Sök i Ratio Lex

Angående ombildning av Stockholms högskola till universitet, m. in

1959-02-13 · 83 sidor, varav 79 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 79 av 83 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:106, Angående ombildning av Stockholms högskola till universitet, m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

1

Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ombildning

av Stockholms högskola till universitet, m. in., given

Stockholms slott den 13 mars 1959.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att Stockholms högskola den 1 juli 1960 ombildas

till ett statligt lärosäte, benämnt universitetet i Stockholm. En successiv

utflyttning förutsättes ske från innerstaden till Frescatiområdet på Norra

Djurgården, beläget öster och söder om naturhistoriska riksmuseet. Propositionen

ansluter sig i allt väsentligt till de förslag, som i ett den 24 februari

1959 avgivet betänkande framlagts av särskilt tillkallade sakkunniga

(Stockholms högskolas förhandlingskommitté).

Till grund för ombildningen och utflyttningen lägges ett av förhandlingskommittén,

delegerade för Stockholms stad och delegerade för Stockholms

högskola upprättat förslag till avtal mellan staten, Stockholms stad och

Stockholms högskola. Enligt avtalsförslaget upphör 1948 års avtal om högskolans

framtida ställning att gälla från och med den 1 juli 1960. Stadens

nuvarande årliga bidrag till högskolan, 1,2 miljoner kronor, upphör samtidigt

att utgå. Någon bestämmelse om kommunal representation i universitetets

förvaltning finns icke i det föreslagna nya avtalet. Detta innebär

vidare bland annat, att staden överlåter till staten utan särskilt vederlag

äganderätten till fyra tomter. Staden upplåter därjämte under tomträtt till

staten mot formell avgäld tre tomter så länge dessa erfordras för universitetets

behov.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 106

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Till grund för exploateringen av Frescatiområdet lägges ett av djurgårdsnämnden

och Stockholms stads fastighetsnämnd upprättat förslag till

överenskommelse mellan staten och Stockholms stad.

Förslag framlägges om nybyggnad för botanisk institution vid Lilla

Frescati i anslutning till Bergianska trädgården och nybyggnad för kemiskt

övningslaboratorium söder om naturhistoriska riksmuseet. Vidare föreslås,

att arkitekttävling anordnas rörande nybyggnader i övrigt för universitetet.

För dessa ändamål samt för vissa andra byggnadsarbeten äskas ett investeringsanslag

av 1 700 000 kronor för nästa budgetår.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1959

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 mars 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ombildning

av Stockholms högskola till universitet, m. m. och anför därvid följande.

I. Inledning

Genom beslut den 10 februari 1956 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen

för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fyra sakkunniga för att

inom departementet biträda med utredning rörande Stockholms högskolas

framtida ställning, med uppdrag tillika att å statens vägnar upptaga förhandlingar

med Stockholms stad och högskolan rörande statens, Stockholms

stads och högskolans framtida inbördes förhållanden i ekonomiskt

och organisatoriskt hänseende.

Med anledning härav tillkallade dåvarande departementschefen den 14

februari 1956 såsom sakkunniga för nämnda ändamål dåvarande kanslern

för rikets universitet Arthur Natanael Thomson, numera talmannen i riksdagens

andra kammare, boktryckaren Sven Patrik Svensson, byråchefen i

ecklesiastikdepartementet Torsten Sigvard Arén och räntmästaren vid universitetet

i Uppsala Sven Johan Härje Lindblad samt uppdrog åt Thomson

att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.

På därom av honom gjord framställning entledigades talmannen Svensson

genom beslut den 17 november 1958 från uppdraget att vara sakkunnig.

Genom beslut samma dag utsåg departementschefen till ledamot i

Svenssons ställe ledamoten av riksdagens andra kammare, övningsskolläraren

vid folkskoleseminariet i Lund Torsten Efraim Johannes Blidfors.

De sakkunniga har antagit namnet Stockholms högskolas förhandlingskommitté.

Utredningen rörande fortsatt upprustning av Stockholms högskola har i

skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet den 19 maj 1958 redovisat

alternativa förslag till utbyggnad av Stockholms högskola. Utredningen har

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1959

icke tagit ställning till dessa förslag, då den ansett, att spörsmålet om högskolans

lokalisering och därmed sammanhängande markfrågor m. m. utgjorde

ett frågekomplex, som i första hand syntes böra bli föremål för förhandlingar

mellan staten, Stockholms stad och högskolan. Nämnda skrivelse

har överlämnats till Stockholms högskolas förhandlingskommitté för

att tagas i beaktande vid fullgörandet av det åt kommittén lämnade uppdraget.

Sedan förhandlingskommittén avslutat förhandlingar med företrädare

för Stockholms stad och Stockholms högskola har kommittén med skrivelse

den 24 februari 1959 avgivit betänkande med utredning och förslag angående

ombildning av Stockholms högskola till universitet, m. m. (stencilerat).

I årets statsverksproposition, bilagan 29, kapitalbudgeten, har Kungl.

Maj:t under punkten 8 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition,

för budgetåret 1959/60 beräkna till Byggnadsarbeten för Stockholms

högskola ett investeringsanslag av 1 700 000 kronor.

I det följande kommer jag att först återge det huvudsakliga innehållet i

förhandlingskommitténs betänkande. Därefter torde jag ånyo få anmäla

nyssnämnda anslagsfråga.

II. Kommitténs betänkande

Bakgrunden till kommitténs uppdrag

Återblic k. Som den första upprinnelsen till Stockholms högskola kan

man räkna stadsfullmäktiges beslut den 19 december 1865 att till minne av

representationsreformens genomförande uppmana huvudstadens innevånare

att frivilligt sammanskjuta medel till den första grunden för en högre

bildningsanstalt samt att själva för ändamålet bevilja 10 000 riksdaler

årligen under tre år. De anslagna och insamlade medlen överlämnades

under namn av »decemberfonden» till Stockholms stads drätselnämnd att

förvaltas av denna tills de kunde användas för en högskola i huvudstaden.

Nästa steg på vägen till Stockholms högskolas tillblivelse togs år 1869, då

»Högskoleföreningen i Stockholm» bildades med uppgift att upprätta en

högskola i huvudstaden. Den drivande kraften inom högskoleföreningen

var sedermera justitierådet A. Lindhagen. Den 25 maj 1877 fastställde

högskoleföreningen grundstadgar för Stockholms högskola, och den 3 oktober

samma år gav stadsfullmäktige dessa grundstadgar sin sanktion. Följande

år tog undervisningen vid högskolan sin början i form av föreläsningar

i fysik och kemi, vilka snart följdes av föreläsningar även i andra

naturvetenskapliga ämnen. Den 1 maj 1879 trädde enligt högskoleföreningens

beslut den i stadgarna föreskrivna styrelsen i funktion. Verksamheten

hade därmed fått fastare form.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

En ledande grundsats var enligt högskoleföreningens program, att studierna

skulle vara tillgängliga för såväl manliga som kvinnliga elever och

bedrivas efter de studerandes fria val, utan band av tvångsämnen. Högskolan

skulle emellertid vara skyldig att bereda dem av sina studerande,

som så önskade, tillfälle att avlägga de kunskapsprov, vilka staten uppställde

som villkor för inträde och befordran i sin tjänst. Undervisningen

skulle även stå öppen för alla som kunde tillgodogöra sig den, oberoende av

avlagd studentexamen eller andra formella betingelser. Gentemot statsmakterna

var högskolan enligt de första grundstadgarna en fri och oberoende

institution. Så småningom framträdde emellertid ett allt starkare intresse

för examensrätten. År 1904 tilldelades högskolan sådan rätt.

På högskolestyrelsens begäran hade Kungl. Maj: t den 20 november 1903

stadfäst ändrade grundstadgar för högskolan. Härigenom ställdes högskolan

under inseende av Kungl. Maj:t och kanslern för rikets universitet i fråga

om tillsättningen av professurer och även i andra avseenden. Efter ändring

av grundstadgarna år 1903 förordnade Kungl. Maj:t ordförande i högskolans

styrelse. I denna var stadsfullmäktige från början företrädda. Genom

stadgeändring 1933 förstärktes stadsfullmäktiges representation i styrelsen.

Högskolan hade 1894 vänt sig till Stockholms stad med begäran om anslag

för upprättande av en stats- och rättsvetenskaplig avdelning. Staden

uppställde som villkor för anslag till högskolan, att denna erhöll examensrätt.

När sådan rätt tillagts högskolan — såsom förut nämnts 1904 — och

utsträckts att omfatta även juridiska examina, började den stats- och rättsvetenskapliga

avdelningen sin verksamhet 1907.

År 1884 hade Viktor Rydberg kallats till professor i kulturhistoria. De

humanistiska disciplinerna fick efter hand flera företrädare. En humanistisk

avdelning organiserades vid högskolan 1920.

1 9 4 8 års riksdagsbeslut. Såsom framgår av det föregående

har Stockholms högskola tillkommit på privat initiativ. Läroanstalten är

fortfarande en enskild stiftelse, som från början drivit sin verksamhet med

huvudsakligt stöd av donationsmedel och avgifter från studerande. Högskolan

fick emellertid efter hand uppbära frikostiga understöd av Stockholms

stad, för bland annat inrättande och uppehållande av ett flertal professurer.

I den mån högskolans ekonomi försämrades genom minskad avkastning av

donationsmedlen och stegrade utgifter ökade stadens bidrag och ekonomiska

åtaganden i övrigt gentemot högskolan även av denna anledning.

Högskolans finansiella läge framtvang så småningom att högskolans styrelse

fick vända sig även till statsmakterna med begäran om ekonomiskt

bistånd. T yttrande över en av högskolestyrelsen gjord framställning angående

statsbidrag till högskolan för budgetåret 1940/41 anförde kanslern

för rikets universitet, att högskolan fullgjorde en från det allmännas synpunkt

synnerligen viktig uppgift inom den vetenskapliga forskningen och

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

undervisningen, även om det icke vore säkert eller ens sannolikt att därest

den varit en statlig institution, de riktlinjer för dess expansion hade följts,

som nu i verkligheten hade varit vägledande. När genom privata donationer

och kommunala bidrag ändock professurer i sådana ämnen kunnat inrättas

hade det självfallet varit till gagn för den vetenskapliga forskningen och

även för den studerande ungdom, som hade sitt hemvist i Stockholm. Det

vore enligt kanslerns mening naturligt med hänsyn till högskolans tillkomst

och hittillsvarande historia, att i första rummet Stockholms stad, såsom

hittills skett, inskred och medverkade till en förbättring av högskolans ekonomiska

ställning. Kanslern fann det dock rimligt, att även staten med

hänsyn till den brydsamma situationen, sammanhängande med de sjunkande

ränteinkomsterna, gav ett kontinuerligt bidrag till högskolan. Dennas

betydelsefulla roll inom vårt lands vetenskapliga odling syntes enligt

kanslerns mening motivera ett sådant bidrag.

På grund av det statsfinansiella läget under andra världskriget ledde

högskolans framställning tills vidare icke till någon åtgärd från statsmakternas

sida. När förutsättningarna för statsbidrag till högskolan blev gynnsammare

efter krigsslutet, kom staten att lämna betydande anslag till högskolan,

huvudsakligen till den naturvetenskapliga avdelningen.

Till följd av ändrade ekonomiska förutsättningar för högskolan uppkom

ett allt starkare behov av åtgärder för att förbättra högskolans ekonomi.

Det ansågs dessutom uppenbart, att en nödvändig upprustning av

högskolan icke kunde komma till stånd utan betydligt ökad hjälp från det

allmännas sida. Med hänsyn till det avsevärda ekonomiska ansvar Stockholms

stad redan hade påtagit sig framstod det som angeläget att statens

och stadens framtida ställning till högskolan reglerades i form av ett avtal.

År 1947 tillsatte därför chefen för ecklesiastikdepartementet efter Kungl.

Maj:ts bemyndigande särskilda sakkunniga för utredning och förhandlingar

rörande Stockholms högskolas ställning (1947 års sakkunniga). Vid

fullgörandet av sitt uppdrag kunde dessa bygga på resultat, som framlagts

1 en tidigare utredning om Stockholms högskolas ekonomiska förhållanden,

avgiven av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade utredningsmän och

dagtecknad den 15 februari 1947. De sakkunniga träffade med företrädare

för Stockholms stad och Stockholms högskola under vederbörliga förbehåll

ett avtal, dagtecknat den 12 januari 1948, rörande högskolans ställning,

finansiering m. m. I utlåtande till stadsfullmäktige över avtalsförslaget

erinrade stadens drätselnämnd, att stadens dittills lämnade bidrag till

Stockholms högskola haft sin grund i ett intresse icke blott av att högskolan

varit förlagd till Stockholm utan även av att högskolan såsom en fri

undervisningsanstalt skulle kunna lägga utbildningen efter ett i jämförelse

med statsuniversiteten mindre schablonmässigt schema. Efter hand hade

emellertid högskolans utvecklingslinje alltmer konvergerat med universitetens.

Det vore uppenbart, att, i den mån högskolan skulle fortsätta att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1959

utvecklas till att bli blott och bart en replik till universiteten, anledning

minskades för staden att regelmässigt bidraga till verksamheten.

Då denna avtalsfråga anmäldes i propositionen 1948: 219, framhöll föredragande

departementschefen, att staten — med hänsyn till högskolans

betydelse från allmän synpunkt — enligt hans mening icke kunde undandraga

sig att ekonomiskt stödja och främja högskolan. Departementschefen

underströk att det framlagda förslaget till avtal i huvudsak innebar, att

högskolans karaktär av enskild stiftelse icke ändrades men att statens

inflytande över högskolan i väsentliga hänseenden förstärktes. Högskolans

stat skulle årligen efter yttrande av Stockholms stadsfullmäktige och sedan

riksdagen anvisat ifrågavarande anslag fastställas av Kungl. Maj:t, som

även i övrigt skulle äga att efter stadskollegiets och högskolans hörande

meddela föreskrifter i fråga om högskolans organisation och verksamhet.

Statsmakterna skulle sålunda få ett avgörande inflytande på kostnadsramens

fastställande.

I propositionen hemställde Kungl. Maj:t om bemyndigande att godkänna

det framlagda avtalsförslaget. Statsutskottet tillstyrkte bifall till

Kungl. Maj:ts förslag (SU 1948: 146) och riksdagen beslöt i enlighet med

utskottets hemställan (Rskr. 1948:326). Det sedermera godkända avtalet

(i fortsättningen kallat 1948 års avtal) har följande lydelse.

I syfte att trygga Stockholms högskolas ställning och möjliggöra högskolans

utveckling under så gynnsamma arbetsbetingelser, som omständigheterna

medgiva, har denna dag mellan staten, Stockholms stad och högskolan

— under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens samt stadsfullmäktiges

i Stockholm och styrelsens för högskolan godkännande —

träffats följande avtal:

I. Av högskolans styrelse upprättat förslag till stat för högskolan, avseende

tiden 1 juli—30 juni (budgetår) och upptagande på inkomstsidan högskolans

för året disponibla egna medel samt på utgiftssidan, särskilt för sig,

dels årskostnader, såsom löne- och pensionskostnader samt omkostnader i

övrigt, dels ock förekommande engångskostnader, såsom för nybyggnader,

deras utrustning o. dyl., skall årligen före den 1 juni kalenderåret närmast

före det budgetår, statförslaget avser, ingivas dels till Kungl. Maj:t och

dels till stadsfullmäktige, som över förslaget avgiva yttrande till Kungl.

Maj:t. Stat för högskolan fastställes av Kungl. Maj:t.

I fastställd stat upptagen utgiftspost må ej överskridas eller användas

för annat än avsett ändamål, där ej Kungl. Maj: t på grund av särskilda

förhållanden lämnat tillstånd härtill.

IT. Till bestridande av den utgiftssumma, som enligt den fastställda staten

icke täckes av högskolans egna medel — (anslagssumman) — skola

staten och staden bidraga enligt följande grunder:

a) När anslagssumman icke överstiger 4 800 000 kronor, bidrager staden

med 1 /4 av densamma, dock lägst med 700 000 kronor, och staten ansvarar

för återstoden. Uppgår anslagssumman till mer än 4 800 000 kronor, utgår

stadens bidrag med 1 200 00 kronor och resten täckes av staten.

Har Kungl. Maj:t lämnat tillstånd, som avses i mom. I andra stycket,

skall sålunda tillkommet utgiftsbelopp inräknas i anslagssumman.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

b) I statens och stadens bidrag inräknas icke värdet å tomter eller

byggnader, som de upplåtit eller må komma att upplåta till högskolan.

c) Stadens bidrag bör i första rummet användas för tillgodoseende av de

humanistiska och stats- och rättsvetenskapliga avdelningarnas behov.

d) Statens och stadens bidrag utbetalas till högskolan efter rekvisition

kvartalsvis i förskott och i mån av behov.

III. Staten och staden förklarar sig villiga att i den mån det är erforderligt

för tillgodoseende av högskolans behov av tomtmark, vidtaga de åtgärder,

som befinnas möjliga och lämpliga för att välbelägen sådan mark

ställes till högskolans förfogande.

IV. Högskolans ställning såsom en icke statlig institution bibehålies,

dock skola i nedan angivna hänseenden följande särskilda bestämmelser

gälla:

a) För mottagande av donation, som avser annat än tillfälligt ändamål,

erfordras universitetskanslerns tillstånd.

b) Högskolan tillhörig fastighet må icke intecknas, försäljas eller annorledes

överlåtas utan Kungl. Maj:ts godkännande, ej heller må fastighet av

högskolan genom köp eller byte förvärvas utan sådant godkännande.

c) Kungl. Maj:t äger i övrigt efter stadskollegiets och högskolans hörande

meddela de föreskrifter i fråga om högskolans organisation och verksamhet,

som Kungl. Maj:t finner erforderliga eller lämpliga; skolande, om sådana

föreskrifter innebära ändring av grundstadgarna för högskolan, frågan

jämväl underställas stadsfullmäktige för yttrande.

Härvid förutsättes emellertid

1) beträffande högskolans styrelse: att den skall bestå av tolv ledamöter,

nämligen en ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t, tre ledamöter, förordnade

av Kungl. Maj:t, sedan stadskollegiet och högskolans lärarråd var

för sig avgivit förslag, högskolans rektor, en ledamot, utsedd av vetenskapsakademien,

fyra ledamöter, utsedda av stadsfullmäktige, samt två ledamöter,

utsedda av högskolans lärarråd; och

2) beträffande granskningen av den ekonomiska förvaltningen: att denna

skall ske genom fyra revisorer, av vilka Kungl. Maj:t utser två och staden

två.

V. Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1949 och gäller till och med den

30 juni 1964. Därest avtalet icke av någon part uppsäges minst två år före

avtalstidens utgång, förlänges avtalets giltighetstid varje gång med femton

år.

I den män av staden före avtalets ingående gjorda utfästelser om anslagtill

högskolans verksamhet avse tid. varunder detta avtal äger giltighet,

skola staden sålunda åvilande förpliktelser, så länge avtalet gäller, anses

fullgjorda genom bidrag, som staden lämnar enligt bestämmelserna i mom.

II a) här ovan.

I kungl. brev den 30 juni 1949 (ändrat den 30 juni 1952, den 20 november

1953, den 6 juni 1957 och den 28 juli 1958) har — i avvaktan på en

revision av grundstadgarna för Stockholms högskola — meddelats följande

allmänna bestämmelser.

1. I den mån särskilda föreskrifter rörande förhållandena vid högskolan

icke blivit av Kungl. Maj:t eller enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande av

kanslern fastställda, skola vid högskolan för närvarande gällande stadgar,

reglementen och andra bestämmelser fortfarande lända till efterrättelse.

2. I fråga om tillsättande av befattning som professor, laborator eller

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

preceptor skola de bestämmelser, som i 123—143 §§ och 145 § universitetsstatuterna

meddelats beträffande tillsättande av motsvarande befattningar

vid universiteten i tillämpliga delar lända till efterrättelse, dock att

tillsättningen av här avsedd befattning alltjämt skall, sedan yttrande i

ärendet avgivits av lärarrådet, ankomma på styrelsen; och skall, på sätt i

grundstadgarna sägs, utnämningen underställas Kungl. Maj:ts prövning

och stadfästelse.

3. I fråga om tillsättning av ordinarie befattning som universitetslektor,

arvodesbefattning som universitetslektor, befattning som utländsk lektor i

främmande levande språk och extra ordinarie befattning som biträdande

lärare gäller vad därom är eller må varda särskilt stadgat.

4. Vid tillsättning av befattning såsom assistent eller amanuens skola

de för tillsättning av arvodesbefattning såsom universitetslektor vid högskolan

meddelade bestämmelserna lända till efterrättelse, dock att vad i

nämnda bestämmelser stadgas angående ledigkungörande och tillkännagivande

inför kanslern ej skall äga tillämpning.

Beträffande anställningsförhållanden i övrigt ävensom i fråga om avlöningsförmåner

för assistent eller amanuens vid högskolan gäller vad därom

är eller må varda särskilt stadgat.

5. Rörande tillsättning av befattning som docent eller forskardocent är

särskilt stadgat. Styrelsens beslut om tillsättande av befattningar i 21 och

högre lönegrader å löneplan A i statens löneförordning underställas Kungl.

Maj:t för prövning och stadfästelse.

6. Rörande den undervisnings- och examinationsskyldighet som åvilar

professor och sådan lärare, vilken självständigt företräder sitt ämne, gäller

vad i universitetsstatuterna finnes föreskrivet, där ej i fråga om viss

befattningshavare avtalade anställningsvillkor lägga hinder i vägen.

Högskolans rektor är, i den utsträckning han önskar, frikallad från skyldigheten

att bestrida till hans professorsbefattning hörande undervisning

och examination; anmälan härom skall göras hos styrelsen och kanslern.

7. Beträffande laborators (motsvarande) undervisnings- och examinationsskyldighet

liksom i fråga om innehavares av docentbefattning och av

forskardocentbefattning tjänstgöringsskyldighet gäller vad som finnes föreskrivet

i fråga om motsvarande befattningshavare vid universiteten.

8. I fråga om ordinarie och arvodesanställd universitetslektors samt biträdande

lärares undervisningsskyldighet stadgas särskilt.

9. Där tvekan i visst fall uppkommer, huru de i ovan angivna hänseenden

för universiteten utfärdade bestämmelserna skola tillämpas beträffande

förhållandena vid Stockholms högskola, äger kanslern meddela beslut.

10. Intill dess nya stadgar för högskolan blivit fastställda äger kanslern

meddela de provisoriska tillämpningsföreskrifter, som kunna vara erforderliga

för att komplettera av Kungl. Maj:t utfärdade särskilda bestämmelser.

1 9 56 ars riksdagsbeslut. I två vid 1954 års riksdag väckta,

likalydande motioner (1:474 och IT: 617) yrkades bland annat, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

för riksdagen framlägga en sådan plan för upprustning av Stockholms högskola,

att högskolan vid utgången av budgetåret 1957/58 uppnått eu för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts -proposition nr 106 år 1959

undervisningen betryggande effekt. Med anledning av det i motioner framställda

yrkandet om en upprustningsplan för Stockholms högskola förordade

statsutskottet i sitt utlåtande 1954: 137 — under framhållande av nödvändigheten

av att högskolan inom rimlig tid komme i paritet med universiteten

i Uppsala och Lund — att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhölle om att en översyn genom en på lämpligt sätt sammansatt organisationskommitté

komme till stånd rörande högskolans nuvarande resurser,

utbyggnadens lämpliga utformning, behovens angelägenhetsgrad, åtgärdernas

fördelning på olika budgetår in. in.

I skrivelse den 25 maj 1954, nr 323, anmälde riksdagen, att riksdagen

fattat beslut i enlighet med vad utskottet föreslagit.

Genom beslut den 14 januari 1955 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen

för ecklesiastikdepartementet att tillkalla en utredningsman för att utarbeta

den av riksdagen begärda organisationsplanen för upprustning av Stockholms

högskola och verkställa de utredningar i övrigt, som utredningsmannen

kunde finna påkallade i samband därmed. Tillika uppdrog Kungl. Maj:t

åt byggnadsstyrelsen att vara utredningsmannen behjälplig vid utarbetande

av en plan för tillgodoseende av högskolans lokalbehov. Genom beslut sistnämnda

dag tillkallades såsom utredningsman för ifrågavarande ändamål

byråchefen i ecklesiastikdepartementet T. S. Arén.

Utredningsmannen avgav den 27 december 1955 betänkande med utredning

och förslag angående förstärkning av Stockholms högskolas personalorganisation

m. m. (stencilerat).

I betänkandet uttalade utredningsmannen inledningsvis, att han funnit

den del av utredningsuppdraget, som avsåge utarbetande av en plan för

tillgodoseende av Stockholms högskolas lokalbehov, vara av så tidskrävande

och omfattande natur, att en mera fullständig dylik plan icke kunnat

framläggas i så god tid, att den kunde underställas 1956 års riksdag. A

andra sidan syntes det utredningsmannen angeläget, att den av riksdagen

begärda organisationsplanen för högskolans upprustning i övrigt skulle

kunna föreligga inom sådan tid, att den kunde läggas till grund för Kungl.

Maj:ts och riksdagens prövning av Stockholms högskolas anslagsäskanden

redan för budgetåret 1956/57. Med hänsyn härtill hade utredningsmannen

ansett det lämpligt att i det framlagda betänkandet i fråga om

högskolans lokalförhållanden endast taga ställning till vissa byggnadsfrågor,

vilka från högskolans sida upptagits i dess anslagsäskanden för nämnda

budgetår. Utredningsmannen uttalade, att han hade för avsikt att i ett

senare betänkande framlägga en plan för tillgodoseende av högskolans

lokalbehov i övrigt. Härefter anförde utredningsmannen bland annat följande.

Vid utredningsuppdragets fullgörande har för mig som vägledande framstått

statsutskottets vid 1954 års riksdag understrykande av nödvändigheten

av att Stockholms högskola inom rimlig tid kommer i paritet med

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

universiteten i Uppsala och Lund. Vid bedömningen av högskolans personalbehov

och behov av anslag till materiel m. m. har jag därför i stort sett

endast ansett mig böra taga hänsyn till det aktuella studentantalet. Jag

vill härvid även erinra om att chefen för ecklesiastikdepartementet med

stöd av nådigt bemyndigande den 30 juni 1955 samma dag tillkallat särskilda

sakkunniga, vilka antagit benämningen 1955 års universitetsutredning,

med uppgift att utreda universitetens och högskolornas behov med

hänsyn till det förutsedda starkt växande studentantalet i vårt land och

det av samhällsutvecklingen ökade behovet av universitets- och högskoleutbildad

arbetskraft. Icke minst för att möta det ökade behov av akademiska

lärarkrafter, som denna utveckling medför, framstår det för mig såsom angeläget,

att Stockholms högskolas personella och materiella resurser inom

en ganska snävt begränsad tidsperiod bringas i paritet med universitetens

i Uppsala och Lund. Vad beträffar personalorganisationen har jag ansett

mig böra räkna med en treårsperiod, omfattande budgetåren 1956/57—

1958/59, med huvudvikten lagd på de två första budgetåren, där ej lokalförhållandena

föranlett till annat. Då det gäller att utarbeta en plan för

tillgodoseende av högskolans lokalbehov, ligger det i sakens natur, att hänsyn

måste tagas till det starkt växande studentantalet. Då utredningsuppdraget

på detta område enligt mitt bedömande delvis kommer att sammanfalla

med universitetsutredningens uppdrag, har jag för avsikt att

samråda med utredningen vid bvggnadsplanens uppgörande.

Den av utredningsmannen framlagda upprustningsplanen omfattade högskolans

matematisk-naturvetenskapliga, humanistiska och allmänna avdelningar.

Utredningsmannen hade däremot icke ansett sig böra i upprustningsplanen

medtaga högskolans stats- och rättsvetenskapliga avdelning,

enär frågan om en omorganisation av juristutbildningen då förväntades bli

prövad i annat sammanhang.

I propositionen 1956: 108 uttalade föredragande departementschefen, att

utredningsmannens förslag i stort sett borde kunna läggas till grund för en

upprustning av högskolan. Beträffande den i remissyttranden av universitetskanslern

och statskontoret berörda frågan, huruvida ställning borde

tagas till utredningsmannens förslag i dess helhet eller allenast i de delar,

som avsåg budgetåret 1956/57, framhöll departementschefen, att en planmässig

organisation av högskolans upprustning krävde ett klarläggande

redan då, vilka högre vetenskapliga befattningar högskolan hade att räkna

med under de närmaste åren. Han ansåg därför, att ståndpunkt omedelbart

borde tagas till utredningsmannens förslag i vad det avsåg inrättande av

nya professurer, laboraturer och docenturer under de närmaste tre budgetären.

Beträffande övriga av utredningsmannen framlagda förslag till ändringar

i personalorganisation borde däremot det aktuella ställningstagandet

begränsas till att avse endast de förslag som utredningsmannen ansett böra

genomföras under det följande budgetåret.

I propositionen framlades förslag om en betydande förstärkning av högskolans

personalorganisation. För budgetåret 1956/57 föreslogs sålunda inrättande

av ett 50-tal nya tjänster. Av dessa må särskilt nämnas följande,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

nämligen en professur i historia, två laboraturer, varav en i kvartärgeologi,

särskilt tilllämpad kvartärgeologi, och en i zoofysiologi, en preceptur i straffrätt

samt sex docentbefattningar. Härjämte föreslogs, att beslut fattades om

inrättande vid senare tidpunkt av en professur i fysik samt två laboraturer,

varav en i matematik och en i analytisk kemi, samt femton docentbefattningar.

