kommunala anstalter och 3 318 elever vid statsunderstödda enskilda anstalter.
Enligt en av överstyrelsen för yrkesutbildning år 1947 företagen
utredning, avseende förhållandena under läsåret 1945—1946, fanns särskild
skolläkare anställd endast vid 11 anstalter och särskild skolsköterska vid
10 anstalter. Under läsåret inträffade 40 fall av tuberkulos bland eleverna
och 18 fall bland personalen. Sistnämnda siffror torde klart bevisa behovet
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
av reglerad skolhälsovård vid samtliga yrkesskolor. Till dessa torde också
böra räknas handelsgymnasierna samt fyra särskilda anstalter, nämligen
Grafiska institutet, Bergsskolan, Textilinstitutet och Lennings textiltekniska
institut. Vid dessa undervisningsanstalter var under förutnämnda
läsår fyra läkare och en skolsköterska anställda och antalet fall av tuberkulos
sex bland eleverna och tre bland personalen.
Motionerna utmynnade i yrkande, att riksdagen måtte anhålla om utredning
och förslag till 1956 års riksdag om anordnande av statsunderstödd
skolhälsovård vid bland annat yrkesskolor.
Statsutskottet (uti. nr 189) ställde sig helt positivt till det framförda
förslaget om utredning och uttalade bland annat, att det i princip vore
önskvärt, att den förebyggande hälsovården utsträcktes till att omfatta
hela skolväsendet. Spörsmålet om vilken utbyggnad och komplettering av
gällande system, som med en dylik målsättning kunde komma i fråga, borde
enligt utskottets mening göras till föremål för utredning, avseende samtliga
förekommande skolformer.
Vid en utredning i ämnet aktualiserades bland annat frågorna, huruvida
och i vad mån särskilda statsbidrag kunde bedömas erforderliga för
att stimulera verksamheten eller huruvida, såsom var fallet beträffande de
flesta skolformer, skolhälsovården borde göras generellt obligatorisk. Ifrågavarande
utredning syntes utskottet lämpligen kunna verkställas av skolöverstyrelsen
genom skolöverläkaren efter erforderligt samråd med de
övriga ämbetsverk, vilkas förvaltningsområden berördes av problemet.
Riksdagen (skr. nr 389) fattade beslut i överensstämmelse med vad utskottet
föreslagit i utlåtandet.
Kungl. Maj:t anbefallde i skrivelse den 13 januari 1956 skolöverstyrelsen
att i samråd med medicinalstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,
lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, sjöfartsstyrelsen och socialstyrelsen
verkställa den i utskottsutlåtandet ifrågasatta utredningen rörande förebyggande
hälsovård vid samtliga förekommande skolformer samt att till
Kungl. Maj:t inkomma med de förslag, vartill denna utredning kunde giva
anledning. Utredningen pågår.
C. Skolhälsovården och 1957 års statsbidragsreform
I sitt år 1956 framlagda betänkande »Förenklad statsbidragsgivning»
(SOU 1956: 8) föreslog allmänna statsbidragsutredningen, att ett antal utgående
statsbidrag skulle indragas. Det bidragsbelopp, som kommunerna
genom indragningen kunde beräknas komma att förlora, skulle i stället tillföras
kommunerna genom i motsvarande mån ökat statsbidrag till avlöning
av lärare.
Till de bidrag, som genom detta förfarande skulle komma att indragas,
hörde bland annat bidragen till hälsovården vid folk- och småskolor och till
arvoden till skolliikare m.m. vid högre folkskolor (KK 1944: 585) samt till
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
hälsovården vid kommunala flickskolor, kommunala realskolor och praktiska
kommunala realskolor (KK 1944:584). Indragningen av det förstnämnda
bidraget motiverades av utredningen med att den ifrågavarande
verksamheten företedde en jämn utbredning i landets kommuner. De båda.
bidragen till hälsovården vid högre kommunala skolor kunde avlösas med
hänsyn till deras ringa betydelse för kommunernas ekonomi (betänkandet
s. 39).
I fråga om behovet av författningsbestämmelser rörande skolhälsovården,
sedan statsbidraget indragits, uttalade utredningen, att även om betydelsen
av skolhälsovård allmänt torde inses av de kommunala förtroendemännen,
det syntes utredningen principiellt motiverat, att föreskrifter av
tvingande natur meddelades. I samband med indragning av bidragen till
skolhälsovård borde därför till gällande föreskrifter, varigenom respektive
skolform närmare reglerades, fogas bestämmelser om skyldighet för vederbörande
skolas huvudman att vidtaga erforderliga anordningar för en tillfredsställande
skolhälsovård.
I remissvaren över statsbidragsutredningens betänkande av år 1956 var
det i första hand skolöverstyrelsen, som uppehöll sig vid frågan om lämpligheten
att indraga bidragen till skolhälsovård. Överstyrelsen, som i sin
argumentering utgick från frågan om vissa bidrags betydelse ur stimulanssynpunkt,
ansåg, att bidragen till hälsovården vid folk- och småskolor tills
vidare borde bibehållas.
Invändningar mot indragning av bidragen till skolhälsovården gjordes
även i remissyttrandena från fyra folkskolinspektörer, länsstyrelsen i Värmlands
län, Örebro stad och Sveriges skolkamerala förening.
Departementschefen anslöt sig i propositionen 1957: 112 till statsbidragsutredningens
förslag beträffande bidragen till skolhälsovård (s. 51). Mera
allmänt uttalade han bland annat följande rörande bidrag, som skulle indragas.
Den kommunala verksamheten befinner sig i ständig utveckling. Ekonomisk
stimulans från statens sida behöver inte vara en förutsättning för att
kommunerna skall vidtaga önskvärda nya åtgärder. Gentemot de invändningar
mot avlösning av ett antal statsbidrag, som remissinstanserna i viss
utsträckning gjort, bör även framhållas, att behovet av erforderlig inspektion
och rådgivning kommer att tillgodoses också efter en reform, även om
detta icke sker i samband med statsbidragsgivningen. Likaså bör erinras
om att garantier även i fortsättningen kommer att finnas för verksamhetens
behöriga upprätthållande (s. 48).
Beträffande bland annat förslaget att skolhälsovården borde göras till en
obligatorisk uppgift för vederbörande kommun, anslöt departementschefen
sig i huvudsak till utredningen. Efter att vidare ha uttalat, att det vore
lämpligt, att spörsmålet om de ändringar och tillägg till skolförfattningarna,
som påkallades av statsbidragsreformen, behandlades av den inom ecklesiastikdepartementet
pågående författningsrevisionen på skolväsendets område,
framhöll han följande.
45
Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958
Erinras bör, att det här huvudsakligen gäller författningar vilka utfärdas
av Kungl. Maj:t i administrativ ordning. Jag vill emellertid understryka
det i och för sig självklara förhållandet, att författningsarbetet i fråga icke
kan medföra att kommunerna utan riksdagens medverkan ålägges nya uppgifter
eller nya ekonomiska förpliktelser. I den mån bestämmelser om
dylika ålägganden anses erforderliga — exempelvis på skolhälsovårdens
område — torde förslag i ämnet få föreläggas 1958 års riksdag (s. 92).
Statsbidragsutredningen hade föreslagit, att kommun, som efter det nya
statsbidragssystemets införande icke frivilligt följde de normerande bestämmelserna
för en tidigare särskilt statsunderstödd verksamhet, skulle
kunna föreläggas vite. I detta hänseende gick Kungl. Maj:ts förslag i annan
riktning. Enligt propositionen borde som påtryckningsmedel mot tredskande
kommun i stället viss del av det nya schematiskt beräknade bidraget
kunna innehållas (s. 95).
Riksdagen fattade beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (SU
1957: 91; Rskr 239).
D. Skolförfattningssakkunnigas förslag
En revision av bestämmelserna om skolhälsovården vid det obligatoriska
skolväsendet och vid högre kommunala skolo
r är som förut antytts nödvändig på grund av den vid 1957 års riksdag
beslutade statsbidragsreformen. Även bortsett härifrån har emellertid de
sakkunniga haft anledning att gå in på denna författningsreglering i samband
med den allmänna översyn av skolförfattningarna, som föranledes av
skolstyrelsereformen. Därvid har även andra skolformer kommit med i
bilden, nämligen allmänna läroverk, statliga och kommunala allmänna
gymnasier, kommunala handelsgymnasier och kommunala yrkesskolor. Det
är påfallande, att den statliga regleringen av skolhälsovården ganska mycket
varierar för de olika skolformerna. Handelsgymnasier och yrkesskolor
saknar sålunda helt statligt reglerad hälsovård; i yrkesskolstadgan förutsättes
dock, att skolläkare kan finnas. Vad övriga här berörda skolformer
angår föreligger med hänsyn till regleringens sakliga innehåll en bestämd
skillnad mellan å ena sidan folkskolor, försöksskolor och högre folkskolor
samt å andra sidan allmänna läroverk och övriga högre kommunala skolor.
De viktigaste olikheterna torde bestå i att allmänna läkarundersökningar
skall förekomma med tätare mellanrum inom den senare gruppen skolor och
att läkarmottagning för eleverna i allmänhet skall hållas en gång i veckan —
något som saknar motsvarighet i bestämmelserna för det obligatoriska
skolväsendet.
De sakkunniga har vid sitt arbete med skolstadgorna i flera fall funnit
det liimpligt att söka åstadkomma större enhetlighet och bättre möjligheter
till samordning de olika skolformerna emellan. Givetvis finns även på skol
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
hälsovårdens område utrymme för sådana initiativ. De sakkunniga liar
ansett det särskilt önskvärt, att den nya skolstyrelsen, som skall ha det
samlade ansvaret för skolväsendet i kommunen, också får möjligheter att
samordna den skolhygieniska verksamheten vid skolorna under styrelsens
förvaltning. Därvid har bland annat den tanken framkommit, att det
skulle vara till fördel för skolhälsovården, om den finge en och samma
huvudman över hela linjen — d. v. s. om skolhälsovården gjordes till en
kommunal uppgift även vid de allmänna läroverken och övriga statliga
skolformer. Att föreslå en dylik omläggning eller i övrigt ingå på en saklig
omprövning av skolhälsovården har de sakkunniga emellertid ansett falla
utom ramen för sitt uppdrag. Det torde i stället få ankomma på skolöverstyrelsen
att angripa dessa problem i samband med den utredning rörande
förebyggande hälsovård vid samtliga förekommande skolformer, som överstyrelsen
anbefallts att verkställa. De sakkunniga har därför sett som sin
uppgift att endast utarbeta förslag till sådana ändringar av bestämmelserna
om skolhälsovård, som påkallas av statsbidragsreformen, och att i
anslutning därtill i vissa detaljer förorda lösningar, som betingas av intresset
att åstadkomma enhetlighet och samordning. Med hänsyn till skolöverstyrelsens
pågående utredning kan den reglering, som nu föreslås, väntas
bli gällande endast för ganska begränsad tid.
Såsom förutsattes redan under förarbetena till statsbidragsreformen bör
skolhälsovården nu generellt göras till en obligatorisk uppgift för de skolors
huvudmän, till vilka särskilt statsbidrag till skolhälsovård icke vidare skall
utgå. Vad angår folkskolor, försöksskolor, högre folkskolor och praktiska
kommunala realskolor innebär detta formellt sett ett nytt åläggande för
kommunerna. I realiteten torde skillnaden emellertid icke bli stor eftersom
kommunerna känner ett starkt ansvar för skolhälsovården och endast i
mycket få fall underlåtit att anordna sådan. Vidare skall kompensation för
de indragna särskilda statsbidragen till skolhälsovård enligt det nya statsbidragssystemet
utgå i form av ökat bidrag till lärarlönerna.
De sakkunniga utgår ifrån att den förut påtalade skillnaden i regleringens
sakliga innehåll mellan å ena sidan folkskolor, försöksskolor och högre folkskolor
och å andra sidan bland annat de övriga högre kommunala skolorna
måste i huvudsak bestå, åtminstone tills vidare. En genomgripande reform
i detta hänseende torde icke kunna genomföras utan ingående prövning av
möjligheterna att erhålla ökat antal skolläkare och skolsköterskor.
Enligt de sakkunnigas mening finns nu ej skäl föreslå, att skolhälsovården
vid fortsättningsskola regleras genom statliga bestämmelser.
