Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 och 16 §§ förordningen den 6 juni 1929 (nr 129) angående Svenska skeppshypotekskassan

1958-03-01 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:99, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 och 16 §§ förordningen den 6 juni 1929 (nr 129) angående Svenska skeppshypotekskassan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1958

1

Nr 99

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 8 och 16 §§ förordningen

den 6 juni 1929 (nr 129) angående Svenska skeppshypotekskassan;

given Stockholms slott den 7 mars

1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 och 16 §§

förordningen den 6 juni 1929 (nr 129) angående Svenska skeppshypotekskassan.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås upphävande av bestämmelsen att Svenska skeppshypotekskassan

vid prövningen av låneansökningar i allmänhet skall lämna

företräde åt fartyg som är byggt i Sverige. Härjämte framlägges förslag om

vidgad befogenhet för kassan att kräva försäkringsskydd vid utlåning. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 99

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1958

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 8 och 16 §§ förordningen den 6 juni

1929 (nr 129) angående Svenska skeppshypotekskassan

Härmed förordnas, att 8 och 16 §§ förordningen den 6 juni 1929 angående

Svenska skeppshypotekskassan1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

§ 8.

(Föreslagen lydelse)

Kassan äger bevilja lån allenast

mot säkerhet av inteckning i fartyg,

som är maskindrivet.

Vid prövning av ansökningar om

lån skall i allmänhet företräde lämnas

åt fartyg, som är byggt i Sverige.

Kassan äger bevilja lån allenast

mot säkerhet av inteckning i fartyg»

som är maskindrivet.

§ 16.

Fartyget skall vara i sin helhet

kaskoförsäkrat mot såväl totalförlust

som partiell skada och kostnad till

minst det värde, som av styrelsen

åsättes fartyget; styrelsen dock obetaget

att, i den mån så finnes kunna

ske utan åsidosättande av nödig

trygghet för kassan såsom inteckningshavare,

i stället för sådan kaskoförsäkring

godtaga s. k. intresseförsäkring

i fartyget ävensom medgiva,

att fartygsägaren står självrisk

till högst tio procent av nämnda värde.

Dessutom skall finnas särskild

försäkring, som i sedvanlig utsträckning

bereder i kaskoförsäkringen

icke innefattat skydd (protection and

indemnity) mot den ersättningsskyldighet,

som kan uppkomma för fartygets

ägare.

Fartyget skall vara i sin helhet

kaskoförsäkrat mot såväl totalförlust

som partiell skada och kostnad till

minst det värde, som av styrelsen

åsättes fartyget; styrelsen dock obetaget

att, i den mån så finnes kunna

ske utan åsidosättande av nödig

trygghet för kassan såsom inteckningshavare,

i stället för sådan kaskoförsäkring

godtaga s. k. intresseförsäkring

i fartyget ävensom medgiva,

att fartygsägaren står självrisk

till högst tio procent av nämnda värde.

Dessutom skall finnas särskild

försäkring, som i sedvanlig utsträckning

bereder i kaskoförsäkringen

icke innefattat skydd (protection and

indemnity) mot den ersättningsskyldighet,

som kan uppkomma för fartygets

ägare, varjämte styrelsen äger

föreskriva sådan ytterligare försäkring

som styrelsen kan finna erfor
-

derlig.

Såväl kasko- som-----skadans inträffande.

I övrigt — — — omständigheterna påkallad.

Försäkringsgivaren skall----försäkringens upphörande.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 16 §, se 1944:209.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ,9,9 år 1958

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

1 mars 1958.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Andersson,

Lindell, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Netzén, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga angående vissa ändringar

i bestämmelserna om lån från Svenska skeppshypotekskassan och statens

sekundårlånefond för rederinäringen samt anför därvid följande.

Inledning

Statlig kreditgivning till sjöfartsnäringen äger rum genom Svenska

skeppshypotekskassan, statens sekundärlånefond för rederinäringen och

statens lånefond för den mindre skeppsfarten.

Svenska skeppshypotekskassan har till ändamål att driva lånerörelse

genom att lämna lån mot säkerhet av inteckning i svenska maskindrivna

fartyg. Dess rörelse bedrives jämlikt förordningen den 6 juni 1929 (nr

129) angående Svenska skeppshypotekskassan samt reglementet den 22 november

1929 (nr 364) för kassan.

I fråga om kassans lånerörelse gäller enligt nämnda författningar bl. a.

följande. Kassan skall vid prövningen av låneansökningar i främsta rummet

tillgodose framställningar, som avser byggande av nya eller moderniserande

av äldre fartyg eller eljest finansiering av dylika byggnadsföretag. Frånsett

vissa undantagsfall må lån icke beviljas på längre återbetalningstid än

tio år. Innan lån beviljas skall kassans styrelse föranstalta om besiktning

och värdering av fartyget för att utröna dess värde.

Lån får icke beviljas till högre belopp än femtio procent av det värde,

till vilket fartyget uppskattas av styrelsen. Såsom säkerhet för lån skall

lämnas inteckning eller inteckningar i fartyget. Säkerheten skall ligga inom

femtio procent av fartygets värde.