Förslag framlades vidare om en viss förstärkning av högskolans anslagsmedel

till materiel och nyanskaffning av apparater in. in. Till engångskostnader

för byggnadsarbeten äskades för budgetåret 1956/57 en medelsanvisning

av 2 000 000 kronor. Huvudparten därav avsågs för nybyggnad

för högskolans fysiska institut, medan återstoden avsåg restaurering av högskolans

kanslibyggnad samt utarbetande av program och ritningar för nybyggnader

för ämnena kemi och botanik. Slutligen föreslogs att terminsavgifterna

vid högskolan helt avskaffades från och med budgetåret 1956/57.

Statsutskottet tillstyrkte den framlagda propositionen (SU 1956: 142)

och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (Rskr. 1956: 303).

I följande tabell belyses statens bidrag till Stockholms högskola från och

med budgetåret 1940/41. Siffrorna anger, där ej annat sägs, nettoutgifterna.

Budgetår

Huvudstaten

Förstärk-

ningsan-

ordningar

Gästföreläs-

ningar

Extra

utgifter

Diverse

bidrag

1940/41 ......

_

_

_

_

434

1941/42 ......

—

—

--

—

1 100

1942/43 ......

—

—

—

—

8 400

1943/44 ......

—

—

—

—

8 000

1944/45 ......

—

—

—

—

21 800

1945/46 ......

—

—

—

—

34 000

1946/47 ......

—

—

—

—

139 900

1947/48 ......

—

—

10 616

—

413 600

1948/49 ......

—

—

9 235

—

421 700

1949/50 ......

1 447 469

—

12 102

—

—

1950/51 ......

2154 603

—

13 883

—

—

1951/52 ......

3 077 333

—

8 957

—

—

1952/53 ......

4 292 689

48 221

12 566

—

—

1953/54 ......

5 987 605

56 691

9 894

—

—

1954/55 ......

4 670 306

158 115

11445

73 000

—

1955/56 ......

6 914 421

241 696

8 142

58 787

—

1956/57 ......

8 689 009

323 762

12 712

64 091

—

1957/58 ......

10 280 649

528 438

10 700

40 223

—

1958/59 ......

12 014 0001

950 000’

11 800!

65 000!

—

1 Anslag.

2 Beräknat belopp.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

13

Kommitténs uppdrag m. m.

Statskontoret hade — såsom förut nämnts — i sitt remissyttrande över

1955 års utredningsförslag bland annat berört frågan, huruvida statsmakterna

vid det aktuella tillfället borde taga ställning till utredningsmannens

förslag i dess helhet eller allenast i de delar, som avsåg budgetåret 1956/57

I detta sammanhang hade ämbetsverket föreslagit, att förhandlingar om

en revision av 1948 års avtal rörande högskolans finansiering borde upptagas

med Stockholms stad. I avvaktan på resultatet av förhandlingarna

borde statsmakterna enligt statskontorets mening icke omedelbart binda

sig för hela utbyggnadsprogrammet utan fatta beslut endast för ett budgetår

i sänder.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 februari 1956 tillkallade

chefen för ecklesiastikdepartementet den 14 februari 1956 fyra sakkunniga

för att inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning rörande

Stockholms högskolas framtida ställning, med uppdrag tillika att å statens

vägnar upptaga förhandlingar med Stockholms stad och högskolan rörande

statens, Stockholms stads och högskolans framtida inbördes förhållande i

ekonomiskt och organisatoriskt hänseende. Därjämte ålades de sakkunniga

att hålla chefen för ecklesiastikdepartementet underrättad om arbetets fortgång

och ställa sig till efterrättelse de direktiv för uppdragets fullgörande,

som av departementschefen kunde komma att meddelas. Några ytterligare

direktiv för sitt arbete erhöll förhandlingskommittén icke i detta sammanhang.

Sedan utredningen rörande fortsatt upprustning av Stockholms högskola

den 19 maj 1958 till chefen för ecklesiastikdepartementet överlämnat

förslag till plan för Stockholms högskolas utbyggande, m.m. gav departementschefen

kommittén i uppdrag att upptaga förhandlingar med vederbörande

parter om högskolans framtida lokalisering och därmed sammanhängande

spörsmål.

Såsom framgått av det föregående har kommitténs arbete kommit att

avse i huvudsak två frågor. Den ena har gällt Stockholms högskolas ställning

och den andra högskolans lokalisering och därmed sammanhängande

spörsmål.

I de delar av kommitténs arbete, som berört markfrågor av betydelse för

en utbyggnad av högskolan, har kommittén funnit det angeläget att samverka

med sådana statliga organ, som reguljärt eller enligt särskilt uppdrag

handlägger markfrågor avseende Stockholms stad. De organ det här

gäller är djurgårdsnämnden respektive delegationen för förhandlingar med

Stockholms stad rörande vissa byggnads- och markfrågor (markdelegationen).

I skrivelser den 23 juli 1958 till nämnda organ hemställde kommittén

därför om biträde av dessa i sitt fortsatta arbete. Djurgårdsnämnden har i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

anledning härav sedermera upptagit förhandlingar med Stockholms stads

fastighetsnämnd beträffande exploatering av ett för högskolan föreslaget

område på Norra Djurgården. Med markdelegationen, som utgöres av överlantmätaren

H. Johansson, generaldirektören S. Larsson och generaldirektören

G. Renlund, har kommittén samrått i frågor rörande sådan Stockholms

stad tillhörig mark, som för närvarande disponeras av högskolan.

I spörsmål, som berört den ifrågasatta markdispositionen för högskolan

på Norra Djurgården, har kommittén även haft överläggningar med riksmarskalksämbetet

och Kungl. Djurgårdens förvaltning.

Byggnadsstyrelsen har fortlöpande biträtt kommittén i dess arbete.

Slutligen har kommittén, sedan från och med den 1 juli 1958 ny kansler

för rikets universitet förordnats, haft samråd med denne i frågor av principiell

natur. Kanslern har därvid även beretts tillfälle att granska förslaget

till avtal angående inrättande av ett universitet i Stockholm m. m.

Vid avtalsförhandlingarna har Stockholms stad företrätts av stadsfullmäktiges

ordförande direktören C. A. Anderson, borgarrådet J. Garpe, borgarrådet

E. Huss, borgarrådet R. Tomson samt stadsfullmäktigeledamoten

direktören E. Nilsson. Stockholms högskolas företrädare vid dessa förhandlingar

har varit numera universitetskanslern H. Cramér (till och med

den 30 juni 1958), numera högskolans rektor professorn H. Nial, professorn

I. Svennilson samt professorn K. Myrbäck (från och med den 1 juli 1958).

Stockholms högskolas byggnadsfråga

Frågans behandling

Såsom tidigare nämnts tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet

enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 januari 1955 byråchefen T. S.

Arén för att utarbeta av riksdagen begärd organisationsplan för upprustning

av Stockholms högskola. Tillika uppdrogs åt byggnadsstyrelsen att

vara utredningsmannen behjälplig vid utarbetande av plan för tillgodoseende

av högskolans lokalbehov.

Genom beslut den 27 juli 1956 uppdrog Kungl. Maj:t, med anledning av

framställning av byggnadsstyrelsen, åt utredningsmannen att undersöka

frågan, huruvida icke ett närmare samgående mellan vissa delar av naturhistoriska

riksmuseet och motsvarande institutioner inom Stockholms högskola

skulle kunna anvisa möjligheter att minska det inom högskolan framräknade

utrymmesbehovet och därav betingade nybyggnader m. m.

Med skrivelse den 10 januari 1958 har byggnadsstyrelsen till utredningsmannen

överlämnat en inom styrelsen utarbetad promemoria av den

31 december 1957 med förslag till plan för Stockholms högskolas utbyggan
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959 15

de. Utredningsmannen har med skrivelse den 19 maj 1958 till chefen för

ecklesiastikdepartementet överlämnat nämnda promemoria.

I skrivelsen uttalar utredningsmannen bland annat, att högskolans botaniska

institutioner enligt byggnadsstyrelsens båda utbyggnadsalternativ

skall förläggas till ett område vid Lilla Frescati. Denna för högskolan

trängande byggnadsfråga borde därför enligt utredningsmannens mening

kunna lösas oberoende av vilken ställning, som skulle komma att tagas till

frågan om högskolans lokalisering i övrigt, vilken utredningsmannen icke

ansett sig böra gå in på.

Föreliggande utredning och förslag

I det följande refereras sammanfattningsvis vissa avsnitt i byggnadsstyrelsens

promemoria, till vilken kommittén i övrigt hänvisar.

Nuvarande lokalförhållanden in. m.

Stockholms högskolas lokaler är i huvudsak belägna kring Observatoriekullen.

De naturvetenskapliga ämnena har sålunda de flesta av sina lokaler

förlagda till Kungstensgatan 45 (kvarteret Kungstenen). De juridiska och

humanistiska ämnena har huvudsakligen sina lokaler vid Norrtullsgatan 2

(kvarteret Bergsmannen Större), Odengatan 59 och 61 (kvarteret Spelbomskan)

samt vid Drottninggatan 95 (kvarteret Vega). Därjämte har

högskolan lokaler vid Norrtullsgatan 16 (kvarteret Mimer). Högskolan förhyr

även ett flertal lokaler i olika stadsdelar.

Nuvarande lokaler är med några få undantag ytterst bristfälliga och i

vissa fall uppenbart hälsovådliga. Splittringen av undervisningsverksamheten

— samma avdelning kan vara inhyst på ett flertal olika ställen —

inverkar i hög grad menligt på undervisning och forskning. Storstadsmiljön

och studenternas bostadsförhållanden — cirka hälften av de inskrivna studenterna

vid högskolan är från landsorten — bidrager därjämte till att skapa

ännu ogynnsammare betingelser för ett koncentrerat studiearbete. Lokalernas

otillräcklighet och bristfälliga standard kan sägas redan nu ha skapat

ett behov av radikala åtgärder för att högskolan på ett någorlunda

tillfredsställande sätt skall kunna fortsätta sin verksamhet. Den väntade

ökningen av antalet studerande kommer att framkalla en katastrofsituation.

om icke erforderliga åtgärder vidtages.

Sammanställningen här nedan över studieresultaten vid Stockholms högskola

jämförda med motsvarande siffror för universiteten illustrerar studiesvårigheterna

vid högskolan, vilka enligt byggnadsstyrelsens mening synes

sammanhänga med de nuvarande lokalförhållandena.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Examinations- och studieavhrottsfrekvens hos 1948/49 års

inskrivning sårgång vid slutet av år 19551

Lund

Uppsala

Göteborg

Stockholm

Samt!.

%

%

%

%

%

Humanistiska avdelningen:

procent examinerade ........

63

60

38

31

47

procent avgångna utan examen

30

27

47

57

41

Matematisk-na turveten- skapliga avdelningen:

procent examinerade .........

58

54

35

49

procent avgångna utan examen

24

25

U

31

1 Ur SOU 1957:2*.

Utbyggnadsbehovet

Lokalbehovet har av respektive institutionsföreståndare uppskattats på

basis av en inom 1955 års universitetsutredning uppgjord preliminär prognos

över det totala antalet studerande, som under tioårsperioden 1955—65

kan beräknas söka sig in vid landets universitet och högskolor. Då denna

emellertid endast har form av en arbetshypotes, kan därav icke dragas

några närmare slutsatser om hur antalet studenter kommer att fördelas på

de olika universitetsstäderna. Än svårare ställer det sig naturligtvis att med

någon grad av säkerhet kunna beräkna fördelningen på olika läroanstalter

och avdelningar inom universiteten. Beträffande Stockholms högskolas

lokalbehov har man därför i brist på annat statistiskt underlag ställt samma

arbetshypotes som gäller för utvecklingen av hela antalet högskolestuderande.

Som framgår av nedanstående sammanställning beräknas antalet

studerande inom den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid högskolan

omkring 1965 ha ökat med 150 procent jämfört med 1955. Motsvarande

uppskattningar är 100 procent för den humanistiska och 50 procent

för den juridiska avdelningen.

Antal studenter

Avdelning

1955

Matematisk-naturvetenskapliga ..................................... 800

Humanistiska ..................................................... 2 500

Juridiska ......................................................... 600

Summa 3 900

1965

(prognos)

2 000

5 000

900

7 900

Följande tabell anger Stockholms högskolas nuvarande lokalutrymmen

samt det beräknade lokalbehovet år 1965.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Nuv. lokaler Lokalbehov

1956; m2 1965; m2

Högskolans förvaltning.................................... 900 1 500

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen ................. 12 230 36 800

Matematik samt matematisk statistik och

försäkringsmatematik ................................... 500 2 500

Fysik ................................................. 1 100 4 200

Kemi ................................................. 3 300 10 000

Geologi, paleontologi och kvartärgeologi samt

mineralogi och petrologi................................. 1400 5 500

Geografi ............................................... 600 2 800

Genetik .............. 380 1 500

Wenner-Grens institut för experimentell biologi, fysiologisk

kemi och ämnesomsättningsforskning ..................... 1 250 2 600

Zoologi ................................................ 1 600 2 500

Botanik ............................................... 1 300 4 200

Meteorologi ............................................ 800 1 000

Humanistiska avdelningen ................................. 6 000 17 700

Samhällsvetenskapliga gruppen .......................... 1 800 5 200

Språkvetenskapliga gruppen ............................. 1 800 6 200

Historisk-filosofiska gruppen ............................. 1400 2 700

Pedagogisk-psykologiska gruppen......................... 700 2 500

Arkeologiska gruppen ................................... 300 1 100

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen.................... 400 2 000

Gemensamma utrymmen .................................. 2 400 —

Samtliga utrymmen 21 930 58 000

Anm.: Alla utrymmen är angivna i antal m2 netto golvyta. Erforderliga bibliotekslokaler etc.

har inräknats i utrymmena för respektive institutioner.

Alternativa lösningar

I första hand har undersökts huruvida en lösning står att finna i anslutning

till högskolans redan befintliga byggnadsbestånd och påbörjade nybyggnader.

Som framgår av föregående avsnitt har det totala lokalbehovet

år 1965 för högskolan uppskattats till cirka 60 000 m2 mot nuvarande innehav

av cirka 20 000 m2. Betydande markförvärv, lokalt samlade till största

möjliga sammanhängande komplex, blir sålunda erforderliga och den här

antydda lösningen förutsätter, att dessa markförvärv överhuvudtaget kan

genomföras och att marken kan erhållas på rimliga ekonomiska villkor.

Behovet av ytterligare expansion, vars omfattning ännu icke kan överblickas,

kommer att i framtiden fordra ytterligare markreservationer.

Det är främst dessa faktorer, som föranlett byggnadsstyrelsen att framlägga

två utbyggnadsalternativ. Det ena, det s. k. innerstadsalternativet,

avser en utbyggnad av högskolan i anslutning till befintliga byggnader i innerstaden.

Humanistiska samt stats- och rättsvetenskapliga avdelningarna

beräknas enligt detta alternativ efter viss tillbyggnad kunna inrymmas

inom högskolans fastigheter kring Observatoriekullen och inom det av

2 — Dihang till riksdagens ''protokoll 1950. 1 samt. Nr 106

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

staten ägda kvarteret Vega, medan kvarteret Mimer (Norrtulls sjukhusområde)

enligt samma alternativ förvärvas från Stockholms stad som byggnadsplats

för den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen. Det andra,

det s. k. ytterstadsalternativet, innebär en successiv utflyttning av högskolan

till Frescati på Norra Djurgården i nära grannskap av naturhistoriska

riksmuseet. Det senare alternativet skapar större möjligheter till intim samverkan

inom och utom högskolan, bättre förutsättningar för ett på organisatoriska

grunder uppbyggt komplex av institutionsbyggnader samt utrymme

för ett sådant framtida, både i fråga om storlek och anspråk på

kontakt nu oberäkneligt expansionsbehov, som icke kan tillfredsställas enligt

innerstadsalternativet. Enligt båda alternativen skall högskolans botaniska

institutioner förläggas till ett område vid Lilla Frescati.

Det uppställda byggnadsprogrammet enligt såväl innerstads- som ytterstadsalternativet

har av byggnadsstyrelsen beräknats böra genomföras inom

en tid av cirka 10 år eller under budgetåren 1958/59—1967/68.

Kostnaderna för de båda alternativen framgår av följande tablå. För

att en ekonomisk jämförelse mellan de båda alternativen överhuvud skall

kunna göras har byggnadsstyrelsen tillämpat tre alternativt antagna värden

på råmarken inom Frescatiområdet, nämligen 10, 20 respektive 50 kronor

per m2.

Kostnader Innerstaden Ytterstaden

Råmarkspris per m2.............. — 10 kr. 20 kr. 50 kr.

Byggnadskostnader .............. 85 m.kr. 100 m.kr 100 m.kr 100 m.kr.

Markkostnader, nu aktuella ...... 30 » 1,5 » 3,0 » 7,5 »

115 m.kr. 101,5 m.kr. 103,0 m.kr. 107,5 m.kr.

Markkostnader för framtida

utbyggnad .................... 60 »_1,2 »_2,4 »_6,0 »

175,0 m.kr. 102,7 m.kr. 105,4 m.kr. 113,5 m.kr.

I tablån har värdet på den mark, som i båda alternativen föreslagits för

de botaniska institutionerna icke inräknats. Ej heller har medtagits ersättningskostnader

för nedläggande av de inom Skogs- och lantbruksakademiens

experimentalfält drivna anläggningarna. Hänsyn har icke heller tagits

till kostnaderna för att på ett med ytterstadsalternativet jämförligt sätt

anordna tillräckligt antal parkeringsplatser i innerstaden. Beträffande innerstadsalternativet

har endast kostnaderna för marken i kvarteret Mimer

medräknats, medan däremot ersättning för nya byggnader för Norrtulls

sjukhus icke inräknats i kalkylen.

Innerstadsalternativet

A 11 m ä n t. Det ligger enligt byggnadsstyrelsen nära till hands att först

och främst söka samla de olika avdelningarnas lokaler i inbördes sammanhängande

byggnadskomplex. Det nuvarande lokalbeståndets läge och stor
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1959

lek gör det naturligt att låta humanistiska samt stats- och rättsvetenskapliga

avdelningarna övertaga det befintliga lokalbeståndet, medan de naturvetenskapliga

ämnena erhåller nya byggnader. Såväl från teknisk som ekonomisk

synpunkt är det dessutom betydligt ofördelaktigare att bygga om

en humanistisk institution för naturvetenskapligt ändamål än tvärtom.

Problemet är att tillgodose den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen

med erforderlig tomtmark i nära anslutning till högskolans område kring

Observatoriekullen.

En redogörelse för nuvarande äganderättsförhållanden m. m. beträffande

den mark, som för närvarande disponeras av högskolan, lämnas i det

följande.

Tomter

Bergsmannen Större 8 Staden äger marken. Tomten, som disponeras för juridiska och

(Norrtullsgatan 2) humanistiska avdelningarna, är upplåten till högskolan under

tomträtt mot en årlig avgäld av 100 kronor. Upplåtelsetid:

1925—2025.

Bergsmannen Mindre 12

(Sandåsgatan 2)

Mimer 3 och 5

(Norrtullsgatan 16

resp. Vanadisvägen 9)

Staden äger marken. Tomten, som disponeras för institut för

organisk kemi, är upplåten till högskolan under tomträtt mot

en årlig avgäld av 100 kronor. Upplåtelse tid: 1938—2038.

Staden äger marken. Tomten nr 3, som disponeras dels för

Wenner-Grensinstitutet, dels för institutet för försäkringsmatematik

och matematisk statistik, har upplåtits till högskolan

under tomträtt mot en årlig avgäld av 100 kronor.

Upplåtelsetid: 1938—2038. Tomten nr 5, som disponeras för

fysiskt institut, har upplåtits till staten under tomträtt mot

en årlig avgäld av 113 000 kronor. Upplåtelsetid: 1957—2017.

Kungstenen 2 och 3 Högskolan är lagfaren ägare till marken. Tomten nr 2 dispo
(Kungstensgatan

45 neras för matematisk-naturvetenskapliga avdelningen och tom
resp.

Drottninggatan 116) ten nr 3 för högskolans förvaltning.

Spelbomskan 3, 7 och 11

(Odengatan 61, 59

resp. 63)

Kvarteret Vega

(Drottninggatan 95 och

Teknologgatan 8 samt

Rådmansgatan 70)

Observatorium 1

(Drottninggatan 120)

Staden äger marken. Tomten nr 3, som disponeras för socialvetenskapligt

institut vid högskolan samt socialinstitutet i

Stockholm, har upplåtits till högskolan under tomträtt mot

en årlig avgäld av 100 kronor. Upplåtelsetid: 1931—2031.

Tomten nr 7, som disponeras för bibliotek, har upplåtits till

högskolan under tomträtt mot en årlig avgäld av 14 175 kronor.

Så länge tomten användes för biblioteksändamål nedsättes

avgälden till 100 kronor. Upplåtelsetid: 1952—2052. Tomten

nr 11, som disponeras för institutet för biokemi, har upplåtits

till högskolan under tomträtt mot eu årlig avgäld av 100 kronor.

Upplåtelsetid: 1929—2039.

Kvarteret, som delvis upplåtits till högskolan, ägs av staten.

Inom Gamla tekniska högskolan finns lokaler för genetik,

pedagogik, psykologi m.m. Vid Rådmansgatan 70 finns byggnad

för zootomiskt institut m.m.

Staden äger fastigheten, som uthyres till högskolan mot en

årlig hyra av 20 kronor. Fastigheten disponeras för bland annat

geografiska institutet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Det bör observeras, att som villkor för av staden gjorda upplåtelser under tomträtt,

utom beträffande tomten nr 5 i kvarteret Mimer, gäller, att tomterna skall användas för

speciella i tomträttskontrakten angivna ändamål. Byggnader, som är belägna på högskolans

egen mark och på tomträttsmark, ägs av högskolan. Dessutom äger högskolan

byggnaden för zootomiskt institut inom kvarteret Vega. Byggnaden på tomt nr 1 i kvarteret

Observatorium ägs, såsom redan framgått, av staden. Gamla tekniska högskolans

byggnad inom kvarteret Vega ägs av staten.

Förutsättningar. Det erforderliga behovet av mark enligt innerstadsalternativet

— avseende det aktuella utbyggnadsprogrammet — har

bedömts kunna tillgodoses inom de av högskolan nu ägda eller disponerade

tomterna samt genom ianspråktagande av större delen av kvarteret Vega

och återstående delar av kvarteret Mimer. Den sammanlagda arealen av

denna mark utgör cirka 53 000 m2. Den angränsande kvartersmark, som

enligt byggnadsstyrelsen lämpligen kan komma ifråga för fortsatt utbyggnad,

utgör cirka 60 000 m2. Stora svårigheter torde föreligga att utan expropriation

förvärva sist avsedda mark.

Kvarteret Mimer, som för närvarande inrymmer Norrtulls sjukhus, har

sedan länge betraktats som ett utbyggnadsområde för Stockholms högskola.

Främst har tanken varit att dit förlägga den matematisk-naturvetenskapliga

avdelningen för att åstadkomma en samlad förläggning med

goda möjligheter till inbördes samarbete mellan de olika institutionerna.

Staden har ställt i utsikt att inom en tjugofemårsperiod föranstalta om en

utflyttning av Norrtulls sjukhus för att därigenom tillgodose högskolans

behov av ytterligare tomtmark. I princip har man varit överens att i första

hand tillgodose högskolans behov av tomtmark för nya fysik- och kemibyggnader

inom kvarteret. Till detta ställningstagande har bland annat bidragit,

att man funnit kvarteret Vega otillräckligt för att där inhysa den

matematisk-naturvetenskapliga avdelningen. Samtidigt som numera ett

mångdubbelt lokalbehov bland annat i anledning av universitetsutredningens

prognoser blivit framräknat synes den tidpunkt, då ytterligare

mark i kvarteret Mimer skall kunna ställas till förfogande, alltmera avlägsen.

Byggnadsstyrelsen har i anledning härav företagit en inventering av

möjligheterna att i omkringliggande kvarter tillgodose markbehovet. Man

har därvid att beakta vissa utslagsgivande faktorer. Trakten kring Odenplan

och Norrtullsgatan har under senaste årtionden alltmera kommersialiserats

med stigande markpriser som följd. Den nuvarande situationen på

hyresmarknaden gör vidare alla transaktioner i fråga om evakuering av

bebodda fastigheter till tidsödande och svårgenomförbara företag, genom

vilka de åtgärder, som med hänsyn till högskolans beträngda läge ansetts

böra komma till stånd omedelbart, kan beräknas bli kraftigt fördröjda.

Vidare synes det kravet på fastighetsköp för ändamålet böra uppställas,

att objekten ligger väl samlade helst inom ett och samma kvarter, vilket

bör ha tillräcklig storlek för att rymma hela den matematisk-naturvetenskapliga

avdelningen. Slutligen synes vid en lösning av högskolans lokalbe
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

hov i innerstaden naturligt att, till undvikande av ytterligare splittring, det

embryo till en matematisk-naturvetenskaplig avdelning, som WennerGrensinstitutet

och nya fysikbyggnaden i kvarteret Mimer utgör, erhåller

god kontakt med övriga institutioner inom avdelningen.

Med de utgångspunkter, som här summerats, ter sig ett fortsatt ianspråktagande

av kvarteret Mimer som den enda möjligheten för en rimlig

lösning av högskolans utbyggnad i innerstaden. Byggnadsstyrelsen är väl

medveten om de synnerligen stora svårigheter som föreligger, när det gäller

att tillräckligt snabbt frigöra ytterligare mark i detta kvarter. Bland

annat synes det sjukhusbyggnadsprogram, som gäller eller planeras för

Stockholms stad, lägga allvarliga hinder i vägen för en överenskommelse

i sådan riktning. Ett genomförande av innerstadsalternativet enligt det

uppställda byggnadsprogrammet förutsätter emellertid, att ersättningsbyggnader

för Norrtulls sjukhus är uppförda senast under budgetåret

1963/64 samt att redan dessförinnan inom kvarteret Mimer vissa ytterligare

markupplåtelser kan påräknas, vilka icke nämnvärt beräknas störa

sjukhusdriften.

U tformning. Matematisk-naturvetenskaplig a avdelningen avses sålunda

enligt innerstadsalternativet förläggas till kvarteret Mimer, som torde

kunna tillgodose en total nyttig golvyta om cirka 40 000 in2. Det framräknade

lokalbehovet för denna avdelning utom för de botaniska institutionerna

utgör cirka 35 000 nr. En säkerhetsmarginal för oförutsedda utrymmesbehov

på cirka 5 000 nr erhålles således. Beträffande ämnet meteorologi

förutsätter byggnadsstyrelsen, att en nybyggnad för Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut (SMHI) uppföres utanför stadens centrala

delar samt att högskolans meteorologiska institut erhåller lokaler i anslutning

härtill.

Humanistiska avdelningens utbyggnadsbehov har föreslagits bli tillgodosett

i högskolans nuvarande lokaler kring Observatoriekullen. Målet har

liksom i fråga om de naturvetenskapliga ämnena varit att sammanföra

närbesläktade ämnesområden till gemensamma, logiskt uppbyggda enheter.

I den redan befintliga fördelningen av högskolans byggnader kan urskiljas

följande fem mer eller mindre sammanhängande enheter, vilka föreslås

bli disponerade på följande sätt.

1. Språkvetenskapliga gruppen i tre byggnader utefter Odengatan;

2. Historisk-filosofiska gruppen i byggnaderna Sandåsgatan 2 och Norrtullsgatan

2;

3. Samhällsvetenskapliga gruppen i byggnaden Kungstensgatan 45 samt

administrationen i byggnaden Drottninggatan 116 (Spökslottet);

4. Psykologisk-pedagogiska gruppen i Gamla tekniska högskolan samt arkeologiska

gruppen i det nuvarande zootomiska institutets byggnad

(kvarteret Vega);

5. Gamla observatoriet bibehålies som allmän reserv.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen föreslås förflyttad från

Norrtullsgatan 2 till norra delen av kvarteret Vega. En naturlig kontakt

skulle härigenom erhållas med den samhällsvetenskapliga gruppen i kvarteret

Kungstenen. Den s. k. Gamla bergsskolan torde med fördel kunna upplåtas

för juridiska biblioteket. En med biblioteket förbunden femvåningars

nybyggnad föreslås inrymma undervisnings-, lärar- och tjänstelokaler.

Stockholms högskolas studentkår har sitt kårhus i kvarteret Luftspringaren,

Holländargatan 32—34. När kårhuset projekterades 1935 hade studentkåren

cirka 1 500 medlemmar. År 1957 hade antalet stigit till cirka

4 500, vilket gör de nuvarande lokalerna otillräckliga. Enligt byggnadsstyrelsens

mening måste studentkårens lokalfråga tagas i noggrant övervägande

i samband med en utbyggnad av Stockholms högskola. En utbyggnad

av kårhuset enligt ett av studentkåren framlagt förslag torde enligt vad

byggnadsstyrelsen under hand erfarit icke vara möjlig med hänsyn till

aktuella planer beträffande den s. k. Rådmanledens sträckning. Därest en

utbyggnad av högskolan skulle ske enligt innerstadsaltemativet, synes det

därför nödvändigt att man säkerställer andra möjligheter för utbyggnad av

kårhuset.

I fråga om parkering har byggnadsstyrelsen gjort det hypotetiska antagandet,

att biltätheten 1965 i fråga om högskolestuderande är hälften så

stor som i fråga om befolkningen i dess helhet eller 1 bil per 10 studerande.

Parkeringsbehovet beträffande Stockholms högskola skulle då bli cirka 800

bilplatser. Härav beräknas cirka 350 kunna tillgodoses genom parkeringsplatser

på tomtmark. För att tillgodose det ytterligare behovet av cirka

450 platser fordras uppförande av särskilt parkeringshus, kostnadsberäknat

till cirka 4 miljoner kronor. Ett dylikt parkeringshus bör göras självbärande

och har därför icke inräknats i kostnaderna för en utbyggnad av högskolan.