I fråga om de högre kommunala skolorna har de sakkunniga föreslagit,
dels att gränsen för anställande av skolsköterska vid kommunal realskola
och praktisk kommunal realskola skall sänkas från minst 150 elever till
minst 100 elever, dels ock att läkarmottagning ej skall behöva hållas mer
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
än varannan vecka vid nämnd skola om den har mindre än 100 elever.
De sakkunniga har, med hänsyn till att talet 100 gäller vid läroverken och
någon gräns ej alls angivits för de kommunala flickskolorna, ansett att det
i enhetlighetens intresse bör vara en för de nu nämnda skolorna gemensam
gräns i detta avseende.
Ett väsentligt allmänt syfte med statsbidragsreformen är att vidga kommunernas
inflytande. Olägenheterna av den nuvarande statliga detaljregleringen
genom speciella statsbidragsvillkor har ofta framhållits. Enligt
de sakkunnigas mening finns även på skolhälsovårdens område ett icke
obetydligt utrymme för ökad kommunal bestämmanderätt. De nya bestämmelserna
bör kunna göras ganska kortfattade och endast fastslå grundlinjerna
för verksamheten. Råd och anvisningar rörande skolhälsovården
bör liksom hittills meddelas av skolöverstyrelsen, men överstyrelsen skall
icke därigenom kunna ålägga kommunerna några nya förpliktelser. Länsskolnämndernas
befattning med skolhälsovården torde få upptagas till behandling
i annat sammanhang.
De sakkunniga understryker slutligen att den nuvarande regleringen
genom statsbidragsvillkor av kommunalt anställda skolläkares och skolsköterskors
avlöningsförhållanden helt kommer att bortfalla.
Enligt de grunder, som nu angivits, har de sakkunniga utarbetat förslag
dels till bestämmelser om skolhälsovård vid det obligatoriska skolväsendet,
dels till bestämmelser om skolhälsovård vid högre kommunala skolor. Dessa
bestämmelser är avsedda att ingå som kapitel i nya skolstadgor.
De sakkunniga har också framlagt vissa förslag rörande skolhälsovården
vid allmänna läroverk, kommunala gymnasier och
försöksgymnasier m. m. av i huvudsak följande innehåll.
Enligt de sakkunnigas mening bör läroverksstadgans bestämmelser om
skolhälsovård i stort sett kunna bibehållas oförändrade. Vissa detaljändringar
anser de sakkunniga dock påkallade. Liksom vid andra skolor under
skolstyrelsens förvaltning bör det ankomma på styrelsen att bestämma tid
och plats för läkarmottagning (§ 158 1 mom. b). Skolläkares årsberättelse
bör insändas även till länsskolnämnden (§ 158 1 mom. p). Vidare bör bestämmelser
om tillsättning, tjänstledighet, vikariat och avsked även för
läroverkens skolläkare och skolsköterskor meddelas i allmänna skolstadgan.
Läroverksstadgans bestämmelser i dessa delar bör därför utgå (jfr
§§ 157 och 189).
Som tidigare framhållits bör man räkna med att skolhälsovården vid de
allmänna läroverken alltjämt kommer att bli en statlig uppgift till skillnad
från hälsovården vid det obligatoriska skolväsendet och högre kommunala
skolor. Till sin utformning torde läroverkens hälsovård liksom hittills
komma att nära överensstämma med de högre kommunala skolornas men
avvika från det obligatoriska skolväsendets.
48
Kungl. May.ts ''proposition nr 93 år 1958
Dessa olikheter medför vissa problem i de fall, då samma skolenhet består
av en statlig och en kommunal del, alltså kombinationen allmänt läroverk
och kommunalt gymnasium samt kombinationen försöksskolas högstadium
och statligt gymnasium.
Vad först beträffar allmänt läroverk och kommunalt gymnasium så skall
de elever, som tillhör gymnasiet, åtnjuta samma förmåner, som tillkommer
lärjungarna å gymnasiet vid de allmänna läroverken. I detta hänseende
gäller således läroverksstadgans bestämmelser för skolans båda delar. På
grund av olikheten i huvudmannaskap föreligger däremot ej någon enhetlighet
i fråga om organiserandet av hälsovården.
I samband med enhetsskolans framväxt kommer realskoledelen av högre
allmänt läroverk helt eller delvis att ersättas av försöksskolas högstadium.
I vissa fall samordnas därvid högstadiet med statligt gymnasium. Härigenom
uppkommer således en skola, bestående av försöksskolas högstadium
och statligt gymnasium. På sådant sätt organiserade skolor, där den
statliga delen ntgöres av försöksgymnasium, förekommer läsåret 1957/58
på tre orter, nämligen Kärrtorp, Lundby och Nederkalix. Enligt preliminära
uppgifter för höstterminen 1957 uppgår elevantalet vid dessa skolor till
sammanlagt cirka 1 800, varav 245 vid försöksgymnasiet. Härutöver har i
Linköping och Sundsvall ett mindre antal avdelningar av försöksskolans
högstadium förlagts till de allmänna läroverken.
För hälsovården vid de här berörda skolornas båda delar gäller bestämmelserna
för enhetsskolans högstadium respektive för allmänna läroverk.
Härigenom uppkommer skillnader i fråga om hälsovårdens sakliga innehåll.
Genom det skilda huvudmannaskapet uppstår därjämte vid organiserandet
av skolhälsovården problem av samma art som föreligger för skolor, som
består av allmänt läroverk och kommunalt gymnasium.
Uppdelningen av hälsovården på statlig och kommunal huvudman torde
i många fall medföra oklarhet om vilka regler, som bör följas vid utformningen
av verksamheten. Även om de praktiska anordningarna genom samarbete
mellan olika myndigheter kan lösas på ett ändamålsenligt sätt, torde
likväl det administrativa bestyr, som uppkommer för hälsovårdens ordnande,
bli onödigt omfattande på grund av att såväl statliga som kommunala
myndigheter måste inkopplas i många fall.
Behovet av att hälsovården vid de berörda skolorna anordnas efter enhetliga
bestämmelser har understrukits av bland andra skolöverläkaren. En
sådan enhetlighet skulle kunna åstadkommas genom att kommunen ålades
att svara för hälsovården även vid den statliga delen av skolan. Alternativet
härtill är en helt statlig hälsovård enligt bestämmelserna i Ls.
Vad först gäller kombinationen allmänt läroverk och kommunalt gymnasium
torde helt övervägande skäl tala för att hälsovården organiseras i
enlighet med läroverksstadgans bestämmelser. Ett starkt skäl härför är,
49
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
att elevantalet vid det allmänna läroverket genomgående är väsentligt
större än vid det kommunala gymnasiet. Härtill kommer, att gymnasiet
efter i regel ganska kort tid förstatligas, varvid bestämmelserna i Ls under
alla förhållanden blir tillämpliga på skolan.
Skulle de nuvarande relationerna i fråga om elevantal läggas till grund
för bedömande av hur hälsovården skall organiseras vid skola, som består
av enhetsskolans högstadium och statligt gymnasium, borde en kommunalt
ordnad hälsovård ligga närmast till hands. Det bör dock framhållas, att
de elevantal, som angivits i det föregående, avser skolor, där gymnasiet är
under uppbyggnad. Längre fram torde differensen mellan elevantalen vid
den kommunala och statliga delen av skolorna bli väsentligt mindre. Sannolikt
kommer gymnasiet att i vissa fall bli den dominerande delen av
skolan. Beaktas därutöver önskvärdheten av enhetlighet liksom av att statligt
organiserad hälsovård torde möjliggöra en högre standard med tätare
läkarundersökningar, synes även vid skolor av detta slag utvägen att organisera
hälsovården enligt bestämmelserna för allmänna läroverk böra väljas.
Att hälsovården vid de här berörda skolorna organiseras i enlighet med
bestämmelserna i Ls innebär att skolans hela elevantal lägges till grund för
bestämmande av tjänstgöring samt för fastställande av arvoden. Utbetalningen
av löner och ersättningar kommer att ske gemensamt för hela skolan.
Då det gäller kostnaderna för löner och arvoden åt skolläkare och skolsköterska,
skulle en ur förenklingssynpunkt tilltalande lösning erhållas, om
någon uppdelning icke behövde ske utan staten övertoge kostnaderna i dess
helhet. Detta skulle emellertid medföra något ökade kostnader för statsverket.
En väsentligare invändning mot statligt övertagande av kostnaderna
kan emellertid göras, om man beaktar utformningen av det nya
statsbidragssystemet för obligatoriska skolor. Detta skulle nämligen medföra,
att kommunerna, om staten övertoge kostnaderna för hälsovården vid
högstadier med anknytning till statligt gymnasium, i viss utsträckning
skulle få dubbel kompensation för det indragna bidraget till hälsovården.
De anförda synpunkterna leder till att kommunen bör svara för en del
av kostnaderna för ersättningar åt skolläkare och skolsköterska beträffande
skolor, i vilka högstadium och statligt gymnasium ingår. För åstadkommande
av enhetlighet bör även vid skolor med kommunalt gymnasium en
fördelning av kostnaderna ske.
För fördelningen av kostnaderna kan givetvis olika principer tänkas. Den
mest rättvisande torde vara, att kostnaderna fördelas i proportion till elevantalet
vid de olika delarna av skolan viss angiven tidpunkt, exempelvis
den 15 september, under läsåret.
Är kommunalt gymnasium anknutet till kommunal realskola synes det
naturligt att bestämmelserna om skolhälsovård vid högre kommunala
skolor blir gällande för hela läroanstalten.
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 93
50
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
E. Remissyttranden
Följande myndigheter och organisationer har inkommit med yttranden
över de sakkunnigas förslag rörande skolhälsovården, nämligen skolöverstyrelsen,
överstyrelsen för yrkesutbildning, medicinalstyrelsen, stadsförbundet,
landstingsförbundet, statstjänstemannens riksförbund samt målsmännens
riksförbund. Endast mot detaljer i förslagets utformning har erinringar
riktats och de torde ej behöva redovisas här. Åtskilliga synpunkter
på skolhälsovårdens organisation har framförts. De är dock av den art,
att de bör upptagas i anslutning till den pågående utredningen av denna
fråga och saknar således relevans i detta sammanhang.
F. Departementschefen
De sakkunnigas förslag om revision av gällande bestämmelser rörande
skolhälsovården innebär inte några väsentliga förändringar och har inte
heller till syfte att skapa från ren hälsovårdssynpunkt förbättrade förhållanden.
Förslag i sistnämnda riktning torde, om det befinnes erforderligt,
komma att framläggas i den utredning rörande hälsovården vid skolväsendet
i dess helhet, som skolöverstyrelsen 1956 fått uppdrag att göra i samråd
med åtskilliga andra myndigheter. Med hänsyn till att utredning sålunda
pågår, kan den reglering av förhållandena som de sakkunniga nu föreslår
antagas inom kort behöva bli föremål för ändringar. De sakkunniga har
därför också begränsat sin uppgift till att föreslå sådana ändringar av
nuvarande bestämmelser, som påkallas av 1957 års statsbidragsreform och
i anslutning härtill förordat vissa lösningar, som gör det möjligt för de
lokala skolmyndigheterna att samordna skolhälsovården mellan olika,
under styrelsen lydande skolformer. Det kommunala inflytandet på området
har ansetts böra få större utrymme än tidigare och därför har de
sakkunniga föreslagit, att bestämmelserna göres tämligen kortfattade och
endast fastslår grunderna för verksamheten.
Den utgångspunkt, de sakkunniga sålunda valt för sitt arbete i denna del,
finner jag helt riktig. Att i detta sammanhang, genom en ändring av författningsbestämmelserna,
försöka utjämna olikheterna mellan hälsovården
vid å ena sidan folkskoleväsendet och de högre folkskolorna och å andra
sidan vid övriga högre kommunala skolor och allmänna läroverk eller i
övrigt skapa gynnsammare betingelser för skolhälsovården, skulle med
säkerhet inte ge något nämnvärt resultat, eftersom en genomgripande
ändring av nuvarande förhållanden förutsätter bättre tillgång, i synnerhet
på landsbygden, av läkare och sköterskor med möjligheter att ägna sig
åt skolhälsovårdande uppgifter.
51
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
Förslagets viktigaste innebörd är, att skolhälsovården göres till en obligatorisk
uppgift för huvudmännen för det obligatoriska skolväsendet,
högre folkskolor och praktiska kommunala realskolor. Förändringen är
emellertid nästan enbart formell och från saklig synpunkt av ringa betydelse,
eftersom de kommunala myndigheterna visat sig känna ett starkt
ansvar för skolhälsovården och endast i försvinnande få fall underlåtit att
ordna sådan.