Genom brev den 22 maj 1953 har Kungl. Maj:t, i enlighet med riksdagens

beslut, föreskrivit, att kassan tills vidare icke får bevilja lån avseende fartyg

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1958

med en bruttodräktighet över 3 000 ton utan att Kungl. Maj :t för varje särskilt

fall lämnat tillstånd därtill.

I fråga om den lägre fartygsgränsen har hittills tillämpats, att lån icke

beviljas för fartyg med en bruttodräktighet under 500 ton.

Skeppshypotekskassans kreditgivning kompletteras av den låneverksainhet

som grundas på statens sekundärlånefond för rederinäringen. Fonden

har till ändamål att lämna lån mot säkerhet av inteckning i fartyg, som är

belånat i skeppshypotekskassan. Utlämnandet av lån från fonden regleras

i kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 185) angående allmänna villkor och bestämmelser

för lån ur fonden.

Lånerörelsen handhaves för statens räkning av en nämnd, vars ledamöter

och suppleanter skall utgöras av ledamöterna och suppleanterna i styrelsen

för skeppshypotekskassan. I fråga om kreditgivningen gäller i hu-,

vudsak, att lån från fonden får beviljas endast för nybyggnad och modernisering

av fartyg och till belopp motsvarande högst 20 procent av fartygets

värde. Inteckningssäkerheten skall ligga inom 70 procent av nämnda

värde.

Jämlikt 3 § i kungörelsen skall i fråga om bl. a. lånerörelsens bedrivande

stadgandena i förordningen angående skeppshypotekskassan äga motsvarande

tillämpning.

Statens lånefond för den mindre skeppsfarten har till syfte att genom lånestöd

främja en ur allmän synpunkt önskvärd förnyelse av rikets bestånd

av fartyg med en bruttodräktighet av högst 500 registerton. Endast om särskilda

skäl föreligger må dock lån avse fartyg, vars bruttodräktighet överstiger

300 registerton. Genom fonden åsyftas att täcka kreditbehovet för fartyg

i de storleksklasser, som ej omfattas av skeppshypotekskassans och sekundärlånefondens

kreditgivning. Fonden tillkom år 1939. Låneverksamheten

regleras numera i kungörelsen den 6 juni 1957 (nr 340) om statens lånefond

för den mindre skeppsfarten.

Lån ur fonden beviljas av en särskild nämnd. Lån må beviljas för anskaffning

av fartyg genom nybyggnad eller köp och för modernisering av

fartyg. Vidare gäller att lån inte får beviljas för anskaffning av fartyg genom

köp, om fartyget är äldre än tio år. Lån för anskaffning av fartyg genom

nybyggnad eller köp må icke avse högre belopp än 80 procent av det

för fartyget avtalade ipriset. Lån för modernisering av fartyg må icke beviljas

till högre belopp än 80 procent av fartygets värde efter moderniseringen.

För lån skall i princip ställas säkerhet av inteckning i fartyg. Allmänt

gäller, att företräde till lån skall givas den, vars behov av medel för

avsett ändamål måste antagas icke kunna tillgodoses annorledes än genom

lånet.

Det är min avsikt att i det följande till behandling upptaga två frågor om

reformering av villkoren för lån från skeppshypotekskassan och sekundärlånefonden.

Först kommer att behandlas den privilegierade ställning som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1958

5

svenskbyggda fartyg för närvarande har i låneärendena. I ett följande avsnitt

kommer att beröras ett spörsmål om lånebestämmelsernas innehåll

med avseende på försäkringsskyddet.

Svenskbyggda fartygs företräde till lån

Nuvarande bestämmelser

Såsom en allmän regel för skeppshypotekskassans kreditgivning gäller

enligt 8 § förordningen angående kassan att denna vid prövningen av låneansökningar

i allmänhet skall lämna företräde åt fartyg, som är byggt i

Sverige.

Bestämmelsen om svenska fartygs företräde har gällt allt sedan förordningens

tillkomst. I den proposition nr 160 till 1929 års riksdag, varigenom

förslag till förordningen förelädes riksdagen, uttalade föredragande departementschefen

såsom motiv till sistnämnda stadgande, att det syntes naturligt,

att fartyg som byggts vid svenskt varv, i allmänhet borde åtnjuta

företräde i fråga om belåning i kassan. Det anfördes dock som självfallet,

att även fartyg, som byggts i utlandet, borde kunna komma i åtnjutande av

lån hos kassan.

Till följd av sammankopplingen av sekundärlånefonden med skeppshypotekskassan

gäller regeln om företrädesrätt för svenskbyggda fartyg även

i fråga om sekundärlånen.

Beträffande kreditgivningen för den mindre skeppsfarten gällde ursprungligen

samma regel om företrädesrätt för svenskbyggda fartyg som nu

tillämpas vid primär- och sekundärlånegivningen för det medelstora tonnaget.