Ytterstadsalternativet

A 11 m ä n t. En lösning av högskolans lokalproblem utifrån innerstadsalternativet

erbjuder enligt byggnadsstyrelsen åtskilliga problem. Den allvarligaste

svårigheten torde därvid — om den överenskommelse varpå lösningen

grundar sig överhuvud är möjlig träffa — ligga i att tillräckligt

tidigt kunna göra erforderliga delar av kvarteret Mimer tillgängliga för

nybebyggelse för den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen. En betydelsefull

fråga i sammanhanget är även de ytterligare markreservationer,

som måste göras, såvida icke högskolans utveckling för all framtid anses

böra begränsas till den nu framräknade storleken. Det har därför fallit sig

naturligt att även undersöka möjligheterna för en utflyttning av högskolan

till något område utanför den egentliga stadskärnan, där bästa möjliga förutsättningar

finns för att bygga upp ett logiskt högskolekomplex och där

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1959

möjligheter föreligger till framtida expansion. En fördel härvid vore även

att lokala kontakter med närbesläktade forskningsinstitutioner skapades.

När det gäller att i stockholmstrakten utvälja ett byggnadsområde för

detta ändamål uppställer sig vissa fordringar, som begränsar valet till ett

fåtal platser. Sedan ett flertal år tillbaka har en reservation av det s. k.

Frescatiområdet i trakten av naturhistoriska riksmuseet för ytterligare

vetenskapliga ändamål förts på tal i olika sammanhang. Bland annat har

Stockholms högskolors rektorskonvent hemställt om markreservationer

i den s. k. vetenskapsstaden. Byggnadsstyrelsen har i samband med val av

plats för de nya botaniska institutionerna vid Stockholms högskola uttalat

sig för en förläggning av desamma till ett område — det s. k. Lilla Frescati

— beläget omedelbart väster om Vetenskapsakademiens byggnader och

söder om Bergianska trädgården. Byggnadsstyrelsen har hos riksmarskalksämbetet

hemställt om reservation av markområde för nybyggnader för

nämnda institutioner samt i anslutning därtill även för institutionernas

försöksodlingar. Styrelsen har vidare med anledning av de under arbetet

gjorda erfarenheterna ansett sig böra fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

på möjligheterna av ett närmare samgående mellan naturhistoriska riksmuseet

och Stockholms högskola. I en till styrelsen ingiven promemoria,

dagtecknad den 27 juli 1957, har utredningsmannen — byråchefen Arén —

framlagt vissa synpunkter på frågan om ett närmare samgående mellan

vissa delar av riksmuseet och motsvarande institutioner inom Stockholms

högskola. (Promemorian har fogats som bilaga till byggnadsstyrelsens utredning.

) I promemorian anföres bland annat, att med hänsyn till vissa

anförda omständigheter samt då något lokalöverskott icke torde komma

att förefinnas inom riksmuseets botaniska institutionsbyggnad skäl icke

synes föreligga att frångå planerna på nybyggnad för botaniska institutioner

vid Lilla Frescati. Under förutsättning att högskolans matematisknaturvetenskapliga

institutioner i allmänhet förlägges i trakten av riksmuseet,

synes det utredningsmannen naturligt att zootomiska institutet

samt mineralogiska och geologiska instituten vid högskolan förlägges i anslutning

till motsvarande delar av riksmuseet.

Förutsättningar. Det förslag till en förläggning av Stockholms

högskolas matematisk-naturvetenskapliga institutioner till trakten av riksmuseet,

som byggnadsstyrelsen nu framlägger, är ett idéförslag, som fordrar

vidare bearbetning. Styrelsen har utvidgat förslaget i avsikt att åskådliggöra

möjligheterna för en fortsatt utbyggnad av anläggningen, omfattande

såväl humanistiska som stats- och rättsvetenskapliga avdelningarna, administrationen,

studentkåren m. m.

Behovet av mark för det nu aktuella utbyggnadsprogrammet uppgår enligt

föreliggande förslag till omkring 150 000 m2. Därutöver tillkommer den

mark, som erfordras för de botaniska institutionerna, som preliminärt upp
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

skattats till 20 000 m2. Den mark, som erfordras för den egentliga bebyggelsen,

kan uppskattas till cirka 100 000 in2, medan cirka 50 000 nr beräknats

för gator, parkeringsplatser och öppna ytor. För fortsatt utbyggnad

synes böra reserveras ytterligare cirka 120 000 m\

Beträffande det för högskolan föreslagna området vid Frescati (Experimentalfältet)

bör framhållas, att ett stort antal vetenskapliga institutioner

finns i dess närhet. Sålunda ligger här Nobelinstituten för fysik och kemi,

Vetenskapsakademiens bibliotek, naturhistoriska riksmuseet med dess omfattande

samlingar med anknytning till ämnena mineralogi, geologi, geografi,

zoologi, botanik m. fl. ämnen, Sveriges geologiska undersökning, Bergianska

trädgården, skogshögskolan, statens skogsforskningsinstitut, veterinärhögskolan

och statens veterinärmedicinska anstalt. Något längre in mot

staden men med av annan bebyggelse obruten kontakt ligger vid Drottning

Kristinas väg tekniska högskolan, Ingeniörsvetenskapakademiens försöksstation

för teknisk-vetenskaplig forskning med aktiebolaget Atomenergis

reaktoranläggning, metallografiska institutet, träforskningsinstitutet,

cement- och betonginstitutet, statens provningsanstalt m. fl. institutioner.

Experimentalfältet är för närvarande upplåtet till Skogs- och lantbruksakademien

att disponeras tills vidare intill dess Kungl. Maj:t med riksdagens

samtycke förordnar om dess användning för annat ändamål (prop.

1911: 115). Akademien bedriver bland annat en trädgårdsskola inom området.

Beträffande trädgårdsskolan har förslag till annan förläggning i

skilda sammanhang framkommit. Det har därvid framhållits bland annat,

att markvärdet av den disponerade arealen icke står i rimlig proportion

till värdet av den odling, som där bedrives.

Ytterstadsalternativet förutsätter att högskolan, i varje fall i den senare

utbyggnadsetappen, måste taga i anspråk mark, som trädgårdsskolan hittills

förklarat oundgängligen erforderlig för sin verksamhet. Under hand

har Skogs- och lantbruksakademien meddelat byggnadsstyrelsen, att ett

visst område redan nu skulle kunna avträdas mot en viss ersättning för inkomstbortfall

m. m. Tillsammans med det område i anslutning till riksmuseet,

som förvaltas av byggnadsstyrelsen, skulle på detta sätt tillräckliga

arealer stå till förfogande för en första etapp av nybyggnad för högskolans

matematisk-naturvetenskapliga avdelning, innefattande nybyggnader

för organisk och oorganisk kemi, biokemi samt kemiska övningslaboratoriet,

geologi och mineralogi, geografi, zoologi och genetik. Vid en fortsatt

utbyggnad av denna avdelning för ämnena fysik, matematik och teoretisk

fysik måste emellertid ytterligare markområden frigöras. Med hänsyn till

bland annat det relativt obetydliga intrång en sådan byggnad skulle innebära

för trädgårdsskolans del har byggnadsstyrelsen ansett sig kunna räkna

med att ifrågavarande markområden kan frigöras, även om trädgårdsskolan

befinnes böra vara kvar på Experimentalfältet. Styrelsen är emellertid

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

medveten om att vid prövningen av frågan om en förflyttning av högskolans

matematisk-naturvetenskapliga avdelning till Experimentalfiiltet förutsättningarna

för en förläggning dit jämväl av övriga avdelningar måste

noggrant övervägas. Vid ett sådant utbyggnadsskede torde icke kunna undvikas,

att markreservationer — icke minst med hänsyn till den framtida

utvecklingen — måste göras i sådan omfattning, att förutsättningarna för

trädgårdsskolans kvarliggande icke längre finns. Enligt byggnadsstyrelsens

mening bör därför frågan om trädgårdsskolans förflyttning prövas jämsides

med det av styrelsen framlagda ytterstadsalternativet.

Planerna på en ombyggnad av Roslagsvägen till motorväg berör även

det för högskolan föreslagna området. Tre alternativ har angivits för motorvägens

framtida sträckning. Det första innebär, att den nya motorleden

framdrages utmed Djurshohnsbanans östsida, det andra en breddning av

nuvarande Roslagsvägen och det tredje, att den nya motorleden framdrages

öster om riksmuseet över Experimentalfältet. På ett tidigt stadium av utredningen

om den nya motorleden har byggnadsstyrelsen tagit avstånd från

sistnämnda alternativ med hänsyn till att vägen skulle splittra Experimentalfältet

på ett för framtida utnyttjande olyckligt sätt. Styrelsen har även

ansett sig kunna basera utredningen om Stockholms högskolas utbyggnad

på att detta alternativ icke skall komma i fråga.

Beträffande det för högskolans botaniska institutioner planerade området

vid Lilla Frescati är detta för närvarande indelat i ett flertal arealer,

som upplåtits under kortfristiga perioder till olika arrendeinnehavare. En

del av marken brukas för odlingar, på en annan del är vissa byggnader

belägna. Byggnadsstyrelsen har i skrivelse till riksmarskalksämbetet hemställt,

att de för områdena gällande arrendeavtalen icke måtte förnyas vid

avtalstidens utgång.

Utformning. Därest Experimentalfältet kan frigöras från annan användning

erbjuder detta område den största tänkbara frihet vid utformningen

av en bebyggelse för högskoleändamål. Inbördes kontakt och samverkan

kan här ges en smidig och rationell lösning samtidigt som möjligheterna

lämnas öppna för fortsatt expansion, som genom forskningens och

teknikens språngvisa utveckling aldrig låter sig helt förutse. Högskolan kan

här inlemmas i ett större sammanhang som en länk i den kedja av vetenskapliga

institutioner, som i övrigt bildas av tekniska högskolan med därintill

belägna fristående institutioner, veterinärmedicinska anstalten, skogshögskolan,

veterinärhögskolan, riksmuseet, vetenskapsakademiens anläggningar

och Bergianska trädgården.

Som högskolans nya administrationsbyggnad torde efter lantbrukskemiska

kontrollanstaltens avflyttning kunna tagas i anspråk en kulturhistoriskt

värdefull byggnad inom områdets södra del. Denna byggnad synes

såväl i fråga om storlek som representativ utformning och läge vara vid

lämpad för sitt ändamål.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Högskolan saknar för närvarande ett samlat naturvetenskapligt bibliotek.

Vetenskapsakademiens bibliotek med Nordens största samlingar av naturvetenskaplig

facklitteratur kommer emellertid vid en förläggning av matematisk-naturvetenskapliga

avdelningen till Experimentalfältet att ligga i

omedelbar anslutning till berörda institutioner, vilket torde skapa goda förutsättningar

för en lösning av avdelningens biblioteksfråga.

Matematikens karaktär av centralt ämne inom den matematisk-naturvetenskapliga

avdelningen jämsides med dess starka anknytning till samhällsvetenskaperna

inom den humanistiska avdelningen har föranlett placeringen

av matematiska institutionen mellan de båda avdelningarna. En

framtida fy sikinstitution bör givetvis ligga i nära anslutning till Nobelinstitutet

för fysik. Samtidigt bör fysiken ha nära kontakt med matematiken

och den fysikaliska kemien samt kiirnkemien. Institutionsbyggnaden

för fysik har därför föreslagits inlagd i en »gangliekedja» som en länk mellan

institutionen för kemi, Nobelinstituten för fysik och kemi samt institutionen

för matematik. Institutionsbyggnaden för kemi planeras bli uppförd

i tre huvuddelar, nämligen övningslaboratorium med två forskningsinstitut

på ömse sidor. Det ena forskningsinstitutet skulle omfatta oorganisk och

fysikalisk kemi och det andra organisk kemi och biokemi. Institutionsbyggnaden

för geologi och mineralogi föreslås förlagd parallellt utmed riksmuseets

södra flygel, där museets motsvarande forskningsavdelningar samt

Sveriges geologiska undersökning är inrymda. Från byggnadssynpunkt

torde ett samgående med museet enklast ske genom att dess lokaler tages

i anspråk för samlingar och dylikt, medan erforderliga laboratorieutrymmen

förlägges till den planerade nya institutionen. Nybyggnaden för den

geografiska institutionen har lagts in som en flygel till institutionsbyggnaden

för geologi och mineralogi. Beträffande genetiken har förutsatts, att

ämnet får samma zoologiska inriktning som hittills. Under den förutsättningen

har institutionsbyggnaden för genetik placerats i kretsen av byggnader

för den zoologiska ämnesgruppen. En organisatoriskt riktig förläggning

av byggnaden i kedjan av övriga institutionsbyggnader fordrar ett

slutgiltigt fastställande av ämnets forskningsinriktning. Institutionsbyggnaden

för zoologi har planerats som en fortsättning österut av riksmuseets

norra flygel, vilket underlättar samarbetet mellan museet och den zoologiska

institutionen. Meteorologiska institutet vid Stockholms högskola hör

nära samman med Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

(SMHI). Det sistnämnda institutet är i behov av nya lokaler. En förläggning

av högskolan till Experimentalfältet har därför givit byggnadsstyrelsen

anledning pröva frågan om en gemensam byggnad skulle kunna

uppföras för båda instituten. Då styrelsen ansett skäl tala härför har den

föreslagit en gemensam byggnad för dessa båda institut, belägen på en 25

meter hög kulle söder om veterinärmedicinska anstalten. Kravet på fri

horisont torde härigenom vara tillgodosett. Frågan om en utflyttning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

y •

<?*?*&*«

* s?5SS

STOCKHOLMS HOOSKOLA

raatuttu gmnami i-mtttMaaswiiwr

T«»

tis»

>0>;

**p 4*7 -t"

V A,''\ -x ^

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Wenner-Grens institut för experimentell biologi, fysiologisk kemi och ämnesomsättning

sfor slaiing bör komma till stånd bör enligt byggnadsstyrelsens

mening göras till föremål för särskild utredning, varvid institutets

vetenskapliga anknytning jämväl till karolinska institutet bör beaktas.

Styrelsen har emellertid ansett sig böra förutsätta, att nybyggnad åtminstone

för den inom Wenner-Grensinstitutet bedrivna zoofysiologiska forskningen

och undervisningen bör ske inom Experimentalfältet i anslutning till

den genetiska institutionen, vilket ger goda möjligheter till kontakt med

zoologi samt organisk kemi och biokemi.

Byggnader för humanistiska samt stats- och rättsvetenskapliga avdelningarna

har föreslagits bilda den avslutande, sydliga delen av »gangliekedjan»

på området ovanför Fiskartorpsvägen. En utflyttning av dessa

båda. avdelningar torde komma att äga rum under ett relativt sent skede

av utbyggnadsperioden. Vid planeringen har de olika ämnesgrupperna icke

tilldelats var sin särskilda byggnad utan inrymts i ett enda stort gemensamt

komplex, vilket torde bidraga till att bryta den nuvarande lokalt betingade

isoleringen och i stället skapa förutsättningar för de olika ämnena

att integrera inom samma avdelning. Vidare torde de olika ämnenas lokala

fördelning smidigt kunna varieras efter utvecklingens krav.

Det föreslagna komplexet för den humanistiska avdelningen består av tre

femvåningars byggnader, innehållande lärar- och tjänsterum in. m. Dessa i

nord-sydlig riktning liggande byggnader förbindes av en utmed de södra

gavelfasaderna utsträckt biblioteksbyggnad i två våningar innehållande

bokförråd, läsesalar och forskarceller. Mellan denna biblioteksbyggnad och

de tre övriga byggnaderna ligger ett system av en våning höga seminarielängor.

Hörsalarna är samlade i ett gemensamt block.

I komplexets nordöstra parti har stats- och rättsvetenskapliga avdelningen

inrymts i en femvåningars byggnad, som är sammanbunden med

humanistiska avdelningens byggnad genom en hörsalsbyggnad.

Vid en utflyttning till Experimentalfältet av högskolan kommer för studentkåren

helt andra problem i förgrunden än om högskolan stannar kvar i

innerstaden. Det nya området saknar exempelvis erforderliga matserveringar,

fritidslokaler och dylikt. En mängd dylika anordningar måste därför

skapas i samband med utflyttningen av högskolan. Att uppföra en studentkårsbyggnad

för utspisning m. m. av cirka 9 000 personer torde bli ett

alltför osmidigt och svårgenomförbart projekt. Det synes därför mera

realistiskt att fördela näringsställena på ett flertal smärre lokaler. Kårhuset

har dimensionerats för cirka 1 500 samtidigt ätande personer. Något

fixerat program för ett kårhus i detta läge föreligger emellertid icke. Det

fria läget på området ger vidsträckta möjligheter att tillfredsställa framtida

önskemål.

Kommunikationerna mellan innerstaden och Frescati ombesörjes för närvarande

av Stockholms läns omnibusaktiebolag och Stockholms-Roslagens

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Järnvägar (Djursholmsbanan). Färdsträckan Odenplan-riksmuseet är cirka

3,5 km. För resa med buss beräknas cirka 8 minuter för sträckan Jarlaplan

—riksmuseet och med tåg Engelbrektsplan—Frescati cirka 10 minuter. Om

en direkt bussförbindelse ordnas mellan det nuvarande högskoleområdet vid

Observatoriekullen och det nya högskoleområdet vid Frescati, torde restiden

mellan de båda platserna bli 10 å 15 minuter.

I fråga om parkering erbjuder ytterstadsalternativet helt andra möjligheter

än innerstadsalternativet. Antalet erforderliga bilplatser har beräknats

till cirka 800 eller till samma antal som i innerstadsalternativet. I

ytterstadsalternativet kan parkeringsbehovet tillgodoses i direkt anslutning

till byggnaderna, varigenom extra kostnadskrävande arrangemang

undvikes.

Vissa anmärkningar. Därest en relativt kortvarig utbyggnadsperiod

kan påräknas är enligt byggnadsstyrelsens mening ytterstadsalternativet

att föredraga. Befinnes därjämte icke möjligt att tillräckligt snabbt

erhålla tillgång till kvarteret Mimer för uppbyggnad där av en matematisknaturvetenskaplig

avdelning, synes en utflyttning av åtminstone denna

avdelning vara en tvingande nödvändighet. För de övriga avdelningarnas

kvarblivande i innerstaden kan givetvis skäl anföras. Högskolans traditioner

och vissa kontaktbehov med innerstaden torde väl vara de starkaste

skälen. Det kan dock ifrågasättas, om icke behovet av goda kontakter

inom högskolan kommer att fälla utslaget för en samlad förläggning av

densamma. Styrelsen har därför ansett sig böra antaga, att en utflyttning

även av de humanistiska och stats- och rättsvetenskapliga avdelningarna

till Frescatiområdet förr eller senare kommer att aktualiseras.

I de preliminärt beräknade kostnaderna för högskolans utbyggnad enligt

ytterstadsalternativet — redovisade i efterföljande sammanställning — har

inga belopp inräknats för temporära byggnadsåtgärder under utbyggnadsperioden.

Med hänsyn till att denna antagits bli relativt kort, har nämligen

sådana åtgärder bedömts bli av mindre omfattning. Skulle emellertid

utbyggnadsperioden bli avsevärt förlängd utöver det här gjorda antagandet,

torde man icke kunna undgå att i fråga om högskolans nuvarande

byggnader vidtaga förbättringsåtgärder, som beträffande omfattning och

kostnader närmast kan jämställas med de i innerstadsalternativet föreslagna

definitiva byggnadsåtgärderna. Avskrivningstiden för sådana temporära

investeringar torde icke böra sättas lägre än till cirka 40 år. Man

har sålunda — om man beslutar sig för att förlägga den matematisk-naturvetenskapliga

avdelningen till Frescatiområdet — att redan från början

välja mellan att i stort sett inom den här antagna tiden — tio år — bygga

ut hela högskolan enligt ytterstadsalternativet eller att för åtminstone en

40-årsperiod räkna med en delad förläggning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

CO

o

Utbyggnadsprogram 1958/59—1967/68. Ytterstadsalternativet

Administration ...........................

Kemi: övningslaboratorium, oorg..........

Botanik .................................

Geologi, mineralogi ......................

Kemi: org., biokemi .....................

Geografi ................................

Matematik ..............................

Genetik .................................

W enner-Grens institut ....................

Zoologi..................................

Fysik ...................................

Meteorologi .............................

Värmecentral, yttre arbeten m. m..........

Humanistiska, stats- och rättsvetenskapliga

avdelningarna .........................

Summa kronor

Total

byggnads-

kostnad

1 000 kr.

Tidigare

anvisade

medel

1 000 kr.

Erforderlig investering 1 000 kr.

58/59

59/60

60/61

61/62

62/63

63/64

64/65

65/66

66/67

67/68

1000

_

_

_

_

_

_

_

1000

12 500

100

500

3 000

3 000

3 000

2 900

—

—

—

—

—

6 250

100

500

3 000

2 650

—

—

—

—

—

—

—

9 000

—

—

500

2 000

2 500

2 000

1 000

1000

—

—

—

7 500

—

—

—

500

3 000

3 000

1000

—

—

—

—

3 750

—

—

—

—

500

2 000

1250

—

—

—

—

3 500

—

—

—

—

—

500

2 000

1000

—

—

—

2 500

—

—

—

—

—

—

500

2 000

—

—

—

5 750

—

—

—

—

—

—

—

500

2 750

2 500

—

3 750

—

—

—

—

—

—

—

500

2 000

1250

—

6 000

—

—

—

—

—

—

—

—

O

O

O

3 000

2 500

1 750

—

—

—

—

—

—

—

-

—

500

1250

12 000

—

—

500

2 000

2 000

2 000

2 000

2 000

1 500

—

—

21 500

—

—

—

—

—

500

4 000

4 500

4 500

4 500

3 500

96 750

200

1000

7 000

10150

11 000

12 900

11750

11 500

11250

11 750

8 250

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj ds proposition nr 106 år 1959

Studentbostäder

Planeringen av studentbostäder faller enligt byggnadsstyrelsens mening

utanför ramen för det föreliggande utredningsuppdraget. Studenternas bostadsfråga

hör emellertid så intimt ihop med Stockholms högskolas utbyggnad,

att byggnadsstyrelsen icke kunnat underlåta att åtminstone antyda

möjligheterna för ett sådant nödvändigt komplement till de egentliga högskolebyggnaderna.

Höstterminen 1957 fanns ungefär 11 000 studenter i

Stockholm. Antalet studentrum var 600. Universitetsstäderna hade sammanlagt

ungefär 15 000 studenter. Studentrummens antal i dessa städer var

3 000.

Tomtmarkssituationen är synnerligen svår i Stockholm. På kommunalt

håll anses det icke möjligt att inom själva Stockholm reservera mark för

studentbostadsändamål. Därför har alldeles oberoende av planerna på en

eventuell utflyttning av Stockholms högskola till Frescatiområdet framkastats

ett förslag om att uppföra studentbostäder på sydsluttningen av Stora

Lappkärrsberget. Enligt en preliminär uppskattning skulle en »studentstad»

här kunna ge bostäder för omkring 2 000 studenter. Möjligheter till

fortsatt expansion erbjuder det strax norr därom belägna Torphagen.

Oavsett vilket alternativ — innerstads- eller ytterstadsalternativet — som

slutligen blir avgörande för Stockholms högskolas utbyggnad måste enligt

byggnadsstyrelsens mening möjligheterna att inom Norra Djurgården ställa

tomtmark till förfogande för studentbostäder övervägas. Härför talar redan

områdets läge med kontakt såväl med Stockholms högskolas nuvarande

anläggningar i trakten av Odenplan som med andra högskolor i norra delen

av staden.

Kommittén

Byggnadsstyrelsens redogörelse för Stockholms högskolas nuvarande

lokalförhållanden ger en tydlig bild av de svårigheter högskolan ställts inför.

Ett sedan länge kraftigt ackumulerat behov av ökade utrymmen, en

besvärande splittring av lokalerna — illustrerad av exempelvis det stora

antalet förhyrningar — jämte en delvis ytterst bristfällig lokalstandard

karakteriserar sålunda i dag situationen. Härtill kommer det utbyggnadsbehov

som beräknats för såväl den snabbt växande tillströmningen av studerande

som den starkt expanderande forskningen. Kommittén skall icke

här i detalj upprepa de data på vilka byggnadsstyrelsen grundat sina generalplanemässiga

överväganden. I fråga om det erforderliga lokaltillskottet

vill kommittén emellertid erinra om att styrelsen med utgångspunkt i nuvarande

lokalutrymmen — cirka 21 900 m2 golvyta — kalkylerat behovet

i mitten av 1960-talet till cirka 58 000 nr. Det angivna lokalbehovet har

uppskattats på grundval av en inom universitetsulredningen uppgjord preliminär

prognos över det totala antal studerande, som under tioårsperioden

1955—1965 beräknas söka inträde vid landets universitet och högskolor.

Som en arbetshypotes för det fortsatta planeringsarbetet har därvid upp
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

ställts, att ökningen av antalet studerande under perioden skulle inom de

matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna uppgå till 150 procent, inom

de humanistiska till 100 procent och inom de juridiska till 50 procent. Denna

arbetshypotes har legat till grund för uppskattningen av studerandeantalets

ökning vid Stockholms högskola. Totala antalet inskrivna studerande

vid högskolan var år 1955 cirka 3 900. Med ledning av de anförda siffrorna

beräknas motsvarande antal år 1965 utgöra cirka 7 900. Kommittén

vill i anslutning härtill nämna, att antalet inskrivna studerande vid högskolan

för närvarande — i februari 1959 — uppgår till inemot 6 000.1 detta

sammanhang kan också tilläggas att befolkningsutvecklingen i riket ger

vid handen, att antalet ungdomar i åldern 20—24 år fram till 1970 beräknas

öka väsentligt starkare i Storstockholm än i landet i övrigt.

Mot bakgrunden av det anförda framstår en snar lösning av högskolans

byggnadsfråga som ofrånkomlig, därest icke speciella anordningar syftande

till en begränsning av tillströmningen anses böra tillgripas. Av byggnadsstyrelsens

utredning framgår klart, att den största utökningen av lokalerna

erfordras för den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen.

I fråga om de båda alternativ för högskolans utbyggnad, innerstads- och

ytterstadsalternativet, som byggnadsstyrelsen utarbetat, har styrelsen utgått

från att ett ställningstagande till dem ytterst är en förhandlingsfråga

mellan staten, Stockholms stad och högskolan. Kommittén vill till en början

erinra om att byggnadsstyrelsen i fråga om det ena alternativet, innerstadsalternativet,

baserat sin plan på vissa antaganden rörande möjligheterna

till erforderlig markdisposition.

Enligt innerstadsalternativet skulle högskolan byggas ut i anslutning till

den nuvarande förläggningen, varvid kvarteret Mimer — där det staden

tillhöriga Norrtulls sjukhus nu är beläget och institutionsbyggnader för

högskolan redan finns — skulle friställas för ett nytt byggnadskomplex

för den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen. Fortsatt ianspråktagande

av kvarteret Mimer för detta ändamål innebär enligt byggnadsstyrelsen

den enda möjligheten för en rimlig lösning av högskolans utbyggnad

i innerstaden. Andra, i och för sig tänkbara lösningar för eu sådan utbyggnad

har styrelsen efter närmare undersökningar ansett sig böra förkasta.

Kommittén vill erinra om att kvarteret Mimer sedan lång tid tillbaka

betraktats som expansionsområde för Stockholms högskola, ehuru något

tidsschema för kvarterets friställande icke kunnat fixeras. Byggnadsstyrelsen

har betonat, att en förutsättning för innerstadsalternativets genomförande

under den avsedda tioårsperioden är att ersättningsbyggnader för de inom

kvarteret i bruk varande sjukhusbyggnaderna är uppförda senast cirka fem

år efter investeringsperiodens början — enligt byggnadsstyrelsens plan sålunda

under budgetåret 1963/64 — samt att inom kvarteret vissa ytterligare

markupplåtelser redan dessförinnan kan påräknas. Sist avsedda upplåtelser

har styrelsen ansett kunna ske utan större olägenheter för sjukhusdriften.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1959

På ett tidigt stadium av kommitténs arbete — d. v. s. innan byggnadsstyrelsens

generalplanealternativ preciserats — diskuterades vid överläggningar

med stadens och högskolans förhandlingsdelegationer frågan om

kvarteret Mimers friställande för högskoleändamål. Från stadens sida hävdades

därvid, att ett sådant friställande icke syntes kunna bli aktuellt förrän

om 25 å 30 år. Innan dess syntes med hänsyn till sjukhusdriften upplåtelser

av mera väsentlig omfattning — utöver dem som redan skett —

icke kunna påräknas. Förnyade överläggningar i denna fråga, grundade på

byggnadsstyrelsens generalplanealternativ, ledde icke till ändrad bedömning.

Enligt stadens förhandlingsdelegation finge innerstadsalternativet utifrån

de antagna premisserna betraktas såsom helt orealistiskt.

Till grund för stadens inställning synes främst ha legat antagandet, att en

forcering av frågan om ersättningsbyggnader för Norrtulls sjukhus skulle

kunna leda till mycket allvarliga störningar i Stockholms stads sjukhusby

ggnadsprogram. Kommittén vill här understryka, att det även från statens

synpunkt måste betraktas som angeläget, att detta program ostört

fullföljes, framför allt med hänsyn till den medicinska undervisningens intressen.

Att rekommendera extraordinära anordningar för att få till stånd

en snabb upplåtelse av kvarteret Mimer för högskolans ändamål skulle

därför enligt kommitténs mening komma ifråga, endast om tungt vägande

skäl kunde anföras för dylika åtgärder. Med beaktande redan av stadens

uppfattning ansåg kommittén sig i detta läge kunna konstatera, att förutsättningar

för en förhandlingsuppgörelse med staden på grundval av innerstadsalternativet

i realiteten icke förelåg.