Det må också framhållas, att ställning i princip till denna fråga togs
redan då riksdagen i fjol fattade beslut om grunder för en förenklad statsbidragsgivning.
De sakkunnigas förslag är sålunda närmast att betrakta
som den nödvändiga konsekvensen av ett redan inträtt läge.
Ett beslut om obligatorisk skolhälsovård för de nu ifrågavarande skolorna
medför generellt sett inga kostnadsökningar för kommunerna, då bidrag
för ändamålet är inräknat i bidraget till löner åt lärare i folkskolan respektive
vid de högre kommunala skolorna. Ett genomförande av förslagen
rörande sänkning av gränsen från 150 elever till 100 vid kommunal realskola
och praktisk kommunal realskola för anställande av skolsköterska
samt för begränsning av läkarmottagning för eleverna till varannan i stället
för varje vecka skulle emellertid leda till att skolsköterska komme att
finnas vid ytterligare några realskolor och att läkarmottagningar för eleverna
i ytterligare några fall skulle hållas varje i stället för varannan vecka
samt medföra vissa ehuru obetydliga kostnadsökningar. Då jag delar de
sakkunnigas uppfattning att det är önskvärt, att enhetliga bestämmelser i
dessa avseenden blir gällande för de kommunala flickskolorna, de kommunala
realskolorna och de praktiska kommunala realskolorna inbördes
och att bestämmelserna blir desamma som vid de allmänna läroverken, förordar
jag den av de sakkunniga föreslagna ändringen.
De sakkunnigas förslag i övrigt rörande bestämmelser om skolhälsovård
vid det obligatoriska skolväsendet och de högre kommunala skolorna har
inte givit mig anledning till erinringar. Inom departementet utarbetade
förslag till författningstexter, avsedda att inflyta i blivande skolstadgor
för det obligatoriska skolväsendet respektive de högre kommunala skolorna,
torde få fogas som bilagor 2 och 9 till statsrådsprotokollet i detta ärende.
De sakkunnigas förslag att bestämmelserna om hälsovård vid de allmänna
läroverken, de kommunala gymnasierna och försöksgymnasierna
ändras så, att den lokala skolstyrelsen i fråga om tillsättning och entledigande
av skolläkare och skolsköterska samt i andra liknande avseenden får
samma befogenheter som beträffande de högre kommunala skolorna och
folkskola, anser jag böra följas.
De sakkunniga har också berört vissa förhållanden som uppkommer, då
allmänt läroverk är samordnat med kommunalt gymnasium samt försöksskolas
högstadium är samordnat med statligt gymnasium. Förslaget att
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
skolhälsovården i båda dessa fall skall organiseras i enlighet med de bestämmelser,
som gäller för allmänt läroverk, finner jag motiverat och ger
det min anslutning. Såsom de sakkunniga påvisat, gör statsbidragssystemets
utformning det emellertid mindre lämpligt att staten i dylika fall helt
övertar kostnaderna för skolhälsovården. Jag delar de sakkunnigas uppfattning,
att en kostnadsfördelning bör ske i proportion till elevantalet
vid den statliga respektive kommunala delen av skolan.
IV. Statsbidrag till kostnaderna för
vissa skolledare
A. Inledning
Sedan riksdagen under året 1957 fattat beslut om såväl utformningen av
statsbidragssystemet för skolväsendet som om de kommunala skolledarnas
avlöningsförhållanden, torde ställning nu lämpligen böra tagas till den ännu
olösta frågan om statsbidrag till kostnaderna för avlönande av de kommunalt
anställda skolledarna av olika slag. I det följande behandlas spörsmålen
rörande statsbidrag till kostnaderna för skolchefer, för rektorer och
studierektorer inom det obligatoriska skolväsendet samt för tillsynslärare.
Som bakgrund till det framlagda förslaget om statsbidragsbestämmelsernas
utformning torde, förutom en kort redogörelse för nuvarande bestämmelser
av detta slag, en översikt böra lämnas över de förändringar som i vissa
närliggande hänseenden äger rum i samband med skolstyrelsereformens
ikraftträdande den 1 juli 1958.
B. Nuvarande förhållanden m. m.
1. Nuvarande anställnings- och statsbidragsförhållanden för
kommunala skolledare och biträdande skolledare
I varje skoldistrikt med minst tio läraravdelningar skall finnas en distriktsöverlärare.
Distriktsöverlärartjänst är sedan den 1 juli 1954 en
ordinarie heltidstjänst och tillhör numera någon av lönegraderna ABp 18—
23. Tjänstinnehavare är underkastad avlöningsreglementet för folkskolan
(Arf) och skall inneha ordinarie folkskollärartjänst i distriktet, vilken föres
över stat. Distriktsöverlärartjänster tillsättes genom förordnande för i regel
sex år. Förordnandeperioden är gemensam för alla tjänster. Den första
perioden började den 1 juli 1954.
53
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
Innehavare av distriktsöverlärartjänst är underkastad folkskolans pensionsreglementen.
Pension utbetalas genom statens pensionsanstalt. Skoldistrikten
och distriktsöverlärarna erlägger ej några pensionsavgifter.
Statsbidrag till kostnaderna för avlönande av distriktsöverlärare och av
sådan vikarie å distriktsöverlärartjänst, som det åligger skoldistrikt att
anställa, utgår med 78 procent av skoldistriktets kostnader enligt gällande
avlöningsbestämmelser. Särskilda bestämmelser gäller dock om ersättning
för sjukvård och flyttning.
Kommunal folkskolinspektör må finnas i stället för distriktsöverlärare,
om skoldistriktets skolväsen är av större omfattning. Sådan inspektör förordnas
för viss tid. Har han innehaft förordnande i ett skoldistrikt minst
tre år i följd, kan han förordnas med fastare anställning. Kommunal folkskolinspektör
får icke samtidigt med inspektörstjänsten inneha lärartjänst.
Upphör inspektörsförordnandet, har han alltså icke någon lärartjänst att
automatiskt falla tillbaka på. Lön och pension bestämmes av skoldistriktet
utan någon statlig reglering och statsbidrag utgår ej heller till kostnaderna
för dessa inspektörstjänster.
Annan överlärare än distriktsöverlärare må, om så erfordras, finnas i
skoldistrikt med kommunal folkskolinspektör. Annan överlärare förordnas
för viss tid. Han innehar och uppehåller samtidigt med överlärar befattningen
ordinarie folkskollärartjänst. Undervisningsskyldigheten på denna
är emellertid nedsatt och särskilt överlärararvode utgår. Detta arvode
bestämmes och betalas helt av distriktet och är inte statligt reglerat. Statsbidrag
utgår emellertid dels till annan överlärares lön som folkskollärare
enligt eljest gällande bestämmelser d. v. s. med hela kostnaden för lönen
med avdrag för visst belopp per tjänst dels till lön åt den, som fullgör de
timmar, varmed överlärarens undervisningsskyldighet som folkskollärare
nedsatts.
Annan överlärare erhåller på sin folkskollärartjänst pension från statens
pensionsanstalt enligt folkskolans pensionsreglementen utan att överläraren
eller distriktet behöver erlägga pensionsavgifter. Särskild tilläggspension
med anledning av överlärarbefattningen kan utgå, om skoldistriktet
så beslutar. Denna är ej statligt reglerad.
Skolselcreterare må finnas i skoldistrikt, som ej har distriktsöverlärare
eller kommunal folkskolinspektör. Skolsekreterare förordnas tillsvidare eller
för viss tid, högst 3 år. Arvodet är lägst 40 kronor och statsbidraget 20
kronor för liiraravdelning och år.
Tillsynslärare må finnas vid skola, där två eller flera lärare tjänstgör.
Han utses bland lärarna i denna skola och åtnjuter av skoldistriktet fastställt
och helt bekostat arvode. I vissa fall nedsättes tillsynslärares undervisningsskyldighet
ett mindre antal veckotimmar. Statsbidrag utgår efter
medgivande av skolöverstyrelsen i begränsad omfattning till lönekostna
-
54 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
derna för den, som fullgör de timmar, varmed undervisningsskyldigheten
nedsatts.
Studieledare vid försöksskola skall antingen tjänstgöra på låg- och mellanstadierna
eller på högstadiet. För anställande av studieledare i försöksdistrikt
med mindre än 20 läraravdelningar eller för anställande av mera
än en studieledare fordras skolöverstyrelsens medgivande. Till studieledare
må i regel förordnas endast den, som innehar lärartjänst i försöksdistriktet.
Studieledare anställes medelst förordnande tillsvidare.
Undervisningsskyldigheten för lärare som är studieledare, skall för varje
läsår av skolöverstyrelsen nedsättas inom följande intervaller.
Högstadiet
Låg- och mellanstadiet
antal
nedsättning
antal
nedsättning
avdelningar
veckotimmar
avdelningar
veckotimmar
4— 9
4— 6
8—19
4— 8
10—14
6— 8
20—29
6—10
15—
8—12
30—
8—14
Studieledararvodet för lärare är följande.
Antal avdelningar
Studieledararvode
kronor
högstadiet
låg- och mellan- stadiet
4— 9
8—19
1 920
10—14
20—29
2 940
15—
30—
3 780
För studieledare vid försöksskola utgår statsbidrag med 100 procent av
studieledararvodet och av den kostnad, som föranledes av nedsättning i
undervisningsskyldigheten.
För studieledare vid realskollinjer inbyggda i folkskolan gäller liknande
bestämmelser som vid försöksskolan. Nedsättningen av undervisningsskyldigheten
och studieledararvodet för lärare, som är studieledare framgår av
följande uppställning.
Antal
avdelningar
Nedsättning
veckotimmar
Studieledararvode
kronor
1— 9
4— 6
1 920
10—14
6— 8
2 940
15—
8—12
3 780
Till arvode åt sådan studieledare samt till den kostnad, som föranledes
av nedsättning av studieledarens undervisningsskyldighet utgår statsbidrag
med 78 procent av skoldistriktets kostnader.
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
Rektor vid högre kommunal skola tillhör någon av lönegraderna ABp 23
—26 och är underkastad statens allmänna avlöningsreglemente (Saar).
Sådan rektor förordnas för i regel sex år. Den senaste för alla rektorer gemensamma
förordnandeperioden började den 1 juli 1955. Pensionsreglementet
för de högre kommunala skolorna är tillämpligt på dessa rektorer
och pension utgår från statens pensionsanstalt. Pensionsavgifter erlägges ej
men i stället minskas statsbidraget med vissa belopp motsvarande tidigare
pensionsavdrag.
Statsbidrag utgår med 78 procent av lönekostnaderna med nämnda
minskning.
2. Skolledarorganisationen efter den 1 juli 1958
Enligt riksdagens principbeslut år 1956 om skolväsendets lokala ledning
skall ansvaret för det obligatoriska skolväsendet efter den 1 juli 1958 åvila
kommunerna. Därmed bortfaller begreppet skoldistrikt.
I varje kommun skall finnas en skolstyrelse, gemensam för obligatoriska
skolor, högre kommunala skolor, kommunala yrkesskolor, allmänna läroverk,
statliga och kommunala allmänna gymnasier och kommunala handelsgymnasier,
som finns i kommunen. Ivonungen kan medgiva att flera eller
färre skolor än de angivna skall höra under skolstyrelsen (5 och 6 §§ skolstyrelselagen
1956:614).
Skolledarorganisationen i en kommun skall bestämmas med hänsyn till
skolväsendets omfattning, vilket i sin tur skall beräknas med användning
av ett poängsystem, som i grova drag innebär, att varje klassavdelning på
högre stadier åsättes 1 V2 poäng och annan klassavdelning 1 poäng.
I varje kommun skall finnas en skolchef, som närmast under skolstyrelsen
skall vara ledare för skolväsendet i kommunen. Endast då skolväsendet
omfattar högst sex läraravdelningar eller eljest särskilda skäl föreligger, må
skolöverstyrelsen på framställning av kommunens fullmäktige medgiva
undantag från denna regel.
Om kommunens skolväsen omfattar minst 150 poäng, skall skolchefen i
denna egenskap inneha en heltidstjänst som skoldirektör. Är poängtalet
minst 130, må sådan tjänst inrättas efter medgivande av Kungl. Maj:t. Är
poängtalet minst 500, må efter medgivande av Kungl. Maj:t en eller flera
heltidstjänster inrättas såsom biträdande skoldirektörer.
