Sök i Ratio Lex

Angående ökat stöd åt forskning m. m

1959-03-13 · 261 sidor, varav 255 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 255 av 261 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:105, Angående ökat stöd åt forskning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

1

Nr 105

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ökat stöd åt

forskning m. m.; given Stockholms slott den 13 mars

1959.

Kungl. Maj :1 vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

Mot bakgrunden av en allmän bedömning av forskningens betydelse för

den moderna samhällsutvecklingen framlägges — på grundval av 1955 års

universitetsutrednings betänkande »Forskningens villkor och behov» (SOU

1958:32) — förslag till väsentliga förstärkningar av forskningsresurserna

vid universitet och högskolor samt av anslagen till de statliga forskningsråden.

Det betonas att universitets- och högskoleorganisationens uppgift i förevarande

avseende först och främst är att svara för forskarutbildningen

och forskarrekryteringen men att det därjämte är universitetsväsendets

uppgift att tillhandahålla forskningen dess övriga grundläggande resurser

och föra forskningsfronten framåt inom ramen för dessa; forskningsråden

har som sin huvuduppgift att förvalta forskningens mera operativa resurser

genom att initiera forskning och genom att förstärka de fasta forskningsresurserna

på lämpliga områden.

Förslag framlägges i syfte att utbygga forskarkarriären vid universitet

och högskolor. Eu betydande förstärkning föreslås beträffande de filosofiska

fakulteterna i fråga om assistent- och amanuenspersonal för forskning

och allmänt institutionsarbete. Förste assistentbefattningarna vid de

tekniska högskolorna föreslås ombildade till assistenttjänster av universitetstyp,

med betydligt större möjligheter för innehavarna till egen forskningsutbildning,

och i samband därmed beräknas en ökning med 90 nya

tjänster. Vidare förordas införande av en ny typ av forskartjänster, forskar1—Bihang

till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

assistenter. Sammanlagt 14 dylika tjänster i lönegrad Ae 21 föreslås inrattade

från och med nästa budgetår vid de medicinska läroanstalterna,

de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna; tjänster av detta slag

bör även kunna ifrågakomma i matematisk-naturvetenskapliga och i samhällsvetenskapliga

ämnen. En väsentlig ökning av det nuvarande antalet

loi skardocenttjänster förordas, nämligen två vid vartdera av universiteten

i Uppsala och Lund, en vid karolinska institutet och en vid Stockholms

högskola. Vidare föreslås, att antalet forskningsläkare ökas från 15

till 18. Därjämte framlägges förslag om införande av motsvarigheter till

forskningsläkartjänsterna inom atomforskningen, den naturvetenskapliga

forskningen och samhällsforskningen. För dessa nya områden föreslås inrättande

av sammanlagt sex nya dylika forskartjänster i lönegrad Ae 24.

Med hänsyn till angelägenheten av en mera systematisk balans mellan

förstärkningar av personella och materiella resurser av olika slag i syfte

alt dessa sammantagna skall få en fullgod effektivitet, förordas betydande

förstärkningar av den personella och materiella basorganisationen. Förutom

en utvidgning av den egentliga biträdespersonalen föreslås inrättande

av sammanlagt 10 kvalificerade tjänster för de experimentella ämnenas.

behov. Vidare föreslås särskilda anslagsmedel, varigenom docenter ges

möjligheter till särskilda bidrag under första året som innehavare av

docenttjänst för bestridande av vissa kostnader för biträdeshjälp och materielanskaffning

m. in. Materielanslagen vid universiteten, karolinska institutet,

Stockholms högskola, de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna

föreslås dessutom uppräknade med sammanlagt i runt tal 1,2

miljoner kronor.

hÖl forskningsrådens del föreslås vissa organisatoriska förändringar. Det

nu val ande samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet föreslås omhildat

till statens råd för samhällsforskning och därvid tillfört en sektion

för psykologisk och pedagogisk forskning. Humanistiska fondens

nämnd föreslås ombildad till statens humanistiska forskningsråd och atomkommittén

till statens råd för atomforskning. De nu utgående forskningsrådsanslagen

föreslås uppräknade med sammanlagt i runt tal 5,4 miljoner

kronor. Höjningen av anslagsmedlen fördelar sigmed i runt tal 1 150 000

kronor på medicinsk forskning, 175 000 kronor på humanistisk forskning,

210 000 kronor på samhällsforskning, 1 370 000 kronor på naturvetenskaplig

forskning, 865 000 kronor på atomforskning samt 1 620 000 kronor på

teknisk forskning. 1

De förslag som framläggs beträffande forskarkarriären, den materiella

och personella basorganisationen samt forskningsråden innebär anslagsökningar,

som uppgår till i runt tal 10,25 miljoner kronor. Tillsammans

ined i årets statsverksproposition redan framlagda äskanden uppgår det

i anslutning till universitetsutredningens olika förslag nu föreslagna ökade

stödet åt forskning kostnadsmässigt till omkring 11,4 miljoner kronor.

I propositionen framläggs även förslag om anslag till bidrag till Stockholms

högskola, innebärande en anslagsökning med omkring 2,75 miljoner

kronor. Bland annat föreslås inrättande av en laboratur i elektronik samt

9 ordinarie universitetslektorat.

Summan av de anslag som äskas i propositionen för åttonde huvudtitelns

del uppgår till 32 100 000 kronor, vilket innebär en anslagsökning på i

runt tal 10 800 000 kronor. ö 1

Anslag till den tekniska forskningen äskas i särskild proposition.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

13 mars 1959.

• Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af geijerstam.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman anmäler —

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — frågor om

ökat stöd åt forskning in. m. och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under bilagan åttonde huvudtiteln,

punkterna 68, 71, 77, 83, 90, 101, 106, 111, 123, 154, 161, 206,

306—310, 312—314 och 318 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition, för budgetåret 1959/60 beräkna

till Ökat stöd åt forskning ett anslag av 10 000 000 kronor,

till Uppsala universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av 2 188 000

kronor,

till Lunds universitet: Materiel in. m. ett reservationsanslag av 1 960 000

kronor,

till Göteborgs universitet: Materiel in. m. ett reservationsanslag av 966 000

kronor,

till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel m. in. ett reservationsanslag

av 1 355 000 kronor,

till Bidrag till Stockholms högskola ett förslagsanslag av 14 350 000

kronor,

till Tandläkarhögskolan i Stockholm: Materiel in. m. ett reservationsanslag

av 146 800 kronor,

till Tandläkarhögskolan i Malmö: Materiel in. in. ett reservationsanslag

av 101 900 kronor,

till Gemensamma universitetsändamål: Klinisk forskning ett förslagsanslag

av 401 000 kronor,

till Tekniska högskolan i Stockholm: Materiel in. in. ett reservationsanslag

av 1 700 000 kronor,

till Chalmers tekniska högskola: Materiel in. in. ett reservationsanslag av

1 400 000 kronor,

till Psykologisk-pedagogiska institutet ett förslagsanslag av 70 600 kronor,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

till Bokinköp och bokbindning vid pedagogiska biblioteket ett reservationsanslag

av 20 000 kronor,

till Humanistisk forskning ett anslag av 1 125 000 kronor,

till Statens medicinska forskningsråd: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag

av 140 500 kronor,

till Statens medicinska forskningsråd: Medicinsk forskning ett reservationsanslag

av 3 925 000 kronor,

till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Förvaltningskostnader ett

förslagsanslag av 107 300 kronor,

till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Naturvetenskaplig forskning

ett reservationsanslag av 3 755 000 kronor,

till Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd: Förvaltningskostnader

m. m. ett förslagsanslag av 30 000 kronor,

till Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd: Samhälls- och

rättsvetenskaplig forskning ett reservationsanslag av 530 000 kronor,

till Psykologisk och pedagogisk forskning ett reservationsanslag av

180 000 kronor samt

till Atomforskning ett reservationsanslag av 4 375 000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj :t i nämnda sammanhang under bilagan tionde

huvudtiteln, punkterna 35 och 36, föreslagit riksdagen att, i avbidan på

särskild proposition, för budgetåret 1959/60 beräkna

till Statens tekniska forskningsråd ett förslagsanslag’ av 103 400 kronor,

samt

till Tekniskt-vetenskaplig forskning in. m. ett reservationsanslag av

2 900 000 kronor.

Sedan dessa ärenden numera färdigberetts, får jag slutligen anmäla desamma.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1955 tillkallade dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet fem sakkunniga för att verkställa

utredning och avgiva förslag angående universitetens och högskolornas

uppgifter och behov. De riktlinjer, som borde vara vägledande för de

sakkunnigas arbete, angavs i departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet

denna dag.

Till utredningens ordförande utsågs jag, då statssekreterare i ecklesiastikdepartementet,

och till ledamöter numera professorn vid karolinska medikokirurgiska

institutet Karl Sune Detlof Bergström, f. d. regeringsrådet Henning

Daniel Fransén, rektorn vid universitetet i Uppsala, professorn därstädes

Torgny Segerstedt samt professorn vid Stockholms högskola Sven Ingvar

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 ur 1959

Svennilson. Utredningen antog benämningen 1955 års iiniversitetsutredning.

Den 21 november 1957 beslöt jag frånträda uppdraget som utredningens

ordförande samt uppdraga åt ledamoten Segerstedt att såsom ordförande

leda utredningens arbete. Vidare utsåg jag till ledamot av utredningen dess

sekreterare, numera byråchefen i ecklesiastikdepartementet Sven Torsten

Moberg.

Den 7 november 1958 beslöt jag, att på Franséns begäran entlediga honom

från uppdraget såsom sakkunnig och att i hans ställe tillkalla direktören

Otto Hjalmar Olson.

Som första led i sitt arbete avlämnade universitetsutredningen i juni 1957

ett betänkande om den akademiska undervisningen och forskarrekryteringen

(SOU 1957: 24). På grundval härav framlades i propositionen nr B 1 under

‘åttonde huvudtiteln, punkten 1, förslag om förstärkningsanordningar vid

universiteten in. in. Därvid åberopades vad jag enligt statsrådsprotokollet

för den 14 mars 1958 (propositionen 1958: 104) anfört om vissa åtgärder för

upprustning av universitet och högskolor. 1958 års B-riksdag beslöt i enlighet

med de sålunda framlagda förslagen (SU B 48; Rskr. B 76).

Universitetsutredningen har Aridare avgivit tre betänkande^ vilka uteslutande

innehåller på utredningens initiativ tillkomna statistiska undersökningar,

nämligen den 17 december 1957 »Akademikerräkningen 1955»

(SOU 1957:51), den 10 januari 1958 »Reserverna för högre utbildning.

Beräkningar och metoddiskussion» (SOU 1958: 11) och den 16 maj 1958

»Lärarbrist och läraröverskott» (SOU 1958:21).

Som ett andra led i sina förslag till upprustning av våra vetenskapliga

institutioner har universitetsutredningen den 20 september 1958 avlämnat

sitt femte betänkande, benämnt »Forskningens villkor och behov» (SOU

1958:32). Utredningen har därvid anmält, att ledamoten Fransen varit

förhindrad att delta i detta betänkandes utarbetande.

Över betänkandet har utlåtanden avgivits av statskontoret, riksarkivet,

kungl. biblioteket, vetenskapsakademien, vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien,

kanslern för rikets universitet, styrelsen för farmaceutiska

institutet, överstyrelsen för de tekniska högskolorna, skolöverstyrelsen, styrelsen

för statens psykologisk-pedagogiska institut, direktionen över gymnastiska

centralinstitutet, överbefälhavaren, medicinalstyrelsen, statens lönenämnd,

humanistiska fondens nämnd, statens medicinska forskningsråd,

flyg- och navalmedicinska nämnden, statens naturvetenskapliga forskningsråd,

statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd, atomkommittén,

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, styrelsen för

veterinärhögskolan, styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,

ingeniörsvetenskapsakademien, statens tekniska forskningsråd,

direktionen för handelshögskolan i Stockholm, styrelsen för handelshögskolan

i Göteborg, 1956 års jordbrukshögskoleutredning, 1956 års skogshögskole-

och skogsforskningskommitté, 1957 års veterinärhögskoleutred
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

ning, Sveriges förenade studentkårer (SFS), landsorganisationen i Sverige

(LO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), förste assistenternas

förening vid tekniska högskolan i Stockholm, tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges industriförbund, aktiebolaget atomenergi,

svenska teknologföreningen, Sveriges socialdemokratiska studentförbund

och högerns ungdomsförbund. Universitetskanslern har överlämnat yttranden

från vederbörande akademiska myndigheter vid honom underställda

lärosäten och överstyrelsen för de tekniska högskolorna yttranden från

lärarkollegierna vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska

högskola.

I betänkandet har utredningen i enlighet med sitt uppdrag redovisat en

del med statistikens hjälp företagna undersökningar rörande forskningens

villkor och behov. Mot bakgrunden härav har utredningen framlagt en råd»

förslag i syfte att stimulera forskarrekryteringen och förbättra forskarnas

arbetsmöjligheter. Förslagen berör såväl universitets- och högskoleväsendet

som forskningsråden. Med hänsyn till att farmaceutiska institutet och jordbrukets

tre högskolor för närvarande är föremål för särskilt tillkallade sakkunnigas

utredningsarbete, har utredningen icke ansett sig böra behandla

dessa läroanstalters förhållanden eller den där bedrivna forskningens villkor

och behov. Ej heller har utredningen i sin behandling av de statliga forskningsrådens

organisation och medelsbehov inbegripit jordbrukets forskningsråd,

detta emedan dessa frågor till betydande del måste vara avhängiga

av de resurser och den organisation man ger åt de tre under jordbruksdepartementet

lydande högskolorna. Frågorna om institulionsbyggnader avhandlas

icke i betänkandet, eftersom utredningen avser att återkomma till dessa

frågor i ett senare sammanhang. Med hänsyn till att utredningens här framlagda

förslag kommer att leda till en successiv ökning av den forskande personalen

understryker utredningen dock nödvändigheten av en omedelbar och

väsentlig ökning av anslagen till investeringar i universitetens och högskolornas

institutionsbyggnader.

Jag skall i det följande ge en översikt över utredningens förslag och remissinstansernas

synpunkter och till Kungl. Maj :ts prövning framställa de förslag,

som synes mig påkallade, samt slutligen anmäla frågan om anslag

till det nuvarande pedagogiska biblioteket och om bidrag till Stockholms

högskola för budgetåret 1959/60.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

7

II. Forskningens villkor och behov

1. Statistiska data

Utredningen

F orskningsvolymsundersökningen

I enlighet med sina direktiv har universitetsutredningen genomfört en

statistisk undersökning rörande forskningen i Sverige. Som mått har utredningen

därvid använt dels summan av för forskning förbrukade medel

under kalenderåret 1955, dels antalet i forskningsarbete sysselsatta personer

den 1 december 1955, varvid detta antal fördelats på dels forskare, dels vad

som med ett samlande namn skulle kunna kallas forskningsbiträden. Undersökningen

har genomförts genom ett antal delundersökningar, av vilka de

tre största gällt forskningen vid universitet och högskolor, forskningen vid

statliga och statsunderstödda inrättningar utanför universitet och högskolor

samt den tekniska och naturvetenskapliga forskningen inom industrien.

Huvudsvårigheten vid undersökningens uppläggning gällde enligt utredningen

definitionen av begreppet forskning. I viss mån olika avgränsningar

måste göras i samband med de olika delundersökningarna. Utredningen understryker

emellertid, att riktpunkten hela tiden varit att göra en sådan

avgränsning, att från forskning uteslutits allt s. k. utvecklingsarbete, d. v. s.

verksamhet som huvudsakligen har karaktär av produktionskontroll, tjänster

till allmänheten eller rutinmässigt insamlande av data etc. De avgränsningar

som gjorts är, framhåller utredningen vidare, gjorda i och för denna

undersökning och överensstämmer sålunda icke med motsvarande avgränsningar

i andra — inhemska eller utländska — undersökningar inom förevarande

område. Undersökningens resultat är sålunda — det vill utredningen

uttryckligen framhäva — icke utan vidare jämförbara med resultaten

av undersökningar rörande forskningens omfattning i andra länder.

Avgränsningen av begreppet forskning hade sålunda medvetet och såvitt

möjligt konsekvent gjorts relativt snäv. Å andra sidan har utredningen

strävat efter att i sin inventering inbegripa all grundforskning, således även

den grundforskning som bedrives för försvarets räkning, främst vid försvarets

forskningsanstalt. Det bör vidare enligt utredningen redan från

början starkt understrykas, att det försök som gjorts alt kartlägga forskningens

omfattning och villkor, även i det praktiska detaljarbetet varit förenat

med stora vanskligheter. Både vid uppgiftslämnandet och vid bearbetningen

hade det varit nödvändigt att göra approximationer, grundade

på allmänna och delvis rent subjektiva bedömningar. Utredningens huvud
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

strävan har varit att i görligaste mån hålla fast vid såvitt möjligt likformiga

definitioner och att salunda söka fa fram en bild, som i stora drag anger

riktiga storleksordningar och riktiga proportioner.

Resultaten av undersökningen framlägges i form av en redovisning av

dels antalet i forskningsarbete sysselsatta hösten 1955, dels ock för forskningsändamål

förbrukade medel under kalenderåret 1955.

Vad först angår antalet i forskningsarbete sysselsatta

hösten 1955 redovisas detta i efterföljande sammanställning.

Forskningsområde

Antalet

forskande

akademiker

Antalet

forsknings-

biträden

Antalet forsk- ningsbitr. per

100 forskande

akad.

1. Teologisk forskning (vid univ.)................

2. Juridisk forskning (vid univ. och Sthlms högsk.)

113

62

} 3

2

3. Samhällsv. forskning:

a) vid univ. o. Sthlms högsk................

211

44

21

b) vid handelshögsk....................

75

23

31

c) vid statistiska verk och vissa utredningsinst..

171

?

?

4. Övrig humanistisk forskning:

a) vid univ. o. Sthlms högsk................

918

97

11

b) vid museer och arkiv..................

105

?

?

c) vid vetenskapi. bibliotek...................

69

134

194

d) vid vissa andra statliga och statsunderstödda

forskningsinstitutioner utanför universitet och

högskolor........................

33

?

?

5. Medicinsk forskning:

a) vid univ. och högsk. (inkl. farm.inst., tandl.- högsk. och GCI).......................

1 101

697

63

b) vid icke-undervisningskliniker..............

49

?

?

c) vid vissa statliga och statsunderstödda forsk- ningsinstitutioner utanför universitet och hög- skolor ........................

73

?

?

6. Naturvetenskap!, och tekn. forskning:

a) vid univ. och Sthlms högsk..............

698

324

46

b) vid de tekn. högsk..................

412

280

68

c) vid jordbr. högsk.......................

210

201

96

d) vid Wenner-Grens inst., vetenskapsakad. och

branschf.-inst.........................

149

140

94

e) vid vissa andra statl. och statsunderstödda

forskningsinstitutioner utanför universitet och

högskolor.........................

587

1 335

204

f) inom industrien.................

714

2 129

298

Totalt

5 750

5 407+ ?

100

Utredningen har vidare sammanfört den forskande personalen i tre

forskningsområden och fördelat den efter vederbörande forskningsinstitutions

karaktär av universitets/högskoleinstitution eller ej. Som framgår

av nedan intagna sammanställning var nära hälften av samtliga aktiva

forskare sysselsatta inom naturvetenskaplig och teknisk forskning, medan

en femtedel var verksam inom den medicinska forskningen och återstoden

— knappt en tredjedel av samtliga — tillhörde de i vid mening

humanistiska disciplinerna. Det alldeles övervägande flertalet av forskar
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

9

Forskningsområde

Forskande aka- demiker med

forskning som

en huvuduppgift

Därav

vid univ. och

högsk.

utanför univ.

och högsk.

antal

%

antal

%

antal

%

Teologisk, juridisk, samhällsvetenskaplig

och övrig humanistisk forskning......

Medicinsk forskning...................

Naturvetenskaplig och teknisk forskning .

Totalt

1 757

1 223

2 770

31

21

48

1 448

1 101

1 320

82

90

48

309

122

1 450

18

10

52

5 750

100

3 869

67

1 881

33

na inom medicinsk och humanistisk forskning tillhörde universitets- och

högskoleinstitutioner, medan däremot drygt hälften av alla forskare inom

naturvetenskap och teknik var verksam vid institutioner utanför de egentliga

läroanstalterna.

Utredningen påvisar slutligen med hjälp av de här förut intagna sammanställningarna

och annat siffermaterial, att vid slutet av år 195o

ungefär var tionde svensk akademiker skulle ha varit aktivt verksam som

forskare.

Som ett andra mått på forskningens omfattning har universitetsutredningen

i sina undersökningar använt storleken av de för forskningsändamål

förbrukade medlen under kalenderåret

1 9 5 5. Utredningen har därvid sökt kartlägga olika finansieringskällors

betydelse för forskningens olika grenar. Utredningen understryker emellertid,

att samtliga undersökningar rörande forskningens kostnader gällt

clriftkostnadernn exklusive kostnader för uppvärmning, belysning och

städning. Byggnadskostnader eller däremot svarande avskrivningar har genomgående

uteslutits, medan däremot kostnader för inredning och utrustning

av lokaler är medtagna.

Som framgår av nedan intagna sammanställning uppgick den totala me
-

Total

Därav

Forskningsområde

medels- förbruk- ning 1955

offentliga

anslags-

medel

privata

anslags-

medel

övriga

anslag eller

medel

1 000-tal

kronor

%

1 000-tal

kronor

%

1 000-tal

kronor

%

1 000-tal

kronor

%

Teologisk, juridisk, samhälls- vetenskaplig och övrig hu-

31 139

15

25 304

81

4 391

14

1 444

5

29 822

14

24 453

82

4 177

14

1 192

4

Naturvetenskaplig och tek-

142 326

69

59 639

42

70 583

50

12 104

9

Ospecificerade forsknings- ändamål.................

2 853

1

1 413

50

40

1

1 400

49

Totalt

206 140

100

110 809

54

79 191

38

16 140

8

s. 10 Kontrollera mot PDF

:*|h

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 105 är 1959

delsförbrukningen för forskningsändamål under år 1955 till 206 miljoner

kronor. Härav utgjordes drygt hälften eller 111 miljoner kronor av offentliga

anslagsmedel, medan 79 miljoner eller knappt 38 % av den totala medelsförbrukningen

härrörde från privata anslag. Av denna summa kom endast

1,3 miljoner kronor eller 0,6 % av den totala medelsförbrukningen från

utlandet. Av återstoden, 16 miljoner kronor, var huvuddelen att hänföra till

kategorien offentliga medel, främst då de affärsdrivande verkens och de

offentliga museernas egna driftsmedel (10,4 resp. 1,0 miljoner kronor).

I ett antal diagram har utredningen illustrerat en del resultat av sina

undersökningar. Av dessa diagram torde de två här nedan intagna vara

av särskilt intresse i förevarande sammanhang.

Antal forskare och medelsförbrukning per forskare vid och utanför universitet och högskolor inom i

vid mening humanistisk forskning, medicinsk forskning samt naturvetenskaplig och teknisk forskning

under år 1955

1000-tal kronor per forskare

90 00 70 60 50 40 50 20 10

—i-1-1-1_i i i_[_

Huma]

nistisk

forskning

i vid

mening

Medicinsk

forskning

NaturveI

tenskaplig

och

, teknisk

■ forskning

Antal forskare

250 500 750 1000 1250 1500

—i-1-1_i_i_

MHMIHHHHtHHMNtMH

iii

vin

HtHHHHitHNHMNHti

90 SO 70 60 50 40 50 20 io~"

H 50 forskare j

mm 1000-tal kr/forskare J ^ universi+et h69stolor

50 forskare 1

■=,000-tal kr/farSkareJUtOnf6rUniVerSltet0Ch h49Sk°''°r

250 500 750 1000 1250 1500

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Under år 1955 för forskning förbrukade medel med procentuell fördelning på löner till akademiker,

löner till icke-akademiker (biträdespersonal) och utgifter för materiel m.m. (2) vid universitet och

högskolor, (2) vid branschforskningsinstitut, vetenskapsakademiens forskningsinstitut och WennerGrens

institut, (3) vid statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och

högskolor (endast medicinsk, naturvetenskaplig och teknisk forskning) samt (2) inom industrien

(endast naturvetenskaplig och teknisk forskning)

51 A •/•

55.6*

g löner till akademiker.

□ löner till icke-akademiker (biträdespersonal).

□ utgifter för materiel m. m.

1. Universitet och högskolor. ... . „ ■ *•*

2. Branschforskningsinstitut, vetenskapsakademiens forskningsinstitut, Wenner-Grens institut.

3. Statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor

(inom medicinsk, naturvetenskaplig och teknisk forskning).

4. Industrien (inom naturvetenskaplig och teknisk forskning).

De statliga forskningsinsatsernas utveckling under efterkrigstiden

Utredningen har gjort ett försök att belysa utvecklingen av de statliga

anslagen till forskningsändamål under efterkrigstiden. Liksom i forskningsvolymsundersökningen

har endast driftsanslag med tagits, medan samtliga

kapitalinvesteringar lämnats åsido. För budgetåren 1946/47, 1950/51

och 1954/55—1958/59 har sålunda förtecknats samtliga under Egentliga

statsutgifter på driftbudgeten uppförda anslag (utom ersättningar till statens

allmänna fastighetsfond), vilka helt eller delvis avser forskning.

Anslagen har därefter vägts med hänsyn till hur stor del av varje särskilt

anslag, som kan anses ha gällt forskning i den inskränkta bemärkelse, som

använts i forskningsvolymsundersökningen. Härvid har viss ledning kunnat

hämtas ur primärmaterialet till forskningsvolymsundersökningen,

nämligen på så sätt att de olika verkens och inrättningarnas uppgifter om

för rena forskningsändamål under år 1955 förbrukade medel från riksstatsanslag

jämförts med motsvarande anslag i riksstaterna för budgetåren

1954/55 och 1955/56. Resultatet av undersökningen redovisas i följande

tablå.

Med nedan intagna diagram illustrerar utredningen utvecklingen sådan

denna ter sig, sedan de i tablån redovisade, beräknade forskningsanslagen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Beräknade statliga anslag för rena forskningsändamål

(1 OOO-tal kronor)

1946/47

1950/51

1954/55

1955/56

1956/57

1957/58

1958/59

1. Forskningsråd och

fonder..........

5 177

7 383

9 799

11 372

13 370

16 022

19 503

2. Forskningsinstitu- tioner.............

8 264

12 211

23 058

26 090

29 427

33 036

34 446

3. Akademier..........

1 755

2 290

3 433

4 392

4 388

4 436

5 136

4. Universitet och hög- skolor...........

13 192

24 907

44 424

47 898

56 799

66 414

85 082

5. Atomenergiforskning

(anslagen under X ht)

1 855

4 636

8 344

16 700

29 915

48 990

6. Museer, arkiv och vissa

bibliotek............

1 763

2 636

4 267

4 347

4 796

5 004

5 685

7. Institutioner och äm- betsverk med viss

forskning..........

3 739

6 696

10 042

10 899

12 354

13 421

15 761

Summa

33 890

57 978

99 659

113 342

137 834

168 248

214 603

för de olika budgetåren omräknats till dagens penningvärde. Diagrammet

upptar dels en huvudkurva, som visar utvecklingen av de totala forskningsanslagen,

sådana dessa beräknats i tablån ovan, dels ytterligare en kurva,

som beräknats på grundval av anslagen till sådana ändamål, som är av

speciellt intresse för universitetsutredningens arbete, nämligen anslagen till

universiteten, karolinska instituLet, Stockholms högskola, medicinska

högskolan i Umeå, kostnader för läkarutbildningen, tillfälliga förstärkningsanordningar

vid universiteten, atomkommittén, humanistiska fondens

nämnd och forskningsråden (med undantag för flyg- och navalmedicinska

nämnden och jordbrukets forskningsråd).

Beräknade statliga driftanslag till rena forskningsändamål budgetåren 1946/47—1958/

59 (enhetligt penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958)

Mijj kr

Totala forskningsanslag

(beräknade)

därav till universiteten

och vissa hägskolor

samt vissa forsknmgsräd
-

5^5 55/b6 56A7 5^9

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

Den snabba utvecklingstakt, som statens insatser för forskningen har

uppvisat under senare år, måste, anser utredningen, även ses i relation till

ökningen av statens totala utgifter under samma tid. Nedanstående tablå

avser att ge en uppfattning om forskningens andel av de totala statsutgifterna

under samma tidsperiod som diagrammet omsluter. Statsutgifterna

omfattar endast egentliga statsutgifter och är omräknade i dagens (mars

1958) penningvärde. Av tablån framgår, att de statliga forskningsanslagen

ej endast uppvisar en absolut utan även en procentuell ökning. Särskilt

stark syns anslagsökningen mellan 1957/58 och 1958/59 vara.

(Belopp i milj. kr. i penningvärde enligt konsumentprisindex

mars 1958)

Budgetår

Egentliga

statsutgifter på

driftbudgeten

Beräknade

forskningsanslag

Beräknade forsk- ningsanslag i %

av egentliga

statsutgifter på

driftbudgeten

1946/47

4 632

55

1,19

1950/51

6 193

81

1,31

1954/55

9 038

115

1,27

1955/56

9 247

126

1,36

1956/57

9 939

147

1,48

1957/58

10 381

170

1,64

1958/59

11 136

215

1,93

Utredningen har verkställt en överslagsberäkning om hur forskningsanslagen

kan komma att utveckla sig under en kommande femårsperiod och

hur stor del av de totala statsutgifterna, som kan komma att gå till forskning.

För statsutgifterna har antagits en ökning under åren fram till

1963/64 med samma genomsnittliga årliga belopp som under perioden 1954/

55—1958/59 eller med i runt tal 525 miljoner kronor per år. De totala anslagen

till rena forskningsändamål under samma tid har antagits komma

att öka sin andel av statsutgifterna i samma takt som genomsnittligen under

de fyra senaste åren eller med 0,17 procentenheter per år. Överslagsberäkningen

visar — som framgår av nedanstående tablå — att de statliga

forskningsanslagen (beräknat belopp) för budgetåret 1963/64 skulle uppgå

till 383 milj. kr. i dagens penningvärde eller 2,8 % av de totala egentliga

statsutgifterna på driftbudgeten.

Det här förut redovisade siffermaterialet visar hl. a., att under kalenderåret

1955 förbrukades för forskningsändamål drygt 200 miljoner kronor,

varav ungefär 105 miljoner i statliga anslagsmedel. Budgetåret 1958/59

uppgår de statliga forskningsanslagen enligt utredningens beräkningar till

215 miljoner kronor, en nominell ökning sålunda med drygt 100 % (eller

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

(Belopp i milj. kr. i penningvärde enligt konsumentprisindex

mars 1958)

Budgetår

Egentliga

statsutgifter på

driftbudgeten

Beräknade forsk- ningsanslag i %

av egentliga

statsutgifter

Beräknade

forskningsanslag

1959/60

11 661

2,10

245

1960/61

12 186

2,27

277

1961/62

12 710

2,44

310

1962/63

13 235

2,61

345

1963/64

13 760

2,78

383

korrigering för penningvärdesförändringen stannar den reella ökningen vid

drygt SO %). Om nu kommunernas, de affärsdrivande verkens, industriens

och de privata fondernas utgifter för rena forskningsändamål under åren

efter år 1955 (forskningsvolymsundersökningens år) skulle ha utvecklats

i samma takt som statens, skulle den totala forskningsvolymen under innevarande

budgetår omfatta över 400 miljoner kronor. Härav skulle då

drygt 220 miljoner vara offentliga anslagsmedel (inkl. kommunala medel),

medan över 160 miljoner kronor skulle vara privata anslagsmedel och drygt

30 miljoner övriga anslag eller medel. Det må här än en gång understrykas,

framhåller utredningen, att beräkningarna uteslutande gäller

driftkostnader (utom lokalkostnader) och sålunda lämnar kapitalinvesteringarna

för forskningsändamål helt utanför. Vidare måste, anser utredningen,

understrykas, att denna beräkning är ytterligt summarisk. Hur de olika

intressenternas insatser för forskningen i verkligheten utvecklat sig sedan

1955 vet utredningen nämligen icke. Att en kraftig expansion ägt rum, är

emellertid enligt utredningen sannolikt, och skulle utredningens kalkyl ange

den rätta storleksordningen, innebär detta, att driftsutgifterna för rena

forskningsändamål sedan år 1955 stigit från 0,4 till 0,7 % av bruttonationalprodukten.

Yttranden

Utredningens statistiska redovisning av forskningens nuvarande villkor

har av de remissinstanser, som uppehållit sig vid densamma, mottagits med

oförbehållsamt erkännande.

Sålunda framhåller vetenskapsakademien, att bedömningen av de föreslagna

reformernas innebörd mot bakgrunden av nuvarande resurser härigenom

underlättas. Akademien understryker därjämte, att denna del av

utredningens arbete också allmännare sett är av stor betydelse och även för

framtida planering av forskningsstödjande åtgärder torde bliva till stor

nytta.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Medicinska fakulteten i Uppsala uttalar, att analysen av forskningens

nuvarande resurser är mycket förtjänstfull och utgör en solid bas för planeringen

av de närmaste årens utbyggnad. Det större konsistoriet i Uppsala

anser, att utredningen framlagt en ingående och värdefull undersökning av

den vetenskapliga forskningens aktuella resurser och omfattning i vårt land.

Universitetskanslern framhåller bl. a. följande

Det material, utredningen framlägger i forskningsvolymundersökningen,

är av högt värde och väl ägnat att belysa en rad av aktuella spörsmål i

samband med utformningen av ett ökat statligt stöd till forskningen. Beträffande

översikten över de statliga forskningsinsatsernas utveckling under

efterkrigstiden bör dock påpekas, att vissa av utredningens siffror avseende

statsanslagen under de båda tidigaste i sammanställningarna medtagna

budgetåren 1946/47 och 1950/51, torde vara för låga, med hänsyn till den

budgettekniska omläggning av lönekostnadernas redovisning, som skedde

1952 i anslutning till löneregleringen för professorer in. fl. Den ökning av

statsanslagen för forskning mellan budgetåren 1950/51 och 1954 55, som

framkommer, torde därför delvis vara endast skenbar. Jag vill emellertid

redan nu framhålla, att de justeringar av utredningens siffror, som kunna

föranledas av nämnda anmärkning, icke torde vara ägnade att väsentligen

rubba den totalbild av utvecklingen, som utredningen lämnar.

Statens medicinska forskningsråd anför bl. a. följande.

Universitetsutredningen framlägger i sitt betänkande ett synnerligen

ingående och klarläggande material för bedömningen av landets forskningsresurser.

Insamlandet av detta omfattande material har universitetsutredningen

ansett vara en nödvändig förutsättning för de förslag till forskningens

upprustning, som utredningen sedan framlägger. Förslagen kommer därigenom

att vila på en mycket solid bas. Statens medicinska forskningsråd

vill understryka den betydelse detta material har för bedömningen av forskningens

ställning i dagens samhälle samt för planläggningen av forskningens

fortsatta utveckling. Rådet vill redan här uttala sitt varma erkännande för

utredningsmännens arbete, som utförts på ett mycket skickligt och omdömesgillt

sätt.

2. Upprustningsprogrammet i dess huvuddrag

U tredningen

Universiteten och högskolorna

Inledningsvis framhåller utredningen i fråga om sitt program för en

upprustning av grundforskningens resurser huvudsakligen följande.

Forskning bedrivs icke blott vid universitets- och högskoleinstitutionerna

utan även vid fristående offentliga eller privata forskningsinstitut, inom

näringslivet och till någon del även inom förvaltningen. Som framgått av

den i föregående kapitel lämnade översikten av forskningens omfattning

och kostnader under år 1955, är det endast en mindre del av den totala

forskningsinsatsen, som faller på universitets- och högskoleorganisationen,

närmare bestämt ca 30 % av den totala insatsen och ca 40 % av statens

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Alaj.ts proposition nr 105 år 1959

insatser. Utredningen vill redan från början understryka, att den ingalunda

hyser den meningen, att all forskning bör koncentreras till universitetsinstitutionerna.

Det framstår tvärtom för utredningen som både naturligt

och nödvändigt, att en stor del av de vid universitet och högskolor utbildade

forskarna efter längre eller kortare tid vid desamma finner sin varaktiga

verksamhet vid andra forskningsinstitutioner. Såsom bärare av huvudansvaret

för forskarrekrytering och forskarutbildning utgör nämligen universitets-

och högskoleorganisationen själva grunden för forskningen i vårt

land. Det är ett erkänt förhållande, alt denna utbildning sker mest effektivt,

genom att de unga forskarna infogas i en akademisk miljö i anknytning

till pågående forskning. Grunden för forskarutbildningen är nämligen

gynnsamma betingelser för forskningen överhuvudtaget.

Lyckligtvis har under efterkrigstiden kunnat konstateras ett växande

intresse för bildning och högre utbildning. En allt större andel av ungdomskullarna

söker sig till gymnasierna och därifrån till akademisk utbildning

vid universitet och högskolor. Då dessutom ungdomskullarnas storlek inom

loppet av några år stiger från ungefär 80 000 till drygt 130 000 per årskull

20-åringar, är del uppenbart att högre utbildning och forskning under

den närmaste tiden kommer att ha en rekryteringsbas, som är helt unik

i den svenska odlingens historia. Uppgiften blir att ge universitet och högskolor

resurser, som sätter dem i stånd att icke blott meddela en fullgod

akademisk grundutbildning ulan även tillvarataga forskarbegåvningarna

och erbjuda dem sådana levnads- och arbetsvillkor, att de utan alltför stora

uppoffringar och bekymmer för sin framtida försörjning kan ägna sig åt

forskning. Forskarutbildning och forskning måste göras till ett lockande

alternativ för alla nyexaminerade, som har läggning och intresse för sådant

arbete. Vad här sagts om nödvändigheten av att landets forskarbegåvningar

tillvaratages gäller i lika hög grad för fackhögskolorna som för universiteten.

Med tanke på det allmänt sett mycket goda begåvningsurvalet bland de

studerande vid flera av fackhögskolorna framstår det enligt utredningens

mening som utomordentligt angeläget att även dessa ges fullgoda resurser

för forskarutbildning. Icke minst gäller detta beträffande de tekniska högskolorna,

vilkas forskningsområden är av den största betydelse för vårt

samhälles utveckling.

Universitetens och högskolornas uppgifter för forskningen inskränker

sig emellertid icke till vad som har omedelbart samband med forskarrekrytering

och forskarutbildning. Universitets- och högskoleorganisationen skall

därjämte bära upp en självständig forskning inom vetenskapens alla ämnesområden.

Delvis är denna forskning — som ovan berörts — en förutsättning

för handledandet av forskaradepter och yngre forskare, men delvis

är den vid universitets- och högskoleinstitutionerna bedrivna forskningen

att betrakta som fristående från läroanstalternas rent utbildande uppgifter.

Härutinnan delar universitets- och högskoleorganisationen ansvaret

med ett stort antal fristående forskningsinstitut — både statliga och privata

— och ämbetsverk med forskningsuppgifter. Detta gäller i synnerhet

inom de naturvetenskapliga, tekniska, samhällsvetenskapliga och vissa delar

av de humanistiska ämnesområdena. Inom stora och betydelsefulla områden

bär dock universitets- och högskoleorganisationen praktiskt taget

ensam ansvaret för forskning och vetenskaplig utveckling. Överhuvudtaget

är det ett utmärkande drag i det senaste årtiondets utveckling, att en alltmera

omfattande självständig forskning bedrives vid de högre läroanstab

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 195!)

terna. Universitetens och högskolornas resurser har av samhället ställts

till förfogande för eu helt fri och helt förutsättningslös forskning. Det är

därför i stort sett här som vetenskapen bryter ny mark genom att nya områden

göres till föremål för vetenskapliga undersökningar och nya ämnen

uppstår i gränsskiktet mellan äldre forskningsområden. Detta ger åt universitets-

och högskoleorganisationen ett drag av stark dynamik, som i sin

tur är förutsättningen för dynamiken i hela samhällsutvecklingen. Även

såtillvida kan det sägas, att universiteten och högskolorna är själva basen

för forskningen i ett land. Universitet och högskolor blir aldrig färdigutbyggda

i ett samhälle, som vill gå framåt.

Härefter ingår utredningen på vissa huvudspörsmål beträffande forskarrekryteringen.

Åtgärder för denna måste, framhåller utredningen

till en början, syfta till att göra vetenskaplig vidareutbildning och

forskning till ett konkurrenskraftigt alternativ för alla därtill lämpade.

Forskaryrket fordrade en mycket lång utbildning, och arbetet ledde ej

alltid till snabba resultat. Därför vore det på intet sätt självklart att

forskarbanan skulle te sig lockande för var och en, som bär fallenhet för

vetenskapligt arbete. En realistisk uppfattning om de personella resursernas

knapphet leder enligt utredningen till slutsatsen att förbättrade villkor

för forskaradepter och yngre forskare är en förutsättning för en nödvändig

breddning av forskningens rekryteringsbas. Särskilt stora insatser för en

intensifierad forskning behövdes inom de områden, där en svår konkurrens

om nyexaminerade unga akademiker mötte från andra verksamhetsfält

än det rent vetenskapliga, och här kunde därför särskilda åtgärder

vara nödvändiga för att trygga forskarrekryteringen.

För forskarrekryteringen fordras, fastslår utredningen, i första hand

stipendier och forskarrekryteringstjänster. Utredningen erinrar om att den

1 sitt första betänkande särskilt pekat på licentiand- och doktorandstipendiernas

betydelse för forskarrekryteringen, och framlagt förslag om en

betydande förbättring av dessa stipendier, till såväl antal som belopp.

Statsmakternas beslut detta år innebär, tillägger utredningen, att utredningens

förslag i dessa stycken kommer att realiseras genom en omedelbar

höjning av stipendiebeloppen samt genom en under de två budgetåren

1958/59 och 1959/60 företagen successiv ökning av antalet stipendier. I anledning

härav vill utredningen understryka nödvändigheten av att den

beslutade uppräkningen av antalet licentiand- och doktorandstipendier icke

betraktas som slutgiltig utan att antalet stipendier årligen anpassas efter

den breddning av forskarrekryteringen som redan är påtaglig.

Licentiand- och doktorandstipendierna är emellertid enligt utredningens

åsikt icke det enda medlet för att få till stånd en breddad forskarrekrytering.

Det är därför av den allra största vikt, understryker utredningen,

att det vid universitet och högskolor finns ett tillräckligt antal forskarrekryleringstjänster,

så avpassade att deras bestridande på ett naturligt

sätt låter sig förena med högre studier eller avhandlingsarbete. Här ligger,

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 105

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

framhåller utredningen, amanuens- och framför allt assistenttjänsternas

stora betydelse för forskning och forskarrekrytering. Utredningen vill på

det kraftigaste understryka vikten av att forskarrekryteringen stimuleras

genom såväl stipendier som dylika rekryteringsbefattningar, och detta bör

enligt utredningens mening gälla för alla ämnen — vid fakulteterna lika

väl som vid fackhögskolorna — inom vilka en vidgad rekrytering av unga

forskare överhuvudtaget anses böra stimuleras. Befattningar av det slag

utredningen här tänker på — d. v. s. befattningar med en del av arbetstiden

uttagen i form av tjänstgöring för institutionens räkning och den

återstående delen i form av arbete med befattningshavarens egen avhandling

eller licentiatuppgift — bör sålunda enligt utredningens mening finnas

inom hela universitets- och högskoleorganisationen. I det följande framlägger

utredningen ett preciserat förslag, som syftar till att tillförsäkra

universitet och högskolor ett minimum av dylika rekryteringsbefattningar.

Både med hänsyn till rekryteringsbehovet och av andra skäl kan det i

många ämnen fordras ytterligare amanuens- och assistentbefattningar utöver

det minimum utredningen velat tillförsäkra varje ämne. För de tekniska

högskolornas del innebär förslaget därutöver, att de nuvarande förste

assistenthefattningarna föreslås ombildade till forskarrekryteringstjänster

av samma slag som universitetens assistenttjänster.

Åtgärder för forskarrekryteringen kunde emellertid icke uteslutande syfta

till att stimulera till påbör jande av högre vetenskapliga studier. De måste

även syfta till att säkerställa studiernas genomförande, att motverka en

alltför stor avgång efter licentiatexamen och att till fortsatt forskningsarbete

knyta dem som i sin gradualavhandling givit prov på framstående

forskarbegåvning. Utredningen utvecklar denna sin uppfattning på följande

sätt.

Den normala karriären är härvidlag, i varje fall för universitetsfakulteternas

vidkommande, docentbefattningar, eventuellt forskardocentbefattningar,

och slutligen ordinarie lärarbefattningar vid universitet och högskolor:

laboratorsbefattningar (motsvarande) och professurer. Emellertid

har utsikterna inom denna karriär alltid tett sig osäkra. Antalet docentbefattningar

liksom antalet ordinarie lärarbefattningar i de olika ämnena

är så begränsat, afl utsikterna att omedelbart efter disputation erhålla

docentbefattning och alt sedan efter ett omfattande forskningsarbete erhålla

professur även för mycket framstående forskare varit beroende av

tillfälliga ämneskonjunkturer. Till en viss grad är detta naturligt och ofrånkomligt.

Att alla doktorer inte kan bli docenter och alla docenter inte kan

bli professorer är ett förhållande som ligger i systemet och som har sin

motsvarighet inom alla yrkeskarriärer. Men å andra sidan får utsikterna

inom forskarkarriären — lika litet som befordringsutsikterna inom andra

yrken — icke te sig så osäkra, att rekryteringen äventyras. Rimliga utsikter

till befordran är här liksom annorstädes förutsättningen för att de rekryteringsfrämjande

åtgärderna skall fylla sitt syfte. I fail då en mycket framstående

vetenskapsman saknar utsikter att erhålla ordinarie befattning

inom den fasta personalorganisationen, har man ibland för honom inrättat

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1950

en personlig befattning. Utredningen anser, alt detta förfarande hittills i

alltför hög grad haft karaktären av undantagsföreteelse.

Enligt utredningens övertygelse är det nödvändigt att inrättandet av personliga

befattningar göres till en normal väg för att trygga vetenskapens

utveckling och differentiering. I detta syfte framlägger utredningen i det

följande förslag om inrättandet av ett antal rörliga professurer, avsedda

att inrättas successivt med ett visst antal årligen under de närmaste åren.

Dessa tjänster skall enligt förslaget vara gemensamma för hela universitetsoch

högskoleväsendet och tillsättas av Kungl. Maj :t utan avseende på ämne

eller läroanstalt. När en dylik tjänst i framtiden på nytt blir ledig, skall

den kunna besättas med ny innehavare utan avseende på vilket ämne den

tidigare innehavaren företrätt. Med den breddning av rekryteringsbasen

och med de olika åtgärder som föreslås till stimulerande av forskarrekryteringen

blir det möjligt att redan under 1960-talet till universitet och högskolor

knyta ett växande antal docentkompetenta yngre vetenskapsmän,

som under 1960- och 1970-talen kommer in i sin mest produktiva ålder.

Detta fordrade emellertid att redan nu åtgärder vidtoges i syfte att väl utnyttja

dessa personella resurser. Det nuvarande antalet docent- och slutbefattningar

vore därvid klart otillräckligt. Beslut om en successiv utbyggnad

av antalet befattningar av dessa två huvudtyper måste ses som

ett nödvändigt komplement till övriga här föreslagna åtgärder till stimulerande

av forskarrekryteringen. Utredningen anför härom vidare följande.

En dylik successiv utbyggnad av antalet e. o. docent- och forskardocentbefattningar

och ett ökat antal ordinarie tjänster i forskarkarriärens topp

behandlar utredningen i det följande. Utredningen betraktar icke sina förslag

i dessa hänseenden såsom slutgiltiga. De gäller nämligen snarast en

komplettering av den nuvarande universitets- och högskoleorganisationens

forskar- och lärarstab. Utredningen avser att i ett följande betänkande lägga

fram en plan för det högre utbildningsväsendets utbyggnad. Därvidlag måste

övervägas om det nuvarande antalet fakulteter och högskolor är tillräckligt

för att på lång sikt tillgodose samhällets behov av akademiker och forskare

inom olika fält. Det kan då bli fråga om att tillskapa hela lärarstaber för

nya läroanstalter. Mot denna bakgrund måste man bedöma utredningens

förslag om en förhållandevis kraftig ökning av antalet e. o. docentbefattningar.

Dessa befattningar är nämligen normalt den naturliga rekryteringsbasen

till professurer och laboralurer. På vissa områden föreslår emellertid

utredningen endast en relativt ringa förstärkning av antalet e. o. docentbefattningar.

Delta gäller bl. a. de medicinska fakulteternas kliniska ämnesgrupp

och de tekniska högskolorna. Orsaken härtill är den, att efterfrågan

på dylika befattningar knappast nu motiverar ett högre antal. Olika förhållanden

gör åt» docenter inom dessa ämnesområden har mindre intresse

för e. o. docentbefattningar än docenter inom andra fakulteter. För de tekniska

högskolornas vidkommande kommer därtill alt disputationsfrekvensen

ännu är relativt låg.

För att stimulera forskning och forskarrekrytering inom dessa betydelsefulla

forskningsområden föreslår utredningen, närmast för de medicinska

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

fakulteternas kliniska ämnen och för de tekniska högskolorna, en ny typ

av forsknings- och forskarrekryteringsbefattning, som skulle vara inplacerad

i forskarkarriären mellan assistentbefattningar och e. o. docentbefattningar.

Innehavare av dessa befattningar skulle benämnas forskarassistenter,

och befattningarna skulle i första hand vara avsedda för doktorander.

För docentkompetent innehavare av sådan befattning föreslås ett visst

lönetillägg, men tanken är, att vid de tekniska högskolorna i framtiden

ersätta befattningarna med e. o. docentbefattningar av vanlig typ. Även för

de medicinska fakulteternas teoretiska ämnesgrupp, de matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna och de samhällsvetenskapliga ämnena tänker

sig utredningen ett antal tjänster av denna nya typ. De åtgärder som utredningen

föreslår till stimulerande av forskarrekryteringen svftar alla till

att göra forskarens yrke mera attraktivt och därigenom mera konkurrenskraftigt

gentemot andra yrken. De är avsedda att sättas in vid de valtillfällen

som är avgörande för en akademikers slutliga val av yrkesbana.

Påbörjandet av högre vetenskapliga studier efter grundexamens avläggande

skulle stimuleras genom en kombination av å ena sidan licentiandstipendier

och å den andra amanuens- och assistentbefattningar. Nyblivna

licentiater skulle uppmuntras till fortsatt forskarutbildning och avhandlingsarbete

genom doktorandstipendier och assistenttjänster (i vissa fall

forskarassistentbefattningar) samt genom förbättrade utsikter att efter

disputation erhålla e. o. docentbefattning och därefter en ordinarie slutbefattning

som laborator (motsvarande) eller professor. Utredningens syfte

är sålunda att skaffa tjänster åt framstående vetenskapsmän för att därigenom

åt samhället trygga en ökad tillgång på forskare för en enligt utredningens

mening önskvärd och nödvändig intensifiering av forskningen

icke blott vid universitet och högskolor utan överhuvudtaget i vårt samhälle.

Vidare anlägger utredningen följande synpunkter på forskarutbildningen.

För en framgångsrikt bedriven forskning och forskarutbildning vid universitets-

och högskoleinstitutionerna behövs i första hand ett tillräckligt

antal högt kvalificerade forskar- och lärarkrafter med goda möjligheter

till såväl forskarhandledning som eget forskningsarbete.

I sitt första betänkande har utredningen starkt understrukit betydelsen

av att licentiander och doktorander i sitt arbete ges en effektiv handledning

av professorer och andra vid institutionen verksamma erfarna forskare.

Såsom det väsentliga i detta sammanhang pekade utredningen på

nödvändigheten av att professorerna och övriga högkvalificerade forskare

vid institutionerna ges mera tid till handledning av de studerande på högstadiet.

Genom utredningens i det första betänkandet framlagda förslag

och statsmakternas i år fattade beslut i anledning härav hoppas utredningen

att förutsättningar skapats för en radikal förbättring härutinnan

beträffande de hittills hårdast belastade fakulteterna, de humanistiska

och matematisk-naturvetenskapliga.

Vad utredningen bär och i sitt första betänkande anfört rörande den

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 är 1950

fundamentala betydelsen av en generös politik då det gäller att för torskarhandledning

reservera tillräckliga lärarresurser gäller givetvis lika för

alla fakulteter och högskolor. Enligt utredningens mening måste i framtiden

fackhögskolorna lika väl som universiteten fungera icke blott som

läroanstalter för utbildning fram till akademisk grundexamen utan även

som centra för forskning och forskarutbildning inom sina ämnesområden.

Fackhögskolorna bör därför successivt ges sådana resurser, att de kan fylla

denna dubbla uppgift. Härvidlag vill utredningen särskilt fästa uppmärksamheten

på förhållandena vid de tekniska högskolorna. I dessa hänseenden

kan nuvarande förhållanden vid dessa högskolor ej anses vara tillfredsställande.

Till en del är detta samma problem som utredningen mött

vid sin behandling av förhållandena vid universiteten och vissa av de förslag

som nu framföres beträffande de tekniska högskolorna medför ett

närmande av högskoleorganisationen till universitetsorganisationen. Särskilt

gäller detta de grundläggande, mer teoretiska ämnena. Undervisning

i dessa grundläggande ämnen — matematik, mekanik, fysik in. fl. — skall

delges alla eller en större del av alla elever vid de tekniska högskolorna.

Professorer i dessa ämnen föreläser ej sällan för grupper omfattande flera

hundra teknologer; de skall dessutom planera och övervaka undervisningen

i övrigt och utforma och granska bedömningen av ett däremot

svarande antal enskilda tentamensprov. Självfallet kommer dessa uppgifter

att kräva en mycket betydande del av en professors tid. Man kan också

konstatera att professorerna i dessa ämnen finner alltför ringa tid för att

driva egen forskning och för att handleda studier och forskning syftande

till högre examina. Härtill kommer, att det för den tekniska forskningen

överhuvudtaget är av den största betydelse att forskning och forskarutbildning

intensifieras i de grundläggande ämnena även vid de tekniska högskolorna.

De matematiska eller teoretisk-fysiska hjälpmedel, som krävs

i den moderna tekniken, är av så avancerad natur och också så särpräglade,

att det torde vara uteslutet att forskning och forskarutbildning i dessa

ämnen drivs uteslutande vid universiteten. Detta kan icke ske utan en omorganisation

av lärarstaben vid de tekniska högskolorna, varigenom de

högst kvalificerade lärarna befrias från en så stor del av undervisningen

för civilingenjörsexamen och av ansvaret lör denna undervisnings organisation,

att de inom ramen för sin undervisning jämväl kan anslå tillräckligt

utrymme för forskarhandledning och undervisning på högstadiet. Vad här

sagts bör i princip gälla för alla ämnen vid de tekniska högskolorna, men

med hänsyn till lågstadieundervisningens olika omfattning och det skiftande

antalet licentiander och doktorander är behovet av en förstärkning

av lärarresurserna särskilt trängande i vissa ämnen. Till de högt kvalificerade

lärare, som det här gäller att i viss utsträckning friställa för

forskarhandledning och högstadieundervisning, räknar utredningen — liksom

i första betänkandet beträffande de filosofiska fakulteterna — såväl

professorer som laboratorer. Visserligen torde, liksom 1 al let är vid de

filosofiska fakulteterna, vissa laboratorsbefattningar ursprungligen ha tillkommit

närmast för lågstadieundervisningens skull, men kompetenskraven

för samtliga laboratorsbefattningar vid de tekniska högskolorna torde ha

hållits på samma höga vetenskapliga nivå som beträffande motsvarande

befattningar vid fakulteterna. Med hänsyn härtill samt till den svällande

undervisningsorganisationen vid nu ifrågavarande högskolor och till vad

ovan anförts rörande betydelsen av eu väsentlig förstärkning av den lek
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

niska forskningens och forskarutbildningens resurser anser utredningen

att anledning saknas att göra en kategoriklyvning med hänsyn till arfaetsuppgifterna

inom den i kompetenshänseende enhetliga laboratorsgruppen.

Såvitt utredningen kunnat finna, är samma motivering för införande av

universitetslektorat giltig även för de tekniska högskolornas del. Detta

underströks också i remissyttrandena över utredningens första betänkande

av såväl överstyrelsen för de tekniska högskolorna som av dessas lärarkollegier.

I det följande återkommer utredningen till detta spörsmål och

framlägger där förslag om införande av universitetslektorat jämväl vid de

tekniska högskolorna.

Utredningen upptar slutligen frågan om forskningens hjälpresurser

till principiell behandling och anför därom bl. a. följande.

Förutom tillräckliga och tillräckligt kvalificerade personella hjälpkrafter

behövs för en rationellt bedriven forskning många gånger betydande materielresurser

i form av maskiner, instrument och förbrukningsartiklar av

olika slag. Det är emellertid enligt utredningens uppfattning ofrånkomligt

att universiteten och högskolorna genom anslag på sina ordinarie stater

tillförsäkras resurser i fråga om biträdespersonal och materielanslag, som

(a)_ helt tillgodoser undervisningens behov, (b) helt tillgodoser forskarutbildningens

(inkl. licentianders och doktoranders) behov, samt (c) tillgodoser

(ten till institutionen fast knutna forskarpersonalens mera permanenta

behov av biträdeshjälp och materiel och sålunda gör institutionen

forskningsmässigt funktionsduglig.

Den biträdespersonal och de materielanslag, som erfordras för att tillgodose

dessa behov, utgör universitetens och högskolornas basorganisation.

Denna basorganisation bör ge likvärdiga, om ock ej i sina detaljer helt

lika, resurser åt i avseende på sammansättningen av den vetenskapliga

personalen lika institutioner i samma ämne vid olika läroanstalter. Den

måste utbyggas i takt med utbyggnaden av den fasta lärar- och forskarpersonalen.

Basorganisationens hiträdesstab måste vidare — det vill utredningen

med skärpa understryka — ges en sådan sammansättning, att den moderna

forskningens krav på högt kvalificerad, delvis akademiskt utbildad,

biträdeshjälp kan tillgodoses.

Basorganisationen måste slutligen konstrueras så, att den tillförsäkrar

licentiander, doktorander och e. o. docenter särskilt för dessa kategorier

avpassade resurser, detta dels emedan antalet licentiander och doktorander

växlar snabbt och de e. o. docentbefattningarna icke är fast knutna

till vissa institutioner, dels emedan dessa kategoriers behov av biträdeshjälp

och materiel för sin forskning är relativt skiftande och svårt att

förutse.

Utredningen framlägger i det följande preciserade förslag rörande en

förstärkt och likvärdig basorganisation för de olika universiteten och högskolorna

samt rörande särskild basorganisation knuten till de e. o. docentbefattningarna.

Den basorganisation, som utredningen sålunda föreslår

skall ingå i universitets- och högskoleorganisationens fasta resurser, kommer

i enlighet med det resonemang som förts i det föregående ingalunda

att bli tillräcklig för den forskning som bedrives vid många institutioner.

Basorganisationen föreslås dimensionerad endast som en minimiorganisation.

Större forskningsprojekt och för dessa projekt erforderlig specialut
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

rustning måste finansieras från annat håll. Basorganisationen är icke heller

avsedd att ge resurser för det forskningsarbete som utföres av sådana

forskare som icke ingår i institutionens fasta personalstab och som icke

heller är att beteckna som licentiander eller doktorander.

Att ge institutionerna de erforderliga ytterligare forskningsresurserna

är redan och bör enligt utredningens mening även i fortsättningen vara

en av de statliga forskningsrådens huvudsakliga uppgifter.

Redan i detta sammanhang torde jag vidare få ingå på utredningens överslagsberäkningar

av de med inrättandet av nya forskar- och lärarbefattningar

förenade följdkostnaderna. Dessa belyser på ett sammanfattande sätt vissa

centrala delar av det av utredningen förordade upprustningsprogrammet.

Utredningen har redovisat ifrågavarande beräkningar i en särskild till betänkandet

fogad bilaga, vilken här torde böra återges.

Följdkostnader vid inrättande av nya forskar- och lärarbefattningar

De av utredningen föreslagna nya forskarbefattningarna är av följande

typer: Rörliga professurer, e. o. docent- och e. o. forskardocentbefattningar,

lektorat vid de tekniska högskolorna samt forskarassistentbefattningar. För

befattningarna av det sistnämnda slaget synes särskilda biträdes- och materieiresurser

icke behöva beräknas, da forskarassistenterna kan förutsättas

få sitt behov av hjälpresurser tillgodosett genom anslagen till ograduerade

forskares vetenskapliga verksamhet.

För de övriga slagen av forskarbefattningar måste däremot beräknas kostnader

för både biträdespersonal och materiel. Dessa kostnader är emellertid

icke möjliga att beräkna exakt, då de nya befattningarna i utredningens

förslag ej bundits till vissa ämnesgrupper. Det blir därför nödvändigt att

först redogöra för ifrågavarande följdkostnaders storlek för de olika slagen

av befattningar inom olika ämnesgrupper.

Med tillämpning av vissa i betänkandet närmare angivna regler och beräkningsgrunder

beträffande omfattningen av för professurer inom olika ämnesgrupper

erforderlig assisten Ipersonal, beträffande anslagen till biträdeshjälp

åt innehavare av docentbefattningar, beträffande sekreterarhjälp åt

ordinarie lärare i humanistiskt inriktade ämnen, beträffande bitradespersonalens

storlek inom den matematiska ämnesgruppen samt inom olika typer

av experimentellt arbetande vetenskaper, beträffande biträdespersonalens

storlek för samhällsvetenskapliga ämnen samt beträffande materielanslagens

dimensionering för olika ämnesgrupper kan följdkostnaderna för

professurer, docentbefattningar och lektorat beräknas för följande sju ämnesgrupper:
(1)

Den humanistiska ämnesgruppen, omfattande de teologiska och juridiska

fakulteterna samt de humanistiska fakulteternas rent humanistiskt

inriktade ämnen. En rörlig professur inom denna ämnesgrupp kan beräknas

fordra assistent- eller amanuenshjälp till en kostnad motsvarande lönekostnaden

för en halv assistenttjänst samt sekreterarhjälp till eu kostnad motsvarande

lönekostnaden för ett fjärdedels biträde med lön enligt lönegrad 8.

En docenlbefattning inom denna ämnesgrupp fordrar anslag till biträdeshjälp

med 2 000 kronor per år. Materielanslag kan beräknas etter 3,5 % av

den totala lönekostnaden.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

(2) Den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen, omfattande även ämnena

pedagogik och psykologi. Här får assistentkostnaden för en rörlig professur

beräknas motsvara lönekostnaden för en hel assistenttjänst; sekreterarbjälp

får beräknas till en kostnad motsvarande 80 % av lönen i lönegrad 8. Anslag

till biträdeshjälp åt docenter inom denna ämnesgrupp kan beräknas till

6 000 kronor för år (för halva antalet befattningar 10 000 kronor och för

återstoden 2 000 kronor). Materielanslag får beräknas efter 11,3 % av den

totala lönekostnaden

(3) Den medicinska fakultetens teoretiska ämnen. Assistentkostnaderna

beräknas här på samma sätt som för professurer inom den samhällsvetenskapliga

ämnesgruppen. Biträdespersonal för varje professur beräknas med

3,1 tjänster med en antagen genomsnittslön i lönegrad 8. Anslag till biträdeshjälp

åt docenter får beräknas med 10 000 kronor per befattning och år;

materielanslag med 21 % av den totala lönekostnaden.

(4) Den medicinska fakultetens kliniska ämnen. För dessa ämnen föreslås

ingen särskild assistent- eller amanuenspersonal knuten till professurerna.

Biträdespersonal för varje professur får här beräknas med 2,1 tjänster med

en antagen genomsnittslön i lönegrad 8. Anslag till biträdeshjälp åt docenter

tår beräknas med 10 000 kronor per år och befattning; materielanslag

med 30 % av den totala lönekostnaden.

(5) Den matematiska ämnesgruppen, omfattande jämväl de teoretiska

ämnena vid de tekniska högskolorna. Assistentkostnaderna beräknas här

på samma sätt som för professurer inom den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen.

Biträdeshjälp får för varje professur och lektorat (vid de tekniska

högskolorna) beräknas till en kostnad motsvarande 60 % av lönen i lönegrad

8. Anslag till biträdeshjälp åt docenter får beräknas med 2 000 kronor

per år och befattning; materielanslag med 8,5 % av den totala lönekostnaden.

(6) Den fysisk-kemiska ämnesgruppen, omfattande jämväl de övriga

ämnena vid de tekniska högskolorna. Assistentkostnaderna beräknas för

denna ämnesgrupp på samma sätt som för professurer inom den samhällsvetenskapliga

ämnesgruppen. För ämnena fysik och kemi kommer därtill

kostnader motsvarande lönen för ytterligare en hel assistentbefattning. Biträdeshjälp

för varje professur och lektorat (vid de tekniska högskolorna)

beräknas med 3,3 tjänster med en antagen genomsnittslön i lönegrad 8.

Anslag till biträdeshjälp åt docenter får beräknas med 10 000 kronor per befattning

och år; materielanslag med 29,3 % av den totala lönekostnaden.

(7) Den biologisk-geografiska ämnesgruppen. Kostnaderna får här beräknas

pa samma sätt som för den fysisk-kemiska ämnesgruppen med den

skillnaden att biträdeshjälp beräknas med 1,9 tjänster per professur och

materielanslag beräknas med 20,5 % av den totala lönekostnaden.

Med här angivna beräkningsmetoder kan följdkostnaderna för professurer,

docentbefattningar och lektorat inom de olika ämnesgrupperna beräknas

på sätt som framgår av den på sid. 25 först intagna sammanställningen.

Följdkostnaderna för laboraturer blir desamma som för professurer med

den skillnaden att kostnaderna för materiel får beräknas något lägre med

hänsyn till den något lägre lönekostnaden.

Det kan synas tveksamt, om ett lektorat fordrar lika stor biträdespersonal

som t. ex. en professur. Till följd av en lektors större undervisningsbörda

får hans forskning beräknas bli mindre omfattande än en professors. Å

andra sidan ställer även undervisningen krav på biträdespersonal och om

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959 25

Hum.

Samh.

Teor.

med.

Klin.

med.

Matem.

Fysisk-

kemiska

gruppen

Biol.-

geogr.

A. Följdkostnader för pro- fessur

kostn. för ass.- eller

aman.-personal......

kostn. för bitr.-personal

kostn. för materiel.....

8 886

2 985

1 773

17 772

9 264

7 447

17 772

35 898

19 433

24 318

18 956

17 772

6 948

5 405

17 772

38 214

27 792

17 772

22 002

16 122

Summa kronor

13 554

34 483

73 103

43 274

30 125

83 778

55 896

B. Följdkostnader för do- centbefattningar

anslag för bitr.-hjälp . .

2 000

6 000

10 000

10 000

2 000

10 000

10 000

kostn. för materiel.....

1 028

3 771

7 848

11 212

2 497

10 950

7 661

Summa kronor

3 028

9 771

17 848

21 212

4 497

20 950

17 661

C. Följdkostnader för lek- torat vid de tekniska

högskolorna

kostn. för bitr.-personal

6 948

38 214

kostn. för materiel.....

—

—

—

—

3 183

20 134

—

Summa kronor

—

—

—

—

10 131

58 348

—

undervisningen är så omfattande, att ett lektorat inrättas, fordras som regel

också att en icke så liten del av institutionens biträdesresurser avdelas för

göromål i samband med undervisningen. Därtill kommer, att lektoraten

vid de tekniska högskolorna föreslås inrättade i syfte att ge professorer och

laboratorer förbättrade möjligheter till forskarhandledning och forskning.

Tillkomsten av dessa lektorat kan därför väntas även indirekt leda till en

intensifierad forskningsverksamhet vid ifrågavarande institutioner. Med

hänsyn härtill har det ansetts riktigast att vid beräkningen av följdkostnaderna

använda samma beräkningssätt för de här föreslagna lektoraten

som för övriga ordinarie lärartjänster.

Utredningen föreslår, att sammanlagt 25 rörliga professurer inrättas under

de närmaste fem budgetåren, men utredningen har icke angivit ämnesområden

för dessa professurer. Nu vet vi, att de budgetåret 1958/59 befintliga

sammanlagt 437 professurerna (ordinarie och personliga) vid universiteten,

karolinska institutet, Stockholms högskola och de tekniska högskolorna

är fördelade mellan de sju här angivna ämnesgrupperna på följande

sätt:

Hum.

Samh.

Teor.

med.

Klin.

med.

Matem.

Fysisk-

kemiska

gruppen

Biol.-

geogr.

122

27

46

75

24

in

32

0/

/O.....................

28

6

11

17

6

25

7

För kostnadsberäkningens skull kan vi nu göra antagandet att de föreslagna

25 rörliga professurerna kommer att fördela sig på de olika ämnesgrupperna

på samma sätt som de nu befintliga professurerna. Antalet rörliga

professurer inom varje ämnesgrupp och de med dessa professurer förknippade

följdkostnaderna skulle då bli följande:

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Antaget antal professurer

Följdkostnader..........

Hum.

Samh.

Teor.

med.

Klin.

med.

Matem.

Fysisk-

kemiska

gruppen

Biol.-

geogr.

7

94 878

2

68 966

3

219 309

4

173 096

1

30 125

6

502 668

2

111 792

Sammanlagt skulle följdkostnaden för samtliga föreslagna 25 rörliga

professurer sålunda kunna beräknas till 1 200 834 kronor, eller 2i0 000

kronor per år. Då befattningarna föreslås inrättade fr. o. in. den 1 januari

blir kostnaderna för budgetåret 1959/60 dock 120 000 kronor.

Vad så beträffar följdkostnaderna vid inrättande av de av utredningen

föreslagna e. o. docentbefattningarna kan till en början konstateras, att dessa

i förslagen är fördelade på fakulteter och högskolor men icke på ämnesgrupper.

De flesta av de nya befattningarna skall i varje fall till en början

göras rörliga. Med ledning av nu gällande ämnesfördelning bland ämnesbundna

docentbefattningar skulle man kunna antaga, att en femtedel av de

humanistiska fakulteternas nya befattningar kominer att gå till docenter

inom samhällsvetenskapliga ämnen, att hälften av de matematisk-naturvetenskapliga

fakulteternas nya befattningar kommer att gå till ämnen

inom den biologisk-geografiska ämnesgruppen och en sjättedel av befattningarna

till ämnen inom den matematiska ämnesgruppen. Av nuvarande

docentbefattningar inom de medicinska fakulteterna är en tredjedel knuten

till kliniska ämnen, men med hänsyn till att utredningen tänker sig att med

sitt förslag särskilt tillgodose denna ämnesgrupp, synes det riktigast att

antaga att hälften av de nya befattningarna kommer att innehavas av docenter

i kliniska ämnen. De för de tekniska högskolorna föreslagna befattningarna

kan antagas gå till dessa högskolors »övriga ämnen», medan följdkostnaderna

för tandläkarhögskolornas docentbefattningar synes kunna

beräknas efter samma grunder som för motsvarande ämnen inom den

kliniska ämnesgruppen.

Med dessa antaganden kan följdkostnaderna för helt år för de föreslagna

docentbefattningarna beräknas på följande sätt:

Ämnesgrupp

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

an-

tal

kostnad

kr

an-

tal

kostnad

kr

an-

tal

kostnad

kr

an-

tal

kostnad

kr

an-

tal

kostnad

kr

Hum. grp. (inkl.

teol. fak.)......

14

42 392

9

27 252

9

27 252

7

21 196

6

18 168

Samh. grp........

3

29 313

2

19 542

2

19 542

1

9 771

2

19 542

Teor. med. grp. . . .

7

124 936

7

124 936

6

107 088

Klin. med. grp

(inkl. tandl.-hög-

skolan).........

9

190 908

9

190 908

6

127 272

Matem. grp.......

2

8 994

3

13 491

2

8 994

2

8 994

1

4 497

Fysisk-kemiska grp

(inkl. tekn. hög-

skolorna).......

7

146 650

8

167 600

4

83 800

4

83 800

3

62 850

Biol.-geogr. grp.. . .

7

123 627

6

105 966

6

105 966

6

105 966

5

88 305

Summa

49

666 820

44

649 695

35

479 914

20

229 727

17

193 362

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Tablån anger kostnaderna för helt år. Summorna för de två första budgetåren

avspeglar icke de kostnadsökningar, som faller på vart och ett av

dessa. Utredningen föreslår nämligen, att anslag till biträdeshjälp åt docenter

ställes till förfogande först från den 1 januari 1960. Om samma förfaringssätt

tillämpas för den del av följdkostnaderna som gäller materielanslag,

innebär detta, att följdkostnaderna för de befattningar, som föreslås

inrättade från och med budgetåret 1959/60, för detta budgetår får beräknas

med halverat belopp, medan en lika stor kostnadsökning kommer att falla

på budgetåret 1960/61. Kostnadsökningen blir därför för budgetåret 1959/60

333 410 kronor, men för budgetåret 1960/61 i stället 983 105 kronor.1

Då det gäller beräkningen av följdkostnaderna för av utredningen föreslagna

32 nya forskardocentbefattningar kan med ledning av de ämnesanknutna

docentbefattningarnas nuvarande fördelning följande antaganden

göras: Av föreslagna 16 befattningar för Uppsala och Lunds universitet kan

7 beräknas för humanistiska ämnen (inkl. de teologiska och juridiska fakulteterna),

medan 2 tjänster kan beräknas för var och en av de teoretiskmedicinska,

fysisk-kemiska och biologisk-geografiska ämnesgrupperna och

en tjänst för var och en av övriga ämnesgrupper. Av föreslagna 4 befattningar

för Göteborgs universitet kan 2 tjänster beräknas för humanistiska

ämnen och en tjänst för envar av de medicinska ämnesgrupperna. Av föreslagna

5 befattningar vid karolinska institutet kan 3 beräknas för den teoretiska

och 2 för den kliniska ämnesgruppen. Av föreslagna 5 befattningar vid

Stockholms högskola kan 3 beräknas för humanistiska ämnen och en tjänst

för envar av de fysisk-kemiska och biologisk-geografiska ämnesgrupperna.

De 2 tjänsterna vid de tekniska högskolorna slutligen kan beräknas gå till

dessa högskolors »övriga ämnen» och sålunda i kostnadshänseenden jämställas

med den fysisk-kemiska ämnesgruppens docentbefattningar.

Med dessa antaganden kan följdkostnaderna för helt år för de föreslagna

forskardocentbefattningarna beräknas sålunda:

1959/60

1960/61

1961/62

Ämnesgrupp

an-

kostnad

an-

kostnad

an-

kostnad

tal

kr

tal

kr

tal

kr

Hum. grp. (inkl. teol. o. jur. fak). .

4

12 112

4

12 112

4

12 112

Samh. grp......................

1

9 771

Teor. med. grp..................

2

35 696

2

35 696

2

35 696

Klin. med. grp..................

2

42 424

2

42 424

Matem. grp.....................

1

4 497

Fysisk-kemiska grp. (inkl. tekn.

högsk.).......................

2

41 900

2

41 900

1

20 950

Biol.-geogr. grp..................

1

17 661

i

17 661

1

17 661

Summa

11

149 793

ii

149 793

10

100 687

Även här faller kostnadsökningen för de befattningar, som föreslås inrättade

från och med budgetåret 1959/60 till hälften på detta budgetår och

till hälften på det följande. Kostnadsökningen blir följaktligen för budget
1

En viss mindre skiljaktighet föreligger mellan vad som här och i det följande redovisas såsom

universitetsutredningens förslag och vad denna i betänkandet angivit. Denna skiljaktighet sammanhänger

med att vissa smärre korrigeringar av det bakomliggande siffermaterialet numera

vidtagits.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

året 1959/60 74 897 kronor, men för budgetåret 1960/61 i stället 224 689

kronor.

Av föreslagna 16 lektorat vid de tekniska högskolorna gäller 8 teoretiska

och 8 övriga ämnen. Följdkostnaderna kan sålunda beräknas till (8 X

10 131 =) 81 048 + (8 x 58 348 =) 466 784 kronor eller tillsammans 547 832

kronor, vilken kostnad helt gäller budgetåret 1959/60.

Ytterligare materielanslag vid förstärkning av assistent- och

biträdesper sonalen

Enligt utredningens förslag bör materielanslagen beräknas i anslutning

till de totala lönekostnaderna.

Utredningen förordar en förstärkning av assistent- och amanuenspersonalen

vid fakulteterna till en beräknad lönekostnad av 1 062 766 kronor och

vid de tekniska högskolorna till en beräknad lönekostnad av 1 599 480 kronor.

Den förra summan kan fördelas på ämnesgrupper med hjälp av utredningsmaterialet.

Antages att de nya assistentbefattningarna vid de tekniska

högskolorna fördelas i samma proportioner som högskolornas professurer

och laboraturer är fördelade mellan de teoretiska ämnena (15 %) och övriga

ämnen (85 %), kan vi fördela de sammanlagda lönekostnaderna på ämnesgrupper

och även — med hjälp av de på s. 22 f angivna relationstalen —

beräkna den erforderliga ökningen av materielanslagen:

Hum.

Samh.

Teor.

med.

Klin.

med.

Matem.

Fysisk-

kemiska

gruppen

Biol.-

geogr.

Summa

Lönekostnad

fakulteter....

tekn. högskolor

815 025

104 855

53 316

—

4 798

239 922

67 000

1 359 558

17 772

1 062 766

1 599 480

Summa kr

815 025

104 855

53 316

—

244 720

1 426 558

17 772

2 662 246

Materielkostnad

28 526

11 849

11 196

—

20 801

417 981

3 643

493 996

Denna ökning av materielanslagen faller helt på budgetåret 1959/60.

Kostnaderna för de olika delarna av den i betänkandet föreslagna förstärkningen

av den personella basorganisationen beräknar utredningen komma

att fördela sig på ämnesgrupper och budgetår enligt följande sammanställning

:

Ämnesgrupp

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

Hum. grp............

309 560

309 560

177 560

Samh. grp...........

131 620

131 620

65 620

_

_

Teor. med. gpr.......

321 740

321 740

131 740

_

_

Klin. med. grp........

215 028

215 028

115 028

41 688

41 688

Matem. grp..........

49 308

49 308

30 308

14 475

14 475

Fysisk-kemiska grp. . .

643 990

643 990

463 990

226 181

226 181

Biol.-geogr. grp.......

283 870

283 870

111 870

48 844

48 844

Summa kr

1955 116

1 955 116

1 096 116

331 188

331 188

Då de föreslagna tjänsterna med placering i lönegraderna 17—23 icke i

förslaget fördelats på ämnesgrupper, har kostnaderna för förstärkning av de

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

experimentella och matematiska ämnenas basorganisation fördelats mellan

ämnesgrupperna proportionellt efter det totalantal nya tjänster, som beräknas

för var och en av dessa. Anslaget till biträdeshjälp åt innehavare av

forskardocentbefattningar har fördelats mellan ämnesgrupperna i samma

proportioner som nu gäller för de ämnesbundna docentbefattningarnas

fördelning mellan dessa.

Med användande av de på s. 22 f angivna procenttalen för materielanslagens

beräkning i anslutning till lönekostnaderna kan nu den erforderliga

ökningen av materielanslagen beräknas enligt följande:

Ämnesgrupp

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

10 835

10 835

6 215

_

14 873

14 873

7 415

—

''-

67 565

67 565

27 665

—

—

64 508

64 508

34 508

12 506

12 506

4 191

4 191

2 576

1 230

1 230

Fysisk-kemiska grp. . .

Biol.-geogr. grp.......

188 689

58 193

188 689

58 193

135 949

22 933

66 271

10 013

66 271

10 013

Summa kr

408 854

408 854

237 261

90 020

90 020

De här beräknade följdkostnaderna vid inrättande av föreslagna forskarbefattningar

samt vid genomförande av föreslagen förstärkning av assistentoch

biträdespersonalen sammanfattas för de olika budgetåren i följande

tablå.

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

Följdkostnader för fö- reslagna rörliga pro- fessurer ...........

120 000

240 000

240 000

240 000

240 000

Följdkostnader för fö- reslagna e. o. docent- befattn............

333 410

983 1051

479 914

229 727

193 362

Följdkostnader för fö- reslagna e.o. forskar- docentbefattn......

74 897

224 689

100 687

_

—

Följdkostnader för fö- reslagna lektorat.. .

547 832

—

—

—

—

Materielanslag vid fö- reslagen förstärkning

av ass.- o. bitr.-pers.

902 850

408 854

237 261

90 020

90 020

Summa kronor

1 978 989

1 856 6481

1 057 862

559 747

523 382

1 Se not å sid. 27.

F orskningsråden

Enligt utredningens uppfattning var det ett lyckligt grepp av statsmakterna,

då forskningsrådstanken i samband med efterkrigsperiodens universitetsupprustning

på allvar knäsattes. Det är också glädjande att kunna

konstatera, att forskningsrådens samarbete med universiteten, högskolorna

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

och forskningsinstitutionerna, i Sverige liksom i andra länder, varit synnerligen

gott. Detta beror säkerligen i hög grad på att rådens ledamöter

i de flesta fall varit och är aktiva forskare knutna till dessa lärosäten och

institutioner. Anslagen från råden har även varit av största vikt för den

utbyggnad av forskningsarbetet i vårt land, som skett under tiden efter

det andra världskriget.

En av forskningsrådens uppgifter är att åt universitets- och högskoleforskningen

liksom åt andra forskningsinstitutioner förvalta de extra resurser,

som även efter en utbyggnad av basorganisationen enligt utredningens förslag

blir en nödvändig förutsättning för genomförandet av stora forskningsprojekt.

Rådens andra huvuduppgift är att följa vetenskapens utveckling och

samhällets behov av forskning. De skall ha möjlighet att taga initiativ

inom områden, där eu intensifierad eller ny forskning bedömes vara av

särskilt värde och de måste därför kunna för ett visst forskningsprojekt

organisera hela forskningsgrupper med arvoderade forskare, assistenter

och teknisk personal samt ibland mycket dyrbar apparatur.

För att kunna fylla dessa utomordentligt viktiga funktioner behöver

forskningsråden enligt utredningens mening väsentligt förstärkta resurser.

I det följande framlägger utredningen preciserade förslag härom. Den

väsentliga frågan har därvid varit, hur stor del av det totala stödet till

forskningen som bör gå via universitetens och högskolornas stater i form

av tjänster och anslag och hur stor del som bör gå via råden. Som förut

nämnts framlägger utredningen ett preciserat förslag rörande en förstärkning

av basorganisationen vid de högre läroanstalterna. Kraven i fråga om

basorganisationen förändras emellertid i takt med vetenskapens egen utveckling.

Utredningen påpekar vidare, att forskningsråden år efter år i

vissa fall beviljar anslag för ett och samma ändamål och anför härom ytterligare

följande:

Efter en tid konstateras detta anslag tillgodose ett permanent behov.

Tiden är då inne att överföra den genom anslaget möjliggjorda tjänsten

eller anslagsförstärkningen till ifrågavarande läroanstalts eller forskningsinstituts

ordinarie anslagsstat. Det kan i detta sammanhang vara fråga om

antingen en hel forskningsinstitution eller en forskningsgrupp, en enskild

forskartjänst, en teknisk serviceorganisation, en biträdestjänst eller en förstärkning

av ett materielanslag. De erfarenheter som vunnits under den tid

forskningsrådet beviljat anslag för ifrågavarande ändamål, blir helt naturligt

vägledande då det gäller att till den fasta organisationen överflytta ett

rådsanslag som fått permanent karaktär. En forskargrupp eller en institution,

som finnes böra ges en fast organisation, kan antingen inlemmas i den

fasta universitets- och högskoleorganisationen som en självständig institution

eller som en del av en redan befintlig institution: eller också kan den

ges en permanent status som ett självständigt forskningsinstitut. Vilket

av dessa alternativ man väljer, måste bli beroende av överväganden i det

enskilda fallet. Föreligger behov av att utnyttja en forskargrupp eller en

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

institution i den akademiska undervisningen (för grundexamen eller för

särskild forskarutbildning), blir en överflyttning till universitets- och högskoleorganisationen

naturlig. I annat fall kan man välja mellan en rad

redan prövade former för självständiga forskningsinstitutioner, med eller

utan viss anknytning till universitets- och högskoleorganisationen.

Yttranden

Utredningens allmänna presentation av det upprustningsprogram, som

den avser att framlägga, har med få undantag hälsats med stor tillfredsställelse

av remissinstanserna. Från en del håll har emellertid vissa erinringar

framställts. Dessa gäller främst att utredningen allenast i förbigående

ingått på sådana spörsmål som de akademiska lärosätenas lokalfrågor

och de s. k. lärda verkens ställning i forskningsorganisationen. Vidare

konstateras att tandläkarhögskolorna tilldelats en relativt sett undanskymd

plats i betänkandet. Slutligen påpekas att utredningen ej berört frågan

om resebidrag till svenska forskare.

Statskontoret yttrar bl. a. följande.

Statskontoret inser till fullo värdet av att landets forskningsresurser tillvaratages

och utvecklas i möjligaste mån men hyser vissa tvivelsmål rörande

dessa resursers tillräcklighet för en så omfattande och snabb upprustning,

som nu avses. En allmän granskning av de presenterade förslagen inger statskontoret

den bestämda uppfattningen, att återhållsamhet måste iakttagas

vid förslagens realiserande och att bindande beslut för en följd av kommande

budgetår nu bör undvikas. De framförda anspråken måste jämväl

avvägas emot andra trängande vetenskapliga ändamål. Statskontoret anser

i likhet med utredningen att den förordade konstruktionen av forskarrekryteringstjänster

i olika grader måste innebära en kraftig stimulans för

forskarrekryteringen i dess helhet. Ämbetsverket har därför ingen principiell

erinran mot att en förstärkning av forskarkarriären åvägabringas

genom flera tjänster och bättre arbetsmöjligheter på sätt utredningen skisserat

men finner de framlagda förslagen på många punkter vara alltför

schablonmässiga för att kunna läggas till grund för omedelbara åtgärder.

Vetenskapsakademien uttrycker stor tillfredsställelse över den av utredningen

utformade planen för forskningens upprustning. Detta gäller enligt

akademien såväl de förslag som avses genomföras omedelbart eller under

de allra närmaste åren som de principiella riktlinjer vilka angivits av utredningen

för utveckling på längre sikt.

Juridiska fakulteten i Uppsala finner utredningens upprustningsprogram

väl övervägt och utformat samt ägnat att främja det avsedda syftet.

Medicinska fakulteten därstädes framhåller sin stora tillfredsställelse över

utredningens förslag. De riktlinjer, som utredningen uppdragit för den förordade

utbyggnaden, är realistiska och välmotiverade, i själva verket så välmotiverade

alt de enligt fakultetens mening representerar minimikrav. Den

vetenskapliga forskningens framåtskridande är en samhällsangelägenhet av

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

största vikt och fakulteten hoppas att utredningens förslag obeskuret skall

vinna statsmakternas gillande.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anför bl. a. följande.

Sektionen vill deklarera sin beundran för den grundlighet, med vilken

universitetsutredningen gått till väga vid fastställandet av forskningens

nuvarande tillgångar och den förståelse för forskningens trångmål den visat

i sina vittgående reformförslag. Sektionen delar till fullo åsikten att krafttag

från samhällets sida nu är av nöden för att förbättra de nu verksamma

forskarnas villkor och stimulera forskarrekryteringen. Med tanke på universitetens

och högskolornas nu pågående kraftiga expansion förefaller den

av utredningen valda vägen att ange allmänna riktlinjer eller »ramar» för

beräkningen av personal- och materielbehovet som den enda framkomliga.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala uttalar sin tillfredsställelse över

utredningens förslag och ansluter sig i huvudsak till de av utredningen uttalade

principerna.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten därstädes ansluter sig helt till

det principiella program som utredningen framlagt för forskningsresursernas

upprustning. De av utredningen framlagda konkreta förslagen är

visserligen för fakultetens del i flera hänseenden icke tillräckliga för att

uppnå de i principprogrammet angivna målen, men de utgör ett riktigt och

viktigt steg i denna riktning och bör därför enligt fakultetens bestämda mening

genomföras med största möjliga skyndsamhet.

Det större konsistoriet i Uppsala uttalar sin uppskattning av det sätt på

vilket utredningen genomfört sitt uppdrag och anför ytterligare följande.

Konsitoriet vill också betona det stora värdet det tillmäter de av utredningen

uppdragna, allmänna riktlinjerna för forskningsresursernas upprustning.

De konkreta förslag och äskanden, som utredningen anför, betecknas

upprepade gånger som minimibud. De reella behoven är på många

punkter förvisso större. Bifall till utredningens äskanden skulle emellertid

på ett väsentligt sätt förbättra forskningens villkor i landet.

Humanistiska fakulteten i Lund anför bl. a. följande.

Fakulteten vill såsom allmänt omdöme framhålla, att det grepp på ämnet,

som universitetsutredningen har, är lyckligt och att de principer, som

utredningen föreslår, är synnerligen väl lämpade som grundval för en för

hela samhället nödvändig upprustning av forskningen. Vad som erfordras

är just en sådan uppläggning av frågan, att forskarbegåvningarna bli tillvaratagna

och att med en utökning av antalet forskare automatiskt följer

en utbyggnad av de för deras verksamhet nödvändiga resurserna. Fakulteten

vill dock understryka, att åtgärderna måste vidtagas snarast och att vad

som erbjudes är ett minimum, där det icke är otillräckligt.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund yttrar:

Fakulteten vill uttala sin stora uppskattning av det arbete universitetsutredningen

nedlagt liksom av de många goda idéer och uppslag utredningen

framlagt i sitt betänkande. Den kritik fakulteten i vissa stycken

anser sig böra rikta mot framförda förslag träffar detaljfrågor och icke cen
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

trala spörsmål. Då fakulteten tillstyrker de föreslagna förstärkningarna sker

detta med förbehållet att de använda beräkningsmetoderna inte får användas

okritiskt och stelt vid fördelningen mellan ämnena. Det bör också betonas

att de normer som passar i dag kanske inom ganska kort tid kan behöva

omprövas.

Det större konsistoriet i Lund finner utredningens betänkande väl ägnat

att läggas till grund för avsedd förstärkning av det allmännas insatser för

forskning och forskarutbildning. Konsistoriet vill emellertid framhålla, dels

att utredningens schema icke kan stelt tillämpas utan måste varieras efter de

olika ämnenas individuella behov och inriktning, dels att uppställt schema

icke får, då det gäller den totala ramen för forskningens villkor, bli ett stelt

långtidsprogram. Universitetens årliga anslagsframställningar måste även i

fortsättningen underkastas en förutsättningslös prövning, och en omprövning

av nu gjorda beräkningar kan ganska snart bli nödvändiga med hänsyn

till utvecklingen och gjorda erfarenheter.

Medicinska fakulteten i Göteborg uttalar bl. a. följande.

Fakulteten hälsar det framlagda betänkandet med stor tillfredsställelse

och vill i allt väsentligt instämma i de förslag till höjande av forskningsstandarden

i landet, som däri framlägges. Det synes fakulteten angeläget, att

det föreslagna programmet, som är ett minimiprogram för forskningens basorganisation,

realiseras i den takt som av utredningen angivits. Även om

programmet i och för sig är omfattande, kan det icke anses lösa landets

behov av forskning för en avsevärd tid framåt. Inom nästan alla vetenskaper

sker utvecklingen nämligen mycket snabbt.

Historisk-filosofiska sektionen i Göteborg hälsar det framlagda betänkandet

med största glädje och uppskattning. Sektionen instämmer på alla

väsentliga punkter med utredningen och vill uttala sin varma förhoppning,

att de i betänkandet framförda förslagen snarast och i största möjliga utsträckning

måtte bli realiserade.

Språkvetenskapliga sektionen därstädes har med stor tillfredsställelse

tagit del av utredningens förslag till åtgärder för att utveckla landets forskningsresurser

och finner de allmänna resonemang varmed utredningen

motiverar sina förslag riktiga.

Det större konsistoriet i Göteborg delar helt den tillfredsställelse som kommit

till uttryck i fakultetens och sektionernas yttranden.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet yttrar:

Lärarkollegiet önskar framföra sin synnerliga uppskattning av det utomordentliga

sätt på vilket utredningen fullgjort sitt uppdrag. Betänkandet

präglas av en sådan grundlighet och vederhäftighet i det insamlade materialet

och en sådan måttfullhet i de dragna konklusionerna, att det kan tjäna

som eu fast grund för det omedelbara realiserandet av de däri föreslagna

åtgärderna. Lärarkollegiet instämmer i allt väsentligt i de förslag, som

framlägges i betänkandet. Utredningen har, som den själv betonar, enligt

sina direktiv haft att ställa sina förslag under beaktande av rådande ogynnsamma

statsfinansiella läge. När därför utredningen vid upprepade till
;S

— Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 105

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

fälien karaktäriserar sina förslag som minimibud är detta en allvarlig realitet.

Enligt lärarkollegiets mening är de verkliga behoven för en önskvärd

effektivisering av den vetenskapliga forskningen och undervisningen avsevärt

större än de, som täckes av utredningens förslag. Lärarkollegiet önskar

understryka vikten av att statsmakterna beaktar detta förhållande, så

att en fortsatt planmässig förstärkning av den vetenskapliga forskningens

resurser i utredningens anda kan realiseras.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola hälsar

med stor tillfredsställelse den allmänna vidsynthet som präglar universitetsutredningens

olika förslag till en förbättring av forskningens såväl personella

som materiella resurser.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid högskolan yttrar:

Avdelningen vill för sin del livligt instämma i betänkandets allmänna målsättning

att kraftigt utvidga och underlätta möjligheterna för vetenskapligt

arbete inom olika ämnen som präglar betänkandet. Det moderna samhället

kräver för sin utveckling en vidgad forskning på många områden. Detta

förutsätter i sin tur, att man skapar en akademisk forskarkarriär, som är

tillräckligt lockande och säker för att draga till sig de vetenskapligt begåvade,

och att sedan ge dem möjlighet att med tidsenliga hjälpmedel och tillräckligt

bistånd av andra forskare och av biträden utöva sin verksamhet.

Universitetsutredningen har löst dessa problem genom att föreslå dels förbättringar

av befintliga läroanstalters resurser, dels ramanslag till forskningsrådens

förfogande. Detta finner avdelningen tillfredsställande men

vill göra den allmänna invändningen, att utredningen på viktiga områden

icke dragit konsekvenserna av sina resonemang för de juridiska fakulteternas

del och därigenom underlåtit att avge förslag om förbättringar

av forskningens villkor, som vid dessa fakulteter är väl så motiverade som

vid andra fakulteter. Otvivelaktigt är nämligen att de juridiska fakulteterna

ännu icke erhållit nödvändiga materiella och personella resurser för forskarutbildning

och forskning. Därtill kommer att statsmakterna år 1957

beslutat en omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen,

som nu trätt i tillämpning. Det är i detta läge särskilt viktigt,

att den rättsvetenskapliga forskningens resurser förstärkes, så att denna

forskning kan inriktas delvis på nya ämnesområden och överhuvud tillgodose

de krav, som reformen kommer att medföra t. ex. på ny litteratur

och ökad rekrytering till den vetenskapliga banan.

Rektorsnämnden vid Stockholms högskola delar helt utredningens synpunkter

på forskningens livsviktiga betydelse för landets kulturella och ekonomiska

utveckling och anser de huvudlinjer, som utredningen uppdragit

för forskningens befrämjande, i allt väsentligt ändamålsenliga och riktiga.