Byggnadsstyrelsen har i sin utredning förutsatt att ett klarläggande på

denna punkt skulle ske förhandlingsvägen. Kommittén vill emellertid betona,

att den för egen del funnit fördelarna med en utflyttning av högskolan

så väsentliga, att kommittén — även om möjligheter till ett förvärv

av kvarteret Mimer i huvudsaklig överensstämmelse med byggnadsstyrelsens

tidsschema förelegat — icke ansett en utbyggnad i innerstaden

ändamålsenlig. Av det föregående referatet av de båda generalplanealternativen

torde ha framgått de fördelar, som byggnadsstyrelsen i sin utredning

ansett stå att vinna med en utflyttning av högskolan. Kommittén vill

för egen del sammanfattningsvis peka på vissa skäl, som för kommittén

varit utslagsgivande.

Det område av Norra Djurgården till vilket högskolan enligt ytterstadsalternativet

skulle förläggas inrymmer en rad vetenskapliga institutioner.

Fn nybebyggelse för högskolan inom detta område skulle kunna genomföras

med direkt sikte på en ändamålsenlig samordning av verksamheten vid

dessa institutioner och högskolans egna. Vidare skulle helt nya vägar också

kunna prövas i fråga om lokaldisposition och byggnadssätt. Om institut

tionstänkandet i realiteten skall ge vika för en ny syn på principerna för

vetenskapligt samarbete, förefaller det kommittén nödvändigt att ett orga
3

— Bihang Ulf riksdagen* protokoll 1959. 1 samt. Nr 100

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1959

nisatoriskt och byggnadstekniskt nyskapande i detta syfte stimuleras. Sådana

strävanden skulle uppenbarligen i särskilt hög grad kunna främjas

vid en ytterligare planläggning för högskoleändamål av det nu aktuella

ytterstadsområdet. Till förmån för en utflyttning synes enligt kommitténs

mening därjämte tala, att ytterstadsalternativet erbjuder möjligheter att

anordna studentbostäder i omedelbart grannskap av högskoleinstitutionerna.

En översiktlig granskning av investeringskostnaderna för byggnader och

anläggningsarbeten enligt ytterstads- och innerstadsalternativen — cirka

100 miljoner kronor mot cirka 85 miljoner kronor — ger vid handen att

merkostnaderna för ytterstadsalternativet synes förhållandevis måttliga.

Därvid bör dessutom uppmärksammas att ytterstadsalternativet förutsätter

hel nybebyggelse, medan innerstadsalternativet till väsentlig del avser

ombyggnadsarbeten. Även andra faktorer bör beaktas vid en kostnadsjämförelse

mellan alternativen. Kommittén vill här fästa uppmärksamheten på

att i de kalkylerade byggnadskostnaderna för innerstadsalternativet icke

inräknats kostnader för uppförande av ersättningsbyggnader för Norrtulls

sjukhus.

Ifråga om markkostnaderna, betraktade som kostnader för det allmänna

oavsett äganderättsförhållanden, vill kommittén endast konstatera — utan

att närmare pröva själva underlaget för den av byggnadsstyrelsen gjorda

jämförelsen — att värdet av färdig tomtmark enligt ytterstadsalternativet

ligger väsentligt lägre än enligt innerstadsalternativet.

De möjligheter till framtida expansion som ytterstadsalternativet erbjuder

synes enligt kommitténs mening böra tillmätas en särskilt stor vikt.

I de mycket små marginaler, som innerstadsalternativet i detta hänseende

medger, samt i de betydande kostnader för fastighetsförvärv som en framtida

expansion därmed skulle medföra ligger enligt kommitténs uppfattning

den allvarligaste svagheten hos innerstadsalternativet.

Sedan kommittén för egen del ansett sig böra i princip förorda ytterstadsalternativet

bekräftades vid överläggningar med företrädare för 1955 års

universitetsutredning att även universitetsutredningen funnit vägande skäl

för en utbyggnad av högskolan i enlighet med detta alternativ. Samtidigt

underrättades kommittén om att Stockholms högskolas styrelse enhälligt

förordat ytterstadsalternativet.

Av det förslag till avtal mellan staten, Stockholms stad och Stockholms

högskola, som kommer att redovisas i det följande, framgår, att parterna

förutsatt att en successiv överflyttning sker av den nuvarande högskolans

verksamhet från innerstaden till det föreslagna området på Norra Djurgården.

Ett godkännande av avtalsförslaget synes därför innefatta ett principbeslut

om hela högskolans utflyttning. I fråga om investeringsperiodens

längd och investeringarnas omfattning har några föreskrifter däremot icke

intagits i avtalsförslaget.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungi. May.ts proposition nr 106 år 1959

Vissa synpunkter på ytterstadsalternativet

Kommittén har vid överläggningar med företrädare för Kungl. Djurgårdens

förvaltning och djurgårdsnämnden dryftat sådana frågor, som aktualiseras

av ett ställningstagande till förmån för ytterstadsalternativet. I

det följande torde få redovisas vissa synpunkter, som framförts av djurgårdsmyndigheterna

i fråga om en exploatering av Frescatiområdet.

Djurgårdsförvaltningen. Ien promemoria till kommittén av

den 25 september 1958 har djurgårdsförvaltningen anfört i huvudsak följande.

För den ifrågasatta arkitekttävlingen bör till disposition avsett område

fixeras. Detta bör inrymma såväl högskolans nuvarande markbehov som

vad som beräknas erforderligt för hela den utvidgning av högskolan, som

nu kan ifrågakomma. Dessutom bör planläggningen ske så, att markbehovet

för institutionsbyggnadernas tillväxt blir tillgodosett inom för varje

institution avsett område. Att skapa för allmänhetens trevnad lämpliga

områden inom den av vetenskapliga institutioner omgivna parken torde

vara en fiktiv åtgärd. Området bör emellertid planeras så, att allmänheten

i erforderlig utsträckning har fri genomfartstrafik, d. v. s. institutionerna

får icke inhägnas.

I den mån stadens befolkning växer betonas ännu starkare behovet av

fria områden av parknatur. Detta kan icke tillgodoses, om icke nu tillräckliga

områden undantages från exploatering. De som handhar uppdraget att

vårda Djurgårdens natur och förvalta djurgårdskassan måste kunna räkna

med statsmakternas stöd åtminstone när det gäller att vidmakthålla, områdenas

gränser, eljest är en nu erforderlig långsiktig planering av Djurgårdens

inrättande och skötsel såsom rekreationsområde efter vår tids erfarenheter

och krav icke möjlig att genomföra.

Om det till Skogs- och lantbruksakademien upplåtna Experiment alfältet

med riksdagens samtycke tages i anspråk för annat ändamål, bör undersökas,

om djurgårdskassan skall beredas ersättning för ökade kostnader för

väghållning, parkvård m. m.

Djurgårdsnämnden. Djurgårdsnämnden har i en promemoria

till kommittén av den 17 oktober 1958 anfört bland annat följande.

Djurgårdsnämnden har vid studium av byggnadsstyrelsens utredning^ansett

sig kunna konstatera, att man beträffande högskolans fastighetsfrågor

befinner sig i ett läge, som innebär avsevärda svårigheter att med önskvärd

skyndsamhet nu lösa högskolans lokalbehov i innerstaden i anslutning till

befintliga institutioner. Nämnden, som eljest ansett det ligga närmast till

hands att eftersträva en lösning enligt det s. k. innerstadsalternativet, är av

den uppfattningen, att fastighetsfrågornas läge mera än verkliga kostnadsskäl

talar för att man nu måste överge tanken på att i innerstaden erhålla

en total lösning av de föreliggande lokalbehoven. Nämnden anser sig icke

för närvarande kunna taga stiillning till frågan huruvida en delad förläggning

av institutioner såväl till innerstaden som till ytterstaden även pa

längre sikt är möjlig, men vill med hänsyn till vad ovan sagts icke mot
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

sätta sig att mark inom vissa bestämda gränser reserveras för en utbyggnad

av högskoleinstitutioner inom Experimentalfältet. Vissa förutsättningar för

en sådan markreservation skall i detta sammanhang beröras.

Med hänsyn till de stora anspråk på mark inom Djurgården, som gör sig

gällande från statliga myndigheter, vetenskapliga institutioner och andra,

samt Djurgårdens betydelsefulla roll som naturpark ävensom den inom

Stockholms stad rådande knappheten på byggnadsmark är det enligt djurgårdsnämndens

mening nödvändigt att redan nu fastslå, att den markreservation

på lång sikt, som göres för högskolan, i allt väsentligt icke får i

framtiden överskridas. Det bör sålunda icke vara möjligt att — såsom den

föreliggande utredningen av ytterstadsalternativet antyder — betrakta angränsande

delar av Djurgården som markreserver för framtida utveckling

av högskolan. Vid bedömning av högskolans framtida utvecklingsmöjligheter

och dimensionering på lång sikt måste denna omständighet tagas till

utgångspunkt och den tillgängliga marken därför effektivt utnyttjas för

bebyggelse så att eventuella lokalutvidgningar kan ske inom det område,

som nu anvisas. Den framlagda generalplaneskissen innebär enligt nämndens

mening icke ett tillräckligt effektivt utnyttjande av marken och kan

ur de angivna synpunkterna icke förordas till utförande. Väsentliga omarbetningar

i syfte att uppnå markbesparing måste därför göras. Därest den

närmare projekteringen skall föregås av en tävlan om bebyggelsens utformning,

bör tävlingsprogrammet sålunda såsom en viktig utgångspunkt angiva

ett möjligast effektivt utnyttjande av marken. Nämnden förutsätter också

att den skall deltaga i denna frågas behandling.

Stockholms högskolas ställning

Tidigare diskussion

Frågan om ett universitet i Stockholm. Frågan om

Stockholms högskolas framtida ställning torde till en början få belysas

utifrån de diskussioner om ett universitet i huvudstaden, som förts sedan

lång tid tillbaka.

På initiativ av dåvarande överståthållaren sammanträdde år 1937 rektorerna

vid högskolorna i Stockholm för att överlägga om en närmare samverkan

dem emellan. Som ett resultat härav framlades den 4 april 1938 en

promemoria rörande ifrågasatt sammanslutning av Stockholms högskolor

till Stockholms universitet. I promemorian framhölls, att stora fördelar stod

att vinna på ett samarbete mellan högskolorna. En universitetssammanslutning

ansågs ej behöva medföra någon ändring i högskolornas ställning

eller stadgar i annan mån än att respektive högskola genom en tilläggsbestämmelse

anslöts till Stockholms universitet. Dessa universitetsplaner kom

dock aldrig att upptagas till närmare överväganden. År 1944 sammanslöt

sig emellertid rektorerna vid de åtta högskolorna i Stockholm till Stockholms

högskolors rektorskonvent, vars stadgar fastställdes av Kungl. Maj:t

den 20 maj 1949. Rektorskonventet har enligt stadgarna att verka för ett

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

rationellt samarbete högskolorna emellan och bevaka för dessa gemensamma

intressen av olika art, både då det gäller att främja vetenskaplig forskning

och att lösa administrativa och ekonomiska spörsmål.

Efter framställning av rektorskonventet anmodade universitetskanslern

genom skrivelse den 12 december 1952 rektorerna för de under kanslerns

överinseende stående lärosätena i Stockholm samt rektor vid farmaceutiska

institutet att i samråd med rektorerna vid övriga till rektorskonventet

anslutna högskolor verkställa utredning angående förutsättningarna

och formerna för bildandet av ett Stockholms universitet.

I en den 30 juni 1953 dagtecknad skrivelse redovisades resultatet av den

sålunda anbefallda utredningen. I fråga om formen för en eventuell sammanslutning

mellan de vetenskapliga högskolorna i Stockholm framförde

utredningsmännen i huvudsak följande synpunkter. Två olika förslag för

en samordning hade varit under diskussion. Enligt det ena förslaget skulle

ett närmare sammanförande av högskolorna ske genom att en för hela

universitetet gemensam rektor valdes och ett konsistorium inrättades, i

huvudsak enligt statsuniversitetens mönster. Enligt det andra förslaget

åter skulle rektorskonventet bibehållas som organ för gemensamma angelägenheter

och universitetsnamnet införas som samlande benämning för de

anslutna högskolorna. Härigenom skulle en universitetsbildning kunna realiseras

utan ingrepp i de enskilda högskolornas inre förhållanden.

Detta förslag har icke föranlett någon åtgärd.

Riksdagens revisorer har i sin berättelse över den år 1956 av dem verkställda

granskningen angående statsverket (under § 28) behandlat frågan

om organisationsformen för de vetenskapliga högskolorna i Stockholm och

Göteborg. I berättelsen anföres bland annat följande.

Frågan om en närmare samordning av Stockholms högskolor till ett

Stockholms universitet har vid ett par tillfällen varit uppe till övervägande.

Starka skäl talar för att frågan om ett Stockholms universitet ånyo prövas.

Såsom icke minst framgår av direktiven för 1955 års universitetsutredning

står vårt land uppenbarligen inför nödvändigheten att genomföra en ganska

betydande upprustning av den vetenskapliga forskningen och undervisningen.

I detta läge synes det revisorerna angeläget att mer än någonsin

tillse, att anvisade medel kommer till avsedd nytta och att organisationen

av det akademiska arbetet således utformas på sådant sätt, att onödiga

kostnader undvikes. Från denna utgångspunkt framstår förhållandena i

Stockholm som föga rationella. Varje högskola har bland annat sin egen

administrativa apparat, trots att de arbetsuppgifter, som härutinnan ankommer

på de olika högskolorna, i stort sett sammanfaller. Beaktas bör

därjämte, att många av högskolorna företer stark inbördes släktskap även

i rent vetenskapligt hänseende. Sålunda kan erinras om den nära samhörigheten

i fråga om vissa ämnesområden mellan Stockholms högskolas naturvetenskapliga

fakultet, karolinska institutet och tekniska högskolan, mellan

karolinska institutet, tandläkarhögskolan, farmaceutiska institutet och veterinärhögskolan

samt mellan Stockholms högskolas humanistiska och juridis
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

ka fakulteter och handelshögskolan. Någon organiserad form av samverkan

på så sätt, att lärarkrafter, föreläsningssalar, laboratorier, apparatur och

andra tekniska hjälpmedel, djurstallar, verkstäder m. m. utnyttjas gemensamt,

förekommer emellertid knappast. — Biblioteksverksamheten är splittrad,

även om på detta område ett ökat samarbete vuxit fram under senare år.

Ej heller föreligger någon enhetlig plan för högskolornas utbyggnad, uppgjord

med beaktande av samtliga högskolors lokalbehov. Alla här anförda

förhållanden måste enligt revisorernas mening leda till onödiga kostnader i

form av dubbelarbete samt mindre effektivt utnyttjande av både personella

och materiella resurser. Den nuvarande splittringen innebär därjämte en

viss fara för vetenskaplig isolering, vilket särskilt gäller de minsta högskolorna.

— Det motstånd, som på sina håll rests mot tanken på ett Stockholms

universitet är, enligt det intryck revisorerna erhållit, delvis psykologiskt

och emotionellt betingat. Uppenbarligen föreligger dock även praktiska

svårigheter för denna tankes förverkligande, bland annat sammanhängande

med att många av högskolorna är belägna på långt avstånd från

varandra. Problemet försvåras ytterligare därav, att en del av högskolorna

redan nått en sådan storlek, att de åtminstone i vissa hänseenden framstår

som naturligt avgränsade organisationsenheter. De olägenheter, som berörts

i det föregående, är emellertid så betydande, att avsevärda rationaliseringsvinster

— vetenskapligt, pedagogiskt och administrativt — synes

stå att vinna genom en närmare samordning av de här ifrågavarande högskolorna

i Stockholm. På vad sätt en dylik samordning bör komma till

stånd får självfallet bli beroende av särskilda överväganden. Möjligheten

att på något sätt infoga naturhistoriska riksmuseet och andra för den

vetenskapliga forskningen och undervisningen betydelsefulla museer i en

universitetsorganisation av här ifrågavarande slag synes jämväl böra

undersökas.

I detta sammanhang erinrade revisorerna även om att förslag på sin tid

väckts om bildande av två universitet i Stockholm, av vilka det ena skulle

ha medicinsk karaktär och i sig innefatta karolinska institutet, tandläkarhögskolan,

farmaceutiska institutet och veterinärhögskolan. Slutligen erinrade

revisorerna om att flera av de nu avsedda högskolorna i Stockholm

företedde stora inbördes olikheter i fråga om sättet för verksamhetens

finansiering. Vissa av dem vore sålunda i större eller mindre utsträckning

beroende av avkastningen från olika fonder samt kommunala bidrag. Vid

övervägandet av frågan om formen för den ekonomiska förvaltningen borde

därför enligt revisorernas mening nu berörda omständigheter ägnas vederbörlig

uppmärksamhet.

Statsutskottet fann de av revisorerna berörda frågekomplexen i stort sett

falla inom det åt 1955 års universitetsutredning givna uppdraget i den mån

de icke skulle behandlas av utredningen rörande fortsatt upprustning av

Stockholms högskola eller utredningen rörande Stockholms högskolas framtida

ställning (Stockholms högskolas förhandlingskommitté) eller av dessa

i samråd med universitetsutredningen. Utskottet framhöll emellertid, att

särskilt de frågor, som berörde de organisatoriska problemen beträffande

högskolorna i Stockholm samt nybebyggelsen för dessa högskolor uppenbar
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

ligen syntes kräva ett snabbt principiellt avgörande, så att på detsamma

grundade konkreta förslag kunde utformas och föreläggas riksdagen för

prövning och avgörande. Utskottet hemställde, att revisorernas förslag icke

måtte föranleda någon annan riksdagens åtgärd än att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t gav till känna vad utskottet anfört (SU 1957: 169).

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan (Rskr. 1957: 382).

Frågan om Stockholms högskolas ställning. Såsom

framgått av redogörelsen för 1948 års avtal innebar detta, att Stockholms

högskolas karaktär av en icke statlig institution bibehölls. Statens inflytande

över högskolan förstärktes emellertid i väsentliga hänseenden. 19^7

års sakkunniga berörde i den skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet,

med vilken avtalsförslaget överlämnades, bland annat frågan om

högskolans framtida ställning till staten. De sakkunniga framhöll, att då

det uppenbarligen måste förutsättas, att den fortsatta utvecklingen skulle

komma att medföra avsevärda anspråk på bidrag av statsmedel till högskolans

verksamhet, de sakkunniga övervägt, om i anledning härav ett

förstatligande av högskolan kunde anses påkallat. Av skrivelsen framgår

vidare, att från stadens sida intresse visats för att högskolan bibehölls som

en icke statlig institution, i vars upprätthållande och förvaltning staden

alltfort tog en aktiv del. De sakkunniga hade för egen del stannat vid att

i varje fall tills vidare högskolans nuvarande karaktär av enskild stiftelse

icke borde ändras. Från åtskilliga synpunkter kunde det enligt de sakkunnigas

mening vara av betydelse att här gå fram med varsam hand.

Nämnda organisationsform hade visat sig äga stor livskraft, och värdet av

högskolans förankring i medborgarintresset inom den kommun, där högskolan

vuxit fram, måste skattas högt. Ej heller borde förbises vidden av det

ansvar, som ett förstatligande skulle medföra. Statens rimliga krav på förstärkt

inflytande över högskolan och bättre inblick i dess förhållanden

vid en utvidgad ekonomisk hjälp från statens sida kunde enligt de sakkunniga

även utan förstatligande tillgodoses.

Borgarrådsberedningen erinrade i yttrande till Stockholms stadsfullmäktige

över avtalsförslaget att högskolan under en viss motsättning till hävdvunna

bildningsideal skapats såsom en fri och helt självständig forskningsinstitution.

Sedermera hade högskolan utvecklats och omvandlats till ett

mera reguljärt akademiskt lärosäte, som dock behållit något av en friare

ställning och struktur och av de mera obundna arbetsuppgifter, som den

länge tjänat.

Styrelsen för Stockholms högskola framhöll i sitt yttrande till universitetskanslern

över förutnämnda avtalsförslag, att styrelsen för sin del funnit

det särskilt värdefullt, att någon principiell förändring av högskolans

ställning såsom en icke statlig institution ej ifrågasattes. Det rådde enligt

styrelsens uppfattning inte något tvivel om att just högskolans ställning

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

som en självständig institution varit en av de viktigaste orsakerna till att

högskolan under gångna år i så hög grad kommit i åtnjutande av frikostiga

donationer från olika håll.

Kommittén

Trots initiativ i skilda sammanhang har planerna på en mera omfattande

universitetsorganisation i Stockholm inte tagit fastare form. Av den förut

refererade diskussionen framgår, att värdet av en samordning av verksamheten

vid de i huvudstaden befintliga högskolorna allmänt vitsordats men

att olika meningar kommit till uttryck beträffande arten och omfattningen

av ett samgående. För närvarande synes på högskolehåll i Stockholm enighet

icke föreligga om ändamålsenligheten av en fast organiserad enhet, omfattande

förutom i Stockholm redan företrädda motsvarigheter till fakulteter

— juridisk, medicinsk, humanistisk och matematisk-naturvetenskaplig

— därtill knutna eller till nya fakulteter ombildade fackhögskolor.

Det har icke ankommit på kommittén att behandla universitetsfrågan i

Stockholm i denna frågas mera vidsträckta mening. Kommittén vill i detta

sammanhang erinra om att frågan om universitetens organisatoriska uppbyggnad

och administrativa struktur för närvarande prövas av 1955 års

universitetsutredning. Förutsättningar att praktiskt angripa frågan om en

integration av högskoleenheterna i Stockholm torde därför föreligga, först

sedan universitetsutredningen slutfört sitt arbete i nu berörda delar. En

lösning av den mera begränsade frågan om Stockholms högskolas framtida

ställning bör därför ske på ett sätt, som icke hindrar eller föregriper ett

senare ställningstagande till de betydelsefulla samordningsproblem, som

återstår att lösa. Kommittén vill i detta sammanhang tillfoga, att den är

av den uppfattningen att de snabbt växande anspråken på tjänster, lokaler

och utrustning för forskningen och den högre undervisningen måste, generellt

sett, mötas av åtgärder, ägnade att säkerställa ett så effektivt utnyttjande

som möjligt av befintliga och nytillkommande resurser. I all synnerhet

bör detta gälla de orter där splittringen på flera enheter med ofta

närbesläktade forsknings- och undervisningsuppgifter är särskilt framträdande

och där möjligheter i och för sig bör föreligga för en vidgad samverkan.

För kommittén har vid övervägandena om en ändring av Stockholms

högskolas ställning en sådan organisationsform, som kan främja fortsatta

samordningssträvanden på detta område, ansetts böra tillmätas ett

särskilt värde.

Lnder det första skedet av de nu slutförda trepart sförhandlingarna —

d. v. s. tiden innan de förut redovisade utbyggnadsalternativen utarbetats

— kom diskussionen om Stockholms högskolas framtida ställning att väsentligen

röra sig kring olika möjligheter att revidera 1948 års avtals regler

om samarbetet mellan staten och Stockholms stad i fråga om högskolans

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

ekonomi och administration. För kommittén framstod det — i betraktande

av det givna förhandlingsuppdraget — som naturligt att i första hand

söka utröna möjligheterna till en sådan revision, som med hänsyn till den

faktiska utvecklingen efter 1948 från statens synpunkt kunde te sig angelägen.

De huvudspörsmål, som en omprövning kunde komma att avse,

gällde avvägningen av statens och stadens inflytande, finansieringen samt

byggnads- och markfrågorna. För att belysa detta frågekomplex vill kommittén

här rikta uppmärksamheten på vissa faktorer.

I stort sett torde Stockholms högskola numera kunna karakteriseras

såsom jämställd med statsuniversiteten. Ett par viktiga undantag bör

emellertid nämnas. Tillsättande av befattning som professor, laborator eller

preceptor ankommer — såsom framgår av de tidigare citerade allmänna

bestämmelserna — fortfarande på styrelsen, ehuru utnämningen skall underställas

Kungl. Maj:t för prövning och stadfästelse. Även förordnande av

oavlönad docent ankommer på styrelsen. Förordnandet skall dock underställas

kanslern för prövning och stadfästelse. På dessa punkter har det

synts kommittén nödvändigt i och för sig, att en ändring, syftande till fullständig

överensstämmelse med motsvarande regler vid universiteten, kommer

till stånd. Vidare bör framhållas att högskolans ställning som enskild

stiftelse icke synes medge besvärsrätt i fråga om vissa tjänstetillsättningar

vid högskolan.

Högskolans ursprungliga karaktär av fri utbildningsanstalt, som kunde

lägga utbildningen efter ett mindre bundet schema, torde icke längre med

fog kunna åberopas som skäl för fortsatt bibehållande av högskolans ställning

som enskild institution. Ej heller torde ett förut framfört motiv för ett

sådant bibehållande, nämligen att självständigheten varit en av de viktigaste

orsakerna till att högskolan tidigare kommit i åtnjutande av frikostiga

donationer från olika håll, numera kunna tillmätas nämnvärd betydelse.

Högskolans successiva förändring framgår även därav, att statens allmänna

avlöningsreglemente gjorts tillämpligt beträffande tjänstemän vid högskolan,

i den mån de innehar tjänster upptagna å personalförteckning, som

Kungl. Maj:t fastställt med stöd av riksdagens beslut. På samma tjänstemän

är SPA-reglementet tillämpligt. Genom riksdagsbeslutet 1956 togs ytterligare

ett betydelsefullt steg i syfte att ställa högskolans personella och

andra resurser i paritet med universitetens i Uppsala och Lund.

I detta sammanhang torde vidare särskilt böra beaktas den förskjutning i

förhållandet mellan stadens inflytande i högskolan och dess ekonomiska

åtaganden gentemot denna, som ägt rum sedan 1948. Enligt 1948 års avtal

utser stadsfullmäktige i Stockholm fyra av styrelsens tolv ledamöter. Stadens

bidrag skall enligt avtalet utgå med cn fjärdedel av den s. k. anslagssumman

(se avtalet p. Ila), dock med högst 1,2 miljoner kronor. Detta

maximibelopp uppnåddes redan budgetåret 1952/53, varefter sålunda kost
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1959

nadsökningen för högskolans verksamhet kommit att helt falla på staten.

För innevarande budgetår uppgår statens andel av anslagssumman till

drygt 12 miljoner kronor. Denna utveckling visar, att en omprövning av

högskolans ställning är nödvändig. Resultatet av en sådan omprövning

beror givetvis av valet av bedömningsgrunder.

Kommittén vill slutligen i anslutning till dessa synpunkter understryka,

att högskolans nuvarande särställning medfört en rad administrativa problem,

i synnerhet för de centrala myndigheterna.

Försöken att under detta första skede av förhandlingsarbetet finna nya

vägar för ett fortsatt samarbete mellan de berörda parterna ledde emellertid

icke till något resultat. Bland annat ventilerades, på grundval av en

inom högskolans förhandlingsdelegation skisserad plan, möjligheten av en

ombildning av högskolan till ett statsuniversitet med något annorlunda

organisation än de nuvarande universitetens. En av de väsentligaste avvikelserna

från universitetsstatuterna i denna plan innebar, att mindre

konsistoriet och drätselnämnden skulle sammanslås till ett organ, kallat

konsistoriet, medan det större konsistoriet skulle slopas. I det tänkta konsistoriet

förutsattes enligt planen, att ett visst antal ledamöter skulle utses

av stadsfullmäktige i Stockholm.

En väsentlig anledning till att förhandlingarna under detta skede av arbetet

i realiteten strandade var avsaknaden av en långsiktig byggnadsplan

för högskolan. Oklarheten beträffande vilken mark som i framtiden skulle

komma att reserveras för högskolans fortsatta tillväxt innebar, att tillräckligt

underlag för en uppgörelse icke förelåg. Samtliga förhandlingsparter

fann det under sådana omständigheter nödvändigt att högskolans byggnadsfråga

ytterligare penetrerades, innan spörsmålet om en definitiv reglering

av parternas förhållanden i ekonomiska och organisatoriska hänseenden

på nytt togs upp till behandling.

Såsom framgått av det föregående ledde parternas bedömning av generalplanealternativen

till enighet om att en utbyggnad i huvudsaklig överensstämmelse

med ytterstadsalternativet syntes vara den enda realistiska

lösningen av högskolans byggnadsfråga. Därmed försköts tyngdpunkten

i förhandlingsarbetet till lokaliseringsfrågan och med denna sammanhängande

spörsmål.

Det fortsatta förhandlingsarbetet gav klart vid handen att stadens delegerade

icke vore beredda att överväga sådana jämkningar i 1948 års avtal

som skulle innebära någon mera väsentlig ökning av kommunens ekonomiska

engagemang i högskolans verksamhet. Från de delegerades sida hävdades

bestämt, att högskoleväsendet i princip vore en statlig uppgift samt

att de skäl, som tidigare föranlett stadens medverkan i högskolans utveckling,

icke längre ägde samma styrka och i vart fall icke kunde tagas till

intäkt för krav på ökade insatser från stadens sida. Kommittén framhöll

häremot, att den visserligen i princip delade uppfattningen om statens skyl
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. May.ts ''proposition nr 106 år 1959

dighet att sörja för högskoleutbildning men att det här vore fråga om ett

fullföljande, eventuellt en avlösning, av förpliktelser, som sedan gammalt

och senast genom 1948 års avtal och därtill knutna uttalanden åvilade

Stockholms stad.