Om kommuns skolväsen ej är av den omfattning att skoldirelctörstjänst
skall inrättas men det inom kommunens skolväsen finns minst två heltidsanställda
rektorer, skall en av dem utses att såsom förste rektor tillika vara
skolchef. Han skall samtidigt fullgöra sin rektorstjänst. Undervisningsskyldigheten
skall dock i regel nedsättas och visst arvode för skolchefskapet
skall utgå. Det är att märka, att tjänstebenämningen överlärare och distriktsöverlärare
skall ersättas med tjänstebenämningen rektor.
56
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
Om läroverksrektor vid högre allmänt läroverk med minst 600 elever
förordnas som förste rektor skall ordinarie lärare vid läroverket kunna förordnas
som biträdande rektor för att avlasta rektor en del av hans arbetsuppgifter.
Biträdande rektor skall erhålla nedsättning i sin undervisningsskyldighet
samt visst arvode.
I kommun, där det endast finns en heltidsanställd rektor (en befattningshavare
motsvarande nuvarande distriktsöverlärare), skall denne vara rektor
tillika skolchef. Han är då rektor vid det obligatoriska skolväsendet och
andra skolformer finns ej i kommunen, bortsett eventuellt från mindre
yrkesskola utan heltidsanställd rektor. Denna form av skolchefskap torde
komma att finnas i 700—800 kommuner.
Omfattar det obligatoriska skolväsendet i en kommun minst 50 poäng,
ökas antalet rektorer vid detta skolväsen på sätt som framgår av följande
uppställning.
Antal rektorer
Lägsta poängtal i det obligatoriska
skolväsendet, vid vilket vid- stående antal rektorer
skall finnas
må finnas efter
medgivande av
Kungl. Maj:t
2 .................
71
50
3 .................
111
90
4 .................
151
130
5 .................
201
180
ytterligare 1 .......
för varje ytterligare 50-tal poäng
Föreligger särskilda skäl, kan antalet rektorer efter medgivande av
Kungl. Maj:t sättas lägre än som framgår av uppställningen.
Studieledarna föreslås få benämningen studierektorer. Denna befattningstyp
antages bli vanlig.
Nuvarande skolsekreterare förutsättes automatiskt bortfalla genom tillkomsten
av skolchef stjänster.
Inom det obligatoriska skolväsendet skall vid varje skolanläggning med
minst tre läraravdelningar, till vilken rektor ej är knuten, en av lärarna
vara tillsynslärare. Är rektor tillika skolchef eller förste rektor knuten till
skolanläggning med minst 11 avdelningar och är poängtalet för kommunens
skolväsen minst 15, skall dock tillsynslärare finnas vid anläggningen. En
precisering av tillsynslärarnas arbetsuppgifter och ställning skall komma
till stånd. Ersättning till tillsynslärare skall utgå i form av arvode. Undervisningsskyldigheten
skall nedsättas enligt hittills av skolöverstyrelsen tilllämpade
grunder.
Beträffande rektorstjänsterna vid högre kommunala skolor har ej föreslagits
någon ändring.
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
57
3. De kommunala skolledarnas och biträdande skolledarnas
löneförhållanden efter den 1 juli 1958
Den hösten 1957 beslutade löneregleringen för skolledare m. fl., vilken
träder i kraft den 1 juli 1958, innebär väsentligen följande.
Skoldirektör skall hänföras till avlöningsgrupp och lönegrad samt åtnjuta
avlöningsförstärkning på sätt framgår av följande uppställning:
Poängtal för skolor under
skolstyrelsens
förvaltning
Avlönings-
grupp
Lönegrad
Avlönings- förstärkning
för år
I
Bp 1
3 G00 kronor
400 eller högre ..............
II
Bp 1
4 800 kronor
Löneställningen för skoldirektör i Stocholm, Göteborg eller Malmö skall
dock bestämmas av kommunen.
Enligt preliminära beräkningar skulle till avlöningsgrupp II komma att
hänföras skoldirektörstjänsterna i Norrköping, Hälsingborg, Västerås,
Örebro, Linköping, Borås, Uppsala och Jönköping.
För biträdande skoldirektörer i Stockholm, Göteborg och Malmö skall
gälla motsvarande anordning som för skoldirektörer därstädes. Biträdande
skoldirektörer i andra kommuner skall åtnjuta lön enligt lönegrad Bp 1
jämte 1 200 kronor i avlöningsförstärkning.
Till förste rektor utgår särskilt årsarvode om 1 800 kronor i kommun,
vars skolväsen omfattar minst 100 poäng och eljest med 1 200 kronor.
För rektorer vid det obligatoriska skolväsendet i kommuner med försöksverksamhet
eller med i folkskolan inbyggd realskollinje skall gälla följande
lönegrader m. m.
Poängtal för det obligato- riska skolväsendet (avser i
kommun med flera rektors- tjänster medeltalet per
tjänst)
Lönegrad för rektor behörig till
Avlönings-
grupp
ordinarie
adjunktstjänst
ordinarie
ämneslärar-
tjänst
ordinarie
folkskollärar-,
småskollärar- eller övnings- lärartjänst
—19,5 .................
I
ABp 25
ABp 23
ABp 20
20—29,5 .................
II
ABp 25
ABp 24
ABp 22
30—59,5 .................
III
ABp 26
ABp 25
ABp 24
G0— .................
IV
ABp 26 jämte av- löningsförstärk- ning om 1 200 kr.
ABp 26
ABp 26
För rektorer inom det obligatoriska skolväsendet i andra fall skall gälla
oförändrade lönegrader m. m., nämligen
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
Poängtal för det obligatoriska
skolväsendet (avser i kommun
med flera rektorstjänster
medeltalet per tjänst)
Avlöningsgrupp
Lönegrad
— 9
i
ABp 18
10—19
ii
ABp 19
20—29
m
ABp 20
30-41
IV
ABp 21
45—59
V
ABp 22
60—
VI
ABp 23
Rektor tillika skolchef skall uppbära ett särskilt årsarvode om 1 200
kronor utöver lönen enligt ovan angiven lönegrupp.
För studierektorer skall nuvarande arvoden alltjämt gälla.
För tillsynslärare, som kommun är skyldig att anställa, skall årsarvodet
vara 360 kronor för 3 poäng samt 70 kronor för varje ytterligare poäng till
och med 10 samt 50 kronor för varje ytterligare poäng från och med 11.
I de fall, då kommun ej är skyldig förordna tillsynslärare, men sådan likväl
förordnas, blir det kommunens sak att bestämma om ersättningen.
Löneförhållandena för rektorerna vid högre kommunala skolor har inte
berörts i samband med förevarande lönereglering.
Förordnandeperioden för innehavare av tjänst som skoldirektör, biträdande
skoldirektör och rektor vid obligatorisk skola skall vara sex år.
Första förordnandeperioden skall dock endast omfatta treårsperioden den
1 juli 1958—den 30 juni 1961. Förste rektor skall förordnas tillsvidare. 4
4. Skolstyrelseutredningens förslag om statsbidrag m. m.
Skolstyrelseutredningen föreslog, att statsbidrag med 78 procent skulle
utgå till skoldirektörernas och rektorernas vid det obligatoriska skolväsendet
löner samt till kostnaderna för arvode och nedsatt undervisningsskyldighet
för förste rektor. Till kostnader för studierektor i försöksdistrikt
skulle statsbidrag utgå med 100 procent och till studierektor vid inbyggd
realskollinje med 78 procent. För tillsynslärar ar vodena föreslogs statsbidrag
med 50 procent.
Skolöverstyrelsen förordade i sitt remissyttrande över skolstyrelseutredningens
förslag, att bidrag till skolledare i princip borde utgå efter samma
grunder som gällde för lärare i läroämnen eller klasslärare vid skolformen
ifråga. För skoldirektörer borde utgå ett fast belopp för tjänst och år, förslagsvis
20 000 kronor. Detsamma borde gälla ifråga om biträdande skoldirektör.
Till förste rektors arvode borde statsbidrag ej utgå. För rektor
vid obligatorisk skola borde utgå statsbidrag med 100 procent med visst
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
avdrag per tjänst, vilket borde vara större än för folkskollärare. För studierektor
borde bidrag för nedsättning av undervisningsskyldigheten utgå enligt
de grunder, som gällde för skolformen där studierektorn var anställd
som lärare, och bidrag till studierektorsarvodet utgå enligt de grunder som
eljest tillämpades vid den skolform, där han var studierektor.
Beträffande tillsynslärare ifrågasatte överstyrelsen, om statsbidrag överhuvudtaget
borde utgå till kostnaderna för deras arvoden, då detta endast
skulle göra statsbidragssystemet mera invecklat. Staten borde helt svara
för kostnaderna för tillsynslärarnas nedsatta undervisningsskyldighet, medan
kommunerna själva helt svarade för arvodeskostnaderna.
Allmänna statsbidrag sutredningen uttalade i sitt remissyttrande bland
annat följande.
Endast i den mån de av skolstyrelseutredningen föreslagna statsbidragen
till löner och arvoden åt vissa befattningshavare kunna tekniskt inordnas
under statsbidragsutredningens blivande förslag kan statsbidragsutredningen
underlåta att avstyrka desamma. På vad sätt ett sådant inordnande
är möjligt kan icke redovisas utan att för utredningens blivande förslag
lämnas en detaljerad redogörelse, men i vart fall förutsättes för inordnandet
andra bidragsregler än de av skolstyrelseutredningen föreslagna. Med
anledning av skolstyrelseutredningens förslag om statsbidrag till vissa arvoden
må nämnas, att statsbidrag till arvoden, bortsett från ett par fall,
där särskilda synpunkter gjort sig gällande, enligt statsbidragsutredningens
förslag icke skola medtagas i bidragsunderlaget. Samma skäl som tala mot
bibehållandet av dylika bidrag tala även mot det föreslagna införandet av
nya arvodesbidrag. Varken med hänsyn till deras ekonomiska betydelse
eller från andra synpunkter synes tillräckliga motiv kunna hämtas för den
komplicering av statsbidragsutredningens förslag som deras införande skulle
föra med sig.
I propositionen 1956:182 (s. 132 f) framhölls, att skolstyrelseutredningens
förslag kommit i ett nytt läge, sedan allmänna statsbidragsutredningen
avgivit sitt betänkande om förenklad statsbidragsgivning (SOU 1956:8).
Kostnaderna för den föreslagna skolledarorganisationen borde emellertid
i princip fördelas mellan stat och kommun efter de grunder skolstyrelseutredningen
förordat. Självfallet borde dock de bidrag utredningen föreslagit
anpassas efter och med eventuella jämkningar inarbetas i det bidragssystem,
som kunde komma att bli en följd av allmänna statsbidragsutredningens
nämnda förslag, i vad dessa rörde skolväsendet.
I det av riksdagen bifallna utskottsutlåtandet (KSU 1956: 1 s. 116)
uttalades: »I avvaktan på ett definitivt ställningstagande i statsbidragsfrågan
anser sig utskottet böra godtaga departementschefens förslag. Med
hänsyn till de skiftande statsbidragsförhållandena på skolans område vill
utskottet dock uttala angelägenheten av att vid den definitiva utformningen
av statsbidragssystemet alla möjligheter till förenklingar beaktas.»
60
Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958
5. Statsbidrag till skolväsendet efter den 1 juli 1958
Riksdagens principbeslut (Prop. 1957: 112) angående grunder för en
förenklad statsbidragsgivning innebär, att 27 speciella driftbidrag från
och med den 1 juli 1958 skall ersättas av två bidrag, dels ett lärarlönebidrag,
dels ett högre skolbidrag. Minskningen av antalet bidrag sker
genom att dels nio speciella bidrag avlöses, d. v. s. indrages mot att kommunerna
erhåller kompensation genom höjning av ett eller flera kvarstående
bidrag, dels 18 bidrag sammanföres, varav 14 till lärarlönebidraget och 4
till högre skolbidraget. Av de sålunda avlösta eller sammanförda 27 bidragen
utgår alla utom två från anslag under åttonde huvudtiteln i riksstaten.
De båda nya statsbidragen skall grunda sig på en schematisk beräkning
med ledning av de väsentligaste utgiftsfaktorerna.
Lärarlönebidraget skall bygga på ett bidragsunderlag, som främst är
beroende av antalet statsbidragsberättigande tjänster och lärarnas löneklassplacering.