Rektorsnämnden anför ytterligare följande.

Det är för rektorsnämnden angeläget att framhålla, att utredningens konkreta

förslag till realiserande av dessa huvudlinjer kan synas innefatta stora

kostnader för det allmänna, men att dessa dock är mycket måttliga, utslagna

på hela den till universiteten och högskolorna anknutna forskningsverksamheten.

I själva verket har de konkreta förslagen av utredningen på

många punkter dimensionerats efter en minimimåttstock, som knappast ens

för närvarande ger tillfredsställande resultat och i vart fall icke får medföra

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

en maximering av investeringarna i forskningsverksamheten under de kommande,

för forskningens framtid i vårt land utomordentligt betydelsefulla

åren.

Universitetskanslern instämmer livligt i utredningens principiella uttalanden

rörande forskarrekryteringen, forskarutbildningen och forskningens

hjälpresurser samt anför därvid huvudsakligen följande.

Ett folk, som vill bevara sitt oberoende och utveckla sin på självständig

grund byggda kultur, som vill höja sin levnadsstandard och lämna ett fullvärdigt

bidrag till det kulturella utbytet mellan folken, måste till stöd för

forskningen prestera en insats av vida större mått än hittills varit fallet

hos oss. Modern vetenskaplig forskning visar en stark tendens att kräva

växande insatser av personal och kapital. Det är också allmänt känt att

denna tendens vunnit fullt beaktande inom ledande nationer och där lett

till mycket stora ekonomiska insatser från staternas sida. Det är i själva

verket här fråga om investeringar av en exceptionellt hög räntabilitet, väl

tillräcklig för att — vad vårt eget land beträffar — motivera deras genomförande

i betydande omfattning även i en tid av beträngt statsfinansiellt

läge. Det nu sagda är ingalunda begränsat till att enbart gälla om den målbundna

forskning, som syftar till omedelbart användbara praktiska resultat.

Den moderna vetenskapen kännetecknas bland annat av ett intensivt samarbete

mellan skilda vetenskapsgrenar, långt utöver hävdvunna gränser

mellan ämnen och fakulteter. Vitt skilda forskningsriktningar kommer på

detta sätt att ömsesidigt stödja varandra. Ofta visar det sig att ett vetenskapligt

resultat, ursprungligen vunnet utan tanke på något slag av användning,

plötsligt kan få en viktig och oförutsedd betydelse på ett skenbart helt

främmande område. Det är därför utomordentligt angeläget, att ett ökat

stöd till forskningen ej kommer att förbehållas de vetenskaper, som förmodas

kunna ge omedelbart användbara resultat. Vad som krävs är en förstärkning

av resurserna över hela den aktuella forskningsfronten, där varje vetenskap

erhåller ett stöd, avpassat med hänsyn till dess arbetssätt och behov.

Mellan forskning och vetenskaplig undervisning består emellertid ett oupplösligt

och reciprokt samband. De redan beslutade reformerna på undervisningens

område kan därför ej till sitt fulla värde utnyttjas utan en väsentlig

förstärkning av forskningens resurser.

Utredningen framhåller på åtskilliga ställen, att dess förslag till omedelbara

förstärkningsåtgärder endast utgör ett starkt förenklat minimiprogram.

Det synes mig vara av största vikt att detta förhållande kraftigt understrykes

och vederbörligen beaktas av statsmakterna. Utredningen har i åtskilliga

fall grundat sina förslag på vissa enkla relationstal, som fixerats

på grund av allmänna överväganden och antagits lika stora för alla ämnen

inom någon större grupp. Genom ett dylikt förfarande kan man utan tvivel,

på sätt utredningen gjort, komma fram till ett minimiförslag, upptagande

vissa omedelbart behövliga förbättringar. En mera definitiv avvägning

av de behövliga förstärkningarna, och en tillfredsställande fördelning

av dessa mellan olika ämnen och institutioner, måste emellertid förutsätta

en detaljprövning av de på skilda håll föreliggande behoven. De delar av utredningens

förslag, som är baserade på enkla schabloner av nyss angivet

slag, bar därför en i viss mån provisorisk karaktär. De är liksom hela utredningens

förslag, av den angelägna natur, att de bör utan uppskov genomföras.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm hälsar med tillfredsställelse

de åtgärder till kraftig förbättring av forskningens och den högre

undervisningens resurser som nu föreslås och vill i anslutning härtill kraftigt

understryka utredningens förslag att lärarstaben vid de tekniska högskolorna

förstärkes och omorganiseras — bl. a. genom inrättande av lektorat

— så att de högt kvalificerade lärarna befrias från stor del av undervisningen

för civilingenjörs- eller motsvarande avgångsexamen och vid sidan

av forskning även får tid för forskarhandledning på högstadiet.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola uttalar sin stora tillfredsställelse

över de förslag till förbättringar av forskningens resurser och villkor

vid de tekniska högskolorna som framlägges i utredningen.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna finner det glädjande, att utredningen

i sitt nu föreliggande betänkande om forskningens villkor och behov

behandlat lärar- och forskarpersonalen också vid de tekniska högskolorna

samt framlagt förslag till förstärkning av såväl denna som andra personalkategorier

vid nämnda lärosäten.

Statens medicinska forskningsråd vill betyga sin stora uppskattning av det

förslag till upprustning av forskningen och den högre vetenskapliga utbildningen

i vårt land, som universitetsutredningen framlagt och anför ytterligare

följande.

De stora principerna kan rådet tveklöst acceptera. Det är också rådets

förhoppning, att statsmakterna i sin helhet genomför upprustningsförslaget.

Upprustningen av forskning och högre vetenskaplig utbildning har under

de sista två decennierna fortgått med en successiv förstärkning av resurserna.

Genomförande av universitetsutredningens förslag kommer verksamt att bidraga

till att det vetenskapliga arbetet får den centrala ställning, som är motiverad

i ett samhälle, statt i snabb utveckling. Den föreslagna upprustningen

måste betraktas som väsentlig för vårt lands framtid, också genom

dess förslag till breddning av den medicinska forskningen. Den kommer att

kraftigt bidraga till att skapa förutsättningar för ytterligare vetenskapliga

framsteg och fortsatta insatser pa de internationella kulturella områdena.

Flyg- och navalmedicinska nämnden hälsar med stor tillfredsställelse att

initiativet till 1955 års universitetsutredning resulterat i den välbehövliga

och klarläggande utredning angående forskningens villkor och behov som nu

föreligger i det framlagda betänkandet. Universitetsutredningen har i dessa

hänseenden föreslagit åtgärder, som syftar till att genomföra en så snabb

och stor utveckling som i nuvarande läge ansetts möjlig. Nämnden vill livligt

tillstyrka huvuddragen i de framlagda förslagen. Nämnden finner universitetsutredningens

ståndpunkt att förslagen utgör ett minimiprogram,

betingat av våra begränsade personella och statsfinansiella resurser, väl

motiverad.

Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd hälsar med tillfredsställelse

den av universitetsutredningen framlagda allmänna målsätt
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

ningen att kraftigt utvidga och underlätta möjligheterna för vetenskapligt

arbete inom olika områden.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd önskar uttala sin tillfredsställelse

med den allmänna uppläggningen av betänkandet och med den djupa

inlevelse i forskningens väsen och betingelserna för dess befordran som är

karakteristiskt för detsamma. Likaledes finner rådet det välbetänkt att utredningen

sett som sin uppgift att framlägga principiella riktlinjer men att

överlåta tillämpningen av dessa till berörda myndigheter och organisationer.

Statens tekniska forskningsråd yttrar:

Rådet vill uttrycka sin tillfredsställelse över de konstruktiva förslag som

utredningen framlagt och den förståelse för forskningens möjligheter och

behov som ådagalagts. Det kan förefalla vara en självklar insikt, att en ekonomisk

expansion, som är en förutsättning för ökade sociala och kulturella

insatser från samhällets sida, måste vila på en fast grund av ökande produktionsvärde

hos landets näringsliv. Det är vidare uppenbart, att en sådan utveckling

inte kan möjliggöras utan en hög teknisk forskningspotential. Med

ökande teknisk utveckling får dessa argument förvisso ständigt större

tyngd.

Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsöks lärarkollegium finner

utredningens framställning av de allmänna förutsättningarna för forskningens

utveckling synnerligen värdefull och väl genomtänkt samt den upprustning

av forskningens resurser vid universitet och högskolor, som i stora

drag anges, utomordentligt väl motiverad.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök uttalar:

Styrelsen har med stort intresse tagit del av utredningen och de förslag

till förbättring av forskningens resurser och forskarrekryteringen, som där

framlagts. Betänkandet måste anses som en synnerligen positiv insats till

förbättring av forskningens villkor i vårt land och förslagen medför i

många avseenden bättre och tryggare arbetsmöjligheter för de utbildade

forskarna.

SACO anför bl. a. följande.

Stöd å forskning och utbildning måste betraktas som de mest framstegsbefordrande

åtgärder, som samhället kan vidta. Ytterst är det forskningen

och forskningsresultatens omsättning i utbildning och produktion, som utgör

grundvalen för mänsklighetens utveckling mot en högre kulturell och materiell

nivå för alla befolkningsgrupper. Inte minst i dagens situation med en

hårdnande internationell konkurrens och en mera internationaliserad marknad

är det nödvändigt, att vår forskning ligger väl i nivå med utlandets.

Statsmakterna måste få den inställningen, att forskningsanslagen är de mest

lönande investeringar som överhuvudtaget kan göras och att behovet av

sådana investeringar ständigt ökar i takt med forskningsuppgifternas

växande omfattning, dess alltmera komplicerade karaktär och forskningens

tilltagande specialisering. Delta ökande behov måste fortlöpande tillgodoses.

SFS framhåller hl. a. följande.

Det principprogram och den målsättning rörande forskningen, soin utredningen

framlägger, vill SFS helt och fullt ansluta sig till. Samhällets behov av

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

forskning framstår, trots vanskligheten att för framtiden göra någon tillförlitlig

beräkning därav, som en fråga av avgörande betydelse på längre sikt.

SFS vill därför stödja utredningens grundtanke att forskningens resurser

bör förstärkas så, att möjligheter ges att tillvarataga de vetenskapliga begåvningar

på olika områden som samhället förfogar över. Det är ytterst angeläget

att en sådan upprustning sker utan dröjsmål, då de personella förutsättningarna

för en intensifierad forskning kan förutses vara särskilt gynnsamma

inom en nära framtid. Därvid gäller det för universitetens och högskolornas

vidkommande dels att göra forskarbanan konkurrenskraftig, dels

att möta forskningens behov av personal och materiel. SFS vill sålunda helt

instämma i de allmänna resonemang och riktlinjer utredningen anger för en

upprustning av forskningen och understryker, att ett genomförande av principerna

i dessa i själva verket är en nödvändighet för att forskningens framtid

i vårt land skall säkras.

TCO uttalar bl. a. följande.

Även om det kan göras gällande att samhällets stöd till skilda forskningsändamål

successivt ökat under efterkrigstiden, är det enligt TCO:s mening

av vikt, att en väsentlig förstärkning av den vetenskapliga forskningens resurser

kommer till stånd. Universitetsutredningens föreliggande förslag

karakteriseras av en strävan att i alla hänseenden åstadkomma förbättringar

av forskningens villkor. Utredningen har sålunda icke i sin granskning av

forskarkarriären begränsat sina förslag till vissa nivåer utan föreslagit förstärkningar

och reformer över hela linjen. Vidare har utredningen framlagt

betydelsefulla förslag beträffande de vetenskapliga institutionernas

basorganisation samt beträffande de skilda forskningsråden. TCO, som delar

utredningens uppfattning att den nu aktuella reformen måste bli av generell

karaktär, vill allmänt sett tillstyrka de riktlinjer för reformarbetet, som angivits

av utredningen.

Sveriges industriförbund finner att utredningen i föreliggande betänkande

presterat ett grundligt och skickligt arbete och delar i stor utsträckning dess

slutsatser. De anslagshöjningar utredningen föreslår ter sig visserligen betydande,

men förbundet vill gärna tillstyrka att forskningen och forskarutbildningen

ges sa goda resurser som den statsfinansiella situationen över huvud

taget medger.

LO delar utredningens mening, att det är av allmänt och även av ekonomiskt

intresse att forskningen och forskarna beredes goda villkor. LO framhåller,

att detta inte bara gäller pa naturvetenskapliga och tekniska områden

utan även de samhälls- och rättsvetenskapliga samt anför ytterligare

följande.

Med hänsyn till LO:s intressen av arbetsmarknaden och dess förhållanden

finnes särskild anledning framhålla vikten av att forskning i samhällets

regi förekommer på områden, som har med arbetsvetenskap och arbetspsykologi

att skaffa, liksom att undervisning i dessa ämnen förekommer jämväl

vid teknisk utbildning. De ekonomiska kostnaderna för »upprustningen»

kan synas betydande med hänsyn till budgetläget nu och de närmaste åren

framöver, särskilt med hänsyn till de stora investeringar som behövs på

andra områden. Investeringar, som kan residtera i bättre undervisning och

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

ökade kunskaper, bör dock även ur ekonomisk synpunkt kunna väl försvaras.

Självfallet förutsätter LO att avvägningar av angelägenhetsgraden av

anslag till forskning inte får innebära inskränkningar i anslagen för andra

undervisnings- eller bildningsändamål.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm uttalar sin stora tillfredsställelse

med det föreliggande betänkandet. De i detta framförda riktlinjerna

för en upprustning av forskningen i landet är enligt lärarrådets mening väl

ägnade att läggas till grund för beslut av statsmakterna.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Göteborg har med stort intresse tagit

del av betänkandet, som enligt lärarrådet ger en klar bild av forskningens

centrala betydelse för samhällets både kulturella och materiella utveckling

och som utmynnar i ingående motiverade förslag till en väsentlig upprustning

av de för forskning tillgängliga resurserna.

Aktiebolaget atomenergi yttrar:

Enligt prognoserna rörande vår energiförsörjning erfordras redan under

1960-talets senare del atomkraftverk i full skala i landet. Bl. a. med hänsyn

härtill erfordras ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete liksom

ökade insatser av de svenska industrier, som är inkopplade på tillverkning

av atomenergianläggningar. Behovet av forskarutbildade personer i näringslivets

tjänst kommer att växa starkt på atomenergiområdet. Av denna anledning

är det av vikt att sådana möjligheter öppnas, att man får fram tillräckligt

antal forskare. I första hand innebär detta, att man måste förstärka

utbildningsmöjligheterna vid de naturvetenskapliga fakulteterna och de tekniska

högskolorna. Vidare måste forskarrekryteringen stimuleras och forskarnas

arbetsmöjligheter förbättras. Ett genomförande av universitetsutredningens

förslag i dessa delar skulle utan tvivel vara av mycket stor betydelse.

3. Departementschefen

Forskningen är den mest dynamiska kraften i samhällsutvecklingen.

Forskningens resultat skapar ständigt nya, tidigare oanade möjligheter för

materiella och kulturella framsteg. Det råder ingen tvekan om att vi nu

befinner oss i ett skede, då ett starkt stöd åt forskning är en huvudförutsättning

för bevarandet och vidareutvecklingen av välfärdssamhället i verklig

mening och där en alltmer internationaliserad forskning utgör en av de

bästa grundvalarna för ett förbättrat mellanfolkligt samförstånd och samarbete.

Även om de investeringar som görs för att föra forskningen framåt

inte alltid avkastar från samhällsekonomisk synpunkt omedelbara resultat

blir dessa investeringar ofrånkomligen en allt viktigare faktor i den långsiktiga

planering, som kräves för en väl balanserad samhällsutveckling.

Forskningen måste enligt min uppfattning ges en hög prioritering vid

den avvägning av det allmännas resurser, som med hänsyn till det statsfinansiella

läget måste iakttagas. Bedan en forskning av nuvarande omfattning

kommer emellertid på grund av dess inom viktiga områden allt mer

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

kostnadskrävande natur att fordra ökade ekonomiska insatser från samhällets

sida. Som universitetsutredningen påvisat har också de statliga anslagen

till forskning under efterkrigsåren ökat såväl i absolut storlek som i

relation till de totala statliga driftutgifterna.

Det statliga stödet till forskning har som nyss nämnts successivt förstärkts.

Såvitt gäller universitet och högskolor har denna förstärkning de senare

åren med hänsyn till det växande studerandeantalet och arbetsmarknadens

krav främst motiverats av utbildningsskäl. Undervisningsreformer och

därmed sammanhängande upprustning har påbörjats och i stort sett redan

genomförts inom praktiskt taget hela den högre utbildningssektorn. Sålunda

har läkar- och tandläkarutbildningen, den juridiska och samhällsvetenskapliga

utbildningen samt den teologiska utbildningen i väsentlig grad

reformerats och utbyggts. Därjämte har de högre tekniska läroanstalternas

utbildningskapacitet under den senaste tioårsperioden kraftigt utökats. Senast

har påbörjats ett genomförande av den vid fjolårets riksdag beslutade

upprustningen av främst de filosofiska fakulteternas utbildningsresurser.

Denna upprustning får ses som ett led i ett program för reformering av

den akademiska undervisningen, för ökat stöd åt forskningen samt för

planläggningen av universitets- och högskoleväsendets framtida dimensionering.

De akademiska läroanstalterna har en dubbel uppgift — forskning och

utbildning. Redan i direktiven för 1955 års universitetsutredning underströks

därför, att universitetens och högskolornas utbildningsuppgifter alltid måste

ses i samband med forskningen. I anslutning härtill har utredningen nu

såsom en andra etapp av sitt arbete upptagit frågan om forskningens villkor

och behov. I nyssnämnda direktiv betonades även att utredningen borde

bland annat söka ge svar på frågan, hur stor den nuvarande totala forskningsvolymen

verkligen är. Till belysning härav har utredningen presenterat

statistiska data beträffande forskningen såväl vid som utanför universitetsoch

högskoleväsendet.

För första gången har därmed en fullständig kartläggning av forskningen

i så gott som alla dess förgreningar verkställts; vi har fått veta var forskning

bedrives, vad den kostar och vilken omfattning den har såväl vid de

statliga och statsunderstödda institutionerna som inom det enskilda näringslivet.

En sådan kännedom är givetvis av stort värde icke blott för en bedömning

av aktuella behov utan även för den framtida planeringen. Med ledning

av de tillgängliga uppgifterna blir det möjligt att på ett tillförlitligare och

ändamålsenligare sätt än hittills planera för den svenska forskningens

utveckling och avväga kostnaderna för densamma.

Förutom denna undersökning av forskningens totala omfattning, vilken

avser förhållandena 1955, har utredningen även studerat de statliga forskningsinsatsernas

utveckling under efterkrigstiden. Denna undersökning visar

bland annat att med upprustningsåret 1947 som basår en viss eftersläpning

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

inträtt i fråga om den del av de sammanlagda statsanslagen till rena forskningsändamål,

som belöper sig på universitet och högskolor samt vissa

forskningsråd.

Mot bakgrunden av de gjorda statistiska undersökningarna om forskningens

omfattning och om utvecklingen av forskningsanslagen har utredningen

framlagt sina förslag rörande förstärkning av forskningsresurserna

vid universitet och högskolor samt av de statliga forskningsrådens resurser.

Utredningens förslag i vad avser avvägningen av den statliga medelstilldelningen

till universiteten och högskolorna å den ena sidan och forskningsråden

å den andra synes i dagens läge i stort sett lämpligt och ändamålsenligt.

Huvudprincipen i utredningens förslag och synpunkter beträffande

denna avvägning kan sägas i stort sett innebära följande. Universitetsoch

högskoleorganisationens uppgift är först och främst att svara för forskarutbildningen

och forskarrekryteringen. Men därjämte är det universitetsväsendets

uppgift att tillhandahålla forskningen dess övriga grundläggande

resurser samt att föra forskningsfronten framåt inom ramen för dessa resurser.

Forskningsråden har som sin huvuduppgift att förvalta vad som kan

sägas vara forskningens mera operativa resurser genom att initiera forskning

och genom att förstärka de fasta forskningsresurserna på lämpliga områden.

En breddad forskarrekrytering har för utredningen framstått såsom ett

av den vetenskapliga upprustningens allra mest betydelsefulla moment. Utredningen

har ingående granskat den nuvarande forskarkarriärens uppbyggnad

och i anslutning härtill förordat såväl utökning av antalet i denna karriär

nu ingående tjänster av skilda slag som införande av nya tjänstetyper

i densamma.

Jämväl basorganisationens dimensionering är emellertid av central betydelse

för en rationellt bedriven forskning. Utredningen har därför framlagt

förslag, som närmast syftar till att tillgodose i vart fall minimikraven på en

effektiv sådan organisation inom ramen för universitets- och högskoleväsendets

fasta resurser.

Vid sina strävanden att söka utforma realistiska förslag till en så väl uppbyggd

forskarkarriär och basorganisation som möjligt har utredningen givetvis

haft att brottas med stora svårigheter. Dessa har bestått icke blott däri att

ifrågavarande förslag måste avvägas så att de kan bli förverkligade inom

ramen för tillgängliga statsfinansiella resurser utan även däri att rekryteringsmöjligheterna

ställer sig väsentligen olika inom skilda forskningsområden

och att stora variationer föreligger de skilda forskningsfälten emellan.

En generell lösning av de problem som sålunda möter kan helt naturligt icke

uppnås på annat sätt än genom tämligen schematiska regler och riktlinjer.

Detta har lett till att de nu av utredningen framlagda förslagen i många avseenden

grundats på beräkningsnormer av schablonmässig karaktär. \ id

fastställandet av dessa beräkningsnormer stödjer sig utredningen på omfattande

undersökningar rörande de olika i forskningens kostnader ingå
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

ende utgiftsposterna. De föreslagna beräkningsnormerna är dels avsedda att

tillgodose vissa av utredningen uppställda minimikrav på forskningsresurser

för olika grupper av ämnen vid berörda universitet och högskolor, dels

avsedda att utgöra underlag för ett bibehållande av uppnådda relationer mellan

skilda utgiftsändamål. De av utredningen redovisade överslagsberäkningarna

rörande följdkostnaderna vid inrättande av nya forskar- och

lärarbefattningar ger en värdefull belysning av utredningens beräkningsnormer.

De illustrerar klart vilka relationer mellan utgiftsändamålen i fråga

utredningen anser vara lämpliga. Inte minst vid de årliga ställningstaganden

som statsmakterna skall göra till myndigheternas anslagsäskanden är det

enligt min mening särskilt värdefullt att ha tillgång till ett material som

visar att en förstärkning av den kvalificerade vetenskapliga personalen bör

åtföljas av vissa personella och materiella hjälpresurser, om den ifrågasatta

förstärkningen av den vetenskapliga personalen skall få önskad effekt.

Remissinstanserna har hälsat den principiella uppläggningen av utredningens

upprustningsprogram med stor tillfredsställelse men i vissa fall

anmält betänkligheter mot den förut berörda schabloniseringen.

För egen del anser jag att utredningen presenterat ett väl genomtänkt

program för en upprustning av universitets- och högskoleväsendets forskningsresurser.

Jag har full förståelse för utredningens strävanden att framlägga

ett förslag som samtidigt beaktar dels flertalet av för forskningens utveckling

betydelsefulla kostnadsfaktorer, dels de personella förutsättningarna

för ett genomförande av ett från statsfinansiell synpunkt acceptabelt

upprustningsprogram. Utredningen har lagt upp sina förslag i regel såsom

ett program för en treårsperiod, i vissa avseenden till och med för en femårsperiod.

Jag anser det vara ytterligt värdefullt att från en expertutredning

av universitetsutredningens typ få förslag som avser en längre period än ett

budgetår. Dylika förslag ger konstruktiva perspektiv på utvecklingen. Det

synes mig å andra sidan vare sig lämpligt eller möjligt att statsmakterna

nu tar definitiv ställning till ett flerårsprogram för universitets- och högskoleväsendets

forskningsupprustning. Utvecklingen går inom flertalet vetenskapsområden

numera så snabbt att den plan, som i dag kan och bör

göras upp även för en så pass kort tidsperiod som 3—5 år, om något eller

några år kan visa sig vara i väsentliga avseenden föråldrad. Planen måste

med andra ord förnyas med korta mellanrum. Ett ytterligare skäl till att nu

ej binda statsmakterna för ett flerårsprogram rörande forskningsupprustningen

är att det kan förväntas att universitetsutredningen inom en relativt

snar framtid kommer att framlägga synpunkter och förslag rörande universitets-

och högskoleväsendets framtida dimensionering mot bakgrund av en

analys av tillströmningen till det högre utbildningsväsendet och av samhällets

behov av skilda slag av arbetskraft med längre utbildning. Utredningens

synpunkter och förslag i dessa frågor torde såvitt nu kan bedömas

i väsentliga avseenden få konsekvenser för i varje fall vissa av de i nu

föreliggande förslag behandlade frågorna.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Självfallet måste också bedömningen av i vilken takt de ifrågavarande

forskningsresurserna bör utvidgas ske mot bakgrunden av det statsfinansiella

läget och möjligheterna att vid den årliga budgetprövningen inrymma

anslagsökningar för detta ändamål. Som framgår redan av vad jag anfört i

årets statsverksproposition (åttonde huvudtiteln p. 68) har det trots de i nuvarande

läge starka kraven på återhållsamhet med statens utgifter befunnits

möjligt att vid budgetavvägningen för nästa budgetår avdela en förhållandevis

betydande sammanlagd anslagsökning —- omkring 11,4 miljoner

kronor — för ifrågavarande ändamål, en ökning som visserligen understiger

den av utredningen beräknade utgiftsökningen för nästa budgetår men som

likväl, tillsammans med de på grundval av den ordinarie petitabehandlingen

framlagda förslagen, innebär betydande förstärkningar av forskningens resurser.

Av vad jag här anfört framgår att jag delar universitetsutredningens

uppfattning att man vid en upprustning av universitets- och högskoleväsendet

måste söka åstadkomma en jämn balans mellan olika slag av forskningsresurser,

såsom forskare, hjälpkrafter, materiel o. d.

I fråga om resurserna för utbildning innebär beslutet vid fjolårets riksdag

att dessa i framtiden skall öka i takt med det ökade utbildningsbehovet

till följd av stegringen i studerandeantalet. Beträffande forskningsresurserna

finnes det uppenbarligen inte anledning att förorda något liknande, mera

automatiskt verkande system. Universitetsutredningen har inte heller föreslagit

något sådant. Utredningen har i stället på ett enligt min mening övertygande

sätt framför allt visat att, när det gäller att förstärka forskningens

grundläggande resurser vid universitet och högskolor, mera konsekvent

än hittills måste iakttagas behovet av en systematisk balans mellan

förstärkningarna av personella och materiella resurser av olika slag, för

att dessa sammantagna skall få en fullgod effektivitet. Angelägenheten av en

riktig avvägning i detta hänseende blir naturligtvis särskilt markerad, då

önskemålen om förstärkning av resurserna skall tillgodoses samtidigt som

de ekonomiska förutsättningarna alltjämt är begränsade. Hur schematiserade

och schablonmässiga utredningens beräkningsnormer än kan anses

vara i vissa hänseenden, så måste av dessa skäl enligt min mening likväl de

metoder att angripa förevarande problem och de med tillämpning härav

gjorda avvägningar mellan olika kostnadsfaktorer, som kanske mest överskådligt

kommer till uttryck i den tidigare återgivna följdkostnadsberäkningen,

kunna tjäna såsom vägledning för både de anslagsäskande och de

anslagsprövande samhällsorganen i deras arbete på att effektivt stödja god

forskning.

Utredningen har föreslagit och jag avser att på grundval härav förorda

högst väsentliga förstärkningar av de tekniska högskolornas forskningsresurser.

För tandläkarhögskolornas del är utredningens förslag ej så omfattande.

I anslutning härtill anser jag mig böra något närmare ingå på frågan

om fackhögskolornas ställning i forskningsorganisationen. Utredningen har

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

understrukit att ett tillvaratagande av forskarbegåvningarna är lika nödvändigt

för fackhögskolornas som för universitetens del. Härtill vill jag

framhålla, att med avseende på forskningens inriktning gränserna mellan

universitet och fackhögskolor numera håller på att suddas ut. Detta utgör

enligt min mening ett ytterligare motiv för en successiv utbyggnad av fackhögskolornas

forskningsresurser till en nivå motsvarande universitetens.

Utredningen har i förevarande sammanhang särskilt pekat på de tekniska

högskolorna. Jag är fullt ense med utredningen om att de tekniska högskolorna

här bör främst komma i tur men vill samtidigt framhålla angelägenheten

av att även andra fackhögskolors behov av ökade resurser för forskning

tillgodoses. Framåtskridande och nya rön inom exempelvis den odontologiska

forskningen är givetvis av stor betydelse, inte minst från den

enskilde samhällsmedlemmens synpunkt.

Som redan torde ha framgått har en väsentlig fråga för utredningen varit

hur stor del av det totala stödet till forskningen som bör gå via universitetsoch

högskoleväsendet och hur stor del som bör gå via rådsorganisationen och

inom denna fördelas mellan de olika forskningsråden. För egen del har jag

redan i det föregående i huvudsak anslutit mig till utredningens förslag i

vad det avser fördelningen av det totala stödet till forskningen mellan

universiteten och högskolorna å den ena och råden å den andra sidan.

Vad härefter beträffar frågan om fördelningen av det sammanlagda stödet

till forskningsråden har utredningens förslag härutinnan ej givit remissmyndigheterna

anledning till annan erinran än att några av dem starkt

understrukit, att utredningen enligt deras uppfattning torde ha underskattat

betydelsen av den humanistiska, pedagogiska och psykologiska forskningen.

För egen del har jag funnit utredningens fördelningsförslag vara i stort sett

rimligt avvägt. Jag har emellertid bland annat med hänsyn till nyssnämnda

kritik ansett mig böra avväga mitt fördelningsförslag — som för nästa

budgetår icke fullt ut tillgodoser utredningens önskemål om den sammanlagda

anslagsförstärkningens storlek — så att den humanistiskt inriktade

forskningen och samhällsforskningen erhåller en i förhållande till utredningens

förslag proportionsvis något större anslagsökning.

Slutligen vill jag här endast framhålla, att jag delar den uppfattning

utredningen gett uttryck åt, när det gäller överflyttning från rådsorganisationen

till universitets- och högskoleorganisationen av kostnaderna för sådana

personella och materiella resurser, som prövas vara av permanent

karaktär. Frågan om en sådan omfördelning mellan utgående anslag torde

emellertid enligt min mening lämpligen böra prövas i samband med den

årliga behandlingen av vederbörande myndigheters anslagsäskanden. Till

den närmare behandlingen av denna liksom vissa andra här förut berörda

frågor återkommer jag i det följande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

45

III. Forskarkarriären

1. Allmänna synpunkter

Utredningen

En självklar och nödvändig förutsättning för en resultatrik vetenskaplig

verksamhet är, anför utredningen till en början, tillgång till forskare. Inga

aldrig så frikostiga anslag kan enligt utredningen ersätta bristen på forskare,

kvalificerade genom många års utbildning. Man kan även konstatera, framhåller

utredningen, att i de ledande stormakterna bristen på kompetenta

forskare uppfattas som ett mycket allvarligt problem. Man måste komma

ihåg, att en självständig forskare är av betydelse inte endast för den forskning

han själv mer eller mindre direkt leder eller utför, utan även för den

vetenskapliga miljö han skapar omkring sig genom att handleda, stimulera

och utbilda andra, yngre forskare. En god forskningsmiljö förutsatte vetenskapsmän

i alla åldrar och på alla utvecklingsstadier.

Utredningens uppfattning är, som redan antytts, att alla verkligt kompetenta

forskare bör beredas möjlighet att fortsätta sin vetenskapliga verksamhet.

Det innebär inte — som utredningen redan tidigare uttryckligen

påpekat — att alla forskare skall stanna kvar vid universitet och högskolor.

En ständig avgång måste äga rum till andra forskande institutioner, till

andra utbildningsanstalter, liksom till näringsliv och administration. För att

en sådan rekrytering till institutioner utanför universiteten skulle vara

möjlig fordrades, att de tjänster vid universitet och högskolor, som avsåge

att rekrytera forskare, vore relativt talrika i de lägre graderna för att sedan

minska i de högre. Forskarkarriären borde vara pyramidformigt uppbyggd.

Genom ett sådant system vunnes dels att det största antalet forskarbegåvningar

tillvaratoges, dels att behovet av kvalificerade forskningsutbildade

personer utanför universiteten kunde tillfredsställas och dels att vid universiteten

och högskolorna förutsättningar skapades för den mest produktiva

forskningsmiljön. Enligt utredningens mening bör forskarkarriären i stort

sett vara uppbyggd av följande befattningar: 1. Professurer och laboraturer

(motsvarande), 2. Forskardocent- och docentbefattningar, samt 3. Forskarassistent-,

assistent- och amanuensbefattningar. Professurer och laboraturer

är då att betrakta som sluttjänster, vilka tillsammans med universitetslektoraten

utgör de ordinarie tjänsterna. Docent- och forskardocentbefattningarna

är e. o. tjänster med tidsbestämda förordnanden. I regel erhåller man docentbefattning

efter disputation och tjänsterna är sålunda reserverade för

forskare, som visat sin kompetens till självständigt vetenskapligt arbete.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

De olika assistent- och amanuensbefattningarna innehas i regel av yngre

forskare, vilka ännu inte disputerat. Som stöd vid forskarrekryteringen bör

man dessutom betrakta stipendierna för högre studier. Karriärens tjänster

bildar ett organiskt helt: utan topp-tjänster kan mellantjänsterna knappast

i längden verka attraktiva. Utan lägre tjänster åter kan man inte räkna

med att för toppbefattningarna erhålla verkligt högkvalificerade krafter.

Den fråga det här gäller är enligt utredningen egentligen inte, hur många

tjänster som bör rymmas inom den akademiska forskarkarriären, utan

hur många kompetenta forskare man vågar räkna med för olika grader och

tjänstetyper. En väsentlig fråga blir därför hur man bedömer tillgången på

för forskning lämpade och intresserade studenter. Utredningen har försökt

bilda sig en uppfattning om de närmaste årens tillgång på forskaraspiranter.

För denna uppskattning lämnar utredningen en redogörelse, varav

inhämtas bl. a. följande.

En undersökning om förändringen i antalet aktiva licentiander och doktorander

har givit nedan angivna resultat.

F akultet/högskola

Doktorander

Licentiander

1949

1955

1957

Differens

1949

1955

1957

Differens

49—55

55—57

49—55

55—57

Teol. fak.........

22

23

24

+ 1

+ 1

37

46

47

+ 9

+ 1

Jur. fak.........

27

21

28

— 6

+ 7

Med. fak..........

101

261

457

+ 160

+ 196

därav teor. ämnen

135

216

+ 81

kliniska

ämnen ...

126

241

+ 115

Hum. fak.........

165

227

278

+ 62

+ 51

316

491

691

+ 175

+ 200

därav samh.-v.

ämnen . ..

47

78

+ 31

97

152

+ 55

övr. ämnen

180

200

+ 20

394

539

+ 145

Mat.-nat. fak......

84

143

228

+ 59

+ 85

145

268

436

+ 123

+ 168

därav inom de

matema-

tiska och

fysisk-ke-

miska äm-

nesgrp....

75

136

+ 61

140

259

+ 119

inom den

biol.-geogr.

ämnesgrp.

68

92

+ 24

128

177

+ 49

Tekn. högsk.......

10

33

51

+ 23

+ 18

57

126

282

+ 69

+ 156

Tandl.-högsk......

5

10

40

+ 5

+ 30

Övriga fackhögsk. .

9

26

46

+ 17

+ 20

14

41

97

+ 27

+ 56

Totalt

423 |

744 |

1 152

+ 321

+ 408

569

972

1 553

+ 403

+ 581

Vad som enligt utredningen omedelbart faller i ögonen är den utomordentligt

starka ökningen i antalet doktorander och licentiander mellan de två åren

1955 och 1957. Så gott som genomgående är ökningen mellan dessa båda år

större än ökningen under de sex åren 1949—1955. Undantagen för doktorandernas

del är de humanistiska fakulteterna och de tekniska högskolorna; för

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

licentiandernas del utgör de teologiska fakulteterna det enda undantaget. Utvecklingen

kan, anser utredningen, kanske förklaras därav, att den under

perioden 1955—57 inträffade ökningen av antalet amanuens-, assistent- och

biträdande lärartjänster vid universitet och högskolor gjort det möjligt för

en större andel av doktoranderna och licentianderna att aktivt ägna sig åt

forskningsarbete. Ett stöd för en sådan slutsats kan man finna däri, att stegringen

av andelen »aktiva» är starkast i de matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna, där troligen också ökningen av antalet dylika forskarrekryteringstjänster

varit särskilt stor.

Utredningen har på grundval av dels här förut angivna siffror dels från

statistiska centralbyrån lämnade uppgifter rörande antalet avlagda disputationsprov

respektive licentiatexamina under kalenderåren 1956 och 1957

gjort ett försök att förutberäkna antalet disputationsprov och antalet licentiatexamina

vid olika fakulteter (motsvarande) under de två kalenderåren

1958 och 1959. Härvid har antagits, att antalet disputationsprov sammanlagt

under de två kalenderåren 1958 och 1959 inom varje fakultet (motsvarande)

kommer att förhålla sig till antalet aktiva doktorander vid årsskiftet

1957/58 på samma sätt som antalet disputationsprov under kalenderåren

1956 och 1957 förhöll sig till antalet aktiva doktorander på hösten 1955.

Motsvarande antaganden har gjorts beträffande antalet licentiatexamina i

förhållande till antalet aktiva licentiander. Beräkningen redovisas i nedanstående

tablåer.

A. Doktorander och disputationer.

Fakultet/högskola

Antal

aktiva

doktorander

1955

Antal

disputationer

1956—57

Relationstal

Antal

aktiva

doktorander

1957

Beräknat

antal

disputationer

1958—59

Teol. fak............

23

11

48

24

12

Jur. fak.............

21

2

10

28

3

Med. fak.............

261

108

41

457

187

Hum. fak............

227

80

35

278

97

Mat.-nat. fak.........

143

74

52

228

119

Tekn. högsk..........

33

17

52

51

27

Övr. fackhögsk.......

36

18

50

86

43

Totalt

744

310

42

1 152

488

B. Licentiander och licentiatexamina.

Fakultet/högskola

Antal

aktiva

licentiander

1955

Antal

licentiat-

examina

1956—57

Relationstal

Antal

aktiva

licentiander

1957

Beräknat

antal licen- tiatexamina

1958—59

Teol. fak.............

46

31

67

47

31

Hum. fak............

491

187

38

691

263

Mat.-nat. fak.........

268

162

60

436

262

Tekn. högsk..........

126

50

40

282

113

övr. fackhögsk.......

41

27

66

97

64

Totalt

972

457

47

1 553

733

De av utredningen i första betänkandet framlagda förslagen om förbättrade

doktorand- och licentiandstipendier samt om särskilda anslag för

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kimgl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

ograduerade forskare m. m. bör, anför utredningen vidare, ytterligare stärka

de senaste årens tendens till en livligare rekrytering av nya forskare, övervägande

skäl talar enligt utredningen alltså för att man under det kommande

årtiondet kan räkna med en stark ökning både i antalet assistentaspiranter

och i antalet docentkompetenta doktorer. Det är enligt utredningens

mening synnerligen angeläget att man på alla sätt söker uppmuntra

unga vetenskapmän att kvarstanna vid universitetet och göra sig kompetenta

för högre befattningar.

Yttranden

Remissinstanserna vitsordar behovet av en utbyggd forskarkarriär; i anslutning

härtill framföres i vissa fall kompletterande synpunkter.

Statskontoret har ingen principiell erinran mot att en förstärkning av

forskarkarriären åvägabringas genom flera tjänster och bättre arbetsmöjligheter

på sätt utredningen skisserat men finner de framlagda förslagen på

många punkter vara alltför schablonmässiga för att kunna läggas till grund

för omedelbara åtgärder.

Vetenskapsakademien anför huvudsakligen följande.

En rationell planläggning av forskarkarriären är ej lätt bl. a. därför att en

stor del av den personal det här gäller endast en begränsad — kortare eller

längre — tid kan vara verksam inom universitets- och högskoleorganisationen,

för att därefter få sin försörjning på annat håll i forskningen, undervisning

eller annan verksamhet. Det samspel mellan forskning och utbildning

som kännetecknar här berörda institutioner kräver alltså ett system

av försörjnings- och befordringsmöjligheter, som måste avvika väsentligt

från vad som kan tillämpas vid fristående forskningsinstitutioner eller i ett

ämbetsverk. Om sålunda endast ett begränsat antal av forskare kan räkna

på en permanent anställning inom universitets- och högskoleorganisationens

ram, bör här med eftertryck framhållas att dock en mycket väsentlig och

omfattande del av den vetenskapliga produktionen inom denna ram utförs av

forskare som ett led i deras utbildning, t. ex. som doktorander eller licentiander.

Det är därför av utomordentlig betydelse att även denna grupps

villkor vederbörligen beaktas och att unga forskare av denna kategori beredes

drägliga existensmöjligheter.

Juridiska fakulteten i Uppsala yttrar bl. a. följande.

Forskarrekryteringen är för rättsvetenskapens del av synnerlig vikt. Det

hade måhända förelegat skäl att överväga anledningen till föreliggande rekryteringssvårigheter

och föreslå åtgärder till deras avhjälpande. Orsaken

till rekryteringssvårigheterna är uppenbarligen, att doktorandstipendierna

och den vetenskapliga karriären över huvud icke utgör konkurrenskraftiga

alternativ till de övriga banor som står öppna för de bästa av dem vilka avlägger

juris kandidatexamen.

Juridiska fakulteten i Lund framhåller bl. a. följande.

Den rättsvetenskapliga forskningens läge har länge varit ogynnsamt och

måste inge allvarliga betänkligheter. Utredningen har emellertid icke ställt

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

problemen om vilka orsakerna är till den rättsvetenskapliga forskningens

särställning och om vilka åtgärder som kan vidtagas för att tillföra denna

forskning den speciella stimulans, som den uppenbarligen behöver. Det bör

nämnas, att en viktig orsak till den otillräckliga forskarrekryteringen inom

de juridiska fakulteterna står att finna i den svåra och överlägsna konkurrens

om de nyexaminerade juristerna som möter från de praktiska verksamhetsfälten,

där en duglig jurist kan räkna med bättre och tryggare framtidsutsikter

än vid fakulteterna. Det bör vidare framhållas, att den nu pågående

upprustningen av de juridiska fakulteterna, grundad på beslut vid 1957

års riksdag, uteslutande tar sikte på den lägre undervisningens behov. Vid

beräkningarna av fördelningen av de ordinarie lärarnas undervisningsskyldighet

har endast ett fåtal timmar — varierande mellan 4 och 8 per år

och professor eller preceptor — reserverats för forskarutbildning.

Det större konsistoriet i Lund yttrar följande.

Universitetsutredningens förslag om inrättande av ett stort antal välavlönade

men tillfälliga befattningar inom forskarkarriären är ägnat att underlätta

rekryteringen till denna karriär. Men förutsättningen för att syftet

skall kunna helt realiseras är att studerande, som önskar beträda denna väg,

även har utsikter att inom rimlig tid nå fram till en fast tjänst med den

trvgghet och de förmåner, som en sådan medför. Av denna anledning i förening

med skälig hänsyn till såväl befattningshavares som universitetets

intressen är det ofrånkomligt, att ett ökat antal fasta sluttjänster skapas vid

eller utom universitetet.

Historisk-filosofiska sektionen i Göteborg understryker nödvändigheten

av att den i och för sig synnerligen önskvärda utbyggnaden av lägre forskarbefattningar

motsvaras av en utökning av högre sådana tjänster.

En breddning av forskarrekryteringen framstår för lärarkollegiet vid karolinska

institutet som en grundförutsättning för en intensifiering av den

vetenskapliga forskningen och den högre vetenskapliga undervisningen, och

kollegiet ser som ett viktigt led härutinnan skapandet av nya befattningar

för yngre forskare.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola framhåller,

att frågan om forskarrekryteringen för de juridiska fakulteternas

del är särskilt svårlöst samt anför ytterligare följande.

Trots det stora antalet studenter vid fakulteterna är tillströmningen till

den vetenskapliga banan ringa. Såsom framgår av utredningens prognos

kan man inom de juridiska fakulteterna 1958—59 vänta blott någia få disputationer.

Här föreligger en betydande avvikelse från förhållandet vid andra

fakulteter och läroanstalter. Denna avvikelse blir desto mera markant om

man betraktar att det är ytterst sällan självständig licentiatexamen avlägges

inom juridisk fakultet, under det att vid andra ämnen licentiatexamina är

betydligt vanligare än disputationer. Det synes därför med utgångspunkt

från universitetsutredningens principiella resonemang befogat att särskilt

för de juridiska fakulteternas del skapa förutsättningar för eu mera lockande

forskarkarriär och alt utöka antalet av sådana tjänster, som bäst

kan stimulera till ökad forskning. När det gäller rättsvetenskapen erbjuder

domarbanan utsikter till säker befordran och framgång som måste te sig

4 — Dihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 105

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1059

lockande för en begåvad ung jurist. För juris licentiatexamen fordras i regel

och efter juristutbildningsreformen alltid tingsmeritering (motsvarande)

efter juris kandidatexamen. Denna är enligt 1958 års stadga ett år tre månader.

Ofta påbörjas licentiatstudierna först efter helt fullgjord tingsmeritering,

d. v. s. två och ett halvt år efter examen. Icke sällan väntar vederbörande

till dess att han blivit antagen som hovrättsfiskal. Då har han dock

nått en sådan ålder (27—29 år) och ställning, att den akademiska banan med

sina stora riskmoment ter sig föga lockande. Han nödgas under lång tid —

enligt erfarenhet i regel minst 5 år — avstå från sin inkomst mot ett doktorandstipendium,

som är otillräckligt för att försörja familj. Vidare blir inkomsten

efter disputationen som e. o. docent — förutsatt att han når denna

ställning — lägre än den han skulle fått, om han fortsatt med normal befordran

inom hovrätt. Meriterar han sig ytterligare och vinner preceptur,

blir den lön han då får också lägre, än den lön han vid motsvarande ålder

skulle ha fått i annan tjänstgöring. Man måste nämligen beakta, att det här

endast gäller särskilt kvalificerade jurister. Om avhandlingsarbetet av någon

anledning skulle avbrytas — vilket ej sällan förekommer — kan ett allvarligt

tidsavbräck uppstå med nackdelar från ekonomisk synpunkt och för

befordran på annan bana. Liknande situation kan också uppstå, om vederbörande

efter disputation ej får docentur. Juris doktorsgraden har nämligen

fortfarande ett osäkert meritvärde inom de praktiska yrkena. Det är

nödvändigt att få unga kvalificerade jurister att välja den vetenskapliga banan

och att sedan kunna erbjuda dem goda möjligheter till karriär inom

denna. Man bör därvid tänka sig flera alternativ. Liksom hittills bör det stå

den unge juristen fritt att med stöd av doktorandstipendium helt koncentrera

sig på den egna forskningsuppgiften, varvid den nödvändiga tingsmeriteringen

inpassas omedelbart efter juris kandidatexamen eller vid den senare

tidpunkt vederbörande finner lämplig. Det är värdefullt att till forskarbanan

också knytes personer med grundligare praktiska erfarenheter. Vederbörande

bör därför kunna välja att börja på domarbanan och nå fram till fiskalsförordnande.

Efter fiskalsförordnandet bör han kunna övergå till forskning

och placeras på en assistent- eller forskarassistenttjänst. Vid tillträde

av sådan tjänst hör han för lönetur få räkna sig tillgodo tidigare tjänsteår

vid domsaga och vid hovrätt. Skall den vetenskapliga banan med sina stora

riskmoment bli lockande även för de mest kvalificerade, bör forskartjänsterna

ligga högre i löneklass än hovrättstjänster som fiskal eller tingssekreterare.

Den normala gången bör emellertid vara, att forskarbanan inledes

redan omedelbart efter juris kandidatexamen. Med hänsyn till bestämmelser

om behörighet för olika förordnanden bör den unge juristen vara

minst 23 år när han börjar sin tingsmeritering. Den som vid avläggande av

juris kandidatexamen ännu icke uppnått denna ålder bör kunna erbjudas

amanuens- eller assistenttjänst. Med avbrott för tingsmeritering skulle den

unge forskaren sedan fram till docentförordnande inneha amanuens- eller

assistent- eller forskarassistenttjänst. Det bör föreskrivas, att juris kandidatexamen

jämte 1 1/4 års tingsmeritering ger kompetens till forskarassistenttjänst.

Den som en gång antagits som amanuens eller assistent i befordringsgång

bör äga att med bibehållande av lönetur få tjänstledighet för att med

uppbärande av doktorandstipendium kunna helt ägna sig åt den egna forskningsuppgiften.

Detta kan vara särskilt angeläget under avhandlingsarbetets

slutskede. Fakulteten tänker också på intresset av att den unga forskaren

får tillfälle att för en tid förlägga sina studier till utländskt lärosäte.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Förut har framhållits värdet av att den som tagit de första stegen på

domarbanan skall kunna övergå till en forskningskarriär. Uet är lika angeläget

att den unga forskaren i sin tur har möjlighet att övergå till domarbanan

utan förlust av tid i förhållande till sina jämnåriga.

Humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola bedömer utredningens

förslag om forskarkarriären som i stort sett väl avvägt och utformat.

Rektorsnämnden vid Stockholms högskola yttrar:

Ett av de centrala problemen inom de juridiska ämnena är just nu rekryteringen

till de akademiska lärartjänsterna. Organisationen inom de juridiska

fakulteterna företer för närvarande måhända en pyramid men ingalunda

den av universitetsutredningen eftersträvade utan en upp och nedvänd

pyramid. För att upprätthålla en juridisk forskning och en tillfredsställande

akademisk undervisning, särskilt med hänsyn till den juristutbildningsreform,

som nu påbörjats, är det ofrånkomligt, att snabba åtgärder

vidtages för att öka rekryteringen till den akademiskt-juridiska banan.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen har gjort upp förslag till forskarkarriär

på denna bana. Rektorsnämnden vill för sin del rekommendera, att

avdelningens förslag tages upp till allvarligt övervägande för ett skyndsamt

genomförande.

Universitetskanslern uttalar bl. a. följande.

I de yttranden, som avgivits av de juridiska fakulteterna (motsvarande),

har starkt framhållits, att betydande svårigheter möter vid utformandet av

en för dessa fakulteter lämpad forskarkarriär. Med hänsyn till de goda försörjnings-

och befordringsmöjligheter, som bland annat domarbanan öppnar

för en ung begåvad jurist, måste enligt fakulteternas mening särskilda åtgärder

övervägas för att i erforderlig grad stimulera rekryteringen till den

juridiska forskarbanan. Forskarkarriären via assistent-, forskarassistentoch

docentbefattningar borde sålunda på ändamålsenligt sätt samordnas

med hovrättskarriären. Jag vill för min del i princip instämma i vad fakulteterna

sålunda yttrat, och vill i detta sammanhang särskilt fästa uppmärksamheten

på den utredning av hithörande frågor, som stats- och rättsvetenskapliga

avdelningen vid Stockholms högskola framlagt i sitt yttrande.

Skolöverstyrelsen anlägger för sin del följande synpunkter på forskarkarriären.

Överstyrelsen, som främst har att bevaka skolundervisningens intressen,

måste fråga sig, på vilket sätt ett bifall till de framlagda mycket vittgående

förslagen skulle återverka på lärarrekryteringen och lärarstandarden. En

riklig tillgång till tjänster i forskarkarriären, särskilt sådana som ger trygghet

på längre sikt, kan förmodas verka på det sättet, att åtskilliga akademiker,

som eljest skulle gått ut till lärartjänst i skolväsendet, föredrar alt

pröva sina krafter på forskningens område. Detta är uppenbarligen också

avsikten med utredningens förslag och bör lända forskningen till gagn, i

den män det är fråga om personer med särskilt goda förutsättningar för

forskningsarbete. Skulle tillgången till tjänster bli stor i förhållande till antalet

väl kvalificerade sökande, föreligger dock risk för att kvalitetskravet, till

men för forskningen, oj kommer att kunna hållas tillräckligt högt. 1 båda

fallen kan utvecklingen befaras bli den, att lärarrekryteringen vid skolorna

kvalitativt och kvantitativt påverkas till det sämre, vilket i sin tur kommer

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

att återverka ogynnsamt på skolans förmåga att tillföra universitet och högskolor

inträdessökande med den förutbildning och till det antal, som utgör

den första förutsättningen för att den önskade ökningen av forskningsvolymen

skall kunna förverkligas. Det blir därför angeläget, att denna upprustning

dimensioneras under samtidigt hänsynstagande till såväl forskningens

som skolundervisningens behov. I bådas intresse är detta nödvändigt. Något

som skulle gagna både forskning och undervisning vore, om sådana åtgärder

vidtoges, att de akademiker, som har fallenhet för forskning men större lust

att gå ut i praktisk lärarverksamhet, kunde räkna med mera gynnsamma

villkor för den forskning de vid sidan om sin lärarverksamhet kan bedriva.

Åtgärderna kan tänkas ha formen av gottgörelse för löneförlust vid tjänstledighet

för forskning, medel till anlitande av biträdeshjälp, ökade bidrag

till tryckningskostnader m. m. Det skulle också kunna få stor betydelse, om

lärare på universitets- eller högskoleort hade möjlighet att till hel tjänst

förena viss lärarverksamhet vid skola och viss tjänstgöring på befattning vid

fakultet eller högskola.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd uttalar, att en väsentlig revision

av den hittillsvarande karriärstegen otvivelaktigt är behövlig.

Atomkommittén vill för sin del instämma i de av utredningen framlagda

förslagens grundprincip, nämligen att det även för forskarna måste finnas en

lämpligt avvägd befordringsstege. Hittills hade betydande brister härutinnan

förelegat. Delvis har enligt atomkommittén en förbättring skett genom tidigare

framlagda förslag från utredningen, vilka redan realiserats, men den

komplettering som här föreslås utgör en fortsatt utveckling i rätt riktning.

Statens tekniska forskningsråd yttrar:

Utredningens förslag beträffande forskarkarriären vid de tekniska högskolorna

finner rådet vara till största delen goda. Det är en fördel att befattningarnas

karaktär i stor utsträckning blir av samma art som vid universiteten.

Dock måste framhållas, att på vissa institutioner vid specialhögskolorna

särskilda önskemål kan framkomma för att säkerställa den intima kontakten

med näringslivets forskningsbehov eller av andra förhållanden. Det

är troligt att i sådana fall den mall av befattningar, som utredningen föreslagit,

inte alltid passar, och att det kan behövas t. ex. flera befattningar av

mera permanent karaktär. Även om rådet varmt tillstyrker den föreslagna

upprustningen, vill rådet därför förorda, att högskolor och forskningsråd i

framtiden ges möjlighet att på för omständigheterna lämpligaste sätt arrangera

befattningar även utanför den mall, som förslaget innebär.

Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsöks lärarkollegium anför

bl. a. följande.

Utredningen har nedlagt ett mycket värdefullt arbete på att utforma olika

befattningar inom forskarkarriären så att bästa möjliga rekrytering skall

uppnås. Emellertid måste enligt lärarkollegiets mening uppmärksammas att

förhållandena inom olika områden av universitets- och högskoleorganisationen

äro så olika afl vissa avvikelser från ett enhetligt system är nödvändiga.

Visserligen är kollegiet övertygat om att när det gäller de högsta befattningarna

inom forskarkarriären en fullständig enhetlighet kan och bör eftersträvas.

När det gäller de lägre befattningarna måste däremot olikheter i

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959 53

rekryteringsbas, utbildning och olika möjligheter till alternativa yrkesval

beaktas.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök framhåller:

Universitetsutredningens förslag innebär en avsevärd förbättring ifråga

om antalet rekryteringstjänster och deras löneställning. Styrelsen vill emellertid

framhålla betydelsen av, att jämväl antalet fasta slutbefattningar ökas

på motsvarande sätt. För en tillfredsställande forskarrekrytering torde det

nämligen vara nödvändigt att kunna bereda jämväl dem som icke erhåller

toppbefattningar möjlighet att stanna kvar i forskningens tjänst.

Styrelsen för veterinärhögskolan anser det vara av stor vikt, att forskarkarriären

göres till ett konkurrenskraftigt alternativ till övriga förvärvskällor

i samhället.

Antalet ordinarie sluttjänster är enligt SACO:s mening alltför få såväl i

förhållande till antalet forskare som i förhållande till aktuella forskningsuppgifter.

SFS framhåller bl. a. följande.

Den utformning, den akademiska forskarkarriären för närvarande har i

Sverige, innebär vissa allvarliga olägenheter ur de enskilda vetenskapsmännens

synpunkt. Den osäkerhet, som med nödvändighet vidlåder forskarbanan

och som härrör ur den omständigheten att man ofta inte kan bedöma

sin egen fallenhet för forskning innan man investerat ett avsevärt mått av

tid och arbete i lösandet av någon vetenskaplig uppgift, accentueras ytterligare

genom docenttjänsternas karaktär av genomgångsbefattningar. Utredningen

har avstått från att förutsättningslöst pröva det akademiska tjänsteoch

befordringssystemet i Sverige. Utredningens i många avseenden värdefulla

upprustningsförslag är huvudsakligen baserade på nuvarande typer av

tjänster med den utformning dessa nu har.

Sveriges industriförbund finner den föreslagna forskarkarriären väl motiverad,

inte minst med hänsyn till dess förväntade rekryteringsstimulerande

effekt.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm anser sig i allt väsentligt

kunna instämma i utredningens principiella uttalanden om forskningskarriären.

2. Assistenter och amanuenser

Utredningen

Utredningen fastslår först, att assistent- och amanuenstjänsterna vid

universitet och högskolor är forskarkarriärens första tjänster. Härefter

anför utredningen huvudsakligen följande.

Utredningen vill till en början på nytt ge uttryck åt sin uppfattning att

assistent- och amanuensbefattningarna har en dubbel motivering och sålunda

hör tillgodose såväl undervisningsbehov som den ordinarie forskarstabens

behov av hjälpkrafter i forskningsarbetet och i institutionens skötsel. Den

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

del av tjänstgöringsskyldigheten för assistent eller amanuens, som uttages

i form av arbete för institutionens räkning, bör således fullgöras dels i undervisningen,

dels i institutionens forskningsarbete. Detta bör enligt utredningens

mening gälla för samtliga ifrågavarande befattningar och vid samtliga

här berörda fakulteter och högskolor. Sedan är det uppenbart, att

tjänstgöringens relativa fördelning mellan dessa två huvuduppgifter i praktiken

måste skifta, detta med hänsyn t. ex. till omfattningen av den en

institution åliggande undervisningen och till vederbörande befattningshavares

kompetens och intressen. En assistent eller amanuens bör sålunda

i allmänhet icke fullgöra denna del av sin tjänstgöring uteslutande inom

undervisningen eller uteslutande i forskningsarbete.

Beträffande storleken av den för forskningen erforderliga assistent- och

amanuenspersonalen är det utredningens bestämda uppfattning att varje

universitets- och högskoleämne bör vara tillförsäkrat ett visst mått av

assistent- eller amanuenshjälp, detta alldeles oavsett sådana faktorer som

lågstadieundervisningens omfattning, licentiandseminariernas storlek, ifrågavarande

vetenskapsgrens arbetssätt eller institutionens storlek och utrustning.

Om samhället finner det motiverat att ha en vetenskapsgren företrädd

genom en professur eller laboratur (motsvarande) — ordinarie eller

personlig — måste det nämligen ligga i samhällets eget intresse att tillförsäkra

innehavaren av denna befattning ett visst mått av högt kvalificerad

biträdeshjälp i hans forskningsarbete. Därtill kommer rekryteringsaspekten.

Upprättandet av en akademisk lärostol syftar till att innehavaren kring sig

och sitt ämnesområde skall samla en krets av yngre forskare och forskaradepter.

Härvid erfordras icke blott docentbefattningar och licentiand- och

doktorandstipendier, utan även assistent- och amanuensbefattningar. Dessa

tjänsters stora värde från forskarrekryteringssynpunkt ligger däri, att endast

eu del av tjänstgöringsskyldigheten uttages i form av arbete för institutionens

räkning, medan återstående tjänstgöringstid skall ägnas åt befattningshavarens

eget avhandlingsarbete eller licentiatuppgift. Stipendierna för högre

studier kommer, trots upprustningen, att förbli begränsade till antalet. Intet

ämne är tillförsäkrat tillgång till ett licentiand- eller doktorandstipendium,

utan konkurrensen är och bör enligt utredningens mening förbli fri inom

fakultets- och högskolegränserna. Detta kan emellertid i vissa situationer bli

till men för forskarrekryteringen både i nya ämnen och i ämnen med nya

ämnesföreträdare liksom i större ämnen med många kvalificerade sökande.

Rekryteringen måste därför stimuleras både genom stipendier och genom ett

tillräckligt antal assistent- och amanuensbefattningar.

För att tillgodose den ordinarie forskarstabens behov av kvalificerad hjälp

i forskningsarbetet samt för att tillgodose de forskarrekryteringssynpunkter,

som nyss förut närmare utvecklats, föreslår utredningen, att till varje professur

och laboratur (motsvarande) — ordinarie eller personlig — knytes

assistent- och amanuenshjälp till en kostnad motsvarande kostnaderna

för 500 tjänstgöringstimmar för assistent per år.1 Denna assistent- eller

amanuenshjälp betraktar utredningen som självklart förenad med varje

professur eller laboratur (motsvarande). Därutöver erfordras emellertid,

1 Med tjänstgöringstimmar avses här och i det följande resonemanget"tjänstgöringstimmar

inom ramen för den del av tjänstgöringen, som fullgöres i form av arbete för institutionens

räkning.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 195!)

enligt utredningen, en viss differentiering mellan institutionerna. Hänsyn

måste tagas till både institutionens storlek och forskningens karaktär. Det

framstår enligt utredningen som uppenbart, att en empiriskt orienterad

vetenskap, vilken förutsätter ett omfattande experimentellt arbete, måste

ha ett större behov (per forskare räknat) av kvalificerad assistenthjälp än

teoretiskt orienterade discipliner. Motsvarande gäller för ämnen med en

mycket omfattande undervisningsorganisation. En viss gradering av olika

institutioners behov av assistent- och amanuenstjänster synes sålunda erforderlig.

Utredningen föreslår därför att assistent- och amanuenshjälp motsvarande

kostnaderna för ytterligare 500 assistenttimmar per professur och

laboratur (motsvarande) beräknas för samtliga experimentella, matematiska

och samhällsvetenskapliga ämnen samt inom den humanistiska fakulteten

för de stora skolämnena historia, litteraturhistoria, engelska språket, nordiska

språk, romanska språk och tyska språket. För de mycket stora

institutionsämnena fysik och kemi bör utöver detta, anser utredningen, beräknas

assistent- och amanuenshjälp motsvarande kostnaderna för ytterligare

1 000 assistenttimmar per professur och laboratur. Detta förslag avser

icke de medicinska fakulteternas kliniska ämnesgrupp, vars behov av motsvarande

forskarrekryteringstjänster synes böra tillgodoses i annan form,

bl. a. genom de i det följande föreslagna forskarassistentbefattningarna.

Utredningen anför härefter ytterligare följande.

I övrigt avser förslaget att åt alla institutioner tillgodose ett minimibehov

av assistent- och amanuenshjälp för forskningen och för det allmänna

institutionsarbetet. Den assistent- och amanuenshjälp, som är motiverad av

rena undervisningsbehov eller av vissa institutioners mera speciella behov

av hjälpkrafter för t. ex. skötsel av viss apparatur eller vård av mycket omfattande

samlingar faller sålunda utanför och måste, efter prövning i varje

särskilt fall, tillgodoses genom ytterligare assistent- och amanuenshjälp.

Förslaget har vidare uttryckts i kostnader motsvarande ett visst antal

tjänstgöringstimmar för assistent per år. Detta har sin motivering däri, att

antalet behövliga befattningar kan bedömas först sedan man prövat varje

ämnes och varje institutions totala behov av assistent- och amanuenshjälp

såväl för forskningen som för undervisningen och för de mera speciella

uppgifter som antytts ovan. De samlade arbetsuppgifterna hör sedan, som

utredningen redan framhållit, fördelas mellan samtliga befattningshavare,

utan att någon av den utpekas som »forskningsassistent» respektive »undervisningsassistent».

Genom att minimibehovet av assistent- och amanuenshjälp

uttryckes i kostnader motsvarande ett visst antal assistenttimmar per

år, lämnas också möjlighet att bestämma fördelningen mellan assistent-,

förste amanuens- och amanuenstjänster efter prövning i varje särskilt fall.

EU totalt behov motsvarande kostnaderna för t. ex. 2 000 assistenttimmar

per år kan sålunda tillgodoses antingen genom två assistentbefattningar

eller genom en assistent-, eu förste amanuens- och två amanuensbefattningar

eller genom tre förste amanuens- och två amanuensbefattningar cfc. Några

allmänna riktlinjer för denna fördelning vill utredningen icke uppställa, dä

förhållandena ställer sig mycket olika på olika håll.

Av det sagda framgår även, att någon detaljerad personal- och kostnads
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

5(3

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 ar 195!)

beräkning icke kan göras, förrän man för varje ämne och institution prövat

det totala behovet av assistent- och amanuenshjälp (för såväl forskningen

och det allmänna institutionsarbetet enligt här framlagt förslag som för

undervisningen) och i samband därmed även prövat fördelningen av det

erforderliga antalet tjänstgöringstimmar på befattningar av olika slag. En

sådan detalj prövning har utredningen ansett ligga utanför sitt uppdrag.

Utredningen har emellertid genomgått personalförteckningarna för olika

ämnen och institutioner vid universiteten, karolinska institutet och Stockholms

högskola i syfte att bilda sig en uppfattning om på vilka håll de här

formulerade minimifordringarna för assistent- och amanuenspersonalens

storlek uppenbarligen icke är uppfyllda. Resultatet av den gjorda genomgången

ger vid handen, att de ifrågavarande läroanstalternas resurser i fråga

om assistent- och amanuenshjälp med avseende på forskningens behov och

med nuvarande ordinarie lärarstab bör förstärkas inom ramen för kostnader,

motsvarande följande antal assistentbefattningar: Uppsala universitet

16,2, Lunds universitet 12,9, Göteborgs universitet 6,2, karolinska institutet

3,0 och Stockholms högskola 21,5 tjänster.

För de filosofiska fakulteternas del kan prövningen av assistent- och

amanuenspersonalens totala storlek lämpligen företagas i samband med

arbetet med upprättande av de organisationsplaner för undervisningen, som

nu pågår i anslutning till riksdagsbeslutet om upprustning av dessa fakulteters

undervisningsresurser. I propositionen härom har Kungl. Maj:t angivit

vissa riktlinjer för beräkningen av uteslutande för undervisningen

erforderlig assistent- och amanuenspersonal, nämligen att »ny heltidsbefattning

såsom assistent eller förste amanuens må inrättas för varje fullt antal

av 500—750 respektive 300—450 undervisningstimmar alltefter verksamhetens

karaktär av egentlig undervisning eller laborationsövning och liknande».

Till det behov av assistent- och amanuenspersonal för undervisningen,

som följer av en fastställd organisationsplan, får sålunda läggas det

minimibehov av assistent- och amanuenspersonal för forskningen och det

allmänna institutionsarbetet, som följer av utredningens ovan framlagda

förslag.

På motsvarande sätt bör assistent- och amanuensbehovet vid övriga fakulteter

kunna prövas. I praktiken torde en dylik prövning komma att aktualiseras

först genom petitavägen framförda äskanden om förstärkning av

assistent- och amanuenspersonalen. För de juridiska fakulteternas del

föreligger dock principbeslut om fortsatt personalförstärkning.

De rekommendationer och förslag som här framlagts rörande beräkningen

av minimibehovet av assistent- och amanuenspersonal synes utan

vidare kunna tillämpas för de teologiska, juridiska och filosofiska fakulteterna

samt för de medicinska fakulteternas (inkl. karolinska institutets)

teoretiska ämnen. Vid de tekniska högskolorna däremot är utgångsläget

ett helt annat. Till en början saknas bär amanuensbefattningar. Av assistenter

tinns vidare två kategorier, »förste assistenter» och »assistenter» (även

kallade övningsassistenter), av vilka ingen har ställning och arbetsuppgifter

fullt motsvarande universitetsassistenternas. Övningsassistenterna är snarast

att karaktärisera som timarvoderade hjälpkrafter i själva undervisningen,

och de kan sägas sakna egentlig anknytning till institutionerna

och vid dessa bedrivet forskningsarbete. Förste assistenterna åter är fast

knutna till institutionerna med heltidstjänstgöring i själva institutionsarbetet.

Medan en universitetsassistent har en tjänsgöringsskyldighet av

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 ur 1959

1 000 timmar per år i institutionsarbete och i övrigt skall ägna sin tid åt det

egna licentiat- eller avhandlingsarbetet, är sålunda de tekniska högskolornas

förste assistenter skyldiga att ägna full arbetstid åt institutionens arbete,

och de är följaktligen sämre ställda än universitetsassistenterna när det

gäller tillfälle till eget forskningsarbete. I fråga om lönesättning och anställningsvillkor

i övrigt har däremot de tekniska högskolornas iörste assistentei

hittills varit något bättre ställda än sina kolleger vid universiteten. Aiets

riksdagsbeslut i anslutning till universitetsutredningens första betänkande

innebär emellertid dels att vissa former skapas för en reglerad faefordringsgång

för universitetens tidigare arvodesanställda assistenter och för ste

amanuenser, dels att lönesättningen blir densamma för universitetens

assistenter och de tekniska högskolornas förste assistenter. Därmed hai i

huvudsak likställighet skapats mellan dessa båda kategorier i avseende på

befordringsgång och lönesättning. Kvar skulle emellertid stå olikheter

väsentligen i två hänseenden, nämligen dels i fråga om tjänstgöringsskyldigheten

i institutionsarbetet, dels i fråga om vissa med anställningen

förbundna trygghetsförmåner, i det att universitetsassistenterna enligt årets

riksdagsbeslut efter viss tids aspiranttjänstgöring beredes anställning såsom

extra ordinarie tjänstemän, medan de tekniska högskolornas förste assistenter

även i fortsättningen kommer att sakna denna förmån.

Det är uppenbart, att frågan nu måste resas om ett förenhetligande av

tjänstgörings- och anställningsvillkoren för ifrågavarande två assistentkategorier.

Ett sådant förenhetligande måste rimligen få den formen, att

de tekniska högskolornas förste assistenter ges samma ställning som universitetsassistenterna.

Som redan i annat sammanhang framhållits, är det universitetsutredningens

principiella uppfattning, att de s. k. fackhögskolorna i lika mån

som universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola bör 1 ungera

som centra för forskning. Forskningen vid de tekniska högskolorna

bör sålunda enligt utredningens mening i princip arbeta under lika gynnsamma

betingelser som forskningen vid t. ex. de matematisk-naturvetenskapliga

fakulteternas institutioner. Med hänsyn härtill föreslår utredningen

i det följande en betydande förstärkning även av de tekniska högskolornas

forskningsresurser. Med samma motivering föreslår utredningen vidare att

professorerna skall ges större möjligheter till forskning och forskarhandledning,

genom att eu del av deras arbete i undervisningen för civilingenjörsexamen

övertages av lektorer. Utredningen finner det också vara synnerligen

angeläget att rekryteringen av unga forskaradepter vid de tekniska högskolorna

stimuleras och att licentianders och doktoranders forskningsarbete

underlättas. De skäl, som i det föregående framförts för ett ökat antal

forskarrekryteringsbefattningar, måste under sådana omständigheter ha

samma giltighet för de tekniska högskolornas vidkommande som för fakulteterna.

Eu betydande ökning har under de senaste åren skett av antalet

licentiander och doktorander vid de tekniska högskolorna. Dock måste

konstateras, att detta antal fortfarande är lagt i jämförelse med motsvarande

antal vid universiteten. I den ovan redovisade undersökningen rörande antalet

licentiander och doktorander vid slutet av år 1957 redovisade de tekniska

högskolorna sammanlagt 3315 akliva licentiander och doktorander, vilket

motsvarar knappt 10 % av hela antalet studerande vid dessa högskolor.

Motsvarande siffra för de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna var

004, vilket motsvarar nästan 25 % av samtliga studerande vid dessa fakulteter.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Under hänvisning till det anförda föreslår universitetsutredningen, att

tjänstgöringsskyldigheten för de tekniska högskolornas förste assistenter

ges samma utformning som för universitetsassistenterna. Detta skulle innebära

att skyldigheten att tjänstgöra i institutionens arbete nedsättes till

1 000 timmar per år. Som en konsekvens härav bör emellertid enligt utredningens

åsikt föreskrivas, att återstående arbetstid skall användas för sådan

forskning och studier under institutionschefens handledning, som möjliggör

för befattningshavaren att fullfölja sin forskarutbildning och förvärva licentiatexamen

respektive doktorsgrad. Befattningarna bör sålunda fortfarande,

liksom universitetens assistentbefattningar, ha karaktären av heltidsbefattningar.

Beträffande den extra ordinarie anställningsformen finner utredningen,

att de skäl — sociala trygghetshänsyn och rekryteringsskäl —, som

talade till förmån för en förbättring av universitetsassistenternas ställning,

i och för sig har lika tyngd, då det gäller de tekniska högskolornas förste

assistenter. Visserligen kommer genom statsmakternas beslut innevarande år

extra tjänstemäns (Ag-anställdas) anställningsförhållanden att förändras,

men utredningen finner övervägande skäl tala för att de tekniska högskolornas

assistenter ges samma anställningsform som universitetsassistenteina.

Utredningen föreslår därför, att de tekniska högskolornas assistenter

liksom universitetsassistenterna efter viss tids aspiranttjänstgöring beredes

extra ordinarie ställning. Befattningarnas karaktär av genomgångstjänster

bör markeras genom att förordnande ges tillsvidare, dock för en tid av högst

ett år i sänder. En följd av de här framlagda förslagen bör enligt utredningens

mening bli, att tjänstebenämningen för de tekniska högskolornas

förste assistenter ändras till assistent. En konsekvens härav blir i sin tur

att de s. k. övningsassistenterna, som nu officiellt benämnes »assistenter»,

även officiellt får benämningen övningsassistenter.

Den här föreslagna nedsättningen av assistenternas tjänstgöringsskyldighet

maste leda till en betydande ökning av antalet här ifrågavarande

befattningar. Hur stor denna ökning bör bli, kan enligt utredningen bedömas

först efter prövning av det vid varje enskild institution föreliggande behovet,

en prövning som då får göras efter samma riktlinjer som för övriga fakulteter

och högskolor i enlighet med vad förut anförts. Härvid måste emellertid

även beaktas de konsekvenser, som följer av utredningens i andra

sammanhang framförda förslag om nya tjänster vid de tekniska högskolorna.

Sålunda är det uppenbart att de nya lektoraten kommer att ersätta

en del av den arbetsinsats som går förlorad genom nedsättningen av förste

assistenternas tjänstgöringsskyldighet. Motsvarande måste gälla som en

konsekvens av det i det följande framlagda förslaget om inrättande av ett

antal forskarassistentbefattningar. Med hänsyn härtill räknar utredningen

med att ökningen av antalet assistentbefattningar skall stanna vid cirka

90 befattningar, men förslaget innebär att behovet måste prövas institution

för institution under hänsynstagande till övriga här framlagda förslag till

personalförstärkningar vid de tekniska högskolorna.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1059

59

Yttranden

Utredningens rekommendationer och förslag rörande beräkning av minimibehovet

av för forskning avsedd assistent- och amanuenspersonal har

med vissa reservationer godtagits av flertalet remissmyndigheter. Detta gäller

i stort sett även utredningens förslag beträffande de tekniska högskolornas

assistentpersonal.

Statskontoret har intet att erinra mot förslaget att de tekniska högskolornas

förste assistenter i princip likställes med universitetsassistenterna.

Beträffande förslaget i övrigt hyser statskontoret emellertid vissa betänkligheter

och anför härom bl. a. följande.

Enligt statskontorets uppfattning bör nya tjänster till den omfattning,

varom här är fråga, icke inrättas på så lösa grunder som de anförda. Härtill

kommer, att i den mån dessa tjänster skall tillgodose rekryteringsaspekten

deras antal och dimensionering borde mera direkt anknytas till rekryteringsförhållandena

inom vart läroämne för sig än vad som bleve fallet vid

en tillämpning av utredningens schablonmässiga beräkningssätt.

Vetenskapsakademien hälsar utredningens förslag med tillfredsställelse

men framhåller, att det måste betraktas som rätt snävt tilltaget. Akademien

vill livligt tillstyrka att förslaget genomföres med beaktande av att det här

rör sig om ett minimum.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anser förslaget lyckligt både

ur forskningens och forskarrekryteringens synpunkter. Språkvetenskapliga

sektionen därstädes hälsar — med instämmande i utredningens uttalanden

— förslaget med tillfredsställelse. Matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten i Uppsala uttalar, att det förefaller som om utredningen skulle

underskatta omfattningen av det arbete som assistenterna och amanuenserna

i varje fall inom fakultetens ämnen ofrånkomligen måste uträtta för

institutionerna. Det vore för fakultetens assistenter och amanuenser svårt

att få den fastställda tjänstgöringstiden att räcka till för alla institutionsuppgifter,

vilka ökade långt snabbare än antalet befattningar av denna kategori.

Det större konsistoriet i Uppsala finner det tydligt, att den angivna beräkningsgrunden

endast kan uppfattas som schablonmässig, och att de med

densamma vunna siffrorna i många fall ej nå den niva som motsvarar

minimibehovet.

Medicinska fakulteten i Lund yttrar huvudsakligen följande.

När utredningen behandlar dessa problem undantages de medicinska

fakulteternas kliniska ämnesgrupp, och det är här på sin plats att påpeka att

denna ämnesgrupp icke klart definieras i betänkandet. Fakulteten finner

det uppenbart att en sådan schematisering och kategoriklyvning, som utredningen

företagit, ej kan ge en riktig bild av de verkliga förhållandena. Hänsyn

måste tagas till arbetsbetingelserna i varje ämne och i sådana fall, där

den experimentella verksamheten dominerar, måste alltså ämnet behandlas

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

som experimentellt. Som ett minimikrav vill fakulteten uppställa att varje

professor och laborator i experimentellt arbetande klinisk disciplin bör

ha rätt att tillgodoräkna sig 1 000 assistenttimmar för sin forskning.

Humanistiska fakulteten i Lund vill för sin del tolka förslaget så, att

avsikten är att vid utarbetandet av organisationsplanerna för de olika ämnena

behovet av assistent- och amanuensbefattningar för undervisning och

administration skall beräknas med utgångspunkt från att forskningen först

skall ha vad den tillkommer av sådan personal.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten därstädes uttalar bl. a. följande.

Med betoning av att det är frågan om ett minimum har fakulteten intet

att eiinra mot den totala tilldelningen till densamma av assistent- och

amanuenspersonal för forskningshjälp och institutionsarbete. Däremot föreslår

fakulteten att, sedan principbeslut i ärendet fattats, de olika fakulteterna

bereds tillfälle inkomma med förslag beträffande fördelningen mellan

ämnena, vilken kanslern sedan får fastställa. Vid fördelningen bör då

behoven för forskningshjälp och för allmänt institutionsarbete särskiljas.

Medicinska fakulteten i Göteborg understryker nödvändigheten av att de

kliniska institutionerna erhåller en förstärkning av assistenter och amanuenser

med samma forskningsuppgifter som vid de teoretiska institutionerna.

Fakulteten föreslår därför, att klinisk professor och laborator för sin forskning

skall kunna erhålla samma hjälp av assistent eller amanuens som upptagits

för motsvarande teoretiska befattningshavare.

Matematisk-naturvetcnskapliga avdelningen vid Stockholms högskola

anser det synnerligen värdefullt att utredningen nu klart fastslagit, att antalet

vid varje institution behövliga assistent- och amanuenstjänster skall

bedömas icke blott med hänsyn till undervisningens utan även till forskningens

och det allmänna institutionsarbetets behov.

Samtidigt som lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm med

tillfredsställelse konstaterar utredningens principiella inställning i här avhandlade

frågor, beklagar kollegiet den försening i tandläkarhögskolornas

upprustning som blir följden av att utredningen avstått från konkreta

förslag beträffande tandläkarhögskolorna.

Universitetskanslern anför huvudsakligen följande.

Betänkandet kan ge den uppfattningen, att utredningen räknat nu befintliga

assistent- och amanuenstjänster som helt disponibla för forskningsändamål.

Detta har dock givetvis ej varit avsett, och de angivna siffrorna

torde få betraktas som de minimiantal av nya befattningar, vilka nu omedelbart

kan inrättas, utan att man föregriper de mera ingående beräkningar

för varje institution, där hänsyn måste tagas till såväl forskningens och

undervisningens som det allmänna institutionsarbetets behov av tjänster i

denna kategori. För de filosofiska fakulteternas del kan sådana detaljerade

beräkningar enligt utredningens mening lämpligen företagas i samband

med arbetet med upprättande av de organisationsplaner för undervisningen,

som nu pågår i anslutning till årets riksdagsbeslut om upprustning av dessa

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Mnj:ts proposition nr 105 är 1059

fakulteters undervisningsresurser. Jag torde i detta sammanhang böra anmäla,

att jag vid min prövning av de mig underställda lärosätenas anslagsframställningar

för budgetåret 1959/60 beträffande de filosofiska fakulteterna,

i den mån så varit möjligt, tillämpat de riktlinjer, som enligt årets

riksdagsbeslut uppdragits för arbetet på ifrågavarande organisationsplaner.

De nya assistent- och amanuensbefattningar, vilkas inrättande jag i detta

sammanhang funnit mig böra föreslå, är sålunda till övervägande del motiverade

av undervisningens behov. Därutöver bör enligt min mening de av

utredningen nu föreslagna befattningarna omedelbart inrättas, varefter en

närmare omprövning av behoven, med beaktande även bland annat av forskningens

behov, får ske så snart möjlighet därtill föreligger. I likhet med min

företrädare i kanslersämbetet vill jag påyrka, att de för undervisningsreformen

inom de filosofiska fakulteterna grundläggande principerna om

undervisningsgruppernas storlek och upprättandet av nya undervisningsavdelningar

vid stigande studentantal borde i tillämpliga delar genomföras

även för de teologiska och juridiska fakulteternas del. Det synes mig angeläget

att i samband med den nu aktuella forskningsreformens genomförande

ett principbeslut härom fattas, då detta skulle vara ägnat att lämna en

värdefull vägledning för de ovannämnda detaljerade beräkningarna rörande

institutionernas totala behov av assistent- och amanuensbefattningar, liksom

även för övriga erforderliga utredningar av personalbehovet. Ett starkt

belägg för önskvärdheten av att en dylik automatik införes även utanför

de filosofiska fakulteterna har givits av den oberäknat starka ökningen av

antalet nybörjare inom de juridiska fakulteterna, som ägt rum under de

båda senaste läsåren. Denna ökning synes i själva verket — särskilt vad

Stockholms högskola beträffar — ha antagit sådana proportioner, att man

enligt ett uttalande av statsutskottet vid 1957 års riksdag har grundad anledning

att upptaga frågan om vederbörande lärarorganisation till ny prövning.

Härvid — liksom även för den teologiska fakultetens del — synes det

ligga nära till hands att i lämpliga former införa en automatik av liknande

slag som för de filosofiska fakulteterna. Det synes mig lämpligt att här i

förbigående framhålla, att den nyssnämnda plötsliga och oförutsedda ökningen

av tillströmningen till juridiska studier synes mig ge ett gott exempel

på den osäkerhet, som med nödvändighet tillkommer även de mest omsorgsfullt

utförda prognostiska beräkningar av här ifrågakommande slag.

Tillströmningen av unga människor till olika levnadsbanor röner sa starkt

inflytande av faktorer, som undandrager sig eu rationell förutberäkning,

att man måste vara beredd på alt möta fluktuationer, som starkt avvika

från beräkningarna. Utredningens förslag i fråga om assistent- och amanuensbefattningar

avser icke de medicinska fakulteternas »kliniska ämnesgrupp».

Medicinska fakulteten i Lund har med rätta påpekat, alt denna

ämnesgrupp icke klart definieras i betänkandet. 1 likhet med nyssnämnda

fakultet finner jag det uppenbart, att en schematisering och kategoriklyvning

ej kan ge en riktig bild av de verkliga förhållandena. Hänsyn måste

tagas till arbetsbetingelserna i varje ämne. För sådana ämnen, i vilka kliniska

amanuensbefallningar eller underläkartjänster finnes, torde emellertid

några generella riktlinjer för inrättande av assistent- eller amanuensbefattningar

av här ifrågavarande slag icke kunna uppdragas, utan fråga

härom torde höra prövas från fall till fall. Ett totalt behov, uttryckt i visst

antal assistenttimmar per År, kan enligt utredningen allt efter förhållandena

fördelas på olika sätt mellan skilda slag av assistent- och amanuensbcfaltningar.

Eu dylik rörlighet i systemet finner jag vara av högt värde.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

LärurLollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm hälsar för sin del utredningens

förslag med tillfredsställelse och uttalar sammanfattningsvis

följande.

Forskarrekryteringen vid de tekniska högskolorna skulle på det effektivaste

sättet tillgodoses om assistentbefattningarna gjordes mer attraktiva

ur ekonomisk synpunkt. Den rätt som högskolorna sedan många år haft att

när så befinnes påkallat ur rekryteringssynpunkt direkt i slutlönegrad placeia

assistent med avgångsexamen från teknisk högskola eller motsvarande

kompetens bör gälla den från den 1 augusti 1958 införda nya slutlönegraden

Ag 19. — Fn annan framkomlig väg är att höja licentiat''stipendiebe‘lÖppet

eller skapa möjlighet för assistent att åtnjuta partiell tjänstebefrielse

för forskning och utbildning. Om utredningens förslag genomföres och antalet

assistentbefattningar ökas i för undervisningen erforderlig omfattning

bör ovillkorligen för de tekniska högskolorna föreskrivas att heltidsanställd

assistent är berättigad att av sin tjänstgöringstid i medeltal per år

disponera hälften för eget arbete på sätt som bär angivits men att institutionsföreståndare

skall ha formell möjlighet att med assistent avtala att

dennes tjänstgöringstid i större utsträckning användes för institutionens

undervisning och forskning. En ytterligare konsekvens av utredningens förslag

är att väsentligt större antal driftingenjörsbefattningar måste inrättas

än vad högskolans kollegienämnd räknat med i sina petita för budgetåret

1959/60 eller utredningen i sitt förslag rörande kvalificerade biträdesbefattningar

i basorganisationen.

Jämväl lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola uttrycker sin tillfredsställelse

med utredningens förslag och anför ytterligare följande.

Kollegiet vill dock kraftigt understryka utredningens uttalande, att assistentbefattningarna

fortfarande är att anse såsom heltidstjänster och att

resterande arbetstid utöver 1 000 timmar per år skall användas för sådan

forskning och studier under institutionschefens handledning, som möjliggör

för befattningshavaren att fullfölja sin forskarutbildning och förvärva

licentiatexamen resp. doktorsgrad. Såsom en konsekvens härav bör enligt

kollegiets uppfattning en heltidsanställd assistent kunna åläggas tjänstgöring

vid institutionen under den resterande tiden i den mån denna icke

upptages av vederbörandes eget forskningsarbete. I detta sammanhang kan

omnämnas, att högskolans assistentförening själv framhållit, att den kortare

tjänstgöringstiden givetvis måste förutsätta att resterande tid verkligen

användes för forskning och att kontrollen härav med fördel borde kunna

skötas av vederbörande institutionsföreståndare. Lärarkollegiet delar helt

denna uppfattning. Beträffande den ökning av antalet förste assistentbefattningar,

som blir nödvändig vid en nedsättning av arbetstiden, föreligger från

lärarkollegiets sida ingen erinran mot att kompensationsbehovet prövas institutionsvis

under hänsynstagande till Övriga förslag till personalförstärkningar.

Principiellt anser dock kollegiet, att det bör ankomma på högskolans

kollegienämnd att fördela befintliga och nytillkommande assistentbefattningar

på institutionerna.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna ansluter sig till utredningens

piincipiella uppfattning att de tekniska högskolornas förste assistenter

måtte ges samma ställning som universitetsassistenterna. En övergång till

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

för universiteten härutinnan gällande ordning torde också enligt överstyrelsens

mening kunna bli av stort värde för forskarrekryteringen till de

tekniska högskolorna. Överstyrelsen framhåller vidare bl. a. följande.

Härvid finner överstyrelsen det emellertid vara angeläget, att — såsom

fallet exempelvis är beträffande docent- och forskardocentbefattningar —

nu avsedda befattningar såväl vid universiteten som de tekniska högskolorna

gives karaktären av heltidstjänster. Detta kan nämligen enligt överstyrelsens

mening för närvarande icke anses vara förhållandet beträffande

universitetsassistenttjänsterna vid nuvarande utformning av hithörande

bestämmelser. Vad härefter angår behovet av en förstärkning av antalet

nuvarande befattningar som förste assistent vid de tekniska högskolorna

vid en nedsättning av tjänstgöringsskyldigheten i institutionsarbetet till

1 000 timmar per "år, så måste — som universitetsutredningen framhåller

— en sådan ordning komma att leda till en betydande ökning av antalet befattningar

och en ofrånkomlig förutsättning för förslagets genomförande

torde vara, att en dylik ökning också kommer till stånd. Om lektorat och

forskarassistentbefattningar inrättas i enlighet med utredningens därom

samtidigt framförda förslag, lärer — såsom utredningen antagit — detta

vara ägnat att minska behovet av ytterligare befattningar som förste assistent.

Sådan verkan synes jämväl kunna tillmätas en förstärkning av personalorganisationen

vid högskolorna även i andra hänseenden, varvid överstyrelsen

särskilt vill betona betydelsen av en förstärkning av driftingenjörspersonalen.

Det undandrager sig emellertid för närvarande överstyrelsens

bedömande huruvida — även om göromål sålunda i viss utsträckning kan

komma att överflyttas från förste assistenter till andra befattningshavare

— ökningen av antalet befattningar som förste assistent skall kunna stanna

vid de cirka 90 befattningar, som utredningen beräknat. Också efter en av

utredningen avsedd prövning av behovet institution för institution under

hänsynstagande till andra personalförstärkningar lär svårigheter möta att

med större grad av säkerhet bedöma det ökade behovet av förste assistenter

till följd av förslagets för högskolorna genomgripande karaktär och frånvaron

av närmare erfarenhet rörande de nya typer av befattningar, som

skall tillkomma. Till här berörda spörsmål torde emellertid överstyrelsen

få anledning att framdeles återkomma. Med i det föregående gjorda förbehåll

vill överstyrelsen, som icke har någon erinran mot att förste assistenterna

vid ett genomförande av ifrågavarande förslag skulle komma att benämnas

»assistenter» och de nuvarande assistenterna »övningsassistenter»,

för sin del tillstyrka detsamma.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd finner utredningens förslag

angående fördelning av assistent- och amanuenspersonal mellan lärosäten

och ämnen alltför schematiskt för att tjäna som strikt rättesnöre i enskilda

fall.

Statens tekniska forskningsråd yttrar bl. a. följande.

Rådet konstaterar med tillfredsställelse, alt förslaget om begränsad schemabunden

institutionstjänstgöring för assistenterna innebär större möjligheter

för licentiatstudier vid de tekniska högskolorna. Emellertid vill rådet

även i detta fall framhålla att utredningens förslag är schablonmässigt. Det

förekommer säkerligen i vissa ämnen assistenter, som varken är särskilt

villiga eller lämpliga för forskaryrket, men däremot väl lämpade för annat

opaginerad Kontrollera mot PDF

G4

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

arbete vid institutionerna (handhavande av instrument, bibliotek, ordnande

av övningar och annan undervisning m. in.). Rådet vill därför förorda, att i

den mån en assistent icke utnyttjar sin tid utöver de stipulerade 1 000 tjänstgöringstimmarna

för egen forskning eller specialutbildning skall han kunna

åläggas annat institutionsarbete, så att hans anställning verkligen i enlighet

med förslaget blir en heltidsanställning. En konsekvens torde bli att behovet

av driftingenjörer ökar.

SACO framhåller bl. a. följande.

SACO hälsar förevarande förslag med tillfredsställelse men måste betrakta

det föreslagna assistenttimantalet per forskare som ett absolut minimum.

SACO vill ifrågasätta om icke särskilt de experimentella ämnena

och vissa av de stora undervisningsämnena bör tilldelas lika stor assistenthjälp

som fysik och kemi, d. v. s. 2 000 timmar. SACO finner att en komplettering

av beräkningarna i fråga om de erforderliga kostnaderna för förstärkning

av amanuens- och assistentpersonalen i överensstämmelse med

utredningens principer och föreliggande organisationsplaner är nödvändig.

Utredningens förslag beträffande förste assistenter vid de tekniska högskolorna

tillmötesgår ett gammalt krav från SACO. Det måste dessutom

för var och en framstå som ett oavvisligt rättvisekrav, att även de tekniska

högskolornas assistenter garanteras rätt till egna studier och forskning,

vilka skulle ernås genom att deras skyldighet att tjänstgöra i institutionens

arbete nedsättes till 1 000 timmar per år. Utredningens förslag innebär

vidare att assistentbefattningarna vid de tekniska högskolorna omvandlas

till extra ordinarie. SACO vill påpeka, att organisationen helt stöder utredningens

förslag även i det avseendet, att innehavare av assistenttjänst i

sådant fall bör förordnas för ett år i sänder i likhet med vad som gäller för

motsvarande befattningshavare vid universiteten. SACO vill således helt

instämma i det förslag angående förste assistentbefattningarna, som utredningen

framför. SACO är övertygad om att denna reform kommer att spela

en stor och genomgripande roll för forskarrekryteringen vid våra tekniska

högskolor.

SFS anför bl. a. följande.

SFS vill understryka vikten av att man beaktar det sammanlagda behovet

av assistenttimmar för forskning och undervisning. SFS vill även framhålla

vikten av att i enlighet med utredningens förslag extra assistenthjälp beräknas

för ämnen med omfattande undervisningsorganisation men ifrågasätter

om inte till dessa bör räknas även andra än de av utredningen uppräknade.

För de tekniska högskolornas del vill SFS framhålla vikten av att deras

assistenttjänster ges samma karaktär som motsvarande befattningar vid

universiteten. Den omläggning av assistenttjänsterna vid de tekniska högskolorna,

som därigenom åstadkommes och innebär att befattningshavarna

får ökat utrymme för egen forskning, bör kunna göra de ifrågavarande

tjänsterna verkligt attraktiva, vilket särskilt i tillämpningsämnena för närvarande

inte är fallet.

Förste assistenternas förening vid tekniska högskolan i Stockholm konstaterar

med tillfredsställelse att utredningen föreslagit villkor för föreningens

medlemmar, helt i linje med de önskemål, föreningen i flera år fram
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

fört. Föreningen tillägger, att högskolans rektor liksom hittills bör ha rätt

alt placera väl kvalificerad förste assistent direkt i 19 :e lönegraden, oavsett

den reglerade befordringsgången. Därmed skulle enligt föreningens mening

vinnas en viss konkurrenskraft gentemot befattningar inom industrin.

3. Forskarassistenter

Utredningen

Utredningen anför beträffande förevarande spörsmål till en början huvudsakligen

följande.

Assistent- och amanuenstjänsterna har i det föregående behandlats narmast

som forskarrekryteringstjänster. Tillsammans med licentiand- och

doktorandstipendierna bör dessa tjänster i allmänhet ge universitet och

högskolor goda möjligheter att till högre studier och avhandlingsarbete knyta

ett ökat antal elever. Förutsättningen härför är emellertid, som flera gånger

påpekats, att licentiander och doktorander känner sig ha rimliga utsikter

att efter disputation erhålla möjligheter till fortsatt vetenskapligt arbete och

även rimliga utsikter att sedermera erhålla en fast forskar- och lärarbefattning.

Dessa problem diskuterar utredningen i det följande.

Emellertid ställer sig förhållandena i här berörda hänseenden något olika

för olika fakulteter och högskolor. Inom de medicinska, tekniska och vissa

delar av de matematisk-naturvetenskapliga disciplinerna är konkurrensen

utifrån om de vetenskapliga begåvningarna avsevärt hårdare än mom andra

discipliner, vilket fått till följd att direkt avgång efter avlagd grundexamen

är relativt sett mycket vanlig vid de tekniska högskolorna, medan man vid

de medicinska fakulteterna kan konstatera, att e. o. docentbefattningarna

inom den kliniska ämnesgruppen icke är lika eftertraktade som t. ex. vid

de humanistiska fakulteterna. Sjukhustjänstgöringens meriteringsvärde gör

att docentkompetenta doktorer icke anser sig »ha råd» att under längie

tid inneha docentbefattning.

Den förbättring av assistenternas möjligheter till licentiat- och avhandlingsarbete,

som utredningen i det föregående föreslagit för de tekniska

högskolornas del, kommer med säkerhet att betyda mycket för forskarrekrytering

och forskning vid dessa läroanstalter, men det är utredningens

övertygelse att ytterligare åtgärder måste övervägas särskilt i syfte att hålla

forskarbegåvningar kvar i forskningsarbete efter avlagd licentiatexamen,

således i syfte att stimulera vad man kunde kalla doktorandrekryteringen.

Som tidigare påvisats har nämligen antalet licentiander vid de tekniska högskolorna

ökat relativt starkt under de senaste åren, medan däremot antalet

doktorander ökat tämligen obetydligt. Innan disputationsfrekvensen vid de

tekniska högskolorna på ett avgörande sätt ökats, är eu full utbyggnad av

e. o. docentinstitutionen vid dessa läroanstalter enligt utredningens mening

knappast motiverad, och utredningen föreslår därför i det följande endast

en mycket blygsam ökning av antalet e. o. docentbefattningar. I stället vill

utredningen föreslå införandet av en ny typ av forskarrekryteringsbelattningar

på doktorandnivå.

För de medicinska fakulteternas vidkommande föreslår utredningen —

som framgått av det föregående — inga assistentbefattningar för den kli
ö

- Bihan g till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

niska ämnesgruppen. Med hänsyn till förut antydda förhållanden föreslås

dessutom i det följande endast en mindre utökning av antalet sådana e. o.

docentbefattningar, som är avsedda att stå till de kliniska ämnenas förfogande.

Då det gäller de medicinska fakulteterna, måste man nämligen enligt

utredningens mening i något högre grad än beträffande övriga fakulteter

söka anpassa de forskarrekryteringsstimulerande åtgärderna till den normala

yrkeskarriären, d. v. s. närmast underläkarbefattningarna. Utredningen

föreslår därför även för de medicinska fakulteterna införandet av en ny typ

av forskarrekryteringsbefattning, här bl. a. avsedd för underläkare, som för

sitt avhandlingsarbete behöver bättre möjligheter till koncentrerat vetenskapligt

arbete än de vanliga underläkartjänsterna möjliggör. De inom vissa av

de medicinska fakulteternas teoretiska ämnen befintliga biträdande lärarbefattningarna

bör då ombildas till tjänster av nu ifrågasatt slag.

Motsvarande gäller för tandläkarhögskolorna. Här är enligt utredningens

mening särskilda insatser erforderliga i syfte att åt den odontologiska forskningen

ge en förbättrad forskningsmiljö.

Vad härefter beträffar införandet av en ny typ av befattning, avsedd för

har ifrågavarande ändamål, finner utredningen med hänsyn till den ensartade

motiveringen övervägande skäl tala för en enda tjänstetyp med gemensam

tjänstebenämning. Utredningen föreslår benämningen forskarassistent.

Med dessa forskarassistenttjänster avser utredningen en forskarrekryteringsbefattning

av assistenttyp men inplacerad mellan vanliga assistenter

och e. o. docenter. Befattningen skall sålunda vara en heltidsbefattning

med endast en del av tjänstgöringstiden bunden till institutionsarbetet

och den återstående tjänstgöringstiden reserverad för innehavarens eget

avhandlingsarbete. Som kompetenskrav för dessa befattningar föreslår utredningen

avlagd licentiatexamen eller därmed jämförlig vetenskaplig kompetens.

Befattningarna bör vara extra ordinarie tjänster med placering i

lönegrad. Innehavare bör emellertid förordnas för viss tid, förslagsvis högst

tre år i sänder. Docentkompetent innehavare av forskarassistentbefattning

bör ges ett tilläggsarvode till lönen, så avpassat att avlöningen totalt

uppgår till samma belopp som tillkommer en e. o. docent. De föreslagna befattningarna

bör enligt utredningens uppfattning i varje fall icke till en

början knytas till vissa ämnen. Utredningen föreslår, att förordnande efter

vederbörligt ansökningsförfarande och yttrande av fakultet (motsvarande)

meddelas av mindre konsistoriet (motsvarande).

Den med forskarassistentbefattningarna förenade tjänstgöringsskyldigheten

i institutionens arbete bör utformas med hänsyn till att dessa befattningar

förutsättes bli besatta med vetenskapligt högre kvalificerade personer

än assistentbefattningarna. Liksom assistenterna bör forskarassistenterna

kunna biträda såväl i undervisningen som i institutionens forskning.

En forskarassistent vid teknisk högskola bör sålunda under institutionschefen

kunna övervaka examensarbeten och bör dessutom kunna bestrida

viss lektionsundervisning. Forskarassistenter vid de medicinska fakulteternas

undervisningskliniker och vid tandläkarhögskolorna bör fullgöra

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls proposition nr 105 år 1959 67

sin tjänstgöringsskyldighet i klinikens undervisning och forskning, och

det bör understrykas, att dessa tjänster ej får utnyttjas för den sjukvårdande

verksamheten. Utredningen föreslår, att tjänstgöringsskyldigheten för

forskarassistent fastställes till 800 timmar per år, då tjänstgöringsskyldigheten

fullgöres i form av institutionsarbete, eller ett däremot svarande antal

undervisningstimmar enligt närmare föreskrifter, som bör utfärdas av kanslern

respektive överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Utredningens förslag

innebär således en mindre omfattande tjänstgöringsskyldighet än den

för universitetsassistenter gällande, detta med hänsyn till önskvärdheten av

att vederbörande skall kunna ägna ett koncentrerat arbete åt den egna gradualavhandlingen.

I fråga om avvägningen av antalet forskarassistenttjänster anför utredningen

följande.

Med hänsyn till arten av den nya befattningstyp som här föreslås vill

utredningen nu endast förorda inrättande av ett relativt begränsat antal

forskarassistentbefattningar. För de medicinska fakulteterna föreslår utredningen

sammanlagt 17 tjänster, fördelade med fyra tjänster för envar

av de medicinska fakulteterna i Uppsala, Lund och Göteborg samt fem

tjänster vid karolinska institutet. Utredningen föreslår vidare, att samtliga

dessa 17 forskarassistentbefattningar inrättas från och med den 1 juli 1959.

Anledning synes utredningen saknas att nu föreslå någon befattning av

detta slag för den medicinska högskolan i Umeå. 1 det sålunda föreslagna

antalet forskarassistentbefattningar ingår icke sådana, som tillkommer

genom ombildning av biträdande lärartjänster.

Beträffande tandläkarhögskolorna föreslår utredningen, att från och

med den 1 juli 1959 en forskarassistenttjänst inrättas vid envar av dessa

två högskolor. .

För de tekniska högskolornas del synes man tills vidare kunna mskranka

sig till en beräkning med i stort sett en e. o. docentbefattning eller forskarassistentbefattning

på tre professurer eller laboraturer (motsvarande). Med

detta beräkningssätt kommer utredningen fram till att i avseende på forskarassistentbefattningar

för dessa högskolor föreslå inrättande av 28 dylika,

fördelade med 16 vid tekniska högskolan i Stockholm och 12 vid Chalmers

tekniska högskola. Med hänsyn till att antalet doktorander vid dessa högskolor

ännu är relativt ringa, föreslår utredningen att en tredjedel av dessa

befattningar inrättas från och med vart och ett av budgetåien 1959/60,

1960/61 och 1961/62.

Inom de filosofiska fakulteterna har hittills de biträdande larartjansterna,

ehuru inrättade för undervisningens behov, rent faktiskt fungerat även som

forskarrekryteringstjänster, detta dels emedan underyisningsskyldigheten

blott är sex timmar per vecka, dels emedan det särskilda lönetillägget för

docentkompetent biträdande lärare bidragit till att inom ämnesområden

med stark konkurrens om forskarbegåvningarna vid universiteten kvarhålla

skickliga vetenskapsmän under de ur ekonomisk synpunkt ofta kritiska

åren kring disputationen.

Den nu genomförda första etappen av universitetsupprustningen innebär

hl. a., att de biträdande lärartjänsterna med hänsyn till det växande

undervisningsbehovet kommer att successivt ersättas av universitetslektorat.

I detta läge måste man enligt utredningens mening söka andra

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Mcij:ts proposition nr 105 år 1959

former för en ökad insats för forskarrekryteringen inom dessa fakulteter.

I det föregående har utredningen i detta syfte framlagt förslag, som

innebär en väsentlig förstärkning av antalet assistenter och amanuenser.

Denna förstärkning kommer emellertid i hög grad de rent humanistiska

ämnena till godo. De matematisk-naturvetenskapliga och en del av de samhällsvetenskapliga

ämnena får däremot genom detta förslag ingen omedelbar

eller väsentlig förstärkning av assistent- och amanuenspersonalen. Inom

en del av dessa ämnen, t. ex. matematik, fysik, kemi och nationalekonomi,

föreligger dock med hänsyn till den starka konkurrensen om forskarbegåvningarna^

ett starkt behov av insatser för att öka forskarrekryteringen,

främst på doktorandnivån. Då man nu i samband med utarbetandet av organisationsplaner

har att ompröva undervisnings- och lärarorganisationen

för ämnen av denna typ och därvid överför undervisningsuppgifter på

magisterstadiet från biträdande lärartjänster till universitetslektorat, bör

man därför enligt utredningens mening samtidigt pröva lämpligheten av att

för forskningens skull inrätta nya forskarrekryteringsbefattningar. Utredningen

föreslår, att man därvid överväger inrättandet av forskarassistentbefattningar

av det slag som ovan föreslagits för de medicinska fakulteterna

samt för de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna. I vissa

fall kan det därvid te sig naturligt att ombilda biträdande lärarbefattningar

till forskarassistentbefattningar.

Med hänsyn till frågans nära anknytning till undervisningsorganisationens

utformning i de enskilda ämnena bör det emellertid ankomma på

universitetsmyndigheterna själva att i samband med sedvanliga anslagsäskanden

eller i samband med arbetet med organisationsplaner framlägga

förslag om inrättande av forskarassistentbefattningar inom nu ifrågavarande

ämnesområden.

Yttranden

Utredningens här ifrågavarande förslag har med ytterst få undantag

hälsats med största tillfredsställelse.

Enligt statskontorets mening är det emellertid synnerligen tveksamt,

om inrättandet av en assistentbefattning av denna nya typ skulle mera påtagligt

kunna motverka tendensen att överge forskarbanan än vad de redan

befintliga doktorandstipendierna förmått.

Vetenskapsakademien anser förslaget vara av stor vikt men beklagar, att

utredningen ej lagt fram mera konkreta förslag även för de matematisknaturvetenskapliga

fakulteternas del. Enligt akademiens mening föreligger

nämligen vid dessa fakulteter ett uppenbart behov av sådana befattningar.

Juridiska fakulteten i Uppsala anför följande.

Vad rättsvetenskapen angår torde de föreslagna amanuens- och assistentbefattningarna,

ehuru i och för sig nyttiga, icke i nämnvärd grad kunna bidraga

till att förstärka forskarbanans konkurrenskraft. Härför fordras en

befattning, som den nyblivne juris kandidaten kan erhålla, sedan han fullgjort

erforderlig tingsutbildning samt sedan han under någon tid visat,

att han lämpar sig för vetenskaplig verksamhet, och som är tillräckligt

lockande för att kunna tävla med övriga tänkbara befattningar eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

09

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 ur 1050

verksamhetsområden. De för andra fakulteter föreslagna forskarassistentbefattningarna

synes fylla denna uppgift, varför sådana borde beredas juridiska

fakulteten i liknande omfattning som de övriga. Inrättandet torde

dock böra kombineras med bestämmelser om befordringsgång på sådant

sätt att något slags samordning vinnes mellan forskar- och hovrättskarriären.

Hur detta bör ske torde tarva närmare övervägande.

Medicinska fakulteten i Uppsala yttrar bl. a. följande.

Av stor betydelse för särskilt den kliniska forskningen är utredningens

förslag om en ny typ av forskarbefattningar, nämligen forskarassistentbefattningar.

Inom den kliniska forskningen föreligger just på denna nivå

mellan vanliga assistenter och e. o. docenter ett behov av tjänster, som möjliggör

för underläkare att ägna sig åt doktorandarbete eller att slutföra

andra forskningsuppgifter av vikt för vilka doktorandstipendier ej kan

utnyttjas. För att dessa tjänster skall ge bästa möjliga stöd åt den kliniska

forskningen är det synnerligen angeläget att de principiellt kan tillsättas

även på kortare förordnande. Tjänsterna skulle då kunna bereda underläkare

vid undervisningssjukhusen tillfälle att under en viss period få helt

ägna sig åt forskning utan den förlust av tjänstår sberäkningen, som blir följden

av tjänstledighet för vetenskapligt arbete under mer än 3 månader.

Ifråga om antalet föreslagna befattningar syns det fakulteten att utredningen

varit alltför restriktiv genom att utom de genom ombildning av

biträdande lärarbefattningar vid teoretiska institutioner uppkomna forskarassistentbefattningarna

endast föreslå 17 tjänster för samtliga medicinska

fakulteter och högskolor. En sådan tjänst borde finnas i varje kliniskt ämne.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anser att möjligheten att inrätta

forskarassistentbefattningar som utredningen föreslår för matematisk-naturvetenskapliga

och vissa samhällsvetenskapliga ämnen borde även

stå öppen för de rent humanistiska ämnena.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten därstädes framhåller bl. a.

följande.

Fakulteten vill framhålla, att inrättandet av ett antal forskarassistentbefattningar

just i dagens läge och med hänsyn till forskarrekryteringen

framstår som särskilt angeläget, i synnerhet som den även ur denna synpunkt

värdefulla kategorien av biträdande lärare nu synes bestämd att

upphöra eller i varje fall icke tillåts att öka i den utsträckning som enligt

fakultetens mening vore önskvärd. Eftersom konkurrensen utifrån om de

mest kompetenta vetenskapliga begåvningarna är hårdast just i detta stadium

av eu forskares bana, hyser fakulteten farhågor för att utredningens

forskarkarriärpyramid vid eller ovan mitten får så branta sidor att alltför

få förmår taga sig upp till överpartiet, såvida icke även fakulteten redan

inom den närmaste tiden får tillgång till forskarassistentbefattningar i tillräckligt

antal.

Det större konsistoriet i Uppsala hälsar med tillfredsställelse förslaget om

inrättandet av forskningsassistenttjänster, en befattningstyp som synes

kunna vara av stort värde även inom andra fakulteter än de för vilka de

avsetls.

Medicinska fakulteten i Lund anför bl. a. följande.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungi. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Med forskarassistenterna inför utredningen en helt ny grupp i forskarkarriären,

och fakulteten hälsar med tillfredsställelse detta initiativ. Det

föreslagna antalet forskarassistentbefattningar är emellertid ringa. I den

mån dessa befattningar visar sig attraktiva, hoppas fakulteten att ytterligare

sådana kommer att snarast inrättas.

Humanistiska fakulteten därstädes ifrågasätter om forskarassistentbefattningar

ej bör inrättas även för de rent humanistiska ämnenas del.

De rekryteringssynpunkter, som utredningen pekar på i detta sammanhang,

torde nämligen äga relevans också för dessa ämnen.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund framhåller bl. a., att

här förevarande tjänster kommer säkerligen att bli utmärkta forskarrekryteringstjänster.

Inom fakulteten borde man med hänsyn till forskarrekryteringen

kunna räkna med att huvudparten av de biträdande lärartjänsterna

borde överföras till forskarassistentbefattningar. I nuvarande forcerade utvecklingsskede

borde konsistoriet ha möjlighet att i undantagsfall ge dispens

från kravet på avlagd licentiatexamen.

Det större konsistoriet i Lund yttrar bl. a. följande.

Inrättande av forskarassistentbefattningar är ägnat att öka forskarrekryteringen,

främst på doktorandstadiet, och skulle sålunda tillgodose ett inom

alla fakulteter föreliggande önskemål. Konsistoriet tillstyrker livligt det

framlagda förslaget härutinnan men vill tillika understryka, att behovet

av dylika, i nämnt syfte inrättade befattningar föreligger icke endast inom

medicinska och naturvetenskapliga discipliner utan även i rent humanistiska

(inkl. teologiska och juridiska) ämnen.

Historisk-filosofiska sektionen i Göteborg framhåller, att behov av forskarassistenter

ej blott förefinnes inom de av utredningen särskilt framförda

ämnesområdena utan även inom andra till sektionen hörande vetenskaper.

Språkvetenskapliga sektionen därstädes beklagar, att utredningen icke funnit

skäl föreslå några forskarassistenttjänster för de humanistiska fakulteterna.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet framhåller, att det för institutets

del föreslagna antalet av fem forskarassistentbefattningar vore klart otillräckligt.

Lärarkollegiet anser målsättningen böra vara att en forskarassistentbefattning

skall inrättas vid varje klinisk institution. För de teoretiska

institutionerna är den föreslagna omändringen av biträdande lärartjänster

till forskarassistentbefattningar enligt kollegiet att hälsa med tillfredsställelse.

Otvivelaktigt hade dylika befattningar en viktig funktion att fylla

även vid sådana institutioner såsom stimulus för forskarbanan. I icke

mindre grad än vid klinikerna skulle det vara fördelaktigt om varje teoretisk

institution kunde förfoga över minst en forskarassistentbefattning.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola finner

den av utredningen föreslagna tjänstgöringsskyldigheten för forskarassistenten,

800 timmar/år, väl avvägd med hänsyn till önskvärdheten att

en befattningshavare skall kunna ägna största möjliga tid åt eget avhand
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 dr 1959

lingsarbete. Avdelningen anser de föreslagna tjänsterna synnerligen önsk,

värda och under alla förhållanden nödvändiga som rekryteringsunderlag

för e. o. docenter i samma mån som biträdande lärartjänster försvinner genom

ombildning till universitetslektorat.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid högskolan finner det självklart,

att forskarassistenttjänster inrättas också vid de juridiska fakulteterna

och föreslår för sin del inrättande av 6 sådana tjänster.

Enligt lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm vore det till

stort gagn för tandläkarhögskolorna om de nu föreslagna tjänsterna inrättades.

Även lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö tillstyrker varmt

förevarande förslag.

Universitetskanslern yttrar bl. a. följande.

Utredningens förslag angående inrättandet av ett nytt slag av tjänster

under benämningen forskarassistenter har allmänt uppskattats av de av mig

hörda remissinstanserna. Flertalet av dessa har dock förklarat sig anse att

utredningen föreslagit alltför få tjänster av detta slag. Det har vidare starkt

framhållits, att dessa tjänster bildar en nödvändig ersättning för de numera

på avskrivning ställda tjänsterna som biträdande lärare inom bland annat

de filosofiska och juridiska fakulteterna. För egen del ansluter jag mig till

dessa uttalanden och hänvisar till vad remissinstanserna härom anfört. Jag

noterar med tillfredsställelse att utredningen klart uttalat, att även forskarassistenternas

tjänstgöring bör omfatta såväl undervisning som forskning.

Enligt min mening är det — med hänsyn till det nära sambandet mellan

forskning och vetenskaplig undervisning — av största vikt att tillse, att varje

vetenskaplig befattning vid universitet och högskolor principiellt skall vara

förenad med en tjänstgöringsskyldighet, innefattande moment från båda

dessa verksamhetsgrenar. Självklart är å andra sidan, att proportionen mellan

undervisning och forskning måste kunna i hög grad variera mellan

olika befattningar. Enligt utredningens förslag skall tjänstgöringsskyldigheten

för forskarassistenterna fastställas till 800 timmar per år, då tjänstgöringsskyldigheten

fullgöres i form av institutionsarbete, eller ett däremot

svarande antal undervisningstimmar enligt närmare föreskrifter, som

bör utfärdas av kanslern, respektive överstyrelsen för de tekniska högskolorna.

Utredningen föreslår vidare, att de vid de medicinska fakulteterna

och tandläkarhögskolorna befintliga tjänsterna som biträdande lärare i vissa

teoretisk-medicinska ämnen skall från och med budgetåret 1959/60 ombildas

till forskarassistenttjänster. För att dessa ämnens undervisningsresurser

härvid icke skall minskas, torde det bli erforderligt, att undervisningsskyldigheten

för en forskarassistent icke sättes till lägre antal undervisningstimmar

än som nu gäller för de biträdande lärarna.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm finner förslaget synnerligen

lyckat, då härigenom forskarrekryteringen komme att i hög grad

förbättras. Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anser förslaget

välbetänkt.

överstyrelsen för de tekniska högskolorna finner förslaget synnerligen

värdefullt för dessa högskolors del med den förändringen att vid Stockholmshögskolan

bör inrättas 18 befattningar.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Statens medicinska forskningsråd hälsar införandet av forskarassistentbefattningar

med tillfredsställelse, men anser det föreslagna antalet för

ringa.

Statens samhälle- och rättsvetenskapliga forskningsråd anser att befattningar

som forskarassistent bör inrättas jämväl vid de juridiska fakulteterna

för att där — ej minst för att underlätta rekryteringen av högre tjänster

vid dessa fakulteter — bygga upp en forskarkarriär, som verksamt kan

konkurrera med den, som erbjudes på andra områden. Rådet vill särskilt

understryka att just i fråga om de juridiska fakulteterna forskarassistentbefattningar

på ett helt annat sätt än amanuens- och liknande befattningar

kan beräknas bli attraktiva för dem, som vill bedriva avhandlingsarbete.

Rådet finner det därför synnerligen angeläget att forskarassistentbefattningar

i tillräckligt antal inrättas.

Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsöks lärarkollegium framhåller,

att de föreslagna forskarassistenterna skulle även vid lantbrukshögskolan

innebära en värdefull komplettering av nu förefintliga typer av

assistentbefattningar. Jämväl lärarkollegiet vid veterinärhögskolan finner

utredningens förslag väl motiverat.

Medicinalstyrelsen tillstyrker förslaget i fråga.

SACO yttrar bl. a. följande.

I den mån de biträdande lärarbefattningarna mer eller mindre försvinner

inträder uppenbarligen en klar försämring i fråga om doktorandernas försörjningsmöjligheter.

Problemet kan lösas på två vägar. Endera genom att

bibehålla befintliga biträdande lärarbefattningar eller genom att ombilda

biträdande lärarbefattningar till forskarassistenttjänster. SACO har i och för

sig inget att erinra mot en sådan åtgärd.

SFS hälsar förslaget med tillfredsställelse och anför ytterligare följande.

SFS finner det tillfredsställande, att utredningen anser, att man vid den

successiva ombildningen av biträdande lärartjänster till universitetslektorat

måste söka nya former för forskarrekryteringen. Inom de filosofiska

fakulteterna har de biträdande lärarbefattningarna i realiteten fungerat som

forskarrekryteringstjänster. Det bör framhållas särskilt beträffande de

större skolämnena att lektorstjänster vid gymnasierna utgör ett konkurrenskraftigt

alternativ till en forskarkarriär och att en förstärkning av enbart

amanuens- och assistentpersonalen inom dessa ämnen ej kan anses trygga

forskarkarriären. Även inom de teologiska och juridiska fakulteterna samt

vid handelshögskolorna synes konkurrensen från verksamhetsområden

utanför respektive läroanstalter motivera att man för deras vidkommande

vidtager lämpliga åtgärder för att befrämja forskarrekryteringen. Med hänsyn

härtill vill SFS förorda att inrättande av forskarassistentbefattningar

överväges även inom teologiska, juridiska och humanistiska ämnen samt vid

handelshögskolorna.

TCO understryker vikten av forskarassistenttjänsternas inrättande.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

4. Docenter

U tredningen

Såsom bakgrund för bedömningen av behovet av ytterligare e. o.docenttjänster

verkställde universitetsutredningen våren 1958 en inventering

av de personer som efter den 1 januari 1946 erhållit förordnande som docent.

Bland resultaten härav må nämnas, att ungefär två tredjedelar av alla docenter,

bortsett från docenterna i kliniskt-medicinska ämnen, erhållit förordnande

som e. o. docenter och att hälften eller mer än hälften av alla

docenter som blivit e. o. docenter fått sina e. o. docentbefattningar inom ett

halvt år efter docentförordnandet. Med utgångspunkt i materialet från docentinventeringen

och annat siffermaterial har utredningen beräknat andelen

som erhållit docentförordnande bland dem som disputerat inom de

olika fakulteterna till följande procenttal för perioden 1946—1957:

Teologiska fakulteten...................... 48 %

Juridiska fakulteten ...................... 77 %

Medicinska fakulteten...................... 80 %

Humanistiska fakulteten .................. 61%

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten 75 %

Såsom minimiprincip vid bedömningen av behovet av ytterligare e. o. docenttjänster

bör enligt universitetsutredningens uppfattning den av naturvetenskapliga

forskningskommittén 1945 uttalade principen att »till varje

professur i allmänhet bör höra ett docentstipendium med företrädesrätt för

ämnet i fråga om tillsättningen» alltjämt gälla, dock med den modifikationen

att laboraturer (motsvarande) härvidlag jämställes med professurer.

I många ämnen har emellertid behovet av forskning och rekrytering av

forskare vuxit på ett sådant sätt, att man enligt utredningens mening vid

avpassningen av antalet e. o. docentbefattningar måste gå utöver den angivna

minimiprincipen. Å andra sidan vore det på grund av speciella förhållanden

knappast möjligt att i full utsträckning tillämpa principen vare sig för de

medicinska fakulteternas kliniska ämnesgrupp eller för fackhögskolorna.

Till belysning av de nuvarande förhållandena redovisar utredningen därefter

följande sammanställning av antalet budgetåret 1958/59 befintliga ordinarie

professurer/laboraturer (motsvarande) och e. o. docentbefattningar

inom de olika fakulteterna.

Teologiska fakulteten.........

Juridiska » .........

Medicinska » .........

Humanistiska » .........

Matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten.................

Professurer och

laboraturer

(motsvarande)

e.o. docent- befattningar

16

14

32

15

166

53

117

116

85

67

416

265

Summa

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Med utgångspunkt i den nyss angivna minimiprincipen och det förut omnämnda

siffermaterialet finner utredningen att e. o. docenttjänster bör inrättas

jämväl vid tandläkarhögskolorna och att antalet e. o. docenttjänster

vid de teologiska, medicinska, humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna (motsvarande) samt vid tandläkarhögskolorna och

de tekniska högskolorna under budgetåren 1959/64 bör förstärkas med sammanlagt

165 tjänster varav 49 från och med budgetåret 1959/60, 44 från och

med budgetåret 1960/61 och 35 från och med budgetåret 1961/62. Beträffande

den närmare fördelningen av och motiveringen för den sålunda föreslagna

förstärkningen av docentinstitutionen torde få hänvisas till den av

utredningen härutinnan lämnade redogörelsen (bet. s. 79—85).

Utredningen övergår härefter till att behandla de e. o. forskardocenttjänsterna

och föreslår först, att under budgetåren 1959/62 sammanlagt

32 nya e. o. forskardocenttjänster inrättas vid universiteten, karolinska

institutet, Stockholms högskola och de tekniska högskolorna. Utredningen

anför därvid bl. a. följande.

Utredningen finner det uppenbart, att en förstärkning av forskardocentinstitutionen

skulle vara till stort gagn och på ett väsentligt sätt undanröja

den otrygghet, som nu stör en obefordrad vetenskapsman i hans

arbete. Utredningen anser emellertid samtidigt, att man även efter en

ökning av antalet forskardocenttjänster bör ha kvar fordran på synnerlig

kompetens. Antalet tjänster bör icke vara högre än att endast verkligt framstående

forskare kommer i fråga. Utredningen finner det för sin del vara

ett rimligt antagande att mot var femte docenttjänst bör svara en forskardocentbefattning.

Beträffande den närmare fördelningen av och motiveringen i övrigt för

den avsedda förstärkningen av forskardocentinstitutionen torde få hänvisas

till den av utredningen lämnade redogörelsen (bet. s. 87).

Utredningen framlägger vidare följande synpunkter och förslag beträffande

de e. o. forskardocenttjänsterna.

Vid tillsättandet av en e. o. forskardocentbefattning tillkallar fakulteterna

statutenligt två sakkunniga, vilka fullgör sina uppdrag utan särskild

ersättning. Utredningen är av den uppfattningen, att även då man skall

göra upp förslag till forskardocentbefattning tre sakkunniga bör anlitas.

De sakkunniga bör vid sin granskning av de sökandes produktion undersöka

om de fyller de höga krav man ställer på en forskardocent. För detta

arbete bör de sakkunniga erhålla samma förmåner som tillkommer sakkunniga,

vilka yttrar sig över väckt kallelseförslag.

Utredningen är av den meningen, att en e. o. forskardocent i regel bör

inneha sin befattning i högst sex år. Med hänsyn till att en forskardocent

är en vetenskapsman med prövad och erkänd hög kompetens, vill utredningen

dock föreslå att statuterna ändras så, att Kungl. Maj :t erhåller

rätt att då synnerligen starka skäl föreligger efter hemställan av vederbörande

akademiska myndigheter medge förlängt innehav av forskardocentbefattning

under ytterligare högst tre år. Utredningen vill emellertid understryka,

att det stränga urvalsförfarandet vid tillsättande av forskardocent
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1950

befattningar garanterar att innehavare av dylika tjänster är personer med

synnerligen hög vetenskaplig kompetens. I fall då en forskardocent ej har

utsikt att erhålla ordinarie befattning inom rimlig tid efter det att hans

förordnande löpt ut, hör man därför allvarligt överväga inrättandet av en

personlig befattning.

Y ttranden

Till här förevarande förslag har remissmyndigheterna intagit en i stort sett

positiv ställning; endast i undantagsfall har betänkligheter anmälts.

Statskontoret yttrar bl. a. följande.

Enligt statskontorets uppfattning är emellertid många osäkerhetsmoment

förknippade med utredningens beräkningar och förslag i denna del. Det

förefaller vanskligt att med utgångspunkt från de prognoser och antaganden,

som i betänkandet anförts, kunna med någon grad av säkerhet och för flera

år framåt bedöma det verkliga behovet av nya docenttjänster vid olika lärosäten

och ämnesgrupper etc. Behovet av docentbefattningar i framtiden

influeras nämligen av en mångfald svåröverskådliga faktorer inom de skiltande

verksamhetsområden, där högre akademisk arbetskraft sysselsättes.

Det undandrager sig statskontorets bedömande, huruvida utredningens

detalj förslag på detta område är realistiska. Därest en ram för docentorganisationens

utveckling anses höra uppdragas redan för en 1''lerårsperiod,

synes det emellertid böra få ankomma på universitetsmyndigheterna själva

att för ett budgetår i sänder närmare motivera och precisera de för olika

ämnen erforderliga docenttjänsterna vid respektive lärosäten. Vid bedömningen

av hithörande frågor bör hållas i minnet, att kostnaderna för en nyinrättad

docenttjänst icke inskränker sig till de direkta lönekostnaderna

för befattningen i fråga utan att till dessa måste läggas kostnader för en

basorganisation i form av biträdeshjälp och materiel. Härtill kommer att,

särskilt då fråga är om docentbefattningar inom experimentella ämnen, behovet

av lokaler och apparatur kan visa sig vara mycket svårt att tillgodose.

Dylika omständigheter torde enligt statskontorets mening böra noga övervägas

innan beslut fattas om nya tjänster. Enligt ämbetsverkets uppfattning

bör förstärkning av docentorganisationen i vart fall utsträckas under en

längre period än fem år. Statskontoret finner det antagligt, att en förstärkning

av docentorganisationen även bör medföra en höjning av antalet

forskardocentbefattningar men ställer sig tveksamt till en fastlåsning vid

den aritmetiska proportion, som utredningen förordat. Jämväl på detta

område synes en noggrannare behovsprövning böra föregå statsmakternas

beslut.

Vetenskapsakademien hälsar med tillfredsställelse den av utredningen

föreslagna utökningen av e. o. docent- och e. o. forskardocentbefattningar.

Juridiska fakulteten i Uppsala anför bl. a. följande.

Utredningen anser att mot var femte docentbefattning bör svara en

forskardocentbefattning. Det är likväl därvid av vikt, att en viss anknytning

sker till varje fakultet, så att den tillerkännes åtminstone en företrädesrätt

till så många forskardocentbefattningar, som dess docentbefattningar enligl

principen motiverar. Svårigheten eller omöjligheten att mot varandra väga

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

forskai kapaciteten i vitt skilda ämnen kan eljest föranleda, att den avsedda

karriäreffekten ej ernås. Förlängningen av innehavstiden till sex år med

möjlighet till tre års förlängning, utökningen av antalet sakkunniga och

utgivandet av ersättning till dem synes utgöra välbetänkta förbättringar;

dock att förlängningen av innehavstiden icke rimligen bör få tillämpas,

innan den avsedda ökningen av forskardocentbefattningarna skett.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala uttalar bl. a. följande.

Det nuvarande stora antalet högt förtjänta sökande till docentbefattningar

visar den starka underdimensioneringen av denna institution, och det synes

därför sektionen rimligt, att ett större antal befattningar än det av utredningen

föreslagna inrättas under närmaste året för att åt forskningen bevara

flera forskare än med föreslagna antal blir möjligt.

Sektionen anser, att såväl ett fullt och snabbt utbyggande av forskardocentinstitutionen

som en större personlig trygghet för e. o. forskardocenter

är oundgängliga för att forskarkarriären överhuvudtaget skall kunna

bli ett lockande alternativ för vetenskapligt begåvade.

Spräkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför bl. a. följande.

Sektionen ansluter sig till utredningens synpunkter, när det gäller de e. o.

docentbefattningarna. Sektionen vill vidare livligt tillstyrka den föreslagna

utbyggnaden av forskardocentinstitutionen och hyser för sin del inga farhågor,

att icke de höga krav, som man ställer på en forskardocent, skall bli

uppfyllda. Sektionen har heller icke något att erinra mot utredningens förslag

om sakkunniginstitutionen för forskardocentbefattningar. Då all erfarenhet

hittills givit vid handen, att utomordentliga svårigheter yppar sig,

när det gäller att rättvist avväga de sökandes inbördes meriter, då de representerar

skilda fakulteter eller vitt skilda ämnesområden, vill sektionen i

detta sammanhang kraftigt understryka önskvärdheten av att en fördelning

äger rum av forskardocentbefattningarna efter de olika fakulteterna

och sektionerna. Sektionen är medveten om att starka skäl kan föreligga

för ett förlängt förordnande av forskardocentbefattning efter 6-årsperiodens

slut och har för sin del intet att erinra mot att en sådan ändring företages

i universitetsstatuterna, att detta möjliggöres. Sektionen vill dock för sin

del icke förorda tillämpningen av en sådan möjlighet, förrän antalet forskardocentbefattningar

kommit upp i den av utredningen föreslagna proportionen,

en forskardocentbefattning mot fem e. o. docentbefattningar.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala framhåller huvudsakligen

följande.

På docentnivån innebär utredningens förslag om en utökning av e. o.

docentbefattningarna för fakultetens del en mycket värdefull förstärkning.

I relation härtill är förslaget om nya e. o. forskardocentbefattningar klart

otillräckligt. Utredningens förslag att utöka antalet sakkunniga från två

till tre även vid tillsättandet av en e. o. forskardocentbefattning kan fakulteten

icke biträda. Garantierna för ett objektivt tillsättningsförfarande —

där det gäller att fastställa varje enskild sökandes kompetens, men ej att

inbördes gradera de sökande — kan knappast bli så mycket större med tre

sakkunniga än med två, att denna vinst uppväger ökningen i omständlighet,

aibetsinsatser och, enligt utredningens förslag, kostnader. Synnerligen välmotiverat

finner fakulteten utredningens förslag att förlängt innehav av

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

forskardocentbefattning under ytterligare högst tre år skall kunna medges,

då synnerligen starka skäl föreligger.

Det större konsistoriet i Uppsala vill med hänsyn till vad matematisknaturvetenskapliga

faktulteten anfört ifrågasätta om tillräckliga skäl föreligger

för en ändring av antalet sakkunniga från 2 till 3 vid tillsättning av

e. o. forskardocenter.

Teologiska fakulteten i Lund vill för sin del kraftigt understryka önskvärdheten

av att utredningens förslag förverkligas med avseende på e. o.

docentbefattningarna. De principer och förslag beträffande e. o. forskardocentbefattningar,

som av utredningen framlagts, finner fakulteten motiverade.

Humanistiska fakulteten i Lund framhåller bl. a. följande.

Fakulteten ser med tillfredsställelse, att antalet forskardocentbefattningar

ökas och att tiden för sådan befattnings innehav förlänges i vissa fall till

sammanlagt 9 år. Ett rationellare utnyttjande av forskardocentbefattningarna

med möjlighet till vakansförordnande vore enligt fakultetens mening

önskvärt.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund hälsar med tillfredsställelse

universitetsutredningens förslag. Fakulteten anser, att ett tillsättningsförfarande

med tre sakkunniga för en forskardocentbefattning innebär

ett onödigt engagemang av kvalificerad forskarkraft och föreslår istället,

att antalet som förut bestämmes till två då inga särskilda skäl föreligger för

högre antal.

Enligt lärarkollegiet vid karolinska institutet råder intet tvivel om, att

tillgången på kompetenta forskare under de närmaste åren blir sådan, att

antalet föreslagna e. o. docent- och ej minst forskardocentbefattningar utgör

ett absolut minimum.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola anför

bl. a. följande.

Utredningen framhåller beträffande e. o. forskardocenttjänsterna att

man även efter en ökning av antalet dylika bör ha kvar fordran på synnerlig

kompetens och föreslår en utökning av de anlitade sakkunnigas antal från

2 till 3. Fakulteten delar utredningens uppfattning, att synnerlig kompetens

bör krävas och att därför ett sakkunnigförfarande i någon form är nödvändigt,

men anser det tillräckligt att denna kompetens liksom hittills prövas

av 2 sakkunniga, varav en utanför fakulteten.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid högskolan anser, att utredningens

förslag om tillsättande av tre sakkunniga vid utseendet av forskardocenter

icke innebär någon förbättring av nuvarande förfarande.

Humanistiska avdelningen vid högskolan framhåller bl. a. följande.

Avdelningen finner en ökning av antalet e. o. forskardocenttjänster i enlighet

med utredningens förslag vara angeläget men kan icke dela utredningens

mening, att tre sakkunniga bör anlitas för att bedöma de sökandes kompetens.

Svårigheten vid tillsättning av forskardocentbefattningar ligger

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1059

vanligen icke i att avgöra om vederbörande äger den erforderliga »synnerliga

kompetensen»; på den punkten blir svårigheten, i den mån den existerar,

säkerligen icke mindre om man anlitar fler sakkunniga. Den stora

svårigheten vid det nuvarande systemet ligger i att jämföra kvalificerade

sökande från helt skilda forskningsområden. Fakulteten är av den meningen,

att de e. o. forskardocenttjänsterna bör knytas till fakulteternas större

ämnesgrupper. Om en ämnesgrupp vid något tillfälle icke skulle ha någon

sökande med den erforderliga höga kompetensen bör dess e. o. forskardocentbefattning

för begränsad tid kunna tilldelas kvalificerad sökande från annan

ämnesgrupp.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö hälsar med särskild tillfredsställelse

utredningens förslag om inrättande av e. o. docentbefattningar

vid tandläkarhögskolorna.

Universitetskanslern anför bl. a. följande.

Med utgångspunkt från statistiken över licentiander och doktorander

utför utredningen vissa prognoser rörande antalet nytillkommande docentkompetenta

doktorer under de närmaste åren. Dessa ligger till grund för

utredningens förslag rörande inrättandet av nya e. o. docentbefattningar.

Flera av remissinstanserna har givit uttryck åt den meningen, att den

nyssnämnda minimiprincipen bör realiseras i snabbare takt än utredningen

föreslagit. För egen del finner jag utredningens förslag beträffande de närmaste

åren i huvudsak väl avvägt. Jag vill dock ansluta mig till de teologiska

fakulteternas yrkande om inrättande redan nu av en e. o. docentbefattning

för vardera fakulteten utöver utredningens förslag. .lag vill vidare

framhålla, att tandläkarhögskolornas behov av e. o. docentbefattningar och

forskardocentbefattningar synes ha starkt underskattats av utredningen.

Beträffande forskardocentbefattningarna vill jag obetingat ansluta mig

till den av ett flertal remissinstanser omfattade meningen, att en stark

ökning av dessa befattningars antal snarast möjligt bör komma till stånd.

Det är sålunda enligt min mening utomordentligt angeläget, att den av utredningen

angivna proportionen, en forskardocent mot var femte e. o.

docent, blir realiserad redan under de närmase åren, utan att det dock synes

möjligt att nu avgöra, om detta kan betraktas som en på längre sikt tillräcklig

förstärkning av den för närvarande klart underdimensionerade

forskardocentinstitutionen. I överensstämmelse med så gott som samtliga

remissinstanser avstyrker jag utredningens förslag om ökning av antalet

sakkunniga vid tillsättandet av en forskardocentbefattning från två till tre.

Huvudsvårigheten vid tillsättandet av dessa befattningar ligger, såsom med

rätta framhållits av remissinstanserna, i nödvändigheten att göra en jämförelse

mellan forskarbegåvningen hos föreslagna docenter, vilka arbetat

inom ofta vitt skilda vetenskaper. En ökning av de sakkunnigas antal

synes ej vara ägnad att nämnvärt underlätta denna jämförelse. I anslutning

till vad flera remissinstanser anfört, torde det däremot böra övervägas,

om ej de med sådana jämförelser förbundna allvarliga svårigheterna kunde

i avsevärd mån undvikas, om forskardocentbefattningarna efter förloppet

av en viss övergångstid bleve med företrädesrätt anknutna till bestämda

fakulteter, sektioner eller rent av ämnesgrupper. I sådana fall, då kompetent

docent inom företrädesberättigat ämne ej funnes, kunde även docent

i ämne utan företrädesrätt ifrågakomma, för att sedan automatiskt överflyttas

till eventuellt ledigblivande befattning inom hans egen grupp. Antalet

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1950

av de tillsättningsärenden, där vanskliga jämförelser mellan sökande från

helt olika områden bleve nödvändiga, borde genom en sådan anordning

kunna väsentligt minskas. Därest detta förslag i princip vinner statsmakternas

bifall, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att efter förslag av

kanslern meddela närmare bestämmelser härom, för tillämpning exempelvis

från och med budgetåret 1960/01. Utredningens förslag, att de sakkunniga

vid tillsättandet av forskardocentbefattning bör för sitt arbete erhålla

ersättning enligt samma regler, som gäller för sakkunniguppdrag i

samband med kallelseförslag vid tillsättandet av professur eller laboratur,

vill jag livligt tillstyrka. Utredningen föreslår vidare bland annat, att

maximitiden för innehav av forskardocentbefattning, vilken i regel bör vara

sex år, skall kunna förlängas med ytterligare tre år i fall, då synnerligen

starka skäl föreligger. Jag instämmer för min del i detta förslag.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm delar helt utredningens

uppfattning att forskardocentbefattningar skall ingå i forskarkarriären vid

de tekniska högskolorna och anför ytterligare följande.

Vid högskolan finnes från och med budgetåret 1958/59 en forskardocentbefattning

och 8 docentbefattningar. Till den nu lediga forskardocentbefattningen

har 3 synnerligen kvalificerade sökande anmält sig — något som

visar att antalet dylika docentbefattningar är för lågt. Förslaget att antalet

sakkunniga för yttrande rörande behörighet till forskardocentbefattning

skall höjas från 2 till 3 finner kollegiet ej motiverat och föreslår att samma

norm måtte tillämpas som nu gäller vid kallelse av professor vid högskolan

— nämligen att 2 eller flera sakkunniga skall utses. Sakkunniga bör som

föreslagits tillerkännas samma förmåner som tillkommer sakkunnig som

yttrar sig över kallelseförslag. Att innehav av forskardocentbefattning skall

kunna förlängas med ytterligare 3 år då synnerligen starka skäl föreligger

liksom att professor och laborator skall kunna medgivas att fullgöra sin

undervisningsskyldighet i form av enskild handledning finner kollegiet

riktigt.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola framhåller följande.

Utredningens förslag angående inrättande av forskardocentbefattningar

synes välbetänkta och mot de med innehav av dessa befattningar förenade

villkoren är från kollegiets sida intet att erinra. Sakkunnigförfarandet vid

tillsättning av forskardocentbefattningar bör dock förekomma endast då

lärarkollegiet så finner nödvändigt, och någon anledning att utöka antalet

sakkunniga till tre kan kollegiet för sin del icke finna.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna yttrar bl. a. följande.

Med avseende å forskardocentbefattningar är överstyrelsen för egen del

beredd att godtaga utredningens beräkningsgrund också för de tekniska

högskolorna och tillstyrker alltså förslaget härutinnan. Ävenledes kan överstyrelsen

biträda utredningens förslag om möjlighet att under vissa förutsättningar

medgiva förlängt innehav av forskardocentbefattning, överstyrelsen

kan jämväl tillstyrka utredningens förslag, att också sakkunniga vid

tillsättande av forskardocentbefattning skall beredas ersättning för fullgörandet

av sitt uppdrag. Däremot anser överstyrelsen de sakkunnigas antal

i dylika fall alltjämt böra bestämmas till två, vilket synes vara tillfyllest.

Det bör även uppmärksammas, att de sakkunnigas antal bär — i motsats

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

till vad som eljest gäller i fråga om akademiska befordringsärenden — avser

varje till befattning ifrågakommande docent, varför de sakkunnigas sammanlagda

antal i ett tillsättningsärende kan bliva betydande, överstyrelsen

avstyrker alltså utredningens förslag att i förevarande fall utöka de sakkunniga

till tre.

Statens medicinska forskningsråd hälsar med tillfredsställelse utredningens

förslag om en ökning av antalet e. o. docenttjänster och forskardocenttjänster.

Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan finner utredningens förslag i princip

riktigt.

Medicinalstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om utökning av antalet

forskardocenttjänster.

Vad forskardocenturerna beträffar vill SACO tillstyrka den av utredningen

angivna principen att mot var femte e. o. docenttjänst bör svara en forskardocentbefattning.

SACO anser det dock angeläget att denna proportion uppnås

redan under den närmaste treårsperioden. Det torde även ur många

synpunkter vara önskvärt att en del av de nytillkomna tjänsterna göres

fakultetsbundna.

SFS yttrar bl. a. följande.

Utredningens förslag till ökning av antalet e. o. forskardocenttjänster förefaller

SFS välmotiverat inte minst med hänsyn till de möjligheter dessa

tjänster skapar för differentiering av gamla ämnen och framväxt av nya

specialiteter. Inom de ämnen som för närvarande expanderar snabbast torde

forskardocenttjänsterna kunna spela en viktig roll härvidlag under övergångsperioder.

5. Lektorer

U tredningen

Utredningen föreslår, att universitetslektorat inrättas jämväl vid de

tekniska högskolorna. Såsom skäl härför åberopas bl. a. följande.

Undervisningen för civilingenjörsexamen är formellt uppdelad på föreläsningar

och övningar. Professorerna handhar i allmänhet själva den

huvudsakliga delen av den undervisning, som meddelas i form av föreläsningar.

I vissa fall finns vid vederbörande institution förutom professuren

även en laboratorsbefattning och en eller flera s. k. biträdande lärarbefattningar.

I övrigt biträdes professorn i undervisningen av förste assistenter

och övningsassistenter. Förste assistenterna är anställda som extra tjänstemän

och övningsassistenterna avlönade med arvode per timme. Assistenterna

är sålunda endast tillfälligt anställda och växlar ofta. Förste assistentbefattningarna

är dessutom att anse som utbildningstjänster och för

dem kan i allmänhet endast nyexaminerade civilingenjörer eller andra

med motsvarande kompetens förvärvas. Ofta lyckas man icke förvärva

lärare ens med denna kompetens. Särskilt i läroämnen med stort antal

studerande eller omfattande övningsundervisning blir på grund av nu

nämnda förhållanden professorns arbete med instruktion och handledning

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

av assistenter mycket tidskrävande. Med det stora antalet studerande vid

de tekniska högskolorna blir även professorns examinationsbörda ofta betydande.

Om lektorat inrättas, skulle professorerna få en verksam hjälp

vid organisationen av undervisningen. Eu lektor skulle sålunda kunna

övertaga en del av vederbörande professors uppgifter att instruera assistenter

samt leda vissa speciellt kvalificerade övningar och övertaga en del

kursmoment, som professorn för närvarande handhar. Även från ren undervisningssynpunkt

skulle det, i huvudsak av samma skäl som utredningen

anfört för sitt förslag att inrätta universitetslektorat vid de filosofiska fakulteterna,

vara värdefullt om en del av den undervisning, som nu meddelas

av mera tillfälligt anlitade assistenter kunde övertagas av fast anställda

lärare.

I fråga om de kompetensvillkor som bör gälla för de föreslagna lektoraten

hänvisar utredningen till vad som i det första betänkandet härutinnan anfördes

i fråga om motsvarande befattningar vid universiteten och Stockholms

högskola. Vad utredningen sålunda anfört och föreslagit, har vunnit

statsmakternas godkännande. Detta innebär att utredningen anser att avlagt

disputationsprov och styrkt pedagogisk skicklighet bör stadgas som

kompetenskrav för dessa nya befattningar. Utredningen har klart för sig,

att det särskilt för sådana ämnen vid de tekniska högskolorna, som ej

finns företrädda vid universiteten, i varje fall till en början kommer att

stöta på stora svårigheter att för befattningar av detta slag finna fullt

kompetenta sökande, detta emedan antalet avlagda disputationsprov vid de

tekniska högskolorna ännu är relativt lågt och man dessutom måste räkna

med en mycket hård konkurrens från näringslivets sida då det gäller personer

med doktorsgrad i dessa ämnen. Utredningen har emellertid med sitt

förslag velat markera, att för de nu föreslagna befattningarna i princip bör

fordras lika goda kvalifikationer som för de filosofiska fakulteternas universitetslektorat.

Även beträffande dessa senare befattningar har utredningen

tänkt sig att en sådan någon gång måste efter dispens besättas

med licentiat. Ett dylikt dispensförfarande torde komma att få tillämpas

oftare för de nu föreslagna befattningarna, särskilt i den mån sådana inrättas

inom de tekniska tillämpningsämnena. Därvid synes man också få tänka

sig att dispensvägen ge behörighet för lektorat även åt civilingenjörer utan

avlagd licentiatexamen, dock endast under förutsättning att den sökande

förvärvat kvalificerade betyg i avgångsexamen i lektoratets huvudämnen

eller däremot svarande ämnen, samt därjämte genom praktisk verksamhet,

vetenskapliga studier eller vetenskapligt författarskap särskilt ådagalagt

sin lämplighet för tjänsten. Vid bedömande av sökande till ett lektorat i ett

tekniskt ämne bör dock självfallet alltid disputationsprov, liksom vetenskaplig

verksamhet överhuvudtaget, väga tungt. Beträffande lektors undervisningsskyldighet

synes utredningen böra gälla vad som beslutats beträffande

undervisningsskyldigheten för innehavare av lektorat vid universitet.

Befattningarna bör enligt utredningen, liksom de redan beslutade universitetslektoraten,

vara ordinarie tjänster och tillsättas av Kungl. Maj:t

6—Ilihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

efter förslag av professorsnämnd, kollegienämnd och överstyrelsen för de

tekniska högskolorna. Löneställningen bör, anser utredningen, självklart

vara densamma som för universitetens lektorer.

Vad tjänstebenämningen beträffar framhåller utredningen, att de föreslagna

kompetenskraven är desamma som för de beslutade universitetslektoraten

och sålunda högre än för lektorat vid allmänbildande gymnasier.

Med hänsyn härtill och då benämningen högskolelektor synes mindre lämplig,

föreslår utredningen även för de nu föreslagna befattningarna tjänstebenämningen

universitetslektor, trots att denna benämning i detta sammanhang

kan förefalla oegentlig. Den har dock accepterats beträffande

universitetslektoraten vid Stockholms högskola.

Då det gällde att bedöma det erforderliga antalet lektorat vid de tekniska

högskolorna, måste utgångspunkten vara det i de olika ämnena föreliggande

behovet av forskarhandledning och undervisning på högstadiet, till vilket

i detta sammanhang torde böra räknas även undervisning för de båda

högsta betygsgraderna i civilingenjörsexamen, samt lågstadieundervisningens

omfattning i skilda ämnen. Väl vore antalet licentiander och doktorander

ännu relativt lågt i åtskilliga läroämnen, men en tendens till starkt

ökad rekrytering av forskaradepter vid de tekniska högskolorna vore redan

märkbar, och en fortsatt ökning borde kunna förväntas, bl. a. som en

följd av de åtgärder till stimulerande av forskarrekryteringen, som utredningen

här föreslår. Man syntes böra räkna med att en professor eller laborator

vid teknisk högskola framdeles borde kunna ägna en betydande del av

sin ordinarie undervisning åt forskarhandledning och högstadieundervisning.

För att möjliggöra detta bleve en successiv utbyggnad av antalet lektorsbefattningar

erforderlig. I de mycket stora läroämnena torde redan nu

ett uttalat behov av lektorat föreligga, detta så mycket mera som till följd

av utredningens ovan framlagda förslag till ändrade tjänstgöringsvillkor

för de tekniska högskolornas förste assistenter ett betydande antal undervisningstimmar,

som hittills bestritts av förste assistenter, nu bortfaller

och måste ersättas antingen genom att ytterligare förste assistentbefattningar

tillkommer eller på annat sätt. Vad slutligen beträffar det omedelbara

behovet av här avsedda tjänster föreslår utredningen — efter samråd

med högskolornas rektorer och med representanter för överstyrelsen för

de tekniska högskolorna — att lektorat redan från och med budgetåret

1959/60 inrättas i varje fall i följande ämnen vid vardera av de två tekniska

högskolorna, nämligen matematik, tillämpad matematik, mekanik, matematisk

fysik, fysik, hållfasthetslära, teoretisk elektroteknik och byggnadsstatik.

Yttranden

Utredningens förslag om införandet av lektorat vid de tekniska högskolorna

har mottagits med tillfredsställelse.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1950 83

Sålunda har statskontoret principiellt icke något att erinra emot förslaget.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm framhåller, att inrättandet

av lektorat överensstämmer helt med högskolans intentioner och

anför ytterligare följande.

Som av utredningen framgår har kollegienämnden i sina petita för budgetåret

1959/60 äskat inrättandet av 1 lektorat i matematik I och 1 i oorganisk

kemi. Kollegiet ansluter sig helt till utredningens förslag att lektorat redan

från budgetåret 1959/60 inrättas i varje fall i följande ämnen — nämligen

matematik, tillämpad matematik, mekanik, matematisk lysik, fysik, hållfasthetslära,

teoretisk elektroteknik och byggnadsstatik. I anslutning härtill

vill kollegiet framhålla att högskolan har 2 professurer i matematik,

2 i mekanik och 2 i fysik och att — hl. a. med hänsyn till högskolans stora

antal studerande — lektorat bör inrättas i var och en av dessa professurer.

Bland de lektorat som utredningen räknar upp har det i oorganisk kemi

uppenbarligen bortfallit. Kollegiet vill understryka vikten av att även detta

lektorat kommer med från början. Professorn i ämnet är nämligen synnerligen

belastad med arbete och har att meddela den grundläggande undervisningen

i oorganisk kemi för alla blivande kemister — 64 nyintagna

årligen — och bergsingenjörer — 45 stycken. Kollegiet instämmer i utredningens

gjorda uttalande om lektors arbetsuppgift: att övertaga del av

professors uppgift, att instruera assistenter samt att leda vissa övningar.

Vidare vill kollegiet erinra om att inrättandet av lektorat — såsom tidigare

framhållits — endast i rena undantagsfall minskar behovet av assistenter

och då endast i sådana grundläggande ämnen i vilka laboratoriearbete ej

förekommer. Kollegiet understryker vikten av att dispensförfarande måsle

få tillämpas vid tillsättande av lektor — särskilt i tillämpade ämnen.

Benämningen universitetslektor finner kollegiet olämplig i vad avser de

tekniska högskolorna. Benämningen högskolelektor eller generellt lektor

är utan tvekan att föredraga. Namnet har vid en teknisk högskola icke

blott formell utan även reell betydelse — särskilt i tillämpade ämnen där

man måste räkna med att vederbörande lektor säkerligen antingen efter

relativt kort tid övergår till industritjänst eller kvarstannar och vid sidan

av lektoratet åtager sig vissa konsultativa uppdrag. Dylika bisysslor är i

och för sig önskvärda ur högskolans synpunkt då vederbörande lärare

därigenom kommer i intim kontakt med näringslivets aktuella problem

inom sitt område och på så sält fördjupar sill eget kunnande undervisningen

till fromma. Titeln universitetslektor skulle i detta sammanhang

verka främmande under det att titeln högskolelektor skulle klart markera

vederhörandes anknytning till tekniken och säkerligen i viss mån förbättra

högskolans rekryteringsmöjligheter.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför följande.

Inrättandet av lektorat vid högskolorna kan - såsom från högskolans

sida tidigare uttalats — förväntas medföra betydande fördelar i fråga om

kontinuiteten och effektiviteten i undervisningen. Lärarkollegiet konstaterar

med tillfredsställelse, alt utredningen föreslagit åtta lektorat vid högskolan

nämligen i matematik, tillämpad matematik, mekanik, matematisk

fysik, fysik, hållfasthetslära, el-lära och elektrisk mätteknik samt byggnadsstatik.

Kollegiet vill framhålla, alt del kan visa sig nödvändigt att

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1059

dubblera lektoraten i de ämnen, där särskilt stor undervisningsbörda föreligger,

såsom exempelvis matematik, mekanik och fysik. Kollegiet finner

mycket väl tänkbart, att lektorat även inrättas för undervisningen i de

tillämpade ämnen, som har särskilt stora undervisningsavdelningar samt

att lektoraten i betj''dande utsträckning successivt får ersätta de mer splittrade

och lösa arvodesbefattningarna såsom special- och biträdande lärare.

Vad beträffar tjänstebenämningen vill kollegiet anmäla en från utredningen

avvikande mening. Universitetslektor synes vara en mindre lämplig benämning

i fråga om de befattningar, som inrättas vid de tekniska högskolorna,

särskilt med tanke på de kontakter som även dessa lärare bör

ha med industri och näringsliv. Högskolelektor synes vara att föredraga.

Överstyrelsen vid de tekniska högskolorna erinrar, att överstyrelsen redan

för nästa budgetår förordat inrättande av ett antal lektorstjänster —

två vid tekniska högskolan i Stockholm och sex vid Chalmers tekniska

högskola — för undervisningen i olika ämnen av grundläggande natur,

där det stora studerandeantalet befunnits göra behovet av kvalificerade

hjälpkrafter till professorerna särskilt angeläget. Såsom överstyrelsen därvid

framhållit, skulle ett inrättande av dylika tjänster — ehuru främst

avsedda för undervisningen av de ordinarie studerandena — även vara

ägnat att bereda professorerna i ifrågakommande ämnen ökad tid för

forskarhandledning och forskning. Det är med tillfredsställelse, som överstyrelsen

nu kan konstatera, att universitetsutredningen kommit till samma

uppfattning och därvid ansett sig böra förorda ett omedelbart inrättande

av ytterligare ett antal tjänster av här avsedd art. Överstyrelsen tillstyrker

alltså utredningens förslag att jämväl utöka lärarstaben vid de tekniska

högskolorna med lektorat av universitetsmodell.

Ingeniörsvetenskapsakademien yttrar följande.

Inom akademien anses förslaget om inrättande av lektorat vid de tekniska

högskolorna vara av stor betydelse. Dels uppnås därigenom en värdefull

förbättring av professorers och laboratorers möjligheter till fortsatta

studier och egen forskning och till handledning av såväl vngre som mer

avancerade forskare. Dels skulle tillgången på lektorer, som anser sin

huvudsakliga uppgift vara att undervisa på högskolestadiet, samtidigt främja

undervisningens effektivitet. Beträffande befattningens beteckning råder

en allmän uppfattning, att det föreslagna namnet, universitetslektor, icke

är lämpligt utan kan vara vilseledande gentemot utomstående inom näringsliv

in. in. Beteckningen högskolelektor motsvarar bättre befattningens art.

Jordhrnkshögskoleiitredningen anför:

Beträffande de i betänkandet föreslagna lektoraten synes även för lantbrukshögskolans

del ett visst behov föreligga av dylika tjänster. Jordbrukshögskoleulredningen

vill dock beträffande dessa tjänster framhålla att rekryteringsförhållandena

inom lantbrukshögskolan i de tillämpade ämnena

i stort sett överensstämmer med vad universitetsutredningen ansett gälla

för de tekniska högskolorna. Större möjligheter till dispens från kravet på

disputationsprov bör därför även gälla för lantbrukshögskolans del beträffande

dylika tjänster i de fall de inrättas i tillämpade ämnen.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommitté uttalar:

Beträffande de i betänkandet föreslagna lektoraten kan även för skogshögskolans

del ett visst behov föreligga av dylika tjänster. Kommittén vill

dock beträffande dessa tjänster framhålla att rekryteringsförhållandena

inom de skogsvetenskapliga institutionerna i de tillämpade ämnena är

likartade med vad universitetsutredningen ansett gälla för de tekniska

högskolorna. Ökade möjligheter till dispens från krav på disputationsprov

bör därför även gälla för de skogsvetenskapliga institutionernas del beträffande

dylika tjänster. Detta förhållande synes emellertid icke vara begränsat.

SACO tillstyrker utredningens förslag att inrätta universitetslektorat vid

de tekniska högskolorna samt yttrar vidare följande.

För undervisningens del torde dessa befattningar vara synnerligen värdefulla

då speciell vikt kan läggas vid pedagogiska meriter. SACO delar utredningens

uppfattning att behörighetskraven ej ^ bör sättas så högt att

endast i undantagsfall kompetenta sökande kan påräknas. Avlagt disputationsprov

och styrkt pedagogisk skicklighet bör sålunda stadgas, men förfarandet

att ge behörighet dispensvägen bör kunna tillämpas både för

licentiater och civilingenjörer. I fråga om undervisningsskyldigheten för

universitetslektor föreslår SACO att 8 timmar per vecka anges som allmän

riktpunkt. Benämningen »universitetslektor» för lektorer vid de tekniska

högskolorna tillstyrkes.

SFS vill betona vikten av att utredningens förslag om lektorat vid de

tekniska högskolorna vinner beaktande, så att professorerna kan frigöras

för handledning på högstadiet. För närvarande är undervisningsförhållandena

på licentiandstadiet på sina håll enligt SFS:s mening högst otillfredsställande,

varför man vid inrättandet av lektorat bör taga speciell hänsyn

till de ämnen som har många högstadiestuderande.

6. Professorer m.fl.

Utredningen

Utredningen anför till en början följande.

Tillsättningsförfarande och arbetsförhållanden

Professurer och laboraturer (motsvarande) tillsättes på samma sätt. Universitetsstatuternas

§ 145 mom. 2 är dock sa avfattat, att den erfoiderliga

graden av styrkt vetenskaplig kompetens för att förklaras behörig till

en laboratur (motsvarande) torde vara något lägre än den som krävs för

en professur. Mycket ofta kan dock ej någon reell skillnad pavisas mellan

en professors och en laborators kompetens. Icke heller kan man, med stöd

av gällande statuter, peka på någon bestämd skillnad mellan en professors

och eu laborators arbetsuppgifter. 1 universitetsstatuternas §§ 51 och 52

fixeras professors skyldigheter och i § 53 laborators. I § 53 mom. 1 stadgas,

att »därest professor icke finnes i det ämne laborator (motsvarande) före
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

träder, skall vad i 51 § 1 inom. stadgas om åligganden för professor i tilllämpliga

delar gälla beträffande laborator (motsvarande)». Därest professor

i ämnet finnes, räknar statuterna med en viss inskränkning i laborators

åligganden. Statuterna anger följande fyra moment: 1. Idka vetenskaplig

forskning. 2. Meddela undervisning och förrätta examination. 3. I förekommande

fall biträda vid förvaltningen av institutionen. 4. Författa läroböcker

och kompendier, därest lämpliga sådana ej finns.

För professor åter är uttryckligen stadgat, att han skall utöva ledning

och tillsyn beträffande undervisning, som bedrives av honom underställd

personal, samt förestå vetenskaplig institution.

Denna olikhet i fråga om statuternas avfattning kan uppfattas så, att i

de ämnen där både professor och laborator finns, bör professor, när ej

annat stadgas, i fråga om undervisning och administration uppfattas som

den i främsta rummet ansvarige. Han intager sålunda i detta avseende en

viss förmansställning och laborator (motsvarande) måste i fråga om undervisning

räknas till den i § 51 mom. 1 stycke d) omtalade underställda personalen.

Å andra sidan ger § 53 mom. 2 stycke a) vid handen, att han

i fråga om sin vetenskapliga forskning ej är underställd professorn. Denne

är därför i sin egenskap av prefekt för institutionen skyldig tillse att laboratorn

(motsvarande) verkligen får möjligheter »idka vetenskaplig forskning

inom sitt ämnesområde», vilket bl. a. måste innebära, att en skälig

del av institutionens personalresurser och materiel skall ställas till laboratorns

förfogande.

Den i universitetsstatuterna § 53 mom. 1 omnämnda självständiga laboratorn

har i alla dessa avseenden samma skyldigheter som en professor.

Han tillsättes dock efter samma principer som andra laboratorer. Härav

torde framgå att skillnaden i kompetens och arbetsuppgifter mellan professor

och laborator i realiteten är obetydlig, ett förhållande som ledde till att

universitetsutredningen i sitt första betänkande föreslog, att denna lärarkategori

skulle erhålla den gemensamma benämningen adjungerad professor.

I anledning av att under remissdiskussionen delade meningar framförts

rörande utredningens förslag i denna del upptogs icke detta förslag i

Kungl. Maj :ts proposition i anslutning till utredningens första betänkande.

Utredningen vill i denna sak framhålla, att ingen av de i remissyttrandena

framförda synpunkterna givit utredningen anledning frånlräda sin i det

första betänkandet intagna ståndpunkt. Tvärtom vidhåller utredningen, att

övervägande skäl synes tala till förmån för en enhetlig tjänstebenämning för

den i avseende på såväl kompetens som tjänståligganden enhetliga gruppen

av laboratorer, prosektorer, preceptorer, observatörer och vissa ordinarie

lärare.

Flera gånger har understrukits vikten av att professorer och laboratorer

(motsvarande) ges möjlighet att ägna en betydande del av sin tjänstgöring

åt forskningshandledning. Där så befinnes lämpligt, bör sålunda — i anslutning

till universitetsstatuternas stadgande i § 51 mom. 2 rörande professors

undervisning och motsvarande stadganden rörande laborators

(motsvarande) undervisning — en forskarhandledare kunna fullgöra honom

åliggande undervisning i form av enskild handledning enligt av kanslern

meddelade föreskrifter i varje särskilt fall.

Det är emellertid också viktigt, att arbetet med undervisning och forskar
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 är 1950

handledning icke får sådan omfattning, att professorer och laboratorer

därigenom hindras från att fortlöpande bedriva egen forskning och leda

institutionens allmänna forskningsprogram. Med hänsyn härtill har professorers

och laboratorers undervisningsskyldighet i universitetsstatuterna

begränsats till som regel fyra undervisningstimmar per vecka under terminerna.

Härutinnan vill utredningen inte föreslå någon ändring, men vilt

erinra om vad ovan sagts om möjligheterna att fullgöra del av undervisningsskyldigheten

i form av enskild handledning. Utredningen understryker

emellertid, "att man med hänsyn till syftet bakom bestämmelserna rörande

professorers och laboratorers undervisningsskyldighet måste räkna med att

öka antalet sådana befattningar, i den mån antalet licentiander och doktorander

i ett ämne antager sådana proportioner, att den högkvalificerade

lärarpersonalens möjligheter till forskning därigenom äventyras.

För ett framgångsrikt forskningsarbete fordras i de flesta fall att en professor

eller laborator åtminstone under någon tid har möjligheter alt helt

koncentrera sig på forskningsuppgiften. Med hänsyn härtill ger också universitetsstatuterna

kanslern möjlighet att medge professor eller laborator

partiell tjänstebefrielse för vetenskapligt arbete under högst en lästermin

under varje period av fem år. Någon motsvarande bestämmelse om partiell

tjänstebefrielse finns däremot icke för de tekniska högskolornas lärare.

Utredningen föreslår därför — under hänvisning till vad som i det föregående

anförts rörande betydelsen av förbättrade forskningsmöjligheter vid

de tekniska högskolorna — att ett mot universitetsstatuternas här ifrågavarande

bestämmelser (§§ 52 och 54) svarande stadgande införes i stadgarna

för de tekniska högskolorna.

I detta sammanhang vill utredningen också föreslå, att en översyn göres

av gällande stadgar för dessa specialhögskolor i syfte att i avseende på

professorers och laboratorers (motsvarande) kompetens, uppgifter och

ställning anpassa dessa stadgar till motsvarande bestämmelser i universitetsstatuterna.

Omvandling av självständiga laboraturer

Principiellt betydelsefull är frågan om den självständige laboratorns (motsvarande)

ställning i universitetsorganisationen. I Kungl. Maj:ts proposition

1958: 104 framhåller departementschefen att »som regel hör för professurs

inrättande krävas, att det ämne, varom är fråga, skall vara självständigt

examensämne på såväl låg- som högstadiet» (s. 93).

Utredningen finner — med utgångspunkt i detta citat, vilket närmast

gäller de filosofiska fakulteterna — att ett forskningsområde bör vara representerat

av ordinarie professur i följande fall, nämligen da det är ett självständigt

läroämne eller (beträffande de filosofiska fakulteterna) ett självständigt

examensämne på såväl hög- som lågstadiet samt då det är att beteckna

såsom centralt och i avseende på arbetsmetodik och frågeställningar

självständigt gentemot andra ämnen. I det sistnämnda fallet torde det oftast

vara eller inom kort bli ett självständigt läroämne eller (beträffande de

filosofiska fakulteterna) etl självständigt examensämne på såväl hög- som

lågstadiet. På grund härav finner utredningen, att självständiga laboraturer

(motsvarande) i statuternas mening icke är motiverade. Denna utredningens

mening kom till uttryck i dess första betänkande på så sätt, alt utredningen

där föreslog att ett antal laboraturer skulle ombildas till professurer.

I remissyttrandena över utredningens första betänkande har ytter
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

ligare laboraturer utpekats som självständiga och utredningen finner det

självklart att uppenbart självständiga laboraturer bör ombildas, men anser

att det får ankomma på vederbörande myndigheter att väcka förslag

härom.

I enlighet med sin allmänna grundsyn att universiteten och specialhögskolorna

i organisatoriskt avseende bör göras så lika som möjligt, anser utredningen

att vad här sagts bör äga tillämpning såväl för universitetens fakulteter

som för fackhögskolorna.

Bland ämnesområden, inom vilka det vid en allmän översyn i bär avsett

syfte synes kunna ifrågakomma att omvandla befintliga laboratorsbefattningar

(motsvarande) till professurer, vill utredningen som exempel

nämna följande: Inom de medicinska fakulteterna ämnena klinisk fysiologi,

klinisk kemi, medicinsk fysik och radiofysik; inom de matematisknaturvetenskapliga

fakulteterna ämnet entomologi och inom dessa fakulteter

och de tekniska högskolorna vissa specialområden inom den kemiska

ämnesgruppen; inom de tekniska högskolorna dessutom ämnet elektrisk

mätteknik och inom tandläkarhögskolorna ämnena tandhistologi och barntandvård.

Dubblering av ordinarie tjänster

Vissa ämnen, vilka är självständiga i den i propositionen 1958: 104 angivna

bemärkelsen, är företrädda av två eller flera professurer. Det är svårt

att finna en gemensam och genomgående motivering för den vid olika tidpunkter

genomförda dubbleringen av befattningarna. I regel har man åberopat

ämnets centrala ställning i grundläggande examina. Därigenom har

det erhållit ett stort antal studerande, vilket i sin tur medfört en alltför

stor undervisnings- och examinationsbörda för en enda ämnesrepresentant.

Avgörande för frågan om ett ämne skall företrädas av två eller flera

befattningshavare i professors eller laborators (motsvarande) ställning är

enligt utredningens mening institutionens storlek, omfattningen och behovet

av forskning vid densamma, differentieringen inom ämnets forskningsoch

undervisningsområde och de därigenom ställda anspråken på ämnesrepresentanterna.

Utredningen anser, att man vid den fortsatta utbyggnaden

av universitet och högskolor bör sikta mot att låta de centrala

ämnena företrädas av dubbla toppbefattningar. Särskilt bör detta gälla

ämnen som fordrar en omfattande apparatur och stora institutionslokaler.

Inom många ämnen har vidare en stark specialisering gjort sig gällande,

samtidigt som den centrala teoribildningen och forskningsmetoden dock

är gemensam. Det kan därför vara ändamålsenligt att sammanhålla de olika

specialiserade toppbefattningarna inom samma formellt avgränsade examensämne.

I vissa fall kan det rentav vara olämpligt att i namnet på en

befattning ange en viss specialitet inom huvudämnet. Man är då alltför

hunden, när det blir fråga om att återbesätta en sådan professur. Vid den

tidpunkten kan andra specialiteter vara mera aktuella eller, vilket måhända

är ännu mera betydelsefullt, då kan framstående forskare finnas att tillgå

inom andra av ämnets specialiteter, medan rekryteringen inom den avgående

professorns område varit svagare. Särskilt i ett litet land måste dessa

synpunkter väga tungt då det gäller att inom ramen för med nödvändighet

begränsade resurser på bästa sätt utnyttja tillgången på forskare. Om

emellertid differentieringen betingas av ämnets allmänna internationella

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

utveckling och om den således kan väntas bli bestående, bör specialiseringskravet

mötas genom inrättandet av särskilda ordinarie befattningar.

Utredningen finner det svårt att ange fullt klara principer för när

man, då det gäller dubblering eller differentiering av toppbefattningarna

inom ett ämnesområde, bör inrätta en professur eller en laboratur (motsvarande).

Utredningen vill emellertid på denna fråga anlägga följande

mera allmänna synpunkter. I de fall där ämnesområdet är mycket vidsträckt,

kan det vara svårt att finna en person, som behärskar ämnets

olika delar respektive att bland olika specialområden utpeka ett som

kan betraktas som mera centralt än andra; detta gäller t. ex. ämnesområdet

nordiska språk — svenska språket eller olika grenar inom ämnet

matematik. Ofta kan det även vara omöjligt att skarpt avgränsa de inom

ämnet verksamma forskarnas specialområden; flera sådana kan på ett

sätt som ej kan på förhand fixeras täcka ämnets centrala delar (detta

gäller t. ex. inom ämnet nationalekonomi). I sådana fall är det lämpligt att

inrätta flera jämställda professurer inom samma ämne. I andra fall, då

ett specialområde framstår som mindre centralt, mindre omfattande eller

relativt underordnat kan det däremot vara lämpligare att inrätta en laboratur.

I viss utsträckning kan det vid sidan av sådana långsiktiga synpunkter

vara nödvändigt att taga hänsyn till mera tillfälliga förhallanden. Understundom

kan man sålunda endast genom inrättandet av en professur försäkra

sig om den rätta personen och därigenom om forskningens och undervisningens

gynnsamma utveckling.

Är man tveksam, huruvida en specialitets framtida ställning inom examensämnet

(motsvarande) verkligen motiverar en professur, bör nian

enligt utredningens mening inrätta en laboratur och samtidigt tillerkänna

innehavaren en personlig professur. Under den tid vederbörande innehar

sin personliga professur, vakantsättes laboraturen. Man kan då vid innehavarens

avgång överväga, om utvecklingen motiverar att laboratuien

omvandlas till professur eller om den bör ledigtörklaras som laboratur.

I andra fall kan man om utvecklingen motiverar en ny toppbefattning,

inrätta och tillsätta en laboratur. Visar sig innehavarens forskning och

undervisning — efter några år — vara av sådan betydelse, att det är motiverat,

kan man för honom inrätta en personlig professur, vilken likaledes

sättes på övergångsstat med laboraturen vakant. Även då öppnar sig möjligheter

att vid hans avgång på nytt överväga topptjänstens beskaffenhet.

Som en variant härtill har utredningen diskuterat att en dylik omprövning

av laborators (motsvarande) ställning regelmässigt skulle företagas efter

visst antal — exempelvis tio — års tjänstgöring.

Ämnesrepresentation vid olika läroanstalter

Vissa centrala examensämnen är vid vissa lärosäten representerade av

två eller flera professurer, vid andra endast av en toppbefattning. Ofta har

härvidlag historiska tillfälligheter spelat en roll. Utredningen anser inte, att

alla lärosäten bör ha precis samma antal lärostolar i alla ämnen. Det kan

vara lämpligt att en viss specialisering äger rum mellan högskolorna och

att man satsar på olika ämnen vid skilda läroanstalter. Det innebär alt man

möjliggör en längre gående specialisering på högstadiet vid en fakultet än

vid en annan. Men ett visst minimum av toppbefattningar måste dock

finnas inom de centrala ämnena, så att studenterna inom samma ämne vid

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

samtliga universitet och högskolor till licentiatexamen garanteras en ungefär

likvärdig utbildning och forskarhandledning. I det avseendet måste de

nu befintliga universiteten och högskolorna byggas ut till full kapacitet genom

en komplettering av professurer och laboraturer i centrala forskningsoch

undervisningsämnen. Motiveringen blir den högre undervisningens

och forskningens krav. Som exempel kan härvidlag nämnas den kemiska

ämnesgruppen. Utredningen vill emellertid framhålla, att denna komplettering

till full kapacitet inte bara avser flera topptjänster inom redan

representerade ämnen. I vissa fall har eif ämne av olika skäl inte blivit

företrätt vid samtliga universitet. Som exempel kan här nämnas ämnet

sociologi, som saknas vid Göteborgs universitet. Även i sådana fall måste

en kompletterande översyn äga rum. Utredningen anser, att man vid denna

översyn av de ordinarie befattningarna vid de olika universiteten och högskolorna

i avsikt att ge dem en likartad undervisnings- och forskningskapacitet

även bör överväga om icke de av 1947 års riksdag principbeslutade

men hittills ej inrättade professurerna inom de filosofiska fakulteterna

nu bör uppföras på stat. Det är här i stort sett fråga om professurer i ämnen

som har ställning som examensämnen på såväl lågstadiet som högstadiet

eller som viktiga specialiteter inom ett stort examensämne. Någon gång

täcker de centrala forskningsområden. Har ett sådant ämne ansetts vara

av så allmän betydelse, att det är representerat vid samtliga eller flera

läroanstalter, bör man tillerkänna det likvärdiga arbetsbetingelser, vilket

hl. a. innebär att det måste vara representerat av en ordinarie tjänst.

Den av utredningen föreslagna likställdheten mellan olika universitet

och högskolor innebär inte, att utredningen anser att varje ämne eller

specialitet måste vara företrätt vid varje universitet. En viss differentiering

och specialisering av mera exklusiva ämnen är, enligt utredningens

mening, önskvärd. Men då ett ämne av denna speciella typ — såsom fallet

är t. ex. beträffande ämnet allmän och jämförande etnografi vid Uppsala

universitet — är ett självständigt ämne med en omfattande undervisning

på högstadiet och då det inte kan anses föreligga någon tvekan om dess

framtid inom den akademiska organisationen, bör det enligt utredningens

mening även representeras av professur.

Personliga befattningar

Den snabba utvecklingen och differentieringen inom många ämnen i kombination

med de begränsade personalresurserna i ett litet land gör att vi

aldrig kan täcka alla specialområden med permanenta tjänster. Antalet

sådana ämnesbundna sluttjänster vid universitet och högskolor kommer att

förbli relativt begränsat och organisationen förhållandevis stel. Det är därför

en nödvändighet, att vi har möjligheter att tillvarataga och utnyttja de

framstående forskare, som kommer fram även om några av de permanenta

sluttjänsterna ej finns tillgängliga vid det aktuella tillfället.

En framstående, skolbildande forskare kan ge upphov till en mycket

god rekrytering inom ett speciellt forskningsområde och för vissa av dessa

forskare måste finnas sluttjänster, även om en omfattande permanent organisation

synes obefogad. För att möjliggöra en dylik kanske tillfällig expansion

har vi de personliga tjänsterna.

Utredningen avser att föreslå vissa nya typer av personliga tjänster utöver

den traditionella, personliga befattningen.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 ur 1959

Härefter framlägger utredningen en del konkreta förslag. Utredningen

föreslår sålunda dels att möjlighet öppnas för forskarhandledare att fullgöra

sin undervisningsskyldighet även i form av enskild handledning, dels

att även de tekniska högskolornas professorer och laboratorer (motsvarande)

ges möjlighet till partiell tjänstebefrielse för vetenskapligt arbete,

samt dels att stadgarna för de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna

överses i syfte att anpassa bestämmelserna rörande professorers och

laboratorers (motsvarande) kompetens, uppgifter och ställning till motsvarande

bestämmelse i universitetsstatuterna.

Härjämte förordar utredningen, att minst 100 nya ordinarie toppbefattningar

(professurer och laboraturer) under den närmaste femårsperioden

inrättas vid nu befintliga fakulteter och högskolor. I detta antal inräknar utredningen

icke redan beslutade befattningar för juridisk-samhällsvetenskaplig

och medicinsk undervisning och forskning. Icke heller ingår i detta antal

de nya professurer, som kommer till stånd genom omvandling av självständiga

laboraturer till professurer. Den utbyggnad av de högre läroanstalternas

ordinarie lärarstaber, som utredningen här avser, gäller alltså främst

en komplettering av dessa på så sätt, att centrala ämnen ges representation

vid samtliga fakulteter av samma slag, eller så att ämnesrepresentationen

kan förstärkas eller differentieras inom bestående examensämnen (motsvarande).

Inom den angivna ramen räknar utredningen alltså endast med permanenta,

ämnesbundna, ordinarie tjänster.

Utredningen föreslår vidare, att fem rörliga professurer måtte inrättas

från och med den 1 januari 1960 och att ytterligare minst fem tjänster inrättas

under vart och ett av budgetåren 1960/61—1963/64. Utredningen anför

därvid följande.

För att på ett smidigt och rationellt sätt få i gång utvecklingen, vad beträffar

inrättandet av personliga professurer, föreslår utredningen ett planmässigt

inrättande av rörliga professorsbefattningar. Dessa tjänster skulle

besättas av Kungl. Maj :t efter förslag av universitet, högskolor, forskningsråd

eller andra myndigheter och efter vederbörlig sakkunnigutredning.

Dessa tjänster skulle kunna tilldelas förtjänta forskare oberoende av ämne

och de skulle kunna placeras vid den härför bäst lämpade institutionen.

När en sådan tjänst i framtiden åter blir vakant, kan den omedelbart återbesättas

utan hänsyn till vilket ämne den tidigare innehavaren företrätt.

Om vid ett sådant tillfälle den avgående innehavarens specialitet skulle bedömas

som ett då permanent behov inom universitetsorganisationen, måste

en ny, ämnesbunden ordinarie tjänst inrättas. Oberoende härav skulle emellertid

den rörliga tjänsten under alla förhållanden åter bli tillgänglig för

återbesättning enligt Kungl. Maj:ts beslut.

Utredningen vill emellertid understryka, att dessa tjänster — framför

allt i de naturvetenskapliga, medicinska och tekniska disciplinerna — förutsätter

tillgång till för innehavarens forskning lämpliga lokaler, personal

och apparatur. Detta innebär, all beslut om utnämning måste föregås av en

utredning av dessa förhållanden, beträffande lokaler kan exempelvis eu

permanent institution ställa erforderliga utrymmen till förfogande; eller

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

också kan en utvidgning av en befintlig institution samtidigt beslutas.

Vidare kan såväl lokaler som personal och utrustning tillkomma på grundval

av donation, genom avtal med branschintressenter eller en stiftelse eller

genom bidrag från annat håll. I en eller annan form torde det berörda forskningsrådet

bli inkopplat. Av vikt är emellertid, att dessa frågor klarlagts när

tjänsten besättes. Med hänsyn bl. a. till detta synes det ur administrativ

synpunkt lämpligast, att tjänster av denna typ nyinrättas från den 1 januari

i stället för från budgetårens början.

Utredningen föreslår slutligen, att ett system med professurer av förordnandekaraktär

försöksvis införes. I fråga om förordnandetid och pensionsrätt

synes utredningen gällande bestämmelser i dessa hänseenden beträffande

professurerna vid konsthögskolan och musikhögskolan kunna vara

vägledande. Initiativ till förordnandets meddelande bör, anser utredningen,

kunna tagas av antingen fakultet (motsvarande) eller forskningsråd och

förordnande bör — efter yttrande av vederbörande akademiska myndigheter

— meddelas av Kungl. Maj :t. Även vid dessa förordnanden bör, framhåller

utredningen, frågorna om institutionslokaler och basorganisation

lösas samtidigt med att förordnande meddelas. Innehavare av denna typ av

befattning bör enligt utredningens åsikt ha en något begränsad ställning

inom fakultet och konsistorium (motsvarande). Vederbörande bör sålunda

icke äga rösträtt i befordringsärende.

Y ttr anden

Utredningens här framlagda synpunkter och förslag har föranlett en

ganska omfattande diskussion i remissyttrandena. Därvid har bl. a. understrukits

betydelsen av att forskarkarriärens s. k. topptjänster ställes i rimlig

proportion till antalet rekryteringstjänster. Beträffande enskildheterna

i utredningens förslag föreligger en del meningsskiljaktigheter.

Statskontoret framhåller bl. a. följande.

Såvitt statskontoret kan bedöma skulle ett införande av dylika icke ämnesbundna

topptjänster otvivelaktigt få ett gynnsamt inflytande på samtliga

led i forskarkarriären, förutsatt att tjänsternas antal är tillräckligt

stort. Det synes emellertid vara mycket tveksamt, huruvida de personella

resurserna räcker till för en upprustning på så bred front som nu är ifrågasatt.

En avvägning av de konkurrerande behoven emot varandra framstår

såsom oundgängligen nödvändig. Härtill kommer, att det i praktiken torde

möta stora svårigheter att på ett ändamålsenligt och rättvist sätt ianspråktaga

dessa professurer. Statskontoret vill erinra om, att redan tillsättandet

av en forskardocentbefattning, som är gemensam för samtliga fakulteter

vid ett lärosäte, ofta erbjuder mycket svåra avvägningsproblem. Dessa svårigheter

måste bli mångdubbelt större när det gäller en rörlig professur,

som är gemensam för hela universitets- och högskoleväsendet och beträffande

vilken divergerande förslag kommer att framföras från en mångfald

myndigheter. Mot bakgrunden av vad sålunda anförts ställer sig statskontoret

mycket tveksamt till ändamålsenligheten i de framförda förslagen om

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

rörliga professurer. Utredningens förslag angående personliga professurer

av förordnandetyp innebär att på försök 10 dylika befattningar skulle inrättas

snarast möjligt. Statskontoret har icke kunnat finna tillräckliga skäl

tala för inrättande av dylika tjänster utan avstyrker utredningens förslag

i denna del.

Utredningen bär, i avsikt att på en betydelsefull punkt åstadkomma likformighet

mellan universitetsprofessurer (laboraturer) och motsvarande

befattningar vid de tekniska högskolorna, föreslagit, att i stadgarna för de

tekniska högskolorna skulle införas en bestämmelse om partiell tjänstebefrielse

av samma innebörd som universitetsstatuterna §§52 och 54. Tillika

har utredningen föreslagit, att en översyn göres av gällande stadgar för

specialhögskolorna (de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna) i

syfte att i avseende på professorers och laboratorers (motsvarande) kompetens,

uppgifter och ställning anpassa dessa stadgar till motsvarande bestämmelser

i universitetsstatuterna. Statskontoret biträder sistnämnda förslag

men anser, att frågan om införande i de tekniska högskolornas stadgar

av bestämmelser rörande partiell tjänstebefrielse lämpligen bör prövas i

samband med översynen av dessa stadgar.

Vetenskapsakademien anför bl. a. följande.

Konstruktionen av forskarkarriären blir ej hållbar, om dess översta del

ej dimensioneras riktigt i förhållande till basen. Tillräckliga möjligheter

måste finnas för att bereda ordinarie anställning (som professor, laborator

eller liknande) åt dem som lämpar sig därför i en utsträckning som motsvarar

samhällets behov av forskning och undervisning. Utredningen har

kommit fram till att minst 100-talet dylika befattningar måste inrättas

under den nämnda femårsperioden vid nu befintliga fakulteter och högskolor,

för att dessa skall erhålla den personalorganisation som är nödvändig

för att de skall bli i stånd att fullgöra sina funktioner i dagens läge.

Siffran kan synas imponerande men torde enligt akademiens mening snarare

vara tilltagen i underkant, ej minst på grund av den stora eftersläpning

i inrättande av dylika befattningar som föreligger.

Akademien vill livligt instämma i utredningens uppfattning att de personliga

befattningarna är särskilt värdefulla, då de på ett smidigt sätt möjliggör

ett tillvaratagande av eliten bland forskarbegåvningarna. Akademien

vill uttala en förhoppning att detta beaktas av myndigheterna och finner

dessutom att utredningens förslag om inrättande av s. k. rörliga professurer

skulle främja en sådan utveckling. Utredningens förslag om s. k. förordnandeprofessurer

syftar i samma riktning. Även detta förslag tillstyrkes

livligt av akademien.

Juridiska fakulteten i Uppsala yttrar:

Utredningen anför, att den vid dubblering av toppbefattningar avgörande

synpunkten bör vara, att preceptur inrättas för ett specialområde, vilket

framstår såsom mindre centralt, mindre omfattande eller relativt underordnat,

varemot eljest dubbelprofessurer bör anordnas. Sagda synpunkt

synes i och för sig riktig. Den bär emellertid knappast beaktats i fråga om

de precepturer, som för jurislutbildningsreformens genomförande inrättas

inom juridiska fakulteten. Där har dessa tjänster trämst avsett en förstärkning

av lärarkrafterna på billigare villkor och med något lägre kompetenskrav

än inrättandet av nya professurer skulle medföra. Från fakultetens

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

sida torde någon invändning mot utredningens principsynpunkt icke kunna

göras.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför bl. a. följande.

De förbättringar, som föreslås med hänsyn till laboraturerna och som

medför, att dessa tjänster i högre grad jäinställes med professurerna än

som tidigare varit fallet, hälsar fakulteten med tillfredsställelse. En nyhet,

som föreslås av utredningen är rörliga icke ämnesbundna professurer och

förordnandeprofessurer. Förslaget om dessa personliga tjänster hälsar fakulteten

med stor tillfredsställelse liksom principen om att inrättande av

personliga befattningar skall vara en normal väg att trygga vetenskapens

utveckling och differentiering och att behålla framstående forskare, som ej

har utsikt att inom rimlig tid erhålla ordinarie tjänst inom den fasta personalorganisationen.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anser, att förslagen om såväl

rörliga professurer som förordnandeprofessurer är av allra största betydelse

för landets forskning och hoppas livligt, att dessa omedelbart förverkligas.

Språkvetenskapliga sektionen delar utredningens övertygelse, att tillkomsten

av nu nämnda befattningar skulle innebära ett utomordentligt värdefullt

medel till vetenskaplig förnyelse och förbättrad kontakt mellan de

svenska universiteten och den internationella forskningen. Enligt matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten därstädes torde det snart visa sig, att

det av utredningen föreslagna antalet rörliga professurer är otillräckligt.

Det är av såväl detta som andra skäl enligt fakultetens mening betydelsefullt

att personliga tjänster i större utsträckning än hittills inrättas för

förtjänta forskare.

Det större konsistoriet i Uppsala anför bl. a. följande.

Utredningens förslag om rörliga professurer och förordnandeprofessurer

vill konsistoriet livligt förorda. Dessa typer av tjänster har var på sitt sätt

förutsättningar att bliva av största värde för forskningen. Det är emellertid

av vikt att de rörliga professurerna icke kommer att betraktas som sluttjänster

för eljest obefordrade docenter utan förbehålles vetenskapsmän av

utmärkt förtjänst. Konsistoriet delar utredningens mening om de allmänna

principer enligt vilka de s. k. självständiga laboraturerna bör omvandlas

till professurer.

Juridiska fakulteten i Lund yttrar bl. a. följande.

Utredningen diskuterar icke, huruvida den nuvarande möjligheten till

partiell tjänstebefrielse för vetenskapligt arbete — högst en lästermin under

varje femårsperiod — kan anses vara tillräcklig. Fakulteten har klart kunnat

konstatera vilken utomordentlig betydelse en dylik tjänstebefrielse har

som en ofta nödvändig förutsättning för genomförandet av dessa universitetslärares

forskningsprojekt. Den får därför föreslå, att möjligheten till

tjänstebefrielse för vetenskapligt arbete vidgas till en lästermin för varje

treårsperiod i likhet med vad som redan gäller för docentbefattningarna.

Medicinska fakulteten i Lund framhåller bl. a. följande.

Vad först beträffar utredningens förslag om rörliga professurer hälsar

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

95

fakulteten detta initiativ med den största tillfredsställelse. Även förslaget om

förordnandeprofessurer finner fakulteten synnerligen värdefullt. Fakulteten

vill endast framhålla att förordnandetiden bör kunna sättas så kort som

ett år, då flertalet utländska forskare knappast kan antagas vara villiga

att förlägga sitt arbete till vårt land under längre tid. Fakulteten instämmer

med utredningen i uppfattningen att självständiga ämnesområden bör

representeras av en professor och icke av en laborator (motsvarande).

Fakulteten anser slutligen förslaget att professorer och laboratorer skall beredas

möjlighet fullgöra sin undervisningsskyldighet i form av vetenskaplig

handledning vara synnerligen välbetänkt och ägnat att kraftigt befordra

den vetenskapliga forskningen.

Humanistiska fakulteten i Lund yttrar:

Vad utredningen anför beträffande dubblering av tjänster samt rörliga

professurer och personliga professurer av förordnandetyp anser fakulteten

synnerligen viktigt. Fakulteten vill dock framhålla, att undervisnings- och

administrationsbördan för de fasta lärarna torde — även om utredningens

förslag till fullo genomföres — komma att bli så betungande, att deras

forskningsmöjligheter blir lidande. Den enda utvägen att komma till rätta

med detta problem är enligt fakultetens mening, att bestämmelsen i universitetsstatuterna

52 § 3 mom. e) om rätt för sådan lärare till partiell

tjänstebefrielse för forskningsarbete ändras till att avse två terminer under

varje period av fem år.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund framhåller huvudsakligen

följande.

Framför allt vill fakulteten instämma i den allmänna principen, att lärarorganisationen

måste göras smidigare, så att den kan anpassas till de

stundom snabbt växlande förhållandena inom forskning och undervisning

och bättre än nu kunna följa med vetenskapernas utveckling. Förslaget att

enskild forskningshandledning får räknas som tjänstgöring hälsar fakulteten

med stor tillfredsställelse; det kan förväntas leda till en värdefull

effektivisering av undervisningen på de högsta stadierna, vilken nu i många

fall i likhet med professorernas egen forskning fått eftersättas på grund av

lärarnas formella skyldighet att undervisa i bundna former. Fakulteten

anser också att vissa beräkningsnormer med hänsyn till antalet forskande

elever måste fastställas, men vill framhålla att denna evalveringsmöjlighet

icke får begränsas snävt, om reformen skall få avsedd verkan. Den av utredningen

förordade frikostigare dubbleringen av ordinarie lärarbefattningar

i ämnen med omfattande forskningshandledning och undervisning

innebär likaledes ett värdefullt framsteg. Utredningens synpunkter på under

vilka förhållanden eu dubblering bör vidtagas synes väl avvägda, liksom

påpekandet att en dubblering icke behöver medföra en utbrytning av någon

del av ett ämne, eller att en ny professur eller laboratur måste få en särskild

benämning. I detta sammanhang vill fakulteten påpeka önskvärdheten av

en översyn av benämningarna på s. k. företrädesvisprofessurer. Dessa opraktiska

namn, vilka ibland provocerar fram advokatyr vid tillsättningarna,

medför att tjänsterna knappast kan dubbleras. Del skulle säkert vara smidigare

och modernare om eu precisering av verksamhetsområdena, diir

detta är nödvändigt, infördes i instruktionen för de befattningar det är

frågan om. Omvandlingen av fullt självständiga laboraturer till professurer

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

bör genomföras så som utredningen också föreslår, men i snabbare takt

än som hittills skett. Fakulteten anser emellertid, att man icke generellt

bör sträva efter en schablonmässig likformighet mellan universiteten i fråga

om ämnesrepresentation och ämnenas organisation ej ens då det gäller

s. k. centrala ämnen; detta kan stundom vara motiverat, men i andra fall

innebära en reproduktion av mindre moderna förhållanden. Organisationen

av ett ämne bör fritt få prövas i vart fall, för att utvecklingen ej skall låsas

fast.

Fakulteten vill särskilt trycka på behovet av att personliga professurer

inrättas frikostigare. Fn personlig befattning bör lättare kunna erhållas

och motiveras icke endast med att välmeriterad kandidat finnes, utan även

genom ämnets tillfälliga behov av förstärkning av forskare och lärare. I

viss mån skulle helt personliga befattningar ersättas av de rörliga professurerna.

Inrättandet av dessa skulle ge ytterligare möjligheter att tillvarata

eminenta forskarbegåvningar. Befattningarnas antal skulle dock bli ringa

och vakanser sällan inträffa. Förslaget om förordnandeprofessurer är mycket

intressant och välmotiverat och bör kunna tjäna avsett syfte, framför

allt då det gäller tidsbegränsad anställning av utländska forskare för en

följd av år. I detta sammanhang vill dock fakulteten peka på den lucka

i vår universitetsorganisation, som ligger i att vi saknar möjlighet att inbjuda

s. k. »visiting professors» på kort tid. Vanligen inbjudes sådana på

en termin eller ett år som ersättare för en tjänstefri professor under forskningsledighet,

och den gästande professorn övertar ordinarie undervisning

på ett eller annat stadium. Systemet är värdefullt för att öka kontakten med

andra länder och friska upp undervisningen. Många svenska professorer

har haft sådana inbjudningar till utlandet, men utbytet är nu helt ensidigt.

Det större konsistoriet i Lund anför bl. a. följande.

Konsistoriet understryker önskvärdheten av att personliga professurer

i fortsättningen inrättas i större utsträckning än tidigare. Konsistoriet tillstyrker

förslaget om rörliga professurer men vill tillika framhålla, att

betydande svårigheter torde inställa sig vid tillsättningen av dessa rörliga

befattningar, om avsett syfte skall uppnås. Förslaget om inrättande av

förordnandeprofessurer tillstyrkes. Ifrågasättas kan, om dylika tidsbegränsade

förordnanden bör kunna givas endast åt utländska forskare av

utmärkt förtjänst eller framstående svenska forskare, som är verksamma

utanför universitetsorganisationen. I detta sammanhang bör även framhållas,

att möjlighet bör föreligga att inbjuda »visiting professors» att under

kortare tid, t. ex. en termin eller ett år, meddela undervisning eller handleda

forskning vid de svenska universiteten.

Ilistorisk-filosofiskn sektionen i Göteborg uttalar bl. a. följande.

Erfarenheten visar, att de temporära forskarbefattningarna, sådana som

docenturer, aldrig kan få en tillfredsställande rekrytering, om ej deras

innehavare kan räkna på en rimlig chans till slutgiltig placering på universitetsbefattningar.

Det är därför enligt sektionens mening nödvändigt, att

den i och för sig synnerligen önskvärda utbyggnaden av lägre forskarbefattningar

vid universiteten motsvaras av en utbyggnad av professurer, fasta

och rörliga, samt laboraturer och preceptorat. Nya högre ordinarie universitetsbefattningar

synes emellertid nödvändiga icke bara för att ge forskningen

större bredd och stimulera en kontinuerlig återväxt utan också för att

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1959

avlasta arbetsbördan irån innehavare av de befintliga tjänsterna. Sektionen

vill starkt understryka utredningens yrkanden i denna riktning. Men den

vill här tillfoga en synpunkt soin ej med tillräcklig klarhet framgått av

betänkandet, nämligen att det icke endast är de växande kraven på forskarhandledning

som inkräktar på tillfällena för professorer och laboratorer till

egen forskning. Härtill kommer uppgiften att leda och ha översyn över den

samlade verksamheten inom ämnet, samordna de olika undervisningsinsatserna

och handlägga administrativa ärenden. I de stora humanistiska

facken, där verksamheten är starkt differentierad, är dessa funktioner tidsoch

kraftödande mer än några andra, särskilt som de ofta måste utövas med

otillräckliga eller otjänliga lokalresurser. Sektionen vill även uttala sin

förhoppning, att vissa rörliga professurer måtte knytas till densamma.

Sektionen vill slutligen instämma i utredningens uppfattning, att självständiga

laboratorstjänster bör omvandlas till professurer.

Språkvetenskapliga sektionen i Göteborg välkomnar förslaget om ökade

möjligheter för professor (motsvarande) att fullgöra sina undervisningsskyldigheter

i form av enskild handledning.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet yttrar:

Lärarkollegiet vill understryka vikten av att professorers och laboratorers

undervisning i största möjliga utsträckning bör kunna reserveras för forskningsundervisning.

Denna är på institutioner med hög vetenskaplig aktivitet

så omfattande, att den redan vid sidan av dessa befattningshavares allt

mera omfattande administrativa arbetsbörda högeligen inkräktar på deras

egen forskningsverksamhet. Under sådana omständigheter måste den voluminösa

elementära undervisningen kunna läggas på andra befattningshavare,

om icke möjligheterna för professorerna och laboratorerna att upprätthålla

en tillfredsställande vetenskaplig verksamhet skall äventyras. Som

av utredningen starkt betonas är en av de största svagheterna i svenskt

akademiskt befordringsväsen svårigheten att för särskilt begåvade vetenskapsmän

erhålla betryggande anställningsvillkor. Denna brist är en av

huvudanledningarna till att ett betydande antal lovande vetenskapsmän

lämnar den vetenskapliga banan eller — som på sista tiden i allt större

utsträckning skett — förvärvas av utländska universitet och organisationer.

Lärarkollegiet instämmer helhjärtat i utredningens åsikt, att denna ur

samhällsekonomisk synpunkt högst otillfredsställande tendens måste brytas

och understryker med skärpa vikten av att, förutom nya ämnesbundna

professurer och laboratorer, rörliga professurer och förordnandeprofessurer

tillskapas i enlighet med utredningens förslag.

Ma te mat isk-n a lur ve ten ska pliga avdelningen vid Stockholms högskola

anför huvudsakligen följande.

Utslaget på samtliga ämnen vid samtliga fakulteter och högskolor måste

utredningens förslag om nya professorsbefattningar betecknas som ett

ininimiförslag, och endast risken för sjunkande kvalitet vid ännu starkare

expansion kan motivera alt man tills vidare stannar på denna nivå. Eftersläpningen

är nämligen inom åtskilliga ämnen betydande. Fakulteten anser

sålunda utbyggnad till den kapacitet som av utredningen anbefalles vara

av synnerligen stor vikt. Givetvis bör den väsentliga utbyggnaden ske genom

inrättande av fasta tjänster, ty endast på så sätt kan en långtidsplanering

i fråga om såväl materiella som personella resurser komma till stånd.

7 liihang till riksdagens protokoll 19.>9. 1 sand. Nr 105

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Man har tidigare varit mycket restriktiv då det gällt att inrätta personliga

professurer. Utredningen finner en aktivare och rörligare politik nödvändig

och föreslår, att det traditionella förfaringssättet kompletteras med inrättande

av dels rörliga professurer, dels personliga professurer av förordnandetyp.

Fakulteten hälsar förslaget med tillfredsställelse. Utredningen

anser att laboraturer eller motsvarande, vilkas innehavare självständigt repiesenteiar

visst läroämne, icke är motiverade utan bör ersättas med professurer.

Fakulteten konstaterar med tillfredsställelse att utredningen på denna

punkt helt anammat de principer som fakulteten vid förra remisstillfället

gjorde sig till tolk för, nämligen att befattningshavare med professors arbetsuPPSift

och ansvar bör ha icke blott professors titel utan även professors lön.

Humanistiska fakulteten vid Stockholms högskola uttalar bl. a. följande.

Utredningens bedömning av det antal sluttjänster för forskning, som bör

inrättas under den närmaste femårsperioden, synes vara väl motiverad och

lämpad för snabba positiva åtgärder. Fakulteten önskar understryka utredningens

mening, att vetenskapens differentiering är en av drivfjädrarna i

samhäll sdynamiken. Differentieringen kan ske såväl inom de äldre läroämnena

som gränsområdena mellan dessa. Det senare är säkerligen det för

forskningens utveckling betydelsefullaste. Fakulteten finner det angeläget,

att genom rörliga, icke ämnesbundna professurer en möjlighet skapas att

inrätta toppbefattningar också för sådana nya gränsspecialiteter med deras

kombinerade metodik. Icke ämnesbundna rörliga professurer bör enligt

fakultetens mening inrättas till den omfattning och enligt det tidsschema,

som utredningen har föreslagit. Fakulteten finner det välbetänkt med en

bestämmelse att för sådan tjänst skall krävas särskilt framstående professorskompetens.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm framhåller bl. a.

följande.

Lärarkollegiet finner det angeläget att möjligheterna att tillskapa personhga

piofessuier förbättras och att i takt med ökningen av antalet professorskompetenta

forskare personliga professurer inrättas, ökas dessa möjligheter

i tillräcklig grad, synes de föreslagna rörliga professurerna och förordnandeprofessurerna

obehövliga.

L niversitetskanslern anför huvudsakligen följande.

Med avseende på laboratorerna (motsvarande) delar jag utredningens

piincipiella uppfattning rörande dessa befattningshavares ställning ävensom

omvandlingen av självständiga laboraturer till professurer. Jag finner det

angeläget, att denna omvandling blir föremål för ett principbeslut, som kan

i^u'' §rljn^ *°r hithörande frågors handläggning i petitasammanhang.

Vid behandlingen av frågan om omvandling av självständiga laboraturer

uttalar utredningen, att den finner, »att ett forskningsområde bör vara

representerat av ordinarie professur i följande fall, nämligen då det är

ett självständigt läroämne eller (beträffande de filosofiska fakulteterna)

ett självständigt examensämne på såväl hög- som lågstadiet samt då det är

att beteckna som centralt och i avseende på arbetsmetodik och frågeställningar

självständigt gentemot andra ämnen». Om jag förstått utredningen

rätt, skiljer utredningen här mellan två varandra uteslutande huvudtyper av

fall. Vid den första huvudtypen utgör forskningsområdet ett självständigt

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

läroämne eller (beträffande de filosofiska fakulteterna) ett självständigt

examensämne på såväl hög- som lågstadiet. I den andra huvudtypen har

forskningsområdet icke karaktär av självständigt läroämne eller examensämne

men det är att beteckna som centralt och i avseende å arbetsmetodik

och frågeställningar självständigt gentemot andra ämnen. Utredningen fortsätter

emellertid del nyss citerade på följande sätt: »I det sistnämnda

fallet torde det oftast vara eller inom kort bli ett självständigt läroämne eller

(beträffande de filosofiska fakulteterna) ett självständigt examensämne

på såväl hög- som lågstadiet». Då denna formulering ej synes vara förenlig

med den nyss av mig föreslagna tolkningen, kvarstår en viss osäkerhet angående

utredningens mening. Vad beträffar uttrycken »självständigt läroämne»

och »självständigt examensämne» anser jag mig böra förutsätta, att

de sakligt sett har samma innebörd. Frågan om en enhetlig tjänstebenämning

för befattningshavare i laboratorsgruppen har varit föremål för åtskillig

diskussion. För min del finner jag att starka skäl talar för att en sådan

benämning införes. Ehuru intet av de hittills diskuterade förslagen synes

mig klart överlägset de övriga, vill jag dock för min del närmast ansluta

mig till utredningens förslag om införande av benämningen adjungerad

professor.

Utredningen har starkt understrukit vikten av att professorer och laboratorer

(motsvarande) får möjlighet att fullgöra en betydande del av dem

åliggande undervisning i form av enskild handledning av yngre forskare

enligt av kanslern meddelade föreskrifter för varje särskilt fall. Medgivanden

att fullgöra viss del av undervisningsskyldigheten genom forskningsundervisning

eller forskningshandledning har hittills i starkt begränsad

omfattning meddelats av kanslern med stöd av bestämmelserna i universitetsstatuternas

51 § 2 mom. resp. 53 § 3 mom. För min del vill jag livligt

förorda att statsmakterna uttalar sig för en liberalisering av praxis på detta

område. Utbyte av ifrågavarande slag bör enligt min mening kunna ske, då

vederbörande lärare har att handleda ograduerade forskare i sådan omfattning,

att en nedsättning av hans övriga undervisningsskyldighet framstår

såsom påkallad för alt bereda honom själv rimlig tid för egen forskning.

I detta sammanhang vill jag framhålla betydelsen av att professorer och laboratorer

(motsvarande) beredas ökade möjligheter att erhålla partiell tjänstebefrielse

för forskning eller författande av lärobok. Såväl vikten av att

bereda förbättrade arbetsvillkor för forskningen som den i många ämnen

framträdande bristen på lämpliga läroböcker talar enligt min mening starkt

för eu ändring i angiven riktning. En sådan kan ske antingen genom en ändring

av Kungl. Maj :Is praxis eller genom en utsträckning av kanslerns möjligheter

att medgiva partiell tjänstebefrielse. I senare fallet synes det mig

önskligt att universitetsstatuternas 52 § 3 mom. ändras så, att maximitiden

för kanslerns befogenhet utsträckes till exempelvis två terminer för lärobok,

respektive eu eller, då särskilt starka skäl föreligger, två terminer under

varje period om fem år för forskning.

I likhet med de av mig hörda remissinstanserna instämmer jag helt i

utredningens principiella uttalanden rörande betydelsen av en stark ökning

av topptjänsternas antal under de närmaste åren. Att statsmakterna i

princip uttalar sig för eu sådan ökning och alt planmässiga åtgärder för

dennas realiserande utan uppskov vidtages, synes mig i sjskiva verket vara

en oeftergivlig förutsättning för genomförandet av den forsknings- och

undervisningsreform, som universitetsutredningen haft till uppdrag att

förbereda, .lag delar utredningens mening om nödvändigheten av alt nu

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

befintliga universitet och högskolor bygges ut till full forsknings- och

undervisningskapacitet genom komplettering av topp tjänsterna inom centrala

ämnen, och även i många fall genom inrättande av dylika tjänster i

ännu ej representerade ämnen. Det synes mig självklart att det måste vara

rationellt att sörja för en sådan upprustning av befintliga lärosäten, innan

man inrättar nya. Utredningens uppskattning att minst 100 permanenta

ämnesbundna tjänster skulle behöva inrättas under den närmaste femårsperioden

för att realisera det sålunda angivna programmet, synes mig ej

för högt tilltagen.

Utöver de permanenta ämnesbundna tjänsterna tillkommer de personliga

forskartjänsterna. Utredningen har med rätta framhållit dessa tjänsters

utomordentligt stora betydelse för ett rationellt tillvaratagande av forskarbegåvningarna,

och anser att inrättandet av sådana befattningar, som hittills

i alltför hög grad haft karaktären av en undantagsföreteelse, i stället

bör göras till en normal väg för att trygga vetenskapens utveckling och

differentiering. Vid sidan av sådana personliga professurer, som hittills förekommit,

skall enligt utredningens förslag två nya typer av befattningar tillkomma,

nämligen rörliga professurer och förordnandeprofessurer. För

min del vill jag livligt tillstyrka utredningens förslag att dels avsevärt underlätta

tillkomsten av personliga forskartjänster av hittills förekommande

typ, dels även införa 25 rörliga professurer under den närmaste femårsperioden.

De rörliga professurerna skall enligt förslaget vara »gemensamma för

hela universitets- och högskoleväsendet och tillsättas av Kungl. Maj:t utan

avseende på ämne eller läroanstalt». Jag förutsätter, att utredningen här

avser endast de lärosäten, som eljest är föremål för behandling i betänkandet.

Vid dessa befattningars tillsättande torde de svårigheter med avseende

på jämförelsen mellan forskarmeritering på helt olika fält, vilka ovan påpekats

i samband med forskardocenturerna, komma alt i än högre grad

göra sig gällande. I analogi med vad här ovan föreslagits i fråga om forskardocenturerna,

synes det möjligen kunna övervägas att, eventuellt efter förloppet

av viss övergångstid, på lämpligt sätt anknyta även de rörliga professurerna

till vissa större ämnesområden.

Utredningens förslag om inrättande av förordnandeprofessurer är främst

motiverat av forskningens behov av internationella kontakter. Detta behov

är för visso starkt framträdande, och kan ej tillnärmelsevis fyllas med hjälp

av nu tillgängliga resurser i fråga om anslag för inbjudande av gästföreläsare,

resor för svenska forskare in. in. Jag ställer mig emellertid tveksam

till utredningens förslag på denna punkt. De »utländska forskare av

utmärkt förtjänst», som utredningen åsyftar, torde i själva verket sällan ha

möjlighet att antaga en svensk inbjudning för så lång tid, som utredningen

synes avse med sitt förslag. Ej heller torde det för dessa, som väl i flertalet

fall innehar ordinarie anställning i sitt hemland, ha något större intresse att

under en tids vistelse här förvärva svensk pensionsrätt. Mera realistiskt

synes det vara att — i anslutning till rådande internationell praxis — öppna

möjlighet att till de svenska lärosätena inbjuda så kallade »visiting professors»

för tider, varierande mellan några månader och ett eller annat år.

Under efterkrigstiden har ett stort antal svenska forskare med synnerligen

gott utbyte innehaft sådana kortvariga anställningar i utlandet, och det

synes vara en allmänt känd brist hos oss, att våra möjligheter att på liknande

villkor inbjuda utländska gäster är så begränsade. För min del vill

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Knngl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

jag därför, med avstyrkande av utredningens förslag beträffande inrättande

av förordnandeprofessurer, föreslå att särskilda medel ställes till förfogande

för ändamålet, exempelvis genom en höjning av reservationsanslaget

till gästföreläsningar med ett belopp, ungefärligen motsvarande kostnaden

för de av utredningen ifrågasatta 10 befattningarna. Anslaget bör då kunna

utnyttjas av universitet och högskolor för bland annat sådana inbjudningar,

som här avsetts. Givetvis bör anslaget även kunna disponeras för inbjudning

av »framstående svenska forskare, som är verksamma utanför universitetsorganisationen».

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm yttrar bl. a. följande.

Kollegiet hälsar med tillfredsställelse förslaget att såväl rörliga professurer

som förordnandeprofessurer inrättas. All anledning finnes att antaga

att dessa befattningar skulle bli väl utnyttjade och öka högskolornas

möjligheter att anpassa sig efter aktuella situationer. För att förordnandeprofessurerna

verkligen skall kunna utnyttjas synes de icke böra konstrueras

på i huvudsak samma sätt som professurerna vid musikhögskolan och

konsthögskolan. Enligt kollegiets uppfattning bör förordnandeprofessurerna

avse 3- eller 6-årsperioder och nytt förordnande kunna ske intill dess

vederbörande når för professor gällande pensioneringsgräns.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför bl. a. följande.

Utredningens förslag om rörliga professurer finner lärarkollegiet utomordentligt

värdefullt. För att denna institution skall få önskad effekt, fordras

dock ett ganska stort antal sådana professurer, så att relativt täta ledigheter

kan uppkomma genom avgång. Tillkomsten av sådana professurer kan

förväntas verksamt bidraga till att dugliga forskare kan kvarhållas vid eller

rekryteras till högskolorna. De föreslagna förordnandeprofessurerna ställer

sig kollegiet emellertid tveksamt inför. Ett förordnande på en bestämd tid

kommer som regel att leda till komplikationer, då vederbörande skall avgå

från befattningen. Det förefaller icke heller tilltalande, att innehavarna av

dessa professurer skulle få en sekundär ställning inom — såvitt rör höghögskolan

— avdelnings- och lärarkollegium. Kollegiet vill i stället för förförordnandeprofessurer

föreslå, att antalet rörliga professurer utökas, så

att man inom denna kategori kan bereda plats för framstående forskare

från utlandet, industrin eller annat håll utanför högskolorna.

Överstgrelsen för de tekniska högskolorna anför huvudsakligen följande.

Vid sina överväganden av frågan om laboratorernas ställning har överstyrelsen

kommit till den uppfattningen, att tillräckligt utrymme icke längre

finnes inom personalorganisationen vid våra universitet och högskolor för

ett bibehållande av laboraturerna (motsvarande) såsom särskilda topptjänster

vid sidan av professurerna. Härvid har överstyrelsen även beaktat, att

efter tillkomsten av universiletslektorat — vilken nya typ av befattningar i

viss mån betingas av den utveckling, laboraturerna undergått — ett bibehållande

av sistnämnda befattningar framdeles ej heller kan motiveras med

behovet av en lägre ordinarie lärartjänst än professur inom den akademiska

karriären, då ett dylikt behov synes bliva i erforderlig omfattning tillgodosett

genom lektoraten. Överstyrelsen har sålunda funnit sig böra förorda att

— i allt fall för de tekniska högskolornas del — laboratorstjänsterna (motsvarande)

avvecklas, vilket torde böra gälla såväl självständiga som andra

laboraturer. Härvid synes befattningarna böra omvandlas till professurer,

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

om — efter prövning av innehavarens kvalifikationer i varje särskilt fall —

vederbörande befinnes besitta professorskompetens, vilket som regel torde

komma att visa sig vara fallet, därest laboraturen blivit tillsatt med tilllämpning

av nu gällande behörighetsvillkor. Utöver professorskompetens

hos innehavaren torde emellertid för en laboratorstjänsts omvandling till

professur böra krävas, att befattningen ifråga ej — såsom fallet icke

sällan torde hava varit vid tillkomsten av nya osjälvständiga laboraturer —

huvudsakligen avser att tillgodose undervisningens behov. Föreligger icke

här angivna förutsättningar för omvandling av en laborator stjänst till professur

bör densamma enligt överstyrelsens mening sättas på övergångsstat

eller ändras till lektorstjänst.

I fråga om professurer har universitetsutredningen vidare föreslagit ett

inrättande av två nya slag av vad utredningen kallar personliga befattningar,

nämligen dels »rörliga professurer», vilka synes tänkta såsom ordinarie

fullmaktstjänster, dels »personliga professurer av förordnandetyp». Med

de gängse ordinarie professurerna och de personliga professurerna av traditionell

karaktär ävensom de nyssnämnda adjungerade professurerna (i

förekommande fall förenade med personlig professur) skulle sålunda vid

ett genomförande av utredningens förslag universitets- och högskoleförvaltningen

komma att inrymma professurer av fem olika arter. Eu så rikhaltig

flora av professorsbefattningar ter sig redan ur allmänna administrativa

synpunkter mindre lockande och överstyrelsen, som förut berört de adjungerade

professurerna, är också av den uppfattningen, att en ytterligare gallring

av det tillämnade beståndet utan olägenhet bör kunna ske. Överstyrelsen

är ense med utredningen om önskvärdheten av en smidigare form för

tillskapandet av personliga professurer utan den tidsutdräkt och omgång,

som den sedvanliga proceduren härutinnan medför. Detta synes överstyrelsen

främst gälla för sådana fall, då det framstår såsom angeläget att åt landet

snabbt kunna »rädda» en förtjänt svensk forskare, för vilken vid den

aktuella tidpunkten ingen ordinarie professorstjänst står till buds och för

vars verksamhet en lämplig bas utan mera omfattande åtgärder kan beredas

vid någon befintlig institution. Härvidlag kan enligt överstyrelsens mening

ingalunda vara avgörande, om den ifrågakommande forskaren redan är verksam

inom universitets- och högskoleorganisationen eller ej. Oftast torde

emellertid — i motsats till vad utredningen för dess förordnandeprofessurer

angivit — vederbörande tillhöra denna organisation. Det kan sålunda

gälla en framstående e. o. docent eller e. o. forskardocent, vars förordnande

utlöper, eller — för att välja ett till överstyrelsens eget förvaltningsområde

inskränkt exempel — en framstående speciallärare. Men även ett önskemål

att för en tid till ett svenskt lärdomssäte knyta en framstående utländsk

vetenskapsman synes under i övrigt enahanda förutsättningar kunna tillgodoses

genom förordnandeprofessurer av bär åsyftad karaktär, även om

möjligheterna härtill med hänsyn till bestämmelserna i § 28 regeringsformen

blir begränsade. I en här angiven situation skulle enligt överstyrelsens

åsikt ett antal till Kungl. Maj :ts förfogande ställda professorsbefattningar,

som icke vore ämnesbundna, kunna tillgodose ett viktigt behov. Dessa "befattningar

synes böra givas karaktär av förordnandetjänster, varvid förordnandetidens

längd torde böra avpassas med hänsyn till omständigheterna i

det särskilda fallet. Ett system med rörliga förordnandeprofessurer i enlighet

med av överstyrelsen här antydda riktlinjer, varvid det synes vara rationellast

att ifrågakommande antal befattningar redan från början för
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

103

delas mellan universitetskanslerns och överstyrelsens förvaltningsområden,

är överstyrelsen för egen del beredd att förorda. Om överstyrelsen sålunda

funnit sig kunna förorda ett system med vad som skulle kunna kallas »rörliga

förordnandeprofessurer», har överstyrelsen däremot icke blivit övertygad

om ändamålsenligheten av att införa den typ av »rörliga professurer»,

som universitetsutredningen föreslagit. Utredningen synes hava avsett, att

dessa befattningar skulle hava karaktären av ordinarie fullmaktstjänster,

vilket innebär att den person, som tilldelas en dylik befattning, kan komma

att innehava densamma till pensionsålderns inträde. Vid sådant förhållande

synes basorganisationsfrågan här få samma räckvidd, som gäller beträffande

sedvanliga ordinarie och personliga professurer, för vilkas inrättande

i varje särskilt fall riksdagens medverkan erfordras. Det synes överstyrelsen

också kunna befaras, att rörligheten hos en här avsedd professorsbefattning

kommer att avtaga med rörligheten hos dess innehavare för att

vid dennes avgång — kanske efter mer än ett kvarts sekel och sedan befattningens

basorganisation under tiden för innehavet genom beslut av statsmakterna

i skilda hänseenden utbyggts — slutgiltigt i fast form införlivas

med den permanenta lärarorganisationen vid vederbörande lärdomssäte.

Förslaget om införande i högskolestadgarna av bestämmelse om partiell

tjänstebefrielse för professor och laborator (motsvarande) samt om en

översyn av dessa stadgar i övrigt för en närmare anpassning till universitetsstatuterna

har ej givit överstyrelsen anledning till erinran.

Överstyrelsen vill emellertid framhålla, att partiell tjänstebefrielse redan

nu beviljas ordinarie lärare vid de tekniska högskolorna med analog tilllämpning

av universitetsstatuterna, ehuru sådana ärenden som regel måste

underställas Kungl. Maj :ts prövning. En översyn av högskolestadgarna i

övrigt har för överstyrelsen tidigare framstått såsom ett viktigt önskemål.

Numera synes det likväl överstyrelsen kunna ifrågasättas, huruvida icke

universitetsutredningens arbete dessförinnan lämpligen bör slutföras, så

att en sådan översyn för olika lärosätens vidkommande kan verkställas

på grundval av det samlade resultatet av detta arbete.

Ingeniörsvetenskapsakademien yttrar huvudsakligen följande.

Förslaget att inrätta rörliga professurer och personliga professurer av

förordnandetyp hälsas med tillfredsställelse. Antalet sådana befattningar

synes böra göras större än som föreslagits.

Statens medicinska forskningsråd vill varmt tillstyrka inrättande av de

s. k. rörliga professurerna och förordnandeprofessurerna och anför ytterligare

följande.

Viktigt anser rådet vara, att möjlighet finnes för de statliga forskningsråden

att ta initiativ för tillsättande av dessa professurer. Genom de rörliga

professurerna kommer möjlighet att finnas att ta hand om yngre mycket

kvalificerade forskare som i annat fall ev. skulle lämna forskningen i vårt

land. Statens medicinska forskningsråd har för sin del under längre tid

genom personliga anslag understött flera forskare, som torde vara ytterst

lämpliga för dessa rörliga professurer. Rådet har likaså tidigare genom

anslag möjliggjort för framstående utländska forskare att för längre eller

kortare tid kunna knytas till svenska forskningsinstitutioner på det sätt,

som föreslås för förordnandeprofessurerna. Rådet vill här endast anföra,

att möjlighet att begränsa förordnandetiden till eu kortare tidsperiod,

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1959

exempelvis ett år, måste finnas, då det är troligt, att många utländska

forskare inte önskar eller inte kan för längre lid lämna sin egen institution.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd liar med största intresse noterat

förslaget om inrättande av s. k. rörliga professurer och vill livligt tillstyrka

utredningens förslag på denna punkt.

Atomkommittén yttrar bl. a. följande.

Alldeles särskilt betydelsefulla är utredningens påpekanden och förslag

vad gäller inrättandet av personliga befattningar. Atomkommittén vill tillstyrka

de förslag om inrättande av två nya befattningstyper som här framläggs,

nämligen de rörliga professurerna och personliga professurer av

förordnandetyp. En förutsättning är dock att skapandet av dessa befattningstyper

ej tas till intäkt för en ännu restriktivare politik än hittills,

när det gäller inrättandet av de rent personliga befattningar, som helt

visst ändå kommer att behövas i särskilda fall.

Statens tekniska forskningsråd förklarar sig dela utredningens uppfattning,

att rörliga professurer och förordnandeprofessurer bör införas och

anför i fråga om förordnandeprofessurer ytterligare följande.

Enligt rådets uppfattning bör förordnandeprofessurerna kunna utnyttjas

för att i vissa fall för begränsade perioder knyta framstående industrimän

till våra tekniska högskolor. Vid de tekniska högskolorna bör man därför

tänka sig ett system med förordnanden om treårsperioder, vilka kan förlängas

obegränsat antal gånger och vilka där så prövas erforderligt tillförsäkras

pensionsrätt. I de fall där så befinnes lämpligt bör redan från

början längre förordnandetid än tre år, t. ex. upp till tio år, kunna ifrågakomma.

Det synes väsentligt att ingen maximering föreskrives eftersom

en sådan begränsande bestämmelse rörande det antal år varunder förordnande

sammanlagt kan ges, säkerligen skulle väsentligt minska möjligheterna

att genom dessa förordnandeprofessurer knyta in- och utländsk

expertis till högskolorna.

Medicinalstyrelsen tillstyrker livligt förslagen om rörliga professurer och

förordnandeprofessurer.

Statens löncnämnd yttrar:

Utredningen föreslår bl. a. inrättande av s. k. förordnandeprofessurer

för att möjliggöra att utländska forskare av utmärkt förtjänst eller framstående

svenska forskare, som är verksamma utanför universitetsorganisationen,

för längre eller kortare tid skall kunna knytas till denna. I fråga

om förordnandetid och pensionsrätt på dessa tjänster anser utredningen,

att gällande bestämmelser beträffande professorerna vid konsthögskolan

och musikhögskolan kan vara vägledande. Flertalet av professurerna vid

nämnda högskolor är placerade i lönegrad med beteckningen Bq eller ABq,

vilket innebär förordnande för begränsad anställningstid med rätt i förekommande

fall till bl. a. s. k. uppskjuten pension vid 65 års ålder. Nämnden,

som har svårt att finna att en sådan anställningsform kan vara lämplig

i förevarande fall, ifrågasätter, om inte åtminstone tills vidare under

en försöksperiod förordnande med arvode eller såsom extra tjänsteman

borde komma till användning för här avsedda forskarbefattningar, som

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Alaj.ts proposition nr 105 är 195!)

av utredningens motivering att döma skulle komma att få en i hög grad

personlig karaktär.

SACO anför bl. a. följande.

Utredningens förslag till omvandling av självständiga laboraturer tillstyrkes.

En förutsättning för att forskarens karriär i dess helhet skall te

sig lockande är att antalet högre sluttjänster står i någorlunda rimlig

proportion till det sammanlagda antalet tjänster. En kraftig utökning av

antalet tjänster på lägre nivå måste därför kompletteras med förslag om

utökning av i första hand antalet professurer. Endast sistnämnda tjänstetyp

har ju — till skillnad främst från lektoraten — obetingad konkurrenskraft

i förhållande till de möjligheter, som den övriga arbetsmarknaden

kan erbjuda personer med här aktuella kvalifikationer. Utredningen har

emellertid ej lagt fram något specificerat förslag till ökning av antalet

sådana tjänster utan stannar vid en blygsam antydan om att minst 100

nya toppbefattningar nog måste inrättas under den närmaste femårsperioden.

I jämförelse med 157 nya e. o. docenturer och 30 nya forskardocentbefattningar

är detta antal helt otillräckligt även om man tar hänsyn till

de föreslagna 25 rörliga professurerna. I fråga om dubblering av ordinarie

tjänster anser utredningen att man bör sikta mot att låta de centrala ämnena

företrädas av dubbla toppbefattningar. Detta påpekande är väsentligt.

Egendomlig ter sig däremot utredningens åsikt att detta särskilt bör gälla

ämnen »som fordrar en omfattande apparatur och stora institutionslokaler».

Det borde dock i första hand vara ämnets art, bl. a. med hänsyn till

graden av specialisering, behovet av mångsidig lorskning och undervisningens

omfattning, som skulle vara avgörande, icke yttre faktorer, såsom

institutionslokalernas ytinnehåll. I syfte att förbättra möjligheterna till

sluttjänster för internationellt sett framstående forskare för vilka sluttjänster

inom den permanenta organisationen inte finns tillgängliga har

utredningen föreslagit inrättande av s. k. rörliga professurer. SACO \ill

starkt stödja detta förslag men önskar samtidigt betona, att dessa tjänster

icke enbart bör förbehållas sådana ämnen, som har ett internationellt

forum. Forskare inom ämnen, som till sin natur är nationellt bundna, bör

lika väl kunna ifrågakomma vid tillsättning av rörliga professurer. Antalet

föreslagna tjänster torde vidare, med hänsyn till de behov som föreligger

vid olika universitet och högskolor, vara otillräckligt. Utredningens förslag

om förordnandeprofessurer tillstyrkes.

SFS framhåller bl. a. följande.

Eu ofta uttalad princip i utredningens förslag till upprustning av forskningen

är att de utpräglade forskarbegavningarna vid universiteten och

högskolorna bör tillvaratagas. Som ett led i denna strävan föreslår utredningen

ett antal tjänster som rörliga professorer och förordnandeprofessorer.

SFS hälsar detta med stor tillfredsställelse. Betraktar man emellertid

de ordinarie slott jänslcrna vid universiteten ur den akademiska forskarkarriärens

synpunkt synes oss utredningens förslag knappast överensstämma

med dess uttryckligt lastslagna princip: »ytterst är det endast tlei

ordinarie slutljänslcr som ger forskarbanan eu rimlig trygghet». Det ulbyggnadsprogram

för forskarkarriärens slutljänster som utredningen skisserar

framstår varken genom sin omfattning eller utformning som ägnat

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

att öka tryggheten på forskarbanan. Tvärtom synes uppenbara risker föreligga

för en allvarlig försämring därvidlag.

TCO fäster särskilt avseende vid förslaget om inrättande av ett antal

rörliga professurer.

Departementschefen

Inte minst från samhällets synpunkt är det synnerligen angeläget, att i en

tid av starkt ökande forskningsaktivitet så många som möjligt av alla

verkligt intresserade och kompetenta forskare beredes tillfälle att fortsätta

sin vetenskapliga verksamhet. Det är därför av särskild vikt att på ett

betryggande sätt säkerställa forskarrekryteringen.

Den av statsmakterna förra aret beslutade upprustningen av våra universitet

och högskolor har inneburit bl. a. ett första steg i riktning mot en förstärkning

av forskarrekryteringens bas. Antalet doktorand- och licentiandstipendier

har utökats avsevärt och stipendiebeloppen höjts väsentligt. Stödet

åt ograduerade forskare har utvidgats och förstärkts kraftigt. Främst i

rekryteringsstimulerande syfte har anställningsförhållandena förbättrats

för befattningshavarna i assistent- och amanuenskarriären vid flertalet av

våra högre läroanstalter. De åtgärder, som nu återstår, gäller givetvis främst

ett ytterligare säkerställande av sagda rekryteringsbas men även åstadkommandet

av en ur alla synpunkter lämpligt utformad och dimensionerad påbyggnad

av densamma. Härvid bör eftersträvas dels att så många forskarbegåvningar

som möjligt blir tillvaratagna, dels att vid våra universitet och

högskolor förutsättningar skapas för den lämpligast möjliga forskningsmiljö,

dels ock att det vid sidan av dessa läroanstalter föreliggande behovet

av kvalificerade forskare blir tillgodosett. Samtidigt härmed måste beaktas,

förutom de föreliggande variationerna de skilda forskningsfälten emellan,

jämväl de växlande rekryteringsförhållandena såväl inom de olika forskningsområdena

som på de olika stadierna i forskarkarriären.

I likhet med utredningen anser jag, att forskarkarriärens tjänster bör bilda

ett organiskt helt; utan topptjänster kan mellantjänsterna knappast i längden

verka attraktiva och utan ett urval via ett stort antal lägre tjänster kan

inte verkligt högkvalificerade krafter påräknas för toppbefattningarna.

Jag övergår nu till att behandla de i forskarkarriären ingående tjänstetyperna

var för sig och börjar därvid med karriärens bas. Dessförinnan vill

jag dock med några ord beröra min inställning till frågan om de två teologiska

fakulteternas forskningsresurser. Dessa fakulteter förfogar nu tillsammans

— förutom över viss biträdande lärar-, assistent- och amanuenssamt

biträdespersonal — över sexton professurer och fjorton e. o. docenttjänster.

Som framgått redan i det föregående har det ej varit möjligt att

i full utsträckning tillgodose de av universitetsutredningen framlagda förslagen.

Bland annat med hänsyn till de överväganden, som på grund här
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

av varit nödvändiga, har jag inte ansett mig böra föreslå några ökade

personella forskningsresurser för de teologiska fakulteterna.

Assistenter och amanuenser. Assistent- och amanuenstjänsterna

utgör den egentliga basen i forskarkarriären.

Vad angår assistent- och amanuenspersonalens ställning inom de filosofiska

fakulteterna vill jag först erinra om att det förutnämnda av statsmakterna

förra året fattade upprustningsbeslutet bl. a. innebär, att ett system

med organisationsplaner införes för de filosofiska fakulteternas del i syfte att

möjliggöra en anpassning till växlingarna i studerandeantalet av dessa fakulteters

undervisningsresurser. Därvid har uppställts vissa normer, avsedda

att utgöra riktlinjer för beräkning av insatser för undervisningens vidkommande

av assistent- och amanuenskrafter. Utredningen har nu funnit, att

dessa normer bör så till vida kompletteras som att varje enskilt ämne bör

i fråga om assistent- och amanuenshjälp tillförsäkras vissa minimiresurser

för forskning och allmänt institutionsarbete. Utredningen har också — som

av det föregående framgått — framlagt förslag härom. Vid de beräkningar,

som utredningen i anslutning härtill utfört, har utredningen uttryckt det

för forskning och allmänt institutionsarbete såsom erforderligt beräknade

assistent- och amanuensbehovet i tjänstgöringstimmar för assistent på så

sätt att en förste amanuenstjänst beräknats motsvara 500 tjänstgöringstimmar

för assistent, d. v. s. halva det antal tjänstgöringstimmar som åvilar

en assistent, medan en andre amanuenstjänst beräknats motsvara 300 och

en tredje amanuenstjänst 225 »assistenttimmar». I förenklingssyfte kommer

jag att i det följande tillämpa samma uttryckssätt i vad avser såväl forskningens

som undervisningens behov av assistent- och amanuenskrafter.

Ett särskilt fastställande av de skilda ämnenas behov av assistenttimmar

för forskning och allmänt institutionsarbete torde visserligen icke vara i

och för sig nödvändigt men dock lämpligt och ändamålsenligt med hänsyn

till hela uppläggningen av systemet för dimensionering av de filosofiska

fakulteternas undervisningsresurser. Systemet med organisationsplaner

torde nämligen icke kunna fungera på ett fullt tillfredsställande sätt om

icke det antal assistenttimmar, som de enskilda ämnesföreträdarna bör ha

rätt och möjlighet att avdela för forskning och allmänt institutionsarbete,

i särskild ordning angives. Jag erinrar om vad statsutskottet i sitt utlåtande

1958: B 48, s. 66, härutinnan anfört.

Utredningens förslag till beräkning av minimiresurserna med avseende på

assistent- och amanuenspersonal för forskningens och det allmänna institutionsarbetets

behov innebär i korthet följande. För varje professur och laboratur

(motsvarande) — ordinarie eller personlig — beräknas 500 assistenttimmar.

För varje sådan befattning i experimentellt, matematiskt eller samhällsvetenskapligt

ämne samt i historia, litteraturhistoria, engelska språket,

nordiska språk, romanska språk och tyska språket beräknas ytterligare

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

500 assistenttimmar. För varje här avsedd befattning i fysik eller kemi beräknas

därutöver 1 000 assistenttimmar.

Resultatet av utredningens beräkning har jag funnit i stort sett väl avvägt.

Jag är av olika skäl emellertid icke beredd att helt acceptera detsamma.

Det mått av assistenttimmar för forskning och allmänt institutionsarbete,

som bör avdelas för varje laboratur (motsvarande) bör enligt min mening

icke vara lika stort som det som bör reserveras för professur. Med hänsyn

härtill räknar jag med att det antal assistenttimmar, som för här avsett

ändamål bör avdelas för en laboratur (motsvarande), utgör hälften av vad

utredningen härutinnan föreslagit. För de filosofiska fakulteternas del anser

jag mig i övrigt kunna acceptera resultatet av utredningens beräkningar.

Jag föreslår i det följande att medel beräknas för den förstärkning

av ifrågavarande personal, som från och med nästa budgetår erfordras för

det åsyftade avdelandet av ett visst antal assistenttimmar för forskning och

allmänt institutionsarbete. Inom ecklesiastikdepartementet har utarbetats

en förteckning, utvisande det antal assistenttimmar i varje enskilt ämne

inom de filosofiska fakulteterna, som enligt här angiven beräkning bör få

avdelas för forskning och allmänt institutionsarbete; förteckningen torde

lämpligen fogas som bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Med hänsyn till den variationsrikedom, som råder inom all forskning,

inte minst i fråga om den inom de filosofiska fakulteterna bedrivna, ligger

det emellertid i sakens natur att möjligheter till förändringar måste föreligga

av de för de olika ämnena inom sagda fakulteter här beräknade antalen

assistenttimmar. Sådana förändringar kan bli motiverade av olika skäl.

Det kan sålunda exempelvis tänkas, att forskningen vid en enskild institution

utvecklas i sådan riktning, att behovet av assistent- och amanuenshjälp

där blir alldeles särskilt starkt markerat. Vid sådant förhållande torde det

tå ankomma på vederbörande anslagsäskande myndighet att petitavägen

framlägga motiverat förslag i fråga om de förändringar i de härutinnan

uppställda minimimåtten, som kan anses befogade. Vidare torde vissa ämnen

redan tidigare med hänsyn till enbart forskningens och institutionsarbetets

behov ha tillförts ett visst extra tillskott av assistent- eller amanuenspersonal

utöver vad som angivits i förteckningen. Jag förutsätter, att någon

sänkning av en härutinnan uppnådd standard ej i och för sig skall ske.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de kompletterande föreskrifter

som kan erfordras i detta avseende.

Vad jag sålunda förordat föranleder ett ökat behov av assistenttimmar

för de filosofiska fakulteternas del från och med nästa budgetår. I årets

statsverksproposition har jag med hänsyn till undervisningens behov

beräknat medel under respektive avlöningsanslag för bl. a. assistent- och

amanuenspersonal vid nämnda fakulteter. Därjämte har jag av tekniska

skäl under dessa anslag för sagda fakulteters vidkommande beräknat de

mindre medelsbelopp för forsknings- och institutionsarbete av assistent

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

eller amanuens, vilka jag i då förevarande sammanhang ansett mig böra

förorda. Sistnämnda medelsbelopp förslår emellertid ej för ändamålet i

fråga. Härtill kommer att ytterligare medel erfordras för undervisningens

del, eftersom de under respektive avlöningsanslag nu förtecknade assistentoch

amanuenstjänsterna i en utsträckning, som ej kunnat angivas vid

statsverkspropositionens avlåtande, kan komma att tagas i anspråk för

forskning och allmänt institutionsarbete. För ifrågavarande ändamål erfordras

sålunda — utöver vad som beräknats i statsverkspropositionen —

ett medelstillskott, vilket jag uppskattar till 652 000 kronor, varav 306 000

kronor belöper sig på Stockholms högskola. Jag avser att göra slutlig framställning

härom i det följande.

Såsom framgått av det föregående har som mätt vid beräkning av

behovet av assistent- och amanuenspersonal använts assistenttimmar.

Härigenom lämnas — på sätt utredningen exemplifierat — möjlighet att

inom en given kostnadsram bestämma fördelningen mellan assistent- samt

förste-, andre- och tredje amanuenstjänster efter prövning i varje särskilt

fall. De samlade arbetsuppgifterna för här avsedd personal bör sedan, såsom

utredningen även framhållit, fördelas på samtliga befattningshavare utan att

någon enskild utpekas som assistent för forskning respektive assistent för

undervisning. Som regel torde heller icke här avsedd befattningshavare böra

fullgöra sin tjänstgöring uteslutande inom undervisningen eller uteslutande

i forskningsarbete. Varje enskild befattningshavare bör sålunda i princip —

liksom hittills — utnyttjas för både forskning och undervisning.

Jag ingår härefter på utredningens förslag beträffande assistent- och

amanuenspersonalen inom de medicinska fakulteterna. Enligt förslaget bör

dessa fakulteters teoretiska ämnesgrupp tillförsäkras minimiresurser med

avseende på assistent- och amanuenspersonal för forskning och allmänt institutionsarbete

i enlighet med samma normer, som förordats för motsvarande

personal inom de filosofiska fakulteterna. I anslutning härtill vill jag erinra

om att undervisningen inom dessa fakulteter relativt nyligen reformerats

och utbyggts. Därvid har icke redovisats någon exakt bestämning av det

antal assistenttimmar, som krävs för undervisning å den ena och forskning

och institutionsarbete å den andra sidan. Då utbyggnaden emellertid icke i

och för sig avsett enbart undervisningen, anser jag det icke nu påkallat med

ytterligare åtgärder härutinnan. Därest vederbörande anslagsäskande myndighet

anser personalförstärkning på assistent- och amanuensstadiet i ett

enskilt ämne motiverad, räknar jag emellertid med all den därvid kominer

att redovisa det för ämnet disponibla antalet assistenttimmar med särskilt

angivande av hur dessa timmar utnyttjas för å ena sidan forskning och allmänt

institutionsarbete och å andra sidan undervisning. De medicinska fakulteternas

behov av nya rekryteringsbefattningar kommer jag alt närmare

ingå på under avsnittet om forskarassistenter i det följande.

Vad beträffar assistent- och amanuenspersonalen inom de juridiska fakul
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

teterna vill jag erinra om att denna personal i enlighet med beslut av 1957

års riksdag för närvarande successivt bygges ut. I anslutning härtill har

bland annat i årets statsverksproposition beräknats medel till en förste amanuenstjänst

vid vardera av de två juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund.

Jämväl för den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola

torde från och med nästa budgetår komma att beräknas medel för en

sådan tjänst. I enlighet med riksdagens förutnämnda beslut avses assistentoch

amanuenskadrerna vid ifrågavarande tre juridiska fakulteter budgetåren

1960/62 utökade med ytterligare sammanlagt fyra tjänster som assistent,

två som förste amanuens och en som andre amanuens. Under de närmaste

tre budgetåren torde sålunda nämnda tre läroanstalter komma att

tillföras sammanlagt 6 800 assistenttimmar för den juridiska undervisningen.

Med hänsyn främst därtill är jag icke här beredd att förorda någon

förstärkning av assistent- och amanuenspersonalen vid de juridiska fakulteterna.

I detta sammanhang vill jag något beröra vad som från berörda

remissinstansers sida anförts om de inom dessa fakulteter föreliggande

rekryteringssvårigheterna. Orsaken till dessa svårigheter synes vara att

doktorandstipendier och den rättsvetenskapliga karriären överhuvud

icke utgör ett tillräckligt konkurrenskraftigt alternativ till domarbanan

och de yrkesområden i övrigt, som står öppna för juridiskt utbildad arbetskraft.

Till belysning av de svårigheter, som härvidlag föreligger, kan

nämnas att rekryteringsunderlaget för redan inrättade och i princip

beslutade högre ordinarie befattningar inom dessa fakulteter visat sig alltmer

otillräckligt. Sålunda har t. ex. professuren i finansrätt vid Uppsala

universitet ledigförklarats fyra gånger utan att kompetent sökande anmält

sig. Vidare har inte någon sökande anmält sig till två ledigförklarade

preceptoral, det ena i offentlig rätt vid nyssnämnda universitet och det

andra i civilrätt vid Stockholms högskola. Därjämte föreligger nu ett flertal

vakanser på docentbefattningar inom förevarande fakulteter. Möjligheterna

till doktorandstipendier i juridiska ämnen utnyttjas för närvarande icke

heller helt. Jag har inte för avsikt att här framlägga något förslag, som

har avseende på dessa förhållanden, men jag har velat peka på problemen

för att visa, att frågan om möjligheterna att rekrytera de juridiska fakulteternas

lärar- och forskartjänster måste följas med uppmärksamhet i fortsättningen.

Jag övergår slutligen till att behandla assistent- och amanuenspersonalens

ställning vid de tekniska högskolorna.

Redan i ett tidigare avsnitt av min framställning har jag särskilt pekat på

de tekniska högskolorna med hänsyn till att forskningen där är av största

betydelse för samhällets utveckling. Jag har därvid även uttalat, att med avseende

på forskningens inriktning gränserna mellan universitet och hög
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

skolor numera håller på alt suddas ut och att detta utgör ett ytterligare

motiv för en successiv utbyggnad av dessa högskolors forskningsresurser till

en nivå motsvarande universitetens. Vad jag därvid främst haft i åtanke är

att behovet av grundläggande forskning inom det tekniska området ökat

i särskilt hastig takt. Som jag framhållit i årets statsverksproposition har

i universitetsutredningens betänkande understrukits, att en tendens till

starkt ökad rekrytering av forskaradepter vid de tekniska högskolorna

redan är märkbar. Av vissa i betänkandet redovisade undersökningar framgår

bl. a., att antalet licentiander vid dessa högskolor år 1957 var inemot

fem gånger så stort som år 1949. Allt talar sålunda för att väsentligt ökade

insatser nu är nödvändiga för att säkerställa forskarrekryteringen vid de

tekniska högskolorna och på effektivast möjliga sätt stödja och stimulera

dem som påbörjar vetenskapligt teknisk utbildning.

Enligt min mening är det en brist, att de nuvarande förste assistenttjänsterna

vid de tekniska högskolorna ej är forskarrekryteringsbefattningar

av samma ändamålsenliga konstruktion som gäller för universitetsassistenttjänsterna.

Som redan torde ha framgått är dessa förste assistenter fast

knutna till institutionerna med heltidstjänstgöring i själva institutionsarbetet.

Medan en universitetsassistent har en tjänstgöringsskyldighet av

1 000 timmar per år i institutionsarbete och i övrigt skall ägna sin tid åt det

egna licentiat- eller avhandlingsarbetet, är sålunda de tekniska högskolornas

förste assistenter formellt skyldiga att ägna full arbetstid åt institutionens

arbete och har mindre utrymme för eget forskningsarbete. Mellan de tekniska

högskolornas förste assistenter och universitetsassistenlerna föreligger

för närvarande olikhet, förutom i fråga om tjänstgöringsskyldigheten i

institutionsarbetet, jämväl i fråga om vissa med anställningen förbundna

trygghetsförmåner, såtillvida att universitetsassistenterna enligt föregående

års riksdagsbeslut efter viss tids aspiranttjänstgöring beredes anställning

såsom extra ordinarie tjänstemän, medan de tekniska högskolornas förste

assistenter saknar denna förmån.

För att rekryteringsunderlaget för forskare vid de tekniska högskolorna

skall ökas, tillstyrker jag utredningens föreliggande förslag att de nuvarande

förste assistenterna vid de tekniska högskolorna ges samma forskarutbildningsmöjligheter

som assistenterna vid universiteten. Jag förordar därför att

tjänstgöringsskyldigheten för de tekniska högskolornas förste assistenter får

samma utformning som för universitetsassistenterna. Detta innebär att

skyldigheten att tjänstgöra i institutionens arbete bestämmes till 1 000 timmar

per år. Samtidigt bör, såsom utredningen föreslagit, föreskrivas, att

återstående arbetstid skall användas för sådan forskning och utbildning under

institutionschefens handledning, som möjliggör för befattningshavaren

att förvärva licentiatexamen respektive doktorsgrad. Befattningarna bör

vidare liksom universitetens assistentbefattningar ha karaktären av heltids
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

tjänster i reglerad befordringsgång med möjlighet till extra ordinarie anställning

under vissa förutsättningar. I överensstämmelse med utredningens

förslag bör förordnande å befattningarna ges tills vidare, dock för en tid

av högst ett år i sänder. Därjämte bör — likaledes i enlighet med vad utredningen

förordat — tjänstebenämningen även vid de tekniska högskolorna

bli assistent. De s. k. övningsassistenterna vid dessa högskolor bör härefter

även officiellt benämnas övningsassistenter.

De föreslagna åtgärderna i syfte att förbättra forskarrekryteringen och

forskarutbildningen föranleder bl. a. ett väsentligt ökat behov av ytterligare

assistentbefattningar vid de tekniska högskolorna. I anslutning till utredningens

förslag förordar jag, att — utöver vad i statsverkspropositionen föreslagits

— i förevarande sammanhang beräknas medel för 90 nya assistenttjänster

vid dessa högskolor. Detta föranleder ett ökat medelsbehov av i runt

tal 1 582 000 kronor, vilket jag avser att beakta vid mina slutliga anslagsberäkningar

i det följande.

Forskarassistenter. Utredningen har gett uttryck åt den uppfattningen

att det saknas ett led i den nuvarande forskarkarriären. För

forskning avsedda befattningar mellan assistent- och docenttjänsterna finnes

icke. Även enligt min mening är det otvivelaktigt så att det härvidlag

för närvarande föreligger en lucka i forskarkarriären. Med hänsyn till det nu

kraftigt ökande behovet av graduerade forskare bör den nuvarande forskarkarriären

kompletteras med ett led, närmast avsett att hålla forskarbegåvningarna

kvar i forskningsarbete efter avlagd licentiatexamen. Vad det här

i första hand gäller är sålunda att stimulera doktorandrekryteringen.

För tillgodoseende av detta behov bör enligt utredningen införas eu ny

tjänstetyp, benämnd forskarassistent. Ett behov av en sådan ny tjänstetyp

har utredningen funnit föreligga för framför allt sådana forskningsområden,

som har särskilt svårt att hävda sig i konkurrensen med övriga verksamhetsområden.

Inom främst de filosofiska fakulteterna har de nuvarande

biträdande lärartjänsterna i många fall tjänat såsom rekryteringstjänster

av här avsett slag och detta trots att de motiverats av enbart undervisningens

behov. Då sistnämnda behov emellertid i överensstämmelse med

beslut av förra årets riksdag skall tillgodoses genom inrättande av universitetslektorat,

vartill kommer att flertalet av de nuvarande biträdande

lärartjänsterna, i vart fall såvitt gäller de filosofiska fakulteterna, avses att

successivt ombildas, blir behovet av mellantjänster för forskningens del än

mer accentuerat.

Vad beträffar den närmare utformningen av den nya tjänstetypen avses

denna såsom en mellan assistent- och docenttjänsterna inplacerad extra ordinarie

heltidsbefattning. Som kompetenskrav föreslås avlagd licentiatexamen

eller därmed jämförlig vetenskaplig kompetens. Enligt utredningens

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1050

förslag bör vidare tjänstinnehavaren förordnas för viss tid, förslagsvis högst

tre år i sänder, och förordnande, efter vederbörligt ansökningsförfarande och

yttrande av fakultet (motsvarande), meddelas av det mindre konsistoriet

(motsvarande). Docentkompetent innehavare av forskarassistenttjänst föreslås

få ett tilläggsarvode till lönen, så avpassat att avlöningen totalt uppgår

till samma belopp som tillkommer innehavare av docenttjänst. Utredningen

föreslår därjämte, att tjänstgöringsskyldigheten för forskarassistent

fastställes till 800 timmar per år, då tjänstgöringsskyldigheten fullgöres i

form av institutionsarbete, eller ett däremot svarande antal undervisningstimmar

enligt närmare föreskrifter, som bör utfärdas av kanslern respektive

överstyrelsen för de tekniska högskolorna.

Den utformning som utredningen här givit den nya befattningen som

forskarassistent finner jag ändamålsenlig och lämplig. I likhet med så gott

som samtliga remissinstanser tillstyrker jag därför, att en sålunda utformad

tjänstetyp nu införes. Tjänsten torde böra placeras i lönegrad Ae 21.

Docentkompetent forskarassistent bör äga uppbära särskilt arvode av sådan

storlek att de sammanlagda löneförmånerna uppgår till belopp, motsvarande

lönen i 24 löneklassen å löneplan A, lärosätets ortsgrupp. Mot

angivna lönesättning för ifrågavarande tjänster har representanter för

vederbörande personalorganisation förklarat sig ej ha någon erinran. Vidkommande

den årliga tjänstgöringsskyldighet, som forskarassistent har att

fullgöra för vederbörande läroanstalts räkning, vill jag här tillägga, att

denna enligt min mening i princip skall utgöra 800 timmar, då tjänstgöringen

fullgöres i form av enbart institutionsarbete, och minst 198 timmar

(motsvarande sex veckotimmar), då den fullgöres i form av enbart

undervisning. Inom ramen härför torde universitetskanslersämbetet respektive

överstyrelsen för de tekniska högskolorna få besluta i fråga om den

fördelning av tjänstgöringsskyldigheten mellan institutionsarbete och undervisning,

vartill omständigheterna kan föranleda. Den del av forskarassistents

tjänstgöringsskyldighet, vilken uttages i form av undervisning,

bör vidare med hänsyn till befattningens art såvitt möjligt fullgöras på

högstadiet. Forskarassistent bör sålunda som regel ej åläggas elementär

undervisning.

Som av det föregående framgått har utredningen framlagt förslag om

inrättande för nästa budgetår av ett antal forskarassistenttjänster vid de

medicinska fakulteterna och tandläkarhögskolorna. I anslutning härtill har

utredningen föreslagit, att de nuvarande biträdande lärartjänsterna i vissa

teoretisk-medicinska ämnen ombildas till forskarassistenttjänster. För de

tekniska högskolornas del har förordats alt ett antal befattningar som

forskarassistent inrättas under loppet av de tre närmaste budgetåren. Utredningen

bar vidare framställt förslag, som syftar til! att forskarassistcnl8

— Biluing till riksdagens protokoll 1050. 1 sand. Nr 105

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

befattningar successivt inrättas jämväl för de matematisk-naturvetenskapliga

och samhällsvetenskapliga ämnenas vidkommande; i vissa fall kan det

enligt utredningen te sig naturligt att ombilda biträdande lärartjänster till

forskarassistenttjänster.

Jag har redan tidigare understrukit vikten av att åtgärder nu vidtages för

att stimulera forskarrekryteringen och forskarutbildningen vid de tekniska

högskolorna. Som ett led i mina strävanden i denna riktning förordar jag,

att vid vardera av de två tekniska högskolorna inrättas två tjänster som

forskarassistent.

Med hänsyn till betydelsen av förbättrade forskningsbetingelser vid tandläkarhögskolorna

vill jag för dessa fackhögskolors del förorda inrättande

av två forskarassistenttjänster, varav en för tandläkarhögskolan i Stockholm

och en för högskolan i Malmö.

Jag har redan antytt, att jag i förevarande sammanhang skulle närmare

ingå på de medicinska fakulteternas behov av nya rekryteringsbefattningar.

Utredningens förslag om införande vid dessa fakulteter av en befattning av

den typ det här gäller synes mig väl ägnat att tillgodose detta behov. Jag

föreslår därför här, att två tjänster som forskarassistent inrättas vid var

och en av de tre medicinska fakulteterna i Uppsala, Lund och Göteborg samt

vid karolinska institutet. Liksom utredningen anser jag också, att de nuvarande

biträdande lärartjänsterna i vissa teoretisk-medicinska ämnen bör

kunna ombildas till forskarassistenttjänster. Frågan härom torde få upptas

i samband med prövningen av de årliga anslagsäskandena.

Utredningens förslag om forskarassistenttjänster avser såvitt gäller de

filosofiska fakulteterna matematisk-naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga

ämnen, inom vilka forskningsbehovet bedömes särskilt starkt. Jag

erinrar anyo om den betydelse från bl. a. forskarrekryteringssynpunkt,

som de biträdande lärartjänsterna hittills otvivelaktigt haft för skilda ämnen

inom dessa fakulteter. Med hänsyn härtill och med beaktande av vad

en del remissinstanser härutinnan anfört bör enligt min mening forskarassistenttjänster

kunna komma i fråga jämväl inom nämnda fakulteter.

När fråga uppkommer om inrättande av tjänst som forskarassistent inom

filosofisk fakultet kan det såsom utredningen framhållit te sig naturligt att

ombilda en biträdande lärartjänst. Forskarassistentbefattningar bör givetvis

kunna inrättas bl. a. jämväl i ämne, beträffande vilket tidigare befintlig biträdande

lärartjänst ombildats till befattning såsom universitetslektor.

Ett bifall till mina här framlagda förslag om inrättande vid de tekniska

högskolarna, tandläkarhögskolorna och de medicinska fakulteterna av sammanlagt

fjorton forskarassistenttjänster medför ett ökat medelsbehov av

313 000 kronor för nästa budgetår, vilket jag avser att beakta vid mina

slutliga anslagsberäkningar i det följande.

Docenter. Vad beträffar docenttjänsterna vill jag först erinra om att

dessa i allt väsentligt är forskarrekryteringsbefattningar. De är vidare kon
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

struerade så, att de från vederbörande innehavares synpunkt är att betrakta

som tjänster av tillfällig natur. Befattningarna är avsedda att möjliggöra

för välmeriterade, huvudsakligen yngre forskare att under betryggande

ekonomiska villkor för en tid av i regel högst sex år så gott som helt ägna

sig åt forskning.

Forskarkarriären vid våra universitet och högskolor bör vara pyramidformigt

uppbyggd. Det är därför helt naturligt att icke varje innehavare av

docenttjänst för sin framtid kan påräkna ordinarie befattning som professor,

laborator (motsvarande) eller universitetslektor. Det förhåller sig

också så, att det utanför universitets- och högskoleväsendet finnes åtskilliga

befattningar, som om möjligt bör rekryteras med förutvarande innehavare

av docenttjänster. Inte minst vid lärarutbildningsanstalterna och inom skolväsendet

i övrigt föreligger ett starkt rekryteringsbehov av sålunda meriterade

tjänstinnehavare. Enligt min mening finnes det ingen anledning att nu

ändra på det förhållandet, att den som erhåller docenttjänst därmed icke

får någon garanti för konkurrensfri befordran inom den fortsatta forskarkarriären

vid universitet och högskolor.

Utredningen har med hjälp av en särskild undersökning sökt belysa hur

rekryteringsunderlaget för docenttjänster kan komma att utveckla sig under

de närmaste åren. Undersökningen tyder på att utvecklingen kommer

att gestalta sig olika för skilda fakulteter och högskolor. Med hänsyn till

samhällets behov av högt kvalificerad arbetskraft inom de naturvetenskapliga

och tekniska områdena är det enligt min mening synnerligen tillfredsställande

att rekryteringsunderlaget här kan förväntas bli väsentligt förbättrat.

Med utgångspunkt i resultaten av undersökningsmaterialet har utredningen

redovisat sina överväganden i fråga om det möjliga och ändamålsenliga

i att öka antalet docenttjänster inom skilda fakulteter och högskolor

samt på grundval härav framställt förslag till sådan ökning för de

närmaste budgetåren. Redan i detta sammanhang bör nämnas, att utredningen

också förordar utökning till antalet av en docenttjänsten närstående

tjänstetyp, nämligen den kliniska forskningsläkartjänsten. I anslutning därtill

föreslås även, att särskilda forskartjänster av samma art som den sistnämnda

inrättas för naturvetenskaplig forskning, atomforskning och samhällsforskning.

Jag erinrar vidare om att jag i årets statsverksproposition

beräknat medel för sammanlagt tio nya docenttjänster vid olika fakulteter

och högskolor.

Som redan framgått har det av statsfinansiella skäl icke varit möjligt

att helt acceptera universitetsutredningens förslag. Vid den koncentration

i samband med den siulliga anslagsavvägningen, som därför varit påkallad,

har det för mig framstått som i första hand nödvändigt, att på grundval av

utredningens förslag söka utforma en forskarkarriär, som i fråga om de

olika stegen är tillräckligt sammanhängande och även i övrigt väl avpassad

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

med hänsyn till forskningens behov. När det sedan gällt att inom en mer

begränsad ekonomisk ram än den som utredningen förordat lägga fram

förslag om omedelbara förstärkningar har jag ansett det riktigast att lägga

tyngdpunkten på en förstärkning av forskarkarriärens bas. På grund härav

är jag ej beredd att nu biträda utredningens förslag om utökning av

antalet docenttjänster i annan mån än som förordats redan i statsverkspropositionen.

Utredningen har — liksom flertalet remissinstanser — kraftigt understrukit

nödvändigheten av att antalet forskardocenttjänster utökas. Därvid

har utredningen funnit det vara ett rimligt antagande att mot var femte

docenttjänst bör svara en forskardocenttjänst. Utredningen synes emellertid

ha räknat med att en sådan relation ej skall uppnås omedelbart utan

först på längre sikt.

För egen del finner jag det uppenbart, att antalet forskardocenttjänster

för närvarande är otillfredsställande, och en väsentlig ökning av detta

antal är enligt min mening därför mycket angelägen. Jag erinrar om att

jag i årets statsverksproposition beräknat medel för två nya tjänster av här

avsett slag, varav en för universitetet i Göteborg och en för Chalmers tekniska

högskola. Jag föreslår nu inrättande av ytterligare sex forskardocenttjänster,

varav två vid vartdera av universiteten i Uppsala och Lund, en vid

karolinska institutet och en vid Stockholms högskola. Det härför erforderliga

medelsbehovet beräknar jag till 156 000 kronor. Jag gör slutlig framställning

härom i det följande.

Utredningens förslag om ökning av antalet sakkunniga vid tillsättande

av forskardocenttjänst från två till tre anser jag mig med hänsyn till vad

remissinstanserna anfört ej böra förorda. Däremot tillstyrker jag att i överensstämmelse

med utredningens förslag de sakkunniga vid tillsättandet av

forskardocentbefattning för sitt arbete tillerkännes ersättning enligt samma

regler, som gäller för sakkunniguppdrag i samband med kallelseförslag vid

tillsättandet av professur eller laboratur. Till utredningens förslag om ytterligare

förlängning av maximitiden för tjänstgöring som forskardocent är

jag icke nu beredd att ta slutlig ståndpunkt.

I detta sammanhang får jag anmäla att Sveriges docentförbund på anförda

skäl hemställt om sådan ändring i 7 § e) av gällande bestämmelser

rörande docent- och forskardocenttjänsterna vid universiteten och karolinska

mediko-kirurgiska institutet, att maximitiden för innehav av dylik

befattning måtte få, då särskilda skäl av den art, som i nämnda författningsrum

sägs, prövas föreligga, förlängas för längre tid än högst ett år. Därest

riksdagen icke riktar någon erinran däremot, torde sådan ändring få vidtagas

av Kungl. Maj :t.

Lektorer. Universitetsutredningens upprustningsprogram innebär i

fråga om de tekniska högskolorna, att dessa i forskningshänseende ges en

inriktning mer liknande den vid de naturvetenskapliga fakulteterna. Utred
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

ningen har sålunda föreslagit en rad åtgärder i syfte att stimulera forskarrekryteringen

och förbättra forskarutbildningen vid dessa fackhögskolor.

Jag erinrar om utredningens förslag om de tekniska högskolornas assistenttjänster

och om inrättande vid dessa högskolor av tjänster som forskarassistent,

vilka förslag jag i det föregående behandlat.

För de filosofiska fakulteternas del har i överensstämmelse med beslut

av förra årets riksdag införts en ny typ av lärarbefattningar, universitetslektoraten.

Dessa tjänster skall tillgodose ett dubbelt syfte, nämligen dels

att reservera en betydande del av professorers, laboratorers och docenters

undervisning för handledning på högstadiet, dels att skapa en fast ryggrad

för den akademiska undervisningen på lågstadiet genom att denna till

största delen anförtros lärare med fast anknytning till lärosätena. Universitetsutredningen

har nu framhållit, att samma motivering gäller de tekniska

högskolorna samt föreslagit, att från och med budgetåret 1959/60

vid vardera av dessa högskolor inrättas åtta universitetslektorat, fördelade

på av utredningen närmare angivna ämnen.

Redan i årets statsverksproposition har jag framlagt förslag om inrättande

vid de tekniska högskolorna av sammanlagt fem universitetslektorat,

varav två vid tekniska högskolan i Stockholm och tre vid Chalmers tekniska

högskola. Jag vill ånyo understryka, att jag tillmäter dessa förslag en

speciellt stor betydelse som ett led i strävandena att förstärka och rationalisera

undervisnings- och forskningsorganisationen vid dessa högskolor. Jag

vill också på nytt särskilt starkt poängtera, att inrättandet av lektorat skall

ha till följd, att vederbörande professorer och laboratorer framdeles kommer

att kunna ägna en väsentlig del av sin ordinarie undervisning åt forskarhandledning

och undervisning på utbildningens högstadium. Frågan om

inrättande av ytterligare universitetslektorat vid de tekniska högskolorna

utöver vad som föreslagits i årets statsverksproposition bör enligt min

mening prövas i samband med de årliga anslagsäskandena.

Universitetsutredningens förslag om inrättande av lektorstjänster jämväl

vid de tekniska högskolorna har hälsats med tillfredsställelse av de närmast

berörda remissmyndigheterna. Fn del av dem har ansett, att ifrågavarande

lektorat borde betecknas som högskolelektorat. Av vad jag härutinnan i

statsverkspropositionen anfört, framgår att jag för min del redan funnit, att

de tjänster det här gäller bör benämnas universitetslektorat. Det ligger i

sakens natur, att lektoraten vid de tekniska högskolorna även i övrigt får i

stort sett samma utformning som motsvarande tjänster vid universitet och

övriga högskolor. I fråga om behörighetsvillkor, löneslällning och undervisningsskyldighet

bör därför gälla samma bestämmelser som för lektoraten

vid universiteten. Detta innebär hl. a., att lektor stjänster na vid de tekniska

högskolorna placeras i lönegraden Ao 26 och, efter förslag av vederbörande

kollegienämnd och överstyrelsen för de tekniska högskolorna, tillsättes av

Kungl. Maj:t. Vad särskilt beträffar behörighetsvillkoren för lektorstjäns
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

terna vid de tekniska högskolorna kan vissa smärre avvikelser i förhållande

till motsvarande villkor för lektoraten vid universiteten tänkas bli

påkallade. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i annat sammanhang

meddela närmare bestämmelser i detta avseende.

Professorer in. f 1. Universitetsutredningen har på ett belysande

sätt diskuterat och sökt kartlägga de olika principer som kan läggas till grund

för ställningstaganden till nya professurers inrättande. I det föregående har

utförligt redovisats såväl utredningens förslag och synpunkter i fråga om

dessa spörsmål som remissinstansernas inställning till desamma.

Utredningens överväganden har utmynnat i förslag om en väsentlig ökning

av antalet ordinarie professorstjänster. Vidare har utredningen föreslagit,

att vid universitets- och högskoleväsendet införes två nya tjänstetyper, nämligen

rörliga professurer och förordnandeprofessurer. Vad beträffar de rörliga

professurerna har utredningen förordat, att fem sådana inrättas under

vart och ett av de närmaste tre budgetåren. Förordnandeprofessurerna åter

bör enligt utredningen på försök införas i universitets- och högskoleorganisationen.

Mot den utformning utredningen givit de föreslagna två nya tjänstetyperna

har anmälts betänkligheter. Sålunda vänder exempelvis överstyrelsen

för de tekniska högskolorna sig mot utredningens konstruktion av de rörliga

professurerna. Universitetskanslern förordar — med avstyrkande av utredningens

förslag om förordnandeprofessurer — att särskilda medel i stället

anvisas till gästföreläsare. Kanslerns förslag är främst betingat av önskemål

om att i anslutning till rådande internationell praxis — varav erfarenheterna

enligt kanslerns mening är goda — möjlighet öppnas att till de

svenska läroanstalterna inbjuda s. k. »visiting professors». Nämnda medel

bör enligt kanslern även få disponeras för inbjudan av framstående svenska

forskare, som är verksamma utanför universitets- och högskoleorganisationen.

De moderna vetenskaperna i alla deras förgreningar vid våra universitet

och högskolor är av den karaktären att skilda forskningsfält, inom vilka icke

blott forskning utan även utbildning måste ske, snabbt förnyas och utvecklas

och detta i alltmer accelererad takt ju större omfattning forskningen får. Det

härav föranledda behovet av ytterligare tjänster i forskarkarriärens topp

har hittills i första hand mötts på det sättet att nya ordinarie professurer inrättats.

Blott i undantagsfall har personliga professurer tillkommit. Jag vill

i detta sammanhang erinra om att under femårsperioden 1955/56—1959/60

vid de universitet och högskolor som hör till ecklesiastikdepartementets

verksamhetsområde inrättats och, såvitt gäller budgetåret 1959/60, föreslagits

till inrättande sammanlagt 78 professurer, varav 5 personliga, samt därjämte

sammanlagt 56 laboraturer (motsvarande), varav en personlig.

Forskningens snabba expansion innebär bland annat att nya forskningsoch

undervisningsområden ständigt blir aktuella. Naturligt nog leder denna

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungi. Maj:ts proposition nr 105 år 195!)

utveckling till ökade krav på flexibilitet inom forsknings- och undervisningsorganisationen.

En viktig fråga som då uppstår är hur det nu tillämpade

förfarandet att i första hand inrätta ordinarie professurer med fixerade

ämnesområden utfaller. Att svårigheter vid ett dylikt förfarande lätt

uppkommer i en tid av snabb vetenskaplig utveckling belyses bland annat

av vissa aktuella erfarenheter från det tekniska forskningsområdet. Utvecklingen

har i en del fall gått så snabbt, att bestämningen av ämnesområdet

för en professur relativt snart efter professurens inrättande icke längre står

i överensstämmelse med de olika inriktningar forskningen inom området

fått. Detta kan i sin tur leda till att forskare med för en sådan professur

erforderlig kompetens icke kan rekryteras, då professuren blir ledig.

Den snabba vetenskapliga utvecklingen bör enligt min mening därför också

leda till skärpt uppmärksamhet på det förhållandet, att professurer, som

funnits inrättade sedan lång tid tillbaka, inte utan vidare bör återbesättas

utan att behovet av dem bör omprövas och vägas mot det ständigt växande

behov av nya topptjänster inom forskarkarriären, som aktualiseras genom

dynamiken i modern forskning.

Det nu anförda tyder enligt min mening på att smidigare och till utvecklingen

bättre anpassade former för tillgodoseende av behovet av vetenskapliga

toppbefattningar kan behöva övervägas. En radikal men i praktiken av

arbetstekniska skäl mycket svårtillämplig metod vore naturligtvis att i framtiden

systematiskt ompröva ämnesområde och behov beträffande varje ledigbliven

professur. Som en annan utväg kan tänkas att i större utsträckning än

vad nu är fallet inrätta nytillkommande professurer såsom personliga. En

tredje lösning — och det är den som utredningen närmast synes ha åsyftat

— kan vara att komplettera det nuvarande systemet av tjänstetyper med

nya i form av exempelvis rörliga professurer och förordnandeprofessurer.

Jag har velat framhålla dessa olika synpunkter för att belysa att förevarande

spörsmål är synnerligen komplicerade, samtidigt som konstruktiva

lösningar av dessa frågor är av största betydelse för den fortsatta forskningsutvecklingen.

Jag har emellertid — särskilt som jag inte här är beredd

att föreslå inrättande av ytterligare professurer utöver vad jag i annat sammanhang

förordat — ej funnit anledning att nu ge uttryck för något annat

ställningstagande till detta problemkomplex än att de hittills tillämpade formerna

för att tillgodose behovet av topptjänster inom forskarkarriären inte

synes i alla avseenden fullt tillfredsställande och att förevarande frågor därför

i fortsättningen bör följas med stor uppmärksamhet. Bland annat synes,

med anledning av vad kanslern anfört, böra övervägas lämpliga former för

att för kortare tid till universitet och högskolor såsom »visiting professors»

eller gästföreläsare knyta framstående utländska forskare liksom också

framstående svenska forskare, verksamma utanför högskoleväsendet.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

IV. Den personella basorganisationen

Utredningen erinrar till en början om att det vetenskapliga arbetet under

de senaste årtiondena i allt högre grad kommit att bedrivas i samarbetande

grupper. Forskaren måste vid sin sida ha vetenskapliga medarbetare och

assistenter. Forskningen har, fortsätter utredningen, under de senaste årtiondena

i allt högre grad blivit beroende av ett stort antal hjälpkrafter.

Dessa kunde med hänsyn till verksamhetens art helt allmänt uppdelas i

trenne kategorier, nämligen teknisk, administrativ och övrig biträdespersonal.

Till den sistnämnda gruppen kunde då den personal hänföras, som

handhar skötseln av institutionslokaler, eldning och andra förekommande

göromål av liknande art samt ekonomibiträden med städning och rengöring

som arbetsuppgift. Gruppen ekonomibiträden avser utredningen att i det

följande helt förbigå och har ej medtagit den vid beräkningarna för en utbyggd

basorganisation.

Omfattningen av den erforderliga biträdespersonalen är enligt utredningen

i hög grad beroende av forskningens arbetssätt. Inom de medicinska

och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna liksom vid de tekniska högskolorna

och tandläkarhögskolorna kunde forskningen sägas ha en huvudsakligen

experimentell karaktär, och den vore därför betydligt mera biträdeskrävande

än forskningen inom de teologiska och juridiska samt huvuddelen

av de humanistiska fakulteterna. För alla vetenskapliga institutioner

gällde emellertid, att de administrativa och kontorsmässiga göromålen ökat

i takt med att själva forskningsarbetet växt i omfattning. Särskilt vill utredningen

härvidlag peka på den roll de internationella kontakterna spelar.

Det är enligt utredningen ett känt förhållande, att vetenskapens internationella

karaktär kräver att en forskare eller forskargrupp står i ständig kontakt

med utländska forskare eller forskargrupper, som sysslar med liknande

problem. Detta medförde ofta en omfattande rapportskrivning och korrespondens,

som måste skötas av kvalificerad sekreterarpersonal. Det vore

angeläget att den vetenskapliga personalen ej, till förfång för sina väsentliga

åligganden, måste ägna sig åt arbetsuppgifter, som med fördel skulle kunna

anförtros en välkvalificerad institutionssekreterare. I övrigt kunde i huvudsak

följande arbetsuppgifter sägas åvila en institutionssekreterare: att

förestå institutionens expedition, ombesörja utskrivning av uppsatser, avhandlingar

och annat material, som kan underlätta undervisningen och göra

den mer effektiv, att ombesörja den interna bokföringen, att upprätta lönelistor

och utbetala löner till institutionens extra personal och redovisa forskningsanslag

samt att verkställa vissa inköp för institutionens räkning.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

1. Biträdespersonal

Utredningen

De humanistiskt inriktade ämnena

Utredningen föreslår såsom en riktpunkt för beräkningen av erforderlig

biträdespersonal för de rent humanistiskt inriktade ämnena, att sekreterarhjälp

för dessa ämnen ställes till förfogande med en heltidsbefattning per

fyra ordinarie lärartjänster, till vilka av praktiska skäl även de nuvarande

s. k. pedagogiska lektoraten bör föras, varjämte ytterligare en heltidsbefattning

bör beräknas för varje större institution. Med »större» institutioner

avser utredningen sådana, där undervisningens omfattning för med sig

ett betydande kansliarbete. En beräkning av det antal tjänster, som med

tillämpning av här angivna regel och med ifrågavarande institutioners nuvarande

personaluppsättning skulle behöva omedelbart inrättas redovisar

utredningen i en särskild bilaga, varav också framgår vilka institutioner

utredningen bedömt såsom »större» och därmed i angiven mening särskilt

biträdeskrävande. Under hänvisning till denna beräkning föreslår utredningen1

för nu ifrågavarande fakulteter och ämnen inrättandet av 44 nya

biträdestjänster med följande fördelning på lärosäten:

Uppsala Lunds Göteborgs Stockholms

universitet universitet universitet högskola

14 10 8 12

Utredningen föreslår vidare, att kostnaderna för ifrågavarande tjänsters

inrättande (beräknade efter en genomsnittslön i åttonde lönegraden, d. v. s.

i runt tal 11 000 kronor per år och tjänst och utgörande totalt drygt 500 000

kronor) upptages i vederbörande lärosätes avlöningsstat med en tredjedel av

beloppet för vart och ett av budgetåren 1959/60—1961/62. Anslagen bör

enligt utredningens åsikt fördelas av kanslern efter förslag från berörda

fakulteter.

Beträffande de nya tjänsternas fördelning understryker utredningen,

att den beräkningsmetod som kommit till användning för bedömning av antalet

behövliga nya tjänster är en schablonmetod, som är försvarlig endast

om det gäller att beräkna en ram för eu personalförstärkning. Förstärkningens

fördelning mellan enskilda institutioner måste bygga på en detaljbedöinning

av föreliggande behov. Utredningen vill för sin del endast konstatera,

att vissa ämnen torde behöva mera sekreterarhjälp och andra ämnen mindre

än vad som blir resultatet om utredningens beräkningsmetod tillämpas i det

enskilda fallet. Utredningen vill även framhålla, att det måhända kan vara

fördelaktigt att icke fördela samtliga nya tjänster på vissa uppräknade

1 En viss mindre skiljaktighet föreligger antalsmässigt mellan vad som här redovisas såsom

univcrsitetsutredningens förslag och vad denna i betänkandet angivit. Denna skiljaktighet sammanhänger

med att vissa smärre korrigeringar av det bakomliggande siffermaterialet numera

vidtagits.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

institutioner utan i stället — i varje fall till en början — behålla vissa

tjänster som en central »reserv», ställd till förfogande för samtliga institutioner

eller vissa grupper av sådana. Det väsentliga är givetvis, tillägger utredningen,

att samtliga institutioner och lärare tillförsäkras tillgång till

adekvata resurser i avseende på sekreterarhjälp.

Till stöd för sina här redovisade förslag framhåller utredningen ytterligare

följande.

För de teologiska och juridiska fakulteterna gäller behovet av biträdeshjälp

så gott som uteslutande administrativ personal och sekreterarpersonal.

Detsamma gäller för huvuddelen av de humanistiska fakulteternas

ämnen med undantag för de samhällsvetenskapliga ämnena och ämnena

pedagogik och psykologi, vilka har behov av en större och mera differentierad

biträdespersonal än de rent humanistiska disciplinerna. Redan

nu finns inom de samhällsvetenskapliga och pedagogisk-psykologiska ämnena

en biträdesstab av en annan omfattning och sammansättning än inom

övriga humanistiska ämnen. Pedagogik och psykologi bedrivs i viss utsträckning

som experimentell forskning och dessa ämnen liksom de samhällsvetenskapliga

har behov av personal för databehandling av skiftande

slag. Dessa ämnens behov av biträdeshjälp måste därför enligt utredningens

mening bedömas efter andra grunder än övriga humanistiska

ämnens. Utredningen har stannat för att i detta hänseende i huvudsak

jämställa dem med de matematiska ämnena och redovisar därför sina

beräkningar rörande de samhällsvetenskapliga och pedagogisk-psykologiska

ämnenas biträdespersonal i ett senare sammanhang.

Med behov av biträdeshjälp avser utredningen här endast sekretariatspersonal,

medan behovet av vaktmästarpersonal enligt utredningens mening

måste bedömas från fall till fall och därför här lämnas åt sidan.

Den humanistiska forskningens sekretariatspersonal måste vara så dimensionerad,

att den är tillräcklig för både forskningens och undervisningens

behov. Redan inledningsvis har utredningen understrukit betydelsen

av att kvalificerad sekreterarhjälp ställes till forskarnas förfogande

icke blott för utskrivning av uppsatser och avhandlingar utan även för

den ökande internationella korrespondensen. Därutöver kommer för många

av de nu ifrågavarande ämnena det stora och ökande behovet av biträdeshjälp

för undervisningen och dess administration.

Den nu beslutade upprustningen av de filosofiska — och enkannerligen

de humanistiska — fakulteternas undervisningsresurser syftar till en intensifierad

undervisning på magisterstadiet med bl. a. mindre undervisningsgrupper,

flera övningsmoment och tentamensskrivningar. Denna undervisningsreform

kan knappast få avsedd effekt utan en betydande förstärkning

av de humanistiska institutionernas kanslipersonal. Den beslutade

upprustningen syftar även till att i högre grad än nu frigöra främst

professorerna för forskning och forskarhandledning. Även härvidlag är en

förstärkning av sekreterarpersonalen en förutsättning för att upprustningens

syfte skall nås.

Utredningen anser sålunda, att det med hänsyn till såväl undervisning

som forskning är utomordentligt angeläget att de humanistiskt inriktade

ämnenas sekretariatspersonal nu ges en förstärkning och sedan ytterligare

utbygges i takt med att ifrågavarande ämnens personal för forskning och

undervisning utökas.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

123

Övriga ämnen

Med övriga ämnen förstås här icke blott de experimentella och matematiska

ämnena inom de medicinska och naturvetenskapliga fakulteterna

samt vid de tekniska högskolorna utan även de samhällsvetenskapliga ämnena

samt ämnena pedagogik och psykologi.

Vid avvägningen av sina förslag rörande förstärkning av de experimentella

och matematiska ämnenas personella basorganisation

har utredningen som en riktpunkt uppställt det kravet, att biträdesresurserna

i förhållande till antalet fast anställda forskare bör bli lika

goda vid de mindre välutrustade fakulteterna som de nu är inom motsvarande

ämnesgrupper och fakulteter vid de i detta avseende bäst utrustade

läroanstalterna. Såsom fast anställda forskare har därvid räknats professorer,

laboratorer (motsvarande) och biträdande lärare. Som konkret underlag

för sina beräkningar härutinnan presenterar utredningen följande relationstal

mellan antalet forskare och antalet biträden inom den fasta personalorganisationen.

I

Fakultet/ämnesgrupp

Uppsala

Lund

Göteborg

Stock-

holm

Samtliga

Med. fak.

Teoretiska ämnen.................

3,1

2,8

3,1

3,1

3,0

Kliniska ämnen...................

2,1

1,4

1,4

2,0

1,6

Mat.-nat. fak.

Matemat. ämnesgruppen..........

0,5

0,6

—

0,3

0,5

Fysisk-kemiska gruppen...........

3,3

1,9

—

1,8

2,4

Biol.-geogr. ämnesgruppen.........

1,9

1,3

—

1,4

1,5

Tekn. högsk.

Teoretiska ämnen.................

—

—

0,1

0,4

0,3

Övriga ämnen....................

—

—

2,4

2,6

2,5

I anslutning härtill föreslår utredningen att den biträdande forskningspersonalen

inom de olika ämnesgrupperna förstärkes, så att personalresurserna

blir lika goda som för den bäst utrustade typgruppen. Detta innebär

sålunda, anför utredningen, att »biträdestätheten» för samtliga de medicinska

fakulteternas teoretiska ämnesgrupper bör bli 3,1 (= biträdestätheten

för motsvarande typgrupp i Uppsala och Göteborg) och för samma fakulteters

kliniska ämnesgrupper 2,1 (= biträdestätheten för motsvarande typgrupp

i Uppsala). Riktpunkterna för de matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas

ämnesgrupper blir, fortsätter utredningen, 0,6 för den matematiska,

3,3 för den fysisk-kemiska och 1,9 för den biologisk-geografiska.

Beträffande de tekniska högskolorna föreslår utredningen som riktpunkter

för de teoretiska ämnena talet 0,6 eller samma som för den matematiska

ämnesgruppen och för övriga ämnen talet 3,3 eller samma tal som för den

fysisk-kemiska ämnesgruppen vid fakulteterna. De personalberäkningar,

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

som utförts på basis av dessa antaganden, redovisar utredningen i följande

sammanställning.

F akultet/högskola

Uppsala

Lund

Göteborg

Stock-

holm

Samtliga

Med. fak.......................

6,5

25

15,5

4

51

Mat.-nät. fak......................

7

42

_

32

81

Tekn. högsk.......................

—

—

42

47

89

Sammanlagt skulle sålunda enligt utredningens beräkningar för här ifrågavarande

fakulteter och högskolor erfordras 221 befattningar, varav så

mycket som 67 vid Lunds universitet.

Utredningen räknar med att denna standard i fråga om den personella

basorganisationens omfattning inom olika ämnestyper, med forskningens

nuvarande arbetsmetoder och förhållanden i övrigt vid våra universitet och

högskolor anger en rimlig och på intet sätt överdimensionerad minimistandard

för personalorganisationen inom institutioner för experimentell forskning.

Denna standard borde sålunda kunna användas vid planeringen av nya

institutioner av detta slag, och det borde vara angeläget att tillse, att den

angivna relationen mellan den forskande och den i forskningen biträdande

personalen vidmakthålles, då den forskande personalen i framtiden förstärkes.

Utredningen föreslår, att utbyggnaden sker successivt under loppet

av fem budgetår med början budgetåret 1959/60. Vid universiteten i

Uppsala och Göteborg samt vid karolinska institutet syntes dock denna

utbyggnad kunna företagas under tre år.

Vad förevarande beräkningar i övrigt angår må här endast nämnas att

utredningen vid jämförelsen mellan olika lärosäten uteslutit vissa ämnen,

som ej finns vid samtliga lärosäten eller tillkommit under senare år. På

så sätt erhölls vissa »typgrupper» inom de olika ämnesgrupperna. Nedanstående

uppställning visar vilka ämnen som medtagits.

Medicinska fakulteten,

teoretiska ämnen: anatomi

bakteriologi, inkl. hygien

farmakologi

fysiologi

histologi

medicinsk kemi

patologi, inkl. radiopatologi i Stockholm

kliniska ämnen: kirurgi

medicin

oftalmiatrik

obstetrik och gynekologi

pediatrik

psykiatri

röntgendiagnostik

öron-, näs- och halssjukdomar

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

125

Mcitemalisk-naturvetenskapliga fakulteten,

matematiska ämnesgruppen: astronomi

matematik

teoretisk fysik med mekanik

fysisk-kemiska ämnesgruppen: fysik

kemi

biologisk-geografiska ämnesgruppen: botanik

geografi, inkl. kulturgeografi

geologi, inkl. mineralogi

zoologi, inkl. zoofysiologi

Vad härefter beträffar den personella basorganisationen för de samhällsvetenskapliga

ämnena samt pedagogik och psykologi

framhåller utredningen, att dessa ämnen har ett större och mera

differentierat behov av biträdespersonal än de rent humanistiska ämnena.

Behovet torde enligt utredningen i stället närmast kunna jämföras med

den matematiska ämnesgruppens men torde vara något större, varför utredningen

beräknat det erforderliga antalet biträden efter koefficienten

0,8 per forskare. Denna beräkning redovisar utredningen i en särskild

bilaga. Utredningen föreslår på grundval av denna beräkning inrättandet

av 17 nya biträdestjänster enligt följande fördelning på olika lärosäten:

Uppsala Lund Göteborg Stockholm Summa

5 5 — 7 17

Utredningen har beräknat totalkostnaden för genomförandet av den sålunda

föreslagna förstärkningen av biträdespersonalen för de samhällsvetenskapliga

ämnena samt pedagogik och psykologi till ett avrundat belopp

av 197 000 kronor. Kostnadsberäkningen har med hänsyn till det

varierande behovet av mer eller mindre kvalificerade biträdeskrafter grundats

på ett antagande om en genomsnittlig lönekostnad motsvarande lön

i åttonde lönegraden. Utredningen föreslår, att en tredjedel av den på ett

vart av de avsedda lärosätena belöpande kostnadssumman anvisas för vart

och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62.

Såsom allmänt motiv för sina förslag beträffande de ämnen, som här

betecknats »övriga ämnen», framhåller utredningen huvudsakligen följande.

Utredningen anser i likhet med naturvetenskapliga forskningskommittén

(SOU 1945:48) och de medicinska högskolornas organisationskommitté

(SOU 1946: 76), att det utöver basorganisationen fordras en relativt betydande

rörlig reserv för att tillgodose de behov, som uppstår i samband

med speciella forskningsprojekt. Här är medelsbehovet i hög grad beroende

av den enskilde forskarens kapacitet och initiativkraft liksom av utvecklingen

inom de olika vetenskaperna. Avvägningen mellan skilda forskningsprojekt

och för deras realiserande erforderliga extra anslag sker nu kontinuerligt

inom de olika forskningsråden mot bakgrunden av tillgängliga

medel. Rådens roll härvidlag beröres närmare i annat sammanhang. Emellertid

måste enligt utredningens mening inom ramen för den fasta orga
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

nisationen finnas sådana personalresurser, att institutionen kan betecknas

som forskningsmässigt funktionsduglig. Härvidlag vill utredningen särskilt

framhålla, att endast eu del av den tekniska biträdespersonalen på stat

kan betraktas som tillgänglig för det egentliga forskningsarbetet. En betydande

del av ifrågavarande personals arbetstid upptages av arbete för undervisningen

och arbete för institutionens förvaltning. Vid de tekniska

högskolorna torde endast den personal, som tillkom vid upprustningen

1956/57 och 1957/58, vara helt disponibel för forskning. Proportionen ett

biträde per forskare inom den fasta personalorganisationen betyder sålunda

icke att varje forskare har en teknisk kraft till förfogande för sitt

forskningsarbete. Däremot är praktiskt taget hela den personal, som är

anställd på rådsanslag eller andra extra anslag, uteslutande sysselsatt i

forskningen. Detta betyder alltså, att forskningens tekniska personal på

kortfristiga anslag i genomsnitt är minst dubbelt så stor som den på motsvarande

sätt sysselsatta personalen på stat. Då emellertid den extra personalen

dessutom är mycket ojämnt fördelad på olika typer av institutioner,

är dessa proportioner mycket skiftande på olika håll.

Basorganisationen skall sålunda dels betjäna den grundläggande undervisningen

och forskarundervisningen, dels möta kraven från det egentliga

forskningsarbetet, som bedrives av kvalificerade forskare. Det senare

kan under nuvarande förhållanden endast ske i mycket begränsad omfattning.

Utredningen vill fastslå, att en minimifordran i alla experimentella

ämnen är, att varje graduerad forskare, som är uppförd på ett universitets

eller en högskolas stat, alltid skall kunna disponera en teknisk hjälpkraft

för sitt forskningsarbete utöver vad som behövs för undervisning. Utredningen

finner den basorganisation som hittills stått till de graduerade forskarnas

förfogande vara otillräcklig och konstaterar ävenledes de olikheter

som råder mellan skilda lärosäten inom samma ämnesgrupper. Det är utredningens

uppfattning att en betydande förstärkning av den institutionella

basorganisationen måste komma till stånd och att omotiverade olikheter

mellan skilda lärosäten måste elimineras. Riktmärket måste därvid bli, att

den fasta personalorganisationen bör vara sådan, att den tillgodoser institutionernas

permanenta biträdesbehov, medan forskningsrådens resurser bör

reserveras för vad som kan betecknas som tillfälliga biträdesbehov. En

tjänst som år efter år möjliggjorts genom anslag från forskningsråd och

som bedömes tillgodose ett permanent behov, bör sålunda överföras till

den fasta organisationen.

Yttranden

Behovet av en i princip likvärdig och tillfredsställande utbyggd personell

basorganisation vitsordas av remissmyndigheterna. Mot enskildheterna i utredningens

förslag härutinnan anmäles emellertid vissa betänkligheter.

Statskontoret anser sig böra inlägga en gensaga såväl emot den schematiska

karaktären i utredningens kostnadsberäkningar som emot den automatik,

som präglar konstruktionen i övrigt.

Vetenskapsakademien anför huvudsakligen följande.

Som grund för utredningens förslag har vissa något schablonmässiga normer

måst tillämpas varemot betänkligheter kan anföras. En individuell

realprövning hade varit önskvärd, men schablonen kan accepteras så länge

det gäller minimibehoven.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

127

Teologiska fakulteten i Uppsala anser, att förslaget beträffande förstärkning

av sekretariatspersonalen för fakultetens vidkommande skulle avhjälpa

de mest kännbara bristerna i delta avseende. Fakulteten utgår dock

ifrån att de stora behoven av skrivhjälp inom den praktisk-teologiska övningskursen

icke avses att täckas med de förslag som utredningen i detta

sammanhang har avgivit. Juridiska fakulteten därstädes anför bl. a. följande.

Den biträdeshjälp, som utredningen vill bestå fakultetens ordinarie lärare,

en hellidsbefattning per fyra lärartjänster skulle visserligen innebära en

mindre utökning i förhållande till de tre biträdestjänster, som juristutbildningsreformen

förutsätter. Det kan likväl tveklöst fastslås, att beräkningen

är alldeles otillfredsställande, om syftet är, att en professor skall utan egna

kostnader erhålla erforderligt sekreterarbiträde med nödtorftiga kunskaper

i stenografi och de tre huvudspråken, vilket lär vara minimum av vad

som bör krävas. Erfarenheten torde sålunda giva vid handen, att mången

tjänstgörande professor väl tager i anspråk en full sekreterarkraft, vilken

man för närvarande överlåtit åt honom att själv bekosta. Vill eller kan han

icke detta, hindras han att utnyttja sin forskningskapacitet i den omfattning,

som eljest vore möjlig.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala framhåller huvudsakligen följande.

Utan tvivel har de experimentella och samhällsvetenskapliga ämnena —

allmänt sett — »behov av en större och mera differentierad biträdespersonal

än de rent humanistiska disciplinerna». Sektionen vill dock framhålla, att

även rent humanistiska ämnen i många fall har behov av en differentierad

biträdesstab, förutom sekreterare även t. ex. rit- och räknebiträden. Därtill

kommer, att den av utredningen angivna normen, 0,25 biträde per ordinarie

lärare, är orimligt låg med hänsyn till de göromål som enligt utredningen

skall åvila en institutionssekreterare. Enligt sektionens mening måste inom

de rent humanistiska ämnena biträdeshjälpen fixeras till minst 0,5 biträde

per ordinarie lärare. Endast under denna förutsättning finns det möjlighet

att tillförsäkra den vetenskapliga personalen nödtorftig skrivhjälp och befria

den från den belastning, som de alltmer ökande kansligöromålen utgör.

Sektionen vill slutligen framhålla den särställning psykologiämnet intar

gentemot dess övriga ämnen. Genom att psykologien räknats till gruppen

»samhällsvetenskapliga och pedagogisk-psykologiska ämnen» har förstärkningsbehovet

underdimensionerats. Psykologiämnet har nämligen ur metodsynpunkt

en helt annan karaktär än sektionens övriga ämnen och är långt

mer kostnadskrävande än något av dessa. Ämnet, som ju saknar tradition

som självständigt ämne i Sverige, är ett biologiskt, utpräglat experimentellt

ämne, som bär är knutet till de humanistiska fakulteterna. Det arbetar

numera närmast uteslutande med en naturvetenskaplig metodik. Forskningen

inom psykologi kräver ofta en komplicerad teknisk apparatur och

högt kvalificerad teknisk biträdespersonal, detta i likhet med medicinska

och naturvetenskapliga fakulteternas experimentella ämnen. Sektionen anser

det självklart, att det är eif ämnes karaktär och ej dess fakultetstillhörighet,

som skall bestämma beräkningsgrunden för basorganisation och materielanslag.

I enlighet härmed måste sektionen med bestämdhet hävda, alt psykologien

i likhet med de biologiska vetenskaperna inom naturvetenskaplig

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1050

fakultet bör tillgodoräknas 1,9 biträde per lärare i stället för i utredningen

angivna 0,8.

Sprukvetenskapliga sektionen i Uppsala förordar, att vid beräkningen av

den erforderliga sekreterarhjälpen inom sektionens ämnen även de utländska

lektoraten medräknas.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala uttalar bl. a. följande.

Mot utredningens uppdelning av fakultetens ämnen kan anmärkas, att till

den matematiska ämnesgruppen räknas astronomi och teoretisk fysik med

mekanik. Det förra ämnet bör med hänsyn till sitt behov av biträdande

personal och framför allt instrument jämställas med utredningens »experimentella»

grupp. Beträffande det senare ämnet kan man vänta att bruket

av matematikmaskiner kommer att skapa helt nya forskningsmöjligheter

och personalbehov. Flera exempel skulle kunna anföras. Den nuvarande

»biträdestätheten» är icke någon rimlig utgångspunkt för beräkningen av

biträdesbehovet inom olika ämnesgrupper, eftersom den inom många ämnen

är i hög grad otillräcklig vilket bl. a. sammanhänger med institutionernas

trångboddhet, och eftersom inom de flesta av fakultetens ämnen behovet av

instrumentutrustning och därmed även av biträdeshjälp är statt i snabb utveckling.

Att under dylika förhållanden beräkna omfattningen av fakultetens

basorganisation på grundval av genomsnittsvärden för de av utredningen

uppställda ämnesgrupperna förefaller minst sagt vanskligt. Över

huvud taget synes det fakulteten uppenbart att en realprövning av varje institutions

behov måste ligga till grund för varje plan för fortsatt upprustning.

Även om man i brist på en bättre metod skulle acceptera detta tillvägagångssätt

för att nå fram till en summarisk och approximativ uppskattning

av bl. a. »biträdestätheten» vid de olika lärosätena, måste fakulteten

ställa sig avvisande till utredningens sätt att fortsättningsvis utnyttja de

erhållna relationsvärdena. Utredningen låter värdena för biträdestätheten

inom Uppsalafakultetens ämnesgrupper bli normgivande för upprustningen

av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas biträdespersonal överhuvudtaget.

Till detta vill fakulteten foga den kommentaren, att den givetvis

inte har något att invända mot att motsvarande fakulteter vid de andra

lärosätena får samma biträdestäthet som den själv anses ha disponibel för

forskning. Fakulteten kan rent av tänka sig en större biträdestäthet på andra

håll än här, förutsatt att forskningen kräver detta. Men fakulteten vill till

fullo instämma, när utredningen själv anser, att »det här använda tillvägagångssättet

för en beräkning av en förstärkning av de ieke-humanistiskt

inriktade ämnenas personella basorganisation kan förefalla schablonmässigt».

På fakulteten, som av egen erfarenhet vet hur otillräckliga dess

nuvarande resurser är i detta hänseende, gör tillvägagångssättet ett verklighetsfrämmande

intryck. Den föreslagna utökningen av hela fakultetens

biträdespersonal med 7 befattningar under en period av 3 år står på intet

sätt i relation till forskningens faktiska behov. För att tillgodose dessa skulle

fakulteten bli i minst lika hög grad som hittills nödsakad att anlita ickeordinarie

hjälpkrafter även för den mera permanenta forskningsverksamheten,

eller att alternativt inskränka denna.

Teologiska fakulteten i Lund instämmer i utredningens här ifrågavarande

förslag. Ett snart förverkligande av detsamma är enligt fakulteten nödvändigt.

Juridiska fakulteten därstädes anför bl. a. följande.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 ur 1059

Det måste räknas utredningen till stor förtjänst, att den framhållit erforderligheten

av att de akademiska lärar- och forskartjänsterna förses med

biträdes- och sekreterarhjälp. Varje professor eller preceptor i de humanistiskt

inriktade ämnena skulle enligt utredningens förslag disponera

i/4 biträde. Denna biträdeshjälp är allt för snålt beräknad för att dessa

befattningshavare skall kunna få tillgång till någon som helst sekieterarhjälp

i sin forskning och för sin kontakt med andra forskare. Enligt fakultetens

mening skulle för en effektiv stimulans av forskningen krävas, att

varje professor (motsvarande) kunde för sig och sina lärjungars del disponera

ett kanslibiträde.

Medicinska fakulteten i Lund har intet att invända mot utredningens förslag,

som enligt fakultetens mening är ägnat att utjämna påtagliga tidigare

orättvisor mellan olika universitet och högskolor vad beträffar teknisk personal.

Humanistiska fakulteten i Lund framhåller, att vad utredningen föreslår

i fråga om sekreterarhjälp till de ordinarie lärarna i de rent humanistiska

ämnena är otillräcklig och anför vidare följande.

Fakulteten finner ett minimum vara en heltidsbefattning per två ordinarie

lärartjänster. Då emellertid sekreterarhjälp är erforderlig i minst lika hög

grad för undervisning, administration och löpande göromål över huvud bör

till varje ämne knytas minst en kanslibiträdesbefattning. Endast på så sätt

kan garanti vinnas för att varje ämne erhåller rutinerad sekreterarhjälp.

Fakulteten får över huvud med skärpa betona nödvändigheten av att institutionerna

erhåller tillräcklig sekreterarhjälp.

Det större konsistoriet i Lund förordar i princip utredningens förslag.

Historisk-filosofiska sektionen i Göteborg anför bl. a. följande.

Beträffande utredningens allmänna grunder för beräkning av erforderlig

basorganisation har sektionen för sin del ingen erinran att göra. Sektionen

vill å andra sidan framhålla önskvärdheten av att beräkningsgrunderna ej

får en alltför schematisk tillämpning utan kan varieras med hänsyn till

den forsknings behov, som bedrives vid institutionerna.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet uttalar bl. a. följande.

Beträffande de kliniska institutionerna vill lärarkollegiet framhålla att

vid beräkningen av basorganisationens storlek (biträdespersonal och institutionsanslag)

man icke får begränsa sig till att taga hänsyn endast till den

fasta personalorganisationen på stater under ecklesiastikdepartementet

utan även måste inbegripa övriga fasta befattningar vid de kliniska institutionerna,

vilkas innehavare hedriver kvalificerad forskning. Vid sidan av

topptjänsterna på karolinska institutets stat (professurerna och laboratorerna)

bedrives nämligen vid institutet en omfattande klinisk forskning av

på sjukhusens stater anställda överläkare och biträdande överläkare samt

även av underläkare, av vilka många är docenter. De biträdande överläkarna

vid de statliga undervisningssjukhusen är tillika lärare med 65

timmars undervisningsskyldighet, och för tjänsterna ifråga fordras i regel

docentkompetens. Det synes uppenbart att i vart fall överläkare- och biträdande

överläkartjänsterna mastc inheräknas i den kvalilicciade fasta

forskarorganisation, som skall ligga till grund för kalkyleringen av biträtt—

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

desresurserna och materielanslagens storlek. Om basorganisationen beräknas

även på övrig fast forskarstab med minst docentkompetens framstår de

kliniska institutionernas personalorganisation och institutionsanslagens

storlek betydligt mindre fördelaktiga än som framkommer av betänkandet.

Att, som skett, korrigera de kliniska institutionernas anslag nedåt synes då

obefogat. I själva verket fordras för att tillgodose de elementära kraven på

de kliniska institutionernas basorganisation en avsevärd uppräkning i förhållande

till utredningens förslag. En konsekvens av att ej medräkna övrig

kvalificerad forskningspersonal är att kliniska institutioner, bestående av

en professor eller laborator och kanske en underläkare, skall kunna få

samma basorganisation som de stora kliniska ämnena med kanske ett tjugotal

läkare.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola

framhåller bl. a. följande.

Då det är angeläget med en snabb förbättring tillstyrker fakulteten reformering

i enlighet med den av utredningen angivna ramen och att verkställandet

sedan sker i enlighet härmed. Avdelningen vill emellertid påpeka att

den finner det vara minst lika viktigt att de äskanden om utökning av den

personella basorganisationen, som eventuellt kommer att framläggas i kommande

petitaskrivelser och för vilka det kan anföras en mer speciell, bärande

motivering bifalles även om de går utanför den nyssnämnda ramen. Då det

gäller sekreterar- och skrivhjälp är enligt avdelningens mening en heltidsbefattning

nödvändig å varje matematisk-naturvetenskaplig institution. Å

de större institutionerna — de med ett större antal lärare, forskare och/eller

studenter — är behovet än större. Här borde en formel liknande den som

föreslagits för de humanistiskt inriktade ämnena kunna tillämpas. Mest

varierande från institut till institut är behovet inom den personella basorganisationen

då det gäller den tekniska personalen. De till institutionerna fast

knutna forskarnas behov kan kanske här för det enskilda ämnet anges medelst

bassiffror, som sedan multipliceras med dessa forskares antai. Angivandet

av bassiffror, som är något så när gemensamma för flera ämnen,

inom en mer eller mindre »naturlig» ämnesgrupp torde emellertid vara en

omöjlighet. Härom vittnar följande exempel: Utredningen föreslog i sin

»ram» för den totala personella basorganisationen bassiffran 3,1 för de

teoretiska ämnena inom de medicinska fakulteterna, 3,3 för den matematisk-naturvetenskapliga

fakultetens fysisk-kemiska grupp och 1,9 för dess

biologisk-geografiska grupp. Behovet för zoo- och växtfysiologi torde emellertid

realiter knappast skilja sig från detsamma inom teoretisk medicin

och kemi. Ett liknande förhållande gäller astronomi, som snarast räknas till

den fysisk-kemiska gruppen. Enligt avdelningens mening bör den tekniska

personalens storlek icke bedömas enbart med ledning av de fast knutna forskarnas

behov.

Humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola tillstyrker livligt den

föreslagna förstärkningen av de humanistiska ämnenas sekretariatspersonal

och anför ytterligare följande.

Enligt avdelningens erfarenhet kan det vara lämpligt att vissa biträdestjänster

placeras i en gemensam skrivcentral, en anordning som också antydes

av utredningen. Av de till den historisk-filosofiska gruppen hörande disciplinerna,

som av utredningen åsatts benämningen »rent humanistiskt in
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1959

riktade ämnen», intager i fråga om biträdespersonal i varje fall nordisk

och jämförande fornkunskap en särställning genom sitt för såväl undervisning

som forskning nödvändiga krav på materialbearbetning och materialundersökning

med utnyttjande av statistiska, experimentella och biologiska

discipliners metoder och moderna apparaturer. Avdelningen vill framhålla,

att beräkningen för psykologiämnets del oundgängligen måste grundas

på helt andra principer än de av utredningen tillämpade. Psykologin är

en utpräglat experimentell vetenskap vars problemställningar och metoder är

närmast jämförliga med de biologiska disciplinernas, och en fortsatt allt

snabbare utveckling i denna riktning är f. n. mycket tydlig. Utöver behovet

av administrativ biträdespersonal tillkommer därför det vida större behovet

av teknisk biträdespersonal såväl på verkstadssidan som i laboratoriet. Behovet

av biträdespersonal bör därför för psykologins del uppenbarligen beräknas

enligt proportionstalet 1,9 i likhet med den biologisk-geografiska

ämnesgruppens, och den samhällsvetenskapliga gruppens totala proportionstal

bör korrigeras i enlighet därmed.

Universitetskanslern anför inledningsvis följande.

Basorganisationen bör enligt utredningen ge likvärdiga, om ock ej i sina

detaljer helt lika, resurser åt i avseende på sammansättningen av den vetenskapliga

personalen lika institutioner i samma ämne vid olika läroanstalter.

Denna målsättning präglar i hög grad de konkreta förslag, som utredningen

framlagt i fråga om basorganisationen. Däremot har utredningen enligt min

mening tagit alltför liten hänsyn till de likheter i behov, som mången gång

föreligger mellan ämnen, tillhörande skilda fakulteter, sektioner eller ämnesgrupper.

Utredningen synes mig i de undersökningar, som ligger till

grund för dess förslag, alltför mycket följt den hävdvunna inordningen i

fakulteter, sektioner och ämnesgrupper. Mycket av den i många fall berättigade

kritik, som i de av mig infordrade yttrandena riktats mot utredningens

förslag, bottnar i detta förhållande.

Beträffande de humanistiskt inriktade ämnena framhåller

kanslern vidare huvudsakligen följande.

Enligt utredningens förslag skall sekreterarhjälp ställas till förfogande

för de rent humanistiskt inriktade ämnena »med en heltidsbefattning per

fyra ordinarie lärartjänster, till vilka av praktiska skäl även de nuvarande

så kallade pedagogiska lektoraten bör föras, varjämte ytterligare en heltidsbefattning

bör beräknas för varje större institution». Med »större» institution

avser utredningen sådana, där undervisningens omfattning för

med sig ett betydande kansliarbete. Som större institutioner har utredningen

räknat var och en av de teologiska och juridiska fakulteterna. Detta

måste innebära en underskattning av det av undervisningens omfattning

förorsakade kansliarbetet inom dessa fakulteter.

I vissa av de till mig inkomna remissyttrandena har en stark och enligt

min mening berättigad kritik riktats särskilt mot utredningens förslag, att

endast en heltidsbefattning skall beräknas för fyra ordinarie lärartjänster

eller universitclslektorat, varvid bland annat jämförelse gjorts med utredningens

förslag i fråga om basorganisalionen för docentbefattningarna.

Enligt min mening bör man lägst räkna med en heltidsbefattning per två

ordinarie lärare. Med ordinarie lärare bör härvid jämställas även ickeordinarie

universitetslektorer. Vissa ämnen inom humanistiska fakulteten

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 ur 1959

vid Lunds universitet förfogar för närvarande över mer sekreterarhjälp än

som skulle tillkomma dessa ämnen enligt utredningens förslag. Denna omständighet

hör givetvis icke medföra — något som utredningens förslag

emellertid innebär — att andra ämnens tillgång till sekreterarhjälp reduceras.

Jag utgår härvid från att utredningen icke avsett, att den biträdeshjälp,

som förstnämnda ämnen förfogar över, skall minskas. Med hänsyn till det

nu anförda borde enligt min mening utredningen för Lunds universitet ha

föreslagit 12 befattningar i stället för 10.

Jag anser mig starkt höra framhålla, att utredningens under detta avsnitt

framlagda förslag om inrättande av sammanlagt 46 nya tjänster vid universiteten

och Stockholms högskola bygger på nuvarande personaluppsättning,

i den mån avlöningskostnaderna för denna bestridas från lärosätenas

avlöningsanslag. Hänsyn har alltså icke tagits till de universitetslektorat,

för vilka medel utgå från förslagsanslaget till förstärkningsanordningar vid

universiteten m. in., varför utredningens förslag icke ens är grundat på den

faktiskt rådande personalsituationen. Utredningen föreslår, att vissa angivna

belopp skall upptagas i vederbörande lärosätes avlöningsstat med en tredjedel

av beloppet för vart och ett av budgetåren 1959/60—1961/62 och alt anslagen

skall fördelas av kanslern efter förslag från berörda fakulteter. Beloppen

har beräknats med utgångspunkt från lönerna i ortsgrupp IV. Detta

beräkningssätt är uppenbarligen ej riktigt i detta sammanhang, då en dylik

metod gynnar universiteten i Uppsala och Lund men missgynnar Stockholms

högskola. Utredningens förslag, att anslagen skall fördelas av kanslern

torde innebära, att utredningen avsett, att kanslern jämväl skall bestämma

här ifrågavarande tjänsters lönegradsplacering, ett förfarande som

eljest icke tillämpas. Enligt vad utredningen framhåller, blir en konsekvens

av den av utredningen använda beräkningsmetoden, att de humanistiskt

orienterade fakulteternas basorganisation bör förstärkas i den mån nya

ordinarie lärarbefattningar tillkommer. Det synes mig bli ur administrativ

synpunkt invecklat och svårbemästrat, om man under en följd av år vid

petitaarbetet skall särskilja de tjänster, som utredningen nu föreslagit, från

tjänster som bör tillkomma med hänsyn till personalorganisationens förstärkning

med nya ordinarie lärartjänster. Jag finner det lämpligt, att behovet

av personalförstärkning för budgetåret 1960/61 och senare budgetår

prövas på grundval av anslagsäskandena för dessa budgetår. Jag förutsätter

härvid, att förstärkningen av institutionernas basorganisation i fråga om

personal blir lägst den som kan framräknas med ledning av den av utredningen

använda beräkningsmetoden.

I fråga om övriga ämnen anför kanslern bl. a. följande.

Av det av utredningen publicerade materialet, avseende de experimentella

och matematiska ämnena, framgår icke, huruvida biträdesbehovet visat sig

vara lika stort för olika ämnen inom samma ämnesgrupp eller likartat för

enstaka ämnen inom skilda ämnesgrupper. En undersökning härav och

redogörelse härför synes mig ha varit värdefull för en bedömning av, huruvida

de typgrupper och ämnesgrupper, som utredningen använt sig av, haft

en lämplig och riktig sammansättning. För bedömande av de konkreta förslag

till personalförstärkning, som utredningen nu framlagt, torde antydda

brist emellertid vara av mindre betydelse. Enligt utredningens uttalande

måste omotiverade olikheter mellan skilda lärosäten elimineras. Det torde

därför ha varit på sin plats, om utredningen sökt närmare analysera orsakerna

till de konstaterade olikheterna. Utredningen har i stället inskränkt

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i05 år 1959

133

sig till att uttala, att utredningen icke kan finna, att dessa olikheter är

motiverade. Enligt utredningens förslag skall den biträdande forskningspersonalen

inom de olika ämnesgrupperna så förstärkas, att personalresurserna

blir lika goda vid de olika lärosätena som för den bäst utrustade typgruppen

vid något av dem. Utredningen uttalar, att utredningen räknar med

att den standard, som härigenom skulle ernås i fråga om den personella

basorganisationens omfattning inom olika ämnestyper med forskningens

nuvarande arbetsmetoder och förhållanden i övrigt vid våra universitet och

högskolor anger en rimlig och på intet sätt överdimensionerad minimistandard

för personalorganisationen inom institutioner för experimentell

forskning. I detta uttalande anser jag mig i huvudsak kunna instämma,

även om jag förmenar, att förslaget icke i tillbörlig grad tillgodoser personalbehovet

för vissa ämnen, som enligt min mening har ett likartat personalbehov

med ämnen, tillhörande annan ämnesgrupp med större biträdestäthet.

Under hänvisning till vad jag förut uttalat angående förslag, baserade

på enkla schabloner, vill jag även starkt framhålla att ifrågavarande

förslag enligt min mening har en klart provisorisk karaktär. En i och för sig

välbehövlig utjämning av befintliga olikheter mellan olika lärosäten kan

endast betraktas som en förberedande etapp av en verklig, på ingående utredning

grundad förstärkning av forskningens resurser.

Vad slutligen beträffar de samhällsvetenskapliga ämnena samt pedagogik

och psykologi är psykologin en utpräglat experimentell vetenskap, vars

problemställningar och metoder närmast är jämförliga med de biologiska

disciplinernas. Forskningen inom psykologi kräver ofta en komplicerad

teknisk apparatur och kvalificerad teknisk biträdespersonal. Dess biträdesbehov

synes icke kunna beräknas vara lägre än vad utredningen räknat

med för den biologisk-geografiska ämnesgruppen.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anser, att ett genomförande

av utredningens förslag kommer att för högskolans del innebära en

synnerligen efterlängtad förstärkning ägnad att förbättra forskningsmöjligheterna.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola finner glädjande att utredningen

understrukit vikten av att den tekniska, administrativa och övriga

biträdespersonalen förstärkes.

Skogshögskolans lärarråd uttalar, att utredningens synpunkter på den

personella basorganisationen förtjänar det största beaktande även utanför

de direkt berörda universiteten och högskolorna.

SACO hälsar utredningens förslag i dessa avseenden med tillfredsställelse.

SFS yttrar bl. a. följande.

För de humanistiskt inriktade ämnenas del vill SFS tillstyrka utredningens

förslag om sekreterarhjälp och därvid särskilt betona vikten av differentiering

mellan ämnena allt efter institutionens storlek och undervisningens

omfattning. Vidare vill SFS i detta sammanhang framhålla alt ämnet

psykologi numera är alt räkna till de experimentella disciplinerna varför

dess behov av biträdespersonal torde böra jämställas med vad som gäller

inom denna kategori, närmast då den biologisk-geografiska ämnesgruppen.

Utredningen föreslår viss förstärkning av den personella basorganisalionen

inom de experimentella ämnena, och lar därvid för närvarande häst utrus
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1059

tade institutioner som norm. SFS vill emellertid ifrågasätta om ens dessa

är tillräckligt utrustade.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm instämmer i allt väsentligt

i utredningens principiella uttalanden om den för forskning avsedda basorganisationen.

2. Kvalificerad personal i basorganisationen

Utredningen

Utredningens under avsnitt 1 här förut redovisade beräkningar rörande

behovet av biträdespersonal i basorganisationen avser även vad utredningen

kallar kvalificerade tekniska biträdeskrafter. Hela den biträdande personalen

vid de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna

utgöres budgetåret 1958/59, upplyser utredningen, av omkring 735 personer

(tjänster). I detta antal ingår enligt utredningen endast åtta, avsedda för

högre kvalificerad personal och placerade i lönegraderna 17—23. Räknad

på hela biträdespersonalen vid de teoretisk-medicinska och matematisknaturvetenskapliga

institutionerna (de institutioner där tjänster av här

avsett slag i första hand torde behövas) -— sammanlagt cirka 530 tjänster

— utgör denna grupp endast 1,5 % av hela biträdeskadern vid dessa. Vid

de två tekniska högskolorna är, meddelar utredningen, hela antalet forskningsbiträden

för närvarande i runt tal 285 personer (tjänster), av vilka

de 13 förste driftingenjörs- och driftingenjörstjänsterna i lönegraderna

24 och 21 utgör 4,5 %.

Man kan visserligen konstatera, anför utredningen vidare, att de tekniska

högskolorna är väsentligen bättre utrustade då det gäller högt kvalificerad

personal. Utredningen vill emellertid samtidigt erinra om att forskningsvolymsundersökningen

givit klart vid handen, att forskningen utanför universitet

och högskolor till sitt förfogande har en betydligt större stab av högt

kvalificerade biträden än den som står universitets- och högskoleforskningen

till buds. Utredningen finner det utomordentligt angeläget att upprustningen

av de högre läroanstalternas personella basorganisation får formen

icke blott av en utökning av personalens omfattning utan även av en höjning

av personalens kvalitativa sammansättning. I detta syfte föreslår utredningen,

att inom ramen för den här föreslagna upprustningen den

kvalificerade biträdespersonalen vid de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna ökas med 50 tjänster i sjuttonde t. o. m. tjugotredje

lönegraderna. Utredningen föreslår alt dessa tjänster inrättas huvudsakligen

under treårsperioden 1959/60—1961/62. Därmed skulle efter den

förstärkning av dessa fakulteters biträdespersonal, som föreslagits i det

föregående, drygt 9 procent av biträdespersonalen vid de teoretisk-medicinska

institutionerna och de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 ur 195!)

utgöras av högre kvalificerad biträdespersonal i angivna lönegrader. En

motsvarande beräkning för de tekniska högskolorna ger ett behov av ytterligare

21 kvalificerade biträdestjänster utöver redan befintliga 13 sådana

tjänster (8 vid tekniska högskolan och 5 vid Chalmers tekniska högskola).

Utredningen föreslår med hänsyn härtill att ytterligare 21 kvalificerade

biträdestjänster inrättas vid de tekniska högskolorna med en tredjedel

under vart och ett av budgetåren 1959/60—1961/62.

Utredningen föreslår följande fördelning av de kvalificerade biträdestjänsterna

inom de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna

samt vid de tekniska högskolorna:

Uppsala

Lund

Göteborg

Stock-

holm

Summa

6

7

6

6

25

8

9

_

8

25

Tekn. högsk........................

9

12

21

Under avsnittet 1 i det föregående har lämnats en redovisning för bl. a.

utredningens förslag beträffande den för vad där kallats »övriga ämnen»

avsedda biträdespersonalen. Härav torde ha framgått, att utredningen föreslagit

en kraftig utökning av denna personal kvantitativt sett. Bland de

vid bifall härtill nytillkommande tjänsterna eller genom ombildning av

redan befintliga tjänster skulle enligt utredningens nu förevarande förslag

tillkomma sammanlagt 71 tjänster avsedda för högt kvalificerad biträdande

forskningspersonal och inplacerade i lönegraderna 17—23. Lönekostnaderna

för denna sistnämnda grupp av tjänster bör enligt utredningens

mening beräknas på grundval av en genomsnittlig lönegradsplacering i

nittonde lönegraden. (För övriga tillkommande biträdestjänster inom basorganisationen

har utredningen — liksom för de humanistiskt orienterade

fakulteterna — beräknat kostnaderna på grundval av en genomsnittlig

lönegradsplacering i åttonde lönegraden eller, i vad avser de experimentella

och matematiska ämnena, till i runt tal 1 876 000 kronor.)

Kostnaderna för den föreslagna förstärkningen av den kvalificerade personalen

i basorganisationen kan enligt utredningen beräknas på följande sätt:

59 tjänster för kvalificerad biträdespersonal 1 233 336

Kostnader för ombildning av 12 befintliga tjänster (6 inom den

teoretisk-medicinska ämnesgruppen i Uppsala, t vid matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten i Uppsala, 3 vid medicinska

fakulteten i Göteborg samt 2 vid karolinska institutet) 111 888

Summa kronor 1 345 224

Utredningen föreslår, att den här avsedda förstärkningen av den kvalificerade

personalen i basorganisationen genomföres under loppet av tre

budgetår.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

Y ttranden

Behovet av en utökning av den kvalificerade personalen i basorganisationen

understrykes av flera remissinstanser.

Medicinska fakulteten i Lund hälsar med glädje förslaget om inrättande

av ett antal tjänster för en högre kvalificerad biträdespersonal. Dessa tjänster

torde bliva av mycket stor betydelse för forskningen. Vissa kliniska ämnen

är i likhet med de teoretiska i stort behov av kvalificerad teknisk

assistans. Det är därför uppenbart, att de 7 föreslagna befattningarna är

otillräckliga och fakulteten anser det dubbla i dagens läge vara ett absolut

minimum.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund uttalar, att utredningens

förslag för denna innebär en kvalitativ förbättring.

Enligt medicinska fakultetens i Göteborg uppfattning har utredningen

räknat med ett alltför lågt antal kvalificerade tjänster i basorganisationen.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet vill med skärpa framhålla, att

den medicinska forskningens experimentella karaktär kräver tillgång till

högt kvalificerade tekniska hjälpkrafter med akademisk eller teknisk

(ingenjörs) examen. Behov av tjänster i minst lönegraderna 17—23, är

enligt lärarkollegiet utomordentligt stort.

Universitetskanslern anser förevarande förslag vara av synnerlig vikt och

tillstyrker därför varmt detsamma.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm yttrar:

Anslagsberäkningen för de kvalificerade biträdestjänsterna på grundval

av en genomsnittlig placering i 19 :e lönegraden är icke tillämpbar för tekniska

högskolan. De befintliga 5 driftingenjörs- och 3 förstedriftingenjörsbefattningarna

är nämligen placerade i 21 :a resp. 24:e lönegraden. Då erfarenheten

visat att det största behovet ifråga om kvalificerade biträden

just utgöres av befattningshavare i dessa lönegrader och då löneläget är sådant

att rekryteringsmöjligheterna allvarligen skulle äventyras om lägre

lönegradsplacering skulle tillämpas bör anslagsberäkningen baseras på i

genomsnitt 22 :a lönegraden.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna framhåller, att —- även om ramen

för det av utredningen angivna totalantalet biträdesbefattningar vid

de tekniska högskolorna skulle visa sig tillräcklig — inom densamma i allt

fall en större anpart synes böra beräknas för mera kvalificerade tjänster.

SFS anser, att utredningens förslag till förstärkning i förevarande avseende

förefaller att vara mycket knappt tilltaget för de tekniska högskolornas

vidkommande.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

3. Särskild basorganisation knuten till docenttjänsterna

Utredningen

Utredningen framlägger förslag om en särskild basorganisation knuten

till docenttjänsterna och anför härom huvudsakligen följande.

Det har visat sig, att basorganisationen ej räckt till för de e. o. docenternas

behov. Docenttjänstinnehavarna har huvudsakligen varit hänvisade till forskningsråden,

då det gällt att erhålla teknisk hjälpkraft och anslag till löi

forskningsarbetet erforderlig materiel. Utredningen anser, att detta förhållande

varken ur organisatorisk eller ekonomisk synpunkt är rationellt och

vill här behandla denna fråga särskilt.

En förbättring av situationen skulle givetvis kunna åstadkommas, genom

att de enskilda institutionernas basorganisation utökas med hänsyn även

till antalet docenttjänster, detta i enlighet med utredningens huvudprincip

att basorganisationens storlek bör ställas i direkt relation till antalet

forskare vid en institution, men behovet av hjälpkrafter för innehavarna

av de s. k. rörliga docenttjänsterna och forskardocenttjänsterna kan icke

fullständigt tillgodoses på detta sätt. En docentbefattning innehas maximalt

i sex år av en och samma person. Det inträffar dessutom inte sa sällan,

att en docentbefattning vid vakans tillfälligt övergår till ett annat ämne.

Även eljest kan förändringar inträffa i fråga om det slag av biträdeshjälp,

som befattningens innehavare behöver för sin forskning. Medan den ene

innehavaren av eu tjänst behöver en instrumentmakare, kan nämligen hans

efterträdare ha behov av ett räknebiträde eller ett laboratoriebiträde.

Utredningen anser det vara nödvändigt att de e. o. docenterna lika väl

som andra forskare vid universitet och högskolor tillförsäkras ett minimum

av biträdeshjälp för sitt forskningsarbete. Med hänsyn till förut berörda

förhållanden är det emellertid beträffande denna forskarkategori mindre

lämpligt att tillgodose behovet av biträdeshjälp inom ramen för de enskilda

institutionernas fasta personalorganisation. I stället föreslår utredningen,

att universiteten och högskolorna erhåller särskilda anslagsmedel,

avsedda för biträdeshjälp åt samtliga innehavare av e. o. docent- och e. o.

forskardocentbefattningar. Dessa anslag måste enligt utredningens mening

beräknas sa, att varje docenttjänstinnehavare i experimentella ämnen skall

kunna anställa ett tekniskt biträde med den utbildning, som behövs för

hans forskningsarbete. För docenter i icke-experimentellt arbetande vetenskaper

är behovet av biträdeshjälp av väsentligt mindre omfattning. Utiedningen

föreslår, alt anslagen lör de olika läroanstalterna beräknas med

10 000 kronor per befattning för docenter i experimentella ämnen och

2 000 kronor per befattning för docenter i övriga ämnen.

För en kostnadsberäkning är det nödvändigt all göra en uppdelning av

docentbefattningarna på experimentella och icke-experimentella ämnen. En

sådan uppdelning kan med hänsyn till alt docentbefattningarna icke äi

helt fast knutna till vissa ämnen omöjligen göras exakt. Här har till de

experimentella ämnena loris samtliga doeentbetatlningar inom de medicinska

fakulteterna, 12 av befintliga 110 docentbefattningar inom de humanistiska

fakulteterna (motsvarande hälften av de docentbefallningar, som

med företrädesrätt är knutna till de samhällsvetenskapliga ämnena jämte

ämnena pedagogik och psykologi), 52 av befintliga 07 doccnlbefallningai

inom de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna (återstående lo be
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

fattningar motsvarar i stort antalet befattningar med företräde för ämnen

inom den matematiska ämnesgruppen) samt 11 av 13 befintliga docentbefattningar

vid de tekniska högskolorna. Av befintliga 25 forskardocentbefattningar

har 11 beräknats vara besatta med docenter i experimentella

ämnen.

Den kostnadsberäkning, som utredningen i enlighet med de angivna beräkningsprinciperna

verkställt, avser förhållandena budgetåret 1958/59 och

utmynnar i en total kostnadssumma av 1 718 000 kronor. Utredningen föreslår,

att anslag för ändamålet ställes till förfogande från och med den

1 januari 1960. Vid inrättandet av nya docent- och forskardocentbefattningar

bör, framhåller utredningen, ifrågavarande anslag samtidigt uppräknas

enligt de angivna grunderna.

Yttranden

Remissinstanserna har i princip intagit en synnerligen positiv ställning

till utredningens här ifrågavarande förslag.

Vetenskapsakademien uttrycker sålunda sin tillfredsställelse med förslaget.

Teologiska fakulteten i Uppsala bedömer utredningens förslag som ytterst

tacknämligt. Medicinska fakulteten i Uppsala tillstyrker varmt förslaget i

fråga och påpekar samtidigt vikten av att här avsedda förmån beredes även

forskarassistenter med docentkompetens och lärarna i klinisk farmakologi.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför bl. a. följande.

Sektionen ser sig föranlåten att framhålla, att det av utredningen föreslagna

beloppet 2000 kronor per befattning för docenter i icke-experiinentella

ämnen ter sig orealistiskt med nuvarande arbetsmarknad. Den biträdeshjälp,

som sektionens e. o. docenter och e. o. forskardocenter behöver, måste

i de flesta fall förutom kunskaper i maskinskrivning och stenografi besitta

goda kunskaper i de tre moderna språken och i förekommande fall särskilda

kunskaper inom det område, där biträdeshjälpen skall verka. Enligt

sektionens mening är förslaget hållet i underkant. Till dess närmare erfarenheter

vunnits om systemets effektivitet, anser sig dock sektionen icke böra

framlägga ett alternativ utan stannar vid ett livligt tillstyrkande av utredningens

förslag.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala anser sig komma i

ett gynnsammare läge om utredningens här förevarande förslag genomföres;

det synes sannolikt att de allra flesta av fakultetens docenter — om

ej samtliga — rätteligen bör hänföras till den »experimentella» gruppen.

Tillsammans med det nyligen införda anslaget för ograduerade forskare

samt höjningen av apparatanslaget skulle enligt fakultetens mening den

föreslagna ökningen av forskningsresurserna betyda en utomordentligt värdefull

förstärkning.

Det större konsistoriet i Uppsala anser utredningens förslag i denna del

vara av stor betydelse.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

139

Medicinska fakulteten i Lund finner det här avsedda förslaget vara av

största värde. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten därstädes tillstyrker

detsamma.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet vill särskilt framhålla betydelsen

av förevarande förslag, vilket enligt lärarkollegiet även torde böra omfatta

forskarassistenterna.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola tillstyrker

för sin del förslaget men anser att det föreslagna beloppet bör beräknas

till 3 000 kronor per docenttjänst. Humanistiska avdelningen vid

högskolan anser det föreslagna anslaget vara en betydelsefull del av basorganisationen

men förutsätter samtidigt, att anslagets storlek med hänsyn

till de osäkra beräkningsgrunderna måste omprövas, sedan erfarenhet vunnits

om det föreliggande behovet.

Universitetskanslern biträder för egen del utredningens förslag men anser

sig därvid böra anföra följande.

Då de anslag, som utredningen ansett böra ställas till de olika lärosätenas

förfogande för ändamålet, av utredningen föreslagits skola beräknas med

10 000 kronor per befattning för docenter i experimentella ämnen och

2 000 kronor per befattning för docenter i övriga ämnen och då man vid

anslagsavvägningen icke vet i vilken utsträckning docent- och forskardocentbefattningarna

kommer att innehas av docenter i experimentella ämnen

eller i övriga ämnen, innebär utredningens förslag emellertid icke, att

någon garanti skapas för att ifrågavarande befattningshavare kan erhålla

biträdeshjälp av viss minimiomfattning. Jag förutsätter, att utredningen

icke avsett, att nyssnämnda belopp skall utgöra vare sig minimi- eller

maximibelopp vid beviljande av bidrag utan att bidrag skall kunna beviljas

inom ramen för anslagna medel efter prövning av behovet i varje särskilt

fall. Härför talar bland annat den omständigheten, att någon klar gräns

mellan experimentella ämnen och övriga ämnen knappast föreligger.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm yttrar:

Stort behov av anslag för bestridande av kostnader för biträdeshjälp åt

innehavare av e. o. docent- och e. o. forskardocentbefattningar föreligger och

utredningens förslag härutinnan är ett steg i rätt riktning även om det kan

diskuteras om man icke skulle kunna finna en mindre schablonmässig fördelningsgrund

än 10 000 kronor per år och befattning för experimentellt

ämne och 2 000 kronor för övrigt ämne. Dessa medel bör emellertid icke

ställas direkt till vederbörande befattningshavares förfogande utan i stället

tilldelas den institution där vederbörande arbetar — dock med föreskrift

att medlen skall användas för befattningshavarens räkning. Institutionsföreståndaren

måste nämligen givas visst medinflytande när det gäller

anställande av personal som kommer att verka inom hans institution.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola uttalar:

Mot förevarande förslag bar kollegiet intet all erinra. Kollegiet förutsätter

dock, att de avsedda anslagen ställes till den institutions förfogande,

där docenten är placerad med föreskrift, alt anslaget skall användas för

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år W59

vederbörandes räkning. I detta sammanhang vill kollegiet framhålla, att

även en laborator borde kunna få sådant anslag.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna kan i princip biträda förslaget.

Såsom från båda lärarkollegiernas sida anförts synes det emellertid överstyrelsen

lämpligast, att därvid ifrågakommande medel ställes till vederbörande

institutions förfogande för att disponeras till avsett ändamål.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd vill särskilt tillstyrka förevarande

förslag.

SACO anför ifråga om det här avsedda förslaget följande.

Summan 10 000 kronor för forskningsbiträden i experimentella vetenskaper

måste med nuvarande löneläge anses vara i underkant. SACO föreslår

att detta anslag höjs till 12 000 kronor per docentbefattning. I sin kostnadsberäkning

har utredningen vidare föreslagit att hälften av de docentbefattningar

som med företrädesrätt är knutna till de samhällsvetenskapliga

ämnena jämte ämnena pedagogik och psykologi, skall erhålla samma

högre belopp som beräknas för docentbefattningarna i experimentella ämnen.

Då båda de sistnämnda ämnena med nödvändighet torde få det högre

anslaget, återstår motsvarande möjlighet blott för en minoritet av docenterna

i samhällsvetenskapliga ämnen. Detta förhållande torde icke stå i

överensstämmelse med vad forskningsinriktningen inom dessa ämnen kräver.

SACO vill föreslå, att i varje fall flertalet docenter i samhällsvetenskapliga

ämnen skall komma i åtnjutande av biträdeshjälp enligt samma grunder

som docenterna i experimentella ämnen.

4. Departementschefen

Forskningen har såsom universitetsutredningen framhållit under de senaste

årtiondena i allt högre grad blivit beroende av tillgången på hjälpkrafter.

Jag har i det föregående behandlat hl. a. frågan om amanuensers

och assistenters samt forskarassistenters ställning i forskningsorganisationen

vid universitet och högskolor. Jag ingår nu närmare på frågan om den

personella basorganisationen vid dessa läroanstalter. Beträffande denna har

utredningen framlagt förslag, avseende olika personalkategorier. Förslaget

avser dock endast sådan personal, som direkt biträder i det vetenskapliga

arbetet, alltifrån kontorsbiträden och laboratoriebiträden till högt kvalificerade

medhjälpare med lång utbildning men utan forskningsuppgifter.

I det följande kommer jag att göra åtskillnad mellan egentlig biträdespersonal

å den ena och kvalificerad personal med högre utbildning, närmast av

tjänstetypen driftingenjör, å den andra sidan. Jag behandlar först den i den

personella basorganisationen ingående egentliga biträdespersonalen.

Biträdespersonal. Jag vill till en början erinra därom att jag i

årets statsverksproposition för de juridiska, medicinska och filosofiska fakulteterna

vid universiteten samt för karolinska institutet och de tekniska

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

141

högskolorna beräknat medel, motsvarande sammanlagt drygt ett 90-tal

tjänster av egentlig biträdeskaraktär, varav i det närmaste hälften utgör

sådana befattningar, för vilka kostnaderna hittills bestritts från respektive

materielanslag. Därvid har jag också hemställt om bemyndigande för Kungl.

Maj :t att, efter förslag av universitetskanslern respektive överstyrelsen för

de tekniska högskolorna, besluta i fråga om dessa tjänsters inplacering i

lönegrad och fördelning på olika institutioner. Antalsmässigt sett motsvarar

de tjänster, för vilka medel sålunda beräknats i årets statsverksproposition,

mer än väl den förstärkning av biträdespersonalen vid berörda läroanstalter,

som utredningen för nästa budgetår räknat med. Jag vill vidare nämna, att

1956 års tekniska biträdesutredning i ett den 17 november 1958 avlämnat betänkande

redovisat sina synpunkter på vissa principfrågor, som äger samband

med löneställningen för bl. a. vissa biträdeskategorier inom universitets-

och högskoleväsendet. Remissbehandlingen av betänkandet är numera

avslutad och förhandlingar i ämnet torde komma att upptagas mellan staten

och berörda personalorganisationer.

Universitetsutredningens förslag kan sägas avse två huvudgrupper av biträdespersonal

inom universitets- och högskoleväsendet, nämligen en för de

humanistiskt inriktade ämnena och en för övriga ämnen. Sistnämnda huvudgrupp

kan i sin tur sägas bestå av två olika kategorier, nämligen biträdespersonal

för å ena sidan experimentella och matematiska ämnen samt å

andra sidan samhällsvetenskapliga ämnen jämte pedagogik och psykologi.

Vad först beträffar biträdespersonalen för de humanistiskt inriktade ämnena

har utredningen förordat en på tre budgetår fördelad förstärkning av

densamma. Vid beräkningen av den enligt utredningens mening erforderliga

totala förstärkningen har utredningen utgått från den riktpunkten att mot

fyra ordinarie lärartjänster bör svara en biträdestjänst och att därutöver

varje större institution bör tillföras en biträdestjänst. Utredningen har framhållit,

att fördelningen på institutioner av det sålunda framräknade antalet

biträdestjänster bör ske mot bakgrunden av en detaljbedömning av de

skiftande behov, som kan föreligga ämnena emellan. I anslutning härtill har

utredningen framhållit, att det måhända kunde vara fördelaktigt att icke

fördela samtliga nya tjänster på vissa uppräknade institutioner utan i stället

— i varje fall till en början — behålla vissa tjänster som en central »reserv»,

ställd till förfogande för samtliga institutioner eller vissa grupper

av sådana. Det väsentliga är givetvis, enligt utredningen, alt samtliga institutioner

och lärare tillförsäkras tillgång till adekvata resurser i avseende

på sekreterarhjälp.

För egen del är jag övertygad om att för höjande av forskningens effektivitet

en betydande förstärkning bör ske av biträdespersonalen i de humanistiskt

inriktade ämnena. Utredningens beräkning av det totala behovet

av denna personal synes i huvudsak vid avvägd. .lag anser för min del, att

den behövliga personalförstärkningen bör genomföras successivt.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

I anslutning till utredningens synpunkter och med hänsyn till vad som

framkommit även vid remissbehandlingen finner jag det lämpligt och ändamålsenligt

att förstärkningen av den biträdespersonal det här gäller får

den formen, att samtidigt flera ämnen eller grupper av ämnen kommer att

kunna dra nytta av densamma. Såvitt gäller de humanistiskt inriktade ämnena

anser jag det ligga närmast till hands, att ett gemensamt utnyttjande av

personalen åstadkommes genom inrättande av skrivcentraler. Jag är väl medveten

om att ett system med skrivcentraler — i varje fall till en början —

kan vara förenat med vissa svårigheter, bl. a. till följd av lokalmässiga förhållanden.

Jag vill emellertid förorda, att skrivcentraler nu på försök inrättas

vid universiteten i Uppsala och Lund samt Stockholms högskola. Dessa skrivcentraler

bör för nästa budgetår organiseras med ett kanslibiträde såsom

arbetsledare och tre kontorsbiträden.

Med hänsyn till de nuvarande lokalförhållandena för de humanistiskt inriktade

ämnena vid universitetet i Göteborg är jag inte beredd att nu förorda

inrättande av en skrivcentral där. Såsom framgår av årets statsverksproposition

har föreslagits anvisande av medel till en för filosofiska fakulteten

vid detta universitet avsedd nybyggnad. Jag finner det angeläget, att denna

byg§nad planeras så att en för de humanistiskt inriktade ämnena avsedd

skrivcentral kan inrymmas i densamma. Vad beträffar nästa budgetår räknar

jag med att biträdespersonalen för de humanistiskt inriktade ämnena vid

universitetet i Göteborg utökas med tre tjänster, varav en med halvtidstjänstgöring.

Medel härför har redan beräknats i årets statsverksproposition.

De av mig förordade skrivcentralerna vid universiteten i Uppsala och

Lund samt Stockholms högskola bör med hänsyn till det stora behov av

biträdeshjälp, som föreligger i ämnen inom de humanistiska fakulteterna

(motsvarande), under nästa budgetår i första hand betjäna dessa ämnen.

Givetvis skall dock, i den mån förhållandena det medgiver, även ämnen,

tillhörande andra fakulteter, kunna för sitt vidkommande utnyttja skrivcentralerna.

Vad beträffar dessas inordnande i universitets- eller högskoleadministrationen

anser jag, att de bör direkt underställas vederbörande rektorsämbete

(rektorsnämnd). Jag beräknar avlöningskostnaderna för den

för ifrågavarande skrivcentraler avsedda personalen till, för vartdera av

universiteten i Uppsala och Lund 35 000 kronor samt för Stockholms högskola

40 000 kronor. Dessa kostnader bör såvitt gäller universiteten i Uppsala

och Lund bestridas från de i årets statsverksproposition beräknade medlen

för biträdespersonal inom de humanistiska fakulteternas sektioner. Till avlöningskostnaderna

för beräknad icke-ordinarie personal vid den för Stockholms

högskolas del föreslagna skrivcentralen bör däremot medel upptagas

i förevarande sammanhang.

Vad härefter beträffar huvudgruppen Övriga ämnen, bestående av dels de

experimentella och matematiska ämnena och dels de samhällsvetenskapliga

ämnena samt ämnena psykologi och pedagogik, har utredningen föreslagit

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

en högst väsentlig förstärkning av den för dessa ämnen avsedda biträdespersonalen

vid de medicinska och filosofiska fakulteterna vid universiteten

samt vid karolinska institutet och de tekniska högskolorna, fördelad på

en tidsperiod av tre till fem budgetår. I detta förslag har utredningen inbegripit

även den kvalificerade personal med högre utbildning, vilken jag förut

omnämnt. Vid beräkningen av det totala behovet av biträdest jänster för

vardera av dessa ämneskategorier och fördelningen av dessa tjänster på

skilda läroanstalter har utredningen utgått från den principen, att relationen

mellan antalet biträden och antalet fast anställda forskare bör bli densamma

vid samtliga de läroanstalter det här gäller. Med hänsyn till att behovet

av biträdeshjälp varierar de olika ämnena och forskningsområdena

emellan kan sålunda sägas, att utredningen använt en relativt schablonmässig

beräkningsmetod, något som också föranlett erinringar vid remissbehandlingen.

För egen del finner jag utredningens beräkningsnormer värda beaktande

mot bakgrunden av vad jag tidigare framhållit om angelägenheten

av en riktig balans mellan förstärkningarna av personella och materiella

resurser av olika slag i syfte att ge forskningen en fullgod effektivitet. Sålunda

synes mig det framräknade totala behovet av biträdespersonal -—

i vart fall i vad gäller egentlig biträdespersonal — i huvudsak väl avvägt. Jag

anser för min del, att den behövliga personalförstärkningen bör genomföras

successivt.

Som redan nämnts har jag i årets statsverksproposition beräknat medel

för ett antal biträdestjänster. I detta antal ingår, såsom också angivits, ett

flertal befattningar, för vilka avlöningskostnaderna för närvarande bestrides

från materielanslag. Sistnämnda befattningar avser så gott som helt

experimentella och matematiska ämnen. De befattningar, för vilka avlöningskostnaderna

sålunda föreslagits överförda från materiel- till avlöningsanslag,

jämte de av mig i årets statsverksproposition för nästa budgetår vid

respektive läroanstalter förordade nya biträdestjänsterna för de experimentella

och matematiska ämnena motsvarar mer än väl den av utredningen för

dessa ämnen för nästa budgetår beräknade förstärkningen av den egentliga

biträdespersonalen. Vad angår de samhällsvetenskapliga ämnena samt ämnena

pedagogik och psykologi kan den av utredningen för Uppsala universitets

del för nästa budgetår avsedda förstärkningen av biträdespersonalen

tillgodoses inom ramen för de i årets statsverksproposition beräknade medlen.

För Lunds universitets vidkommande erfordras däremot för nästa budgetår

en ytterligare förstärkning av biträdespersonalen för sistnämnda ämnen

med två biträdestjänster. För dessa två tjänster, vilka bör inrättas såsom

icke-ordinarie, bör i förevarande sammanhang beräknas sammanlagt 20 000

kronor.

I förevarande sammanhang bör vidare beräknas medel för den förstärk
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

ning av biträdespersonalen för de experimentella och matematiska ämnena

ävensom för de samhällsvetenskapliga ämnena samt pedagogik och psykologi,

som för nästa budgetår i anslutning till utredningens förslag bör ske vid

Stockholms högskola. Jag beräknar för detta ändamål ett belopp av 126 000

kronor, motsvarande kostnaderna för elva nya icke-ordinarie biträdestjänster.

Ett realiserande av mina nu framlagda förslag i fråga om den egentliga biträdespersonalen

vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola

och de tekniska högskolorna medför för nästa budgetår ett medelsbehov

av 186 000 kronor utöver det som för ändamålet beräknats i årets

statsverksproposition. Jag gör slutlig framställning härom i det följande.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att, efter förslag av universitetskanslern

respektive överstyrelsen för de tekniska högskolorna, besluta i

fråga om inplacering i lönegrad och fördelning på institutioner av jämväl

de biträdestjänster, som till följd av vad jag nu förordat avses inrättade

för nästa budgetår. Vid förslagens upprättande bör kanslern och överstyrelsen

beakta — förutom vad som tidigare förordats med avseende på inrättandet

av skrivcentraler vid universiteten i Uppsala och Lund samt Stockholms

högskola — de av utredningen angivna principerna för den avsedda

förstärkningen av biträdespersonal vid berörda läroanstalter vad beträffar

fördelningen på skilda ämnesgrupper.

Kvalificerad personal i basorganisationen. Som redan

nämnts har utredningen i sitt förslag rörande biträdespersonal för experimentella

och matematiska ämnen även inbegripit vad utredningen kallat

högt kvalificerad biträdande forskningspersonal. Utredningen har för sin

del beräknat behovet av sådan personal till drygt nio procent av det totala

behovet av biträdespersonal för experimentella och matematiska ämnen.

Vidare har utredningen förutsatt att det framräknade behovet av kvalificerad

personal skall täckas under loppet av de närmaste tre budgetåren.

För egen del anser jag i likhet med utredningen, att behovet av väl meriterade

och utbildade medhjälpare i forskningsarbetet är kraftigt accentuerat,

inte minst med hänsyn till att alltmer komplicerad och dyrbar apparatur

kommer till användning i detta arbete. Likaväl utifrån forskningens

krav som från allmänna effektivitetssynpunkter synes det mig lämpligt och

ändamålsenligt, att de högre läroanstalter som det här gäller förstärkes

med kvalificerad personal med uppgift att för en fakultet i dess helhet eller

för en eller flera ämnesgrupper dels handha skötseln av dyrbar och komplicerad

apparatur och dels biträda forskarna vid olika institutioner med speciell

teknisk sakkunskap. Med hänsyn till att dimensioneringen och utformningen

av denna grupp av tjänster naturligtvis särskilt påtagligt påverkas

av den snabba vetenskapliga utvecklingen bör enligt min mening

något flerårsprogram inte fastläggas utan behovet av tjänster inom denna

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 dr 1959

kategori bör i stället prövas år från år. I anslutning härtill förordar jag

sålunda, att för nästa budgetår inrättas tio nya icke-ordinarie tjänster av

här avsett slag, nämligen dels två vid vartdera av universiteten i Uppsala och

Lund samt vid tekniska högskolan i Stockholm, dels ock en vid vartdera av

Göteborgs universitet och karolinska institutet samt vid vardera av Stockholms

högskola och Chalmers tekniska högskola. Avlöningskostnaderna för

de nu föreslagna tjänsterna beräknar jag till 210 000 kronor, .lag återkommer

härtill vid mina slutliga anslagsberäkningar i det följande. Det torde få

ankomma på Kungl. Maj :t att framdeles, efter förslag av universitetskanslern

respektive överstyrelsen för de tekniska högskolorna, besluta i

fråga om förevarande tjänsters inplacering i såväl lönegrad som i universitets-

och högskoleorganisationen.

Särskild basorganisation knuten till docenttjänsterna.

Som av den lämnade redogörelsen framgått finner utredningen det

nödvändigt att innehavare av docenttjänst lika väl som andra forskare vid

universitet och högskolor tillförsäkras ett minimum av biträdeshjälp för sitt

forskningsarbete. Utredningen anser, att varje innehavare av docenttjänst

i experimentellt ämne bör beredas möjlighet att anställa ett tekniskt biträde,

medan sådan tjänstinnehavare i en icke-experimentell vetenskap bör beredas

tillgång till biträdeshjälp i mindre omfattning. Utredningen föreslår därför,

att medel för ändamålet beräknas med 10 000 kronor per tjänst för docent

i experimentella ämnen och 2 000 kronor per tjänst för docent i annat ämne.

Till detta förslag har remissmyndigheterna intagit en synnerligen positiv

hållning. Några myndigheter har emellertid framhållit, att de avsedda medlen

bör ställas till förfogande för den institution, där tjänstinnehavaren är

placerad med föreskrift att medlen skall användas för hans räkning. Enligt

universitetskanslern bör de ifrågasatta beloppen inte utgöra vare sig minimieller

maximibelopp vid beviljande av bidrag utan beviljas inom ramen för anslagna

medel efter prövning av behovet i varje särskilt fall. Härför talar

enligt kanslern bland annat den omständigheten, att någon klar gräns mellan

experimentella ämnen och övriga ämnen knappast föreligger.

För egen del är jag övertygad om att de resurser för forskning, som statsmakterna

avdelar i form av docenttjänster, kan ytterligare effektiviseras,

om tjänstinnehavarna redan från början — innan deras forskningsprogram

utformats så långt att de med framgång kan ansöka om bidrag från forskningsråd

eller liknande — kan erhålla medel för bestridande av vissa med

forskningsprogrammets igångsättande förenade kostnader för såväl biträdeshjälp

som materielanskaffning.

Jag vill här erinra om att genom beslut av förra årets riksdag under åttonde

huvudtiteln uppförts ett reservationsanslag till Främjande av ograduerade

forskares vetenskapliga verksamhet. Vid anmälan av propositionen

1958: 104, vilken låg till grund för bl. a. detta beslut, framhöll jag, att de

It) — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

lokala universitetsmyndigheterna bör svara för utdelandet av anslag till

forskare under utbildning, medan forskningsråden bör svara för utdelningen

av de anslag som är avsedda för större forskningsprojekt, vilka som regel

leds av graduerade forskare.

I anslutning härtill och till vad som anförts bl. a. av kanslern finner jag

det lämpligt och ändamålsenligt att frågan om särskild biträdeshjälp in. in.

åt docenter löses så, att innehavare av docenttjänst under det första, i

undantagsfall de två första åren, av sin tjänstgöringstid kan komma i åtnjutande

av samma förmåner som ograduerad forskare i fråga om medel för

biträdeshjälp och materielanskaffning. För tillgodoseende av detta ändamål

anser jag mig böra för nästa budgetår förorda en medelsanvisning av i runt

tal 320 000 kronor. Jag gör slutlig framställning härom i det följande. Vad

beträffar medelsdispositionen bör bestämmelser meddelas av i huvudsak

samma innebörd som dem, vilka nu gäller för de för de ograduerade forskarnas

vidkommande anvisade medlen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t

att framdeles, efter förslag av vederbörande myndigheter, meddela närmare

föreskrifter härutinnan.

t

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 195!)

147

V. Biträdespersonal för särskilda forskningsändamål

1. Utredningen

I fråga om behovet av här avsedd biträdespersonal framhåller utredningen

huvudsakligen följande.

Att en förstärkning av de mindre välutrustade fakulteternas och ämnesgruppernas

personalorganisation är av behovet påkallad är den ena av de

slutsatser, utredningen dragit av det i det föregående presenterade materialet

rörande den personella basorganisationens omfattning vid olika fakulteter

och läroanstalter. En sådan förstärkning av den fasta organisationen

har till syfte att ge forskningen vid olika läroanstalter fullgoda resurser

så att säga i utgångsläget. Samtidigt får man en norm som är användbar

vid den fortsatta utbyggnaden av universitetens och högskolornas institutioner.

En intensiv forskning inom de experimentella vetenskaperna fordrar

emellertid en långt större biträdesstab än den som står till förfogande

inom ramen för den fasta personalorganisationen även vid de i detta hänseende

bäst utrustade fakulteterna.

Innan de statliga råden tillkom i slutet av 1940-talet, var forskarna vid

universiteten och högskolorna för sina behov av extra biträdeshjälp och materiella

resurser huvudsakligen hänvisade till privata stiftelser eller organisationer.

När det gällt bildandet av och stödet åt åtskilliga av de svenska

forskningsgrupper, som nu är internationellt mest framträdande, har exempelvis

Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse liksom även Rockefeller Foundation

i många fall spelat en avgörande roll.

Under det senaste decenniet har de statliga forskningsråden bidragit med

medel för motsvarande ändamål och i flera fall på ett lyckligt sätt samarbetat

med de olika privata stiftelserna när det gällt projekt, som varit av sådan

storleksordning, alt det varit omöjligt för vederbörande råd att ensamt

finansiera dem. Då en forskningsinstitution eller forskargrupp, som bekostats

av privata medel, visat sig få permanent karaktär, har kostnaderna i

många fall övertagits av staten. På motsvarande sätt bör enligt utredningens

mening en med anslag från de stalliga forskningsråden finansierad forskningsinstitution

eller forskargrupp överföras till en permanent organisation,

i den mån verksamheten kan bedömas bli bestående.

Det är, som redan antytts, utredningens uppfattning, att forskningsråden

även i fortsättningen bör ha betydande resurser att sätta in till förstärkande

av den fasta organisationen i syfte att på så sätt möjliggöra genomförandet

av större, specificerade forskningsprojekt. I den mån däremot anslag från

forskningsråden tillgodoser behov, som kan bedömas som konstanta, bör

den fasta personalorganisationen förstärkas. Institutionernas behov av

stadga i organisationen för en långsiktig planering av forskningen och för

t. ex. handhavandet av forskningsapparaturen eller fullgörandet av i forskningen

återkommande rutingöromål, sammanfaller härvidlag med personalens

intresse av säkerhet i anställningen och vissa med ställningen som extra

ordinarie tjänstemän förbundna förmåner.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kiingl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

De tjänster, som under en följd av år möjliggjorts genom rådsanslag och

som bedömes tillgodose permanenta behov, är av olika slag. Ibland rör det

sig om speciella mindre arbetsgrupper, ibland om en för flera institutioner

gemensam service-organisation. Ett extremt fall representeras av Gustaf

Werners institut för kärnkemi. Detta tillhör visserligen Uppsala universitet,

men saknar fast personalorganisation och bortsett från ett i universitetets

stat upptaget föreståndararvode är institutet för sin verksamhet helt och

hållet beroende av rådsanslag och motsvarande, särskilt anslag från atomkommittén.

I skrivelse till utredningen den 7 maj 1958 har atomkommittén

hemställt, att utredningen måtte föreslå, att viss personalstat nu upprättas

för institutet. Kommittén hänvisar till att institutets verksamhet numera

blivit av den arten, att det måste anses äga en permanent status i Uppsala

universitets organisation.

Enligt utredningens beräkningar utgör den arvodesanställda biträdespersonalen

vid de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna

samt de tekniska högskolorna under budgetåret 1958/59 950 å 1 000

personer, varav cirka 480 avlönade genom anslag från de medicinska,

tekniska och naturvetenskapliga forskningsråden samt at.omkommittén.

Samtidigt uppgår personalen inom den fasta organisationen till i runt tal

drygt 1 000 personer (tjänster). Denna torde alltså vara ungefärligen lika

stor som den arvodesanställda personalen. Forskningsvolymsundersökningen

har visat, att storleksrelationen mellan dessa båda personalkategorier var

ungefär densamma hösten 1955. 1 det följande föreslår utredningen, att

betydande ytterligare resurser ställes till forskningsrådens förfogande i

syfte att göra det möjligt för dessa alt understödja eu intensifiering av den

personalkrävande experimentella forskningen. Det blir i detta sammanhang

nödvändigt att till de högre läroanstalternas fasta personalorganisation

överföra ett betydande antal nu med rådsanslag bestridda arvodestjänster,

som tillgodoser mera permanenta behov. En sådan överflyttning bör enligt

utredningens mening ske så snart därtill finnes anledning, varför såväl

forskningsråden som läroanstalterna i sina årliga anslagsäskanden bör

pröva huruvida det finnes anledning att i avseende på något forskningsprojekt

tillämpa principen att permanenta personalbehov bör tillgodoses

inom ramen för den fasta personalorganisationen.

Med hänsyn till den omfattande forskning, som för närvarande bedrives

med medel från forskningsråden, föreställer sig utredningen att en första

relativt omfattande dylik överflyttning (ombildning av arvodestjänster till

tjänster inom den fasta personalorganisationen) snarast bör genomföras.

Utredningen beräknar för sin del på grundval av upplysningar från de

olika råden, att universitetens och högskolornas fasta personalorganisation

efter förslag från forskningsråden under de närmaste åren bör förstärkas

med ett antal tjänster motsvarande ungefär en tredjedel av antalet genom

rådsanslag under budgetåret 1958/59 bestridda befattningar.

En dylik ram i fråga om antalet tjänster är avsedd som ett genomsnitt

för alla ämnen. Utredningen anser sålunda icke att en tredjedel av antalet

genom rådsanslag bekostade tjänster vid varje enskild institution, fakultet

eller läroanstalt bör överföras på stat. Det kan sålunda vara motiverat att

vid en institution överföra nästan hela den rådsarvoderade personalen

men i stället vid en annan institution icke göra någon dylik överflyttning

alls. Vilka tjänster som bör överflyttas, kan bestämmas först efter en detaljprövning

av personalbehovet vid varje enskild institution, en prövning som

utredningen ansett ligga ulanför sitt uppdrag.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Utredningen understryker, att planen för överflyttning till den fasta personalorganisationen

av arvodesanställd personal avser en speciell forskningsorganisation

till följd av skilda institutioners och forskares vetenskapliga

aktivitet.

Utredningen har räknat med att denna överflyttning skulle omfatta

cirka 160 tjänster, således ett något lägre antal än det som erfordras för

den föreslagna förstärkningen av den egentliga basorganisationen. Att döma

av upplysningar som utredningen erhållit från de berörda forskningsråden,

får man emellertid räkna med att de tjänster som kommer att överföras

från råden till en förhållandevis större del består av tjänster för kvalificerad

personal. Den genomsnittliga lönekostnaden torde därför vara högre än den

som beräknats för de tjänster, som skulle tillföras basorganisationen. Utredningen

beräknar den i samband med den föreslagna överflyttningen erforderliga

förstärkningen av läroanstalternas avlönings- och materielanslag

till genomsnittligen ungefär 18 000 kronor per tjänst. En överflyttning av

här "beräknad omfattning skulle sålunda totalt fordra anslagsöverföringar

med 3 miljoner kronor. Om denna överflyttning uppdelas på tre budgetår,

skulle sålunda forskningsråden under vart och ett av budgetåren 1959/60

—1961/62 avlastas kostnader med 1 miljon kronor, medan läroanstalternas

avlönings- och materielanslag i stället skulle uppräknas med belopp, som

tillsammantagna uppgår till motsvarande summa.

Utredningen föreslår, att de medicinska, naturvetenskapliga och tekniska

forskningsråden samt atomkommittén måtte anmodas att i samråd med

läroanstalterna och inom här angivna ramar framlägga preciserade förslag

rörande överflyttning till den fasta personalorganisationen av genom anslag

från dessa råd bestridda arvodestjänster, som bedömes tillgodose permanenta

behov.

2. Yttranden

Utredningens här framlagda synpunkter och förslag har rönt ett positivt

mottagande från remissinstansernas sida.

Statskontoret har sålunda i princip intet att erinra mot de av utredningen

föreslagna åtgärderna.

Vetenskapsakademien framhåller, att förslaget innebär ett nödvändigt

komplement till utredningens allmänna upprustningsplan, när det gäller alt

ta hänsyn till de starkt skiftande behoven inom olika vetenskapsgrenar och

vid olika institutioner. Detta torde även innebära en naturlig och även ur

ekonomisk synpunkt särskilt effektiv metod för den successiva utbyggnaden

av forskningsorganisationen på längre sikt.

Tekniska högskolan i Stockholm finner utredningens tankegångar i detta

avseende i princip riktiga, överstyrelsen för de tekniska högskolorna har

ej heller funnit anledning till någon erinran mot förevarande förslag.

Förslaget har av universitetsmyndigheterna lämnats utan erinran. Universitetskanslern

vill för sin del livligt tillstyrka den föreslagna överflyttningen.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Även flyg- och navalmedicinska nämnden tillstyrker livligt utredningens

förslag i detta avseende och framhåller därvid, att ett bifall till förslaget

skulle gynna rekrytering och utbildning av forskare inom nya och betydelsefulla

vetenskapsgrenar.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd finner utredningens förslag

välbetänkt. Atomkommittén finner det glädjande, att utredningen upptagit

detta problem till principiell behandling och tillägger att här avsedd överflyttning

av personal är aktuell för kommitténs del i ett flertal fall.

Statens medicinska forskningsråd och statens tekniska forskningsråd

har lämnat förslaget utan erinran.

SFS ifrågasätter om ej en större överföring av anslagen för biträdespersonal

från forskningsanslag till ordinarie stat kan vara motiverad. TCO anser

förslaget motiverat såväl med hänsyn till personalens behov av trygghet

i anställningen som institutionernas behov av stadga i organisationen.

3. Departementschefen

Utredningen har i anslutning till den under föregående avsnitt behandlade

frågan om förstärkning av den personella basorganisationen vid universitet

och högskolor framlagt förslag och synpunkter beträffande överflyttning

till den fasta personalorganisationen vid dessa läroanstalter av

sådan arvodesanslälld personal, för vilken kostnaderna bestrides av forskningsråden.

Utredningen har räknat med att en dylik överflyttning bör

kunna ske under loppet av de närmaste tre budgetåren. Förslagets genomförande

förutsätter, att de medicinska, naturvetenskapliga och tekniska

forskningsråden samt atomkommittén anmodas att i samråd med läroanstalterna

och inom av utredningen angivna ramar framlägga preciserade

förslag rörande överflyttning till den fasta personalorganisationen av sådana

genom anslag från dessa råd bekostade arvodestjänster, som bedömes

tillgodose permanenta behov. Utredningens synpunkter och förslag har icke

föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.

I den mån en forskningsverksamhet, som påbörjats med hjälp av medel

från forskningsråd, under arbetets gång tagit allt fastare former och av allt

att döma blivit av mer permanent art, finner jag det för min del i princip

riktigt, att kostnaderna härför, icke blott för biträdespersonalen utan för

den permanenta verksamheten i dess helhet, överföres från forskningsrådsanslagen

till de för respektive läroanstalter på riksstaten uppförda anslagen

eller på annat sätt särskilt redovisas i riksstaten. En dylik omfördelning mellan

utgående anslag synes mig böra ske icke endast av anslagstekniska skäl

utan dessutom och framför allt med hänsyn till att forskningsrådens pri
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 ur 1950

mära uppgift är att med anlitande av sina resurser initiera forskning och

utveckla nya forskningsområden.

Enligt min mening bör frågan om omfördelning av kostnader av ifrågavarande

art prövas i samband med de årliga anslagsäskandena. Jag förutsätter

att berörda forskningsråd och lärosäten tar de initiativ härutinnan,

som befinnes påkallade med anledning av vad jag här anfört.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

VI. Materielanslagen

1. Utredningen

Utredningen framhåller till en början huvudsakligen följande.

Adekvata resurser för forskning och undervisning består emellertid icke

blott av en tillräckligt dimensionerad biträdesstab. Forskningen behöver

ä\en materiella resurser i form av bland annat apparatur och förbrukningsmateriel

av olika slag. Dessa behov skall i allmänhet täckas av universitetens

och högskolornas materielanslag, vilka av de överordnade akademiska myndigheterna

fördelas mellan de olika institutionerna.

Även i fråga om behovet av materielanslag råder helt naturligt stora olikheter

mellan institutioner av olika slag. I stort sett synes institutioner och

ämnen, som är särskilt biträdeskrävande, också ha behov av stora materielanslag.

Behovet av biträdeshjälp och behovet av materielanslag är helt enkelt

båda betingade av det vetenskapliga institutionsarbetets art: experimentellt

arbetande ämnen har behov av flera arbetstimmar, mera apparatur

och mera förbrukningsmateriel än humanistiskt orienterad undervisning

och forskning.

I syfte att skaffa sig en allmän uppfattning om materielanslagens utveckling

i förhållande till universitets- och högskoleorganisationens utveckling

i stort har utredningen ur riksstaterna för perioden 1947—59 sammanställt

uppgifter rörande dels avlöningsanslagens, dels materielanslagens storlek

vid Uppsala och Lunds universitet, karolinska institutet, de tekniska högskolorna

och tandläkarhögskolorna. Anslagen har med hjälp av konsumentprisindex

omräknats till dagens penningvärde (mars 1958). Utvecklingen

illustreras i nedan intagna diagram, avseende Uppsala universitet. Utvecklingen

vid de övriga läroanstalterna har enligt utredningen varit i huvudsak

densamma som i Uppsala.

Utredningen kommenterar de gjorda beräkningarna på följande sätt.

Utredningen vill understryka, att utvecklingen i verkligheten ingalunda

varit fullt så ogynnsam som det kan synas vid ett studium av de här lämnade

uppgifterna och relationstalen. Under den här behandlade perioden

har givetvis apparatanslagen och framför allt de ökade anslag, som ställts

till forskningsrådens förfogande, i betydande utsträckning kommit institutionerna

till godo. Utredningen anser, att anslag till tyngre apparatur och

i övrigt till mera omfattande materielanskaffningar i samband med särskilda

forskningsprojekt bör anvisas in casu (från apparatanslagen eller av

forskningsråden) och sålunda ej bör belasta de ordinarie materielanslagen.

Även ur en annan synpunkt bör det konstateras, att utvecklingen icke varit

fullt så ogynnsam för universiteten och högskolorna som diagrammet antyder.

Visserligen har i diagrammet hänsyn tagits till penningvärdets förändringar,

på så sätt nämligen att både avlöningsanslag och materielanslag för

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

153

Avlönings- och materielanslagens utveckling vid Uppsala universitet budgetåren 1947/48—1958/59 (enhetligt

penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958)

Milj kr

tidigare år med hjälp av konsumentprisindex uppräknats till dagens penningvärde,

men i avlöningsanslagens utveckling ligger också en standardhöjning,

såtillvida som statstjänstemännens löner tid efter annan justerats

i syfte att ge reallöneförbättringar. En sådan standardhöjning får — under

i övrigt lika förhållanden —- till följd att materielanslagens värde i förhållande

till avlöningsanslagen sjunker, utan att materielanslagens värde för

vederbörande institutioner samtidigt minskar.

Då det gällt att finna en metod för beräkningarna av en anslagsförstärkning,

har utredningen stannat för relationen avlöningsanslag-materielanslag.

Som en allmän regel måste nämligen gälla, att en institutions ordinarie materielanslag

bör vara så avpassat, att det svarar mot de i den fasta personalorganisationen

ingående forskarnas verksamhet. Det extra materielbehov,

som uppkommer då ytterligare forskare tillfälligt knytes till institutionen,

t. ex. genom rådsanslag, bör däremot tillgodoses i samband med att sådant

mera tillfälligt anslag anvisas. Om däremot den fasta personalorganisationen

utökas, uppkommer därigenom ett ökat materielbehov, som bör tillgodoses

genom en uppräkning av institutionens fasta materielanslag. Det förefaller

vidare vara uppenbart, att eu professur i allmänhet kräver mera materiel

än t. ex. en assistentbefattning. Att tänka sig att olikheterna härutin
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

nan de olika tjänstetyperna emellan i stort sett motsvarar löneskillnaderna,

förefaller vara en rimlig arbetshypotes. Som redan framhållits, torde det

vidare i allmänhet förhålla sig så, att särskilt biträdeskrävande ämnen också

är särskilt materielkrävande, medan ämnen som har mindre behov av biträdeshjälp

också har mindre behov av materiel. Det har med hänsyn härtill

synts utredningen mest praktiskt att ställa de olika ämnestypernas behov

av anslag till materiel i relation till den totala lönekostnaden för all i den

fasta personalorganisationen ingående personal, såväl forskare som biträden.

Som riktpunkt för en förstärkning av basorganisationens materielanslag

förordar utredningen härefter förhållandet mellan materielanslag och den

fasta personalorganisationens omfattning under »upprustningsåret» 1947/48.

Utredningen utgår från följande förhållandetal (se betänkandet s. 134 ff.).

Teol.

fak.

Jur.

fak.

Med. fak.

Hum. fak.

Mat.-nat. fak.

teor.

ämnes-

gruppen

klin.

ämnes-

gruppen

hist.-fil.

ämnes-

gruppen

samh.-v.

ämnes-

gruppen

språkv.

ämnes-

gruppen

mate-

mat.

ämnes-

gruppen

fysisk-

kemiska

ämnes-

gruppen

biol.-

geogr.

ämnes-

gruppen

2,7

2,8

21,0

30,0

7,7

11,3

3,1

8,5

29,3

20,5

På grundval av dessa antagna procenttal har utredningen gjort en beräkning

av erforderlig anslagsförstärkning för de olika fakulteternas och ämnesgruppernas

institutioner. Härvid har samtliga ämnen medtagits, således

icke blott de för olika år och läroanstalter gemensamma ämnen, vilka ingår i

typgrupperna. För de delar av läroanstalternas i riksstaten upptagna materielanslag,

vilka icke kunnat hänföras till visst ämne, har beräknats en

erforderlig anslagsökning med 15 procent av nu utgående anslag. Huvuddelen

av denna sistnämnda anslagsökning räknar utredningen böra falla på de

filosofiska fakulteternas fältarbets- och exkursionsanslag, vilka varit så gott

som oförändrade under en följd av år, varunder såväl antalet studerande

som antalet licentiander och doktorander ökat mycket kraftigt. De tekniska

högskolornas behov av materielanslag har utredningen jämställt med de

matematiska och fysisk-kemiska ämnesgruppernas behov. Vad beträffar

tandläkarhögskolorna har utredningen stannat inför att beräkna dessas materielanslag

med 4 procent av de totala avlöningskostnaderna 1958/59.

På grundval av den gjorda beräkningen men utan att därmed vilja binda

de anslagsfördelande myndigheterna, då det gäller anslagsförstärkningens

fördelning mellan enskilda institutioner och ändamål föreslår utredningen

att materielanslagen vid ifrågavarande universitet och högskolor uppräknas

med följande belopp:

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

155

Uppsala universitet................................. 576 000

Lunds universitet.................................. 776 500

Göteborgs universitet............................... 278 000

Karolinska institutet............................... 361 500

Stockholms högskola................................ 197 000

Tekniska högskolan i Stockholm..................... 777 500

Chalmers tekniska högskola.......................... 384 000

Tandläkarhögskolan i Stockholm..................... 49 000

Tandläkarhögskolan i Malmö........................ 28 500

Summa 3 428 000

Den föreslagna anslagsförstärkningen bör enligt utredningens mening

uppdelas på de tre budgetåren 1959/60—1961/62 med en tredjedel av de

föreslagna beloppen under vart och ett av dessa år.

2. Yttranden

Utredningens förslag beträffande materielanslagen har föranlett en ganska

livlig diskussion i remissyttrandena. Behovet av en uppräkning av dessa

anslag understrykes kraftigt från remissinstansernas sida. I fråga om metoden

för en sådan uppräkning går emellertid meningarna isär och en del

remissinstanser reser på olika skäl invändningar mot utredningens härutinnan

framlagda förslag.

Statskontoret anser sig böra inlägga en gensaga såväl mot den schematiska

karaktären i utredningens kostnadsberäkningar som emot den automatik,

som präglar ifrågavarande konstruktion. Ämbetsverket förordar en

betydligt mera individuell prövning av behoven på detta område. Även

vetenskapsakademien anser en individuell realprövning önskvärd, men

finner sig kunna acceptera utredningens schablonberäkning så länge det

gäller minimibehoven. Akademien understryker därvid, att en avsevärd

eftersläpning i fråga om materielanslagen fått äga rum som nu måste

inhämtas.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala uttalar, att de nuvarande materielanslagens

otillräcklighet för många ämnen varit ett mycket besvärligt

problem, varför den föreslagna höjningen måste te sig som en länge efterlängtad

lättnad. Sektionen anför ytterligare följande.

Erfarenheten visar att den ökade studenttillströmningen inom många av

sektionens ämnen medför en väsentligt ökad belastning på materielanslaget

i form av större omkostnader för dubblering och ersättning av kurslitteratur,

bindning, pappersåtgång in. m. Sektionen befarar därför att den av utredningen

föreslagna höjningen av materielanslaget i en snar framtid i

många ämnen kommer att helt tagas i anspråk av undervisningens krav och

visa sig vara otillräckligt för att tillfredsställa forskningens behov såsom

utredningen avsett. Vad exkursionsanslagen beträffar har sektionen svårt

all bilda sig eu uppfattning huruvida den föreslagna höjningen är tillräcklig.

Behovet av sådana anslag är beroende av studenttillströmningen, eftersom

kostnaderna för exkursionerna stå i direkt proportion till antalet deltagare.

Med hänsyn till psykologiens särställning som rent experimentellt ämne

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

inom den humanistiska fakulteten vill sektionen också framhålla, att för

detta ämne procenttalet 20,5 (den biologiska gruppens procenttal) och ej

11,3 måste tillämpas vid beräkningen av anslagshöjningen. Detta senare

procenttal (11,3) är för övrigt även för många andra samhällsvetenskaper

och examensämnet pedagogik med hänsyn till den snabba vetenskapliga

utvecklingen inom dessa sedan 1947—1948, det år som tagits till utgångspunkt

för beräkningarna, högst otillfredsställande.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anser, att utredningens förslag

icke innebär någon påtaglig förbättring för sektionens vidkommande bland

annat beroende på att den av utredningen tillämpade riktpunkten synes för

låg. Även matematisk-naturvetenskapliga fakulteten därstädes finner av

liknande skäl den av utredningen föreslagna förstärkningen helt otillräcklig.

Det större konsistoriet i Uppsala uttalar, att utredningens beräkningssätt

leder till belopp som i många fall torde vara lägre än vad som erfordras för

att kontinuerligt hålla igång forskningen utan bidrag från forskningsråd

eller andra källor.

Medicinska fakulteten i Lund understryker vikten av utredningens förslag

i förevarande hänseende. Humanistiska fakulteten därstädes framför huvudsakligen

samma synpunkter som de två humanistiska sektionerna i Uppsala.

Matematisk-natuivetenskapliga fakulteten har — med vissa reservationer

beträtfande enskilda ämnen och exkursionsanslagen — funnit, att utredningens

förslag i stort sett motsvarar det aktuella behovet inom fakulteten.

Medicinska fakulteten i Göteborg hälsar med tillfredsställelse utredningens

förslag till höjda materielanslag, enär dessa enligt fakultetens mening

sedan lång tid tillbaka varit otillräckliga.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen samt humanistiska avdelningen

vid Stockholms högskola framhåller, att de av utredningen valda beräkningsgrunderna

lett till för avdelningarna ogynnsamma resultat, vilka enligt

deras mening inte motsvarar den faktiska situationen. Matematisk-naturvetenskapliga

avdelningen vid högskolan tillstyrker däremot den för materielanslagens

vidkommande föreslagna upprustningen. Rektorsnämnden

vid Stockholms högskola understryker vad de två förstnämnda avdelningarna

framhållit.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö erinrar om att utredningen

fastslagit, att forskningen vid tandläkarhögskolorna kan sägas ha en huvudsakligen

experimentell karaktär. Det är därför enligt lärarkollegiet ägnat

att förvåna att utredningen stannat vid så blygsam ökning av tandläkarhögskolornas

materielanslag att detta omfattar endast 4 procent av de

totala avlöningskostnaderna, vilket är obetydligt mer än motsvarande siffror

för de teologiska och juridiska fakulteterna men mindre än humanistiska

fakultetens procenttal. Den odontologiska forskningens experimentella karaktär

accentueras inte minst av behovet av kostnadskrävande djurförsök.

Universitetskanslern riktar till en början vissa anmärkningar mot det

statistiska material, som ligger till grund bland annat för det här förut

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1050

157

redovisade diagrammet rörande avlönings- och materielanslagens utveckling

vid Uppsala universitet. Kanslern framhåller emellertid, att de av utredningen

framlagda konkreta förslagen icke bygger på nämnda diagram och

tabell, och någon tvekan kan enligt hans mening icke råda om riktigheten

av utredningens uttalande, att en allmän uppräkning av materielanslagen

är starkt motiverad. Kanslern förklarar sig förutsätta, att utredningen icke

avsett, att den enligt hans uppfattning invecklade och tidskrävande metod,

som utredningen använt för att få fram »en rimlig ram för upprustningen»

skall komma till användning vid de årliga beräkningarna av lärosätenas

behov av anslagsmedel till materiel, och inskränker sig därför till vissa

anmärkningar av kritisk art. Sålunda anför kanslern bl. a. följande.

Om man i enlighet med utredningens metod ställer de olika ämnestypernas

behov av anslag till materiel i relation till den totala lönekostnaden för

all i den fasta personalorganisationen ingående personal, tar man enligt

min mening i vissa fali icke tillbörlig hänsyn till undervisningens behov.

Undervisningen bestrides ju i skiftande omfattning vid olika institutioner

av mer eller mindre tillfällig personal. Jag utgår från att utredningen endast

medräknat sådan personal, för vilken avlöningen bestrides från vederbörande

lärosätes avlöningsanslag. Om så är fallet har vid beräkningen av

den erforderliga höjningen av materielanslagen helt bortsetts från all sådan

personal, som för närvarande avlönas från förslagsanslaget till förstärkningsanordningar

vid universiteten in. in., ett förhållande som givetvis

måste beaktas vid avvägningen av materielanslagen för nästa budgetår. Av

allt att döma torde den beräknade ökningen av materielanslagen för kliniska

ämnen inom de medicinska lärosätena kommit att påverkas av de

föreliggande olikheter beträffande personalorganisationen, som sammanhänger

med huvudmannaskapet för undervisningssjukhusen. Vid de medicinska

lärosätena i Göteborg och Lund—Malmö har, enligt vad jag under

hand erfarit, till den fasta personalorganisationen icke hänförts de kliniska

amanuenstjänsterna vid dessa lärosäten. Däremot har i den fasta personalorganisationen

inräknats vissa lärartjänster i Ae 24, som finnes vid dessa

lärosäten men ej i Uppsala och Stockholm, där de undervisningsuppgifter,

som är förenade med dessa tjänster, i stället fullgöras av å sjukhusens

stat uppförda överläkare och biträdande överläkare. Av den av utredningen

beräknade ökningen å 243 000 kronor av materielanslaget för kliniska ämnen

vid universitetet i Lund torde cirka 49 000 kronor vara betingade av

lärartjänsterna i Ae 24. Detta exempel torde visa, att man knappast med den

av utredningen använda metoden kan vinna en rättvis avvägning av materielanslagen

mellan de olika lärosätena. I fråga om användningen av materielanslagen

föreligger vissa olikheter mellan lärosätena. Sålunda bestrides

vid universiteten i Uppsala och Lund telefonkostnaderna helt från universitetens

avlöningsanslag, vid Stockholms högskola från omkostnadsanslaget

samt vid universitetet i Göteborg och karolinska institutet delvis från lärosätenas

materielanslag och delvis från deras omkostnadsanslag. Vid Stockholms

högskola, som till skillnad från universiteten och karolinska institutet,

icke har tjänstebrevsrätt, bestrides de olika institutionernas portoutgifter

från dessas anslagsmedel till materiel in. in. Vid Stockholms högskola

bestrides vidare utgifterna för bokinköp och bokbindning vid högskolans

humanistiska bibliotek, som fungerar som specialbibliotek i vissa ämnen,

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1059

från högskolans materielanslag, medan särskilda anslag till bokinköp och

bokbindning är uppförda å riksstaten för de medicinska biblioteken i Stockholm

och Göteborg. Med den av utredningen använda metoden för beräkningen

av den erforderliga uppräkningen av de olika lärosätenas materielanslag

har utredningen uppenbarligen icke kunnat taga hänsyn till olikheter

av här berörd art. Materielanslagen för tidigare år har av utredningen

med hjälp av konsumentprisindex omräknats till penningvärdet i mars

1958. Jag ifrågasätter om tillbörlig hänsyn härigenom kommit att tagas till

prisutvecklingen, t. ex. beträffande bokinköp och bokbindning, då nämnda

index endast i ringa mån har avseende å utgifter av den natur, som belastar

materielanslagen.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför bl. a. följande.

Materielanslaget tages f. n. praktiskt taget helt i anspråk för undervisningen

och högskolan har den erfarenheten att anslaget därför lämpligast

bör beräknas i förhållande till antalet studerande. Den väg utredningen

beträtt för att beräkna materielanslag synes kollegiet vara mindre lämpad

när det gäller att beräkna anslag för undervisningsändamål men i viss mån

användbar när det gäller att beräkna för forskning erforderliga materielanslag.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anser sig inte kunna tillstyrka

utredningens förslag i fråga om materielanslagen i dess föreliggande utformning.

Överstyrelsen anför därvid bl. a. följande.

Att bedöma aktuella och framtida medelsbehov på grundval av de av utredningen

valda relationerna, måste enligt överstyrelsens uppfattning framstå

såsom tämligen godtyckligt. Detta gäller än mer om — som bär skett

— sålunda framräknade relationstal tillämpas på annat lärosäte än det, som

för berörda budgetår tilldelats vederbörande anslag. Härtill kommer vanskligheten

av att med större grad av säkerhet beakta alla de olika faktorer,

som sedan budgetåret 1947/48 påverkat utvecklingen av ifrågakommande

anslag. En sådan faktor, som helt synes ha förbisetts av utredningen, är

det överförande av befattningar från materielanslag till avlöningsanslag,

vilket sedan dess i icke ringa utsträckning torde ha ägt rum. Framför

allt tager emellertid förslaget enligt överstyrelsens mening — åtminstone

såvitt gäller de tekniska högskolorna — icke tillräcklig hänsyn till undervisningens

behov. För dessa högskolors vidkommande påverkas medelsåtgången

under materielanslagen väsentligt mer av ett successivt ökat antal

ordinarie studerande än av den förstärkning av personalorganisationen,

som i anslutning därtill kan utverkas. Under senare år har överstyrelsen

vid sin bedömning av medelsbehovet under förevarande anslag utgått ifrån

antalet ordinarie studerande och antalet licentiander. Härutöver har överstyrelsen

beräknat ett medelsbehov av engångskaraktär för varje äskad

professur och laboratur. Fn generell förstärkning av materielanslagen vid

de tekniska högskolorna är väl motiverad vid en upprustning av våra universitets

och högskolors resurser i skilda hänseenden. De årliga kostnadsbelopp

per studerande, från vilka överstyrelsen vid sin uppskattning av

medelsbehovet under dessa anslag utgått, har bestämts under trycket av

meddelade besparingsdirektiv. Inom ramen för sålunda beräknade anslag

har icke forskningens behov kunnat tillgodoses i önskvärd omfattning.

Detta kan lämpligen ske genom en höjning av nyssnämnda belopp eller —

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1950

om man så vill — genom att tillika beräkna en fortlöpande årskostnad för

varje professur (laboratur) i stället för såsom hittills varit fallet endast ett

engångsbelopp för varje nytillkommande lärostol. Ett hänsynstagande till

här angivna faktorer är enligt överstyrelsens mening fullt tillräckligt — i

allt fall inom överstyrelsens förvaltningsområde — vid bestämmandet av

ramen för ett anslag av den art, varom här är fråga. Det torde böra betonas,

att det även är en i sin praktiska tillämpning enkel form för fastställande

av denna ram.

Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan framhåller, att materielanslagens

knapphet sedan en följd av år medfört stora svårigheter i forsknings- och

undervisningsarbetet. Det är därför med stor tillfredsställelse som lärarkollegiet

konstaterar, att utredningen föreslagit väsentlig höjning av anslagen.

Skogshögskolans lärarråd understryker såsom ett allmänt önskemål

att materielanslagen höjes.

SACO hälsar utredningens förslag i detta avseende med tillfredsställelse.

SFS ansluter sig helt till principen att materielanslaget bör öka då personalorganisationen

byggs ut. Däremot ställer SFS sig frågande inför utredningens

beräkning av procentsatsen. Det synes SFS godtyckligt att förutsätta

att förhållandena 1947—1948 bäst återspeglar det nuvarande behovet. SFS

föreslår vidare på anförda skäl, att ett högre procenttal lägges till grund

för beräkningen av materielanslagen inom de teologiska och juridiska

fakulteterna samt inom den språkvetenskapliga ämnesgruppen.

3. Departementschefen

Såsom framgått av den lämnade redogörelsen har utredningen ingående

diskuterat frågan om den lämpligaste metoden att beräkna materielanslagens

storlek med hänsyn till omfattningen av såväl forskningens och det

allmänna institutionsarbetets som undervisningens behov. Utredningen anser

sig kunna konstatera, att materielanslagens storlek under de sista tio

åren icke uppräknats i rimligt förhållande till den ökade omfattning som

både undervisning och forskning fått under denna tid. Detta konstaterande

motiverar utredningen med utgångspunkt i statistiska sammanställningar,

som utvisar hur storleken av å ena sidan materielanslagen och å andra

sidan avlöningsanslagen utvecklats under perioden 1947—1958. Utredningen

förordar för sin del, att anslagen till materiel in. in. nu förstärkes i sådan

omfattning, att relationen mellan storleken av dessa anslag och avlöningsanslagen

blir densamma som budgetåret 1947/48, vilket år enligt utredningens

mening representerar en lämplig avvägning i detta hänseende. De

ifrågavarande relationerna mellan materiel- och avlöningsanslag har av utredningen

beräknats för elt antal fakulteter och ämnesgrupper. Den förstärkning

av anslagen till materiel, som utredningen beräknat på grundval av salunda

framräknade relationstal för ett antal fakulteter och ämnesgrupper i

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

syfte att till en början åstadkomma en väl avvägd relation mellan materieloch

avlöningsanslag, föreslås uppdelad på de närmaste tre budgetåren.

Mot de av utredningen vid beräkning av materielanslagen använda metoderna

har vissa invändningar rests. En del av dessa avser den sakliga

motiveringen för utredningens metoder. Andra invändningar åter är av

mer teknisk art; det har sålunda påvisats, att en tillämpning av utredningens

metoder, särskilt vad gäller den erforderliga uppdelningen av avlöningsanslagen

på ämnesgrupper med olika relationstal, skulle komma

att medföra avsevärda svårigheter för de anslagsäskande myndigheterna.

För egen del anser jag utgångspunkten för utredningens ställningstagande

i sak fullt motiverad. Det synes mig nämligen ändamålsenligt och

riktigt, att vid avvägningen av materielanslagens storlek beaktas de skiftande

krav på medel för materiel, vilka såväl forskningen och det allmänna

institutionsarbetet som undervisningen ställer. Den av utredningen

förordade beräkningsmetoden är emellertid otvivelaktigt behäftad med

vissa svagheter. I anslutning härtill vill jag erinra om vad en del remissinstanser

anfört och i samband härmed särskilt peka på den svårighet

som ligger däri, att enligt utredningens metod beräkningen av materielanslagens

storlek för ett visst budgetår är beroende på den slutliga personalförstärkning,

som i realiteten kommer att genomföras för samma budgetår.

Att de anslagsäskande myndigheterna inte kan grunda sina beräkningar

härpå är uppenbart; utan omfattande och tidskrävande omräkningar

blir det sålunda icke möjligt att med tillämpning av den föreslagna

metoden år från år anpassa materielanslagen till den storlek avlöningsanslagen

verkligen kommer att få. Med hänsyn härtill anser jag mig icke

kunna förorda en direkt tillämpning av utredningens metod för beräkning

av materielanslagens storlek. Då emellertid utfallet i stort av utredningens

beräkningsmetoder samt det material i övrigt, som utredningen här förebragt,

och de synpunkter, som kommit till uttryck vid remissbehandlingen,

enligt min mening klart utvisar, att det för närvarande icke råder en

fullt tillfredsställande balans mellan de personella och materiella resurserna,

har jag funnit mig böra för nästa budgetår förorda betydande uppräkningar

av materielanslagen.

Innan jag går närmare in härpå, vill jag erinra om att jag i årets statsverksproposition

förordat överföring till vederbörande avlöningsanslag av

de avlöningskostnader för viss biträdespersonal, som nu belastar materielanslag.

I nämnda sammanhang har jag vidare förklarat, att jag icke ämnar

för nästa budgetår föreslå uppförande på riksstaten av särskilt anslag

till förstärkningsanordningar vid universiteten m. m. Jag har därvid räknat

med att de för olika ändamål i detta förstärkningsanslag nu inräknade

medlen för nästa budgetår kommer att upptas under andra anslag.

För innevarande budgetår bestrides från nämnda förstärkningsanslag bl. a.

vissa kostnader för materiel. Detta förhållande samt den omständigheten,

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

att behovet av förstärkning av skilda institutioners materielanslag till

följd av ökad tillströmning av studerande kommer att för nästa budgetår

kvarstå och eventuellt öka, bör beaktas vid fastställande av respektive

inaterielanslags storlek för nästa budgetår. Sålunda synes det bl. a. erforderligt,

att av de för universiteten och Stockholms högskola för nästa

budgetår avsedda materielanslagen en viss del reserveras för dylika, ännu

ej fastställbara behov. Detta torde böra beaktas vid kanslerns fördelning

av angivna materielanslag, så att för var och en av ifrågavarande läroanstalter

avdelas visst belopp för successiv utdelning under loppet av

nästa budgetår.

Vid avvägningen för nästa budgetår av storleken av de olika materielanslagen

vid universitet och högskolor har jag alltså beaktat såväl förutnämnda

avlastning av vissa avlöningskostnader från materielanslagen som

förekomsten av sådana materielkostnader, som innevarande budgetår bestrides

från förstärkningsanslaget. Såvitt gäller materielanslagen för Uppsala

universitet och karolinska institutet har jag därjämte tagit hänsyn

till de merbelastningar på dessa anslag, som föranledes av de i årets statsverksproposition

föreslagna överflyttningarna till universitetets och institutets

stater av kostnader för verksamheten vid rasbiologiska institutet

respektive medicinska Nobelinstitutets avdelning för biokemi.

Med dessa överväganden har jag funnit, att de nuvarande anslagsmedlen

till materiel m. in. för nästa budgetår bör höjas med, för Uppsala universitet

202 000 kronor, för Lunds universitet 330 000 kronor, för Göteborgs

universitet 124 000 kronor, för karolinska institutet 115 000 kronor,

för Stockholms högskola 145 000 kronor, för tandläkarhögskolan i Stockholm

23 200 kronor, för tandläkarhögskolan i Malmö 13 100 kronor, för

tekniska högskolan i Stockholm 200 000 kronor och för Chalmers tekniska

högskola 60 000 kronor eller sammanlagt med 1 212 300 kronor. Jag gör slutlig

framställning härom i det följande. 11

11 —Ilihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 105

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Mctj:ts proposition nr 105 år 1959

VII. Forskningsråden

1. Statistiska data och allmänna synpunkter

Utredningen

Utredningen redovisar inledningsvis en sammanställning över utvecklingen

av den statliga bidragsgivningen till forskningsråden budgetåren

1942/43—1958/59. (Medelsanvisningen till förvaltningskostnader ingår ej i

de i sammanställningen angivna beloppen.) Sammanställningen återges här

nedan, i vad den avser budgetåren 1950/51—1958/59.

(1 000-tal kronor)

Statligt

1950/

1951/

1952/

1953/

1954/

1955/

1956/

1957/

1958/

forskningsråd

51

52

53

54

55

56

57

58

59

Humanistiska

fondens nämnd . .

600,0

600,0

600,0

675,0

700,0

775,0

850,0

1 025,0

1 125,0

Samhälls- och

rättsvenskapliga

forskningsrådet . .

320,0

320,0

320,0

352,0

423,0

473,0

503,0

525,0

560,0

Statens naturve- tenskapliga forsk- ningsråd ........

1 310,0

1 310,0

1 595,0

1 828,0

1 829,0

2 234,0

2 741,5

3 255,3

3 862,3

Statens tekniska

forskningsråd . . .

1 098,0

1 098,0

1311,7

1 467,8

1 467,8

1 472,0

1 551,3

2 089,6

3 003,4

Atomkommittén .

1 900,0

1 900,0

2 300,0

2 475,0

2 475,0

2 775,0

3 275,0

3 675,0

4 375,0

Statens medicin- ska forskningsråd

1 193,0

1 193,0

1 415,5

1 602,5

1 603,0

2109,1

2 613,0

3 253,3

4 065,5

Jordbrukets

forskningsråd....

292,5

292,5

347,4

405,3

404,3

606,7

810,1

1 114,5

1 168,5

Flyg- och naval- medicinska nämn- den ............

270,0

295,0

335,6

425,0

432,0

462,0

532,0

550,7

641,3

Summa riksstats- anslag..........

6 983,5

7 008,5

8 225,2

9 230,6

9 334,1

10 906,8

12 875,9

15 488,4

18 801,0

Därefter redovisar utredningen vissa resultat ur en av utredningen utförd

undersökning rörande forskningsrådens utdelande verksamhet under kalenderåret

1955. Av följande tabell framgår sålunda hur anslag till forskare fördelat

sig på forskarnas verksamhetsområde (universitet, fakultet, fackhögskola,

vetenskaplig inrättning in. in.)

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

163

Utdelade anslag

Utdelade anslag

Verksamhets-

Antal

fors-

kare

Total-

Procent

Verksamhets-

Antal

fors-

kare

Total-

Procent

område

belopp

av

område

belopp

av

(1 000- tal kr.)

total-

summan

(1 000- tal kr.)

total-

summan

Uppsala univer-

Bibliotek, museer

175

1 986,2

17,6

och arkiv.....

67

340,7

3,0

Lunds universi-

Andra statliga el.

tet..........

168

1 437,2

12,7

statsunderstödda

Göteborgs uni-

366,7

3,2

f or sknin gsinrätt-

132

875,4

7,7

versitet......

Karolinska in-

41

Läroverk och and-

115

1 392,8

12,3

25

67,2

0,6

stitutet......

Stockholms

94

536,5

4,7

Annan offentlig

verksamhet.....

15

90,7

0,8

högskola.....

Summa fakulte- ter ..........

Industrier och

593

5 719,4

50,6

andra privata

40

333,4

2,9

därav

teol. fak.....

jur. fak.......

8

23

20,9

63,5

0,2

0,6

Vetenskapliga

samfund (andra

än statsunder-

med. fak......

224

2 640,6

23,3

47

315,4

2,8

hum. fak.....

135

421,1

3,7

mat.-nat. fak1.

203

2 573,3

22,7

9

41,0

0,4

Tekniska hög-

Summa utanför

skolorna.....

128

3 176,9

28,1

universitet och

335

2 063,8

18,2

Tandläkarhög-

2

9,4

0,1

Totalt

1 121

11 311,6

100

skolorna

(endast i Malmö)

Jordbrukets

högskolor

(ej skogshög- skolan).......

55

309,4

2,7

Handelshög-

skolorna.....

7

31,5

0,3

G.C.I...........

1

1,2

Summa fack-

högskolor.....

193

3 528,4

31,2

Summa univer-

sitet och fack- högskolor ....

786

9 247,8

81,8

1 Inklusive naturvetenskapliga ämnen inom filosofiska fakulteten vid Göteborgs universitet.

Anm. De särskilda anslagen till naturvetenskaplig publiceringsverksamhet är ej inräknade

i denna tabell.

Utredningen kommenterar uppgifterna i tabellen på följande sätt.

Av de totalt utdelade anslagen kommer 5,7 miljoner på forskare vid universiteten

och 3,5 miljoner på forskare vid fackhögskolor. Sammanlagt har

således 9,2 miljoner eller drygt fyra femtedelar av samtliga anslag tilldelats

forskare vid universitet och högskolor. Av de återstående knappa tjugo procenten

har huvuddelen (1,4 miljoner) gått till forskare vid andra offentliga

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

forskningsinrättningar eller till personer anställda i annan offentlig verksamhet

(inklusive bibliotek, museer och arkiv), medan 0,6 miljoner tilldelats

personer med anställning i privat tjänst eller med egen rörelse.

Utredningen redovisar vidare följande sammanställning av antalet forskare

vid de fem fakulteterna som under år 1955 tilldelats forskningsanslag

från olika forskningsråd och de beviljade anslagens storlek.

Forskarens

fakultet

Utdelande råd

Hum.

fonden

Samh.

o. rättsv.

f. r.

Medi-

cinska

f. r.

Flyg-

och

navalm.

nämnd.

Riks- fören. f.

kräftsj.

bek.

Na- turv.

f. r.

Atom-

kom-

mittén

Tekn.

f. r.

Jord- br.

f. r.

Samtl.

Antal forskare

Teol........

8

—

—

—

—

—

—

_

_

8

Jur........

1

18

—

—

—

—

—

—

—

19

Med........

—

—

148

5

51

15

—

—

—

219

Nät........

—

—

4

—

8

129

44

ii

12

208

Hum.......

73

65

—

—

—

—

—

—

1

139

Samtl......

82

83

152

5

59

144

44

ii

13

593

Belopp (1000-tal kronor)

Teol.......

20,9

—

—

—

—

—

—

—

—

20,9

Jur........

6,5

51,7

—

—

—

—

—

—

—

58,2

Med........

—

—

1 674,1

13,2

708,6

89,3

—

—

—

2 485,2

Nät........

—

—

27,8

—

136,3

847,4

1 529,8

103,0

84,4

2 728,7

Hum.......

238,1

183,3

—

—

—

—

—

—

5,0

426,4

Samtl......

265,5

235,0

1 701,9

13,2

844,9

936,7

1 529,8

103,0

89,4

5 719,4

Till ytterligare belysning av forskningsrådens utdelningspolitik anför

utredningen slutligen följande.

I förevarande syfte har sammanställningar gjorts över mottagarens akademiska

examen/grad respektive tjänsteställning. Det framgår bl. a. att två

tredjedelar av antalet utdelade anslag och tre fjärdedelar av de utbetalade

beloppen gått till forskare, som disputerat, medan största delen av återstoden

gått till personer med licentiatexamen. Den helt övervägande delen av rådsanslagen

utdelas sålunda till vetenskapligt högt kvalificerade personer.

Av samtliga professorer och laboratorer (motsvarande) i landet har cirka

40 % erhållit anslag från något forskningsråd under år 1955. En jämförelse

mellan professorerna å ena sidan inom de juridiska, teologiska och humanistiska

fakulteterna och å andra sidan inom de medicinska och naturvetenskapliga

fakulteterna och vid fackhögskolorna visar, att någon skillnad ej

förelåg mellan dessa grupper i här ifrågavarande avseende.

Enligt den gjorda undersökningen utdelades under kalenderåret 1955

forskningsanslag med sammanlagt 12 435 000 kronor, vari då även inräknats

anslag ur reservationsanslaget för främjande av medicinsk forskning. Om

man fördelar dessa anslag på ämnesområden, får man den fördelning av de

utdelade beloppen, som redovisas i följande tablå. Härvid har ospecifiserade

anslag förts till de ämnesområden, som respektive råd huvudsakligen representerar.

Alla anslag från reservationsanslaget för främjande av medicinsk

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

165

Utdelade anslag

Ämnesområde

Belopp

(1 000-tal kronor)

Naturvetenskap och teknik.....................

6 644,2

53,4

Medicin......................................

3 667,8

29,5

J ordbruksf orskning............................

744,8

6,0

Samhälls- och rättsvetenskap...................

338,8

2,7

Humaniora och teologi.........................

1 038,9

8,4

Totalt

12 434,5

100

forskning har förts till de medicinska ämnena utan de anslag, som utdelats

av veterinärhögskolan, vilka förts till ämnen inom jordbruksforskningen.

Nio tiondelar av de anslag, som utdelades 1955, gick sålunda till forskning

inom naturvetenskap, teknik och medicin. Samhällsvetenskap, humaniora

och teologi fick en tiondel. Inom de experimentella vetenskapernas område

låg tyngdpunkten på den naturvetenskapliga grundforskningen.

Utredningen behandlar härefter forskningsrådens roll inom den svenska

forskningsorganisationen och anlägger därvid vissa allmänna synpunkter.

Utredningen ingår först på rådens arbetsuppgifter och arbetsformer

och anför därom följande.

Rådens arbetsformer är i sina detaljer något olika beroende på arbetsuppgifternas

art. Följande är dock gemensamt för samtliga råd.

En av de viktigaste arbetsuppgifterna för samtliga råd är, som redan

sagts, fördelningen av statsmedel till forskning. De flesta anslag beviljas

efter ansökan från forskare vid universitet, högskolor, forskningsinstitut,

sjukhus, industrilaboratorier m. m. Råden tar också, då så anses behövligt,

själva initiativ till forskningsuppgifter och söker intressera lämpliga forskare

för dessas genomförande.

Sedan beslut om utdelande av ett anslag fattats, upprättas ett kontrakt

mellan rådet och forskaren om medlens användning. I detta kontrakt stipuleras

bl. a. de löner, som får utgå. Dessa har i allmänhet karaktären av

arvode motsvarande viss lönegrad och löneklass i det statliga lönesystemet.

Anslagsmottagaren kan rekvirera förskott, som fylles på efter redovisning

av redan havda utgifter. Vidare har anslagsinnehavaren skyldighet att inkomma

med redogörelser, t. ex. varje år, samt när arbetet är färdigt en

slutredogörelse. När slutredogörelse och slutredovisning fullgjorts, avföres

anslaget. Genom kansliernas försorg sker sålunda en löpande kontroll av

medlens användning. Redogörelserna granskas av den rådets ledamot, som

är mest sakkunnig på området i fråga och som därtill utsetts. Inköpt apparatur

inventarieföres till en början hos rådet, men överföres därefter ofta

till det universitet eller den statliga institution, där den placerats.

Medel beviljas för skiftande slag av utgifter i enlighet med bestämmelser

i rådens reglementen. Det vanligaste är utgifter för löner och materiel,

men också anslag för resor, lokalhyror, transporter, publicering o. s. v.

förekommer ofta.

I de flesta fall bedrives forskningsarbetet på universitets-, högskole- och

liknande institutioner, men i vissa fall har råden måst förse forsknings
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1959

grupper med lokaler, antingen särskilt uppförda för ändamålet, såsom

kärnkemiska institutionen i Göteborg, eller förhyrda, såsom beträffande

palynologiska laboratoriet i Stockholm.

En särskild typ av stöd till forskningen är gemensamma serviceorganisationer,

t. ex. elektronik verkstäder, som får utnyttjas av forskare inom en

viss rayon. Sådana har nyligen inrättats för Lundaområdet och Uppsalaområdet

av naturvetenskapliga rådet. Här bör också nämnas Ingeniörsvetenskapsakademiens

två försöksstationer i Stockholm, vilka har till uppgift att

uthyra lokaler med service (verkstad, bibliotek etc.) för forskning, som behöver

sådant utrymme, ofta under en relativt kort period och som icke har

så stor omfattning, att den kan motivera en egen serviceorganisation. Lokalerna

vid dessa försöksstationer har varit mycket efterfrågade och en tredje

station är under planering.

Vissa råd driver en särskild stipendieverksamhet för utbildning av forskare.

Sålunda har tekniska forskningsrådet ett tjugotal stipendiater anställda

för en tid av högst tre år. Under denna tid får stipendiaterna arbeta

under en erfaren forskares ledning och därvid erhålla en värdefull utbildning

i forskningsmetodik. Rådet gör en skriftlig överenskommelse härom

med forskningsledaren, men ställer därvid inga krav på direkta forskningsresultat.

Härigenom kan utbildningen av forskare inom speciellt viktiga

områden säkerställas och utbildningen kan ske hos den lämplige forskningsledaren,

oberoende av var denne är verksam.

Vidare har de naturvetenskapliga och tekniska råden överenskommit

med motsvarande organ i Storbritannien om stipendiatutbyte mellan de två

länderna. Likaså har det medicinska rådet ett samarbete med motsvarande

amerikanska organisation, som ställer ettåriga stipendier för forskningsarbete

i Förenta staterna till förfogande för svenska forskare, som utses efter

förslag av statens medicinska forskningsråd.

Samarbetet med utländska systerorganisationer är livligt och av stor betydelse,

och råden har över huvud taget en betydelsefull internationell

verksamhet. Som exempel kan nämnas atomkommitténs funktion av svenskt

kontaktorgan inom European Organization for Nuclear Research (CERN)

och för det nordiska institutet för teoretisk atomfysik i Köpenhamn

(Nordita). För det nordiska samarbetet inom teknisk-naturvetenskaplig

forskning finns sedan flera år Nordiska forskningsdelegationen.

Anslag till publicering ges till tidskrifter, monografier, läro- och handböcker

m. m. De ges ibland till enskilda forskare, ibland också genom särskilda

kontrakt till förlag som bidrag för utgivande av ett vetenskapligt

verk, som icke är ekonomiskt självbärande.

Råden fördelar även i allmänhet statens anslag till tryckning av doktorsavhandlingar

och till vetenskapliga tidskrifter.

Råden fungerar som remissinstanser för Kungl. Maj :t och olika statsmyndigheter

i frågor inom vederbörande råds kompetensområde.

Vissa av råden har därjämte speciella, ibland ganska särpräglade uppgifter,

som delvis beröres i samband med genomgången av de enskilda

råden.

Rådens instruktioner har efter rådens inrättande kompletterats på en

viktig punkt, nämligen genom att råden fått möjlighet inrätta befattningar

med pensionering försäkringsvägen för kvalificerade forskare. Ett

starkt behov av en pensioneringsmöjlighet finnes även för vissa andra

grupper av befattningshavare, främst kvalificerad teknisk personal.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 är 1950 167

Beträffande forskar befattningar hos råden anför utredningen

följande.

Förutsättningen för utvecklingen av ett lands forskningspotential är uppspårandet

och tillvaratagandet av forskningsbegåvningarna. På detta område

göres nu genomgripande insatser i de stora länderna. I ett litet land

med få universitet och ett litet antal befattningar inom varje särskild

forskningsdisciplin, måste man ha en effektiv mekanism, som ger möjlighet

att tillvarataga goda forskarkrafter, som till följd av tillfälliga konjunkturer

ej kan erhålla ordinarie tjänster. En fullt utbildad forskare har kostat landet

så mycket, att det är ett oförsvarligt nationalekonomiskt slöseri att låta

honom försvinna till utlandet eller till en verksamhet, där hans utbildning

ej utnyttjas, enbart av den anledningen, att han ej kan erbjudas en befattning,

som ger honom och hans familj ett livsuppehälle. När det gäller dessa

forskare, kan kompetensnivån variera från nyblivna docenter till professorskompetenta

forskare i högsta internationella klass. Genom den utökning av

antalet docent- och forskardocenttjänster, som utredningen i det föregående

föreslagit, och genom de speciella forskartjänster, som råden i det följande

föreslås få disponera, kommer de flesta fall, som kan väntas bli aktuella, att

gälla forskare med speciell kompetens eller längre tjänstgöringstid än docenttjänstetidens

sex år. Råden har redan nu i vissa fall trätt till för att överbrygga

en kortare tid, innan vederbörande kunnat få ordinarie befattning

eller statsmakterna fattat beslut om en personlig professur. I ett annat fall

har en kommunalt anställd överläkare genom ett årligt arvode motsvarande

professorslön kunnat odelat ägna sig åt lösande av ett viktigt medicinskt

forskningsproblem. Dessa möjligheter finns alltså redan, fastän de på grund

av rådens medelstillgång i alltför ringa grad kunnat utnyttjas. Råden har

dessutom — som förut nämnts — möjlighet att ordna pensionsförsäkring

genom SPP efter tillstånd av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. En förutsättning

i alla dessa fall är givetvis, att det gäller högklassigt forskningsarbete,

som ej bör avbrytas, eller ett för landet väsentligt forskningsprojekt,

som skall sättas igång. Forskningsråden torde få anses ha särskild kompetens

för denna uppgift genom den allsidiga överblick över forskningen inom

såväl som utom landet, som de äger och som de genom sin verksamhet ständigt

förnyar. 1

1 fråga om särskilda forskartjänster framhåller utredningen

följande.

Under budgetåret 1958/59 finnes femton s. k. forskningsläkartjänster uppförda

i riksstaten under rubriken Gemensamma universitetsändamål. De är

e. o. tjänster med lön enligt lönegrad Ae 24, d. v. s. samma lönegrad som för

docent- och forskardocenttjänsterna. Innan en dylik tjänst skall tillsättas,

beslutar statens medicinska forskningsråd vilket ämnesområde tjänsten

tills vidare skall omfatta. Tjänsterna tillsättes för en tid av tre år i sänder

av universitetskanslern, antingen genom kallelse eller efter ansökan, i

båda fallen efter förslag av rådet. Rådets förslag i anledning av inkomna

ansökningar skall vara grundat på utlåtanden av två eller tre sakkunniga,

av vilka endast en må vara ledamot av rådet. Som närmare utvecklats i annat

sammanhang, ger dessa tjänster möjligheter för rådet att initiera viss speciell

forskning. Tjänsterna kan placeras även utanför universitets- och högskoleinstitutionerna,

l. ex. vid kommunala sjukhus eller forskningsinrätt
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1059

ningar av olika slag. Dessa tjänster spelar dessutom rollen av en rörlig riksreserv

av docenttjänster, som i viss mån kan jämna ut variationer i tillgången

på lediga tjänster mellan olika läroanstalter.

Utredningen anser i princip, att tjänster av detta slag bör finnas inom

alla områden, där behov därav föreligger. I det följande föreslår utredningen,

att dylika tjänster nu inrättas till främjande av naturvetenskaplig

forskning, atomforskning och socialvetenskaplig forskning och att tjänsterna

ställes till vederbörande forskningsråds disposition på samma sätt som

det medicinska rådet kan sägas disponera forskningsläkarbefattningarna.

Det må ankomma på vederbörande forskningsråd att sedermera och i mån

av behov göra framställning rörande motsvarande tjänster inom övriga forskningsområden.

Vidare upptar utredningen vissa allmänna frågor rörande forskningsrådens

an slagspolitik till principiell behandling och anför därvid bl. a.

följande.

Det är karaktäristiskt för modern vetenskap, att ständigt nya områden

blir aktuella eller visar sig vara av sådan betydelse, att även i vårt land

forskning inom ifrågavarande område bör initieras och stödjas. Forskningsråden

har här en stor uppgift att fylla. Det ter sig många gånger

naturligt och praktiskt, att forskning inom ett sådant område upptages

inom en av ett forskningsråd bildad arbetsgrupp. Man kan då börja i liten

skala och utan vidlyftiga organisatoriska anordningar. Visar det sig, att

resultaten ej bedömes rättfärdiga insatsen, kan verksamheten lätt nedläggas.

Utvecklar sig arbetet i stället på sådant sätt, att ett permanent behov

uppenbarligen kommer att föreligga, kan forskningsråden framföra de förslag

till statsmakterna, som utvecklingen påkallar, t. ex. upprättandet av

fasta befattningar eller institutioner vid universitet och högskolor. Ordinariesättning

kan då motiveras mot bakgrunden av den verksamhet, som bedrivits

under några år och som också kan ge underlag för en realistisk bedömning

av behövliga resurser.

Modern naturvetenskap och dess tillämpningar kräver för sitt effektiva

bedrivande tillgång till specialutbildade tekniker i stor omfattning. Avlöningar

till tekniker utgör en stor post i rådens budget. Genom tillkomsten

av mycket stora apparaturer, såsom cyklotroner, Van de Graaff-maskiner,

elektronmikroskop och elektronisk instrumentering överhuvudtaget har

vissa institutioner kommit att få en nästan industribetonad prägel. Skötseln

av dessa dyrbara och komplicerade apparater fordrar högkvalificerade

tekniska hjälpkrafter av typen läroverksingenjör med specialutbildning.

Dessa är mycket eftersökta inom bl. a. industrien och forskningsinstitutionerna

måste därför ha möjligheter att avlöna dessa på ett sådant sätt, att

de stannar kvar även sedan de på institutionen fått sin specialutbildning.

De medel, som de svenska forskningsråden hittills disponerat över, har

med undantag för atomkommittén endast medgivit relativt små forskningsanslag,

i vilka anslagen till apparatur och materiel utgjort en förhållandevis

blygsam del. Naturvetenskaplig och medicinsk forskning tenderar

inom så gott som samtliga områden snabbt att bli mycket kostnadskrävande.

Främsta orsaken är den snabba utvecklingen av komplicerad och dyrbar

apparatur, som möjliggör framträngandet på nya områden. Många skäl tala

för att råden nu ges ansvaret även för anskaffandet av den mera kostnadskrävande

utrustningen. Ett av dessa skäl är rådens möjligheter till snabb och

opaginerad Kontrollera mot PDF

109

Kungi. Maj:ts proposition nr 105 är 1050

smidig anslagspolilik. Planeringen av inköp eller byggande av större apparatur

kan därigenom ske på mest ekonomiska sätt, ofta under loppet av några

budgetår. Den kanske viktigaste omständigheten, som talar för att råden

anförtros denna uppgift, är storleken av de anskaffnings- och driftskostnader,

som ofta är förbundna med större vetenskaplig apparatur. Dylik apparatur

kan därför ofta ej ses som utrustning endast för en enskild forskare

och kan av ekonomiska skäl ej heller ingå i grundutrustningen för alla institutioner

av viss typ. Utnyttjandet representerar med andra ord ofta ett för

områdets forskare gemensamt intresse, varför också anskaffande och drift

bör planeras av den eller de ifrågavarande rådsorganisationerna, som då även

till en början formellt blir ägare till apparaturen. Härigenom ges bästa möjliga

garantier för ett rationellt utnyttjande.

Det må i detta sammanhang påpekas, att utvecklingen på flera naturvetenskapliga

områden nödvändiggjort ett internationellt samarbete, nämligen

då enskilda mindre länder saknat tillräckliga ekonomiska eller personella

resurser att bygga upp och driva en viss typ av forskning. Som exempel

må anföras det europeiska kärnforskningsinstitutet i Geneve och ett

under planering varande gemensamt astronomiskt observatorium i Sydafrika.

Svenska kontaktorgan i dessa båda fall är atomkommittén respektive

naturvetenskapliga rådet.

Mot bakgrunden av det anförda vill utredningen föreslå, att rådsanslagen

dimensioneras så, att råden inom sina respektive områden kan ansvara

icke blott för anskaffandet av materiel och mindre apparatur för speciella

forskningsprojekt utan även för anskaffandet av större forskningsapparatur.

Den sedvanliga petitavägen skulle då endast behöva anlitas, när det gäller

utrustning av nya institutionsbyggnader och projekt av likartad natur

eller storleksordning, såsom atomreaktorer, observatorier etc. Vidare bör

givetvis denna väg anlitas, när det gäller internationella projekt eller engagement

av större omfattning. Vid behandlingen av förstnämnda slag av petitaframställningar

torde emellertid vad beträffar forskningsutrustningen

de myndigheter, som har att yttra sig över framställningarna (kanslersämbete

eller utrustningskommitté) med fördel rådgöra med den sakkunniga

rådsorganisationen.

I vissa fall har det visat sig ändamålsenligt att skapa speciella servicegrupper

gemensamma för flera institutioner. Som exempel kan anföras den

elektronikservice, som det naturvetenskapliga rådet upprättat i Lund och

Uppsala och som är avsedd att utnyttjas av institutioner med elektronisk

apparatur, men utan möjligheter att anställa egen elektronikman. Dessa

serviceorgan utnyttjas ej blott av institutioner tillhörande universitetet,

utan också av andra institutioner av jämförbar karaktär, t. ex. vid lantbrukshögskolan,

forskningsinstitut och liknande. Dessa verksamheter har

slagit mycket väl ut. EU iiknande arrangemang har gjorts i Lund för programmering

vid den där befintliga matematikmaskinen. Ett annat exempel

är en teknisk redaktionstjänst, gemensam för flera tidskrifter, som likaledes

upprättats av naturvetenskapliga rådet. Även andra liknande verksamheter

torde med fördel kunna igångsättas på detta sätt.

Publiceringsfrågorna spelar en stor roll i vissa råds verksamhet. Naturvetenskapliga

rådet var det första, som fick ett särskilt publiceringsanslag

och en särskild publiceringsnämnd för dessa ärendens beredande. Det har

emellertid visat sig lämpligare att sammanföra delta publiceringsanslag med

forskningsanslaget till ett enda anslag, inom vilket Kungl. Maj:t fastställer

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

en särskild delpost för publiceringsverksamhet. Överhuvudtaget synes det

utredningen vara lyckligast och mest i överensstämmelse med tankarna

bakom rådens skapande, att de medel, som står till deras förfogande, icke

är uppdelade mera än nödvändigt på delanslag eller delposter. Genom att

medlen i största utsträckning är samlade i ett klumpanslag, vinnes större

anpassbarhet till de växlande behoven.

För de olika råden gäller, att Kungl. Maj :ts tillstånd måste inhämtas, då

anslag till ett och samma ändamål överstiger ett för respektive råd gällande

maximibelopp. Enligt utredningens mening har utvecklingen motiverat, att

dessa maximibelopp höjes till det dubbla mot nu gällande, utan att Kungl.

Maj :t därigenom förlorar önskvärd överblick över större medelsanvisningar

från råden.

Slutligen berör utredningen vissa administrativa och tekniska

frågor och anför därvid följande.

Utredningen har funnit vissa justeringar erforderliga i fråga om de olika

rådens ledamotsantal. Förslag i detta avseende framlägges i det följande för

varje råd för sig.

Fn fråga av väsentlig betydelse för rådens verksamhet är, hur en tillräcklig

cirkulation bland ledamöterna skall kunna åvägabringas, samtidigt som

kraven på behövlig kontinuitet i arbetet tillgodoses. Nu gällande bestämmelser

och praxis är rätt olika för olika råd, men tiden torde nu vara inne

för att åstadkomma en viss normalisering i detta avseende. Erfarenheten

torde ha visat, att en lämplig kompromiss mellan de båda ovan antydda

synpunkterna vinnes, om mandatperioden för valda ledamöter sättes till

tre år med möjlighet till omval för en andra period. Efter en eller flera

perioders frånvaro bör sedan nytt omval kunna komma i fråga.

Likaså bör såväl ämnes- som lokalrepresentation vara den bästa möjliga

samtidigt som givetvis vederbörandes personliga egenskaper måste

utgöra grundförutsättningen. Här torde i allmänhet bästa balans erhållas

mellan olika synpunkter, om en del av medlemmarna väljes lokalt, medan

de övriga utses av Kungl. Maj :t efter rådets hörande.

Det bör ankomma på råden att i samband med sina remissyttranden över

föreliggande betänkande utforma preciserade förslag till ändring av ordalydelsen

i för respektive råd gällande reglemente.

Råden har kanslier för administrationen av respektive anslag, för utredningar

inom respektive råds verksamhetsområde m. in. Det är viktigt, att

dessa kansliers organisation anpassas efter utvecklingen av rådens verksamhet,

så att de kan effektivt fullgöra sina uppgifter.

Utredningen föreslår vidare, att samtliga råds administrationsanslag

sammanföres med respektive råds övriga anslag, varigenom det läggs i

Kungl. Maj :ts hand att utfärda närmare bestämmelser för anslagens användning.

Till de stora frågorna om forskningsrådens organisation och administrativa

struktur avser utredningen att återkomma i samband med att utredningen

behandlar motsvarande frågor för universitets- och högskoleorganisationen.

Det synes nämligen rimligt att i detta sammanhang överväga

vissa former av samarbete mellan råden å ena sidan och de högre läroanstalternas

administration å den andra, detta närmast i avseende på

utbetalning och redovisning av rådsanslag, som beviljats forskare knutna

till dessa läroanstalter.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 195!)

171

Y ttranden

Remissmyndigheterna har i huvudsak instämt i utredningens här återgivna

uttalanden.

Statskontoret anför bl. a. följande.

Enligt statskontorets mening bör nuvarande former för medelsanvisning

alltjämt bibehållas då fråga är om materielanskaffning till forskningsråden.

Vad utredningen anfört rörande önskvärdheten av att samtliga råds administrationsanslag

sammanföres med respektive råds övriga anslag finner

statskontoret icke skäl att motsätta sig. Däremot ställer sig ämbetsverket

mera tveksamt till utredningens förslag om en dubblering av de maximibelopp,

vid vilkas överskridande för ett och samma ändamål Kungl. Maj:ts

tillstånd måste inhämtas. Ämbetsverket är närmast böjt för att förorda, att

frågan om en höjning av nu fastställda maximibelopp prövas från fall

till fall.

Vetenskapsakademien framhåller bl. a. följande.

Utredningen har gett en mycket värdefull överblick över forskningsrådens

utveckling och nuvarande arbetsformer och mot bakgrunden härav föreslagit

såväl utökade befogenheter för råden som en avsevärd ökning av de

medel, som årligen ställes till rådens förfogande. Akademien finner samtliga

dessa förslag välgrundade och anser att deras realiserande skulle skapa

ökade möjligheter till den form av smidigt och effektivt stöd åt forskningen

som just är rådens uppgift. Det kan konstateras att liknande vägar följts

av forskningsråd i andra länder och uppenbarligen med stor framgång.

Styrelsen för farmaceutiska institutet uttalar bl. a. följande.

Lärarkollegiet har i sitt yttrande framhållit nödvändigheten av att även

det farmaceutiska forskningsområdet bleve representerat i de medicinska

och naturvetenskapliga forskningsråden. Styrelsen vill med anledning härav

betona, att den farmaceutiska forskningens speciella problem kräver sådan

representation.

Det större konsistoriet i Uppsala framhåller att forskningsrådens verksamhet

enligt konsistoriets uppfattning varit av största betydelse för landets utveckling

i vetenskapligt hänseende; en utvidgning av deras resurser i enlighet

med utredningens förslag finner konsistoriet väl motiverat.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet yttrar:

De statliga forskningsråden föreslås i betänkandet få ökade resurser

hl. a. för att möjliggöra punktformiga insatser på institutioner med särskilt

hög vetenskaplig aktivitet eller för att initiera och stödja särskilt aktuella

och betydelsefulla forskningsuppgifter. Därtill avses råden få möjlighet att

ansvara för anskaffandet av större apparatur för forskningsändamål. Lärarkollegiets

erfarenheter av forskningsrådens hittillsvarande verksamhet har

varit enbart gynnsamma, och dessa råds betydelse för den vetenskapliga

forskningens utveckling i vårt land kan ej överskattas. Enligt lärarkollegiets

mening har råden, tack vare sina goda kontakter med de vetenskapliga

institutionerna och deras forskare, sin förtrogenhet med pågående forskningsprogram

och sin tillgång till vetenskaplig expertis de bästa förutsätt
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

ningar att på basen av sin bedömning fördela anslagsmedel för större forskningsuppgifter

och apparatanskaffning. Lärarkollegiet vill därför varmt tillstyrka,

att rådens ekonomiska resurser förstärks så som i utredningen

föreslås.

Universitetskanslern anför huvudsakligen följande.

Utredningens förslag beträffande de statliga forskningsråden finner jag

i huvudsak väl motiverade. Forskningsråden, som från början möttes av

ett visst misstroende, har visat sig vara effektiva och smidigt arbetande organ,

som tillvunnit sig forskarnas förtroende. De ökade resurser, som enligt

utredningens förslag skulle ställas till rådens förfogande, skulle enligt min

mening utgöra ett synnerligen värdefullt stöd för svensk forskning. Hithörande

delar av förslaget bildar i själva verket ett nödvändigt komplement

till den direkta förstärkning av forskningsresurserna vid universitet och

högskolor, som föreslås i de ovan behandlade delarna av utredningens betänkande.

Med vissa erinringar vill jag därför varmt tillstyrka att utredningens

förslag beträffande forskningsråden utan uppskov genomföres.

Med avseende på rådens organisation är det enligt min mening otvivelaktigt

att det stora förtroende, råden tillvunnit sig hos de aktiva forskarna,

i högsta grad är betingat av att det med rådens hittillsvarande sammansättning

varit väl sörjt för goda personliga kontakter mellan rådsledamöterna

och övriga forskare. Detta gynnsamma förhållande är i sin tur en följd av

att de flesta rådsledamöter utsetts direkt av fakulteter, akademier eller

andra vetenskapliga organ. Enligt min mening är därför den största försiktighet

påkallad, om man i anslutning till utredningens förslag vill genomföra

en ökning av de av Kungl. Maj :t utsedda ledamöternas antal. Vidkommande

publiceringsbehovet bör man enligt min uppfattning kunna

motse en betydande stegring av detsamma över hela forskningsfronten.

Tillräcklig hänsyn härtill synes knappast ha tagits av utredningen vid dess

avvägning av anslagen till forskningsråden.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm yttrar bl. a. följande.

Vad de olika forskningsråden beträffar har kollegiet intet att erinra mot

de föreslagna namnändringarna. Kollegiet finner det anmärkningsvärt att

principerna för fördelningen mellan de olika forskningsråden överhuvudtaget

ej diskuterats mera ingående och vill påpeka denna frågas stora vikt.

Genom fördelningen av anslagen mellan de olika forskningsråden sker en

statsdirigering av den svenska forskningens allmänna inriktning som är av

utomordentlig betydelse. Sålunda avgör fördelningen av medlen mellan

statens råd för atomforskning och statens naturvetenskapliga forskningsråd

hur stor de! av grundforskningen som skall koncentreras på atomforskningen.

Kollegiet anser att statens naturvetenskapliga forskningsråd omspänner

så vittomfattande fält att antingen bör rådets anslag ökas eller ock

bör statens råd för atomforskning instruktionsmässigt även utsträckas till

att täcka områden inom den allmänna fysiken och kemien.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna framhåller i fråga om statens

naturvetenskapliga forskningsråd, atomkommittén och statens tekniska

forskningsråd, vilkas verksamhet berör överstyrelsens förvaltningsområde,

bl. a. följande.

Överstyrelsen är närmast av den uppfattningen, att ledamöterna av dessa

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

173

råd (atomkommittén) genomgående helst bör utses av Kungl. Maj :t, då

garantier därigenom bättre vinnes för en ämnesmässigt mera allsidig och

även i övrigt ändamålsenligare sammansättning än om skilda lärosäten och

annan ifrågakommande organisation har befogenhet att själva genom val

utse ledamöter såsom företrädare för sina intressen. Det medinflytande vid

rådens (atomkommitténs) sammansättning, som bör tillkomma vissa huvudintressenter,

synes överstyrelsen i tillräcklig grad bliva tillgodosett, om

dessa berättigas att avgiva förslag till rådsplatsernas besättande, upptagande

ett lämpligt antal namn. Vidare är överstyrelsen av den åsikten, att i

rådens (atomkommitténs) reglementen icke bör intagas några föreskrifter

i syfte att i viss utsträckning inskränka möjligheterna till förnyelse av en

ledamots mandat. Denna fråga synes överstyrelsen lämpligen böra prövas

av Kungl. Maj:t, allteftersom den i förekommande fall aktualiseras. Med

detta betraktelsesätt finner sig överstyrelsen från principiella synpunkter

icke beredd att biträda universitetsutredningens förslag i förevarande avseenden.

överstyrelsen anser emellertid i likhet med utredningen, att de

tekniska högskolorna bör erhålla inflytande på naturvetenskapliga forskningsrådets

och atomkommitténs sammansättning. Utredningen har härutinnan

förordat, att en ledamot i såväl det naturvetenskapliga rådet som

atomkommittén framdeles skall utses genom gemensamt val av lärarkollegierna

vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola.

I enlighet med vad överstyrelsen ovan anfört finner överstyrelsen två

ledamöter inom vartdera av ifrågavarande organ böra tillsättas av Kungl.

Maj :t efter förslag av högskolornas lärarkollegier, varvid dessa sålunda

skulle berättigas att avgiva var sitt förslag. En dylik ordning lärer kunna

genomföras inom ramen för det av utredningen avsedda totalantalet ledamöter

inom naturvetenskapliga forskningsrådet och atomkommittén. I

analogi härmed synes även inom det tekniska forskningsrådet ett antal

ledamöter böra tillsättas — alltjämt av Kungl. Maj :t — efter förslag av högskolornas

lärarkollegier.

Ingeniörsvetenskapsakademien framhåller bl. a. följande.

Allmänt delas utredningens uppfattning, att inrättandet av forskningsråden

varit ett lyckligt grepp av statsmakterna. Det hälsas därför med tillfredsställelse,

att rådens resurser föreslås bli kraftigt stärkta. De utvidgade

anslag, som sålunda upptages för tekniska forskningsrådet, atomkommittén

och naturvetenskapliga forskningsrådet, vilka alla har att behandla

ingenjör svetenskapliga och angränsande frågor, kommer med säkerhet att

få en utomordentlig betydelse för den fortsatta utvecklingen i vårt land.

Däremot har starka principiella betänkligheter framförts mot fördelningen

mellan de tre statliga organ, vilket innebär en bindning av anslagsfördelningen.

En fråga av stor principiell betydelse är tillsättandet av rådens ledamöter

samt varaktigheten av ledamöternas mandat. Utredningen har föreslagit en

utvidgad tillämpning av val till ledamöter i råden. Detta förfarande har

otvivelaktigt vissa svagheter. Principen med råden bör vara, att ledamöterna

skall bedöma ärendena såsom omdömesgilla, opartiska och vetenskapligt

högt kvalificerade personer utan hänsyn till vilken läroanstalt eller institution

vederbörande tillhör. Ur denna synpunkt är det en allvarlig nackdel, om

ledamot är vald av l. ex. en viss institution. Det kan då ej undvikas, alt han

känner sig som representant för denna med skyldighet alt bevaka dess särskilda

intressen. Vid val av representanter från skilda läroanstalter och in
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

stitutioner uppstår också svårigheter att täcka olika ämnesområden inom

rådet. Därest valda representanter för institutioner skall förekomma, måste

akademien bestämt kräva, att akademien får tillfälle att utse ett antal

representanter för industrien och den industriella forskningen. Från industriforskarhåll

har starkt betonats, att man finner det högst angeläget,

att personlig erfarenhet av industriell forskning ges mera plats än hittills

varit fallet. Sett från dessa synpunkter synes det bättre att samtliga ledamöter

utses av Kungl. Maj :t, varvid givetvis Kungl. Maj:t bör inhämta förslag

från ett antal berörda akademier, läroanstalter och forskningsinstitutioner.

Huruvida det skall föreskrivas, att förslag skall omfatta flera namn,

kan diskuteras. Lämpligast torde dock vara, att så sker. Beträffande rådsledamöternas

mandattid har utredningen ansett skäl tala för begränsning

i syfte att åstadkomma viss cirkulation. Detta torde vara motiverat, när det

gäller naturvetenskapliga forskningsrådet och atomkommittén. Någon motivering

för att tillämpa samma tankegång i fråga om tekniska forskningsrådet

har icke förebragts. Om för likformighetens skull utredningens förslag

accepteras, att i tekniska forskningsrådet en person ej bör vara ledamot

under längre sammanhängande tid än sex år, måste därför denna föreskrift

tolkas så, att längre perioder skall kunna förekomma.

Atomkommittén anför bl. a. följande.

Den överblick som ges över rådens och även atomkommitténs verksamhet

synes kommittén ge en god bild av det aktuella läget. De svenska forskningsråden

har ännu ej hunnit få den utbyggnad som motsvarande organisationer

i andra länder nått. Först under senare år har t. ex. en uppbyggnad

av vissa serviceverksamheter påbörjats, upprättandet av större forskningsgrupper

för särskilda ändamål behöver starkt utbyggas, rådens kanslier

är ännu för outvecklade för att kunna lämna behövligt bistånd med utredningar

rörande nya forskningsområden och rörande framställningar om

anslag och andra förslag som inges till råden. Vidare kan väntas att samverkan

ifråga om forskningsprojekt och forskningsinstitutioner på det nordiska,

europeiska och internationella planet kommer att väsentligt utökas,

varvid rådens uppgifter som svenska kontaktorgan för dylika företag blir

än mera betydelsefulla än nu.

Statens tekniska forskningsråd yttrar bl. a. följande.

De olika rådens uppgifter och arbetssätt är i viss mån likartade. Emellertid

föreligger också väsentliga olikheter, i huvudsak beroende på de områden

som råden genom sina instruktioner fått till uppgift att bearbeta. För

tekniska forskningsrådets del, vilket är det äldsta av råden, är det naturligt

och väsentligt att understryka rådets nära anknytning till näringslivets behov

och problem. Medan flertalet övriga råd har sitt huvudsakliga verksamhetsområde

i anknytning till universitet och högskolor, har tekniska forskningsrådet

dessutom ett ytterst väsentligt fält utanför dessa akademiska

institutioner. Detta illustreras klart av den uppgift som lämnas av utredningen

rörande samtliga forskningsråds medelsdispositioner under 1955.

Under nämnda år gick 4/<s av de av samtliga råd beviljade anslagen till forskare

vid universitet och högskolor, medan för statens tekniska forskningsråd

inemot hälften av de beviljade anslagen gick till forskning utanför universitet

och högskolor. Detta indikerar tydligt den väsentliga skillnaden mellan

övriga råd och tekniska forskningsrådet. Härav bör tydligt framgå, att tek
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

niska forskningsrådets uppgifter och arbetssätt skiljer sig från övriga råds

vilket även måste sätta sin prägel på dess organisation.

Skogshögskolans lärarråd uttalar:

Utredningens förslag om de statliga forskningsråden vill lärarrådet biträda.

På skogsforskningens område har ett utomordentligt och nödvändigt

stöd till forskningen vid skogshögskolan lämnats av »Fonden för skoglig

forskning», byggd på pris- och konjunkturutjämningsmedel. Då denna

fonds medel enligt den ursprungliga planen är avsedda att relativt snabbt

förbrukas, är det från skogsforskningens synpunkt ett angeläget önskemål

att liksom andra vetenskapsområden, bl. a. jordbruksforskningen, erhåller

ett särskilt statligt forskningsråd.

Statens skogsforskningsinstitnt anför bl. a. följande.

Det är här påkallat att framhäva betydelsen av ett statligt forskningsråd

också för skogsforskningens vidkommande, liksom kravet att detta skogliga

forskningsråd borde anslutas till forskningsrådens samarbetsdelegation.

Skogsforskningen skulle genom detta nå paritet med övriga naturvetenskaper

av grundläggande och praktisk natur, vinna i rörlighet och snabbare,

än vad nu är fallet, kunna inrikta arbetet enligt nya uppslag och ny metodik.

Det existerar visserligen inom skogsbruket en »Fond för skoglig forskning»,

som bygger på medel av prisutjämnings- och konjunkturutjämningskaraktär.

Den är av obestridlig betydelse för skogsforskningen men är icke

likställd med de statliga forskningsråden; dess styrelse är av naturliga skäl

annorlunda sammansatt, dess verksamhet är ej uteslutande av forskningskaraktär

och dess fonder skall enligt den ursprungliga planen relativt

snabbt förbrukas. Behovet av ett statligt skogligt forskningsråd är därför

uppenbart. Detta måste enligt institutets mening beaktas vid den framtida

planeringen av forskningsrådens verksamhet, deras utbyggnad och samarbetet

dem emellan. Någon svårighet att samordna den nu befintliga »Fonden

för skoglig forskning» med ett eventuellt nyinrättat skogligt forskningsråd

torde ej behöva föreligga.

SACO ansluter sig i princip till utredningens förslag.

LO finner förslagen beträffande forskningsrådens organisation och ökningen

av deras resurser välmotiverade samt påpekar vikten av att råden

ägnar uppmärksamhet åt att forskning bedrives inom hittills försummade

områden och att den får en för samhället betydelsefull inriktning.

2. Medicinsk forskning

Utredningen

Nuvarande förhållanden

Utredningen lämnar till en början en redogörelse för statens medicinska

forskningsråds sammansättning och arbetssätt. Av denna

redogörelse torde här höra återges följande.

Rådet har för närvarande 16 ledamöter. Av dessa är .3 självskrivna, nämligen

universitetskanslern, vilken tillika är rådets ordförande, generalläka
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

ren samt chefen för medicinalstyrelsen. Av övriga ledamöter utser Kungl.

Maj :t en, vilken skall representera den naturvetenskapliga forskning, som

gränsar till de medicinska områdena. Övriga utses genom val av de medicinska

fakulteterna och lärarkollegierna vid karolinska institutet, tandläkarhögskolorna

och veterinärhögskolan samt av svenska läkaresällskapet

(för forskningen utanför de medicinska lärosätena). För veterinärmedicin

och odontologi utses vardera en ledamot, medan de medicinska fakulteterna

vardera utser två ledamöter och karolinska institutets lärarkollegium utser

tre ledamöter.

För att bevaka särskilda områden inom medicinsk forskning och för att

taga initiativ inom dessa områden arbetar rådet med nämnder, arbetsutskott

och kommittéer. Bland dessa märkes de redan nämnda, nämligen försvarsmedicinska

nämnden och (från och med hudgetåret 1957/58) publiceringsnämnden.

Förutom dessa har rådet en nämnd för alkoholforskning och en

nämnd för odontologisk forskning.

Som icke-permanenta beredningsorgan för rådet arbetar kommittéerna.

Dessa skapas för att utröna lämpligheten och möjligheterna av initiativ

från rådets sida inom ett bestämt forskningsområde, rörande ett vetenskapligt

problemkomplex eller i fråga om användandet av en viktig forslcningsteknik.

Kommittéerna försöker skaffa sig överblick över frågeställningarnas

angelägenhet ur forskningens och landets synpunkt och att fastställa

tillgängliga personella och materiella resurser inom landet. De söker vidare

bilda arbetsgrupper på olika institutioner för mer omfattande forskningsuppgifter

och försöker stimulera forskargrupper att var och en utföra en

deluppgift inom ramen för större forskningsprojekt.

Utredningen erinrar vidare om att för innevarande budgetår anvisats

dels ett anslag av 3 925 000 kronor till medicinsk forskning och dels ett

anslag av 140 500 kronor till rådets förvaltningskostnader.

Till belysning av rådets utdelningspolitik redovisar utredningen

i två särskilda, här nedan intagna sammanställningar hur de av rådet

under budgetåret 1956/57 — då riksstatsanslaget till medicinsk forskning

var uppfört med 2 500 000 kronor — beviljade anslagen fördelade sig på

olika ämnesområden och anslagstyper. I sammanställningarna är anslagen

till försvarsinedicinsk forskning ej medtagna. Dessa uppgick budgetåret

1956/57 till 225 000 kronor.

Fördelning på ämnesområden

Anatomi och histologi .........

Medicinsk kemi .................

Fysiologi .......................

Patologi .......................

Bakteriologi (human) och virologi

Farmakologi ...................

Internmedicin .................

Kirurgi .......................

Klinisk kemi och fysiologi .......

Röntgenologi, radioterapi .......

Neurologi .....................

Kronor

210 166

568 584

226 220

50 772

31 984

145 352

186 368

67 455

55 719

92 281

101660

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959 177

Kronor

Obstetrik och gynekologi.......................................... 78 020

Oftalmologi ........................................ 2 000

Oto-rhino-laryngologi ............................................ 27 000

Pediatrik ...................................................... 29 400

Psykiatri ...................................................... 86 897

Socialmedicin och hygien ........................................ 17 700

Alkoholforskning (teoretisk och klinisk) .......................... 66 903

Odontologi ...................................................... 61 560

Veterinärmedicin: teoretiska discipliner 121 850

kliniska discipliner ............................ 45 100

Diverse ........................................................ 8 000

Summa kronor 2 280 991

Fördelning på anslagstyper

Anslag till

löner åt

forskare

Omkostnads-

anslag

Publicerings-

anslag

Resestipendier åt

Summa

beviljade

anslag

Därav anslag

till forskare

utanför

lärosätena

svenskar

utlän-

ningar

125 516: —

2 045 973:—

12 637: —

90 865: —

6 000: —

2 280 991: —

188 516: —

Till konferenser, kongresser eller symposier har rådet, upplyser utredningen

slutligen, endast i ett fåtal fall beviljat anslag.

Förslag

Beträffande rådets organisation föreslår utredningen, att i princip

införes samma anordning som för det naturvetenskapliga rådet, nämligen

att endast en del av rådets ledamöter väljes av fakulteterna (motsvarande),

medan en annan del utses av Kungl. Maj :t. Vidare föreslår utredningen,

att antalet rådsplatser för de medicinska läroanstalterna höjes från nio

till tio, vilket motsvarar tvä platser för varje läroanstalt. Av dessa tio bör

enligt utredningen de fem fakulteterna och lärarkollegierna utse vardera

en, medan de övriga fem bör utses av Kungl. Maj :t, som därvid givetvis

icke bör vara bunden att utvälja en ledamot för varje läroanstalt, även

om bästa möjliga lokalrepresentation bör eftersträvas. De övriga valda

ledamöterna (för läkaresällskapet samt för de odontologiska och veterinärmedicinska

utbildningsanstalterna) bör enligt utredningen utses på sätt

som nu sker. Vidare bör, anser utredningen, i rådets reglemente införas

den bestämmelsen, vilken hittills alltid följts i praxis, att en person icke

må väljas till ledamot för mer än två omedelbart på varandra följande

perioder.

I fråga om anslagsbehovet anför utredningen bl. a. följande.

Under budgetåret 1958/59 slår till rådets förfogande 3 925 000 kronor

för medicinsk forskning och 140 500 kronor till förvaltningskostnader,

d. v. s. sammanlagt 4 065 500 kronor. Som grundval för fortsatta beräk12

— Biluxng till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

ningar avrundas detta belopp till 4 000 000 kronor. Mot bakgrunden av de

allmänna överväganden, som tidigare anförts om behovet av ett väsentligt

forskningsstöd, vill utredningen föreslå, att anslaget till statens medicinska

forskningsråd under en 3-årsperiod avsevärt förstärkes. En successiv

utbyggnad av de medicinska läroanstalterna pågår för närvarande

icke blott i Göteborg och Umeå utan även på övriga orter, emedan utbyggnaden

av den nya utbildningsorganisationen ännu ej är fullbordad.

Härtill kommer, att även forskningsverksamheten vid tandläkarhögskolorna

och veterinärhögskolan successivt intensifierats. Med hänsyn härtill

beräknar utredningen, att anslaget till statens medicinska forskningsråd

under alla förhållanden bör höjas med 400 000 kronor eller cirka 10 %

per år under vart och ett av de närmaste tre budgetåren.

De ytterligare anslagsbehov som kommer att göra sig gällande för

medicinska forskningsrådet faller framför allt under rubrikerna kostnadskrävande

apparatur, kostnader för nytillkomna forskningsläkares forskning

och kostnader för nya självständiga forskare, avlönade genom anslag

från rådet.

Den försvarsmedicinska forskningens anslagsbehov har icke behandlats

här.

Den höjning, som utredningen i det föregående föreslagit i fråga om de

medicinska institutionernas materielanslag, avser endast att täcka behoven

för den mera rutinbetonade forskningen och kan icke täcka stora utgifter

för ny och ofta mycket dyrbar apparatur. Enligt den allmänna motivering,

som tidigare givits, bör enligt utredningens mening anslagen till forskningsråden

avpassas med särskild hänsyn till att det skall bli möjligt att i

större utsträckning än hittills genom rådsanslag tillgodose behov av för

forskningen behövlig apparatur. Utredningen beräknar, att kostnaden under

första året för detta ändamål blir 1 000 000 kronor, samt att den ökade

forskningsverksamheten medför ett ökat anslagsbehov för detta ändamål,

så att 2 000 000 kronor bör beräknas för andra året och 2 500 000 kronor

för ett tredje år.

I det följande föreslår utredningen inrättandet av ytterligare ett antal

forskningsläkartjänster. För dessa nytillkommande tjänster erfordras även

en förstärkning av forskningsrådets anslag. Denna anslagsförstärkning beräknar

utredningen till 30 000 kronor per år och forskningsläkarbefattning.

Då enligt utredningens förslag ytterligare fem dylika befattningar

skall tillkomma under vart och ett av de närmaste tre budgetåren, erfordras

för detta ändamål en årlig anslagshöjning med 150 000 kronor.

En av de viktigaste vägar, som rådet bör utnyttja i fortsättningen, är att

genom uppsatta arbetsgrupper av större eller mindre omfattning intensifiera

forskningsarbetet inom områden, som av olika skäl anses väsentliga,

eller få igång arbete på fält som hittills inte bearbetats. Rådet har redan i

sin verksamhet med framgång använt sig av sådana arbetsgrupper. I framtiden

torde denna form av understöd behöva utökas, och man måste förutse

att ledaren för sådana grupper kan vara på professors, laborators eller

docents kompetensnivå. Arbetsuppgiftens omfattning kommer att göra det

nödvändigt med sådana grupper av högst olika storleksordning. Med hänsyn

till kostnaden för befintliga institutionsenheter av olika storlek torde det

vara riktigt att för en dylik grupp räkna som normalkostnad ett belopp

på drygt 100 000 kronor per år (i denna summa ingår även forskningsledarens

lön). Utredningen beräknar, att det för det medicinska rådets

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

del under de närmaste åren genomsnittligt kommer att behöva inrättas

fem nya dylika grupper per år. Kostnaden härför beräknar utredningen

sålunda till 600 000 kronor för budgetåret 1959/60, 1 200 000 kronor för

budgetåret 1960/61 och 1 800 000 kronor för budgetåret 1961/62.

De kostnader, som beräknats i det föregående, sammanställes i följande

tablå.

Budgetår

1959/60

1960/61

1961/62

4 000 000: —

4 000 000: —

4 000 000: —

400 000: —

800 000: —

1 200 000: —

1 000 000: —

2 000 000:—

2 500 000: —

Kostnader för arbetsenheter (professors-

600 000: —

1 200 000:—

1 800 000: —

Forskningsanslag till forskningsläkarna .

150 000: —

300 000: —

450 000: —

6 150 000: —

8 300 000: —

9 950 000: —

Utredningen har tidigare dels föreslagit särskilda anslag under universitetens

och karolinska institutets avlöningsanslag, avsedda att möjliggöra

för e. o. docenter och forskardocenter att anställa viss biträdespersonal,

dels föreslagit en överflyttning till dessa läroanstalters fasta personalorganisation

av viss genom rådsanslag arvodesavlönad biträdespersonal.

Ett genomförande av dessa båda förslag medför att forskningsrådens anslagsbehov

i viss utsträckning minskar. Denna minskning beräknar utredningen

till 400 000 kronor för budgetåret 1959/60, 800 000 kronor för budgetåret

1960/61 och 1 050 000 kronor för budgetåret 1961/62.

Under hänvisning till här förut redovisade beräkningar föreslår utredningen,

att till statens medicinska forskningsråds förfogande måtte ställas

anslag (inklusive medel till täckande av rådets förvaltningskostnader) med

följande belopp under de närmaste tre budgetåren

1959/60

1960/61

1961/62

5 750 000 kronor

7 500 000 kronor

8 900 000 kronor

Yttranden

Medicinska fakulteten i Uppsala finner utredningens förslag beträffande

forskningsrådets organisation acceptabelt men vill framhålla sina betänkligheter

mot att förslaget i sin nuvarande utformning icke sätter tillräcklig

spärr mot en olämpligt stark överrepresentation av viss enskild fakultet eller

högskoleinstitution.

Medicinska fakulteten i Lund anser, att de olika fakulteternas inflytande

på rådets sammansättning är en omistlig tillgång för universiteten, vilka

genom koncentration av forskningsanslag till råden frånsagt sig en del av

sitt oberoende i ekonomiska frågor. Fakulteten tillstyrker eu utökning av

antalet platser till 10 men biträder icke i övrigt den föreslagna omorganisationen.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1959

Medicinska fakulteten i Göteborg kan icke dela utredningens uppfattning

att ämnesrepresentationen i rådet skulle avvägas så, att fem av dess

medlemmar, vilka hittills utsetts av de medicinska lärosätena, i stället tillsättes

av Kungl. Maj:t. Fakulteten hälsar med tillfredsställelse det av utredningen

framlagda förslaget om en betydande förstärkning av statens

medicinska forskningsråds ekonomiska resurser och vill i allt väsentligt

instämma i de synpunkter, som framföres i betänkandet.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet uttalar bl. a. följande.

Utredningen föreslår att antalet rådsplatser för de medicinska lärosätena

(inklusive den medicinska högskolan i Umeå) höjes från nio till tio, av

vilka de fem fakulteterna och lärarkollegierna skulle utse vardera en, medan

de övriga fem borde utses av Kungl. Maj:t. Ehuru lärarkollegiets

direkta inflytande på rådets sammansättning härigenom skulle minskas

vill kollegiet icke motsätta sig att detta förslag genomföres.

Med instämmande i vad de medicinska fakulteterna i Lund och Göteborg

anfört, vill universitetskanslern för sin del starkt ifrågasätta det välbetänkta

i utredningens förslag till ändrad organisation.

Statens medicinska forskningsråd biträder utredningens förslag såväl i

vad avser de förordade förändringarna beträffande antal och val av ledamöter

som begränsning av tiden för ledamotskap. I fråga om anslagsbehovet

anförs bl. a. följande.

Med tillfredsställelse konstaterar rådet, att universitetsutredningen föreslagit

en förstärkning av rådets resurser för dess verksamhet att komplettera

stödet av forskningen vid teoretiska och kliniska institutioner. De föreslagna

ökningarna av anslagen för medicinsk forskning under de närmaste

tre åren är enligt rådets mening en nödvändig förstärkning, och någon

beskärning av dessa anslag kan icke företagas. Rådet får således i enlighet

med universitetsutredningens förslag anhålla om ett reservationsanslag för

medicinsk forskning på 5 750 000 kronor för budgetåret 1959/60. I nämnda

anslagsäskande ingår anslagsbehoven för rådets publiceringsverksamhet

och för rådets förvaltningskostnader.

3. Humanistisk forskning

Utredningen

Nuvarande förhållanden

Utredningen erinrar inledningsvis om att humanistiska fondens nämnd

sedan 1947 fungerar som humanistiskt forskningsråd. Från och med det

året erhöll nämligen nämnden ett årligt statsanslag å 600 000 kronor till

främjande av humanistisk forskning. Till detta anslag skall dock, fortsätter

utredningen, läggas avkastningen av humanistiska fonden. Avkastningen

från fonden utgör nu, upplyser utredningen, årligen cirka 350 000 kronor.

Denna avkastning jämte det särskilda statsanslaget utgör de av humanistiska

fondens nämnd disponerade medlen.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Härefter lämnar utredningen följande redogörelse för nämndens sammansättning

och arbetssätt.

1952/53

1953/54

1954/55

1955/56

1956/57

Ämne

an-

tal

kronor

an-

tal

kronor

an-

tal

kronor

an-

tal

kronor

an-

tal

kronor

Historia..........

43

283 250

36

253 440

50

278 375

38

237 489

36

248 350

Filologi A:

nordiska språk o.

moderna språk. .

24

142 665

33

182 480

26

176 715

38

188 760

38

182 255

Filologi B:

klassiska språk o.

allm. språkvet...

8

27 025

6

19 115

17

55 635

12

48 620

9

24 270

Litteraturhist. och

lärdomshist.......

11

24 300

10

26 050

7

29 000

13

47 900

8

25 400

Nordisk o. medel- tidsarkeologi......

20

103 850

27

111 180

21

89 185

32

174 136

29

211 500

Medelhavsarkeologi

8

42 000

9

51 500

15

73 090

10

59 000

9

35 440

Konsthistoria, arki- tekturhist.........

25

129 000

25

136 780

22

115 930

26

149 250

20

158 185

Etnologi, kultur- geografi, folkmin- nesforskning ......

15

42 000

15

54 050

13

38 170

19

63 650

15

64 000

Teologi..........

13

43 225

11

37 340

12

51 010

6

14 800

14

44 540

Filosofi, psykologi,

pedagogik........

4

11 000

5

10 400

2

7 000

5

20 765

1

4 300

Bibliografi........

7

23 000

7

25 400

6

23 450

1

4 000

5

25 900

Musikforskning . . .

2

10 000

4

11 700

5

15 600

5

15 140

3

18 600

Utomeuropeisk ar- keologi o. etnografi.

6

30 400

9

35 650

6

28 000

5

25 550

10

52 250

Summa

186

911 715

197

955 085

202

981 160

210

1 049 060

197

1094 990

Nämndens verksamhet bestämmes genom ett den 30 juni 1947 utfärdat

reglemente med däri vidtagna ändringar, senast den 6 juni 1957. Enligt

det gällande reglementets § 6 består nämnden av ordförande och vice ordförande,

förordnade av Kungl. Maj :t, samt av ytterligare åtta ledamöter av

vilka akademiens båda klasser utser vardera en och akademien in pleno

en. Humanistiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund utser

vardera en medlem, filosofiska fakulteten vid universitetet i Göteborg en

och den humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola en. Därjämte

utser de teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund gemensamt en ledamot.

För samtliga ledamöter, utom ordföranden, utses personliga suppleanter,

som inträder vid förfall för ordinarie ledamot. Ledamöterna och suppleanterna

utses för en tid av fem år. Ledamot som innehaft mandat under två

på varandra följande perioder må icke vid andra mandatperiodens utgång

omedelbart återväljas. Avgår ledamot eller suppleant under mandatperioden,

utses ny ledamot eller suppleant för återstående del av densamma.

För att största möjliga allsidighet i nämndens sammansättning skall uppnås,

hör de ovan angivna korporationerna samråda med varandra före valet

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

av ledamöter i nämnden. Enligt § 12 äger nämnden tillkalla särskilda sak''

kunniga för att bereda ansökningsärenden. Denna beredning har i stor utsträckning

skett genom särskilda granskningsnämnder, till vilka kallats

sakkunniga både i och utom nämnden och akademien. Dessa granskningsnämnder

har under år 1958 varit 14 till antalet, nämligen en i historia, en i

modern och en i klassisk filologi, en i litteratur- och lärdomshistoria, en i

nordisk och medeltidsarkeologi, en i medelhavsarkeologi, en i konsthistoria,

en i etnologi, kulturgeografi och folkminnesforskning, en i teologi, en i

filosofi, psykologi och pedagogik, en i bibliografi, en i musikforskning, en i

utomeuropeisk arkeologi och etnografi samt en granskningsnämnd för anslag

till tidskrifter. Dessutom har nämnden ett arbetsutskott.

Utredningen erinrar vidare om att för innevarande budgetår till humanistisk

forskning anvisats ett anslag av 1 125 000 kronor.

Till belysning av nämndens utdelningspolitik redovisar utredningen

i en här förut intagen sammanställning hur de av nämnden

under budgetåren 1952/57 beviljade anslagen fördelat sig på skilda ämnesområden.

Förslag

I fråga om den framtida organisationen för stöd åt humanistisk

forskning framhåller utredningen följande.

Det organ som förvaltar det statliga anslaget till humanistisk forskning

bör enligt utredningens mening, liksom de organ som förvaltar motsvarande

anslag till annan forskning, ha ställning som forskningsråd. Då det vidare

icke synes vara motiverat att olika nämnder eller råd förvaltar medel som

alla är avsedda för främjande av rent humanistisk forskning, föreslår utredningen,

att humanistiska fondens nämnd ombildas till statens humanistiska

forskningsråd med uppgift att förvalta både humanistiska fondens

ränteavkastning och det statliga anslaget till främjande av humanistisk

forskning. Inom detta råd bör enligt utredningens mening den humanistiska

forskningen vara representerad i hela sin bredd. Varje sektion av de humanistiska

fakulteterna vid universiteten bör därför utse en ledamot av forskningsrådet.

I analogi härmed bör den odelade humanistiska avdelningen vid

Stockholms högskola utse två ledamöter, av vilka den ene bör företräda ett

språkvetenskapligt ämne och den andre något av de historiskt-filosofiska

sektionernas ämnen. De teologiska fakulteterna bör däremot alltjämt gemensamt

utse en ledamot. I fråga om vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens

representation i rådet vill utredningen ej föreslå annan ändring

än att en föreskrift bör intagas i rådets reglemente om att två av akademiens

tre representanter skall företräda lärda verk (arkiv, bibliotek och

museer). Antalet valda ledamöter av det humanistiska forskningsrådet

skulle sålunda bli tolv, medan motsvarande antal är åtta i humanistiska

fondens nämnd. Därtill kommer ordförande och vice ordförande, vilka,

liksom i nämnden, bör utses av Kungl. Maj:t. För samtliga valda ledamöter

bör utses personliga suppleanter att inträda vid förfall för ordinarie ledamot.

Utredningen anser vidare, att samtliga ledamöter av rådet bör utses för en

tid av tre år. Vald ledamot, som innehaft mandat under två på varandra

följande treårsperioder, bör icke kunna omväljas för den därpå närmast

följande treårsperioden.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Vad härefter beträffar anslagsbehovet föreslår utredningen, att

anslaget till humanistisk forskning och publiceringsverksamhet under de

närmaste fem budgetåren uppräknas till följande belopp:

1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64

1 325 000 kronor 1 525 000 kronor 1 725 000 kronor 1 925 000 kronor 2 125 000 kronor

Till stöd härför anför utredningen huvudsakligen följande.

Anslaget till främjande av humanistisk forskning bör enligt universitetsutredningens

mening påverkas av bl. a. följande faktorer: 1. Genom den

av utredningen föreslagna höjningen av anslaget till psykologisk och pedagogisk

forskning bör nämnden befrias från utgifter för denna typ av forskning.

Tablån ovan visar dock, att anslagen för psykologi och pedagogik

raskt sjunkit. 2. Det av 1958 års riksdag beviljade anslaget för främjande av

ograduerade forskares verksamhet med 285 000 kronor till de humanistiska

och teologiska fakulteterna (häri inbegripes dock även ograduerade forskare

inom de samhällsvetenskapliga disciplinerna) bör kunna befria nämnden

från en del anslag. Hur stort anslaget till ograduerade humanistiska forskare

kan bli, är svårt att bestämt säga, men man bör dock kunna räkna med att

genom denna post cirka 150 000 kronor årligen tillföres humanistisk forskning.

3. Det i det föregående framlagda förslaget om särskilda anslag till

biträdeshjälp åt docenter innebär för den teologiska och humanistiska forskningens

del en förstärkning av resurserna med 220 000 kronor per år.

Å andra sidan räknar utredningen med att förverkligandet av dess förslag

i detta och föregående betänkande bör leda till ett ökat antal graduerade

forskare. Detta bör i sin tur medföra större krav på forskningsanslag

och ett ökat behov av publicering av både källor, avhandlingar och tidskrifter.

Man bör ävenledes, vid en uppskattning av den humanistiska forskningens

anslagsbehov, taga med i beräkningen att k ungafonden för svensk kultur

endast är av tillfällig natur och under 1960-talet torde vara förbrukad.

Även detta medför nya krav på de av humanistiska fondens nämnd omhänderhavda

medlen.

Betydande anslag utgår från humanistiska fonden till forskningsföretag,

vilka är så upplagda och planerade, att de måste åtnjuta stöd under en

följd av år. Då det är fråga om publicering av källmaterial, uppslagsverk

m. m., torde en sådan uppläggning vara nödvändig. Till denna kategori

räknar utredningen Gustaf Adolfs akademiens dialektordbok, vilken detta

budgetår erhållit 40 000 kronor, liksom även Diplomatariekommitténs arbete,

för vilket nämnden under åtskilliga år sökt särskilt anslag med omkring

90 000 kronor. I senaste petita begär nämnden 35 000 kronor för pensionering

och löneförbättring åt medarbetare i detta utgivningsarbete. Vidare

räknar utredningen till kategorien långsiktiga projekt det interskandinaviska

företaget Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, för vilket

nämnden beräknar ett årligt anslagsbehov av 50 000 kronor, verket Det

medeltida Sverige, för vilket likaledes beräknas ett årligt anslagsbehov av

50 000 kronor, verket Sveriges kyrkor samt Svenska vitterhetssamfundets

utgåva av klassiska svenska författares arbeten. För sistnämnda ändamål

utgår årligen 5 000 kronor, men minst 15 000 kronor torde erfordras, om

denna edition skall kunna utgivas i önskvärd takt.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Utredningen anser det angeläget att dessa arbeten slutföres. Emellertid

anser utredningen det icke vara önskvärt att en alltför stor del av det

statliga anslaget för främjande av humanistisk forskning bindes vid dessa

stora permanenta forskningsföretag. Enligt utredningens mening bör därför

kostnaderna för vissa av dessa fasta projekt, nämligen diplomatariekommitténs

arbete, dialektordboken samt verken Sveriges kyrkor och Det medeltida

Sverige, för framtiden helt rymmas inom fondens ränteavkastning. För

att möjliggöra detta och samtidigt öka resurserna för understöd åt annan

forskning föreslår utredningen, att nu utgående statsanslag, 1 125 000 kronor,

uppräknas med 200 000 kronor under vart och ett av de fem budgetåren

1959/60—1963/64, varigenom anslaget under budgetåret 1963/64 kommer

att uppgå till 2 125 000 kronor.

Vid avvägningen av detta förslag har utredningen tagit hänsyn å ena

sidan till det ökande antalet humanistiska forskare, men å andra sidan även

till att nämnden för framtiden som regel ej skall behöva lämna anslag till

pedagogisk och psykologisk forskning och att det nya anslaget till främjande

av ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet samt de här föreslagna

anslagen till biträdeshjälp åt docenter kommer att medföra en i jämförelse

med nuvarande förhållanden minskad belastning på nämndens anslag.

Vad särskilt beträffar förslaget att kostnaderna för vissa stora och långsiktiga

forskningsprojekt för framtiden bör rymmas inom fondens ränteavkastning,

vill utredningen erinra om att denna ränteavkastning kan beräknas

till 350 000 kronor per år och att den sålunda bör kunna möjliggöra

en anslagsökning för dessa ändamål med i runt tal 50 000 kronor, så att

år sanslagen skulle kunna utgå med t. ex. följande belopp:

Diplomatariekommittén 120 000 (nu 106 000) kronor;

Dialektordboken 50 000 (nu 40 000) kronor;

Sveriges kyrkor 100 000 (nu 87 000) kronor;

Det medeltida Sverige 50 000 (nu 40 500) kronor.

Med den angivna anslagsavvägningen skulle av den årliga ränteavkastningen

återstå cirka 30 000 kronor, som kan fördelas bland andra sökande

men som i princip även bör kunna användas till reglering av löner och

pensioner åt forskare och biträdespersonal, knutna till de ifrågavarande

fasta forskningsuppgifterna.

Yttranden

Statskontoret har ingen erinran emot att humanistiska fondens nämnd

ombildas till ett humanistiskt forskningsråd på sätt utredningen föreslagit.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien yrkar på anförda skäl att

humanistiska fonden och humanistiska fondens nämnd alltfort blir organet

för de offentliga understöden till svensk humanistisk forskning, med

i princip samma organisation och arbetsformer som hittills; att därest

antalet representanter i nämnden för universiteten och Stockholms högskola

utökas i enlighet med utredningens förslag, akademiens representation

ökas till minst fyra ledamöter; att en kompletterande utredning vidtages

beträffande den humanistiska forskningens behov i och för en saklig

undersökning av denna fråga i hela dess vidd, därvid den humanistiska

sakkunskapen blir tillräckligt tillgodosedd; att utredningens förslag om

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

en föreskrift att vissa större forskningsföretag, diplomatarieverket m. fl.,

skall i fortsättningen helt finansieras med humanistiska fondens räntemedel

icke måtte föranleda någon åtgärd.

Teologiska fakulteten i Uppsala uttalar sin livliga tillfredsställelse i anledning

av utredningens förslag om en ombildning av humanistiska fondens

nämnd till ett statens humanistiska forskningsråd och anför ytterligare

följande.

Även en sådan detalj som att ledamot icke bör inneha sitt mandat under

mer än två på varandra följande treårsperioder, är väl värd att beaktas.

Däremot måste utredningens förslag att de teologiska fakulteterna gemensamt

bör utse en ledamot betecknas såsom från saklig synpunkt högst

otillfredsställande.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala har icke något att erinra rörande

den föreslagna omorganisationen av den humanistiska fondens nämnd och

hälsar med tillfredsställelse den föreslagna förstärkningen av fondens resurser.

Man kan dock enligt sektionens mening ifrågasätta om denna förstärkning

är tillräcklig med tanke på den humanistiska forskningens expansion

och kungafondens bortfall under 1960-talet. På vissa närmare angivna

skäl torde rådets behov av successiv anslagsförstärkning enligt sektionen

icke kunna bestämmas till lägre än 400 000 kronor för år under de kommande

fem budgetåren.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala tillstyrker i princip upprättande

av ett statligt humanistiskt forskningsråd bildat genom utbyggnad av nuvarande

humanistiska fondens nämnd och anför vidare bl. a. följande.

Sektionen vill dock samtidigt understryka vikten av att vitterhetsakademien

såsom huvudman för humanistiska fonden tillförsäkras vederbörligt

inflytande i det nya organet. Sektionen föreslår därför, att akademiens

representation i forskningsrådet utökas från föreslagna tre till fyra ledamöter.

Sektionen föreslår vidare att endast ordförande utses av Kungl.

Maj:t. Härigenom komme antalet ledamöter alltfort att utgöra 14 i överensstämmelse

med utredningens förslag även sedan vitterhetsakademien fått

förstärkt representation. Sektionen kan icke finna, att utredningen anfört

hållbara skäl för sitt förslag, att forskningsmedlen skall uppdelas på två

delar: en mindre del (på omkring 350 000 kronor) för »stora permanenta

forskningsföretag» och en större del för annan humanistisk forskning. Sektionen

avstyrker detta förslag. Svårigheterna med de stora forskningsföretagen

bör lösas på annat sätt än utredningen tänkt sig. De anslagsförbättringar,

som utredningen räknar med för sådana forskningsföretag, är enligt

sektionens mening alldeles otillräckliga för att utgivningstakten i

nämnvärd grad skall kunna påverkas. Arbetsdugliga institutioner bör skapas

för långfristiga företag av central vikt, såsom Svenskt diplomatarium,

Sveriges kyrkor, större ordböcker in. in.

Teologiska fakulteten i Lund förordar, alt de båda teologiska fakulteterna

erhåller var sin representant i rådet. Humanistiska fakulteten därstädes

finner utredningens förslag till omorganisation av humanistiska

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1959

fondens nämnd ändamålsenligt. Den av utredningen föreslagna uppräkningen

av anslaget till humanistisk forskning och publiceringsverksamhet

synes fakulteten för låg och torde böra höjas med minst 25 procent.

Universitetskanslern anför bl. a. följande.

I de remissutlåtanden, som avgivits av humanistiska fakulteter respektive

sektioner, har med styrka hävdats att utredningens förslag i allmänhet,

och särskilt vad forskningsråden beträffar, vore ägnat att i hög grad

missgynna den humanistiska, ej samhällsvetenskapligt inriktade forskningen.

Det har bl. a. gjorts gällande, att utredningens förslag rörande

anslagsökning till det humanistiska rådet ej vore grundat på en tillnärmelsevis

lika ingående och sakkunnig motivering som motsvarande förslag

för övriga råd. Utan att för egen del vara beredd att på alla punkter

instämma i den sålunda framställda kritiken har jag dock fått den uppfattningen,

att ett någorlunda likformigt tillgodoseende av forskningens

behov på olika fält måste kräva en betydande ökning av de anslag till det

humanistiska rådet, som föreslås av utredningen. Jag instämmer vidare i

den kritik, som riktats mot utredningens förslag att kostnaderna för vissa

stora och långsiktiga forskningsprojekt skulle för framtiden bestridas av

ränteavkastningen från humanistiska fonden. Detta förslag synes mig ej

stå i överensstämmelse med utredningens principuttalande att de medel,

som står till rådens förfogande, icke mer än nödvändigt bör uppdelas på

delanslag eller delposter.

Humanistiska fondens nämnd hemställer på anförda skäl att nämndens

benämning förändras till Humanistiska forskningsrådet och fonden; att —

därest universitetens och Stockholms högskolas representation utökas på

av utredningen föreslaget sätt — vitterhetsakademien skall utse fyra ledamöter

av forskningsrådet, varav tre skall representera respektive arkiv,

bibliotek och museer samt en ledamot skall vara fritt vald; att mandattiden

för ledamöterna må begränsas till tre år med tre års förlängning;

att utredningens förslag att anslagen till Diplomatarieverket, Dialektordboken

samt verken Sveriges kyrkor och Det medeltida Sverige skall bindas

vid humanistiska fondens avkastning icke måtte föranleda någon åtgärd;

att forskningsrådet tilldelas anslag av sådan storleksordning att rådet kan

sättas i stånd att fullfölja sådana insatser till den humanistiska forskningens

fromma, som enligt utredningen tillkommer ett forskningsråd;

samt att en grundlig utredning kommer till stånd rörande den humanistiska

forskningens verkliga behov och aktuella arbetsuppgifter.

SFS påpekar i fråga om de olika vetenskapernas representation i statens

humanistiska forskningsråd följande.

Om avsikten är att forskningen i hela dess bredd skall vara representerad,

så att t. o. m. varje sektion sänder en representant, är det knappast

konsekvent att två fakulteter — de teologiska — skall företrädas av en

gemensam representant. Det finns ingen anledning till att inte den teologiska

forskningen skulle vara x-epresenterad efter samma principer som

annan forskning.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 är 1959

187

4. Forskning inom samhällsvetenskap, rättsvetenskap, pedagogik

och psykologi

Utredningen

Nuvarande förhållanden

Utredningen behandlar här först samhälls- och rättsvetenskapliga

forskningsrådet och lämnar därvid följande redogörelse

för dess sammansättning och arbetssätt.

Den samhällsvetenskapliga sektionen består, förutom av ordföranden, av

nio ledamöter, av vilka två utses av Kungl. Maj:t och sju representerar de

samhällsvetenskapliga ämnena. Envar av dessa sistnämnda väljes av en

valgrupp bestående av samtliga professorer eller huvudexaminatorer inom

ett ämne vid samtliga universitet och högskolor i riket. Därjämte ingår i

valgruppen för statskunskap rektorerna vid socialinstituten, i valgruppen

för statistik chefen för statistiska centralbyrån samt i valgruppen för sociologi

chefen för socialstyrelsen.

Vid val till den rättsvetenskapliga sektionen är valgrupperna i huvudsak

lokala. De juridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund väljer

sålunda vardera en ledamot, medan en tredje väljes av stats- och rättsvetenskapliga

fakulteten vid Stockholms högskola jämte professorerna i

rättsvetenskap vid handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg. Genom

samråd mellan dessa tre valgrupper skall tillses, att intet ämne eller grupp

av närbesläktade ämnen får mer än en representant i rådet. En fjärde ledamot

utses av Kungl. Maj :t. Den rättsvetenskapliga sektionen består sålunda,

inklusive ordföranden, av fem ledamöter.

De båda sektionerna inom rådet har icke hittills hållit gemensamma sammanträden.

Samrådet mellan sektionerna har inskränkts till att ledamot i

en sektion anmodats avgiva yttrande över ärende som behandlats i den

andra. Inom vardera sektionen har sammanträden i regel endast hållits

tre gånger om året, och i enlighet därmed har vissa terminer fastställts för

ingivande av ansökningar. Rådet bär endast undantagsvis tagit initiativ till

undersökningar, eljest har initiativet helt legat hos dem som sökt anslag.

Som sekreterare har fungerat en tjänsteman i ecklesiastikdepartementet.

Utredningen erinrar vidare om att för innevarande budgetår till samhällsoch

rättsvetenskaplig forskning anvisats ett anslag av 530 000 kronor, varav

för samhällsvetenskap 385 000 kronor och för rättsvetenskap 145 000 kronor.

Till rådets förvaltningskostnader har anvisats ett anslag av 30 000

kronor.

Till belysning av rådets utdelnings politik presenterar utredningen här

på omstående sida intagna tablå, utvisande fördelningen på skilda ämnen av

under budgetåren 1947/48—1953/54 och 1954/55—1956/57 av rådet beviljade

anslag.

Härefter behandlar utredningen det organ, som hittills haft till uppgift

att fördela forskningsanslag för psykologiens och pedagogikens vidkommande,

nämligen statens psykologisk -pedagogis k a instit

u t. Härom anför utredningen bl. a. följande.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188 Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

A. Samhällsvetenskapliga sektionen

Natio-

naleko-

nomi

Ekono-

misk

hist.

Före-

tags-

ekonomi

Stats-

kunskap

Sta-

tistik

Kultur-

geografi

Sociologi

Summa

1947/48—

1953/54

Antal anslag...

89

10

31

128

52

171

156

627

Totalbelopp . . .

277 968

28 270

164 750

365 170

161 131

460 266

656 584

2 085 869

Genomsnittligt

anslag......

3 123

5 315

2 853

3 099

2 692

4 209

3 327

1954/55—

1956/57

Antal anslag...

23

33

19

70

29

80

60

314

Totalbelopp . . .

77 950

102 635

103 555

260 905

70 840

306 665

270 255

1 192 805

Genomsnittligt

anslag......

3 389

3 no

5 450

3 727

2 442

3 833

4 504

3 798

B. Rättsvetenskapliga sektionen

Rätts-

historia

Finans-

rätt

Civilrätt

Interna-

tionell

rätt

Förvalt-

nings-

rätt

Straff-

rätt

Process-

rätt

Summa

1954/55—

1956/57

Antal anslag...

Totalbelopp . . .

12

40 260

7

23 610

34

104 531

10

24 015

8

40 500

11

39 485

17

61 995

99

334 396

Genomsnittligt

anslag 1954/57

3 355

3 372

3 074

2 401

5 062

3 589

3 646

3 377

Psykologutredningen föreslog i betänkandet »Psykologisk utbildning och

forskning» (SOU 1955: 11), att institutets forskningsverksamhet och kursverksamhet

skulle överföras till lärarhögskolan. Dess uppgift att fördela

forskningsanslag borde enligt utredningen överföras till ett föreslaget nyupprättat

forskningsråd för psykologi och pedagogik. Institutet skulle med

andra ord nedläggas. I 1957 års statsverksproposition (åttonde huvudtiteln,

s. 432—434) föreslogs dock, att institutet tills vidare skulle bibehålla sin

uPPgift att fördela medel till enskilda forskare och forskningsinstitutioner.

Den 1 juli 1957 omorganiserades således institutet, varvid dess uppgift

— utöver att vara huvudman för pedagogiska biblioteket — kom att begränsas

till fördelning av forskningsanslag'' för främjande av psykologisk

och pedagogisk forskning i allmänhet. Till detta ändamål anvisades för

budgetåret 1957/58 ett nytt reservationsanslag med benämningen Psykologisk

och pedagogisk forskning. Detta anslag upptages i riksstaten för budgetåret

1958/59 med 180 000 kronor.

Enligt institutets reglemente utövas ledningen av institutet av en styrelse

bestående av sju ledamöter, nämligen:

en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande;

ytterligare fem av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter, av vilka två skall vara

professorer vid universitet eller vid Stockholms högskola — den ene i pedagogik

och pedagogisk psykologi och den andre i psykologi — och tre skall

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

189

representera den psykologiska och pedagogiska forskningens viktigaste

tillämpningsområden; samt

professorn i praktisk pedagogik vid lärarhögskolan i Stockholm.

De två ledamöter, som skall vara professorer i pedagogik och pedagogisk

psykologi respektive psykologi utses efter gemensamt förslag av professorerna

i angivna ämnen vid universiteten och Stockholms högskola.

Mandattiden är för de av Kungl. Ma:jt utsedda ledamöterna begränsad

till högst tre år.

Institutets förvaltningskostnader för dess forskningsrådsverksamhet omfattar

för närvarande endast arvode åt styrelsens ordförande samt ett belopp

på 1 000 kronor till ersättning för särskilda utredningar. Sekretariatet

skötes utan särskild ersättning av forskningssekreteraren vid lärarhögskolan

med biträde av ett av högskolan avlönat kanslibiträde.

Förslag

Vad först beträffar den framtida organisationen av det statliga

stödet till den här avsedda forskningen anser utredningen den mest ändamålsenliga

organisationsformen vara, att psykologisk-pedagogiska institutet

inordnas som en tredje sektion inom samma forskningsråd som nu behandlar

samhälls- och rättsvetenskap. Ordförande och sekretariat bör vara gemensamma

för samtliga sektioner. Två eller tre av de i ett sådant utvidgat

forskningsråd ingående sektionerna kan vid behov sammanträda gemensamt.

Gränsärenden kan handläggas i den sektion, som ordföranden bestämmer

och om så befinnes lämpligt i närvaro av ledamöter från annan

sektion eller sedan ledamöter av denna avgivit yttrande. Utredningen föreslår

i angivet syfte, att samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet och

styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet sammanslås till ett forskningsråd,

uppdelat på tre sektioner med gemensam ordförande och gemensamt

sekretariat. Med hänsyn till att ämnena pedagogik och psykologi icke

brukar innefattas i den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen bör det nya

forskningsrådet ges ett namn, som kan sägas täcka även dessa ämnen. Utredningen

föreslår namnet statens råd för samhällsforskning. För att undvika

sammanblandningar bör vidare den samhällsvetenskapliga sektionen

benämnas den socialvetenskapliga sektionen. De övriga sektionerna bör benämnas

den rättsvetenskapliga sektionen och sektionen för pedagogik och

psykologi. I samband med att styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet

ombildas till en sektion av statens råd för samhällsforskning syntes

det pedagogiska biblioteket i Stockholm böra överföras till Stockholms högskola.

Vad angår de föreslagna sektionernas sammansättning förordar utredningen

att antalet ledamöter i den socialvetenskapliga sektionen minskas

från nio till sex (ordföranden oräknad), av vilka två utses av Kungl. Maj:t,

medan återstående fyra utses genom val på så sätt att de nuvarande valmännen

jämte övriga ordinarie akademiska lärare i ifrågavarande ämnen

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

vid universiteten, Stockholms högskola och handelshögskolorna bildar fyra

lokala valgrupper, vilka vardera utser en ledamot av sektionen. I reglementet

bör vidare enligt utredningen inryckas föreskrift om att val skall föregås

av samråd mellan valgrupperna i syfte att tillgodose behovet av differentierad

äinnesrepresentation.

Beträffande den rättsvetenskapliga sektionen föreslår utredningen endast

den ändringen, att antalet av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter höjes från

en till två (ordföranden oräknad).

I fråga om sektionen för pedagogik och psykologi föreslår utredningen

följande sammansättning: Förutom ordföranden sex ledamöter, av vilka

två utses av Kungl. Maj :t och de fyra återstående utses genom val på så

sätt ait de historislc-filosofiska sektionerna vid universiteten och den humanistiska

avdelningen vid Stockholms högskola vardera utser en ledamot.

Med hänsyn till att denna sektion endast omfattar två ämnesområden, synes

särskild föreskrift om differentierad äinnesrepresentation vara obehövlig.

Samtliga ledamöter av de olika sektionerna bör, anför utredningen vidare,

utses för en tid av tre år. Den som varit ledamot av sektion under två omedelbart

på varandra följande treårsperioder bör enligt utredningen icke

kunna utses till ledamot för den därpå närmast följande treårsperioden.

Vidkommande anslagsbehovet framlägger utredningen följande

förslag om anvisande under de närmaste tre budgetåren av anslag till

socialvetenskaplig, rättsvetenskaplig och pedagogisk-psykologisk forskning

och publiceringsverksamhet.

Budgetår

Anslag till forskning och publiceringsverksamhet inom

socialvetenskap

rättsvetenskap

pedagogik-

psykologi

Summa

1958/59 .............

385 000

145 000

180 000

710 000

1959/60 .............

460 000

160 000

350 000

970 000

1960/61 .............

540 000

175 000

550 000

1 265 000

1961/62 .............

630 000

195 000

750 000

1 575 000

Härtill kommer, tillägger utredningen, behovet av anslag till det nya

forskningsrådets förvaltningskostnader. Statens samhälls- och rättsvetenskapliga

forskningsråd har för närvarande ett särskilt anslag för detta ändamål,

i riksstaten för budgetåret 1958/59 upptaget med 30 000 kronor.

Utredningen föreslår beträffande statens råd för samhällsforskning liksom

beträffande övriga forskningsråd, att förvaltningskostnaderna bestrides från

ett enda till rådets förfogande ställt anslag och att det må ankomma på

Kungl. Maj:t att fastställa en särskild delpost för förvaltningskostnaderna

och meddela erforderliga bestämmelser rörande dessa. Utredningen beräknar

för detta ändamål ett anslagsbehov med 50 000 kronor per år.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

191

Y ttranden

Statskontoret har inget att invända emot att samhälls- och rättsvetenskapliga

forskningsrådet sammanslås med styrelsen för statens psykologisk-pedagogiska

institut till ett råd för samhällsforskning. I detta sammanhang erinrar

statskontoret om, att ämbetsverket i underdånigt utlåtande den 12 maj

1955 angående psykologisk utbildning och forskning bland annat föreslagit,

att psykologisk-pedagogiska institutets bibliotek skulle sammanföras

med det bibliotek, som kommer att upprättas vid lärarhögskolan i Fredhäll.

Vad utredningen föreslagit torde icke föranleda någon annan erinran

från juridiska fakultetens i Uppsala sida än att man även för ifrågavarande

forskningsråd och icke blott för det naturvetenskapliga bör beräkna kostnader

för understödjande av studier och forskningar utomlands samt för deltagande

i vetenskapliga symposier och konferenser.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala noterar med tillfredsställelse den

föreslagna ökningen av insatserna för samhällsvetenskaplig, rättsvetenskap!^

och psykologisk-pedagogisk forskning och anför vidare bl. a. följande.

På ett undantag när finner sektionen den föreslagna organisationen av statens

råd för samhällsforskning väl motiverad. Undantaget gäller den rekommenderade

förändringen i storleken och sammansättningen av rådets samhällsvetenskapliga

sektion. Utredningen rekommenderar att antalet valda

representanter för samhällsvetenskaperna minskas från sju till fyra. Sektionen

finner denna rekommendation mindre välbetänkt. Det av utredningen

rekommenderade samrådet mellan de olika valgrupperna torde vara

svårt att organisera. Den allvarligaste invändningen mot utredningens förslag

är emellertid, att det torde bli utomordentligt svårt att erhålla en allsidig

representation i rådet av samtliga samhällsvetenskaper, därest antalet

ledamöter begränsades till fyra.

Humanistiska fakulteten i Lund finner utredningens förslag till omorganisation

av samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet och statens

psykologisk-pedagogiska institut ändamålsenligt.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola yrkar

att avdelningen jämte vederbörande professorer vid handelshögskolorna

skall utse två ledamöter i den rättsvetenskapliga sektionen av statens råd

för samhällsforskning och att Kungl. Maj :t liksom hittills skall utse en

ledamot av denna sektion (ordföranden oräknad).

Humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola avstyrker den föreslagna

omorganisationen av den blivande socialvetenskapliga sektionen inom

statens råd för samhällsforskning.

Skolöverslgrelsen anser, att den förordade sammanslagningen av statens

samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd och statens psykologiskpedagogiska

institut ej bör komma till stånd. I stället bör institutet enligt

överstyrelsens mening ombildas till ett självständigt statens råd för psyko
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 dr 1959

logisk-pedagogisk forskning. Enligt överstyrelsens mening är nämligen

de forskningsuppgifter som redan finns eller som väntar inom det psykologisk-pedagogiska

området av en sådan storleksordning och har anknytning

till så många skilda vetenskapsgrenar att en samordning av rådsverksamheten

inom ett så utbrett forskningsområde icke är ändamålsenlig.

Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd anför bl. a. följande.

Forskningsrådet finner liksom universitetsutredningen det lämpligt, att

en samordning av rådsverksamheten inom områdena samhällsvetenskap,

rättsvetenskap, pedagogik och psykologi kommer till stånd, och tillstyrker

sålunda, att psykologisk-pedagogiska institutet inordnas i forskningsrådet.

Detta torde lämpligast ske genom att bilda en särskild, fristående sektion

för pedagogik och psykologi. Det av utredningen föreslagna namnet på det

ombildade forskningsrådet »Statens råd för samhällsforskning» synes väl

täcka området för forskningsrådets verksamhet. Mot ändringen av namnet

på den samhällsvetenskapliga sektionen till »den socialvetenskapliga sektionen»

torde ej heller vara något att erinra. I fråga om sammansättningen

av de olika sektionerna föreslår universitetsutredningen, att den nuvarande

samhällsvetenskapliga sektionen skall minskas från nio till sex ledamöter

(ordföranden oräknad), av vilka endast fyra skall vara akademiska lärare,

utsedda av fyra lokala valgrupper. Mot utredningens förslag på denna punkt

vill rådet anföra följande. Den samhällsvetenskapliga sektionen fungerar

fullt tillfredsställande med den nuvarande sammansättningen och någon

anledning att genomföra den av utredningen föreslagna organisationen föreligger

ej. Vad den rättsvetenskapliga sektionen beträffar föreslår universitetsutredningen

att ännu en ledamot utses av Kungl. Maj :t. Forskningsrådet

finner en sådan utvidgning av sektionen icke behövlig. Därest det emellertid

vid ett slutligt ställningstagande till frågan om rådets sammansättning likväl

skulle anses önskvärt, att sektionen utvidgas, anser rådet det mer befogat,

att ytterligare en ämnesrepresentant — förslagsvis från den valgrupp, som

omfattar Stockholms högskola och handelshögskolorna — utses för att ännu

en del av rättsvetenskapen skall få egen representant. Jämväl såvitt avser

sammansättningen av sektionen för pedagogik och psykologi ifrågasätter

forskningsrådet nödvändigheten av att ytterligare eu ledamot utses av

Kungl. Maj :t.

Mot universitetsutredningens förslag beträffande anslagsbehovet har

forskningsrådet ej något annat att invända, än att de i betänkandet föreslagna

beloppen torde vara att betrakta som minimibelopp, därest rådet i

större utsträckning än hittills skall taga initiativet till kostnadskrävande

forskningsuppgifter. Inom den av universitetsutredningen framlagda anslagsramen

finnes föga utrymme för initiativforskning. Beträffande slutligen

forskningsrådets förvaltningskostnader har universitetsutredningen

föreslagit, att förvaltningsanslaget — nu 30 000 kronor för det samhälls- och

rättsvetenskapliga rådet — skall höjas till 50 000 kronor och sammanföras

med forsknings- och publiceringsanslagen till ett anslag. Mot sammanslagningen

har rådet ej något att erinra. Rådet konstaterar även med tillfredsställelse,

att anslagen till forskningsrådens förvaltningskostnader kommer

att vara beroende av Kungl. Maj :ts prövning. Däremot ställer sig rådet synnerligen

tveksamt till möjligheten att kunna administrera ett forskningsråd

av den omfattning, som statens råd för samhällsforskning kommer att få,

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

oavsett vilken organisation man kommer att använda, med ett anslag på

50 000 kronor. Med den organisation, som universitetsutredningen föreslagit,

tillkommer följande kostnadskrävande faktorer: 1. Den pedagogisk-psykologiska

sektionen. 2. Ökat antal sammanträden (och därmed förenade resor)

inom de olika sektionerna. 3. Omfattande sakkunnigförfarande. Därest den

av rådet föreslagna organisationen föredrages, kommer visserligen sakkunniga

ej att anlitas i lika stor utsträckning, men väl i större utsträckning än

för närvarande. Kostnaderna för den nya sektionen och för det större antalet

sammanträden kommer dock att i stort sett bli desamma, vilken organisation

man än väljer.

Styrelsen för statens psykologisk-pedagogiska institut sammanfattar sitt

ståndpunktstagande till utredningens förslag på följande sätt.

Utredningens förslag om att styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet

skall uppgå som en sektion i statens råd för samhällsforskning avstyrkes.

I stället bör statens psykologisk-pedagogiska forskningsråd inrättas med

eget sekretariat. Förslaget om överförande av pedagogiska biblioteket till

Stockholms högskola avstyrkes. Biblioteket bör underställas statens psykologisk-pedagogiska

forskningsråd och dess lokalfråga bör snarast lösas med

beaktande av eventuella möjligheter att förlägga biblioteket inom det planerade

Wenner-Gren Centre i Stockholm. Psykologisk-pedagogiska forskningsrådet

bör förutom ordföranden bestå av sju ledamöter. Samtliga bör

utses av Kungl. Maj :t. De anslagsbelopp som angivits av utredningen till

främjande av psykologisk och pedagogisk forskning och publiceringsverksamhet

bör redan från och med budgetåret 1959/60 avsevärt höjas. Utredningens

förslag om att samla de till ett forskningsråd anvisade medlen i ett

klumpanslag tillstyrkes.

SACO anser i fråga om den samhällsvetenskapliga sektionen att hittillsvarande

sammansättning och valsätt icke utan tvingande skäl bör överges

och anför ytterligare följande.

Utredningen föreslår vidare, att sedan forskningsrådet i dess helhet omdöpts

till statens råd för samhällsforskning, dess samhällsvetenskapliga

sektion i fortsättningen skall benämnas »den socialvetenskapliga sektionen».

Med förståelse för den av utredningen angivna sammanblandningsrisken

betraktar SACO dock detta förslag som mindre lyckligt. Benämningen samhällsvetenskaper

för de ifrågavarande ämnena har under senare år fullständigt

slagit igenom, vartill inte minst forskningsrådets existens bidragit. Att

då återinföra en äldre terminologi, som i dagens läge kan vålla missförstånd,

synes olämpligt. SACO anser sålunda att benämningen »den samhällsvetenskapliga

sektionen» bör behållas.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Göteborg har ingen invändning att

göra mot förslaget att psykologisk-pedagogiska institutet införlivas i statens

samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd, som därefter skulle få

beteckningen statens råd för samhällsforskning. Däremot ställer sig lärarrådet

avvisande till förslaget om nedskärning av antalet ledamöter i den samhällsvetenskapliga

sektionen. A7id bifall härtill skulle rådet ofta tvingas att

fatta beslut om anslag i fall, då omedelbar sakkunskap icke vore företrädd

inom rådet eller också skulle rådet i allt för många fall tvingas att anlita

13 — Ilihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

specialsakkunniga, vilket skulle medföra allvarlig tidsutdräkt. Nedskärningen

skulle också enligt lärarrådets mening medföra risk för att man

kommer att ställa sig alltför avvisande mot den alltmer betydelsefulla forskningen

på gränsområden mellan olika ämnen.

Även lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm anser det olyckligt

med den föreslagna nedskärningen av antalet ledamöter i den samhällsvetenskapliga

sektionen.

Sveriges industriförbund anför bl. a. följande.

Ett genomförande av förslaget att statens psykologisk-pedagogiska institut

skall ingå såsom en tredje sektion i samhälls- och rättsvetenskapliga

forskningsrådet med benämningen sektionen för pedagogik och psykologi

innebär praktiska fördelar. Däremot synes utredningens förslag till reducering

av antalet ledamöter i den socialvetenskapliga sektionen mindre väl

underbyggt.

5. Naturvetenskaplig forskning

Utredningen

Nuvarande förhållanden

Vad först beträffar statens naturvetenskapliga forskningsråds s a mmansättning

bestämmes denna — såsom utredningen påpekar — av

§ 4 i det för rådet gällande reglementet. Denna paragraf har följande

lydelse:

Rådet består av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande samt åtta andra

ledamöter, nämligen en av Kungl. Maj :t utsedd representant för den grundläggande

vetenskapliga forskning, som bedrives utanför universiteten, Stockholms

högskola och vetenskapsakademien, en av Kungl. Maj:t utsedd representant

för den naturvetenskapen angränsande medicinska forskningen,

fyra. genom val utsedda ledamöter, av vilka en väljes av envar av matematisk-naturvetenskapliga

sektionerna vid Uppsala och Lunds universitet,

matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola samt

vetenskapsakademien, ävensom två av Kungl. Maj :t efter förslag, som skall

av rådet framläggas sedan nyssnämnda val skett, utsedda ledamöter.

I fråga om rådets arbetssätt anför utredningen bl. a. följande.

Rådet bedriver i betydande utsträckning sin verksamhet genom olika

kommittéer. I vissa fall lämnar rådet stöd åt från rådet fristående kommittéer.

Följande exempel på rådets verksamhet kan lämnas:

Kommittén för kosmisk strålning bedriver med ekonomiskt stöd från

rådet registrering av den kosmiska strålningen vid stationer i Stockholm,

Uppsala och Kiruna, från fartyg och flygplan samt vidare vetenskaplig

bearbetning av det hopbragta materialet. Denna verksamhet har bl. a. varit

av betydelse som grundval för Sveriges deltagande i det s. k. tredje eeofvsiska

året.

Kommittén för seismologi arbetar på liknande sätt. Mätningarna görs vid

stationer i Uppsala, Kiruna och Skalstugan, varjämte en mindre station är

under utrustning i Göteborg.

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Andra kommittéer inom rådet behandlar frågor rörande biologiska fältstationer

samt forskning rörande våra naturresursers bevarande och utnyttjande.

Rådet deltager vidare i forskningsrådens kommitté för trafiksäkerhetsforskning.

En annan arbetsgrupp är sedan ett antal år verksam vid Palynologiska

laboratoriet. Rådet förhyr för detta laboratorium särskilda lokaler i Solna

och hekoslar större delen av driften.

Tillsammans med Konung Gustaf VI Adolfs 70-årsfond för svensk kultur

och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse bekostar rådet driften av den

kvantkemiska gruppen i Uppsala.

Ytterligare arbetsgrupper av detta slag är en termokemisk grupp i Lund

(bekostad tillsammans med tekniska forskningsrådet) samt en zoologisk

grupp, likaledes i Lund.

Av en annan karaktär är vissa servicegrupper, som upprättats eller är

under upprättande. Rland dessa har redan i inledningen till detta kapitel

nämnts de elektronikgrupper för Uppsala- och Lundområdena, vilka är

avsedda att bistå forskare vid institutioner som ej förfogar över egen

elektronisk sakkunskap, programmeringsgruppen för matematikmaskinen

i Lund samt den av naturvetenskapliga forskningsrådet upprättade redaktionstjänsten,

som står till förfogande för teknisk hjälp åt tidskrifter, som

utges med ekonomiskt stöd från rådet.

För vissa av här nämnda forsknings- och servicegrupper och för deras

ledning har rådet kunnat repliera på redan existerande institutionslokaler

och befattningar vid universitet och högskolor. Överenskommelser har i

dylika fall träffats med respektive lärosäten. I andra fall har rådet fått

inrätta befattningar med pensionsförsäkring genom SPP i enlighet med

särskilda bemyndiganden, som rådet fått i detta avseende.

Rådet deltager sedan ett par år i en utredning om skapande av ett astronomiskt

storobservatorium för södra hemisfären genom europeiskt samarbete.

Ingående undersökningar över lämplig placering har genomförts

i Sydafrika. Tillsammans med vissa andra länder bekostar rådet driften

av ett mindre observatorium vid Bloemfontein i Sydafrika (Boydenstationen).

Vidare lämnar rådet bidrag till driften av ett solobservatorium på

Capri, liksom också till den internationella zoologiska stationen i Neapel.

Dessa speciella verksamheter har varit av stor betydelse, men den helt

övervägande delen av de anslagsmedel, som står till rådets förfogande,

har använts för att efter ansökan bevilja medel till forskare och institutioner

för genomförandet av preciserade forskningsprogram.

Rådets publiceringsnämnd bereder ärenden rörande publiceringsanslag,

som är av mycket skiftande karaktär. En grupp för sig är anslag till

bestridande av tryckningskostnader för doktorsavhandlingar inom naturvetenskapliga

ämnesområden. Eu annan grupp är anslag till tidskrifter.

Från och med 1957 har denna verksamhet utvidgats till att omfatta även

vissa högt stående tidskrifter med populärvetenskapligt innehåll, läroböcker,

monografier o. d. Dessa finansieras pa olika sätt, men vanligt är att

rådet träffar avtal med elt förlag om alt kostnader och intäkter för ett visst

verk delas mellan rådet och förlaget. Rådet har särskilt tillstånd av Kungl.

Maj:t att bedriva dylik verksamhet. Med hjälp av publiceringsanslagen

bedriver rådet även viss allmän serviceverksamhet. Redaktionstjänsten

har ovan nämnts. Vidare bestrider rådet lön för en översättare, som står

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1059

forskarna till tjänst med översättning av rysk litteratur, då det visat sig, att

ett stort behov av dylika översättningar föreligger.

I naturvetenskapliga forskningskommitténs betänkande påpekades betydelsen

av att kännedom om naturvetenskapens resultat spreds till vida

kretsar. Kommittén tänkte sig närmast att för detta ändamål en särskild

tidskrift skulle skapas. Rådet har tagit upp denna idé i den formen att

den utger en årsbok med allmänt hållna översikter över naturvetenskapernas

utveckling, särskilt med tanke på svenska förhållanden. Från och med

1957 har denna publikation namnet Svensk naturvetenskap.

Utredningen erinrar vidare om att för innevarande budgetår anvisats

dels ett anslag till naturvetenskaplig forskning av 3 755 000 kronor, varav

3 340 000 kronor för forskningsstöd och 415 000 kronor för publiceringsverksamhet,

dels ock ett anslag av 107 300 kronor till rådets förvaltningskostnader.

Till belysning av rådets utdelningspolitik presenterar utredningen

här nedan intagna sammanställning, utvisande fördelningen på

skilda ämnesområden av under budgetåret 1956/57 beviljade medel.

F orskningsanslag

Reseanslag

Summa

kr.

kr.

kr.

Astronomi..........................

128 037

128 037

Fysik:

Experimentell fysik................

258 640

12 675

271 315

Matematisk fysik..................

61 944

_

61 944

Geofysik (utom meteorologi)..........

166 806

940

167 746

Meteorologi........................

20 600

_

20 600

Biofysik............................

34 836

_

34 836

Geografi.........................

4 230

16 938

21 168

Geologi och mineralogi...............

117 197

13 607

130 804

Paleontologi.....................

35 628

_

35 628

Kemi:

Oorganisk kemi...................

120 999

769

121 768

Organisk kemi....................

217 008

7 400

224 408

Biokemi..........................

354 296

2 107

356 403

Fysikalisk kemi...................

95 596

1 520

97 116

Zoologi:

Systematisk zoologi................

44 698

5 050

49 748

Zoofysiologi......................

133 614

7 980

141 594

Mikrobiologi.....................

6 353

_

6 353

Genetik.....................

88 721

2 730

91 451

Limnologi...............

17 844

_

17 844

Botanik:

Morfologisk och systematisk botanik.

151 876

7 500

159 376

Fysiologisk och ekolog. botanik.....

95 610

11 000

106 610

Allmänt.....................

37 136

2 000

39 136

Summa

2 191 669

92 216

2 283 885

Förslag

Vad beträffar rådets organisation finner utredningen det motiverat

att antalet ledamöter i statens naturvetenskapliga forskningsråd ökas

från nuvarande nio till tolv. En sådan utökning innebär en bekräftelse av

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 ur 1959

197

praxis. Utredningen föreslår, att en av dessa tre nytillkommande ledamöter

väljes gemensamt av de två tekniska högskolornas lärarkollegier, medan

ytterligare två ledamöter utses av Kungl. Maj :t efter förslag av rådet.

Vidare bör enligt utredningen i rådets reglemente intagas eu bestämmelse

om att en och samma person må utses till ledamot av rådet för högst två

omedelbart på varandra följande treårsperioder.

I fråga om anslagsbehovet anför utredningen huvudsakligen

följande.

Det ytterligare anslagsbehov, som kommer att göra sig gällande, kan

liksom för medicinska forskningsrådets del framför allt beräknas falla

inom posterna »kostnadskrävande apparatur» och »kostnader för nya självständiga

forskare avlönade genom anslag från rådet». Utredningen har i

det föregående föreslagit en viss höjning av läroanstalternas materielanslag.

Detta når emellertid därigenom ingalunda den storleken, att det mäktar

finansiera den kostnadskrävande apparatur, som numera allt oftare fordras

vid naturvetenskaplig forskning. Utredningen finner det vidare nödvändigt

att rådets anslag anpassas så, att innehavarna av nyinrättade

tjänster vid universiteten kan erhålla anslag från rådet för sina forskningsprojekt.

Inte minst gäller detta för docenter, vilka ofta är vetenskapsmän

i sin mest produktiva ålder. I enlighet med sina allmänna principer

anser utredningen att råden skall ha möjligheter att taga initiativ till

forskning inom nya områden. Detta måste för de naturvetenskapliga ämnenas

vidkommande i stor utsträckning ske genom att man skapar grupper,

bestående av flera forskare. Typiska sådana grupper, som rådet redan har

i verksamhet, är de redan nämnda forskargrupperna inom kvantkemi,

palynologi och termokemi. I dessa fall bestrider rådet (ibland tillsammans

med andra råd eller privata fonder) gruppens samtliga kostnader. I andra

fall har gruppen kunnat knytas till laborator eller docent, vars lön utgår

från läroanstaltens avlöningsanslag.

Typiska sådana fall är studiet av kosmisk strålning och seismologi. Rådet

anser emellertid, att denna verksamhet bör väsentligt utvidgas, och utredningen

delar denna uppfattning. Ledaren för en dylik grupp torde i

allmänhet böra vara på laborators kompetensnivå, men både högre och

lägre kompetens kan tänkas vara behövlig eller lämplig i vissa fall. Man

är här starkt beroende av existensen av den lämpliga personen. Såsom

tidigare angivits räknar utredningen med en normalkostnad för en dylik

grupp på ca 100 000 kronor per år (i denna summa ingår även forskningsledarens

lön).

Utredningen räknar för naturvetenskapliga rådets del med ett behov av

genomsnittligt tre nya dylika grupper per år.

Utom för de här ovan specificerade uppgifterna är medel erforderliga

för fortsatt expansion av rådets redan pågående verksamhet på ungefär

samma sätt som hittills.

Man måste även räkna med ökad kostnad för studier och forskningar

vid utländska laboratorier samt för deltagande i vetenskapliga symposier

och konferenser. Det synes mycket behövligt, att rådet får möjlighet att

göra en betydligt större insats i detta hänseende än den som nu är möjlig.

Särskilt skulle docenter och yngre forskare behöva vidgade möjligheter

i detta avseende.

Som grund för utredningens anslagsberäkning har legat följande kalkyl:

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Budgetår

1959/60

1960/61

1961/62

Nuvarande anslag..................

4 000 000

4 000000

4 000 000

För kostnadskrävande apparatur.....

1 000 000

2 000 000

3 000 000

Kostnader för nya självständiga fors-

kare avlönade genom anslag från

rådet............................

300 000

600 000

900 000

övrig ökning.......................

1 000 000

1 400 000

2 100 000

Summa

6 300 000

8 000 000

10 000 000

Emellertid uppkommer en avlastning även för naturvetenskapliga forskningsrådets

del vid genomförande av utredningens i föregående kapitel

framlagda förslag rörande dels särskilda anslag till biträdeshjälp åt docenter

och forskardocenter, dels viss överflyttning till läroanstalternas fasta

personalorganisation av genom rådsanslag bestridda arvodeskostnader.

Denna avlastning beräknar utredningen för statens naturvetenskapliga

forskningsråds del till 400 000 kronor för budgetåret 1959/60, 800 000

kronor för budgetåret 1960/61 och 1 050 000 kronor för budgetåret 1961/62.

Under hänvisning till det anförda föreslår utredningen, att anslaget till

statens naturvetenskapliga forskningsråd höjes till följande belopp under

de tre närmaste budgetåren:

1959/60 1960/61 1961/62

5 900 000 kronor 7 200 000 kronor 8 950 000 kronor

Y ttr anden

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala hälsar med stor

tillfredsställelse den föreslagna höjningen av anslaget till naturvetenskapliga

forskningsrådet. De föreslagna organisatoriska förändringarna, innebärande

bl. a. utökning av rådets medlemsantal från nio till tolv ledamöter,

finner fakulteten mycket välbetänkta.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola

anför bl. a. följande.

Fakulteten tillstyrker förslaget, att antalet ledamöter ökas från nio till

tolv och att en av de tre nytillkommande ledamöterna väljes av de tekniska

högskolorna gemensamt. Då de tekniska högskolorna sålunda får fast representation

i rådet, anser fakulteten, att bestämmelsen, att Kungl. Maj :t

utser en representant för den grundläggande forskning, som bedrives utanför

universiteten, Stockholms högskola och vetenskapsakademien, bör ändras

såtillvida, att denne ledamot bör representera forskningen utanför universiteten,

Stockholms högskola, de tekniska högskolorna och vetenskapsakademien.

Fakulteten tillstyrker vidare förslaget, att för det naturvetenskapliga

liksom för övriga råd bör gälla, att en och samma person må utses

till ledamot av rådet för högst två omedelbart på varandra följande treårsperioder.

Hinder bör däremot ej möta för förnyat omval efter en eller flera

treårsperioders frånvaro. Fakulteten vill livligt tillstyrka, att anslaget till

det naturvetenskapliga rådet uppräknas på sätt utredningen föreslagit och

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

att till rådets förfogande ställes särskilda medel för forskarbefattningar i

föreslagen omfattning.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm ansluter sig helt till

utredningens förslag i vad avser antalet ledamöter i statens naturvetenskapliga

forskningsråd. Med hänsyn till de tekniska högskolornas storlek och

till att även naturvetenskaplig forskning i ganska stor omfattning bedrives

därstädes anser kollegiet emellertid att det bör äga rätt att utse en ledamot

i statens naturvetenskapliga forskningsråd samt att lärarkollegiet vid Chalmers

tekniska högskola tillsammans med vederbörande vid Göteborgs universitet

skall äga att utse en ledamot.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola yttrar:

Vid de tekniska högskolorna bedrives en alltmer utökad grundläggande

naturvetenskaplig forskning av minst samma omfattning som vid universiteten,

och lärarkollegiet vill därför föreslå, att envar av de tekniska högskolornas

lärarkollegier liksom envar av de matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna skall äga utse en ledamot i detta råd.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd tillstyrker den förordade utökningen

av ledamotsantalet från nuvarande nio till tolv. Rådet tillstyrker

likaledes att av de tre nytillkommande ledamöterna en väljes gemensamt

av de två tekniska högskolornas lärarkollegier medan ytterligare två ledamöter

utses av Kungl. Maj :t på förslag av rådet. Därjämte uttalas bl. a.

följande.

Det bör här framhållas, att det utan tvivel föreligger berättigade önskemål

om representation i rådet för andra lärosäten, forskningsinstitutioner

o. s. v. än som explicit uttrycks i rådets reglemente. Sålunda ter det sig önskvärt

att såväl tekniska högskolan i Stockholm som Chalmers tekniska högskola

är kontinuerligt representerade. Viss representation för den vid industriens

laboratorier bedrivna forskningen är behövlig. Sådana önskemål

torde ofta kunna tillmötesgås inom ramen för av utredningen föreslagna

bestämmelser. Så har exempelvis redan skett i fråga om industriforskningen.

Vidare föreligger behov av viss representation även för sådana institutioner

som lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan, försvarets forskningsanstalt

och åtskilliga andra. De av utredningen förordade cirkulationsbestämmelserna

bör bl. a. utnyttjas för att, i varje fall temporärt, åstadkomma sådan

representation av olika intressen. En speciell fråga är representation av

nytillkomna fakulteter och lärosäten. Dessa frågor synes emellertid böra

lösas alltefter det de uppkommer i fullt konkret form. Samtidigt soin behovet

av cirkulation av ledamöterna föreligger, så är det givetvis också ett

krav på att denna ej genomföres på sådant sätt att kontinuiteten i rådets

arbete blir lidande. Det är sålunda av vikt att avgången av ledamöter sker

på ett sådant sätt att ej alltför många ledamöter samtidigt avgår ur rådet.

Detta bör vid kommande tillfällen beaktas av rådet och Kungl. Maj :t.

Rådet förklarar sig vidare avstå från att framföra konkret önskemål om

större anslagsbelopp för nästa budgetår än vad utredningen föreslagit, detta

dock under betonande av nödvändigheten av att för budgetåren 1960/61

och 1961/62 höjningar görs av minst den storlek som utredningen föreslår.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

6. Atomforskning

Utredningen

Nuvarande förhållanden

För atomkommitténs sammansättning och arbetssätt

lämnar utredningen följande redogörelse.

I det nu gällande reglementet för atomkommittén säges endast i § 5: »Beträffande

kommitténs sammansättning gäller vad därom är eller må bliva

särskilt stadgat.» Paragrafen fick denna formulering i avvaktan på universitetsutredningens

förslag i denna fråga. Hittills har dock följande ordning

iakttagits: Samtliga ledamöter har tillsatts av Kungl. Maj :t. Till ordförande

har utsetts en administrativ kraft inom statsförvaltningen. Sex ledamöter

har representerat för atomforskningen viktiga vetenskaper. En ledamot har

representerat försvarets forskningsanstalt, en försvarsstaben. Fyra ledamöter

representerar teknik och industri, statlig såväl som privat. Kommittén

har genom särskilt bemyndigande rätt att tillkalla högst 15 experter.

Med stöd härav har kommittén med sig adjungerat sin sekreterare samt

ytterligare fyra ledamöter, varav två representanter för AB Atomenergi

och ytterligare två representanter för berörda vetenskaper. Kommittén har

sålunda i regel bestått av 17 ledamöter, varav åtta representerat vetenskapliga

discipliner.

Kommittén har sedan år 1946 ett arbetsutskott, till vilket delegerats vissa

befogenheter. Anslagsärenden av större vikt bereds i speciella delegationer,

en för kärnfysik, en för kärnkemi, en för strålningsbiologi, en för CERNärenden

och en för ärenden rörande Nordiska institutet för teoretisk atomfysik

i Köpenhamn. I dessa delegationer ingår även experter som icke är

ledamöter av kommittén.

Kommitténs delegation för strålningsbiologi har en speciell ställning, därigenom

att den även har i uppdrag att stå övriga forskningsråd till tjänst

med yttranden över ansökningar o. d. Därför utses vissa av dess ledamöter

av dessa andra råd. Sålunda utses två ledamöter av statens medicinska forskningsråd,

en vardera av AB Atomenergi, försvarets forskningsanstalt, jordbrukets

forskningsråd, Riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande,

statens naturvetenskapliga forskningsråd samt statens tekniska forskningsråd.

Kommittén har från begynnelsen understött forskning, som avser skyddet

mot joniserande strålning. Främst har detta skett genom anslag till forskningar

vid radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset och genom

mätningar av strålningsnivån i atmosfären. Genom de fortsatta atombombsproven

och inför den förestående industriella utvecklingen har kommittén

emellertid funnit det nödvändigt att göra en vidgad insats på olika strålningsbiologiska

områden, bl. a. genom bildande av en arbetsgrupp för genetiska

frågor och genom anslag i samarbete med försvarets forskningsanstalt

till undersökningar vid lantbrukshögskolan och veterinärhögskolan rörande

radioisotopers upptagande i djur och växter, ekologiska problem i samband

därmed, eventuella skyddsåtgärder in. in. Detta var bakgrunden till organiserandet

av den strålningsbiologiska delegationen 1956, som sedermera

efter önskemål framställda från övriga myndigheter och organ som arbetar

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungi. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

inom detta och närliggande områden givits den nuvarande organisatoriska

formen.

Inom kommittén har även upprättats ett antal tillfälliga eller halvpermanenta

kommittéer, ofta tillsammans med andra forskningsråd.

En annan form för planläggning av nya arbetsområden och befordrande

av samarbete mellan forskare och forskningsgrupper är anordnandet av

speciella expertkonferenser. Bland nyligen hållna dylika kan nämnas en i

november 1957 rörande organiserandet av ett utvidgat nät av mätstationer

rörande luftburen radioaktivitet samt en i april 1958 rörande planläggning

av arbete i vårt land rörande termonukleära reaktioner.

Till belysning av atomkommitténs utdelningspolitik presenterar

utredningen här nedan intagna sammanställning, utvisande fördelningen

på olika ändamål av under budgetåren 1953/57 av kommittén beviljade

medel.

Ändamål

1953/54

1954/55

1955/56

1956/57

Experimentell kärnfysik (även synk- rotronbygget)..................

1 270 600

1 152 121

1 267 446

1 367 673

CERN..........................

199 000

—

—

—

Teoretisk kärnfysik...............

96 042

120 976

108 503

126 996

Strålningsfysik...................

118108

127 790

129 784

206 661

Strålningsbiologi.................

—

—

—

206 000

Kärnkemi (även cyklotronen i Upp- sala) ..........................

794 056

883 728

1 018 582

1 123 563

Geologi.........................

8 000

—

—

—

Geofysik........................

—

—

6 500

—

Studieresor......................

34 600

87 983

49 324

29 871

Konferensresor...................

40 774

41 564

33 696

25 130

Konferenser i Sverige.............

3 000

—

—

7 000

Gästföreläsare....................

14 057

6 301

15 611

6 583

Kurser..........................

—

—

25 000

22 000

Allmänt.........................

1 100

—

1 450

4 726

Summa kronor

2 579 337

2 420 463

2 655 896

3 126 203

Förslag

Beträffande den framtida organisationen av det statliga stödet

åt atomforskningen anför utredningen bl. a. följande.

Av de överläggningar utredningen fört med företrädare för berörda forskningsråd

har utredningen emellertid dragit den slutsatsen, att övervägande

skäl talar till förmån för ett bibehållande av nuvarande ansvarsuppdelning.

Det har under dessa överläggningar understrukits, att det forskningsområde,

som atomkommittén har till uppgift att bevaka, nämligen

forskning över reaktioner mellan atomkärnor, innefattar de mest djupgående

problemen inom den nuvarande naturvetenskapen. De forskningsprojekt,

som atomkommittén har att bedöma, tillhör ett visserligen relativt

väl avgränsat men i stället mycket omfattande forskningsfält. Atomkommittén

har bl. a. att taga ställning till förslag rörande apparatbyggen, som är

mycket komplicerade och mycket kostsamma. Härtill kommer, att utveck
-

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

lingen på detta område går mycket snabbt. Det fordras därför ett mycket

intensivt arbete av dem som har att bedöma aktuella problem och projekt.

Med hänsyn härtill och till att atomforskningen sannolikt under överskådlig

tid kommer att kräva mycket betydande insatser har utredningen

kommit till den övertygelsen, att det från såväl vetenskaplig som administrativ

synpunkt är starkt motiverat att ha ett särskilt forskningsråd för främjande

av denna forskningsgren.

Utredningen anser sålunda, att atomkommittén bör i princip bibehållas

såsom ett permanent forskningsråd.

Utredningen föreslår, att kommittén ombildas till statens råd för atomforskning.

Utredningen föreslår vidare, att statens råd för atomforskning

skall bestå av tolv för tre år i sänder utsedda ledamöter. Av ledamöterna bör

enligt utredningen sex, inklusive ordförande och sekreterare, utses av Kungl.

Maj :t, medan en utses av styrelsen för försvarets forskningsanstalt, en utses

av styrelsen för AB Atomenergi och fyra utses genom val på så sätt att envar

av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna (motsvarande) vid universiteten

och Stockholms högskola väljer en ledamot och de tekniska högskolornas

lärarkollegier gemensamt väljer en ledamot. I syfte att trygga en

allsidig vetenskaplig representation i rådet bör, anser utredningen, rådet

framlägga förslag, innan Kungl. Maj :t fattar beslut rörande besättande av

de fyra rådsplatser, som icke intages av ordföranden och sekreteraren. Med

undantag för ordföranden och sekreteraren bör enligt utredningen den som

varit ledamot av rådet under två omedelbart på varandra följande treårsperioder

icke kunna komma i fråga för ledamotskap under den därpå närmast

följande treårsperioden.

I fråga om anslagsbehovet anför utredningen bl. a. följande.

Utredningen har efter vissa överväganden kommit fram till följande medelsbehov

för den forskning, som sker med medel från anslaget till atomforskning:

Budgetåret 1959/60 6,0 miljoner kronor, budgetåret 1960/61 7,8

miljoner kronor och budgetåret 1961/62 8,8 miljoner kronor. Till grund för

denna beräkning av anslagsbehoven har utredningen haft följande kalkyl: I

1959/60

1960/61

1961/62

milj. kr.

milj. kr.

milj. kr.

Nuvarande anslag..............................

4 400 000

4 400 000

4 400 000

Kärnfysik.....................................

500 000

1 500 000

2 000 000

Kärnkemi.....................................

500 000

900 000

1 200 000

Strålningsbiologi och radiofysik..................

300 000

500 000

600 000

Övrig forskning (bl. a. teoretisk fysik).............

100 000

200 000

250 000

Studieresor, konferenser, kurser, administration m. m.

200 000

300 000

350 000

6 000 000

7 800 000

8 800 000

I det föregående har utredningen föreslagit, att särskilda anslag upptages

på läroanstalternas avlöningsstater för biträdeshjälp åt docenter och forskardocenter.

Vidare har utredningen föreslagit överförande till läroanstalternas

stater av ett betydande antal nu genom rådsanslag bestridda arvoden till

biträdespersonal av olika slag. Bl. a. gäller detta Gustaf Werners institut för

kärnkemi, vars drift nu till mycket stor del är beroende av anslag från

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

atomkommittén. Vid genomförande av dessa förslag minskas i motsvarande

mån det anslagsbehov för atomforskningsrådet, som utredningen ovan beräknat.

Denna minskning uppskattar utredningen till 400 000 kronor för

budgetåret 1959/60, 800 000 kronor för budgetåret 1960/61 och 1 050 000

kronor för budgetåret 1961/62.

Under hänvisning till det anförda föreslår utredningen, att anslaget till

atomforskning uppräknas till följande belopp för de närmaste tre budget
-

åren:

1959/60

1960/61

1961/62

5 600 000 kronor

7 000 000 kronor

7 750 000 kronor

Y ttr anden

Statskontoret har intet att erinra mot att den nuvarande atomkommittén

organiseras som ett permanent råd för atomforskning.

Antalet ledamöter i det föreslagna statens råd för atomforskning torde

enligt vetenskapsakademien böra utökas med en representant för akademien,

som ju företräder den matematisk-naturvetenskapliga forskningen i

hela dess bredd.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala vill livligt tillstyrka

den föreslagna omorganisationen av atomkommittén ävensom de av utredningen

i syfte att garantera en viss cirkulation bland ledamöterna förordade

bestämmelserna.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola

tillstyrker förslaget om atomkommitténs ombildning till ett statens råd för

atomforskning, bestående av tolv på angivet sätt utsedda ledamöter. Likaså

tillstyrkes förslaget om uppräkning av anslaget till atomforskning. Avdelningen

vill förorda, att statens råd för atomforskning i största möjliga mån

även söker tillgodose gränsområdena till andra delar av naturvetenskaperna.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm ansluter sig helt till

utredningens förslag i vad avser antalet ledamöter i statens råd för atomforskning.

Med hänsyn till de tekniska högskolornas storlek och till att även

naturvetenskaplig forskning i ganska stor omfattning bedrives därstädes

anser kollegiet emellertid att det bör äga rätt att utse en ledamot i statens

råd för atomforskning samt att lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola

tillsammans med vederbörande vid Göteborgs universitet skall äga

att utse en ledamot.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola yttrar:

Namnändring för atomkommittén är välmotiverad. Vid de tekniska högskolorna

bedrives en alltmer utökad grundläggande atomforskning av minst

samma omfattning som vid universiteten, och lärarkollegiet vill därför föreslå,

att envar av de tekniska högskolornas lärarkollegier liksom envar av

de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna skall äga utse en ledamot i

statens råd för atomforskning.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Ingeniörsvetenskapsakademien anför bl. a. följande.

Tveksamheten riktar sig i hög grad mot tanken att permanenta atomkommittén

till forskningsråd. Nukleärfysik och -kemi flyter alltmer samman

med »konventionella» vetenskapsgrenar, medan atomforskningens

resultat alltmer övergår till ingenjörsvetenskapliga tillämpningsgrenar.

Någon tillfredsställande regel för uppdelning av ansökningar om forskningsanslag

på dessa områden torde därför ej kunna uppställas. Ej heller föreligger

i utredningen någon motivering för en sådan splittring. De sakkunniga

synes närmast ha accepterat den situation, som hittills rått, och ur den

dragit slutsatser för framtiden. Mera logiskt vore i sådant fall att tills vidare

som en övergångsform bibehålla atomkommittén. En förutsättningslös diskussion

på denna punkt, som är högst betydelsefull för de statsdirigerande

åtgärderna under ett antal år framåt, synes erforderlig. Akademien finner

det angeläget att hela denna fråga ingående omprövas och att därvid även

sakkunskap utanför utredningens krets får tillfälle att bidraga med synpunkter.

I sammanhanget må påpekas, att något samråd med ingeniörsvetenskapsakademien

över huvud taget ej ägt rum under universitetsutredningens

arbete.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd tillstyrker, att atomkommittén

ombildas till statens råd för atomforskning.

Atomkommittén biträder utredningens förslag till ändrad organisation

för kommittén utom på en punkt och anför därom bl. a. följande.

Det föreslås, att de tekniska högskolornas lärarkollegier gemensamt skall

välja en ledamot i statens råd för atomforskning. De tekniska högskolorna

spelar en mycket väsentlig roll för den forskningsverksamhet som atomkommittén

stödjer. Kommittén anser det därför motiverat, att de tekniska högskolorna

får var sin representant i rådet. Detta skulle sålunda vid bibehållet

ledamotsantal av 12 betyda, att Kungl. Maj :t utser fem ledamöter i stället

för av utredningen föreslagna sex. I fråga om det föreslagna namnet statens

råd för atomforskning vill kommittén ej göra erinran. Dock må påpekas,

att atomkommitténs arbete, även om det i många stycken är av samma karaktär

som rådens, dock visar icke ringa avvikelser som också medfört att

arbetsformerna blivit särpräglade.

Atomkommittén vill ej göra erinran mot de förslag till anslag som utredningen

framlagt under förutsättning att de övriga förslag som minskar

atomkommitténs anslagsbehov också blir genomförda.

Sveriges industriförbund hävdar att i atomforskningsrådet bör ingå ytterligare

en eller flera ledamöter representerande industrin utöver den som

enligt förslaget skall utses av styrelsen för AB Atomenergi.

Svenska teknologföreningen anser, att i statens råd för atomforskning

bör ingå en näringslivsrepresentant för tillverkande företag inom atomreaktorområdet

och en för användande företag.

Aktiebolaget atomenergi yttrar:

Utredningen har föreslagit att den hittillsvarande atomkommittén ombildas

till ett statens råd för atomforskning. Av rådets 12 ledamöter föreslås

en skola utses av styrelsen i aktiebolaget atomenergi. Bolaget har intet

att erinra mot detta förslag och är sålunda berett att utse en ledamot av ett

dylikt råd.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

205

7. Teknisk forskning

Utredningen

Nuvarande förhållanden

Utredningen anför beträffande stödet åt teknisk forskning till en början

följande.

1942 års riksdag fattade beslut om inrättande av statens tekniska forskningsråd

i enlighet med utredningens förslag. Samtidigt anvisades ett reservationsanslag

på 200 000 kronor för tekniskt-vetenskaplig forskning.

Till detta belopp lades dessutom en kvarstående reservation av 120 000

kronor från ett anslag för utnyttjande av vissa inhemska råvarutillgångar.

Reservationsanslaget har sedan successivt höjts och utgör för budgetåret

1958/59 2 900 000 kronor. Forskningsbidrag från reservationsanslaget utdelas

av tekniska forskningsrådet; dock skall bidrag överstigande 50 000

kronor underställas Kungl. Maj :t för godkännande. Rådets instruktion fastställdes

den 31 december 1943 efter förslag av rådet. Någon ändring i instruktionen

har sedermera icke ansetts erforderlig.

I kungl. brev den 5 juni 1953 föreskrevs bl. a., att av behållningen i den

s. k. krigsriskkassan skulle avsättas 1 200 000 kronor till en fond kallad

»1953 års fond för teknisk forskning» att användas efter de bestämmelser

Kungl. Maj :t framdeles, efter förslag av tekniska forskningsrådet, ville

meddela. Dessutom har Kungl. Maj :t i brev av den 17 juni 1955 tillfört

fonden 3 800 000 kronor ur den s. k. kolelearingkassans överskottsmedel.

Såsom komplement till reservationsanslaget för tekniskt-vetenskaplig

forskning har således fondmedel om tillsammans 5 000 000 kronor stått till

förfogande. Dessa fondmedel utdelas av Kungl. Maj :t efter framställning

från tekniska forskningsrådet men har även i viss utsträckning utdelats,

bl. a. som lån, utan någon åtgärd från rådets sida. Från fonden har även

kunnat förskotteras större forskningsbidrag, som utdelats av atomkommittén,

naturvetenskapliga forskningsrådet och tekniska forskningsrådet

gemensamt men där atomkommittén och naturvetenskapliga forskningsrådet

icke haft möjlighet att av aktuella budgetårs reservationsanslag göra

erforderliga utbetalningar. Fondens disponibla behållning utgjorde den 1

april 1958 1 487 168 kronor, utlånade belopp inräknade.

Det tekniska forskningsrådets reglemente är kortfattat. Däri föreskrives

att rådet skall bestå av åtta av Kungl. Maj :t förordnade ledamöter, bland

vilka Kungl. Maj :t utser en ordförande. Förordnandena har i regel gällt

för tre år i sänder men har ofta förlängts. Vidare föreskrives att hos rådet

skall finnas anställd en sekreterare, vilken förordnas av Kungl. Maj:t.

Tekniska forskningsrådet har på senare år för speciella forskningsområden

utsett tekniska nämnder, som förbereder rådsärendena inom sina områden

och håller kontakten med forskarna. Som nämndordförande fungerar

vanligen en rådsledamot. Sådana nämnder finns nu för elektronik, bioteknik,

vattenforskning och automatisering. Den sakliga prövningen av

de enskilda ansökningarna sker inom nämnden, men beslutanderätten ligger

bos rådet. Genom nämndarbetet får rådet bättre möjligheter att dels principiellt

bedöma och väga inkommande ansökningar, dels koncentrera rådets

arbete till principiella frågor och till frågor av allmän karaktär. Därigenom

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

kan rådet få bättre möjlighet att fylla den uppgift, som kanske är dess

väsentligaste, nämligen att följa den tekniska utvecklingen och taga initiativ

till dess främjande. Genom nämnderna har rådet fått en större krets fackkunniga

personer knuten till sig. Vid behov har någon eller flera av nämndernas

ledamöter inkallats till rådssammanträden.

Utredningen erinrar vidare om att för innevarande budgetår anvisats dels

ett anslag av 2 900 000 kronor till teknisk forskning och dels ett anslag av

103 400 kronor till rådets förvaltningskostnader.

Till belysning av rådets utdelningspolitik presenterar utredningen

här nedan intagna sammanställning, utvisande fördelningen på skilda

ämnesområden och ändamål av under budgetåret 1954/57 av rådet beviljade

medel.

Ämnesområde/ändamål

1954/55

1955/56

1956/57

Res.

anslag

Fonden

Res.

anslag

Fonden

Res.

anslag

Fonden

Fysik....................

214173

205 000

133 906

121 000

149 021

_

Matematik...............

22 272

—

2 000

—

—

—

Elektronik...............

224 766

—

225 500

—

309 620

—

Kemi ...................

413 337

45 300

526 513

693 700

535 926

80 000

Bergsvetenskap...........

22 276

60 000

25 000

—

—

—

Maskinteknik.............

85 899

32 132

57 425

—

84 450

—

Väg- och vattenbyggnad . . .

150 000

—

124 912

213 000

188 590

—

Skeppsteknik.............

—

—

1 542

—

20 000

—

Övriga ämnesområden.....

31 866

10 000

94 390

—

106 150

7 000

Dokumentation, publikation

31 149

—

90 495

—

28 900

—

Studieresor...............

13 051

—

13 573

—

40 070

—

Stipendier................

168 590

—

120 008

77 069

240 217

83 399

Övriga ändamål...........

31 472

—

14 597

—

23167

—

Summa

1 408 851

352 432

1 429 861

1 104 769

1 726 111

170 399

Förslag

I fråga om rådets organisation föreslår utredningen, att reglementet

för statens tekniska forskningsråd ändras, så att ledamot av rådet

utses för en tid av tre år i sänder med den begränsningen att en och samma

person ej bör vara ledamot av rådet under längre sammanhängande tid än

sex år. En person som under sex på varandra följande år varit ledamot av

rådet bör dock sedan efter tre år kunna på nytt utses till ledamot. Vidare

föreslår utredningen, att av rådets åtta ledamöter två utses genom val, nämligen

på så sätt att vartdera av de två tekniska högskolornas lärarkollegier

väljer en ledamot av rådet.

Beträffande anslagsbehovet anför utredningen bl. a. följande.

Som grund för utredningens anslagsberäkningar ligger nedanstående

kalkyl.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

207

1958/59

1959/60

1960/61

1961/62

milj. kr.

milj. kr.

milj. kr.

milj. kr.

Nuvarande anslag...............

3,0

3,0

3,0

3,0

Uttag ur 1953 års fond..........

1,0

—

—

—

Tillägg:

För stöd åt nya samarbetsgrupper

och branschforskning under ut- veckling ......................

0,4

0,8

1,2

För nya forskningsområden.......

0,5

0,8

1,1

För anställning av ytterligare fors- kare samt för hjälpkrafter till

dessa.........................

0,3

0,5

0,7

För speciellt kostnadskrävande ap- paratur .......................

1,0

2,0

3,0

För ökning av det internationella

samarbetet genom utbyte av fors- kare, resor, stipendiater och ex- perter utomlands etc...........

0,5

0,8

1,1

Summa miljoner kronor

4,0

5,7

7,9

10,1

Vid bifall till utredningens förut framlagda förslag rörande särskilda anslag

för biträdeshjälp åt docenter och forskardocenter och rörande viss överflyttning

till läroanstalternas fasta personalorganisation av nu genom rådsanslag

bestridda arvodeskostnader uppkommer däremot en avlastning även

för det tekniska forskningsrådets del. Denna avlastning beräknar utredningen

till 400 000 kronor för budgetåret 1959/60, 800 000 kronor för budgetåret

1960/61 och 1 050 000 kronor för budgetåret 1961/62.

Under hänvisning till det anförda föreslår utredningen, att anslaget till

statens tekniska forskningsråd höjes till följande belopp under de tre när
-

maste budgetåren:

1959/60

1960/61

1961/62

5 300 000 kronor

7 100 000 kronor

9 050 000 kronor

Yttranden

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala tillstyrker de av utredningen

i syfte att garantera en viss cirkulation bland ledamöterna föreslagna

bestämmelserna.

Måtemalisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola har

intet att invända mot utredningens förslag om ändringar av de organisatoriska

bestämmelserna för tekniska forskningsrådet och tillstyrker förslaget

om uppräkning av anslagen till detta råd.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför bl. a. följande.

Med hänsyn till den omfattning rådets arbete fått och de vittomspännande

uppgifter det har bör det enligt kollegiets mening givas samma antal

ledamöter som statens naturvetenskapliga forskningsråd — dvs. 12. Liksom

ett visst antal av medlemmarna av övriga forskningsråd utses av

universitet, högskolor och liknande organ bör enligt kollegiets mening förslagsvis

5 av tekniska forskningsrådets ledamöter utses av de tekniska

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

högskolorna och därvid 3 av tekniska högskolan i Stockholm och 2 av

Chalmers tekniska högskola. Övriga 7 ledamöter borde således — som hittills

— förordnas av Kungl. Maj :t. Tanken att varje ledamots — dock ej

ordförandens — mandattid skulle i de olika forskningsråden maximeras

till sammanhängande G år vill kollegiet i princip ansluta sig till. I vissa

fall — ej minst inom statens tekniska forskningsråd — skulle det dock

kunna vara till fördel för rådets verksamhet om — när särskilda skäl därtill

föreligger — avvikelse från denna bestämmelse kunde göras. Kollegiet

vill därför föreslå att beträffande de olika rådens mandattider en tilläggsbestämmelse

göres innebärande att Kungl. Maj :t kan — om särskilda skäl

därtill föreligger — medgiva att mandattiden för viss ledamot utsträckes

över de vanligen gällande 6 åren.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola yttrar:

Statens tekniska forskningsråd har särskild betydelse för de tekniska

högskolorna, och lärarkollegiet hälsar med stor tillfredsställelse den ökning

av anslagen, som föreslås av utredningen. Det har alltid framstått som en

stor brist, att rådets anslag varit för små, något som varit så väl känt sedan

länge, att detta faktum verkat kraftigt återhållande på ansökningarna.

Kollegiet anser, att den i utredningen föreslagna föreskriften om strikt

begränsad mandattid kan leda till besvärliga konsekvenser. Det är synnerligen

väsentligt att rådsmedlemmarna har kontinuerlig kontakt med

forskningen och näringslivet, och det kan vara högst olämpligt, att en

upparbetad sådan kontakt brytes abrupt, kanhända mitt i en utvecklingslinje,

som bearbetats av eu viss rådsledamot. Kollegiet anser viktigt, att i

rådet alltid finnes personer från de tekniska högskolorna. Det har visserligen

varit regel även tidigare, men ej stadgeenligt fastslaget. Lärarkollegiet

ansluter sig därför till utredningens tanke, att högskolorna skall ha

medinflytande på rådets sammansättning. På grund av rådets intima samarbete

med de tekniska högskolorna vore det lämpligt att i rådet inginge

två personer från vardera högskolan. Det är möjligt att en sådan anordning

måste medföra en viss ökning av rådets numerär, vilken dock icke

bör överstiga 10 personer, eftersom rådet annars blir mindre arbetsdugligt.

Det kan tänkas, att en valprocedur från lärarkollegiernas sida skulle bereda

svårigheter för ett rättvist tillgodoseende av olika områden av tekniken.

Detta skulle ej behöva vara fallet, om Kungl. Maj:t som hittills utser

ledamöter, men efter hörande av de tekniska högskolorna.

Statens tekniska forskningsråd uttalar i fråga om rådets organisation

bl. a. följande.

Rådet finner med tillfredsställelse att utredningen ej föreslagit någon

utökning av ledamotsantalet. Rådet finner det naturligt att den vid de

tekniska högskolorna befintliga expertisen har nära anknytning till rådets

verksamhet. Det är emellertid rådets uppfattning att detta behov bäst tillgodoses

genom att Kungl. Maj:t vid utseende av ledamöter beaktar detta

behov utan att detta speciellt föreskrives i rådets instruktion. Härigenom

tillförsäkras även de från de tekniska högskolorna kommande ledamöterna

helt och fullt samma självständiga ställning som övriga ledamöter. Det är

ur rådets och den tekniska forskningens synpunkt väsentligt att samtliga

ledamöter skall fatta beslut i sin individuella kapacitet. Om riksdagen likväl

skulle finna någon begränsning av Kungl. Maj :ts handlingsfrihet på

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

denna punkt påkallad vill rådet alternativt föreslå att beträffande de tekniska

högskolornas medverkan vid rådets sammansättning denna till skillnad

från utredningens förslag skall ske på så sätt att, då företrädare från

någon teknisk högskola avgår från rådet, vardera av de tekniska högskolorna

uppgör en förslagslista omfattande fyra namn. Från dessa listor

utser Kungl. Maj:t sedan nya företrädare från de tekniska högskolorna.

Härigenom tillförsäkras de tekniska högskolorna att ständigt vara företrädda

i rådet samtidigt som de från de tekniska högskolorna kommande

ledamöterna på samma sätt som övriga ledamöter utsetts av Kungl. Maj :t

och således har att handla ej såsom direkta representanter för sina högskolor

utan som experter i sin individuella kapacitet. Tekniska forskningsrådets

uppgifter fordrar ett intimt samspel mellan de olika ledamöternas

erfarenhet och insikt och av var och en av ledamöterna dessutom perspektiv

långt utöver det egna specialområdet. Dessutom fordras av ledamöterna

en kännedom om den industriella strukturen och utvecklingen, som tyvärr

endast relativt långsamt kan förvärvas och som icke bör tillspillogivas genom

tidsbestämda ändringar i rådets sammansättning. Genom den viktiga

planerande uppgiften, genom att ordförandeskapen i rådets nämnder i regel

innehas av rådsledamöter och genom behovet av en nära kontakt med

näringslivet har det för rådets del blivit nödvändigt att man inte inför bestämmelser

i dess instruktion vilka allvarligt kommer att äventyra ^ ett

omhändertagande och fullföljande av viktiga arbetsuppgifter. Rådet måste

därför bestämt avstyrka utredningens förslag om en begränsning av mandattiden

till högst sex år. Det bör på samma sätt som hittills ankomma

på Kungl. Maj :t att, gärna efter rådets hörande, utse ledamöter. Härigenom

skapas bäst de nödvändiga förutsättningarna för en cirkulation av ledamotskapet

utan att därigenom kontinuiteten på viktiga punkter rubbas.

Beträffande rådets anslagsbehov framhålles huvudsakligen följande.

Rådet finner det av väsentlig betydelse att principbeslut fattas rörande

takten i rådens anslagshöjningar under de kommande åren. Detta gäller

även perioden efter det intervall som upptagits i utredningens förslag.

För ett rationellt planerande av forskningsverksamheten är det av vikt

att råden kan överblicka en framtida period om cirka tre år. Rådet delar

utredningens synpunkt att anslaget till statens tekniska forskningsråd bör

väsentligt höjas under de tre närmaste budgetåren. Dock finner rådet med

hänvisning till att den av utredningen beräknade avlastningen av radsanslaget

för tekniska rådets del med största sannolikhet ej kommer att

uppgå till av utredningen beräknat belopp, att rådets anslagsbehov bör bestämmas

till följande belopp, nämligen för budgetåret 1959/60 till 5 500 000

kronor, för budgetåret 1960/61 till 7 500 000 kronor och för budgetåret

1961/62 till 9 700 000 kronor. Rådet delar utredningens åsikt att de maximibelopp,

vilka kan utdelas utan inhämtande av Kungl. Maj :ts tillstånd, bör

höjas till det dubbla mot nu gällande.

Sveriges industriförbund understryker, att industrin bör tillförsäkras

representation även i det tekniska forskningsrådet.

Svenska teknologföreningen anser, att i statens tekniska forskningsråd

bör ingå två representanter för näringslivet, valda sa att de kan förutsättas

ha vid utblick över områden, för vilka teknisk forskning är av väsentlig

betydelse.

14 — It ihan g till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 105

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

8. Departementschefen

Flertalet forskningsråd tillkom efter andra världskrigets slut under en

tid, då man sökte finna nya vägar för att på effektivast möjliga sätt kanalisera

växande anslag till svensk forskning. Man valde den gången att komplettera

universitets- och högskoleväsendet med en ny organisation i syfte

att skapa bättre möjligheter än dittills till ökat samarbete dels mellan

forskare vid skilda fakulteter och högskolor, dels mellan forskare inom

och utanför högskoleorganisationen. Detta organisatoriska grepp har givit

mycket goda erfarenheter. Det är därför enligt min mening av väsentlig

betydelse att forskningsråden även framgent bibehåller sin nu konsoliderade

ställning inom forskningsorganisationen.

I och med att allt större ekonomiska resurser tillföres forskningen för

att öka dennas effektivitet — mellan budgetåren 1950/51 och 1958/59 har

de sammanlagda anslagen till de av universitetsutredningen behandlade

råden ökat från 6,5 till 17 miljoner kronor — synes det mig särskilt viktigt

att en väsentlig del härav fördelas av organ, som genom sin allsidiga sammansättning

och sakkunskap garanterar en konstruktivt kritisk bedömning

och sovring av de många förslag i syfte att initiera forskning och

förstärka forskningsresurserna inom skilda områden, som på olika sätt

kommer upp till diskussion och prövning inom forskningsråden. I en tid

då ny forskning till betydande del avser gränsområden mellan olika discipliner

har det särskilt stor betydelse att man i form av forskningsråden

har organ som bättre än andra är ägnade att stimulera till samverkan över

traditionella högskole- och fakultetsgränser och även till samverkan mellan

forskare inom och utom universitets- och högskoleväsendet.

Utvecklingen mot sådan forskning som berör flera av de traditionella

forskningsdisciplinerna har även lett till ett ökat samarbete mellan de

olika forskningsråden. Detta samarbete sker bland annat inom ramen för

en av flertalet forskningsråd organiserad samarbetsdelegation. På senare

år har samarbetet inom delegationen tagit fastare form utan att dock

delegationen har någon formell status. Så till exempel har delegationen

tagit initiativet till och själv genom ett särskilt arbetsutskott utarbetat

förslag till ett för forskningsråden gemensamt forskningslaboratorium i

anslutning till aktiebolaget Atomenergis anläggning i Studsvik. I årets statsverksproposition

har med anledning av detta förslag äskats medel för påbörjande

av en dylik laboratorieanläggning. Det bör vidare i detta sammanhang

erinras om att forskningsrådens samarbetsdelegation numera i visst

avseende utgör svenskt kontaktorgan i ett internationellt samarbete inom

ramen för OEEC, avseende kvalificerad teknisk och vetenskaplig arbetskraft.

Det är enligt min mening önskvärt att det sålunda inledda samarbetet

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

mellan de svenska forskningsråden utvecklas och fördjupas ytterligare.

Det kommer sannolikt att fordras ett allt intensivare samarbete mellan

forskare inom vitt skilda discipliner när man i framtiden med forskningens

hjälp vill angripa ett stort och viktigt problem. Här kan som exempel

nämnas det vetenskapliga studiet av kriminalitetens orsaker, ett betydelsefullt

problem, vilket såsom framhållits i annat sammanhang lämpligen

borde kunna inom ramen för forskningsrådens verksamhet angripas på

bred front på basis av ett av råden gemensamt utarbetat forskningsprogram.

Jag vill här tillägga att, med hänsyn till de ökade resurser som råden

torde komma att erhålla från och med nästa budgetår, det bör vara möjligt

att igångsätta ett dylikt program.

Utifrån vad jag nu anfört är det naturligt att ställa frågan, huruvida

den nuvarande forskningsrådsorganisationen i här berört avseende fyller

rimliga krav. Universitetsutredningen har i sina förslag till organisatoriska

förändringar inom forskningsrådsorganisationen blott tagit upp frågan om

en vidgad organisatorisk samverkan inom rådsorganisationen i så måtto

att utredningen föreslagit en sammanslagning av samhälls- och rättsvetenskapliga

forskningsrådet och pedagogisk-psykologiska institutet. Inte heller

har i remissyttrandena över utredningens förslag i dessa avseenden framförts

önskemål om någon ytterligare koncentration av rådsorganisationen.

Jag anser mig inte heller för egen del böra för närvarande förorda någon

längre gående organisatorisk omläggning än den utredningen föreslagit. De

här berörda organisatoriska frågorna bör dock enligt min mening i fortsättningen

följas med största uppmärksamhet. Jag är nämligen övertygad

om att det t. ex. vore möjligt att åstadkomma icke obetydliga rationaliseringsvinster

genom en koncentration av de nuvarande forskningsrådens

kansliorganisation. En dylik organisatorisk samordning bör enligt min

mening övervägas så snart lokalmässiga förutsättningar härför kan anses

föreligga.

Utredningen har för varje forskningsråd framlagt förslag beträffande

ledamotsantal, valprocedur och mandatperioder. De nuvarande relativt stora

olikheterna mellan råden i fråga om antalet ledamöter och i fråga om

formerna för dessa ledamöters utseende skulle enligt utredningen i allt

väsentligt komma att bestå även i framtiden. Enär utredningens förslag

i dessa avseenden i princip synes ha accepterats av remissmyndigheterna

har jag för egen del inte ansett mig ha anledning att förorda någon längre

gående uniformitet i fråga om ledamotsantal och formerna för ledamöternas

utseende.

Vad beträffar frågan om mandatperioden för rådens ledamöter förordar

utredningen att vald eller av Kungl. Maj:t utsedd ledamots mandatperiod

genomgående bestämmes till tre år med möjlighet till omval för en andra

period, varefter nytt omval ej omedelbart skulle få ske. För egen del finner

jag utredningens ifrågavarande förslag så till vida godtagbart som att

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

i princip samtliga ledamöter av ett forskningsråd med undantag för dess

ordförande bör utses för treårsperiod, varefter möjlighet till omedelbar förlängning

av mandat för ytterligare en sådan period bör föreligga. För tekniska

forskningsrådets del torde dock den begränsade omvalsmöjligheten

ej böra gälla. Inte heller synes någon begränsning böra uppställas beträffande

antalet mandatperioder för rådsordförandena, vilka för samtliga

forskningsråd enligt min mening bör utses av Kungl. Maj :t.

Innan jag i det följande övergår att behandla vart och ett av de av universitetsutredningen

berörda forskningsråden vill jag beröra ytterligare en

fråga av gemensamt intresse för samtliga forskningsråd. Universitetsutredningen

har föreslagit, att de av ett råd utdelade medlen skall kunna användas

för anskaffning ej endast av materiel och mindre apparatur för

olika forskningsprojekt utan också för anskaffning av större forskningsapparatur.

Utredningen berör här en fråga av stor praktisk betydelse. Jag

vill erinra om att i årets statsverksproposition förordats inrättandet av en

särskild utrustningsnämnd för universitet och högskolor med uppgift att

handha inredning och utrustning av universitets- och högskoleinstitutionerna.

I utrustningen av en ny vetenskaplig institution ingår numera ofta

åtskillig tyngre forskningsapparatur. Då kostnaderna för dylik apparatur

i regel uppgår till betydande belopp är det givetvis av allra största vikt

att vid val av sådan apparatur beaktas, att densamma kan betjäna största

möjliga antal forskare av olika slag. Det är därför nödvändigt, att ett fast

samarbete tages upp i frågor av denna art mellan de olika forskningsråden

och utrustningsnämnden. I den mån det blir aktuellt att för ett av råden

stött forskningsprojekt anskaffa större forskningsapparatur synes inga principiella

hinder föreligga att medel därtill beviljas från rådsanslagen. Samråd

bör dock äga rum med utrustningsnämnden. För de olika råden gäller,

att Kungl. Maj :ts tillstånd måste inhämtas, då anslag till ett och

samma ändamål överstiger ett för respektive råd gällande maximibelopp.

När det blir fråga om den tyngsta och dyrbaraste utrustningen kommer

därför även i fortsättningen frågan att slutligt prövas av Kungl. Maj :t.

Utredningen har föreslagit, att nu gällande maximibelopp höjes till det

dubbla. Detta förslag har ej givit mig anledning till erinran.

När frågan nu gäller vart och ett av de av utredningen berörda forskningsområdena

och mot dessa svarande forskningsråden vill jag inledningsvis

konstatera att en rad av de detaljer i utredningens förslag som

berör rådens sammansättning är av sådan art att det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att pröva desamma och meddela de bestämmelser vartill

denna prövning kan föranleda.

Medicinsk forskning. Till den medicinska forskningens förfogande

står för innevarande budgetår två under åttonde huvudtiteln uppförda

anslag (statsliggaren s. 786) uppgående till sammanlagt 4 065 500

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

kronor, vilket är 812 200 kronor större än motsvarande anslag under föregående

budgetår. Till medicinska forskningsrådets disposition under nästa

budgetår förordar jag att 5 210 000 kronor anvisas, innebärande en anslagshöjning

med 1 144 500 kronor.

I detta sammanhang får jag erinra om att statens medicinska forskningsråd

i maj 1958 hemställt, att cirka en miljon kronor måtte för de närmaste

åren anvisas för en intensifierad forskning rörande tobaksrökens sammansättning

och medicinska verkningar, över framställningen har utlåtanden

avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen, riksföreningen mot cancer,

skolöverstyrelsen, statens institut för folkhälsan och svenska tobaksmonopolet.

Jag vill i anledning härav endast uttala att jag finner den ifrågasatta

forskningen vara av mycket stor betydelse, men att jag inte anser

att tillräckliga skäl föreligger att särskilda medel å riksstaten anvisas

härför. Det bör ankomma på medicinska forskningsrådet att i vedertagen

ordning pröva huruvida medel bör anvisas för denna forskning inom ramen

för de till rådets disposition stående anslagen.

Vad beträffar medicinska forskningsrådets sammansättning delar jag

universitetsutredningens uppfattning att ett större antal av rådets ledamöter

än nu bör utses av Kungl. Maj :t. Jag vill i detta sammanhang även

erinra om vad jag tidigare uttalat i fråga om vissa organisatoriska frågor

som berör samtliga forskningsråd.

Humanistisk forskning. Under åttonde huvudtiteln är för innevarande

budgetår uppfört ett anslag till humanistisk forskning om

1 125 000 kronor (statsliggaren s. 785). Detta anslag är 100 000 kronor

större än motsvarande anslag föregående budgetår. Medel ur anslaget fördelas

av humanistiska fondens nämnd som även har att fördela medel ur

årsavkastningen från humanistiska fonden. Denna årsavkastning uppgår

för närvarande till omkring 350 000 kronor. Jag föreslår, att för nästa

budgetår anslaget till humanistisk forskning höjs med 175 000 kronor till

1 300 000 kronor.

Universitetsutredningen har föreslagit att medel ur avkastningen från

humanistiska fonden i första hand skulle användas för bidrag till Diplomatariekommittén,

Dialektordboken, Sveriges kyrkor samt Det medeltida

Sverige. Detta förslag har mött gensagor vid remissbehandlingen. Jag vill

i anledning härav endast uttala att jag räknar med alt den sammanlagda

medelstilldelningen till de fyra namngivna verksamheterna icke kommer

att uppgå till högre belopp än som ungefärligen motsvarar fondavkastningens

storlek. Någon formell åtskillnad mellan årsavkastningen från

humanistiska fonden och de årliga riksstatsanslagen synes däremot ej böra

tillämpas.

Jag vill i likhet med ett flertal remissinstanser tillstyrka universitetsutredningens

förslag att humanistiska fondens nämnd ombildas till statens

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

humanistiska forskningsråd. Mot vad utredningen i huvudsak förordat

rörande rådets sammansättning m. in., har jag intet att erinra.

Samhällsforskning. Under rubriken samhällsforskning har universitetsutredningen

sammanfört forskning inom samhällsvetenskap och

rättsvetenskap samt psykologisk och pedagogisk forskning. Under åttonde

huvudtiteln står för innevarande budgetår till den samhälls- och rättsvetenskapliga

forskningens disposition 560 000 kronor (statsliggaren s.

787) och till den psykologiska och pedagogiska forskningens disposition

180 000 kronor (statsliggaren s. 788). Summan av dessa två anslag, 740 000

kronor, överstiger med 85 000 kronor summan av motsvarande anslag under

föregående budgetår. Vidare torde få erinras om att vissa kostnader för

administration m. m. avseende psykologisk och pedagogisk forskning bestrides

ur ett under åttonde huvudtiteln upptaget anslag till Psykologiskpedagogiska

institutet (statsliggaren s. 703).

Universitetsutredningens förslag att nu sammanföra verksamheten inom

samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet och inom psykologiskpedagogiska

institutet har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i flertalet

remissyttranden. Jag har för egen del blivit övertygad om att den av

universitetsutredningen föreslagna lösningen är den riktigaste. Jag förordar

därför, att ett nytt forskningsråd i stället för samhälls- och rättsvetenskapliga

forskningsrådet och psykologisk-pedagogiska institutet inrättas

från och med nästa budgetår, vilket råd i enlighet med utredningens

förslag bör uppdelas på tre sektioner, nämligen en för den samhällsvetenskapliga

forskningen, en för den rättsvetenskapliga forskningen och en för

psykologisk och pedagogisk forskning. Rådet bör benämnas statens råd

för samhällsforskning. I fråga om det nya forskningsrådets sammansättning

torde det i enlighet med vad jag i det föregående anfört få ankomma

på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser. Därvid bör enligt min

mening noggrant övervägas om det nu verkligen finns anledning att i likhet

med vad utredningen föreslagit väsentligt förändra sammansättningen av

sektionen för den samhällsvetenskapliga forskningen.

Vad angår storleken av de anslagsmedel som för nästa budgetår bör

anvisas till samhällsforskning vill jag förorda att för ändamålet anvisas

sammanlagt 955 000 kronor, innebärande en anslagsökning med i runt tal

210 000 kronor.

Styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet har för närvarande —

förutom uppgiften att fördela medel till psykologisk-pedagogisk forskning

— överinseendet över det pedagogiska biblioteket. Som framgår av det

föregående förordar jag, att psykologisk-pedagogiska institutet upphör som

självständig statsinstitution med utgången av innevarande budgetår. Den

därigenom uppkomna frågan om förvaltningen av det pedagogiska biblioteket

råder det delade meningar om. För närvarande är biblioteket inrymt

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

i ämbetshuset vid Hantverkargatan i Stockholm. I avvaktan på en långsiktig

lösning av bibliotekets lokalfråga synes det mig mest ändamålsenligt

att de uppgifter i fråga om pedagogiska biblioteket, som enligt nu

gällande instruktion åvilar styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet,

tills vidare anförtros åt en styrelse, bestående av ordföranden i det av mig

föreslagna statens råd för samhällsforskning jämte två av rådets ledamöter,

utsedda av rådet bland ledamöterna av dess sektion för psykologisk och

pedagogisk forskning.

Medelsbehovet till biblioteket — som i fortsättningen bör benämnas

statens psykologisk-pedagogiska bibliotek — samt till bokinköp och bokbindning

vid biblioteket beräknar jag för nästa budgetår till respektive

65 000 kronor och 20 000 kronor.

Naturvetenskaplig forskning. Till denna forskning har för

innevarande budgetår under åttonde huvudtiteln anvisats sammanlagt

3 862 300 kronor (statsliggaren s. 786). Detta anslagsbelopp överstiger med

607 000 kronor motsvarande anslag under föregående budgetår. För nästa

budgetår anser jag mig för ändamålet böra förorda en medelsanvisning

av 5 230 000 kronor, innebärande en anslagsökning med 1 367 700 kronor.

Mot utredningens förslag att antalet rådsledamöter utökas från nio till

tolv har jag ingen erinran. Vad i övrigt beträffar det naturvetenskapliga

forskningsrådets sammansättning och arbetssätt vill jag erinra om vad jag

tidigare anfört rörande organisatoriska frågor som berör samtliga forskningsråd.

Atom forskning. Jag vill först erinra om att atomkommittén numera

fyller funktionen av forskningsråd inom området för atomforskning.

Utredningens förslag att atomkommittén ombildas till statens råd

för atomforskning har tillstyrkts av samtliga remissmyndigheter, som

uttalat sig i denna fråga. För egen del har jag ingen erinran mot utredningens

förslag. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de

närmare bestämmelser rörande det nya forskningsrådets sammansättning

och arbetssätt som kan bli erforderliga.

Det under åttonde huvudtiteln upptagna anslaget till Atomforskning

(statsliggaren s. 789) är nu uppfört med 4 375 000 kronor. Detta anslag är

700 000 kronor större än motsvarande anslag föregående budgetår. Jag förordar,

att motsvarande anslag för nästa budgetår höjes med 865 000 kronor

till 5 240 000 kronor.

Teknisk forskning. Till denna forskning har för innevarande

budgetår under tionde huvudtiteln anvisats sammanlagt 3 003 400 kronor

(statsliggaren s. 940). Denna summa är 913 800 kronor större än motsvarande

anslag föregående budgetår.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216 Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Universitetsutredningen har förordat att en förhållandevis stor del av

den totala ökningen av anslagen till forskningsråden tillföres den tekniska

forskningen inte enbart med hänsyn till denna forsknings utomordentliga

betydelse för landet och dess näringsliv utan även till följd därav, att från

och med nästa budgetår enligt utredningens beräkning inga medel skulle

komma att tillföras den tekniska forskningen från 1953 års fond för teknisk

forskning. Enligt uppgift torde emellertid även för nästa budgetår vissa

medel ur nämnda fond kunna tillföras den tekniska forskningen. Rådets

medel torde för nästa budgetår böra uppräknas med 1 621 600 kronor,

varom chefen för handelsdepartementet senare denna dag kommer att göra

framställning.

Beträffande frågan om tekniska forskningsrådets sammansättning vill

jag erinra om vad jag tidigare anfört härom.

Vad jag nu förordat i fråga om storleken av anslagen till de av universitetsutredningen

berörda forskningsråden innebär att de sammanlagda anslagsmedlen

nästa budgetår skulle uppgå till 22 560 000 kronor jämfört

med 17 176 800 kronor innevarande budgetår. Det betyder att anslagsökningen

till forskningsråden nästa budgetår skulle uppgå till 5 383 200

kronor. Motsvarande sammanlagda anslagsökning innevarande budgetår

uppgår till 3 218 000 kronor.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

217

VIII. Särskilda forskartjänster

1. Utredningen

Utredningen förordar till en början, att utbyggnaden av forskningsläkarinstitutionen

fortsättes. Utredningen finner dock att den hittillsvarande

begränsningen till kliniska forskningsområden inte längre bör gälla. Det

vore för det första mycket svårt att bestämt säga, var gränsen går mellan

en klinisk och en teoretisk forskningsuppgift inom medicinen. För det andra

förelåge ett starkt behov av denna typ av tjänster även på de teoretiska

ämnesområdena, där sådana forskningsgrupper skulle kunna tjäna som

underlag inom grundforskningen för senare tillämpning på det kliniska

fältet. Utredningen föreslår därför, att i fortsättningen ifrågavarande tjänster

benämnes endast forskningsläkartjänster och att åtminstone en viss del

av dem efter rådets beslut även får utnyttjas för de teoretiska områdena av

medicinen. Hittills har 15 forskningsläkartjänster inrättats. Utredningen

föreslår, att under vart och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62

inrättas fem nya sådana befattningar.

Utredningen föreslår vidare, att ett antal samhällsforskartjänster av

samma slag som de nuvarande kliniska forskningsläkartjänsterna inrättas.

Utredningen förordar, att som en försöksanordning fem sådana samhällsforskartjänster

inrättas under närmaste femårsperiod. Till stöd för detta

förslag åberopas huvudsakligen följande.

Ett typiskt förhållande för samhällsvetenskapen är, att dess representanter

i växande utsträckning infogas i administrativa och utredande befattningar

inom statlig och kommunal organisation. Genom sin praktiska

verksamhet kan dessa personer antagas ha särskilt goda förutsättningar

att utföra för samhället värdefull forskning. Sådana personer återfinns

bland annat i de statistiska verken, i arbetsmarknadsorgan, bostadspolitiska

organ, regionala planeringsorgan och kommunala förvaltningar. Det

framstår som ett angeläget samhällsintresse, att denna potentiella forskarreserv

skall kunna under viss tid frigöras för mera djupgående samhällsforskning

och under denna tid befrias från sina ordinarie tjänsteåligganden.

Under sådana forskningsperioder kan även till ömsesidig båtnad kontakt

knytas mellan den akademiska verksamheten och de för forskning

friställda tjänstemännen. Forskningsbegåvade samhällsvetare som kanske

alltför tidigt avbrutit sin vetenskapliga verksamhet skulle därigenom kunna

för en tid åter kytas till den akademiska forskningsverksamheten.

Utredningen föreslår även, att till naturvetenskapliga rådets förfogande

ställes forskarbefattningar av samma slag som de forskningsläkarbefattningar,

varöver medicinska rådet förfogar. Utredningen föreslår, att under

vart och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62 inrättas fem nya

sådana befattningar. Rådet skulle sålunda budgetåret 1959/60 disponera fem,

1960/61 tio och 1961/62 femton dylika befattningar.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Utredningen föreslår slutligen, att jämväl atomforskningen ges det stöd,

som existensen av dylika befattningar innebär. Beträffande det erforderliga

antalet forskarbefattningar har atomkommittén gjort förfrågan till de institutioner,

som har anslag från kommittén, angående behovet av dylika befattningar

under vart och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62.

I de svar, som inkommit, har behovet sammanlagt beräknats till 16, 21

respektive 24 stycken. Dessa siffror gäller personer, beträffande vilka institutionsföreståndarna

haft anledning förutsätta, att vederbörande skulle

komma att fortsätta med grundforskningsarbete vid universitet och högskolor.

Utredningen föreslår därför, att fyra befattningar av ifrågavarande

slag inrättas under budgetåret 1959/60 och ytterligare tre under vartdera

av budgetåren 1960/61 och 1961/62. Utredningen utgår från att under de

två därpå kommande budgetåren minst tre befattningar per år bör inrättas.

De av utredningen här förordade särskilda forskartjänsterna inom olika

discipliner bör enligt utredningens mening —• liksom de nuvarande forskningsläkartjänsterna

—- tillsättas av universitetskanslern efter förslag av

vederbörande forskningsråd. Enligt utredningens åsikt bör vidare med

ifrågavarande tjänster förenade utgifter för avlöningar och omkostnader,

liksom i fråga om forskningsläkartjänsterna, bestridas från ett särskilt anslag

samt bestämmelser rörande tjänsterna, deras tillsättande in. in. utformas

i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande bestämmelser för

forskningsläkartjänsterna.

2. Yttranden

Flertalet remissinstanser har hälsat utredningens här framlagda förslag

med stor tillfredsställelse och endast i ett fåtal yttranden har vissa erinringar

framställts.

Statskontoret har sålunda anfört bl. a. följande.

Enligt statskontorets mening är det tveksamt, om de motiv som på sin

tid anfördes vid inrättandet av de nuvarande forskningsläkarbefattningarna

utan vidare är tillämpliga även för likartade tjänster vid andra forskningsråd.

I vart fall synes en avvaktande hållning böra intagas till dess

behovet av dylika tjänster mera exakt kan fastställas och en bättre överblick

erhållas över den forskarkapacitet som finnes att disponera sedan

den akademiska upprustningen hunnit taga fastare form.

Medicinska fakulteten i Uppsala framhåller bl. a. följande.

De av medicinska forskningsrådet disponerade forskningsläkartjänsterna

föreslås ökade till antal, vilket fakulteten finner väl motiverat. Erfarenheten

har emellertid visat att möjligheten till val av forskningsområde redan med

nu gällande bestämmelser är mycket vid och att dessa tjänster i sin nuvarande

utformning synnerligen väl fyller den viktiga uppgiften att verka stimulerande

på snabbt avancerande frontlinjer inom den kliniska forskningen.

Under dessa förhållanden är fakulteten ej övertygad om att någon änd
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

ring är behövlig i organisationen. För den händelse man anser den föreslagna

förändringen skola komma till stånd bör dessa tjänster företrädesvis

tilldelas kliniska ämnesområden.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala kan icke finna någon motivering

för att icke behov av särskilda forskartjänster föreligger för de humanistiska

ämnenas del.

Medicinska fakulteten i Lund finner den föreslagna utökningen av antalet

kliniska forskningsläkartjänster välbetänkt.

Humanistiska fakulteten i Lund framhåller bl. a. följande.

Tillkomsten av ett antal samhällsforskartjänster skulle starkt underlätta

genomförandet av större forskningsprojekt, som berör två eller flera samhällsvetenskapliga

discipliner eller avser grundforskning på förut obearbetade

men likväl väsentliga områden. Icke minst beträffande den forskning,

som mera har karaktär av målforskning, skulle dessa tjänster betyda

en vinning.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet yttrar följande.

Forskningsläkartjänsterna under statens medicinska forskningsråd har

redan blivit viktiga instrument för av rådet önskat initiativ till forskning av

viss inriktning. Behov föreligger av ytterligare sådana tjänster, och lärarkollegiet

instämmer i utredningens förslag rörande inrättandet av nya sådana

tjänster. Fn sådan utökning bör såsom föreslagits med hänsyn till att

den kliniska forskningen enligt utredningsförslaget tillförsäkras särskilda

forskarassistentbefattningar och att den experimentella medicinen antagit

en alltmer specialiserad karaktär, icke komma endast klinisk utan även

teoretisk forskning tillgodo.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola anser

det angeläget, att de förordade särskilda samhällsforskartjänsterna blir

tillgängliga även för rättsvetenskapsmän.

Med instämmande i utredningens förslag förordar universitetskanslern,

att forskarbefattningar även kommer till stånd inom de humanistiska och

rättsvetenskapliga områdena.

Statens medicinska forskningsråd anför huvudsakligen följande.

Rådets forskningsläkare är i full aktivitet och de har dels kunnat framvisa

värdefulla egna forskningsresultat och dels har de kring sig bildat

små forskargrupper, varigenom en värdefull rekrytering av välutbildade

yngre forskare kommit till stånd inom väsentliga kliniska fält. Utredningen

föreslår, att utbyggnaden av denna organisation fortsätter med en successiv

ökning av antaiet forskningsläkartjänster. Rådet vill livligt instämma i

detta. Rådet har tidigare anfört, att den av utredningen föreslagna utbyggnaden

av forskningens resurser inom såväl forskarkarriären som hasorganisationen

inte kommit den kliniska forskningen till del på samma sätt som

den teoretiska forskningen. Genom en ökning av forskningsläkartjänsterna

kan emellertid den kliniska forskningen i viss mån kompenseras. Universitetsutredningen

föreslår, att den hittillsvarande begränsningen av forskningsläkartjänsterna

till kliniska forskningsområden inte bör gälla. Rådet

kan dock inte helt instämma i detta. Med tanke på att den kliniska torsk
-

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

ningen i övrigt enligt rådets mening blivit relativt mindre tillgodosedd än

den teoretiska, anser rådet, att man inte för närvarande kan släppa på den

hittillsvarande begränsningen av forskningsläkartjänsterna till huvudsakligen

kliniska fält.

Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd vill kraftigt understryka

vikten av att de av utredningen föreslagna samhällsforskartjänsterna

inrättas. Rådet anser dock ej, att tjänster av detta slag bör förekomma

enbart inom den socialvetenskapliga sektionen, utan hävdar, att

samhällsforskartjänster bör inrättas jämväl inom de båda övriga sektionerna.

För juristernas del skulle enligt rådets förmenande dylika tjänster

kunna göra det möjligt för personer, som inträtt i förvaltningen, att fortsätta

sitt forskningsarbete.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd tillstyrker livligt utredningens

förslag. Enligt rådets mening innebär detta en väsentlig ökning av möjligheterna

att befordra yngre vetenskapsmäns forskning.

Statens tekniska forskningsråd finner att beträffande dess arbetsområde

de av rådet redan beslutade och inrättade forskningstjänsterna bättre täcker

behovet än sådana till bestämd lönegrad bundna tjänster. Med hänsyn

till olikheten i det område rådet har att bearbeta i jämförelse med övriga

råd, finner rådet att dessa medel bör stå till tekniska forskningsrådets förfogande

via rådets ordinarie reservationsanslag samt att tjänsterna bör

tillsättas av rådet.

Medicinalstyrelsen avstyrker utredningens förslag att forskningsläkartjänsterna

ej längre enbart skall avse det kliniska forskningsområdet. Att

den kliniska forskningen alltjämt i stigande grad behöver till sig knyta

forskare från teoretiska eller kliniska institutioner, som helt kunna ägna

sig åt kliniska problemställningar, är för styrelsen uppenbart.

Styrelsen för statens psykologisk-pedagogiska institut vill för sin del

livligt instämma i att särskilda forskarbefattningar bör kunna finnas inom

alla områden och att sådana tjänster ställes till vederbörande forskningsråds

disposition. Med den snabba utveckling som t. ex. den psykologiskpedagogiska

forskningen nu genomgår torde enligt styrelsens mening behovet

av sådana tjänster även inom detta område vara aktuellt inom de

allra närmaste åren.

Den av utredningen anförda motiveringen för inrättande av särskilda

samhällsforskartjänster synes SFS gälla även för jurister sysselsatta i offentlig

verksamhet, varför det bör övervägas att inrätta likartade tjänster

också inom de juridiska fakulteterna.

Enligt högerns ungdomsförbund är det glädjande att konstatera, att

forskningsrådens speciella forskningstjänster avses öka och på så sätt ge

ett bättre underlag för den avancerade forskningen inom olika områden.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

221

3. Departementschefen

Jag vill till en början erinra om att för innevarande budgetår under åttonde

huvudtiteln är anvisat ett förslagsanslag av 401 000 kronor till Klinisk

forskning, avseende avlöning m. m. vid femton tjänster såsom forskningsläkare

i lönegrad Ae 24. Dessa tjänster, som tillsättes av universitetskanslern,

efter förslag av statens medicinska forskningsråd, är enligt gällande

bestämmelser avsedda för framstående vetenskapsidkare och har till ändamål

att främja utvecklingen av medicinsk forskning med klinisk inriktning.

Universitetsutredningen har, under åberopande av att den medicinska

forskningen utvecklats därhän att gränsen mellan klinisk och teoretisk

forskning alltmer utsuddas, föreslagit, att åtminstone en viss del av forskningsläkartjänsterna

efter beslut av rådet får utnyttjas även för de teoretiska

områdena av medicinen. Medicinska forskningsrådet har icke ansett

sig kunna för närvarande helt biträda detta förslag. För egen del har jag,

efter att närmare ha tagit del av hur rådet hittills fördelat tjänsterna på

olika ämnesområden, funnit att utredningens och rådets ståndpunkter i

realiteten inte väsentligt skiljer sig från varandra. Med hänsyn härtill och

då det alltjämt bör ankomma på rådet att bestämma ämnesområde från

fall till fall, har jag ansett mig kunna biträda förslaget om en vidgning av

användningsområdet på det sätt utredningen angivit. Då därjämte behovet

av forskning inom det medicinska området kraftigt ökar, förordar jag, att

antalet forskningsläkartjänster för nästa budgetår ökas med tre till aderton.

Med hänsyn bl. a. till vad jag härefter kommer att föreslå i fråga om

inrättande av tjänster av motsvarande typ inom andra forskningsområden

bör samtliga de för nästa budgetår för medicinska ämnen avsedda aderton

forskartjänsterna — med placering i lönegraden Ae 24 — formellt erhålla

tjänstebenämningen forskare.

I likhet med utredningen finner jag starka skäl anförda för att särskilda

forskartjänster av samma typ som de för medicinsk forskning avsedda

inrättas även för naturvetenskaplig forskning, atomforskning och

samhällsforskning. Jag förordar, att för nästa budgetår inrättas följande

nya forskartjänster av ifrågavarande typ, nämligen tre för naturvetenskaplig

forskning, två för atomforskning och en för samhällsforskning.

Därest behov därav skulle uppkomma torde Kungl. Maj :t emellertid böra

äga att inom ramen för det sammanlagda antalet forskartjänster besluta

om jämkning i fördelningen mellan de olika forskningsområdena. Liksom

de för medicinsk forskning avsedda forskartjänsterna hör de för

andra forskningsområden nu föreslagna forskartjänsterna tillsättas av

universitetskanslern efter förslag av respektive forskningsråd. Det torde

få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles meddela de närmare bestämmelser,

som liärutinnan kan befinnas erforderliga.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Ett bifall till mina nu framställda förslag föranleder för nästa budgetår

ett ökat medelsbehov av 234 000 kronor. Samtliga de 24 forskartjänsterna

bör uppföras på personalförteckning under ett förslagsanslag, benämnt

Särskilda forskartjänster. Detta anslag bör för nästa budgetår upptagas

med 635 000 kronor, samtidigt som det under samma huvudtitel med

401 000 kronor nu uppförda förslagsanslaget till Gemensamma universitetsändamål:

Klinisk forskning bör avföras från riksstaten.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

223

IX. Anslagsberäkningar för budgetåret 1959/60

Kostnaderna för ett genomförande av universitetsutredningens förslag

såvitt gäller budgetåret 1959/60 har utredningen på sätt närmare framgår

av betänkandet (s. 223 f.) uppskattat till i runt tal 19,7 miljoner kronor.

I det föregående har jag framlagt en rad förslag om ytterligare förstärkning

av forskningsresurserna inom såväl universitets- och högskoleväsendet

som forskningsrådsorganisationen i anslutning till av universitetsutredningen

förordade åtgärder. Förslag har sålunda framlagts dels om en utbyggnad

av forskardocentinstitutionen, dels om ett införande av en ny typ

av tjänster, nämligen forskarassistenter, dels ock om en förstärkning av

assistentpersonalen m. m. inom de filosofiska fakulteterna och vid de tekniska

högskolorna. För såväl den personella som den materiella basorganisationens

del har också förordats förstärkningar. Jämväl för forskningsrådens

vidkommande har föreslagits anslagsökningar. Slutligen har förslag

framställts om inrättande av särskilda forskartjänster inom olika forskningsområden.

Ett realiserande för nästa budgetår av förevarande förslag

medför ett ökat medelsbehov av i runt tal sammanlagt 10 250 000 kronor.

Av detta belopp kommer av lämplighetsskäl, som framgår av det följande,

250 000 kronor, som avser Stockholms högskola, att beräknas tillsammans

med högskolans anslagsbehov på grundval av ordinarie petita.

Såvitt avser vissa av universitetsutredningen behandlade frågor, har jag

redan i årets statsverksproposition under respektive avlöningsanslag framställt

på ordinarie petita grundade förslag. I detta avseende har sålunda i

statsverkspropositionen för förstärkning av forskningsresurserna vid de

tre universiteten, karolinska institutet och de två tekniska högskolorna beräknats

i runt tal 1 120 000 kronor. Härav avser 50 000 kronor assistentoch

amanuenspersonal vid universiteten och karolinska institutet, 280 000

kronor docent- och forskardocenttjänster vid nämnda lärosäten samt de

tekniska högskolorna, 150 000 kronor universitetslektorat vid de tekniska

högskolorna och 635 000 kronor bilrädespersonal vid universiteten, karolinska

institutet och de tekniska högskolorna.

För nästa budgetår har jag sålunda i anslutning till universitetsutredningens

förslag förordat en förstärkning av forskningens resurser med i

runt tal 11,4 miljoner kronor.

Förslaget under avdelning VII angående anvisande av medel till teknisk

forskning berör handelsdepartementets verksamhetsområde. Som framgått

av det föregående erfordras för detta förslags genomförande en ökad medelsanvisning

för nästa budgetår med 1 621 600 kronor. Förslag till anslags
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

224 Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

äskande på denna punkt kommer senare denna dag att anmälas av chefen

för handelsdepartementet.

Utöver de medel som för här ifrågavarande ändamål äskats under åttonde

huvudtiteln i årets statsverksproposition kommer jag sålunda att här under

skilda anslag slutligt beräkna ytterligare sammanlagt i runt tal 8 630 000

kronor. I anslutning härtill ämnar jag också hemställa om anslag för nästa

budgetår till verksamheten vid psykologisk-pedagogiska biblioteket. Därjämte

avser jag att till behandling upptaga frågan om bidrag till Stockholms

högskola för budgetåret 1959/60. Jag kommer därvid av lämplighetsskäl att

beräkna högskolans anslagsbehov för nämnda budgetår på grundval av inte

enbart ordinarie petita utan även vad jag i nu förevarande sammanhang

förordat för högskolans vidkommande med avseende på utbyggda forskningsresurser.

Sistnämnda förstärkning motsvarar kostnadsmässigt ett belopp

av 666 000 kronor, vilket i det följande under avsnitt 7 kommer att

ingå i utgiftsposterna till respektive Avlöningar och Materiel m. m.

Tjänster m. m.

Föreslaget

antal

Beräknade kostnader för

budgetåret 1959/60

1. Forskardocenttjänster i lönegrad Ae 24:

a) Uppsala universitet......................

2

51 000

b) Lunds universitet.......................

2

51 000

c) Karolinska institutet.....................

1

27 000

129 000

2. Forskarassistenttjänster i lönegrad Ae 21:

a) Uppsala universitet......................

2

43 000

b) Lunds universitet.......................

2

43 000

c) Göteborgs universitet....................

2

45 000

d) Karolinska institutet.....................

2

46 000

e) Tandläkarhögskolan i Stockholm..........

1

23 000

f) Tandläkarhögskolan i Malmö.............

1

22 000

g) Tekniska högskolan i Stockholm..........

2

46 000

h) Chalmers tekniska högskola..............

2

45 000

313 000

3. Assistenter och amanuenser vid filosofisk fakul-

tet (antalet uttryckt i 1000-tal assistenttimmar):

a) Uppsala universitet......................

8,50

136 000

b) Lunds universitet.......................

7,53

120 000

c) Göteborgs universitet....................

5,30

90 000

346 000

4. Assistenter vid teknisk högskola:

a) Tekniska högskolan i Stockholm..........

52

936 000

b) Chalmers tekniska högskola..............

38

646 000

1 582 000

5. Kvalificerade medhjälpare:

a) Uppsala universitet......................

2

40 000

b) Lunds universitet.......................

2

40 000

c) Göteborgs universitet....................

1

21 000

d) Karolinska institutet.....................

1

22 000

e) Tekniska högskolan i Stockholm..........

2

44 000

f) Chalmers tekniska högskola..............

1

21 000

188 000

6. Biträdestjänster:

Lunds universitet..........................

2

20 000

20 000

Summa kronor

2 578 000

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

225

1. Vissa forskardocenttjänster m. m.

I det föregående har jag för nästa budgetår förordat inrättande vid universiteten,

karolinska institutet, tandläkarhögskolorna och de tekniska högskolorna

av följande nya tjänster m. in.

Medel till avlöning för dessa tjänster torde för budgetåret 1959/60 böra

anvisas under ett särskilt förslagsanslag av 2 578 000 kronor med den

rubrik som jag nyss angivit. Anslaget bör disponeras av vederbörande läroanstalt

i enlighet med närmare föreskrifter, som det torde få ankomma på

Kungl. Maj:t att utfärda. Förutnämnda tjänster i lönegraderna Ae 21 och

Ae 24 bör uppföras på en särskild personalförteckning. Därest för kvalificerad

medhjälpare avsedd tjänst befinnes böra placeras i lönegraden Ae 21

eller högre, torde för budgetåret 1959/60 innehavaren böra anställas såsom

extra tjänsteman i för tjänsten avsedd lönegrad. Vidare torde särskild avlöningsstat

böra fastställas med den fördelning på olika poster som framgår

av min hemställan i det följande.

De under förevarande anslag anvisade medlen bör från och med budgetåret

1960/61 tillgodoföras respektive läroanstalters avlöningsanslag, varvid

jämväl erforderliga ändringar i respektive personalförteckningar bör vidtagas.

2. Biträdeshjälp m. m. åt docenter

I anslutning till mina förut framställda förslag rörande den personella basorganisationen

har jag även förordat, att innehavare av docenttjänst i början

av sin tjänstgöringstid skall kunna komma i åtnjutande av medel för biträdeshjälp

och materielanskaffning. Det för budgetåret 1959/60 behövliga

medelsbehovet har jag därvid angivit till 320 000 kronor, vilket belopp torde

böra fördelas på olika lärosäten på sätt följande sammanställning närmare

utvisar.

Lärosäten

Belopp

1. Uppsala universitet (inklusive medicinska

högskolan i Umeå)....................

95 000

2. Lunds universitet.....................

95 000

3. Göteborgs universitet..................

30 000

4. Karolinska institutet..................

20 000

5. Stockholms högskola..................

65 000

6. Tekniska högskolan i Stockholm........

9 000

7. Chalmers tekniska högskola............

6 000

Summa kronor

320 000

Ifrågavarande belopp av 320 000 kronor bör för budgetåret 1959/60 anvisas

under ett särskilt reservationsanslag med den rubrik, som jag nyss angivit.

15 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Från och med budgetåret 1960/61 torde emellertid dessa anslagsmedel böra

överföras till annat å riksstatens åttonde huvudtitel redan upptaget anslag.

Det torde böra ankomma på universitetskanslern att i samband med sina

anslagsäskanden för sistnämnda budgetår framlägga förslag härom.

3. Vissa materielanslag

I enlighet med vad jag i det föregående förordat torde reservationsanslagen

till materiel m. m. för universiteten, karolinska institutet, tandläkarhögskolorna

och de tekniska högskolorna för nästa budgetår beräknas på sätt närmare

framgår av följande sammanställning, vilken jämväl utvisar nuvarande

anslagsbelopp och för nästa budgetår föreslagna ökningar.

Belopp för

Föreslagen ök-

Föreslaget total-

Anslagsändamål

budgetåret

ning för budget-

belopp för bud-

1958/59

året 1959/60

getåret 1959/60

Uppsala universitet: Materiel m. m.....

2188 000

202 000

2 390 000

Lunds universitet: Materiel m. m......

1 960 000

330 000

2 290 000

Göteborgs universitet: Materiel m. m.. .

966 000

124 000

1 090 000

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Materiel m. m.....................

1 355 000

115 000

1 470 000

Tandläkarhögskolan i Stockholm: Ma-

teriel m. m........................

146 800

23 200

170 000

Tandläkarhögskolan i Malmö: Materiel

m. m..............................

101 900

13 100

115 000

Tekniska högskolan i Stockholm: Materiel

m. m..............................

1 700 000

200 000

1 900 000

Chalmers tekniska högskola: Materiel

m. m..............................

1 400 000

60 000

1 460 000

Summa kronor

9 817 700

1 067 300

10 885 000

Kvarstående behållning å de under åttonde huvudtiteln nu uppförda reservationsanslagen

till Rasbiologiska institutet: Materiel m. in. och Bidrag till

medicinska Nobelinstitutets avdelning för biokemi torde vid utgången av

innevarande budgetår tillgodoföras reservationsanslagen till respektive Uppsala

universitet: Materiel in. m. och Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Materiel m. m.

4. Forskningsråd

Av följande sammanställning framgår dels för innevarande budgetår för

ändamålet anvisade anslag och dessas karaktär, dels av mig i det föregående

förordade anslagsförändringar, dels ock de belopp, varmed anslagen torde

böra uppföras för budgetåret 1959/60.

I fråga om den närmare dispositionen av samtliga i sammanställningen

upptagna, för budgetåret 1959/60 förordade förslagsanslag till förvaltningskostnader

torde Kungl. Maj :t framdeles få meddela beslut.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

227

Anslagsändamål

Belopp för

budgetåret

1958/59

Föreslagen ök- ning resp. minsk- ning för budget- året 1959/60

Föreslaget an- slagsbelopp för

budgetåret

1959/60

Statens medicinska forskningsråd: För- valtningskostnader, förslagsanslag....

140 500

+ 19 500

160 000

Statens medicinska forskningsråd: Medi- cinsk forskning, reservationsanslag . . .

3 925 000

+ 1 125 000

5 050 000

Humanistisk forskning...............

1 125 000

— 1 125 000

—

Humanistisk forskning, reservationsan- slag..............................

_

+ 1 300 000

1 300 000

Statens samhälls- och rättsvetenskapliga

forskningsråd: Förvaltningskostnader

m. m., förslagsanslag...............

30 000

— 30 000

_

Statens samhälls- och rättsvetenskapliga

forskningsråd: Samhälls- och rättsve- tenskaplig forskning, reservationsanslag

530 000

— 530 000

_

Psykologisk och pedagogisk forskning,

reservationsanslag..................

180 000

— 180 000

—

Psykologisk-pedagogiska institutet (be- räknade medel för förvaltningskostna- der för verksamhet såsom forsknings- råd) ..............................

5 600

— 5 600

Statens råd för samhällsforskning: För- valtningskostnader, förslagsanslag....

—

+ 45 000

45 000

Statens råd för samhällsforskning: Sam- hällsforskning, reservationsanslag.....

—

+ 910 000

910 000

Statens naturvetenskapliga forsknings- råd: Förvaltningskostnader, förslagsan- slag..............................

107 300

+ 22 700

130 000

Statens naturvetenskapliga forsknings- råd: Naturvetenskaplig forskning, re- servationsanslag....................

3 755 000

+ 1 345 000

5 100 000

Atomforskning, reservationsanslag......

4 375 000

+ 865 000

5 240 000

Summa kronor

14173 400

+ 3 761 600

17 935 000

De av mig för nästa budgetår föreslagna reservationsanslagen till Humanistisk

forskning och till Atomforskning torde böra disponeras av statens

humanistiska forskningsråd respektive statens råd för atomforskning. Vidkommande

förstnämnda reservationsanslag torde det få ankomma på Kungl.

Maj :t att bestämma storleken av det belopp, som bör avdelas för förvaltningskostnader.

Jämväl i fråga om storleken av det belopp, som av reservationsanslaget

till Atomforskning bör ställas till förfogande för bestridande

av administrationskostnader, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t

att närmare besluta.

Kvarstående behållningar å de under åttonde huvudtiteln nu uppförda reservationsanslagen

till Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd:

Samhälls- och rättsvetenskaplig forskning samt till Psykologisk och pedagogisk

forskning torde vid utgången av innevarande budgetår böra tillgodoföras

det för nästa budgetår förordade reservationsanslaget till Statens råd

för samhällsforskning: Samhällsforskning.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

5. Särskilda forskartjänster

Under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1958/59 är upptaget ett förslagsanslag

av 401 000 kronor till Gemensamma universitetsändamål: Klinisk

forskning. Anslaget, vilket disponeras av universitetskanslern, är avsett

för bestridande av kostnaderna för femton forskningsläkartjänster i

lönegraden Ae 24, för vilka personalförteckning samt stat, omfattande avlönings-

och omkostnadsposter, fastställts (se statsliggaren s. 591).

Mina i det föregående framställda förslag innebär bl. a., att för budgetåret

1959/60 skall finnas inrättade tjugofyra forskartjänster i lönegraden

Ae 24, varav aderton för medicinsk forskning, tre för naturvetenskaplig

forskning, två för atomforskning och en för samhällsforskning. Medel till

avlöning in. m. för nämnda tjugofyra forskartjänster bör för budgetåret

1959/60 anvisas under ett särskilt förslagsanslag med den rubrik jag nyss

angivit. Anslaget bör för budgetåret 1959/60 uppföras med 635 000 kronor

och konstrueras på motsvarande sätt som förenämnda för budgetåret

1958/59 anvisade förslagsanslag av 401 000 kronor till Gemensamma universitetsändamål

: Klinisk forskning, vilket vid bifall härtill bör indragas.

Detta föranleder för nästa budgetår ett ökat medelsbehov av 234 000 kronor.

6. Verksamheten vid psykologisk-pedagogiska biblioteket

Medel för bl. a. den verksamhet det här gäller har för budgetåret 1958/59

anvisats under två särskilda, under åttonde huvudtiteln uppförda anslag,

nämligen ett förslagsanslag av 70 600 kronor till Psykologisk-pedagogiska

institutet och ett reservationsanslag av 20 000 kronor till Bokinköp och bokbindning

vid pedagogiska biblioteket. Nämnda två anslag disponeras av

styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet. Från det förstnämnda

anslaget bestrides kostnaderna för både avlöning av institutets personal,

bl. a. en förste bibliotekarie i lönegraden Ae 23, och vissa omkostnader i

enlighet med härutinnan fastställd personalförteckning samt stat, omfattande

avlönings- och omkostnadsposter (se statsliggaren s. 703 f.).

I det föregående har jag föreslagit dels att psykologisk-pedagogiska institutet

skall nedläggas, dels att dess hittillsvarande uppgift att fördela medel

till psykologisk-pedagogisk forskning skall anförtros det av mig förordade

statens råd för samhällsforskning, dels ock att det pedagogiska

biblioteket skall under benämningen statens psykologisk-pedagogiska bibliotek

underställas en särskild, på närmare angivet sätt sammansatt styrelse.

Vidare har jag för budgetåret 1959/60 beräknat medelsbehovet för biblioteket

samt för bokinköp och bokbindning för detsamma till respektive

65 000 och 20 000 kronor. Vartdera av dessa två belopp bör för budgetåret

1959/60 anvisas under ett särskilt å riksstatens åttonde huvudtitel upptaget

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

anslag; det förra under ett förslagsanslag med rubriken Statens psykologiskpedagogiska

bibliotek och det senare under ett reservationsanslag med rubriken

Bokinköp och bokbindning vid statens psykologisk-pedagogiska bibliotek.

Vid bifall härtill bör förutnämnda två anslag till Psykologisk-pedagogiska

institutet respektive Bokinköp och bokbindning vid pedagogiska biblioteket

icke vidare upptagas å riksstaten; behållningen å det senare anslaget

bör tillföras motsvarande nya reservationsanslag. Ifrågavarande två

anslag till verksamheten vid psykologisk-pedagogiska biblioteket bör disponeras

av den förenämnda av mig förordade styrelsen för statens psykologisk-pedagogiska

bibliotek. Förslagsanslaget till Statens psykologiskpedagogiska

bibliotek bör i tillämpliga delar konstrueras på motsvarande

sätt som omförmälda, för budgetåret 1958/59 anvisade förslagsanslag till

Psykologisk-pedagogiska institutet. Detta medför i förevarande sammanhang

ett minskat medelsbehov av 5 600 kronor.

7. Bidrag till Stockholms högskola

Anslag Nettoutgift

1957/58 ........................ 10 095 000 10 095 000

1958/59 (statsliggaren s. 562) . . 12 014 000

1959/60 (förslag) .............. 14 765 000

Enligt det av 1948 års riksdag godkända avtalet mellan staten, Stockholms

stad och högskolan rörande högskolans finansiering, vilket trätt i

kraft den 1 juli 1949, skall av högskolans styrelse upprättat förslag till stat

för högskolan ingivas dels till Kungl. Maj :t och dels till stadsfullmäktige,

som över förslaget avgiver yttrande till Kungl. Maj:t. Stat för högskolan

fastställes av Kungl. Maj :t. Till bestridande av den utgiftssumma, som

enligt den fastställda staten icke täckes av högskolans egna medel — anslagssumman

— skall staten och Stockholms stad bidraga enligt följande

grunder:

a) När anslagssumman icke överstiger 4 800 000 kronor, bidrager staden

med V» av densamma, dock högst med 700 000 kronor, och staten ansvarar

för resten. Uppgår anslagssumman till mer än 4 800 000 kronor, utgår stadens

bidrag med 1 200 000 kronor och resten täckes av staten.

b) I statens och stadens bidrag inräknas icke värdet å tomter och byggnader,

soin de upplåtit eller må komma att upplåta till högskolan.

c) Stadens bidrag bör i första rummet användas för tillgodoseende av

de humanistiska och stats- och rättsvetenskapliga avdelningarnas behov.

Enligt den för högskolan för innevarande budgetår fastställda huvudstaten

uppgår Stockholms stads bidrag till det för staden avtalsenliga maximibeloppet,

1 200 000 kronor, och statens bidrag till 12 014 000 kronor.

Efter förslag i ämnet från högskolans lärrarråd har styrelsen för Stock
-

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

holms högskola framlagt förslag till stat för högskolan för budgetåret

1959/60, utmynnande i förslag om statsbidrag med i runt tal 15 260 000

kronor och bidrag från Stockholms stad med 1 200 000 kronor. Nämnda

statförslag innebär alltså en höjning av statens bidrag med i runt tal

3 246 000 kronor.

Stockholms stadsfullmäktige har enligt beslut den 29 september 1958 och

den 26 januari 1959 tillstyrkt förslag till stat för högskolan, som framlagts

av dess styrelse.

Universitetskanslern har — med överlämnande av nämnda förslag —- avgivit utlåtande i ärendet.

Jag övergår nu till en granskning av högskolans anslagsbehov för nästa

budgetår.

Huvudstatens utgiftsida

1. Avlöningar

Denna utgiftspost är nu uppförd med förslagsvis 8 905 000 kronor och

disponeras på sätt framgår av s. 564 ff. i statsliggaren.

Högskolans styrelse föreslår, att denna utgiftspost höjes med i runt tal

2 644 000 kronor. Ett bifall till vad kanslern föreslagit skulle påkalla en

höjning av posten med i runt tal 2 138 000 kronor.

I det följande lämnar jag en kortfattad redogörelse för kanslerns förslag

till ändringar i högskolans personalorganisation m. m. samt redovisar därvid

först de till de olika avdelningarna hänförliga förslagen och därefter sådana

förslag, som avser högskolan i dess helhet. Vid min redogörelse kommer jag

att närmare beröra endast de av kanslerns förslag, som jag ansett mig böra

helt eller delvis biträda eller eljest funnit särskild anledning uppehålla mig

vid. Jag tillåter mig att i övrigt hänvisa till handlingarna i ärendet.

A. Matematisk-nat urvetenskapliga avdelningen

Matematik

1) universitetslektor i Ao 26 i stället för biträdande lärare

2) arvoderad timundervisning om 5 400 kronor

Matematisk statistik

3) arvoderad timundervisning om 12 000 kronor

4) assistent

Astronomi

5) höjning av arvodet åt en assistent från 1 500 till 2 400 kronor

Teoretisk fysik med mekanik

6) arvodesanställd universitetslektor i stället för biträdande lärare

7) arvoderad timundervisning om 6 000 kronor

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

8) räknebiträde i Ae 7

9) extra arbetskraft för skriv- och kontorsgöromål (kostnad 4 000 kronor)

Fysik

10) laborator i elektronik

11) två universitetslektorer — varav en i Ao 26 och en arvodesanställd —

i stället för en biträdande lärare

12) fyra assistenter

13) fyra förste amanuenser

14) laboratorieingenjör (Af 10—Ae 13 eller Af 9—Ae 12)

15) förste laboratoriebiträde i Ae 10

16) tre instrumentmakare i Ae 9

17) räknebiträde i Ae 7

Kemiska övningslaboratoriet

18) arvoderad timundervisning om 3 000 kronor

19) två assistenter

20) tre förste amanuenser

21) laboratoriebiträde i Ae 7

22) vaktmästare i Ae 7

23) tillfällig biträdeshjälp m. m. (kostnad 5 000 kronor)

Oorganisk och fysikalisk kemi

24) principbeslut om laboratur i analytisk kemi fr. o. m. 1/7 1960

25) arvoderad timundervisning om 12 000 kronor

26) kanslibiträde i Ae 7 (avsett även för kemiska övningslaboratoriet)

Organisk kemi och biokemi

27) arvoderad timundervisning om 6 000 kronor

28) halvtidsanställt kanslibiträde i Ae 7 och vaktmästare i Ae 7

Meteorologi

29) professor

Historisk geologi och paleontologi

30) arvoderad timundervisning om 6 500 kronor

31) rilbiträde i Ae 7 (avsett för hela den geologiska ämnesgruppen)

32) institutionsvaktmästare i Ae 8 (avsedd för hela den geologiska ämnesgruppen)
Zoologi
33)

arvoderad timundervisning om 20 700 kronor

34) förste amanuens och halvtidsanställd tredje amanuens

35) kanslibiträde i Ae 7

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Experimentell zoologi och cellforskning jämte Wenner-Grens institut

36) vaktmästare i Ae 7

Genetik

37) arvoderad timundervisning om 13 500 kronor

38) förste amanuens

39) förste amanuens i stället för andre amanuens

40) förste amanuens i stället för tredje amanuens

Måtematisk-naturvetenskapliga biblioteket

41) personlig befattning som bibliotekarie i Ae 21 för den nu arvodesanställde

bibliotekarien vid biblioteket A. Kåre och samtidigt indragning av

den nu av Kåre innehavda arvodesbefattningen (motsvarande A 13)

Gemensamt för avdelningen

42) docent (rörlig befattning)

43) medelsanvisning av 19 600 kronor till arvoderad timundervisning i avdelningens

övriga ämnen

44) indragning av anslagsmedlen om 25 000 kronor till särskild kursundervisning
45)

assistent för skötsel av elektronmikroskop

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande.

Punkterna 1, 6, 37 och 39. De under dessa punkter redovisade förslagen

har av kanslern avvägts med beaktande av de principer för undervisningsresursernas

dimensionering inom de filosofiska fakulteterna, som godtagits

av förra årets riksdag (jfr prop. 1958: 104).

Punkt 5. Då antalet arbetstimmar, som assistenten med det lägre arvodet

har att fullgöra, utgör omkring 250 för år räknat, finner kanslern den av

högskolan äskade höjningen i hög grad motiverad.

Punkterna 8, 26, 28, 31, 35 och 36. De under dessa punkter redovisade

förslagen motiveras med såväl undervisningens som forskningens och institutionsarbetets

behov.

Punkterna 10—16. Kanslern anför: Den nya institutionsbyggnaden för

ämnena fysik och teoretisk fysik med mekanik beräknas vara färdigställd

inom sådan tid, att inflyttning kan ske före början av höstterminen 1959.

Den utökning av institutionslokalerna som detta innebär medför att den

årliga intagningen av nya studerande kan ökas från nuvarande cirka 35

till omkring 80. Jag finner det erforderligt, att personalen utökas, så att den

i huvudsak får samma omfattning som vid motsvarande institutioner vid de

båda äldre statsuniversiteten. Jag vill understryka vikten av att laboratorsbefattningen

i elektronik inrättas, då denna del av fysiken fått en alltmer

ökad betydelse ej minst för den moderna teknikens utveckling. Med tanke

på den omfattande undervisningen på lågstadiet föreslår jag inrättandet av

två befattningar som universitetslektor, med indragning av en av befattningarna

som biträdande lärare. De nuvarande biträdande lärarnas förordnanden

utgår med utgången av juni månad 1959. Den nya typ av befatt
-

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

ningar, som inrättats vid vissa vetenskapliga institutioner från och med den

1 augusti 1958 — laboratorieingenjörstjänster — finner jag även vara väl

lämpad för den nya fysiska institutionen och förordar, att en dylik tjänst

inrättas för fysiska institutionen. Jag har i annat sammanhang uttalat,

att jag funne det nödvändigt, att frågan om lönegradsplaceringen av laboratorieingenjörstjänsterna

bleve föremål för omprövning. I fråga om den

vetenskapliga biträdespersonalen föreslås — i likhet med, vad som ovan

föreslagits beträffande den vetenskapligt utbildade personalen — en liknande

personaluppsättning som vid de båda äldre statsuniversitetcn.

Punkterna 18—22. Genom beslut den 28 juli 1958 angående förstärkningsanordningar

vid universiteten och Stockholms högskola läsåret 1958 59

har Kungl. Maj :t anvisat medel till bland annat inrättandet av vissa befattningar

och till extra lektorsundervisning om 350 timmar för de kemiska

ämnena, varigenom det blivit möjligt att mottaga ett ökat antal ett- och

tvåbetygsstuderande vid ifrågavarande institutioner. För övningslaboratoriets

del innebar nämnda beslut, bland annat, att institutionen förstärktes

med två assistentbefattningar, tre förste amanuensbefattningar, ett laboratoriebiträde

i Ag 7 och en vaktmästare i Ag 7. Därtill synes 50 timmars extra

lektorsundervisning belöpa på övningslaboratoriet. Då avsikten är att även

i fortsättningen mottaga samma antal studerande som under läsåret 1958/59

bör enligt kanslern medel för ifrågavarande arvoden och tjänster från och

med nästa budgetår beräknas under avlöningsanslaget. Laboratoriebiträdesoch

vaktmästartjänsterna föreslår kanslern extra-ordinariesatta.

Punkt 25. Från förstärkningsanslaget för innevarande budgetår har för

möjliggörande av en ökad intagning vid de kemiska institutionerna anvisats

medel för oorganiska och fysikaliska kemiens del till ersättning för 200

lektorstimmar (jfr prop. 1958: 104). Medel för ifrågavarande arvoden bör

enligt kanslern i fortsättningen beräknas under avlöningsanslaget.

Punkt 27. Från förstärkningsanslaget för innevarande budgetår har för

möjliggörande av en ökad intagning vid de kemiska institutionerna anvisats

medel för den organiska kemiens och biokemiens del till ersättning för 100

lektorstimmar (jfr prop. 1958: 104). Medel för ifrågavarande ersättning anser

kanslern bör i fortsättningen beräknas under avlöningsanslaget.

Punkt 30. För budgetåret 1958/59 utgår ur förslagsanslaget till förstärkningsanordningar

vid universiteten in. in. medel till ersättning för 40 professorstimmar

och 15 lektorstimmar. För budgetåret 1959/60 synes en utökning

av antalet undervisningstiinmar vara motiverat dels på grund av att

den nuvarande e. o. docenten för närvarande åtager sig en betydande undervisningsbörda

utöver den som statutmässigt åligger honom, dels ock på

grund av en väntad ökning av antalet studerande. Kanslern beräknar det

behövliga antalet timmar till 50 professorstiminar och 50 lektorstimmar.

Punkterna 33 och 35. För budgetåret 1958/59 utgår ur förslagsanslaget

till förstärkningsanordningar vid universiteten in. in. lärararvoden för tillhopa

260 lektorstimmar och 170 timmar extra övrig undervisning. Dessa undervisningstimmar

erfordras — utom såvitt avser 45 timmar extra övrig

undervisning — helt för bestridande av nödig undervisning vid en ett-betygskurs.

Då behovet av sådan kurs torde vara permanent och då därtill kommer

alt högskolan har skyldighet att i mån av möjlighet meddela undervisning

även för ett betyg, synes medel för denna undervisning böra beräknas under

högskolans avlöningsanslag. Ovannämnda 45 timmar extra övrig undervisning

avser vissa exkursioner i ornitologi och kurs i entomologi. Då dessa ex
-

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

kursioner och kursen är av obligatorisk natur bör enligt kanslern medel härför

upptagas under sistnämnda anslag. För att täcka behovet av amanuenshjälp

vid ett-betygskursen under läsåret 1958/59 har medel ställts till förfogande

från anslaget till förstärkningsanordningar för avlönande av en förste

amanuens och en tredje amanuens med halvtidsarvode. Jämväl för dessa

befattningshavare finner kanslern medel för nästa budgetår böra beräknas

under avlöningsanslaget.

Punkterna 43 och 44. Kanslern yttrar: Kursanslaget — för innevarande

budgetår upptaget till 25 000 kronor — disponeras nu för kurser och annan

undervisning, som utgör ordinarie undervisning i avdelningens läroämnen.

Av detta anslag kan cirka 5 400 kronor anses avse undervisning, för vilken

jag under ämnet matematik i det föregående beräknat medel för undervisning.

Resterande 19 600 kronor bör överföras till förevarande anslagspost.

Härutöver har jag under matematisk-naturvetenskapliga avdelningen beräknat

en sammanlagd medelsanvisning till lärararvoden å 85 100 kronor.

Anslagsposten bör sålunda uppföras med i avrundat tal 105 000 kronor. Genom

mina äskanden i det föregående har jag tillgodosett det behov av medel

från kursanslaget till kurser i avdelningens läroämnen, som eljest skolat

föreligga. Kursanslaget kan med hänsyn härtill helt indragas.

B. Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen

1) preceptor i civilrätt

2) preceptor i processrätt

3) förste amanuens

4) kontorsbiträde i Af 1—Ae 5

5) professor i kriminologi

6) tilläggsarvode såsom universitetslektor till biträdande läraren i företagsekonomi
7)

biblioteksassistent i Ae 10

8) kanslibiträde i Ae 7 för kriminologi

9) professor i allmän rättslära fr. o. m. 1/7 1960

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande.

Punkterna 1—4. De under dessa punkter upptagna tjänsterna skall enligt

propositionen 1957:86 angående omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga

utbildningen från och med nästa budgetår inrättas vid

avdelningen.

Punkt 6. Av en av högskolans lärarråd framlagd plan över undervisningen

i företagsekonomi framgår att i ämnet finnes behov av cirka 500 undervisningstimmar,

medan biträdande lärarens undervisningsskyldighet utgör 198

timmar. Återstående undervisningsbehov anser kanslern kunna tillgodoses

genom att medel ställes till förfogande till ett tilläggsarvode såsom arvodesanställd

universitetslektor till den biträdande läraren och att medel beräknas

under stats- och rättsvetenskapliga avdelningens kursanslag för undervisning

under resterande cirka 100 timmar.

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

C. Humanistiska avdelningen

Teoretisk filosofi

1) halvtidsanställd förste amanuens

Praktisk filosofi

2) halvtidsanställd förste amanuens

Psykologi

3) arvodesanställd universitetslektor

4) arvoderad timundervisning om 10 600 kronor

5) assistent

6) fem förste amanuenser

7) instrumentmakare i Ae 11

8) laboratoriebiträde i Ae 7

Pedagogik

9) två universitetslektorer — varav en i Ao 26 och en arvodesanställd —

i stället för en biträdande lärare

10) arvoderad timundervisning om 9 600 kronor

11) assistent

Historia

12) två universitetslektorer, varav en i Ao 26 och en arvodesanställd

13) arvoderad timundervisning om 1 140 kronor

14) personlig befattning som lärare i historiens hjälpvetenskaper i Ae 24

för docenten E. Schieche

Litteraturhistoria med poetik

15) arvodesanställd universitetslektor

16) assistent

Konsthistoria med konstteori

17) kontorist i Ae 9

Teaterhistoria

18) förste amanuens

Klassisk fornkunskap och antikens historia

19) arvoderad timundervisning om 12 000 kronor

Allmän och jämförande etnografi

20) förste amanuens

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Nordisk och jämförande fornkunskap

21) förste amanuens i stället för andre amanuens

Statskunskap

22) två universitetslektorer — varav en i Ao 26 och en arvodesanställd

i stället för två biträdande lärare

23) assistent

24) kanslibiträde i Ae 7 med 1/3 tjänstgöring

Nationalekonomi

25) assistent

26) förste amanuens i stället för andre amanuens

27) kanslibiträde i Ae 7 med 1/3 tjänstgöring

Sociologi

28) två universitetslektorer, varav en i Ao 26 och en arvodesanställd

29) arvoderad timundervisning om 12 000 kronor

30) två assistenter

31) förste amanuens i stället för andre amanuens

32) kanslibiträde i Ae 7 med l/3 tjänstgöring

Statistik

33) universitetslektor i Ao 26 i stället för biträdande lärare

34) assistent

35) tva förste amanuenser, varav en i stället för en andre amanuens

36) arvoderad timundervisning om 7 200 kronor

37) räknebiträde i Af 1—Ae 5

Latinska språket och litteraturen

38) arvodesanställd universitetslektor

Grekiska språket och litteraturen

39) lärare i Ae 26 samt arvoderad timundervisning om 8 000 kronor

Nordiska språk

40) tre universitetslektorer, varav en i Ao 26 och två arvodesanställda

41) arvoderad timundervisning om 18 200 kronor

Tyska språket

42) arvodesanställd universitetslektor i stället för biträdande lärare

43) två utländska lektorer

44) arvoderad timundervisning om 5 200 kronor

45) assistent

46) förste amanuens

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Engelska språket

47) arvodesanställd universitetslektor

48) två utländska lektorer, varav en i amerikansk filologi

49) arvoderad timundervisning om 3 800 kronor

50) assistent

51) tredje amanuens

Romanska språk

52) personlig forskningsprofessur för professorn A. G. Tilander

53) universitetslektor i franska språket

54) arvoderad timundervisning om 4 500 kronor

Slaviska språk

55) förste amanuens

Sinologi

56) arvoderad timundervisning om 12 000 kronor

Fonetik

57) arvode av 6 000 kronor till föreståndaren för fonetiska övningslaboratoriet
58)

extra vakthållning (kostnad 700 kronor)

59) arvoderad timundervisning om 11 000 kronor

Visforskning

60) assistent

Humanistiska biblioteket

61) biblioteksassistent i Ae 10

62) biblioteksbiträde i Ae 9

Gemensamt för avdelningen

63) två docenter (rörliga befattningar)

64) medelsanvisning av 30 000 kronor till arvoderad timundervisning i avdelningens

övriga ämnen

65) minskning av anslagsmedlen till särskild kursundervisning med 125 000

kronor till 25 000 kronor

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande.

Punkterna 1 och 2. Till stöd för de under dessa punkter redovisade förslagen

åberopas, att institutionsarbetet väsentligt ökat.

Punkterna 3, 0, 9—12, 15, 16, 19, 22, 23, 25, 26, 28—30, 38, 39—43 och

45—51. De under dessa punkter redovisade förslagen har av kanslern avvägts

med beaktande av de principer för undervisningsresursernas dimensio
-

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

nering inom de filosofiska fakulteterna, som godtagits av förra årets riksdag

(jfr prop. 1958: 104).

Punkterna 8, 17, 2i, 27, 32 och 37. De under dessa punkter redovisade

förslagen motiveras med såväl undervisningens som forskningens och det

allmänna institutionsarbetets behov.

Punkt 18. Kanslern anför: I en av en särskild utredningsman år 1955

framlagd plan för utökning av högskolans personalorganisation har föreslagits,

att ämnet från och med budgetåret 1957/58 skulle ha tillgång till en

förste amanuens. Redan 1945 års universitetsberedning uttalade i sitt betänkande

VI (SOU 1951:9), att den funne tillräckliga skäl föreligga för

inrättande av en befattning som andre amanuens. Högskolans myndigheter

har nu framlagt förslag om inrättande av en assistentbefattning i ämnet under

åberopande bland annat av behovet av ökad biträdeshjälp vid såväl undervisning

som forskning. Även behovet av assistans vid skötseln av biblioteket

har framhållits. Jag finner mig övertygad om behovet av biträdeshjälp

av assistent- eller amanuenstyp men anser mig för närvarande ej

böra tillstyrka mer än vad utredningsmannen föreslagit, det vill säga inrättandet

av en befattning som förste amanuens. Den bör inrättas från och med

den 1 juli 1959.

Punkt 21. Det under denna punkt redovisade förslaget betingas av institutionsarbetets

behov.

Punkterna 33, 35 och 36. Kanslern anför: Med stöd av en för undervisningen

i statistik uppgjord plan föreslår jag inrättande av ett universitetslektorat

i stället för en biträdande lärartjänst, en assistentbefattning

samt två befattningar som förste amanuens, varav en i stället för en befattning

som andre amanuens. Vid bedömande av behovet av amanuenshjälp

har jag särskilt beaktat den omständigheten, att institutionen numera

förfogar över en mindre liålkortsanläggning, vilkens skötsel kräver avsevärd

arbetsinsats av en eller flera amanuenser. Vidare kräves lärararvoden till

kurser i hålkort, maskinella hjälpmedel och särskild föreläsningsserie för

två betyg om tillhopa 7 200 kronor. Från förstärkningsanslaget utgår för

undervisning under läsåret 1958/59 medel till en förste amanuens, en andre

amanuens med halvtidsarvode, extra lektorsundervisning om 60 timmar och

extra övrig undervisning om 288 timmar ävensom 2 000 kronor för en kurs

i maskinella hjälpmedel, vilka senare medel dock endast täcker behovet

under höstterminen 1958.

Punkt 55. Den under denna punkt föreslagna tjänsten som förste amanuens

motiveras av forskningens behov.

Punkt 56. Kanslern yttrar: Sinologi är examensämne vid Stockholms

högskola, som genom nådigt beslut den 4 maj 1945 erhöll examinationsrätt

häri. Beslutet gäller så länge professorn och chefen för de ostasiatiska arkeologiska

samlingarna B. Karlgren enligt honom meddelat förordnande som

lärare vid högskolan fullgör undervisnings- och examinationsskyldigheten i

ämnet. Karlgrens befattning vid nyssnämnda samlingar är uppförd å övergångsstat.

Genom beslut den 6 juni 1952 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att

det skall åligga professorn och chefen för de ostasiatiska samlingarna att

utan särskild ersättning vid egen institution eller vid akademiskt lärosäte

fullgöra den undervisnings- och examinationsskyldighet, som kan bli honom

ålagd av Kungl. Maj :t. Till Karlgren utgår i hans egenskap av lärare vid

högskolan övergångsvis ett arvode av 3 000 kronor. Lärarrådet, som räknar

med att Karlgren kommer att avgå från sin tjänst som professor och chef

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

för förutnämnda samlingar med utgången av juni 1959, begär i sina anslagsäskanden

för nästa budgetår ökade medel för att kunna anställa Karlgren

som lärare och examinator i sinologi jämväl efter nämnda tidpunkt. Med

hänsyn till att Karlgren dels avses fullgöra 100 timmars undervisning, dels

ock handha examinationen i ämnet synes ett arvode om 12 000 kronor vara

väl avpassat.

Punkterna 57—59. Kanslern uttalar: Från förstärkningsanslaget för innevarande

budgetår utgår medel dels till arvode till föreståndaren för fonetiska

övningslaboratoriet med 6 000 kronor dels ock till extra vakthållning

med 700 kronor. Då behovet av dessa arvoden torde vara stadigvarande, bör

de överföras å högskolans avlöningsstat. För kurs i allmän fonetik och

svensk ljudlära (för studerande i nordiska språk och främmande levande

språk) erfordras ett belopp av 11 000 kronor.

Punkt 60. Den under denna punkt upptagna förste assistenttjänsten avses

främst för forskning och undervisning i medeltidens litteratur.

Punkterna 64 och 65. Kanslern yttrar: Från kursanslaget — för närvarande

upptaget till 150 000 kronor — disponeras nu cirka 125 000 kronor

för kurser och annan undervisning, som utgör ordinarie undervisning i avdelningens

läroämnen. Av denna del av anslaget kan cirka 95 000 kronor

anses avse undervisning, för vilken jag under de olika ämnena i det föregående

beräknat medel. Resterande 30 000 kronor av nyssnämnda belopp å

125 000 kronor bör överföras till förevarande anslagspost. Härutöver har

jag under humanistiska avdelningen beräknat en sammanlagd medelsanvisning

till lärararvoden å 114 240 kronor. Anslagsposten bör sålunda uppföras

med i runt tal 145 000 kronor. Med hänsyn härtill föreslår jag, att

kursanslaget för nästa budgetår uppföres med ett belopp av 25 000 kronor.

D. Gemensamt för de mat ematisk-nat ur v et enskapliga

och humanistiska avdelningarna

1) medelsanvisning av 50 000 kronor för handledning, ej inräknad i den

ordinarie undervisningen

2) medelsanvisning av 45 000 kronor för undervisningsnämndernas förvaltningskostnader.

Av tillgängliga handlingar inhämtas hland annat följande.

Punkt 1. Från förstärkningsanslaget för budgetåret 1958/59 utgår ett belopp

av 50 000 kronor till Stockholms högskola för sådan handledning, som

ej inräknas i den ordinarie undervisningen inom den matematisk-naturvetenskapliga

och den humanistiska avdelningen. För ifrågavarande handledning

beräknar kanslern för nästa budgetår under anslagsposten till avlöningar

motsvarande belopp.

Punkt 2. För nästa budgetår skall medel för kostnaderna för undervisningsnämnderna

beräknas under avlöningsanslaget. Kanslern beräknar

härför samma belopp, som för innevarande budgetår utgår från förstärkningsanslaget.

E. Gemensamt för högskolan

Rektorsämbetet

1) höjning av reklorsbefattningsarvode från 2 G40 till 3 300 kronor

s. 240 Kontrollera mot PDF

240 Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Biblioteken

2) medelsanvisning av 10 000 kronor för anlitande av bibliotekssakkunnig

expertis

3) ökning av medelsanvisningen till förstärkning av personalorganisationen

vid avdelnings- och institutionsbiblioteken från 25 000 till 50 000

kronor

Kansliet

4) kanslibiträde i Ae 7

5) expeditionsvakt i Ae 7 (avsedd även för kassaförvaltningen)

Kassaförvaltningen

6) assistent i Ae 17

Ekonomipersonal

7) värmeskötare i Ae 8

8) expeditionsvakt i Ae 7

9) medelsanvisning av 7 800 kronor till extra arbetskraft

Ändrad anställningsform för vissa befattningshavare

10) institutionsvaktmästare i Ao 9 i stället för i Ae 9 för fysik

11) laboratoriebiträde i Ao 9 i stället för i Ae 9 för zoologi

12) förste byråsekreterare i Ao 21 i stället för i Ae 21 vid kansliet

13) kamrerare i Ao 21 i stället för i Ae 21 vid kassaförvaltningen

14) expeditionsvakt i Ao 7 i stället för i Ae 7, ingående i ekonomipersonalen

Ändrad anställningsform och lönegradsplacering för vissa befattningshavare

15) kansliskrivare i Ao 10 i stället för kontorist i Ae 9 för fysik

16) kansliskrivare i Ao 10 i stället för kontorist i Ae 9 vid kemiska övningslaboratoriet
17)

institutionsvaktmästare i Ao 8 i stället för vaktmästare i Ae 7 vid kemiska

övningslaboratoriet

18) institutionsvaktmästare i Ao 9 i stället för i Ae 8 för oorganisk och

fysikalisk kemi

19) vaktmästare i Ae 7 i stället för vaktmästarbiträde med arvode av 6 036

kronor

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande.

Punkterna 7—9. Kanslern uttalar: Tillkomsten av den för fysiska institutet

och institutet för teoretisk fysik med mekanik gemensamma institutionsbyggnaden

medför ökade göromål för maskinist-, reparatörs- och eldarpersonalen.

För bestridande av dessa göromål bör enligt vad lärarrådet inhämtat

från byggnadsstyrelsen inrättas en befattning som värmeskötare i

Ae 8. Jag biträder lärarrådets hemställan om inrättandet av en dylik tjänst.

Högskolan har under sommaren 1958 övertagit de lokalutrymmen, som

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

disponerats av tekniska högskolan i huvudbyggnaden i kvarteret Vega.

Bevakning och vaktmästargöromål i denna byggnad har hittills skötts av en

förste expeditionsvakt i Ae 8 samt arvodesanställd portvakt. I samband med

avflyttningen från kvarteret Vega har expeditionsvakten överförts till annan

arbetsplats inom tekniska högskolan, medan portvaktsarvodet indragits (se

1958 års statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, s. 357, 363). Jag är ense

med lärarrådet att för Stockholms högskolas del erfordras motsvarande

personal för bestridande av nämnda göromål. Beträffande expedilionsvaktstjänsten

är jag emellertid icke beredd att tillstyrka högre löneställning än

Ae 7. Jag föreslår sålunda, att å högskolans stat för nästa budgetår uppiöres

dels en befattning som expeditionsvakt i Ae 7 och dels ett extra personalanslag

av 7 800 kronor för bestridande av kostnaderna för portvakt i huvudbyggnaden

i kvarteret Vega.

Utöver de förut under rubriken Ändrad anställningsform och lönegradsplacering

redovisade förslagen har kanslern gjort framställning om uppflyttning

i högre lönegrad av vissa befattningshavare vid högskolan.

Kanslern har även framställt förslag om ökad medelsanvisning på grund

av uppflyttning i löneklass av vissa befattningshavare vid högskolan och

till följd av den av riksdagen förra året beslutade löneregleringen för vissa

befattningshavargrupper vid universitet och högskolor in. in. (jfr prop.

1958: 104). Därjämte har kanslern äskat medel till kompensation för höjda

folkpensionsavgifter.

Vidare har kanslern i särskild skrivelse, dagtecknad den 1 december

1958, för nästa budgetår för bland annat Stockholms högskolas vidkommande

föreslagit inrättande av följande ordinarie universitetslektorat, nämligen

ett i litteraturhistoria med poetik, ett i nordiska språk, ett i tyska

språket och ett i engelska språket, med samtidig indragning av motsvarande,

från delposten till avlöningar till biträdande lärare, assistenter, amanuenser

in. m. nu utgående arvoden. I fråga om den närmare motiveringen härför

torde få hänvisas till handlingarna.

Departementschefen

Mate matis k-n atur vetenskapliga avdelningen. Vägande

skäl talar enligt min mening för att en laboratur i elektronik inrättas vid

högskolan från och med nästa budgetår. Jag tillstyrker därför kanslerns

förslag härom. I anslutning härtill beräknar jag medel för två faiträdestjänster.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att framdeles, efter förslag av

kanslern, meddela beslut i fråga om dessa två tjänsters lönegradsplacering.

Som framgått av det föregående har kanslern framlagt preciserade förslag

till förstärkning av undervisningsresurserna i olika ämnen inom avdelningen.

Jag har på grundval av den utredning, som kanslern därvid presenterat,

företagit eu ingående prövning av dessa förslag. Därvid har jag tilllämpat

normer och riktlinjer, motsvarande dem vilka kommit till användning

vid medelstilldelning ur det för innevarande budgetår anvisade förslagsanslaget

till Förstärkningsanordningar vid universiteten in. in. Denna

16 — Ii i han g till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

prövning har resulterat i att jag funnit en medelsanvisning av 250 000 kronor

erforderlig för förstärkning av avdelningens undervisningsresurser. För

detta ändamål bör sålunda för nästa budgetår medel beräknas med nyss

angivna belopp. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i den mån vederbörliga

organisationsplaner ej hinner bli fastställda fördela dessa medel

i enlighet med de regler och riktlinjer som fastställts genom beslut vid 1958

års B-riksdag i anledning av propositionen 1958: 104. Vid prövning i det

följande av behovet av förstärkta undervisningsresurser i den humanistiska

avdelningens ämnen ämnar jag tillämpa samma förfaringssätt.

I överensstämmelse med kanslerns förslag tillstyrker jag, att arvodet åt

en assistent i astronomi höjes med 900 kronor till 2 400 kronor.

Vad beträffar avdelningens personalorganisation för biträdesgöromål tillstyrker

jag till en början, att denna organisation för nästa budgetår utökas

med följande nya tjänster, nämligen två som vaktmästare i Ae 7, varav en

för organisk kemi och biokemi och en för kemiska övningslaboratoriet, samt

en som laboratoriebiträde i Ae 7, avsedd för sistnämnda laboratorium. Under

hänvisning till vad jag i det föregående under avdelningen IV (s. 144 och

145) anfört och föreslagit beräknar jag härutöver nu medel till nio nya

tjänster — varav en avsedd för kvalificerad medhjälpare. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att framdeles, efter förslag av kanslern, besluta i

fråga om dessa tjänsters inplacering i såväl lönegrad som högskoleorganisationen.

Med anledning av förslaget om inrättande av en professur i meteorologi

får jag erinra om att jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6

mars 1959 tillkallat sakkunniga för att inom departementet biträda med

utredning beträffande organisationen av undervisning och forskning i meteorologi

vid rikets universitet och högskolor samt därmed sammanhängande

spörsmål.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen. Enligt statsmakternas

beslut angående omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga

utbildningen (prop. 1957:86; SU 128; Rskr 318) skall från

och med nästa budgetår vid avdelningen inrättas följande tjänster, nämligen

en som preceptor i civilrätt, en som preceptor i processrätt, en som

förste amanuens samt en som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.

Jag beräknar därför nu medel till dessa befattningar. Vidare har jag ansett

mig böra biträda förslaget om tilläggsarvode såsom universitetslektor

till biträdande läraren i företagsekonomi.

Med anledning av förslaget om inrättande av en professur i kriminologi

erinrar jag om att jag berört frågan om den kriminologiska forskningen i

det föregående vid behandlingen av forskningsrådsorganisationen.

Humanistiska avdelningen. Under erinran om vad jag vid

min behandling av kanslerns anslagsäskanden beträffande den matematisknaturvetenskapliga

avdelningen därutinnan anfört beräknar jag för för
-

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

stärkning av nu ifrågavarande avdelnings undervisningsresurser en medelsanvisning

av 570 000 kronor.

I detta sammanhang torde jag vidare få anmäla att för innevarande

budgetår av tillgängliga medel 9 900 kronor ställts till förfogande för anordnande

försöksvis av en kurs för högre förvaltningsutbildning vid högskolan.

För fortsatt försöksverksamhet under nästa budgetår beräknar jag nu för

ändamålet motsvarande belopp, 9 900 kronor.

Under hänvisning till vad jag i det föregående under avdelningen IV (s.

142 ff) anfört beräknar jag nu medel till dels fyra biträdestjänster, avsedda

för den av mig tidigare förordade skrivcentralen för främst de humanistiska

ämnena, dels tre biträdestjänster, avsedda för de samhällsvetenskapliga

ämnena samt ämnena pedagogik och psykologi. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj :t att framdeles, efter förslag av kanslern, besluta i fråga om

sistnämnda tre tjänsters inplacering i lönegrad och fördelning på ämnen.

Gemensamt för de mate matis k-n aturvetenskapliga och

humanistiska avdelningarna. Jag har redan beräknat särskilda

medel för förstärkning av undervisningsresurserna vid respektive avdelningar

vid högskolan. Härvid har jag som regel utgått från ett i jämförelse

med innevarande läsår oförändrat studentantal. Med hänsyn bland annat

härtill har jag ansett mig böra utöver dessa av mig förut beräknade medel

för ändamålet i fråga förorda en ytterligare medelsanvisning av 265 000

kronor. Denna medelsanvisning torde icke få tagas i anspråk utan särskilt

medgivande av Kungl. Maj:t.

Som tidigare nämnts har kanslern i särskild skrivelse hemställt, att vissa

av de befattningar som arvodesanställd universitetslektor vid ifrågavarande

avdelningar, för vilka medel för innevarande budgetår beräknats under

förevarande anslag, måtte från och med nästa budgetår omvandlas till ordinarie

tjänster som universitetslektor. Vidare har kanslern i anslutning

till sina förslag om personalförstärkningar för skilda ämnen inom avdelningarna

föreslagit inrättande av ett antal ordinarie universitetslektorat.

Jag vill till en början erinra därom att i propositionen 1958: 104 (s. 95)

uttalats, att de dåvarande universitetslektoraten borde ombildas till ordinarie,

i den mån så befunnes motiverat på grundval av vederbörligen fastställda

organisationsplaner. Några sådana har ännu icke hunnit bli slutligt

fastställda. Jag anser mig likväl redan för nästa budgetår böra förorda

inrättande vid högskolan av ett ordinarie universitetslektorat i ett vart av

följande ämnen, nämligen matematik, fysik, sociologi, pedagogik och pedagogisk

psykologi, litteraturhistoria med poctik, statskunskap, nordiska

språk, tyska språket och engelska språket. Det torde emellertid få ankomma

på Kungl. Maj:t alt föreskriva att tjänst som ordinarie universitetslektor,

intill dess organisationsplan för vederbörande ämne blivit fastställd av

Kungl. Maj :t, icke må uppehållas annat än med arvodesanställd universitetslektor.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

I anslutning till vad jag i det föregående under avdelningen III (s. 107 ff)

anfört i fråga om det antal assistenttimmar i ämne, tillhörande filosofisk

fakultet (motsvarande), som budgetåret 1959/60 bör få avdelas för forskning

och allmänt institutionsarbete beräknar jag nu för detta ändamål ett

medelstillskott av 306 000 kronor, motsvarande 17 000 assistenttimmar.

I enlighet med kanslerns förslag torde för handledning, ej inräknad i den

ordinarie undervisningen, och för undervisningsnämndernas förvaltningskostnader

böra beräknas respektive 50 000 och 45 000 kronor.

Gemensamt för högskolan. Under hänvisning till vad jag i det

föregående under avdelningen III (s. 116) anfört och föreslagit beräknar

jag nu medel för inrättande för nästa budgetår av en tjänst som forskardocent.

Denna bör — liksom de nuvarande forskardocenttjänsterna vid

högskolan -—- vara gemensam för dess tre avdelningar.

I enlighet med kanslerns förslag beräknar jag medel för en värmeskötare

i Ae 8 och en expeditionsvakt i Ae 7. Kanslerns förslag om anvisande av

7 800 kronor till extra arbetskraft biträder jag.

Förutom av de av mig i det föregående förordade förändringarna i personalorganisationen

och ökade medelsanvisningarna till olika ändamål föranledes

ett ökat medelsbehov under förevarande anslag dels av riksdagens

beslut i anledning av Kungl. Maj :ts i propositionen 1958: 104 framlagda förslag

om anställnings- och avlöningsvillkor för vissa befattningshavargrupper

vid universitet och högskolor in. in., dels av uppflyttning i löneklass

av vissa tjänstemän vid högskolan, dels ock av kompensation för höjda

folkpensionsavgifter.

Jag uppskattar det sammanlagda medelsbehovet till avlöningar för nästa

budgetår till 11 169 000 kronor, vilket är 2 264 000 kronor mer än för innevarande

budgetår. Det torde liksom hittills få ankomma på Kungl. Maj:t

att fastställa avlöningsstat för högskolan. I personalförteckningen bör vidtagas

de ändringar, som föranledes av vad jag i det föregående anfört och

föreslagit.

2. Omkostnader

Denna utgiftspost är nu uppförd med 1 122 000 kronor och disponeras

på sätt framgår av efterföljande sammanställning. Av denna framgår jämväl

högskolans beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår och kanslerns

förslag i ämnet ävensom medelsåtgången under budgetåret 1957/58.

Av tillgängliga handlingar inhämtas huvudsakligen följande.

Sjukvård m. m. Enligt riksdagens beslut skall från och med innevarande

budgetår biträdande lärare, assistenter och förste amanuenser erhålla

lönegradsplacerade tjänster, varvid de kommer i åtnjutande av bland

annat sjukförmåner. Med hänsyn härtill och till anslagsbelastningen under

budgetåret 1957/58 föreslår kanslern en höjning av posten med 4 000 kronor.

Bränsle, lyse och vatten. På grund av inflyttning i nya loka
-

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

245

Anslagsändamål

Enligt räken- skaperna för

1957/58

Enligt om- kostnads- staten för

1958/59

Högskolans

anslags- äskanden för

1959/60

Kanslerns

förslag för

1959/60

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ....

9 042

6 000

8 000

10 000

2. Reseersättningar, förslagsvis . . .

4 689

1 000

1 000

1 000

3. Bränsle, lyse och vatten, för- slagsvis ......................

328 512

340 000

370 000

350 000

4. Telefon, skrivmaterialier och ex- penser i övrigt...............

115 000

128 000

155 500

152 000

5. Tryckningskostnader, förslagsvis

38 700

38 700

68 000

45 000

6. Renhållning och städning, för- slagsvis ......................

268 300

294 300

357 000

330 000

7. Underhåll av byggnader m. m. .

134 978

135 000

135 000

135 000

8. Hyror, förslagsvis.............

66 642

32 000

43 500

43 500

9. Försäkringar, förslagsvis.......

100 424

101 000

110 000

110 500

10. Räntor och amorteringar, för- slagsvis .....................

18 000

23 000

23 000

23 000

11. Ersättning för avskaffade exa- mensavgifter.................

7 000

7 000

7 000

12. Övriga utgifter...............

16 100

16 000

16 000

16 000

Summa kronor

1 100 387

1 122 000

1 294 000

1 223 000

ler föreslår kanslern, att denna post höjes med i runt tal 10 000 kronor till

350 000 kronor.

Telefon, skrivmaterialier och expenser i övrigt. Denna

post anser kanslern med hänsyn till nya telefonanknytningar m. in. ävensom

högskolans fortsatta utvidgning böra uppräknas med i runt tal 24 000

kronor.

Tryckningskostnader. Posten beräknas av högskolan till 68 000

kronor, varav 17 500 kronor avser tryckning av studentkatalogen. Enligt

kanslerns mening bör tryckningen av katalogen bekostas av studentkåren.

Med hänsyn till bland annat de ökade tryckningskostnaderna föreslår dock

kanslern en uppräkning av posten med 6 300 kronor.

Renhållning och städning. Till stöd för den föreslagna höjningen

åberopas tillkomsten av nya städningsområden.

Underhåll av byggnader in. m. Av den för innevarande budgetår

uppförda posten till underhåll av byggnader in. m. avses 120 000

kronor för normala utgifter. Härtill har kommit 15 000 kronor för ettvart

av budgetåren 1957/58 och 1958/59 avseende viss renovering av huset Norrtullsgatan

2. Denna renovering är i och med innevarande budgetår slutförd.

Under påpekande av att även de nya byggnaderna vid Odengatan 59 och

Rådmansgatan 70 A torde böra inordnas i ett rationellt underhållssystem

föreslår kanslern, att posten uppföres med oförändrat belopp, 135 000

kronor.

Hyro r. Med hänsyn till de lokaler, som förhyrts för sociologiska institutets

räkning och till en planerad speciell förhyrning i samband med ett

genom pedagogiska institutet bedrivet undersökningsprojekt tillkommer

för budgetåret 1959/60 ett hyresbelopp å 7 500 kronor. Härtill kommer behov

av extra undervisningslokaler samt av arbetsrum för lärare in. fl., som

nu icke kan beredas rum inom högskolans egna byggnader. Hyreskostnaderna

för sådana utrymmen beräknas komma att uppgå till 4 000 kronor.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

De angivna tillkommande hyreskostnaderna utgör tillsammans It 500 kronor

med vilket belopp kanslern föreslår att ifrågavarande post höjes.

F örsä k ringar, ökningen av denna post motiveras med att sakförsäkringskostnaderna

stigit, lönerna höjts och personalen ökat.

Departementschefen. Posten till sjukvård bör ökas med 9 000 kronor till

15 000 kronor samt posten till renhållning och städning med 65 700 kronor

till 360 000 kronor. I fråga om posten till tryckningskostnader tillstyrker

jag en höjning med 2 300 kronor till 41 000 kronor. I övrigt biträder jag

kanslerns förslag. Vad jag föreslagit föranleder en höjning av utgiftsposten

med 132 000 kronor till 1 254 000 kronor.

3. Materiel in. m.

Denna utgiftspost är nu upptagen med 975 000 kronor. Från och med

budgetåret 1957/58 ankommer det — jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 6

juni 1957 — på kanslern att efter förslag från högskolan besluta om utgiftspostens

fördelning.

Från högskolans sida äskas en ökning av förevarande post med 236 000

kronor till 1 211 000 kronor.

Kanslern föreslår för sin del, att posten uppföres med 1 170 000 kronor,

vilket innebär en höjning med 195 000 kronor. Av kanslerns framställning

inhämtas i huvudsak följande.

I avvaktan på statsmakternas ställningstagande till de förslag rörande

högskolans materielanslag, som finnes upptagna i 1955 års universitetsutrednings

betänkande V rörande forskningens villkor och behov (SOU

1958: 32), finner kanslern icke anledning att i förevarande sammanhang

ingå på en detalj granskning av högskolans förslag. Därest universitetsutredningens

nyssnämnda betänkande icke föranleder förslag till 1959 års

riksdag, synes de mest angelägna behoven vid högskolan av förstärkning

utav materielanslaget böra tillgodoses inom ramen av en uppräkning av

detsamma med 20 procent, eller således med i runt tal 195 000 kronor.

Departementschefen. Under hänvisning till vad jag i det föregående under

avdelningen VI (s. 161) anfört och föreslagit beräknar jag förevarande utgiftspost

för nästa budgetår till 1 120 000 kronor, vilket är 145 000 kronor

mer än för innevarande budgetår.

4. Nyanskaffning av apparater m. m.

Denna utgiftspost är nu upptagen med 250 000 kronor. Jämlikt Kungl.

Maj :ts beslut den 6 juni 1957 ankommer det på kanslern att, efter förslag

av styrelsen för högskolan, besluta rörande fördelningen av utgiftsposten.

I anslagsäskanden för nästa budgetår hemställer högskolan, att utgiftsposten

måtte upptagas med 500 000 kronor.

Kanslern föreslår för sin del, att posten uppföres med 400 000 kronor och

anför därvid bl. a. följande.

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

I propositionen 1958: 104 förordade departementschefen, att den ospecificerade

delen av denna utgiftspost skulle höjas från 250 000 kronor till

400 000 kronor. Departementschefen fann det emellertid lämpligt, att ökningen

uppdelades på två etapper med lika fördelning på budgetåren 1958/59

och 1959/60. Av praktiska skäl ansåg departementschefen den för budgetåret

1958/59 förordade höjningen av högskolans anslagsmedel till nyanskaffning

av apparater m. m. böra tillfälligtvis upptagas under ett särskilt, av

riksdagen sedermera anvisat riksstatsanslag å 75 000 kronor till Nyanskaffning

av apparater in. m. vid Stockholms högskola.

Departementschefen. I överensstämmelse med kanslerns förslag bör förevarande

utgiftspost för nästa budgetår uppföras med 400 000 kronor, innebärande

en reell höjning med 75 000 kronor.

5. Engångskostnader för byggnadsarbeten

För innevarande budgetår har under den i högskolans huvudstat ingående

utgiftsposten Engångskostnader för byggnadsarbeten anvisats 1 400 000

kronor till nybyggnaden för högskolans fysiska institut.

Högskolan föreslår att förevarande utgiftspost för nästa budgetår uppföres

med 1 125 000 kronor, varav 1 000 000 till nybyggnad för de botaniska

instituten samt 125 000 för utförande av vissa reparationsarbeten å byggnaden

Norrtullsgatan 2. Härvid utgår högskolan från att anslag för nybyggnad

för fysiska institutet kommer att äskas av byggnadsstyrelsen.

Kanslern förordar, att under förevarande utgiftspost för nästa budgetår

anvisas ett belopp av 475 000 kronor, varav 125 000 kronor för reparationsarbeten

i byggnaden Norrtullsgatan 2 och återstoden, 350 000 kronor, för

de fortsatta byggnadsarbetena för fysiska institutet. Kanslern anför därvid

huvudsakligen följande.

Då ett rationellt utnyttjande av byggnaden efter de konsthistoriska institutens

flyttning till lokaler inom kvarteret Vega kräver vissa smärre reparations-

och renoveringsarbeten samt då byggnadens ventilationssystem nu

icke fungerar tillfredsställande, finner jag det angeläget, att för budgetåret

1959/60 125 000 kronor ställes till förfogande för vissa ombgggnads- och

renoveringsarbeten i bgggnaden Norrtullsgatan 2.

Till uppförande av nybyggnaden för fysiska institutet och institutet för

teoretisk fysik med mekanik bar hittills anvisats 5 590 000 kronor. Totalkostnaden

har enligt prisläget den 1 juli 1957 beräknats till 5 940 000 kronor.

I underdånig skrivelse den 12 augusti 1958 angående anslag för budgetåret

1959/60 till byggnadsarbeten in. m. vid Stockholms högskola har

byggnadsstyrelsen hemställt, bland annat, att ett investeringsanslag av

350 000 kronor måtte anvisas för nästa budgetår till fullföljande av de pågående

byggnadsarbetena för sagda institut.

Departementschefen. Kanslerns förslag har ej givit mig anledning till

erinran. Med biträdande av detsamma förordar jag således, alt till ombyggnads-

och renoveringsarbeten i byggnaden Norrtullsgatan 2 och till Nybyggnad

för fysiska institutet in. in. för nästa budgetår beräknas respektive

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

125 000 och 350 000 kronor. Vid bifall härtill bör förevarande utgiftspost

uppföras med 475 000 kronor.

6. Inredning och utrustning av nya lokaler

Denna utgiftspost är nu uppförd med 500 000 kronor och disponeras helt

för inredning och utrustning av fysiska institutets byggnad.

Universitetskanslern har — i anledning av framställningar av högskolan

— hemställt, att 504 000 kronor anvisas för nästa budgetår under förevarande

utgiftspost till inredning och utrustning av vissa institutioner in. in.

Den av kanslern begärda medelsanvisningen har beräknats på sätt framgår

av följande sammanställning.

1. Genetiska institutet...................................... 47 000

2. Psykologiska institutet .................................. 130 000

3. Pedagogiska institutet.................................... 39 000

4. De konsthistoriska instituten ............................ 40 000

5. Geologiska institutet:

kvartärgeologiska avdelningen ............................ 85 000

6. Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen .................. 15 000

7. Statistiska institutet .................................... 50 000

8. Kemiska övningslaboratoriet.............................. 64 000

9. Administrationskostnader m. m. för nya lokaler .......... 34 000

Summa kronor 504 000

Av tillgängliga handlingar inhämtas i huvudsak följande.

Genetiska institutet. Enligt den planerade dispositionen av lokalerna

i huvudbyggnaden i kvarteret Vega skall institutet få tillgång till,

bland annat, ytterligare fem arbetsrum. Högskolan har beräknat utrustningskostnaderna

till 47 100 kronor, varav bl. a. 21 000 kronor för möbler

och andra inventarier samt 20 000 kronor för inköp av instrument. Kanslern

beräknar för angivna ändamål 47 000 kronor.

Psykologiska institutet. Institutet skall enligt vad som planeras

inflytta i helt nya lokaler inom kvarteret Vega under år 1959. Institutionschefen

har ansett följande belopp erforderliga, nämligen för viss fast

utrustning 27 888 kronor, för möbler och andra inventarier 20 398 kronor,

för undervisningsmateriel och övrig utrustning 78 598 kronor samt för beräknade

prisstegringar 6 344 kronor, tillhopa utgörande 133 228 kronor.

Kanslern beräknar 130 000 kronor för ifrågavarande ändamål.

Pedagogiska institutet. Även pedagogiska institutet kommer

att erhålla nya lokaler i huvudbyggnaden i kvarteret Vega. Institutionsföreståndaren

har äskat medel för inredning och utrustning med tillhopa

41 392 kronor, varav för möbler och andra inventarier 32 982 kronor och

för snabbtelefon och andra anläggningar 8 410 kronor. Kanslern beräknar

för angivna ändamål sammanlagt 39 000 kronor.

De konsthistoriska instituten. Kostnaderna för inredning

och utrustning av nya lokaler inom kvarteret Vega för dessa institut har

beräknats till 40 410 kronor, varav 36 960 kronor för möbler och andra

inventarier samt inredning och 3 450 för utrustning. Kanslern beräknar

40 000 kronor för utrustning av de nya lokalerna.

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Geologiska institutet: kvartärgeologiska avdelningen.

Den kvartärgeologiska avdelningen har erhållit nya lokaler i översta våningsplanet

av den gamla bergsskolan i kvarteret Vega. Kostnaderna för

inredning och utrustning av denna avdelning har laboratorn i kvartärgeologi,

särskilt tillämpad kvartärgeologi, beräknat till 89 376 kronor 85 öre, varav

2 065 kronor 75 öre för möbler, 20 901 kronor 10 öre för inredning samt

66 410 kronor för laborations- och fältutrustning. De sålunda beräknade

kostnaderna synes enligt kanslern kunna begränsas till 85 000 kronor.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen. Genom konsthistoriska

institutens överflyttning till nya lokaler i kvarteret Vega frigöres

en del lokaler i byggnaden Norrtullsgatan 2, vilka erfordras för utökning

av ovannämnda avdelnings lokaler. Kostnaderna för inredning och utrustning

av dessa nytillkomna lokaler uppgår enligt högskolan till 15 346 kronor.

Kanslern beräknar i runt tal 15 000 kronor för inredning och utrustning av

dessa nya lokaler.

Statistiska institutet. Kostnaderna för inredning och utrustning

av statistiska institutets nya lokaler i huvudbyggnaden i kvarteret

Vega uppgår enligt av högskolan framlagda, detaljerade kostnadsberäkningar

till 52 934 kronor. En viss reducering av de sålunda beräknade kostnaderna

synes kanslern möjlig. Kanslern beräknar för ifrågavarande ändamål

50 000 kronor.

Kemiska övningslaboratoriet. Högskolan har äskat 69 422

kronor för inredning och utrustning av de nya lokalerna för oorganisk kemi

och biokemi vid kemiska övningslaboratoriet (Sandåsgatan 2). Högskolan

har ursprungligen beräknat de behövliga medlen till ifrågavarande ändamål

till 124 647 kronor. Av dessa medel erhöll högskolan genom nådigt beslut

den 9 januari 1959 37 000 kronor från det under åttonde huvudtiteln för

budgetåret 1958/59 uppförda förslagsanslaget till Förstärkningsanordningar

vid universiteten in. in. I sina nu ingivna äskanden har högskolan nedbringat

behovet av medel ytterligare genom att föreslå inskränkningar i den ursprungligen

tänkta utrustningen. Kanslern finner det av högskolan framförda

medelsbehovet — frånsett att en felräkning å 5 150 kronor föreligger

i beräkningarna — väl motiverat och beräknar för ifrågavarande ändamål

64 000 kronor.

Administrationskostnader in. in. för nya lokaler. Till

bestridande av kostnader för administration, arkitektarvode och oförutsedda

utgifter i samband med inredning och utrustning av nya lokaler har högskolan

beräknat 30 000 kronor. Kanslern, som påpekar att medel jämväl erfordras

för bestridande av flyttningskostnader, beräknar sammanlagt 34 000

kronor för ifrågavarande ändamål.

I 1958 års statsverksproposition uttalade departementschefen, att skäl

talade för att inredningen och utrustningen av fysiska institutets nybyggnad

ombesörjdes av eu särskild utrustningskommitté. Härvid förutsattes, att

kommittén skulle verkställa en översyn av då föreliggande inrednings- och

utrustningsförslag för nybyggnaden och därmed noga tillvarataga förefintliga

möjligheter till kostnadsbesparingar. Kommittén borde i sina anslagsäskanden

för budgetåret 1959/60 redovisa eu på grundval av nämnda översyn

gjord beräkning av totalkostnaden för nybyggnadens inredning och

utrustning.

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Den 28 februari 1958 uppdrogs åt 1954 års utrustningskommitté att handha

frågan om inredning och utrustning av nybyggnaden. I en den 20 oktober

1958 gjord framställning har kommittén hemställt, att en av kommittén

framlagd kostnadsram å 1 930 000 för inredning och utrustning av nyby§Snaden

godkännes att lända till vägledning för kommitténs verksamhet

samt att för nästa budgetår beviljas anslag för angivna ändamål med

(1 930 000 — 500 000 — 70 000 =) 1 360 000 kronor. Nyssnämnda belopp å

500 000 kronor avser det för innevarande budgetår för ändamålet anvisade

anslaget, medan beloppet å 70 000 kronor avser av kommittén beräknad

kostnad för tele- och sökaranläggning.

Av kommitténs framställning framgår bl. a. följande.

För ifrågavarande institutioner — vilka vanligen benämnes fysiska institutet

respektive institutet för teoretisk fysik och mekanik — förelåg redan

år 1954 det första utrustningsförslaget med tillhörande kostnadsberäkning.

Bland annat tillkomsten av ytterligare en professur i fysik har nödvändiggjort,

att nämnda förslag omarbetats och kompletterats. Sedan utrustningskommittén

erhållit uppdrag att handha institutionernas inredning och

utrustning, har ett fortlöpande samråd ägt rum med främst nuvarande

instilutionsföreståndarna. I anslutning till dessa samråd har institulionsföreståndarnas

nu föreliggande slutliga utrustningsförslag överlämnats till

kommittén. Sistnämnda utrustningsförslag med tillhörande kostnadsberäkningar

har därefter i första hand granskats av den av kommittén tillkallade

experten professorn Bengt Edlén i särskilt samråd med kommittéledamoten

professorn Karl Myrbäck. Åtskilliga icke oväsentliga begränsningar av den

föreslagna anskaffningen förordades därvid men även en sakligt motiverad

komplettering. Fn ganska betydande kostnadsbesparing beräknades. Därefter

har på institutionschefernas begäran vissa jämkningar vidtagits i

Edléns förslag. Vid dessa diskussioner har även uppläggningen av studieplanerna

i fysik skärskådats och jämförelser gjorts med andra lärosäten,

främst med det i Lund.

Parallellt med Edléns och Myrbäcks arbete har inom utrustningskommitténs

sekretariat pågått eu detaljerad genomgång av de föreliggande förslagen,

särskilt i vad de avser snickeriinredningar och rumsutrustningar samt

utrustning för verkstäder. Beträffande verkstadsutrustningen har kommittén

såsom speciell expert utnyttjat chefen för överstyrelsens för yrkesutbildning

centralupphandling, förste byråingenjören Hultin. Kommittén

har därvid för sin del funnit, att erforderlig verkstadsutrustning bör kunna

anskaffas inom en av Hultin beräknad ram av 270 000 kronor, vilket innebär

en väsentlig kostnadsbesparing i jämförelse med institutionschefernas och

Edléns motsvarande beräkningar, som stanna på i runda tal 390 000 kronor

respektive 343 000 kronor. Dock vill kommittén förbehålla sig att, därest dess

beräkning skulle visa sig för snäv och uppkommande merkostnader icke kan

rymmas inom den totala kostnadsramen, senare få göra framställning om

ytterligare anslag för ändamålet.

I fråga om anskaffning av apparatur m. m. för undervisning och forskning

ställer sig utrustningskommittén helt bakom de förslag, som framkommit

genom Edléns och Myrbäcks arbete. I nedanstående tabell lämnas

en sammanställning av de beräknade kostnaderna.

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

251

Anskaffning

Institutet för

Totalt

kronor

experimen- tell fysik

kronor

teoretisk

fysik

kronor

Enligt (i vissa avseenden kompletterat förslag av)

institutionsföreståndarna.....................

Enligt Edlén.................................

2 008 534

1 869 647

1 650 000

317 700

317 335

280 000

2 326 234

2 186 982

1 930 000

Enligt utrustningskommittén...................

Beträffande vissa särskilda spörsmål anför kommittén härefter följande.

För närvarande har endast en av de tre professurerna inom fysikens område

innehavare, som kommer att företräda sitt ämne även sedan den nya

institutionsbyggnaden tagits i bruk. Eftersom behoven av forskningsutrustning

blir mycket olika alltefter inriktningen av tjänstinnehavarnas forskning

bör dylik utrustning beträffande de två professurerna i fysik för närvarande

anskaffas endast i en mera begränsad omfattning. Enligt kommittén

bör även beträffande en ny institution utrustning för speciella forskningsuppgifter

anskaffas genom forskningsråden och icke belasta utrustningsanslagen.

Men i samband med nyutrustande av en institution bör dock

med anlitande av utrustningsanslag anskaffas den forskningsutrustning,

som svarar mot forskarnas allmänna forskningsinriktning. Med denna utgångspunkt

har kommittén sökt bilda sig en viss uppfattning i den här aktuella

frågan om senare tilläggsanskaffningar. Likväl vågar kommittén icke

göra annat uttalande, än att för vardera av de två nytillträdande professorerna

måhända något eller några hundratusental kronor skall vara tillräckliga

för att i den utsträckning, som ovan antytts, förse honom med ytterligare

forskningsutrustning. Framställningar härom bör göras i den ordning,

som gäller för anslagsframställningar.

Kommittén anser, att inom fysikens område behoven av utrustning för

undervisningen är synnerligen betydande. Kostnaderna därför utgöra i själva

verket en mycket stor del av den totala utrustningskostnaden. Det är emellertid

omöjligt att dra eu gränslinje mellan den utrustning, som är avsedd

för undervisning, och forskningsutrustningen. Visserligen kan kostnaden

för apparatutrustningen för det s. k. övningslaboratoriet, där den elementära

undervisningen meddelas, approximativt anges — den rör sig omkring

300 000 kronor — men nämnda summa svarar inte på långt när emot den

totala kostnaden för laboratoriet och utgör en ännu mindre del av kostnaderna

för den inredning och utrustning, som erfordras för undervisningen

på olika stadier. I stor utsträckning utnyttjas utrustningen såväl för forskning

som för undervisning.

Den allra största kostnadsposten i utrustningskommitténs förslag utgör

posten för apparatur för undervisning och forskning. Den belöper sig å något

mer än 800 000 kronor. Eu del därav gäller elektrisk och elektronisk apparatur.

Inom experimentell forskning i allmänhet och därvid särskilt inom

fysiken gör sig behovet av elektroniska hjälpmedel hastigt alltmera gällande.

I stor utsträckning förutsätter forskningen tillgång till dylik apparatur.

Denna är emellertid mycket kostsam.

Den av utrustningskommittén beräknade kostnadsramen för inredning

och utrustning av ifrågavarande institutioner för fysik innebär en totalkost
-

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

nåd av 1 930 000 kronor. Denna siffra anser kommittén kunna utgöra en

hållbar kostnadsram, dock att ett överskridande av ramen kan föranledas

av dels fortsatt allmän prisstegring eller inträffande mera väsentlig prisstegring

på enstaka grupper utrustning, dels av den snabba tekniska utvecklingen

framtvingad anskaffning av apparatur av annan konstruktion

eller av andra typer än som beräknats, dels ock kostnader för helt nytillkommen

vetenskaplig apparatur i vissa fall.

Departementschefen. Inledningsvis vill jag erinra därom, att jag i årets

statsverksproposition (VIII ht, s. 148) uttalat, att jag med hänsyn till det

statsfinansiella läget icke funnit mig kunna för nästa budgetår i full utsträckning

tillmötesgå de olika utrustningskommittéernas förslag angående

vare sig medelsanvisningar under olika utrustningsanslag eller beställningsbemyndiganden

samt att jag i nuvarande läge icke heller ansett mig böra

taga slutlig ställning till de kostnadsramar, som av de olika utrustningskommittéerna

förordats för vissa projekt.

1954 års utrustningskommitté har föreslagit att för nästa budgetår till

inredning och utrustning av fysiska institutets nybyggnad anvisas ett belopp

av 1 360 000 kronor. För egen del förordar jag, att ett belopp av

1 000 000 kronor beräknas för ändamålet under budgetåret 1959/60.

Vad härefter beträffar kanslerns anslagsäskanden anser jag mig böra

beräkna ett medelsbehov för nästa budgetår av 40 000 kronor till inredning

och utrustning av genetiska institutet samt 80 000 kronor för samma ändamål

i fråga om psykologiska institutets nya lokaler. Jag beräknar vidare

25 000 kronor för pedagogiska institutet och samma belopp för de konsthistoriska

instituten. 1 fråga om den kvartärgeologiska avdelningen vid geologiska

institutet föreslår jag ett till 20 000 kronor begränsat belopp. Vidare

förordar jag, att 13 000 kronor beräknas för högskolans stats- och rättsvetenskapliga

avdelning samt 30 000 kronor för statistiska institutet. Slutligen

beräknar jag i likhet med kanslern ett belopp av 64 000 kronor för inredning

och utrustning av de nya lokalerna vid kemiska övningslaboratoriet.

Jag finner ej skäl beräkna medel för särskilda administrationskostnader

m. m. i samband med utrustningen av de nya lokalerna.

Vid bifall till vad jag nu förordat torde utgiftsposten till inredning och

utrustning av nya lokaler böra för nästa budgetår uppföras med (1 000 000 +

40 000 + 80 000 + 25 000 + 25 000 + 20 000 + 13 000 + 30 000 + 64 000 =)

1 297 000 kronor eller med ett 797 000 kronor högre belopp än innevarande

budgetår.

7. Bidrag till vissa institutioner

I gällande huvudstat för Stockholms högskola är denna utgiftspost uppförd

med 263 400 kronor, vilket belopp fördelats på följande sätt.

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

1. Bidrag till nordiska museet .............................. 48 200

2. Bidrag till psykotekniska institutet....................... 73 800

3. Bidrag till ryska institutet.............................. 61 400

4. Bidrag till den internationella engelskspråkiga kursverksam
heten

vid högskolan (the International Graduate School for

English Speaking Students) .............................. 80 000

Summa kronor 263 400

Högskolan har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår föreslagit, att

förevarande utgiftspost höjes med 57 600 kronor för förstärkning av bidraget

till ryska institutet.

Kanslern förordar, att ifrågavarande utgiftspost uppräknas med 16 800

kronor för att möjliggöra anställande av Dimitrij Sovré, dipl. phil., vid

ryska institutet såsom arvodesanställd befattningshavare med lön, motsvarande

15 löneklassen, löneplan A.

Departementschefen. Jag är icke beredd att förorda några förändringar

beträffande förevarande utgiftspost. Posten bör sålunda för nästa budgetår

upptagas med oförändrat belopp, 263 400 kronor.

8. Pensioner och livräntor

Denna utgiftspost är nu uppförd med förslagsvis 385 000 kronor och

disponeras sålunda:

1. Huvudmansavgifter, förslagsvis .......................... 345 000

2. Pensioner och livräntor, förslagsvis........................ 40 000

Summa kronor 385 000

Kanslern föreslår, att denna utgiftspost uppräknas till 600 000 kronor

med hänsyn till dels den av riksdagen förra året (prop. 1958: 104) beslutade

löneregleringen för vissa befattningshavargrupper vid universitet och högskolor

m. m. (i runt tal 170 000 kronor), dels ock nya av honom föreslagna

tjänster (i runt tal 45 000 kronor) eller tillhopa med 215 000 kronor.

Departementschefen. Enligt mina beräkningar bör denna utgiftspost för

nästa budgetår uppföras med 595 000 kronor, vilket är 210 000 kronor mer

än för innevarande budgetår.

Huvudstatens inkomstsida. Anslagsbehovet

Högskolan har beräknat intäkterna — utöver statsbidrag och bidrag från

Stockholms stad — sålunda (inom parentes angives förändringarna i förhållande

till nu gällande huvudstat):

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Avkastning från högskolans fonder................ 550 000 (+ 20 000)

Hyror och arrenden ............................ 11 100

Bidrag från enskilt håll ........................ 44 600 (+ 1 800)

Diverse inkomster .............................. 2 000 (— 500)

Avkastning från högskolans fonder. Kanslern tillstyrker

den av styrelsen företagna uppräkningen av denna inkomstpost.

Hyror och arrenden. Kanslern tillstyrker, att posten upptages

med oförändrat belopp.

Bidrag från enskilt håll. Denna inkomstpost synes kanslern

böra upptagas med av styrelsen angivet belopp, 44 600 kronor.

Diverse inkomster. Kanslern tillstyrker, att ifrågavarande inkomstpost

sänkes till 2 000 kronor.

Departementschefen. Mot beräkningen av intäkterna — utöver statsbidrag

och bidrag från Stockholms stad — har jag ingen erinran. För anslagssummans

avrundning bör dock posten »Diverse inkomster» upptagas

med 2700 kronor. Jag beräknar alltså inkomsterna utöver statsbidraget och

bidraget från Stockholms stad sålunda:

Avkastning från högskolans fonder .......................... 550 000

Hyror och arrenden ........................................ 11 100

Bidrag från enskilt håll .................................... 44 600

Diverse inkomster.......................................... 2 700

608 400

Jag har i det föregående förordat, att huvudstatens utgiftssida skulle be
-

räknas sålunda:

Avlöningar, förslagsvis................................... 11 169 000

Omkostnader, förslagsvis ................................. 1 254 000

Materiel m. m........................................... 1 120 000

Nyanskaffning av apparater m. m......................... 400 000

Engångskostnader för byggnadsarbeten .................... 475 000

Inredning och utrustning av nya lokaler.................... 1 297 000

Bidrag till vissa institutioner.............................. 263 400

Pensioner och livräntor .................................. 595 000

16 573 400

Anslagssumman skulle vid bifall till vad jag föreslagit komma att uppgå

till (16 573 400 — 608 400 =) 15 965 000 kronor. För täckande av detta belopp

torde böra utgå bidrag från Stockholms stad med 1 200 000 kronor —

d. v. s. med bidragets maximibelopp — samt bidrag från staten med återstoden

eller 14 765 000 kronor. Förslagsanslaget till Bidrag till Stockholms

högskola bör alltså för nästa budgetår uppföras med sistnämnda belopp,

vilket innebär en anslagshöjning med 2 751 000 kronor.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

255

X. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat hemställer

jag, att Kungl. Maj :t måtte, såvitt gäller åttonde huvudtiteln, föreslå

riksdagen att

I. a) godkänna följande personalförteckning för vissa

forskardocenttjänster m. in., att tillämpas tills vidare från

och med budgetåret 1959/60:

Personalförteckning

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ae 19

Lönegrad

5 forskardocenter ........................... Ae 24

14 forskarassistenter .......................... Ae 21;

b) godkänna följande avlöningsstat för vissa forskardocenttjänster

in. in., att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1959/60:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis

................................ 2 150 000

2. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 410 000

3. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 18 000

Summa kronor 2 578 000;

c) till Vissa forskardocenttjänster m. m. för budgetåret

1959/60 anvisa ett förslagsanslag av 2 578 000 kronor; II.

II. för budgetåret 1959/60 anvisa

a) till Biträdeshjälp m. m. åt docenter ett reservationsanslag

av 320 000 kronor;

b) till Uppsala universitet: Materiel in. m. ett reservationsanslag

av 2 390 000 kronor;

c) till Lunds universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag

av 2 290 000 kronor;

d) till Göteborgs universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag

av 1 090 000 kronor;

e) till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel

m. m. ett reservationsanslag av 1 470 000 kronor;

f) till Tandläkarliögskolan i Stockholm: Materiel in. m. ett

reservationsanslag av 170 000 kronor;

g) till Tandläkarliögskolan i Malmö: Materiel in. m. ett

reservationsanslag av 115 000 kronor;

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

h) till Tekniska högskolan i Stockholm: Materiel m. m. ett

reservationsanslag av 1 900 000 kronor;

i) till Chalmers tekniska högskola: Materiel m. m. ett

reservationsanslag av 1 460 000 kronor;

j) till Statens medicinska forskningsråd: Förvaltningskostnader

ett förslagsanslag av 160 000 kronor;

k) till Statens medicinska forskningsråd: Medicinsk forskning

ett reservationsanslag av 5 050 000 kronor;

l) till Humanistisk forskning ett reservationsanslag av

1 300 000 kronor;

in) till Statens råd för samhällsforskning: Förvaltningskostnader

ett förslagsanslag av 45 000 kronor;

n) till Statens råd för samhällsforskning: Samhällsforskning

ett reservationsanslag av 910 000 kronor;

o) till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Förvaltningskostnader

ett förslagsanslag av 130 000 kronor;

p) till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Naturvetenskaplig

forskning ett reservationsanslag av 5 100 000

kronor;

q) till Atomforskning ett reservationsanslag av 5 240 000

kronor;

III. a) godkänna följande personalförteckning för de särskilda

forskartjänsterna, att tillämpas tills vidare från och

med budgetåret 1959/60:

Personalförteckning

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ae 19

Lönegrad

24 forskare.................................... Ae 24;

b) godkänna följande stat för de särskilda forskartjänsterna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1959/60:

Stat

Avlöningar

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ 547 000

2. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... 82 000

3. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................ 4 000 633 000

Omkostnader

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ........ 200

2. Reseersättningar, förslagsvis ........ 1 800 2 000

Summa kronor 635 000;

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 ur 105!)

257

c) till Särskilda forskartjänster för budgetåret 1959/GO

anvisa ett förslagsanslag av 635 000 kronor;

IV. a) godkänna följande personalförteckning för statens

psykologisk-pedagogiska bibliotek, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1959/60:

Personalförteckning

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än Ae 10

Lönegrad

1 bibliotekarie ................................ Ae 23;

b) godkänna följande stat för statens psykologisk-pedagogiska

bibliotek, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1959/60:

Stat

Avlöningar

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal 51 500

2. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ 8 000

3. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .................... 400 59 900

Omkostnader

1. Sjukvård, förslagsvis ................ 100

2. Expenser, förslagsvis ................ 5 000 5 100

Summa kronor 65 000;

c) till Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek för budgetåret

1959/60 anvisa ett förslagsanslag av 65 000 kronor;

V. till Dokinköp och bokbindning vid statens psykologiskpedagogiska

bibliotek för budgetåret 1959/60 anvisa ett reservationsanslag

av 20 000 kronor; VI.

VI. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1959/60, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för Stockholms högskola, som

föranledes av vad jag i det föregående anfört;

b) godkänna följande huvudstat för Stockholms högskola,

att tillämpas under budgetåret 1959/60:

17 Ilihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 105

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 ur 195!)

Huvudstat

Utgifter

1. Avlöningar, förslagsvis .................. 11 169 000

2. Omkostnader, förslagsvis ................ 1 254 000

3. Materiel in. in........................... 1 120 000

4. Nyanskaffning av apparater in. in......... 400 000

5. Engångskostnader för byggnadsarbeten 475 000

6. Inredning och utrustning av nya lokaler 1 297 000

7. Bidrag till vissa institutioner ............ 263 400

8. Pensioner och livräntor, förslagsvis ...... 595 000

Summa kronor 16 573 400

Inkomster

1. Avkastning från högskolans fonder ...... 550 000

2. Hyror och arrenden .................... 11 100

3. Bidrag från enskilt håll 44 600

4. Diverse inkomster ...................... 2 700

5. Bidrag från Stockholms stad 1 200 000

6. Bidrag från staten ...................... 14 765 000

Summa kronor 16 573 400;

c) till Bidrag till Stockholms högskola för hudgetåret

1959/60 anvisa ett förslagsanslag av 14 765 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sanfrid Fenger

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i05 år 1959

259

Bilaga

(se sid. 108)

Förteckning över clct antal assistenttimmar inom de filosofiska fakulteternas ämnen,

som budgetåret 1939/60 md avdelas för forskning och allmänt institutionsarbete

Ämne

Uppsala

universitet

Lunds

universitet

Göteborgs

universitet

Stockholms

högskola

Filosofi (teoretisk och praktisk) . ..

1 000

1 000

500

1 000

Historia........................

Klassisk fornkunskap och antikens

2 000

2 000

1 000

3 000

historia (motsvarande)..........

Konsthistoria med konstteori (mot-

500

1 000

500

500

svarande).....................

500

500

500

1 000

Litteraturhistoria med p oetik.....

Nordisk och jämf. fornkunskap (mot-

2 000

2 000

1 000

2 000

svarande).....................

500

500

—

500

Nordisk och jämf. folklivsforskning

500

500

—

—

Egyptologi......................

500

—

—

—

Idé- och lärdomshistoria..........

500

—

—

—

Musikforskning..................

500

—

—

—

Religionshistoria.................

500

—

—

500

Teaterhistoria...................

—

—

—

500

Ekonomisk historia..............

1 000

1 000

1 000

1 000

Företagsekonomi.................

1 000

1 000

—

—

Nationalekonomi1................

1 000

1 000

1 000

3 000

Pedagogik och pedagogisk psykologi

1 000

1 000

1 000

1 000

Psykologi.......................

1 000

1 000

1 000

1 000

Sociologi........................

1 000

1 000

1 000

1 000

Statistik........................

1 000

l 000

1 000

1 000

Statskunskap....................

Klassiska språk (latinska och gre-

1 000

1 000

1 000

1 500

kiska språken).................

1 000

1 000

1 000

500

Nordiska språk (motsvarande).....

2 500

2 000

1 000

2 000

Engelska språket................

2 000

1 000

1 000

2 000

Romanska språk.................

1 000

1 000

1 000

1 000

Tyska språket...................

1 000

1 000

1 000

1 000

Slaviska språk...................

500

500

250

500

Semitiska språk (motsvarande)....

Sanskrit med jämf. indoeuropeisk

500

500

500

språkforskning (motsvarande) . . .

500

500

500

—

Finsk-ugriska språk..............

500

—

—

—

Fonetik.........................

—

500

—

—

Astronomi......................

2 000

1 500

—

—

Matematik (motsvarande).........

Mekanik och matematisk fysik (mot-

2 500

:i ooo

1 000

2 500

svarande).....................

Försäkringsmatematik och matema-

1 000

2 000

—

1 000

tisk statistik..................

—

—

—

1 000

Fysik..........................

(i 000

G 000

—

5 000

Kemi (motsvarande).............

10 000

8 000

—

G 000

Meteorologi.....................

2 000

—

—

—

Fllektricitctslära.................

1 000

—

—

—

Botanik.........................

2 500

2 500

—

2 000

Geografi (natur- och kulturgeografi)

2 000

2 000

1 000

2 000

Geologi (motsvarande)............

2 500

2 500

—

2 500

Växtbiologi.....................

1 000

(so botanik)

—

—

Zoofysiologi.....................

1 000

1 000

—

—

Zoologi (motsvarande)............

2 500

2 000

—

3 000

Ärftlighetslära...................

—

1 500

—

1 000

Limnologi.......................

1 000

1 000

—

Marin botanik...................

—

—

500

—

Oceanografi.....................

—

--

1 000

1 -

1 Vid Stockholms högskola har även räknats den till stats- och rättsvetenskapliga avdelningen

hörande professuren i nationalekonomi med finansvetenskap.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning....................................................... 4

IT Forskningens villkor och behov................................... 7

1. Statistiska data............................................... 7

2. Upprustningsprogrannnet i dess huvuddrag...................... 15

3. Departementschefen........................................... 39

III. Forskarkarriären................................................. 45

1. Allmänna synpunkter.......................................... 45

2. Assistenter och amanuenser ................................... 53

3. Forskarassistenter............................................. 65

4. Docenter..................................................... 73

5. Lektorer..................................................... 80

6. Professorer in. fl.............................................. 85

7. Departementschefen........................................... 106

IV. Den personella basorganisationen.................................. 120

1. Biträdespersonal.............................................. 121

2. Kvalificerad personal i basorganisationen........................ 134

3. Särskild basorganisation knuten till docenttjänsterna.............. 137

4. Departementschefen........................................... 140

V. Biträdespersonal för särskilda forskningsändamål.................... 147

1. Utredningen.................................................. 147

2. Yttranden.................................................... 149

3. Departementschefen........................................... 150

VI. Materielanslagen................................................. 152

1. Utredningen.................................................. 152

2. Yttranden.................................................... 155

3. Departementschefen........................................... 159

VII. Forskningsråden................................................. 162

1. Statistiska data och allmänna synpunkter........................ 162

2. Medicinsk forskning........................................... 175

3. Humanistisk forskning......................................... 180

4. Forskning inom samhällsvetenskap, rättsvetenskap, pedagogik och

psykologi .................................................... 187

5. Naturvetenskaplig forskning.................................... 194

6. Atomforskning................................................ 200

7. Teknisk forskning............................................. 205

8. Departementschefen........................................... 210

VIII. Särskilda forskartjänster.......................................... 217

1. Utredningen.................................................. 217

2. Yttranden.................................................... 218

3. Departementschefen........................................... 221

s. 261 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 ur 1950 261

Sill.

IX. Anslagsberäkningar för budgetåret 1959/60......................... 223

1. Vissa forskardocenttjänster m. m................................ 224

2. Biträdeshjälp m. m. åt docenter................................ 225

3. Vissa materielanslag........................................... 226

4. Forskningsråd................................................. 226

5. Särskilda forskartjänster....................................... 228

6. Verksamheten vid psykologisk-pedagogiska biblioteket............. 228

7. Bidrag till Stockholms högskola................................ 229

Huvudstatens utgiftsida....................................... 230

1. Avlöningar............................................... 230

2. Omkostnader............................................. 244

3. Materiel in. m............................................ 246

4. Nyanskaffning av apparater in. m.......................... 246

5. Engångskostnader för byggnadsarbeten..................... 247

6. Inredning och utrustning av nya lokaler................... 248

7. Bidrag till vissa institutioner.............................. 252

8. Pensioner och livräntor................................... 253

Huvudstatens inkomstsida. Anslagsbehovet...................... 253

X. Hemställan........................................................ 255

Bilaga................................................................ 259

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. SU 1959:182 Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av professurer inom rättssociologiens område. s. 6 i texten
  2. Rskr. 1959:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1959/60 till Aktieteckning i Aktieb a1 i texten
  3. SU 1959:126 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om dels vissa anslag för budgetåret 1959160 till universiteten, den medicinska utbildningen m. m., dels o s. 2 i texten
  4. SU 1959:129 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1959/60 till Statens tekniska forskningsråd och till Tekniskt-vetenskaplig for s. 1 i texten