Det förhållande att staten sålunda i framtiden — under förutsättning av

i huvudsak oförändrade regler beträffande statens och stadens ekonomiska

åtaganden respektive inflytande — skulle få påtaga sig praktiskt taget hela

kostnaden för den erforderliga expansionen ävensom den omständigheten

att investeringarna i nybyggnader för högskolan avsågs ske på staten tillhörig

mark stärkte kommittén i den uppfattningen, att en av förutsättningarna

för utbyggnadsprogrammets förverkligande borde vara, att statens

ledning av högskolan i fortsättningen klart markerades. Därmed kom

följderna av ett förstatligande av högskolan att bli huvudämnet för de

fortsatta överläggningarna. Utifrån den principiella ståndpunkt rörande

betingelserna för fortsatt expansion av högskolans verksamhet, som kommittén

sålunda tagit, gällde det att närmare undersöka villkoren för en

ombildning av högskolan till ett statligt lärosäte.

Förhandlingarna visade, att förutsättningar icke kunde bedömas föreligga

för en samverkan, varigenom staden skulle ikläda sig åtaganden gentemot

det tänkta universitetet och samtidigt tillförsäkras visst inflytande

över dess förvaltning. Kommittén vill här erinra om att ett dylikt samarbete

etablerats genom ett särskilt, tidsbegränsat avtal i anslutning till

1954 års huvudavtal om inrättande av ett universitet i Göteborg. Enligt

detta särskilda avtal förbinder Göteborgs stad sig att ställa välbelägen

och lämplig tomtmark till förfogande för den filosofiska fakultetens nybyggnader

samt bidrager årligen därutöver med ett belopp av 400 000 kronor

till verksamheten vid nämnda fakultet. Göteborgs stadsfullmäktige

skall enligt samma avtal välja två ledamöter av universitetets drätselnämnd.

Kommittén hade sålunda att utgå från att en ombildning av Stockholms

högskola till ett statligt lärosäte i realiteten skulle komma att innebära, att

stadens engagemang samtidigt i allt väsentligt upphörde. För kommittén

och övriga parter gällde det därför främst att uppnå en lösning av de med

hänsyn till den avsedda utflyttningen betydelsefulla frågorna om framtida

ägande- och nyttjanderättsförhållanden beträffande sådan staden tillhörig

mark, som för närvarande disponeras av Stockholms högskola. Förhandlingsarbetet

i övrigt koncentrerades på de förvaltningsfrågor som en ombildning

av högskolan till ett statsuniversitet aktualiserade.

Resultatet av förhandlingsarbetet framgår av det förslag till avtal angående

inrättande av ett universitet i Stockholm m. in. jämte till avtalsförslaget

hörande anmärkningar, som redovisas i närmast följande kapitel.

Enligt avtalsförslaget skall högskolan den 1 juli 1960 ombildas till ett statligt

lärosäte, benämnt universitetet i Stockholm.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Ett förverkligande av det nu framlagda förslaget om en ombildning av

Stockholms högskola till ett universitet och utflyttning av verksamheten

till Frescati öppnar en rad samordningsmöjligheter.

I en till byggnadsstyrelsens utredning den 31 december 1957 fogad promemoria

har utredningen för fortsatt upprustning av Stockholms högskola

pekat på vissa möjligheter till ett närmare samgående mellan delar av

naturhistoriska riksmuseet och motsvarande institutioner vid Stockholms

högskola. I promemorian har anförts, att frågan om ett sådant samgående

enklast kunde lösas genom en sammanslagning av museet och högskolan

men att en sammanslagning i sin tur förutsatte ett förstatligande av högskolan.

Kommittén vill här erinra om att riksmuseet är en statlig institution,

som enligt av Kungl. Maj:t fastställd instruktion står under Vetenskapsakademiens

inseende och vård. Riksmuseet är för närvarande uppdelat

på sju avdelningar, nämligen den botaniska avdelningen, den paleobotaniska

avdelningen, vertebratavdelningen, evertebratavdelningen, entomologiska

avdelningen, paleozoologiska avdelningen och mineralogiska avdelningen.

Varje avdelning har en föreståndare med titel professor. Avdelningsföreståndare

utnämnes av Kungl. Maj:t efter förslag av akademien.

Enligt kommitténs mening bör vid bifall till förslaget om högskolans ombildning

frågan om riksmuseets ställning och uppgifter snarast möjligt

göras till föremål för utredning. Utredningen bör åsyfta att klarlägga förutsättningarna

för museets inlemmande i den nya universitetsorganisationen.

I samband med en sådan utredning synes även frågan om ett infogande

i universitetet av statens etnografiska museum böra prövas.

Ytterligare spörsmål, som enligt kommitténs mening i fortsättningen bör

närmare övervägas, gäller Vetenskapsakademiens biblioteks samt Bergianska

stiftelsens ställning till det föreslagna universitetet. Av Vetenskapsakademiens

förvaltningsutskott har kommittén inhämtat, att akademien är

beredd att låta biblioteket utgöra centralbibliotek för universitetets naturvetenskapliga

fakultet. I övrigt synes frågan om en reglering av samarbetet

mellan det blivande universitetet och de institutioner, som för närvarande

samarbetar med Stockholms högskola, tillhöra de närmast aktuella problemen.

Till dessa hör också frågan om möjligheterna till en samverkan mellan

universitetet och andra, i förhållande till högskolan nu fristående statliga

institutioner.

Avslutningsvis vill kommittén beröra den problematik, som den föreslagna

utbyggnaden och omorganisationen av högskolan inrymmer. Under

förutsättning att den grundläggande tanken bakom utbyggnadsplanen,

samordningstanken, konsekvent vidmakthålles från projekteringens början

till det slutliga färdigställandet, kan otvivelaktigt en helt ny form för

undervisnings- och forskningscentrum bli resultatet. Kommer därjämte

institutioner av annan karaktär än den traditionellt akademiska, såsom

riksmuseet, att infogas i den nya enheten, förändras också på ett avgö
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

rande sätt den yttre ramen. De problem, som sålunda är förknippade dels

med genomförandet av det omfattande och komplicerade byggnadsprogrammet,

dels med själva organisationen, ger enligt kommitténs mening

en ny aspekt på frågan om det föreslagna universitetets administration.

Spörsmålet om universitetens organisatoriska uppbyggnad och administrativa

struktur prövas för närvarande av universitetsutredningen. Kommittén

anser sig därför icke böra gå närmare in på hithörande frågor. Vid den

revision, som förr eller senare måste ske i fråga om reglerna för universitetsförvaltningen,

synes en koncentration av denna utgöra ett viktigt alternativ

till den nuvarande splittrade funktionsuppdelningen. Vad beträffar det

föreslagna universitetet i Stockholm kan redan tanken på riksmuseets infogande

i universitetsorganisationen komma att aktualisera speciella administrativa

regler.

Avtalsförslag

Förslag till överenskommelse angående exploatering av Frescati-området

Som tidigare nämnts har djurgårdsnämnden upptagit förhandlingar med

Stockholms stads fastighetsnämnd rörande exploatering av det för Stockholms

högskola föreslagna området på Norra Djurgården. Förslag till

överenskommelse mellan staten och staden har sedermera upprättats av

djurgårdsnämnden och fastighetsnämnden. Det förslag till avtal angående

inrättande av ett universitet i Stockholm m. m., som kommittén, delegerade

för staden och delegerade för högskolan enats om och som redovisas

i det följande, förutsätter godkännande jämväl av förslaget till överenskommelse

angående den avsedda exploateringen. Kommittén har därför

funnit det lämpligt att först redovisa sistnämnda förslag.

I förslaget, som närmast har karaktär av principöverenskommelse, regleras

bland annat de viktigaste mellanhavandena mellan staten och staden

vid bebyggandet av området. Överenskommelsen skapar förutsättningar för

utbyggnad av högskolan enligt ytterstadsalternativet men ger även möjlighet

till annan statlig bebyggelse inom området.

I det följande återges sammanfattningsvis djurgårdsnämndens skrivelse

till Kungl. Maj:t den 24 februari 1959, varmed nämnden överlämnat ifrågavarande

förslag till överenskommelse. I skrivelsen hemställes, att Kungl.

Maj:t måtte utverka riksdagens godkännande av förslaget och bemyndigande

att enligt vad i skrivelsen sägs vidtaga de för exploateringens genomförande

erforderliga åtgärderna.

Nuvarande förhållande n. Av de berörda markområdena förvaltas

ett av domänstyrelsen, medan återstående delar tillhör Kungl. Djurgården.

Förstnämnda område — nedan benämnt Torphagen — utgöres av

del av kronoegendomen Bergshamra nr 1 samt Torphagen under krono
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

egendomen Sveden nr 1 och 2 (stadsäga 22 M och del av stadsägoområdet

nr 22) medan Kungl. Djurgården, som ägs av staten, disponeras av den

regerande Konungen. Dispositionsrätten grundar sig på riksens ständers

underdåniga skrivelse den 1 december 1809. Förvaltningen över djurgårdsområdena

utövas av en avdelning inom riksmarskalksämbetet, benämnd

Kungl. Djurgårdens förvaltning. I den av överenskommelsen berörda djurgårdsmarken

ingår förutom till naturhistoriska riksmuseet och Sveriges

geologiska undersökning samt statens veterinärmedicinska anstalt upplåtna

områden även en del av ett till Skogs- och lantbruksakademien till

trädgårdsskola upplåtet område.

Genom olika dispositioner vid skilda tillfällen har vissa närliggande markområden

å Norra Djurgården upplåtits med nyttjanderätt för vetenskapliga

ändamål (till skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut samt

veterinärhögskolan). Vidare har områden försålts till Vetenskapskademien,

Nobelinstitutet och Tekniska röntgencentralen AB. Slutligen äger den till

Vetenskapsakademien hörande Bergianska stiftelsen vissa markområden.

De kronans markområden, som berörs av överenskommelsen, har angivits

å djurgårdsnämndens ritning nr 5510/5531 (här utesluten)1.

Förslag till överenskommelse. Det upprättade förslaget till

överenskommelse är av följande lydelse.

»Djurgårdsnämnden och Stockholms stads fastighetsnämnd ha denna

dag enats om följande förslag till

Överenskommelse

mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, och Stockholms stad, å andra

sidan, rörande grunderna för exploatering av kronan tillhörig mark inom

det område av stadsdelen Brunnsviken i Stockholm, som på härtill fogad

dispositionsplan (djurgårdsnämndens ritning nr 5510) angivits med heldragen

svart linje.

§ 1.

Parterna förbinda sig medverka till att generalplan i huvudsaklig

överensstämmelse med ovan omnämnd dispositionsplan snarast möjligt upprättas.

En dylik generalplan skall även redovisa anslutningar till huvudledningar

för vatten och avlopp.

§ 2.

Parterna förbinda sig verka för att stadsplaner snarast möjligt upprättas,

antagas och fastställas för bostadsområdet inom dispositionsplanen

utan att generalplanens färdigställande avvaktas. Parterna äro ense om

att därvid inom området tillgodose behov av mark för studentbostäder i

den omfattning, som efter närmare utredning kan befinnas lämplig.

1 Kommitténs betänkande, efter s. 67.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj ds proposition nr 106 år 1959

För det till vetenskapliga institutioner m. m. avsedda området skola

stadsplaner upprättas, antagas och fastställas, om någondera parten finner

detta vara erforderligt.

§ 3.

Innan stadsplaneförslag av staden överlämnas till Kungl. Maj:t för fastställelse,

skola mellan parterna upprättas särskilda stadsplaneavtal för planernas

genomförande. Därvid skall följande iakttagas.

Mom. 1.

Kronan skall i överensstämmelse med de i 70 respektive 73 §§ byggnadslagen

den 30 juni 1947 angivna grunderna för stadsplaneläggning av område

i en ägares hand avstå mark till gata och annan allmän plats och

till sådan allmän byggnad, som erfordras för exploateringen, samt deltaga

i kostnaderna för iordningställande av gator.

Mom. 2.

Anläggning av erforderligt vatten- och avloppsnät skall bekostas av kronan

i den omfattning, som framgår av lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

den 3 juni 1955.

Mom. 3.

Kronan skall äga rätt att, om kronan så önskar, utföra arbeten för anläggning

av sådana gator och ledningar inom stadsplaneområdet, vilka enligt

stadsplaneavtal helt eller delvis bekostas av kronan. Sådana arbeten

skola utföras i enlighet med stadens föreskrifter enligt gängse praxis och

under dess kontroll.

§ 4.

Därest kronan önskar helt eller delvis bebygga det område, som enligt

ovannämnda dispositionsplan skall utnyttjas för vetenskapliga institutioner

och statliga byggnader utan att avvakta planläggning av området, ankommer

det på staden, att på sätt som efter förhandling mellan parterna

befinnes lämpligt anordna tillfart samt framdraga ledningar för avlopp,

vatten, gas och elektricitet intill gränsen för området ifråga. Kostnaden för

framdragande av tillfart samt ledningar för gas och elektricitet bestridas av

staden. För anslutning av området till stadens allmänna vatten- och avloppsanläggningar

skall kronan utgiva ersättning i den omfattning som

framgår av lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar den 3 juni

1955. I den mån härovan omnämnd tillfart och ledningar för gas, vatten,

elektricitet och avlopp framdragas över mark, som är i kronans ägo, skall

kronan kostnadsfritt ställa mark till stadens förfogande.

§ 5.

Till denna överenskommelse hör en bilaga med kommentarer till densamma.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

t$<;ksunds\ *"

orp

•er» udden

Siöstuasn

\ Siorm

kämbergoi

co/kiVoJ.

Brunnsvik

Lilla L

I X

undersökn*

''utbana

iStHuM

Nc fedmsf

for fysik

mentallait

arflbrpksektujgTnicns e*p

m/Mspa

Brur\v\SM\v^eu

djurgardsnåmnden

1+n.nr: 5510

la 1:10.000

\

»/lien

e/neffe

BQnw

Tillhör överenskommelse mellan Kungl. Maj:t och Kronan

samt Stockholms stad rörande exploatering av del

av stadsdelen Brunnsviken.

A. Område, avsett i huvudsak för vetenskapliga institutioner

och statliga byggnader.

B. Område, avsett i huvudsak för bostäder (inkl. studentbostäder).

T. Område, avsett för trafikled (Roslagsvägen).

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Har detta förslag till överenskommelse icke före den 1 januari 1960 blivit

godkänt av Stockholms stadsfullmäktige genom beslut som då vunnit laga

kraft samt av Kungl. Maj:t och riksdagen, skall förslaget till överenskommelse

anses till alla delar förfallet.

Härav äro två lika lydande exemplar upprättade och utväxlade.

Stockholm den 13 februari 1959

För Stockholms stad

Djurgårdsnämnden Dess fastighetsnämnd

Henry Johansson Walfrid Frank

/ K. G. Arrhenius / Sture Dahlén»

Den i § 5 i överenskommelsen avsedda bilagan har följande lydelse.

»Kommentarer till

en mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, och Stockholms stad, å andra

sidan, den 13 februari 1959 träffad överenskommelse rörande grunderna

för exploatering av kronan tillhörig mark inom del av stadsdelen Brunnsviken.

Till ingressen.

I ingressen avsedd, kronan tillhörig, mark omfattar, stadsägorna nr 5 och 22 M samt del av

stadsägoområdet nr 22 av stadsägan nr 22 + 23 -f- 24.

Dispositionsplanens gränser äro schematiskt angivna och förutsättas skola närmare studeras vid

planläggningen.

Till § 1.

Vad i paragrafen stadgas att generalplanen skall upprättas i huvudsaklig överensstämmelse med

dispositionsplanen innebär icke att generalplaneutredningen begränsas enbart till det område dispositionsplanen

omfattar. Utredningarna torde sålunda exempelvis komma att behöva omfatta

lösningar för Roslagsvägens sträckning närmast söderut ävensom blivande lokalgatas anslutning

till denna nya väg.

Det förutsattes att utredningen rörande motorvägens sträckning påbörjas omedelbart och bedrives

med skyndsamhet.

Därest frågan om områdets anslutning till huvudledningar för avlopp icke skulle vara löst vid

upprättandet av generalplanen, må denna redovisa olika alternativa lösningar av frågan.

Till § 2.

Det anmärkes att stadsplaneläggning av bostadsområdets västra del mellan Ekhagen och den

nya motorvägen (Torphagen) är beroende av motorvägens sträckning på denna plats.

I paragrafen omnämnd utredning förutsätter särskilda förhandlingar även med vederbörande

studentorganisation.

Till § h
I

andra stycket av § 2 i avtalet intagen bestämmelse utgör icke hinder för bebyggelse enligt

avtalets § 4.

Vad i denna paragraf säges om område, som enligt dispositionsplanen skall utnyttjas för vetenskapliga

institutioner och statliga byggnader, gäller jämväl om området i viss utsträckning kommer

att utnyttjas för studentkårsbyggnader.

Kronans åtagande att ställa egen mark till stadens förfogande för tillfart till i paragrafen

angivet område förutsätter att nuvarande Roslagsvägen i huvudsak bibehålies som lokalgata inom

området och att denna lokalgatas anslutning till blivande Roslagsvägen (motorvägen) kan ske i

närheten av området. Skulle annan tillfart visa sig erforderlig förutsättes särskild överenskommelse

mellan parterna.

På kronan fallande kostnader komma att regleras av de beslut, som i vederbörlig ordning fattas

på grundval av lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar den 3 juni 1955 (gäller även

§ 3 mom. 2).»

4 — Biliang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 10G

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kuugl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Djurgårdsnämndens anmärkningar till förslaget.

Såsom framgår av den till överenskommelsen fogade dispositionsplanen avses

de av planen omfattade markområdena huvudsakligen skola användas

för tre ändamål, nämligen område A för bebyggelse med vetenskapliga institutioner

och statliga byggnader, område 13 för bostadsbebyggelse inklusive

bebyggelse för studentbostäder samt område T för trafikändamål.

Frågan om förläggning av vetenskapliga institutioner till Norra Djurgården

har vid ett flertal tidigare tillfällen varit föremål för djurgårdsnämndens

övervägande. Med anledning bland annat av en framställning den 28

november 1947 till Kungl. Maj:t från Stockholms högskolors rektorskonvent

om reserverande av viss mark för framtida vetenskaplig bebyggelse gjordes

under år 1948 inom nämnden en inventering av dels redan vidtagna markdispositioner

å Djurgården för högskolor och vetenskapliga institutioner,

dels det behov av ytterligare markutrymme för dylika ändamål, som då ansågs

föreligga såväl i anslutning till redan gjorda markdispositioner som i

övrigt. Med anledning av de stora utbyggnadsbehov, som i nämnda utredning

redovisades, har djurgårdsnämnden därför hittills reserverat kronans

mark inom det å dispositionsplanen angivna A-området för i huvudsak

institutionsändamål. Nämnden har också vid olika tillfällen, då frågan om

markområdets användning varit aktuell — bland annat i samband med utredningar

beträffande Experimentalfältets trädgårdsskolas ställning —

framhållit, att området måste reserveras för ifrågavarande eller andra statliga

ändamål. Den tidigare rådande osäkerheten rörande Roslags vägens

framtida sträckning samt pågående utredning rörande trädgårdsskolans

framtida ställning och därmed sammanhängande fråga om upphörande av

Skogs- och lantbruksakademiens nyttjanderätt till Experimentalfältet har

emellertid föranlett, att nämnden icke kunnat vidtaga detaljerade plandispositioner

beträffande denna del av Norra Djurgården.

Kronans mark inom A-området innehåller i areal cirka 55 ha. Härav är

cirka 53 ha belägna öster om nuvarande Roslagsvägen. Enligt byggnadsstyrelsens

ytterstadsalternativ skulle för Stockholms högskola av sistnämnda

mark tagas i anspråk för en första utbyggnadsetapp cirka 15 ha

och för fortsatt utbyggnad ytterligare cirka 12 ha. De till riksmuseet och

veterinärmedicinska anstalten upplåtna områdena innehåller tillhopa cirka

17 ha, vilka endast delvis är bebyggda. Av återstoden av nyss angivna 55

ha, sålunda cirka 11 ha, avses cirka 2 ha väster om vägen tillsvidare skola

utgöra odlingsområden för planerade botaniska institutioner vid Lilla

Frescati, medan resterande cirka 9 ha ännu icke reserverats för något speciellt

ändamål.

Efter samråd med Stockholms högskolas förhandlingskommitté, riksmarskalksämbetet

med djurgårdsförvaltningen, byggnadsstyrelsen samt Stockholms

stads vederbörande myndigheter har djurgårdsnämnden funnit sig

kunna tillstyrka, att, därest ytterstadsalternativet helt eller delvis befinnes

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

vara lämpligt, det i byggnadsstyrelsens utredning för högskolans utbyggnad

angivna markområdet tillsvidare reserveras för utbyggnaden. Nämnden

vill emellertid understryka vikten av att de synpunkter, som nämnden delgivit

förhandlingskommittén i en promemoria av den 17 oktober 1958, beaktas

vid ärendets fortsatta handläggning.

Det för bostäder föreslagna området, B-området, består av Torphagen,

det redan bebyggda Ekhagenområdet samt en öster därom belägen platå

nedom Stora Lappkärrsberget.

Frågan om bebyggelse av Torphagen har vid ett flertal tidigare tillfällen

varit föremål för överväganden av djurgårdsnämnden (djurgårdskommissionen)

och förhandlingar mellan kronan och Stockholms stad, sedan Kungl.

Maj:t den 2 november 1944 uppdragit åt dåvarande djurgårdskommissionen

att i samråd med domänstyrelsen upptaga förhandlingar med Stockholms

stad om reglering av mark- och stadsplanefrågor för området (prop.

1943: 325). Ifrågavarande uppdrag överfördes sedermera genom kungl. brev

den 23 december 1947 till 1945 års markkommission. Med anledning av en

av Stockholms högskolors rektorskonvent i förutnämnda underdåniga skrivelse

den 28 november 1947 gjord framställning att området skulle reserveras

för framtida vetenskapliga ändamål, återkallades emellertid genom

kungl. brev den 6 februari 1948 sistnämnda uppdrag och överlämnades

framställningen till djurgårdsnämnden för att av nämnden övervägas i samband

med nämndens allmänna planläggning ifråga om användningen av

djurgårdsmarken.

Vid sina överväganden av de olika önskemål, som framförts beträffande

marken inom Djurgården och Torp!) a gen, har nämnden, som även samrått

med domänstyrelsen, funnit att Torphagen i första hand bör utnyttjas för

bostadsbebyggelse. Representanter för Stockholms stad har därjämte framfört

önskemål om en utökning av Ekhagens bostadsområde för komplettering

av denna samhällsbildning, vilken är för liten som underlag för erforderliga

gemensamhetsanordningar. En dylik utvidgning av bostadsområdet

har därför ansetts påkallad genom ianspråktagande av den i dispositionsplanen

angivna marken. Hänsyn har därvid även tagits till att man härigenom

skulle kunna i viss mån tillgodose det angelägna behovet av studentbostäder.

Själva Stora Lappkärrsberget och strandpartierna norr därom har

bibehållits såsom naturlig park under djurgårdsförvaltningen. Ifråga om

avgränsningen av bostadsområdet har samråd ägt rum med riksmarskalksämbetet,

djurgårdsförvaltningen och byggnadsstyrelsen samt stadsbyggnadskontoret

och fastighetskontoret i staden.

Genom djurgårdsnämndens försorg pågår planutredningar för kronans

ifrågavarande båda föreslagna bostadsområden, varför vid ett godkännande

.av den nu träffade överenskommelsen stadsplaneförhandlingar snarast torde

kunna upptagas med Stockholms stad. I förslaget till överenskommelse

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

regleras förutom vad förut angivits de viktigaste mellanhavandena mellan

staden och kronan såsom exploatör av kronans delar av B-området.

Det å dispositionsplanen angivna T-området har tillkommit för att möjliggöra

en av Stockholms stad påkallad omläggning av nuvarande Roslagsvägen,

vilken planeras att utbyggas med motorvägsstandard. Samråd beträffande

vägsträckningen har förutom med andra berörda myndigheter

även skett med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Såsom angivits i kommentaren

till överenskommelsen förutsättes härvid, att generalplaneutredningen

även kan behöva omfatta vägområden söder om de å dispositionsplanen

angivna områdena (kommentarerna till § 1). Härigenom har ett av

staden ifrågasatt alternativ till sträckning av Roslagsvägen öster om den

nuvarande vägen tvärsigenom institutionsområdet kunnat avföras ur diskussionen.

Detsamma hade eljest omöjliggjort en rationell utbyggnad av

högskolan (universitetet) å det föreslagna området.

Enligt överenskommelsen och en till densamma fogad särskild kommentar

förbinder sig såväl kronan som Stockholms stad att medverka till att en

generalplan för dispositionsplanens område snarast möjligt upprättas (§ 1).

Då emellertid upprättandet av en sådan plan kan bli tidsödande, har parterna

också enats om att verka för att för bostadsområdena erforderliga

stadsplaner genomföres utan att generalplanens färdigställande avvaktas

(§ 2). För det till vetenskapliga institutioner avsedda området skall också

stadsplaner kunna genomföras i den mån någondera parten anser detta

erforderligt (§ 2). Anledningen härtill är, att man icke utan ytterligare utredningar

kan bedöma om området bör i utbyggnadshänseende betraktas

såsom en enhet, i vilket fall det ansetts tillräckligt med upprättande av

generalplan, eller bör uppdelas i mindre områden åtskilda av vägar och

dylikt. Kronan skall dock, därest så erfordras, äga genomföra bebyggelse

utan att avvakta stadsplaneläggning (§ 4). Ifrågavarande bestämmelse är

tillkommen för att icke ett eventuellt krav på stadsplan skall fördröja

aktuell bebyggelse. Parterna är slutligen ense om, att inom bostadsområdena

skall kunna i lämplig utsträckning tillgodoses behov av mark för

studentbostäder (§2).

I överenskommelsen har även fastslagits att i samband med blivande

stadsplaner skall upprättas särskilda stadsplaneavtal för planernas genomförande

(§ 3). Härvid har också angivits de grunder, som beträffande

sådana avtal skall iakttagas ifråga om kronans avstående av mark samt

deltagande i kostnaderna för iordningställande av gator och anläggning av

erforderligt vatten- och avloppsnät. Kronan har därjämte av praktiska och

ekonomiska skäl tillagts rätt att själv utföra vissa anläggningsarbeten.

Slutligen regleras vissa frågor om anordnande av tillfart och framdragande

av ledningar till bebyggelseområde, som ännu icke planlagts, om

kostnaderna härför samt om kronans skyldighet att upplåta för anläggningarna

erforderliga markområden.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Exploateringens genomförande. För genomförande av den

i överenskommelsen avsedda exploateringen erfordras olika åtgärder, vilka

torde böra vidtagas i den ordning, som gäller för djurgårdsnämndens övriga

exploaterings verksamhet. Nämnden torde sålunda, enligt reglerna i nämndens

instruktion, böra upprätta förslag till erforderliga stadsplaner jämte

avtal med staden för deras genomförande. Nämnden torde likaså ha att

träffa preliminära avtal om försäljning eller upplåtelse med tomträtt eller

nyttjanderätt av sådan mark inom området, som avses för enskilt bebyggande

eller för trafikändamål och dylikt. De olika avtalen skall enligt

instruktionen underställas Kungl. Maj:t för prövning och godkännande.

Kostnaderna för exploateringen torde, i den del de icke kommer att

inräknas i särskilda anslag för statliga byggnader, böra bestridas eller förskotteras

i samma ordning som gäller beträffande djurgårdsnämndens

exploaterings verksamhet i övrigt. Erforderliga föreskrifter om de av dispositionsplanen

omfattade djurgårdsområdenas redovisning inom fastighetsfonden

samt om redovisning av inkomster och utgifter i samband med

exploateringen synes kunna lämnas av Kungl. Maj:t. Dylik redovisning sker

nu över statskontorets diversemedelstitel »Djurgårdsnämndens markförsäljningsmedel».

Särskilda föreskrifter torde även böra lämnas om redovisning

av behållna inkomster av exploateringsverksamheten från djurgårdsmarken

respektive Torphagen.

Den överlämnade överenskommelsen syftar främst till att möjliggöra en

utflyttning av Stockholms högskolas eller ett blivande universitets verksamhet

till det i överenskommelsen angivna A-området. Ehuru redan nu

möjlighet finnes att i begränsad utsträckning utnyttja det till naturhistoriska

riksmuseet upplåtna området för ytterligare bebyggelse, är det emellertid

också en nödvändig förutsättning för den erforderliga utbyggnaden

av högskolan enligt byggnadsstyrelsens ytterstadsalternativ att det till

Skogs- och lantbruksakademien upplåtna området frigöres från sin nuvarande

användning.

Omfattningen av akademiens område har angivits å djurgårdsnämndens

ritning nr 5510/5541 (här utesluten)1. Av ritningen framgår bland annat,

att en betydande del av akademiens område ej beröres av exploateringsöverenskommelsen.

Den återstående av överenskommelsen berörda delen

användes nu huvudsakligen för den av akademien bedrivna trädgårdsskolan.

Akademiens område har alltsedan år 1814 upplåtits till akademien jämlikt

särskilda beslut av de regerande konungarna. Enligt statsmakternas

beslut år 1911 (prop. 1911: 115) har området även upplåtits att av akademien

avgiftsfritt innehavas med nyttjanderätt tillsvidare, intill dess Kungl.

1 Kommitténs betänkande, efter s. 79.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Maj:t med riksdagens samtycke förordnar om områdets användande för

annat ändamål.

Frågan om akademiens frånträde av nyttjanderätten till markområdet

har vid flera tillfällen varit föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning.