Som hel statsbidragsberättigande tjänst skall räknas varje
för redovisningsåret inrättad ordinarie eller icke-ordinarie distriktsöverlärar-,
föreståndarinne-, folk- eller småskollärartjänst samt ordinarie övningslärartjänst,
vare sig tjänsten uppehållits av innehavaren eller vikarie.
Varje veckotimme, som enligt fastställd timplan fullgöres utöver antalet
veckotimmar för de förut angivna hela statsbidragsberättigande tjänsterna,
skall ingå i bidragsunderlaget med 1/3o tjänst. Visst undantag skall dock
gälla för fyllnadstjänstgöring. Vidare gäller, att hel eller del av statsbidragsberättigande
tjänst, som innehas av pensionerad lärare, inräknas i bidragsunderlaget
endast med 2/s.
Anordning för undervisningens behöriga upprätthållande, som varit vidtagen
kortare tid än hela läsåret, dock minst en hel termin, skall inräknas
i antalet statsbidragsberättigande tjänster med hälften av vad som skulle
blivit fallet, om anordningen bestått hela läsåret.
Beträffande fortsättningsskolan skall en undervisningstimme, som är
upptagen i fastställd plan, motsvara 1/ioso statsbidragsberättigande tjänst.
Årslönen skall beräknas efter den löneklass tjänstinnehavaren tillhör vid
vårterminens början.
Lön till vikarie för tjänstledig lärare skall i regel ej inräknas i bidragsunderlaget.
Då tjänstinnehavare varit sjukledig hela läsåret eller under
minst 30 dagar i följd varit tjänstledig för studier eller offentligt uppdrag
med högst B-avdrag å lön, skall dock bidragsunderlaget uppräknas med
de faktiska lönekostnaderna för vikarien minskat med avdragen på tjänstinnehavarens
lön.
Arvodestillägg inräknas i regel ej i bidragsunderlaget. Kallortstillägg,
provisoriskt extra tillägg och finskspråktillägg skall dock i sin helhet inräknas
i bidragsunderlaget eftersom de berör endast vissa kommuner.
Från det sålunda framräknade bidragsunderlaget skall avdragas visst
belopp för varje tjänst, kommunandelen. Dess belopp är detsamma för alla
61
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 98 år 1958
olika slag av tjänster, men det skall liksom nuvarande avdrag inom folkskolan
vara hyresgrupperat. Kommunandel skall även med V30 avdragas
från bidragsunderlaget för varje veckotimme utöver heltidstjänst. De belopp
som i propositionen framräknats som bidragsandel för hyresgrupperna
1—5 är respektive 557, 800, 980, 1 216 och 1 452 kronor. Beloppen skall
dock avrundas till närmaste hela tiotal kronor.
Kommunandelen har uträknats på sådant sätt att kommunerna tagna
som en helhet tillföres samma statsbidragsbelopp som enligt gällande bestämmelser.
Detta innebär, att kommunerna får bidrag även till kostnader
som ej inräknas i bidragsunderlaget, t. ex. vissa arvoden och statsbidrag,
som avlösts. Däremot erhålles icke genom lärarlönebidraget täckning för
kostnader för sjukvård, som bestrides enligt avlöningsreglementena. Dessa
kostnader skall alltjämt ersättas av statsmedel efter detaljgranskning.
Beträffande högre skolbidraget skall bidragsunderlaget beräknas på
samma sätt som motsvarande underlag för lärarlönebidraget. Dock skall
det arvode, som utgår till folkskollärare, som tjänstgör vid högre kommunal
skola, inräknas i bidragsunderlaget med det belopp, som faktiskt utbetalas
till läraren. Statsbidraget skall utgöra 79 procent av bidragsunderlaget.
Dock är att märka, att för närvarande från statsbidraget avdrages
vissa huvudmannaavgifter för lärarnas pensionering.
Ytterligare kostnadselement kan längre fram tänkas komma i fråga,
som är av beskaffenhet att böra påverka bidragsunderlagets och bidragsandelens
beräkning. I propositionen (s. 81) erinrades om att skolstyrelseutredningen
föreslagit särskilt statsbidrag till kostnaderna för den lokala
fackliga skolledningen samt att bidragsreglerna för löner vid den inbyggda
realskolan har anknytning till såväl bidraget för folkskolan som för högre
kommunala skolor. Dessa frågor vore avsedda att övervägas inom vederbörande
fackdepartement.
Med hänsyn till de nya statsbidragens övervägande karaktär av lönebidrag
på skolväsendets område skall de utgå från lämpligt anslag under
åttonde huvudtiteln.
Riksdagen har även fattat principbeslut (Prop. 1957: 122; SU 104;
Rskr 274) om statsbidrag till högstadiet av försöksskolan, vilket innebär,
att statsbidrag skall utgå efter samma grunder som lärarlönebidraget
Bidragsunderlaget skall således beräknas på löneklasslönen för adjunktsoch
ämneslärartjänster m. m. Kommunens kostnad för varje tjänst skall
vara densamma som för tjänst inom folkskolan.
Emellertid föreslås vissa specialbestämmelser för försöksskolan. Bidragsunderlaget
för yrkeslärare skall för varje veckotimme beräknas till visst
av Kungl. Maj:t fastställt belopp oavsett yrkeslärarens lön och för varje
fullt 35-tal veckotimmar verkställas avdrag med för varje statsbidragsberättigande
tjänst fastställt avdragsbelopp.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
Arvodet till studieledare skall inräknas i bidragsunderlaget, d. v. s. statsbidrag
utgå med 100 procent för detta arvode.
Fortlöpande pensionsavgifter till statens pensionsanstalt för lärare i
läroämnen vid försöksskolan skall av staten inbetalas direkt till pensionsanstalten.
Särskilt försökskostnadsbidrag skall utgå med visst belopp per elev.
C. Departementspromemorian
Det inom ecklesiastikdepartementet utarbetade förslaget till statsbidragsbestämmelser
rörande vissa skolledare och biträdande skolledare innehåller
i huvudsak följande.
Den nya skolledarorganisationen innebär väsentligen den ändringen
att skoldirektörer och biträdande skoldirektörer tillkommer i de största
kommunerna, att samtliga överlärare skall benämnas rektorer och antalet
rektorstjänster i samband därmed ökas med cirka 200, att rektor stjänster
i kommuner med försöksskola eller inbyggd realskollinje uppflyttas i lönegrad,
att vissa arvoden m. m. skall utgå utöver löneklasslönen, samt att
tillsynslärarorganisationen blir obligatorisk.
Skoldirektörer och biträdande skoldirektörer torde komma att finnas
till ett antal av omkring 70 i cirka 50 kommuner. Kommunernas andel i
lönekostnaderna för dessa befattningshavare kan ej inräknas med visst
belopp i kommunandelen, eftersom kostnaderna då skulle fördelas på alla
kommuner och inte läggas på det fåtal kommuner, som kommer att ha
dylika tjänster.
Statens andel torde här lämpligen böra bestämmas efter samma grund
som vid högre kommunala skolor eller till 79 procent. I detta fall torde
dock i bidragsunderlaget få inräknas icke blott löneklasslön utan även
avlöningsförstärkning. Tjänsterna i Stockholm, Göteborg och Malmö är
ej statligt lönereglerade. För dem bör statsbidrag beräknas efter samma
grunder som för motsvarande statligt reglerade tjänster i avlöningsgrupp II.
Statsbidrag till kostnaderna för skoldirektörstjänsterna bör lämpligen
belasta driftbidraget till folkskolor m. m.
Beträffande de icke statligt reglerade tjänsterna möter det svårigheter
att beräkna det statsbidrag för vikarier, som eljest utgår vid längre tids
tjänstledighet. Att införa olika beräkningsgrunder för dessa tjänster och
övriga direktör stjänster är emellertid icke lämpligt. Direktörstjänsterna är
en i statsbidragshänseende fristående grupp. De finns endast i stora kommuner,
för vilkas ekonomi vikariekostnaderna ej är av större betydelse.
Med hänsyn härtill förordas, att statsbidrag ej utgår till vikariekostnader.
Med nuvarande löner uppgår löneklasslön och avlöningsförstärkning för
dessa omkring 70 tjänster till cirka 2 690 000 kronor, varav 79 procent
utgör 2 125 000 kronor.
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
Beträffande rektorer vid folkskolor och försöksskolor är att märka, att
nuvarande distriktsöverlärare redan inordnats i det nya statsbidragsystemet.
Sålunda skall 100 procent statsbidrag utgå på löneklasslönen med
visst avdrag per tjänst. Detta avdragsbelopp är detsamma som för alla
lärartjänster. Vid beräkningen av avdragsbeloppet har emellertid hänsyn
tagits till att kommunerna för närvarande svarar för 22 procent av de
sammanlagda lönekostnaderna för distriktsöverlärarna. Statsbidragets totalbelopp
har alltså ej ändrats.
Genom den nya skolledarorganisationen tillkommer nya rektorstjänster
i flertalet kommuner, som nu ej har distriktsöverlärare, och i större kommuner
blir antalet rektorstjänster i stort sett proportionellt mot omfattningen
av de obligatoriska skolorna. Enligt principerna för det nya bidraget
till folkskolor m. m. talar då än starkare skäl för att inväga de nytillkommande
rektorstjänsterna i bidragsunderlaget med 100 procent och
verkställa erforderlig korrigering av kommunandelen.
Härigenom skulle bidragsunderlaget öka med det antal miljoner kronor
(mkr), som framgår av följande uppställning.
mkr mkr
1 060 rektorer vid folkskolan......... 24,63
248 rektorer vid enhetsskolan....... 7,50 32,13
avgår
965 distriktsöverlärare .............. 22,44
150 annan överlärare (lärarlöner) .... 2,62 25,06
Nettoökning summa mkr 7,07
Vid beräkning av det belopp, varmed rektorernas avlöning skall belasta
kommunandelens totalsumma, bör viss hänsyn tagas till att vikariekostnaderna
för rektorer är högre än för lärare på grund av semestervikarier.
Med hänsyn härtill beräknas kommunandelen av löneklasslönen till 20
procent mot 21 procent vid högre kommunala skolor. Däremot bortses från
den undervisningsskyldighet, som är förenad med de nya rektorstjänsterna,
då denna torde motvägas av en viss allmän sänkning av rektorernas undervisningsskyldighet.
I enlighet härmed skulle kommunandelen ökas med
följande belopp.
mkr mkr
20 procent av rektorernas löneklasslön
om 32,13 mkr.................... — 6,43
avgår
20 procent av distriktsöverlärarnas löneklasslön
om 22,44 mkr.......... 4,49
kommunandel för annan överlärare
(150 X 980) ..................... 0,15 4,64
Nettoökning summa mkr 1,79
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
Enligt löneregleringen utgår arvoden utöver löneklasslön till annan skolchef
än skoldirektör och i vissa fall avlöningsförstärkning till adjunktskompetent
rektor vid enhetsskola och folkskolor med inbyggd realskola.
För dessa arvoden m.m. bör kommunerna enligt 1956 års riksdagsbeslut
erhålla statsbidrag motsvarande 78 procent av kostnaden.
Tre olika alternativ för inarbetandet av dessa arvoden i statsbidraget
kan tänkas. Arvodena kan enligt ett alternativ ingå i bidragsunderlaget
till 100 procent och kommunandelen korrigeras med hänsyn härtill. Enligt
ett annat alternativ kan arvodena ingå i bidragsunderlaget till 79 procent
liksom vid högre kommunala skolor. I så fall skall kommunandelen ej korrigeras.
Enligt ett tredje alternativ inräknas arvodena ej alls i bidragsunderlaget
men kommunandelen sänkes med belopp motsvarande 79 procent av
arvodena.
Det tredje alternativet överensstämmer bäst med principerna för det
nya statsbidragssystemet. Det har särskilt framhållits (prop. 1957:112 s.
75), att det saknas anledning att komplicera bidragssystemet genom att
utöver vissa ersättningar (kallortstillägg m. m.) inräkna övriga särskilda
kostnader, för vilka gäller, att de antingen fördelar sig tämligen likformigt
på olika skoldistrikt eller också är av förhållandevis ringa ekonomisk betydelse.
Dessa skulle i stället beaktas vid bestämmande av kommunandelen.
Ifrågavarande arvoden till skolchefer m.m. saknar betydelse för kommunernas
ekonomi och de fördelar sig på nästan alla kommuner. På grund
härav förordas det tredje alternativet, enligt vilket arvodena ej skulle ingå
i bidragsunderlaget utan kommunandelen i stället korrigeras.