Under förarbetena till de bestämmelser, som sedermera kom att

avlösas av 1957 års kungörelse, hänvisades på denna punkt till det fall att

fondens tillgångar bleve anlitade i mycket stor omfattning och flera var för

sig kompetenta lånesökande tävlade om att få tillgodonjuta det kapital, som

var disponibelt för utlåning.

I nu gällande kungörelse om fonden upptages icke någon regel om företrädesrätt

för fartyg, som byggts eller avses skola byggas i Sverige.

Innan jag närmare behandlar prioritetsregeln må några siffror nämnas

för att belysa omfattningen av kreditgivningen från skeppshypotekskassan

och sekundärlånefonden. Av följande två uppställningar framgår i vilken

utsträckning krediter beviljats under de senast förflutna tio åren. Det är

att märka, att såsom en följd av den restriktiva kreditpolitiken varken från

kassan eller sekundärlånefonden utlämnats lån under de senaste åren.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1958

Skeppshypotekskassans kreditgivning 1948—1957

År

Beviljad kredit

Antal

ansökningar

Summa kronor

1948

23

26 205 000

1949

16

17 025 000

1950

1

800 000

1951

10

25 350 000

1952

9

23 075 000

1953

11

27 000 000

1954

4

7 750 000

1955

6

16 750 000

1956

—

_

1957

—

—

Sekundärlånefondens kreditgivning 1948—1957

År

Beviljad kredit

Antal

ansökningar

Summa kronor

1948

2

532 500

1949

—

_

1950

—

_

1951

—

—

1952

1

1200 000

1953

1

556 200

1954

1

655 000

1955

—

—

1956

—

—

1957

—

—

Förslag att upphäva prioritetsregeln

Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att prioritetsregeln för svenskbyggda

fartyg slopats för lånefonden för den mindre skeppsfarten medan

den alltjämt gäller för skeppshypotekskassan och sekundärlånefonden. Den

bristande enhetligheten på denna punkt i fråga om den statliga kreditgivningen

till skeppsfarten har behandlats i en inom handelsdepartementet i

december 1957 upprättad promemoria med förslag till sådan ändring i förordningen

angående skeppshypotekskassan, att prioritetsregeln till förmån

för svenskbyggda fartyg upphävs vid lån från kassan och sekundärlånefonden.

Efter en redogörelse för de olika regler, som numera tillämpas vid beviljande

av fartygskrediter från berörda kreditinstitutioner, anföres i promemorian

bl. a. att det kan ifrågasättas om skäl föreligger för den rådande

oenhetligheten när det gäller svenska fartygs företräde till lån. De motiv,

som ursprungligen talade för att svensk varvsindustri skulle gynnas i den
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 195S

na form, torde enligt promemorian numera ha mist sin huvudsakliga grund.

I stället kan från andra synpunkter vägande skäl anföras mot att i fortsättningen

inskränka kreditgivningen till fartyg, som kölsträckts i Sverige.

Prioritetsregeln medför sålunda minskade kreditmöjligheter för den som är

hänvisad till att anlita utländskt varv för visst fartygsarbete. Samtidigt medför

regeln erfarenhetsmässigt, att i vissa fall svenskt varv anlitas där det,

frånsett kreditläget, skulle ha varit företagsekonomiskt fördelaktigast att

låta arbetet utföras på utländsk botten. Ett jämställande av utländska fartygsbyggen

med svenska är även i linje med strävandena att få till stånd

internationellt samarbete på det ekonomiska området.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden inkommit från sjöfartsstyrelsen,

statskontoret, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,

statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten, Sveriges redareförening,

Stockholms rederiförening, Rederiföreningen för mindre fartyg,

Kanalflottans rederiförening, Sveriges varvsindustriförening och Föreningen

Sveriges mindre varv. Härjämte har Svenska skeppshypotekskassan och

nämnden för statens sekundärlånefond för rederinäringen avgivit gemensamt

yttrande.

Yttrandena över förslaget

Departementspromemorians förslag att slopa prioritetsregeln för svenskbyggda

fartyg tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser

utom företrädarna för varvsindustrin.

Sjöfartsstyrelsen framhåller att de statliga instituten för fartygskredit

har till uppgift att underlätta den mindre och medelstora skeppsfartens kapitalanskaffning

och därigenom befrämja en förnyelse av hithörande tonnage.

Till långivningen bör enligt styrelsen inte knytas villkor, som begränsar

redarens frihet vid val av byggnadsvarv. Ett avskärande av den utländska

konkurrensen kan medföra en fördyring av investeringskostnaderna och

därigenom motverka låneverksamhetens syfte. Styrelsen påpekar, att ifrågavarande

stadganden bygger på en protektionistisk inställning, som numera

släppts beträffande större delen av det svenska näringslivet, och måste

anses föråldrade. En väl utbyggd svensk varvsindustri ligger i rederinäringens

intresse. Främjandet av densamma bör enligt styrelsens mening

dock inte ske på ett sätt, som i vissa lägen kan innebära kostnadsökningar

för låntagare i statliga låneinrättningar.

Styrelsen erinrar om att den i annat sammanhang i yttrande till Nordiska

rådet den 23 januari 1957 ifrågasatt en översyn av nu ifrågavarande lånebestämmelser.

Svenska skeppshypotekskassan och nämnden för statens sekundärlånefond

förklarar sig dela uppfattningen att de tidigare skälen för prioritetsregeln

icke längre föreligger. — Även statens lånenämnd för den mindre

skeppsfarten tillstyrker den föreslagna ändringen av lånevillkoren. Nämn
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1958

den erinrar om att prioritetsregeln tidigare gällt även för nämndens låneverksamhet

men utmönstrats i samband med tillkomsten av 1957 års kungörelse

om lånefonden för den mindre skeppsfarten. Enligt nämndens mening

var den då vidtagna ändringen befogad. Möjligheten för redare, som

ämnar söka lån ur fonden, att göra beställningar även hos utländska varv

bör göra det lättare för dem att uppnå bästa möjliga villkor. Den nya ordningen

synes därför nämnden kunna bidraga till att främja den förnyelse

av beståndet av mindre fartyg, för vilken fonden är inrättad. Motsvarande

synpunkter kan enligt nämndens uppfattning läggas på den långivning, som

bedrives av skeppshypotekskassan och sekundärlånefonden.

Sveriges redareförening anför, att prioriteten för svenskbyggda fartyg i

viss mån binder vederbörande rederis handlingsfrihet. Då svensk sjöfart

konkurrerar internationellt, är det önskvärt, att de svenska rederierna ges

full frihet att köpa sina fartyg i det land, där dessa kan erhållas bäst och

billigast. Å andra sidan har enligt föreningens mening önskemålet att bereda

de svenska varven sysselsättning i dagens läge förlorat nära nog all praktisk

betydelse.

Sveriges varvsindustriförening och Föreningen Sveriges mindre varv avstyrker,

att den föreslagna ändringen i lånebestämmelserna för skeppshypotekskassan

och sekundärlånefonden genomföres. — Varvsindustriföreningen

hemställer att i stället lånevillkoren för såväl nämnda kreditinstitutioner

som lånefonden för den mindre skeppsfarten skärpes så att lån endast kan

erhållas för fartyg, som byggts vid svenskt varv. Härjämte yrkas, att möjlighet

öppnas för utländska redare att från kassan och berörda fonder erhålla

lån för fartyg byggda vid svenskt varv. Föreningen uttalar, att den ledande

principen bör vara att om statligt stöd baserat på allmänna medel

lämnas för byggande av svenska fartyg bör detta stöd även komma de

svenska varven tillgodo.

I fråga om det aktuella läget för de till varvsindustriföreningen anslutna

varven anför föreningen bl. a. följande.

Sedan cirka ett år tillbaka har situationen för de till föreningen anslutna

mindre varven — ett tiotal — stadigt försämrats. Dessa varv bygger huvudsakligen

fartyg om högst 500 bruttoton såväl singel- som shelterdäckade.

Endast en del av dessa varv har sin sysselsättning tryggad för det innevarande

året.

Fartyg om just 300 bruttoton, som förmodades bli efterfrågade i samband

med att statens lånefond för den mindre skeppsfarten beslutat ge företräde

till lån avseende fartyg under 300 bruttoton, har endast i ett fall beställts

vid ett av de nämnda varven och i det fallet gäller det en beställning

för det rederi, som äger varvet.

För de varv, som bygger fartyg i storleksordningen 500—3 000 bruttoton

är situationen något bättre, men även beträffande dessa varv har inga kontrakt

tecknats på de sista nio månaderna.

Slutligen vill föreningen framhålla, att de svenska varv, vid vilka stålfartyg

i storleksordning upp till 3 000 bruttoregisterton bygges, kan leverera

sådana fartyg till internationellt konkurrenskraftiga priser. Detta framgår

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 99 år 1958

9

bl. a. därav, att förutom svenska även engelska, norska, isländska, finska

m. fl. utländska redare under senare år byggt eller bar i beställning sådana

fartyg vid dessa varv.

Även Föreningen Sveriges mindre varv finner det önskvärt att svenskbyggda

fartyg ges företräde vid kreditgivning inte bara vid lån från skeppshypotekskassan

och sekundärlånefonden utan också beträffande utlämnandet

av lån från lånefonden för den mindre skeppsfarten. Föreningen framhåller

att sysselsättningsmöjligheterna för de mindre varven ger anledning

till stor oro. Vissa varv har sysselsättning under innevarande år under det

att andra saknar order. Det är enligt föreningens mening naturligt, att den

fartygsbeställare, som vänder sig till inhemskt varv, bör ha företräde till lån

ur en med svenska skattemedel finansierad lånefond. Dessa medel kommer

därmed att ge arbete åt det egna landets företagare och deras anställda. Så

länge de statsunderstödda lånefonderna har begränsade möjligheter att tillgodose

lånebehoven är det rimligt om i första hand lån beviljas för fartyg,

som skall byggas inom landet.

Föreningen erinrar om att inom Nordiska rådet under fjolåret behandlats

fråga om ändring i de danska bestämmelserna för erhållande av fiskerilån,

som innebär, att lån beviljas endast till fartyg byggda vid danskt varv och

försedda med dansk motor. Någon ändring i nämnda bestämmelser är emellertid

enligt föreningens uppfattning inte i sikte.

Lånenåmnden för den mindre skeppsfarten tar i detta sammanhang upp

en fråga om gränsdragningen mellan nämndens låneverksamhet å ena sidan

och kreditgivningen från skefppshypotekskassan och sekundärlånefonden

å den andra. Lånenåmnden påpekar, att till följd av bestämmelserna i

1957 års kungörelse om fonden för den mindre skeppsfarten långivningen

från fonden i praktiken är begränsad till fartyg med en bruttodräktighet understigande

300 ton. Enligt tidigare bestämmelser utgjorde gränsen 500 ton.

Emellertid lär skeppshypotekskassan och den med kassan sammankopplade

sekundärlånefonden, av hänsyn till uttalanden som gjorts när kassans verksamhet

i tidigare sammanhang reglerats, fortfarande anse sig förhindrade

att lämna lån för fartyg under 500 ton, vilket medför att statliga lån för

tonnagekategorien mellan 300 och 500 bruttoton ej står till buds. Lånenämnden

anser, att de nya bestämmelserna för dess verksamhet bör få till

följd, att skeppshypotekskassans kreditverksamhet och därmed även långivningen

från sekundärlånefonden skall avse fartyg med en bruttodräktighet

ned till 300 ton.

Den bristande överensstämmelsen mellan den tillämpade nedre tonnagegränsen

för skeppshypotekskassans och sekundärlånefondens kreditgivning

samt den övre tonnagegränsen enligt de bestämmelser, som reglerar låneverksamheten

för den mindre skeppsfarten, påtalas även av Sveriges varvsindustriförening

och Föreningen Sveriges mindre varv. Organisationerna

hemställer, att den övre tonnagegränsen för lån ur fonden för den mindre

skeppsfarten åter bestämmes till 500 bruttoton.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 195S

Departementschefen

För den statliga kreditgivningen till sjöfartsnäringen gällde tidigare såsom

en enhetlig regel att företräde till lån i allmänhet skulle lämnas fartyg

som var byggda i Sverige. Denna företrädesrätt har emellertid under

senare tid kommit att stå i mindre god överensstämmelse med strävandena,

icke minst på det nordiska planet, att vidga det ekonomiska samarbetet

länderna emellan. I samband med att nya bestämmelser under fjolåret utfärdades

för den låneverksamhet som bedrives till förmån för den mindre

skeppsfarten slopades den förut gällande bestämmelsen om företräde för

svenskbyggda fartyg.

Prioritetsregeln gäller emellertid fortfarande i fråga om lån som utlämnas

från Svenska skeppshypotekskassan och statens sekundärlånefond för

rederinäringen. I anledning härav har inom handelsdepartementet upprättats

en promemoria med förslag om upphävande av företrädesrätten även

vid ifrågavarande kreditgivning. Promemorian har i vanlig ordning remissbehandlats.

I promemorian framhålles att vägande skäl kan anföras mot att inskränka

kreditgivningen till fartyg som kölsträckts i Sverige. Prioritetsregeln

medför sålunda enligt promemorian sämre kreditmöjligheter för den som

är hänvisad till att anlita utländskt varv för visst fartygsarbete. Samtidigt

medför regeln att i vissa fall svenskt varv anlitas där det i och för sig

varit företagsekonomiskt fördelaktigast att låta utföra arbetet på utländsk

botten. Även de internationella synpunkterna frainhäves.

Vid remissbehandlingen av departementspromemorian har förslaget att

slopa företrädesrätten för svenskbyggda fartyg mött motstånd från företrädare

för varvsindustrin men i övrigt tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

För egen del anser jag det angeläget att man undanröjer sådana villkor

vid den statliga kreditgivningen till rederinäringen som icke låter sig förena

med strävandena mot vidgat internationellt samarbete. Jag vill erinra om att

de från varvsindustrins håll under remissbehandlingen påtalade danska bestämmelserna

om kredit till byggen av fiskefartyg, vilka regler ensidigt gynnar

danska varv och installationer av danska motorer, givit anledning till

en svensk framställning till Nordiska rådet om åtgärder till upphävande av

ifrågavarande särställning för båtar och motorer av danskt ursprung. Rådet

har den 22 februari 1957 rekommenderat den danska regeringen att överväga

ändring av de angivna förutsättningarna för lån vid byggande av fiskefartyg

och installation av motorer.

Jag biträder även övriga i promemorian anförda skäl för att nu slopa företrädesrätten

för fartygsbyggen vid svenska varv i fråga om lån från skeppshypotekskassan

och sekundärlånefonden. Såsom understrukits av bl. a. sjöfartsstyrelsen

kan ett villkor, som begränsar redarens frihet att välja det

varv som det från företagsekonomisk synpunkt ställer sig fördelaktigast att

anlita, leda till en förhöjning av investeringskostnaderna och därigenom motverka

låneverksamhetens syfte.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr .9.9 år 1958

På grund av det anförda finner jag mig höra förorda att lånebestämmelserna

för skeppshypotekskassan och därmed även för sekundärlånefonden

ändras så att företrädet till lån för svenskbyggda fartyg upphäves.

Det må erinras om att varken från skeppshypotekskassan eller sekundärlånefonden

under senare år utlämnats något lån. I nuvarande kreditmarknadsläge

får den förordade ändringen av kreditvillkoren närmast karaktären

av en formell jämkning med hänsyn till önskemålet att undanröja onödiga

hinder för den internationella konkurrensen på detta område.

Vad slutligen beträffar den av bl. a. lånenämnden för den mindre skeppsfarten

upptagna frågan om kreditgivningen för fartygsbyggen mellan 300

och 500 bruttoton bör, därest riksdagen inte har något att erinra däremot,

den faktiska sänkningen i fjol av den övre tonnagegränsen för nämndens

långivning till 300 ton ha till följd att området för skeppshypotekskassans

och sekundärlånefondens kreditverksamhet kommer att omfatta fartyg med

en bruttodräktighet ned till 300 ton.

Försäkringsskyddet

Nuvarande bestämmelser

I 16 § förordningen angående skeppshypotekskassan upptages bestämmelser

om försäkring av fartyg, i vilket kassan innehar inteckning. I huvudsak

gäller följande. Fartyget skall vara i sin helhet kaskoförsäkrat mot

såväl totalförlust som partiell skada och kostnad till minst det värde som av

styrelsen åsättes fartyget. 1 den mån så finnes kunna ske utan åsidosättande

av nödig trygghet för kassan såsom inteckningsliavare äger kassans styrelse

dock att, i stället för sådan kaskoförsäkring, godtaga s. k. intresseförsäkring

i fartyget, ävensom medgiva att fartygsägaren står självrisk till högst

10 procent av nämnda värde. Dessutom skall finnas särskild försäkring, som

i sedvanlig utsträckning bereder i kaskoförsäkringen icke innefattat skydd

(protection and indemnity) mot den ersättningsskyldighet, som kan uppkomma

för fartygets ägare.

Samma bestämmelser gäller för lån från sekundärlånefonden.

Rörande den huvudsakliga innebörden av de i författningsrununet omnämnda

försäkringsformerna lämnade föredragande departementschefen i

den till 1929 års riksdag avlåtna propositionen nr 160 med förslag till förordning

angående Svenska skeppshypotekskassan m. in. följande redogörelse,

vilken fortfarande torde vara aktuell.

En vanlig försäkring å ett fartyg (kaskoförsäkring) avser i första hand

att bereda ägaren ersättning för skada, som kan drabba själva fartyget.

Om annat icke angives i försäkringspolisen, skall ersättning utgå såväl vid

total förlust av fartyget som vid partiell skada därå. Det förekommer emellertid

ej sällan, att vanlig kaskoförsäkring tages för en del av fartygets värde,

medan återstoden försäkras endast mot totalförlust. För en försäkring

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1958

av sistnämnda slag brukar användas den något oegentliga benämningen intresseförsäkring.

Är ett fartyg, värt 1 000 000 kronor, försäkrat genom vanlig

kaskoförsäkring för 800 000 kronor och genom intresseförsäkring för

200 000 kronor, skola sålunda vid total förlust båda försäkringsbeloppen utbetalas.

Vid partiell skada kan däremot endast kaskoförsäkringen tagas i

anspråk; och beror det därvid på försäkringsvillkorens innehåll, huruvida

ersättning skall utgå till fullo (försäkring för helt kasko) eller allenast

efter förhållandet mellan försäkringsbeloppet och fartygets värde, d. v. s.

i det valda exemplet med fyra femtedelar av skadan.

Av bestämmelserna i lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal följer,

att om i försäkrat fartyg finnes inteckning, försäkringen gäller till förmån

för inteckningshavaren. Denne äger framför fartygets ägare njuta betalning

ur utfallande ersättningsbelopp utan hänsyn till huruvida fordringen är

förfallen eller icke. Endast om ägaren genom att reparera fartyget eller på

annat sätt bereder inteckningshavaren samma säkerhet som före skadans

inträffande, äger han lyfta ersättningen hos försäkringsgivaren.

Förutom skyldighet att ersätta skada å själva fartyget åligger vid kaskoförsäkring

försäkringsgivaren att utgiva ersättning för kostnader för bärgning

av fartyget ävensom att gälda dels fartygets bidrag till gemensamt

haveri dels ock å fartyget belöpande ersättning till tredje man för skada,

som uppkommit genom fartygs sammanstötning. Samtliga dessa tre slag av

fordringar (bärgarlön, bidrag till gemensamt haveri och ersättning för sammanstötning)

äro förenade med sjöpanträtt i fartyget och skola vid bristande

betalning utgå framför inteckningar. Genom den möjlighet, som sålunda

finnes att låta betalningsskyldigheten övertagas av ett försäkringsbolag, kan

inteckningshavaren bereda sig ett effektivt skydd mot att sjöpanträtt för

dylika fordringar äventyrar inteckningssäkerheten.

Framhållas må dessutom, att det numera är vanligt, att ägaren av ett fartyg

genom en särskild försäkring i viss utsträckning skapar sig skydd

(»protection and indemnity») mot förlust därigenom, att rederirörelsen

ådrager honom ersättningsskyldighet gent emot tredje man i andra fall än

dem, som täckas av kaskoförsäkringen. Även en sådan protection and indemnity-försäkring

länder merendels inteckningshavaren till nytta, i det att

därigenom betalningsansvaret för ytterligare en del med sjöpanträtt förenade

fordringar överflyttas å ett försäkringsbolag och fartygets värde såsom

kreditunderlag i motsvarande mån höjes.

Det må nämnas att försäkringsbestämmelserna vid lån ur statens lånefond

för den mindre skeppsfarten i stort sett överensstämmer med de regler

som gäller i fråga om skeppshypotekskassan och sekundärlånefonden.

Enligt 1957 års kungörelse äger dock numera lånenämnden för den mindre

skeppsfarten att, i den mån nämnden finner erforderligt, utöver den obligatoriska

protection and indemnity-försäkringen föreskriva ytterligare försäkring

som bereder skydd, vilket ej innefattas i kaskoförsäkringen.

Framställning från skeppshypotekskassan

Skeppshypotekskassan har i skrivelse den 29 januari 1957 till Kungl. Maj :t

hemställt om sådan ändring av 16 § i nyssnämnda förordning att kassan

får möjlighet att kräva även andra försäkringar än dem, som nu nämnes i

paragrafen, i de fall kassan finner det nödvändigt eller lämpligt för att

skydda sin rätt som långivare.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1958

13

Kassan liar till motivering av sitt förslag anfört i huvudsak följande.

Det finns åtskilliga risker, mot vilka en redare hittills inte kunnat försäkra

sig när det gällt hans fartyg. De viktigaste av dessa är bristande sjövärdighet

och otillåten deviation. Därest fartyget är belånat har därför långivaren

i dylika fall ingen försäkring som täcker dessa risker utan har i

haverifall eller vid otillåten deviation endast redaren respektive fartyget

att hålla sig till, vilket försvagar långivarens inteckningssäkerhet.

Frågan om att avhjälpa denna brist i försäkringsskyddet har på senare

tid, efter anmärkning från bank- och fondinspektionen, tagits upp till behandling

av aktiebolaget Svensk fartygskredit, som driver samma slags rörelse

som kassan. Det har därvid visat sig att formella svårigheter möter

mot att skapa skyddet mot ifrågavarande risker inom kaskoförsäkringen.

Nämnda bolag har i stället lyckats att i England ordna en särskild försäkring

kallad Mortgagees’ Indemnity Insurance, som visserligen inte täcker

alla de risker som redaren själv inte kan försäkra sig mot, men som dock

i de förut nämnda fallen av bristande sjövärdighet och otillåten deviation

skyddar den som lämnat lån mot inteckningssäkerhet. Försäkringen gäller

endast för långivaren och endast i händelse av faktisk eller konstruktiv

totalförlust, om denna inte åstadkommits uppsåtligen och i bedräglig avsikt.

Årspremien utgör för civilrisk 0,075 procent och för krigsrisk 0,0083

procent av den lånesumma, för vilken fartyget svarar. Bolaget har från och

med den 1 januari 1957 uppställt försäkringens tecknande som ett villkor

för sina låntagare. Bolaget tecknar självt försäkringen för samtliga låntagare

och debiterar dem den på deras lånebelopp belöpande premien.

Enligt skeppshypotekskassans mening bör kassan ha möjlighet att av sina

låntagare påfordra samma försäkringsskydd som Svensk fartygskredit numera

kräver.

Över kassans framställning har, efter remiss, yttranden inkommit från

fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, statskontoret,

sjöfartsstyrelsen och försäkringsinspektionen. Sjöfartsstyrelsen har överlämnat

av styrelsen inhämtat yttrande från Sveriges redareförening.

Yttrandena över framställningen

Skeppshypotekskassans framställning har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran i samtliga yttranden.

Statskontoret förklarar sig i sak icke ha något att erinra mot bifall till

skeppshypotekskassans framställning men anser, att jämkningen i författningsrummet

icke bör givas en alltför generell innebörd utan närmast avfattas

så, att den anknyter till den försäkringstyp, som anges i framställningen.

Försäkringsinspektionen anför, att den nya form av tilläggsförsäkring

som av Svensk fartygskredit ordnats i England för den svenska marknaden

inte torde representera slutskedet i den utveckling som påbörjats genom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr ,9,9 år 1958

den svenska aktionen i frågan. Sålunda har inspektionen under hand inhämtat

att det svenska försäkringsaktiebolaget Mälaren för kort tid sedan

beslutat tillgodose efterfrågan på ytterligare försäkringsskydd genom att

konstruera en långivareintresseförsäkring, som på ett par punkter är avsedd

att ge ännu mera vidgat skydd än den engelska försäkringen. En jämförelse

mellan de engelska villkoren och Mälarens preliminärt utformade

villkor visar nämligen följande.

Den engelska försäkringen lämnar ersättning endast vid faktisk eller

konstruktiv totalförlust, medan Mälarens försäkring ersätter långivaren

även då låntagaren brister i betalningsförmåga till följd av förluster vid

partiell skada på det belånade fartyget. Mälarens försäkring är vidare avsedd

att lämna ersättning vid skada på grund av »avsiktliga åtgärder eller

underlåtenhet av låntagaren eller av hos honom anställd person i ledande

ställning eller befraktare eller agenter eller personer i dessas tjänst», medan

de engelska försäkringsvillkoren gör undantag för skadevållande av

nämnd art. En formell skillnad mellan de här avhandlade försäkringarna

är att den engelska försäkringen tecknas av försäkringstagaren till långivarens

förmån, medan den svenska försäkringen tecknas av långivaren på

låntagarens bekostnad.

Försäkringsinspektionen finner det, med hänsyn till de intressen inspektionen

har att företräda såsom tillsynsmyndighet för obligationsköpande företag,

tillfredsställande att skeppshypotekskassan såsom obligationsutgivare,

frånsett det formella hindret, numera har möjlighet att utvidga sina lånevillkor

till att omfatta tilläggsförsäkringar av ovan angivet slag. De exempel

på skillnader i fråga om försäkringsvillkor som lämnats visar, att

stadgarna för en kreditanstalt icke bör binda denna vid vissa för ögonblicket

kända former av försäkringsskydd utan att anstaltens styrelse bör ges

frihet att kräva det ytterligare skydd som fÖrsäkringsmarknaden efter hand

må kunna erbjuda.

Även sjöfartsstyrelsen understryker skeppshypotekskassans behov av att

trygga värdet av utgivna obligationer. Styrelsen finner det därför skäligt

att kassan äger att som lånevillkor föreskriva de försäkringar, som den

finner erforderliga såsom komplettering av inteckningssäkerheterna.

Departementschefen

Skeppshypotekskassan äger enligt 8 § förordningen angående kassan bevilja

lån endast mot säkerhet av fartygsinteckning. I 16 § anges för närvarande

uttömmande vilka försäkringar i fartyget, som skeppshypotekskassan

kan kräva såsom lånevillkor. De försäkringstyper som där nämnes är

kaskoförsäkring, intresseförsäkring samt protection and indemnity-försäkiing.

Dessa försäkringsformer erbjuder icke en kreditgivare fullt betryggande

skydd. Långivarens rätt såsom inteckningshavare på grund av försäkringen

är nämligen i regel beroende av att försäkringen är giltig gentemot

försäkringstagaren. Denne kan emellertid på olika grunder ha förverkat sin

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1958

rätt enligt försäkringsavtalet. De vanligaste fallen är att försäkringstagaren

låtit fartyget gå till sjöss trots att det icke är sjövärdigt eller att han

låtit det taga en i försäkringspolisen förbjuden route (s. k. otillåten devotion).

Någon möjlighet att täcka nämnda risker medelst försäkring har

intill helt nyligen inte stått till buds. Såsom framgått av den tidigare redogörelsen

föreligger dock numera möjligheter att få försäkring, som skyddar

långivaren i sådana fall där försäkringstagaren själv inte åtnjuter försäkringsskydd.

Sådan långivareintresseförsäkring utnyttjas redan vid ickestatlig

kreditgivning. Enligt vad jag under hand erfarit överväges inom

lånenämnden för den mindre skeppsfarten att kräva försäkring av denna

typ såsom villkor för lån ur den av nämnden förvaltade fonden.

Med hänsyn till det anförda finner jag det angeläget att även skeppshypotekskassan

har möjlighet att täcka den brist i försäkringsskyddet som

hittills förelegat. Kassans framställning oan utvidgning av befogenheterna

enligt förordningen att påfordra försäkring har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av samtliga remissinstanser. Även jag anser en ändring av

förordningen i föreslagen riktning befogad. Såsom påpekats av försäkringsinspektionen

bör kassan icke bindas vid vissa bestämda försäkringsformer

utan kunna fritt lämpa sina villkor i detta avseende efter utvecklingen på

försäkringsmarknaden.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom handelsdepartementet

upprättats förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 och 16 §§ förordningen

den 6 juni 1929 (nr 129) angående Svenska skeppshypotekskassan.

Föredragande departementschefen hemställer, att nämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Appelgren

580463 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1958 A:231 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 och 16 §§ förordningen den 6 juni 1929 a1 i texten
  2. BU 1958 A:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 och 16 §§ förordningen den 6 juni 1929 s. 1 i texten