I samband med utflyttningen av dåvarande veterinärbakteriologiska

institutionen — nuvarande veterinärmedicinska anstalten — till Experimentalfältet

fick akademien avstå härför erforderligt område. Sedan 1946

års trädgårdsundervisningskommitté i sitt betänkande den 22 december

1947 bland annat redovisat sina överväganden i samband med förläggningen

av en trädgårdsskola i stockholmstrakten, anmäldes även ifrågavarande

ärende för riksdagen (prop. 1949: 79). Härvid anförde dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, att mot kommitténs

förslag, att man skulle bibehålla trädgårdsskolan å Experimentalfältet

under en förhållandevis lång tid, talade den i flera remissyttranden kraftigt

understrukna synpunkten, att det med hänsyn till de anspråk på mark,

som torde komma att uppställas i framtiden, icke kunde vara lämpligt att

för någon längre tid binda användningen av akademiens mark för trädgårdsskoleändamål.

Han ansåg därför den på längre sikt lämpligaste lösningen

vara att förlägga trädgårdsskolan till annat ställe än Experimentalfältet.

Då det emellertid vore ovisst, huru länge skolan kunde kvarligga,

kunde man dock icke taga ställning till den ersättning, som kunde böra utgå

till akademien, därest den till skolan upplåtna marken skulle komma att

tagas i anspråk för annat ändamål, eller skolan eljest skulle komma att

upphöra såsom statsunderstödd trädgårdsskola. Det vore likväl rimligt, att

staten ersatte akademien för vissa utgifter samt att besked beträffande

trädgårdsskolans flyttning eller nedläggning fattades i så god tid, att akademien

kunde vidtaga härför erforderliga åtgärder.

I sitt utlåtande (1949: 44) med anledning av propositionen anförde jordbruksutskottet,

att, ehuru det på anförda skäl ville biträda det i propositionen

framlagda förslaget om bibehållande tillsvidare av trädgårdsskolan

vid Experimentalfältet, det likväl funnit åtskilliga skäl kunna anföras mot

att den skola, som borde finnas i Mälardalen, fortfarande skulle vara förlagd

till Experimentalfältet.

Enär riksdagen sedermera godkände jordbruksutskottets utlåtande, torde

enligt djurgårdsnämndens mening såväl Kungl. Maj:t som riksdagen i

princip kunna anses ha redan år 1949 godtagit uppfattningen, att Experimentalfältets

värdefulla mark bör frigöras från den nuvarande användningen

för att utnyttjas för viktigare statliga ändamål.

Frågan om användningen av trädgårdsskolans markområde för andra

statliga ändamål har också varit föremål för riksdagens bedömning så sent

som år 1956 med anledning av vad av riksdagens revisorer i deras berättelse

år 1956, § 28, anfördes beträffande de vetenskapliga högskolorna i

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Stockholm och Göteborg. Revisorernas uttalande föranledde visserligen icke

någon annan riksdagens åtgärd än att i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäldes

vad statsutskottet i sitt utlåtande (1957: 169) anfört. I utlåtandet

åberopades bland annat byggnadsstyrelsens yttrande, att en bättre samordning

i vad avsåge undervisning och forskning i Stockholm borde kunna

erhållas, om en koncentration av nybebyggelsen för dessa ändamål kunde

genomföras till tre särskilda områden, av vilka ett var Experimentalfältet,

av byggnadsstyrelsen benämnt Frescati. I anslutning härtill anförde emellertid

utskottet, att det syntes som om, beträffande nybebyggelsen genom

den av styrelsen angivna koncentrationen till angivna tre områden, mycket

väsentliga, praktiska och organisatoriska fördelar skulle kunna ernås.

I detta sammanhang torde slutligen böra nämnas att frågan om en ändrad

förläggning av trädgårdsskolan behandlats av trädgårdsskoleutredningen

i dess betänkande den 24 maj 1956. Av betänkandet framgår, att

Skogs- och lantbruksakademien är villig att med visst undantag avstå från

nyttjanderätten till markområdet, som nu omfattar cirka 63 ha, varav trädgårdsskolan

upptager cirka 28 ha. Akademien har emellertid såsom villkor

för frånträdande av ny ttj anderätten framställt anspråk på att staten skall

inlösa vissa akademien tillhöriga byggnader m. m. samt lämna akademien

ersättning för vissa förluster i samband med trädgårdsskoleverksamheten.

Djurgårdsnämnden har vid överläggning med företrädare för akademien

erhållit bekräftelse på att akademien är villig frånträda ny ttj anderätten i

samband med avveckling av huvudmannaskapet för skolan. Nämnden har

även mottagit en förteckning över akademiens ersättningsanspråk.

En successiv avveckling av Skogs- och lantbruksakademiens nuvarande

nyttjanderätt till det till akademien upplåtna markområdet (Experimentalfältet)

är, som nämnts, en förutsättning för genomförande av ytterstadsalternativet.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att inhämta riksdagens

samtycke att ny ttj anderätten skall upphöra i den ordning Kungl. Maj:t

bestämmer. Av akademien framställda här omförmälda ersättningsanspråk

torde icke nu behöva avgöras. Frågan härom torde efter ytterligare utredning

kunna underställas Kungl. Maj:t.

Den av överenskommelsen berörda marken torde böra ställas under djurgårdsnämndens

vård och inseende, när överenskommelsen av båda parter

godkänts. Den omedelbara förvaltningen därav torde därefter successivt

kunna överföras till nämnden i samband med olika områdens ianspråktagande

för exploatering. I samband därmed torde Kungl. Maj:t böra meddela

erforderliga beslut om ersättning till djurgårdskassan enligt hittills tilllämpade

normer. De delar av Skogs- och lantbruksakademiens markområde,

som icke omfattas av överenskommelsen, torde så snart de icke erfordras

för något akademiens ändamål återgå till Kungl. Djurgården och ingå i

den mark, som disponeras av den regerande Konungen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Förslag till avtal angående inrättande av ett universitet i Stockholm m. m.

Inledande anmärkning a r. Frågan om den fortsatta dispositionen

— efter en ombildning av Stockholms högskola till ett statligt lärosäte

— av sådan staden tillhörig tomtmark, som för närvarande är upplåten

till högskolan under tomträtt har under förhandlingsarbetet utgjort

en huvudfråga. En redogörelse för äganderättsförhållanden m. m. beträffande

den mark, som för närvarande disponeras av högskolan, har tidigare

lämnats.

I en till kommittén under förhandlingsarbetet överlämnad promemoria

har stadens delegerade belyst rättsläget i fråga om den av staden till högskolan

upplåtna marken. I promemorian erinras om att fastigheterna nr 8

i kvarteret Bergsmannen Större, nr 12 i kvarteret Bergsmannen Mindre,

nr 3 i kvarteret Mimer samt nr 3 och 11 i kvarteret Spelbomskan upplåtits

på sådana villkor, att en användning av fastigheterna i strid mot tomträttskontrakten

medför rätt för staden att genast återbekomma besittningsrätten

till fastigheterna utan någon lösenskyldighet i vad avser byggnaderna.

Vidare inhämtas, att överlåtelse av dessa fastigheter till annan tomträttshavare,

som iakttager ändamålsbestämmelsen, däremot icke sannolikt kan

antagas medföra ens att skadestånd tillerkännes staden. Beträffande fastigheten

nr 7 i kvarteret Spelbomskan framhålles att staden vid icke kontraktsenlig

användning av fastigheten äger rätt att höja den årliga avgälden

med 14 075 kronor men icke rätt att häva kontraktet. Överlåtelse på

ny innehavare av tomträtten synes icke medföra att staden erhåller skadestånd.

Vad slutligen gäller fastigheten nr 5 i kvarteret Mimer, framgår av

promemorian, att icke kontraktsenlig användning medför rätt för staden

att fordra rättelse samt skadestånd men att i praktiken någon skada svårligen

synes kunna påvisas.

Kommittén har ansett sig böra här beröra denna aspekt på stadens

markupplåtelser men vill tillfoga, att vid det fortsatta förhandlingsarbetet

i huvudsak andra synpunkter på hithörande mark- och byggnadsfrågor

trätt i förgrunden.

I det förslag till avtal, som parterna enats om, har frågan om högskolans

tomträttsmark lösts i huvudsak så, att fyra fastigheter (Bergsmannen

Större 8, Bergsmannen Mindre 12 samt Mimer 3 och 5) utan vederlag övergår

i statens ägo samt tre tomter (Spelbomskan 3, 7 och 11) upplåtes till

staten under tomträtt så länge de erfordras för universitetets behov. Därefter

skall beträffande två fastigheter (Spelbomskan 3 och 11) tomträtten

upphöra, varvid byggnaderna utan vederlag tillfaller staden. I fråga om

den tredje fastigheten (Spelbomskan 7) skall staden beredas tillfälle till

förhandlingar om villkoren för tomträttens upphörande och förvärv av

byggnaden.

Enligt avtalsförslaget upphör 1948 års avtal att gälla i och med att det

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

nya avtalet, som icke är tidsbegränsat, träder i kraft den 1 juli 1960. Högskolan

ombildas härigenom till ett statligt lärosäte till vars verksamhet

staden enligt avtalet icke förbinder sig att lämna något bidrag. Avtalsförslaget

innehåller icke någon bestämmelse om kommunal representation

i universitetets förvaltning. I övrigt regleras i avtalsförslaget sådana frågor,

som sammanhänger med att högskolan upphör såsom enskild stiftelse.

Förslag till avtal. Kommittén hemställer, att avtalsförslaget,

som enligt kommitténs mening innebär en från statens synpunkt väl godtagbar

lösning av föreliggande problemkomplex, oförändrat lägges till grund

för ombildningen av Stockholms högskola till ett statligt lärosäte. Avtalsförslaget

är av följande lydelse.

»Delegerade för staten (Stockholms högskolas förhandlingskommitté),

för Stockholms stad samt för Stockholms högskola ha denna dag enats om

följande förslag till

Avtal

mellan staten, Stockholms stad och Stockholms högskola angående

inrättande av ett universitet i Stockholm m. m.

1 §•

Stockholms högskola skall den 1 juli 1960 ombildas till ett statligt lärosäte,

benämnt universitetet i Stockholm, varvid högskolans rättigheter och

skyldigheter övergå till universitetet, där ej annat följer av vad i detta avtal

sägs. Parterna förbinda sig att verka härför i enlighet med vad här nedan

ö verenskommes.

2 §.

Parterna förutsätta, att en successiv överflyttning sker av universitetets

verksamhet från fastigheter och lokaler i innerstaden till fastigheter och

lokaler i stadsdelen Brunnsviken i Stockholm.

3 §.

Stockholms stad överlåter till staten utan särskilt vederlag äganderätten

till de i stadsdelen Vasastaden i Stockholm belägna tomterna nr 8 i kvarteret

Bergsmannen Större, nr 12 i kvarteret Bergsmannen Mindre samt nr

3 och 5 i kvarteret Mimer. Tillträde skall ske den 1 juli 1960, då de tomträttskontrakt,

som nu avse nämnda tomter, skola upphöra att gälla.

Högskolan överlåter till staten utan särskilt vederlag äganderätten till

de byggnader på nämnda tomter, som nu tillhöra högskolan. Tillträde skall

ske den 1 juli 1960.

Högskolan svarar för att tomträtterna till de ovannämnda tomter, som

nu innehavas av högskolan, på tillträdesdagen icke äro besvärade av inteckningar.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1959

4 §.

Högskolan överlåter till staten utan särskilt vederlag äganderätten till

tomterna nr 2 och 3 i kvarteret Kungstenen i stadsdelen Vasastaden i Stockholm

med på tomterna befintliga byggnader. Tillträde skall ske den 1

juli 1960.

Staten övertager nämnda dag betalningsansvaret för det inteckningslån

och det premielån, som högskolan erhållit av Stockholms stads brandförsäkringskontor.

Högskolan svarar för att fastigheterna icke besväras av andra penninginteckningar

än dem, som ligga till säkerhet för ovan nämnda inteckningslån

eller som till staten överlämnas vid tillträdet.

5 §.

Högskolan överlåter med stadens medgivande till staten utan särskilt

vederlag tomträtterna till de i stadsdelen Vasastaden i Stockholm belägna

tomterna nr 3, 7 och 11 i kvarteret Spelbomskan att nyttjas för universitetets

behov eller eljest i enlighet med de för tomterna gällande tomträttskontrakten.

Tillträde skall ske den 1 juli 1960.

Staten övertager nämnda dag betalningsansvaret för det lån, som högskolan

erhållit av Centralförbundet för socialt arbete till bestridande av

kostnaderna för uppförande och inredning av byggnaden på tomten nr 3

i kvarteret Spelbomskan.

Mellan staten och staden överenskommes, dels att envar av de i första

stycket nämnda tomträtterna till tomterna nr 3 och 11 i kvarteret Spelbomskan

skall upphöra, när den fastighet, som tomträtten gäller, icke

längre erfordras för i samma stycke avsedda behov eller ändamål, dels att

vid tomträttens upphörande byggnad på tomten skall tillfalla staden utan

vederlag, varvid staten skall svara för att tomträtten vid överlåtelsen icke

är besvärad av inteckningar.

Parterna förutsätta, att när tomten nr 3 i kvarteret Spelbomskan icke

längre erfordras för universitetets socialvetenskapliga institution fastigheten

icke heller kommer att disponeras för Institutet för socialpolitisk och kommunal

utbildning och forskning i Stockholm eller för Centralförbundet för

socialt arbete. Parterna åsyfta icke att härigenom åstadkomma någon förändring

av det nämnda institutets ställning eller finansiering.

Vid den tidpunkt, då byggnaden å tomten nr 7 i kvarteret Spelbomskan

icke erfordras för universitetsbibliotek och därmed förbunden verksamhet

eller eljest för universitetets behov samt före det staten börjar använda

nämnda tomt och byggnad för annat ändamål, skall staten bereda staden

tillfälle till förhandlingar angående villkoren för tomträttens upphörande

jämte stadens förvärv av äganderätten till byggnaden.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

6 §.

Staden uthyr till staten från och med den 1 juli 1960 den i stadsdelen

Vasastaden i Stockholm belägna fastigheten Observatorium nr 1. För uthyrningen

skola gälla samma villkor som nu gälla enligt mellan staden och

högskolan ingångna kontrakt beträffande fastigheten. Sistnämnda kontrakt

skola upphöra att gälla den 1 juli 1960.

7 §.

Staden förbinder sig att verka för att, när staten så påfordrar, för tomterna

nr 8 i kvarteret Bergsmannen Större, nr 12 i kvarteret Bergsmannen

Mindre, nr 3 och 5 i kvarteret Mimer samt nr 2 och 3 i kvarteret Kungstenen

antagas och fastställas stadsplaner, medförande sådan byggnadsrätt

på ifrågavarande tomter, som i huvudsak motsvarar byggnadsrätten enligt

de stadsplaner för angränsande kvarter, som gälla vid tiden för ny-, tilleller

ombyggnad å nämnda tomter.

8 §.

Andra högskolans tillgångar än ovan nämnda samt till högskolan anvisade

donationer, som högskolan själv äger eller disponerar, överföras från

och med den 1 juli 1960 till universitetet. Parterna förutsätta, att donations

villkoren skola iakttagas.

9 §.

Staten förbinder sig att i samband med ombildningen av högskolan bereda

dess tjänstemän och övriga personal motsvarande anställning vid universitetet.

10 §.

Parterna förbinda sig att vidtaga de åtgärder, vartill avtalet kan föranleda.

Alla kostnader, som må vara förenade med parts förvärv av rättighet

eller egendom, skola bäras av förvärvaren ensam.

11 §.

Avtalet av den 28 januari, den 22 mars och den 30 juni 1948 mellan

staten, Stockholms stad och Stockholms högskola rörande högskolans framtida

ställning skall den 1 juli 1960 upphöra att gälla. Staden befrias samtidigt

från förpliktelser gentemot högskolan av vad slag de vara må utom

beträffande den personliga professuren i stadshistoria för F. A. Lindberg.

12 §.

Till avtalet hör en bilaga med ''Anmärkningar till vissa paragrafer i avtalet

angående inrättande av ett universitet i Stockholm m. m.’.

Har icke dels detta förslag till avtal före den 1 januari 1960 blivit godkänt

av Kungl. Maj:t och riksdagen samt av styrelsen för Stockholms hög
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

skola ävensom av stadsfullmäktige i Stockholm genom beslut, vilket då

vunnit laga kraft, dels ett denna dag av djurgårdsnämnden och Stockholms

stads fastighetsnämnd upprättat förslag till överenskommelse mellan

Kungl. Maj:t och kronan, å ena, och Stockholms stad, å andra sidan, rörande

grunderna för exploatering av staten tillhörig mark inom visst område

av stadsdelen Brunnsviken i Stockholm likaledes före den 1 januari 1960

blivit godkänt av Kungl. Maj:t och riksdagen samt av stadsfullmäktige i

Stockholm genom beslut, vilket då vunnit laga kraft, skall avtalsförslaget

till alla delar vara förfallet.

Avtalsförslaget har upprättats i tre likalydande exemplar, av vilka parterna

tagit var sitt.

Stockholm den 13 februari 1959.

Stockholms högskolas förhandlingskommitté:

A. Thomson

Torsten Arén Joh. Blidfors Sven Lindblad

Delegerade för Stockholms stad:

Carl Albert Anderson Joakim Garpe

Erik Huss Einar Nilsson Ragnar Tomson

Delegerade för Stockholms högskola:

Håkan Nial Ingvar Svennilson Karl Myrbäck»

Den i 12 § i avtalet avsedda bilagan har följande lydelse.

»Anmärkningar

till vissa paragrafer i avtalet angående inrättande av

ett universitet i Stockholm m. m.

Till 1 §.

Av de till högskolan knutna särskilda instituten med egna styrelser eller direktioner tillhöra

Wenner-Grens institut för experimentell biologi, fysiologisk kemi och ämnesomsättningsforskning,

ryska institutet samt psykotekniska institutet högskolan och överföras sålunda i och med ombildningen

till universitetet. Förutom ovan nämnda institut finns ett antal utomstående institutioner,

med vilka högskolan har ett mer eller mindre fast organiserat samarbete. Härutinnan är

avtalet icke avsett att medföra någon ändring.

Till 3 §.

I paragrafen nämnda tomter disponeras för närvarande för följande ändamål: nr 8 i kvarteret

Bergsmannen Större med adress Norrtullsgatan 2 för juridiska och humanistiska avdelningarna,

nr 12 i kvarteret Bergsmannen Mindre med adress Sandåsgatan 2 för institut för organisk kemi,

nr 3 i kvarteret Mimer med adress Norrtullsgatan 16 för dels Wenner-Grens institut för experimentell

biologi, fysiologisk kemi och ämnesomsättningsforskning, dels institut för försäkringsmatematik

och matematisk statistik samt nr 5 i samma kvarter vid Vanadisvägen—Hagagatan

för institut för fysik.

Till i §.

I paragrafen nämnda tomter disponeras för närvarande för följande ändamål: nr 2 i kvarteret

Kungstenen med adress Kungstensgatan 45 för matematisk-naturvetenskapliga avdelningen samt

nr 3 i samma kvarter med adress Drottninggatan 116 för högskolans förvaltning.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Till 5 §.

I paragrafen nämnda tomter disponeras för närvarande för följande ändamål: nr 3 i kvarteret

Spelbomskan med adress Odengatan 61 för socialvetenskapligt institut vid högskolan samt för

Institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning i Stockholm och Centralförbundet

för socialt arbete, nr 7 i samma kvarter med adress Odengatan 59 för bibliotek för humanistiska

avdelningen och därmed förbunden verksamhet samt nr 11 i samma kvarter med adress

Odengatan 63 för institut för biokemi.

Parterna äro ense, att tomten nr 3 i kvarteret Spelbomskan må, om så är erforderligt, disponeras

för annat universitetets ändamål, även sedan tomten ifråga icke längre erfordras för universitetets

socialvetenskapliga institution och icke heller disponeras för Institutet för socialpolitisk

och kommunal utbildning och forskning i Stockholm eller Centralförbundet för socialt arbete.

Därest tomten nr 7 i kvarteret Spelbomskan användes till annat ändamål än universitetsbibliotek

och därmed förbunden verksamhet, skall avgälden utgå med i mom. 3:o första stycket tomträttskontraktet

angivet belopp.

Parterna förutsätta, att, där ej annat överenskommes, byggnaderna på tomterna nr 3 och 11 i

kvarteret Spelbomskan bibehållas och normalt underhållas till dess staden tillträder desamma.

Staten skall hålla byggnaderna försäkrade mot brand till betryggande belopp. Skulle eldsolycka

övergå någon av byggnaderna, skall brandskadeersättningen tillfalla staten; dock skall, om staten

ej inom 18 månader från det händelsen timat åtagit sig att återställa byggnaden, tomträtten avseende

tomten ifråga upphöra att gälla, varvid staten skall ej mindre svara för att tomträtten är

fri från inteckningar än även till staden utgiva belopp, svarande mot summan av dels den del av

brandskadeersättningen, som må ha tillfallit staten, dels den del därav, som kan ha utgått till

inteckningsha varna.

Till 6 §.

Den i paragrafen nämnda fastigheten Observatorium nr 1 med adress Drottninggatan 120

disponeras för närvarande för bland annat geografiskt institut.

Till 7 §.

Vad i paragrafen sägs om stadsplaneändring avser ej ändring av den inskränkning av byggnadsrätten

på tomterna nr 2 och 3 i kvarteret Kungstenen, som gäller enligt avtal mellan staden och

högskolan den 14 november 1905.

De nu gällande stadsplanerna för kvarter, gränsande till de i paragrafen uppräknade tomterna,

äro i vissa avseenden föråldrade. Sålunda saknas bestämmelser angående sådant parkeringsutrymme,

som enligt nu tillämpade principer bör finnas i fastigheter av ifrågavarande beskaffenhet

och belägenhet. Med hänsyn till att härav betingad ändring av dessa stadsplaner kan förutses

inom snar framtid ävensom under beaktande av att även andra förändringar i grannkvarterens

byggnadsrätt i enlighet med utvecklingens krav kunna komma att vidtagas, har byggnadsrätten

för de i paragrafen nämnda tomterna angivits skola bero av de stadsplaner, som vid tiden för ny-,

till- eller ombyggnad å tomterna gälla för angränsande kvarter.

Till S §.

Donationer för studie- eller resestipendier liksom andra donationer, vilkas avkastning för närvarande

icke redovisas i högskolans huvudstat, beröras icke av avtalet i annan mån än att,

liksom beträffande övriga donationer, i stället för högskolans organ universitetets motsvarande

myndigheter förutsättas skola utöva dispositionsrätten enligt donationsvillkoren.

Till 10 §.

Det förutsattes bland annat, att part, som enligt avtalet överlåter fast egendom, härom utfärdar

särskild överlåtelsehandling.

Eventuell avkastning, som förfaller till betalning före den 1 juli 1960, skall tillfalla överlåtaren,

annan avkastning förvärvaren. Samma fördelningsregel skall gälla skatter och andra onera.».

Kommitténs anmärkningar till förslaget. Ombildningen

av högskolan till ett statligt Iiirosiite (1 §) innebär, att Kungl. Maj:t

får befogenhet att ensam bestämma högskolans ledning och organisation.

Av anmärkningen till 1 § framgår, att Wenner-Grcns institut för experimentell

biologi, fysiologisk kemi och ämnesomsättningsforskning, som nu tillhör

högskolan, i och med ombildningen överföres till universitetet. Kom
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

mittén har inhämtat, att såväl donator, doktor Axel Wenner-Gren, som

direktionen för institutet icke har något att invända häremot — under förutsättning

att institutet bibehåller sitt nuvarande namn — eller mot en

förflyttning av institutet till Frescatiområdet.

Byggnaden för institutet för försäkringsmatematik och matematisk statistik,

som är belägen på tomt nr 3 i kvarteret Mimer, beröres av 3 §. Till

uppförande av nämnda byggnad har bidrag lämnats av Svenska livförsäkringsbolags

förening, som därvid förutsatt, att Stockholms högskola skulle

stå som ägare och förvaltare av byggnaden. Kommittén har inhämtat, att

föreningen icke har något att erinra mot en ombildning av högskolan till

universitet eller mot en utflyttning av den verksamhet, som bedrives vid

institutet i fråga, till nya lokaler inom Frescatiområdet, under förutsättning

att institutet får behålla sina nuvarande lokaler intill dess lokaler av likvärdig

beskaffenhet och i erforderlig utsträckning kan erhållas i de planerade

universitetslokalerna inom Frescatiområdet.

För att belysa 3, 4 och 5 §§ i vad avser överlåtelser m. m. av fastigheter

har följande tablå över mark- och byggnadsvärden sammanställts.

Uppskattade bygg-

Fastighet1

Uppskattade mark- värden enligt bygg- nadsstyrelsens utred- ning den 31 december

1957

nadsvärden enligt vär- dering den 18 novem- ber 1958 av repre- sentanter för bygg- nadsstyrelsen och

Stockholm stads

fastighetskontor

Fastigheter, som enligt 3 och ^ §§ övergår

i statens ägo.

1. Bergsmannen Större 8 ...............

1 355 000

1 600 000

2. » Mindre 12.............

450 000

1 700 000

3. Mimer 3 ...........................

2 130 000

1 650 000

4. » 5 ...........................

2 450 000

5 800 000

5. Kungstenen 2 ......................

1 056 000

3 000 0002

6. » 3 ......................

4 204 000

700 0002

11 645 000

14 450 000

II. Fastigheter, som enligt 5 § efter viss tid

överföres till Stockholms stad.

1. Spelbomskan 3 .....................

2. » 11 ....................

1 390 000

1 795 000

1 000 000

1 000 000

3 185 000

2 000 000

III. Fastighet, som i övrigt beröres av 5 §.

Spelbomskan 7 ........................

1 625 000

2 000 000

1 Tabellen avser endast tomträttsfastigheter och högskolans egna fastigheter. Byggnaden för

zootomiskt institut, vilken beröres av 8 § avtalet, är belägen på statens mark (kv. Vega) och

har värderats till 2 225 000 kronor.

2 Dessa byggnader har icke medtagits vid värderingen. Byggnadsstyrelsen har emellertid efter

enahanda grunder uppskattat deras värden till de här angivna beloppen.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1959

I fråga om den i 3 § nämnda tomten nr 5 i kvarteret Mimer bör observeras,

att det i riksstaten uppförda förslagsanslaget av 113 000 kronor till

Ersättning för viss tomträttsavgäld till Stockholm stad (1958/59 VIII E 38)

1 och med avtalsförslagets godkännande upphör att utgå från och med

budgetåret 1960/61.

Beträffande den i 4 § nämnda fastigheten Kungstenen nr 3 (»Spökslottet»)

har från högskolans sida uttalats ett önskemål om att byggnaden

måtte reserveras för universitetets behov eller därmed jämförlig verksamhet.

Kommittén vill härtill endast uttala, att den utgår ifrån, att byggnaden

även i framtiden kommer att användas för ändamål som motsvarar dess

karaktär av kulturhistoriskt värdefull byggnad och dess traditioner.

Enligt 4 § övertager staten betalningsansvaret för ett inteckningslån och

ett premielån. Inteckningslånet, som besvärar fastigheten Kungstenen nr 2,

belöper på 335 000 kronor och premielånet på 4 009 kronor (per den 1

januari 1959). Det förstnämnda lånet förfaller till betalning utan föregående

uppsägning den 31 december 1966. Räntan är 4,6 procent. Annuiteten

för det sistnämnda lånet är 636 kronor. Räntan beräknas efter 4

procent.

Det i 5 § nämnda lånet, som Centralförbundet för socialt arbete beviljat

högskolan, utgör 100 000 kronor. Lånet är räntefritt och ouppsägbart, så

länge byggnaden på tomt nr 3 i kvarteret Spelbomskan upplåtes för Institutet

för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning i Stockholm.

Skulle upplåtelsen upphöra löper lånet därefter med fem procent årlig ränta

och återbetalas efter sex månader å endera sidan gjord uppsägning. Om

institutet erhåller lokaler i samband med nybyggnad för universitetet inom

Frescatiområdet torde förhandlingar beträffande lånet böra upptagas med

Centralförbundet.

I 5 § har förutsatts, att när tomten nr 3 i kvarteret Spelbomskan icke

längre erfordras för universitetets socialvetenskapliga institution fastigheten

icke heller kommer att disponeras för Institutet för socialpolitisk och

kommunal utbildning och forskning i Stockholm eller för Centralförbundet

för socialt arbete. I detta sammanhang vill kommittén framhålla, att

styrelsen för nämnda institut tillställt kommittén ett utdrag av protokoll,

fört vid styrelsens sammanträde den 16 oktober 1958, varav framgår, att

styrelsen tillstyrker en utflyttning av institutet till Frescatiområdet, därest

högskolans samhällsvetenskapliga institutioner förlägges dit.

I anslutning till 8 § må nämnas, att de fonder, som ingår i högskolans

huvudstat, den 30 juni 1958 uppgick till ett sammanlagt bokfört kapitalbelopp

av 12 446 773 kronor med en ränteavkastning av sammanlagt

740 172 kronor. Stipendiefonderna uppgick samma dag till 2 982 342 kronor

med en ränteavkastning av 175 022 kronor och övriga fonder till

2 143 964 kronor med cn ränteavkastning av 115 572 kronor.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1959

I 11 § stadgas, att 1948 års avtal skall upphöra att gälla den 1 juli 1960,

vilket innebär bland annat, att stadens bidrag, som sedan budgetåret

1952/53 utgått med 1,2 miljoner kronor årligen, upphör. I samma paragraf

sägs, att stadens förpliktelser beträffande den personliga professuren

i stadshistoria för F. A. Lindberg icke rubbas. Till kostnaderna för

denna professur bidrager även Svenska stadsförbundet. I skrivelse till

kommittén den 9 februari 1959 har förbundet förklarat sig berett att, även

om högskolan ombildas till en statlig läroanstalt vidmakthålla sitt gjorda

åtagande om ett årligt bidrag av 8 000 kronor av Stadshistoriska institutets

medel till kostnaderna för ifrågavarande professur. Förbundet har härvid

förutsatt, att begränsningen av undervisningsskyldigheten för professor

Lindberg med hänsyn till föreståndarskapet för Stadshistoriska institutet

skall kvarstå. Om så anses påkallat åtager sig förbundet även att liksom

hittills förmedla det bidrag, som för ändamålet ställes till förfogande av

Stockholms stad.

III. Anslagsfrågor

Föreliggande förslag

I skrivelse den 12 augusti 1958 har byggnadsstyrelsen framhållit bland

annat, att styrelsen i samråd med Stockholms högskolas förhandlingskommitté

undersökte möjligheterna att — sedan principbeslut om högskolans

framtida utbyggnad fattats — utan dröjsmål lösa de för högskolan angelägnaste

byggnadsfrågor^. Styrelsen har därvid beräknat ett medelsbehov

av 1 200 000 kronor för budgetåret 1959/60. I skrivelse den 19 februari

1959 — vilken i form av en promemoria även tillställts förhandlingskommittén

— har byggnadsstyrelsen närmare belyst dels frågan om en arkitekttävling

om högskolans utbyggnad, dels frågan om nybyggnad för botaniska

instituten, dels ock frågan om nybyggnad för kemiska övningslaboratoriet

och institutet för oorganisk och fysikalisk kemi. För budgetåret

1959/60 har styrelsen för dessa ändamål beräknat ett medelsbehov av

(200 000 -)- 500 000 -f- 500 000 =) 1 200 000 kronor. I skrivelsen anför styrelsen

följande.

Arkitekttävling om högskolans utbyggnad. Den utformning

av de båda alternativa förslagen för utbyggnaden, som redovisas i

styrelsens generalplan är närmast ägnad att ge en illustration till förekommande

möjligheter och redovisade slutsatser. Det synes styrelsen med hänsyn

till uppgiftens omfattning och allmänna betydelse nödvändigt att,

därest statsmakterna tager principiell ställning till högskolans framtida

förläggning inom Frescatiområdet, områdets disposition och högskolans

byggnadsfråga blir mera allsidigt belyst. Detta bör lämpligast ske genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1959 G5

att frågan göres till föremål för en allmän arkitekttävling såsom tidigare

skett beträffande nybyggnader för medicinska fakulteten vid Göteborgs

universitet, musikaliska akademien med flera närbesläktade byggnadsobjekt.

Totalkostnaden för hela anläggningen beräknas preliminärt till

cirka 100 miljoner kronor. Mot bakgrunden av denna kostnad synes det

vara motiverat att tävlingen i högre grad än vanligt inriktas på att finna

nya vägar för ett rationellt och ekonomiskt byggnadssätt. Denna princip

bör gälla även på längre sikt. Om- och tillbyggnadsproblemet bör i tävlingen

ägnas speciell uppmärksamhet. Det synes styrelsen lämpligt att i

programmet för tävlingen den nya högskolans organisation och arbetssätt

ingående klarlägges så att de tävlande utan förutfattade meningar kan angripa

uppgiften från grunden. Inga föreskrifter eller rekommendationer

t. ex. beträffande byggnadernas utformning, höjd eller gruppering bör sålunde

binda de tävlande. En tävling av detta allmänt utredande slag brukar

betecknas som idétävling.

Enligt styrelsens mening fordrar en sådan tävling, inklusive förberedelsearbete

och bedömning, en tidrymd av cirka ett och ett halvt år att

genomföra. Kostnaden kan beräknas till cirka 200 000 kronor. Då det är av

vikt att tävlingen kan igångsättas snarast möjligt efter det att ett principbeslut

i frågan om högskolans lokalisering föreligger, vill styrelsen framhålla

nödvändigheten av att medel finnes tillgängliga under budgetåret

1959/00.

Nybyggnad för botaniska instituten. För budgetåret

1956/57 anvisades 100 000 kronor till program, ritningar in. m. Enligt av

chefen för ecklesiastikdepartementet i proposition 1956: 108 förordat förslag

har nybyggnaden för de botaniska instituten planerats förlagda till ett

område vid Lilla Frescati i direkt anslutning till Bergianska trädgården.

Byggnadsstyrelsen har vid den fortsatta utredningen funnit lämpligheten

av denna förläggning bekräftad, oavsett vilket alternativ som väljes för

högskolans utbyggnad i övrigt. Enligt av 1955 års universitetsutredning

antagna arbetshypoteser för den framtida utbildningskapaciteten har nybyggnaden

projekterats efter två alternativ. Det mindre alternativet (40—

50 nyintagna elever) är projekterat i form av en fyravåningsbyggnad, innehållande

forskningsutrymmen, övningslaboratorier, m. in., till vilken anslutits

växthus samt en tvåvåningsflygel för bibliotek, hörsal, seminarierum

och samlingar. Det större alternativet (80—100 nyintagna elever) skiljer

sig från det mindre i så måtto, att övningslaboratorierna förlagts till en

utbyggnad av biblioteks- och hörsalsflygeln, varigenom fyravåningsbyggnaden

med oförändrade dimensioner uteslutande innehåller forskningsutrymmen.

Kostnaderna för det mindre alternativet har uppskattats till

cirka 5 500 000 kronor och för det större till cirka 6 300 000 kronor, båda

enligt prisläget den 1 juli 1957. Sedan de ovannämnda projekten redovisats

i samband med medelsäskande för budgetåret 1958/59 har styrelsen under

hand anmodats att i samråd med de botaniska instituten utarbeta ett tredje

projekt dimensionerat för en årlig intagning av 00—75 elever. Vidare förut

sätt es att ett visst samgående med Bergianska stiftelsens botaniska institut

kommer att etableras, varigenom programmet bör beräknas med hänsyn

till nuvarande två professurer vid högskolan. Omarbetning av förslaget

pågår. Underhandlingarna beträffande överlåtelse av det för institutions
5

— Uihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 10G

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

byggnaden erforderliga tomtområdet m. in. har framskridit så långt, att

avtal kan slutas så snart byggnadens slutgiltiga planläggning fastställts.

Den för de botaniska instituten inom Frescatiområdet avsedda odlingsmarken

har delvis redan tagits i bruk av instituten och beslut om övertagande

av återstående odlingsmark har fattats. Företrädarna för instituten förklarade

redan i maj 1956 att ett framtida anläggande av en motorväg strax

öster om nuvarande järnvägen inte allvarligt skulle inverka på institutens

verksamhet med försöksodlingar.

Nybyggnad för kemiska ö v ning sia b or atoriet och

institutet för oorganisk och f y sik ali s k kemi. För budgetåret

1956/57 anvisades 100 000 kronor till program, ritningar m.m. I

samband med framläggandet av generalplanen presenterade styrelsen alternativa

förslag till förläggning och kostnader. Övningslaboratoriet har enligt

universitetsutredningens arbetshypotes dimensionerats för 96 nyintagna

studerande per år, vilket antal baserar sig på en som lämplig föreslagen

gruppstorlek av 12 studerande. Laboratoriet omfattar även lokaler för

undervisning i organisk kemi och biokemi.

Byggnadens planläggning kan i korthet beskrivas på följande sätt. Samtliga

forskningsavdelningar har inrymts i en trevåningsbyggnad med källare.

Sammanbunden med denna av en lägre byggnad innehållande hörsal,

seminarierum, bibliotek och centralförråd ligger övningslaboratorierna

likaledes i tre våningar med en souterrängvåning, inrymmande verkstaden.

Totalkostnaden för byggnadskomplexet har uppskattats till cirka 12 000 000

kronor.

De kemiska institutens nybyggnadsfråga måste betraktas som synnerligen

angelägen. Den ytterligare tidsutdräkt, som ett inlemmande av objektet

i den ovannämnda arkitekttävlingen skulle medföra, därest denna kommer

till stånd, torde innebära allvarligt men för undervisning och forskning.

Byggnadsstyrelsen har därför undersökt möjligheterna till en annan förläggning

än den tidigare föreslagna och funnit, att en omplacering av

byggnadskomplexets läge i Frescatialternativet till den plats, som i planen

föreslagits för de geologiska och mineralogiska instituten, d. v. s. strax söder

om den s. k. Vegaplatsen invid riksmuseet, skulle ge förutsättningar att

genomföra byggnadsföretaget oberoende av tävlingen. Tomtområdet, som

bildar en från den övriga för högskolan planerade marken utskjutande

triangel, är obebyggt samt äges av staten och förvaltas av byggnadsstyrelsen.

Vissa byggnadsarbeten inom kvarteret Vega i

Stockholm. För den etappvisa ombyggnaden av Gamla tekniska högskolan

och Gamla bergskolan för Stockholms högskolas räkning har hittills

anvisats 1 000 000 kronor. I skrivelse den 12 augusti 1958 har byggnadsstyrelsen

hemställt om ett investeringsanslag av 500 000 kronor för

nästa budgetår för slutförande av ifrågavarande ombyggnad. De arbeten,

varom nu är fråga, avser färdigställande av institutionslokaler för ämnena

pedagogik, psykologi och genetik i Gamla tekniska högskolan samt inredande

av ett förvaringsrum för isotopmateriel i dennas källare.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kung], Maj.ts proposition nr 106 år 1959

67

Yttrande m. m.

Förhandlingskommittén har i sitt betänkande beträffande frågan om anordnande

av en arkitekttävling om högskolans utbyggnad samt de ifrågasatta

nybyggnaderna för botaniska instituten och för kemiska övningslaboratoriet

och institutet för oorganisk och fysikalisk kemi anfört följande.

Ett godkännande av de båda avtalsförslag, som redovisats i det föregående,

innebär att förutsättningar skapas för en successiv utflyttning av

verksamheten vid det föreslagna universitetet från innerstaden till det förut

angivna området på Norra Djurgården. I likhet med byggnadsstyrelsen

finner kommittén det lämpligt, att den närmare utformningen av ytterstadsalternativet

göres till föremål för en arkitekttävling. Kommittén vill

understryka styrelsens uttalande att det — mot bakgrunden av de preliminärt

beräknade investeringskostnaderna — synes vara motiverat att en

sådan tävling i högre grad än vanligt inriktas på att finna nya vägar för

ett rationellt och ekonomiskt byggnadssätt. Vidare vill kommittén tillägga

att som en av utgångspunkterna för den föreslagna tävlingen om universitetsområdets

disposition och bebyggelse bör gälla, att en bebyggelse för studentbostäder

planeras ske i omedelbar anslutning till nämnda område.

Kommittén vill därjämte erinra om att djurgårdsförvaltningen och djurgårdsnämnden

i särskilda promemorior till kommittén anfört vissa synpunkter

på frågan om omfattningen och utnyttjandet av det för den ifrågasatta

tävlingen aktuella området.

I fråga om nybyggnad för de botaniska instituten förordar kommittén,

att denna byggnad förlägges till det av byggnadsstyrelsen föreslagna området

vid Lilla Frescati. Med anledning av vad styrelsen anfört rörande

visst samgående mellan Bergianska stiftelsens botaniska institut och högskolans

botaniska institut vill kommittén framhålla, att den finner det angeläget,

att förhandlingar snarast möjligt upptages med Vetenskapsakademien

beträffande förutsättningarna för ett dylikt samgående.

Med hänsyn till de ytterst pressande lokalförhållanden under vilka kemiundervisningen

vid högskolan sedan lång tid tillbaka bedrives finner kommittén

i likhet med byggnadsstyrelsen, att frågan om nybyggnad för det

kemiska övningslaboratoriet och institutet för oorganisk och fysikalisk kemi

bör lösas utan ytterligare dröjsmål. Såsom framgår av byggnadsstyrelsens

redogörelse har styrelsen numera funnit, att en omplacering av byggnadskomplexet

— i förhållande till den tidigare tänkta placeringen — skapar

förutsättningar för ett genomförande av detta byggnadsföretag oberoende

av tävlingen. Den av styrelsen nu förordade platsen avsågs i den preliminära

utformningen av ytterstadsalternativet för nybyggnader för de geologiska

och mineralogiska instituten. Kommittén har av byggnadsstyrelsen

inhämtat, att lämpliga, alternativa platser finns att tillgå för sistnämnda

byggnader. Under sådana omständigheter förordar kommittén, att nybyggnaden

för det kemiska övningslaboratoriet och institutet för oorganisk och

fysikalisk kemi undantages från den föreslagna arkitekttävlingen och att

åtgärder för byggnadsföretagets påbörjande snarast möjligt vidtages.

Med hänvisning till det anförda får kommittén tillstyrka att erforderliga

medel för anordnande av eu arkitekttävling samt för de båda här berörda

byggnadsföretagen anvisas för budgetåret 1059/60.

Då hela utbyggnadsprogrammets förverkligande förutsätter medverkan

av ett flertal myndigheter anser sig kommittén slutligen böra betona ange
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 19-59

lägenheten av att särskilda åtgärder överväges för att få till stånd en effektiv

samordning av alla de intressen, som beröres av utbyggnaden.

Byggnadsstyrelsen bär i skrivelse den 3 mars 1959 redovisat resultatet

av de överläggningar, som förevarit mellan styrelsen och djurgårdsförvaltningen

i fråga om upplåtelse av markområde vid Lilla Frescati för nybyggnad

för de botaniska instituten. I skrivelsen erinras om, att djurgårdsförvaltningens

vård och förvaltning av området har sin grund i den regerande

Konungens dispositionsrätt till Djurgården. Styrelsen anmäler att djurgårdsförvaltningen

väckt frågan om ersättning för de inkomster, som denna

går miste om till följd av den ifrågasatta upplåtelsen. Av skrivelsen inhämtas

vidare följande.

Vid de förhandlingar, som förts mellan byggnadsstyrelsen och djurgårdsförvaltningen,

har det konstaterats, att förvaltningens bruttoinkomster av

markarrenden och uthyrningar i vad avser markområdet för närvarande

uppgår till cirka 13 000 kronor per år. Parterna är överens om att de

drifts- och underhållskostnader, som är förknippade med inkomstens förvärvande,

uppgår till omkring 6 000 kronor och att sålunda nettointäkten

utgör 7 000 kronor. Detta belopp har parterna ansett böra uppdelas på

dels en sådan intäkt för mark och vissa byggnader av cirka 5 000 kronor,

som förväntas kunna utgå tills vidare utan någon nu överblickbar begränsning

i tiden och dels en intäkt av 2 000 kronor, som är att hänföra till

byggnader med en till högst 20 år begränsad återstående livslängd.

Från djurgårdsförvaltningens sida har yrkats, att förvaltningen, så länge

markområdet nyttjas av de botaniska instituten eller för annat statligt

ändamål, skall gottgöras med ett årligen utgående belopp av 5 000 kronor,

vilket belopp bör anknytas till lämplig index i syfte att därmed bevara

beloppets realvärde. Fn reglering av beloppet enligt index har ansetts

lämpligen böra ske vart tionde år. Vidare skulle förvaltningen för bortfallet

av det årliga hyresbeloppet å 2 000 kronor, som beräknas utgå under

20 år, erhålla ett engångsbelopp, motsvarande hyrornas nuvärden. Detta

engångsbelopp, framräknat efter en räntefot av 4 procent, skulle uppgå

till avrundat 26 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har icke något att erinra mot beloppen i och för sig.

Däremot synes det icke ankomma på styrelsen att göra något uttalande i

den principiella frågan, om ersättning bör utgå för upplåtelser till statsändamål

av mark på Kungl. Djurgården.

Riksmarskalksämbetet har i skrivelse den 5 mars 1959 berört vissa frågor,

som äger samband med den ifrågasatta markupplåtelsen vid Lilla

Frescati för nybyggnad för de botaniska instituten. I skrivelsen anföres

i huvudsak följande.

Djurgårdsförvaltningen har ombesörjt, att arrende- och hyresupplåtelser,

som berör områdena och därpå befintliga byggnader, bringas att upphöra

under år 1959. — Förhandlingar har förts med byggnadsstyrelsen angående

storleken av den ersättning för byggnader och mistade inkomster, som efter

områdenas avstående bör utgå till djurgårdskassan. Ämbetet har vid

granskning av byggnadsstyrelsens förslag i ersättningsfrågan funnit, att det

nöjaktigt tillgodoser djurgårdskassans anspråk. Enligt förslaget friskrives

statsverket från varje skyldighet att i samband med förvärvet av nyttjanderätten

till områdena utgiva annan ersättning än den som bestämmes

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

att utgå till djurgårdskassan. Då byggnadsstyrelsen till Kungl. Maj:ts prövning

hänskjutit frågan om djurgårdskassans ersättningsanspråk får ämbetet

efter samråd med djurgårdsförvaltningen för sin del framhålla, att den begärda

engångsersättningen för vissa byggnader, 26 000 kronor, kommer att

i huvudsak användas för iordningställande av det odisponerade skogsområdet

väster och sydväst om de botaniska institutens byggnadsområde.

Beträffande kostnaderna för väghållning och parkvård inom det för allmänheten

tillgängliga området vid instituten vill djurgårdsförvaltningen

sedermera föreslå en lämplig fördelning av dessa. Tills vidare synes dock

kostnader av detta slag böra helt bäras av förvaltningen.

Under förutsättning att följande villkor och föreskrifter iakttagcs har

ämbetet icke något att erinra mot att inom det ifrågavarande västra markområdet

uppföres byggnad för Stockholms högskolas botaniska institut och

anlägges härför erforderliga vägar, parkeringsplatser m. m. samt att nuvarande

odlingsmark inom samma markområde och inom det östra markområdet

må tagas i bruk av instituten för deras odlings verksamhet, varvid

djurgårdsförvaltningen utan särskild ersättning överlämnar till högskolan

på odlingsområdena befintlig matjord.

1. Det slutliga byggnadsförslaget skall underställas riksmarskalksämbetet

för godkännande.

2. Marken avträdes å dag som Kungl. Maj:t bestämmer. _

3. Träd inom områdena skall tillhöra djurgårdsförvaltningen. Avverkning

och aptering skall ske enligt förvaltningens anvisningar. Virket skall

utan kostnad för förvaltningen transporteras till plats, som anvisas av förvaltningen.

Vägbron över Rimbobanan förstärkes, varom överenskommelse

träffas med järnvägsbolaget. Under hela byggnadstiden skall väg för gående

hållas öppen från Roslagsvägen till skogsområdet vid Lilla Frescati. Skador

inom parkområdet genom uppläggning av byggnadsmaterial bör såvitt

möjligt undvikas. Sådan uppläggning eller uppställning av fordon utanför

området får icke förekomma.

4. Det västra markområdet och tillfartsvägen från Roslagsvägen skall

efter institutionsbyggnadens uppförande utan kostnad för djurgårdskassan

omedelbart iordningställas. Förslag härom, innebärande bland^ annat, att,

om ej annat bestämmes, samtliga nu befintliga och då kvarstående byggnader

å området skall nedtagas och bortföras från området, understäiles

ämbetet för godkännande.

5. Allmänheten beredes fritt tillträde till de genom det västra området

ledande promenadvägarna samt eventuell kör- eller ridväg.

6. Å tillträdesdagen samt därefter varje halvår erlägges förskottsvis ersättning

till djurgårdskassan för mistad nettoinkomst av vissa markarrenden

och uthyrningar, vilken ersättning uppgår till 5 000 kronor för år och —

på sätt Kungl. Maj:t närmare bestämmer — indexregleras i syfte att därmed

bevara beloppets realvärde.

7. Å tillträdesdagen erlägges vidare till djurgårdskassan ett engångsbelopp

av 26 000 kronor utgörande efter en räntefot av 4 ''/t procent framräknat

kapitalvärde av nettointäkten av uthyrningen av vissa byggnader, mot

skyldighet för djurgårdsförvaltningen att använda beloppet för förbättringsarbeten

inom de återstående odisponerade parkområdena vid Lilla

Frescati eller till förstärkning av det bidrag till kostnaderna för moderniseringsarbeten

inom Rosendals växthusanläggning, som genom Kungl. Maj:ts

beslut den !) mars 1956 och den 5 april 1957 lämnats ur vissa frän Stockholms

stad influtna markersättningsmedel.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. May.ts ''proposition nr 106 år 1959

IV. Departementschefen

Två frågor har utgjort huvudämnet för det utrednings- och förhandlingsarbete,

vars resultat jag redovisat i det föregående. Den ena har gällt Stockholms

högskolas ställning, den andra högskolans lokalförhållanden och

därmed sammanhängande spörsmål.

Innan jag går närmare in på dessa frågor vill jag fästa uppmärksamheten

på det större sammanhang, i vilket högskolans situation i dag måste

ses. Det är visserligen allmänt kända faktorer jag därmed vill peka på, men

dessa faktorer förtjänar naturligtvis att hållas i minnet även här. Efterfrågan

på universitets- och högskoleutbildad arbetskraft är ständigt växande,

låt vara med varierande styrka inom skilda efterfrågeområden. Särskilt

starkt gör sig behovet för närvarande, och sannolikt under lång tid framöver,

gällande i fråga om naturvetenskapligt och tekniskt skolad arbetskraft.

Samtidigt kräver ett nu snabbt växande antal ungdomar möjligheter till

högre utbildning. Vi vet att tillströmningen av studerande till universitet

och högskolor kommer att öka kraftigt. Antalet avlagda studentexamina vid

allmänbildande gymnasier i riket var i fjol omkring 8 000. Prognoser har

offentliggjorts, som utvisar att redan år 1963 antalet studentexamina skulle

komma att uppgå till drygt 12 000. Med hänsyn till ungdomskullarnas

storlek och det växande studieintresset bland ungdomen torde man böra

räkna med att antalet studentexamina mot slutet av 1960-talet kan komma

att uppgå till omkring 15 000. I fjol uppgick antalet inskrivna studerande

vid landets universitet och högskolor till inemot 28 000. Den starkt ökande

studentexaminationen i förening med de faktorer i övrigt, som från olika

synpunkter påverkar dimensioneringen av universitets- och högskoleväsendet,

tyder på att motsvarande antal i slutet av 1960-talet kan komma att

uPP§å till kanske det dubbla, säg mellan 50 000 och 60 000. Åtgärder för att

vidga universitets- och högskoleväsendets kapacitet är därför ett utomordentligt

viktigt led i den långsiktiga planering, som kräves för en väl balanserad

samhällsutveckling. Vid det planläggningsarbete på utbildningsområdet,

som sålunda måste utföras, är frågan om möjligheterna att bereda

tillräckliga och tillfredsställande lokalutrymmen för det växande universitets-

och högskoleväsendet av central betydelse.

Jag vill här erinra om att 1955 års långtidsutredning i sitt betänkande

»Balanserad expansion» (SOU 1956: 53) underströk, att kostnaderna för

utbyggnaden av universitet och högskolor givetvis kunde begränsas genom

en noggrann prognos- och planeringsverksamhet av det slag som påbörjats

av universitetsutredningen men att lokalerna på många håll vore så otillräckliga

och ansvällningen av antalet studerande under det följande år
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

tiondet så kraftig, att en mycket betydande ökning av de årliga investeringarna

syntes ofrånkomlig.

Inför den förutsedda utvecklingen har en granskning av lokalbehovet

inom hela den förevarande sektorn tett sig som en av de viktigaste planläggningsåtgärderna.

Sålunda föreligger nyligen utarbetade förslag till generalplan

för exempelvis Stockholms högskola, Göteborgs universitet (filosofiska

fakulteten) och Chalmers tekniska högskola. Jag vill här också erinra

om att Kungl. Maj:t genom beslut den 28 november 1958 uppdragit åt

byggnadsstyrelsen att utarbeta förslag till nya generalplaner för byggnadsverksamheten

vid universiteten i Uppsala och Lund.

I betraktande av de krav som framöver kommer att ställas på universitets-

och högskoleväsendets kapacitet — jag tänker därvid icke blott på

undervisningens utan även på forskningens behov — ter sig Stockholms

högskolas nuvarande lokalsituation särskilt allvarlig. Eftersläpningar i fråga

om utbyggnaden har redan åstadkommit ett ackumulerat behov. För vissa

verksamhetsgrenar är lokalerna i dag helt otillräckliga. Standarden hos flertalet

lokaler är bristfällig. Den lokalmässiga splittringen av verksamheten

är ett påfallande drag.

Byggnadsstyrelsens nu föreliggande utredning om högskolans framtida

lokalbehov har grundats på preliminära uppskattningar från universitetsutredningens

sida. Dessa uppskattningar, som betraktats såsom en arbetshypotes,

har verkställts för att möjliggöra beräkningar av utrymmesbehoven

för det totala antalet studerande vid universitet och högskolor vid

slutet av tioårsperioden 1955—65. Enligt uppskattningarna borde de matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna vid periodens slut vara dimensionerade

för omkring 150 procent fler studerande än vid periodens början.

Motsvarande beräkningar för de humanistiska och juridiska fakulteterna

utmynnar i ökningstalen 100 respektive 50 procent.

Det är uppenbart, att hållbarheten hos en sådan arbetshypotes, tillämpad

på en enstaka läroanstalt, kan diskuteras. Utslagsgivande i förevarande

sammanhang är emellertid att en mycket betydande ökning av tillströmningen

av studerande till Stockholms högskola är att förvänta och att inga

skäl talar för att denna ökning relativt sett skulle bli mindre än vid övriga

motsvarande läroanstalter; i motsatt riktning pekar bland annat det förhållandet

att antalet ungdomar i de åldersgrupper, som utgör rekryteringsunderlaget

för de högskolestuderande, av allt att döma kommer att öka

relativt sett starkare i storstockholmsområdet än i landet i övrigt. Det synes

likväl lämpligt att i förevarande sammanhang tills vidare utgå från förut

angivna uppskattningar för att få ett konkret underlag för beräkning av de

ökade utrymmesbehoven i stort för Stockholms högskolas del under den

närmaste framtiden.

På grundval av niimnda arbetshypotes har högskolans studerandeantal

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

år 1965 beräknats utgöra cirka 7 900, d. v. s. i huvudsak en fördubbling i

förhållande till basåret 1955. Av sistnämnda antal har cirka 2 000 studerande

beräknats tillhöra den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen,

5 000 den humanistiska och 900 den stats- och rättsvetenskapliga. Högskolans

nuvarande lokalutrymmen omfattar cirka 22 000 m2 nettogolvyta.

Enligt byggnadsstyrelsens på basis av arbetshypotesen gjorda beräkning

skulle år 1965 föreligga ett lokalbehov av cirka 58 000 m2. Det kan nämnas,

att av de nuvarande utrymmena drygt 12 000 m2 tillhör den matematisknaturvetenskapliga

avdelningen, medan av det framräknade behovet inemot

37 000 in2 faller på denna avdelning.

Enligt min mening måste ställning nu tagas till frågan om tillgodoseende

av högskolans lokalbehov på längre sikt. Det är uppenbart, att lokalresurserna

för närvarande är så ansträngda att verksamheten icke kan tillfredsställande

fortgå utan en upprustning av lokalbeståndet. Att därjämte mycket

längre tillåta en fortsatt tillströmning utan att vidtaga erforderliga åtgärder

på byggnadssidan kan enligt min uppfattning icke försvaras.

För egen del har jag icke kunnat finna bärande skäl för en begränsning av

högskolans kapacitet till i huvudsak nuvarande omfattning. Åtgärder i

sådan riktning skulle icke blott betyda allvarligt försämrade utbildningsmöjligheter

för ungdomen inom högskolans huvudsakliga rekryteringsområde

utan även innebära ett oproportionellt starkt tryck på övriga universitets-

och högskoleenheter under en period, då dessas resurser redan i och

för sig kan förväntas bli hårt ansträngda. Jag har därför funnit alla skäl tala

för en utbyggnad av högskolans kapacitet. Särskilt angeläget synes det vara

att snabbt åstadkomma en väsentlig förbättring av de lokalmässiga förutsättningarna

för en ökad utbildningskapacitet inom det matematisk-naturvetenskapliga

området. Jag vill understryka detta bland annat mot bakgrunden

av den rådande och förutsebara bristen på lärare med matematisknaturvetenskaplig

utbildning; att avhjälpa denna brist, samtidigt som arbetskraft

med dylik utbildning efterfrågas i stigande omfattning också för

andra än skolans behov, är en avgörande förutsättning för att vi genom en

utvidgning av realgymnasiets kapacitet skall få ett tillräckligt brett underlag

för ökad rekrytering inte minst till högre teknisk utbildning.

Frågan om den framtida förläggningen av högskolan inom storstockholmsområdet

har, såsom framgått av min redogörelse för förhandlingskommitténs

betänkande, utgjort ett av huvudproblemen för de överläggningar,

som förts mellan kommittén, företrädare för Stockholms stad och företrädare

för högskolan. Innan jag går in på detta spörsmål, finner jag det

emellertid angeläget att peka på vissa principiella utgångspunkter, som

enligt min mening bör fasthållas, om en rationell utbyggnad av högskolan

skall kunna genomföras.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts -proposition nr 106 år 1959

Vetenskapernas utveckling är numera på väg att i praktiken bryta sönder

den traditionella universitetsorganisationen, uppbyggd på ursprungligen

relativt väl avgränsade fakulteter. Samma process kan skönjas i fråga om

själva fakultetsorganisationen, i sin tur sammansatt av tidigare fristående

institutioner och likartade enheter. Den yttre ramen finns emellertid kvar

— lokalmässigt och administrativt — och utgör naturligtvis i och för sig

ett på visst sätt återhållande moment när det gäller övergången till modernare

arbetsformer och vidtagandet av ekonomiskt rationella dispositioner

av tillgängliga resurser. Skall en mera genomgripande utbyggnad av en

läroanstalt av Stockholms högskolas karaktär nu komma till stånd, bör därför

enligt min mening möjligheter föreligga till en utrymmesdisposition, som

både främjar en intern samverkan och möjliggör ett vidgat samarbete utåt.

Ett förverkligande av ett dylikt syfte, såvitt gäller det inre samarbetet,

förutsätter givetvis en mera sammanhållen och sammanhängande förläggning

av lokalerna. Jag behöver, för att belysa detta påpekande, blott fästa

uppmärksamheten på de vinster som ett över de traditionella fakultets- och

institutionsgränserna långt drivet sambruk av exempelvis hörsalar, seminarierum,

laborationsutrymmen och verkstäder kan ge. Att praktiskt omsätta

här berörda intentioner är naturligtvis ingalunda en lätt uppgift. Jag

är emellertid övertygad om att man i planerings- och projekteringsarbetet

skall kunna finna helt nya lösningar i detta hänseende.

En faktor av central betydelse för all planering av bebyggelse för utbildnings-

och forskningsverksamhet i våra dagar är möjligheten till framtida

expansion. Erfarenheterna från tidigare lokaliseringsförändringar för exempelvis

karolinska institutet och tekniska högskolan i Stockholm är mycket

belysande i detta avseende. I första hand är det naturligtvis forskningens

snabbt fortskridande differentiering som gör betydelsen av denna faktor så

markerad. Att utveckla en bebyggelse för experimentella ämnen inom ett

område med mycket liten utrymmeselasticitet kan utan tvivel i framtiden

komma att betraktas som en direkt felinvestering.

Jag vill vidare beröra en annan, enligt min mening principiellt viktig

fråga i detta sammanhang. Traditionellt uppförda institutionsbyggnader, i

synnerhet på det naturvetenskapliga och tekniska området, förlorar i våra

dagar ofta efter kort tid sin fulla funktionsduglighet, ehuru deras återstående

livslängd i och för sig kan vara mycket lång. En aldrig så väl genomförd

flexibilitet i planlösningen kan snabbt visa sig otillräcklig för de anspråk,

som utvecklingen ställer. Det kan därför ifrågasättas, om inte i vissa

fall radikalt förenklade byggnader är den ändamålsenligaste lösningen. Väsentliga

förenklingar bör under alla omständigheter kunna ske i fråga om

laboratorielokaler och liknande utrymmen för undervisningen. Överhuvudtaget

torde vissa uppoffringar i fråga om byggnadsstandard bli ofrånkomliga

för att det skall bli möjligt att inom ramen för disponibla investeringsresurser

tillräckligt snabbt tillgodose de ökade lokalbehoven.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Innebörden av de båda utbyggnadsalternativ, som byggnadsstyrelsen

redovisat, har framgått av min tidigare redogörelse för förhandlingskommitténs

betänkande. Jag torde bär få sammanfattningsvis rekapitulera huvuddragen.

Innerstadsalternativet har baserats på en fortsatt utbyggnad i anslutning

till den nuvarande förläggningen på området kring Observatoriekullen. För

närvarande har den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen flertalet

av sina lokaler förlagda till Kungstensgatan 45. Vidare har denna avdelning

lokaler vid Sandåsgatan 2, Odengatan 63, Rådmansgatan 70, Norrtullsgatan

16 och Vanadisvägen 9. De juridiska och humanistiska avdelningarna har

huvudsakligen sina lokaler vid Norrtullsgatan 2, Odengatan 59 och 61

samt vid Drottninggatan 95. I övrigt förhyr högskolan en mängd lokaler

i olika delar av Stockholm. Enligt innerstadsalternativet skulle den

humanistiska avdelningens lokalbehov tillgodoses i högskolans nuvarande

lokaler kring Observatoriekullen. Den juridiska avdelningen skulle flyttas

från Norrtullsgatan 2 till norra delen av kvarteret Vega. Nya byggnader

skulle i första hand uppföras för den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen.

Det väsentliga problemet i diskussionen om detta alternativ har

gällt möjligheterna att förvärva mark för sistnämnda avdelning. Jag vill

erinra om att byggnadsstyrelsen beräknat den behövliga markarealen —

exklusive areal för framtida expansion — för högskolan enligt innerstadsalternativet

till cirka 53 000 nr. Av denna areal utgör icke mindre än 17 000

in2 det erforderliga nytillskottet av mark inom kvarteret Mimer, d. v. s. hela

det område som nu disponeras av Norrtulls sjukhus. Byggnadsstyrelsen har

förutsatt att ett relativt snabbt friställande av sjukhusområdet — cirka

fem å sex år efter utbyggnadsperiodens början — måste ske om innerstadsalternativet

skulle kunna realiseras. Av förhandlingskommitténs redogörelse

för överläggningarna på denna punkt framgår att stadens delegerade funnit,

att alternativet under sådana premisser vore helt orealistiskt. Enligt

stadens mening skulle ett friställande kunna ske först om 25 å 30 år. Den

föreliggande förhandlingsuppgörelsen innebär också att innerstadsalternativet

förkastats.

Byggnadskostnaderna för innerstadsalternativet har av byggnadsstyrelsen

uppskattats till cirka 85 miljoner kronor. Däri ingår icke kostnader för

ersättningsbyggnader för Norrtulls sjukhus. Markkostnaderna — betraktade

som kostnader för det allmänna — har uppskattats till 30 miljoner

kronor. Beträffande möjligheterna till framtida expansion enligt innerstadsalternativet

vill jag erinra om att byggnadsstyrelsen funnit, att sådana möjligheter

endast skulle kunna ernås genom förvärv av vissa angränsande

kvarter, omfattande en areal av cirka 60 000 m2. Kostnaderna härför har

överslagsmässigt uppskattats till cirka 60 miljoner kronor.

Byggnadsstyrelsens ytterstadsalternativ innebär i stora drag, att högskolans

byggnader förlägges till området öster och söder om naturhisto
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

riska riksmuseet, det s. k. Experimentalfältet, vilket jag i det följande kallar

Frescati. Större delen av området, vilket ägs av staten, disponeras nu av

skogs- och lantbruksakademien. En utförlig redogörelse härom har lämnats

i det föregående.

Jag vill först fästa uppmärksamheten på den bebyggelse för vetenskapliga

ändamål, som redan skett i närheten av det föreslagna området. Förutom

naturhistoriska riksmuseet ligger i omedelbar anslutning till området

vetenskapsakademiens bibliotek med Nordens största samlingar av naturvetenskaplig

facklitteratur. Vidare bör nämnas Sveriges geologiska undersökning,

Bergianska stiftelsens botaniska institut samt vetenskapsakademiens

nobelinstitut för fysik och kemi. I nära grannskap ligger skogshögskolan

och statens skogsforskningsinstitut med en nyligen uppförd genetisk

avdelning, veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska anstalt.

Den skisserade utformning, som byggnadsstyrelsen givit ytterstadsalternativet,

utmynnar i en kedja av naturvetenskapliga institutionsbyggnader

från grannskapet av riksmuseet söder ut. Byggnader för de juridiska och

humanistiska avdelningarna skulle förläggas till områdets sydligaste del,

omedelbart norr om Fiskartorps vägen. Öster om institutionskedjan har i

generalplaneskissen tänkts en kårhusbyggnad och norr om själva högskoleområdet

— på Stora Lappkärrsberget — en bebyggelse för studentbostäder.

Själva högskoleområdet — exklusive mark för framtida expansion — omfattar

cirka 150 000 in2, varav omkring 100 000 m2 beräknats för själva

bebyggelsen. För framtida expansion har byggnadsstyrelsen räknat med

ett markutrymme av cirka 120 000 m2.

Byggnadskostnaderna enligt ytterstadsalternativet har av byggnadsstyrelsen

beräknats till cirka 100 miljoner kronor. Markkostnaderna, som av

styrelsen baserats på vissa antagna råmarksvärden och därför icke är

direkt jämförbara med motsvarande kostnader enligt innerstadsalternativet,

har uppskattats till mellan 1,5 och 7,5 miljoner kronor. Beträffande

markkostnaderna för framtida expansion — likaledes baserade på råmarksvärden

— har styrelsen räknat med mellan 1,2 och 6,0 miljoner kronor.

En jämförelse mellan de båda alternativen visar en påfallande stor skillnad

i fråga om möjligheter till en rationell planläggning och till framtida

expansion. Innerstadsalternativets svagheter måste på dessa punkter anses

uppenbara. Den omgivande bebyggelsen binder i hög grad planeringen. Fn

lokalmässig koncentration med alla dess fördelar kan i praktiken icke uppnås.

Ytterstadsalternativet öppnar däremot från dessa synpunkter helt

andra aspekter. Dessa gäller icke blott den interna samverkan mellan högskolans

olika enheter utan även det tänkta samarbetet med de många

vetenskapliga institutioner, som redan finns i Frescati.

Beträffande kostnaderna för byggnadsverksamheten torde böra beaktas

att ytterstadsalternativet innebär i huvudsak nybyggnader med ett betydande

nettotillskott av lokalutrymme, medan innerstadsalternativet till

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj ds proposition nr 106 år 1959

väsentlig del avser ombyggnadsarbeten och därför medför betydligt mindre

tillskott av nya lokaler. Byggnadsstyrelsens beräkning av byggnadskostnaderna

synes vidare ha skett med utgångspunkt i traditionellt byggnadssätt.

Jag vill emellertid i anslutning till vad jag nyss anfört framhålla, att ytterstadsalternativet

i hög grad synes ge tillfälle att effektivt utnyttja alla

möjligheter att genom förenklingar, rationellare planlösningar och liknande

åtgärder nedbringa investeringskostnaderna. Den enligt byggnadsstyrelsens

beräkningar uppkommande skillnaden i byggnadskostnader mellan de båda

alternativen kan därför enligt min mening inte tillmätas någon betydelse,

och jag vill samtidigt understryka, att siffran 100 miljoner kronor för de

totala byggnadskostnaderna enligt ytterstadsalternativet i och för sig inte

kan accepteras såsom en under de antagna utrymmesförutsättningarna

given kostnadsram.

För egen del har jag redan på ett tidigt stadium av ärendets beredning

funnit, att ytterstadsalternativet synes skapa de bästa förutsättningarna

för en ändamålsenlig utbyggnad av högskolan, och de dispositioner, som

vidtagits för det därefter följande förhandlingsarbetet, har också skett med

utgångspunkt däri. Det avtalsförslag, som nu föreligger och som upprättats

av kommittén, företrädare för staden och företrädare för högskolan,

har ytterligare styrkt mig i den uppfattningen att beslut nu bör fattas om

högskolans utflyttning till Frescati. Jag förordar att så sker.

Under förhandlingsarbetet har frågan om förutsättningarna för en utbyggnad

av högskolan sammankopplats med frågan om högskolans ställning.

Det resultat på denna punkt, vartill parterna kommit — innebärande

förslag om en ombildning av högskolan till ett statligt lärosäte — är enligt

min mening följdriktigt. Högskolan har alltmera fått en ställning motsvarande

statsuniversitetens. Senast genom beslut av 1956 års riksdag togs ett

avgörande steg i riktning mot att i fråga om personella och andra resurser

ställa högskolan i paritet med universiteten i Uppsala och Lund. Huvudansvaret

för högskolan har numera kommit att vila på staten. Jag vill erinra

om att Stockholms stads årliga bidrag till högskolan sedan budgetåret

1952/53 uppnått det maximibelopp — 1,2 miljoner kronor — som följer av

bestämmelserna i 1948 års avtal mellan staten, staden och högskolan. För

nästa budgetår beräknas statens bidrag uppgå till närmare 15 miljoner

kronor. Den utbyggnad av högskolan, som nu aktualiserats och för vilken

praktiskt taget hela kostnaden kan beräknas falla på statsverket, bör enligt

min mening förutsätta, att statens reella huvudmannaskap för högskolan

även formellt bekräftas. Jag delar i detta avseende helt den syn

varåt förhandlingskommittén i sitt betänkande givit uttryck. Otvivelaktigt

innebär högskolans ställning som enskild stiftelse och nu gällande regler

beträffande dess förvaltning olägenheter i skilda hänseenden.

Jag förordar alltså en ombildning av högskolan till statligt universitet.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Ombildningen öppnar möjligheter till en samordning men även till ett

direkt samgående mellan det föreslagna universitetet och andra statliga

institutioner. Dessa möjligheter synes mig böra tillmätas särskild vikt.

Frågan huruvida och i vilken utsträckning det kan befinnas från ekonomiska

och organisatoriska synpunkter rationellt, att andra statliga läroanstalter

och institutioner i övrigt inlemmas i universitetet eller samorganiseras

med detta bör utifrån de nya förutsättningarna noggrant övervägas.

Jag vill i detta sammanhang hänvisa till vad riksdagens revisorer i sin berättelse

till 1957 års riksdag anfört i denna fråga samt till vad statsutskottet

i anledning därav uttalat (SU 1957: 169).

Såsom framgått av den förut lämnade redogörelsen föreligger till prövning

två avtalsförslag. Det ena avser inrättande av ett universitet i Stockholm

m. in. med staten, Stockholms stad och Stockholms högskola såsom

avtalsslutande parter. Det andra avtalsförslaget avser grunderna för exploatering

av Frescatiområdet m. m. med staten och Stockholms stad såsom

avtalsslutande parter.

I anslutning till de utförliga redogörelser för avtalsförslagens innehåll

och därmed sammanhängande spörsmål, som lämnats i kommitténs förut

återgivna betänkande, kommer jag i det följande att redovisa mitt ställningstagande

till de båda avtalsförslagen.

Enligt det föreliggande förslaget till avtal med Stockholms stad och högskolan

skall högskolan ombildas till universitet den 1 juli 1960. I förslaget

förutsättes uttryckligen att universitetet successivt flyttas ut till Frescati.

Avtalsförslaget innehåller icke — i motsats till 1948 års avtal — några bestämmelser

om bidrag från staden till universitetets verksamhet eller om

kommunal representation i dess förvaltning. Den av utflyttningen aktualiserade

frågan om den fortsatta dispositionen av undervisnings- och forskningslokalerna

i innerstaden har i avtalet lösts så, att såväl högskolans egna

fastigheter som dess tomträttsfastigheter — med vissa undantag — övergår

i statens ägo den 1 juli 1960. Därutöver regleras i avtalsförslaget i huvudsak

sådana frågor, som sammanhänger med att högskolan upphör såsom

enskild stiftelse. Enligt min mening är avtalsförslaget från statens synpunkt

godtagbart. Jag tillstyrker därför att förslaget lägges till grund för

högskolans ombildning till universitet och för utflyttningen av universitetet

till Frescati.

Kommittén har förordat att naturhistoriska riksmuseets ställning och

uppgifter blir föremål för utredning. Likaledes har kommittén uttalat sig

för att förhandlingar bör upptagas med vetenskapsakademien beträffande

förutsättningarna för samverkan mellan Bergianska stiftelsens botaniska

institut och universitetets botaniska institutioner samt beträffande utnyttjandet

av akademiens bibliotek för universitetets räkning. Jag delar kommitténs

uppfattning i dessa avseenden. Jag vill här också erinra om att jag

i årets statsverksproposition framhållit att jag har för avsikt att under
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1959

ställa Kungl. Maj:t frågan om utredning angående Nobelinstitutets för

fysik framtida ställning. Universitetets förläggning till Frescati öppnar,

såsom framgår av vad jag i det föregående sagt, även vissa möjligheter till

en samordning i större skala av olika undervisnings- och forskningsresurser.

Såsom framgår av 2 § i avtalsförslaget förutsättes en successiv överflyttning

av universitetets verksamhet från innerstaden till Frescati. Däremot

innehåller avtalsförslaget icke några föreskrifter med avseende på takten

för denna utflyttning. Från flera synpunkter, inte minst med hänsyn till

behovet att snabbt öka universitetets lokalresurser, är det i och för sig

angeläget att utflvttningsperioden blir så kort som möjligt. Jag vill emellertid

framhålla, att utflyttningsperiodens längd i första hand måste bli

beroende av möjligheterna att inom den investeringsram, som i samband

med den årliga budgetavvägningen i fortsättningen kommer att kunna

ställas till förfogande för utbyggnad av universitets- och högskoleväsendet,

inrymma kostnaderna för erforderliga nybyggnader i Frescati. För att utflyttningsperioden

skall bli så begränsad som möjligt måste således de berörda

myndigheterna verkligt allvarligt eftersträva att — såsom jag förut

förordat — vid planerings- och projekteringsarbetet genom förenklingar,

rationellare planlösningar och liknande åtgärder nedbringa investeringskostnaderna

för dessa nybyggnader.

I och med utflyttningen av universitetets verksamhet till Frescati kommer

lokaler i innerstaden att successivt friställas. Därigenom skapas möjligheter

att tillgodose dels universitetets ökade lokalbehov under själva

utflyttningsperioden, dels också efter hand behovet av lokalutrymmen för

annan statlig verksamhet. En noggrann planering och samordning av lokaldispositionerna

i samband med utflyttningen, inte minst med beaktande av

angelägenheten av att lokalerna i innerstaden verkligt effektivt utnyttjas,

blir därför nödvändig.

I fråga om grunderna för exploatering av kronan tillhörig mark inom

Frescatiområdet har djurgårdsnämnden framlagt förslag till avtal mellan

kronan och Stockholms stad. Förslaget omfattar dels ett område (A-området)

avsett i huvudsak för vetenskapliga institutioner och statliga byggnader,

dels ett område (B-området) avsett för i huvudsak bostäder (inklusive

studentbostäder), dels ock ett område (T-området) avsett för trafikled

(Roslagsvägen). Omfattningen av områdena framgår av den till avtalet

fogade karta, som åskådliggjorts i det föregående. Enligt avtalsförslaget

förbinder parterna sig att medverka till att en erforderlig bebyggelseplanering

snarast möjligt genomföres. Vidare avser överenskommelsen att lösa

vissa mark- och ersättningsfrågor. Enligt min mening är det föreliggande

avtalsförslaget från statens synpunkt godtagbart.

Exploateringen av den kronans mark, som omfattas av nyssnämnda avtal,

synes i likhet med kronans övriga exploateringsverksamhet på Djurgården

i Stockholm böra omhänderhavas av djurgårdsnämnden. Exploateringen

torde böra genomföras i samråd med byggnadsstyrelsen och i huvud
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

sak i enlighet med de grunder, som gäller för nämndens hittillsvarande

exploateringsverksamhet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela

erforderliga föreskrifter rörande bland annat förvaltningen av områdena,

fondredovisningen samt redovisningen av kostnaderna och intäkterna

i samband med exploateringen.

En successiv avveckling av skogs- och lantbruksakademiens nuvarande

nyttjanderätt till visst område på Norra Djurgården (Experimentalfältet)

är en förutsättning för genomförande av ytterstadsalternativet. Betydande

delar av det område, som nu disponeras av akademien, beröres emellertid

ej av exploateringsöverenskommelsen, varför de så snart de icke erfordras

för något akademiens ändamål synes böra återföras till den djurgårdsmark,

som disponeras av den regerande Konungen. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj:t att besluta i vilken ordning nyttjanderätten skall upphöra.

Exploateringsöverenskommelsen omfattar icke det område vid Lilla Frescati

väster om T-området, som i enlighet med tidigare fattat beslut avses för

nybyggnader och odlingsområden för universitetets botaniska institutioner.

Detta område, vilket för närvarande tillhör den djurgårdsmark, som disponeras

av den regerande Konungen, torde böra upplåtas för de botaniska

institutionerna och lämpligen ställas direkt under byggnadsstyrelsens förvaltning.

Det kan i och för sig ifrågasättas, huruvida någon ersättning till djurgårdskassan

bör utgå för eventuella bortfall av inkomster från de av statsverket

för statliga ändamål ianspråktagna områdena. Då djurgårdsförvaltningen

är anknuten till statsbudgeten på så sätt att dess överskottsmedel

— för närvarande beräknade till 100 000 kronor per budgetår — inlevereras

till statskassan via statens allmänna fastighetsfond och då ändamålet med

markupplåtelsen är helt statligt, finner jag det icke påkallat förorda, att

ersättning skall utgå.

Beträffande intäkterna från försäljningen av den djurgårdsmark, som avses

att utnyttjas för icke statliga ändamål, exempelvis bostadsbebyggelse i

samband med universitetets förläggning till Frescati, torde böra förfaras på

sätt som nu sker med avseende på intäkter från sådan djurgårdsmark, beträffande

vilken Konungen avstått från sin enskilda dispositionsrätt.

Med hänsyn till bland annat föreliggande anspråk på djurgårdsmark från

andra statliga myndigheter och till Djurgårdens roll som naturpark har

djurgårdsnämnden anfört, att den markreservation på lång sikt, som nu

göres för universitetet, i allt väsentligt icke får överskridas i framtiden.

Enligt min mening kan man icke nu taga någon slutgiltig ställning till detta

spörsmål. Självfallet bör vid den fortsatta planeringen på allt sätt eftersträvas

att utnyttja den disponibla marken så, att framtida utbyggnader

vid universitetet kan begränsas till det område som omfattas av exploateringsavtalet.

I anslutning lill vad jag nu anfört beträffande de båda avtalsförslagen

förordar jag att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens godkännande av desam
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

ma. Skulle smärre jämkningar av eller tillägg till avtalsbestämmelserna

senare erfordras, förutsätter jag, att riksdagens samtycke därtill icke skall

behöva inhämtas.

Jag övergår nu slutligen till att behandla vissa frågor om anslag för nästa

budgetår och därmed sammanhängande spörsmål i anslutning till vad jag i

det föregående förordat.

I likhet med byggnadsstyrelsen och förhandlingskommittén finner jag det

angeläget att den närmare utformningen av ytterstadsalternativet blir mera

allsidigt belyst. Detta bör lämpligen ske genom en allmän arkitekttävling.

Jag vill i detta avseende kraftigt understryka, att de synpunkter jag tidigare

anfört i fråga om planerings- och projekteringsarbetets samt byggnadsverksamhetens

bedrivande bör vara vägledande vid utformningen av

tävlingsprogrammet och särskilt markeras i detta. Beträffande dimensioneringen

av anläggningarna i Frescati torde de förut angivna uppskattningarna

av utrymmesbehoven tills vidare få tjäna som allmän utgångspunkt.

Samtidigt måste självfallet beaktas de jämkningar härutinnan för olika

ämnen och ämnesgrupper, vilka följer inte enbart av den pågående universitetsupprustningen

utan jämväl av de resultat beträffande universitetsoch

högskoleväsendets framtida dimensionering, som efter hand framkommer

i det pågående planeringsarbetet på detta område. Kostnaderna för

arkitekttävlingen beräknar jag i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag till

200 000 kronor, vilket belopp torde böra anvisas för nästa budgetår.

Vissa byggnadsprojekt torde av särskilda skäl böra påbörjas omedelbart

och sålunda igångsättas oberoende av den avsedda tävlingen. Byggnadsstyrelsen

har med åberopande av vad därutinnan anförts i propositionen

1956: 108 föreslagit att nybyggnad för botanik uppföres på förutnämnda

område vid Lilla Frescati i direkt anslutning till Bergianska trädgården

samt att medel härför anvisas för nästa budgetår. Förhandlingskommittén

har tillstyrkt styrelsens förslag. Behovet av odlingsbar mark och fördelen

av nära kontakt med Bergianska trädgården har motiverat valet av förläggning

för nybyggnaden som härigenom kommer att ligga utanför det

egentliga universitetsområdet. Några betänkligheter att undantaga detta

byggnadsprojekt från arkitekttävlingen föreligger enligt min mening icke

med hänsyn till anläggningens placering, som jag icke har något att erinra

mot. Tvärtom finner jag det särskilt värdefullt, att möjligheter härigenom

öppnas för en samverkan med Bergianska trädgården. Anläggningen synes

böra dimensioneras för en årlig intagning av 60—75 elever, såvitt gäller

studier för två betyg, samt med hänsyn till två professurer. Vad jag förut

framhållit om angelägenheten av rationell planlösning m. m. gäller självklart

även före varande anläggning. Jag är med hänsyn härtill icke nu beredd att

taga definitiv ställning till någon kostnadsram för nybyggnaden. För projekteringsarbetets

fortsatta bedrivande och för byggnadsföretagets påbörjande

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

torde i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag böra anvisas 500 000 kronor

för nästa budgetår.

Såväl byggnadsstyrelsen som förhandlingskommittén har understrukit

angelägenheten av att snabba åtgärder vidtages för att lösa lokalfrågan för

kemiundervisningen. Byggnadsstyrelsen har därvid framhållit, att den ytterligare

tidsutdräkt, som skulle följa av ett inlemmande av denna nybyggnadsfråga

i arkitekttävlingen, skulle innebära allvarligt men för undervisning

och forskning. Jag är i princip ense med byggnadsstyrelsen och förordar att

nybyggnad för det kemiska övningslaboratoriet jämte i anslutning därtill

oundgängligen erforderliga kompletterande utrymmen igångsättes snarast

med hänsyn till att behovet av laboratorielokaler torde vara mest kännbart

och därför kräver skyndsamma åtgärder. I fråga om utförandet av denna

anläggning vill jag särskilt erinra om vad jag i årets statsverksproposition

(bil. 29, s. 14) anfört beträffande nybyggnad för kemiskt övningslaboratorium

vid universitetet i Lund. Beträffande nybyggnad för oorganisk och

fysikalisk kemi i övrigt synes denna däremot med hänsyn till dess centrala

funktion om möjligt böra ingå i tävlingen. Mot vad byggnadsstyrelsen anfört

i fråga om placering av kemiska övningslaboratoriet — söder om Vegaplatsen

invid naturhistoriska riksmuseet — har jag ingen erinran. För

byggnader för ämnena geologi och mineralogi, vilka tänkts förlagda till

detta område i byggnadsstyrelsens generalplaneskiss, finns — enligt uppgift

från styrelsen — goda alternativa platser att tillgå. Jag är icke nu beredd

att taga ställning till någon kostnadsram för det här förordade byggnadsprojektet.

För projekteringsarbetets fortsatta bedrivande och för byggnadsföretagets

påbörjande beräknar jag ett belopp av 500 000 kronor för nästa

budgetår.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att beträffande de nu förordade

byggnadsföretagen för botanik och kemi godkänna ritningar samt meddela

erforderliga närmare föreskrifter.

Vidare tillstyrker jag bifall till byggnadsstyrelsens förslag om medelsanvisning

för slutförande av ombyggnadsarbetena inom huvudbyggnaden i

kvarteret Vega. Jag beräknar för detta ändamål för nästa budgetår ett

belopp av 500 000 kronor.

Vad jag här förordat innebär för nästa budgetår ett sammanlagt medelsbehov

av (200 000 + 500 000 + 500 000 + 500 000 =) 1 700 000 kronor,

vilket belopp torde böra anvisas som investeringsanslag under rubriken

Byggnadsarbeten för universitetet i Stockholm. Till detta anslag torde böra

överföras vid utgången av innevarande budgetår förefintlig behållning å

investeringsanslaget till Vissa byggnadsarbeten inom kvarteret Vega i

Stockholm.

Avslutningsvis vill jag framhålla följande. TAt bilall till förslagen om

ombildning av Stockholms högskola till universitet och om successiv ut flytt
6

— liih an g till riksdagens ''protokoll 1069. 1 samt. Nr 106

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

ning av universitetets verksamhet till Frescati kommer, som jag i det föregående

flera gånger uttalat, att aktualisera åtskilliga planerings- och samordningsfrågor

av skiftande natur. Detta gäller främst såväl själva utflyttningen

till Frescati och dimensioneringen av utrymmena där som den därmed

sammanhängande frågan om dispositionen av efter hand friställda

lokaler i innerstaden. Ett flertal myndigheters medverkan fordras för genomförandet

av det handlingsprogram som här skisserats. Förutom själva

universitetet kan nämnas universitetskanslersämbetet, byggnadsstyrelsen,

djurgårdsnämnden samt stadens vederbörande myndigheter. För att en

smidig och effektiv handläggning av de många viktiga och svårbemästrade

problemen skall kunna komma till stånd, torde särskilda samordningsåtgärder

bli nödvändiga. Jag har för avsikt att senare framlägga förslag härom

till Kungl. Maj:ts prövning.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta att Stockholms högskola skall den 1 juli 1960

ombildas till ett statligt lärosäte, benämnt universitetet i

Stockholm;

b) besluta att universitetet skall successivt utflyttas till

Frescatiområdet på Norra Djurgården i Stockholm;

c) godkänna av mig i det föregående förordat förslag till

överenskommelse angående grunderna för exploatering av

Frescatiområdet m. m.;

d) godkänna av mig i det föregående förordat förslag till

avtal angående inrättande av ett universitet i Stockholm

m. m.;

e) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående förordat vidtaga de

åtgärder och meddela de föreskrifter, som erfordras för

genomförande av ombildningen, utflyttningen och exploateringen;
f)

att till Byggnadsarbeten för universitetet i Stockholm

för budgetåret 1959/60 under statens allmänna fastighetsfond

anvisa ett investeringsanslag av 1 700 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sanfrid Fenger

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959 83

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Inledning .......................................................... 3

Kommitténs betänkande ............................................. 4

Bakgrunden till kommitténs uppdrag................................ 4

Kommitténs uppdrag m. m......................................... 13

Stockholms högskolas byggnadsfråga................................ 14

Stockholms högskolas ställning ..................................... 36

Avtalsförslag ..................................................... 45

Förslag till överenskommelse angående exploatering av Frescatiom
rådet.

........................................................ 45

Förslag till avtal angående inrättande av ett universitet i Stockholm,

m. m......................................................... 56

Anslagsfrågor ....................................................... 64

Departementschefen ................................................. 70

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:256 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ombildning av Stockholms högskola till universitet m. m. a1 i texten
  2. SU 1959:103 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ombildning av Stockholms högskola till universitet m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. ABU 1959:24 Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning i syfte att skydda Djurgårdens mark från exploatering. s. 10 i texten