Dessa arvoden kan uppskattas till 0,29 mkr för 224 förste rektorer och
0,90 mkr för 750 rektorer tillika skolchefer eller sammanlagt till 1,19 mkr.
Härav skulle 79 procent eller 0,94 mkr ingå i kommunandelen som minskande
post. Eftersom avlöningsförstärkning till adjunktskompetent rektor
i förut angivet fall är av ringa ekonomisk betydelse, torde man helt kunna
bortse från denna utgift.
Till arvode åt 49 studierektorer vid försöksskolor utgår nu statsbidrag
med 100 procent med cirka 0,13 mkr. Enligt beslut av 1957 års riksdag
skall detta bidrag inräknas i bidragsunderlaget. Det är emellertid avsett,
att studierektorsorganisationen skall få stor utbredning i den blivande enhetsskolan.
Sedan så blivit fallet bör prövas, om icke dessa arvoden bör
borttagas från bidragsunderlaget och i stället ingå i kommunandelen som
minskande post.
Tillsynslärararvoden kommer att utgå i varje kommun och statsbidraget
bör enligt 1956 års riksdagsbeslut utgöra 50 procent. Dessa arvoden fyller
alla villkor för att bli kompenserade genom minskning av kommunandelen,
varför denna lösning förordas. Antalet tillsynslärare uppskattas till 2 850
och arvodena till 1,46 mkr. Statsbidraget skulle alltså utgöra 0,73 mkr,
vilket belopp skulle frånräknas kommunandelen.
65
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
Enligt ovanstående förslag skulle således kommunandelens totalbelopp ökas
med 1,79 mkr på grund av höjda kostnader för rektorslöner och minskas med
(0,94 + 0,73 =) 1,67 mkr med hänsyn till arvoden till skolchefer, rektorer
och tillsynslärare. Dessa beräkningar har förts så långt det i nuvarande
läge är möjligt, men kan givetvis ej göra anspråk på full exakthet. I stort
sett kan emellertid de faktorer, som skulle föranleda höjning respektive
sänkning av kommunandelen, anses väga jämnt. Någon ändring av de av
riksdagen beslutade beloppen för kommunandelen per tjänst bör alltså ej
ske på grund av det här framförda förslaget.
Det bör anmärkas, att frågan om statsbidrag till kommunernas kostnader
för pensionering av skolledare torde få upptagas i samband med den
närmare regleringen av deras pensionsförhållanden.
D. Remissyttranden
Statskontoret, riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen samt länsstyrelserna
i Malmöhus och Jämtlands län har inte funnit anledning till erinringar
mot förslagen. Överstyrelsen för yrkesutbildning har uttalat, att det
torde kunna förväntas, att de redan nu befintliga yrkesskoldirektörstjänsterna
i Stockholm och Göteborg blir biträdande skoldirektörstjänster. Överstyrelsen
har förutsatt, att statsbidrag till dessa tjänster och till dylika
tjänster, som inrättas i andra kommuner, kommer att utgå enligt de i promemorian
föreslagna grunderna.
Länsstyrelsen i Stockholms län har ansett sig kunna i allt väsentligt tillstyrka
förslaget, men har funnit en särskild bestämmelse om statsbidrag
till vikariekostnaderna för tjänstledig rektor vara önskvärd, då de föreslagna
villkoren i annat fall skulle kunna bli ogynnsamma för ekonomiskt
mindre bärkraftiga kommuner. En liknande invändning har gjorts av stadsförbundet,
som menar att otillräckliga skäl anförts för att statsbidrag inte
skall utgå till kostnaderna för vikarier på skoldirektörstjänsterna. Förbundet
anser, att en ändring av förslaget på den punkten är påkallad men har
i övrigt inga erinringar.
Landskommunernas förbund och tjänstemännens centralorganisation
lämnar förslaget utan erinran liksom statstjänstemännens riksförbund, som
framhåller, att det funnit den föreslagna omläggningen av bidragsgivningen
innebära en förenkling i rätt riktning.
E. Departementschefen
Fråga är nu om bestämmelser rörande statsbidrag dels till kostnaderna
för avlöning åt skoldirektörer, biträdande skoldirektörer, rektorer som
tillika är skolchefer samt rektorer vid enhet av det obligatoriska skolväsendet,
dels till kostnaderna för arvoden åt förste rektorer och tillsyns
5
— Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 93
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
lärare. Vid utformandet av bestämmelser härom måste utgångspunkten
vara riksdagens uttalande 1956 (KSU 1956: 1; Rskr 1956: 420) enligt vilket
fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna för den beslutade
skolledarorganisationen i princip borde bli sådan, att staten svarade för 78
procent, utom vad gäller arvodeskostnaderna för tillsynslärare, vilka staten
förutsattes skola ersätta till 50 procent. Vid den definitiva utformningen
av statsbidragssystemet borde dock, framhöll utskottet, alla möjligheter
till förenklingar beaktas. Det senare uttalandet torde närmast ha
föranletts av allmänna statsbidragsutredningens i början av år 1956 framlagda
men för det dåvarande ännu ej behandlade betänkande om förenklad
statsbidragsgivning.
Från den sålunda angivna utgångspunkten har i den inom ecklesiastikdepartementet
utarbetade promemorian föreslagits, att statsbidrag till kostnaderna
för avlöning åt skoldirektör och biträdande skoldirektör skall utgå
med 79 procent av utgående lön, d. v. s. av lön enligt vederbörlig löneklass
jämte avlöningsförstärkning. Då av statsmakterna beslutade avlöningsbestämmelser
inte gäller för dessa befattningshavare i rikets tre största kommuner
föreslås dock, att bidrag i dessa fall skall utgå till kostnaderna för
skoldirektör som om tjänsten varit placerad i avlöningsgrupp II och för
biträdande skoldirektör som om lön utgått enligt för riket i övrigt gällande
bestämmelser. Att procenttalet 79 valts i stället för 78 beror på att den
förra procentsatsen enligt den i fjol beslutade statsbidragsreformen skall
tillämpas vid beräkning av bidraget till lönekostnader för lärare vid högre
kommunala skolor. Anledningen till denna höjning i sin tur är, att kommunerna
därigenom skall erhålla kompensation för dels två avlösta bidrag
dels en viss obetydlig minskning av bidragsunderlaget, som inträder vid
den ändrade metoden för beräkning av detta. I och för sig föreligger således
intet skäl att frångå den ursprungligen tänkta kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun, när det gäller skoldirektörerna, men det torde
böra ske för att en enhetlig procentsats skall erhållas, vilket får anses ligga
i linje med förenklingssträvandena. Jag har särskilt velat understryka detta
förhållande med anledning av att stadsförbundet i sitt yttrande över departementspromemorian,
i motsats till vad däri föreslagits, ansett att
statsbidrag skall utgå även till kostnaderna för vikarier på skoldirektörstjänsterna.
Bidrag till vikariekostnaderna kan beräknas antingen på det sättet att
bidragsprocenten höjes eller att kostnaderna till sitt faktiska belopp inräknas
i bidragsunderlaget. Att införa en ny procentsats i bidragssystemet för
detta ändamål synes mig vara klart olämpligt och en tillämpning av det
andra alternativet skulle strida mot den schabloniserande beräkningsmetod
på vilken det nya statsbidragssystemet bygger.
Enär statsbidrag således föreslagits utgå med en procent mer än som
ursprungligen i princip förutsatts och därigenom viss kompensation er
-
67
Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1958
hålles för de ifrågavarande vikariekostnaderna, vilka dessutom kan antagas
komma att variera betydligt från fall till fall, finner jag, med hänsyn
tagen jämväl till de för de ifrågavarande kommunernas ekonomi helt obetydliga
belopp det här rör sig om, icke skäl förorda avvikelse från förslaget
i departementspromemorian, vilket i detta avseende får anses vara väl
avvägt och praktiskt utformat.
Tjänsterna för rektorer, som tillika är skolchefer, är likartade med de
nuvarande distriktsöverlärartjänsterna. Dessa senare ingår som statsbidragsberättigande
tjänster vid beräkning av bidragsunderlaget enligt det
statsbidragssystem, som skall tillämpas från den 1 juli i år. Vid detta
systems utformning har hänsyn tagits till att statsbidrag för närvarande
utgår med 78 procent till lön åt distriktsöverlärare. Det är således helt
naturligt, att de mot dessa svarande rektorstjänsterna nu föreslås på motsvarande
sätt blir statsbidragsberättigande och att detsamma blir fallet
med rektorstjänsterna vid enhet av det obligatoriska skolväsendet. En
approximativ beräkning enligt denna förutsättning ger vid handen, att den
sammanlagda ökningen av bidragsunderlaget för beräkningen av statsbidraget
till kostnaderna för den nya skolledarorganisationen inom det
obligatoriska skolväsendet skulle uppgå till 7,07 miljoner kronor. Med fördelning
mellan stat och kommun av totalkostnaden enligt förut angivna
grunder blir kostnadsökningen 1,79 miljoner kronor för kommunerna,
vilket skulle medföra en viss ökning av den vid fjolårets riksdag beslutade
kommunandelen per bidragsberättigande tjänst. I bidragsunderlaget har
emellertid, i överensstämmelse med principerna för det nya statsbidragssystemet,
inte inräknats de särskilda arvoden av 1 200 kronor som skall
utgå till rektor tillika skolchef. I enlighet med nämnda principer har
överhuvudtaget inga arvodeskostnader inräknats i bidragsunderlaget. Med
utgångspunkt i att staten skall bidraga med 79 procent av kostnaderna för
arvoden till rektor, som tillika är skolchef, samt till förste rektor och med
50 procent av kostnaderna för arvoden till tillsynslärare har summan av
statsbidragsbeloppet för arvodeskostnader framräknats och befunnits uppgå
till omkring 1,67 miljoner kronor. Då detta belopp mycket nära svarar
mot den ökade kommunandelen av lönekostnaderna för skolledarna inom
det obligatoriska skolväsendet, har en kvittning mellan stat och kommun
ansetts kunna ske och den för varje statsbidragsberättigande tjänst fastställda
kommunandelen kunna förbli oförändrad. Av den beräknade sammanlagda
kostnadsökningen för förste rektorer, rektorer tillika skolchefer,
rektorer vid enhet av det obligatoriska skolväsendet samt tillsynslärare,
cirka 9,72 miljoner kronor, skulle vid en tillämpning av det i promemorian
framlagda förslaget omkring 73 procent falla på staten och 27 procent på
kommunerna.
Om man hiirvid håller i minnet, att kostnaderna för tillsynslärare skall
fördelas mod hälften var på stat och kommun, synes det i departements
-
68
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
promemorian föreslagna systemet, som är mycket enkelt och lättillämpat
och i den delen fyller alla anspråk, även kunna sägas innebära en helt tillfredsställande
praktisk tillämpning av de av 1956 års riksdag förutsatta
fördelningsprinciperna. Jag anser således det framlagda förslaget även i
detta avseende vara väl lämpat att läggas till grund för utarbetandet av
detalj bestämmelser i ämnet och förordar att så sker.
Någon särskild bestämmelse om statsbidrag till vikariekostnader för
tjänstledig rektor anser jag, i motsats till länsstyrelsen i Stockholm, inte
erforderlig, då hänsyn till sådana kostnader tagits vid utformningen av det
vid 1957 års riksdag beslutade nya statsbidragssystemet och någon ändring
i den därvid gjorda avvägningen av kommunandelen per bidragsberättigande
tjänst inte kommer att ske enligt av mig nu förordade förslag.
V. Departementschefens hemställan
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
I. bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat meddela
bestämmelser angående dels allmän skolplikt, dels ock
skolhälsovård vid det obligatoriska skolväsendet, högre
kommunala skolor och vissa andra skolformer, att gälla
från och med den 1 juli 1958;
II. godkänna av mig i det föregående förordade grunder
för statsbidrag till kostnaderna för vissa skolledare, att
gälla från och med den 1 juli 1958.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets
övriga ledamöter instämmer, bifaller Hans Maj:t
Konungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sten G. Olsson
Kungi. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
69
Bilaga 1
Förslag
till bestämmelser om allmän skolplikt m. m.
Inledande bestämmelser
1 §•
För barn, som äro bosatta bär i riket, gäller allmän skolplikt enligt bestämmelserna
i detta kapitel.
Särskild skolplikt enligt vad därom stadgas gäller dock för fjällsamers
barn, för blinda och döva samt för vissa psykiskt efterblivna.
2 §.
Varje skolpliktigt barn äger rätt att erhålla undervisning i obligatorisk
skola och är skyldigt att deltaga i dylik undervisning, om ej annat följer av
7—10 §§.
3 §•
Den kommun där skolpliktigt barn är kyrkobokfört (hemkommunen)
skall i första hand sörja för barnets undervisning i obligatorisk skola.
Vistas skolpliktigt barn i kommun utan att vara där kyrkobokfört, åligger
det den kommunen att sörja för barnets undervisning i obligatorisk skola
a) om barnet skall kyrkobokföras i kommunen men sådan åtgärd ej
hunnit vidtagas,
b) om barnet saknar hemkommun eller tillhör zigenarfamilj utan stadigvarande
vistelseort,
c) om barnet är intaget i barnhem eller liknande anstalt i kommunen
eller inackorderats eller eljest för längre tid vistas i enskilt hem därstädes,
eller
d) om, i annat fall än nu sagts, med hänsyn till barnets bästa särskilda
skäl äro till att barnet under vistelsen mottages för undervisning.
Angående skyldighet för kommun att vid samverkan på skolväsendets
område för undervisning mottaga barn från annan kommun stadgas i 2 §
skolsty rel sel a gen.
Skolpliktens omfattning och fullgörande
4 §.
1 mom. Allmän skolplikt inträder från och med höstterminen det kalenderår,
då barnet fyller sju år.
2 mom. Barn, som vid läkarundersökning och prövning i övrigt befinnes
vara väl skolmoget, må efter skolstyrelsens medgivande börja i folkskola
eller försöksskola höstterminen det kalenderår, då barnet fyller sex år.
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
3 mom. Är barn ej skolmoget, när skolplikten inträder, må skolstyrelsen
uppskjuta barnets skolgång ett läsår, om ej vårdnadshavaren motsätter sig
detta.
5 §.
1 mom. Folkskolan omfattar sju obligatoriska årskurser eller det högre
antal, som Kungl. Maj:t på framställning av kommunen medgiver.
2 mom. Skolplikt i fortsättningsskola föreligger endast för den vars skolplikt
i folkskola upphört efter årskurs 7 eller tidigare.
Fortsättningsskolan omfattar för den, som genomgått årskurs 7 med de
vitsord som angivas i 11 § 1 mom., lägst 180 lärotimmar och för annan
lägst 360 lärotimmar. Kommun äger besluta om högre timantal för fortsättningsskolan,
dock högst 540 lärotimmar, och om uppdelning av skolan
på två årskurser om lägst 120 lärotimmar vardera.
3 mom. Försöksskolan omfattar, fullt utbyggd, nio obligatoriska årskurser.
Antalet ökas till nio i den ordning skolöverstyrelsen bestämmer.
6 §.
Den allmänna skolplikten omfattar det antal årskurser som är obligatoriskt
i barnets hemkommun eller, om barnet ej är kyrkobokfört, i den kommun
där det vistas.
Går barn i obligatorisk skola annorstädes än i hemkommunen, äger dock
länsskolnämnden, om särskilda skäl äro därtill, bestämma, att antalet obligatoriska
årskurser på skolorten skall gälla för barnet.
7 §.
1 mom. Allmän skolplikt må utom i obligatorisk skola fullgöras
a) i allmänt läroverk, högre kommunal skola och statligt eller kommunalt
allmänt gymnasium samt
b) i annan skola, offentlig eller enskild, om där meddelad undervisning
väsentligen motsvarar undervisningen i obligatorisk skola eller skola, som
avses under a), dock att beträffande enskild skola skall iakttagas vad i 8 §
sägs.
2 mom. Elev, som nöjaktigt inhämtat årskurs 8 av folkskola eller försöksskola,
må helt eller delvis fullgöra sin återstående skolplikt i yrkesskola,
såvida läroplanen fastställts av överstyrelsen för yrkesutbildning eller, om
skolan ej står under nämnda överstyrelses tillsyn, för skolpliktens fullgörande
godkänts av skolöverstyrelsen.
3 mom. Skolplikt i fortsättningsskola må efter skolstyrelsens bestämmande
fullgöras i yrkesskola eller genom skolgång i årskurs 8 eller 9 av
folkskola eller försöksskola det antal lärotimmar, som gäller för fortsättningsskolan.
Kan eleven ej tillgodogöra sig dylik undervisning, må han i
stället hänvisas till årskurs 7 eller lägre årskurs av folkskola eller försöksskola
för skolgång nämnda antal lärotimmar.
71
Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958
8 §.
1 mom. I enskild skola må skolplikt fullgöras endast om skolan uppbär
statsunderstöd eller godkänts av skolstyrelsen i den kommun, där skolan är
belägen.
Barn, som ej uppnått skolpliktsåldern, må ej utan skolstyrelsens medgivande
intagas i sådan årskurs i enskild skola som motsvarar årskurs 1
eller högre i folkskola eller försöksskola. Därvid skall 4 § 2 mom. äga motsvarande
tillämpning.
2 mom. Som förutsättning för godkännande av enskild skola skall gälla,
att skolan förestås av person, vilken är känd för hedrande vandel och äger
erforderlig skicklighet för undervisningen.
Godkänd skola skall beträffande skolpliktiga elever och barn, som avses
i 1 mom. andra stycket, stå under skolstyrelsens inseende. Finner skolstyrelsen,
att skolans verksamhet icke bednves på tillfredsställande sätt, och
vinnes ej rättelse genom hänvändelse till skolans ledning, skall styrelsen
återkalla godkännandet.
9 §.
Beredes skolpliktigt barn i hemmet eller annorstädes enskild undervisning,
som väsentligen motsvarar undervisningen i obligatorisk skola eller
skola, som avses i 7 § 1 mom. a), skall skolstyrelsen medgiva barnet befrielse
från skolgång.
Skolstyrelsen äger i dylikt fall kalla barnet till prövning inför lämplig
person, som styrelsen utsett härtill. Uteblir barnet utan giltigt förfall eller
befinnes vid prövningen att barnet ej erhållit tillfredsställande undervisning
och vinnes ej rättelse på annat sätt, skall styrelsen ålägga barnet skolgång.
10 §.
Den som på grund av lyte, sjukdom eller liknande omständighet ej kan
deltaga i vanlig skolundervisning skall deltaga i annan för honom lämpad
undervisning, som beredes honom genom det allmännas försorg eller
eljest med stöd av allmänna medel.
11 §.
1 mom. Skolplikt i folkskola eller försöksskola är fullgjord, då elev
genomgått den högsta för honom obligatoriska årskursen i sådan skola eller
motsvarande årskurs i annan i 7 § 1 mom. avsedd skola och därvid erhållit
godkända vitsord i alla för eleven ifrågakommande läroämnen pa folkskolans
eller försöksskolans läroplan respektive i motsvarande ämnen i annan skola
eller erhållit lägre vitsord än godkänd endast i engelska och i högst två
andra läroämnen. Har elev därvid ej godkänts i matematik och i en ämnesgren
av modersmålet, skall han dock ha erhållit lägst vitsordet godkänd i
den andra grenen av modersmålet och i alla övriga läroämnen utom engelska.
Ilar elev godkänts i matematik, må han anses lia fullgjort sin skolplikt,
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
även om han underkänts i båda ämnesgrenarna av modersmålet samt i
engelska och ytterligare ett läroämne. I skola, där modersmålet ej är delat
i ämnesgrenar, erfordras lägst godkänt vitsord i minst ett av ämnena matematik
och modersmålet.
De i detta moment avsedda vitsorden må även ha förvärvats vid prövning,
som avses i 0 kap. 0 §.
2 mom. I fall som avses i 7 § 2 mom. är skolplikten fullgjord, då elev
nöjaktigt genomgått där avsedda kurser i yrkesskola.
3 mom. Om särskilda skäl äro därtill, må skolstyrelsen medgiva elev,
vars skolplikt omfattar åtta eller nio årskurser i folkskola eller försöksskola,
att utan hinder av vad i 1 och 2 mom. sägs avsluta sin skolgång med utgången
av vårterminen det kalenderår, då han fyller 15 år.
12 §.
1 mom. Skolplikt i fortsättningsskola är fullgjord, då elev genomgått för
honom obligatoriska fortsättningsskolkurser eller årskurs 8 av folkskola
eller motsvarande årskurs av annan skola eller erhållit särskild utbildning,
som godkännes av skolstyrelsen.
2 mom. Fortsätta i n gsskolkurs må anses fullgjord även om eleven av
sjukdom eller annat tvingande skäl hindrats deltaga i undervisningen under
någon mindre del av kursen. Har eleven i större utsträckning eller av annan
anledning än nyss sagts uteblivit från kursen, skall han efter skolstyrelsens
bestämmande helt eller delvis genomgå ny kurs.
3 mom. Om särskilda skäl äro därtill, må skolstyrelsen medgiva elev
uppskov med genomgång av fortsättningsskolkurs eller befria honom från
skolplikt i fortsättningsskola.
13 §.
Den allmänna skolplikten upphör senast med utgången av den årskurs,
som slutar det kalenderår, då barnet fyller 16 år.
Omfattar skolplikten i folkskola endast sju årskurser, upphör dock skolplikten
i denna del senast med utgången av vårterminen det kalenderår,
då barnet fyller 15 år.
14 §.
Har elev i obligatorisk skola ej före skolpliktens upphörande genomgått
alla i kommunen obligatoriska årskurser, äger han genomgå återstående
kurser, om han har förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen.
Tillsynsbestämmélser
15 §.
Skolstyrelsen skall tillse
att skolpliktiga elever i kommunens obligatoriska skolor fullgöra sin skolgång,
73
Kuiigl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
att i kommunen kyrkobokförda skolpliktiga, som ej gå i kommunens
obligatoriska skolor, på annat sätt få föreskriven undervisning samt
att zigenarbarn, som avses i 3 § andra stycket b), så snart ske kan intages
i kommunens obligatoriska skolor.
16 §.
Vårdnadsliavaren och annan som har skolpliktigt barn i sin vård skall
övervaka, att barnet besöker skolan.
17 §.
Underlåter skolpliktig elev i obligatorisk skola att fullgöra skolgången
och vinnes ej rättelse genom hänvändelse till den som har eleven i sin vård
eller genom annan lämplig åtgärd från skolledningens sida., skall skolstyrelsen
anmäla förhållandet för länsskolnämnden.
Beror underlåtenheten på tredska av den som har eleven i sin vård, äger
länsskolnämnden vid vite föreläggga den tredskande att regelbundet hålla
eleven i skolan. Beslut härom går i verkställighet utan hinder av besvär.
Följes ej föreläggandet, må nämnden utdöma vitet. Detta må ej förvandlas
till frihetsstraff.
Har åtgärd enligt andra stycket ej åsyftad verkan eller äro eljest synnerliga
skäl därtill, äger länsskolnämnden förordna, att eleven skall hämtas
till skolan med biträde av polismyndighet. Beslut härom går i verkställighet
utan hinder av besvär.
18 §.
Är skolpliktig elev vid icke-obligatorisk skola utan giltigt förfall frånvarande
i större utsträckning, skall skolans ledning anmäla förhållandet för
skolstyrelsen i elevens hemkommun. På skolstyrelsen ankommer att pröva,
om eleven skall åläggas fullgöra skolplikten i obligatorisk skola.
19 §.
1 mom. Bänsbyrå för folkbokföringen skall årligen iordningställa avtryckskort
(skolkort) över sådana i länsbyråns tryckande register upptagna
barn, som under året fylla sju år. Skolkort skall före den 1 april samma år
sändas till skolchefen i barnets hemkommun.
Beträffande barn, som under året fylla lägst 7 och högst 16 år, skall länsbyrå
genom avtryckskort underrätta skolchef om sådana registreringsåtgärder,
om vilka denne bör få kännedom. Sådant avtryckskort skall snarast
efter registreringsåtgärden sändas till skolchefen i den kommun, där barnet
är eller — då underrättelsen avser flyttning till annan kommun — före
flyttningen var kyrkobokfört.
2 mom. Vad i 1 mom. sägs om länsbyrå skall, om ej riksbyrån för folkbokföringen
annat föreskriver, äga motsvarande tillämpning beträffande
mantalsverket i Stockholm samt de lokala skattemyndigheterna i Göteborg
och Malmö.
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
3 mom. Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna paragraf utfärdas
av riksbyrån för folkbokföringen efter samråd med skolöverstyrelsen.
20 §.
1 mom. Skolchefen skall låta föra erforderliga anteckningar över
dels de skolpliktiga barn, som äro kyrkobokförda i kommunen,
dels eleverna i kommunens obligatoriska skolor.
För varje läsår antecknas, på vad sätt de i kommunen kyrkobokförda
skolpliktiga barnen under läsåret fullgjort sin skolplikt. Skolchefen äger rätt
att från andra skolor infordra härför erforderliga uppgifter.
2 mom. Har skolchef mottagit avtryckskort enligt 19 § utvisande, att
barn kyrköbokförts i annan kommun, skall han snarast låta sända kortet
till skolchefen i sistnämnda kommun jämte uppgift om vilken skola och årskurs
barnet tillhört.
21 §.
Fullgör barn sin skolplikt i skola annorstädes än i hemkommunen, skall
skolans ledning snarast skriftligen underrätta skolchefen i barnets hemkommun
om intagningen och den årskurs, till vilken barnet hänförts.
Skolans ledning skall därefter vid början av varje läsår skriftligen underrätta
skolchefen om den årskurs barnet tillhör.
Då barnet avgår från skolan, skall skolchefen skriftligen underrättas
härom.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
75
Bilaga 2
Förslag
till bestämmelser om skolhälsovård vid det obligatoriska skolväsendet
1 §•
För folkskolans och försöksskolans elever skall hälsovård anordnas enligt
vad nedan sägs.
Skolhälsovården har till ändamål att bevara elevernas hälsa och fostra
dem till sunda levnadsvanor. Den hälsovårdande verksamheten skall främst
vara av förebyggande natur och ej innebära sjukvård i egentlig mening.
2 §.
Vid varje skola skall hälsovården ombesörjas av såväl skolläkare som
skolsköterska.
För skolhälsovården skall tillhandahållas erforderlig utrustning.
3 §.
I kommun med högst 20 000 invånare åligger det distriktssköterska att
inom ramen för sin tjänstgöringsskyldighet vara verksam som skolsköterska
vid det obligatoriska skolväsendet.
Där förhållandena det påkalla, skall en eller flera särskilda skolsköterskor
vara anställda. På heltidsanställd skolsköterska bör därvid ej ankomma
mer än 1 500 elever.
4 §.
Om tillsättning av skolläkar- och skolsköterskebefattningar så ock om
tjänstledighet, vikariat och avsked för innehavare av dylik befattning
stadgas i allmänna skolstadgan.
5 §.
1 mom. I början av varje läsår skola eleverna i första årskursen och
övriga nyinskrivna elever läkarundersökas. Därutöver skola eleverna läkarundersökas
minst två gånger under skoltiden.
2 mom. Klena, sjuka eller sjukdomshotade elever (kontrollbarn) skola
undersökas så ofta skolläkaren finner det erforderligt. Undersökning skall
även ske av elever, som skolledare, lärare, skolsköterska eller vårdnadshavare
särskilt hänvisat till skolläkaren eller som denne eljest finner vara
i behov därav.
Där förhållandena det medgiva, Dör regelbundet återkommande läkarmottagning
för eleverna hållas på tid och plats som skolstyrelsen bestämmer.
76 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
6 §.
Det åligger elev att underkasta sig läkarundersökning, som i 5 § sägs.
Elev äger kostnadsfritt anlita skolhälsovården.
7 §.
För varje elev skall föras ett hälsokort, upprättat enligt fastställt formulär.
Övergår elev till annan skola, skall hälsokortet jämte därtill hörande
handlingar ofördröjligen översändas till den nya skolan.
8 §.
1 mom. Det åligger skolläkare att med uppmärksamhet följa elevernas
själsliga och kroppsliga utveckling, aktgiva på deras hälsotillstånd och i
samarbete med skolans ledning, lärare och skolsköterska ävensom föräldrar
och andra, som ha elever i sin vård, vidtaga åtgärder för att bevara elevernas
hälsa.
Skolläkare skall för varje läsår avgiva berättelse över sin verksamhet.
Berättelsen skall utarbetas enligt fastställt formulär och före den 1 september
i tre exemplar ingivas till länsskolnämnden, som har att inom två
veckor översända ett exemplar till vardera av skolöverstyrelsen och förste
provinsialläkaren eller, i stad som ej tillhör landstingskommun, förste
stadsläkaren.
2 mom. Närmare föreskrifter om skolläkares skyldigheter skola meddelas
i en av skolöverstyrelsen fastställd normalinstruktion.
Skolstyrelsen äger besluta om avvikelser från normalinstruktionen. Dessa
skola dock för att bliva gällande godkännas av överstyrelsen eller, efter
överstyrelsens bemyndigande, av länsskolnämnden.
Om rätt för skolläkare att deltaga vid skolstyrelsens sammanträden föreskrives
i allmänna skolstadgan.
9 §.
1 mom. Det åligger skolsköterska att biträda skolläkaren i den hälsovårdande
verksamheten. Hon skall vid behov besöka elevernas hem för att
inhämta upplysningar och lämna råd i hälsovårdande syfte.
2 mom. I fråga om normalinstruktion för särskilt anställd skolsköterska
skall 8 § 2 mom. äga motsvarande tillämpning.
10 §.
Angående resekostnadsersättning åt skolläkare för resor i tjänsten gäller
vad därom särskilt stadgas.
Kostnaderna för resor, som distriktssköterska företager i egenskap av
skolsköterska, ersättas genom distriktsvårdsområdet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958
77
Bilaga 3
Förslag
till bestämmelser om skolhälsovård vid högre kommunala skolor
1 §•
För flickskolas och realskolas elever skall hälsovård anordnas enligt vad
nedan sägs.
Skolhälsovården har till ändamål att bevara elevernas hälsa och fostra
dem till sunda levnadsvanor. Den hälsovårdande verksamheten skall
främst vara av förebyggande natur och ej innebära sjukvård i egentlig
mening.
Beträffande hälsovård vid högre folkskola skall gälla vad som är stadgat
för folkskolan.
2 §.
Vid varje skola skall finnas skolläkare och vid skola med minst 100 elever
även skolsköterska.
För skolhälsovården skall tillhandahållas lämplig lokal med erforderlig
utrustning.
3 §.
Skolsköterska kan vara heltids- eller deltidsanställd.
Deltidsanställd sköterska skall vara verksam vid skolan dels med heltidstjänstgöring
under en sammanhängande period i början av varje läsår, dels
visst antal timmar i veckan under läsåret i övrigt.
4 §.
Om tillsättning av skolläkar- och skolsköterskebefattningar så ock om
tjänstledighet, vikariat och avsked för innehavare av dylik befattning
stadgas i allmänna skolstadgan.
5 §.
1 mom. I början av varje läsår skola alla nyinskrivna elever och eleverna
i skolans avgångsklasser läkarundersökas. Därutöver skola eleverna
läkarundersökas minst en gång vartannat år.
2 mom. Minst en gång i veckan skall läkarmottagning för eleverna hållas
på tid och plats som skolstyrelsen bestämmer. Ilar skolan mindre än
100 elever, må dock mottagningen begränsas till en gång varannan vecka.
Vid mottagning som nyss sagts skall läkarundersökning ske av elever, som
äro klena, sjuka eller sjukdomshotade, samt av elever, som av skolledare,
lärare, skolsköterska eller vårdnadshavare hänvisats till skolläkaren eller
som denne eljest finner vara i behov av undersökning.
78
Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958
6 §.
Det åligger elev att underkasta sig läkarundersökning, som i 5 § sägs.
Elev äger kostnadsfritt anlita skolhälsovården.
7 §.
För varje elev skall föras ett hälsokort, upprättat enligt fastställt formulär.
Övergår elev till annan skola, skall hälsokortet jämte därtill hörande
handlingar ofördröjligen översändas till den nya skolan.
8 §.
1 mom. Det åligger skolläkare att med uppmärksamhet följa elevernas
själsliga och kroppsliga utveckling, aktgiva på deras hälsotillstånd och i
samarbete med skolans ledning, lärare och skolsköterska ävensom föräldrar
och andra, som ha elever i sin vård, vidtaga åtgärder för att bevara elevernas
hälsa.
Skolläkare skall för varje läsår avgiva berättelse över sin verksamhet.
Berättelsen skall utarbetas enligt fastställt formulär och senast en månad
efter läsårets slut i tre exemplar ingivas till länsskolnämnden, som har att
inom två veckor översända ett exemplar till vardera av skolöverstyrelsen
och förste provinsialläkaren eller, i stad, som ej tillhör landstingskommun,
förste stadsläkaren.
2 mom. Närmare föreskrifter om skolläkares skyldigheter skola meddelas
i en av skolöverstyrelsen fastställd normalinstruktion.
Skolstyrelsen äger besluta om avvikelser från normalinstruktionen. Dessa
skola dock för att bliva gällande godkännas av överstyrelsen eller, efter
överstyrelsens bemyndigande, av länsskolnämnden.
Om rätt för skolläkare att deltaga vid skolstyrelsens sammanträden föreskrives
i allmänna skolstadgan.
9 §.
1 mom. Det åligger skolsköterska att biträda skolläkaren i den hälsovårdande
verksamheten vid skolan. Hon skall vid behov besöka elevernas
hem för att inhämta upplysningar och lämna råd i hälsovårdande syfte.
2 mom. Beträffande normalinstruktion för skolsköterska skall 8 § 2
mom. äga motsvarande tillämpning.
Kungl. Mcij.ts ''proposition nr 93 år 1958
79
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
I. Inledning.......................................................
II. Skolplikt .......................................................
A. Nuvarande förhållanden ......................................
1. Inledning.................................................
2. Vilka är skolpliktigaP......................................
3. Skolpliktens omfattning och fullgörande......................
4. Vilken skolpliktstid galler? .................................
5. Skolplikten vid lyte eller sjukdom...........................
6. Enskilda skolor och undervisning i hemmet..................
7. Tillsynsbestämmelser ......................................
8. Uppgifter från folkbokföringen m. m.........................
B. Skolförfattningssakkunnigas förslag ............................
1. Inledning .................................................
2. Skolplikt — rättigheter och skyldigheter.....................
3. Skolpliktens omfattning och fullgörande .....................
4. Rätt att deltaga i obligatorisk undervisning efter skolpliktens slut
5. Tillsynsbestämmelser ......................................
6. Uppgifter från folkbokföringen..............................
C. Remissyttranden .............................................
D. Departementschefen ..........................................
III. Skolhälsovård...................................................
A. Nuvarande förhållanden ......................................
1. Obligatoriska skolor .......................................
2. Högre kommunala skolor...................................
3. Allmänna läroverk, kommunala gymnasier och försöksgymnasier
B. Tidigare reformförslag m. m....................................
C. Skolhälsovården och 1957 års statsbidragsrcform................
D. Skolförfattningssakkunnigas förslag ............................
E. Remissyttranden .............................................
F. Departementschefen ..........................................
3
5
5
5
5
7
10
11
11
12
14
16
16
16
19
25
25
26
26
28
36
36
36
38
40
41
43
45
50
50
80 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1958
IV. Statsbidrag till kostnaderna för vissa skolledare.................... 52
A. Inledning.................................................... 52
B. Nuvarande förhållanden m. m.................................. 52
1. Nuvarande anställnings- och statsbidragsförhållanden för kommunala
skolledare och biträdande skolledare ................ 52
2. Skolledarorganisationen efter den 1 juli 1958 .................. 55
3. De kommunala skolledarnas och biträdande skolledarnas löneförhållanden
efter den 1 juli 1958 ........................... 57
4. Skolstyrelseutredningens förslag om statsbidrag m. m.......... 58
5. Statsbidrag till skolväsendet efter den 1 juli 1958 ............ 60
C. Departementspromemorian.................................... 62
D. Remissyttranden ............................................. 65
E. Departementschefen .......................................... 65
V. Departementschefens hemställan.................................. 68
Bilagor.
1. Förslag till bestämmelser om allmän skolplikt m. m................. 69
2. Förslag till bestämmelser om skolhälsovård vid det obligatoriska skolväsendet
........................................................ 75
3. Förslag till bestämmelser om skolhälsovård vid högre kommunala
skolor ........................................................... 77
Ivar Hteggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1958
580314
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1958 A:214 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrade grunder för den ekonomiska förvaltningen av de allmänna läroverken in. m. jämt a1 i texten
- SU 1958 A:89 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa följdfrågor i anledning av skolstyrelsereformen m. m,, jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten