Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

1959-03-13 · 255 sidor, varav 252 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 252 av 255 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:114, Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

1

Nr 114

Kungl. Maj.ts proposition titt riksdagen angående ng organisation

för civilförsvaret, m. m.; given Stockholms slott

den 13 mars 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom beslut av statsmakterna år 1956 påbörjades en nydaning av vårt

civilförsvar. Då uppdrogs i huvudsak riktlinjer för en ny utrymningsplanläggning

och för det fortsatta skyddsrumsbyggandet. I förevarande proposition

framlägges principerna för en reformering i övrigt av civilförsvaret.

Det är därvid främst frågor rörande den skadeavhjälpande verksamheten

samt civilförsvarets organisation i krig och fred, som nu upptages till

bedömande.

Civilförsvarets uppgifter skall enligt nämnda principer i allt väsentligt

vara oförändrade. En koncentrering av verksamheten skall dock ske kring

civilförsvarets huvuduppgift att skydda civilbefolkning och egendom mot

skador av fientliga anfall samt rädda överlevande vid sådana anfall. I

detta syfte föreslås att vissa uppgifter, som nu ankommer på civilförsvaret

och som avser bl. a. säkerhetstjänst, röjnings- och reparationstjänst, bombröjning

samt undanförsel och förstöring, skall överflyttas på andra samhällsorgan.

EU lokalt allmänt civilförsvar skall alltjämt finnas. Dess i fred inskrivna

personal minskas emellertid till ej fullt hälften. Särskild vikt lägges vid

1—Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 114

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr tlb år 1959

befälsrekryteringen. Befälet avses sålunda i stor utsträckning skola utgöras

av reservofficerare och värnpliktiga underofficerare. Därjämte tillföres det

lokala civilförsvaret ett ökat antal värnpliktiga med uppskov.

Till förstärkning av det lokala civilförsvaret inrättas regionala undsättningskårer,

vilkas verksamhet i huvudsak skall vara inriktad på räddningstjänst.

Undsättningskårerna beräknas omfatta sammanlagt ca 10 000 man,

så gott som uteslutande värnpliktig personal med uppskov. Som befäl placeras

reservofficerare och värnpliktiga underofficerare.

Verkskydden föreslås i princip skola bibehållas endast i orter med mer

än 5 000 invånare och blott för anläggningar med mer än 100 anställda.

Planläggningen och organisationen förenklas avsevärt. Den inskrivna personalens

antal beräknas nedgå väsentligt.

Hemskyddsorganisationen utgår helt, vilket innebär att antalet i civilförsvaret

inskrivna minskas med ca 150 000 personer. Enskilda människors

medverkan i räddningsarbete (självskydd) förutsättes kunna ske utan att

en organisation härför behöver tillskapas.

Skyldigheten för inskriven civilförsvarspliktig att i fred undergå utbildning

föreslås omfatta högst 30 dagar, för högre befäl och specialister högst

60 dagar, under hela den tid civilförsvarsplikt föreligger. Därjämte föreslås

att envar civilförsvarspliktig skall vara skyldig deltaga i övningar högst 60

timmar under varje treårsperiod. För undsättningskårernas värnpliktiga

personal avses utbildningstiden skola motsvara tiden för de repetitionsövningar,

de skolat genomgå såsom värnpliktiga.

Ledningen av utbildningsverksamheten skall ankomma på en särskild utbildningsnämnd,

som tillföres pedagogisk sakkunskap, övningsverksamheten

skall däremot i huvudsak alltjämt ledas av länsstyrelserna.

För utbildningen av högre befäl inrättas en permanent statlig civilförsvarsskola,

under vilken fältavdelningar organiseras. Till skolan knytes ett

antal fast anställda civilförsvarslärare. Manskapsutbildningen föreslås liksom

hittills ske lokalt med anlitande av instruktörer. Undsättningskårernas

värnpliktiga personal utbildas vid en särskild anstalt, som förlägges i anslutning

till civilförsvarsskolan.

I propositionen framlägges vidare förslag avseende civilförsvarets organisation

i fred. Civilförsvarsstyrelsen erhåller en för sina arbetsuppgifter

mera lämpad organisation och en arbetskraftförstärkning. Inom länen överflyttas

de administrativa uppgifter, som nu åvilar civilförsvarscheferna,

till länsstyrelsernas civilförsvarssektioner som förstärkes.

Kostnaderna för civilförsvarets uppbyggnad har av civilförsvarsutredningen

beräknats till 76 milj. kronor om året under en tioårsperiod. Dessa

kostnadsberäkningar torde i stort kunna tjäna som riktlinjer för uppbyggnaden

av vårt nya civilförsvar. För de närmaste budgetåren har kostnaderna

dock ansetts böra begränsas och för budgetåret 1959/60 har kostnaderna

beräknats till ca 29,8 milj. kronor, dvs. 3 milj. kronor mera än

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

3

för innevarande budgetår. Av kostnadsökningarna hänför sig i runt tal

700 000 kronor till civilförsvar sstyrelsen, som ansetts böra förstärkas redan

fr. o. in. nästa budgetår för att kunna planlägga och organisera uppbyggnadsarbetet.

I övrigt föreslås den nya organisationen skola börja tillämpas

fr. o. m. budgetåret 1960/61.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars

1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga om ny organisation

för civilförsvaret in. m. och anslagsfrågor avseende civilförsvaret

samt anför därvid följande.

1. Inledning

De nuvarande allmänna grunderna för civilförsvaret blev i stort fastställda

år 1944 genom tillkomsten av civilförsvarslagen. En översyn av civilförsvarets

anordningar skedde därefter genom 1945 års civilförsvarsutredning

mot bakgrunden av de erfarenheter som vid det andra världskrigets

slut kunde överblickas beträffande civilförsvarets verksamhet. På grundval

av denna översyn underställdes 1948 års riksdag frågan om den fortsatta

utformningen av civilförsvaret (prop. 81/1948). Riksdagens beslut med anledning

härav innebar bl. a., att den tidigare till tiden begränsade civilförsvarslagen

blev permanent och att ansvaret och kostnaderna för civilförsvaret

i princip övertogs av staten. I samband härmed prövades även vissa

frågor om civilförsvarsåtgärdernas karaktär, civilförsvarets verksamhetsområden

och tjänstegrenar samt avgränsningen av civilförsvarets uppgifter

mot andra grenar av det totala försvaret och mot vissa fredsmässiga samhällsorgans

verksamhetsfält.

Civilförsvarets nuvarande uppgifter och verksamhet blev sålunda i stort

sett bestämda genom statsmakternas beslut år 1948. Vid detta tillfälle

prövades emellertid icke omfattningen i personellt och materiellt hänseende

av civilförsvarets organisation och ej heller gjordes någon avvägning

mellan effektivitetskrav och kostnader. Underlaget för anslagstilldelningen

till civilförsvaret har därför under den hittillsvarande uppbyggnaden

kommit att i huvudsak utgöras av de av länsstyrelserna efter civilförsvarsstyrelsens

anvisningar fastställda organisationsplanerna för civilförsvars
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

områdena. Någon tidsplan för civilförsvarets uppbyggnad motsvarande de

planer, som tid efter annan tillämpats i fråga om det militära försvaret,

har hittills icke upprättats och prövats av statsmakterna.

En i alla avseenden rationell uppbyggnad av civilförsvaret har försvårats

därav, att de världspolitiska händelserna efter krigsutbrottet 1939 nödvändiggjort

snabba åtgärder för att stärka civilförsvaret utan att detta på grund

av omständigheterna kunnat föregås av en allsidig översyn av organisationens

ändamålsenlighet och behov. Den hittillsvarande anslagstilldelningen

år för år visar sålunda stora variationer med toppar, som ansluter till akuta

spänningstillstånd i världssituationen, såsom krisen i Tjeckoslovakien 1948

och Koreakrigets utbrott 1950. I avsaknad av en rationell uppbyggnadsplan

och på grund av bristande personella resurser har de vid dessa kritiska tillfällen

kraftigt ökade anslagen icke alltid kunnat utnyttjas i enlighet med

vad som avsetts.

I det nya läge som uppkommit till följd av den krigstekniska utvecklingen

och civilförsvarets allt mer ökade betydelse tillkallade min företrädare

i ämbetet med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 mars 1953

fem sakkunniga för att pröva civilförsvarets behov och överse dess planläggning.

Uppdraget avsåg i huvudsak att för såväl freds- som krigsförhållanden

klarlägga civilförsvarets verksamhet och utforma därav föranledda

organisations- och personalförslag samt att uppgöra en tids- och kostnadsplan

för civilförsvarsorganisationens fortsatta uppbyggnad. De sakkunniga,

vilka antog benämningen 1953 års civilförsvarsutredning och som i det

följande benämnes civilförsvarsutredningen, har utgjorts av förre landshövdingen

Torsten Löfgren, ordförande, numera ledamoten av riksdagens

första kammare, riksombudsmannen Birger Lundström, dåvarande ledamoten

av riksdagens första kammare, numera ledamoten av andra kammaren,

disponenten A. Tage Magnusson samt ledamöterna av riksdagens andra

kammare, lantbrukaren Johannes Onsjö och trämassearbetaren E. Oskar

Åkerström. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 1 april

1955 överdirektören i arbetsmarknadsstyrelsen Erik Montell såsom ytterligare

ledamot i utredningen. De sakkunniga har i enlighet med sina direktiv

nära samarbetat med statens organisationsnämnd, som med början i november

1952 utfört undersökningar av personal- och arbetsförhållandena inom

civilförsvarets fredsorganisation.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 oktober 1953 tillkallades

vidare ledamoten av riksdagens andra kammare, numera statsrådet S. Lindholm

för att överse planerna för den obligatoriska civilförsvarsulbildningen

samt därmed sammanhängande spörsmål. Utredningen antog benämningen

1953 års utredning om civilförsvarsutbildning, fortsättningsvis benämnd utbildningsutredningen.

Sedan Lindholm begärt entledigande såsom utredningsman,

uppdrogs den 30 september 1955 åt ledamoten av riksdagens

andra kammare, scminarieläraren T. E. J. Blidfors all vara utredningsman.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

Efter det civilförsvarsutredningen och utbildningsutredningen i gemensam

skrivelse hemställt, att utredning måtte ske beträffande lämpligaste

sättet för att tillgodose lokalbehovet för en fast statens civilförsvarsskola

samt kostnaderna härför, tillkallade chefen för inrikesdepartementet enligt

Kungl. Maj :ts bemyndigande den 31 juli 1956 ledamoten av riksdagens

första kammare, lantbrukaren Lars Eliasson att verkställa ifrågavarande utredning.

På därom av Eliasson gjord framställning entledigades han den 16

februari 1957 från detta uppdrag. Samtidigt uppdrog departementschefen

åt ledamoten av riksdagens andra kammare, numera lantbrukaren Einar

Gustafsson i Kårby att i Eliassons ställe vara utredningsman. Den sakkunnige

har benämnt utredningen 1956 års civilförsvarsskoleutredning.

Civilförsvarsutredningen avgav i november 1955 ett delbetänkande (stencilerat),

vari de grundläggande frågorna om civilförsvarets inriktning och

fortsatta uppbyggnad behandlades. I huvudsak avsåg förslagen den framtida

utrymningsplanläggningen samt skyddsrummens betydelse och fortsatta

anordnande. Sedan betänkandet remissbehandlats, förelädes 1956 års riksdag

förslag till principiellt ställningstagande i dessa frågor (prop. 185/1956).

Propositionen godkändes av riksdagen.

I februari 1958 avgav civilförsvarsutredningen sitt huvudbetänkande

(SOU 1958: 13) vilket innefattade dels förslag avseende omfattningen och

utformningen av civilförsvarsorganisationen i krig, dels förslag rörande

civilförsvarsstyrelsens organisation och dels principförslag angående den

fredstida civilförsvarsorganisationen i lånen. Slutligt förslag beträffande

sistnämnda fråga avlämnades i juni 1958. Därjämte har civilförsvarsutredningen

i ett slutbetänkande (stencilerat) den 21 januari 1959 avgivit förslag

angående civilförsvarets materielanskaffning och förrådshållning, skyddsrum

för civilförsvarets ledning och enheter, civilförsvarsinstruktörernas

arvoden samt frivillig civilförsvarsverksamhet.

Samtidigt med civilförsvarsutredningens huvudbetänkande avgav utbildningsutredningen

betänkande angående civilförsvar sutbildningen (SOU

1958: 12).

Resultatet av civilförsvarsskoleutredningens arbete redovisades i februari

1958 i en promemoria med utredning och förslag om tillgodoseende av lokalbehov

för en fast civilförsvarsskola m. m.

Över civilförsvarsutredningens huvudbetänkande och förslag rörande

civilförsvarets organisation i länen har yttranden efter remiss avgivits av

överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

statskontoret, riksbrandinspektören, statspolisintendenten,

överståthållarämbetet, länstyrelserna i samtliga län, statens organisationsnämnd,

statens lönenämnd, 1954 års brandlagsrevision, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, civilförsvarets tjänstemannaförening,

föreningen Sveriges landsfogdar, föreningen Sveriges landsfiskaler

och föreningen Sveriges polismästare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1959

Dessutom har remissyttranden över huvudbetänkandet inkommit från

fortifikationsförvaltningen, försvarets forskningsanstalt, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen, statens jordbruksnämnd,

beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, styrelsen för

statens polisskola, styrelsen för statens brandskola, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, generalpoststyrelsen,

sjöfartsstyrelsen, riksarkivet, riksbibliotekarien, riksantikvarieämbetet,

statens historiska museum, nationalmuseum, 1957 års industriskyddskommitté,

civilbefälhavarna i riket, svenska landstingsförbundet,

svenska röda korset, Sveriges industriförbund, svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen i Sverige, Sveriges civilförsvarsförbund, Industriens

verkskyddsinstitut AB, centralförbundet Folk och Försvar, svenska

brandskyddsföreningen, svenska hamnförbundet, svenska brandkårernas

riksförbund och statsverkens ingenjör sförbund.

över förslaget rörande civilförsvarets organisation i länen har — utöver

vad förut nämnts — statstjänstemannaförbundet och Sveriges civilingenjörers

förbund yttrat sig.

Yttranden över utbildningsutrednimjens förslag har efter remiss avgivits

av överbefälhavaren, statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen,

civilförsvarsstyrelsen, riksbrandinspektören, beredskapsnämnden

för psykologiskt försvar, styrelsen för statens polisskola, styrelsen för

statens brandskola, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,

statens organisationsnämnd, statens lönenämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i samtliga län, svenska röda korset, Sveriges industriförbund,

svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige, Sveriges

civilförsvarsförbund, centralförbundet Folk och Försvar samt civilförsvarsinstruktörernas

riksförbund.

Därjämte har genom remiss inhämtats yttranden över civilförsvarsskoleutredningens

förslag från följande myndigheter, nämligen överbefälhavaren,

fortifikationsförvaltningen, statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen,

civilförsvarsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, lokaliseringsutredningen

och länsstyrelsen i Stockholms län.

över slutbetänkandet har yttranden efter remiss avgivits av överbefälhavaren,

försvarets forskningsanstalt, civilförsvarsstyrelsen, riksbrandinspektören,

statskontoret, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län, Sveriges civilförsvarsförbund,

överstyrelsen för svenska röda korset, riksförbundet Sveriges

lottakårer, Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund, civilförsvarsinstruktörernas

riksförbund, civilförsvarets tjänstemannaförening, Kungl. svenska

aeroklubben, Industriens verkskyddsinstitut AB, svenska brandkårernas

riksförbund och svenska brandskyddsföreningen.

I de väsentliga frågorna om civilförsvarets blivande organisation samt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

tids- och kostnadsplan för organisationens uppbyggnad ansluter sig remissinstanserna

i allmänhet till civilförsvarsutredningens förslag. Allmänt framhålles

också vikten av att frågan om en fast statlig civilförsvarsskola får

sin snara lösning i enlighet med de i förslagen uppdragna riktlinjerna.

I fråga om skolans förläggning förordas dock ytterligare överväganden.

Beträffande förslagen om civilförsvarsutbildningens ordnande i övrigt är

meningarna i viss mån delade. Främst gäller detta utbildningsverksamhetens

ledning och utbildningsorganisationens omfattning. Förslagen angående

civilförsvarsutbildningens allmänna inriktning och innehåll biträdes

däremot i stort sett av remissinstanserna.

Jag anhåller nu att få upptaga till närmare behandling frågan om civilförsvarets

uppgifter samt dess krigs- och fredsorganisation. I detta sammanhang

torde även anslagen till civilförsvaret för budgetåret 1959/60, som

i årets statsverksproposition upptagits med preliminärt beräknade belopp,

få slutligt anmälas.

2. Civilförsvarets allmänna betydelse och uppgifter

Översikt av det nuvarande civilförsvaret

Civilförsvarets huvuduppgift är att skydda civilbefolkning och egendom

mot skador till följd av fientliga anfall samt att ingripa för att begränsa

eller lindra följderna av dylika anfall. Härjämte har civilförsvaret att vidtaga

åtgärder till skydd mot spioneri och sabotage och att, i den mån

Konungen så förordnar, medverka vid omhändertagandet av mera omfattande

flyktingströmmar. Civilförsvarets verksamhet är således av allmänt civil

och humanitär art. Ledningen av civilförsvaret utövas under Konungen

centralt av civilförsvarsstyrelsen. I länen handhaves ledningen av länsstyrelserna,

och i de till antalet 351 civilförsvarsområdena ledes verksamheten

av civilförsvarschefer, i regel utsedda bland polischeferna i riket.

Av det anförda framgår, att de åtgärder civilförsvaret har att vidtaga är

av såväl förebyggande som skadeavhjälpande art.

Till de förebyggande åtgärderna räknas framför allt utrymning

med därtill hörande inkvarteringsverksamhet samt anordnandet

av skyddsrum. Riktlinjer för dessa förebyggande åtgärder har fastställts

av statsmakterna så sent som 1956 (prop. 185/1956).

Utrymningen sattes därvid mer än tidigare i centrum som den viktigaste

förebyggande åtgärden. Planer skall sålunda upprättas för utrymning av

de större städerna och vissa andra utsatta orter och områden enligt två

huvudalternativ, nämligen dels successiv utrjunning, som kan genomföras

då viss tid står till förfogande, dels samtidig snabbutrymning av alla ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

rymningsberättigade i händelse av överraskande anfall. Den successiva

utrymningen inledes med beredskapsutrymning av barn, sjuka, åldringar

och andra icke arbetsföra samt vårdare, i allt omfattande ca 50 % av befolkningen

i orten. I ansluLning till beredskapsutrymningen skall, åtminstone

i de största städerna, en omflyttning kunna ske av den kvarvarande

befolkningen så att de i varje fall under fritid vistas i städernas ytterområden.

För särskilt utsatta orter och områden skall beredskapsutrymningen

kunna följas av en slutlig utrymning, omfattande alla som kan utrymmas

utan att för totalförsvaret oundgänglig verksamhet lamslås. En sålunda

utformad utrymningsplanläggning avses skola möjliggöra en anpassning

av utrymningsåtgärderna, så att utrymningen inte ges större omfattning

än situationen bedömes kräva.

I det hittillsvarande planläggningsarbetet enligt de här redovisade nya

riktlinjerna har snabbutrymningen givits prioritet framför den övriga utrymningsplanläggningen.

Sedan erforderliga anvisningar utfärdats har de

planläggande myndigheterna numera kunnat framföra planläggningsarbetet

så långt, att preliminära snabbutrymningsplaner föreligger för de flesta

av de berörda orterna.

Beträffande skyddsrumsbyggandet gäller sedan 1951 att det skall anordnas

dels allmänna skyddsrum för civilförsvarets personal och verksamhet

samt för civilbefolkningen inom vissa områden, dels enskilda skyddsrum

i vissa anläggningar och byggnader för dem som bor eller eljest vistas

där. 1956 års riktlinjer innebär, att i de mest utsatta orterna, i synnerhet

de där man måste räkna med risk för atomvapenanfall, skall för civilbefolkningen

i innerområden och eljest särskilt riskfyllda delar endast allmänna

bergrum eller likvärdiga betongskyddsrum (befolkningsskyddsrum)

byggas. I övriga delar av dessa orter och i de mindre utsatta orterna inrättas

allmänna och enskilda skyddsrum såsom normalskyddsrum, dvs. så att de

erbjuder skäligt skydd mot andra verkningar av bomber och projektiler

än omedelbar träffverkan. Befolkningsskyddsrummen skall i första hand

förläggas och dimensioneras med hänsyn till den verksamhet, som under

krig skall fortgå i nämnda särskilt riskfyllda områden, och med beaktande

av att de skyddssökande måste kunna beredas liggplatser i skyddsrummen.

I andra hand skall befolkningsskyddsrummen också kunna utgöra

tillfälligt katastrofskydd för utrymningsberättigade i väntan på utrymningstransporter.

Normalskyddsrum är i utrymningsorter främst att betrakta

som sådant katastrofskydd. Inom de områden, som inte kan betraktas

som anfallsmål, skall skyddsrum inte inrättas. Det ankommer på

Kungl. Maj :t att bestämma var befolkningsskyddsrum skall byggas och

på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, civilförsvarsstyrelsen

att ange område eller plats, där enskilda skyddsrum skall inrättas.

Andra civilförsvarsåtgärder av förebyggande slag än utrymning och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1959

skyddsrumsbyggande är bevakning till skydd mot spioneri och sabotage,

undanförsel av egendom, alarmering, förebyggande brandskydd m. m.

Den skadeavhj älpande verksamheten omfattar främst

räddningsarbete för att komma nödställda till hjälp och skydda egendom

från förstörelse till följd av brand och annan skadeverkan. Till de skadeavhjälpande

åtgärderna hör även bistånd åt dem som blivit hemlösa till

följd av krigshandlingar, omhändertagande av döda in. in.

För olika slag av civilförsvarets verksamhet skall enligt gällande bestämmelser

finnas särskilda fjäll stegrenar, nämligen ordnings- och bevakningstjänst,

observations- och förbindelsetjänst, brandtjänst, teknisk

tjänst, gasskyddstjänst, sjukvårdstjänst, utrymnings- och socialtjänst samt

undanförsel- och förstöringstjänst.

Grunddragen av civilförsvarets omfattning och beskaffenhet inom varje

civilförsvarsområde upptages i en organisationsplan för området.

Av denna skall framgå omfattningen såväl av det allmänna civilförsvaret,

avsett för området i dess helhet, som av det särskilda civilförsvar som

skall finnas till skydd för anläggningar och byggnader (verkskydd, hemskydd).

Den nuvarande civilförsvarsplanläggningen, sådan den redovisas i

civilförsvarsutredningens betänkande, omfattar i runt tal 806 000 personer,

varav ca 406 000 är eller skall vara inskrivna i hemskydd och verkskydd

samt återstoden i det allmänna civilförsvaret.

Civilförsvarets verksamhet samordnas med det militära

försvaret på olika sätt, bland annat på grundval av den s. k. militära

direktivrätten. Denna innebär, att militär myndighet för särskilda

fall kan meddela civilförsvarsmvndighet föreskrift angående fullgörandet

av civilförsvaret åvilande uppgifter. Vidare kan försvarsorganisationerna

allt efter situationen ge varandra ömsesidigt stöd, exempelvis genom att

militära förband då så erfordras och är möjligt medverkar i civilförsvarets

räddningsarbete eller genom att civilförsvaret med sina sjukvårdsresurser

lämnar hjälp åt militär personal. Härutöver äger Konungen enligt civilförsvarslagen

förordna, att civilförsvarspersonal tillhörande viss tjänstegren

skall vara skyldig att, i anslutning till sina civilförsvarsuppgifter, utöva

även sådan verksamhet för rikets försvar som eljest åvilar krigsmakten. Sådant

förordnande är f. n. utfärdat beträffande ordnings- och bevakningstjänstens

personal.

Enligt gällande huvudprincip är civilförsvaret främst en staten

åvilande angelägenhet, men kommunerna är i vissa i civilförsvarslagen

angivna hänseenden skyldiga att deltaga i civilförsvarsverksamheten.

De viktigaste av de kommunala uppgifterna är att inrätta, utrusta, vårda

och underhålla allmänna skyddsrum och att vidtaga andra byggnadstekniska

anordningar. Kommunerna skall därjämte genom sina myndigheter

lämna civilförsvarscheferna biträde i sådana frågor rörande civilförsvaret,

som har samband med dessa myndigheters verksamhetsområden, samt till
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1959

handahålla lämpliga lokaler för civilförsvarets administration, för förvaring

av materiel och för utbildningsverksamhet. Kommunerna är vidare skyldiga

att i den omfattning organisationsplanerna anger tillhandahålla kommunerna

tillhörig materiel och annan egendom samt förvara och underhålla

viss civilförsvarsmateriel. Till en del av kostnaderna för kommunernas åtgärder

föreligger rätt till statsbidrag eller ersättning av statsmedel. Kommunernas

uppgifter inom civilförsvaret handhaves av civilförsvarsnämnderna.

Civilförsvarsnämnd skall finnas inom varje kommun. Sådan nämnd

kan tillsättas särskilt eller också kan drätselkammare, kommunalnämnd

eller annat kommunalt organ fungera såsom civilförsvarsnämnd.

Den enskildes åligganden med avseende på civilförsvaret hänför

sig i stort sett till skyldighet att tjänstgöra i civilförsvaret (civilförsvarsplikt),

vissa åligganden i vad avser hemskydd, verkskydd och skyddsrum

samt vad som följer av bestämmelserna om förfoganderätt för civilförsvarets

behov.

Civilförsvarsutredningens förslag

Utredningen

Frågan om civilförsvarets allmänna betydelse och

uppgift behandlades av civilförsvarsutredningen i dess delbetänkande

i november 1955. Utredningen framhöll bl. a. att ett ändamålsenligt civilförsvar

till skydd för civilbefolkningen, likaväl som ett effektivt militärt

försvar, är ofrånkomligt för att landet skall kunna värna sin frihet och

självständighet i händelse av angrepp. Utredningen uttalade den uppfattningen,

att civilförsvaret måste ges ökad effektivitet, om dess uppgift inom

det totala försvaret skall kunna fullgöras, och att anslagen till det totala

försvarets olika grenar borde avvägas med hänsyn härtill. Beträffande civilförsvarets

uppgift i stort anförde utredningen att det inom ramen för de

medel, som står till buds, gäller att vidtaga sådana förebyggande och skadeavhjälpande

åtgärder, att största möjliga skydd beredes människor och

egendom, främst för att förlusten i människoliv skall bli så liten som möjligt.

I sitt huvudbetänkande framhåller utredningen, att den omständigheten

att man numera måste räkna med att anfallsvapnen har väsenligt större

verkningsgrad än tidigare i vissa avseenden har ställt civilförsvaret inför

nya uppgifter och problem. Speciellt i vätebomben har en angripare ett vapen,

vars förstörelseverkan kan sträcka sig över betydligt större sammanhängande

områden än man tidigare haft anledning att räkna med; en lågdetonation

kan medföra radioaktiv beläggning inom stora delar av landet.

Civilförsvarets blivande organisation måste bedömas med hänsyn till det

läge, som skapats genom tillkomsten av vätebomben och de moderna vapnen

i övrigt.

Utredningen erinrar i sitt o in d ö in e o in den nuvarande civil
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

försvarsorganisationen, att denna utsatts för åtskillig kritik i

den allmänna debatten, en kritik som närmast inneburit att en klarare målsättning

och fastare linjer för verksamheten efterlysts. Utredningen anser

för sin del, att den organisation, som uppbyggts i enlighet med de av statsmakterna

antagna allmänna principerna, särskilt när det gäller den skadeavhjälpande

verksamheten inte fått erforderlig fasthet och ej heller anpassats

efter den nya vapentekniken och de nya krigsmetoderna. Bland annat

anser utredningen personalbehovet icke ha tillräckligt vägts mot den reella

tillgången på lämplig personal för uppgifterna, och ej heller har enligt utredningens

uppfattning resurser förelegat att på tillfredsställande sätt

utbilda och utrusta den personal som kunnat inskrivas.

Även beträffande fredsorganisationen kan enligt utredningen erinringar

göras. Det för civilförsvarets verksamhet i krig erforderliga förberedelsearbetet

är avsett att utföras centralt av civilförsvarsstyrelsen samt regionalt

och lokalt av länsstyrelser respektive civilförsvarschefer. Den nuvarande

organisationen är enligt utredningens mening emellertid icke tillräcklig för

att utföra detta förberedelsearbete och i övrigt administrera civilförsvaret.

Bristerna hänför sig till såväl den centrala myndigheten som den regionala

och lokala administrationen samt avser såväl planläggningsuppgifter som

utbildning och annan verksamhet. Av statens organisationsnämnd i samråd

med utredningen gjorda undersökningar av civilförsvarsadministrationen

har visat, att civilförsvarschefer, som tillika är polischefer — och i regel

är detta fallet — ej kunnat ägna civilförsvaret den tid, som behövs för att

behärska de administrativa göromålen, särskilt i fråga om planläggning,

personalrekrytering och utbildning. Civilförsvarsstyrelsen har också tid efter

annan uttalat, att dess personal icke är tillräcklig för att fullgöra styrelsen

åvilande arbetsuppgifter eller att på ett rationellt och ekonomiskt sätt

handha verksamheten.

Som ett sammanfattande omdöme om tillståndet hos det nuvarande civilförsvaret

finner dock utredningen, att organisationen trots sina svagheter

har ett väsentligt värde. Den utgör enligt utredningens mening en

grund, på vilken ett modernt civilförsvar kan utbyggas. Särskilt erinras om

att beredskapen tack vare bestämmelserna om normalskyddsrum ständigt

förbättrats allt sedan beredskapsåren på 40-talets början och att denna beredskap

ytterligare tillväxer i takt med byggnadsverksamheten. Även i fråga

om förberedelserna för utrymning finns enligt utredningen skäl att förvänta,

att en mot våra resurser svarande beredskap kan ernås efter hand som medel

anslås härtill och planläggningsarbetet fullföljes enligt de av 1956 års

riksdag beslutade riktlinjerna i dessa frågor. Att så verkligen sker finner

utredningen vara en förutsättning för den fortsatta uppbyggnaden av civilförsvaret

i övrigt.

Utredningen betonar civilförsvarets beroende av samverkan med

andra samhällsorgan. Olika samhällsorgan bör sålunda vara

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1959

skyldiga att efter sin förmåga medverka i civilförsvarsarbetet. Civilförsvaret

skall å sin sida vara skyldigt att med sina resurser deltaga i det

civila samhällsarbete som, utan att det är fråga om egentliga civilförsvarsuppgifter,

påfordras för rikets försvar. Bl. a. är samverkan aktuell

rörande hälso- och sjukvården, socialvården, undervisningen, arbetsmarknaden,

försörjningen, kommunikationsväsendet m. m. En dylik samverkan

kräver samordning redan i planläggningsskedet såväl centralt som regionalt

och lokalt.

Civilförsvarsverksamheten måste enligt utredningen i väsentliga hänseenden

samordnas även med krigsmaktens verksamhet. De moderna vapnen

och skadegörelsens omfattning har i högre grad än tidigare medfört behov

av direkt bistånd i räddningsarbetet av personal från krigsmakten. Militära

förband bör därför kunna insättas till stöd åt civilförsvaret, då behov föreligger

därav och militära uppgifter icke lägger hinder i vägen härför. Det är

av vikt att inom krigsmakten finns klara bestämmelser om att militära förband

har skyldighet att om förhållandena så medger biträda civilförsvaret

i dess räddningsverksamhet.

Vid samråd mellan utredningen och företrädare för krigsmakten har

samstämmighet rått i uppfattningen angående krigsmaktens medverkan

i civilförsvarsverksamheten. Militära förband, såväl hemvärn som lokalförsvarsförband

och linjeförband, skall biträda civilförsvaret i dess räddningsverksamhet

i uppgifter, som icke fordrar längre speciell civilförsvarsutbildning,

och därvid kunna utnyttja den för räddningstjänst lämpliga

materiel, varöver krigsmakten förfogar för sin egen verksamhet. Ingenjörsförband,

som förfogar över speciell teknisk materiel, har större möjligheter

än andra förband att medverka i räddningsarbetet, och detsamma är

förhållandet med sjukvårdsförband i vad avser sjukvårdsuppgifter. Krigsmaktens

medverkan i civilförsvarets skadeavhjälpande verksamhet avser

främst räddningstjänst, sjukvårdstjänst (sjuktransporttjänst), ordningstjänst,

sambandstjänst och utspisning.

Utredningen har tagit hänsyn till här berörda hjälpmöjlighet i sitt organisationsförslag

men funnit att civilförsvarets organisation icke kan bygga

på den förutsättningen, att militär hjälp alltid kan lämnas. Krigsmaktens

möjlighet att lämna bistånd åt civilförsvaret kan därför enligt utredningen

icke ersätta särskilda civilförsvarsstyrkor.

Av betydelse för bedömandet av vilka allmänna krav som bör ställas på

civilförsvarets organisation är vidare spörsmålet i vilken utsträckning

i tiden som civilförsvaret skall svara för avhjälpande

av skador. Givet är att civilförsvaret skall svara för uppgifter,

som kräver omedelbart ingripande för att rädda människor och

skydda egendom. Samma klarhet råder däremot icke, då det gäller att avgöra

i vad mån civilförsvaret skall svara för skadeavhjälpande åtgärder

av mera långsiktig art, dvs. lösandet av s. k. efteranfallsproblem. Ett prin
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

cipiellt ståndpunktstagande till denna fråga är enligt utredningen nödvändigt,

om civilförsvarets behov av resurser skall kunna beräknas, bl. a. i fråga

om kraven på civilförsvarsutbildningen.

Gällande författningar ger enligt utredningens mening ej full klarhet i

fråga om civilförsvarets uppgifter i berörda hänseenden, men civilförsvarskungörelsen

stöder i viss mån den uppfattningen, att civilförsvarets ansvar

för efteranfallsproblemen sträcker sig relativt långt i tiden efter det

att ett anfall upphört. Så är exempelvis fallet beträffande reparationer av

samfärdsleder, ledningar av olika slag och lindrigt skadade byggnader in. in.

Denna uppfattning har även kommit till uttryck i civilförsvarets utbildningsverksamhet.

Utredningen har med hänsyn till civilförsvarsuppgifternas allmänna inriktning

och vad som är möjligt för civilförsvarsorganisationen att utföra

kommit till den uppfattningen, att civilförsvarets skadeavhjälpande åtgärder

skall avse sådan verksamhet, som vid och omedelbart efter skadegörelse,

orsakad av fientligt anfall, fordrar enhetlig ledning. Denna avgränsnmg

innebär, att civilförsvaret endast i ringa utsträckning skall ansvara för

uppgifter, som icke har omedelbart samband med skadegörelsen. I stället bör

ansvarsfördelningen vara sådan, att de ordinarie samhällsorganen i princip

har ansvaret för att samhällsfunktionerna allt efter omständigheterna

åter kommer igång, varvid civilförsvaret biträder med sina resurser och tar

de erforderliga initiativen för att avhjälpa de mest trängande behoven. För

dylik medverkan avses någon personalinskrivning, utbildning eller materielanskaffning

ej äga rum. Fn dylik begränsning av civilförsvarets uppgifter

synes utredningen naturlig även med hänsyn till att skadegörelsens omfattning

ofta medför, att efteranfallsproblemen blir efterkrigsproblem.

Här anförda synpunkter på civilförsvarets verksamhet synes utredningen

böra ha tillämpning bl. a. beträffande uppgifter av socialvårdande natur.

Det förhållandet att nutida krigföring kan förutses komma att beröra samhället

i snart sagt alla dess former medför ökade krav på försvarsförberedelser

inom ett flertal samhälleliga verksamhetsområden. Utredningen

erinrar om att sådana förberedelser redan pågår i vissa väsentliga delar,

bl. a. på det ekonomiska och psykologiska försvarets områden samt rörande

hälso- och sjukvården och den statliga administrationens ordnande i krig.

Utredningen finner det naturligt och i regel ändamålsenligt att i första

hand de samhällsorgan, som i fred är huvudmän för verksamheten, bibehålies

vid sina funktioner även under beredskap och krig. För att detta skall

bli möjligt erfordras emellertid, att de ändrade betingelserna för verksamheten

under sådana förhållanden uppmärksammas och att förberedelser

inom rimliga gränser vidtages i fred. Bl. a. bör en författningsmässig översyn

ske angående kommuns skyldigheter att fullgöra av krig föranledda

arbetsuppgifter, varvid även frågan om kostnadsfördelning mellan stat och

kommun beaktas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1959

Utredningens här redovisade uppfattning, soin delvis innebär en annan

målsättning än den efter vilken civilförsvarsmyndigheterna f. n. arbetar,

ligger till grund för den av utredningen föreslagna organisationen.

Remissyttrandena

I remissyttrandena ansluter man sig allmänt till civilförsvarsutredningens

uppfattning om nödvändigheten att vidtaga effektiva åtgärder för att stärka

civilförsvarets beredskap. Några delade meningar om civilförsvarets allmänna

betydelse och uppgifter i det totala försvaret föreligger

icke.

Sålunda framhäver överbefälhavaren civilförsvarets ställning som en väsentlig

del av vårt totalförsvar. Den militärtekniska utvecklingen medför,

att angreppsformen flyg- och fjärrvapenanfall med användning av atomvapen

framstår som en allt farligare betvingelsemetod. Då civilförsvarets

behov bedömes, måste beaktas, att befolkningen icke kan ges tillräckligt

skydd mot följderna av sådana anfall enbart genom aktivt luftförsvar. Det

krävs härutöver ett effektivt civilförsvar.

Samma uppfattning kommer till uttryck i landsorganisationens yttrande,

vari bl. a. framhålles angelägenheten av att snara åtgärder vidtages av statsmakterna

för att anpassa civilförsvaret till de skärpta anspråken på denna

försvarsverksamhet.

Bland dem som särskilt understryker civilförsvarets betydelse är även beredskapsnämnden

för psykologiskt försvar. För nämnden står det klart,

att ett civilförsvar uppbyggt på grundval av ett realistiskt bedömande av

de förändringar, som vapenteknik och anfallsmetoder undergår, är en av

förutsättningarna för att motståndsandan skall kunna bevaras. Nämnden

finner också att civilförsvarsutredningen anpassat sina förslag efter denna

utveckling.

Även statskontoret ger uttryck åt uppfattningen, att en anpassning av civilförsvaret

till den vapentekniska utvecklingen är påkallad.

Civilförsvarsstyrelsen erinrar om att den tekniska utvecklingen gjort det

lättare att bryta ett folks motstånd med hemortsbekämpning än någonsin

tidigare. EU välavvägt och välorganiserat civilförsvar kan emellertid göra

det nödvändigt för en angripare — om han skall nå sitt mål — att insätta

så stora resurser, att han därigenom tvingas splittra sina även för andra

ändamål avsedda krafter. Har civilförsvaret den förmågan, så har sannolikheten

för att vi inte blir angripna starkt ökat. För civilförsvaret bör alltså

i stort gälla samma allmänna målsättning som sedan lång tid tillbaka

godtagits för krigsmaktens del, nämligen att organisationen skall vara så

stark, att den kan medverka till att landet skonas från anfall. Härigenom

skulle naturligtvis civilförsvaret också få styrka att, om vårt land ändå angripes,

kunna verksamt hindra och minska förluster och skador.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

I fråga om civilförsvarets beroende av samverkan med andra

samhällsorgan betonas i remissyttrandena i allmänhet nödvändigheten

av att civilförsvaret samordnas med totalförsvaret i övrigt.

Vad angår samverkan med krigsmakten framhåller överbefälhavaren sammanfattningsvis,

att den militära utbildningen främst inom armén är av

sådan karaktär, att förutsättningarna för ett effektivt bistånd till civilförsvaret

är gynnsamma. Militära förband har redan nu klara bestämmelser

om skyldighet att bistå civilförsvaret.

Beträffande samverkan med andra samhällsorgan anser civilförsvarsstyrelsen,

att en överflyttning till kommunerna av arbetsuppgifter, som nu åvilar

civilförsvaret, bör ske i större omfattning än utredningen tänkt sig.

Ett villkor är emellertid, att kommunernas skyldigheter och rättigheter

klart anges samt att garantier skapas för en tillräcklig kommunal insats.

Det låter sig icke göra att uppdra åt kommunerna att med befintliga resur.

ser lösa uppgifterna. Styrelsen anser, att detaljlösningarna av denna fråga

kommer att kräva ytterligare utredning och överväganden, vilka skyndsamt

bör påbörjas.

Civilförsvarsutredningens uppfattning att de samhällsorgan, som i fred är

huvudmän för viss verksamhet, bör bibehållas vid denna så långt det är

möjligt även under beredskap och krig delas i övrigt av samtliga de remissinstanser

som yttrat sig i frågan, däribland ett flertal länsstyrelser samt

svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund.

Svenska stadsförbundet understryker att civilförsvaret principiellt bör

vara en staten åvilande angelägenhet men vill icke motsätta sig att kommunerna

i ökad omfattning anförtros skötseln av vissa av krig föranledda arbetsuppgifter.

I yttrandet anföres vidare.

Såsom bl. a. framhållits i ett gemensamt yttrande av fattigvårdsdirektören,

barnavårdsdirektören och direktören hos arbetslöshetsnämnden i Stockholms

stad i anledning av civilförsvarsutredningens delbetänkande år 1955

beträffande kommunal medverkan i utrymnings- och inkvarteringsplanläggningen

kan det vara lämpligt att civilförsvarsorganisationen bygger på befintliga

kommunala organ och att dessa organs sakkunskap effektivt utnyttjas.

Styrelsen ställer sig därför icke främmande för den huvudtanke

som framförts av civilförsvarsutredningen, att de samhällsorgan som sköter

den fredsmässiga verksamheten på olika kommunala områden också bibehålies

vid dessa sina funktioner under beredskap och krig. En förutsättning

härför är emellertid enligt styrelsens bestämda mening att samtliga därav

betingade merkostnader bestrides av statsmedel. Vidare måste självfallet

hänsyn tagas till de resurser som står vederbörande kommuner till buds.

Det är också av vikt, att kommunerna för sådant fall fortlöpande hålles

underrättade om olika organisatoriska åtgärder på civilförsvarets område

för att kunna planlägga verksamheten inom berörda kommunala organ och

vidtaga de åtgärder som kan finnas påkallade. Slutligen är det givetvis angeläget

att de kommunala myndigheterna beredes möjlighet att bibehålla den

aktuella kommunala personalen i sina hittillsvarande verksamhetsuppgifter.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller i likhet

med civilförsvarsstyrelsen nödvändigheten av att de ordinarie samhällsorganens

uppgifter med avseende på beredskaps- och krigsförhållanden

närmare prövas och motsvarande beredskap skapas, innan civilförsvarets

nuvarande ansvar avvecklas. Även samordningsproblemen anses kräva ökad

uppmärksamhet, om civilförsvarets verksamhetsområde begränsas på det

sätt utredningen föreslagit.

Sistnämnda problem är enligt länsstyrelsen i Västmanlands län relativt

lättlösta i den regionala instansen, där länsstyrelsen allmänt intar en ställning

som samordnande försvarsmyndighet, men kräver på det lokala planet

särskilda åtgärder för att säkerställa behövlig samverkan mellan olika

organ. Enligt länsstyrelsens mening förtjänar övervägas, om inte civilförsvarschefen

borde äga direktivrätt gentemot kommunala socialvårdsmyndigheter

och kommunaltekniska verk, när det gäller brådskande ingripanden

för att avhjälpa skador till följd av krigshandlingar och länsstyrelsens

beslut inte kan avvaktas.

Enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län måste under alla förhållanden länsstyrelserna

bli ålagda tillsynsskyldighet över kommunernas planläggning av

åtgärderna i fråga.

Departementschefen

Den väsentligaste nyheten på krigföringens område, som det andra världskriget

uppvisade, var den hänsynslösa hemortsbekämpningen. Ett av dess

syften var att åstadkomma så stora förluster bland civilbefolkningen att

folkets motståndsvilja knäcktes. Med hänsyn till erfarenheterna från kriget

måste det anses sannolikt att det på detta sätt är möjligt att betvinga

ett land utan att nedkämpa dess krigsmakt.

Vad som möjliggjorde den nya betvingelsemetoden var den oerhörda utveckling

som skett på luftkrigföringens område. Denna utveckling har med

oförminskad kraft fortsatt under tiden efter andra världskriget och som

resultat avsatt bl. a. så fruktansvärda förstörelseverktyg som vätebomberna

och så effektiva medel att föra dem till deras mål som de nya robottyperna.

Den senaste krigstekniska utvecklingen har sålunda framför allt varit inriktad

på medel för hemortsbekämpning. Visserligen har försvarsmedlen

häremot också undergått en betydande utveckling — jag tänker särskilt

på radartekniken och försvarsrobotar — men det måste konstateras, att

enbart det aktiva luftförsvaret inte kan ge tillräckligt skydd. Man måste

sålunda räkna med att stridsmedlen kommer att kunna nå sina mål och

att skadeverkningarna på ett oförberett samhälle skulle bli katastrofala.

De undersökningar som gjorts utomlands och av civilförsvarsutredningen

ger emellertid otvetydigt vid handen, att ett väl förberett civilförsvar kan

avsevärt begränsa förlusterna i människoliv även vid anfall med de svåraste

nu kända stridsmedlen. Civilförsvaret är sålunda av väsentlig betydelse för

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. i samt. Nr 114

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

medborgarnas skydd i krig och spelar därigenom en avgörande roll för att

stärka befolkningens motståndsvilja. Genom att skapa denna ökade motståndskraft

medverkar civilförsvaret samtidigt indirekt till att minska

riskerna för anfall mot vårt land.

Med vad jag här anfört har jag velat visa civilförsvarets utomordentliga

betydelse för vårt totalförsvar. Det är helt enkelt så, att bryter hemmafronten

samman så blir de militära ansträngningarna meningslösa.

Som framgår av min tidigare redogörelse har vårt civilförsvar alltsedan

dess uppbyggnad under andra världskriget från tid till annan översetts

och reformerats i olika avseenden. Detta har skett i syfte att söka anpassa

civilförsvaret efter den krigstekniska utvecklingen. Det var framför allt

för att mot bakgrunden av den hastiga utvecklingen på atomstridsmedlens

område få en överblick över civilförsvarets behov och kunna åstadkomma

en tidsplan för dess uppbyggnad som 1953 års civilförsvar sutredning tillkallades.

Utredningen avgav sitt första betänkande 1955, vilket i huvudsak

innehöll förslag till nya riktlinjer för utrymningsplanläggning och skyddsrumsbyggande.

Vid sitt ställningstagande till detta förslag gav statsmakterna

1956 uttryck åt den uppfattningen att civilförsvaret måste ges ökad

effektivitet, om dess uppgift inom det totala försvaret skall kunna fullgöras.

Jag kan nu konstatera, att statsmakternas ställningstagande utgjort

en god grund för höjande av beredskapen, såvitt avser nämnda förebyggande

åtgärder. I dag föreligger sålunda preliminära planer för snabbutrymning

av våra mest utsatta orter och arbetet med planläggningen för

den successiva utrymningen är långt framskridet. Vad skyddsrumssidan

beträffar innebar 1956 års beslut att det fortsatta skyddsrumsbyggandet

koncentrerades till sådana områden, som kan betraktas såsom anfallsmål.

Det bestånd av normalskyddsrum, som tillkommit och alltjämt tillväxer

i takt med byggnadsverksamheten, och de allmänna befolkningsskyddsrum,

som anlagts i våra större städer, utgör enligt min mening en oskattbar

tillgång från beredskapssynpunkt.

Visserligen har de förebyggande åtgärderna med hänsyn till de nya

stridsmedlen kommit i förgrunden mera än tidigare, men som ett nödvändigt

komplement till dessa åtgärder måste civilförsvaret kunna bedriva en

skadeavhjälpande verksamhet, vilken även den ökat i betydelse, inte minst

mot bakgrunden av de omfattande skador, som kan uppkomma genom

radioaktiv beläggning. Det är frågor rörande den skadeavhjälpande verksamheten

och civilförsvarets organisation i krig och fred, som nu upptages

till bedömande. Till grund för denna bedömning ligger ett synnerligen vidlyftigt

material, som framkommit genom det nu slutförda arbetet av 1953

års civilförsvarsutredning, statens organisationsnämnd, 1953 års utredning

om civilförsvarsutbildning och 1956 års civilförsvarsskoleutredning samt

genom de yttranden, som ett stort antal remissinstanser avgivit över utredningsförslagen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

Genom det sålunda frambragta materialet har det blivit möjligt att få

en samlad överblick över civilförsvarets personal- och materielbehov, vilket

tidigare icke varit fallet. Det framgår vid en sådan överblick, att en fortsatt

nydaning och upprustning av civilförsvaret med avseende på såväl

krigsorganisationen som fredsorganen är utomordentligt angelägen. En avvägning

måste därvid givetvis ske med beaktande av våra personella och

materiella resurser. Jag har för min del blivit övertygad om att det är

möjligt att inom en rimlig kostnadsram få till stånd en fast, effektiv och

smidig organisation av välutbildad och välutrustad personal. Därvid kan

jag i stort sett ansluta mig till de framlagda utredningsförslagen, som

också i det väsentliga biträtts av de flesta remissinstanserna.

I åtskilliga hänseenden förutsätter genomförandet av förslagen ändringar

i gällande lagstiftning. Inom inrikesdepartementet utarbetas f. n. på grundval

av ett utkast av civilförsvarsutredningen förslag till ny civilförsvarslag

m. m. Det är min avsikt att senare anmäla detta förslag till framläggande

för årets riksdag.

En faktor, som jag tillmäter stor betydelse för civilförsvarets verksamhet

i krig, är den samverkan med övriga samhällsorgan som kan och bör

äga rum i syfte att de samlade resurserna skall användas där de bäst behövs.

Av särskild vikt är härvid det bistånd i räddningsarbetet, som kan

lämnas av krigsmakten, överbefälhavaren har för sin del förklarat att

förutsättningarna för sådant bistånd är gynnsamma.

Civilförsvarsutredningen har i sitt förslag strävat efter att renodla civilförsvarets

verksamhet och sålunda därifrån avskilja sådana uppgifter, som

kan fullgöras av de ordinära samhällsorganen. Jag finner denna linje riktig,

och den har allmänt accepterats under remissbehandlingen. Avgränsningen

av civilförsvarets verksamhet enligt den nu berörda principen torde

komma att i huvudsak medföra överflyttning på kommunerna av uppgifter,

som hittills ansetts åvila civilförsvaret. Såsom framhållits av ett flertal!

remissinstanser bör med anledning härav ett närmare klarläggande ske

rörande kommunernas uppgifter med avseende på beredskap och krig samt

beträffande behovet av författningsmässig reglering av kommunernas skyldigheter

härutinnan. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23

januari 1959 har jag tillkallat särskilda sakkunniga för att utreda bl. a.

nyssnämnda spörsmål.

3. Särskilda frågor angående civilförsvarets uppgifter

Civilförsvarsutredningen har funnit civilförsvarets nuvarande uppgifter

böra i allt väsentligt bestå och därför kunna läggas till grund för den nya

organisationen. Vapenutvecklingen med därav följande ändrade verksamhetsformer

ävensom andra förhållanden motiverar emellertid vissa jämk
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr lik år 1959

ningar i fråga om civilförsvarsuppgifterna och gränsdragningen mellan dessa

och uppgifter, som handhaves av andra myndigheter.

I det följande behandlas sådana civilförsvarets uppgifter, som utredningen

ansett böra ändras eller som eljest föranlett principiella ställningstaganden

i olika organisations- och utbildningsfrågor.

Ordnings- och bevakningsuppgifter m. ni.

Nuvarande ordning

Ordningsuppgifterna tillkommer primärt polisväsendet såväl i fred som

under beredskap och krig. Civilförsvarets befattning med ordningsfrågor får

alltså icke uppfattas så, att civilförsvaret under beredskap och krig övertager

polisväsendets uppgifter. Det förhållandet att polismän inskrives för ordningshållningsuppgifter

i civilförsvaret och att civilförsvarschefen tillagts

vissa befogenheter avseende polisens utnyttjande under civilförsvarsberedskap

innebär icke heller, att polisväsendet som sådant inordnas i civilförsvaret.

Civilförsvarets egentliga ordningshållningsuppgifter är hänförliga till åtgärder,

som erfordras med hänsyn till allmänna påbud under civilförsvarsberedskap

beträffande mörkläggning, trafik- och säkerhetsbestämmelser

m. in. samt civilförsvarets förebyggande och skadeavhjälpande verksamhet

i övrigt. Det tillkommer civilförsvaret vidare bl. a. att planlägga och i enlighet

med meddelade föreskrifter verkställa erforderliga åtgärder för att

skydda anläggningar, byggnader och annan egendom mot spioneri och sabotage.

Sistnämnda åtgärder brukar hänföras till bevakningstjänst och säkerhetstjänst.

Civilförsvarsutredningens förslag

Utredningen

Till en början erinrar utredningen om att civilförsvarsstyrelsen i skrivelse

den 9 mars 1951 hos Kungl. Maj :t hemställt, att åtgärder skulle vidtagas för

att till polisväsendet överföra civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter

utom ordningshållningen i skyddsrum och andra civilförsvarets anläggningar.

Som motiv för framställningen anfördes dels de folkrättsliga

synpunkterna att civilförsvaret icke bör omfatta några beväpnade och stridande

personalkategorier, vilket skulle kunna medföra att all civilförsvarspersonal

av fienden behandlades som krigsmän eller än värre som franktirörer,

dels organisatoriska skäl, nämligen att det vore förenat med olägenheter

att ordningsuppgifterna i krig handhades av två olika organ, mellan

vilka ansvarsfördelningen vore oklar. För att tillgodose polisväsendets personalbehov

i krig tänkte sig civilförsvarsstyrelsen antingen en särskild

lagstiftning om polisplikt eller bestämmelser enligt vilka civilförsvarspliktiga

kunde ställas till polisväsendets förfogande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Iiungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

I fråga om de folkrättsliga synpunkterna framhåller utredningen

att genom ändringar, som vidtogs år 1951 i civilförsvarslagen, civilförsvarskungörelsen

och strafflagen och som innebar att ordnings- och

bevakningspersonalen under krig skulle anses tillhöra krigsmakten, varje

tvekan undanröjts om denna personals befogenhet enligt folkrättsliga regler

att använda vapen mot uniformerade fiender. Den omständigheten att en

kategori av civilförsvarspersonalen är att hänföra till krigsmän utgör emellertid

enligt folkrätten ingen grund för att en fiende skulle få behandla

andra kategorier civilförsvarspersonal som krigsmän eller än mindre som

franktirörer.

Om sålunda den rättsliga sidan av föreliggande fråga är klar, måste man

dock enligt utredningen räkna med risken, att personal av alla kategorier,

som genom uniformering eller särskilda tjänstetecken anges tillhöra civilförsvaret,

i vissa stridslägen kan komma att av en fiende behandlas som

tillhörande krigsmaklen. I många situationer kommer säkerligen ordningsoch

bevakningspersonalen att verka i nära samarbete med övrig civilförsvarspersonal.

Att en fiende under eller omedelbart efter en strid icke alltid skiljer

mellan de olika personalkategorierna och känner deras organisatoriska ställning,

torde kunna förutses. Enligt utredningens förmenande är emellertid

risken för misstag härvidlag lika stor, oavsett om ordnings- och bevakningstjänst

ingår i civilförsvaret eller ej.

Av anförda skäl finner utredningen tillräcklig anledning saknas att med

hänsyn till folkrättsliga överväganden föra bort ordnings- och bevakningstjänsten

från civilförsvaret. För att i möjligaste mån begränsa riskerna för

att sådan personal inom civilförsvaret, som icke är stridande, behandlas

såsom krigsmän eller franktirörer, är det emellertid angeläget, att personal

som är att hänföra till krigsmän, erhåller kännetecken som på ett fullt tydligt

sätt skiljer den från övrig personal. Detta har för bevakningspersonalens

del redan skett genom att den utrustats med särskilda uniformer. Lika

angeläget synes det vara att även ordningspersonalen förses med sådana

uniformer. Statsmakterna har också i princip uttalat sig härför (prop.

201/1951 och rskr. 232/1951).

Då utredningen icke funnit de av civilförsvarsstyrelsen anförda folkrättsliga

synpunkterna tillräckligt vägande för alt föranleda ett förslag från

utredningens sida om ordnings- och bevakningstjänstens skiljande från civilförsvaret,

har utredningen övervägt, huruvida organisatoriska

skäl motiverar en dylik åtgärd.

Utredningen behandlar därvid först ordningsuppgifternas handhavande

och framhåller till en början att det utan tvekan alltjämt föreligger behov av

samordning mellan civilförsvarets och polisens verksamhet. Kravet på samordning

aktualiseras särskilt i samband med flyganfall och vid vissa andra

kritiska situationer, då polisens verksamhet måste anpassas efter civilförsvarets.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1959

Mot att inordna polisväsendet i civilförsvaret under krig — i likhet med

vad som skett beträffande brandväsendet — talar enligt utredningen starka

skäl. En stor del av polisväsendets mångskiftande uppgifter äger icke något

samband med civilförsvarets verksamhet. Detta gäller främst kriminalpolisens

verksamhet men även åtskilliga andra polisuppgifter.

Om ansvaret för civilförsvarets nuvarande ordningsuppgifter i krig i stället

lades på polisväsendet, skulle vissa av de förut anmärkta olägenheterna

med den nuvarande ordningen elimineras samt den ytterligare fördelen

vinnas, att ledningen av samhällets samtliga ordningsuppgifter i krig tillkom

den fredstida myndigheten, dvs. polischefen. Å andra sidan finner utredningen

även en sådan ordning vara förenad med vissa praktiska olägenheter.

Sålunda kan ansvaret för förberedelsearbetet i fred för civilförsvarets

nuvarande ordningsuppgifter i krig icke lämpligen överföras på polisväsendet.

Detta förberedelsearbete skulle nämligen i många fall medföra en väsentlig

extra belastning för polisorganen i fråga om administration, planläggning,

utbildning, anskaffande av utrustning och förrådshållning. Avsaknaden

av en central polisledning i riket synes emellertid utgöra det väsentligaste

skälet mot att överföra ansvaret för ifrågavarande förberedelsearbete

på polisväsendet.

Vid övervägande av skälen för och mot en ändrad organisation beträffande

civilförsvarets nuvarande ordningstjänst har utredningen sålunda för

sin del funnit tillräckliga skäl f. n. icke föreligga för en dylik omorganisation.

Med samma motivering anser sig utredningen även böra avstyrka

att civilförsvarets nuvarande bevakningsuppgifter

överföres till polisväsendet.

Utredningen upptar i detta sammanhang även frågan om civilförsvaret kan

skiljas från bevakningsuppgifterna genom att dessa i stället lägges på krigsmakten.

Klart är nämligen enligt utredningen att rent militära bevakningsuppgifter

alltjämt bör ankomma på krigsmakten. Med rent militära bevakningsuppgifter

förstår utredningen bevakning av krigsmakten tillhöriga eller

av krigsmakten nyttjade anläggningar eller byggnader. Utredningen finner

emellertid olika skäl tala mot att även de civila bevakningsuppgifterna lägges

på krigsmakten. Planläggningen av dessa uppgifter i fred skulle lokalt

komma att åvila försvarsområdesstaberna. I krig skulle ledningen av bevakningen

komma att växla mellan försvarsområdesbefälhavaren och andra

militära befattningshavare, beroende på läget. Utöver de allmänna nackdelarna

med denna bristande kontinuitet i ansvaret skulle komma, att befattningshavare,

som främst hade att lösa stridsuppgifter, belastades med

uppgifter rörande bevakningen, vilka de i kritiska skeden kunde bli nödsakade

att eftersätta. Inom civilförsvaret finns däremot en permanent regional

och lokal ledningsorganisation, förankrad hos länsstyrelser och civilförsvarschefer.

Bevakningsuppgifterna är vidare till stor del av polisär

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1950

natur, varför det organ, som bär ansvaret för uppgifterna måste ha tillgång

till polisiär sakkunskap. Från militärt håll har understrukits, att man inom

krigsmakten saknar tillräcklig sådan sakkunskap.

På i huvudsak nu anförda skäl finner utredningen sig inte böra föreslå

att civilförsvarets bevakningsuppgifter överföres på krigsmakten.

Utredningen har sålunda kommit till att av det allmänna utförda markbevakningsuppgifter

av civil karaktär alltjämt i princip skall åvila civilförsvaret.

Beträffande säkerhetstjänsten synes det utredningen däremot

naturligt med hänsyn till att skydd mot spioneri och sabotage ingår som ett

led i den ordinarie polisverksamheten, att de delar av säkerhetstjänsten som

alltjämt åvilar civilförsvaret i stället överföres till polisväsendet. Befogenhet

att ålägga enskilda att vidtaga erforderliga åtgärder till skydd mot spioneri

och sabotage, bör alltjämt tillkomma länsstyrelserna, dock ej som civilförsvarsmyndighet

utan i egenskap av polismyndighet.

Utredningens förslag innebär sålunda, att civilförsvarets uppgifter beträffande

åtgärder till skydd mot spioneri och sabotage skall begränsas till markbevakning.

Utredningen har i dessa sammanhang upptagit även vissa andra frågor,

som berör ordnings- och bevakningspersonalens ställning och uppgifter,

bl. a. civilförsvarspolisens utnyttjande som en allmän

polisreserv och för ordningsingripanden över huvud taget under

beredskap och krig.

Utredningen erinrar om att civilförsvarets ordningsuppgifter avser endast

uppgifter, som står i samband med civilförsvarsverksamheten men ej

ordningshållning därutöver. Utvecklingen kan emellertid ge anledning till

övervägande, huruvida inte skäl föreligger att i viss mån vidga civilförsvarspolisens

uppgifter utöver vad hittills gällt.

Inledningsvis framhåller utredningen, att de krav som ställs på utbildning

och kompetens för utövande av polistjänst i fred givetvis i görligaste

mån bör beaktas även under tid då beredskapstillstånd råder. Emellertid

inträffar ofta under sådana förhållanden nödsituationer, som motiverar att

fredsmässiga hänsyn får stå tillbaka. Betänkligheterna mot att ge civilförsvarspersonal

rätt att fullgöra polisuppgifter har därför icke samma

styrka under beredskap som då fråga är om polistjänstens utövande i fred.

Utredningen finner det uppenbart, att polisväsendet för sina vidgade arbetsuppgifter

under beredskap och krig behöver personalförstärkning samt

att detta behov när det gäller stadigvarande uppgifter bör tillgodoses inom

ramen för sedvanlig rekrytering till polistjänsten. Förhållandena kan emellertid

ofta härutöver påkalla förstärkning av polispersonalen för polisuppgifter

av speciell natur eller av tillfällig beskaffenhet.

För att polisväsendets behov av reservpersonal under högsta civilförsvarsberedskap

skall kunna tillgodoses föreslår utredningen, att civilför
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

svarspolismän skall få tagas i anspråk även för ordningsuppgifter, som eljest

regelmässigt åligger polisväsendet, dock med undantag för ordningshållning

vid arbetskonflikter. För personalens utnyttjande inom polisväsendet

bör dock krävas medgivande av vederbörande civilförsvarschef. Närmare

anvisningar angående ianspråktagandet bör utfärdas av civilförsvarsstyrelsen

i enlighet med föreskrifter, som kan komma att meddelas av

Konungen.

Remissyttrandena

Olika meningar gör sig gällande i frågan huruvida ordnings- och

bevakningsuppgifter alltjämt bör tillhöra civilförsvarets verksamhet

eller om civilförsvaret bör skiljas från dessa uppgifter. Utredningens

förslag att någon ändring icke bör vidtagas under nu rådande förhållanden

biträdes av överbefälhavaren, stats polisintendenten och det stora flertalet

länsstyrelser. Även föreningen Sveriges landsfogdar och föreningen

Sveriges landsfiskaler biträder förslaget. Civilförsvarsstyrelsen, överståthållarämbetet

och fem länsstyrelser uttalar sig för att verksamheten i fråga

överföres till polisväsendet. Samma uppfattning har landsorganisationen

och Sveriges civilförsvarsförbund.

Statspolisintendenten finner vissa skäl tala för att civilförsvarets ordningstjänst

liksom den bevaknings- och säkerhetstjänst, som utövas inom

denna organisation, organisatoriskt inlemmas i polisväsendet. Endast härigenom

kan åstadkommas den enhetliga planläggning och ledning av polisverksamheten

under civilförsvarsberedskap, som för närvarande saknas.

Visserligen utövas ledningen av såväl polis- som civilförsvarsverksamheten

regionalt av vederbörande länsstyrelse men polisverksamheten i krig är

av så speciell natur att den måste planläggas i stora sammanhang och

sammanhållas av ett centralt organ. Statspolisintendenten har därför den

uppfattningen att så länge en central polismyndighet saknas en överflyttning

av civilförsvarets ordningstjänst till polisväsendet icke bör komma

ifråga.

En liknande uppfattning har överbefälhavaren. På grund av att polisväsendets

organisation nu är föremål för särskild utredning och att frågan

om en central polisledning därunder sannolikt kommer att prövas, bör

alltför genomgripande förändringar f. n. icke ske i fråga om ordningens

och säkerhetens upprätthållande inom riket. Utredningens förslag i fråga

om civilförsvarets ordningsuppgifter är med hänsyn till rådande förutsättningar

f. n. en lämplig lösning av de problem som är förknippade med ordningens

och säkerhetens upprätthållande. Skulle polisväsendet komma att

erhålla en central ledning bör det emellertid övervägas att överföra den ordnings-

och bevakningstjänst som nu ankommer på civilförsvaret till polisväsendet.

Utredningens uppfattning att de civila bevakningsuppgifterna

icke skall överföras till krigsmakten biträdes.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 är 1959

Civilförsvarsstyrelsen framhåller, att de folkrättsliga övervägandena rörande

civilförsvaret som förekommit, bl. a. vid en av internationella civilförsvarsorganisationen

anordnad konferens i Geneve 1958 samt ställningstaganden

i andra länder, talar för ett överflyttande av verksamheten till

annan organisation. Styrelsen anser det också mest rationellt att den ordinarie

polisen även under krig får hela ansvaret för ordningshållningen.

Härom anför styrelsen.

Några större organisatoriska svårigheter med att förberedelsearbetet i

fred för en så att säga sammanslagen ordningstjänst i krig lägges på polisväsendet

skall icke behöva uppkomma. Redan för den nuvarande polisorganisationens

vidkommande bedriver polismyndigheterna sådan förberedelseverksamhet.

På länsstyrelserna, som ju är högsta polismyndighet i länen,

kan — lika väl som de enligt utredningens förslag pålägges vidgade uppgifter

ifråga om förberedelsearbetet för civilförsvaret — läggas liknande uppgifter

för polisväsendet. Kommunerna skulle icke — lika litet som ifråga

om civilförsvaret — behöva ges några uppgifter i detta hänseende. Uttagning

och registrering av personal, förrådshållning med mera bör utan olägenhet

kunna samordnas med länsstyrelsens motsvarande verksamhet för

civilförsvaret och utföras av samma personal, som handhar sistnämnda

verksamhet. Någon utökning av polisväsendets administrativa personal blir

icke erforderlig.

Frånvaron av en central polismyndighet, i samma ställning som civilförsvarsstyrelsen,

synes icke heller behöva utgöra något hinder för att all

polisiär verksamhet för ordningshållning under krig organiseras under enhetlig

ledning. Utan större olägenheter synes den verksamhet ifråga om organisation

med mera av polisväsendet, som nu bedrivs inom inrikesdepartementet,

av polisväsendets organisationsnämnd och av statspolisintendenten,

kunna vidgas till att omfatta jämväl en för krig förstärkt polis.

Lika litet som beträffande ordningsuppgifterna finner styrelsen vad utredningen

anfört utgöra hinder för att civilförsvarets bevakningsuppgifter

överflyttas på polisväsendet. Enligt styrelsens mening är det naturligt att

polisväsendet övertar bevakningsuppgifterna. Skäl finns dock även för att

överflytta dessa uppgifter till krigsmakten. Sålunda framhåller styrelsen

bl. a. att en väsentlig del av skyddsföremålen under alla förhållanden skall

bevakas och försvaras genom krigsmaktens försorg, att markbevakningen

hänger intimt samman med det territoriella försvaret och sammanfaller

med hemvärnets uppgifter, att krigsmaktens möjligheter att förse sig med

polisiär sakkunskap icke är mindre än civilförsvarets, att personalbehovet

utan olägenhet ändock kan tillgodoses genom civilförsvarsplikten samt att

civilförsvaret efter en sådan avlastning icke skulle behöva anskaffa, förvara

och vårda vapen, ammunition, handgranater, minor och annan liknande

krigsmateriel. Skulle av organisatoriska skäl polisväsendet ej anses för

närvarande kunna överta bevakningsuppgifter bör dessa således enligt

styrelsen tilläggas krigsmakten.

överståthållarämbetet anser det primära vara, att yrkespolisen och civilförsvarspolisen

under krig bildar eu organisation samt att personalen inom

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj.ts proposition nr lik år 1959

denna har samma skyldigheter och befogenheter beträffande rent polisiära

uppgifter, stridsuppgifter samt ordnings- och bevakningsuppgifter av civilförsvarskaraktär.

Huruvida polisen alltjämt bör i nuvarande omfattning

ingå i civilförsvaret eller vara sidoordnad därmed är mera tveksamt, överståthållarämbetet

anser emellertid, att starka skäl talar för att överföra

civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till polisväsendet.

Länsstyrelsen i Jämtlands lön förklarar, att en klar gränsdragning mellan

civilförsvarets och polisväsendets ordningsuppgifter i krig icke kan upprätthållas.

Uppenbart är, att omfattningen av polisverksamheten under

beredskap och krig kommer att öka i hög grad, och lika uppenbart är, att

det behov av personalförstärkning, som uppstår därigenom, icke kan tillgodoses

inom ramen för sedvanlig rekrytering till polistjänsten. Den förstärkning

av polisväsendet, som erfordras vid beredskap och krig, kan icke

åstadkommas på annat sätt än genom utnyttjande av civilförsvarspolisen

såsom allmän polisreserv. I stort torde de allra flesta ordningsuppgifter vid

beredskap och krig få anses ha samband med civilförsvarets verksamhet.

Det kan därför icke finnas anledning att laborera med två typer av ordningsuppgifter,

av vilka den ena typen skall kunna ombesörjas av civilförsvarspolismän,

och den andra typen endast av egentlig polispersonal. Civilförsvarspolisen

och polisväsendets personal måste vid beredskap och krig bilda

en enhet, som gemensamt har att lösa förekommande ordningsuppgifter.

I praktiken kommer sålunda ledningen av denna verksamhet att omhänderhavas

av polischefen och honom underställt polisbefäl. Det måste under

sådana förhållanden vara lämpligast, att civilförsvarspolisen vid beredskap

och krig organisatoriskt inordnas i polisväsendet, dock att förberedelsearbetet

i fred, dvs. uttagning, inregistrering, utbildning och utrustning, alltjämt

måste åvila civilförsvaret.

Utredningens förslag att uppgifter som har samband med

säkerhetstj änst icke längre skall ankomma på civilförsvaret tillstyrkes

allmänt vid remissbehandlingen.

Vad utredningen föreslagit om skyldighet för civilförsvarspolismän att

under vissa förhållanden fullgöra polisiära uppgifter lämnas

i remissvaren utan erinran.

Reparationsuppgifter, bombröjning m.m.

Gällande bestämmelser

I den hittillsvarande tekniska tjänstens uppgifter ingår enligt civilförsvarskungörelsen

förutom räddningsverksamhet bland annat även reparationer

av samfärdsleder, ledningar och lindrigt skadade byggnader samt

undanförande och oskadliggörande av icke exploderade bomber (bombröjning).

Den reparationstjänst, som hittills organiserats i civilförsvaret såsom en

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

del av dess skadeavlijälpande organisation, har främst berört de kommunaltekniska

verken, särskilt reparation av gas-, vatten- och elledningar.

Även för reparation av spårvägsledningar har särskilda enheter organiserats

av civilförsvaret. För att trygga sambandet mellan civilförsvarets ledning

och ledningen av de kommunaltekniska verken har sambandsmän från

verken ingått bland personalen i civilförsvarets ledningscentraler, varjämte

i vissa fall särskilda ledningscentraler iordningställts för att i händelse av

krig utnyttjas av vederbörande verk. För uppgiften att reparera lindrigt skadade

byggnader har en särskild byggnadstjänst varit avsedd. I dennas uppgifter

ingår även att reparera skadade skyddsrum och andra byggnadsanordningar

av betydelse för allmänna civilförsvarets verksamhet, såsom

brandtorn, observationstorn, radiobunkers in. in. samt att tekniskt sköta

drift och underhåll av allmänna skyddsrum. I civilförsvarsstyrelsens nu

gällande riktlinjer för planläggningen anges även som en uppgift för tekniska

tjänsten att utföra renhållningsarbete i vad avser allmänna civilförsvarets

anläggningar.

Civilförsvarsutredningens förslag

Utredningen

I de framlagda förslagen förutsättes att den verksamhet, som f. n. ankommer

på tekniska tjänsten, i fortsättningen huvudsakligen inriktas på civilförsvarets

väsentligaste uppgift, nämligen att rädda människoliv. Benämningen

teknisk tjänst ersätts därför av utredningen med benämningen

räddningstjänst.

I räddningstjänsten måste enligt utredningen ingå att vidtaga sådana

åtgärder, som erfordras för att räddningsarbetet över huvud taget skall

kunna påbörjas eller som eljest har direkt samband med dess utförande.

Hit hör t. ex. indikering för att fastställa eventuell förekomst av stridsgas

och radioaktivitet samt vissa röjningsuppgifter. Beträffande röjningsuppgifterna

innebär den här angivna principiella uppfattningen, att

dylika uppgifter bör ingå i räddningstjänsten endast i den mån de är nödvändiga

för att räddningsarbetet skall kunna genomföras. Sådana röjningsuppgifter

är exempelvis uppstöttning av byggnader och röjning av rasmassor

på skadeplatserna (skyddsrumsingångar etc.) samt röjning av samfärdsleder

för att frigöra tillfartsvägarna till skadeområdet och om möjligt genomfartsleder

inom det i avsikt att möjliggöra insatser av bilhurna hjälpenheter

eller enheter med tung utrustning. Utförandet av röjning i annan

mening, syftande till uppröjningsarbeten på längre sikt, anser utredningen

utgöra efteranfalls- eller efterkrigsuppgifter, som icke ankommer på civilförsvaret.

Denna principiella begränsning i fråga om räddningstjänstens röjningsuppgifter

bör enligt utredningens mening även äga tillämpning i fråga om

reparationsuppgifter. Vissa väsentliga reparationsuppgifter, som

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b är 1959

enligt nuvarande författningar åvilar civilförsvaret, bör i stället i princip

omhänderhavas av de samhällsorgan, som har det närmaste ansvaret för

motsvarande verksamhet i fred. Sålunda bör reparationer av vägar och gatunät

m. m. samt av ledningsnät för distribution av elkraft, vatten och gas

i krig ankomma på de statliga och kommunala myndigheter, som i fred

handhar verksamheten och är i besittning av erforderlig fackkunskap på

områdena ifråga. Det framhålles emellertid, att civilförsvaret i mån av

resurser och i fall av behov skall biträda i sådant reparationsarbete.

Vad gäller reparation av ledningar bör de kommunaltekniska verkens

åtgärder i den mån så erfordras samordnas med civilförsvaret och annan

försvarsverksamhet. Detta förutsätter utredningen kunna ske genom samverkan

mellan vederbörande verkschefer och försvarsmyndigheter. Därvid

kan det vara lämpligt, att länsstyrelsen under krig skall kunna inrikta de

kommunaltekniska verkens distributions- och reparationsåtgärder, i den

mån detta finnes påkallat från allmän försörjnings- och försvarssynpunkt.

Beträffande reparation av samfärdsleder under krigsförhållanden anser

utredningen att sådan verksamhet bör ankomma på de organ, som i fred

har ansvaret härför. Det saknas enligt utredningen anledning att ange

röjning och reparation av samfärdsleder såsom en civilförsvarsuppgift.

Civilförsvarets medverkan i detta hänseende bör, förutom vad som ingår

i den direkta räddningsverksamheten, i princip avse att lämna bistånd

genom att ställa manskap och arbetsredskap till förfogande i den mån

det är erforderligt och möjligt utan att åsidosätta civilförsvarets egentliga

uppgifter.

Ifråga om reparation av byggnader utgår utredningen från att det primärt

skall ankomma på byggnadernas ägare eller innehavare att vidtaga de

reparationsåtgärder, som är möjliga med hänsyn till förhållandena, eller

att reparationerna utföres genom försorg av myndighet, som avser att utnyttja

byggnaden eller anläggningen i fråga för beredskapsändamål. Enligt

denna principiella uppfattning bör reparation av byggnader icke vara en

civilförsvarsuppgift på sätt nu anges i civilförsvarskungörelsen i vidare

mån än som erfordras för att tillgodose civilförsvarets eget behov av byggnader

för sin verksamhet. Beträffande reparationer som hänför sig till skadade

allmänna skyddsrum anser utredningen att ansvaret härför bör åligga

vederbörande kommun. Liksom vid andra reparationsbehov skall härvid

civilförsvarets organisation lämna den medverkan som är möjlig utan att

organisationen utformas särskilt för denna uppgift.

Utredningen erinrar om vissa hjälpåtgärder, som är möjliga då vederbörande

myndighets egna resurser är otillräckliga. Sålunda bör enligt utredningen

beaktas det bistånd, som är avsett att kunna lämnas av den särskilda

organisation (BRB), vilken vid krig eller eljest, då Kungl. Maj:t

så förordnar, skall utföra befästningsarbeten samt byggnads- och reparationsarbeten

för kommunikationsväsendet, krigsindustriella anläggningar

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1959

och andra anläggningar av betydelse för krigsmakten eller den civila verksamheten.

Erforderligt samband mellan civilförsvaret och BRB-organisationen

förutsättes enligt utredningen finnas i olika instanser, civilbefälhavare-militärbefälhavare,

länsstyrelse-för svarsområdesbefälhavare (civilförsvarsdirektör-lokalchef

vid BRB) samt civilförsvarschef-platsombud.

Beträffande bombröjning anger civilförsvarsstyrelsens nuvarande

riktlinjer för teknisk tjänst, att röjningsavdelningar skall organiseras för

denna uppgift. Emellertid finns f. n. icke någon egentlig kapacitet för ändamålet,

vare sig i fråga om materiel eller utbildning.

Utredningen framhåller, att det vid ställningstagandet till frågan om lämplig

organisation för bombröjning bör beaktas, att en sådan organisation

under alla förhållanden måste finnas inom krigsmakten för bombröjning,

som äger direkt samband med de militära operationerna, och för bombröjning

inom militära anläggningar. Vidare är att märka, att den tekniska sakkunskapen

beträffande bombröjning f. n. uteslutande ligger hos den militära

expertisen. Mot en enbart militär organisation för bombröjningen talar

emellertid bl. a. det förhållandet att den härför utbildade personalen endast

skulle kunna utnyttjas intill värnpliktstidens utgång. Lägges det huvudsakliga

ansvaret för bombröjningen även i fortsättningen på civilförsvaret,

kan den utbildade personalen med stöd av civilförsvarsplikten utnyttjas

upp till lämplig högre ålder. Det förlängda utnyttjandet av personalen medför

även den fördelen, att vissa besparingar kan vinnas i utbildningskostnaderna.

De nu anförda fördelarna utgör enligt utredningen skäl för att huvudansvaret

för den allmänna bombröjningen i princip bör åvila civilförsvaret.

Ett annat skäl är, att krigsmakten saknar en så vitt förgrenad territoriell

organisation som civilförsvaret.

Även om man sålunda stannar vid att bombröjningen i princip alltjämt

bör vara en civilförsvarsuppgift, måste man dock enligt utredningen söka

åstadkomma en organisation, där dubbelarbete undvikes genom alt för civilförsvarets

bombröjning i möjligaste mån och på lämpligt sätt utnyttja de

tekniska och personella resurserna hos krigsmakten.

Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att den för egentlig bombröjningstjänst

avsedda personalen uttages bland härför lämpliga värnpliktiga

och att utbildningen sker i militär regi i samband med de uttagnas sista

repetitionsövning. Med stöd av civilförsvarslagen kallas bombröjningspersonalen

till civilförsvarsövningar för att de vid utbildningen inhämtade kunskaperna

skall kunna befästas och utvecklas. Av praktiska och ekonomiska

skäl bör denna övningsverksamhet liksom den tidigare utbildningen lämpligen

ske med utnyttjande av krigsmaktens anordningar.

Enligt de av utredningen angivna riktlinjerna skall civilförsvarets befattning

med bombröjningsuppgifter omfatta förberedande bombröjningsåtgärder

(bevakning, avspärrning otc.), organiserande av bombröjningsenheter

med personal, som uttagits och utbildats i militär regi, bekostande av efter
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

följande övningsverksamhet, bestridande av materielkostnaderna för civilförsvarets

bombröjningsmateriel samt ledning av den civila bombröjningstjänsten

i krig. Ansvaret för förberedelserna i fred bör däremot tilläggas

krigsmakten, som i sin organisation har tillgång till erforderlig teknisk

sakkunskap.

Remissyttrandena

Remissinstanserna biträder i allmänhet eller lämnar utan erinran utredningens

förslag till begränsning av civilförsvarets uppgifter med avseende på

röjnings- och reparationsarbeten.

Civilförsvarsstijrelsen har sålunda med hänsyn till att styrelsen i princip

accepterat ett ökat kommunalt ansvar för krigsberedskapen, i huvudsak

ingen erinran mot den av utredningen gjorda avvägningen av vad som bör

hänföras till räddningstjänst, innebärande att vissa på den nuvarande tekniska

tjänsten ankommande åtgärder utgår. Styrelsen anser, att det bör

ankomma på kommunerna att tillhandahålla civilförsvaret de röjningsenheter,

som civilförsvaret kan vara i behov av i sitt räddningsarbete.

Överbefälhavaren tillmäter BRB-organisationens möjligheter alt bistå

kommunerna stor betydelse.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser, att den av utredningen gjorda

avgränsningen av räddningstjänstens uppgifter från de kommunala reparationsuppgifterna,

är teoretiskt välmotiverad, men att det kan ifrågasättas

om man i praktiken kan åstadkomma en dylik avgränsning, då större delen

av den kommunala reparationspersonalen är inskriven i civilförsvaret.

Stundom torde det också innebära en olägenhet, att icke all den verksamhet,

varom här kan bli fråga, står under enhetlig ledning, dvs. lyder under civilförsvarschefen.

Enligt länsstyrelsens mening torde det vara lämpligast, att

civilförsvarschefen i varje särskilt fall får — med förslagets gränsdragning

såsom huvudregel — låta civilförsvaret taga hand om röjnings- och reparationsuppgifterna,

så långt detta med hänsyn till rådande förhållanden befinncs

nödvändigt. En liknande uppfattning har Sveriges civilförsvarsförbund.

I fråga om uppgiften att omhänderha bombröjning kan civilförsvarsstyrelsen

i princip acceptera att den ålägges civilförsvaret under förutsättning

att ändamålsenliga ansvarsförhållanden skapas. Detta anses

icke ha skett i utredningens förslag. Styrelsen finner det sålunda icke ändamålsenligt,

att civilförsvaret skall ansvara för bombröjningsverksamheten i

krig men ej ha något inflytande på förberedelserna under fred. Det betyder

att civilförsvaret i krig blir ställt inför lösandet av en uppgift, med vilken

det praktiskt taget helt kommer att sakna förtrogenhet. Om ett av överbefälhavaren

tidigare framlagt förslag inte kan läggas till grund för en ansvarsfördelning

mellan civilförsvaret och krigsmakten anser civilförsvarsstyrelsen

det bäst att överföra hela ansvaret för bombröjningen — med undantag för

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

bevakning och avspärrning — på krigsmakten. De skäl häremot av organisatorisk

art, som civilförsvarsutredningen anfört, synes styrelsen ej bärande.

Även enligt överbefälhavaren är utredningens förslag angående bombröjning

förenat med den stora nackdelen, att risk skapas för oklara ansvarsförhållanden,

då utbildningen bedrivs i militär och tillämpningen i civilförsvarets

regi. Vidare anses utredningen ha lämnat ett flertal frågor olösta

rörande organisation, utbildning och kostnader. Med hänsyn härtill kan

ställning icke utan ytterligare utredning tagas till förslaget.

Skydd mot radioaktiv strålning, stridsgaser och biologisk krigföring m. m.

Inledande uppgifter

Då här talas om skydd mot radioaktiv strålning (radiakskydd),

avses åtgärder för att motverka skador av radioaktiv beläggning.

Dylik beläggning uppkommer, när en atombomb detonerar så nära marken

att stoft från markytan suges upp och blandas med radioaktivt stoft från

bombresterna. Stoftet kan sedan föras långa sträckor med vindarna och

spridas över stora ytor. Utbredningen av den radioaktiva beläggningen blir

beroende av ett flertal faktorer, såsom markbeskaffenheten vid detonationspunkten,

vindarnas riktning och styrka samt andra meteorologiska förhållanden.

Beläggningsområdets utsträckning och strålningens intensitet inom

området fastställes genom intensitetsmätning på marken eller från flygplan.

Strålningens intensitet avtar med tiden, särskilt snabbt inom de första

timmarna efter detonationen. Strax efter detonationen kan strålningen inom

beläggningsområdet vara så stark, att dödlig dos erhålles på några minuter

vid vistelse utomhus. För att undgå strålskador måste man antingen lämna

det belagda området eller uppehålla sig inomhus. Den som vistas i normalskyddsrum

får högst 1/1000 av den dos som erhålles i det fria. Redan i

trähus blir dosen blott 2 10 å 6/10 av vad som vistelse utomhus skulle givit.

Radiakskyddet och organisationen härför måste utformas med utgångspunkt

från de nu berörda grundläggande uppgifterna om beläggningen och

dess verkan. Väsentliga frågor är härvid ansvarsfördelningen mellan de

olika försvarsorganisationerna samt vilka åtgärder som kan komma i fråga

på civilförsvarets område. Dessa spörsmål har på föranstaltande av chefen

för försvarsstaben studerats av en arbetsgrupp, vari ingått representanter

för civilförsvaret. Arbetsgruppen har framlagt i huvudsak följande synpunkter.

Radiakskyddet måste i hög grad bygga på eu samverkan mellan militära

och civila myndigheter, främst mellan militärbefälhavare och civilbefälhavare,

mellan försvarsområdesbefälhavare och länsstyrelse samt mellan dessa

myndigheter och luftförsvarets stridslednings- och luftbevakningsorganisation.

Med hänsyn till att strålningen är starkast den första tiden efter utfallet

är det av stor betydelse, att order och anvisningar om skydd och andra

åtgärder kan lämnas snabbt. Helst bör varning ha kunnat utsändas i sådan

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

tid, att befolkningen inom det väntade beläggningsområdet är i skydd redan

vid utfallets början. Därför måste åtgärder vidtagas för att på ett tidigt

stadium införskaffa de erforderliga uppgifterna för sammanställning av

prognoser, vilka kan tjäna till ledning för order och orienteringar. Ändamålsenlig

utrustning och organisation måste följaktligen tillskapas. Vidare

måste intensitetsmätningar kunna utföras, så alt det slutliga beläggningsområdets

utbredning och intensitet kan bestämmas och därpå grundade

förhållningsorder ges. Dylika mätningar kan ske med hjälp av dels ett nät

av fasta mätställen, dels rörliga markpatruller. Även flygplan kan komma

till användning. Den rörliga indikeringen tillmätes på grund av begränsningarna

i det fasta mätsystemets möjligheter en i vissa fall avgörande betydelse

för ställningstagandena i fråga om utrymning och andra skyddsåtgärder,

insats av räddningsförband o. s. v.

Ansvaret för de olika åtgärderna anses i princip lämpligen kunna vara

följande.

Stommen i det fasta nätet av mätstationer anses kunna utgöras av de

militära luftbevakningsstationerna, kompletterade med mätställen som civilförsvaret

in. fl. organiserar vid städer och övriga tätorter. Den rörliga markindikeringen

avses främst vara en uppgift för civilförsvaret.

Verksamheten anser arbetsgruppen i stort sett kunna bedrivas på följande

sätt.

Flygvapnet ansvarar för insamling, sammanställning och delgivning av

underrättelser beträffande detonationens plats, höjd och styrka samt intensitet,

allt i den utsträckning ifrågavarande värden uppmäts vid luftbevakningsstationerna

eller rapporteras till luftbevakningens centraler från

militära organ eller civilförsvarsorgan. Flygvapnet bör vidare bl. a. ansvara

lör insamling och delgivning i form av höjdvindprognoser av meteorologiskt

underlag för radiakprognosberäkning. Civilbefälhavare fattar efter samråd

med militärbefälhavare de erforderliga besluten angående skyddsåtgärder,

utrymning av befolkningen o. s. v. Länsstyrelser och civilförsvarschefer

vidtager slutligen i regional och lokal instans åtgärder för insamling, sammanställning

och delgivning av underrättelser om detonationens plats, höjd

och styrka samt förekommande intensitet, allt i den utsträckning mätvärdena

i fråga uppmäts vid civilförsvarets fasta och rörliga mätställen. Meddelanden

till allmänheten om befarad eller inträffad radiakbeläggning avses

kunna förmedlas genom luftförsvarsorientering (lufor) på radio och genom

sändningar via rundradion. Dessa metoder måste dock kompletteras, varvid

främst flyglarmsignaler utsänds på det sätt som tidigare avsetts för annat

slag av luftfara.

Även skydd mot stridsgaser och andra kemiska

stridsmedel ingår i civilförsvarets uppgifter. Gasskyddsåtgärderna

är dels förebyggande och dels skadeavhjälpande. De förebyggande åtgärderna

avser alt förhindra, att människor direkt utsättes för stridsgaser och

omfattar anordningar för enskilt och kollektivt gasskydd, exempelvis gasmasker

och skyddsrum. Till dessa slag av åtgärder kan även räknas anvisningar

om metoder för att uppträda i gasbelagda områden. Till den skadeavhjälpande

verksamheten räknas indikering för att fastställa förekomsten

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

av stridsgas och utsträckningen av gasbelagt område, sanering för att oskadliggöra

eller undanskaffa stridsgaser, som utspritts över markområden eller

träffat materiel, kläder, livsmedel in. in., samt avgasning för att oskadliggöra

eller undanskaffa stridsgaser, som träffat levande varelser.

I fråga om skydd mot biologisk krigföring har Kungl.

Maj :t genom beslut den 6 juni 1952 föreskrivit, att det skall ankomma på

medicinalstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, veterinärstyrelsen och statens medicinska

forskningsråds försvarsmedicinska nämnd att envar inom sitt

verksamhetsområde planlägga och ombesörja vidtagandet av erforderliga

försvarsförberedelser mot biologisk krigföring. Samtidigt uppdrogs åt medicinalstyrelsen

att leda, övervaka och samordna de civila försvarsförberedelserna

mot biologisk krigföring.

Till civilförsvarets uppgifter räknas följande åtgärder, nämligen bevakning

till förhindrande av sabotage, avspärrning av områden, som utsatts

för bakteriologisk infektion, oskadliggörande av icke exploderade bakteriebomber,

bakterieampuller och dylikt, vidarebefordran via civilförsvarets

ledningsorgan av upplysningar om sådana fynd till hälso- och sjukvårdsmyndigheterna

samt omhändertagande av personer, som skadats eller

dödats genom bakteriologisk krigföring. Civilförsvaret skall även inrikta sin

forskningsverksamhet att gälla undersökningar, huruvida det är möjligt

att förse skyddsrum med kollektiva anordningar för luftrening och att

framställa gasmaskfilter, som även skyddar mot skada genom inandning

av smittämnen.

Civilförsvarsutredningens förslag

Utredningen

Utredningen framhåller angående r adia k skyddets ordnande,

att det i ett eventuellt framtida krig måste anses som sannolikt, att varje

del av vårt land kan löpa risk att drabbas av radioaktiv beläggning. För

att civilförsvarsmyndigheterna under krig skall kunna vidtaga exempelvis

utrymnings- och andra skyddsåtgärder, som påkallas av en hotande

fara för radioaktiv beläggning, krävs att myndigheten i tid varskos om

sådan fara och därigenom får möjlighet att anpassa sin beredskap och sina

åtgärder härefter. Ett nät av mätstationer bör därför upprättas. Vidare

är en kartläggning av radiakintensiteten inom ett visst område (radiakindikering)

av största betydelse. Civilförsvarsenheternas insats efter ett

atomvapenanfall måste nämligen grundas på tillräcklig kännedom om de

radioaktiva utfallsförhållandena inom enheternas verksamhetsområden.

Resultatet av denna indikering måste även snabbt kunna delges civilbefolkningen

i hotade områden (radiakvarning). Härigenom kan allmänheten bedöma

om den måste stanna kvar i skyddsrum, källare eller annat skydd

och om den bör vidtaga andra skyddsåtgärder av olika slag.

Vidare berör utredningen frågan om kontrollmätning av personer, som

3 — Bilumg till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 114

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1959

kontaminerats av radioaktivitet, dvs. fått kläder och hud bemängda med

radioaktiva partiklar, eller som varit utsatta för risk härför. Om dessa

partiklar icke mycket snabbt avlägsnas, kan livsfarliga strålningsskador

uppstå. Avlägsnandet av radioaktiva partiklar (radiaksanering) från huden

sker i allmänhet genom avtvättning med tvål och vatten. Kläder kan

däremot knappast saneras.

Vid misstanke om radioaktiv kontaminering bör enligt utredningen civilbefolkningen

i första hand själv kunna genomföra sanering (självskyddsåtgärd).

Saneringsresultatet bör dock genom allmänna civilförsvarets försorg

kontrolleras med särskilda instrument (kontamineringsmätning) och om så

erfordras måste kompletterande radiaksanering företagas.

Efter samråd med chefen för försvarsstaben anför utredningen rörande

lämplig fördelning mellan det militära försvaret och civilförsvaret av ansvaret

för radiakskydd att till militära uppgifter lämpligen bör hänföras

åtgärder för radiakprognoser, radiakmätning och intern radiakvarning till

bl. a. civilförsvarsmyndigheterna. Återstående uppgifter bör tillkomma

civilförsvaret, varvid utredningen emellertid förutsätter, att i beläggningsområdets

närhet befintliga militära resurser utnyttjas, i den mån så är

möjligt.

I enlighet med nu anförda allmänna synpunkter anges civilförsvarets huvudsakliga

uppgifter sålunda:

1) att på grundval av erhållna väderleks- (radiak-) prognoser och med

stöd härav gjord kartläggning av det radioaktiva utfallsområdet besluta och

verkställa larmåtgärder så att civilbefolkningen om möjligt hinner uppsöka

skydd eller evakuera från hotat område,

2) att i närheten av större och viktigare tätorter organisera kompletterande

mätstationer för uppskattning av den radioaktiva beläggningens

styrka inom eller i närheten av uppkomna större skadeområden,

3) att verkställa lokal radiakindikering (ingår som led i räddningsverksamheten),

4) att utföra kontamineringsmätning och främst genom sin sjukvårdsorganisation

utföra kontrollsanering av skadade personer, som ej själva är i

stånd härtill,

5) att i fred utöva upplysningsverksamhet rörande skydd mot radioaktivitet

samt lämna råd och anvisningar till allmänheten rörande sådana saneringsåtgärder,

som allmänheten själv kan utföra.

Utredningen framhåller slutligen vikten av att en samordning sker av den

fredsmässiga verksamhet, som kan komma att finnas för mätning m. m. av

radioaktivitet, med de av utredningen föreslagna åtgärderna för krigsförhållanden.

I fråga om strids gaser finner utredningen, att skyddsåtgärder häremot

alltjämt bör ingå i civilförsvarsuppgifterna. Med hänsyn till den utveckling,

som efter det andra världskriget ägt rum rörande stridsgaser och

skyddsåtgärder däremot, bör emellertid gasskyddet enligt utredningens

mening få en i viss mån annan inriktning än tidigare.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1959

Hittills anvisade metoder att upptäcka stridsgaser har varit väl lämpade

med hänsyn till de gaser, som varit kända under det andra världskriget. Tillkomsten

av nervgaserna har emellertid radikalt förändrat förhållandena.

Anledningen härtill är i synnerhet nervgasernas snabbt inträdande livsfarliga

verkan även vid mycket små doser och svårigheten att upptäcka nervgasångor

i låg men ändå livsfarlig koncentration.

Indikeringsuppgifterna måste i fortsättningen avse såväl nervgaser som

stridsgaser av konventionell typ. Liksom hittills skall indikeringen omfatta

åtgärder för att upptäcka och markera förekomst av stridsgas och därigenom

förebygga att gasbelagda områden beträdes utan att erforderliga försiktighetsmått

vidtagits. Dessa åtgärder är av särskild vikt för räddningsmanskapets

verksamhet. Indikeringen bör därför mer än tidigare inriktas på att vara

ett led i räddningsarbetet, och organisatoriskt ges en nära anknytning till

detta. Den bör också samordnas med de åtgärder, som vidtages för indikering

av radioaktivitet.

Med hänsyn till erforderlig materiel- och arbetsinsats finner utredningen

det icke möjligt för civilförsvaret att utföra sanering av annat än absolut

nödvändiga objekt, såsom skyddsrumsentréer och rasmassor i anslutning

till räddningsarbete etc. Sanering av gator synes kunna ske endast i alldeles

speciella undantagsfall. Det blir i stället nödvändigt att avvakta självsanering,

varvid civilförsvarsuppgifterna inskränker sig till avspärrning och utrymningsåtgärder.

I fråga om avgasning av personer som utsatts för stridsgaser framhåller

utredningen, att även denna åtgärd kommit i ett annat läge än tidigare

genom att nervgaserna tillkommit. Framför allt måste tillses, att avgasningsåtgärderna

vidtages väsentligt snabbare än vad tidigare ansetts nödvändigt.

Utredningen understryker i detta sammanhang betydelsen av att allmänheten

bibringas den kännedom om stridsgaser och enskilda skyddsåtgärder

däremot, som är en viktig förutsättning för ett framgångsrikt gasskydd.

Med hänsyn till de ändrade behandlingsmetoderna har avgasningsplatserna

fått en mer sekundär betydelse än tidigare. Utredningen har därför

övervägt om avgasning alltjämt skall vara en uppgift för det allmänna civilförsvaret.

Då man emellertid f. n. synes böra räkna med att stridsgaser

av hudskadande typ kan komma till användning under krig och då allmänna

avgasningsplatser i sådant fall måste tillmätas betydelse, bör civilförsvaret

enligt utredningens uppfattning även i fortsättningen ha till uppgift

att vidtaga erforderliga anstalter för avgasning vid avgasningsplatser

(slutlig avgasning). Dylika anstalter bör dock icke såsom hittills vara

bundna till i förväg utsedda och för ändamålet särskilt inredda lokaler.

Beträffande ansvarsfördelningen för skyddsåtgärder mot biologisk

krigföring utgår utredningen i sill förslag från att någon ändring

icke skall göras i vad som nu gäller.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1959

Remissyttrandena

Den av civilförsvarsutredningen föreslagna fördelningen av uppgifterna på

radiakskyddets område godtages i princip av civilförsvarsstyrelsen

och överbefälhavaren.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller angelägenheten av att de fasta mätstationerna,

som organiseras i anslutning till luftbevakningsnätet, kompletteras

med ett nyuppbyggt nät kring vissa sannolika anfallsmål samt

med rörlig indikering. Dessa ytterligare anordningar avses i första hand

betjäna civilförsvaret och torde därför böra organiseras av civilförsvaret.

Civilförsvarsstyrelsen behandlar även frågan om skyddsåtgärder på

landsbygden för att minska verkningarna av strålning från radiakbeläggning.

Det synes styrelsen nödvändigt att skapa bättre skyddsmöjligheter

för landsbygden och de mindre orterna än som förutsatts av utredningen.

Tekniska möjligheter härtill finns enligt styrelsen. I den mån den befintliga

bebyggelsen har källare, kan dessa genom relativt billiga anordningar

ges ett godtagbart skyddsvärde. Även jordkällare kan på motsvarande sätt

förses med anordningar, varigenom ett acceptabelt skydd ernås. Saknas

källare helt borde enligt styrelsen friliggande skyddsrum iordningställas.

Styrelsen är för sin del fullt på det klara med att frågan om skydd för

landsbygdsbefolkningen och de mindre orterna är svårlöst och komplicerad.

Tekniska och ekonomiska faktorer måste vägas mot varandra och en lösning

eftersträvas som inom rimliga ekonomiska gränser ger ett tekniskt

godtagbart skydd. Det synes styrelsen klart, att åtgärderna ej helt kan få

anstå tills ett beredskapsläge inträder. Åtgärderna skulle då med all sannolikhet

ej hinna genomföras. Å andra sidan får beredskapskravet ej ställas

så högt, att det får allvarliga fredsekonomiska verkningar. Sålunda kan det

diskuteras att under fred endast anskaffa monteringsbara delar eller annan

erforderlig materiel och lagerhålla denna decentraliserad i eller i närheten

av användningsorterna. En utredning av frågan har påbörjats. Styrelsen

understryker vikten av att den kostnadsram, som fastställes för civilförsvaret,

göres så smidig att kostnaderna för dylika skyddsåtgärder kan inrymmas

däri.

I fråga om skydd mot biologisk krigföring och smittbekämpning

under beredskap och krig har förslag framförts, att ökade uppgifter

läggs på civilförsvaret.

Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd föreslår sålunda att rörliga

sanitetsformationer upprättas inom civilförsvaret för avlusnings- och

smittreningsverksamhet, som kan behöva utövas i händelse av krigsförhållanden,

särskilt vid biologisk krigföring men även som en följd av befolkningsomflyttningarna

vid utrymning.

I en till Konungen ingiven framställning den 29 augusti 1958 utvecklar

sjukvårdsberedskapsnämnden ytterligare sina förslag, grundade på en av

statsepidemiologen den 19 maj samma år upprättad skrivelse i ärendet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr ili år 1959

Sanitetsverksamhet bör enligt sjukvårdsberedskapsnämnden kunna utövas

av bland annat vissa rörliga enheter, nämligen dels av sanitetspatruller,

som redan ingår i civilförsvaret och som främst är avsedda för verksamhet

i samband med mottagande av flyktingar, samt dels av nyskapade

större sanitetsformationer. Huvudmannaskapet för dessa rörliga enheter

och ansvaret för verksamhetens upprättande och drift skulle enligt förslaget

åvila civilförsvaret och utövas genom länsstyrelserna i deras egenskap av

regionala civilförsvarsmyndigheter. Det medicinska överinseendet över verksamheten

skulle utövas av det allmänt civila medicinalväsendet genom

vederbörande krigstjänsteläkare.

Sjukvårdsberedskapsnämnden understryker i sin framställning angelägenheten

av att en upprustning snarast kommer till stånd på ifrågavarande beredskapsområde,

enär sanitetspatrullerna inom civilförsvaret har mycket begränsade

möjligheter. Sanitetsverksamheten måste anses vara ett betydelsefullt

led i skyddsåtgärderna mot biologisk krigföring.

Även överbefälhavaren framhåller behovet av rörliga sanitetsformationer,

till vilkas uppgifter bl. a. hör bakteriologisk provtagning, läkarkontroll och

avlusning av flyktingar in. in., dvs. en verksamhet motsvarande vad de militära

s. k. badplutonerna utför. För att möjliggöra utbildning av personalen

och av andra skäl anser överbefälhavaren att civilförsvaret bör sörja för

organisation, utrustning och utbildning av erforderligt antal sanitetspatruller

och rörliga sanitetsformationer. Att som utredningen begränsa civilförsvarets

uppgifter till vad Kungl. Maj :t i sitt beslut år 1952 ansett böra

gälla, finner överbefälhavaren otillfredsställande.

Undanförsel, skydd av arkivalier m. m.

Gällande bestämmelser

Undanförsel är en förebyggande åtgärd, som avser att begränsa den materiella

ödeläggelsen vid liemortsbekämpning och att förhindra att egendom

faller i fiendens hand vid ockupation. I sistnämnda syfte må också förstöring

ske. Undanförsel kan avse varuförråd, maskiner, boskap, fordon,

fartyg och annan egendom av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen

eller eljest för det allmänna. Till undanförsel hänföres även förflyttning

från en ort till en annan av viss industriell eller annan verksamhet

av betydelse som nyss sagts.

Enligt gällande bestämmelser är det civilförsvarets uppgift att planlägga

och genomföra undanförsel och förstöring. Vissa undanförselåtgärder är

undantagna från civilförsvarets handläggning. Undantagen gäller försvarsväsendet

tillhöriga eller för dess räkning avsatta förråd samt förråd och

annan egendom, som tillhör eller nyttjas av televerket, statens järnvägar

och de enskilda järnvägarna, statens vattenfallsverk och vissa icke statliga

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kangl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

kraftföretag eller som står under luftfartsverkets förvaltning och tillsyn.

I fråga om undanförsel av flytande bränslen är ett särskilt förfarande avsett

att tillämpas, varvid såväl planläggning som verkställande av åtgärder

handhaves av drivmedelscentralen inom riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Civilförsvarets befattning med planläggningen av undanförsel har i princip

begränsats till vad som är nödvändigt med hänsyn till de verkställande

uppgifter, som avses skola åvila civilförsvarsorganen. Detta innebär i praktiken

i stort sett, att på riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och

fackmyndigheterna (t. ex. försvarets förvaltningsmyndigheter, jordbruksnämnden,

sjukvårdsberedskapsnämnden) ankommer att ange vad som

skall undanföras. Beslut om mottagningsområden, dit undanförsel avses

ske, fattas av civilförsvarsstyrelsen i samråd med vederbörande fackmyndigheter.

Planeringsarbetet fullföljes av vederbörande fackmyndigheter i den

mån deras speciella sakkunskap erfordras för att bedöma transport- och

förvaringsfrågor. Civilförsvaret åligger att deltaga i den detaljplanläggning,

som erfordras för att leda eller genomföra undanförselåtgärderna i verkställighetsskedet.

Verkställighet av undanförselåtgärder kan endast anbefallas vid krig eller

krigsfara. De åtgärder, som dessförinnan vidtages i syfte att på ett från beredskapssynpunkt

lämpligt sätt sprida förråd m. m., är frivilliga och benämnes

skyddsplacering. Frågor rörande samordning av åtgärder för skyddsplacering

handhaves centralt av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Vid verkställighet av undanförsel är civilförsvaret ytterst ansvarigt för

att åtgärderna blir vidtagna. I första hand är det emellertid ägaren eller innehavaren

av egendomen, som själv skall ombesörja undanförseln. Om ägaren

eller innehavaren icke är i stånd härtill, t. ex. ej kan anskaffa arbetskraft,

transportmedel eller annat, som erfordras för att genomföra åtgärden, är

det civilförsvarets uppgift att lämna bistånd och att om så skulle visa sig erforderligt

självt ombesörja undanförseln. Till stor del torde civilförsvarets

verksamhet emellertid komma att bestå i kontroll av att anbefalld undanförsel

verkställes i enlighet med uppgjorda planer.

För skyddande av arkivalier och samlingar m. in. vid krig eller krigsfara

gäller delvis särskilda bestämmelser. Vad angår statliga myndigheter och

institutioner, skall varje myndighet själv vidtaga de huvudsakliga planläggningsåtgärder,

som erfordras för detta ändamål. På civilförsvarsstyrelsen

ankommer att efter samråd med chefen för försvarsstaben uppgöra en evakueringsplan

på grundval av myndigheternas och institutionernas framställningar.

Det tillkommer Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer att

förordna om förstöring. Förordnandet må endast avse egendom, som är

sådan att fiendens innehav därav väsentligen skulle underlätta hans krigsansträngningar.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1959

39

Civilförsvarsutredningens förslag

Utredningen

Genom speciella arbetsstudier, i vilka samtliga berörda myndigheter deltagit,

har utredningen sökt vinna klarhet beträffande de med u n d a n f ö rs

e 1 n sammanhängande planläggnings- och verkställighetsproblemen. Dessa

problem avser bl. a. urval av olika varuslag, deras prioritet vid undanförseln,

tillgodoseende av transport-, arbetskrafts- och personalbehov samt

ansvarsfördelningen i olika hänseenden för åtgärder, som kan bli aktuella

vid verkställighet.

Utredningen har med ledning av dessa studier kommit till den uppfattningen,

att det i och för sig vore naturligt att betrakta undanförseln såväl

i fråga om planläggning som verkställighet såsom en angelägenhet för riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap och övriga berörda fackmyndigheter.

Till stöd härför talar bl. a. de ledningsfunktioner beträffande det civila

transportväsendet i krig och den planläggning för ianspråktagande av lokaler,

som numera lagts på riksnämnden. Vidare synes undanförsel av vissa

för särskilda verksamhetsområden speciella varuslag, såsom läkemedel,

bilreservdelar etc., med viss fördel kunna handhavas av berörda fackmyndigheter

i större utsträckning än vad hittills varit avsett.

Vad gäller primäransvaret för erforderlig planläggning har studierna enligt

utredningen visat, att detta ansvar principiellt bör ligga hos vederbörande

fackmyndighet. Det bör ankomma på dessa myndigheter att besluta om undanförselobjekt

och att i samråd med civilförsvar sstyrelsen och militära

myndigheter fastställa områden inom, från och till vilka undanförsel bör

planeras.

Vad verkställigheten beträffar krävs enligt utredningen en härför lämpad

lokalt förgrenad organisation, som fackmyndigheterna i regel saknar. En

sådan organisation finns däremot inom civilförsvaret. Som exempel härpå

nämnes civilförsvarets ledningsorganisation med order- och sambandsvägar

för att överbringa beslut och direktiv om undanförsel samt civilförsvarets

möjlighet att lokalt medverka vid genomförandet av undanförseln och att

utöva kontroll av verkställigheten av beordrade åtgärder. I vissa avseenden

kan även civilförsvarsmyndigheternas befogenheter, t. ex. förfoganderätt,

behövas för att uppkommande svårigheter skall kunna lösas. Civilförsvarets

medverkan vid verkställigheten anser utredningen därför ej kunna

undvaras. Det hör emellertid åligga vederbörande fackmyndighet att i möjligaste

mån övervaka att prioritetsfrågorna blir behörigen tillgodosedda

och att åtgärder blir vidtagna så att varor, som fordrar särskild vård, kan

förvaras på ändamålsenligaste sätt på den nya förvaringsorten.

På grund av vad sålunda anförts finner utredningen i princip att undanförselplanläggningen

skall ankomma på vederbörande fackmyndighet, varvid

riksnämnden enligt sin instruktion skall vara det samordnande organet,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

att planläggningen skall ske i samråd med civilförsvarsstyrelsen samt att

civilförsvarets uppgifter i övrigt endast bör avse ansvar för genomförandet

av planlagda åtgärder och den detaljplanläggning som erfordras härför.

Civilförsvarets nu nämnda uppgifter innefattar kontroll över att planlagda

undanförselåtgärder verkställes av vederbörande ägare eller innehavare samt

om så erfordras medverkan till undanförseln.

Från dessa allmänna principer föreslår utredningen dock vissa avvikelser

bl. a. beträffande boskap.

Undanförsel av boskap kan bli aktuell vid fara för fientlig invasion eller i

samband med radioaktiv fjärrbeläggning. Undanförseln avser i första hand

att säkra landets livsmedelsförsörjning. Vid invasionshot kan undanförseln

därutöver syfta till att hindra en fiende att utnyttja i landet befintliga livsmedelstillgångar.

Undanförsel av boskap torde i många fall bli en ytterst

svårbemästrad uppgift.

Civilförsvaret saknar f. n. en för undanförsel av boskap lämpad organisation.

Om denna undanförsel även i fortsättningen skall vara en civilförsvarsuppgift,

måste följaktligen en ny särskild organisation härför uppbyggas

inom civilförsvaret. En dylik åtgärd anser utredningen ej böra vidtagas.

I stället bör man enligt utredningen kunna lösa föreliggande problem

genom att utnyttja vissa andra under krig verksamma organisationer.

Utredningen, som förutsätter att en arbetsblockorganisation inom jordbruket

kommer att upprättas i ett krisläge, finner denna organisation väl

lämpad att handha sådana lokala uppgifter beträffande undanförandet och

omhändertagandet av boskap, som f. n. författningsmässigt åvilar civilförsvaret.

Vidare anser utredningen att planläggningen härför bör åvila det ekonomiska

försvarets myndigheter, främst statens jordbruksnämnd och arbetsmarknadsstyrelsen

jämte underlydande organ. Samarbete förutsättes dock

med det militära försvarets myndigheter och civilförsvaret.

Undanförsel av boskap är emellertid endast ett av sätten att söka trygga

livsmedelsförsörjningen i krig. En annan och i många fall nödvändig metod

synes utredningen vara att i en hotande situation nedslakta boskapen och

på lämpligt sätt tillvarataga slaktprodukterna, så att de kommer försörjningen

tillgodo. Även planläggningen av dessa åtgärder bör ske av försörjningsmyndigheterna

i samråd med vederbörande civila och militära myndigheter.

Vid verkställighet av här berörda åtgärder anser utredningen civilförsvaret

dock böra medverka och lämna det biträde, som är möjligt utan att dess

egentliga uppgifter åsidosätts.

I fråga om skydd av arkivalier, samlingar m. in. erinrar

utredningen om ett av civilförsvarsstyrelsen tidigare framlagt förslag till

åtgärder i syfte att få en grundval för en rationellt ordnad undanförsel. Civilförsvarsstyrelsens

förslag innebar i korthet, att undanförandet av arkivalier,

samlingar och andra kulturföremål skulle ingå i och samordnas med den

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr lli är 1959

undanförsel, som planmässigt förberedes för annan egendom. Därmed skulle

vinnas möjlighet att åstadkomma en enhetlig planläggning och att undvika

en ofördelaktig utbrytning av arkivalier och samlingar eller delar härav ur

komplexet av undanförselobjekt. Civilförsvaret skulle komma att i detta

hänseende få samma ansvar och uppgifter vid planering och verkställighet,

som gäller i fråga om undanförsel av annan egendom.

Endast sådana arkivalier och samlingar bör enligt utredningen undanföras,

som efter sträng bedömning befinnes från det allmännas synpunkt

oundgängligen vara i behov av bättre skydd än det, som kan bjudas på

fredsförvaringsplatsen. Med hänsyn härtill synes det angeläget att upprättade

förslag om undanförselobjekt underställes ett centralt samordnande

organ.

I enlighet med civilförsvarsstyrelsens förslag finner utredningen, att meddelande

av centrala direktiv samt granskning av inkomna urvalsförslag

bör ankomma på ett för ändamålet tillskapat, till civilförsvarsstyrelsen

knutet kulturskyddsråd, bestående av representanter för bl. a. riksarkivet,

riksantikvarieämbetet, statens historiska museum, nationalmuseum samt

biblioteksväsendet.

Vad verkställigheten beträffar måste det enligt utredningen ankomma

på vederbörande myndighet eller institution att anskaffa för undanförseln

erforderligt emballage och verkställa den packning, som krävs för transport,

samt att i möjligaste mån själv söka ordna med transporten. Saknar

myndigheten eller institutionen möjlighet härtill bör det ankomma på civilförsvaret

att, på sätt som gäller i fråga om annan undanförsel, medverka

vid verkställigheten.

Beträffande förstöring anser utredningen vissa skäl, bl. a. beredskapsskäl,

tala för att förstöringsuppgifterna får åvila de militära myndigheterna.

Visserligen består dessa förstöringsuppgifter till stor del i att egendom

sättes ur brukbart skick genom att exempelvis vitala delar av maskiner

och dylikt borttages. Sådana åtgärder måste under krigstid i avsevärd

omfattning utföras av civil personal, som äger förtrogenhet med anläggningarna

i fråga. Å andra sidan kan det från militär- eller försörjningssynpunkt

vara angeläget att hålla viss produktion i gång så länge som

möjligt och att därför ej vidtaga förstöringsåtgärderna förrän på så sent

stadium, att det måste förutsättas, att egendomen eljest i användbart

skick kommer att falla i fiendens hand. Detta kan ofta leda till att man

måste tillgripa förstöringsplanläggningens yttersta konsekvens, nämligen

att egendomen förstöres med sprängmedel eller på annat sätt. Sådan åtgärd

måste enligt utredningens mening vara eu militär uppgift. Verkställighet av

förstöring måste i övrigt bli väsentligt beroende av det militära läget. Av

civilförsvaret planlagda förstöringsåtgärder för redan enligt nu gällande

bestämmelser endast utlösas efter direktiv från vederbörande militäre chef

enligt regler, som utfärdats av civilförsvarsstyrelsen och överbefälhavaren.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

Oaktat skäl sålunda finnes för att låta lörstöringsåtgärderna helt bli en

militär uppgift, har utredningen dock kommit till den uppfattningen, att

civilförsvaret alltjämt skall ha visst ansvar för förstöringen. Härför talar

bl. a. åtgärdernas nära samband med verkställighet av undanförsel, vartill

kommer att personal för förstöring i mån av behov tillfälligt kan tagas i

anspråk med civillörsvarsplikt. Detta har vid frågans tidigare behandling

av statsmakterna tillmätts stor betydelse.

Civilförsvarets uppgifter beträffande förstöringen skulle i huvudsak avse

att efter samråd med överbefälhavaren och vederbörande försörjningsmyndigheter

bestämma vid vilka anläggningar m. m. förberedelser för förstöring

skall vidtagas och vilken omfattning förstöringen vid de särskilda

anläggningarna skall ges samt låta genom vederbörande driftsledningar

eller andra lämpliga organ verkställa detaljplanläggningen. Från denna

planläggning undantages såsom tidigare bl. a. till försvarsväsendet och kommunikationsverken

hörande anläggningar.

Remissyttrandena

De remissinstanser, som uttalat sig om undanförsel i allmänhet, är ense

med utredningen om att avlasta civilförsvaret vissa uppgifter rörande undanförseln.

I regel vill de dock gå längre härutinnan än utredningen.

Statens jordbruksnämnd uttalar sålunda, att huvudansvaret för planläggningen

bör läggas på de centralmyndigheter, som har hand om den

ekonomiska försvarsberedskapen (riksnämnden, jordbruksnämnden och

sjukvårdsberedskapsnämnden). I länsledet bör i enlighet härmed planläggningen

ligga på sektionerna för det ekonomiska försvaret. Verkställigheten

bör i första hand ankomma på den som äger eller innehar undanförselobjekten.

Om biträde erfordras för att genomföra åtgärderna, torde sådant

i allmänhet kunna lämnas bättre och lämpligare av kristidsnämnder eller

andra kommunala organ än av civilförsvaret. Civilförsvaret bör givetvis

också kunna biträda i den mån det har möjlighet därtill. Då det gäller

undanförsel av boskap och även masslakt därav instämmer jordbruksnämnden

i förslaget att åtgärder härför bör planläggas av jordbruksnämnden

och arbetsmarknadsstyrelsen.

Av samma uppfattning är riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

som tillika anser att även ansvaret för undanförsel av arkivalier, samlingar

o. d. bör kunna läggas på riksnämnden. I hithörande frågor bör

riksnämnden biträdas av det kulturskyddsråd som utredningen föreslår

skola inrättas. Riksnämnden anser att även de uppgifter i fråga om förstöring,

som enligt utredningen skulle åvila civilförsvaret, i stället bör

ankomma på det ekonomiska försvarets organ. Civilförsvarsstyrelsen och

överbefälhavaren anser likaledes att undanförsel och förstöring bör vara

en uppgift som helt tillkommer det ekonomiska försvaret.

Förslaget om att inrätta ett kulturskyddsråd med de uppgifter och den

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 195!)

sammansättning som förordats avstyrkes av statskontoret men biträdes av

de av förslaget berörda institutionerna, riksarkivet, riksbibliotekarien, riksantikvarieämbetet

och statens historiska museum samt nationalmuseum.

På kulturskyddsrådet bör enligt riksarkivet bl. a. ankomma att med utgångspunkt

i vederbörande institutioners och myndigheters förslag genomföra

den nödvändiga angelägenhetsgraderingen av de arkivalier och samlingar,

som skall beredas skydd, samt att fördela tillgängligt skyddsutrymme

dem emellan. Av skyddsåtgärder, som kan ifrågakomma, sätter riksarkivet

i första rummet skyddsrum i så nära anslutning som möjligt till vederbörande

institutioners och myndigheters ordinarie äinbetslokaler. Endast om

sådana utrymmen icke i tillräcklig utsträckning står till förfogande och

under förutsättning att tillfredsställande anordningar för skydd, bevakning

och vård träffas, bör undanförsel äga rum.

Vissa uppgifter i samband med utrymning m. m.

Nuvarande ordning

En av civilförsvarets viktigaste åtgärder för att förebygga skador å civilbefolkningen

till följd av stridshandlingar är att förbereda och vid behov

verkställa utrymning. I samband med denna uppgift skall åtgärder även

vidtagas för inkvartering och utspisning samt meddelande av understöd

och annat bistånd åt dem, som blivit i behov därav på grund av utrymning

eller genom att deras bostäder blivit obeboeliga. Till denna tjänst hör även

omhändertagande och begravning av döda samt viss registrering av omhändertagna

för att möjliggöra upplysningar åt anhöriga.

Civilförsvarsutredningens förslag

Utredningen

Utredningen finner det klart, att de direkta utrym ningsåtgärderna

alltjämt i allt väsentligt bör åvila civilförsvaret. Vid utrymningar

och vid anfall med moderna vapen mot befolkningskoncentrationer måste

man enligt utredningen räkna med att allmänheten utsättes för stora påfrestningar.

Även om man förutsätter, att den enskilde själv gör allt som

står i hans förmåga för att bemästra dessa svårigheter, kommer förhållandena

otvivelaktigt att medföra sociala problem av den art och omfattning,

att den enskildes resurser icke är tillräckliga för att lösa problemen. Den utrymningsplanläggning,

som företages i vårt land, berör mer än 3 milj. människor.

Utredningen konstaterar, att civilförsvaret ej ensamt kan åläggas

ansvaret för de sociala hjälpåtgärder, som krävs i samband med utrymning

och andra av krig föranledda nödsituationer. För att bedöma storleken och

arten av den för civilförsvarets utrymningstjänst erforderliga organisationen

är det av vikt alt uppdraga en principiell gränslinje mellan civilförsvarets

uppgifter och de uppgifter, som bör åvila andra samhällsorgan.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition nr ili år 1959

Den gränsdragning, varom här är fråga, berör enligt utredningen i första

hand förhållandet mellan civilförsvaret och kommunerna. Därvid kan man

skilja mellan dels åtgärder, som sker direkt i anslutning till utrymningar

och inkvarteringar, och dels socialvård i egentlig mening beträffande utrymda

eller därmed likställda kategorier.

Till åtgärder av förstnämnda slag hänför utredningen i huvudsak allmänhetens

underrättande, tillgodoseendet av behovet av transportmedel,

dirigering av utrymningstransporter samt det omedelbara omhändertagandet

av evakuerade i inkvarteringsområdena in. m.

Uppgifter av socialvårdande natur utgör det fortsatta omhändertagandet

av de evakuerade i inkvarteringsområdena samt bistånd åt utbombade eller

eljest på grund av fientligt anfall hemlösa personer.

Enligt utredningens mening bör civilförsvarets uppgifter i fråga om utrymning

begränsas att i princip omfatta erforderliga åtgärder för att genomföra

utrymningarna, tillfälligt omhändertagande i mån av behov av

personer i utrymningsorten, inkvartering av evakuerade i inkvarteringsområdena

intill dess en varaktig inkvartering beretts de evakuerade samt

utspisning i samband med denna verksamhet. Uppgifterna hänför sig således

till själva utrymningsverksamheten. Även det första omhändertagandet

av utbombad befolkning i tätorterna kan på samma sätt betraktas som

utrymningsverksamhet. De övriga socialvårdande åtgärder, som krävs för

hjälp åt evakuerad eller därmed likställd befolkning, bör i princip ankomma

på samhällsorgan, som i fred har motsvarande uppgifter. Detta förutsätter

att vederbörande organ redan i fred planerar för denna nya verksamhet och

ges erforderliga resurser härför.

Härutöver framhåller utredningen, att civilförsvarsmyndigheterna bör ha

befogenhet att påkalla hjälp från vederbörande kommuns sida även då

det gäller åtgärder, som står i direkt samband med verkställighet av utrymningar

och inkvarteringar. Dylik hjälp torde knappast kunna undvaras,

speciellt med hänsyn till de kommunala organens stora person- och ortskännedom

samt rutin, då det gäller praktiska organisationsfrågor i hithörande

ting.

Utredningen behandlar i samband med civilförsvarets utrymningsuppgifter

vissa frågor som har nära anknytning härtill, nämligen om civilförsvaret

i slutligt utrymda orter bör ha uppgifter med avseende på öve rvakning

och tillsyn. Härvidlag anser utredningen, att den bevakning,

som kan erfordras för att hindra brottslig verksamhet inom

områden som slutligt utrymts, bör handhavas av polismyndigheten samt

att inte heller den tillsyn av fastigheterna, som kan behöva utövas under

tiden för utrymning, bör vara en sådan uppgift för vilken särskild organisation

skall uppbyggas inom civilförsvaret.

Vid sin prövning av civilförsvarets uppgifter har utredningen även övervägt

huruvida uppgiften att omhändertaga och begrava döda alltjämt bör

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959 45

tillkomma civilförsvaret eller om andra organ i samhället kan anses bättre

skickade härför.

I fråga om identifiering erinrar utredningen om att ansvaret för

sådan verksamhet i fred huvudsakligen ankommer på polismyndigheterna.

När det gäller förberedelser för att underlätta identifiering av döda i krig,

hör man givetvis bygga på erfarenheter från den fredsmässiga verksamheten.

Åtgärderna måste emellertid anpassas efter de katastrofförhållanden,

som man bör räkna med i ett modernt krig. Härav följer att man i

många hänseenden måste ge avkall på de krav, som i fred ställs på verksamheten,

och jämväl på därmed sammanhängande åtgärder såsom utfärdande

av dödsbevis och begravningstillstånd.

Utredningen har kommit till den uppfattningen, att identifieringen i krig

i första hand bör åvila den myndighet, som i fred handhar identifieringsuppgiften,

dvs. polismyndigheten. Därvid förutsättes erforderlig medverkan,

främst av medicinalmyndigheter men också av civilförsvaret. Bland

annat bör personal ur civilförsvaret kunna ställas till förfogande som biträde

vid identifieringen.

Att identifiering av döda i krig liksom i fred främst skall vara en polisiär

uppgift synes utredningen bl. a. böra medföra, att undervisningen i statens

polisskola i likidentifiering även inriktas på förhållandena under krig

i samband med fientliga katastrofanfall. Vidare synes anvisningar till polismyndigheterna

angående sättet in. m. för identifiering under krig böra

utfärdas av statens kriminaltekniska anstalt. I detta sammanhang framhåller

utredningen värdet av att sådana åtgärder vidtages i fred som kan

tänkas underlätta identifieringen. En dylik åtgärd är att förse varje medborgare

med identitetsbricka.

Utredningen berör också formerna för omhändertagande

av döda och framhåller, att det från etisk och psykologisk synpunkt är

angeläget att döda även under krig tages om hand under så värdiga former

som förhållandena tillåter. Med utgångspunkt från den allmänna principen,

att de myndigheter och organ, som i fred handhar vissa uppgifter,

även skall svara för motsvarande verksamhet under krig så långt det är

möjligt, anser utredningen det böra ankomma på vederbörande kyrkogårdsförvaltning

eller annat fredsmässigt organ alt svara för tjänsten i

bårhusen, såväl de i fred befintliga som de i krig tillfälligt inrättade. Därest

personalen är otillräcklig bör erforderlig förstärkning, i den mån den ej

kan erhållas på frivillig väg, anskaffas med anlitande av tjänsteplikt. 1 likhet

med vad som förutsatts i fråga om identifiering bör härjämte vid behov

personal ur civilförsvaret tillfälligt kunna ställas till förfogande som biträde.

Kan lokaler för tillfälliga bårhus ej lämpligen erhållas på annat sätt,

bör eivilförsvarsmyndigheterna vidare kunna ställa sådana till förfogande

med anlitande av sin förfoganderätt.

På liknande sätt bör ansvaret vara fördelat i fråga om begravningsverk
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

samheten. I första hand bör för uppgiften utnyttjas kyrkogårdsförvaltningar

och pastorsexpeditioner. Likaså bör begravningsentreprenörerna i

den mån så är möjligt fortsätta sin verksamhet. Man måste emellertid

räkna med att antalet döda kan bli så stort, att de fredsinässiga organen

ej ensamma kan ombesörja begravningarna. I så fall måste civilförsvarsmyndigheterna,

främst civilförsvarscheferna, taga erforderliga initiativ och låta

civilförsvaret biträda med sina resurser. Sådant biträde kan beräknas huvudsakligen

bli erforderligt dels för tjänsten i bårhusen, dels för transporter

av döda och dels för upptagning av gravar och gravsättningar. Civilförsvarets

här avsedda medverkan kan anses ingå i den allmänna skyldigheten att

med tillgängliga resurser biträda vederbörande samhällsorgan så som tidigare

föreslagits.

Remissyttrandena

Remissinstanserna delar allmänt civilförsvarsutredningens uppfattning

att viktiga funktioner i samhället med avseende på befolkningens omhändertagande

och vård till följd av utrymningar m. m. måste hänföras till

kommunal verksamhet.

Socialstyrelsen erinrar om att det hittills rått oklarhet ifråga om den principiella

gränsdragningen mellan civilförsvaret och socialvården

och att denna omständighet i hög grad försvårat möjligheterna

att åstadkomma en ändamålsenlig krigsplanering av den socialvårdande

verksamheten. I likhet med utredningen finner styrelsen det i

princip naturligt och ändamålsenligt att i första hand de samhällsorgan,

som i fred är huvudmän för den sociala verksamheten och som framförallt

förfogar över i socialvårdsfrågor kunnig och erfaren personal, bibehålies

vid sina funktioner även under beredskap och krig. Styrelsen framhåller,

att ett genomförande av civilförsvarsutredningens förslag ställer mycket

stora anspråk på de socialvårdande organen. Med hänsyn till mångfalden

av de problem, som uppstår i en krigssituation, finner styrelsen det synnerligen

angeläget, att påbörjade utredningar om socialvårdsuppgifter och

organisation under krig och beredskap snarast slutföres, så att erforderlig

krigsplanering på detta område kan genomföras.

Utredningens förslag rörande civilförsvarets uppgifter i utrymningsorterna

möter ingen erinran från civilförsvarsstyrelsens sida. Styrelsen ställer

sig däremot tveksam till förslaget att det första omhändertagandet i

inkvarteringsorterna skall åvila civilförsvaret och den fortsatta inkvarteringsverksamheten

kommunerna. Förslaget innebär nämligen att ansvaret

under pågående verksamhet skiftas från en organisation till en annan.

Enligt styrelsens mening är det mer rationellt att kommunerna ålägges hela

ansvaret för inkvarteringen. Härigenom sker en uppenbar förenkling i

organisatoriskt hänseende. Vidare undvikes dubbelarbete, särskilt i fråga

om planläggningen, och övergångsbesvärligheter. Vid en successiv inkvar
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

tering skulle eljest två organisationer vara verksamma samtidigt. Kommunerna

bör enligt styrelsen under fred vara skyldiga att i enlighet med direktiv

och anvisningar från civilförsvarsmyndigheterna planlägga verksamheten.

Planerna skall godkännas av länsstyrelserna.

Liknande uppfattning i fråga om kommunernas uppgifter vid inkvartering

kommer till uttryck i yttrandena från riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap och statens jordbruksnämnd.

Civilförsvarsstyrelsen godtager vidare utredningens förslag att verksamhet

som är förenad med omhändertagande och begravning

av döda skall åvila de ordinarie kommunala organen. Emellertid vill styrelsen

ej minst från allmän hygienisk synpunkt starkt understryka vikten

av att en effektivt arbetande organisation kommer till stånd. Även på

detta område skall kommunerna vara skyldiga att under fred planlägga

verksamheten i enlighet med direktiv och anvisningar från civilförsvarets

myndigheter och uppgjorda planer godkännas av länsstyrelserna.

Överbefälhavaren anser att identifiering av döda bör ankomma på civilförsvaret

och ifrågasätter om icke även omhändertagandet i övrigt och begravningen

av de döda bör vara en civilförsvarsuppgift såsom hittills. Åtminstone

i de större städerna torde det vara nödvändigt att i fred planlägga

hur uppsamling och begravning av ett större antal döda skall ske. Bland

annat torde platser för gravfält m. m. behöva utses. Det torde enligt överbefälhavaren

icke vara rationellt att ålägga de ordinarie samhällsorganen

dessa uppgifter.

Även sjukvårdsberedskapsnämnden ifrågasätter lämpligheten av att på

sätt utredningen föreslagit undandraga civilförsvaret varje formellt ansvar

för begravningsuppgifterna i krig. Anvisningar för den erforderliga planläggningen,

som förutsättes ske i samarbete med de lokala begravningsmyndigheterna,

synes nämnden lämpligen böra utfärdas av civilförsvarsstyrelsen.

Departementschefen

I sin strävan att koncentrera civilförsvarets verksamhet kring dess huvuduppgift

att skydda civilbefolkning och egendom mot skador av fientliga

anfall samt rädda överlevande vid sådana anfall har civilförsvarsutredningen,

som jag tidigare anfört, undersökt möjligheterna att befria civilförsvaret

från vissa uppgifter och överföra dessa till andra organ.

Undersökningen har helt naturligt i första hand avsett o r d n i n g socli

bevakningstjänsten, som civilförsvarsstyrelsen redan 1951

begärt få överflyttad till polisväsendet. Ehuru utredningen funnit en sådan

överflyttning förenad med fördelar i organisatoriskt avseende, har utredningen,

främst med hänsyn till alt någon central polisledning i riket icke

finnes, ansett sig icke böra förorda överflyttningen i vidare mån än såvitt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kangl. Maj:ts proposition nr ll-l år 1959

avser andra på civilförsvaret ankommande åtgärder till skydd mot spioneri

och sabotage än markbevakning. Denna utredningens bedömning har biträtts

av de flesta remissinstanserna men i åtskilliga yttranden uttalar man

sig till förmån för civilförsvarsstyrelsens ståndpunkt.

För egen del skulle jag helst se att civilförsvaret kunde avlastas alla

ordnings- och bevakningsuppgifter. Därigenom skulle civilförsvaret bli en

rent humanitär organisation utan inslag av enheter med stridsuppgifter,

vilket vore fördelaktigt bl. a. från folkrättsliga synpunkter. Emellertid delar

jag utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning att ett överförande

till polisväsendet av ifrågavarande uppgifter i varje fall inte bör

ske så länge en central myndighet saknas, som skulle kunna leda det erforderliga

förberedelsearbetet i fred. Ett ytterligare skäl för att inte nu

göra några förändringar i angiven riktning är att utredning just pågår

om polisväsendets framtida organisation. Ej heller bör i nuvarande läge

övervägas att överföra bevakningsuppgifterna till krigsmakten. Däremot

torde utredningens förslag att civilförsvarets uppgifter beträffande säkerhetstjänsten

skall övertagas av polisväsendet, vilket förslag inte mött någon

invändning under remissbehandlingen, böra genomföras nu.

Frågan om civilförsvarspolisens utnyttjande som allmän polisreserv synes

mig icke kräva någon särskild reglering. De ökade ordningsuppgifter, som

kan uppkomma under beredskap och krig, torde nämligen i regel ha sådan

karaktär att de utan vidare får anses falla inom civilförsvarspolisens verksamhetsområde.

Utredningens uppfattning att ansvaret för röjnings- och repar ationsuppgifter

inte bör åvila civilförsvaret annat än när sådana uppgifter

ingår i räddningsarbetet anser jag riktig. Ståndpunkten överensstämmer

helt med den av mig tidigare berörda allmänt godtagna principiella inställningen,

att civilförsvaret inte skall belastas med uppgifter som i fred

fullgöres av andra samhällsorgan. De skador på samfärdsleder och ledningar

av olika slag, som uppkommer vid luftanfall, torde visserligen ofta ställa

vederbörande myndighet inför uppgifter av helt andra dimensioner än i

fred. Detta motiverar dock inte någon överflyttning av ansvaret för uppgifterna

men väl att bistånd ges från andra samhällsorgan. Särskild betydelse

får härvid den militära organisationen för byggnads- och reparationsberedskapen

(BRB). Som jag tidigare framhållit bör även civilförsvaret

utan att övertaga ansvaret för verksamheten biträda med sina resurser så

långt det är möjligt utan att eftersätta sina egna uppgifter.

En följd av den sålunda förordade avgränsningen av civilförsvarets uppgifter

är att de kommunala tekniska verken i krig måste få behålla sina

arbetsredskap och sin specialutbildade personal. Samtidigt måste emellertid

civilförsvaret ha möjlighet att tillfälligt taga dessa resurser i anspråk

för röjningsarbete i samband med räddningsverksamheten. En samordning

blir alltså nödvändig, och eftersom civilförsvarets verksamhet i detta fall

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

måste ges prioritet synes samordningen böra säkerställas genom att civilförsvarets

ledning erhåller direktivrätt gentemot de kommunala myndigheterna.

Jag vill också i detta sammanhang framhålla vikten av att den

värnpliktiga personal, som erfordras för skötseln av arbetsredskapen, erhåller

uppskov från tjänstgöringen i krigsmakten.

Ansvaret för bombröjning bör enligt min mening helt vila på krigsmakten,

således även såvitt angår bombröjningsuppgifter, som hittills ankommit

på civilförsvaret. Denna uppfattning har överbefälhavaren förklarat

sig kunna biträda. Någon organisation för bombröjning behövs således

inte vidare inom civilförsvaret. Däremot skall detta givetvis när så är

möjligt biträda vid avspärrning och bevakning i samband med bombröjning.

Skyddet av civilbefolkningen mot krigsskador måste i fortsättningen även

avse åtgärder för att hindra att människor utsättes för skador av radioaktiv

strålning, vilka åtgärder jag i fortsättningen benämner radiakskydd.

Det är att märka att sådant skydd erfordras även om vårt land inte utsättes

för anfall, eftersom radioaktiva partiklar, som uppkommit vid atombombsdetonation

utomlands, kan föras med vinden långa sträckor och falla

ut över vårt land. De omfattande skador en radioaktiv beläggning kan medföra

gör det utomordentligt viktigt att en organisation finns, som kan varna

och hjälpa allmänheten, samt att förberedelser för denna verksamhet vidtages

under fredstid. Av särskild betydelse är härvid dels anskaffning av de

instrument, som erfordras för att man skall kunna konstatera om radioaktiv

nedsmittning ägt rum, dels utbildning av personal för att handha dessa

instrument och dels utarbetandet av en metod som gör det möjligt att i tid

varna befolkningen för väntad nedsmittning. Ingen tvekan kan råda om att

civilförsvaret måste påtaga sig väsentliga uppgifter i detta sammanhang.

Genom det arbete, som på senaste tid utförts av försvarsstaben tillsammans

med bl. a. civilförsvarsstyrelsen, synes mig en god grund ha lagts för en ändamålsenlig

samverkan mellan krigsmakten och civilförsvaret på ifrågavarande

område. På civilförsvaret skulle därvid närmast ankomma att

upprätta fasta inätställen som komplement till de militära luftbevakningsstationerna,

att verkställa indikering av radioaktivitet med rörliga enheter,

att varna och råda allmänheten inför befarad nedsmittning, alt biträda vid

utrymning och avspärrning av nedsmittat område samt att utföra sanering

av människor från sådana områden. En betydelsefull uppgift för civilförsvaret

i fred blir också att meddela upplysning till allmänheten rörande åtgärder,

som samhället planerar i fråga om radiakskydd och som den enskilde

själv kan vidtaga i samma syfte. De åtgärder civilförsvarsstyrelsen

ansett böra genomföras för alt öka möjligheterna till radiakskydd på landsbygden

torde tills vidare böra begränsas till sådan upplysningsverksamhet,

varom jag nyss talat. Den enskilde fastighetsägaren bör sålunda få anvisningar

om vad han kan göra för att höja fastighetens radiakskyddande

egenskaper och vilka beredskapsåtgärder han bör vidtaga i detta syfte.

4 — Iiihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 1H

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1959

Ett naturligt samband förefinnes mellan radiakskydd och skydd in o t

stridsgaser. Skyddsåtgärderna är i mångt och mycket likartade. Så

är fallet med indikering och sanering. Utrymning och avspärrning ingår

också som ett led i verksamheten till skydd mot stridsgaser. Vidare ger gasmasker

och luftreningsanordningar i skyddsrum skydd mot båda slagen av

stridsmedel. Slutligen är det även beträffande gasskyddet väsentligt, att allmänheten

upplyses om möjligheterna för den enskilde att skydda sig mot

skador. Det är alltså givet, att gasskyddet skall bibehållas som en uppgift

för civilförsvaret och nära samordnas med radiakskyddet.

Att vidtaga vissa åtgärder till skydd mot biologisk krigföring

bör även i fortsättningen vara en civilförsvarsuppgift. Däremot synes

det mig tveksamt, om civilförsvarets sanitetsverksamhet bör utökas på det

sätt som föreslagits av medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd och

överbefälhavaren. Jag är medveten om att en förstärkning av beredskapen

på ifrågavarande område bör ske, men det förefaller mig naturligast att

söka åstadkomma detta inom ramen för det allmänt civila medicinalväsendet.

Frågan kräver sålunda enligt min mening ytterligare överväganden.

Vad beträffar undanf örsel av varuförråd, boskap, maskiner

m. in. samt åtgärder för förstöring av egendom är de

ansvariga myndigheterna inom olika grenar av totalförsvaret i viss motsättning

till utredningen av den uppfattningen, att ansvaret för planläggning

och verkställighet nu bör läggas på det ekonomiska försvaret. Även för mig

synes en sådan ordning naturlig. Jag förordar sålunda att civilförsvaret befrias

från undanförsel- och förstöringsuppgifterna, vilket dock inte bör

hindra, att civilförsvaret i verkställighetsskedet medverkar genom att ställa

handräckningsmanskap och transportmedel till förfogande, i den mån så

kan ske utan att de egna uppgifterna eftersättes. Det sagda bör äga motsvarande

tillämpning i fråga om åtgärder till skyddande av arkiv a1

i e r, samlingar in. in. Vad utredningen anfört om bildandet av ett

kulturskyddsråd, sammansatt av representanter för berörda verk och institutioner,

synes mig beaktansvärt, men det är med den lösning jag här förordat

en fråga till vilken ställning får tagas i annat sammanhang.

Som jag förut framhållit har utvecklingen på vapenteknikens område lett

till att de förebyggande civilförsvarsåtgärderna fått allt större betydelse,

och bland dessa åtgärder har u t r y m n i n g e n kommit att framstå som

den viktigaste. Uppenbarligen bör utrymning även i fortsättningen planläggas

och genomföras i civilförsvarets regi. Frågan gäller här bara var gränsen

bör gå mellan civilförsvarets och övriga samhällsorgans uppgifter beträffande

omhändertagandet av de utrymda på inkvarteringsorten. I denna

fråga är jag för min del av den uppfattningen, att man inte bör gå så

långt i överflyttning av uppgifter från civilförsvaret som föreslagits av

civilförsvarsstyrelsen samt riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

och jordbruksnämnden. Jag anser nämligen i likhet med utredningen, att

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

civilförsvaret måste se till att erforderliga förberedelser för inkvarteringen

blir vidtagna och även svara för det första omhändertagandet av de utrymmande

på inkvarteringsorten. En annan sak är, att det bör åligga bl. a. kommunerna

att biträda civilförsvaret i nämnda verksamhet. Sedan utrymningsrörelsen

i och med inkvarteringen avslutats, bör däremot ansvaret för de

evakuerade övergå från civilförsvaret till de övriga samhällsorgan, som

har att tillse att människor inte lider nöd.

Utredningen har också i detta sammanhang berört frågan om tillsyn av

fastigheterna inom slutligt utrymd ort. Enligt min mening synes skäl föreligga

för att vidtaga vissa åtgärder i detta syfte, men jag är ense med utredningen

om att en särskild organisation för ändamålet inte skall finnas inom

civilförsvaret.

Vad slutligen beträffar omhändertagande, identifiering

och begravning av döda delar jag helt utredningens mening att

ansvaret för identifieringen även i krig bör åvila polisväsendet. Självfallet

måste dock civilförsvarets personal biträda i denna verksamhet. Också när

det gäller omhändertagandet av döda i bårhus och begravning anser jag det

riktigt, att de ordinarie organen i största möjliga utsträckning får handha

verksamheten och därvid kan påräkna hjälp av civilförsvaret. Det förefaller

mig emellertid samtidigt ofrånkomligt, att civilförsvaret i denna del ålägges

ansvar för att erforderlig planläggning kommer till stånd och att man från

civilförsvarets sida är beredd att vid svårare anfall självständigt vidtaga

nödvändiga åtgärder för att omhändertaga och begrava döda. Någon särskild

personal synes däremot inte behöva inskrivas för ändamålet.

4. Civilförsvarsorganisationens huvuddrag

Nuvarande ordning

Som en följd av att civilförsvaret i väsentliga delar bygger på befintliga

fredsorgan och med hänsyn till att det är fråga om en till sin natur humanitär

verksamhet har civilförsvaret ansetts böra vara en civil organisation.

Den nuvarande organisationen är i huvudsak uppbyggd efter den territoriella

indelningen i civilförsvarsområden, som i allmänhet utgöres av

landsfiskalsdistrikt eller stad som ej ingår i sådant distrikt. I grunden är

civilförsvaret sålunda lokalt bundet samt format och dimensionerat för det

egna civilförsvarsområdets behov och verksamhet. För att tillgodose behov

av ömsesidigt bistånd mellan civilförsvarsområdena finns i civilförsvarslagen

dock bestämmelser om alt civilförsvaret under vissa förutsättningar

får tagas i anspråk även för uppgifter utanför det egna civil försvarsområdet.

Ledningen av civilförsvaret utövas regionalt av länsstyrelsen och

centralt, under Kungl. Maj:t, av civillörsvarsstyrclsen.

Av organisationsplan för civilförsvarsområdet skall framgå vilka tjänste
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1959

grenar som skall vara företrädda inom området, antal och storlek av förband

och avdelningar inom tjänstegrenarna, omfattningen av utrustning

och materiel, ledningscentraler, allmänna skyddsrum, mera betydande anordningar

i övrigt, som står i samband med det allmänna civilförsvarets

verksamhet, samt inom vilka områden skyldighet att organisera särskilt

civilförsvar skall föreligga. Av organisationsplanen skall vidare framgå vilka

anordningar som skall vidtagas av vederbörande kommun samt vilken materiel

och annan egendom som kommunen är skyldig att ställa till allmänna

civilförsvarets förfogande. Förslag till organisationsplan upprättas

av civilförsvarschefen i samråd med den eller de civilförsvarsnämnder, som

finns inom civilförsvarsområdet. Sedan kommunernas beslutande organ

beretts tillfälle att yttra sig över förslaget, har länsstyrelsen att efter verkställd

granskning fastställa planen. I vissa delar skall den även underställas

civilförsvarsstyrelsens prövning.

Den yttre ramen för civilförsvarets personella och materiella omfattning

bestämmes sålunda för närvarande av länsstyrelserna, varvid dessa

dock har ledning av anvisningar och riktlinjer, som meddelas av civilförsvarsstyrelsen.

I fråga om de allmänna beredskapskraven på organisationen framgår av

förarbetena till de nuvarande bestämmelserna, att civilförsvarets beredskap

i princip bör hållas på samma nivå som den militära beredskapen.

Denna princip har emellertid i praktiken icke kunnat följas, beroende på

att organisationen icke varit i materiellt och andra avseenden rustad härför.

För närvarande ställes icke några i författning eller eljest av Kungl.

Maj :t bestämda krav på hur snabbt civilförsvaret skall kunna intaga sina

beredskapsgrader.

Civilförsvarsutredningens förslag

Utredningen

Fastän de förebyggande åtgärderna på grund av massförstörelsevapnens

utveckling kommit att spela en mer framträdande roll än tidigare, har den

skadeavhjälpande organisationen dock enligt utredningen alltjämt en

utomordentlig betydelse. Denna organisation, vars huvuduppgift är att aktivt

ingripa vid anfall för att rädda överlevande, krävs som en nödvändig

komplettering av de förebyggande åtgärderna, i all synnerhet som man ej

kan få garantier för att alla planerade utrymningsåtgärder hunnit genomföras

före ett fientligt anfall.

Utredningen har i sitt förslag avvägt den skadeavhjälpande organisationen

med hänsyn till omfattningen av de förebyggande

åtgärderna och den effekt, som kan förväntas därav. Beträffande

skyddsrummen har utredningen ansett sig kunna utgå från det läge, vartill

1956 års riktlinjer på längre sikt leder. Vidare har utredningen som

en utgångspunkt vid bedömandet av den skadeavhjälpande organisatio
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

nens uppgifter och erforderliga omfattning antagit att, när organisationen

behöver tagas i anspråk, beredskapsutrymning företagits av de icke förvärvsarbetande

befolkningsgrupperna och i anslutning härtill planerad omflyttning

skett av befolkning, boende i inre riskfyllda stadsdelar. Enligt utredningens

mening är en skadeavhjälpande organisation, uppbyggd från denna

utgångspunkt, ägnad att i rimlig grad tillgodose kravet på handlingsfrihet i

olika situationer.

Civilförsvaret bör enligt utredningen även i fortsättningen vara en civil

organisation. Den bör följaktligen i princip icke vara beväpnad och

icke tilldelas uppgifter, som förutsätter beväpning av dess personal. Utredningen

erinrar emellertid om att ordnings- och bevakningsuppgifter f. n.

ankommer på civilförsvaret och att organisationen i dessa delar är utrustad

med vapen. I konsekvens med sin allmänna inställning finner utredningen,

att principiella skäl talar för att civilförsvaret befrias från sistnämnda

uppgifter. Utredningen anser sig dock icke kunna framlägga förslag om

ändring härvidlag och utgår i sitt organisationsförslag från att ordningsoch

bevakningsuppgifter även framdeles skall ankomma på civilförsvaret.

Däremot föreslår utredningen, att kungörelsen om värnpliktiga hemvärnsmän

och driftvärnsmän (SFS 549/1951) ändras, så att den icke avser personal

som erhållit uppskov för tjänstgöring i civilförsvaret. Enligt nuvarande

bestämmelser har nämligen tillämpningen av denna kungörelse lett till att

beväpnad personal ingår i civilförsvarsorganisationen även för andra uppgifter

än ordnings- och bevakningsuppgifter, ett förhållande som utredningen

icke finner lämpligt från folkrättsliga synpunkter.

Civilförsvarets ledning närmast under Kungl. Maj:t bör såsom

hittills med hänsyn till vikten och arten av civilförsvarets verksamhet

anförtros en särskild styrelse. I länen avses ledningen alltjämt skola utövas

av länsstyrelserna. Vid beredskap och krig skall ledningen inom civilförsvarsområdena

närmast tillkomma civilförsvarscheferna. Beträffande

den fredsmässiga civilförsvarsverksamheten (administrationen) har utredningens

bedömanden lett till det förslaget att den lokala och regionala

administrationen skall sammanföras hos länsstyrelserna.

Civilförsvarsområdena skall alltjämt vara den territoriella grunden för

det allmänna civilförsvaret. Med hänsyn till alt civilförsvarets

skadeavhjälpande organisation i stor utsträckning bygger på lokala (kommunala)

tillgångar beträffande personal och materiel in. in. bör den i princip

uppbyggas såsom eu lokal organisation. Dess främsta uppgift blir att lämna

omedelbar hjälp till den ort, för vars skydd den närmast är avsedd.

Även om, såsom utredningen föreslår, det lokala civilförsvaret effektiviseras

genom en förbättrad och på väsentligheter inriktad utbildning och

genom väl tillgodosedd utrustning, kan ändock det lokala civilförsvaret icke

ges kapacitet för alla tänkbara situationer. Det har därför synts utredningen

vara nödvändigt att inom det allmänna civilförsvaret tillskapa enheter, som

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

är avsedda för större (regionala) områden att insättas till hjälp åt det lokala

civilförsvaret. Dessa enheter, benämnda undsättningskårer, skall vara mera

allsidigt utrustade och utbildade än det lokala civilförsvarets enheter och

bestå av manskap med god fysisk kondition. Undsättningskårerna bör

rekryteras huvudsakligen bland män i de värnpliktiga åldrarna. Rätt att

förfoga över kårerna skall i första hand tillkomma länsstyrelsen.

I princip skall såsom hittills vid sidan av det allmänna civilförsvaret

enskilda åtgärder vidtagas genom vederbörande ägares försorg till

skydd för anläggningar och byggnader. Dessa åtgärder (verkskydd) skall

dock enligt utredningen främst avse mera betydande industrier och andra

anläggningar, vilkas skyddande från allmän synpunkt framstår såsom angeläget.

Beträffande särskilt skydd vid byggnader och anläggningar i övrigt

har utredningen funnit, att skäl icke längre föreligger att bibehålla eller än

mindre utbygga den nuvarande hemskyddsorganisationen. Det skydd för

befolkningen, som avsetts med denna organisation, bör enligt utredningens

uppfattning i stället grundas på principen, att varje enskild medborgare

vid beredskap och krig skall vara skyldig att när helst situationen så kräver

deltaga i räddningsverksamhet utan att i förväg vara direkt inskriven eller

uttagen för uppgiften (självskyddsverksamhet).

Utredningens uppfattning leder sålunda till att organisationsarbetet begränsas

till att avse allmänt civilförsvar och verkskydd. Enskilda människors

medverkan i räddningsverksamheten förutsättes kunna ske utan att

en organisation härför behöver uppbyggas i fredstid.

Den nya skadeavhjälpande organisationens uppbyggnad

bör enligt utredningen ske efter enhetliga grunder beträffande sammansättning,

dimensionering, utrustning och utbildning. Till ledning härför måste

finnas centralt utfärdade anvisningar. Samtidigt måste organisationen kunna

anpassas efter lokala förhållanden i erforderlig utsträckning.

Den minsta i organisationen ingående enheten utgöres enligt utredningens

förslag av gruppen. Bortsett från de regionala undsättningskårerna innefattar

förslaget ej någon fast indelningsgrund för att sammanföra två eller flera

grupper till större enheter under gemensamt befäl. I den mån behov av

sådant sammanförande föreligger, anser utredningen detta kunna ske utan

att förfarandet grundas på regler om en fast indelningsgrund. Det bör i

stället kunna ordnas av vederbörande civilförsvarsledning efter omständigheterna

med anlitande av tillgängligt befäl inom brandkår och polis samt

andra civilförsvarspliktiga, som i sin fredsmässiga yrkesutövning har arbetsledarefunktioner.

Utredningen erinrar om att benämningen tjänstegren enligt hittillsvarande

terminologi använts såsom uttryck för såväl verksamheten som den organisation,

som utövar verksamheten. Enligt utredningens uppfattning bör beteckningen

tjänstegren lämpligen avse endast själva verksamheten. För organisationen

ligger det enligt utredningen nära till hands att söka benäm
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1959

ningar med anknytning till begrepp, som vanligen förekommer i det civila

samhället, exempelvis inom brand- och polisväsendet i uttrycken brandkår,

poliskår etc. Med hänsyn härtill har utredningen funnit det lämpligt att

införa benämningen kår såsom beteckning på de organisationsenheter som

handhar respektive verksamhetsgren. Organisationen kommer således att indelas

i kårer i den omfattning som påkallas med hänsyn till civilförsvarets

olika funktioner.

Utredningen anser, att den nya civilförsvarsorganisationen skall dimensioneras

efter de mest väsentliga arbetsuppgifterna för att vid beredskap och

krig allt efter omständigheterna utbyggas med personal för uppgifter av

sådan art, som icke kräver utbildning eller i fred anskaffad materiel. I

enlighet härmed har utredningen vid sina allmänna överväganden angående

civilförsvarets dimensionering ansett, att organisationen i regel kan begränsas

på landsbygden och i tätorter med mindre invånarantal än 5 000.

Härigenom möjliggöres, att resurserna koncentreras till orter för vilka riskerna

är mest påtagliga.

Vid dimensioneringen av den skadeavhjälpande organisationen har utredningen

stött sig på resultaten av s. k. stadsanalyser, som syftar till att ge en

konkret och realistisk uppfattning om olika stridsmedels verkan mot stadsbildningar

av olika struktur och befolkningsfördelning samt de åtgärder

av förebyggande och skadeavhjälpande natur, som kan och bör vidtagas för

att minska denna verkan. F. n. sker i flertalet länder de erforderliga bedömandena

av civilförsvarets åtgärder på grundval av dylika analyser.

Förutom de genom stadsanalyserna påvisade behoven måste de arbetsmarknadsmässiga

synpunkterna även i fortsättningen spela en stor roll vid

bestämningen av civilförsvarets personella omfattning. Civilförsvarsverksamheten

kräver enligt utredningen numera i betydande utsträckning, att

personalen förlägges ständigt utryckningsberedd under beredskap och krig.

Behovet av inskrivning av personal, som förutses bli ianspråktagen endast

för tillfälliga uppgifter, blir däremot betydligt mindre än vad man tidigare

beräknat. Utredningen har utformat sina organisationsförslag med utgångspunkt

härifrån samt med kännedom om personaltillgångarna inom länen och

hittillsvarande erfarenheter av personalrekryteringen inom civilförsvaret.

Därvid har utredningen kommit till den uppfattningen att det beräknade

personalbehovet bör kunna tillgodoses såväl kvantitativt som kvalitativt, en

uppfattning som utredningen fått bestyrkt vid överläggningar i frågan med

arbetsmarknadsstyrelsen.

Enligt utredningens uppfattning måste civilförsvarsverksamheten bygga

på alt hjälp lämnas från närliggande civilförsvarsområden och de föreslagna

undsättningskårerna samt att bistånd, då dispositionerna så medger,

lämnas av militära förband. Härtill kommer den visserligen svårbedömbara

men betydelsefulla hjälpverksamhet, som kan åstadkommas inom självskyddets

ram.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

Bestämmande för utredningens uppfattning om ramen för civilförsvarsorganisationen

har till sist även varit kostnaderna för att bygga upp den. Utredningen

har ansett det vara viktigare att åstadkomma en organisation,

som inom ramen för tillgängliga medel kan fullt godtagbart utrustas, utbildas

och administreras för sina uppgifter, än att sikta till en större men från

många synpunkter bristfälligare organisation. Erfarenheterna har med all

tydlighet visat, att tilltron till organisationen och dess ändamålsenlighet

allvarligt rubbas, om den misstanken vinner insteg, att civilförsvaret är mer

en pappersorganisation än en organisation som personellt och materiellt

har ett verkligt innehåll.

Med hänsynstagande till alla här nämnda förhållanden föreslår utredningen

en civilförsvarsorganisation, som är personellt mindre än den hittills

tänkta men ändock förutsättes bli starkare.

Kvalitativt anses den nya organisationen bli starkare därigenom att den

grundas på ett mer begränsat och lämpligare personurval än tidigare och

att den genom att numerären hålles nere kan bättre utbildas, utrustas och

administreras. I detta sammanhang påpekar utredningen, att den tidigare

tänkta organisationen långt ifrån kunnat rekryteras i avsedd omfattning.

I verkligheten är därför den kvantitativa skillnaden mellan den tidigare organisationen

och den av utredningen föreslagna icke så stor som jämförelsesiffrorna

enligt planerna ger vid handen.

För att trygga planmässigheten i uppbyggnadsarbetet finner utredningen

nödvändigt, att civilförsvarsorganisationens omfång för

riket i personellt och materiellt hänseende prövas och fastställes av

statsmakterna. Det bör därefter ankomma på civilförsvarsstyrelsen

att efter länsstyrelsernas hörande bestämma fördelningen av personal och

materiel mellan de olika länen.

En betydelsefull del av civilförsvarsorganisationen utgöres av de organ som

i fred skall handha planläggning och administration av civilförsvarets verksamhet.

De förslag avseende administrationen, som utredningen

framlägger, grundar sig på undersökningar utförda av statens organisationsnämnd.

Av dem framgår, att den nuvarande organisationen varit otillräcklig

samt att den måste rationaliseras och effektiviseras.

För att åstadkomma detta bör enligt organisationsnämndens och utredningens

uppfattning det hittillsvarande systemet med små lokala förvaltningsenheter

frångås och större administrationsenheter än de nuvarande

civilförsvarsområdena bildas. En förutsättning för bättre administrativa

förhållanden är även att civilförsvaret såväl centralt som regionalt tillföres

kvalificerad personal i erforderlig omfattning för arbetsuppgifterna.

Personalen bör beredas bättre anställningsformer än f. n. och ges en mot

arbetsuppgifterna svarande löneställning.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ili år 1959

57

Remissyttrandena

I remissvaren godtages i allmänhet utredningens grundläggande

synpunkter på civilförsvarets organisation. Man är sålunda

i princip ense om att civilförsvaret alltjämt bör vara en civil organisation,

uppbyggd på lokal grund men med ökade möjligheter till bistånd av

regionala enheter. Man ansluter sig i allmänhet också till utredningens förslag

att civilförsvarsorganisationens omfång för riket i personellt och materiellt

hänseende skall prövas och fastställas av statsmakterna. I flera remissvar

framhålles i detta sammanhang, att organisationen icke bör bindas

på sådant sätt, att anpassningen till den vidare utvecklingen försvåras.

Civilförsvars styrelsen finner sig i huvudsak kunna godtaga den föreslagna

organisationen dock med vissa i yttrandet närmare angivna förbehåll. Bland

annat anser styrelsen, att utredningen i sina förslag inte tillräckligt beaktat

behovet av skydd på landsbygden mot verkningarna av kärnvapen. Styrelsen

framhåller vidare, att organisationen icke får bindas i detalj genom

statsmakternas beslut. Detta gäller såväl antalet kårer som dessas arbetsuppgifter,

personalsammansättning, arbetssätt, benämningar m. m. Statsmakternas

beslut bör ha karaktären av allmänna riktlinjer för civilförsvarets

fortsatta utveckling samt innebära att en fast utgångspunkt skapas och en

allmän inriktning ges för planläggningsarbetet. Inom en fastställd organisations-

och kostnadsram måste möjligheter finnas för de planläggande organen

till nödvändiga, av den tekniska utvecklingen tid efter annan betingade

ändringar. Ett fastställande av organisationens ram kräver dock ett studium

av förutsättningar, arbetssätt m. in. Styrelsen förklarar att utredningens

detaljerade penetrering av dessa förhållanden kan bli till betydande nytta

för de framtida ställningstagandena.

Överbefälhavaren anser det lämpligt, att civilförsvarsorganisationens omfång

i stort fastställes av statsmakterna och att kostnadsmässigt en fast utgångspunkt

skapas för planläggningsarbetet. Stadsanalysernas värde som

underlag vid överväganden beträffande civilförsvarsorganisation och åtgärder

anser överbefälhavaren vara odiskutabelt. Han finner även att det utrymningsläge,

som utredningen utgått från vid sina beräkningar av organisationen,

varit en väl vald utgångspunkt. Överbefälhavaren berör även frågan

om civilbefälhavarens ställning i civilförsvarssammanhang och framhåller

att denna instans, såsom hittills varit avsett, måste ges erforderliga ledningsbefogenheter

inom civilförsvaret. Detta är av betydelse icke minst för

militärbefälhavarnas samverkan med de civila myndigheterna.

Till de allmänna principerna för civilförsvarets framtida organisation,

som uppdragits av utredningen, ansluter sig i huvudsak jämväl slatspolisintendenten,

riksbrandinspektörcn, arbetsmarknadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

riksnämndcn för ekonomisk försvarsberedskap, civilbefälhavarna i

riket, svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund samt,

i vad berör vederbörande myndigheters verksamhet, även socialstyrelsen,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

veterinärsiyrelsen, sjöfartsstyrelsen, riksarkivet, riksbibliotekarien, riksantikvarieämbetet

och statens historiska museum samt nationalmuseum.

Nödvändigheten av att arbetsuppgifterna för civilförsvarsorganisationen

och ansvarsfördelningen klart fixeras framhålles särskilt av statens organisationsnamnet.

Såvitt nämnden kunnat finna innebär utredningens förslag

en lämplig avvägning av arbetsuppgifterna och en klar gränsdragning av

ansvarsfördelningen mellan civilförsvaret och andra samhällsorgan. Organisationsnämnden

instämmer i utredningens förslag, att det för att trygga planmässigheten

i uppbyggnadsarbetet är nödvändigt, att civilförsvarsorganisationens

omfång prövas och fastställes av statsmakterna.

Sistnämnda synpunkt understrykes också av överståthållarämbetet, som

finner den nuvarande civilförsvarsorganisationen i synnerligt behov av översyn.

Sedan flera år har det för överståthållarämbetet varit uppenbart att inom

Stockholms civilförsvarsområde differensen mellan den enligt organisationsplanen

avsedda och den för närvarande med befintliga personal-, materieloch

förläggningstillgångar mobiliserbara skadeavhjälpande organisationen

är högst avsevärd. Beredskapsvärdet av organisationen har sålunda varit

betydligt lägre än vad organisationsplanen skulle kunna ge anledning att

förmoda. Sedan mobiliseringsplan numera färdigställts i de mest betydelsefulla

avsnitten, nar ett exakt mått erhållits på nämnda differens mellan planlagd

och mobiliserbar organisation. Genomgång av materielläget har visat,

att behovet av en anskaffningsplan för civilförsvarets samlade materielbehov

är trängande. Överståthållarämbetet anser, att utredningens förslag att civilförsvaret

skall få en fast organisation med en av statsmakterna fastställd

ram i såväl personellt som materiellt hänseende utan tvekan bör genomföras.

En dylik ram är nödvändig för att uppbyggnaden skall kunna ske på

ett rationellt sätt och under en bestämd tidsperiod. Det av utredningen antagna

utrymningsläget utgör en godtagbar grund för bedömandet av den

skadeavhjälpande organisationens uppgifter och omfattning. Det vore säkerligen

verklighetsfrämmande, om civilförsvarets skadeavhjälpande enheter

dimensionerades under antagande av att de icke skulle behöva träda i verksamhet

förrän slutlig utrymning kunnat genomföras.

Länsstyrelserna biträder i allmänhet utredningens principförslag rörande

den framtida civilförsvarsorganisationens huvuddrag och godtager utgångspunkterna

för bedömningen av organisationens omfattning samt anser statsmakternas

prövning härav erforderlig. Allmänt anses att förslaget med vissa

justeringar kan läggas till grund för ett principbeslut om den blivande civilförsvarsorganisationen.

Länsstyrelsen i Stockholms län är dock av den uppfattningen, att utredningens

förslag missgynnar landsbygden och mindre orter, där befolkningen

kan bli starkt ökad genom inkvartering i anledning av utrymning, men

där skyddsanordningar av skilda slag i allmänhet torde saknas. Ett bombanfall

där skulle därför kunna få förödande verkningar med betydande för
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

luster av människoliv. Organisationen bör fördenskull göras flexibel med

tanke på de strukturförändringar, som kan ske inom samhället i krig på

grund av mera omfattande utrymning, risker för invasion och ockupation

etc. Vad gäller organisationens dimensionering och grunderna härför, anser

länsstyrelsen utredningens strävan att utnyttja tillgängliga resurser för att

skapa en visserligen personellt mindre men ändock i realiteten starkare civilförsvarsorganisation

realistisk.

Liknande uppfattning i sist berörda avseende har länsstyrelserna i Kronobergs,

Kalmar, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands,

Jämtlands och Södermanlands län. Sistnämnda länsstyrelse

har genom att i länet sedan år 1955 bedrivits försöksverksamhet med en

organisation ungefär motsvarande den av utredningen föreslagna på ett särskilt

sätt kunnat jämföra denna med eljest gällande civilförsvarsorganisation.

Betydelsen av att uppbyggnaden av civilförsvarsorganisationen grundas

på en långsiktig planering och ett målmedvetet uppbyggnadsarbete enligt

av statsmakterna fastställda grunder framhålles av länsstyrelsen i Uppsala

län. Länsstyrelsen kan med hänsyn till budgetära synpunkter godta

den av utredningen föreslagna organisationen men endast som en beredskapsorganisation

i fred, vilken kan utgöra stommen i en effektiv krigsorganisation.

Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar som ett allmänt omdöme om

förslaget alt det utmärkes av en realistisk bedömning av förefintliga resurser

och en strävan att tillvarataga alla möjligheter till samverkan mellan

olika organ. Förslaget är därför väl ägnat att läggas till grund för uppbyggandet

av ett civilförsvar av god kvalitet. Länsstyrelsen anser emellertid

att stadsanalyserna alltför generellt lagts till grund för utredningens förslag.

Stadsanalyserna utgör visserligen enligt länsstyrelsen en värdefull

utgångspunkt för teoretiska studier angående möjligheterna till skadebekämpning

men kan icke ensamma läggas till grund för ett beslut om den

skadeavhjälpande organisationens uppbyggnad. Innan olika alternativ närmare

prövats vid spel och övningar kan det icke vara möjligt att säkert

bedöma den föreslagna organisationens lämplighet.

Även länsstyrelsen i Norrbottens län finner det tveksamt, om de hittills

utförda analyserna är tillfyllest för att ge civilförsvaret en definitiv personalram.

Länsstyrelsen anser det också vara tvivelaktigt om man som utredningen

gjort kan utgå från genomförd beredskapsutrymning, då organisationens

omfattning och uppgifter bedömes. Principiellt borde enligt länsstyrelsens

mening det svåraste läget, nämligen att någon utrymning icke

påbörjats, ha legat till grund för organisationsförslaget.

Sistnämnda tveksamhet delas av länsstyrelsen i Gävleborgs län. Länsstyrelsen

är medveten om att, relativt sett, den nuvarande organisationen

i vissa avsenden är alltför stor och administrativt svårbemästrad. Detta

beror emellertid till stor del på alt medel icke anvisats till en administration,

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

som motsvarar den anbefallda organisationen. Några avgörande svårigheter

att rekrytera personalen har icke funnits inom länet. Enligt länsstyrelsens

mening bör de synpunkter utredningen anlagt vara vägledande vid utformningen

av den nya organisationen men de får icke vara avgörande. Länsstyrelsen

är icke överens med utredningen om lämpligheten av att begränsa

organisationen i så stor utsträckning som föreslagits, när det gäller tätorter

med mindre än 5 000 invånare och landsbygd.

I samma riktning uttalar sig länsstyrelsen i Västerbottens län, som framhåller

att tätorterna i de norrländska glesbygderna i regel är viktiga

produktions- och kommunikationscentra och därför aktuella mål vid hemortsbekämpning.

De tider inom vilka olika bereds k apsgrader skall

vara intagna bör enligt civilförsvarsstyrelsen framgå av beredskapsbestämmelserna.

Styrelsen erinrar om att i civilförsvarskungörelsen tidigare

ställts vissa krav härpå men att bestämmelsen i fråga borttagits. Detta är

enligt civilförsvarsstyrelsen otillfredsställande. Styrelsen anför vidare härom.

Vid uppbyggande av en organisation måste anges vilka krav som ställs

på den. Beredskapskraven har en grundläggande inverkan på hur organisationen

skall utformas, i vilken utsträckning materiel bör anskaffas, utbildning

bedrivas med mera. Det är sålunda olämpligt att bygga upp en civilförsvarsorganisation

utan att ha fastställt kraven på hur snabbt olika beredskapsgrader

skall kunna intagas. Omvänt är det också så, att i ett kritiskt

skede, inför en främmande makts hot om betvingelse från luften, statsmakterna

måste veta vilka krav de kan ställa på civilförsvaret och i vilken

mån civilförsvaret kan förväntas lösa de uppgifter, som ställs på det i ett

sådant läge.

Civilförsvarets beredskap i vad avser den skadeavhjälpande organisationen

måste svara mot den övriga delen av vårt luftförsvar. En viss del

av detta hålls i ständig beredskap, medan man för övrig del eftersträvar

kortast möjliga mobiliseringstid. Genom lokal rekrytering, ändamålsenlig

förrådshållning och väl planlagda mobiliseringsförberedelser har det visat

sig, att det lokala militära markförsvaret kan hålla en beredskap på 24

timmar. Efter denna tidpunkt är det grupperat och stridsberett för att motstå

ett fientligt anfall. Även om det skulle finnas önskemål att hålla eu

högre beredskap på civilförsvarets skadeavhjälpande enheter, torde kanske

en beredskapstid på 24 timmar få anses vara tillfredsställande. Civilförsvarets

skadeavhjälpande organisation bör sålunda kunna verka till full

effekt 24 timmar efter order. Dess beredskap torde då bli jämförlig med den

militära beredskapen. För att uppfylla detta krav måste man satsa förhållandevis

mera i de större orterna än i de mindre.

Civilförsvarets beredskap för att kunna genomföra en snabbutrymning

måste sättas så hög som möjligt. Hela utrymningsorganisationen bör kunna

verka i full kapacitet senast 4—6 timmar efter order. Viss del av verksamheten

måste vara igång redan tidigare. Även en beredskapsutrymning måste

kunna påbörjas snabbt, främst ur psykologisk synpunkt och för att hindra

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1959

panik. Organisationen för detta slag av utrymning torde dock inte behöva

verka till full kapacitet förrän cirka 8 timmar efter order.---Krav

på hög beredskap måste också ställas ifråga om skyddsåtgärder mot radioaktiv

beläggning, giftgas samt biologisk krigföring.

Civilförsvarsstyrelsen, som finner det vara ett allvarligt förbiseende av

civilförsvarsutredningen att inte bedöma vilka krav som måste ställas på

civilförsvarets organisation, utbildning in. m. med hänsyn till erforderlig

beredskap, föreslår att civilförsvarskungörelsens bestämmelser om beredskapsgraderna

överses. Det bör därvid bl. a. övervägas, om inte en särskild

beredskapsgrad skall finnas, som medger omedelbart igångsättande av

snabbutrymning och beredskapsutrymning.

Liknande synpunkter i fråga om en närmare bestämning av beredskapsgrader

anföres av överbefälhavaren och Sveriges civilförsvarsförbund.

Beträffande utredningens förslag att civilförsvarsorganisationen på grund

av sin allmänna karaktär skall vara en i princip obeväpnad organisation

har delade meningar anförts.

Enligt civilförsvarsstyrelsens mening bör civilförsvaret på grund av sin

allmänt humanitära karaktär vara en i princip civil och icke beväpnad

organisation. Den omständigheten att vårt civilförsvar inrymmer beväpnad

personal med stridsuppgifter inverkar utan tvekan försvårande på möjligheterna

att bereda det svenska civilförsvarets personal en skyddad ställning.

I intet annat land än Sverige inrymmer civilförsvaret — såvitt styrelsen

har sig bekant — beväpnad personal med stridsuppgifter.

Civilförsvarsstyrelsen har från dessa utgångspunkter för sin del icke

något att erinra mot den av utredningen föreslagna ändringen i kungörelsen

om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän, såvitt avser personal inom

det allmänna civilförsvaret. I fråga om hemvärnsmäns medverkan i verkskyddet

anses däremot folkrättsliga hinder icke möta mot att hemvärnsmännen

tjänstgör i civilförsvaret under tid, då de icke tages i ansprak för

militära uppgifter.

Bland de remissinstanser, som uttalat sig mot att låta beväpnade delar

ingå i civilförsvaret eller eljest förse civilförsvar spersonalen med vapen,

märks även länsstyrelsen i Kopparbergs län samt landsorganisationen, centralförbundet

Folk och Försvar och Sveriges civilförsvarsförbund. Sistnämnda

organisation anför beträffande argumenten för och emot utredningens

ställningstagande, såvitt avser de föreslagna undsättningskårernas beväpning,

följande.

Förbundet finner att avsaknaden av beväpning avsevärt kan fördröja

eller förhindra insats av understödskår. Några få man, beväpnade med

automatvapen, kan hejda en kårs förflyttning. Visserligen kan man i eu del

fall räkna med att hemvärn eller annan militär trupp ingriper efter någon

tidsfrist. Fördröjningen jämte eventuella förluster av personal och materiel

kan dock medföra alt styrkan inte med framgång kan sättas in i skadcbckämpningcn.

Man måste också ha möjligheter all bevaka och iörsvara

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1959

kårernas förläggningar. -— --Det måste betraktas som orimligt att det

militära försvaret, samtidigt som det avstår vapenutbildade värnpliktiga,

skulle nödgas avdela särskilda militära styrkor som skyddstrupp för av värnpliktiga

sammansatta civilförsvarsstyrkor. Frågan har också en psykologisk

aspekt. Medvetandet hos personalen om riskerna för angrepp både i förläggningar

och under förflyttning måste inverka nedsättande på motståndsanda

och vilja till insats, därest den icke har ett vapen, i synnerhet som

det här är fråga om vapenutbildad personal.

För alternativet att icke beväpna kårerna talar folkrättens bestämmelser

att personal, som inte tillhör krigsmakten, icke äger rätt att med vapen

ingripa mot fientliga soldater. Förbundet har funnit detta argument så

starkt att förbundet stannat för att understödskårerna ■— därest de uiformas

som en civil organisation — icke skall vara beväpnade.

Överbefälhavaren avvisar utredningens förslag att kungörelsen om värnpliktiga

hemvärnsmän och driftvärnsmän ändras så att den icke avser personal

som erhållit uppskov för tjänstgöring i civilförsvaret. Även om civilförsvaret

skall vara en i princip icke beväpnad organisation, har vi

enligt överbefälhavaren icke råd att avstå från uppskovsvärnpliktigas

tjänster som värnpliktiga hemvärns- eller driftvärnsmän. Värnpliktiga med

uppskov för tjänst i civilförsvaret bör jämföras med sådana, som har uppskov

för tjänst i industrier e. d. Samma form för deras användning för

strid, dvs. placering i det värnpliktiga hemvärnet, är tillämpbar. Bakgrunden

för ifrågavarande kungörelse var en strävan att ge större omfattning

åt hemortsförsvaret och möjliggöra för den enskilde att medverka

vid försvaret av sin arbetsplats. Man kan ej heller bortse från att folkets

värnkraft måste uttagas till det yttersta — detta icke minst inför möjligheten

av att ett yttre angrepp kombineras med inre kuppförsök. I samma

mån som civilförsvarets ledningsorgan m. in. icke själva kan ombesörja

eget skydd mot femtekolonnare, fallskärmshoppare osv. måste särskilda

militära styrkor avdelas härför. Detta överensstämmer inte med vad som

tillämpas vid verk, myndigheter, företag in. fl. vilka ombesörjer eget självskydd.

Det hör också beaktas att den militära sjukvårdspersonalen är utrustad

med självförsvarsvapen utan att detta anses bryta mot allmänna

konventioner.

Överbefälhavaren anser, att undsättningskårernas brist på beväpning ofta

torde komma att medföra, att de icke kan lösa sina uppgifter. Utvecklingen

går mot att det framtida kriget alltmera får formen av ett ytkrig. Detta

innebär, att undsättningskårerna under sin verksamhet mycket väl kan stöta

samman med fientliga avdelningar, även om de icke är grupperade i sådan

del av landet, som är särskilt utsatt för invasionshot. Tillgången på militära

förband medger normalt icke att sådana avdelas för skydd och bistånd

åt kårerna. Som regel kan militära förband icke heller insättas så snabbt,

att en hejdad undsättningskår når sitt mål inom erforderlig tid. Överbefälhavaren

påpekar också undsättningskårernas känslighet för flyganfall.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

Avsaknaden av varje slag av luftvärn gör kolonnerna under förflyttning

till oskyddade mål för det fientliga flyget, vilket kommer att medföra förluster.

Överbefälhavaren anser det även från psykologisk synpunkt ytterst

olyckligt att icke förse den i undsättningskårerna ingående, till huvuddelen

vapenutbildade och vapenföra personalen med de vapen, som personalen

enligt överbefälhavarens uppfattning behöver för att kunna lösa sin uppgift.

På grund av det anförda finner överbefälhavaren det nödvändigt att

undsättningskårerna beväpnas.

Civilbefälhavarna anför delvis samma synpunkter som överbefälhavaren

beträffande faran för menliga psykologiska återverkningar av att undsättningskårerna

står obeväpnade i lägen, då försvar erfordras. Den manliga

personalen bör därför enligt civilbefälhavarna beväpnas och bestämmelserna

om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän bör tillämpas på kårernas

värnpliktiga uppskovspersonal. Om folkrättsliga regler anses utgöra bestämt

hinder mot beväpning av undsättningskårerna, talar enligt civilbefälhavarnas

mening starka skäl för att kårerna inordnas i krigsmakten, självfallet

med bibehållande av de av utredningen föreslagna uppgifterna. Även

i sådant fall anser civilbefälhavarna dock att kårerna skall organiseras och

utrustas samt personalen utbildas genom civilförsvarsmyndigheternas försorg

och vid krig stå till dessa myndigheters förfogande. Liknande uttalande

göres av länsstyrelsen i Malmöhus län.

Departementschefen

Enligt civilförsvarsutredningens förslag till organisation för civilförsvarets

förebyggande och skadeavhjälpande verksamhet skall det alltjämt finnas

ett allmänt civilförsvar, uppbyggt på grundval av en indelning av riket

i civilförsvarsområden och med lokal anknytning till kommunerna. Denna

lokala organisation skall emellertid ges en betydligt mindre omfattning

än enligt hittillsvarande planer. Utredningen har funnit detta nödvändigt

bl. a. av det skälet, att personalen under beredskap och krig måste hållas

ständigt utryckningsberedd i en tidigare icke förutsedd utsträckning. En

grundtanke i utredningens förslag är därför, att i organisationen skall inskrivas

endast sådan personal, som för att kunna fullgöra sina uppgifter

måste ha särskild utbildning i fred, samt att organisationen skall dimensioneras

blott för att tillgodose de väsentligaste behoven.

Utredningen är på det klara med att en på detta sätt uppbyggd lokal

organisation inte ensam kan bemästra alla uppkommande situationer utan

i sin skadeavhjälpande verksamhet är beroende av att kunna erhålla bistånd.

Sådant skall enligt utredningens förslag kunna lämnas dels av det

lokala civilförsvaret i angränsande civilförsvarsområden och dels av regionala

undsättningskårer, som upprättas inom det allmänna civilförsvaret.

Denna regionala organisation, som innebär den väsentligaste nyheten i för
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1959

slaget, avses skola rekryteras så gott som uteslutande bland män i de

värnpliktiga åldrarna, vilka ges en grundlig utbildning och träning i räddningsverksamhet.

Vid sidan av det allmänna civilförsvaret skall enligt utredningen fortfarande

finnas en skadeavhjälpande organisation — verkskydd — avsedd för

särskilda anläggningar och byggnader. Även för denna organisation skall

den principen gälla, att endast sådan personal inskrives, som behöver ges

särskild utbildning i fred. Från denna utgångspunkt har utredningen funnit,

att verkskyddens personella omfattning kan begränsas. Vidare anser utredningen,

att någon hemskyddsorganisation inte längre erfordras. Utan inskrivning

i hemskydd skall det dock åligga varje civilförsvarspliktig, som

inte tages i anspråk för särskilda uppgifter, att under beredskap och krig

deltaga i räddningsarbete var helst situationen så kräver.

Till de sålunda återgivna grunddragen i utredningens förslag till organisation

för civilförsvaret kan jag ge min fulla anslutning. Särskilt värdefullt

i förslaget anser jag vara, att organisationen begränsats så att rekryteringen

av lämplig personal underlättas och denna kan ges god utbildning

och utrustning, samt att organisationen får en sådan uppbyggnad att dess

resurser kan utnyttjas effektivt.

Den närmare utformningen av civilförsvarsorganisationen avser jag att

behandla i följande avsnitt. I förevarande sammanhang skall jag blott upptaga

vissa spörsmål av principiell betydelse för organisationen i dess helhet.

Först vill jag då anföra ytterligare några synpunkter beträffande organisationens

omfattning.

Utredningen har föreslagit att den skadeavhjälpande organisationen skall

dimensioneras med utgångspunkt från att, när organisationen kan behöva

träda i verksamhet, beredskapsutrymning av de icke förvärvsarbetande

befolkningsgrupperna skett och planerad omflyttning genomförts av befolkningen

i särskilt riskfyllda områden. Denna förutsättning för dimensioneringen

bär allmänt godtagits av remissinstanserna och för egen del

anser jag den realistisk. Med hänsyn till våra personella och materiella

resurser synes det icke möjligt att anpassa den skadeavhjälpande organisationen

efter det svåraste läget, nämligen att någon utrymning inte hunnit

påbörjas före anfallet. Å andra sidan skulle det innebära alltför stort

risktagande att utgå från att slutlig utrymning genomförts dessförinnan.

Jag finner sålunda den valda utgångspunkten innefatta en rimlig avvägning

mellan tänkbara behov och våra möjligheter att tillgodose dem.

För att säkerställa att uppbyggnaden av civilförsvarsorganisationen sker

planmässigt anser utredningen nödvändigt att organisationens omfång i

personellt och materiellt hänseende fastställes av statsmakterna. Denna

uppfattning, som delas av flertalet remissinstanser, vill jag biträda. Endast

på detta sätt synes det mig möjligt att få erforderlig fasthet i organisationen.

En del remissinstanser har i detta sammanhang framhållit, att

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 105!)

organisationen inte bör genom statsmakternas beslut bindas så att en anpassning

till utvecklingen försvåras. Med anledning härav vill jag uttala,

att min avsikt blott är, att ramen för organisationen skall läggas fast och

allmänna riktlinjer uppdragas för organisationens uppbyggnad, varefter det

får ankomma på civilförsvarsmyndigheterna att inom den fastställda ramen

och enligt de närmare föreskrifter som kan erfordras utforma organisationen

på ändamålsenligaste sätt. En sådan ordning är särskilt nödvändig

nu, när de föreslagna organisatoriska nyheterna ännu icke blivit tillräckligt

prövade.

Under remissbehandlingen har överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen

och Sveriges civilförsvarsförbund anfört, att de tider, inom vilka

civilförsvaret skall kunna intaga olika beredskapsgrader

också bör fastställas. Det är enligt min mening en viktig fråga

som här tagits upp. I sakens natur ligger, att civilförsvarets mobiliseringsberedskap

bör svara mot beredskapen för vårt luftförsvar eller, när det gäller

utrymningsorganisationen, vara ännu högre. Emellertid föreligger f. n.

icke tillräckligt underlag för en bedömning av vilka konsekvenser med

avseende på den nya organisationen som ett fastställande av mobiliseringsberedskapen

skulle få. Med hänsyn härtill torde det tills vidare få ankomma

på civilförsvarsstyrelsen att meddela föreskrifter rörande tider för organisering

av olika slag av enheter. Strävan bör därvid givetvis vara att ernå

en så hög beredskap, som de vid varje tidpunkt förefintliga tillgångarna på

materiel och utbildad personal medger. Därest särskilda åtgärder anses erforderliga

för att nöjaktiga beredskapstider skall kunna upprätthållas, torde

civilförsvarsstyrelsen ha att inge förslag härom i vanlig ordning.

Slutligen skall jag i detta sammanhang också upptaga frågan om civilförsvarsorganisationens

beväpning.

En del remissinstanser, framför allt överbefälhavaren och civilbefälhavarna,

har kritiserat utredningens ståndpunkt, att civilförsvaret bör vara

en obeväpnad organisation. Därvid har man särskilt framhållit, att civilförsvarets

enheter och i synnerhet undsättningskårerna ofta icke torde

kunna lösa sina uppgifter, om de icke beväpnas, eftersom militära styrkor

icke kan avdelas för att ombesörja skyddet av civilförsvarsenheterna mot

femtekolonnare och luftlandsatta fiender.

För egen del vill jag betona, att civilförsvaret är och alltjämt skall vara

en civil organisation, som så långt möjligt bör ges en rent humanitär inriktning.

Man bör nämligen från folkrättsliga synpunkter söka undvika att

tilldela civilförsvarets enheter stridsuppgifter. I föregående avsnitt har jag

måst konstatera, att avsteg från denna princip tills vidare får göras, såvitt

avser civilförsvarspolisen. Framför allt vid fullgörandet av bevakningsuppgifter

måste nämligen denna kår vara beredd att upptaga strid. Civilförsvarspolis

skall enligt utredningens förslag också ingå i undsättningskår

för att bevaka dess depå och vid kårens förflyttning skydda den mot sa5

— Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 11 i

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1959

botage och mot anfall av enstaka fientliga soldater eller patruller. Enligt min

mening bör undsättningskårens övriga del inte ha någon stridsuppgift. Utöver

vad jag nu anfört vill jag framhålla, att en beväpning av civilförsvaret

— vilka vapen som skulle komma i fråga är oklart men överbefälhavaren

har i detta sammanhang t. o. in. nämnt luftvärn — skulle medföra

krav på utbildning och övning av personalen i vapnens bruk och skötsel,

vilket allt skulle inkräkta på den tid som står till förfogande för att göra

personalen skickad att lösa de egentliga civilförsvarsuppgifterna. Jag anser

alltså i likhet med utredningen, att civilförsvaret med förut angivna undantag

bör vara en obeväpnad organisation utan stridsuppgifter.

Av mitt nyssnämnda ställningstagande följer, att jag även delar utredningens

uppfattning att värnpliktiga som erhållit uppskov för tjänstgöring

i civilförsvaret icke under sådan tjänstgöring bör vara skyldiga att jämväl

tjänstgöra i hemvärnet. Dock synes hinder icke böra möta mot att verkskyddets

personal jämväl tjänstgör som hemvärns- eller driftvärnsmän.

5. Det allmänna civilförsvaret

A. Lokalt civilförsvar

Nuvarande organisation

För den lokala ledningen av civilförsvaret indelas riket i civilförsvarsområden.

Den nuvarande indelningen grundar sig på den principiella uppfattningen,

att ledningen bör utövas av polischeferna och att civilförsvarsadministrationen

lokalt lämpligen anknytes till polischefsdistrikten. Också

med hänsyn till kommunernas medansvar i civilförsvaret har polischefsdistrikten

befunnits vara en i princip lämplig indelningsgrund.

Det lokala allmänna civilförsvaret omfattade enligt planerna den 1 juli

1956 i hela riket 440 696 personer. På de olika verksamhetsgrenarna fördelade

sig det allmänna civilförsvarets personal såsom framgår av följande

uppställning.

Ledningen.............................

..... 15 341

Ordnings- och bevakningstjänst .........

..... 45 429

Observations- och förbindelsetjänst.......

..... 35 716

Brandtjänst ...........................

..... 70 618

Teknisk tjänst .........................

..... 34 004

Gasskyddstjänst .......................

19 237

Sjukvårdstjänst .......................

..... 51 545

Utrymnings- och socialtjänst.............

..... 90 no

Undanförsel- och förstöringstjänst .......

..... 134

Block tjänst ...........................

..... 78 562

440 696

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

67

Civil försvar sut redningens förslag

Utredningen

Enligt utredningen talar olika skäl för en övergång till större civilförsvarsområden

än f. n. Framför allt måste numera förutses att

hemortsbekämpning med atomvapen och civilförsvarsåtgärderna däremot

kommer att beröra större sammanhängande områden än vad man tidigare

räknat med. Initiativ och ledning måste avse sådana större områden och

civilförsvarsenheterna förläggas på tillräckligt avstånd från befarade anfallscentra.

Från dessa synpunkter anses de nuvarande civilförsvarsområdena

för små. Även planläggningen och genomförandet av utrymning enligt

de nya riktlinjerna synes kräva större territoriella handlingsområden

än vad de nuvarande civilförsvarsområdena erbjuder.

Här berörda förhållanden har medfört, att civilförsvarsområdena i stor

utsträckning sammanförts till kretsar. En lämplig princip anser utredningen

vara att i regel bilda civilförsvarsområden av de hittillsvarande civilförsvarskretsarna.

Det förslag utredningen framlägger innebär att antalet

civilförsvarsområden minskas från nuvarande 352 till 124.

Från administrationssynpunkt föreligger enligt utredningens mening icke

några hinder för att genomföra den föreslagna reformen. Av utredningen

och statens organisationsnämnd föreslagen regional administration av civilförsvaret

går väl att förena med övergången till större civilförsvarsområden.

Den från vissa synpunkter viktiga kontakten mellan civilförsvarschefer

och kommuner tryggas dels genom att civilförsvarsnämnd liksom hittills

skall handha kommuns uppgifter gentemot civilförsvaret, dels genom

att distriktschefer utses inom kommunerna för att biträda civilförsvarscheferna.

Polischeferna skall, envar inom sitt polisdistrikt, bibehållas vid

den omedelbara ledningen av civilförsvarets ordnings- och bevakningstjänst.

Utredningens förslag till indelning i civilförsvarsområden anknyter jämväl

till hittillsvarande praxis att civilförsvarsområde icke skall omfatta delar

av skilda län. Endast beträffande Stockholms och Göteborgs civilförsvarsområden

samt i viss mindre omfattning Trollhättans civilförsvarsområde

har utredningen på grund av särskilda förhållanden ansett det påkallat

att göra undantag från denna allmänna regel. I fråga om de båda förstnämnda

civilförsvarsområdena anför utredningen i huvudsak följande.

Stockholms civilförsvarsområde omfattar f. n. Stockholms stad samt av

Stockholms län städerna Solna, Sundbyberg, Lidingö och Nacka ävensom

Saltsjöbadens köping. Vid de analyser, som utredningen låtit företaga beträffande

Stockholms civilförsvarsområde i avsikt att få underlag för ett

bedömande av de sannolika följderna av luftanfall med moderna vapen

över stockholmsområdet, har skadeverkningarna, om de svåraste vapnen

kommer till användning, visat sig få utbredning långt utanför Stockholms

civilförsvarsområdes nuvarande gränser. En följd härav är att utrymningsplanläggningen

och skyddsrumsbyggandet för stockholmsområdet numera

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1959

avser såväl Stockholm som det område däromkring, som på ett ensartat

sätt beröres av anfallsverkningarna och skyddsåtgärderna mot dessa. Gränserna

för detta område går 2 ä 3 mil från stadens centrum, dvs. det område

som vanligen går under benämningen Stor-Stockholm.

Av nu berörda förhållanden framgår klart, att civilförsvarets verksamhet

i fråga om såväl planläggning som verkställighetsåtgärder i största möjliga

utsträckning bör kunna ledas enhetligt inom hela det ifrågavarande området.

I enlighet härmed föreslår utredningen att Stockholms civilförsvarsområde

skall omfatta Stor-Stockholm, dvs. dels Stockholms stad, dels de till de

inre och yttre förortsområdena hörande kommunerna i Stockholms län.

Även beträffande Göteborgs civilförsvarsområde har frågan om en utvidgning

av området aktualiserats av liknande skäl som i Stockholm. Med

hänsyn härtill har utredningen funnit, att Göteborgs civilförsvarsområde

hör omfatta nuvarande Göteborgs och Kungälvs civilförsvarskretsar av Göteborgs

och Bohus län, därvid även Tjörns civilförsvarsområde lämpligen tillföres

Göteborgsområdet, samt nuvarande Ale och Vättle civilförsvarsområden

av Älvsborgs län.

I de c i v i 1 f ö r s v a r s k å r er, i vilka det lokala civilförsvarets enheter

enligt utredningens förslag skall organiseras, utnyttjas i första hand det

civila samhällets fredsresurser, främst poliskårer och brandkårer. Vissa

civilförsvarskårer måste dock helt nyskapas, nämligen för räddningstjänst,

sjukvårdstjänst, utrymningstjänst och ledningstjänst, enär motsvarande

anknytning till fredsverksamhet saknas.

Ifråga om antalet kårer säger sig utredningen grunda sitt förslag på

vunna erfarenheter av den nuvarande organisationen, resultatet av gjorda

stadsanalyser samt inhämtade upplysningar om utländska krigserfarenheter.

Så långt detta ansetts möjligt har kårernas antal begränsats i syfte

att skapa förutsättningar för ett allsidigt utnyttjande av den inskrivna personalen

och därmed för personalbesparingar. Därigenom har utredningen

också kunnat tillgodose ett önskemål av utbildningsutredningen att organisationen

utformas så, att behovet av antalet utbildningsplaner begränsas.

Från dessa utgångspunkter föreslår utredningen, att inom varje civilförsvarsoinråde

skall finnas sex civilförsvarskårer, nämligen bevakningskår,

beredskapsbrandkår, räddningskår, sjukuårdskår, utrymningskår och ledningskår.

Kårerna skall enligt utredningen uppbyggas på grundval av civilförsvarsplikt.

För att kårerna, så långt det är möjligt med utnyttjande av civilförsvarsplikt,

skall få kvalificerat högre befäl, särskilt inom ledningskåren,

föreslås en i jämförelse med nu gällande bestämmelser avsevärt ökad utbildnings-

och övningstid.

I syfte att ytterligare stärka krigsorganisationen och mobiliseringsberedskapen

föreslår utredningen, att vissa befattningshavare i civilförsvarets

regionala fredsadministration krigsplaceras i kvalificerade befälsbefattningar

i ledningskåren inom sådana civilförsvarsområden som innehåller

större städer (varmed utredningen i princip avser städer med minst 20 000

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

invånare) och att administrationspersonal i sin yrkesutbildning göres

skickad för dessa uppgifter.

Genom sitt organisationsförslag avser utredningen att skapa likformighet

i kårernas uppbyggnad samtidigt som en smidig anpassning till olika

situationer åstadkommes. Varje kår uppbygges enligt förslaget i princip

på grundval av en fast indelningsenhet, gruppen. Någon generell form för

att sammanföra grupperna till större enheter under gemensam ledning eller

för att uppdela grupp i mindre enheter föreslås ej. Tillfällig indelning i

större eller mindre enheter än grupp förutsättes emellertid kunna bli påkallad

i olika situationer. Det bör ankomma på den lokala civilförsvarsledningen

att disponera grupperna på det sätt situationen kräver.

För att underlätta ett tillfälligt sammanförande av grupper under gemensam

ledning skall gruppcheferna enligt utbildningsutredningens förslag få

sådan utbildning, att de blir skickade att leda 2—4 grupper i skadeavhjälpande

verksamhet. Möjligheten att sammanföra grupperna i större

enheter blir beroende av tillgången på befäl inom polis- och brandkårer

och på tekniskt utbildade arbetsledare, som genom sin yrkeskunnighet kan

vara skickade att leda större enheter. Tillgången på sådan personal växlar

i olika orter och kan därför icke utgöra underlag för en för riket enhetlig

indelningsgrund. I detta hänseende måste därför en anpassning ske till

lokala förhållanden.

Den föreslagna organisationen upptar ej biträdande eller ställföreträdande

gruppchefer och i regel ej heller ställföreträdare för annat civilförsvarsbefäl.

Det förutsättes att vid tillfälligt förfall för befäl dennes närmaste

man eller i förväg utsedd person tar ledningen. Hänsyn härtill har även

tagits av utbildningsutredningen i dess förslag, enligt vilket befäl skall

göras skickat att tillfälligt utöva närmast högre befäls funktioner. Gruppchefsfunklionerna

har dock bedömts kunna tillfälligt utföras av manskap

utan särskild gruppchefsutbildning.

I princip hör enligt civilförsvarsutredningen personal inskrivas i fred

främst för sådana befattningar, som anses kräva särskild civilförsvarsutbildning.

För att möjliggöra en snabb mobilisering måste dock inskrivning i

viss omfattning ske i fred även till befattningar, för vilka eivilförsvarsutbildning

icke ansetts erforderlig.

1 fråga om civilförsvarsorganisationens dimensionering

har utredningen som allmän princip utgått från att organisationen

skall anpassas efter de mest väsentliga arbetsuppgifterna för att vid beredskap

eller krig allt efter omständigheterna utbyggas med personal för uppgifter

av tillfällig eller enkel art, som icke kräver utbildning eller i fred

anskaffad materiel. Åtskilliga av de enkla och tillfälliga uppgifter, för vilka

inskrivning av personal i civilförsvaret hittills skett eller avsetts skola ske,

kan nämligen enligt utredningens bedömande lösas utan inskriven personal.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

Det lokala civilförsvarets organisation inom civilförsvarsområde (principskiss)

Civilförsvars
chef
Distrikts
chefer
-

Beredskaps
brandkår
-

Sjukvårdskår

Bevakningskår

Räddningskår

Ledningskår

Utrymningskår

Utrymningsgrupper

Inkvarteringsombud

Brandbefäl till förfogande

Brandgrupper

Fältorgan:

ledningschefer, depåer

Räddningsgrupper

Räddningsmän (för betjäning av tyngre

arbetsredskap)

Centrala ledningsorgan

(ledningscentraler):

ledningssektion, expertsektion, förvaltningssektion
-

Polisbefäl till förfogande

Ordningsgrupper

Bevakningsgrupper

Förstärkningsstyrka

Förbandsstationer

Sorteringslag

Samaritgrupper

Förbandsplatser

Civilförsvarsambulanser

Bussambulanser

Läkarbilar

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 195!)

Tabell över de lokala civilförsvarskårernas personalbehov

71

Län

Lednings-

kårer

Bevak-

nings-

kårer

Bered-

skaps-

brand-

kårer

Rädd-

nings-

kårer

Sjuk-

vårds-

kårer

Utrym-

nings-

kårer

Summa

A.............

2 200

5 000

2 600

5 600

4 100

2 200

21 700

B.............

500

600

800

300

700

300

3 200

C.............

600

800

800

600

900

400

4 100

D.............

800

800

1 600

900

1 000

500

5 600

E.............

1 100

1 500

2 200

1 400

1 800

800

8 800

F.............

900

900

1 800

1 100

1 200

600

6 500

G.............

600

500

1 100

400

500

300

3 400

H.............

800

700

1 500

600

800

500

4 900

I..............

200

200

300

200

100

200

1 200

K.............

500

500

1 000

500

700

400

3 600

L.............

800

800

1 700

700

1 000

600

5 600

M.............

1 700

2 500

3 500

2 200

3 100

1 300

14 300

N.............

600

700

1 000

500

600

400

3 800

0.............

1 500

3 200

2 700

3 900

2 700

1 300

15 300

P.............

1 200

1 600

2 100

1 300

1 500

800

8 500

R.............

900

800

1 300

700

900

600

5 200

S.............

1 000

1 400

1 900

1 100

1 000

700

7 100

T.............

800

2 000

1 600

1 200

1 300

500

7 400

U.............

700

1 100

1 700

1 000

1 200

500

6 200

W.............

1 100

1 400

1 500

700

1 300

700

6 700

X.............

1 100

1 500

1 700

800

1 500

700

7 300

Y.............

1 000

2 000

1 600

700

1 400

700

7 400

Z.............

600

1 500

1 000

300

600

400

4 400

AC............

900

1 400

1 300

400

700

700

5 400

BD............

1 000

1 600

1 600

600

1 000

700

6 500

Summa för riket

23 100

35 000

39 900

27 700

| 31 600

16 800

| 174 100

Som exempel namnes mottagandet av utrymd befolkning i inkvarteringskommunerna

samt mindre kvalificerad expeditionstjänst.

Viss begränsning av organisationens omfattning anser utredningen också

möjlig att vinna om man bygger på principen, att organisationens olika

delar skall bistå varandra i den mån så erfordras. Sålunda kan förutsättas,

att icke endast utrymningskårens personal medverkar vid utrymning och

inkvartering utan även personal, särskilt befälspersonal, inom andra kårer.

Vad gäller beräkningen i övrigt av personalbehovet framhåller utredningen,

att en dubblering eller tredubbling av gruppernas numerär på grund

av indelning i arbetsskift icke längre bör förekomma. Med tanke på behovet

av reserv- och avlösningspersonal har utredningen dock i vissa fall för

att öka gruppens uthållighet och så långt möjligt bevara dess prestationsförmåga

vid verksamhet av längre varaktighet, beräknat mer personal för

gruppen än vad funktionen eljest ger anledning till. I förhållande till den

tidigare indelningen i arbetsskift är denna metod mindre personalkrävande.

I enlighet med nu angivna allmänna synpunkter och med stöd av vidtagna

undersökningar uppskattar utredningen behovet av civilförsvarspliktig

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

personal i civilförsvarskårerna till sammanlagt högst 175 000 personer. Härvid

har hänsyn tagits till den inverkan, som de föreslagna regionala undsättningskårerna

kan antagas få på dimensioneringen av den lokala kårorganisationen.

Förslaget förutsätter, att civilförsvarskårer inom orter, som slutligt utrymts,

skall kunna förflyttas för verksamhet i andra civilförsvarsområden,

där förstärkning påkallas.

Det lokala civilförsvarets organisation enligt utredningens förslag åskådliggöres

av principskiss (sid. 70) och tabell (sid. 71) över det uppskattade

personalbehovet för länen och för riket.

Beträffande de olika kårernas organisation anför utredningen

följande.

Beuakningskårerna bildas av personal ur de kommunala ordningspoliskårerna

(polisbefäl och polismän) samt civilförsvarspliktiga, vilka icke är

anställda inom polisväsendet (civilförsvarspolismän).

Då det gäller ordningsuppgifter anser utredningen det lämpligt att liksom

hittills anknyta personalberäkningarna till den fredsmässiga ordningshållningspersonalens

numerär. Beträffande dimensioneringen av ifrågavarande

personal anför utredningen vidare.

Av lämplighetsskäl kan personal för ordningstjänst icke dimensioneras

så att den kan bemästra alla de ordningshållningsuppgifter, som vid särskilt

svåra tillfällen kan komma att belasta civilförsvaret. Vid toppbelastning

inom ett civilförsvarsområde bör det härav föranledda ökade personalbehovet

tillgodoses genom tillfälliga åtgärder. Dylika ågärder kan avse förstärkning

från angränsande civilförsvarsområden, anlitande av civilförsvarspolismän,

vilka inskrivits för bevakningsuppgifter men som vid det

aktuella tillfället icke är bundna av vakttjänstgöring (reservpersonal, vaktfri

personal), hjälp av militära förband (bl. a. hemvärn) eller av regionala

undsättningskårer samt anlitande av statspolispersonal och andra i civilförsvaret

ej inskrivna polismän.

För åtskilliga enkla ordningsuppgifter kan vidare anlitas befäl och manskap

inom de övriga civilförsvarskårerna. Det må härvid erinras om ati

åtskilliga av de ordningsuppgifter, som åvilar civilförsvaret, är av sådan art,

att uppgifterna lämpligen kan ombesörjas av personal, för vilken polismans

skydd och befogenhet samt beväpning skäligen ej behöver påfordras

(exempelvis kontroll av efterlevnaden av mörkläggningsbestämmelser, enklare

avspärrningar, vägvisning och annan handledning vid skyddsrum,

gruppstationer och härbärgen in. in.).

Utredningen har ej räknat med att särskild personal skall behöva inskrivas

för ordningshållning i allmänna skyddsrum. I befolkningsskyddsrum

förutsättes, att ordningshållning ombesörjes av där förlagda civilförsvarspolismän

eller annan civilförsvarspersonal.

Vid dimensioneringen av personal för ordningsuppgifter måste beaktas,

att de landsbygdskommuner, som enligt inkvarteringsplanläggningen har

att mottaga utrymd befolkning, därigenom kommer att få betydande folkökning.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

Med beaktande av sålunda angivna synpunkter och med stöd av undersökningar

av rekryteringsunderlaget i länen föreslår utredningen, att sammanlagda

antalet polismän och civilförsvarspolisnxän för civilförsvarets

ordningsuppgifter beräknas till två gånger det antal polismän i konstapelsgraden,

som inom varje polisdistrikt skall finnas för ordningsuppgifter i

fred. Härutöver skall i bevakningskårerna ingå inom polisväsendet anställt

ordningspolisbefäl, som är avsett att tagas i anspråk av civilförsvaret. Vid

beräkningarna bortses från statspolispersonal och ordningspolismän, som

utför stadigvarande utredningsuppdrag avsett att pågå även under beredskap

och krig.

Markbevakningen skall enligt utredningens förslag även i fortsättningen

vara uppdelad mellan krigsmakten och civilförsvaret. Enligt en av överbefälhavaren

år 1957 fastställd förteckning över skyddsföremål i riket är

personalbehovet i civilförsvaret för ifrågavarande uppgift 21 600 man,

erforderlig mobiliseringsreserv inräknad, dvs. en ökning med 2 900 jämfört

med tidigare behov. Utredningen har intet att erinra mot denna beräkning

av personalbehovet men framhåller att rekrytering av personal i planmässig

omfattning hittills icke kunnat ske. Fullgörandet för civilförsvarets

del av bevakningsuppgifter i den ökade omfattning, som 1957 års skyddsföremålsförteckning

medför, förutsätter därför enligt utredningen, att ytterligare

värnpliktig personal ställes till förfogande utöver de 6 000, vilka överbefälhavaren

medgivit få disponeras för ändamålet. Utredningen föreslår,

att civilförsvaret successivt övertager ifrågavarande bevakningsuppgifter

från krigsmakten i den utsträckning och i den takt tillgången på lämplig

personal medger. Intill dess ett sådant övertagande kan ske bör bevakningen

av berörda skyddsföremål utföras genom krigsmaktens försorg.

I bevakningskårerna ingår enligt utredningen följande personal:

kårinspektörer ...................... 370

polisbefäl till förfogande .............. 1 104

polismän (gruppchefer) .............. 2 365

civilförsvarspolismän:

gruppchefer ...................... 4 320

manskap .......................... 26 740

Summa för riket ca 35 000

Beredskapsbrandkårernas uppgift är att biträda i räddningsarbete och att

begränsa skador genom brand. Såsom hittills skall det sålunda ankomma på

civilförsvaret att ingripa mot brand och skada, som förorsakas av fientlig

verksamhet, samt att under krig och, i den mån Kungl. Maj :t förordnar

därom, vid krigsfara ingripa också mot brand eller skada som förorsakats

på annat sätt.

I civilförsvarsområden, som inrymmer tätort med minst 5 000 invånare,

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr llb år 1959

skall beredskapsbrandkår enligt utredningens förslag bestå av personal ur

de kommunala yrkes- och borgarbrandkårerna (brandbefäl och brandmän),

förstärkt med dels vapenfria värnpliktiga, som krigsplacerats i civilförsvaret

(värnpliktiga brandmän), dels inskrivna civilförsvarspliktiga, vilka icke

är yrkesmän (civilförsvarsbrandmän). I övriga civilförsvarsområden ingår

i beredskapsbrandkåren enbart personal ur befintliga kommunala brandkårer

eller motsvarande frivilliga brandkårer.

Vid personalberäkningarna har utredningen utgått från uppskattat behovav

motorsprutor med en kapacitet av minst 800 l/min. samt för deras betjänande

erforderlig personal.

I beredskapsbrandkårerna ingår enligt utredningen följande personal:

Härtill kommer ca 5 550 vapenfria värnpliktiga, vilka utan att inskrivas

tilldelas civilförsvaret.

Antalet brandgrupper uppgår enligt utredningens förslag till 3 987. Vissa

grupper utrustas särskilt för att svara för vattenförsörjning. I övrigt förses

beredskapsbrandkårerna med specialutrustning (maskinstegar, skumaggregat

och rökdykarmateriel m. m.) beroende på fredsbrandförsvarets tillgångar.

Räddning skår er na skall enligt utredningen organiseras för räddningsuppgifter

samt för indikering av stridsgaser och radioaktiv strålning.

Vid bestämmandet av räddningsorganisationens storlek måste hänsyn tagas

till den tid inom vilken räddningsarbetet anses böra vara i huvudsak

genomfört (räddningstiden). Därvid bör beaktas att en snabb och effektivinsats

är av utomordentlig betydelse för räddningsarbetet.

I sitt förslag rörande personalens dimensionering har utredningen vidare

utgått från att räddningsverksamheten till stor del kan underlättas genom

de civilförsvarspliktigas självskyddsverksamhet och genom att vissa förebyggande

brandskyddsåtgärder vidtagits av allmänheten, såsom vinds- och

gårdsröjning, anordnande av skydd mot antändning genom värmestrålning

(exempelvis genom vitmålning av fönster) etc. Utredningen har också utgått

från att den efter beredskapsutrymning kvarvarande befolkningen

hänvisats till byggnader av god kvalitet samt att de kvarvarande utgöres av

fullt arbetsföra personer.

Antalet räddningsgrupper föreslår utredningen skola bestämmas till två

grupper för varje tusental invånare, räknat på den befolkning som efter

verkställd beredskapsutrymning jämte i förekommande fall omflyttning

kårinspektörer ........

brandbefäl till förfogande

brandmän ............

civilförsvarsbrandmän

5 359

18 627

15 693

370

Summa för riket ca 39 900

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr ili år 1959

och mobilisering beräknas bo kvar i de delar av civilförsvarsområdet, där

enligt Kungl. Maj:ts särskilda beslut skyldighet att inrätta enskilda skyddsrum

föreligger eller befolkningsskyddsrum skall anordnas. I huvudsak innebär

detta, att räddningsgrupper organiseras för tätorter med ett invånarantal

av mer än 5 000.

Räddningsgrupperna måste enligt utredningen i sin verksamhet kunna

understödjas av personal med maskinell utrustning, som är lämplig för

uppröjning i samband med räddningsarbete i katastrofområden. För dessa

röjningsuppgifter skall inskrivas personer, som i fred handhar skötsel och

drift av kommunägda eller andra för civilförsvaret tillgängliga och lämpliga

tyngre arbetsredskap (exempelvis grävskopor, väghyvlar, kompressorer

med tryckluftaggregat, traktorer och lastbilar med kranar och andra lastningsanordningar

etc.). För här nämnda uppgifter inskriven personal jämte

av civilförsvaret ianspråktagen maskinpark avses kunna vid beredskap och

krig utgångsgrupperas och utnyttjas så, att den — om läget medger detta

vid behov kan disponeras av de kommunala myndigheterna för dem åvilande

arbetsuppgifter.

I räddningskårerna ingår enligt förslaget följande personal:

kårinspektörer .....................

gruppchefer .......................

räddningsmän:

i räddningsgrupper ...............

för betjäning av tyngre arbetsredskap

Summa för riket ca 27 700

Antalet räddningsgrupper uppgår till 3 208.

Sjukvårdskårerna föreslås skola organiseras för sjukvårds- och räddningsuppgifter

samt kontrollåtgärder för skydd mot radioaktiv strålning. A sjukvårdskår

skall även ankomma vissa civilförsvaret åvilande uppgifter med

avseende på skydd mot biologisk krigföring.

Den nuvarande sjukvårdsorganisationen är dimensionerad med hänsyn

till det antal invånare, som i fred finns inom respektive civilförsvarsområde.

Utredningen, som anser att det lokala civilförsvarets organisation bör

anpassas till förhållandena sedan beredskapsutrymning genomförts, har

särskilt studerat frågan om denna ändrade utgångspunkt kan medföra

minskning av antalet enheter i förhållande till den nuvarande sjukvårdsorganisationen.

Resultatet av dessa studier innebär emellertid att på denna

grund någon reducering av antalet sjukvårdsenheter icke kan komma

ifråga. Den minskning av invånarantalet, som beredskapsutrymning medför,

uppväges med avseende på behovet av sjukvårdsenheter av att anfall

med moderna vapen orsakar ett betydligt större antal skadade än vad man

tidigare haft anledning räkna med.

306

3 208

22 456

1 745

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

Med vissa i det efterföljande nämnda undantag kan enligt utredningen

den nuvarande sjukvårdsorganisationen inom civilförsvaret i allt väsent■igt

läggas till grund för sjukvårdskårernas organisation. Personellt innebär

emellertid utredningens förslag en icke obetydlig minskning, i huvudsak beroende

på att utredningsförslaget icke innefattar personal för skiftsindelning.

Utredningen framhåller, att även under förutsättning att omfattande utrymningar

vidtages av våra tätorter kommer tillgången på medicinalpersonal,

sjukvårdsmateriel och transportmedel vid katastrof fall under krig

att starkt begränsa möjligheterna att omhänderta de skadade för individuell

behandling. För att tillgängliga resurser skall komma till största

nytta krävs massbehandlingsmetoder, som bör bygga på redan i fredstid

utfärdade behandlingsföreskrifter. Hela sjukvårdsarbetets förlopp och därmed

även sjukvårdstjänstens uppgifter och organisation blir i hög grad

beroende av denna utgångspunkt.

Den civila sjukvårdsorganisationens utformning under krig med hänsyn

till skadeverkningarna vid anfall med moderna vapen mot tätorter, s. k.

ABC-krigföring (atomvapen, biologiska och kemiska stridsmedel), samt dess

uppgifter in. in. har studerats av medicinalstyrelsen, som härför tillsatt en

särskild katastrofsjukvårdskommitté. Med denna kommitté, vari civilförsvarsöverläkaren

ingår, har utredningen samrått i frågor rörande sjukvårdstjänstens

uppgifter och organisation. Katastrofsjukvårdskommittén

har därvid anfört bl. a.

Sjukvården måste ges sådan inriktning att största möjliga antal av de

skadade får en chans att överleva. Härvid måste beaktas att tidsödande

åtgärder för att bota de få minskar möjligheterna att bota de många. Detta

innebär bl. a., att sådana skadade som icke kan räddas utan tids- och arbetskrävande

medicinsk behandling måste lämnas åsido och att lätt skadade

i största möjliga utsträckning måste behandlas av annan personal

än medicinalpersonal.

Tätorternas sjukvårdsorganisation måste främst vara uppbyggd för att

kunna möta en katastrofsituation. Den måste emellertid kunna anpassas

efter situationer som medger mera fredsmässiga behandlingsmetoder.

Sortering av de skadade efter skadornas svårighetsgrad och efter behovet

av snar behandling är av största betydelse vid katastrofsituationer. Sorteringen

är en fortlöpande procedur, som börjar på uppsamlingsplatsen och

avslutas i sjukhuset. Den första sorteringen på uppsamlingsplatsen torde

med hänsyn till där rådande förhållanden bli av summarisk natur och endast

syfta till att avlasta transport- och vårdapparaten från lätt skadade

personer och från skadade personer, vilka bedöms som hopplösa fall.

Enligt utländskt mönster kan de vid katastroffall skadade uppdelas i följande

fyra huvudkategorier.

A. Lätt skadade, som icke oundgängligen behöver sjukhusmässig vård.

Dessa, som enligt fredsmässiga bedömningsgrunder till stor del skulle ha

intagits på sjukhus, bör vårdas i hemmen eller behandlas på polikliniker,

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 i år 1959

sedan de eventuellt erhållit viss första hjälpbehandling. Skadade tillhörande

denna kategori bör avskiljas på ett tidigt stadium.

B. Svårt skadade, som för att överleva måste erhålla sjukhusvård så snart

som möjligt. Sådana skadade bör ges prioritet i transport- oeh behandlingshänseende.

C. Skadade, som under de första dygnen endast behöver behandlas med

liten medicinsk insats för att livet skall kunna uppehållas, huvudsakligen

genom att tillföras värme, vätskenäring oeh punktmedicin (avvaktande

vård).

D. Dödligt skadade, som endast med komplicerade och tidsödande behandlingsmetoder

kan räddas till livet. Dessa skadade bör transporteras och

behandlas först i sista hand.

Enligt utländska beräkningsgrunder, som bör godtagas, kan de skadades

fördelning på de olika huvudkategorierna beräknas till: kat. A 40 %, kat. B

20 %, kat. C 20 % och kat. D 20 %.

Till följd av bristen på läkare och sköterskor måste det första omhändertagandet

på skadeplatsen bygga på enskilda initiativ och medverkan av

sjukvårdsutbildade lekmän (samariter). Den kvalificerade medicinalpersonalen

måste tas i anspråk på platser, där medicinsk behandling kan meddelas.

Med hänyn till kravet på hög beredskap måste erforderlig medicinalpersonal

mer än hittills fast knytas till civilförsvarsorganisationen. Tillgången

på medicinalpersonal medger emellertid icke, att sådan personal

hålles i beredskap enbart för sådant ändamål. Förbandsstationerna bör

därför utgångsgrupperas i direkt anslutning till lämpligt belägna annex

till beredskapssjukhus. Även efter ett anfall bör intimt samarbete etableras

mellan beredskapssjukhusen och förbandsstationerna, bl. a. på så sätt att

vissa förbandsstationer upprättas såsom mottagande avdelning i omedelbar

anslutning till intakt beredskapssjukhus i skadeområdets närhet.

Vid utredningens samråd med katastrofsjukvårdskommittén har härutöver

framkommit vissa synpunkter beträffande beredskapssj ukhusen av

intresse för civilförsvarets sjukvårdsorganisation. Med hänsyn till de begränsade

möjligheterna att utöka beredskapssjukhusen har en ny vårdform

ansetts böra skapas inom den allmänt civila hälso- och sjukvården

för avvaktande vård och för eftervård av skadade, som utskrivits från sjukhus.

Provisoriska annex, preliminärt benämnda sjukhärbärgen, har för

detta ändamål ansetts böra upprättas i anslutning till beredskapssjukhusen.

Civilförsvarets sjukvårdsverksamhet skall enligt utredningen bedrivas på

följande sätt.

På skadeplatserna skall sjukvårdskåren biträda räddningsenheterna i deras

livräddande verksamhet. På uppsamlingsstråken oeh sorteringsplatserna

lämnas första hjälp (exempelvis blodstillning och förbandsläggning)

åt skadade, som är i omedelbart behov därav, i första hand tillhörande de

förut nämnda kategorierna B och C. Smärtstillande medel bör dessutom

kunna ges skadade i män av behov. Sortering av de skadade sker under ledning

av läkare med iakttagande i tillämpliga delar av de riktlinjer, som

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 774 år 1959

angivits av katastrofsjukvårdskommittén. Förberedande åtgärder vidtages

för skadades transport till förbandsstationer eller direkt till beredskapssjukhus

eller annan sjuk vårdsanstalt. Transporterna från sorteringsplatserna

(uppsamlingsstråken) sker genom civilförsvarets försorg. Däremot

bör transport av skadade från ett beredskapssjukhus till ett annat ankomma

på det allmänt civila medicinalväsendet, som dock härför får utnyttja

de för civilförsvarsändamål uttagna och utrustade ambulanserna.

Vid förbandsstationer lämnas skadade, vilka ej kan föras direkt till sjukhus

från sorteringsplatserna, en fortsatt behandling utöver den första hjälpen

på sorteringsplatserna. Det medicinska arbetet på förbandsstationen

—■ bl. a. enklare operativa ingrepp och kompletterande sortering av skadade

— skall ledas av läkare från beredskapssjukhus. I detta arbete skall

civilförsvarets samariter biträda med mottagning av de skadade, viss livräddande

vård (främst chockbehandling och konstgjord andning), förbandsläggning

samt fixation av frakturer, dvs. i stort sett i enlighet med

vad som nu gäller.

Med beaktande av här refererade synpunkter föreslår utredningen, att

följande enheter skall ingå i sjukvårdskårerna, nämligen 195 förbandsstationer

(samma antal som enligt nuvarande planläggning), 390 sorteringslag

(nytillkomna för sortering av skadade vid uppsamlingsplatser och

uppsamlingsstråk), 303 samaritgrupper (antalet beräknat enligt normen

en grupp per 5 000 invånare efter beredskapsutrymning), 501 förbandsplatser

(samma antal som i nuvarande organisation), 1 454 civilförsvarsambulanser,

1 106 bussambulanser samt 1 200 läkarbilar. Samaritgrupperna

ersätter samaritställena i hittillsvarande organisation och skall kunna vara

rörliga för att etableras på platser där behov uppkommer.

Den inskrivna personalen i sjukvårdskårerna utgöres enligt förslaget av:

kårinspektörer .................................. 358

sysslomän (vid förbandsstationer) ................ 195

gruppchefer .................................... 3 061

samariter ...................................... 21 031

bårbärare (vid förbandsstationer och bussambulanser) 6 764

Summa för riket ca 31 600

Enligt utredningens förslag skall medicinalpersonal icke såsom tidigare

inskrivas i civilförsvaret. Förekommande tjänstgöring i civilförsvaret avses

uteslutande ske enligt av medicinalmyndigheten utfärdad krigsplaceringsorder

och på grundval av tjänsteplikt för medicinalpersonal.

Vtrymningskårerna föreslås skola organiseras för uppgifter i samband

med utrymning och inkvartering samt för sanering och avgasning. Till kårerna

rekryteras i första hand civilförsvarspliktiga, som i kommunal eller

annan samhällsverksamhet förvärvat praktisk erfarenhet och insikter i be
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

79

folknings-, bostads- och socialvårdsfrågor eller dylikt eller som har egenskaper

och intressen, som gör dem lämpliga för arbetsuppgifter av här

avsett slag.

Vid verkställighet av utrymnings- och inkvarteringsåtgärder förutsättes

samtliga kårer i det allmänna civilförsvaret medverka i den utsträckning,

som prövas erforderlig. Ej minst gäller detta den i ledningsorganisationen

ingående ledningspersonalen samt bevakningskårernas personal. Hinder

häremot anses ej möta, då skadeavhjälpande verksamhet och utrymningsverksamhet

antages icke behöva pågå samtidigt.

Enligt utredningen skall uttagning och inskrivning i fred av personal

till utrymningskårerna i princip ske endast för uppgifter, som under beredskap

och krig kan beräknas bli av stadigvarande natur eller är av den art

att inskrivning eljest kan vara påkallad av beredskapsskäl. För tillfälliga

uppgifter anser utredningen böra vid sidan av personal i organisationen

anlitas även icke inskrivna civilförsvarspliktiga personer samt frivilliga

organisationer.

Utrymningsgrupper föreslås skola organiseras inom civilförsvarsområde

där utrymning planlägges. Gruppernas antal beräknas till en grupp per tvåtusen

invånare, de värnpliktiga frånräknade. Utrymningsgruppernas huvudsakliga

uppgift skall vara att biträda vid utrymning och vid omhändertagandet

av personer, som blivit hemlösa på grund av krigshandlingar. De

skall även biträda civilförsvarsledningen vid utspisning av hemlös och

evakuerad befolkning. Utredningen har funnit lämpligt att ålägga utrymningsgrupperna

även sanerings- och avgasningsuppgifter.

Inkvarteringsombud skall enligt utredningen uttagas inom varje kommun

där inkvartering av evakuerade planlägges. Ett inkvarteringsombud inskrives

för varje tusental evakuerade, som avses vid slutlig utrymning skola

inkvarteras inom kommunen. Vid uppskattningen av erforderligt antal inkvarteringsombud

har utredningen utgått från en beläggningssiffra, generellt

motsvarande en tredubbling av fredsbefolkningen. Utredningen finner

ej erforderligt att för de evakuerades mottagning och första omhändertagande

i inkvarteringskommunerna inskrives särskild personal utöver

inkvarteringsombuden.

Den inskrivna personalen i utrymningskårerna utgöres enligt förslaget

av:

Utredningen har funnit, att Svenska röda korsets hjälpstationer kan utnyttjas

i samband med utrymning som sker med landsvägstransporter. Den

kårinspektörer

gruppchefer .....

utrymningsbiträden

inkvarteringsombud

375

1 466

5 864

8 817

Summa för riket ca 16 800

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1959

ökade folkmängden i mindre orter och i landsbygdsområden efter utrymning

kommer att ställa ökade krav på sjukvårdstjänst. Med hänsyn till

hjälpstationernas betydelse för civilförsvarets verksamhet under krig föreslår

utredningen, att ett antal hjälpstationer organiseras med ekonomiskt

stöd från civilförsvaret.

Ledningskårerna skall enligt utredningen organiseras inom civilförsvarsområde

för att vid beredskap och krig stå till civilförsvarschefens förfogande

för ledningen av civilförsvarets förebyggande och skadeavhjälpande

verksamhet samt för att i samband med ledningsverksamheten handha

observations-, sambands- och underhållsuppgifter.

Beträffande observations- och sambandstjänsten har utredningen funnit

att den hittills avsedda kontinuerliga bevakningen från särskilt anordnade

tornobservationsplatser icke längre är ändamålsenlig och ej heller möjlig

att uppehålla med hänsyn till de moderna vapnens skadeverkningar. I stället

bör utnyttjas efter visst system utplacerade mätinstrument, som vid

atomvapenanfall utvisar detonationscentrum, detonationshöjd, bombstyrka

och radioaktivitet, jämte i förväg rekognoscerade eller tillfälliga utsiktspunkter,

från vilka observationer kan ske. Avläsning av instrumenten och

observationer i övrigt utföres av tillgänglig civilförsvarspersonal som förlagts

i närheten av mätinstrument och utsiktspunkter. För verksamheten

viktiga observationer skall givetvis förmedlas även av personal, som utför

rekognoscering efter anfall.

Ledningskårerna skall enligt utredningen användas för taktisk och teknisk

ledning samt för förvaltning. Utredningen anför härom vidare i huvudsak

följande.

Som taktisk ledning kan betecknas beslut om var och för vilka huvuduppgifter

skadeavhjälpande enheter skall insättas i skadeområde, hur arbetet

enheterna emellan bör samordnas, hur arbetet hör inriktas med hänsyn

till angelägenhetsgrad, givna militära direktiv etc. Taktisk ledning kan

även ifrågakomma i samband med utrymningar. Den taktiska ledningen

inom ett civilförsvarsområde utövas dels centralt i huvudcentralen, dels

decentraliserat i distriktscentraler och av fältmässiga ledningsorgan.

Med teknisk ledning förstås sådan ledningsverksamhet, som berör frågor

om utnyttjandet av befintliga resurser tekniskt och fackmässigt för att föreliggande

uppgifter skall kunna lösas på lämpligt sätt.

Till förvaltning hänföres underhållsverksamheten, varmed förstås anskaffning,

reparation och vård av materiel, förrådshållning, utspisning av

civilförsvarspersonal och vid utrymningar och katastrofskador även av civilbefolkning,

förläggning av civilförsvarspersonal, förekommande administrationsuppgifter,

hänförliga till underhållsverksamheten, samt tillförsel till

skadeområden av ersättningsmateriel, drivmedel o. dyl. Ledningen av förvaltningen

inom civilförsvarsområde under civilförsvarsberedskap uppdelas

på centrala och fältmässiga organ.

De fältmässiga organen för förvaltningen inom civilförsvarsområde under

civilförsvarsberedskap utgöres av depåer. Antalet depåer blir beroende

av civilförsvarskårernas storlek samt personalens utspridning på förlägg
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 ur 1959

ningar vid beredskap. För att få ett underlag för bedömande av behovet av

depåer har utredningen utgått från den f. n. planlagda förläggningen av

eivilförsvarspersonal i s. k. basstationer, gruppstationer och uppehållsplatser

inom länen. Den av utredningen föreslagna depåorganisationen är avsedd

att betjäna civilförsvar spersonalen och underhålla denna i dess förläggning

och verksamhet. Depåerna organiseras i enlighet härmed för förläggning,

underhåll och förplägnad av de till varje depå anknutna civilförsvar

senheterna. Särskild personalorganisation för depåtjänst upprättas

i regel icke vid förläggning av mindre personalstyrka än femtio man. Mindre

enheter förutsättes nämligen själva kunna handha erforderliga underhållsuppgifter

utan att härför inskrives särskild personal. I erforderlig omfattning

bör närliggande depåer kunna anlitas för materielför sörj ning in. m.

Enligt utredningens beräkningar skall i civilförsvarets ledningskårer sammanlagt

för riket inskrivas 23 100 personer, varav 124 civilförsvarschefer

och 913 distriktschefer.

Utredningen anser starka skäl tala för att polischeferna alltjämt regelmässigt

förordnas till civilförsvarschefer i områden, där heltidsanställd

civilförsvarschef ej finns. Liksom hittills bör emellertid länsstyrelserna ha

frihet att förordna annan än polischef till civilförsvarschef. Förordnande

bör meddelas för viss tid i taget, förslagsvis sex år.

Civilförsvarsområdena föreslås indelade i civilförsvarsdistrikt på så sätt

att varje i civilförsvarsområde ingående kommun bildar ett civilförsvarsdistrikt.

Denna indelningsgrund synes utredningen lämplig bl. a. med hänsyn

till civilförsvarsnämndernas verksamhet och kommunernas medverkan i

civilförsvaret. I varje civilförsvarsdistrikt utom där civilförsvarschefen har

sin uppehållsplats skall enligt utredningen förordnas en distriktschef, vartill

bör utses person med god kännedom om den kommunala förvaltningen,

företrädesvis kommunal förtroendeman eller tjänsteman. Distriktschef en är

civilförsvarschef ens ombud inom kommunen. Han fullgör i förekommande

fall de uppgifter som i nuvarande organisation ankommer på inkvarteringsledare

samt utövar vid beredskap och krig de funktioner som civilförsvarschefen

kan finna lämpligt att överlämna åt honom. Distriktschef, som icke

tillika är polischef, bör dock ej ges befogenhet att utöva ledning av bevakningskårens

verksamhet i distriktet. Inom varje polischefsdistrikt skall nämligen

polischefen närmast under civilförsvarschefen utöva den omedelbara

ledningen av denna verksamhet.

I fråga om civ ilförsvar sstyr k or nas gruppering och

förläggning framhåller utredningen, att enheterna i princip bör förläggas

så att de kan beräknas undgå primärskador på grund av fientliga

anfall, som riktas mot tätorterna. Avståndet från tätorten till förläggningsplatsen

(skyddsavståndet) blir beroende av de beräknade skadeverkningarna

av vapen, som bedömes som sannolika mot orten ifråga. Hänsyn måste

därvid även tagas till den radioaktiva närverkan, som uppkommer vid lågdetonation

av atomvapen. Skyddsavståndet blir särskilt i lråga om de större

städerna ofta stort.

(i — Iiihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 114

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

Alltjämt måste emellertid enligt utredningen vissa smärre civilförsvarsenheter,

i huvudsak de räddningsgrupper som avses för snabba hjälpinsatser,

förläggas inom eller i närheten av dem tilldelade räddningsområden.

En förläggning av civilförsvarspersonalen enligt vad sålunda föreslagits

medför enligt utredningen att det inte längre är möjligt att räkna med

att personalen i regel skall kunna fullgöra eget yrkesarbete vid sidan av

sin civilförsvar stjänst. Undantag göres dock för orter med mindre än 5 000

invånare och för landsbygden, där skäl anses i regel saknas att hålla personalen

samlad i förläggning under anfallslösa perioder.

Remissyttrandena

Den av utredningen redovisade principiella utformningen av den lokala

civilförsvarsorganisationen tillstyrkes i allmänhet av remissinstanserna. En

allmän tendens i yttrandena är dock, att den föreslagna personalramen

anses knappt hållen, särskilt i fråga om bevakningskårerna, och att befälsorganisationen

måste förstärkas.

I fråga om indelningen i civilförsvarsområden ansluter

sig civilförsvarsstyrelsen till utredningens synpunkt att civilförsvarsåtgärderna

i åtskilliga avseenden kan beräknas framdeles komma att beröra

större sammanhängande områden än tidigare, vilket medför behov av

större territoriella handlingsområden. Styrelsen biträder därför i princip

utredningens indelningsförslag. Emellertid anser styrelsen att den nu gällande

indelningen i civilförsvarsområden lämpligen bör ligga till grund för

distriktsindelningen. Nuvarande civilförsvarsområden har utformats och

försetts med anordningar av skilda slag för att ledningen på lämpligt sätt

skall kunna utövas inom dessa. Personal har även registrerats och utbildats

härför. Utredningens förslag att en representant för civilförsvarschefen

skall utses inom varje kommun finner styrelsen riktigt. Han bör enligt

styrelsen i överensstämmelse med hittills använda benämningar i civilförsvaret

kallas civilförsvarsfogde.

Genom vissa av civilförsvarsstyrelsen föreslagna ändringar i utredningens

indelningsförslag skulle antalet civilförsvarsområden kunna begränsas

till 122. För riket i dess helhet skulle antalet huvudcentraler uppgå till 122,

distriktscentraler till 172 och civilförsvarsfogdarnas ledningsplatser till 752.

Även överbefälhavaren finner det lämpligt att man, såsom utredningen

förordat, övergår till större civilförsvarsområden.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län anser beträffande

omfattningen av Stockholms civilförsvarsområde,

att utredningens förslag icke bör läggas till grund för indelningen och anför

härom.

En ändrad civilförsvarsområdesindelning, som innebure en ökning av det

nuvarande Stockholms civilförsvarsområde, skulle — utan att innebära

några säkra fördelar — medföra åtskilliga nackdelar och i vissa, långt ifrån

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

osannolika, skadelägen kunna visa sig helt olämplig. Det synes överhuvudtaget

ej vara anledning att skapa alltför stora civilförsvarsområden. Redan

med Stockholms civilförsvarsområdes nuvarande utsträckning torde det

vara svårt att åstadkomma en enhetlig taktisk ledning för hela området.

Civilförsvarschefen i Stockholms civilförsvarsområde har i denna fråga

anmält en från överståthållarämbetet och länsstyrelsen avvikande mening

och anser en utvidgning av området att omfatta ungefärligen de kommuner,

som avses med begreppet Stor-Stoekholm, vara nödvändig för ett

effektivt civilförsvar i Stockholmstrakten.

Civilförsvarsstijrelsen å sin sida finner det från taktiska ledningssynpunkter

ändamålsenligt, att Stor-Stockholm uppdelas i ett civilförsvarsområde

norr och ett civilförsvarsområde söder, avgränsade sinsemellan av

Saltsjön—Mälaren och sammanförda till en krets. De sålunda föreslagna

områdena skulle omfatta Stockholms stad och län i dess helhet med undantag

av ett tredje område, benämnt Norrtälje civilförsvarsområde.

Statens organisationsnämnd ansluter sig till civilförsvarsutredningens

uppfattning samt håller före att den av överståthållarämbetet och länsstyrelsen

föreslagna indelningen blir mer personal- och materielkrävande

än den av utredningen föreslagna.

Beträffande personalramen för det lokala civilförsvaret framhåller

civilförsvarsstyretsen, att den egentliga skillnaden mellan utredningens

förslag och de nuvarande planerna för organisationen är förhållandevis

liten. Med hänsyn härtill finner sig styrelsen i huvudsak kunna

godta den föreslagna organisationen. Vissa modifikationer i utredningens

förslag anser civilförsvarsstyrelsen emellertid påkallade.

Ehuru styrelsen i flera avseenden, exempelvis i fråga om ordonnanser,

biträder utredningens förslag om att inskrivning i civilförsvaret icke skall

ske under fred anser styrelsen dock att följande personalkategorier bör

inskrivas, nämligen befälspersonal å sådana fartyg, som uttagits och utrustats

för brandsläckning, civilförsvarspolismän för upprätthållande av ordning

i allmänna skyddsrum och befolkningsskyddsrum, personal vid förbandsstation

för skriv- och registreringsarbete, medicinalpersonal samt

observationspersonal.

Civilförsvarsstyrelsen finner det vidare från beredskapssynpunkt angeläget,

att en mobiliseringsreserv inskrives. Detta framstår som ofrånkomligt

om, såsom utredningen föreslagit, den tidigare beräkningen av personal

för tjänstgöring i skift bortfaller. Reserven bör enligt styrelsen vara

ca 10 %.

1 huvudsak de här redovisade modifikationerna och behovet av en viss

smidighet i organisationen hör enligt civilförsvarsstyrelsen leda till all

personalramen, därest utredningens förslag angående de uppgifter som skall

åvila civilförsvaret lägges till grund för beräkningarna, bestämmes till

högst 235 000 personer.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

Länsstyrelserna i Malmöhus, Västmanlands och Gävleborgs län uttalar

sig i samma riktning som civilförsvarsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller vidare, att utredningens

förslag rörande den lokala civilförsvarsorganisationen endast bör betraktas

som ett alternativ bland flera tänkbara. Det är därför enligt länsstyrelsens

mening av vikt, att statsmakternas blivande ställningstagande till civilförsvarsorganisationens

omfattning icke kommer att innefatta bindande

beslut rörande dess närmare utformning. Länsstyrelsen anför till utveckling

av denna sin uppfattning följande.

Antalet i organisationen ingående enheter har så gott som genomgående

satts i relation till ortens befolkningstal. Någon gradering av orterna efter

anfallsrisk har icke skett. En sådan är dock enligt länsstyrelsens mening

ofrånkomlig. Därvid synes lämpligt att anknyta till den gradering som skett

till ledning för utrymningsplanläggningen och indela tätorterna i tre kategorier:

utrymningsorter av första och andra graden samt icke-utrymningsorter.

Behovet av en differentiering framträder särskilt starkt med hänsyn

till att utredningen vid sin beräkning av organisationens storlek utgått från

antagandet att beredskapsutrymning hunnit verkställas vid den tid, då de

skadeavhjälpande enheterna behöva träda i funktion. Man har med andra

ord antagit, att utrymningsorternas folkmängd reducerats till omkring

40 % av den normala. Den begränsning av organisationens storlek, som

en avvägning mellan behov och resurser nödvändiggör, sker sålunda för

landets samtliga utrymningsorter likformigt i proportion till en antagen

folkmängdsminskning. För de orter, som icke skola utrymningsplaneras,

sker däremot ingen motsvarande begränsning. En tillämpning av utredningens

beräkningsmetod ger i vissa fall ett mycket otillfredsställande

resultat. Sålunda skulle exempelvis en stad med 25 000 invånare och så

hög anfallsrisk att snabbutrymning ansetts böra planläggas icke få större

skadeavhjälpande organisation än en stad med 10 000 invånare, för vilken

ingen utrymningsplanläggning ansetts erforderlig. Trots de föreslagna undsättningskårerna

och de möjligheter till hjälp från annan ort, som i övrigt

kunna stå till buds, anser länsstyrelsen en förstärkning av den lokala organisationen

i mera riskfyllda orter ofrånkomlig även om den av utredningen

beräknade totala personalramen därigenom kommer att överskridas.

Beträffande utformningen av den lokala civilförsvarsorganisationen

anföres i övrigt bl. a. följande.

Civilförsvarsstyrelsen finner att lednings- och befälspersonalen blivit alltför

svagt dimensionerad, särskilt i de tätorter, där civilförsvarschefen icke

bar sin uppehållsplats. Den taktiska ledningen av de skadeavhjälpande

enheterna och genomförandet av utrymningsåtgärder kräver enligt styrelsen

en förstärkning av ledningspersonalen. Vidare är det styrelsens bestämda

uppfattning att åtminstone för vissa av de föreslagna kårerna fordras mera

ordnade befälsförhållanden än vad utredningen tänkt sig. Avdelningar anses

sålunda böra sammanföras till högre enhet, av styrelsen kallad pluton.

Till denna måste knytas särskild befälspersonal samt erforderliga staber.

Anmärkningen berör främst brand- och räddningskårerna, men även i fråga

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

om bevakningskårernas ordningsdel anses en sammanföring av enheter

till pluton under särskilt befäl böra ske.

Överbefälhavaren, överståthållarämbetet och halva antalet länsstyrelser

gör liknande uttalanden. Överbefälhavaren anser sålunda, att den

föreslagna skadeavhjälpande organisationen icke fått den stadga som

erfordras i uppbyggnaden. Organisationen anges medge stor smidighet,

när det gäller att med utnyttjande av ledningskårernas befäl åstadkomma

eu efter läget lämpad indelning, men svårigheterna att snabbt göra denna

indelning synes vara betydande och möjligheterna att samordna verksamheten

för flera olika grupper begränsade. Inom orter där ett större antal

grupper skall organiseras måste dessa enligt överbefälhavarens mening

organisatoriskt sammanföras i större enheter och erforderligt befäl i

»plutonchefsinstansen» tillkomma.

I fråga om de olika kårernas uppgifter och sammansättning göres vissa

invändningar mot utredningens förslag.

Civilförsvarsstyrelsen erinrar om att utredningen genom sammanslagning

av arbetsuppgifter kunnat minska antalet tjänstegrenar eller kårer.

Sålunda har bland annat de uppgifter rörande skyddet mot gas och

radioaktivitet, som f. n. åvilar gasskyddstjänsten, överförts till räddnings-

och utrymningskårerna. Det synes styrelsen riktigt, att på sätt utredningen

föreslagit, göra de framskjutna räddningsgrupperna skickade

att fullgöra sådan indikeringsverksamhet, som krävs för deras framträngande

till skyddsrum och rasplatser. Men i övrigt anser styrelsen utredningens

förslag komma att för räddningskårerna innebära splittring i arbetsuppgifterna

och ett utökat utbildningsbehov, vars lämplighet kan ifrågasättas

av organisatoriska skäl. Utredningen har vidare enligt styrelsens mening

bortsett från de ökade arbetsuppgifter på radiakskyddets område, som

anses följa av den senaste utvecklingen. Det är sålunda att räkna med att

indikering och sanering behöver fullgöras i avsevärt större utsträckning än

utredningen synes ha tänkt sig. Tendensen pekar enligt civilförsvarsstyrelsen

klart på behovet av särskilda enheter för att lösa de arbetsuppgifter,

som hör samman med gas- och radiakskyddet. Styrelsen har övervägt huruvida

en särskild kår skulle behöva inrättas för detta ändamål, men tills

vidare stannat vid att man kan organisera de erforderliga enheterna inom

utrymningskåren.

Överbefälhavaren kan inte biträda förslaget att den lokala indikeringen

skall utföras av räddningsgrupperna. Det synes honom lämpligt att särskild

personal (indikcringsgrupper) avses för denna uppgift. Att i någon

större utsträckning räkna med användning av befintliga militära resurser

i målets närhet torde inte vara tillrådligt. Radioaktiv beläggning torde nämligen

vid militära förband oftast kräva skyddsåtgärder, såsom omgrupperingar,

vilka måste baseras på grundlig indikering inom områden som är

betydelsefulla från förbandens egen synpunkt.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 ^ år 1!)59

Länsstyrelserna i Östergötlands, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens

län uttalar sig för att en särskild gas- och radiakslcyddskår organiseras.

Utredningens förslag till dimensionering av ordningspersonalen innebär

enligt civilförsvarsstyrelsen betydande risker för att uppgifterna blir organisationen

övermäktiga, bl. a. på grund av de stora befolkningsförflyttningar

som en utrymning medför. Styrelsen föreslår en uppräkning av inskrivningsbehovet

för bevaknings k årer na med i runt tal 12 000

man till 47 000 man.

Länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,

Malmöhus, Älvsborgs, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands

och Norrbottens län är också av den uppfattningen att bevakningskåren bör

utökas.

I fråga om brandverksamheten bör enligt civilförsvarsstyrelsen

en avdelning, dvs. en av två grupper sammansatt enhet, utgöra den

minsta taktiska enheten. För att leda den taktiska insatsen vid eldsläckning

föreslår styrelsen därför särskilt inskrivna och utbildade avdelningschefer.

Snabbgrupper anser styrelsen böra ingå i brandkårerna och till ungefär

en tredjedel stationeras i anslutning till framskjutet grupperade räddningsenheter.

De av styrelsen föreslagna ändringarna angående civilförsvarets

brandkårer innebär totalt en ökning med cirka 13 000 personer.

Civilförsvarsstyrelsen föreslår även vissa ändringar med avseende på

räddningskårerna. Förslaget att överföra snabbgrupperna till

brandkårerna medför att räddningsgrupperna befrias från brandsläckningsuppgifterna

och att deras brandutrustning, bl. a. bärbara motorsprutor, utgår

ur räddningskårernas organisation. Vidare bör såsom framgått av det

föregående gas- och radiakindikering av icke enbart tillfällig natur enligt

styrelsen överföras från räddningsgrupperna till särskilda enheter. I fråga

om tyngre maskiner och redskap behöver dessa enligt styrelsen mer eller

mindre permanent utnyttjas av kommunen och endast tillfälligtvis av civilförsvaret

i samband med anfall. Styrelsen föreslår, att dessa resurser icke

fråntages kommunerna på sätt utredningen föreslagit, utan att de under

krig och beredskap liksom i fred sorterar under kommunerna och deras

tekniska organ. I det fall civilförsvaret i samband med anfall har behov av

att använda dessa tunga maskiner i anslutning till räddningsverksamheten

bör de av kommunen ställas till civilförsvarschefens förfogande. Maskinparken

med maskinskötare måste i gatuförvaltningens regi utnyttjas och

utgångsgrupperas på ett av civilförsvarschefen godtaget sätt, så att den

utan omgång kan disponeras av denne. Styrelsen anser att civilförsvarschefen

för att erforderlig beredskap i detta hänseende skall kunna upprätthållas

bör ges rätt att lämna den kommunala förvaltningen direktiv angående

utgångsgrupperingen. För att säkerställa de uppgifter, varom här är

fråga, måste kommunen vidare ges möjligheter att erhålla uppskov för

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr lli är 1959

maskinskötare i värnpliktsåldern. Ävenså måste kommunen tillhöriga

maskiner och redskap undantagas från uttagning för andra myndigheters

räkning. Räddningskårernas personal beräknas av civilförsvarsstyrelsen

till 30 100, dvs. 2 400 personer mer än vad utredningen föreslagit.

I fråga om sju k vårdskårerna är styrelsen i stort ense med utredningen

om utformningen av organisationen. Såsom framgått av det föregående

har dock styrelsen avvikande mening beträffande inskrivning av

medieinalpersonal samt registreringspersonal vid förbandsstationerna. Enligt

styrelsens förslag ökas sjukvårdskårerna med 7 800 personer. Av dessa

är hälften sådana som enligt utredningen skall finnas i organisationen men

icke inskrivas (medieinalpersonal och skrivbiträden vid förbandsstationer).

Återstoden av ökningen hänför sig till övervägande del till avlösningspersonal

(samariter) vid förbandsstationer. Det totala personalbehovet i sjukvårdskårerna

blir enligt styrelsen 42 900 personer.

Vad gäller utrymningskårerna framhåller civilförsvarsstyrelsen,

att det vid den revidering av utrymningsplanläggningen, som sedan

början av år 1957 pågår inom civilförsvaret, framstått såsom alltmera klart,

att de väsentliga funktionerna vid verkställigheten utgöres av ledning, förbindelsetjänst

samt ordningshållning och trafikreglering. Detta innebär att,

om den av utredningen föreslagna organisationen skall insättas för utrymningsuppgifter,

det främst blir ledningskåren, bevakningskåren och delar

av beredskapsbrand- och räddningskårerna som kommer att tagas i anspråk,

medan utrymningskåren kommer att få uppgifter av närmast kompletterande

art vid omhändertagande av sådana utrymmande som av skilda anledningar

är i behov av bistånd. Enligt styrelsens uppfattning är därför

benämningen »utrymningskår» mindre lämplig. Med hänsyn till kårens uppgifter

i samband med utrymning och inkvartering samt skadehjälp efter

anfall synes »socialtjänstkår» vara en mera adekvat benämning. Därest

emellertid kårens tilltänkta uppgifter i avseende på gas- och radiakskydd

väsentligt skall vidgas i förhållande till utredningens förslag — vilket styrelsen

förordat — kan det enligt styrelsen övervägas att ge kåren ett namn

med anknytning till dessa uppgifter.

Föreliggande underlag beträffande utrymningsplanläggningen är enligt

styrelsen ännu icke så fullständigt, att styrelsen med bestämdhet kan avgöra

om den av utredningen föreslagna civilförsvarsorganisationen på snabbutrymningsorterna

är tillräcklig eller icke.

I fråga om det första omhändertagandet i inkvarteringsområdena finner

styrelsen den av utiedningen föreslagna organisationen i dessa områden

mindre ändamålsenlig och föreslår vissa ändringar, bland annat utökning

av antalet inkvarteringsombud samt bibehållande av socialtjänstpersonal.

Överbefälhavaren bedömer det med hänsyn till risken att fientliga anfall

insättes under pågående utrymning nödvändigt, att det i varje fall i de

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 114- år 1959

största snabbutrymningsorterna finns särskilda ledningsorgan med huvuduppgift

att leda utrymningarna.

Vad beträffar ledningskåre r na har civilförsvarsstyrelsen i huvudsak

icke något att erinra mot utredningens förslag till organisation och

dimensionering, vilket förslag ungefärligen överensstämmer med vad som

provisoriskt tillämpats under de senaste åren. Styrelsen är dock inte beredd

att avstå från observatörer och observationsplatser inom större orter. Styrelsen

anför härom i huvudsak följande.

Det lokala civilförsvaret är under den närmaste tiden efter anfall helt

beroende av observationer från mätstationer och utsiktsplatser. För ett

snabbt och ändamålsenligt insättande av civilförsvarets skadeavhjälpande

enheter är det av största betydelse att personal vid dessa stationer och

utsiktsplatser omedelbart efter anfall lämnar sin skyddade uppehållsplats

och verkställer erforderliga mätningar och observationer samt per radio

meddelar civilförsvarsledningen resultatet. Av de framlagda analysredogörelserna

framgår med full tydlighet att denna första preliminära rapport

är av utomordentlig betydelse för räddningsresultatet. Enligt utredningens

mening skall här ifrågavarande avläsning av instrument och observationer

i övrigt utföras av tillgänglig civilförsvarspersonal som förlagts, i förekommande

fall i skyddsrum, i närheten av mätinstrument och utsiktspunkter.

Om utredningen som styrelsen förmodar med tillgänglig civilförsvarspersonal

menar i det allmänna civilförsvaret för andra uppgifter inskriven

personal, kan enligt styrelsens uppfattning densamma ej utnyttjas för

ifrågavarande ändamål. Ifrågavarande avläsning av instrument, verkställande

av observationer och rapportering bör ske kontinuerligt under hela

räddningsperioden för att civilförsvarsledningen successivt skall kunna förbättra

och med hänsyn till brändernas utbredning och radioaktivitetens förändringar

komplettera den första preliminära skadebilder.. Observationspersonal

bör därför vara inskriven i ledningskåren. Personalstyrkan beräknas

till 4 000.

Befattningen som ställföreträdande civilförsvarschef anser civilförsvarsstyrelsen

böra vara en fast befattning även i fred. I och med att den tidigare

byråorganisationen med stadigvarande befattningshavare slopas, är det nämligen

ett beredskapskrav, att det alltid finnes tillgång till någon som automatiskt

med civilförsvarschefs befogenhet kan taga ledning av verksamheten.

Ledningskårernas personalstyrka uppgår enhgt civilförsvarsstyrelsens

förslag till 25 800.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att man i fråga om ledningskårens

arbetssätt och därav följande organisation har att räkna med så

många okända faktorer, att det vore oklokt att på nuvarande stadium låsa

fast sig vid en bestämd uppfattning. I stället bör civilförsvarsstyrelsen bemyndigas

att bedriva en på bred bas upplagd försöksverksamhet, där olika

alternativ kan bedömas, allteftersom de praktiskt prövats.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr ll''r år 1959

B. Regionalt civilförsvar

Utländska förhållanden

Numera finns i ett flertal länder särskilda hjälporganisationer, avsedda

att vid katastrofskador förstärka det lokala civilförsvaret. Så är fallet i bl. a.

Belgien, Danmark, England, Holland, Norge och Schweiz. Hjälporganisationerna

har utformats med hänsyn till varje lands speciella förhållanden men

har vissa principiella likheter. Sålunda är organisationen i samtliga fall

en rent statlig angelägenhet. Den står under central eller regional civil eller

militär myndighets ledning men träder vid verksamhet under lokal myndighets

befäl. Organisationen, som även skall kunna arbeta självständigt oberoende

av andra ledningsorgan, avses kunna prestera ett effektivai e arbete

än vad det lokala civilförsvaret i regel kan åstadkomma. För att få personal

i bästa möjliga fysiska kondition rekryteras de regionala hjälporganisationerna

i regel med värnpliktiga. Endast Norge rekryterar sin regionala

organisation med civilförsvarspliktiga på samma sätt som beträffande det

lokala civilförsvaret.

Civilförsvarsutredningens förslag

Utredningen

Utredningen framhåller att, oaktat det lokala civilförsvaret får en annan

och i flera hänseenden effektivare organisation än tidigare om utredningens

förslag antages, denna organisation likväl icke kan ges kapacitet för att

bemästra alla situationer. Särskilt vid katastroffall uppstår med all sannolikhet

behov av hjälp från styrkor, vilka genom sin speciella rekrytering, utbildning,

övning och utrustning har större effektivitet än vad de lokala enheterna

av praktiska och ekonomiska skäl kan få.

Med hänsyn härtill har utredningen ansett vägande skäl föreligga för att

regionala reserver av skadeavhjälpande enheter tillskapas, av utredningen

benämnda undsättning skårer. För att dessa regionala enheter skall få avsedd

effektivitet krävs att de i huvudsak rekryteras med ungt folk i god kondition.

Utredningen finner det därför nödvändigt att även personal i de värnpliktiga

åldrarna tillföres nämnda enheter.

Enligt utredningens uppfattning finns det skäl, som talar för att undsättningskårerna

bör ingå i krigsmakten. Ett av skälen är att dessa kårer, sasom

nyss nämnts, i huvudsak hör rekryteras med värnpliktiga. Vidare anser utredningen

att viss del av den för värnpliktsutbildning eljest avsedda tiden skall

utnyttjas för civilförsvarsutbildning och övning. Krigsmakten förfogar över

erforderliga förläggningsutrymmen, förrådsutrymmen, vissa utbildningsmöjligheter

m. in. Ytterligare skulle ett av krigsmakten uttalat önskemål om

undsättningskårernas beväpning naturligt tillgodoses, om kårerna göres till

en militär organisation. Då undsättningskårerna icke avses att uppbyggas

med utnyttjande av kommunala resurser finns ej heller från denna synpunkt

några organisatoriska hinder.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 är 1959

Emellertid har chefen för försvarsstaben vid samråd mellan honom och

utredningen anfört, att betydande nackdelar är förenade med att låta undsättningskårerna

ingå i krigsmakten, och han har till belysning härav framhållit

följande. Det är vid all verksamhet väsentligt med klara och entydiga

ansvarsförhållanden och befälslinjer. Civilförsvaret ledes av inrikesdepartementet,

civilförsvar sstyrelsen och regionala civila myndigheter. Därest undsättningskårerna

inginge i krigsmakten, skulle ansvaret för civilförsvaret

icke odelat ligga på civilförsvarsmyndigheterna. Ansvarsförhållandena skulle

sålunda bli oklara, både beträffande förberedelser i fred och verksamheten i

krig. Inom samtliga militära försvarsgrenar finns vidare f. n. ett mycket stort

antal utbildningslinjer med krav på långt driven specialisering och på god

tillgång till utbildningsmateriel av olika slag. Försök pågår med nya vapen

och med ny materiel, vilkas införande i krigsorganisationen så småningom

kommer att medföra ytterligare krav på nya utbildningslinjer. Det skulle

därför utgöra en stor belastning för krigsmakten, om den genom att tillföras

undsättningskårerna skulle behöva införa ytterligare nya utbildningslinjer,

av vilka dessutom flera skulle vara av helt annan karaktär än de nuvarande.

Med hänsyn till de av chefen för försvarsstaben anförda synpunkterna

föreslår civilförsvarsutredningen, att kårerna skall vara en civil organisation.

Undsättningskårerna bör enligt utredningen i första hand avses för verksamhet

inom särskilda undsättningsområden och där förläggas i depå så

att insättandet i räddningsverksamhet kan ske med tillräcklig skyndsamhet

i den viktigaste tätorten inom undsättningsområdet men samtidigt så centralt

som möjligt i förhållande till andra betydelsefulla tätorter eller industridistrikt

inom samma område. Det genomsnittliga avståndet från depå

till förutsedda skadeområden bör sålunda i genomsnitt ej uppgå till mer än

3—5 mil. I intet fall bör avståndet överstiga 10 mil.

Enligt utredningens mening bör undsättningskårernas verksamhet främst

avse eldsläcknings- och räddningsuppgifter. För att insatsen skall få väsentlig

betydelse till stöd åt det lokala civilförsvaret anses en förstärkning i katastroffall

med 30—40 % av befintliga lokala resurser för brand- och räddningsverksamhet

erforderlig. Från dessa utgångspunkter föreslår utredningen,

att 22 undsättningskårer organiseras i riket med en sammanlagd

personalstyrka av 10 000 man.

Enligt förslaget skall kårerna fördelas på sätt som framgår av följande

tabell (sid. 91).

Beträffande organisationen av undsättningskår anför utredningen att

varje kår skall kunna utföra sitt arbete antingen självständigt eller samordnat

med det lokala civilförsvaret. I sistnämnda fall skall kåren ledas av det

lokala civilförsvarets befäl. Undsättningskårernas organisation bör av detta

och även andra skäl utformas i nära överensstämmelse med det lokala

civilförsvarets organisation.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1959

91

Grupp av städer (undsättningsområden)

Antal undsätt- ningskårer

1. Stockholm, Uppsala, Södertälje, Nynäshamn......................

5

2. Göteborg, Borås, Alingsås, Kungälv, Uddevalla, Trollhättan, Varberg

3

3. Malmö, Hälsingborg, Kristianstad, Ystad, Trelleborg, Eslöv, Lund,

Landskrona, Ängelholm, Hässleholm, Halmstad....................

3

4. Karlskrona, Karlshamn, Växjö, Kalmar...........................

1

5. Jönköping-Huskvarna, Nässjö, Värnamo, Ulricehamn...............

1

6. Trollhättan, Vänersborg, Skövde, Tidaholm, Falköping..............

1

7. Norrköping, Linköping, Motala, Mjölby, Tranås, Finspång...........

2

8. Eskilstuna, Arboga, Södertälje, Nyköping, Katrineholm.............

1

9. Örebro, Karlskoga, Hallsberg, Kristinehamn, Karlstad..............

1

10. Västerås, Köping, Fagersta, Avesta-Krylbo, Uppsala, Enköping......

1

11. Gävle, Avesta-Krylbo, Ludvika, Borlänge, Falun...................

1

12. Ljungaverk, Ånge, Sundsvall, Sollefteå, Härnösand, Östersund.......

1

13. Boden, Luleå, Piteå, Skellefteå...................................

1

Summa

22

I en undsättningskår föreslås skola ingå, förutom kårchef och biträdande

kårchef, tre undsättningsavdelningar samt depåorganisation. Varje avdelning

skall utgöras av åtta undsättningsgrupper och fem specialgrupper, de

sistnämnda utrustade för vattenförsörjning och försedda med tyngre räddningsutrustning.

Härtill kommer lednings- och sambandspersonal samt

ambulans- och bevakningspersonal. För att ombesörja erforderliga bevakningsuppgifter

i undsättningskårernas depåer och för att vid kårs förflyttning

lämna skydd mot sabotageförsök eller anfall av fientliga mindre enheter

(exempelvis luftlandsatta enstaka fientliga soldater eller patruller)

bör civilförsvarspolismän tilldelas undsättningskårerna. En avdelning anses

böra omfatta tillsammans 111 man. Depåorganisationen för en kår

anges kräva 51 man.

Undsättningskårernas personalbehov framgår närmare av en av utredningen

uppgjord tabell (se sid. 93).

Utredningen framhåller, att då undsättningskårernas verksamhet kan

förutsättas komma att utövas under särskilt svåra förhållanden undsättningskår

bör förfoga över kvalificerad lednings- och befälspersonal, väl utbildad

och fysiskt fullgod brand- och räddningspersonal samt fullgod utrustning,

vari ingår fordon som medger förflyttning även på vägar av mindre

god kvalitet.

Behovet av värnpliktig personal i undsättningskårerna beräknar utredningen

till 9 500 man. övrig personal kan enligt förslaget utgöras av civilförsvarspliktiga,

som ej är i värnpliktsåldern.

Undsättningskårernas karaktär av civil organisation medför enligt utredningen

att personalen, frånsett de i kårerna ingående civilförsvarspolismännen,

skall vara obeväpnad. Av samma skäl som anförts beträffande det lokala

civilförsvaret bör undsättningskårernas personal enligt utredningen ej heller

få tagas i anspråk för tjänst i hemvärnet.

Enligt förslaget skall undsättningskår organiseras och administreras av

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

länsstyrelsen i det län, där kåren skall vara utgångsgrupperad. Utredningen

finner ej anledning föreslå att särskilda förläggningsutrymmen (kaserner

eller dylikt) anordnas i fred för undsättningskårerna såsom skett i Danmark

och Norge. Förläggning av kårerna vid civilförsvarsberedskap anser

utredningen i stället böra planläggas enligt samma principer som tillämpas

inom det lokala civilförsvaret, exempelvis i skolor, samlingslokaler eller

dylikt. Den fredsmässiga förrådshållningen bör då samordnas med det

lokala civilförsvaret.

I det regionala civilförsvaret ingår enligt utredningens förslag, förutom

undsättningskårer, även gasskijddslaboratorier.

Gasskyddslaboratorier organiseras f. n. genom civilförsvarsstyrelsens försorg

inom vissa län. Laboratorierna, som är fjorton till antalet, sorterar under

vederbörande länsstyrelse. De har till uppgift att inom fastställda verksamhetsområden

(ett eller flera län) vara ett konsulterande organ för tekniska

frågor avseende gasskydd samt för stridsgaskemi. Personalen uppgår

till inalles 700 personer. Organisationen bör enligt utredningen bibehållas,

dock med den ändringen att gasskyddslaboratorium bör organiseras av den

länsstyrelse, inom vars län det är beläget. Personalen anser utredningen böra

inskrivas så som sker med civilförsvarspersonal i övrigt.

Till det regionala civilförsvaret räknar utredningen slutligen också utnyttjandet

av flygplan och helikoptrar, som ställes till civilförsvarets förfogande.

De skulle enligt utredningen främst vara av värde i samband med spaningsuPP§ifter

— för att civilförsvarsledningen vid mera utbredda skadeområden

skall få en tillräckligt snabb och tillförlitlig bild av skadeläget — trafikdirigering

in. m. vid utrymning, indikering av radioaktivitet, transport av personer

och materiel samt rapportering särskilt vid katastroffall. För uppgifterna

anses såväl helikoptrar som konventionella flygplan kunna anlitas.

För att tillgodose ifrågavarande behov synes det utredningen nödvändigt,

att visst antal helikoptrar redan i fred reserveras för civilförsvaret. I första

hand anses därvid tillgången till helikopterflyg böra säkras för regional

användning med anknytning till Stockholm, Göteborg och Malmö. Beträffande

användningen av flygplan, varvid sportflygplan närmast kommer

i fråga, har utredningen i avvaktan på ytterligare klarlägganden av tillgången

på sådana plan ej ansett sig kunna framlägga något förslag om hur

en fastare anknytning av dylikt flyg till civilförsvaret skall ske.

Remissyttrandena

Utredningens förslag om att upprätta regionala undsättningskårer biträdes

allmänt av remissinstanserna. Olika synpunkter har dock framförts angående

kårernas omfattning och organisation.

I princip tillstyrkes sålunda förslaget av statskontoret, överbefälhavaren,

civilförsvarsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

statens organisationsnämnd, statens brandskola, civilbefälhavarna och läns
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959 93

Undsättningskårernas personalbehov

Personalbehov

Befattning

undsättnings-

avdelning

depå

sammanlagt

för 1 und- sättningskår

(3 undsätt- ningsavdeln.

jämte depå)

sammanlagt

för 22 und- sättnings- kårer

1

30

1

22

1

3

66

1

3

66

1

1

22

3

3

66

1

1

22

1

1

22

Gruppchefer:

8

24

528

5

15

330

1

3

66

2

•6

132

1

3

66

6

6

132

71

213

4 686

4

12

264

8

24

528

9

27

594

24

24

528

6

6

132

6

6

132

Förrådsarbetare.................

3

3

66

Mobiliseringsreserv

111

51

386

8 500

1 500

Summa

10 000

styrelserna samt Sveriges civilförsvarsförbund, svenska brandskyddsföreningen

och svenska brandkårernas riksförbund. Statskontoret framhåller

dock, att slutlig ställning till förslaget icke lär kunna tagas förrän frågan

om lämplig utbildningsanstalt för kårernas personal blivit utredd.

Beträffande undsättningskårernas uppgifter anför civilförsvarsstyrelsen,

att det vill synas som om utredningen avsåg att undsättningskårernas

huvuduppgift borde vara att förstärka det lokala civilförsvarets

brandtjänst samt att därutöver medverka i räddningstjänst. Styrelsen

erinrar om att den skadeavhjälpande verksamheten i första hand skall taga

sikte på att rädda människoliv, ej minst för att ge ökad kraft åt totalförsvaret.

Undsättningskårernas huvuduppgift bör därför vara att rädda människoliv.

Huruvida kårerna skall uppbyggas i första hand för eldsläckningsinsats

eller för räddningsinsats finner styrelsen svårbedömt. Det synes

styrelsen emellertid ej nödvändigt alt man redan nu tar ställning härtill. Med

all sannolikhet krävs det lång lid innan utbildnings- och utrustningsproble
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

men blir så aktuella att ett val måste göras. Uppbyggandet av kårerna kan

således påbörjas och bestämmandet av deras inriktning ske senare. Härvid

torde med de först organiserade enheterna vissa försök och prov kunna

göras och på så sätt ett bättre underlag erhållas för det slutliga avgörandet

rörande deras utrustning och utbildning.

Med anledning av att utredningen särskilt framhållit undsättningskårernas

uppgifter i de större orterna påpekar civilförsvarsstyrelsen, att det efter

en omfattande beredskapsutrymning och framförallt efter en slutlig utrymning

kan uppstå stora skador bland den utrymda befolkningen vid anfall

med atomvapen mot inkvarteringsområdena. Emedan civilförsvarets skadeavhjälpande

organisation i inkvarteringsområdena icke torde kunna dimensioneras

för att möta atomkatastrofer kommer undsättningskårerna enligt

styrelsen att lå mycket stor betydelse som fjärrhjälp till sådana områden.

I fråga om undsättning skårernas antal, gruppering

och organisation har civilförsvarsstyrelsen och civilbefälhavarna i

vissa hänseenden annan uppfattning än utredningen.

Civilförsvarsstyrelsen tänker sig visserligen samma totala personalram för

undsättningskårerna som utredningen men anser att varje kår bör göras

större. Detta leder till att antalet kårer måste begränsas. Under hänsynstagande

till att undsättningskårerna i utgångsläget främst erfordras för de

större orterna samt under beaktande av att de bör kunna snabbt omgrupperas

i anslutning till utrymning föreslår styrelsen 16 undsättningskårer, grupperade

enligt följande uppställning.

1.

Stockholmsgruppen ...........

Utredningens

förslag

........... 5

Styrelsens

förslag

6

2.

Göteborgsgruppen

........... 3

3

3.

Skånegruppen .................

........... 3

3

4.

Blekingegruppen

........... 1

_

5.

Smålandsgruppen .............

........... 1

_

6.

Västgötagruppen

1

—

7.

östgötagruppen ...............

........... 2

1

8.

Sörmlandsgruppen

11

l1

9.

Närkegruppen

1}

10.

Västmanlandsgruppen

........... 1

1

11.

Gävle-Dalagruppen

........... 1

1

12.

Västernorrlandsgruppen

1

—

13.

Norrbottensgruppen ...........

1

—

22

16

1 Gruppering i utgångsläget för understöd av främst Örebro och Västerås.

Personalstyrkan i varje kår föreslår styrelsen skola uppgå till 565 man.

I varje undsättningskår (styrelsen använder uttrycket undsättningsbataljon)

skulle ingå tre undsättningskompanier, vart och ett bestående av tre plutoner.

Styrelsens förslag innebär vidare, att ett färre antal grupper (4 grup
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959 95

Skiss över civilförsvarsstyrelsens förslag till undsättningsbataljons organisation

Summa personal: ca 565 man

ca 150 man

ca 150 man

ca 30 man

ca 30 man

Brandpluton

ca 35 man

Kompanistab

ordonnanser

sambandspersonal

rekognosceringspersonal

sorteringslag

ca 25 man

Undsättning spluton

3 räddngrp

1 tung räddngrp

ca 30 man

Undsättningsk ompani

ca 150 man

ca 50 man

Bataljonsstab

ordonnanser

sambandspersonal

rekognosceringspersonal

vattentrsptpluton

polispersonal

ca 65 man

per) sammanföres under enhetligi befäl jämfört med vad civilförsvarsutredningen

tänkt sig (17 grupper). För ledning av undsättningsbataljon

bör enligt förslaget dessutom finnas en mindre bataljonsstab (65 man),

omfattande ordonnanser, sambandspersonal och rekognoseringspersonal

samt vattentransportpluton och polispersonal. Även för ledning av undsättningskompani

anses erfordras en mindre stab (25 man), bestående av ordonnanser,

sambandspersonal och rekognosceringspersonal. Till sistnämnda stab

bör därjämte enligt styrelsen knytas ett sorteringslag med samma uppgif
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

ter som tillkommer sorteringslagen i det lokala civilförsvaret. Sorteringslaget

skulle även svara för »fredsmässig» sjukvård inom kompaniet, varför

den av utredningen föreslagna ambulansen förutsattes kunna utgå ur organisationen.

För brandunderstödet åt räddningsarbetet inom skadeområde anser

styrelsen erfordras en brandpluton för varje undsättningskompani.

Civilförsvarsstyrelsens förslag till organisation av undsättningskår (undsättningsbataljon)

framgår av skiss (sid. 95).

Civilbefälhavarna, som tillstyrker att undsättningskårer organiseras i huvudsak

enligt utredningens förslag, understryker, att det föreslagna antalet

kårer endast tillgodoser ett minimibehov. Vidare framhåller civilbefälhavarna,

att man får räkna med att kårerna under krig i många fall måste omgrupperas

till andra län än i utgångsläget. Med hänsyn härtill kan civilbefälhavarna

icke dela utredningens uppfattning att vederbörande länsstyrelse

i första hand skall äga förfoga över undsättningskår. Det bör i stället primärt

vara en civilbefälhavaruppgift att bestämma var kåren skall insättas, vilket

dock ej utesluter att beslutanderätten i vissa fall delegeras till länsstyrelse

eller t. o. m. till civilförsvarschef eller chef för undsättningskår för att öka

möjligheterna till snabba insatser. I samma riktning uttalar sig länsstyrelserna

i Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och

Bohus, Kopparbergs och Jämtlands län.

Utredningens förslag avseende gasskyddslaboratorierna har icke föranlett

några remisserinringar.

I fråga om möjligheterna att i civilförsvarets verksamhet utnyttja helikoptrar

och flygplan framhåller överbefälhavaren, att den totala tillgången

på helikoptrar inom landet — försvarets planerade anskaffning inräknad —

ej torde bli så stor inom de närmaste fem åren, att totalförsvarets samlade

helikopterbehov tillnärmelsevis kan tillgodoses. Av denna anledning synes

det knappast vara rationellt att dela upp de relativt blygsamma resurserna

på ett flertal händer. Krigsmaktens och civilförsvarets intresseområden synes

sammanfalla i bl. a. Stockholms- och Göteborgsområdena. Därutöver kommer

krigsmakten att utgångsbasera helikoptrar även i anslutning till vissa

andra tätorter. Inom dessa områden är krigsmakten beredd att med sina

helikoptrar åtaga sig jämväl vissa civilförsvarsuppgifter.

C. Personalrekrytering

Gällande bestämmelser

Civilförsvarets personella behov tillgodoses f. n. i huvudsak genom en speciell

form av tjänsteplikt, benämnd civilförsvarsplikt. Den innebär i stort

sett att varje i riket boende svensk medborgare mellan 16 och 65 år är skyldig

att fullgöra sådan tjänstgöring i civilförsvaret, som hans kroppskrafter

och hälsotillstånd medger. Civilförsvarsplikten kan i princip åberopas blott

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 i år 1959

97

för rena eivilförsvarsuppgifter och för tjänstgöring i civilförsvaret. Vissa

undantag härifrån finns emellertid, i det att civilförsvarspliktiga vid behov

kan tagas i anspråk även inom krigsmakten, dock endast för sådan tjänstgöring

som icke är förenad med egentliga stridsuppgifter, samt att personal

inom civilförsvarets ordnings- och bevakningstjänst är skyldig att, då riket

är i krig, i anslutning till de uppgifter som åligger denna tjänstegren utöva

jämväl sådan verksamhet för rikets försvar som eljest åvilar krigsmakten.

Civilförsvarsutredningens förslag

Utredningen

De skäl som föranledde införandet av civilförsvarsplikt består

enligt utredningen alltjämt och är erfarenhetsmässigt bekräftade under den

hittillsvarande civilförsvarsverksamheten. Utredningen har emellertid funnit

behov föreligga av en mindre utvidgning i fråga om möjligheterna att utnyttja

civilförsvarsplikten. F. n. har sålunda civilförsvarsplikt icke använts

för att tillgodose personalbehovet inom civilförsvarsstyrelsens och länsstyrelsernas

krigsorganisationer. Utredningen anser visserligen, att detta personalbehov

främst bör tillgodoses genom rekrytering bland den vid vederbörande

verk fast anställda personalen eller genom rekrytering från frivilliga

försvarsorganisationer. I den mån personalbehovet icke kan tillgodoses på

frivillig väg, måste dock möjlighet finnas att använda tvingande regler. Då

det gäller arbetsuppgifter av samma slag, som vanligen förekommer i det

civila yrkeslivet, bör därvid allmän tjänsteplikt tillgripas. Emellertid finns i

nämnda krigsorganisationer viss personal, som för att kunna fylla sin uppgift

måste genomgå sådan övning, som krävs inom civilförsvaret för personal

med motsvarande uppgifter. Här avses speciellt telefonister vid radiostationer,

vilka utnyttjas i länsstyrelsernas krigsorganisation. Möjlighet bör

finnas att med tillämpning av civilförsvarsplikten i mån av behov uttaga

och öva sådan personal för tjänstgöring i nämnda myndigheters krigsorganisation.

Om den av utredningen föreslagna nya civilförsvarsorganisationen antages,

innebär detta enligt utredningen att en omprövning måste ske av nu

gällande inskrivningsbeslut. Bl. a. torde en mängd sådana beslut (berörande

omkring 600 000 inskrivna) få hävas. I vissa fall torde den nya organisationens

skärpta krav på personalen å andra sidan komma att leda till att ny

personal med erforderliga förutsättningar måste inskrivas.

Utredningen har låtit undersöka åldersfördelningen bland de nu i civilförsvaret

inskrivna civilförsvarspliktiga. En i ett län gjord specialundersökning,

kompletterad med stickprovsundersökningar i vissa andra län, visar att

åldersgrupperna mellan 50 och 55 år är i särskilt hög grad företrädda hland

de inskrivna männen. De fysiska ansträngningar, som är förknippade med

civilförsvarets skadeavhjälpande verksamhet, särskilt räddningsverksam7

— Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 11b

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

heten, anser utredningen motivera åtgärder, varigenom den genomsnittliga

åldersgränsen för de i civilförsvaret inskrivna männen kan nedbringas. En

förutsättning för att detta skall kunna ske är enligt utredningen att

värnpliktiga i ökad omfattning får tagas i anspråk för civilförsvarsuppgifter.

Uppskovskungörelsen ger f. n. möjlighet att utverka uppskov för vissa

värnpliktiga, exempelvis brandmän och polismän, från tjänstgöring i krigsmakten

under beredskap och krig. I civilförsvaret fanns i organisationen

enligt 1956 års siffror ca 10 000 värnpliktiga med uppskov, vilka i huvudsak

inskrivits i brandtjänst samt ordnings- och bevakningstjänst. Utredningen

finner en betydligt utvidgad tillämpning av uppskovskungörelsen erforderlig,

om rekryteringen av civilförsvarspersonal skall bli nöjaktig. Enligt utredningen

föreligger i det lokala civilförsvaret ett behov av uppskovspersonal

om tillsammans ca 20 000 man. Utredningen framhåller i detta sammanhang

vikten av att uppskovskungörelsen göres tillämplig även på värnpliktiga,

som erfordras för att kommunerna vid beredskap och krig skall kunna fullgöra

sina uppgifter.

Rekryteringen till de föreslagna undsättningskårerna avser utredningen,

såsom framgått av det föregående, nästan helt skola ske med värnpliktig personal.

Här föreligger således ett ytterligare behov av uppskovspersonal, angivet

till ca 9 500 man.

Med hänsyn till de kvalitetskrav, som ställes på personalen i undsättningskårerna,

måste enligt utredningen hävdas, att de värnpliktiga som skall

ingå däri meddelas uppskov och inskrives i civilförsvaret vid ett tidigt skede

av värnpliktstiden. Genom en tidig inskrivning i civilförsvaret vinnes att de

värnpliktiga kan tagas i anspråk för ifrågavarande uppgifter under relativt

lång tid. Detta medför minskat behov av årlig nyrekrytering och i följd härav

också en minskning av det antal personer, som årligen skall nyutbildas för

civilförsvarsuppgifter. Utredningens förslag förutsätter vidare att inskrivning

av värnpliktiga för tjänst inom undsättningskårerna endast skall avse

värnpliktiga tillhörande besiktningsgrupperna 1 och 2.

Med dessa utgångspunkter föreslår utredningen att värnpliktiga, vilka

fullgjort sin första militära värnpliktstjänstgöring, vid 28 års ålder beviljas

uppskov från tjänstgöring i krigsmakten under beredskap och krig för att

inskrivas i civilförsvarets undsättningskårer. Utredningen har nämligen funnit

den första militära utbildningen värdefull även för nu ifrågavarande uppgifter

och därför ej velat föreslå att de värnpliktiga redan vid värnpliktstidens

början tillföres civilförsvaret. De värnpliktiga, som inskrives för tjänstgöring

i civilförsvarets undsättningskårer, bör enligt utredningen därjämte

besitta för räddningstjänst lämplig yrkeskunnighet (byggnadskunniga, elektriker,

rörmontörer, svetsare, sprängkunniga etc.).

Rekrytering och utbildning av kårchefer i undsättningskårerna kräver

enligt utredningen särskilt beaktande. På kårchef kommer att ställas sär
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1959

99

skilda krav på kunnighet och ledarförmåga. Kårchef skall vara personalchef

och ansvara för undsättningskårens beredskap och underhåll. Han skall

vidare, även under svåra förhållanden, kunna taktiskt leda undsättningskårens

verksamhet antingen under ledningschef i det lokala civilförsvaret

eller på eget ansvar. Han måste även vara så insatt i undsättningskårens beredskapsplanläggning

att han kan leda och genomföra dess mobilisering.

För att kunna fylla dessa uppgifter måste kårcheferna enligt utredningens

mening bindas fastare vid civilförsvaret än vad som följer av inskrivningsförfarandet.

En lösning av detta problem synes lämpligen kunna vinnas genom

ett system som ansluter till förfaringssättet för anställning av reservofficerare

vid krigsmakten. Sammanlagda behovet av kårchefer inom riket

beräknas till 30. Till övriga befälsbefattningar, för vilka värnpliktiga avses,

bör företrädesvis uttagas värnpliktiga med underofficers- eller underbefälsutbildning.

Utredningen föreslår, att rekrytering och utbildning av kårchefer anknytes

till den militära officersutbildningen på följande sätt.

Värnpliktig som uttagits för utbildning till värnpliktig officer och förklarat

sig villig att ingå i civilförsvaret som kårchef genomgår i vanlig ordning

militär befälsskola och pluton (tropp) chefsskola. I stället för därpå följande

kadettskola om sex månader fullgör den värnpliktige civilförsvarsutbildning

under motsvarande tid. Sedan denna avslutats antages värnpliktig som

visat sig lämplig för uppgiften till kårchef i civilförsvaret. Han fullgör därefter

i fred civilförsvarstjänstgöring för egen utbildning och övning enligt

samma tjänstgöringsskyldighet som i fred åvilar reservofficer, dvs. 48

dagar per hel treårsperiod, t. o. in. det år han fyller 47 år. För kårchef bör

gälla samma bestämmelser i fråga om lön och pension och andra ekonomiska

förhållanden som gäller för reservofficer som avgår vid 47 års ålder.

Remissyttrandena

Utredningens synpunkter rörande rekryteringen av personal till civilförsvaret

biträdes allmänt av remissinstanserna. Man är således genomgående

av den uppfattningen att civilförsvarsplikten bör bibehållas såsom grund

för rekryteringen samt att män i värnpliktiga åldrar i betydande omfattning

hör tillföras civilförsvaret.

Förslaget att tillföra civilförsvaret värnpliktig personal behandlas

ingående av överbefälhavaren. Han erinrar till en början om att vårt lands

totala befolkningstillgångar befinner sig i tillväxt, varför det personella underlaget

för lokalförsvaret successivt kommer att förbättras. Till följd av de

stora variationerna i födelsetalen varierar emellertid den manliga befolkningens

fördelning på åldersklasser kraftigt. De årsklasser, som under

1960-talet lämnar värnpliktsåldern blir väsentligt större än vid normalt åldersfördelad

befolkning. Samtidigt är de årsklasser, som befinner sig inom

värnpliktsåldern, mindre. Vidare påpekar överbefälhavaren alt de årsklasser

som ligger under värnpliktsåldern är större än normalt. Efter hand som

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr ili år 1959

dessa senare inträder i värnpliktsåldern kommer tillgången på yngre värnpliktiga

att öka, medan samtidigt tillgången på värnpliktiga i högre ålder

minskar.

Mot bakgrunden av denna prognos finner överbefälhavaren det icke möjligt

att nu medge en ökning av uppskovsramen för det lokala civilförsvaret

med 10 000 man. Rekryteringen till denna del av civilförsvaret bör enligt

överbefälhavaren således i första hand ske bland dem, som icke är tjänstgöringsskyldiga

vid krigsmakten. Han framhåller, att man genom att välja

personalen bland dem som utträtt ur värnpliktsåldern också ökar möjligheterna

att tillgodose behovet av yrkesskickligt folk.

Vad däremot beträffar personalen vid undsättningskårerna är överbefälhavaren

ense med utredningen om att rekryteringen bör ske bland värnpliktiga,

som fullgjort sin första tjänstgöring vid krigsmakten. Kraven på personalens

fysiska spänst bör dock icke sättas högre än vid de militära rörliga

lokalförsvarsförbanden. Vid dessa krigsplaceras i regel värnpliktiga som

uppnått 35 år. Överbefälhavaren förordar sålunda, att ca 9 500 värnpliktiga

från 35 års ålder och med en kvarstående repetitionsövning ges uppskov

från tjänstgöring vid krigsmakten och ställes till civilförsvarets förfogande

för placering vid undsättningskårerna.

Riksbrandinspektören anser, att hittillsvarande bestämmelser om uppskov

för brandpersonal icke varit tillfredsställande. Reservofficerare och reservunderofficerare,

som tillika är brandbefäl, bör krigsplaceras Aid civilförsvaret

och meddelas uppskov från tjänstgöring i krigsmakten.

Vid frågan om rekryteringen av befälet i civilförsvaret

uppehåller sig särskilt civilförsvarsstyrelsen och överbefälhavaren.

Civil[örsvarsstyrelsen föreslår, att inom civilförsvaret skapas en reservbefälskår,

motsvarande den vid armén. Befälet i denna kår skall placeras som

ledningschefer och plutonbefäl i det lokala civilförsvaret och som befäl i undsättningskårerna.

Härför erfordras ca 1 500 man. Enligt styrelsens förslag

skulle 800 redan färdiga reservofficerare, som står i tur att genomgå kurs

för befordran till kapten, beredas tillfälle att i stället övergå till civilförsvaret.

De beräknas då vara ca 35 år och ha kvar fyra repetitionsövningar,

som skulle utnyttjas för utbildning i civilförsvar och tjänstgöring hos civilförsvarsmyndigheter.

Återstående ca 700 man skulle enligt styrelsens förslag

rekryteras bland yngre värnpliktiga, som undergått militär underofficersutbildning

och ges reservofficers utbildning för civilförsvarstjänst. Reservbefälets

skyldigheter och förmåner anser styrelsen böra överensstämma

med dem som gäller vid armén.

Överbefälhavaren, som haft samråd med civilförsvarsstyrelsen i denna

fråga, ansluter sig till styrelsens förslag att en särskild reservbefälsorganisation

bör bildas inom civilförsvaret och omfatta även annat befäl än cheferna

för undsättningskårerna. överbefälhavaren menar emellertid, att det

räcker med 700 å 800 man i en fullt utbyggd reservbefälsorganisation, som

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1959 101

på sätt civilförsvarsstyrelsen föreslagit bör rekryteras med reservofficerare

över 35 år.

För sådana befälsbefattningar, vilka icke kan beklädas med reservbefäl,

dvs. övervägande antalet befattningar inom det lokala civilförsvaret,

anser överbefälhavaren förutvarande värnpliktiga officerare och underofficerare

böra användas.

Departementschefen

Såsom framgår av vad jag anfört om huvuddragen av den nya civilförsvarsorganisationen

avses stommen i det allmänna civilförsvaret alltjämt

skola utgöras av ett inom civilförsvarsområde organiserat lokalt civilförsvar.

Utredningen har föreslagit en sådan ändring av rikets indelning

i civilförsvarsområden, att områdena blir betydligt större, varigenom

antalet områden minskas avsevärt. Förslaget, som främst föranletts

av att ledningen av civilförsvarsverksamheten med hänsyn till verkningarna

av de nya anfallsvapnen måste avse större områden än tidigare,

har i princip godtagits av remissinstanserna. För egen del finner jag av

nyss angivna skäl en indelningsändring i den föreslagna riktningen ofrånkomlig.

Liksom hittills torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma

gränserna för de särskilda civilförsvarsområdena. Jag saknar därför

anledning att här upptaga till bedömning de synpunkter, som utredningen

och en del remissinstanser anfört rörande omfattningen av vissa

särskilda civilförsvarsområden.

I den mån så befinnes lämpligt med hänsyn till ledningen av civilförsvaret

bör de nuvarande civilförsvarsområdena, såsom civilförsvarsstyrelsen

föreslagit, kunna bilda civilförsvarsdistrikt med särskild ledning

under civilförsvarschefen. Jag ansluter mig också till utredningens tanke,

att i varje kommun, utom där civilförsvarschefen har sin uppehållsplats,

skall finnas ett ombud för honom med uppgift att svara för samverkan

mellan kommunen och civilförsvaret, biträda vid inkvartering o. dyl.

Av de nuvarande tj änstegrenarna inom civilförsvaret, nämligen

ordnings- och bevakningstjänst, observations- och förbindelsetjänst, brandtjänst,

teknisk tjänst, gasskyddstjänst, sjukvårdstjänst, utrymnings- och

socialtjänst samt undanförsel- och förstöringstjänst, kommer med hänsyn

till vad jag tidigare anfört om civilförsvarets uppgifter endast den sistnämnda

att helt utgå. Begränsningar i andra tjänstegrenar kan dock

göras genom att säkerhetstjänst inte skall ingå i ordnings- och bevakningstjänsten,

genom att bombröjning bortfaller från den tekniska tjänsten och

i denna ingående röjnings- och rcparationsverksamhet inskränkes till vad

som erfordras i samband med räddningsarbete samt genom att socialtjänst

i samband med utrymning delvis upphör.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 114- år 1959

Utredningen anser att beteckningen tjänstegren i fortsättningen endast

bör avse verksamheten och icke såsom hittills även den organisation, som

skall utföra verksamheten. Denna organisation finner utredningen i stället

lämpligen kunna benämnas kår. Jag delar utredningens uppfattning i denna

terminologiska fråga.

I fråga om uppdelningen av civilförsvars ver k sa mheten

på kårer har vissa invändningar gjorts mot utredningens förslag,

främst med avseende på gas- och radiakskydd. Som jag förut framhållit

bör den närmare utformningen av organisationen inte nu bindas

genom beslut av statsmakterna. Det synes emellertid av vad som anförts

i ärendet som om en fullständigt genomförd organisation av det lokala

civilförsvaret lämpligen bör bestå av sex kårer, nämligen ledningskår,

bevakningskår, brandkår, räddningskår, sjukvårdskår och skyddskår. Till

sistnämnda kår skulle då såsom civilförsvarsstyrelsen föreslår kunna

hänföras gas- och radiakskydd samt socialtjänst. I detta sammanhang

vill jag betona att det inte bör vara nödvändigt att göra samma uppdelning

av tjänstegrenarna inom alla civilförsvarsområden. Det bör sålunda

vara möjligt att i vissa områden sammanföra tjänstegrenarna på ett mindre

antal kårer.

Flertalet av de erinringar som i övrigt gjorts mot utredningens förslag

till lokal civilförsvarsorganisation hänför sig till den av utredningen beräknade

personalramen. För hela riket har utredningen räknat med

högst 175 000 personer i de lokala kårerna, varav ca 23 100 i ledningskårerna,

35 000 i bevakningskårerna, 39 900 i brandkårerna, 27 700 i räddningskårerna,

31 600 i sjukvårdskårerna och 16 800 i utrymningskårerna. Mot

den princip som utredningen därvid följt, nämligen att personal uttages

i fred huvudsakligen blott för de väsentligaste uppgifterna som kräver särskild

utbildning, har invändningar rests endast beträffande vissa personalkategorier

inom olika kårer. Till denna utredningens principiella uppfattning

vill jag ge min fulla anslutning. Personalramen för det lokala allmänna civilförsvaret

enligt de nuvarande planerna upptar, inberäknat de kommunala

tekniska verken, omkring 450 000 personer, ett antal som icke kunnat vare

sig rekryteras eller administreras eller tillräckligt utbildas och utrustas.

Jag vill kraftigt understryka, att den nya organisationen från början måste

ges erforderlig fasthet genom att dess personal uttages enligt planerna och

blir ordentligt utbildad och utrustad. Vid beredskap kan organisationen

sedan förstärkas med personal för uppgifter av enklare slag, som inte fordrar

särskild utbildning eller utrustning. Redan i fred bör dock, som civilförsvarsstyrelsen

påpekat, organisationen tillföras en mobiliseringsreserv

om ca 10 %, en förstärkning som förefaller särskilt angelägen mot bakgrunden

av det förhållandet att utredningen inte räknat med någon personal

för skifttjänstgöring.

På vissa punkter synes också med anledning av civilförsvarsstvrelsens

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1959

påpekanden ytterligare personal böra i begränsad omfattning tillföras de

särskilda kårerna. Sålunda torde en förstärkning böra ske med ca 3 000

man inom gas- och radiakskyddet för indikering, med ett fåtal experter

på samma område i ledningsorganisationen samt med personal för observationstjänst,

administrationstjänst, samarittjänst och socialtjänst. Däremot

delar jag utredningens uppfattning, att medicinalpersonal inte skall

inskrivas i civilförsvaret utan att dess tjänstgöring där bör grundas på

krigsplacering av vederbörande medicinalmyndighet. Behovet av övning a\

denna personal kan, enligt de förslag avseende utbildnings- och övningsverksamheten

som jag behandlar i det följande, tillgodoses utan inskrivning

i civilförsvaret. I detta sammanhang torde jag också få nämna något

om ett förslag till sjukhärbärgesorganisation, som jag berört i statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag. Som jag där anfört synes det

av praktiska skäl ofrånkomligt att på civilförsvaret lägga uppgiften att

upprätta sådana härbärgen. Denna verksamhet torde böra samordnas med

de åtgärder, som vidtages för att upprätta härbärgen åt utbombade, och

ombesörjas av den härför avsedda personalen. En förstärkning av denna

personal kan från beredskapssynpunkt visa sig nödvändig men tills vidare

torde frågan härom få lämnas öppen.

Från de sålunda anförda utgångspunkterna har jag funnit att personalramen

för det lokala allmänna civilförsvaret kan sättas till ca 210 000 personer.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa personalramen

för organisationen. Utbyggnadstakten får främst bestämmas av tillförseln

av materiel och utbildningsorganisationens kapacitet.

Viss kritik har slutligen också riktats mot den föreslagna lokala civilförsvarsorganisationens

befälsförhållanden. Kritiken har gått ut

på att en förstärkning är nödvändig, främst beträffande brand- och räddningskårerna.

Som jag närmare utvecklar i det följande i samband med

frågor rörande personalrekryteringen för det allmänna civilförsvaret, anser

även jag en förstärkning av befälet i det lokala civilförsvaret erforderlig.

Den väsentligaste nyheten i det allmänna civilförsvarets organisation

utgör de föreslagna regionala undsättningskårerna. Jag anser att dessa

kårer kommer att innebära ett utomordentligt värdefullt tillskott till civilförsvarsorganisationen.

Meningen är att enheterna skall besta av vältränad

personal, som i beredskap och krig hålles ständigt utryckningsberedd, och

vars uppgift är att vid behov förstärka det lokala civilförsvaret inom viss

region. Enligt min mening bör undsättningskårerna huvudsakligen insättas

för räddningsverksamhet och utföra eldsläckning endast i den mån så erfordras

för räddningsarbetet.

Vad beträffar undsättnings kårernas antal och storlek

har någon invändning inte gjorts mot utredningens förslag att personalstyikan

totalt i riket skall uppgå till 10 000 man. Däremot har civilförsvarsstyrelsen

ansett, att varje kår bör omfatta ungefär 100 man mer än vad utred
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

ningen beräknat, vilket medför att styrelsen begränsar antalet kårer till 16 i

stället för 22 enligt utredningens förslag. Styrelsen motiverar sitt ändringsförslag

med att kårernas ledning måste förstärkas med särskilda stabsorgan.

För egen del finner jag den föreslagna personalramen för samtliga undsättningskårer,

10 000 man, lämplig. Utan att taga slutlig ställning till kårernas

organisation — härutinnan synes ytterligare överväganden och försöksverksamhet

böra komma till stånd — vill jag ansluta mig till civilförsvarsstyrelsens

ståndpunkt, att ledningsorganisationen bör förstärkas med stabsorgan.

Dock torde dessa organ böra ges mindre omfattning än vad styrelsen

tänkt sig. Enligt min mening skulle personalstyrkan för en undsättningskår

inberäknat mobiliseringsreserv, lämpligen kunna sättas till ca 500 man,

varigenom 20 kårer skulle kunna organiseras.

Som utredningen föreslagit bör undsättningskårerna inom

sina regioner grupperas så att de snabbt kan insättas i de huvudorter,

för vilka kårerna i första hand är avsedda. Förläggningen torde

kunna ordnas i lokaler, som tages i anspråk vid beredskap.

Uppsättningen av undsättningskår bör ankomma på den länsstyrelse

inom vars län kåren grupperas. I den mån undsättningsområdet berör

flera län, bör övervägas att låta civilbefälhavarna i första hand förfoga

över kårerna.

I enlighet med utredningens förslag bör i det regionala civilförsvaret

bibehållas den nuvarande organisationen av gasskyddslaboratorier.

Det råder heller ingen tvekan om värdet av att kunna utnyttja helikoptrar

och flygplan i civilförsvarets verksamhet, men hur organisationen

härför bör utformas torde få ytterligare övervägas.

Slutligen vill jag här upplaga vissa spörsmål angående personalrekryteringen

till det allmänna civilförsvaret.

Huvuddelen av de ca 210 000 personer, som enligt mina beräkningar

skulle inskrivas i det allmänna lokala civilförsvaret, måste

givetvis med stöd av civilförsvarsplikt rekryteras bland kvinnor och bland

män, som utträtt ur värnpliktsåldern. Emellertid är det väsentligt att personer

med särskilda för civilförsvarsuppgifterna nödvändiga yrkeskvalifikationer

kan tillföras organisationen, även om de är värnpliktiga. Behovet

härav framträder i synnerhet inom sådana tjänstegrenar som ordningstjänst

och brandtjänst men även beträffande räddningstjänsten är behovet

påtagligt. Vad jag nu anfört får särskild betydelse vid tillämpningen av

uppskovsbestämmelserna för värnpliktiga. Utredningen har funnit att för

en nöjaktig rekrytering av det lokala civilförsvaret skulle behövas ca

20 000 personer med uppskov. F. n. torde enligt vad jag inhämtat uppskovspersonalen

uppgå till inemot 14 700. En ökning av uppskovsramen

för det lokala civilförsvaret bör alltså ske under beaktande att personalen

tillföres den del av totalförsvaret, där den bäst behövs.

När det gäller det regionala civilförsvaret, föreligger ingen

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1959

erinran mot utredningens förslag att 9 500 värnpliktiga skall tillföras undsättningskårerna.

Däremot anser överbefälhavaren att personalen bör överföras

till civilförsvaret först vid 35 års ålder med en kvarstående repetitionsövning

och inte som utredningen föreslagit vid 28 år med två kvarstående

sådana övningar. Enligt min mening är personalens ålder inom angivna

gränser icke av avgörande betydelse. Det väsentligaste synes vara att fullgod

personal överföres till civilförsvaret, överföringen till civilförsvaret bör

dock om möjligt ske vid sådan tidpunkt att två repetitionsövningar kvarstår,

som kan utnyttjas för utbildning i civilförsvarstjänst, och senast vid

35 års ålder.

Av största intresse är de förslag rörande särskild befälsrekrytering

till det allmänna civilförsvaret, som framkommit under remissbehandlingen.

Sålunda har överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen i

samråd funnit, att en reservbefälskår bör bildas inom civilförsvaret, varifrån

skulle rekryteras befäl till såväl det lokala som det regionala allmänna

civilförsvaret. Vid ytterligare överläggningar i denna fråga har man

enats om att det lämpligaste vore att till civilförsvaret överföra dels 700 ä

800 reservofficerare i 35-årsåldern, vilka i stället för kaptenskurs genomgår

civilförsvarsutbildning, dels ungefär samma antal 35-åriga värnpliktiga

som genomgått underofficersutbildning. Jag finner en befälskader av

nämnda storlek och sammansättning utgöra en utomordentlig tillgång för

civilförsvaret. Den torde kunna ge stadga åt såväl den lokala som den

regionala organisationen. Jag förordar alltså att civilförsvaret tillföres

nämnda reservofficers- och underofficersutbildade personal. De närmare

formerna härför torde få ytterligare utredas. 6

6. Enskilda civilförsvarsåtgärder

A. Verkskydd

Gällande bestämmelser

Utöver det allmänna civilförsvaret skall, i den mån så är påkallat med

hänsyn till bebyggelsens täthet eller eljest, finnas ett s. k. särskilt civilförsvar

till skydd för de särskilda anläggningarna och byggnaderna. Om skyddet

är avsett för byggnad, som väsentligen användes för bostadsändamål,

benämnes det hemskydd och eljest verkskydd. Verkskydd skall enligt särskilda

anvisningar även finnas vid skolbyggnader. För vissa undantagsfall

medges, att verkskydd ej organiseras, nämligen då det befinnes uppenbart

att verkskyddet saknar betydelse för områdets civilförsvar. Som exempel på

anläggningar, som kan undantagas från planläggning, nämnes dels stenhuggerier,

mindre plåtslagerier eller hantverksmässigt drivna företag och

liknande, dels mindre förråd, kyrkor, samlingslokaler, folkparker, museer,

samlingar och dylikt.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

I vissa fall organiseras gemensamt verkskydd för två eller flera närliggande

byggnader eller anläggningar, nämligen om verkskyddet eljest på

grund av bristande resurser eller av annan anledning skulle bli mindre effektivt

för någon av anläggningarna eller byggnaderna samt hinder mot sådant

gemensamt verkskydd icke möter. Kan överenskommelse om gemensamt

verkskydd ej träffas, när det gäller anläggningar eller byggnader med olika

ägare (innehavare), äger länsstyrelsen förordna, att dylikt verkskydd skall

organiseras samt bestämma de grunder, enligt vilka kostnaderna skall

fördelas.

De civilförsvarspliktiga, som har sin huvudsakliga sysselsättning eller sin

bostad i anläggning eller byggnad, där verkskydd organiseras, är skyldiga

att deltaga i verkskyddet.

Ägaren eller i vissa fall innehavaren av nyttjanderätt till anläggning eller

byggnad, för vilken verkskydd skall finnas, är skyldig att verkställa erforderlig

planläggning av verkskyddet, att anskaffa, förvara och underhålla

materiel, utrustning och andra förnödenheter, som erfordras för verkskyddets

verksamhet, att i mån av behov inrätta, utrusta och underhålla ledningscentral

m. in., att sörja för utbildning av verkskyddspersonalen samt

att i övrigt vidtaga de särskilda anordningar och åtgärder, som är erforderliga

för verkskyddets verksamhet. Härtill kommer vissa skyldigheter

i fråga om skydd mot spioneri och sabotage m. in.

I civilförsvarsmyndigheternas skyldigheter ingår att bistå företagen med

råd och anvisningar rörande verkskyddsarbetets bedrivande. Dylik service

från myndigheternas sida i planläggnings- och utbildningsfrågor kan emellertid

f. n. på grund av bristande personalresurser endast lämnas i ringa

utsträckning. Uppgiften omhänderhaves i stället av vissa enskilda företag,

främst Industriens verkskyddsinstitut AB, samt av Sveriges civilförsvarsförbund

och dess underorganisationer inom länen.

I juli 1956 fanns enligt av överståthållarämbetet och länsstyrelserna lämnade

uppgifter 4 801 organiserade verkskydd.

Beträffande verkskyddens fördelning efter storlek framgår av de lämnade

uppgifterna att endast 120 verkskydd i riket omfattar mer än 1 000 anställda.

Flertalet verkskydd hänför sig till mindre företag och anläggningar.

Sålunda uppgår antalet verkskydd vid företag med mellan 50 och 100 anställda

till 1 149 och vid företag med mindre än 50 anställda till 1 685,

dvs. tillsammans mer än hälften av samtliga verkskydd. De företag och

anläggningar, till vilka dessa mindre verkskydd hör, utgöres av 1 395 industrier,

719 undervisningsanstalter, 182 sjukhus, vårdhem och andra liknande

anstalter samt 591 hotell, kontors- och förvaltningsbyggnader, banker

m. m.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 111 år 1959

107

Civilförsvarsutredningens förslag

Utredningen

Civilförsvarsutredningen framhåller att verkskyddsorganisationen blivit

föremål för kritik från olika håll. Av särskilt intresse är de synpunkter på

verkskyddsorganisationen, som framförts av Sveriges industriförbund. Förbundet

har funnit, att intresset från industriledningarnas sida för verkskydden

i rätt stor utsträckning präglas av ljumhet och att verkskyddsorganisationen

mer eller mindre endast existerar på papperet. Bland orsakerna härtill

har angivits, att personalorganisationen har fått för stor omfattning

och att svårigheter föreligger att på grund av omsättningen av anställda

vidmakthålla utbildade personalkadrar i verkskydden, att verkskyddsplanerna

behöver förenklas, att utbildningsmetoderna icke är rationella, att

oklarhet föreligger beträffande utrustning som ovillkorligen erfordras och

att civilförsvarsmyndigheternas granskning av planerna icke medhunnits

inom önskvärd tid. Villrådighet rörande industriernas uppgifter i krigsproduktionen

har också bidragit till att verkskyddsfrågorna skjutits i bakgrunden.

Utredningen vitsordar för sin del riktigheten av vad sålunda anförts

angående verkskyddsorganisationens nuvarande tillstånd. Den nuvarande

verkskyddsorganisationen företer sålunda stor ojämnhet. De större företagen

synes ha kommit bättre till rätta med sina verkskydd än de mindre

företagen, vilka icke alltid haft personaltillgång, som svarar mot de av civilförsvarsmyndigheterna

uppställda kraven.

Utredningen framhåller, att med hänsyn till den krigstekniska utvecklingen

ver k skydd alltjämt måste finnas och att åtgärder

måste vidtagas för att öka verkskyddens effektivitet.

Verkskyddsåtgärderna bör enligt utredningen väsentligen inriktas på

räddningsverksamhet, eldsläckning och samarittjänst. Den bevakningstjänst,

som man f. n. räknar med att verkskydden skall ombesörja, föreslår utredningen

skola utgå. Bevakningen ifråga anser utredningen helt böra utföras

med anlitande av särskild vaktpersonal, som förordnas av polismyndighet.

I regel föreligger enligt utredningen icke behov av särskild personal för

ordningshållning på arbetsplatsen under beredskap och krig. Skulle emellertid

ett företag omfatta större markområden som beröres av allmän trafik

eller dylikt och detta förhållande anses höra påkalla, att särskild personal

med polismans skydd och befogenhet finns tillgänglig för ordningsuppgifter,

hör detta behov tillgodoses på samma sätt som föreslagits beträffande

bevakningspersonalen. Utredningen erinrar i detta sammanhang

även om de skyddsinöjligheter som står till buds genom att hemvärnsmän

utnyttjas för uppgifter i samband med skydd mot sabotage och, om så

skulle krävas, även för ordningshållning.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

I enlighet med direktiven för sitt uppdrag har utredningen sökt bilda sig

en principiell uppfattning om vilka anläggningar och byggnader

som bör förses med verkskydd.

Utredningen erinrar till en början om att anordnandet av verkskydd är

förenat med icke ringa besvär och kostnader för de enskilda. Planer skall

upprättas och hållas aktuella, personal uttagas, inskrivas och utbildas,

materiel anskaffas samt skyddsrum och andra anordningar utföras. Utredningen

har med beaktande härav sökt få till stånd en rationalisering i syfte

att tillgodose de väsentliga behoven och anpassa organisationen till de allmänna

synpunkter och riktlinjer, som är vägledande för utformningen av

civilförsvaret i övrigt.

Utredningen föreslår sålunda att verkskydd i allmänhet endast skall förekomma

i orter med mer än 5 000 invånare. Undantagsvis kan det emellertid

vara motiverat att kräva verkskydd även i mindre orter än nyss sagts.

De särskilda motiven bör då för varje fall kunna klart redovisas. Sådant

motiv kan föreligga generellt för en ort på grund av dess belägenhet med

hänsyn till anfallsrisk och allmän betydelse eller vara begränsat till att avse

endast viss eller vissa anläggningar eller byggnader, där verksamheten är av

väsentlig betydelse för försvaret eller folkförsörjningen eller för hälsooch

sjukvården.

Verkskydd bör enligt utredningen främst komma i fråga vid industrianläggningar.

Krav på verkskydd bör dock icke uppställas i andra fall än

då verkliga förutsättningar finns för en dylik organisation. Beträffande de

personella möjligheterna bör bedömandet ske med utgångspunkt från antalet

i fred sysselsatta, såvida icke i det särskilda fallet helt klara besked

föreligger angående personalstorleken under krigsförhållanden. Från denna

utgångspunkt har utredningen kommit till, att verkskydd regelmässigt

icke bör fordras vid företag med mindre än 100 anställda. För särskilda

fall kan det dock vara motiverat att frångå denna principiella gräns. Så kan

vara fallet med hänsyn till företagets belägenhet eller om verksamheten

vid företaget är av väsentlig betydelse för folkförsörjningen eller försvaret.

Om viss industrianläggning icke har det erforderliga personella underlaget

för effektiva insatser bör möjligheten att anordna gemensamt verkskydd

beaktas, t. ex. inom industriområden.

Även i fråga om andra anläggningar och byggnader än industrier anser

utredningen det i vissa fall vara motiverat att vidtaga särskilda civilförsvarsåtgärder

av sådan karaktär, att de fortfarande lämpligen bör anknytas

till verkskydd. Beträffande sjukhus och vårdanstalter bör med hänsyn till

deras allmänna betydelse verkskydd sålunda anordnas i den mån personella

och andra resurser medger det. I fråga om kontors- och förvaltningsbyggnader,

affärshus, banker och dylikt skall verkskydd enligt utredningen förekomma

endast undantagsvis och då så är särskilt motiverat av verksam
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

hetens omfattning och allmänna betydelse och personalen uppgår till 100

anställda. För undervisningsanstalter skall verkskydd i regel icke anordnas.

Utredningen framhåller att verkskyddsorganisationen måste anpassas

efter utrymningsplanläggningen och de principer denna följer, liksom till

industriplaneringen för krig. Det synes utredningen sålunda rätt klart, att

stor återhållsamhet bör iakttagas beträffande verkskydd i de områden,

vilka avses att under vissa förhållanden praktiskt taget helt utrymmas. Vid

anläggningar och byggnader, där verksamhet i krig uppenbarligen icke kommer

att pågå, skall verkskydd icke organiseras. Under en övergångstid kan

det dock enligt utredningen finnas skäl att i tveksamma fall upprätthålla

verkskyddsplanläggningen, även inom de förut nämnda utrymningsområdena,

till dess planeringen på det ekonomiska och administrativa området

in. in. fått fastare konturer.

De av utredningen föreslagna principerna för verkskyddsorganisationen

kräver för sin tillämpning betydligt klarare linjer och besked beträffande

industriplaneringen för krig än vad som hittills förelegat. Utredningen

förutsätter, att erforderliga undersökningar härom kommer till stånd genom

försörjningsmyndigheternas försorg och att ett motsvarande klarläggande

sker beträffande planeringen för statlig och kommunal administration i

krig.

Beträffande v er k skyddens organisation anför utredningen,

att en enhetlig grundorganisation bör finnas, som tar sikte på den väsentliga

och inom samtliga verkskydd förekommande uppgiften, nämligen att

rädda människor och bekämpa bränder.

De funktioner, för vilka verkskydden skall uppbyggas, kan enligt utredningen

huvudsakligen hänföras till ledning, räddning, eldsläckning och samarittjänst.

Inskrivning av personal i verkskydden kan enligt utredningen minskas

väsentligt utan att verkskyddens effektivitet nedsättes. Endast sådan personal

bör inskrivas, som för sin uppgift inom verkskyddet skall ha obligatorisk

civilförsvarsutbildning. Ej blott inskriven personal utan alla civilförsvarspliktiga,

som har möjlighet därtill, är dock skyldiga att medverka i

räddningsarbetet så långt förhållandena medger.

Utredningen anser det önskvärt, att ledningsuppgiften anförtros åt ägaren

eller den för företagets skötsel ansvarige (företagschefen). Om på grund

av planläggningens omfattning eller andra omständigheter företagschefen

icke kan påtaga sig ledningen, bör uppdraget i stället anförtros annan person

i förtroendeställning, t. ex. platschef. Förenklas verkskyddsplanerna

så som utredningen föreslår bör det enligt utredningen vara möjligt för

verkskyddschefen att i fredstid överblicka planläggningen och sätta sig in

i verkskyddets uppbyggnad, resurser och utnyttjande tillräckligt ingående

för att han i krigstid skall vara beredd att utöva ledningen. Till verkskydds
-

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

chefens omedelbara förfogande måste i regel finnas en i fredstid inskriven

och väl utbildad medhjälpare, som under verkskyddschefen närmast utför

planläggningsarbetet och tar den direkta ledningen av verksamheten på

skadestället. I övrigt biträdes verkskyddschefen av de medhjälpare, som han

vanligen har inom företaget, såsom ingenjörer, tekniker, förvaltare, förmän

etc., samt av tillgänglig kontorspersonal, utan att dessa är inskrivna

eller eljest namneligen upptagna i verkskyddsplanerna. Utredningen förutsätter

härvid, att arbetsrutinen i fråga om telefonering, rapportering m. in.

sker på det sätt vederbörande är vana vid och att särskilda för civilförsvarsändamål

utformade och för den fredsmässiga verksamheten främmande

reglementen och instruktioner icke skall användas.

För räddningsverksamheten, vilken verksamhetsgren utredningen betraktar

som den viktigaste, skall enligt förslaget organiseras räddningsgrupper

med samma funktion, utrustning och utbildning som räddningsgrupperna

i det allmänna civilförsvaret.

Vid företag, som anskaffat eller ålagts att senast vid beredskap anskaffa

motorspruta om minst 800 liters kapacitet per minut, skall enligt utredningen

organiseras brandgrupper. Utrustningen bestämmes enligt samma

normer som för brandgrupper inom det allmänna civilförsvaret och utbildningen

av personalen skall likaledes vara densamma.

Enligt nuvarande anvisningar skall i verkskyddet finnas s. k. brandpatruller

för betjäning av lättare materiel och med uppgift, som närmast motsvarar

det hittillsvarande hemskyddets brandtjänst. Enligt utredningens mening

skall personal för dylika uppgifter icke inskrivas och utbildas i fortsättningen,

bl. a. med hänsyn till att samtliga anställda förutsättes kunna hjälpa

till med enklare eldsläckningsuppgifter och att räddningsgrupperna utrustas

med bärbara mindre motorsprutor.

Inom verkskydden skall vidare enligt utredningens förslag finnas samariter.

Deras uppgift är att lämna skadade en första vård utöver den första

hjälp, som övriga i räddningsarbetet deltagande kan ge. Till större delen

torde ifrågavarande personal kunna rekryteras bland arbetsplatssamariter,

vilka i denna egenskap fått utbildning i fredstid. Sådan utbildning anser

utredningen böra godkännas såsom verkskyddsutbildning. I den mån rekrytering

icke kan ske på detta sätt, skall samariterna erhålla civilförsvarsutbildning.

Utredningen finner det angeläget, att företag, som i fred har

heltidsanställd läkare eller sjuksköterska, får behålla denna personal under

krig, förutsatt att verksamheten vid företaget har väsentlig betydelse

för försvaret eller folkförsörjningen.

Undantagsvis kan enligt utredningen ytterligare personal behöva inskrivas

och utbildas för speciella uppgifter, såsom för skötsel av radiomateriel

och mottagning av luftförsvarsorientering på tråd (trådlufor). Organisationens

utökning med sådan personal och utrustning anser utredningen dock

böra vara beroende av frivillig överenskommelse mellan företaget och myn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj.ts proposition nr ilb år 1959

digheterna. Utredningen har därför ej funnit skäl att föreslå några riktlinjer

beträffande organisationen för dessa uppgifter.

Hittills har inom verkskydden organiserats särskild gasskyddstjänst, omfattande

indikering, avgasning och sanering. Utredningen föreslår att erforderlig

indikering avseende såväl stridsgaser som radioaktivitet skall utföras

av räddningsgrupperna. Avgasning och sanering skall ankomma på allmänna

civilförsvaret. På grund härav föreslås icke någon särskild organisation

för gasskyddstjänst i verkskydden.

Innebörden av utredningens förslag till personalorganisation för verkskydden

vid industrianläggningar och i tillämpliga delar vid anläggningar

eller byggnader av annat slag framgår av följande förteckning.

Befattning och enhet

Antal befattningar och enheter

Verkskyddschef

En för varje verkskydd

Verkskyddsassistenter

En, eller om antalet anställda vid företaget

överstiger 500, två för varje verkskydd

Räddningsgrupp

(gruppchef och sju man)

I princip en grupp per 100 anställda

Brandgrupp

En grupp för varje i organisationen ingående

(gruppchef och nio man)

motorspruta

Samariter

Tre per räddningsgrupp

Samariter vid förbandsställe, radiopersonal,

trådluforpersonal etc.

Må inskrivas i mån av behov

Med den sålunda föreslagna organisationen kan personalinskrivningen

enligt utredningens uppfattning i regel hållas vid ca 20 procent av antalet anställda.

Verkskyddsorganisationens totala omfång i riket, därest de föreslagna

principerna antages, uppskattas av utredningen bli ca 1 420 verkskydd med

ett sammanlagt personalbehov av ca 86 000 inskrivna.

Utredningen upptar också frågan om ledningscentraler och

skyddsru m för verkskyddets personal. Behov av särskilda ledningscentraler

synes utredningen i regel ej föreligga. Ett snabbare och mer effektivt

ingripande kan ske, om ledningen utövas direkt vid skadestället. Dylika centraler

kan dock erfordras undantagsvis, om verkskydden är avsedda för stora

industriområden, där erforderlig överblick och sammanhållning av räddningsarbetet

väsentligt underlättas, om ledningen utövas från en fast och

särskilt inredd ledningscentral. I regel torde det enligt utredningen icke

heller vara erforderligt att anordna särskilda skyddsrum för verkskyddets

personal. Denna bör i allmänhet kunna uppehålla sig i skyddsrum, som är

gemensamt för de anställda vid företaget, varvid skyddsrummet om sa anses

erforderligt kan sektioneras. Utrustning, som icke kan uppställas i per
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungi. Maj:ts proposition nr 1H år 1959

sonalskyddsrummen, t. ex. motorsprutor och annan tyngre materiel, bör

enligt utredningen skyddas på annat sätt, exempelvis genom splitterskydd.

En av de viktigaste förutsättningarna för verkskyddens effektivisering är

enligt utredningen att civilförsvarsmyndigheten ges möjlighet att utöva

tillsyn och rådgivning beträffande verkskydden. Civilförsvarsmyndighetens

inflytande har alltför ofta måst begränsas till en skrivbordsmässig

granskning, som även den i många fall ej medhunnits inom skälig

tid. Utredningen har tagit hänsyn härtill i sina förslag rörande civilförsvarets

fredsadministralion.

Utredningen framhåller, att utbildningen av verkskyddets

personal skulle tillgodoses bättre än f. n. om den samordnades med utbildningen

av övrig personal inom civilförsvaret. Därest utredningens förslag

om enhetlig sammansättning, utrustning och utbildning av enheterna

inom allmänna civilförsvaret och verkskyddet godtages, möjliggöres en sådan

samordning.

Med stöd av verkställda undersökningar föreslår utredningen efter samråd

med utbildningsutredningen att utbildningen av inskriven verkskyddspersonal

i princip skall genomföras av civilförsvarsmyndighet. Utbildningskostnaderna

skall därvid debiteras verkskyddens huvudmän enligt fastställd

taxa (självkostnadspris för egentliga utbildningskostnader, såsom instruktörernas

arvoden, rese- och traktamentsersättning till instruktörer, materielkostnader,

transportkostnader och lokalhyror). Debitering av kostnaderna

avses dock — liksom hittills — ej skola ske vid utbildning av verkskyddschefer

och dessas närmaste medhjälpare. Utredningen utgår från att

några svårigheter att taga vederbörlig hänsyn till företagens egna intressen

beträffande utbildningstider, utbildningsplatser och andra dispositioner

icke behöver uppstå. Ej heller skall hinder möta mot att företag, som så

önskar, beträffande annan personal än verkskyddschef och dennes närmaste

medhjälpare själva genomför utbildningen eller härför anlitar serviceorgan.

Utredningens förslag angående verkskydden innebär icke någon principiell

ändring i nu gällande regler rörande ansvaret för kostnaderna

för v e r k s k y d d e n. Enligt dessa regler skall i princip vederbörande

ägare (nyttjanderättshavare) bära kostnaderna för såväl den personella som

den materiella uppbyggnaden ävensom för anordningar i övrigt för verkskyddens

behov.

Enligt utredningens mening finns numera icke skäl att å civilförsvarets

stat begära medel till de statliga verkskydden, enär den verkskyddsorganisation,

som utredningen föreslår, är enhetlig och ger klarhet i även de

statliga verkskyddens materielbehov in. in. Även från andra synpunkter

finner utredningen det vara lämpligt, att varje myndighet för sig ansvarar

för verkskyddets uppbyggnad. Beträffande verkskydd vid beredskapssjukhus

bör enligt utredningen erforderliga medel äskas av medicinalstyrelsen.

Utredningens förslag bygger på den nuvarande principen, att verkskydd

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 11A är 1959

anordnas för industrier och anläggningar vid sidan av det allmänna civilförsvaret

med rätt för civilförsvarsmyndigheten att taga verkskyddet i anspråk

utanför den anläggning eller det område, för vilket det närmast är

avsett. Utredningen förklarar, alt det dock i vissa fall och för vissa uppgifter

kan vara lämpligt att bilda gemensam organisation för allmänt

civilförsvar och verkskydd.

Sålunda finns det industrisamhällen, där en enda industri dominerar samhället

och bebyggelsen i sin helhet har nära samband med industrin. Enligt

nuvarande bestämmelser organiseras i en sådan ort dels verkskydd för industrianläggningen

och dels allmänt civilförsvar för tätorten i övrigt eller

civilförsvarsområdet i sin helhet. En icke rationell dubbelorganisation blir

ofta följden härav. Detta föranleder i sin tur betydande rekryteringssvårigheter,

enär personalen till de båda organisationerna i huvudsak måste tagas

från en och samma källa, nämligen de i företaget anställda. En kombination

av verkskydd och allmänt civilförsvar skulle enligt utredningen i sådana

fall vara effektivare och även från kostnadssynpunkt mera rationell. Med

hänsyn till den dominans, som verkskyddsåtgärderna har i förhållande till

övriga civilförsvarsåtgärder inom berörda orter, är det härvid lämpligt att

civilförsvaret samordnas inom verkskyddets ram. Förutsättningen för en

samordning av nu antydd art är att överenskommelse träffas mellan företaget

och civilförsvarsmyndigheten. Merkostnader som uppkommer för

vederbörande företag för erforderlig påbyggnad av verkskyddsorganisationen

anser utredningen böra bestridas av statsmedel.

Utredningen behandlar även särskilt frågan om ver k skydd vid

h a in n a r och anför härvid.

I princip skall civilförsvarets resurser vara så utformade, att även hamnarna

(vartill räknas lastageplatser) får ett skäligt skydd mot verkningarna av

luftanfall. Sålunda skall det civilförsvar, som organiseras av det allmänna,

vara avsett för hjälpaktioner även inom hamnarnas områden. Med hänsyn

till de betydande materiella värden, som finns investerade eller lagrade vid

hamnarna ävensom med tanke på hamnarnas betydelse för försörjningen

i krig, har det emellertid ansetts nödvändigt att härutöver kräva verkskydd

för hamnanläggningar i likhet med vad som skett för t. ex. industrianläggningar.

Utredningen finner övervägande skäl tala för att verkskydd liksom hittills

anordnas vid hamnanläggningar. Skyddet av den i hamnen arbetande personalen

är därvid visserligen huvuduppgiften, men även skyddet av de materiella

värdena där är väsentligt. I de fall då det inom hamnområde finns särskilda

anläggningar och byggnader, för vilka skyldighet enligt de av utredningen

föreslagna principerna föreligger att anordna verkskydd, bör en för

hamnområdet och anläggningarna ifråga gemensam organisation finnas.

Frågan var verkskydd för hamnar skall finnas och vilken omfattning det

skall ha bör vara beroende av den trafikvolym och betydelse, som hamnen

beräknas ha under krigsförhållanden. Detta innebär bl. a. alt verkskydd

8 — Iiihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 114

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

icke anordnas för hamn, där verksamheten kommer att nedläggas vid krigsutbrott

eller då endast kommer att utövas i obetydlig omfattning.

Utredningen har med hänsyn till de allmänna intressen, som är knutna

till hamnarna, kommit till den uppfattningen, att möjlighet bör finnas för

statsbidrag till verkskydd där och föreslår, att statsbidrag utgår med högst

två tredjedelar av kostnaderna. Om hamnanläggningen ingår i gemensamt

verkskydd, skall statsbidraget endast avse den del av verkskyddskostnaden,

som ankommer på hamnförvaltningen.

Remissyttrandena

Utredningens förslag rörande principerna för den framtida verkskyddsorganisationens

uppgifter, omfattning och organisation biträdes i stort av

remissinstanserna.

Sveriges industriförbund och svenska arbetsgivareföreningen finner sålunda

utredningens allmänna synpunkter rörande civilförsvarsorganisationen

och dess förslag rörande verkskyddet i allt väsentligt överensstämma

med deras egen uppfattning. De uttalar att en väsentlig orsak till verkskyddsorganisationens

nuvarande brister torde, utöver villrådigheten rörande

industriernas uppgifter i krigsproduktionen, vara mångfalden av

detaljerade bestämmelser för verkskyddets organisation, som då de tillämpas

på industrier av olika karaktär och med olika fredsorganisation ofta

medför otympliga schablonplaner för verkskyddet. De båda organisationerna

vill därför kraftigt understryka önskvärdheten av att utredningens

ledande princip beträffande verkskyddets organisation genomföres, nämligen

att industrierna får ökad frihet att anpassa denna till företagens fredsorganisation

och till deras blivande verksamhet i krig. Samtidigt skulle den

nu rådande pappersexercisen i samband med verkskyddsplanerna komma

att reduceras, verkskyddets omfattning att nedbringas och skyldigheten att

över huvud anordna verkskydd att avsevärt begränsas. Med genomförandet

av dessa principer och av vissa allmänna normer för en verkskyddsorganisation

i förening med den rådgivning och kontroll, som enligt förslaget skall

åvila civilförsvarsmyndigheten, torde i stort sett förutsättningar skapas

för en effektiv verkskyddsorganisation.

På särskilda punkter har dock, såsom framgår av det följande, framförts

erinringar.

Vad först beträffar verkskyddets uppgifter bör dessa enligt

civilförsvarsstyrelsen i stort sett vara desamma som uppgifterna för det lokala

allmänna civilförsvaret. Detta betyder bl. a. att på verkskyddets räddningsenheter

bör ankomma den röjning och reparation som har samband med

räddningsuppgiftens fullgörande. Även röjningsverksamhet med utnyttjande

av maskinell utrustning, som kan finnas på platsen, bör vara en verkskyddsuppgift.

Styrelsen finner detta vara mest ändamålsenligt, bl. a. för att kunna

säkra företagens dispositionsrätt till de erforderliga redskapen och den för

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959 115

dessas skötsel erforderliga personalen. Av liknande uppfattning är länsstyrelsen

i Västmanlands län, som anser det önskvärt att alla för den direkta

skadebekämpningen nödvändiga åtgärder vid företagen organisatoriskt samordnas

inom verkskyddets ram.

Bevakning till skydd mot spioneri och sabotage bör enligt civilförsvarsstyrelsens

och överbefälhavarens uppfattning även i fortsättningen utföras

av verkskyddspersonal. Bevakningen bör organiseras i stort sett enligt nu

gällande principer. Av samma uppfattning är bl. a. Sveriges civilförsvarsförbund

samt fem länsstyrelser. Sveriges industriförbund och svenska arbetsgivareföreningen

har i denna fråga anfört, att de icke finner några skäl

för att behandla ordnings- och bevakningstjänsten inom verkskydden på i

princip annat sätt än när det gäller det allmänna civilförsvaret. Det anses

icke heller lämpligt, att bevakningspersonalen lyder under polisen i stället

för under företagschefen-verkskyddschefen. På nu anförda skäl finner organisationerna

ifråga, att ordnings- och bevakningstjänst alltjämt bör vara en

verkskyddsuppgift.

Mot utredningens förslag i fråga om var verkskydd skall finnas

har Sveriges civilförsvarsförbund anfört, att verkskyddsplanläggningen

för industriföretag bör göras oberoende av invånarantalet i den ort, där industrin

är belägen, samt att gränsen för verkskyddsplikt normalt bör sättas

vid företag med 50 i produktionen verksamma personer. Av liknande uppfattning

är Industriens verkskyddsinstitut AB.

Civilförsvarsstyrelsen påpekar, att medan utredningen i sina övriga förslag

rörande civilförsvarets skadeavhjälpande organisation utgått från förhållandena,

då beredskapsutrymning skett, så bygger utredningens förslag

i fråga om var verkskydd skall organiseras på den förutsättningen att

slutlig utrymning ägt rum. Styrelsen framhåller att verksamheten vid anläggningar

och företag kan antagas fortgå under tiden mellan beredskapsutrymning

och slutlig utrymning. Med hänsyn främst till risken för skador

under denna tid föreslår styrelsen att verkskydd i princip skall anordnas

vid alla anläggningar och företag med mer än 100 anställda inom orter med

mer än 5 000 invånare. I de större städernas inre områden, där enskilda

skyddsrum i fortsättningen ej skall anordnas, bör emellertid verkskydd

krävas endast vid de byggnader och anläggningar, vid vilka verksamhet

skall pågå även efter ett krigsutbrott.

I fråga om utredningens förslag angående de enskilda verkskyddens

organisation har olika synpunkter framkommit vid remissbehandlingen.

I många fall går dessa synpunkter ut på, att den föreslagna organisationen

är för knappt tilltagen. Civilförsvarsstyrelsen beräknar det

sammanlagda personalbehovet inom verkskydden till 150 000. Utredningens

förslag att i princip en räddningsgrupp skall finnas per 100 anställda

måste enligt styrelsens mening betraktas såsom ett minimum. Styrelsen

anför vidare härom.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

Enligt utredningens förslag skall hänsyn icke tas till skiftstjänstgöring.

Om en räddningsgrupp icke är fulltalig på arbetsplatsen skall, enligt utredningens

mening, dess funktionsduglighet kunna tryggas genom att annan civilförsvarspliktig

personal tillfälligt tas i anspråk.---Den av utred
ningen

föreslagna ordningen är enligt styrelsens uppfattning synnerligen

otillfredsställande och långt ifrån ägnad att åstadkomma den effektiva verkskyddsorganisation,

som utredningen säger sig eftersträva. För uppgifter inom

verkskyddet kan man icke i någon större utsträckning räkna med civilförsvarspliktiga

i allmänhet. Att dessa, så som utredningen menar, skulle kunna

utöva samma funktioner som specialutbildade räddningsmän, finner styrelsen

helt uteslutet.

I övrigt föreslår styrelsen, att sjuktransportorgan skall organiseras i verkskydden

samt att personal för observation, alarmering och förbindelsetjänst

liksom hittills skall inskrivas däri och utbildas för sina uppgifter. Styrelsen

förklarar i anslutning härtill, att verksamheten för observation, alarmering

och förbindelsetjänst inom verkskydd i krig icke kan, som utredningen synes

mena, bedrivas efter en för fredsmässiga förhållanden gällande invand arbetsrutin.

Vidare förordar styrelsen att inskrivning även i vissa fall sker av räddnings-,

brand-, sjukvårds- och bevakningsledare för att biträda verkskyddsledningen

med verkskyddets uppbyggnad och med ledning vid skadeplatserna.

De ingenjörer, tekniker, förmän och andra, som enligt utredningens

förslag skall biträda verkskyddschefen utan att vara inskrivna i

verkskyddsplanen, bör enligt styrelsen användas för rekrytering av de föreslagna

ledarbefattningarna.

Styrelsen kan icke heller dela utredningens uppfattning, att personal i

brandpatruller för betjäning av lättare materiel i fortsättningen icke behöver

uttagas och inskrivas i verkskyddet. Sådana patruller behövs enligt styrelsens

mening dels vid alla anläggningar och byggnader, som kommer att sakna

brandgrupper, dels även eljest för att snabbt kunna ingripa mot brand

innan denna vunnit större utbredning.

I de fall, då verkskydd organiseras vid företag med mindre antal anställda

än 100, kan enligt styrelsen lämpligen organiseras hjälpenheter, vilkas personal

kan utföra såväl räddningsverksamhet och samarittjänst som eldsläckning

med lättare materiel. Särskilda specialenheter skulle sålunda

icke behöva förekomma i dessa fall.

Den verkskyddsorganisation, som civilförsvarsstyrelsen anser erforderlig,

medför för varje enskilt verkskydd ett större inskrivningsbehov, än

det som utredningen räknat med. Styrelsen vill dock framhålla att förslaget

icke innebär någon utökning av den personal — inskriven och icke

inskriven — som enligt utredningen kan behöva engageras för de olika

uppgifter, som skall ankomma på verkskydden. Skillnaden hänför sig till

stor del till olika meningar om i vilken omfattning personal måste inskrivas

och utbildas för uppgifterna i fredstid.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 11)59

Överbefälhavaren och sex länsstyrelser samt civilförsvarschefen i Göteborg

uttalar sig för en bätlre anpassning av verkskyddsorganisationen till

företagens skifttjänstgöring än vad utredningens förslag medger.

Civilförsvarsstyrelsen finner skäl icke föreligga att frångå nuvarande

bestämmelser om inrättande av ledningscentral för verkskyddet.

Utredningens förslag om sättet att genomföra verkskyddsper

sonalens utbildning möter icke någon principiell

erinran. Sveriges civilförsvarsförbund finner av förslaget framgå, att visst

behov av serviceorgan skulle föreligga även i fortsättningen. Förbundet

omnämner, att överläggningar ägt rum mellan svenska brandkårernas riksförbund,

svenska brandskyddsföreningen, svenska röda korset, Sveriges

civilförsvarsförbund och Sveriges industriförbund om lämpligheten av ett

samgående för att skapa ett serviceorgan, ägt av nämnda organisationer

och med uppgift att lämna verkskyddsservice. Organet skulle helt ha en

ideell inriktning och bedriva sin verksamhet utan vinstintresse. Slutligen

framhålles, att organisationerna vid sina överläggningar låtit sig vägleda

av de synpunkter på formerna in. in. för bedrivandet av verkskyddsservice,

som anförts av justitieombudsmannen i skrivelse till Konungen den 18

mars 1957.

Vad utredningen anfört angående samordning mellan verkskydd

och allmänt civilförsvar på särskilt industribetonade

orter föranleder inget annat uttalande än att Sveriges industriförbund och

svenska arbetsgivareföreningen framhåller nödvändigheten av att principerna

för fördelningen av kostnaderna mellan det allmänna och industrin

klarlägges.

Mot utredningens förslag att verk skydd liksom hittills

skall ordnas i hamnar, där verksamhet skall bedrivas i krig,

göres invändningar främst av sjöfartsstyrelsen och svenska hamnförbundet.

Enligt sjöfartsstyrelsens mening torde ett hamncivilförsvar, upprättat

enligt någon av de organisationsprinciper (allmänt civilförsvar,

verkskydd), som redovisats av utredningen, icke komma att motsvara de

krav, som bör ställas på ett sådant. Sjöfartsstyrelsen ifrågasätter därför

om icke en organisationsform borde tillämpas, som i princip bygger på

allmänt civilförsvar men där den sakkunskap som de ordinarie hamnorganen

besitter utnyttjas inom organisationen. Skulle en för hamnarna

speciell civilförsvarsorganisation ej anses möjlig att genomföra utan utredningens

förslag om hamnverkskydd följas, synes det sjöfartsstyrelsen

skäligt att statsbidrag av minst den omfattning, som föreslås av utredningen,

tillerkännes sådana hamnar som ålägges anordna hamnverkskydd.

Svenska hamnförbundet anser, att rörelsen i hamnar är av allmän

karaktär, som helt avviker från de förhållanden som kommer att råda

vid övriga verkskydd. Hamnförbundet föreslår, att civilförsvaret i ham
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

narna i sin helhet föres till det allmänna civilförsvaret och att hamnverkskydd

icke organiseras där.

Civilförsvarsstyrelsen har icke annat att erinra mot vad utredningen

föreslår i denna del än att styrelsen anser tillräckliga skäl för att lämna

statsbidrag till hamnarnas verkskydd icke föreligga. En statsbidragsgivning

till verkskydd skulle sannolikt bli administrativt betungande. Styrelsen

avstyrker därför bestämt att statsbidrag skall utgå för här avsedd

verksamhet.

B. Självskyddsåtgärder

Gällande bestämmelser om hemskydd

I hemskydden skall ingå genom de allmänna civilförsvarsorganens försorg

i fredstid inskrivna och utbildade hemskyddsledare samt den övriga

hemskyddspersonal, som anses erforderlig för bl. a. samarit-, eldsläcknings-

och rapporteringsuppgifter och som för ändamålet utses vid civilförsvarsberedskap.

Det åligger ägare av byggnad, för vilken hemskydd

skall vara organiserat, att anskaffa, förvara och underhålla materiel och

utrustning, som erfordras för hemskyddets verksamhet.

Civilförsvarsatrednmgens förslag

Utredningen

Utredningen framhåller, att med hänsyn till de vittomfattande verkningarna

av moderna anfallsvapen, särskilt atomvapnen, det allmänna

civilförsvarets relativt fåtaliga styrkor endast i begränsad omfattning kan

förväntas komma de hjälpbehövande till direkt undsättning. Människorna

måste därför i första hand söka hjälpa sig själva och varandra (självskyddsåtgärder).

Det är enligt styrelsen synnerligen angeläget att de människor,

som vid tiden för anfallet befinner sig i antända eller skadade hus och

överlevt anfallet utan svårare skador, så snabbt som möjligt, utan att avvakta

hjälp från civilförsvarets styrkor, söker begränsa skadegörelsen

och rädda dem som skadats.

Utredningen har icke funnit skäl att bibehålla och än mindre att utbygga

den nuvarande hemskyddsorganisationen. Det skydd för befolkningen, som

avsetts med nämnda organisation, bör enligt utredningens uppfattning i

stället åvägabringas efter principen, att varje enskild medborgare vid beredskap

och krig skall vara skyldig att, när helst situationen så kräver, deltaga

i räddningsverksamhet utan att i förväg vara inskriven eller uttagen

för uppgiften. Detta innebär, att enskilda människors medverkan i räddningsverksamheten

förutsättes kunna ske utan att en organisation härför

behöver uppbyggas i fredstid.

Utredningen föreslår, att civilförsvarschef vid civilförsvarsberedskap

skall kunna förordna, att personer genom fastighetsägarnas försorg skall

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

utses att leda självskyddsverksamheten i bostadshus samt byggnader och

anläggningar, för vilka verkskydd icke anordnats.

Vidare föreslår utredningen att den nuvarande allmänna skyldigheten

för fastighetsägare att anskaffa, förvara och underhålla viss utrustning

för fastighetens skydd under beredskap och krig bibehålies. Enligt utredningen

torde denna fråga praktiskt kunna lösas på det sättet, att i utrustningen

av enskilda skyddsrum skall ingå bl. a. brandskydds- och

förbandsmateriel i skälig omfattning. Härvid bör beaktas även skyldighet,

som jämlikt författningar på brandväsendets område kan gälla beträffande

utrustning av fastighet med eldsläckningsmateriel. Skyldigheterna enligt

brandlag och civilförsvarslag bör enligt utredningen i möjligaste mån

samordnas.

I syfte att förebygga panik bör enligt utredningen befolkningen bibringas

upplysning och kunskap om verkningarna av de vapen, som kan komma

till användning i ett krig och de risker som är förenade därmed, om åtgärder

som planlagts och vidtagits av myndigheterna till skydd mot fientliga

krigshandlingar samt om vad de enskilda kan göra för att skydda och

hjälpa sig själva och andra i olika situationer. Upplysningens primära syfte

bör vara att ge allmänheten kännedom om självskyddsåtgärder och att

skapa förtroende och förståelse för vidtagna skyddsåtgärder.

Remissyttrandena

Utredningens uppfattning att den nuvarande hemskydd sorganisationen

kan ersättas med självskyddsverksamhet

i annan form delas i allmänhet av remissinstanserna. Sålunda

godtages förslaget uttryckligen av överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen,

beredskapsnämnden för psykologiskt försvar samt länsstyrelserna i Jönköpings,

Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län.

En del remissinstanser uttalar dock betänkligheter mot att helt slopa

hemskyddet. Hit hör länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och

Kopparbergs län samt landsorganisationen och Sveriges civilförsvarsförbund.

Åtskilliga remissinstanser understryker vikten av att personer

utses för att leda självskyddsverksamheten men

delade meningar råder om när dessa bör utses.

Civilförsvarsstyrelsen finner det i princip ändamålsenligt att husombud

utses för att leda självskyddsverksamheten och understryker betydelsen

av att denna husombudsorganisation blir funktionsduglig inom minst

samma tid efter order som civilförsvarets skadeavhjälpande organisation.

De stora befolkningsomflyttningar, som vid beredskap förutsättes komma

till stånd, gör det emellertid svårt att i fredstid uppgöra en hållbar husombudsorganisation

med redan under fred uttagen och utbildad personal.

Även med tanke på. att cn dylik omfattande organisation med sin kompli
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

cerade planläggning i hög grad skulle komma att belasta den administrativa

civilförsvarsorganisationen anser styrelsen, att husombuden bör utses

först i ett beredskapsläge. Styrelsen har övervägt huruvida icke personalen

i de framskjutna räddningsgrupper, som skall stationeras i anslutning till

den efter utrymning i orten kvarvarande befolkningen, skall kunna taga

ansvaret för uppbyggnaden av husombudsorganisationen. Det kan ligga

nära till hands att denna personal, som primärt skall svara för att lämna

befolkningen understöd och hjälp i dess räddningsaktioner, även ålägges

detta organisationsansvar. Enär det emellertid är av största betydelse att

räddningskåren och i första hand den framskjutna delen av densamma

snabbt inmönstras och utrustas, skulle det enligt styrelsens mening medföra

en allvarlig försämring i beredskapen om kåren i organisationsskedet

skulle påläggas nämnda uppgift. Ej heller annan personal i det allmänna

civilförsvaret kan komma ifråga härför. Det synes styrelsen därför

nödvändigt att i fred uttages särskild personal, som skall ha till uppgift

att vid beredskap utse husombud. Varje sådan självskyddsledare skall

svara för ett territoriellt område. Styrelsen har beräknat antalet självskyddsledare

till 4 000. Självskyddsledare anser styrelsen böra uttagas och

inskrivas i samtliga områden där skyldighet att anordna normalskyddsrum

föreligger.

Även överbefälhavaren anser att ett visst antal föregångsmän bör finnas

för att möjliggöra en effektiv självskyddsverksamhet. Föregångsmän

behövs icke endast för den skadeavhjälpande verksamheten utan även för

att genomföra snabbutrymning. Deras uppgifter torde härvid främst vara

att lämna den enskilde anvisningar om hur han skall uppträda och på

vilket sätt han skall utrymma. Föregångsmän torde enligt överbefälhavaren

kunna rekryteras och utbildas på frivillighetens väg i civilförsvarsförbundets

regi.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anser att hemskyddsorganisationen

— åtminstone i de orter, från vilka utrymning planeras —

måste i viss utsträckning ersättas av någon annan organisation, som kan

biträda vid snabbutrymning. För detta ändamål föreslår beredskapsnämnden,

att för varje fastighet eller för ett antal fastigheter gemensamt utses

utflyttningsombud. Dessa ombud, som bör utses bland personer, vilka kan

tjänstgöra såsom förtroendemän inom en fastighet, bör på lämpligt sätt

krigsplaceras i civilförsvaret i fred och behärska reglerna för utrymning.

De bör ha till uppgift att ge råd och anvisningar t. ex. vid anfall mot

orten innan utrymning genomförts samt i samband med utrymningen.

Det bör framförallt åligga ombudet att söka förhindra panikartade bortflyttningar

sedan något slag av obligatorisk utrymning anbefallts. I många

fall kan utflyttningsombudet medfölja vid utflyttningen och kan på inkvarteringsorten

ingå i inkvarteringsorganisationen. ''

Sveriges civilförsvarsförbund förklarar att, om st tsmakterna godtar

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 11A år 195!)

kommitténs förslag att slopa den nuvarande hemskyddsorganisationen,

man måste söka att på frivillig väg rekrytera och utbilda något slags

självskyddsledare. Förbundet är berett att taga på sig denna uppgift.

I den hemskyddsledare- och blockchefskader, som nu finns, anser man

sig ha ett gott rekryteringsunderlag för sådant ändamål.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att civilförsvaret måste tillhandahålla

något slag av ledning för självskyddsverksamheten och av liknande

uppfattning är länsstyrelserna i Kronobergs, Kristianstads och Göteborgs

och Bohus län. Länsstyrelsen i Jönköpings län föreslår som ersättning för

nuvarande block och hemskydd en organisation med kvartersombud. Dessa

bör utbildas för att kunna initiera och leda allmänhetens självskyddsverksamhet

samt vara civilförsvarschefens kontaktmän. I utrymningsorter

kan de samtidigt vara tillsyningsmän för utrymda fastigheter. Även

länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller behovet för civilförsvar schef erna

att i någon form få organ för kontakt med civilbefolkningen. Länsstyrelsen

i Kopparbergs län understryker vikten av att civilförsvarsarbetets

folkrörelseprägel bevaras. Hemskydds- och blockorganisationen har enligt

länsstyrelsen utan tvivel inneburit ett värdefullt instrument för kontakten

mellan civilförsvaret och allmänheten. Ur civilförsvarets synpunkt

vore det olyckligt om denna kontakt försvinner. Enligt länsstyrelsens mening

bör det finnas något organ, som skall leda allmänhetens hjälpinsatser.

I fråga om skyldighet för fastighetsägare att anskaffa, förvara och

underhålla för själ v skydd sverks a in heten erforderlig

materiel biträdes i allt väsentligt utredningens förslag.

Betydelsen av att sådan materiel finns understrykes av bl. a. riksbrandinspektören

och överbefälhavaren.

195h års brandlags revision erinrar om att det enligt brandlagstiftningen

kan föreligga skyldighet för fastighetsägare att hålla brandredskap av

samma slag som civilförsvarsutredningen föreslår för civilförsvarets självskyddsverksamhet,

nämligen handeldsläckningsredskap såsom pytssprutor,

handsprutor, vattenhinkar, mindre stegar, kemiska eldsläckare o. dvl.

Under civilförsvarsberedskap kan man icke räkna med att en brandkår

alltid står till förfogande i orter, där förekomsten av dylik brandkår ansetts

kunna under fred motivera befrielse från hållande av handeldsläckningsredskap

i alla fastigheter. I vissa fastigheter kan alltså uppstå den

situationen att fredsförhållandena ej kräver handeldsläckningsredskap, medan

sådana åter erfordras under civilförsvarsberedskap. Den praktiskt

enkla utvägen att helt anknyta behövlig materiel till fredsbrandförsvaret

är enligt brandlagsrevisionen därför icke genomförbar, därest man vill

strängt hålla på åtskillnaden mellan fredsbrandförsvar och civilförsvar på

denna punkt. I civilförsvarslagsliftningen erfordras i sådant fall alltjämt

föreskrift om skyldighet för fastighetsägare att hålla dylik materiel.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

Länsstyrelsen i Jämtlands län finner det tveksamt, om den föreslagna

anknytningen till enskilda skyddsrum täcker behovet av enklare brandredskap

för civilförsvarsändamål i alla de byggnader, som icke på grund

av brandlagstiftningen har handeldsläckningsredskap. Vidare finnes i landet

en hel del orter, där skyldighet att inrätta enskilda skyddsrum icke

förekommer men där risk för fientliga stridsRandlingar kan vara förhanden.

För utövandet av självskyddsverksamheten måste med hänsyn

till krigsteknikens utveckling slutligen förutsättas att även annan utrustning

än nu berörd måste finnas i de enskilda fastigheterna. För att i detta

hänseende säkerställa tillgången på erforderlig utrustning för självskyddsverksamheten

i de enskilda fastigheterna borde möjligen en allmän föreskrift

finnas om skyldighet för fastighetsägare m. fl. att anskaffa, förvara

och underhålla den materiel och utrustning, som erfordras för självskyddsverksamhet.

Departementschefen

I den nuvarande civilförsvarsorganisationen utgör verkskyddet ett komplement

till det allmänna civilförsvaret och syftar till att tillgodose det särskilda

behov av skydd, som föreligger vid anläggningar och företag. Av den

nya organisationen av det allmänna civilförsvaret kan man visserligen förvänta

större effektivitet än av den hittillsvarande, men det torde dock innebära

en överskattning av det allmänna civilförsvarets förmåga att anta, att

det skulle kunna övertaga verkskyddets uppgifter. På grund av omfattningen

av skadegörelsen under ett krig med moderna hemortsbekämpningsmedel

måste verkskyddet alltjämt anses ha en betydelsefull uppgift att

fylla. Av särskild betydelse är härvidlag att verkskyddets personal — i motsats

till det allmänna civilförsvarets — alltid befinner sig på skadeplatsen,

då skadan inträffar, och är väl förtrogen med lokaliteterna där och med

föreliggande möjligheter att begränsa skadorna; i synnerhet gäller detta

skador genom brand. I likhet med utredningen anser jag att verkskydd även

framdeles bör organiseras till skydd för särskilda anläggningar, under förutsättning

att anläggningarna på grund av sin belägenhet och sina uppgifter

kan förväntas vara utsatta för mera påtaglig risk för skadegörelse genom

krigshandlingar.

Utredningen synes mig emellertid ha ådagalagt att organisationen också

på verkskyddens område kan i väsentlig utsträckning skäras ned — till

båtnad för de företag, vilka det åligger att anordna och bekosta verkskydd —

utan att fördenskull syftet med verkskydden förfelas. Begränsningen synes

kunna omfatta både uppgifterna inom verkskydden och, framför allt, antalet

i fred organiserade verkskydd.

Vad beträffar verkskyddens uppgifter har utredningen föreslagit

att bevakning icke längre skall utgöra en verkskyddsuppgift utan

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1959

övertagas av särskild vaktpersonal, som förordnas av polismyndighet. Detta

förslag anser jag mig emellertid icke kunna biträda med hänsyn till att

under nuvarande ordning tillskapats en bevakningsberedskap vid enskilda

företag, som måste anses värdefull och som därför bör bibehållas. Däremot

delar jag utredningens uppfattning att ordningshållning i fortsättningen

icke bör vara en uppgift för verkskyddet. Behov av ordningshållning vid

särskilda anläggningar torde nämligen föreligga endast i sällsynta undantagsfall.

Verkskyddens uppgifter bör sålunda omfatta räddnings-, brand-,

samarit- och bevakningstjänst. Självfallet måste också ledningen av verkskydden

organiseras i fred. Flertalet av dessa verkskyddsuppgifter har, åtminstone

vid de större industrierna och anläggningarna, sin motsvarighet

även under fullt fredsmässiga förhållanden, vilket skapar en god grund för

verkskydden att bygga på.

I fråga om den närmare sammansättningen av ver k skydden

och formerna för deras verksamhet samt deras utrustning

ansluter jag mig i huvudsak till utredningens förslag, under framhållande

dock att personalen inom verkskydden måste bli något större än

utredningen föreslagit, eftersom bevakning alltjämt skall utgöra en verkskyddsuppgift.

Därjämte bör, då så är påkallat, personalbehovet vid verkskydden

bestämmas med beaktande av eventuell skiftgång. I enlighet med

utredningens förslag skall i verkskydden icke inskrivas annan personal

än den som måste erhålla särskild utbildning för att kunna utföra sina

uppgifter. Jag delar utredningens uppfattning att företagsledare eller annan

personal i företagsledningarna i större utsträckning än hittills bör

engageras för ledningen av verkskydden. Liksom utredningen anser jag

det icke påkallat att ledningscentraler för verkskydden alltid skall iordningställas.

Inrättandet av sådana bör i stället vara beroende av förhållandena

i det enskilda fallet, såsom att företagets anläggningar är utspridda

över ett större område och liknande.

Vad beträffar den omfattning, vari verkskydd skall organiseras,

föreslår utredningen att verkskydd i allmänhet skall anordnas

endast i orter med mer än 5 000 invånare och vid anläggningar, där

minst 100 anställda finnes. Förslaget innebär i stort att verkskydden koncentreras

till de större anläggningarna på platser, där risken för anfall

måste anses vara mera påtaglig. Den föreslagna regeln synes mig väl ägnad

att läggas till grund för uttagningen av de anläggningar, vid vilka verkskydd

skall anordnas. Med hänsyn till riskerna för ett krigsutbrott innan

slutlig utrymning hunnit genomföras anser jag att man på detta område —

liksom eljest vid bestämmandet av grunderna för uppbyggnaden av civilförsvarets

skadeavhjälpande organisation — bör utgå från förhållandena, då

beredskapsutrymning skett. Undantag från dessa regler bör emellertid

kunna göras, dels så att verkskydd icke organiseras i de större städernas

inre områden, dels så alt anläggningar på orter med mindre än 5 000 invå
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungi. Maj.ts proposition nr it i år 1959

nare förses med verkskydd om de på grund av sin särskilda betydelse för

krigsproduktionen måste anses utsatta för betydande risker för anfall. I

särskilda fall kan det också visa sig nödvändigt att organisera verkskydd

vid anläggningar, vilkas personal understiger 100 anställda, exempelvis då

flera företag bedriver sin verksamhet i omedelbar närhet av varandra. Verkskydd

bör i sådant fall organiseras gemensamt för företagen. Uttagningen

av de anläggningar, vid vilka verkskydd skall organiseras, bör liksom hittills

ske genom länsstyrelsernas försorg.

Såsom utredningen framhållit torde det i vissa fall vara rationellt att

bilda en gemensam organisation för det allmänna civilförsvaret

och ver k skydde t. Framför allt torde detta vara

fallet i industrisamhällen, där en enda eller några få industrier dominerar

samhället. Ett sådant samgående synes böra bygga på överenskommelse

mellan företaget eller företagen och civilförsvarsmyndigheten. För att

underlätta tillkomsten av dylika överenskommelser bör möjligheter tillskapas

att kompensera företagen för merkostnader, som föranleds av att verkskydden

utbyggs för att kunna fullfölja även det allmänna civilförsvarets

uppgifter i sådana orter.

En fråga som utredningen upptagit till särskild behandling är spörsmålet

om verkskydd bör anordnas vid hamnar. Utredningen har

stannat för att föreslå att verkskydd liksom hittills skall upprättas till

skydd för själva hamnanläggningarna, dock endast i den mån de kan förväntas

vara i bruk under krig. För egen del anser jag att de uppgifter, som

hittills åvilat verkskydden vid hamnanläggningarna, bör kunna övertagas

av det allmänna civilförsvaret och jag förordar därför, att särskilda hamnverkskydd

icke skall organiseras i fortsättningen. Vid anläggningar, som

är belägna inom hamnområden, exempelvis fabriker, skall dock självfallet

verkskydd organiseras, om förutsättningar i övrigt föreligger för skyldighet

att anordna verkskydd.

Vid skolor och andra undervisningsanstalter samt vid bank- och

försäkringsföretag, varuhus o. dyl. torde organiserandet av

verkskydd i regel ej vara erforderligt.

Kostnaderna för verkskydden bör liksom hittills åvila ägaren

eller innehavaren av den anläggning, till vars skydd verkskyddet är

anordnat. De föreslagna och av mig nu förordade nya grunderna för verkskyddens

organisation och omfattning och därmed följande förenklingar

torde emellertid, även om de samtidigt förutsätter en intensifiering av

planläggningen och utbildningen på verkskyddets område, innebära väsentliga

lättnader för företagarna.

Utbildningen av verkskyddets personal bör i stort sett

följa samma principer som utbildningen inom det allmänna civilförsvaret.

Jag återkommer härtill i ett senare avsnitt. Med hänsyn till likformigheten i

verkskyddets och det allmänna civilförsvarets utbildning bör civilförsvarets

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 dr 1!)5!)

utbildningsorganisation kunna påtaga sig utbildningen av verkskyddens

personal. Kostnaderna för denna utbildning, utom såvitt avser personalen i

högsta ledningen, bör emellertid liksom hittills bäras av de företag, verkskydden

tillhör. Hinder bör med hänsyn till ansvaret för kostnaderna ej

föreligga för det enskilda företaget att självt anordna erforderlig utbildning

med anlitande av de enskilda organisationer, som kan vara beredda att åtaga

sig uppgiften. Från civilförsvarsmyndigheternas sida måste emellertid kontrolleras,

att verkskyddspersonalens utbildning är tillfredsställande, liksom

kontroll av verkskyddens ändamålsenlighet i övrigt ej heller kan undvaras.

Kontrollen bör förenas med rådgivning i verkskyddsfrågor.

Vid den tid, då den nuvarande hemskyddsorganisationen tillskapades,

var det av stor betydelse att en organisation stod till förfogande för att tillvarataga

de enskilda människornas möjligheter att göra en insats till skydd

mot hemortsbekämpningen. Karakteristiskt för det moderna krigets metoder

för hemortsbekämpning är emellertid den blixtsnabba, totala förstöringen

av mycket stora områden och den samtidiga partiella skadegörelsen

i ännu större områden. Därjämte kan synnerligen omfattande områden beläggas

med radioaktivt utfall, mot vilket envar måste i görligaste mån

skydda sig. I sådana lägen träder den enskildes förmåga att oberoende av

en organisation hjälpa sig själv och bispringa andra i förgrunden. Jag

anser det därför angeläget att förutsättningar skapas för en sådan självskyddsverksamhet

av de enskilda, men finner åtskilliga skäl tala emot att

en särskild organisation i fred uppbygges för denna verksamhet. Med hänsyn

till de omfattande befolkningsomflyttningar, som kommer att äga rum under

beredskap och krig, kan det icke antagas att en i fred upprättad organisation

för självskyddet annat än i mycket begränsad omfattning skulle vara

funktionsduglig, då den skulle träda i verksamhet. Administrativt skulle

organisationen, som ju nödvändigtvis måste få en mycket stor omfattning,

bli synnerligen tungrodd och någon effektiv kontroll över den skulle knappast

kunna äga rum. Härtill kommer att det alltid skulle vara i hög grad

tveksamt om de för organisationen uttagna personerna verkligen skulle visa

sig vara de för uppgifterna lämpligaste. Jag finner med hänsyn till det sagda,

att man icke bör i fred tillskapa eu organisation för självskyddet; självskyddsverksamhet

bör kunna förberedas och utövas utan att en stor och

otymplig organisation därför tillskapas. Däremot bör möjlighet finnas för

civilförsvarsmyndigheterna att under beredskap och krig låta utse ledare

för självskyddet inom de särskilda fastigheterna eller inom större enheter.

Det vore också värdefullt om de frivilliga organisationernas verksamhet

kunde leda till alt i fred en kader av självskyddsledare skapades.

Om sålunda någon självskyddsorganisation icke bör uppbyggas i fred

bör emellertid förutsättningar i fred skapas för självskyddsverksamheten

genom att tillgång till den nödvändigaste materielen för sådan verksamhet

tryggas och allmänheten bibringas elementära kunskaper om vad den

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1959

bör iakttaga för att skydda sig själv och för att kunna göra en insats vid

begränsningen av skadeverkningarna av anfall.

Intresset av att erforderlig materiel finnes att tillgå synes liksom hittills

böra tillgodoses genom att skyldighet föreskrives för fastighetsägare att

anskaffa och underhålla enklare brandskyddsutrustning och förbandsmateriel.

Lämpligt torde vara att skyldigheten att hålla materiel i huvudsak knytes

till skyldigheten att anordna normalskyddsrum. Tillsynen över att materiel

finnes i föreskriven omfattning kan då utövas i samband med inspektionen

av skyddsrummen.

Vad slutligen beträffar behovet av anvisningar till allmänheten rörande

självskyddsåtgärder torde detta kunna tillgodoses på olika sätt. Självfallet

bör från myndigheternas sida eftersträvas att väcka intresse för dessa frågor

bland allmänheten, och vidare bör de möjligheter till spridning av information

tillvaratagas, som de enskilda civilförsvars- och försvarsorganisationernas

verksamhet erbjuder. Just när det gäller självskyddsverksamheten

räknar jag med att de frivilliga organisationerna skall kunna göra betydelsefulla

insatser både i fråga om upplysning och frivillig utbildning, och jag

vill gärna framhålla, att jag fäster särskild vikt vid dessa insatser.

7. Utbildningsfrågor

Nuvarande bestämmelser

Civilförsvarets utbildningsverksamhet regleras i civilförsvarslagen och i

utbildningskungörelsen den 18 september 1948 (nr 662).

Enligt civilförsvarslagen får i fredstid civilförsvarspliktig, som inskrivits

i civilförsvaret, tagas i anspråk för utbildnings- och övningsändamål under

högst 60 timmar per kalenderår och annan civilförsvarspliktig under högst

hälften av samma tid.

I utbildningskungörelsen stadgas, att första utbildningen för den i civilförsvaret

inskrivna eller eljest uttagna personalen får omfatta högst följande

timantal per kalenderår, nämligen för a) i allmänna civilförsvaret inskriven

befälspersonal och för bevakningstjänst avsedd personal högst 50 timmar

samt övrig personal högst 40 timmar; b) i verkskyddet inskriven befälspersonal

högst 40 timmar samt övrig personal högst 30 timmar; c) i verkskyddsplan

namneligen upptagen men icke inskriven personal högst 12

timmar; samt d) i hemskyddet inskriven personal högst 25 timmar. Sådan

personal, som undergått första utbildning, skall även vara skyldig undergå

repetitionsutbildning, som per kalenderår får omfatta, för personal inom allmänna

civilförsvaret högst 15 timmar, för personal inom verkskyddet högst

12 timmar och för personal inom hemskyddet högst 10 timmar. Utöver den

tid, som nu angivits, är samtliga civilförsvarspliktiga skyldiga att i erforderlig

utsträckning deltaga i civilförsvarsövningar, om vilkas hållande beslut

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

meddelats av civilförsvarsstyrelsen. De i civilförsvarslagen stadgade längsta

tiderna för utbildning och övning får dock icke överskridas.

I utbildningskungörelsen föreskrives vidare att civilförsvarspliktig kvinna

som har stadigvarande bosättning eller sysselsättning inom anläggning eller

byggnad, där särskilt civilförsvar skall vara organiserat, är pliktig att undergå

sjukvårdsutbildning under högst 10 timmar under det år, då hon fyller

18 år.

Med stöd av bemyndigande i utbildningskungörelsen har civilförsvarsstyrelsen

utfärdat närmare föreskrifter rörande tillämpningen av kungörelsen.

Utbildningsverksamheten bedrives dels i form av lokal utbildning, huvudsakligen

kvällsutbildning anordnad inom de olika civilförsvarsområdena,

dels såsom regional utbildning, anordnad av länsstyrelserna i provisoriska

civilförsvarsskolor, dels som central utbildning, anordnad vid statens civilförsvarsskola

med utbildningsavdelningar provisoriskt förlagda till Gimo

och Runö. Utbildningen bedrives i enlighet med av civilförsvarsstyrelsen

utfärdade utbildningsplaner och riktlinjer. För utbildningens bedrivande

finns vid länsstyrelserna anställda särskilda befattningshavare, länsinstruktörer,

med uppgift att inom länen biträda vid uppläggningen, genomförandet

och övervakningen av utbildningen.

Åren närmast efter krigsslutet fick civilförsvarsutbildningen endast obetydlig

omfattning. År 1948 lämnade emellertid riksdagen med hänsyn till

den dåvarande skärpningen av det utrikespolitiska läget sitt medgivande till

alt utbildningsprogrammet utvidgades, så att det kom att omfatta nyutbildning,

repetitionsutbildning och övning av befäl och manskap inom det allmänna

civilförsvaret och verkskyddet. Härjämte skulle befäl i hemskyddet

samt skolungdom och 18-åriga kvinnor utbildas.

I stort sett bedrives utbildningen i civilförsvaret alltjämt efter de år 1948

uppdragna allmänna riktlinjerna för verksamhetens omfattning. I vissa

hänseenden har dock utbildningsprogrammet icke kunnat fullföljas, bl. a.

beroende på att utbildningsresurserna varit otillräckliga. Fr. o. m. utbildningsperioden

1955/56 har civilförsvarsstyrelsen med hänsyn till den begränsade

medelstilldelningen för utbildningsändamål infört viss angelägenhetsgradering

av utbildningsuppgifterna. Enligt civilförsvarsstvrelsens anvisningar

till länsstyrelserna den 5 september 1955 skall utbildningen sålunda

i första hand koncentreras till utbildning av befäl samt fackutbildning

av vissa manskapsgrupper med speciella arbetsuppgifter. Vid bedömandet

av i vilken omfattning repetitionsutbildning skall anordnas, har länsstyrelserna

att beakta intresset av funktionsduglighet inom tjänstegrenarna på

så sätt, att åtminstone någon eller några enheter inom varje tjänstegren blir

funktionsdugliga. Inom block och hemskydd sker icke någon utbildning.

18-åriga kvinnor utbildas enligt tidigare gällande bestämmelser.

På framställning av 1953 års utredning om civilförsvarsutbildning före
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1959

skrev Kungl. Maj :t den 6 maj 1955, att den i utbildningen av civilförsvarspersonal

tidigare ingående s. k. allmänna utbildningen skulle upphöra. Detta

innebar, att viss inom ramen för första utbildningen särskilt sammanhållen

utbildning om tolv timmar bortföll ur utbildningsplanerna. I stället bär vissa

delar av denna utbildning, vilka avser självskydd, inarbetats i normalplanerna

för utbildningen inom de olika tjänstegrenarna.

De numera gällande utbildningsplanerna är uppgjorda med tanke på att

utbildningen skall bli likformig för hela landet. Planerna får dock på grund

av lokala förhållanden, såsom tillgång på instruktörer, utbildningslokaler,

övningsplatser och utbildningsmateriel, ändras enligt länsstyrelses bestämmande.

Civilförsvarsutredningens allmänna synpunkter på utbildningsfrågorna

1 sitt omdöme om den nuvarande civilförsvarsorganisationen uttalar sig

civilförsvarsutredningen även om utbildningsverksamheten. Enligt utredningens

uppfattning har icke på långt när resurser funnits för att utbilda en

organisation av den storlek, som 1953 års planer skulle medföra. För att

bibehålla ett fullt utbyggt civilförsvar enligt dessa planer skulle de årliga

utbildningskostnaderna uppgå till i runt tal 17 milj. kronor beräknat med

utgångspunkt från de åren 1953—54 tillämpade utbildningsplanerna, utbildningsformerna

och ersättningsbestämmelserna. Utredningen påpekar vidare

att utbildningsanordningarnas provisoriska karaktär har medfört, att särskilt

den högre civilförsvarsutbildningen icke kunnat tillgodoses. Även utbildningen

i övrigt har emellertid enligt utredningen varit såväl organisatoriskt

som innehållsmässigt behäftad med svagheter. Centrala anvisningar

och riktlinjer för utbildningen har ej givits i erforderlig omfattning; instruktioner

för undervisningen har i stor utsträckning kommit att utarbetas av

instruktörerna, särskilt länsinstruktörerna. Utbildningen har därigenom icke

blivit enhetlig för hela riket, ett förhållande som dock uppmärksammats av

civilförsvarsstyrelsen och på vilket styrelsen sökt råda bot vid utfärdandet

av utbildningsföreskrifter fr. o. m. utbildningsåret 1955/56.

En annan omständighet, som enligt utredningen försvårat utbildningen, är

att kursplanerna icke alltid anpassats efter den för utbildningen anslagna tiden.

Utbildningen har sålunda ibland omfattat så vidlyftiga instruktioner,

att deras innehåll icke tillfredsställande kunnat delges eleverna under den

tid, som stått till förfogande.

Enligt utredningens uppfattning bör det i fortsättningen ankomma på

Kungl. Maj :t att fastställa organisationen av och riktlinjerna för den undervisning,

som skall äga rum i civilförsvaret.

Utbildningsutredningens förslag

Utbildningsutredningen har i sina förslag angående den fortsatta utbildningsverksamheten

i civilförsvaret ingående prövat behovet av civilförsvars
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

utbildning som ett led i ett nyordnat och i väsentliga avseenden upprustat

civilförsvar och därvid utgått från de ändrade förutsättningar för civilförsvarsorganisationen,

som angivits i civilförsvarsutredningens huvudbetänkande.

De nya förutsättningarna medför enligt utbildningsutredningen genomgripande

förändringar i utbildningsverksamheten såväl i fråga om dess

omfattning som med avseende på utbildningens innehåll.

Civilförsvar sutbildningens inriktning och innehåll

bör, framhåller utredningen, fortlöpande anpassas efter civilförsvarets verksamhetsformer

och förutsättningarna för dessa. Utbildningen måste alltid ha

ett klart syfte och tillgodose angelägna behov. Den måste äga rum i fasta former

men vara rörlig till sitt innehåll. Nödvändigheten av sådan rörlighet

framstår tydlig vid en återblick på de sista årens krigstekniska utveckling

och dennas återverkningar på civilförsvarets verksamhetsformer och därmed

också på civilförsvarsutbildningen.

Utbildningsutredningen är angelägen framhålla alt civilförsvarsutbildningen

i princip måste inriktas på kunskaper och färdigheter, vilka mer

allmänt kan komma till nytta vid ett krig, och att kunskaperna måste meddelas

i den omfattning, som erfordras för att civilförsvarspersonalen skall

få tillräcklig förtrogenhet med tilldelade uppgifter. De största kraven på förberedelser

ställes härvid på den civilförsvarspersonal, som under beredskap

och krig främst skall bära ansvaret för de olika civilförsvarsåtgärdernas

genomförande, dvs. lednings- och befälspersonalen. Men även en del grupper

menig civilförsvarspersonal kommer att få uppgifter, som för sin lösning

kräver fackkunskap och färdigheter av speciellt slag. Den individuella

färdighet, som förvärvas på utbildningsstadiet, måste intrimmas och utvecklas

under civilförsvarsspel och praktiska övningar. Utbildningen och

övningen måste vara obligatoriska.

Utbildningsutredningen har i anslutning till civilförsvarsutredningens

synpunk ter på frågan vilka personalgrupper som i fred måste

utbildas för sina uppgifter föreslagit utbildning av följande personal,

nämligen

a) i det lokala civilförsvarets ledningskårer: personalgrupper med ledningsuppgifter

i huvudcentral eller distriktscentral eller på skadeområde,

sambandspersonal samt förvaltningspersonal;

h) i det lokala civilförsvarets kårer i övrigt: kårinspektörer, sysslomän

vid förbandsstationer och gruppchefer samt, bland manskapet, civilförsvarspolismän,

civilförsvarsbrandmän, räddningsmän och samariter;

c) i verkskgddet: verkskyddschefer, verkskyddsassistenter, brandgruppchefer,

räddningsgruppchefer, brandmän, räddningsmän och samariter;

samt

d) i det regionala civilförsvaret: undsättningskårernas personal.

Personalgrupperna inom verkskyddet får enligt förslaget i princip samma

utbildning som motsvarande personal i allmänna civilförsvaret.

9 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 11b

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

All inskriven personal i allmänna civilförsvaret och verkskyddet föreslås

få instruktion i personligt skydd. Ändamålet härmed är att göra civilförsvarspersonalen

förtrogen med vissa individuella skyddsåtgärder, vilka motverkar

eller minskar risken för personskador vid vistelse i områden som är

utsatta för fientliga anfall. Instruktion i personligt skydd måste enligt utredningen

för personalen framstå som ett mycket värdefullt inslag i de individuella

förberedelserna för civilförsvarsuppgifterna.

Vid behandlingen av frågan om utbildningstidens längd

har utredningen utgått från det i utredningsdirektiven gjorda uttalandet, att

tiden icke för någon grupp civilförsvarspliktiga bör göras längre än som

oundgängligen erfordras för att ifrågavarande kategori skall fylla just den

uppgift, som kommer att åläggas den vid civilförsvarsberedskap och krig.

I enlighet härmed har utredningen avvägt utbildningstidens längd i första

hand med hänsyn till de olika personalgruppernas uppgifter enligt civilförsvarsutredningens

förslag. För ett fåtal mindre personalgrupper, som har

fundamentala civilförsvarsuppgifter, blir utbildningstiden enligt utredningens

bedömande avsevärd. I regel har utbildningstiden emellertid kunnat

sättas kort. Dessutom har utbildning icke bedömts erforderlig för vissa

grupper, som hittills utbildats. Den utbildning, som utredningen föreslår,

blir av engångskaraktär. Härigenom bortfaller olägenheterna av att nu

gällande utbildningskungörelse icke givit klart besked i fråga om utbildningstidens

längd under hela den tid som civilförsvarsplikt föreligger. Genom

att skyldigheten att genomgå utbildning föreslås icke längre skola

vara bunden vid ett högsta timantal per kalenderår möjliggöres en samtidig

utbildning av olika personalgrupper, vilket från effektivitetssynpunkt

är en stor vinst.

I utkast till normalplaner har utredningen närmare angivit utbildningen

för de olika personalgrupperna ävensom utbildningstiden för varje grupp.

1 överensstämmelse med civilförsvarsutredningens förslag angående den

maximala tid, varunder civilförsvarspliktig må underkastas utbildning i

fred, överstiger utbildningstiden icke i något fall 60 dagar. För flertalet personalgrupper

är utbildningstiden avsevärt kortare; för i allmänna civilförsvaret

inskriven personal är den kortaste tiden 4 dagar. Endast den mest

kvalificerade ledningspersonalen i huvudcentral och vid fältorgan får enligt

förslaget en utbildningstid som överstiger 30 dagar. Utbildningstiderna framgår

närmare av ett i utredningens betänkande intaget förslag till ny utbildningskungörelse.

Den tid, som kan anslås för instruktion i personligt skydd, vari undervisning

såsom förut nämnts föreslås bli meddelad all inskriven personal,

måste enligt utredningen anpassas efter den tid, som åtgår för utbildning

och övning i övrigt. Utredningen har med hänsyn härtill inte ansett sig

kunna föreslå skyldighet att deltaga i instruktion i personligt skydd under

längre tid än 5 timmar, vilket fordrar en stark koncentration av undervis
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 är 1959

ningen. För att underlätta självstudier, bör till kursdeltagarnas förfogande

ställas en instruktiv handledning.

Utredningen föreslår att inskriven personal, som i fredstid skall genomgå

obligatorisk utbildning, erhåller undervisning i personligt skydd i samband

med denna utbildning. För övrig inskriven personal föreslår utredningen,

att instruktion i personligt skydd meddelas först när Kungl. Maj :t förordnar

därom.

Utredningen anser att tidigare erhållen civilförsvarsutbildning i princip bör

tillgodoräknas. Kunskaperna bör kunna vidmakthållas och ytterligare utvecklas

i samband med den praktiska övningsverksamhet, som föreslås skola äga

rum. Skyldighet att undergå utbildning bör ej heller åläggas personer, som

på grund av sin yrkesutövning eller på annat sätt förvärvat erforderliga kvalifikationer

för den civilförsvarstjänst, vartill de uttagits. Som exempel

nämner utredningen personer, som utbildats till arbetsplalssamariter och

som i civilförsvaret tilldelats samarituppgifter.

I sina allmänna kommentarer till de föreslagna normalplanerna för utbildningen

framhåller utredningen, att dessa får betraktas såsom preliminära.

Det bör ankomma på det centrala utbildningsorganet att överarbeta

och anpassa planerna efter vad som föranleds av ytterligare erfarenheter.

Vid utformningen av planerna har utredningen emellertid utnyttjat bl. a.

resultaten av de genom civilförsvarsutredningens försorg genomförda analyserna

in. in. av civilförsvarets verksamhet och härigenom har utredningen

fått möjlighet att i väsentliga delar bedöma utbildningsbehoven för

de olika personalgrupperna med större säkerhet än som eljest kunnat ske.

Planerna har konsekvent inriktats på att tillgodose de väsentligaste kunskaps-

och färdighetskraven.

I fråga om utbildningen av de av civilförsvarsutredningen föreslagna

undsättnings kårerna anser utbildningsutredningen, att den

bör anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som uppdragits

för den obligatoriska utbildningen av det lokala civilförsvarets personal.

Manskapsutbildningen bör sålunda baseras på de utbildningsplaner

som föreslagits för utbildning av motsvarande personal i brand-, räddningsoch

sjukvårdskårerna. Gruppcheferna bör efter manskapsutbildningen genomgå

särskild gruppchefsutbildning under 10 dagar. I övrigt ansluter sig

utbildningsutredningen till de synpunkter och förslag rörande utbildningen

av undsättningskårernas personal, som anföres i civilförsvarsutredningens

huvudbetänkande. Detta innebär bl. a. att den i kårerna ingående värnpliktiga

personalen skall ha en fredstjänstgöringstid om sammanlagt 60

dagar (befäl 80 dagar), motsvarande den tid vederbörande eljest skulle ha

tjänstgjort i krigsmakten.

Ehuru den civilförsvarsutbildning, som meddelas i enlighet med normalplanerna,

i och för sig kan betecknas såsom tillräcklig, bör enligt utredningen

såväl vidareutbildning som fortbildning kunna

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

ifrågakomma i de fall behov härav gör sig gällande. Med vidareutbildning

avser utredningen utbildning för annan uppgift än den, som inskrivningen

i civilförsvaret och därpå följande obligatorisk utbildning avsett. Den som

ursprungligen inskrivits och utbildats såsom manskap kan exempelvis

vidareutbildas till gruppchef i samma kår. Vidareutbildning kan också, då

särskilda skäl föreligger, avse uppgift i annan kår än den, som den ursprungliga

inskrivningen avsett. Sammanlagt får dock utbildningstiden icke

överstiga den i civilförsvarslagen angivna längsta tid, varunder civilförsvarspliktig

får tagas i anspråk för utbildning. Fortbildning, varmed utredningen

menar frivilligt åtagen utbildning i syfte att befästa och utveckla redan erhållen

obligatorisk utbildning för tilldelad uppgift, bör i förekommande

fall anordnas genom utbildningsmyndighetens försorg.

Övningsver k samhet måste, framhåller utredningen, alltjämt

bedrivas i syfte att vidmakthålla de kunskaper och färdigheter, som bibringats

de civilförsvarspliktiga under tidigare utbildning.

Utredningen föreslår att övningsverksamheten avgränsas i förhållande

till utbildningsverksamheten. Till övningsverksamheten hänföres bl. a. de

övningsmoment, som ingår i den hittillsvarande repetitionsutbildningen.

Med hänsyn härtill har utredningen icke funnit skäl att framlägga förslag

om särskild repetitionsutbildning. I övningsverksamheten ingår även att

civilförsvarspersonalen i samband med övning underrättas om viktiga förändringar

i organisationen och uppgifterna samt instrueras i användningen

av nytillkommen materiel in. m.

För att övningsverksamheten skall få erforderlig omfattning föreslår utredningen

att i genomsnitt tolv övningar anordnas inom varje län under

en treårsperiod, vartill kommer civilförsvarsspel i lämpligt antal samt

övningar, som anordnas av civilförsvarsstyrelsen. Om förhållandena så påkallar

och resurserna tillåter bör det angivna antalet övningar i länen kunna

få överskridas, övningsverksamheten bör anpassas efter utbildningsläget

och bedrivas efter stigande svårighetsgrad. En långtidsplan bör uppgöras

för övningsverksamheten i enlighet med dessa principer.

För att möjliggöra en övningsverksamhet av här skisserad karaktär har

utredningen i sitt förslag till ny utbildningskungörelse intagit en bestämmelse

om skyldighet för såväl utbildad personal som övriga civilförsvarspliktiga

att deltaga i civilförsvarsspel och praktiska övningar, som anordnas

av civilförsvarsstyrelsen eller vederbörande länsstyrelse. Skyldigheten har

föreslagits bli begränsad till högst 60 timmar för inskriven lednings- och

befälspersonal, högst 30 timmar för inskrivet manskap samt högst 10 timmar

för andra civilförsvarspliktiga, allt under varje period om tre år.

Utbildningsutredningen anser, i likhet med 1945 års civilförsvarsutredning,

att det är av stort värde att undervisning i de allmänna

skolorna äger rum i brandskydd och olycksfallsvård. Sådan undervisning

bedrives f. n. i enlighet med Kungl. Maj:ts cirkulär den 5 juni 1953

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

(nr 384). Undervisningen omfattar 10 timmar och är förlagd till folkskolans

avslutningsklass eller fortsättningsskolan, i enhetsskolan till klass 8 och i

läroverken till klassen i motsvarande åldersstadium.

Skolornas undervisning i brandskydd och olycksfallsvård bör enligt utredningen

utformas så att även civilförsvarssynpunkter tillgodoses. Utredningen

har funnit, att den nuvarande undervisningen på dessa områden bör

något utvidgas för att bättre motsvara de kunskaps- och färdighetskrav,

som från civilförsvarssynpunkt ställs på medborgarna. I brandskyddsutbildningen

bör sålunda ytterligare 4 timmar anslås för övning av grundläggande

eldsläckningsmoment. Undervisningen bör dessutom omfatta enkla

individuella skyddsåtgärder vid olyckshändelser av olika slag eller tillbud

till dylika. Med hänsyn till önskvärdheten av att alla vid vuxen ålder äger

minst de kunskaper i olycksfallsvård, som röda korsets grundkurs omfattar,

bör skolornas utbildning i olycksfallsvård i huvudsak motsvara det första

avsnittet om 16 timmar av denna grundkurs. I detta syfte bör timantalet

för undervisningen i olycksfallsvård utökas med 6 timmar. Skolornas undervisning

i brandskydd och olycksfallsvård bör följaktligen ökas från 10 till

20 timmar, av vilka 8 bör omfatta brandskydd och individuella skyddsåtgärder

och 12 olycksfallsvård. Undervisningen bör lämpligen fördelas på

två läsår.

Genom utvidgningen av kursen i olycksfallsvård blir den hittillsvarande

obligatoriska sju k vårdsutbildningen av 1 8-å riga kvinnor

överflödig i vissa orter efter en kortare övergångsperiod. Den bör dock

bibehållas intill dess skolornas undervisning i olycksfallsvård meddelats

under så lång tid, att alla som uppnår 18 års ålder erhållit sådan undervisning.

I konsekvens med vad utredningen föreslagit i fråga om timantalet

för skolornas utbildning i olycksfallsvård bör sjukvårdsutbildningen

av 18-åriga kvinnor under övergångstiden utökas från 10 till 12 timmar.

Utredningen behandlar även frågan om allmänhetens behov av

vägledning i självskydd, dvs. sådana individuella skyddsåtgärder

scm kan motverka eller minska personskadornas omfattning. En

sådan vägledning kan meddelas antingen i kursform eller genom tillhandahållande

av för självstudier lämplig broschyr eller annan tryckt handledning

i ämnet. Med hänsyn till de praktiska svårigheter och betydande

kostnader, som är förenade med kurser, har utredningen förordat att vägledning

för allmänheten om skyddsåtgärder lämnas genom inassdistribution

av en broschyr i ämnet.

1 fråga om ledningen av utbildningsverksamheten föreslår

utbildningsutredningen, att civilförsvarsstyrelsens hittillsvarande uppgifter

och skyldigheter överföres till en för ändamålet inrättad utbildningsnämnd,

vilken sålunda skulle svara för utbildningsverksamhetens administration,

dess metodiska, pedagogiska och innehållsmässiga utformning samt

ut bildningskon trollen.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kangl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

I sina motiv till förslaget att inrätta en utbildningsnämnd anför utbildningsutredningen,

att ett på utbildningsfrågor specialiserat organ erfordras

för att få till stånd en rationell utformning, inriktning och utveckling av utbildningsverksamheten,

bl. a. genom att främja det behövliga pedagogiska

reformarbetet. Utredningen framhåller, att den nyordnade utbildningsverksamheten

måste söka nå det förtroende hos både allmänheten och de utbildningspliktiga,

som ovillkorligen måste omgärda civilförsvarsutbildningen

och dess ändamål, och betonar att tilliten till utbildningsverksamheten har

en fundamental betydelse för medborgarnas inställning till civilförsvaret.

Utredningen anser, att en utbildningsnämnd, som — i vad det gäller ledningen

av civilförsvarets utbildningsverksamhet — står fri i förhållande till

den tidigare civilförsvarsutbildningen, har ett från psykologiska synpunkter

bättre utgångsläge än ett inom den hittillsvarande organisationen upprättat

organ för utbildningsfrågor.

Som exempel på uppgifter för nämnden anger utredningen bl. a. fastställande

av riktlinjer och anvisningar för verksamhetens administration och

för utbildningens innehållsmässiga utformning, ävensom handläggning av

ärenden rörande utbildningsverksamhetens omfattning, eventuell angelägenhetsgradering

av kurserna, kursernas fördelning mellan civilförsvarsskolan

och dess fältavdelningar, metodiska och pedagogiska frågor av principiell

innebörd, normal- och detaljplaner för utbildningskur ser, utgåvor av

kompendier och andra utbildningshandledningar samt rörande inriktningen

av civilförsvarsskolans inre arbete, m. in. Före varje temin bör nämnden

bestämma inspektionsverksamhetens omfattning och i förekommande fall

dess särskilda ändamål samt förordna inspektörer. För utbildningsärendenas

beredning i nämnden föreslås ett med civilförsvarsskolan gemensamt

kansli, för vars arbete bl. a. skolans lärarpersonal förutsättes kunna i viss

omfattning tagas i anspråk.

Inrättandet av en utbildningsnämnd får emellertid, framhåller utredningen,

icke medföra att civilförsvarsstyrelsen avskäres från utbildningsverksamheten

och därmed sammanhängande frågor. För att undvika detta

föreslås att utbildningsnämnden organisatoriskt nära anknytes till civilförsvarsstyrelsen

samt att civilförsvarsstyrelsens chef blir ordförande i nämnden.

I denna föreslås i övrigt skola ingå chefen för styrelsens organisationsbyrå,

civilförsvarsskolans rektor, en företrädare för civilförsvaret på länsstadiet

samt en representant för psykologisk-pedagogisk verksamhet, en för

yrkesutbildningsverksamhet och en för Centralförbundet Folk och Försvar.

I fråga om länsstyrelsernas befattning med civilförsvarsutbildningen innebär

utredningens förslag, att länsstyrelserna befrias från alla uppgifter,

som faller inom den egentliga utbildningsverksamhetens ram. Den centrala

instansen föreslås utarbeta erforderliga normal- och detaljplaner för utbildningen,

utfärda utbildningsföreskrifter och anvisningar, kompendier och dylikt

samt lämna erforderlig handledning i övrigt för utbildningsarbetet, bl. a.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj.ts proposition nr llh år 1959

under återkommande inspektioner av utbildningen i länen. I samband härmed

försvinner de befattningar som länsinstruktörer, vilka varit knutna

till länsstyrelsernas civilförsvarssektioner. Kvar hos länsstyrelserna föreslås

i stort sett bli endast de administrativa angelägenheterna för utbildningens

anordnande och genomförande. Utredningen föreslår att gränsdragningen

mellan den centrala instansens och länsstyrelsernas åligganden

i fråga om civilförsvarsutbildningen kommer till klart uttryck i vederbörliga

instruktioner. Det bör sålunda icke få råda någon tvekan om, att det

centrala utbildningsorganet bär huvudansvaret för utbildningsverksamhetens

rationella och effektiva utformning och utveckling samt för dess

anordnande och genomförande.

Utbildningsutredningen föreslår följande skolorganisation för

utbildningsverksamheten.

Den egentliga utbildningsverksamheten förlägges dels till en nyorganiserad

statlig civilförsvarsskola med tillhörande fältavdelningar, dels till civilförsvarsområdena.

Lärarpersonalen vid civilförsvarsskolan och dess fältavdelningar

utgöres av civilförsvarslärare, av vilka ett mindre antal med

heltidstjänstgöring beredes fast anställning. Lärarpersonalen i civilförsvarsområdena

utgöres av tillfälligt anlitade instruktörer, som utbildats vid

civilförsvarsskolan. Utbildningen utformas såsom heltidsundervisning (heltidskurser)

för ledningspersonal, befäl in. fl., och såsom deltidsundervisning

(deltidskurser) för manskap. Heltidskurserna förlägges till övervägande del

till civilförsvarsskolan, medan manskapsutbildningen liksom hittills anordnas

lokalt av länsstyrelserna.

Utredningen förutsätter, att delade meningar numera icke föreligger om

behovet av en permanent civilförsvarsskola. Den centrala

civilförsvarsutbildningen har, sedan civilförsvarsskolan 1951 utflyttats från

civilförsvarsstyrelsens ämbetslokaler i Stockholm, anordnats i provisoriska

skolförläggningar. Detta provisorium finner utredningen otillfredsställande.

De använda skolförläggningarna i Gimo och Österskär kan, trots ansträngningar

att göra dem mer ändamålsenliga för undervisning, icke godtagas.

Utredningen tilldelar civilförsvarsskolan en framträdande roll då det

gäller att i den nya organisationen ge utbildningsverksamheten erforderlig

stadga. Vid sitt ställningstagande till frågan om ledningen av verksamheten

ger utredningen sålunda civilförsvarsskolan ett starkare inflytande än hittills

på det egentliga utbildningsarbetet, dels genom att utbildningen av lednings-

och befälspersonal in.fl. koncentreras till civilförsvarsskolan, dels

genom alt manskapsutbildningen i väsentliga avseenden ställs under skolans

tillsyn.

Civilförsvarsskolan har av utredningen dimensionerats för samtidig undervisning

av 60 elever, fördelade på två avdelningar. För alt öka kapaciteten

vid större tillströmning av elever förses skolan med fristående tältavdelningar,

som kan anpassas efter behoven. Utbildningsanordningarna vid

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungi. Maj.ts proposition nr lli år 1959

fältavdelningarna, där vidare gruppchefsutbildningen i stor utsträckning

avses äga rum, behöver ej vara lika fullständiga som vid den permanenta

skolanläggningen. Med utgångspunkt från gruppchefernas fördelning på

rikets län och från en indelning av länen i fyra länsgrupper finner utredningen

det ändamålsenligt att fyra fältavdelningar organiseras, var och en

för 30 elever.

I de föreslagna länsgrupperna finns redan av länsstyrelserna inrättade

regionala utbildningsanstalter av mer eller mindre provisorisk karaktär.

Sålunda har under de senaste åren heltidskurser förlagts bl. a. till Hörby

(M), Nyadal (Y), Tylösand (N) och Sundbyholm (D). Utredningen håller

före, att det från rent administrativa synpunkter är fördelaktigt, om till

en början i första hand de nuvarande provisoriska utbildningsanstalterna

på dessa orter ombildas till fältavdelningar av civilförsvarsskolan. Tillfällig

omstationering av fältavdelning för genomförande av utbildningskurs på

annan plats inom länsgruppen bör emellertid icke vara utesluten.

För manskapsutbildningens behov föreslår utredningen att kommunerna

liksom hittills skall ställa kommunen tillhörig materiel och annan egendom

till förfogande.

Behovet av lärarpersonal vid civilförsvarsskolan och dess fältavdelningar

bör tillgodoses genom anställning av civilförsvarslärare med kompetens att

omhänderha utbildningen av instruktörer och civilförsvarspersonal med

kvalificerade uppgifter, önskemål om en sådan, helst fast anställd lärarkår

har framförts i olika sammanhang och utredningen finner skälen för dessa

önskemål mycket starka. Utredningen håller för sin del före, att ett mindre

antal av civilförsvarslärarna bör fast anställas för att bilda den kärna i

utbildningsarbetet, som behövs för att skolarbetet skall få erforderlig stadga.

Genom fast anställning av ett mindre antal civilförsvarslärare möjliggöres

också den kontinuitet och konsekvens i utbildningsarbetet, som är nödvändig

för ett gott resultat.

Utredningen beräknar lärarbehovet till omkring 8 lärarkrafter utöver

skolans rektor. Beräkningen bygger på förutsättningen, att utbildningskapaciteten

vid civilförsvarsskolan helt utnyttjas och att utbildningsverksamheten

vid skolans fyra fältavdelningar pågår omkring 18 veckor om året.

För att motverka en ogynnsam proportion mellan heltidstjänstgörande

och andra lärare vid civilförsvarsskolan har utredningen funnit det nödvändigt

att i viss utsträckning sammanföra två eller flera ämnen. Utredningen

säger sig vara medveten om att alla ämneskombinationer som kan ifrågakomma

icke är helt idealiska, bl. a. från den synpunkten att de framtvingar

en breddning av kompetenskraven på de lärare, som skall anställas för heltidstjänstgöring.

Denna nackdel kan dock icke undvikas, då ämneskombinationer

måste tillgripas, om undervisningsuppgifterna, som i vissa delar

fordrar heltidsanställda lärare, skall få den omfattning, att heltidsanställning

kan ifrågakomma. De ämnen som kan förekomma i kombination med

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

varandra är allmän civilförsvarskunskap, taktisk ledning av civilförsvarsverksamhet,

bevakningstjänst, utrymningstjänst, gasskydd, brandtjänst och

räddningstjänst. Av dessa ämnen äger brandtjänsten och räddningstjänsten

ett sådant inbördes samband, att en kombination av dem synes given. Under

utrymning har bevakningstjänst och utrymningstjänst i varandra ingripande

uppgifter, varför en kombination av dessa ämnen kan anses motiverad.

Undervisningen i allmän civilförsvarskunskap ligger bäst till för den lärare,

som skall undervisa i taktisk ledning av civilförsvarsverksamheten, då denne

lärare i högre grad än de övriga inåste äga kunskaper om allt som rör det

krigsorganiserade civilförsvaret. Utredningen finner det lämpligt att gasskyddsutbildningen

ingår i kombinationen bevaknings- och utrymningstjänst.

Undervisningstiden per läsår för lärarna beräknas bli följande:

för läraren i allmän civilförsvarskunskap och taktisk ledning av

civilförsvarsverksamhet .................................. 009 t.

för läraren i psykologi och pedagogik ........................ 312 »

för läraren i bevakningstjänst, utrymningstjänst och gasskydd 1 123 »

för lärarna i brandtjänst och räddningstjänst.................. 2 434 »

för läraren i sjukvårdstjänst ................................ 494 »

för läraren i lufor-, tele- och observationstjänst................ 73 »

samt för lärare i övriga ämnen .............................. 772 »

Utredningen räknar med 25 veckotimmars genomsnittlig undervisningsskyldighet

under 40 veckor, dvs. 1 000 undervisningstimmar per läsår och

lärare. De enskilda lärarnas undervisningsskyldighet måste från fall till

fall närmare regleras, bl. a. med hänsyn till ämnets särskilda krav på förberedelser

av olika slag. Dessutom måste de arbetsinsatser, som kräves av

lärare vid sidan om undervisningen, uppskattas i tjänstgöringstid.

Enligt dessa grunder lämnar skolarbetet utrymme för heltidstjänster

i ämneskombinationerna bevakningstjänst—utrymningstjänst—gasskydd,

brandtjänst—räddningstjänst och psykologi—pedagogik.

Heltidstjänsterna i de två förstnämnda ämneskombinationerna motiveras

av det stora antalet undervisningstimmar. För heltidstjänst i den tredje

ämneskombinationen lämnar utredningen följande särskilda motivering.

För ämnet psykologi m. in. måste vid bedömningen av förutsättningarna

för inrättandet av heltidstjänst hänsyn icke blott tagas till behovet och omfattningen

av schemabunden undervisning utan också till andra vid skolan

förekommande uppgifter, vilka bar en naturlig anknytning till ämnesområdet.

Om höga krav skall ställas på undervisningens kvalitet, bör antalet

undervisningstimmar per läsår för eu lärare inom ifrågavarande ämnesområde

icke överstiga 450. För civilförsvarsskolans lärare i psykologi in. in. bär

den beräkneliga undervisningsskyldigheten i det föregående angivits till omkring

300 undervisningstimmar, av vilka ungefär 2/.i faller på instruktörsutbildning

och inkluderar de timmar, som åtgår för lärarens åhörande av

elev- och övningslektioner. Skolans övriga kursverksamhet förutsätter emel
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

lertid också viss tjänstgöring, som — utan att kunna mätas i undervisningstimmar

— tillhör det psykologisk-pedagogisk-metodiska ämnesområdet

och därför bör jämställas med undervisningstimmar. Hit hör pedagogisk och

metodisk handledning av civilförsvarsskolans lärare, åhörande av lärarnas

undervisning, anordnande av seminarieövningar in. in. Läraren i psykologi

in. in. bör kort sagt fungera såsom civilförsvarsskolans huvudhandledare.

Särskilt viktigt är, att han i denna egenskap ger tillfälliga lärare råd och anvisningar

i allt vad som rör deras andel i utbildningsarbetet.---Utred
ningen

anser, att denna del av pedagogiklärarens tjänstgöringsskyldighet

måste jämställas med lägst 100 undervisningstimmar per läsår. Pedagogiklärarens

undervisningsskyldighet och därmed jämförbar tjänstgöring kommer

således att motsvara lägst 400 undervisningstimmar per läsår. De särskilda

åligganden, vilka därutöver bör åvila läraren i psykologi och pedagogik,

kommer att i hög grad påverkas av det förhållandet, att läraren i fråga

ur allmänna skolsynpunkter bör anförtros uppgiften att vara ställföreträdare

för civilförsvarsskolans rektor. En sådan ställning vid skolan innebär —

tillsammans med läraruppgiften — så stora krav på arbetsinsatser av skilda

slag, att den verkliga tjänstgöringstiden sannolikt visar tendens att överskrida

den i statliga verk normalt förekommande arbetstiden.

Det är naturligt, att rektors ställföreträdare i egenskap av pedagogiklärare

i större utsträckning än skolans övriga lärare anlitas vid inspektion

av pågående civilförsvarsutbildning. Vad inspektionsverksamheten beträffar

vill utredningen icke underlåta att framhålla, att viss inspektion av utbildningsarbetet

hittills förekommit centralt från civilförsvarsstyrelsen, regionalt

från länsstyrelserna och lokalt från civilförsvarscheferna. Även om lovvärda

ansträngningar gjorts under denna inspektionsverksamhet i syfte att

samordna och berika utbildningsarbetet, anser utredningen, att en av eu

central utbildningsanstalt anordnad inspektion, som handhas av lärarkrafter,

vilka behärskar och företräder i utbildningsarbetet förekommande ämnen,

är att föredraga.

En summering av de arbetsuppgifter, som kommer att åvila läraren i

psykologi och pedagogik, ger således ett klart utslag till förmån för inrättandet

av en heltidstjänst för denne.

Utredningen uttalar sig för att även läraren i ämneskombinationen allmän

civilförsvarskunskap—taktisk ledning av civilförsvaret blir heltidsanställd.

Skälen härför utvecklar utredningen på följande sätt.

Ämneskombinationen allmän civilförsvarskunskap och taktisk ledning

av civilförsvarsverksamhet har, liksom kombinationen psykologi och pedagogik,

en genomgripande betydelse för civilförsvarsskolans verksamhet,

varför icke heller undervisningen i denna kombination bör anförtros lärare

med mindre fast förankring vid skolan. Den uppvisar dock icke så många

undervisningstimmar per läsår, att enbart dessa motiverar en heltidstjänst.

Praktiska skäl talar emellertid för en förening av denne lärares undervisningsskyldighet

vid civilförsvarsskolan med tjänstgöring på civilförsvarsstyrelsens

civilförsvarsspels- och övningssektion. Ur utbildningssynpunkt

kan en så tillrättalagd tjänstgöringsfördelning betraktas som ofrånkomlig,

enär övningsverksamhetens utveckling i taktiska hänseenden utan omgång

bör utnyttjas i skolans arbete.

Utredningen föreslår att heltidstjänster inrättas för en lärare i allmän ci
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungi. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

vilförsvarskunskap och taktisk ledning av civilförsvarsverksamhet, en lärare

i psykologi och pedagogik, en lärare i bevakningstjänst, utrymningstjänst

och gasskydd samt två lärare i brandtjänst och räddningstjänst. Härvid

förutsättes, att undervisningsskyldigheten för läraren i allmän civilförsvarskunskap

och taktisk ledning av civilförsvarsverksamhet kombineras med

tjänstgöring vid civilförsvarsstyrelsens civilförsvarsspels- och övningssektion.

Samtliga heltidstjänster bör enligt utredningen ordinariesättas.

Det återstående lärarbehovet vid civilförsvarsskolan måste täckas av

lärare med partiell tjänstgöring eller timtjänstgöring. Partiell tjänstgöring

hör främst ifrågakomma då det gäller att tillgodose dels det ytterligare lärarbehovet

i bevakningstjänst in. m. och brandtjänst in. in., dels lärarbehovet i

sjukvårdstjänst och i lufor-, tele- och observationstjänst. Vid anordnandet

av partiell tjänstgöring bör ämneskombinationerna kunna förändras eller

upplösas, då så erfordras för anskaffande av lärare med särskilda kvalifikationer

inom del av ämneskombinationen. Timtjänstgöring måste slutligen

anordnas i ämnen, vilka kräver ett relativt litet timantal och icke behärskas

av civilförsvarsskolans övriga lärare.

Civilförsvarsskolans rektor skall i stort sett utöva den skolledning, som

vanligen tillkommer rektor vid allmän undervisningsanstalt. Han skall således

bära huvudansvaret för skolans undervisning och vaka över undervisningsarbetets

ändamålsenliga fortgång ävensom över att lärare och övriga

befattningshavare vid skolan fullgör sina skyldigheter. Han bör också tillse,

att all undervisning är konkret och åskådlig samt avser att ge eleverna bestämda

kunskaper och färdigheter. Rektor skall slutligen vara ansvarig för

de kansligöromål, som har direkt samband med skolverksamheten, t. ex. inpassningen

av heltidskurserna i skolans årliga utbildningsprogram, schemaläggning,

fördelning av lärarnas tjänstgöringsskyldighet på undervisningstinimar,

insamling och bearbetning av utbildningserfarenheter och ulbildningsresultat

och förberedelser för utgåvor av kompendier. Rektor hör med

hänsyn till omfattningen av arbetsuppgifterna i sin egenskap av skolledare

vara helt befriad från undervisningsskyldighet.

Civilförsvarsskolans lärarkollegium bör i tillämpliga delar ha samma

befogenheter och uppgifter som kollegierna vid de allmänna undervisningsanstalterna.

Kollegiet bör bestå av rektor och heltidstjänstgörande lärare.

Behovet av den administrationspersonal, som erfordras för civilförsvarsskolan

och inom utbildningsnämndens och civilförsvarsskolans gemensamma

kansli, har av utredningen beräknats i samråd med den arbetsgrupp

inom statens organisationsnämnd, som under utredningstiden sysslat med

frågan om civilförsvarets administration. Utredningen har härvid utgått

från den normala arbetsbelastningen och således icke tagit hänsyn till den

särskilda arbetsanhopning, som av naturliga skäl kan förväntas under den

nya utbildningsorganisationens uppbyggnadstid. Administrationen av skolan

under rektorn kan uppdelas i eu förvaltningsdel och eu intcrnatdcl. Förvalt
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

ningsdelen skall handlägga utrednings- och planläggningsuppgifter, detaljorganisation

av kurserna, budgetberäkningar, förberedelser för framställning

av undervisningsfilm och liknande hjälpmedel in. m., medan internatdelen

skall handha skolans internatservice, ombesörja inköp för internatrörelsen

och svara för internatets materiel. Ett flertal av de ärenden, som

kommer att handläggas vid skolan, fordrar viss juridisk kunskap. Detta

gäller såväl förvaltningsdelen som internatdelen. På grund härav föreslås,

att chefen för förvaltningsdelen skall ha juridisk utbildning. Erforderlig personal

på kansliet är i övrigt en kontorist, tre skriv- och kontorsbiträden, en

expeditionsvakt (tillika chaufför), en skolvaktmästare (även faslighetsskötare),

en förrådsförman och en förrådsman.

Som chef för internatdelen föreslås en husmor. Förutom vanliga arbetsuppgifter

för husmorstjänst skall hon planlägga och verkställa inköp för

hela internatrörelsen. För matberedning, matlagning, utportionering, diskning,

rengöring av köksutrynnnen och matsalar o. dyl. behövs en kokerska

och tre köks- och ekonomibiträden. Härtill kommer städningspersonal.

Undsättningskårernas utbildning föreslås förlagd till

en särskild anläggning Enligt civilförsvarsutredningens förslag,

till vilket utbildningsutredningen i princip ansluter sig, är det lämpligt

att förlägga utbildningen till något militärt etablissemang. Två alternativ

har härvid synts kunna komma i fråga, nämligen antingen att övertaga någon

genom den pågående militära omorganisationen friställd kasernanläggning,

varigenom utbildningen skulle kunna jämnt fördelas över hela året,

anskaffningen av vissa utbildningsanordningar, exempelvis ruinstäder, underlättas

och förläggnings- och utspisningskostnaderna nedbringas, eller

att utnyttja militära kasernanläggningar under tid då deras kapacitet icke

helt tages i anspråk för militär utbildning. Civilförsvarsutredningen har

låtit undersöka möjligheterna att realisera det senare alternativet inom de

fyra länsgrupper, som enligt utbildningsutredningens förslag bör utgöra

underlag för civilförsvarsskolans fältavdelningar. Enligt dessa undersökningar

synes det f. n. möjligt att i militära kasernanläggningar inom länsgrupperna

bedriva utbildning av personal i undsättningskårerna i erforderlig

omfattning. Försvarsstaben har emellertid framhållit för utredningen,

att möjligheten att i framtiden förlägga utbildningen till militära etablissemang

blir beroende av vad som beslutas om krigsmaktens framtida utformning.

Utredningen anför mot en uppdelning av utbildningen på militära

kasernanläggningar att det med en sådan ordning blir relativt svårt att planera

för en kontinuerlig utbildningsverksamhet, och finner med hänsyn härtill

ävensom på andra skäl att detta alternativ är underlägset det förstnämnda.

Civilförsvarsutredningen anser efter jämförelse mellan kostnadsberäkningar

för de båda alternativen, att företräde med hänsyn till bl. a. ökad

effektivitet bör ges alternativet alt förlägga undsättningskårernas utbild
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

nings- ocli övningsverksamhet till ett enda militärt etablissemang. Utredningen

föreslår sålunda att utbildningen av undsättningskårernas värnpliktiga

personal förlägges till en särskild utbildningsanstalt och att civilförsvaret

för sådant ändamål från krigsmakten övertar en lämplig friställd kasernanläggning

enligt särskild överenskommelse.

Den föreslagna utbildningen av undsättningskårernas värnpliktiga personal

beräknas kunna genomföras i nio utbildningsomgångar om 30 dagar

och med vardera ca 100 deltagare. Enligt utbildningsutredningens beräkningar

utgör lärarbehovet 4 heltidsanställda lärare samt därutöver visst antal

timlärare för ca 350 undervisningstimmar för år. Dessa lärare bör enligt

utbildningsutredningen ingå i statens civilförsvarsskolas lärarkår. Härutöver

anlitas i erforderlig omfattning biträde av civilförsvarsinstruktörer. För undsättningskårernas

utbildningsanstalt erfordras utöver lärarna viss administrationspersonal.

Civilförsvarsutredningen föreslår — enligt samma principer som utbildningsutredningen

tillämpat i fråga om statens civilförsvarsskola att personalen

vid utbildningsanstalten utgöres av en föreståndare, en kontorist,

en expeditionsvakt, en fastighetsskötare och en förrådsförman. Kontors- och

biträdespersonal härutöver samt tillfällig förrådspersonal m. in. bör arvodesanställas

mot månads- eller timlön. Utredningen beräknar att behovet av

sådan personal blir ringa.

Förslag framlägges av utbildningsutredningen angående utbildning

av instruktörer iden nya utbildningsorganisationen.

Den hittillsvarande utbildningen av instruktörer har omfattat preparandkurs,

instruktörskurs, högre instruktörskurs, kurs för avdelningslärare och

kursledare, kurs för blocktjänstinstruktörer, kurs för verkskyddsinstruktörer

samt konferenser och kompletteringskurser.

Enligt utredningens förslag bortfaller behovet av blocktjänstinstruktörer

och verkskyddsinstruktörer och följaktligen kan kurserna för dessa utgå.

Ej heller skall enligt förslaget preparandkurser ifrågakomma såsom utbildningsled

i den nya instruktörsutbildningen, då den uppgift som dessa haft

i fortsättningen blir tillgodosedd på annat sätt.

Ändamålet med instruktörskurserna har varit att utbilda instruktörer för

tjänsteutbildning och lägre befälsutbildning. I de högre instruktörskurserna

har utbildats instruktörer, som skolat omhänderha utbildning av högre befäl

in. fl. Dessa högre kurser har främst inriktats på allmän civilförsvarstaktik

och tjänstegrenstaktik, civilförsvarsspel, ledningsövningar och muntliga

befälsövningar inom viss tjänstegren samt på ledning av allmänt civilförsvarsspel

och på tillämpningsövningar inom civilförsvarsområde. De

högre instruktörskurserna kommer emellertid enligt utredningen att bli

överflödiga, då utbildningen av högre befäls- och ledningspersonal överföres

till civilförsvarsskolan och övningsverksamheten icke längre anses kräva

medverkan av instruktörer.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1959

Utredningen erinrar om att under större delen av den tid instruktörsutbildning

pågått massutbildningstanken varit den förhärskande i civilförsvaret.

Instruktörerna har som en följd härav i sitt utbildningsarbete mötts

av de flesta av de svårigheter, som framträder då en obligatorisk utbildningsplikt

utsträckes så långt, att en betydande del av eleverna är negativa

eller likgiltiga till utbildningen. Det måste betraktas såsom en mycket svår

uppgift — t. o. m. för en driven yrkespedagog — att tvångsmata vuxna, ofta

äldre människor med kunskaper och färdigheter, som de icke räknar med

att få bruk för. Enligt utredningens förslag skall instruktörerna alltfort sysselsättas

med utbildning av menig civilförsvarspersonal. Det blir dock icke

längre fråga om en massutbildning av manskap utan om en utbildning av

utvald personal, vilken på grund av yrkestillhörighet eller eljest bedöines

ha goda förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Trots en på så

sätt åstadkommen allmän förbättring av elevmaterialet måste instruktörernas

pedagogiska förmåga att aktivera eleverna och väcka intresse för utbildningen

förbättras. Utredningen har därför funnit sig föranlåten att i icke

obetydlig grad förstärka den pedagogiska undervisningen i de nya instruktörskurserna.

Utredningen framlägger i sitt betänkande förslag till nya normalplaner för

utbildningen av instruktörer och anför vissa synpunkter på hur utbildningen

bör genomföras. I ett första kursavsnitt om 112 timmar ges de pedagogiska

grundvalarna, varefter följer fackutbildning om 128 timmar. Den sammanlagda

utbildningstiden är således 240 timmar. Utredningen anser, att differentieringen

på utbildningslinjer icke bör drivas längre än instruktörsaspiranternas

specialisering på olika fack oundgängligen fordrar. Fyra utbildningslinjer

föreslås, nämligen för bevaknings-, brand-, räddnings- och

sjukvårdstjänst.

Utbildningsutredningen har vid beräkningen av instruktörsbehovet

i den nya utbildningsorganisationen utgått från de personalbehov

i kårerna och verkskydden, som angivits av civilförsvarsutredningen,

och har räknat med en årlig avgång ur organisationen av 10 % av

personalen i manskapsbefattningar, dvs. den personal, för vars utbildning

instruktörerna huvudsakligen skall anlitas. Denna avgångsprocent är

genomsnittligt sett bestämmande för det årliga utbildningsbehovet.

Utredningen har undersökt förutsättningarna för att bereda ett mindre

antal instruktörer heltidssysselsättning men funnit att, då manskapsutbildningen

endast i undantagsfall avses vara anordnad i form av heltidskurser,

förutsättningar därför saknas. Instruktörerna kan därför icke påräkna heltidsbefattningar

inom utbildningsverksamheten. Däremot kan och bör instruktörerna

kunna räkna med en bestämd minimitjänstgöring.

Tjänstgöringsskyldigheten bör enligt utredningen bestämmas till ett årligt

timantal, som är tillräckligt högt för att instruktören skall kunna bevara

och vidareutveckla undervisningsvana, fackkunskaper in. m. En dylik regle
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

ring av tjänstgöringsskyldigheten anses påkallad av såväl allmänna ekonomiska

skäl som med hänsyn till instruktörernas egna intressen. En för samhället

kostsam och även från andra synpunkter olycklig överdimensionering

av instruktörsantalet, som orsakas av osäkerhet huruvida och i vilken omfattning

utbildade instruktörer verkligen kommer att ställa sig till förfogande

i utbildningsarbetet, måste sålunda undvikas. För att på lämpligt sätt

binda instruktörerna vid en minimitjänstgöring bör tjänstgöringsavtal

träffas för en viss tidsperiod, exempelvis 3 år, med en genomsnittlig tjänstgöringsskyldighet

av 100 timmar per läsår.

Med utgångspunkt från det beräknade utbildningsbehovet och den föreslagna

omfattningen av instruktörernas undervisningsskyldighet samt med

beaktande av övriga på frågan inverkande faktorer beräknar utbildningsutredningen

det erforderliga antalet instruktörer till 240. Härmed bör jämföras

en i civilförsvarsutredningens huvudbetänkande intagen uppgift om

antalet instruktörer år 1957, nämligen 2 704.

För att tillgodose instruktörsbehovet under uppbyggnadstiden föreslår

utredningen, att instruktörer som under de sista åren förvärvat instruktörsbehörighet

och bedömes vara lämpliga för uppgiften anlitas för fortsatt

tjänstgöring.

Remissyttrandena

Ulbildningsutredningens synpunkter i fråga om målet för utbildningsverksamheten

och inriktningen av densamma

lämnas i allmänhet utan erinran. Civilförsvarsstyrelsen anlägger till en början

vissa allmänna synpunkter på civilförsvarsutbildningens inriktning och

berör härvid även frågan om allmänhetens förståelse för utbildningen samt

kravet på beredskap. I huvudsak anför styrelsen i denna del.

Målet för civilförsvarsutbildningen måste vara att göra all civilförsvarets

personal fullt skickad att lösa de uppgifter den i ett krig är avsedd att fullgöra.

Till vilken del detta mål kan uppnås är i stort sett beroende av hur

stora kostnader man vill lägga ned på utbildningen och hur stora bördor man

vill ålägga den enskilde. Med dessa faktorer sammanhänger frågan om det

krav på beredskap som bör ställas. Hur stora belopp som måste satsas på

utbildningen står även i viss mån i relation till hur stora kostnader som

nedläggs på inköp av olika tekniska hjälpmedel för civilförsvarsverksamheten

(motorsprutor, radiostationer m. in.). Det kan nämligen icke vara

ekonomiskt försvarligt att anskaffa teknisk materiel utan att på samma

gång ge personalen tillräcklig utbildning i hur materielen skall brukas.

Tillkomsten av de moderna massförstörelsevapnen har medfört, att skyddet

av civilbefolkningen och hemorten fått eu väl så viktig roll som det

militära försvaret. Det bör därför icke råda någon tvekan om att den, som

med civilförsvarsplikt uttagits för att tjänstgöra i det civila försvaret, måste

avstå skälig tid för att kunna bibringas sådana kunskaper, som är oundgängliga

för att vederbörande i krig skall kunna fullgöra de uppgifter, för

vilka han uttagits. Å andra sidan är det självklart att utbildningen ej får

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Knngl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

göras mera krävande än nödvändigt. Den bör ges en sådan utformning, att

deltagandet i utbildningen så långt möjligt underlättas för den enskilde

och ej fordrar onödiga uppoffringar. Eljest kan allmänhetens förståelse

för utbildningen icke vinnas. Erfarenheten visar att det är svårt att nå goda

utbildningsresultat vid lokala kvällskurser (deltidskurser). Det är också

helt naturligt, att det icke är möjligt att vinna någon större entusiasm för

en utbildning, som måste genomföras tvångsvis på en tid, då deltagarna är

uttröttade efter en hel dags arbete. Styrelsen har därför under de senaste

åren i allt större utsträckning sökt genomföra utbildningen såsom heltidskurser

i internatförläggning. Det har visat sig, att man vid sådana kurser

icke haft några svårigheter att vinna förståelse för den utbildning som bedrivits.

Styrelsen tror sig därför kunna förutspå, att en utvidgad internatundervisning

verksamt kommer att bidraga till att hos allmänheten skapa

vidgad förståelse för civilförsvaret. Såsom regel bör därför vid en och

samma kurs deltidsutbildning icke bedrivas under mer än sammanlagt ca

20 timmar.

I styrelsens utlåtande över 1953 års eivilförsvarsutrednings huvudbetänkande

har belysts, vilka krav som måste ställas på beredskapen inom civilförsvaret.

Det framgår där, att såsom norm för beredskapen måste uppställas,

att den lokala civilförsvarsorganisationen skall kunna träda i funktion

efter 24 timmar eller samma norm, som gäller för de militära lokalförsvarsförbanden.

För vissa delar av civilförsvaret bl. a. ledningen och utrymningskåren

krävs snabbare mobiliseringsberedskap. Det av styrelsen

framförda kravet på beredskap medför, att civilförsvarsutbildningen måste

genomföras i fredstid. Någon tid för utbildning bör man sålunda icke räkna

med vid mobilisering. Givetvis skall emellertid utbildningsresurserna disponeras

så, att det går att genomföra en snabbutbildning av styrkorna under

den s. k. nådatiden. Härför krävs antingen att befälet är utbildat till instruktörer

eller att tillräckligt antal i fred utbildade instruktörer finns att

tillgå inom de olika kårerna eller en kombination mellan båda dessa krav.

Styrelsen vill slutligen framhålla, att den tekniska och taktiska utvecklingen

går så snabbt att snart nog genomgripande omprövningar ifråga om

utbildningen kan behöva göras. Detta medför att de som i dag får en modern

engångsutbildning kommer — om låt oss säga 10 år — att sakna erforderliga

kunskaper och färdigheter med hänsyn till då rådande förhållanden.

Den repetitionsutbildning i form av övningar, som de avses skola genomgå,

kan ej bli tillräcklig. En mera omfattande repetionsutbildning eller t. o. in.

en helt ny »engångs»-utbildning kan bli nödvändig för att förebygga denna

olägenhet. Styrelsen har endast velat påpeka detta förhållande utan att

f. n. vilja framlägga några direkta förslag i ämnet.

De anförda synpunkterna ger styrelsen anledning att mot förslaget rikta

kritik av innehåll, att utredningen icke har givit utbildningen ett omfång,

som svarar mot de kostnader civilförsvarsutredningen föreslår skall läggas

ned på anskaffning av materiel, att för flera personalgrupper, som

måste besitta vissa oundgängliga kunskaper för att kunna lösa sina krigsuPPgifter,

i vissa fall icke föreslås någon som helst utbildning, i andra fall

en otillräcklig sådan, att då all lokal utbildning föreslås skola ske i form

av kvällskurser svårigheter kommer att uppstå att vinna allmänhetens förståelse

för denna utbildning samt att kravet på beredskap inom civilför
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj.ts proposition nr llt är 1959

svaret icke, vad utbildningen beträffar, accentuerats på ett sätt, som styrelsen

såsom ansvarig civilförsvarsmyndighet måste kräva.

Styrelsen är helt enig med utredningen att personalens yrkeskunskaper

skall tillvaratagas så långt detta låter sig göra. Styrelsen uttalar dock den

uppfattningen, att utredningen i vissa hänseenden övervärderat möjligheterna

att, med ledning av vederbörandes yrke vid inskrivningen, göra

sådan bedömning av personalen, att utbildningen därigenom väsentligt

skulle komma att underlättas. Erfarenheten visar nämligen att, med undantag

för vissa särskilda yrkeskategorier såsom brandpersonal, det i många

avseenden är mycket som skiljer den fredsmässiga yrkesutövningen från

motsvarande arbete under krig.

Rörande behovet av differentiering av undervisningen uppger styrelsen

att den — för att på den korta tid som hittills stått till förfogande kunna

åstadkomma en så god utbildning som möjligt och samtidigt tillmötesgå den

enskildes önskemål att icke tvingas undergå för hans krigsplacering onödig

utbildning — drivit differentieringen av utbildningen ganska långt. Styrelsen

säger sig vara medveten om att en för långt driven differentiering i

vissa sammanhang kan öka behovet av personal, Å andra sidan råder icke

tvekan om, att en differentiering i många fall ger ett bättre utbildningsresultat

på en kortare utbildningstid och därigenom förbilligar utbildningen.

Styrelsen föreslår därför viss differentiering.

Centralförbundet Folk och Försvar har i princip samma uppfattning om

civilförsvarsutbildningens betydelse som utbildningsutredningen givit uttryck

åt i sitt betänkande. Den erforderliga grundläggande utbildningen och

övningen av de civilförsvarsinskrivna måste enligt förbundet få obligatorisk

karaktär med frivillig utbildningsverksamhet som komplement. Beredskapsnämnden

för psykologiskt försvar ansluter sig — såvitt angår frågor av den

art att de bör bedömas av nämnden — i princip till de riktlinjer för utbildningens

bedrivande som uppdrages i betänkandet. Länsstyrelsen i Västmanlands

län finner att vissa av utredningens förslag kan komma att stabilisera

och förbättra utbildningen inom civilförsvaret. Hit hör förslagen om en

permanent civilförsvarsskola, en förlängd utbildningstid för befäl i nyckelbefattningar,

likställighet i utbildning av personal inom allmänt civilförsvar

och verkskydd samt de civilförsvarspliktigas skyldighet att deltaga i övningsverksamhet.

Värdet av de förslag som verkar i positiv riktning minskas

emellertid enligt länsstyrelsen väsentligt genom andra förslag som verkar

i motsatt riktning och som i åtskilliga hänseenden innebär en klar försämring

av nu rådande förhållanden inom utbildningen. Till sådana förslag

räknar länsstyrelsen bl. a. skiljandet av ansvaret för utbildningsverksamheten

från de myndigheter, som i krig bär ansvaret för civilförsvarsorganisationens

funktionsduglighet, nämligen civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna,

den ökade omfattningen av utbildning i deltidskurser samt det ringa

utnyttjandet av den nuvarande instruktörskadern.

10 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 11 i

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1959

I frågan vilka personalkategorier som behöver utbildas

för sin uppgift, utbildningstider samt kursplanernas

innehåll föreligger bland remissvaren olika synpunkter

och förslag.

Överståthållarämbetet finner den föreslagna utbildningstiden erforderlig

och väl avpassad för att bibringa eleverna oundgängligen nödvändiga kunskaper

och färdigheter. Civilförsvarschefen i Stockholm har visserligen i

yttrande till ämbetet framhållit, att den föreslagna formen för vidmakthållande

genom civilförsvarsspel och praktiska övningar av de genom engångsutbildningen

inhämtade färdigheterna kan godtagas endast om man

i samband med dessa övningar får ge en god repetition av tidigare inhämtade

kunskaper. Enligt överståthållarämbetets uppfattning utgör dock icke

utformningen av förslaget till ny utbildningskungörelse hinder för att meddela

viss begränsad teoretisk och praktisk repetitionsutbildning såsom inledning

till försvarsspelen och övningarna. Även stadskollegiet i Stockholm

anser, att utredningsförslaget tillgodoser berättigade krav på civilförsvarsutbildning

i sådan omfattning att inskriven utbildningspliktig personal skall

få tillräcklig förtrogenhet med tilldelad krigsuppgift. Det är enligt stadskollegiet

av vikt att genom en lämpligt avvägd utbildning skapa förtroende

bland civilbefolkningen för civilförsvarets uppgifter och syften. Utredningsmannens

förslag torde skapa förutsättningar härför.

Länsstyrelserna ger i allmänhet uttryck åt uppfattningen, att de föreslagna

utbildningstiderna för de olika personalkategorierna eller för vissa

av dem är för knappt tillmätta. Länsstgrelsen i Uppsala län anser bl. a. att

utredningen överskattat möjligheterna att vid praktiska övningar bibringa

personalen erforderliga elementära kunskaper och färdigheter. Länsstyrelsen

ställer sig därför tveksam till förslaget att slopa repetitionsutbildningen.

Denna uppfattning har bl. a. även länsstyrelsen i Västmanlands län. Länsstyrelsen

i Östergötlands län vill ge de nu gällande utbildningsplanerna

företräde framför utredningens förslag, som synes vara huvudsakligen teoretiskt

inriktat. Av liknande mening är länsstyrelsen i Hallands län. Vissa

andra länsstyrelser, bland dem länsstyrelserna i Jönköpings och Kronobergs

län, anser att utbildningen under senare år förbättrats. Länsstyrelsen

i Västernorrlands län ställer sig, liksom även länsstyrelsen i Skaraborgs län,

i viss mån frågande inför utredningens generella konstaterande om kallsinnighet

och bristande förståelse inför utbildningen från allmänhetens

sida och redovisar motsatta erfarenheter.

Länsstyrelsen i Västerbottens län ansluter sig till utredningsmannens

förslag till uppdelning i utbildningskategorier och till utbildningstider men

föreslår, att bestämmelser härom utfärdas av civilförsvarsstyrelsen och ej,

såsom utredningen föreslår, av Kungl. Maj :t. Länsstyrelsen i Norrbottens

län anser avvägningen mellan olika ämnesgrupper och personalkategorier

icke vara tillfredsställande, och påpekar härvid att en detaljgranskning visar

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1959

att flera kategorier, som enligt länsstyrelsens uppfattning oundgängligen

kräver utbildning, utelämnats, exempelvis lufor- och sambandspersonal,

samt att från utbildning undantagits 50 000 av det allmänna civilförsvarets

175 000 befattningshavare.

Civilförsvarsstyrelsen anser att det slutliga fastställandet av utbildningstiderna

bör anstå tills ytterligare erfarenheter vunnits och den nya utbildningsorganisationen

prövats och erhållit tillräcklig stadga. Med utgångspunkt

från sina allmänna synpunkter framlägger styrelsen emellertid ett

eget förslag till uppdelning i utbildningskategorier och till utbildningstider

för de olika kårerna och för verkskyddet.

En jämförelse mellan de båda förslagen visar, att civilförsvarsstyrelsen

bedömer utbildning erforderlig för personalgrupper, som enligt utredningen

icke skulle behöva utbildas på annat sätt än i samband med övningsverksamhet.

Till dessa kategorier hör bl. a. personal för sanibandstjänst. Härom anför

styrelsen följande.

Rent allmänt sett har utredningen funnit att den verksamhet, som krävs av

manskap i teleexpeditionen (luforbiträden, telefonister och expeditionsbiträden)

har eller bör ha så nära anknylning till i fred tillämpad rutin,

att någon utbildning icke är erforderlig eller kan inskränkas till andra ämnen

än samtalsrutin o. dyl. Erfarenheten visar något annat. Vid snart sagt

alla övningar kostateras brister i sambandet, särskilt på radiosidan, olika

centraler och staber emellan, brister som ofta inverkar störande på hela övningens

förlopp och som i händelse av verklighet kunnat få katastrofala

följder. Såsom jämförelse kan nämnas, att de militära myndigheterna för

sin del ställer stora krav på ifrågavarande personals utbildning. Då dessutom

tillgången på personal genom minskad skiftsindelning är knapp, bör

personalen i huvudcentralen och distriktscentralen utbildas i samtliga rutiner

för att kunna tjänstgöra i varandras ställe. Sålunda bör enligt styrelsens

mening luforbiträden, telefonister och expeditionsbiträden genomgå en gemensam

utbildningskurs, innefattande bl. a. lufortjänst, lägesmarkering,

samtalsrutin på radio och allmän expeditionstjänst.

Civilförsvarsstyrelsen föreslår vidare, i motsats till civilförsvarsutredningen,

att medicinalpersonal som avses bli ianspråktagen för tjänstgöring

vid civilförsvarets enheter skall inskrivas för sin uppgift. Den bör enligt

styrelsen även utbildas härför i civilförsvaret. Vid upprepade tillfällen har

det enligt styrelsen under övningar framkommit, att läkare och sköterskor

trots god kirurgisk erfarenhet haft svårt att utan föregående utbildning

finna sig tillrätta i förbandsstationens arbetssätt. Resultatet har blivit att

förbandsstationen icke kunnat utnyttjas så effektivt, som de materiella

resurserna medgivit. Även vid andra civilförsvarsenheter arbetande medicinalpersonal

har sådana speciella krigsuppgifter, att dess fredstida utbildning

icke är tillräcklig.

Sistnämnda fråga behandlas även av medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd

som framhåller, att huvuddelen av den tjänstepliktiga medicinalpersonal

(främst läkare, tandläkare och sjuksköterskor), som krigs
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj.ts proposition nr lUr år 1959

placerats inom det allmänt civila medicinalväsendets öppna och slutna vård,

skall kunna medverka även inom civilförsvarets sjukvårdstjänst. Den bör

därför vara förtrogen med den speciella verksamhet, som här kommer att

äga rum. Nämnden anför härom i huvudsak följande.

Även om det i väsentliga avseenden är sörjt för att läkare främst under

studietiden erhåller utbildning på krigssjukvårdens olika områden, i synnerhet

sedan i studieplanen för alla medicine kandidater införts en månads

undervisning i krigsmedicin, föreligger dock enligt nämndens mening beträffande

utbildningen av tjänsteplikt^ läkare vissa uppenbara brister i

beredskapen på den civila krigssjukvårdens område.

Nämnden delar helt utredningens synpunkter, att vissa kategorier läkare,

däribland kvinnliga sådana, torde vara i behov av kompletterande utbildning

(övning) i civil krigssjukvård. Nämnden har också i skrivelser till

Konungen givit uttryck för denna uppfattning genom att framhålla vikten

av att olika kategorier medicinalpersonal avsedd att betjäna den civila krigssjukvården

redan i fredstid successivt erhölle viss frivillig krigsmedicinsk

utbildning samt med bifogande av förslag till dylik utbildning av i första

hand läkare anhållit om medel för denna utbildnings genomförande. Då

statsmakterna emellertid uttalat, att med anvisande av medel till särskilda

kurser för krigsmedicinsk utbildning bör kunna tills vidare anstå,

finner nämnden, att medicinalstyrelsen f. n. saknar erforderliga möjligheter

att genomföra en utbildning av ifrågavarande art. Det torde enligt

nämndens mening vara nödvändigt, att en dylik utbildning (övning) av

läkare genomföres regionalt inom civilförsvarets ram med anlitande av den

expertis, som finns inom länsstyrelserna eller eljest på det regionala planet

och i samarbete med de lokala läkarföreningarna. Nämnden har stannat för

en heltidsutbildning (övning) under två dagar.

Det föreligger enligt nämndens mening ur beredskapssynpunkt ett påtagligt

behov av att kunna utbilda och öva även tandläkare, inte minst kvinnliga

sådana, som beräknas komma att medverka inom den civila krigssjukvården.

Denna utbildning (övning) förefaller nämnden särskilt angelägen

med hänsyn till den uppenbara skillnad, som i de flesta fall föreligger mellan

vederbörande tandläkares fredsutbildning och de uppgifter, som särskilt vid

katastrofsituationer kommer att åvila dem i krig. Nämnden föreslår därför,

att ifrågavarande utbildning (övning) av tandläkare genomföres inom civilförsvarets

ram och i överensstämmelse med de grundprinciper, som nämnden

ovan anfört beträffande läkarnas motsvarande utbildning.

Det är även angeläget, att sjuksköterskorna i någon mån kan göras förtrogna

med sina krigsuppgifter genom viss undervisning i krigssjukvård.

Nämnden föreslår att sjuksköterskor i princip må kunna genomgå utbildning

(övning) i krigssjukvård inom civilförsvarets ram.

Även överbefälhavaren anser att den i sjukvårdskårerna verksamma medicinalpersonalen

bör utbildas genom civilförsvarets försorg och för sådant

ändamål inskrivas i civilförsvaret. Utbildningsutredningens förslag att denna

personal skall deltaga endast i civilförsvarets övningar och i övrigt i mån av

behov utbildas genom medicinalväsendets försorg anses orealistiskt.

Sveriges civilförsvarsförbund har i stort sett icke någon erinran mot utredningens

förslag angående de personalgrupper inom allmänna civilförsvaret,

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1950

som bör få obligatorisk utbildning. Vad gäller verkskyddet föreslår förbundet

däremot, att obligatorisk utbildning av manskap bör påfordras endast för

viss närmare angiven personal. Obligatorisk utbildning bör icke ifrågakomma

för brandmän, räddningsmän och samariter i verkskyddet. Det

förhållandet att företagen i stor utsträckning för fredsändamål disponerar

viss personal med brand- och samaritutbildning stöder enligt förbundets

mening tanken att avstå från obligatorisk utbildning av verkskyddets

brandmän och samariter. Vad gäller räddningsmännen anser förbundet att

deras verksamhet inte nödvändigtvis kräver obligatorisk utbildning under

förutsättning att man säkerställer tillgången på befäl, utbildat i räddningstjänst.

I fråga om övriga utbildningsformer tillstyrker civilförsvarsstyreisen förslaget

att frivillig fortutbildning skall kunna äga rum. Verksamheten

ifråga bör emellertid enligt styrelsen såsom hittills anförtros

Sveriges civilförsvarsförbund och icke handhavas av myndigheterna.

Civilförsvarsstyreisen upptager i sitt yttrande frågan om utbildningsverksamheten

under uppbyggnadsperioden. De faktorer

som främst inverkar härpå är enligt styrelsen giltigheten av tidigare utbildning,

utbildningsläget vid den nya organisationens tillkomst, uppbyggnadsperiodens

längd och instruktörstillgången. Styrelsen förklarar sig icke kunna

godtaga utredningens förslag att tidigare utbildning generellt bör tillgodoräknas.

Äldre utbildning än sex år bör sålunda icke godtagas, såvida den icke

under mellantiden friskats upp genom repetitionsövningar eller större civilförsvarsövningar.

Styrelsen framhåller vidare att under uppbyggnadsperioden

blir läget ett helt annat än under ett normalår, dvs. ett år då all personal

i utgångsläget är utbildad och det endast gäller att utbilda dem som

skall fylla vakanser, som uppkommit genom avgång ur organisationen. Utbildningsutredningens

förslag är, erinrar styrelsen, uppbyggt med tanke på

ett sådant normalår. Vissa personalgrupper kommer visserligen att vara

hundraprocentigt utbildade, då den nya organisationen förverkligas, eftersom

de kan rekryteras bland tidigare utbildad personal. Inom andra kategorier,

såsom i räddningskårerna, kommer utbildningsbehovet emellertid

att vara mycket stort och vidare måste nytillkomna personalgrupper helt

nyutbildas. Eftersom räddningsgrupperna har en av de allra viktigaste

uppgifterna vid den skadeavhjälpande verksamheten blir det angeläget, att

så snart som möjligt driva fram utbildningsläget till en tillfredsställande

nivå.

Civilförsvarsstyreisen finner det viktigt, att uppbyggnadsperioden göres

så kort som möjligt och att den helst ansluter till den beräknade tiden för

organisationens genomförande och anskaffandet av materiel. Styrelsen anser,

att uppbyggnadsperioden för utbildningen bör begränsas till fem år.

Den centrala ledningen av civilförsvars utbildningen

bör enligt civilförsvarsstyrelsens bestämda uppfattning liksom hittills an
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

förtros styrelsen. Det är enligt styrelsen ett absolut krav, att den för beredskapens

upprätthållande ansvariga myndigheten även har ansvaret för utbildningen,

som utgör en av de viktigaste länkarna i beredskapen. Styrelsen

framhåller att den till sitt förfogande måste få sådan expertis, att tvekan om

ämbetsverkets kompetens i utbildningsfrågor icke kommer att råda. Styrelsen

föreslår därför att utbildnings- och övningsärenden liksom hittills skall

handläggas av en särskild byrå inom styrelsen samt att en representant för

skolöverstyrelsen skall ingå som ledamot av styrelsen vid behandling av

utbildningsfrågor. Till den föreslagna byrån bör knytas en kvalificerad pedagog,

en studierektor, som bl. a. har att bevaka att pedagogiska synpunkter

iakttages vid ledningen av det löpande utbildningsarbetet.

Civilförsvarsstyrelsen anser att det bör åligga den att utfärda allmänna

riktlinjer och anvisningar för utbildning och övning, utarbeta normalplaner,

anskaffa sådan undervisnings- och övningsmateriel som lämpligen bör upphandlas

centralt, utöva kontroll över verksamhetens bedrivande, planlägga

och leda viss övningsverksamhet samt äska och fördela för utbildnings- och

övningsverksamheten erforderliga medel. Styrelsen förutsätter därjämte att

den skall ha ansvaret för verksamheten vid den centrala civilförsvarsskolan.

I fråga om utbildning som måste ske utanför den centrala skolan, dvs.

utbildning av visst lägre befäl och manskap, erinrar styrelsen om att utbildningsutredningen

tänkt sig att länsstyrelserna icke skulle ha något ansvar

för denna utbildning. Den skulle i sin heihet ledas och även inspekteras centralt

från den av utbildningsutredningen föreslagna utbildningsnämnden.

Länsstyrelsernas befattning med utbildningen skulle därigenom inskränka

sig till att rent administrativt leda den kursverksamhet, som bedrives inom

länet. Civilförsvarsstyrelsen anser emellertid en sådan centraldirigering

klart olämplig, dels emedan länsstyrelserna är ansvariga för civilförsvarets

beredskap inom länen och därför icke rimligen kan fråntagas allt inflytande

över utbildningen, dels emedan en central ledning av den omfattande utbildningsverksamheten

måste utgöra en både tungrodd och svårskött, allt annat

än effektiv organisation. Styrelsen, som icke kan finna att utredningen framfört

några bärande skäl för sin uppfattning i denna fråga, föreslår att länsstyrelserna

alltjämt skall ha ansvaret för civilförsvarsulbildningen i länen.

Det bör ankomma på civilförsvarsstyrelsen att ge erforderliga direktiv för

undervisningen, att med ledning av länsvis lämnade uppgifter om utbildningsläget

göra upp en plan i stort för verksamheten under viss utbildningsperiod,

tillhandahålla erforderliga utbildningsplaner, godkänna lärare och

instruktörer m. m. Genom inspektioner av personal från styrelsen (civilförsvarsskolan)

bör enhetlighet i utbildningen och pedagogisk lämplighet i

undervisningen kunna säkerställas. För att leda den utbildningsverksamhet

som länsstyrelserna sålunda enligt styrelsen bör handha bör de nuvarande

länsinstruktörerna bibehållas.

Utbildningsutredningens motiv för att inrätta en särskild utbildnings
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1959

nämnd för ledningen av utbildningsverksamheten synes icke heller överbefälhavaren

övertygande. I sitt yttrande framhåller överbefälhavaren sålunda

att organisation, utrustning och taktik är så nära sammanhängande med

utbildningen, att ansvaret inom dessa områden icke kan vara delat. För att

eu ändamålsenlig ledning av civilförsvarets utbildning skall säkerställas

torde det vara nödvändigt att civilförsvarsstyrelsen ges hela ansvaret även

för utbildningsverksamheten och att civilförsvarsstyrelsens härför avsedda

del, dvs. en utbildningsbyrå, ges en med hänsyn till uppgifternas art och

omfattning avpassad organisation. Därest särskilt behov av medverkan av

sakkunniga utanför styrelsen anses föreligga synes samarbetsdelegationer

utgöra en lämplig form för att tillgodose detta behov. Härvid bör beaktas

att delegationerna icke skall befria utbildningsbyrån från ansvaret för viss

uppgift.

Förslaget att inrätta en utbildningsnämnd med de befogenheter och den

ställning, som avses i betänkandet, avstyrkes av bl. a. överståthållarämbetet

och nära nog samtliga länsstgrelser. Om en nämnd inrättas anses denna böra

utformas såsom ett rådgivande och icke såsom ett självständigt beslutande

organ. Det synes bl. a. länsstyrelsen i Jämtlands län som om utredningen

överskattat de psykologiska verkningarna av tillskapandet av den föreslagna

utbildningsnämnden.

I fråga om utbildningen i länen anser samtliga länsstyrelser, som uttalat

sig i frågan, att ansvaret för denna verksamhet såsom hittills bör åvila länsstyrelserna

och att utbildningens bedrivande kräver den regionala administrationens

medverkan i en helt annan omfattning än vad utredningen

tänkt sig. Det framhålles i allmänhet, att länsinstruktörerna måste bibehållas.

Så uttalar exempelvis länsstgrelsen i Östergötlands län att det

hittills icke inneburit några svårigheter för länsstyrelsen att omhänderha

utbildningen i länet. Så länge länsstyrelsen bär ansvaret för civilförsvaret

i länet, bör den icke fråntagas ansvaret för utbildningsverksamheten och

den inspektionsverksamhet inom länet, som sammanhänger därmed.

Centralförbundet Folk och Försvar anser sig kunna tillstyrka utredningens

förslag om en utbildningsnämnd men anmäler tveksamhet beträffande dess

ställning och omfattningen av dess verksamhet. Härutinnan anför förbundet.

Även om civilförsvarsstyrelsen såsom ansvarig för civilförsvaret inte nödvändigt

behöver vara ansvarig för civilförsvarsutbildningen, förefaller det

dock vara ett naturligt förhållande, att ansvaret för utbildningen ligger hos

civilförsvarsstyrelsen. Oavsett vilken ställning utbildningsnämnden får,

torde civilförsvarsstyrelsen i praktiken få ett så väsentligt inflytande på

utbildningen, att den också måste känna ett ansvar för densamma. Detta

synes också vara utbildningsutredningens mening att döma av den omständigheten,

att generaldirektören och chefen för civilförsvarsstyrelsen och

chefen för civilförsvarsstyrelsens organisationsbyrå föreslås ingå som självskrivna

ledamöter i utbildningsnämnden, den förstnämnde därtill i egenskap

av ordförande och den senare i egenskap av vice ordförande. Under

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

sådana omständigheter synes det vara riktigt, att civilförsvarsstyrelsen ålägges

ansvaret för utbildningen.

Endast statens organisationsnämnd, statskontoret, styrelsen för statens

polisskola, civilförsvarsinstruktörernas riksförbund och svenska brandbefälets

riksförbund tillstyrker utredningsmannens förslag angående utbildningsnämndens

ställning.

Förslaget till skolorganisation biträdes i allmänhet av remissinstanserna.

Del anses lämpligt att som utredningen föreslagit bedriva

verksamheten såväl vid en central civilförsvarsskola som vid regionala fältskolor

och i form av lokal utbildning. Ej heller mot förslaget om undsättningskårernas

utbildning reses allvarligare erinringar. Genomgående framhålles

i remissvaren angelägenheten av att frågan om en fast statlig civilförsvarsskola

bringas till en snar lösning.

Överbefälhavaren framhåller betydelsen av att civilförsvarsskolan får

sådana personella och materiella resurser, att den kan driva sin verksamhet

på ett ändamålsenligt sätt. Det synes överbefälhavaren som om utredningens

förslag icke beaktat detta i tillräcklig utsträckning, överbefälhavaren ifrågasätter

även om inte särskilda kurser bör anordnas för den kvalificerade, fast

anställda personalen vid civilförsvaret. Utredningens förslag om anordnande

av s. k. chefsassistentkurs för sådan personal anses otillräckligt, enär vid

sådan kurs totalförsvarsproblem liksom planläggningsfrågor ägnas alltför

liten tid.

I fråga om den lokala utbildningen framhålles allmänt betydelsen av att

den i möjligaste mån anordnas i form av dagkurser. I denna riktning uttalar

sig nästan alla länsstyrelser samt överståthållarämbetet. Länsstyrelsen i Blekinge

län anser denna fråga vara själva kärnfrågan, då det gäller att effektivisera

civilförsvarsutbildningen och vinna allmänhetens förståelse för denna.

Länsstyrelsen i Södermanlands län vill på det bestämdaste motsätta sig den

av utredningen föreslagna uppdelningen av den obligatoriska civilförsvarsutbildningen

i deltids- och heltidsundervisning. Deltidsutbildning, dvs.

kvällsutbildning, torde enligt länsstyrelsen vara den utbildningsform, som

väckt mest olust och ofta gjort civilförsvarsutbildningen impopulär. Den

framtida civilförsvarsutbildningen bör därför anordnas enbart såsom heltidsutbildning

antingen i internatkurser eller såsom dagkurser i hemorten.

Även länsstyrelsen i Norrbottens län säger sig vara övertygad om att kvällsutbildning

icke accepteras av allmänheten till skillnad mot heldagsutbildning,

som deltagarna i hittillsvarande kurser visat sin uppskattning av.

Civilförsvarsstyrelsen har i fråga om den föreslagna civilförsvarsskolans

kapacitet, årliga verksamhetstid och uppgifter i allmänhet i huvudsak intet

att erinra. Styrelsen har emellertid under ett år studerat verksamheten vid

den nuvarande skolan och därvid närmare undersökt de föreslagna lärarnas

tjänstgöring med utgångspunkt från utredningens beräkningar av kursfrekvensen

under en treårsperiod. Styrelsen har då funnit, att taktikläraren

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

omöjligen kan lösgöras för någon längre tjänstgöring vid civilförsvarsstyrelsens

spel- och övningssektion såsom utbildningsutredningen föreslagit. I

fråga om läraren i psykologi och pedagogik har styrelsen funnit, att dennes

undervisning under större delen av året får så liten omfattning, att det icke

är lämpligt att heltidsanställa honom vid skolan. Styrelsen förklarar sig

emellertid vara fullt medveten om behovet av pedagogisk expertis och har

i sitt förslag till styrelsens organisation upptagit denna lärare som

studierektor, placerad på utbildningsbyrån. Härigenom skulle hans speciella

kunskaper på ett naturligt sätt kunna tillgodogöras vid styrelsens ledning

av den vittomfattande utbildningsverksamheten. Ej heller för läraren

i bevakningstjänst, utrymningstjänst och gasskydd synes heltidstjänst motiverad

av arbetet vid skolan. Befattningen torde även till följd av den ambulerande

tjänstgöringen bli svår att besätta. Ämneskombinationen betecknar

styrelsen som olämplig. Slutligen anser styrelsen det icke heller erforderligt

att inrätta kontinuerliga tjänster vid skolan för lärarna i ämneskombinationen

brandtj änst-räddningstj änst.

Styrelsen förklarar sig ha utgått från att skolans väsentliga uppgift är att

förbereda civilförsvarets högre befälspersonal för uppgifterna i krig. Framför

allt gäller det att få den personal, som har ansvaret för den skadeavhjälpande

verksamheten, väl insatt i och tränad för sina uppgifter. Därav

följer att allt som äger samband med bedömande och beslut i anledning av

fientlig skadegörelse bör ägnas särskild uppmärksamhet, så mycket mer

som sådan verksamhet till skillnad från andra civilförsvarsuppgifter av

mera organisatorisk art i allmänhet icke äger något samband med personalens

yrkesutövning i fred. Denna skolning för civilförsvarets taktiska

verksamhet måste bilda bakgrunden till all undervisning vid skolan. Det

måste därför ställas ett oeftergivligt krav på lärarna, att de bär taktisk utbildning.

Styrelsen föreslår därför, att utöver rektorn tre fasta lärare anställes,

av vilka två avses vara ledare för var sin av de två kurser, som anordnas

jämsides vid skolan.

Vid civilförsvarsskolans förvaltningsdel erfordras enligt styrelsen en assistent,

ett kanslibiträde, två kontorsbiträden och en skolvaktmästare. För

förrådsuppgilter m. in. vid skolan bör — utöver en förrådsförman och en

förrådsman — placeras 6—8 vapenfria värnpliktiga.

De regionala skolorna (fältavdelningarna) hör enligt styrelsen med hänsyn

till utbildningsbehovet ordnas antingen länsvis eller gemensamt för flera

län (länsgrupper, civilområden) och administreras av det län, där skolan

är belägen. Till fältskolorna kan från detta län sammanföras dels utbildningen

av lägre befäl, dels den manskapsutbildning som kräver dyrbar eller

svåranskaffad materiel (radio, ruinstäder etc.), dels ock utbildning av sådana

manskapskategorier som utgör för litet underlag för lokala kurser.

Fältskolorna bör icke bindas vid ett visst antal eller en viss placering utan

anpassas till del aktuella utbildningsbehovet. En dylik elastisk organisation

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

synes styrelsen vara bäst lämpad att bemästra skiftningen i utbildningsintensiteten,

särskilt med tanke på förestående uppbyggnadsperiod.

Vad antalet fältskolor beträffar anser styrelsen att fyra icke är tillräckligt

med hänsyn till att särskilt under den förestående uppbyggnadsperioden

kravet på kurser för befäl och manskap i internatförläggning kommer att

bli stort. Styrelsen beräknar behovet av fältskolor till 14, varvid styrelsen

framhåller, att ett ökat antal fältskolor icke medför annan ökning av kostnaderna

än vad administrationen kan innebära.

Styrelsen är ense med utredningen om att driften av fältskolorna bör

kunna genomföras med arvodesanställd personal, s. k. avdelningslärare.

Sådan personal bör dels under länsstyrelsen ansvara för skolans administration,

dels medverka som lärare. En viss förstärkning av personalen på utbildningssektionerna

vid de länsstyrelser, som skall handha driften vid fältskolorna

finner styrelsen dessutom nödvändig.

I en särskild till yttrandet fogad tabell har styrelsen för varje utbildningskategori

angivit dels utbildningsbehovet, dels utbildningens fördelning på

civilförsvarsskolan, fältskolor och lokal utbildning. Av tabellen framgår bl. a.

att antalet elevtimmar (elevantalet x timantalet per kurs) fördelar sig på

civilförsvarsskolan med 41 000, på fältskolorna med 282 000 och på den

lokala utbildningen med 189 000. Detta utbildningsbehov avser det fall att

utbildningsverksamhetens omfattning är i stort sett densamma varje år.

Om — såsom civilförsvarsstyrelsen föreslår — en intensifierad utbildningsverksamhet

skall äga rum i syfte att utbildningsmässigt uppbygga civilförsvaret

på fem år, måste verksamheten under ettvart av de fem åren omfatta,

vid civilförsvarsskolan och fältskolorna tillhopa 483 000 elevtimmar och vid

den lokala utbildningen 134 000 elevtimmar.

Styrelsen ansluter sig till civilförsvarsutredningens och utbildningsutredningens

förslag om en särskild utbildningsanstalt för undsättningskårerna.

Av flera skäl finner styrelsen mest ändamålsenligt att denna anstalt uppföres

i anslutning till civilförsvarsskolan, bl. a. kan härvid ett gemensamt

övningsområde utnyttjas. Ett övningsområde innefattar dyrbara anordningar

och dessas dagliga skötsel och återställande i användbart skick efter

genomförda övningar kräver heltidsarbetande personal. Andra fördelar

med att skolorna bygges på samma plats är alt lärarpersonalen kan utnyttjas

bättre, att undsättningskårernas personal i vissa fall kan utnyttjas

som övningstrupp till civilförsvarsskolan, att i anslutning till civilförsvarsskolan

försöksverksamhet kan bedrivas i fråga om taktisk verksamhet vid

undsättningskårerna, att administrationen i viss utsträckning torde kunna

göras gemensam samt att förrådshållning av utbildningsmateriel kan bli

gemensam och därigenom billigare. Förläggningsutrymmena vid skolan bör

enligt styrelsen dimensioneras för minst 150 elever, varvid man under två

gruppchefsomgångar om vardera 10 dagar dock måste räkna med en ytterligare

förläggning av ca 25 man. Fr. o. in. åttonde året måste utbildnings
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

anstalten vara dimensionerad för utbildning av undsättningskår under

övningsperiod. Styrelsen finner det lämpligast, att även utbildningen av

gruppcheferna förlägges till denna utbildningsanstalt, enär det där synes

föreligga de största möjligheterna att åvägabringa en effektiv utbildning.

I fråga om övningsverksam heten hälsar civilförsvarsstyrelsen

med tillfredsställelse utbildningsutredningens förslag om ökat antal övningar

och civilförsvarsspel.

Under förutsättning att repetitionsutbildningen med i huvudsak samma

målsättning som hittills kan inrymmas i övningarna i civilförsvarsområde,

har styrelsen icke något att erinra emot utredningens förslag, att repetitionsutbildningen

anknytes till och föregår sådan övning. Benämningen repetitionsutbildning

kan därmed utmönstras.

Styrelsen finner riktigt, att som utbildningsutredningen föreslagit antalet

övningar i förväg fastställes. De bör i första hand komma till stånd i de

största och mest utsatta orterna. Utgår man från att det f. n. finns 200

orter med skyddsrumsbyggnadsskyldighet, finns det i medeltal åtta sådana

orter i varje län. Den övningsverksamhet, som styrelsen anser måste komma

till stånd för att beredskapen skall kunna hållas på en godtagbar nivå, är

i stort sett en större övning vart fjärde år för varje ort med skyddsrumsbyggnadsskyldighet.

Detta skulle innebära att inom varje län normalt skulle

anordnas två övningar per år. Kostnaderna för en dylik övning beräknar

styrelsen till i medeltal lägst 25 000 kronor, eller med två per år och län

till sammanlagt 1 250 000 kronor. Härtill kommer kostnaderna för civilförsvarsstyrelsens

övningsverksamhet. Förutom större övningar måste enligt

styrelsen mindre sådana ordnas inom de enskilda kårernas ram. Styrelsen

har funnit att övningarna för varje personalkategori i regel måste återkomma

efter tre år.

Styrelsen framhåller att under uppbyggnadsperioden kommer huvudverksamheten

att inriktas på organisation och effektivisering av utbildningen,

varför möjligheter att anordna övningar i den omfattning som eljest vore

önskvärd icke föreligger. Bristen på personal, utbildad efter de nya riktlinjerna,

gör också att övningarna måste inskränkas. Viss övningsverksamhet

måste dock fortgå, dels för att vidmakthålla kunskaperna hos utbildad

personal som under sista treårsperioden icke haft tillfälle till övning, dels

för att i tid samla erfarenheter för den framtida större utbildningsverksamheten,

dels ock för att möjliggöra centralt ledda fältförsök.

Utbildningsutredningens förslag till instruktörsutbildn

i n g, omfattande 240 timmar, godtages i stort av civilförsvarsstyrelsen,

som emellertid framhåller, att instruktörerna i stor omfattning måste tagas

i anspråk för befälsutbildning, medan utbildningsutredningen i sin normalplan

för instruktörsutbildning huvudsakligen siktar till att utbilda enbart

manskapsinstruktörer. En påbyggnad av instruktörsutbildningen, i viss utsträckning

motsvarande den nuvarande högre instruktörskursen, behövs

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj.ts proposition nr llh år 1959

därför. Styrelsen, som anser att sådan vidareutbildning av instruktörer är

ofrånkomlig för att man skall kunna genomföra erforderlig utbildning av

befäl, föreslår att ett med hänsyn till behovet anpassat antal utvalda instruktörer

erhåller särskild utbildning till befälsinstruktörer. Av dessa bör

några utbildas till avdelningslärare.

I fråga om behovet av instruktörer anser civilt ör sv ars stp r elsen

det av utbildningsutredningen beräknade antalet, nämligen 240 instruktörer,

otillräckligt. Behovet uppgår enligt styrelsens beräkning till ca 900.

Styrelsen anför härom i huvudsak följande.

Mycket talar för att inte ens den starkt begränsade utbildning, som utbildningsutredningen

föreslår, skall kunna genomföras med enbart 240 instruktörer.

Flera länsstyrelser kommer med förslaget som bakgrund att tilldelas

endast en ä två instruktörer per kår. Redan av geografiska skäl är det

motiverat att med ett par undantag varje län får minst två instruktörer i

varje kår. Inom vissa kårer är det dessutom nödvändigt med särskilda instruktörer

tör kårens olika arbetsuppgifter. Vidare kräver den vidgade utbildning

som styrelsen föreslår en ökning av instruktörskåren. Här ovan

framförda skäl motiverar, att antalet instruktörer ökas med i runt tal 250.

Styrelsen anser det vidare orealistiskt att, såsom utbildningsutredningen

anför, övningsverksamheten icke längre behöver kräva någon som helst

medverkan från instruktörshåll. I största utsträckning bör markerings- och

kontrollantverksamheten ledas av instruktörsutbildade personer, vilka ha

de största förutsättningarna att bedöma och värdesätta under övningen

utförda prestationer. För viss del av personalen måste dessutom övningar

föregås av förberedelser i form av orienteringar eller instruktioner. Härför

krävs instruktörer. Styrelsen har bedömt det antal instruktörer, som ytterligare

erfordras för dessa uppgifter, till omkring 325.

Ytterligare en faktor, som påverkar instruktörernas antal, är i vilken

mån dessa skall medverka vid befälsutbildningen (gruppchefsutbildningen).

Då styrelsen räknar med att huvuddelen av lärarpersonalen för denna utbildning

skall utgöras av tillfälligt anställda lärare, måste dessa rekryteras

från instruktörskåren. Instruktörsantalet bör sålunda ökas även med hänsyn

till denna utbildningsuppgift. Vidare kan enligt styrelsens mening utbildningen

av undsättningskårernas personal liksom utbildningen vid civilförsvarsskolan

icke genomföras utan instruktörer som medhjälpare till de

fasta lärarna.

Styrelsen delar utbildningsutredningens åsikt, att instruktörsbehovet under

uppbyggnadsperioden i huvudsak bör tillgodoses genom att hittillsvarande

instruktörer anlitas, varvid främst bör ifrågakomma personer, som

under de senaste åren förvärvat instruktörsbevis och bedömes lämpliga för

uppgiften. Dessa instruktörer kan emellertid icke utan vidare efter omorganisationen

av civilförsvaret genomföra en nöjaktig utbildning utan måste

genomgå en kompletteringskurs vid civilförsvarsskolan, syftande till att

göra instruktören väl bekant med den nya organisationen samt att ge instruktören

insikt i de för honom aktuella normalplanerna och deras tilllämpning.

Kursen bör omfatta en vecka.

Förslaget om civilförsvarsutbildning i de allmänna

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr llb år 1059

skolorna hälsas med tillfredsställelse av medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd.

Nämnden anser dock att utbildningen från pedagogisk

synpunkt skulle kunna ge avsevärt bättre resultat, om den

koncentrerades till två heldagar under sista läsåret. Nämnden vill ifrågasätta,

om inte utbildningen i olycksfallsvård med hänsyn till ämnets omfattning

och betydelse borde tillerkännas förhållandevis större utrymme

än vad utredningen föreslagit men begränsar sig till att bifoga ett något

modifierat förslag till kursplan med samma timantal. Med hänsyn till det

stora antalet sjuka och skadade, som i ett framtida krig måste omhändertagas,

och den brist på sjukvårdspersonal, som i ett dylikt läge alltid kommer

att föreligga, finner nämnden det naturligt, att äldre skolungdom vid

katastrofsituationer utnyttjas för medverkan inom den civila krigssjukvårdens

olika verksamhetsområden (hemsjukvård, epidemivård, olycksfallsvård

m. m.). Nämnden delar utredningens uppfattning, att utbildningen

av 18-åriga kvinnor i olycksfallsvård successivt bör

upphöra, då motsvarande utbildning i de allmänna skolorna i enlighet med

utredningens förslag hunnit genomföras. Intill dess så blivit fallet finner

nämnden, att 18-åriga kvinnor bör erhålla 12 timmars utbildning i olycksfallsvård.

Ifrågavarande utbildningsformer tillstyrkes i övrigt bl. a. av Sveriges

civilförsvarsförbund, som förordar att utbildningen av 18-åriga kvinnor bibehålies

även efter det skolornas utökade utbildning i olycksfallsvård hunnit

meddelas alla som fyller 18 år, samt av överstyrelsen för svenska röda

korset och överbefälhavaren.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller att sjukvårdsutbildningen av 18-åriga

kvinnor kan bli av stor betydelse främst för den allmänna civila sjukvården

i inkvarteringsområdena. Den bör med hänsyn härtill i princip omfatta

alla 18-åriga kvinnor oberoende av bostadsort. Dess inriktning gör emellertid

att den enligt styrelsens uppfattning ej längre bör betraktas som en uppgift

för civilförsvaret. Det bör således övervägas att i annan form åstadkomma

en dylik utbildning. Förslaget om att utöka skolornas undervisning

i brandskydd och olycksfallsvård från nuvarande 10 till 20 timmar

biträdes av styrelsen.

Skolöverstyrelsen anser sig ej kunna tillstyrka förslaget att utöka utbildningen

i brandskydd och olycksfallsvård i de allmänna skolorna, och hävdar

att den nuvarande undervisningstiden om 10 timmar jämte den till

friluftsdagarna förlagda undervisningen i första hjälp vid olycksfall är tillräcklig

för att bibringa eleverna de elementära grunderna i brandskydd och

olycksfallsvård. överstyrelsen finner vidare att undervisningen bör kunna

planläggas och ledas på ett sådant sätt, alt de av utredningen föreslagna

högre kunskaps- och färdighetskraven kan tillgodoses med nu gällande utbildningstid.

Härvid åberopar överstyrelsen att utbildningen i brandskydd

och olycksfallsvård vid gymnastiska centralinstitutet, lärarhögskolan och

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

seminarierna är omfattande och att ett stort antal lärare dessutom haft

möjlighet till fortbildning på detta område genom deltagande i kurser, anordnade

av civilförsvarsstyrelsen och skolöverstyrelsen. Överstyrelsen anser

det ej heller vara möjligt att inom ramen för gällande timplaner i gymnastik

med lek och idrott kunna ställa ytterligare utrymme till förfogande

för ifrågavarande undervisning.

Överstyrelsen för yrkesutbildning ifrågasätter om inte utbildningen i

brandskydd och olycksfallsvård med fördel skulle kunna helt eller delvis

utgå ur civilförsvarsutbildningen och i stället förläggas till det allmänna

skolväsendet och till yrkesskolväsendet. Detta gäller främst olycksfallsvården.

En icke obetydlig utbildning på detta område meddelas redan f. n.

kvinnliga elever som undervisas i husligt arbete. Det framstår som ett eftersträvansvärt

mål, att varje svensk man och kvinna i framtiden skall under

sin skolgång förvärva vissa elementära kunskaper rörande omhändertagandet

av olycksfallsskadade. Även om det kanske inte är lika naturligt, synes

dock liknande skäl tala för att även viss brandskyddsutbildning sker i

skolan.

Allmänhetens behov av vägledning i självskydd

understrykes av bl. a. länsstyrelsen i Jämtlands län. Denna framhåller att på

vilket sätt vägledningen än meddelas, vare sig i kursform eller i form av

självstudier eller genom en kombination av båda, måste allmänhetens intresse

på något sätt väckas och hållas vid makt. Stor uppmärksamhet måste

i fortsättningen ägnas dessa spörsmål, som är av betydelse för den enskilda

individens förmåga att vid krigshandlingar hjälpa sig själv och sin nästa

ävensom för att undvika panikartade störningar under anfallsperioder, desto

mer som hemskyddsorganisationen föreslås bli avskaffad. Sveriges civilförsvarsförbund

delar utredningens uppfattning att allmänheten åtminstone

bör ha tillgång till en vägledning i broschyrform. Förbundet anser emellertid

att en sådan vägledning bör kompletteras och fördjupas genom muntlig information

och korta, instruktiva kurser.

Departementschefen

Civilförsvarsutredningen har vid sin genomgång av civilförsvarets olika

verksamhetsområden även sökt bilda sig en uppfattning om ändamålsenligheten

och effektiviteten av civilförsvarsutbildningen. Härvid har utredningen

ansett sig kunna konstatera vissa svagheter hos den nuvarande

undervisningen, såväl i fråga om dennas organisation som i avseende å

dess innehåll. Såsom en väsentlig brist nämner utredningen frånvaron på

vissa områden av centralt fastställda riktlinjer och anvisningar för utbildningen,

vilket lett till att undervisningens uppläggning i alltför stor omfattning

överlåtits på de enskilda instruktörerna och till följd därav blivit

oenhetlig. En annan svaghet i nuvarande ordning finner utredningen vara

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

att kursplanerna stundom gjorts alltför omfattande med hänsyn till den

tid, som stått till förfogande för undervisningen, varför eleverna icke kunnat

tillfredsställande tillgodogöra sig kunskapsstoffet. De angivna förhållandena

synes mig innefatta allvarliga anmärkningar mot den nuvarande

civilförsvarsutbildningen. De måste icke desto mindre anses förklarliga. Den

osäkerhet i fråga om civilförsvarets uppgifter och om metoderna för uppgifternas

fullföljande, som uppstått såsom en följd av den snabba krigstekniska

utvecklingen i förening med en i huvudsak oförändrad civilförsvarsorganisation,

måste självfallet återspegla sig även i utbildningsverksamheten.

Det förslag till omorganisation av civilförsvaret, som nu framlägges,

syftar emellertid till att undanröja denna tvekan genom att så långt

möjligt klart avgränsa och konkret bestämma civilförsvarets uppgifter

under hänsynstagande till krigstekniken i dag. Härmed skapas den primära

förutsättningen för en ändamålsenlig uppläggning av civilförsvarsutbildningen

i materiellt hänseende. Stoffet är likväl — inom det avgränsade

området — stort och mångskiftande. De organ, som har att sörja för undervisningens

uppläggning och för kursplanernas omsättning i praktisk undervisning,

måste därför omsorgsfullt sovra bland materialet så att det väsentligaste

och för civilförsvarsverksamheten grundläggande i första hand får

tillbörligt utrymme och blir ordentligt inlärt. Härigenom vinnes i regel

också att den utbildade personalen blir användbar för flera uppgifter än

om utbildningen anordnas som en utpräglad specialistutbildning. Differentieringen

i utbildningen bör sålunda icke drivas längre än som måste anses

absolut oundgängligt. Vid sovringen bland materialet måste självfallet det

för utbildningen ansvariga centrala organets bedömning vara utslagsgivande

och komma till uttryck i kursplaner och tydliga anvisningar till dem, som

ute på fältet omhänderhar undervisningen.

De anmärkningar, som framförts mot den hittillsvarande civilförsvarsutbildningen,

rör emellertid även den organisatoriska sidan av verksamheten,

och i icke oväsentlig utsträckning har kritik också riktats mot den

pedagogiska uppläggningen av undervisningen. I den mån brister härvidlag

föreligger, vilket i viss utsträckning synes vara fallet, måste orsakerna vara

att finna i andra förhållanden än osäkerheten om civilförsvarets uppgifter

och om tillvägagångssättet vid fullföljandet av uppgifterna. Vad som kan

vara anledningen till dessa brister är emellertid i förevarande sammanhang

av underordnat intresse, då redan avgränsningen av civilförsvarets uppgifter

och den därmed följande omorganisationen av civilförsvaret nödvändiggör

en omprövning från grunden av utbildningsverksamheten, varvid

givetvis också organisationen av denna och metoderna för undervisningen

kommer under bedömande.

När det gäller att bestämma de allmänna utgångspunkterna för uppbyggnaden

av civilförsvarets utbildningsverksamhet i fred och att fixera

målsättningen för denna måste avgörande vikt fästas vid den omständig
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kiingl. Maj.ts proposition nr lik år 1959

heten, att i den nya civilförsvarsorganisationen i princip icke skall inskrivas

annan personal än sådan som måste i fred utbildas för sina uppgifter och

att denna personal skall utgöra stommen i det civilförsvar, som skall vara

verksamt under beredskap och krig. Avsikten är att det i fred organiserade

civilförsvaret skall i män av behov under beredskap och krig utbyggas

genom att civilförsvarspliktiga, som tidigare inte inskrivits och utbildats,

tages i anspråk. Man måste otvivelaktigt räkna med att åtminstone under

krig den inskrivna och utbildade personalen icke förslår för alla de uppgifter,

som möter civilförsvaret, utan måste utökas med personal, som icke

är förtrogen med dess uppgifter och verksamhetsformer. Om en krigsorganisation,

som uppbygges på detta sätt, skall kunna utföra sina uppgifter

under ett kris- eller krigsläges påfrestningar, fordras självfallet att de som

utbildats i förväg, behärskar sina uppgifter så väl, att de i sin tur kan leda

och instruera dem som tillföres organisationen såsom förstärkning. Jag

anser emellertid att detta anspråk på utbildningen bör kunna tillgodoses.

En förutsättning härför är dock att utbildningsverksamheten får en kraftfull

ledning och en fast organisation, som tillföres erforderliga personella

och materiella resurser; härvid anser jag det vara av särskild vikt, att pedagogisk

sakkunskap får göra sig gällande vid utformningen av undervisningsmetoderna.

Den organisatoriska stadga och klara avgränsning av utbildningens innehåll,

som måste sätta sin prägel på utbildningsverksamheten, får självfallet

icke utesluta att vunna erfarenheter och nya krav, som den krigstekniska

utvecklingen kan komma att ställa på civilförsvaret, föranleder jämkningar

i en gång antagna riktlinjer och kursplaner. Det måste emellertid vid dylika

jämkningar tillses, att utbildningen icke går sin egen väg utan ständigt

ansluter sig till de uppgifter, som enligt föreliggande planer åvilar civilförsvaret.

Frågan vilka civilförsvarspliktiga som skall utbilda

s i fred är i första hand en fråga om vilka som skall i fred inskrivas i

civilförsvaret. Den grundläggande tankegången i den nya civilförsvarsorganisationen

är nämligen, såsom jag nyss framhållit, att i huvudsak endast sådan

personal skall inskrivas, vars uppgifter fordrar särskild utbildning.

Härjämte skall emellertid av beredskapsskäl inskrivning i mindre omfattning

ske av annan personal. Med utgångspunkt från de för inskrivningen

gällande principerna synes kretsen av dem, som skall utbildas i

fred, kunna bestämmas i huvudsaklig överensstämmelse med utbildningsutredningens

förslag. Detta innebär i stort sett att all befälspersonal utbildas

och att därjämte sådana manskapskategorier, vilkas civilförsvarsuppgifter är

av den karaktären att de inte kan fullföljas med mindre personalen besitter

speciella kunskaper och färdigheter, skall erhålla utbildning. Någon skillnad

i utbildning göres icke mellan det allmänna civilförsvaret och verkskyddet,

då uppgifterna i princip är av enahanda karaktär, vare sig de skall

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj.ts proposition nr lth år 1959

fullgöras inom eif civilförsvarsområde eller vid en särskild anläggning.

Vidare skall all inskriven personal undervisas i personligt skydd. Denna

undervisning måste enligt min mening tillmätas särskild betydelse, då den

bidrar till att bevara organisationen intakt och säkra dess funktionsduglighet

under verksamheten i krig. Undervisningen i personligt skydd bör

självfallet meddelas i samband med civilförsvar sutbildningen i övrigt för

de personalkategorier, som skall undergå sådan utbildning.

De personalgrupper, som enligt utbildningsutredningens förslag undantages

från utbildning i fred, utgör huvudsakligen sådan personal, som i

sina civila yrken fullgör uppgifter av i stort sett samma slag som de civilförsvarsuppgifter,

som avses för dem, exempelvis brandmän, medicinalpersonal,

telefonister och radiotekniker. Även om verksamheten i civilförsvaret

givetvis i olika avseenden skiljer sig från motsvarande verksamhet

i de civila yrkena, torde dock skillnaderna icke vara större och bör heller

icke göras större än att denna personal snabbt kan anpassa sig efter de

speciella förhållandena inom civilförsvaret utan att någon särskild utbildning

härför erfordras. Tillräcklig förtrogenhet med uppgifterna torde

personalen kunna få i samband med de övningar, i vilka den — liksom

alla civilförsvarspliktiga — kan beordras deltaga. Jag anser därför icke

att den kritik har fog för sig, som i några remissyttranden uttalats mot

utbildningsutredningens urval av utbildningskategorier och som går ut på att

alltför stora grupper inskriven personal undantagits från utbildning. Den

sovring som skett understryker emellertid ytterligare betydelsen av att de

personalgrupper som utbildas får en verkligt effektiv utbildning, som möjliggör

att de kan ge de icke utbildade handledning i viss utsträckning vid

övningarna och självfallet även under beredskap och krig.

Det närmare bestämmandet av utbildningskategorierna bör lämpligen ske

i samband med att utbildningstiderna fastställes. I vilken ordning detta

skall ske kommer jag att beröra i samband med spörsmålet om utbildningstidernas

längd.

De anspråk på förtrogenhet med civilförsvarsuppgifterna, som den nya —

mindre men effektivare — organisationen ställer på personalen, fordrar i än

högre grad än den hittillsvarande att utbildningen blir obligatorisk. Skyldigheten

att undergå utbildning bör grundas på civilförsvarsplikten.

I vilken utsträckning denna får tagas i anspråk för utbildning

i fred bör såsom hittills angivas i civilförsvarslagen och regleras närmare

för de olika personalgrupperna i en särskild kungörelse. Civilförsvarsutredningen

har härvidlag föreslagit att inskriven civilförsvarspliktig skall

vara skyldig att undergå utbildning i högst 30 dagar, dock att den som

krigsplaceras i högre befälsbefattning eller i särskilt kvalificerad specialistbefattning

skall vara skyldig att underkasta sig utbildning i högst 60 dagar.

De angivna tiderna gäller utbildningen under hela den tid som vederbörande

är civilförsvarspliktig. Denna tidsram för utbildningen, från vilken utbild11

—Hilmng till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr lVi

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

ningsutredningen utgått vid utarbetandet av sina förslag till utbildningstid

för olika personalkategorier, synes mig läinna tillräckligt utrymme för

den nödvändiga utbildningen även i de mest kvalificerade befattningarna.

Jag är emellertid angelägen framhålla att för det alldeles övervägande flertalet

utbildningspliktiga utbildningstiden kommer att kunna sättas väsentligt

kortare än de angivna maximitiderna. För lägre befäl torde sålunda utbildningstiden

komma att röra sig mellan en och två veckor och för manskap,

som skall utbildas huvudsakligen i deltidskurser, mellan 40 och 50

timmar. De förhållandevis korta utbildningstiderna förutsätter att ett sådant

urval sker vid inskrivningen av personalen, att de civilförsvarspliktigas

civila utbildning och sysselsättning kan utgöra en grund, på vilken

civilförsvarsutbildningen kan bygga. Vidare förutsätter tiderna — enligt

vad jag förut anfört — att undervisningen koncentreras till det väsentligaste

kunskapsstoffet. Hur lång utbildningstid som, inom ramen för utbildningsplikten,

skall gälla för de olika personalgrupperna synes mig böra fastställas

av Kungl. Maj:t. Avgörande för mitt ställningstagande härvidlag är

dels den omständigheten, att fastställandet av utbildningstiderna i åtskilliga

fall, särskilt när utbildningen skall äga rum i form av heltidskurser, innebär

relativt långtgående ingripanden i ett stort antal enskilda civilförsvarspliktigas

förhållanden, dels att utbildningstidernas längd väsentligt återverkar

på kostnaderna för utbildningsverksamheten.

För utbildningen av undsättningskårernas värnpliktiga

personal bör emellertid gälla särskilda tider. På dessa kårer

ställs mycket stora anspråk; de skall framför allt sättas in på de håll, där

katastrofsituationer uppkommit och där det lokala civilförsvaret icke rår

med uppgifterna. Undsättningskårerna sammansättes därför till stor del av

värnpliktig personal, som överförts till civilförsvaret från krigsmakten vid

en ålder av 28—35 år. Den tid, som dessa värnpliktiga bör vara skyldiga att

underkasta sig utbildning inom civilförsvaret, bör motsvara den tid, de eljest

skulle ha för repetitionsövning tjänstgjort i krigsmakten. Med hänsyn till

att dessa värnpliktiga om möjligt bör överföras till civilförsvaret när det

återstår för dem att fullgöra två repetitionsövningar om vardera 30 dagar, för

befäl 40 dagar, bör utbildningstiden i civilförsvaret bestämmas till högst 60,

respektive högst 80 dagar. För den personal i undsättningskårerna, som icke

är värnpliktig, bör utbildningstiden bestämmas efter samma grunder, som

gäller för civilförsvarspersonal i allmänhet; utbildningen bör också i övrigt

anordnas efter de kursplaner som i allmänhet gäller för de olika personalkategorierna.

Vid sidan av den utbildning, som syftar till att göra den civilförsvarspliktige

skickad för den uppgift, för vilken han ursprungligen inskrivits,

kan stundom en vidareutbildning visa sig erforderlig. Så kan vara

fallet, om organisatoriska förändringar måste vidtagas, vilka leder till att

den inskrivne omplaceras för annan tjänstgöring än den ursprungliga.

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

Vidareutbildning bör då ske för den nya uppgiften, förutsatt att den tidigare

utbildningen icke på grund av sin allmänna karaktär och koncentration

på väsentligheterna kan anses vara tillfyllest jämväl för den inskrivnes

nya befattning. Självfallet bör omplaceringar, vilka föranleder vidareutbildning

inom annat verksamhetsområde än det ursprungliga, i möjligaste

mån undvikas. Även om vidareutbildningen alltid måste hålla sig

inom ramen för den maximala utbildningstiden enligt civilförsvarslagen,

är riskerna för att en förnyad utbildning skall väcka olust och negativism

hos den civilförsvarspliktige påtagliga. Lika stor restriktivitet i fråga om

omplaceringar som föranleder vidareutbildning torde däremot icke behöva

iakttagas, då omplaceringen innebär uppflyttning till befälsbefattning

inom samma kår. I sådant fall innebär ju omplaceringen icke att den tidigare

utbildningen blir onyttig.

Det intresse för frivillig utbildning inom civilförsvaret, som kan antagas

föreligga i viss utsträckning, bör självfallet på allt sätt tillvaratagas och

uppmuntras. Vid den obligatoriska utbildningen bör intresset för frivillig

fortbildning stimuleras genom att värdet av god förtrogenhet

med civilförsvarsuppgifterna framhålles. Däremot anser jag det knappast

rationellt att fortbildningskurser anordnas av utbildningsmyndigheterna,

dels därför att anslutningen till sådana kurser måste antagas bli mycket

varierande både lokalt och i fråga om ämnesområdena, dels därför att under

avsevärd tid svårigheter torde komma att föreligga att frigöra lärare och

instruktörer för undervisning vid fortbildningskurser, som ju faller utom

ramen för den ordinarie utbildningsverksamheten. Det synes mig därför

lämpligast att den frivilliga utbildningen anförtros de enskilda organisationerna,

vilka enligt vad jag i fortsättningen kommer att föreslå bör erhålla

bidrag till sin verksamhet.

Ett fullgott resultat av utbildningen förutsätter att denna kompletteras

med tillämpningsövningar. Endast härigenom får de utbildade

en konkret bakgrund till de inlärda kunskaperna, vilket torde vara ett

grundläggande villkor för att dessa icke skall snabbt förflyktigas, övningarna

bör dessutom, när de anordnas längre tid efter det utbildningen ägt rum,

ha den funktionen att de återupplivar tidigare förvärvade kunskaper och

färdigheter. Såsom uthildningsutredningen föreslagit kan övningsverksamheten

väl organisatoriskt skiljas från själva undervisningen men en samordning

med denna synes dock nödvändig, övningarna måste sålunda,

om de skall fylla syftet att befästa de teoretiskt inhämtade kunskaperna,

avse samma kunskapsområden som undervisningen behandlat och i allt

utgöra en tillämpning av del kunskapsstoff, som de utbildade tillägnat sig

vid den teoretiska undervisningen. Då övningarna — bortsett från dem

som anordnas av civilförsvarsstyrelsen — skall äga rum i länsstyrelsernas

regi, medan ansvaret för undervisningen enligt vad jag i fortsättningen föreslår

skall ligga på ett särskilt centralt organ, måste samordningen mellan

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1959

övning och undervisning åvägabringas genom att länsstyrelserna fortlöpande

hålles underrättade om undervisningens innehåll och om hur långt

den framskridit, övningarna bör såsom utredningarna föreslagit till en

början ske med mindre enheter för att senare omfatta de större organisatoriska

eller territoriella enheterna, dvs. hela kårer eller hela civilförsvarsområden.

Den av länsstyrelserna bedrivna övningsverksamheten bör vidare

kompletteras med övningar, anordnade av civilförsvarsstyrelsen, vid vilka

även samverkan mellan civilförsvaret och andra grenar av totalförsvaret

kan prövas.

Enligt utbildningsutredningens förslag skall särskild repetitionsutbildning

icke längre förekomma. Detta förslag anser jag mig kunna biträda,

varvid jag emellertid förutsätter att övningsverksamheten får sådan omfattning,

att den förmår fylla den hittillsvarande repetitionsutbildningens

uppgift. Detta torde endast kunna ske, om det elementära kunskapsstoffet

ägnas en kort genomgång i anslutning till sådana övningar, som anordnas

längre tid efter det den deltagande personalen undergått sin utbildning.

Härvid bör också nyheter inom civilförsvarets organisation och verksamhet

bringas till deltagarnas kännedom. Dessa moment i övningsverksamheten,

vilka står utbildningen nära, kräver enligt min mening att instruktörer i

någon utsträckning medverkar vid dylika övningar. Det är emellertid att

märka, att regelmässigt endast en begränsad del av de i övningen deltagande

torde ha sin utbildning så långt bakom sig, att behov av en teoretisk genomgång

av kunskapsstoffet föreligger.

Jag är icke nu beredd att taga ställning till frågan, i vilken omfattning

övningar skall anordnas. Såsom jag redan angivit bör frekvensen av

övningarna göras beroende av undervisningens fortskridande. Den

bör också ansluta till den takt, vari civilförsvaret tillföres materiel. Vid

sådant förhållande synes det mig lämpligast att omfattningen av övningsverksamheten

får närmare bestämmas först sedan den nya utbildningsorganisationen

blivit verklighet och tillförlitligt underlag finnes för ett

bedömande av i vilken takt färdigutbildade enheter kommer att kunna

organiseras. En yttersta gräns för övningsverksamhetens omfattning bör

dock sättas genom att den tid, under vilken civilförsvarspliktig skall vara

skyldig deltaga i övningar, bestämmes till 60 timmar under varje treårsperiod.

Det är min avsikt att föreslå ett stadgande av sådant innehåll i den

nya civilförsvarslag, som nu är under utarbetande i inrikesdepartementet.

Denna tid torde vara tillräcklig för att erforderliga övningar skall kunna

anordnas såväl med mindre enheter genom länsstyrelsernas försorg som

med större enheter på centralt initiativ. I samband med att frekvensen

av övningarna närmare bestämmes, bör planer för såväl den lokala som

den centrala övningsverksamheten på längre sikt upprättas.

Särskild utbildning av 18-åriga kvinnor i sjukvård torde

även framdeles böra anordnas i civilförsvarets regi och äga rum oavsett

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj.ts proposition nr lli är 1959

att vederbörande ej inskrivits i civilförsvaret. Härigenom skapas nämligen

en reserv av personal, som besitter elementära kunskaper i att omhändertaga

skadade och att lämna första hjälpen vid olycksfall och som efter kompletterande

undervisning kan inlemmas i civilförsvaret i krig. Därjämte

har utbildningen stort värde som förutsättning för ett effektivt självskydd

bland allmänheten. Utbildningen bör, såsom utbildningsutredningen föreslagit,

omfatta 12 timmar. Det bör — i likhet med vad som gäller för annan

lokal utbildning — ankomma på länsstyrelserna att sörja för att utbildningen

kommer till stånd, antingen med anlitande av civilförsvarets utbildningsorganisation

eller genom att enskilda organisationer genomför utbildningen

enligt avtal med länsstyrelserna. Hittills har skyldigheten att undergå

sådan utbildning knutits till stadigvarande bosättning eller sysselsättning

vid anläggning eller byggnad, där verkskydd eller hemskydd skall

vara organiserat. Då hemskyddet försvinner i den nya organisationen bör

skyldigheten givas annan anknytning exempelvis till stadigvarande bosättning

i ort, där skyldighet att anordna enskilda skyddsrum föreligger.

Utbildningsutredningen har vidare föreslagit att undervisningen

i brandskydd och olycksfallsvård i de allmänna skolorna

skall utvidgas från nuvarande 10 timmar till 20 timmar. På de

skäl, som skolöverstyrelsen åberopat i sitt remissvar, finner jag mig icke

kunna förorda en sådan utökning av tiden.

Ett spörsmål som anmäler sig vid omorganisationen av civilförsvaret och

fastställandet av nya tider för skyldigheten att undergå utbildning är frågan

i vilken utsträckning tidigare genomgången

utbildning bör anses tillfyllest och — sett ur den enskildes

synvinkel —- få tillgodoräknas såsom fullgjord utbildningstid. Riktpunkten

härvidlag bör självfallet vara att så långt möjligt undvika förnyad utbildning

som huvudsakligen skulle innebära en upprepning av vad den civilförsvarspliktige

tidigare inhämtat. Vid uttagning till utbildning bör därför

undersökas om den tillämnade utbildningen helt eller delvis motsvarar

utbildning, som den civilförsvarspliktige tidigare genomgått, och om så

befinnes vara fallet, bör han befrias från förnyad utbildning i motsvarande

avsnitt.

Då den hittillsvarande utbildningsplikten varit bestämd till visst antal

timmar per kalenderår torde några komplikationer i samband med tillgodoräknande

av tidigare fullgjord utbildningstid icke behöva inträda vid övergången

till den nya ordningen.

Behovet av att meddela allmänheten anvisningar i

självskydd synes kunna tillfredsställande tillgodoses genom att en

upplysningsskrift sprides bland allmänheten, behandlande de elementäraste

skyddsåtgärderna och upptagande en redogörelse för de hjälporgan, som i

krig skall bistå allmänheten. Det torde också kunna förväntas att intresset

för olika skyddsåtgärder i ett skärpt läge stegras och leder till att tidningar,

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungi. Maj:ts proposition nr 11 i år 1959

radio och television sprider kunskap om hur man bör skydda sig. Att de frivilliga

organisationerna genom informations- och utbildningsverksamhet på

detta område kan förväntas fylla en väsentlig uppgift har jag haft anledning

att betona i flera sammanhang.

Jag övergår härefter till att behandla organisationen för utbildningen

och därmed sammanhängande spörsmål.

Vad därvid först beträffar ledningen av civilförsvarets utbildningsverksamhet

synes mig den kritik som, enligt vad jag

förut angivit, riktats mot nuvarande ordning ge vid handen, att en centralisering

av ansvaret för utbildningen är påkallad i syfte att åvägabringa

samordning mellan kurserna för de olika utbildningskategorierna och

enhetlighet i utbildningen av varje kategori för sig. Med en dylik centralisering

skapas också förutsättningar för att undervisningen får en pedagogiskt

lämplig uppläggning över hela linjen, i det den centrala ledningen kan tillgodogöra

sig pedagogisk sakkunskap vid utarbetandet av kursplanerna och

meddelandet av riktlinjer för undervisningen på ett helt annat sätt än de

lokala utbildningsorganen. Dessa torde nämligen endast i begränsad utsträckning

ha tillgång till pedagogisk sakkunskap för en så pass speciell utbildning

som civilförsvarsutbildningen. Kontrollen av i vad mån utbildningen

förmår tillgodose de krav på tjänstbarhet hos personalen, som den

nya organisationen förutsätter, torde också bli väsentligt effektivare, om

samtliga kursplaner fastställes centralt och lokala avvikelser i utbildningen

därigenom undvikes. Däremot torde det böra ankomma på länsstyrelserna

att fullgöra de uppgifter som hänför sig till administrationen av utbildningsverksamheten

i länen, varmed jag bl. a. avser uttagning av den personal som

skall utbildas, tillhandahållande av lokaler för utbildningen, anskaffande av

instruktörer och undervisningsmateriel, handläggning av kostnadsfrågor i

samband med utbildningen och dylikt.

Utbildningsutredningen har föreslagit att den centrala ledningen av utbildningsverksamheten

skall utbrytas ur civilförsvarsstyrelsen och anförtros

en särskild utbildningsnämnd, vilken skulle tillföras sakkunskap på

det pedagogiska området och även i övrigt sammansättas så, att den skulle

bli ett utpräglat specialorgan för utbildningsverksamheten. Utredningen

förutsätter att ett sådant nybildat specialorgan har större möjligheter att få

allmänheten att omfatta utbildningen med förtroende än ett inom civilförsvarsstyrelsen

utbyggt organ för utbildningsfrågor. Mot utredningens förslag

har åtskilliga remissinstanser haft invändningar att göra, vilka företrädesvis

gått ut på att civilförsvarsstyrelsen såsom den centrala, ansvariga

civilförsvarsmyndigheten också bör bära ansvaret för utbildningen. För

egen del finner jag att båda uppfattningarna har fog för sig och att i själva

verket skillnaden mellan dem inte är så stor som det vid första anblicken

kan synas. Enligt utredningens förslag skall det nämligen sörjas för att

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1959

erforderligt samband mellan nämnden och styrelsen kommer till stånd

genom att styrelsens chef jämte chefen för styrelsens organisationsbyrå

skall ingå i nämnden, den förre såsom nämndens ordförande, medan enligt

den andra uppfattningen utbildningsfrågorna bör inom styrelsen åvila en

särskild byrå, vilken skall tillföras sakkunskap i dylika frågor. Med

hänsyn till att utbildningsverksamheten under tiden för den nya civilförsvars-

och utbildningsorganisationens uppbyggnad kommer att ställas

inför mycket stora och uppenbarligen även svårbemästrade arbetsuppgifter

synes mig emellertid utbildningsverksamheten mest betjänt av att ett

särskilt och på utbildningen i hög grad specialiserat organ handhar ledningen

av verksamheten. Jag förordar därför att denna ledning under uppbyggnadsskedet

anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med utbildningsutredningens

förslag, varefter en omprövning av frågan bör äga rum. Jag

vill emellertid betona att en nära samverkan mellan styrelsen och nämnden

måste etableras, dels därför att garantier måste föreligga för att utbildningen

täcker de områden, som civilförsvarsverksamheten avser, dels med

hänsyn till att styrelsen fastställer riktlinjer för och i viss omfattning själv

anordnar övningar, vilka givetvis måste utgöra en praktisk tillämpning av

sådana kunskaper och färdigheter, som utbildningen avsett att bibringa

personalen.

De återverkningar på civilförsvarsstyrelsens organisation, som inrättandet

av en utbildningsnämnd medför, liksom den närmare sammansättningen

av nämnden ämnar jag beröra i ett senare sammanhang.

För att uppnå det bästa resultatet av undervisningen vore det givetvis

önskvärt att undervisningen i sin helhet ägde rum koncentrerat i form av

heldagsundervisning. Av kostnadsskäl låter sig emellertid detta

göra endast i begränsad omfattning; heldagsutbildningen måste huvudsakligen

förbehållas personalen i befälsställning, medan manskapsutbildningen

regelmässigt måste äga rum såsom kvällskurser. Vissa möjligheter

att i manskapsutbildningen, exempelvis såsom avslutning på kurserna,

lägga in heldagsundervisning bör emellertid föreligga.

För heldagsundervisningen bör mera permanenta utbildningsanordningar

finnas att tillgå. Vad härvidlag beträffar utbildningen av det högre befälet

synes det nu nödvändigt atl en permanent statlig civilförsvarsskola

inrättas, vid vilken eleverna förlägges i internat och en

koncentrerad undervisning bedrives. Skolan bör vidare sörja för utbildningen

av instruktörer, vilka skall stå till förfogande för undervisning på

det lokala och regionala planet av lägre befäl och manskap. Den sakkunskap

i utbildningsfrågor, som skolan företräder, bör dessutom kunna lagas i

anspråk för atl utöva överinseendet över den lokala utbildningen. Skolan

kommer härigenom att utgöra ett viktigt komplement till utbildningsnämnden;

skolan blir ej blott ett slags verkställande organ i förhållande till

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1959

nämnden utan kommer också att kunna förse den med material för bedömningen

av utbildningsläget. Vid sådant förhållande synes det lämpligt att

skolan och nämnden får ett gemensamt kansli.

Skolan synes böra inrättas för samtidig undervisning av omkring 60

elever, vilket torde ungefärligen kunna täcka behovet av utbildning av högre

befäl och instruktörer, då civilförsvaret omorganiserats. Under uppbyggnadsskedet

torde utbildningsbehovet emellertid bli väsentligt större med

hänsyn till att vid sidan om befälsutbildningen ett förhållandevis stort antal

instruktörer måste nyutbildas eller erhålla kompletterande utbildning. Vid

denna ökade tillströmning av elever, liksom då framdeles utbildningsbehovet

tillfälligt kan komma att överstiga det normala, bör utbildning, i stort

sett motsvarande den som äger rum vid skolan, meddelas vid de f ä 11 a vdelningar

av skolan, som bör inrättas för att i första hand omhänderha

utbildningen av det lägre befälet. Enligt utredningen skulle fyra

sådana fältavdelningar motsvara det varaktiga behovet av undervisningsanstalter

för den lägre befälsutbildningen. Jag förordar att under den centrala

civilförsvarsskolan upprättas erforderligt antal fältavdelningar, vid

vilka eleverna — liksom vid centralskolan — erhåller koncentrerad heltidsundervisning

och förlägges i internat.

Vid centralskolan bör undervisningen handhavas av civilförsvarslärare,

av vilka ett mindre antal bör vara fast knutna till skolan genom heltidsanställning

och övriga lärare ha deltidstjänstgöring eller tjänstgöring mot

arvode per timme. Undervisningen vid fältavdelningarna bör ombesörjas av

väl kvalificerade instruktörer. Därjämte bör, i den mån vid fältavdelningarna

bedrives utbildning av högre befäl, som på grund av platsbrist icke

kunnat emottagas vid centralskolan, dennas lärarkrafter såvitt möjligt tillfälligt

biträda vid fältavdelningarna med undervisning i särskilt viktiga avsnitt.

Den lokala utbildningen slutligen bör helt omhänderhavas av instruktörer

och äga rum i tillfälligt disponerade lokaler. Liksom hittills bör kommunerna

vara skyldiga att tillhandahålla lokaler och ställa sin materiel till

förfogande för undervisningen.

Även för utbildningen av undsättningskåre mas värnpliktiga

personal bör, såsom utredningen föreslagit, en fast utbildningsanstalt

inrättas. Alternativet härtill, nämligen att denna

utbildning anordnas vid militära anläggningar, där plats tillfälligt kan beredas,

kan jag icke förorda. Detta alternativ skulle nämligen skapa alltför

stor osäkerhet om möjligheterna att genomföra utbildning vid tidpunkter,

då sådan behövs och då tillgången på lärarpersonal och utbildningsläget i

övrigt gör utbildningen lämplig. Vidare är det sannolikt att svårigheter

skulle uppstå att erhålla kvalificerad lärarpersonal, som vore villig att bedriva

undervisningen på ständigt växlande platser. Från kostnadssynpunkt

inställer sig också betänkligheter mot detta alternativ, i det rese- och trak
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1959

tamentskostnaderna för lärarpersonalen och erforderlig administrationspersonal

tydligen skulle bli avsevärda.

Vid den fasta utbildningsanstalten bör undervisningen med hänsyn till

de särskilda krav, som ställes på undsättningskårernas funktionsduglighet,

i de viktigaste avsnitten handhavas av heltidsanställda civilförsvarslärare

och i övrigt av timlärare och kvalificerade instruktörer. Liksom vid

den centrala civilförsvarsskolan erfordras vid utbildningsanstalten viss

administrationspersonal.

Anstalten synes böra inrättas i anslutning till den centrala civilförsvarsskolan,

varigenom förutsättningarna för ett effektivt utnyttjande av lärarkrafterna

vid de båda skolorna väsentligt förbättras. Vidare kan vid centralskolan

inrättade övningsanordningar utnyttjas gemensamt, och den fördelen

vinnes, att eleverna vid centralskolan får tillgång till övningstrupp.

Även administrativt torde det vara fördelaktigt att skolorna är belägna i

anslutning till varandra.

Såsom av det föregående framgått förutsätter också den nya utbildningsorganisationen,

att instruktörer anlitas för utbildningen av

manskapet och det lägre befälet. Därjämte måste, såsom jag tidigare framhållit,

instruktörer medverka vid övningsverksamheten ehuru i begränsad

omfattning. Antalet instruktörer torde emellertid kunna bestämmas avsevärt

lägre än det nuvarande, dels och framför allt därför att civilförsvarsutbildningen

i fred enligt förslaget omfattar betydligt färre civilförsvarspliktiga

än med den nuvarande organisationen, dels med hänsyn till att

väsentliga undervisningsuppgifter lägges på civilförsvarslärarna vid de fasta

utbildningsanstalterna. Utbildningsutredningen har — med utgångspunkt

från förhållandena då den nya organisationen realiserats — beräknat behovet

av instruktörer till 240 mot nuvarande ca 2 700. Jag är emellertid

icke övertygad om att man kan skära ned instruktörskåren så radikalt

som utredningen föreslagit. Såsom civilförsvarsstyrelsen påpekat i sitt

remissyttrande torde man redan av geografiska skäl böra räkna med ett

större antal instruktörer. Utredningen har ej heller räknat med något

behov av instruktörer i samband med övningsverksamheten. Sannolikt

torde med hänsyn till dessa förhållanden i allt omkring 400 instruktörer

behövas. Jag är angelägen att i detta sammanhang framhålla att

en ökning av instruktörskadern icke betyder ökade kostnader för utbildningsverksamheten

sedan instruktörerna väl själva utbildats, eftersom

de åtnjuter ersättning efter den tid de tjänstgör. Kostnaderna för

utbildningen av ytterligare ett antal instruktörer torde i det långa loppet

kompenseras av att rese- och traktamentskostnader i samband med

instruktörernas undervisningsverksamhet kan nedbringas på grund av

större spridning av instruktörerna över landet.

Självfallet är det av största vikt såväl för möjligheterna att planmässigt

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

genomföra utbildningen av civilförsvarets personal som ekonomiskt att instruktörerna

efter avslutad utbildning ställer sig till förfogande för undervisning.

Heltidsanställning synes kunna komma i fråga endast i undantagsfall

såsom vid fältavdelningarna. Emellertid bör, såsom utbildningsutredningen

föreslagit, en minimitjänstgöring fixeras för instruktörerna i samband

med att tjänstgöringsavtal upprättas.

Frågan om instruktörsarvodenas storlek avser jag att upptaga till behandling

i samband med prövningen av anslagsäskandena för budgetåret

1960/61.

Såsom jag i det föregående betonat medför den minskade civilförsvarsorganisationen

att skärpta krav måste ställas på utbildningen av personalen.

Detta medför i sin tur att större anspråk än hittills kommer att ställas på

instruktörernas kunskaper och förmåga att meddela undervisning. Med

hänsyn härtill anser jag i likhet med utbildningsutredningen, vars förslag

på denna punkt icke mött någon gensaga under remissbehandlingen, att

utbildningen av instruktörerna måste förbättras, särskilt i

vad det gäller att bibringa dem insikter i pedagogik. I stort sett biträder

jag utredningens förslag rörande uppläggningen av instruktörsutbildningen.

Jag anser emellertid att man icke kan undvara en högre instruktörskurs,

avsedd att ge kompetens för undervisning av högre befäl och för den mest

kvalificerade civilförsvarsundervisningen i övrigt, exempelvis vid undsättningskårernas

utbildningsanstalt. Av vad jag tidigare anfört framgår att

instruktörer i viss utsträckning måste anlitas även för utbildning av högre

befäl, nämligen vid civilförsvarsskolans fältavdelningar i den mån dessa

mottager elever, som icke kunnat beredas plats vid centralskolan. Därjämte

måste instruktörer med högre utbildning anses vara en värdefull tillgång

vid de större civilförsvarsövningarna, vilka — särskilt för ledningspersonalens

del — för att ge det bästa utbytet bör föregås av en koncentrerad

genomgång av de viktigaste uppgifterna. Högre instruktörskurser torde

emellertid behöva anordnas endast sporadiskt för att täcka uppkommande

behov av högt kvalificerade instruktörer och bör då kunna anordnas vid

den centrala civilförsvarsskolan vid tidpunkt som är lämplig med hänsyn

till tillströmningen av elever i övrigt.

Vad slutligen beträffar utbildningsförhållandena under uppbyggnaden

av det nya civilförsvaret och den nya utbildningsorganisationen

har jag i det föregående antytt några utvägar att bemästra uppkommande

svårigheter, nämligen den förstärkning av ledningen av utbildningsverksamheten,

som utbildningsnämnden innebär, och den elasticitet i fråga

om civilförsvarsskolans kapacitet, som fältavdelningarna möjliggör. Tillgången

på instruktörer, som förvärvat kompetens enligt den nya ordningen

måste däremot självfallet i början bli synnerligen begränsad. Intill dess

instruktörsutbildningen, vilken bör vara en av civilförsvarsskolans första

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr llb år 1!)59

uppgifter, börjat lämna resultat, bör de mest kvalificerade av de hittillsvarande

instruktörerna anlitas för undervisning enligt nya ordningen.

Takten i utbildningen av personalen i den nya organisationen torde delvis

böra ansluta sig till den takt, vari materielanskaffningen till civilförsvaret

sker. Utbildningsorganisationen torde däremot böra uppbyggas så

snabbt förhållandena medger.

8. Civilförsvarsstyrelsen

Nuvarande organisation

Civilförsvarsstyrelsen består av en generaldirektör och chef samt såsom

ledamöter fyra av Kungl. Maj :t utsedda lekmannarepresentanter. Inom

styrelsen finns fyra byråer, administrativ-kamerala byrån, organisationsbyrån,

utbildnings-, övnings- och krigsplanläggningsbyrån samt tekniska

byrån. Varje byrå förestås av en byråchef. Vid sidan av byråerna finns

en bevakningsavdelning med en byrådirektör som chef samt riksbrandinspektörens

avdelning. Dessutom finns en militärassistent, en civilförsvarsöverläkare

samt en representant för riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Vidare tjänstgör hos styrelsen en deltidsanställd pressombudsman.

En av byråcheferna är förordnad att vara generaldirektörens

ställföreträdare.

Arbetsuppgifterna inom civilförsvarsstyrelsen är f. n. uppdelade mellan

byråer, avdelningar och befattningshavare på sätt framgår av följande av

organisationsnämnden lämnade redogörelse.

Administrati v-k a in e r a 1 a byrån handlägger ärenden av juridisk

och administrativ natur. Till arbetsuppgifterna hör vidare medelsförvaltning

och medelsredovisning, materielupphandling, materielredovisning

samt direktiv för förrådshållning, vård och underhåll av materiel. Till

byrån hör registraturet, expeditionsvakter och telefonister. Ärenden rörande

civilförsvarsstyrelsens personal samt i viss utsträckning personalen i civilförsvarets

regionala och lokala administration handlägges på byrån.

Organisationsbyrån handlägger ärenden, som rör civilförsvarets

organisation t. ex. frågor rörande organisationsplaner och specialplaner,

territoriell indelning, personal och inskrivning. Det centrala arbetet beträffande

tjänstegrenarna utrymnings- och socialtjänst, undanförsel- och

förstöringstjänst samt hemskydd och blocktjänst handhas av byrån. Härutöver

har byrån i huvudsak följande arbetsuppgifter nämligen materielfrågor,

uttagning av motorfordon och fartyg in. in., kontakt med frivilliga

försvarsorganisationer, deltagande i förberedelsearbete med och genomförande

av försvarsspel och större övningar samt inspektion av underordnade

civil försvar smyndigheter rörande förhållanden, som tillhör byråns

verksamhetsområde.

Utbildnings-, övnings- och krigsplanläggningsbyrån

handlägger frågor rörande civilförsvarets utbildningsverksamhet så
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1959

som upprättande av anvisningar och normalplaner för utbildningen, anskaffning,

distribution och vård av utbildningsmateriel, utgivning av utbildningslitteratur,

statens civilförsvarsskola, inspektion av regional och

lokal utbildning, granskning av planer för regionala kurser och sammanställning

av utbildningsstatistik. Dessutom handhar byrån ärenden rörande

krigsplacering och utbildning av civilförsvaret tilldelade vapenfria värnpliktiga.

Tekniska byrån handlägger ärenden rörande förebyggande civilförsvarsåtgärder

i samband med samhällsplanering, skyddsrum, skydd mot

radiologisk, biologisk och kemisk krigföring, teknisk tjänst, projektilröjning,

observations- och förbindelsetjänst, alarmering och orienteringsförsvårande

åtgärder. Forsknings- och försöksverksamhet inom dessa områden

bedrives genom byråns försorg. Konsulterande verksamhet rörande tekniska

och ekonomiska problem i samband med skyddsrum utövas i icke

obetydlig utsträckning. Byrån inspekterar underordnade civilförsvarsmyndigheter

beträffande förhållanden, som tillhör byråns verksamhetsområde.

Bevakningsavdelningen handlägger ärenden rörande ordningsoch

bevakningstjänst, skydd mot spioneri och sabotage samt verkskydd.

Riksbrandinspektören handlägger ärenden rörande brandförsvaret

under krig såsom föredragande i civilförsvarsstyrelsen men är i

övrigt direkt ansvarig inför Kungl. Maj:t för sin ämbetsutövning. Fredsbrandärendena

handlägger han sålunda självständigt. Beträffande fredsbrandväsendet

ankommer det dock på civilförsvarsstyrelsen att centralt

upphandla materiel, utbetala statsbidrag till kommuner för bestridande av

kostnader för brandanordningar och brandmaleriel samt att omhänderha

av statsmakterna för statens brandinspektion beviljade anslag. Medel till

avlöning åt riksbrandinspektören upptages å riksstaten under rubriken

Brandväsendet.

Civilförsvarsöverläkaren handlägger ärenden rörande civilförsvarets

sjukvårdstjänst. Ärendena omfattar frågor rörande organisation,

utrustning, upphandling av materiel samt tjänstegrenens utbildning.

Militärassistenten fungerar som sambandsman mellan försvarsstaben

och civilförsvarsstyrelsen.

Pressombudsmannen svarar för civilförsvarsstyrelsens kontakt

med press, radio och film.

Frånsett civilförsvarsskolans personal finns hos civilförsvarsstyrelsen —

förutom generaldirektören, civilförsvarsöverläkaren, militärassistenten och

pressombudsmannen — 117 befattningshavare, av vilka 15 utgöres av särskilt

tillkallade sakkunniga och 17 av extra- eller arvodesanställda tjänstemän

med avlöning från sakanslag.

Övriga 85 befattningshavare

4 byråchefer

3 byrådirektörer

1 byråintendent

4 förste byråingenjörer

3 förste byråinspektörer

6 förste byråsekreterare

1 kamrerare

fördelas på följande befattningar:

1 ingenjör

1 tekniker

3 kansliskrivare

1 kassör

4 kontorister

17 kanslibiträden

1 ritbiträde

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

4 byråassistenter

2 byråingenjörer

2 byråinspektörer

1 byråsekreterare

5 assistenter

1 inköpschef

1 förste expeditionsvakt

4 expeditionsvakter

2 chaufförer

10 kontor sbiträden

2 telefonister

1 maskinist

Av civilförsvarsstyrelsens personal biträder 7 befattningshavare riksbrandinspektören

med handläggning av såväl freds- som krigsbrandärenden.

Statens organisations nämnd1

Organisationsnämnden framhåller, att civilförsvarsstyrelsen f. n. icke har

eu adekvat organisation för de arbetsuppgifter, som åvilar styrelsen. Inom

tre områden fordras en förändring av styrelsens organisation samt en måttlig

arbetskrafIförstärkning. Dessa områden är planeringsverksamhet, krigsplanläggningsarbete

samt samhällsplanering och skyddsrumsbyggande.

Nämnden anför härom bl. a. följande.

Planeringsverksamheten behöver få erforderligt utrymme, för alt inriktningen

på lång sikt av civilförsvarsverksamheten inom den av statsmakterna

fastställda ramen skall kunna göras på ett riktigt sätt. Därigenom

minskas riskerna för en felaktig användning av de medel, som samhället

offrar för civilförsvaret.

En bestämd åtskillnad bör göras mellan krigsplanläggningsuppgifter och

andra, löpande arbetsuppgifter för att förhindra, att löpande uppgifter

tränger planläggningsarbetet åt sidan. Krigsplanläggningsuppgifterna bör

sammanföras till en och samma arbetsenhet inom styrelsen. En utvidgning

av denna arbetsenhet är ofrånkomlig, om erforderliga anvisningar och riktlinjer

för underordnade och sidoordnade organs verksamhet skall kunna

produceras och fortlöpande aktualiseras.

För utarbetande och aktualisering av riktlinjer för samhällsplanering

med hänsyn till civilförsvaret fordras en förstärkning av civilförsvarsstyrelsens

organ för detta ändamål. Skyddsrumsbyggandet innebär stora ekonomiska

engagement för stat, kommun och enskilda. Det är på grund

härav viktigt, att det organ, som inom styrelsen närmast svarar för denna

verksamhet, har erforderliga resurser för att på ett för samhället tillfredsställande

sätt fullgöra dessa uppgifter. En förstärkning av detta organ

har visat sig vara nödvändig.

Civilförsvarsstyrelsen bör organiseras med ett stabsorgan, tre byråer och

en självständig sektion: centralplaneringen, administrativa

b yrån (indelad i administrativa, kamerala och kontorstekniska sektioner

samt inköps- och förrådssektioner), organisationsbyrån (indelad

i planeringssektion, sektioner för skadeförebyggande och skadeavhjälpande

1 Organisationsnämndens förslag omfattar icke civilförsvarsstyrelsens befattning med civilförsvarsutbildningen.

Denna del — som redovisats av utbildningsutredningen .bär.behandlats

i tidigare sammanhang. Icke heller omfattar förslaget organisationen för civilförsvarets

förrådsverksamhet såvitt angår behovet av förrådspersonal i centralinstans. Denna fråga har

redovisats i civilförsvarsutredningens slutbetänkande.

Förslag till ny organisation

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1959

åtgärder, detalj för verkskydd, undanförsel och förstöring samt personaldetalj

och expedition), tekniska byrån (indelad i planerings-, byggnads-

och elektrosektioner, sektion för speciell materiel, ritkontor samt expedition)

samt civilförsvarsspels- och övningssektionen.

Dessutom fordras eu civilförsvarsöverläkare och en militärassistent.

Vidare bör riksb randinspektören ingå som

brandteknisk rådgivare i styrelsen.

För att skapa klara ansvarslinjer, undvika dubbelarbete och underlätta

samordningen bör likartade uppgifter sammanföras till handläggning inom

en och samma organisationsenhet. Sålunda bör krigsplanläggningsarbetet,

som fordrar en minutiös samordning, anförtros organisationsbyrån. De

tekniska funktionerna — civilförsvarsteknisk anpassning samt samhällsplanering

och skyddsrumsbyggande — sammanföres till handläggning inom

den tekniska byrån. De administrativa, kontorstekniska och huvuddelen

av serviceuppgifterna inrymmes i den administrativa byrån. Inköps- och

förrådsverksamheten bör sammanhållas i ett organ, den administrativa

byrån. Civilförsvarsspel och övningsverksamheten är så särpräglad, att den

bör hänföras till en särskild organisationsenhet, civilförsvarsspels- och

övningssektionen. Planeringsverksamheten samt rådgivnings- och upplysningsverksamheten

bör sammanhållas av stabsorganet, centralplaneringen.

Civilförsvarsstyrelsen bör ha följande sammansättning: en generaldirektör

och chef samt, såsom ledamöter, fyra av Kungl. Maj:t utsedda lekmannarepresentanter,

tre byråchefer, vilka förestår var sin byrå, nämligen

administrativa byrån, organisationsbyrån, tekniska byrån, en sektionschef,

som är chef för civilförsvarsspels- och övningssektionen, en militärassistent,

en civilförsvarsöverläkare, riksbrandinspektören samt en representant för

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, dock att de tre sistnämnda

inträder som ledamöter endast i fråga om ärenden, vilka rör deras särskilda

verksamhetsområden.

De arbetsuppgifter, som åvilar ledningen, är att utforma målet för civilförsvarsverksamheten

inom den av statsmakterna angivna ramen, att samordna

verksamheten, att kontrollera genomförandet samt att företräda civilförsvaret.

Den viktiga uppgiften att utforma målet, d. v. s. att initiera en

långtidsplanering för civilförsvarsverksamheten — civilförsvarsteknisk

anpassning, organisationens avvägning, utformning och utrustning, materielanskaffning,

utbildning, skyddsrumsbyggande o. dyl. — har icke kunnat

få erforderligt utrymme på grund av att löpande ärenden och representationsåligganden

tagit en större del av arbetstiden i anspråk. Dessutom

har samordningsfrågor på detaljplanet belastat ledningen i alltför hög grad.

Verksamheten inom civilförsvarsstyrelsen är av den arten, att den ställer

stora krav på samordningen av detaljarbetet mellan byråerna. Även om de

administrativa enheternas arbetsuppgifter är klart avgränsade och ansvarsfördelningen

mellan enheterna klart fixerad, är dock dessa så beroende

av varandras arbetsresultat, att en samordning och samtidighet i verksamheten

fordras. För att ett fullgott resultat skall uppnås av civilförsvarsstyrelsens

verksamhet, måste samtliga organ inom verket arbeta mot ett

gemensamt mål. De delar, som ingår i styrelsens verksamhetsområde är

så avhängiga av varandra, afl stora krav ställes på styrelsen vid utformningen

av målet för och samordningen av de olika organisationsenheternas

verksamhet. För detta ändamål erfordras inom verksledningen en central

planering på lång sikt, en omsorgsfull avvägning vid fördelning av medel

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Itk år 1959

175

och uppgifter mellan de olika organen samt eu effektiv samordning av

organens arbete. Dessutom skall den planerade verksamheten noggrant

övervakas och uppföljas. I dessa betydelsefulla delar av verkets ledning

skall generaldirektören biträdas av ett stabsorgan, c e n t r a 1 planeringen.

Detta organ skall inom ramen för statsmakternas beslut uppgöra förslag

till hur långsiktiga planer i stort med hänsyn till utvecklingen skall utformas,

bl. a. i fråga om förebyggande åtgärder i form av utrymning och

skyddsrumsbyggande, civilförsvarsorganisationens uppbyggnad och materielutrustning,

materielanskaffning in. in. Detaljarbetet med planerna skall

utföras av resp. sakorgan. Centralplaneringen skall biträda generaldirektören

med samordningen av planeringsverksamheten, uppgöra förslag till

avvägning mellan olika önskemål samt, sedan sådan avvägning fastställts,

lämna förslag för sakorganens arbete. Resultatet därav sovras och sainmanställes

av centralplaneringen till en totalplan för ämbetsverket. Med

ledning av sålunda uppgjorda planer åligger det centralplaneringen att

biträda verksledningen med att i stort uppfölja verksamheten.

För en planerad ändring av civilförsvarets krigsorganisation måste t. ex.

följande åtgärder följas och samordnas: utgivande av organisatoriska och

taktiska anvisningar, utbildning av personal, framtagande av tekniskt anskaffningsunderlag

och materielanskaffning, meddelande av erforderliga

föreskrifter för materielens underhåll samt eventuell utbildning av den

personal, som i fred skall svara för materielens handhavande och vård.

Vid ledningen av verksamheten intager anslagsfrågorna en central ställning.

Den anslagsförvaltande verksamheten inom verket skall i stort sammanhållas

av verksledningen med biträde av centralplaneringen. Centralplaneringen

uppgör förslag till avvägning, direktiv för och samordning av

utarbetandet av underlag för medelsäskanden. Beräkningen av erforderliga

medel verkställes av resp. sakorgan. Centralplaneringen granskar de på de

olika hållen gjorda beräkningarna, föreslår, där så erfordras, jämkningar

i beräkningarna samt överlämnar dem till administrativa byrån, som utarbetar

förslag till medelsäskanden. Sedan medel ställts till styrelsens förfogande,

skall centralplaneringen, där så erfordras, lämna förslag till fördelning

av desamma på olika organ samt i stort följa medelsförbrukningen.

På grund av den centrala ställning, som centralplaneringen kommer att

inta beträffande utvecklingsarbetet i civilförsvarsverksamheten, bör detta

organ centralt överblicka och samordna utredningsuppdrag, som utföres

av sakkunniga anlitade av styrelsen. Samma skäl talar även för att forsknings-

och försöksverksamheten bör sammanhållas av centralplaneringen.

Till detta stabsorgan skall sammanhållningen av krigsförberedelsearbetet

för civilförsvarsstyrelsen hänföras. Denna arbetsuppgift, som avser krigsorganisationsplaner

för styrelsen samt studier, planering och förberedelser

för styrelsens verksamhet och olika verkställighetsåtgärder under beredskap

och krig, fordrar i stor utsträckning kontakter med andra myndigheter

inom totalförsvaret. Detaljarbetet med dessa krigsförberedelser bör

utföras av resp. sakorgan.

På grund av all centralplaneringen kommer att ha vid utsikt över civilförsvaret

bör informationsverksamheten dels gentemot allmänheten via

press, radio och film, dels till civilförsvarets egna instanser knytas till stabsorganet.

Arbetsuppgiften omfattar sammanställningar av notiser och meddelanden

rörande civilförsvaret i lämplig form för den typ av massmedium,

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

för vilken de är avsedda, samt i samråd med beredskapsnämnden för psykologiskt

försvar planering och förarbete för den vidgade informationsverksamhet

— framför allt gentemot allmänheten — som fordras under beredskap

och krig.

Civilförsvarsöverläkaren skall följa den medicinska utvecklingen

och företräda civilförsvaret i frågor rörande dess sjukvård, framför

allt inför den medicinska forskning, som bedrives för försvarsändamål.

Han skall fungera som medicinsk rådgivare åt styrelsen i frågor rörande

uppbyggnad och utrustning av civilförsvarets sjukvårdstjänst samt rörande

utbildningen av personalen i tjänstegrenen. För dessa uppgifter är det icke

möjligt att utnyttja den medicinska expertis, som finns samlad inom det

militära försvaret och den civila sjukvården. Civilförsvarets sjukvårdsproblem

är nämligen i stor utsträckning av annan karaktär än den militära

och civila sjukvårdens. De skador civilförsvaret har att ta hand om i

krig avviker delvis från dem, som skall avhjälpas av den militära sjukvården

resp. dem, som den civila sjukvården behandlar i fred. Den personal,

som civilförsvaret disponerar för sin sjukvårdstjänst erhåller dessutom

avsevärt kortare utbildning än motsvarande militära personal. Detta

förhållande påverkar direkt utformningen och sammansättningen av den

materiel, som skall ingå i sjukvårdsenheternas utrustning. Frågorna rörande

civilförsvarets sjukvård har vidare sådan omfattning, att styrelsen

fortlöpande behöver ha tillgång till en medicinsk rådgivare i form av en

civilförsvarsöverläkare med en tjänstgöringstid omfattande ca fem timmar

för arbetsdag.

Militärassistenten skall fungera som sambandsman mellan försvarsstaben

och styrelsen samt lämna dessa myndigheter orienteringar om

utvecklingen och planläggningen inom resp. områden ävensom förmedla

de informationer och kontakter, som erfordras för att myndigheterna skall

kunna lösa sina uppgifter. Han skall i övrigt enligt generaldirektörens

bestämmande biträda styrelsen med arbetsuppgifter, där hans insikter och

speciella utbildning är av betydelse.

Ansvaret för civilförsvarets brandtjänst bör framdeles åvila organisationsbyrån.

I avvaktan på slutliga förslag från 1954 års brandlagsrevision

bör riksbran dinspektören fungera som brandteknisk rådgivare

åt civilförsvarsstyrelsen och fortfarande ingå som ledamot av civilförsvarsstyrelsen

men icke vara föredragande i krigsbrandärenden. Hans uppgifter

i fråga om krigsbrandförsvaret bör omfatta rådgivning i fråga om brandtjänstens

uppbyggnad, utrustning och utbildning samt biträda vid framtagande

av tekniskt underlag för anskaffning av materiel för civilförsvarets

brandtjänst. Civilförsvarsstyrelsen bör tillsvidare tillhandahålla riksbrandinspektören

erforderlig personal och administrativ service.

Organisationsnämnden upptager härefter till behandling frågan om arbetsfördelningen

mellan byråerna och framhåller härutinnan bl. a. följande.

Beträffande den administrativa byrån bör ingen annan förändring

ske än att behovsberäkningar av materiel för civilförsvaret samt

upprättande och aktualisering av materielanskaffningsplan jämväl skall

åvila byrån.

Under organisationsbyrån sorterar f. n. icke samtliga tjänstegrenar.

Ordnings- och bevakningstjänsten, observations- och förbindelse
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

tjänsten, brandtjänsten, tekniska tjänsten, gasskyddstjänsten samt verkskyddet

handhas av andra byråer och avdelningar inom styrelsen. Dessutom

handlägges vissa frågor rörande sjukvårdstjänsten av civilförsvarsöverläkaren.

Detta har lett till att styrelsens ledning belastats med samordningsproblem,

vilka lämpligen bort lösas i en lägre instans. Vidare har

handläggningen av viktiga krigsplanläggningsfrågor ofta måst skjutas på

framtiden på grund av att löpande ärenden av angelägnare art tvingat en

byrå eller avdelning, som svarat för någon tjänstegren, att helt ägna sig åt

dessa löpande ärenden. Arbetet med anvisningar och planer har därför icke

kunnat samordnas på ett effektivt sätt, vilket varit till förfång för verksamheten,

icke minst på fältet. På organisationsbvrån handlägges f. n. ärenden,

vilka är nära anknutna till inköpsverksamheten. Tekniskt underlag

för anskaffning av personlig utrustning och motorfordonsmateriel av olika

slag framtages sålunda inom byrån. Byrån saknar i stort sett personal

för rutinarbete t. ex. för bearbetning av organisationsplaner. På grund

härav har byråns högre tjänstemän i stor utsträckning belastats med

okvalificerat arbete. Organisationsbyråns viktiga övervakande och rådgivande

verksamhet har kunnat fullgöras endast i blygsam omfattning på

grund av att erforderliga inspektionsorgan saknas.

Organisationsbyråns arbetsområde bör framdeles omfatta samtliga tjänstegrenar

inom civilförsvaret. Byrån skall svara för civilförsvarets materiella

och personella krigsplanläggning d. v. s. utarbeta riktlinjer för upprättande

av organisationsplaner m. fl. planer, fastställa enhets- och personalförteckningar

och utrustningslistor samt mobiliseringsföreskrifter för tjänstegrenarna.

Den organisatoriska planläggningen och planeringen av civilförsvarsstyrelsens

verkställighetsåtgärder under beredskap och krig samt förberedelser

för olika funktioner för ledningens utövande har ett intimt

samband med varandra. En fix gränsdragning mellan den ena och den

andra typen av planläggning går ej alt göra. Arbetsuppgifterna är ej heller

av sådan räckvidd, att de icke med fördel kan sammanhållas inom en enda

instans. Organisationsbyrån bör därför även handha sistnämnda planeringsuppgifter.

Erforderliga direktiv för dessa arbetsuppgifter bör fastställas

av styrelsen på förslag av centralplaneringen. För övervakningen av

den planläggning, vilken verkställes av civilförsvarsorgan utanför styrelsen,

bör byrån utrustas med tillräcklig personal för inspektion och rådgivning.

Inom byrån bör jämväl finnas personal för rutinmässig granskning och

statistisk bearbetning av organisationsplanerna. Till byrån bör sammanföras

frågor rörande civilförsvarets personal. Inskrivningsfrågor, registreringsfrågor,

uppskovsärenden och vissa ärenden rörande vapenfria värnpliktiga

bör regleras genom byrån. Från byråns arbetsuppgifter bör utsorteras

de tidigare nämnda, inköpsverksamheten närstående uppgifterna.

Den föreslagna organisationsbyrån intar en central ställning inom sty12

— Bilumg till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 114

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 ur 1959

relsen som ansvarig för civilförsvarsorganisationens uppbyggnad och utnyttjande.

Samordningsfrågor och detalj spörsmål behöver därigenom icke

belasta styrelsens ledning utan kan lösas i byråinstansen. Genom en renodling

av krigsplanläggningsuppgifterna kan löpande ärenden icke skjuta

dessa åt sidan. Det kontinuerliga, enhetliga utvecklingsarbetet för civilförsvarets

krigsorganisation tryggas.

Tekniska byråns nuvarande arbetsuppgifter företer en blandning

av krigsplanläggningsuppgif ter — administration av gasskyddstjänst, teknisk

tjänst, projektilröjning samt observations- och förbindelsetjänst —

och andra, löpande uppgifter. Löpande ärenden rörande skyddsrumsbyggande

har tagit byråns personal så gott som helt i anspråk. Forskningsoch

försöksverksamhet har till följd härav icke kunnat ledas på ett tillräckligt

effektivt sätt. Byrån har vidare saknat personal, som kontinuerligt

kunnat följa utvecklingen inom de områden, som beröres av en dylik

verksamhet. I byråns arbetsområde bör vidtagas den förändringen, att

administrationen av nämnda tjänstegrenar utgår, vilken administration bör

åvila organisationsbyrån. Tekniska byrån bör ha ansvaret för framtagande

av tekniskt upphandlingsunderlag för komplicerad civilförsvarsmateriel

samt fungera som rådgivande instans vid avgörandet av vilken av flera

i marknaden saluhållna allmänna handelsvaror av komplicerad art, som

bör väljas för civilförsvaret.

För att samöva utbildad och annan inskriven civilförsvarspersonal, i

förekommande fall också med civilförsvarspliktiga i övrigt, och för att

pröva och vidare utveckla civilförsvarets funktionsduglighet skall civilförsvarsspel

och praktiska övningar genomföras i civilförsvarsområdena.

Verksamheten i fråga skall i princip ledas och följas av civilförsvarsstyrelsen

och genomföras av länsstyrelserna. Det skall tillkomma styrelsen

att utarbeta allmänna och särskilda anvisningar och föreskrifter för verksamhetens

genomförande. Större övningar, som fordrar insatser från flera

civilförsvarsområden eller från civilförsvarsområden i olika län eller samverkan

med militära myndigheter m. fl., måste planläggas och genomföras

i samverkan mellan civilförsvarsstyrelsen, berörda länsstyrelser och andra

myndigheter. Arbetsuppgifterna för ifrågavarande spel- och övningsverksamhet

bör åvila en särskild sektion, civilförsvarsspels- och

övningssektionen.

Beträffande civilförsvarsstyrelsens personalbehov framhåller organisationsnämnden

inledningsvis, att generaldirektören liksom f. n. hör placeras

i lönegrad Bp 6. För sekreterargöromål åt denne erfordras en kontorist i

9:e lönegraden. Civilförsvarsöverläkaren bör placeras i lönegrad Be 1 med

en tjänstgöringsskyldighet av cirka 5 timmar per arbetsdag. Militärassistenten

torde avlönas med arvode.

För centralplaneringen beräknar organisationsnämnden följande

befattningar: 1 byrådirektör i 26:e, 1 förste byråingenjör i 23:e,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 ''< ur 195!)

17!)

1 förste byråsekreterare och 1 redaktör i 21 :a lönegraden samt 1 amanuens

och 1 kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.

För administrativa byrån beräknas: 1 byråchef i lönegrad

B 1, 1 byrådirektör i 24:e, 1 förste byråsekreterare, 1 kamrer och 2 förste

byråintendenter/byråingenjörer i 23:e samt 2 förste byråsekreterare och

2 förste byråintendenter/byråingenjörer i 21 :a lönegraden, 2 amanuenser

i reglerad befordringsgång, 1 byråassistent och 2 byråingenjörer i 19 :e, 2

assistenter i 17 :e, 1 assistent i 15 :e, 1 kontorsskrivare i 13 :e, 1 kassör och

l kansliskrivare i 10 :e, 5 kontorister i 9:e, 1 förste expeditionsvakt i 8:e,

4 expeditionsvakter, 1 förrådsman och 6 kanslibiträden i 7 :e lönegraden

samt 8 kontorsbiträden och 2 telefonister i reglerad befordringsgång ävensom

1 kontorsbud i 4:e lönegraden. Dessutom bör finnas en arvodesanställd

maskinist.

För organisationsbyrån upptages följande tjänster: 1 byråchef

i lönegrad B 1, 3 byrådirektörer i 24 :e, 2 förste byråsekreterare i 23 :e, 7

förste byråsekreterare i 21 :a, 8 byråsekreterare i 19:e, 1 assistent i 17:e,

1 assistent i 15 :e, 1 förste kansliskrivare i 12:e, 1 kontorist i 9:e och 1

kanslibiträde i 7 :e lönegraden samt 4 kontorsbiträden i reglerad befordringsgång.

För tekniska byrån beräknas: 1 byråchef i lönegrad B 1, 2 byrådirektörer

i 26 :e, 2 byrådirektörer i 24 :e, 7 förste byråingenjörer i 21 :a,

7 byråingenjörer i 19:e, 1 assistent/ingenjör och 3 ingenjörer i 17:e, 2

ingenjörer i 15 :e, 1 tekniker i 12 :e, 1 kanslibiträde och 2 tekniska biträden

i 7 :e lönegraden samt 3 kontorsbiträden i reglerad befordringsgång.

För civilförsvarsspels- och öv ning ssektionen upptages

följande befattningar: 1 byrådirektör i 26:e, 1 förste byråsekreterare

i 21 :a, 1 byråsekreterare i 19:e och 1 assistent i 13:e lönegraden samt 1

kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.

Organisationsnämndens förslag till organisation för civilförsvarsstyrelsen

framgår i schematisk uppställning av härvid fogade bilaga A.

Organisationsnämnden erinrar om att den personal, som civilförsvarsstyrelsen

i enlighet med nämndens förslag tills vidare bör tillhandahålla

riksbrandinspektören, icke medtagits i nämndens beräkningar av antalet

befattningar. Vidare framhåller nämnden, att styrelsen även i framliden

kan komma att ha behov av särskilt tillkallade sakkunniga för olika

ändamål.

Det sammanlagda personalbehovet hos civilförsvarsstyrelsen — bortsett

från riksbrandinspektörens avdelning — har sålunda uppskattats till 127

befattningshavare.

Civil försvursut redningen

Utredningen ansluter sig till del förslag till omorganisation av civilförsvarsstyrelsen,

som organisationsnämnden framlagt. För att civilförsvars
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180 Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1959

styrelsen skall kunna fullgöra sina uppgifter krävs enligt utredningen, att

styrelsen är ändamålsenligt organiserad och försedd med erforderliga personalresurser,

vilket f. n. ej är fallet. Vid olika tillfällen har civilförsvarsstyrelsen

framhållit, att dess nuvarande personal icke är tillräcklig för att

styrelsen skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter och på ett för statsverket

rationellt och ekonomiskt sätt handha verksamheten. Vad sålunda

anförts av styrelsen överensstämmer med utredningens iakttagelser. Följden

av personalbristen har jämväl blivit att eftersläpningar i styrelsens verksamhet

kunnat konstateras även inom arbetsområden, som är av stor betydelse

för civilförsvaret och dess beredskap.

Chefen för centralplaneringen kommer att få en synnerligen betydelsefull

och kvalificerad ställning inom ämbetsverket. Utredningen har därför

funnit anledning överväga ifrågavarande befattningshavares ställning i

förhållande till byråcheferna samt hans lönegradsplacering. Skäl synes

emellertid icke nu föreligga att frångå organisationsnämndens förslag i

nämnda hänseenden. Härvid förutsättes att omprövning sker, sedan tillräcklig

erfarenhet vunnits beträffande sektionens verksamhet.

Organisationsbyråns arbetsuppgifter blir omfattande. Civilförsvarsstyrelsens

och länsstyrelsernas krigsplanläggningsarbete och därmed även civilförsvarets

mobiliseringsberedskap kommer att bli beroende av det sätt på

vilket organisationsbyrån förmår lösa sina uppgifter. Den planläggning av

omfattande utrymningar och av återflyttning av utrymd befolkning, som

jämlikt statsmakternas ställningstagande skall företagas, liksom revidering

av denna planläggning kommer att kräva stora fortlöpande arbetsinsatser.

Detta framgår bl. a. därav att i möjligaste män individuell planläggning skall

ske beträffande dem, som skall kvarstanna i utrymningsorterna efter slutlig

utrymning. Med anledning härav och även av andra av utrymningsplanläggningen

betingade förhållanden kan det ifrågasättas, huruvida det antal

befattningshavare, som organisationsnämnden ansett erforderligt för sektionen

för skadeförebyggande åtgärder, är tillräckligt. Då emellertid underlag

för detalj bedömande i detta avseende f. n. saknas, bör ifrågavarande personalbehov

omprövas sä snart ytterligare erfarenhet vunnits. Uppenbart är

emellertid att under viss tid framåt byrån bör tillföras extra personal i

kvalificerade befattningar med särskild inriktning på utrymningsplanläggningen.

Utredningen bar beräknat medel härför i sina kostnadskalkyler.

Utredningen uppskattar behovet av personal för civilförsvarsstyrelsens

förråd vid en fullt utbyggd civilförsvarsorganisation till en förvaltare, en förrådsförman

och fem förrådsarbetare. Förvaltaren bör erhålla samma lönegradsplacering

som förvaltarna inom länsorganisationen. Övrig personal förutsättes

kollektivanställd. Utöver denna personal finns ytterligare en arvodesanställd

verkstadschef och elva kollektivanställda verkstadsarbetare (förrådsarbetare),

vilka är anställda vid civilförsvarets verkstad i Hyllstofta,

Kristianstads län.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1959

Utredningen anser, att civilförsvaret i fortsättningen ej bör driva egen

verkstadsrörelse. En sådan rörelse måste koncentreras till en eller ett fåtal

platser, vilket i många fall medför långa och oekonomiska transporter av

materiel. Under civilförsvarsberedskap kan förhållandena bli sådana, att

transporter av materiel till verkstäderna överhuvud ej är möjliga. Ur beredskapssynpunkt

finner utredningen det viktigt, att en i möjligaste mån

lokalt förgrenad reparationstjänst utbygges, baserad på resp. orters reparations-

och verkstadsresurser. Utredningen anser även, att förrådspersonalen

i länen skall kunna ombesörja åtskilliga reparationsarbeten. Med

hänsyn till det nu sagda har utredningen ej beräknat personal för verkstadsrörelse.

Remissyttrandena

Civilförsvarsstyrelsen anför bl. a.

Styrelsen hälsar med tillfredsställelse den värdefulla upprustning, som

förslaget om tillskapande av en till ledningen knuten centralplanering

innebär, men anser sig icke kunna godtaga organets utformning och dimensionering.

Ärendena rörande den tekniska utvecklingen bör sålunda handläggas

på en detalj med en byrådirektör i A 24, en förste byråingenjör i

A 21 och en assistentingenjör i A 17. Övriga ärenden rörande den allmänna

utvecklingen bör handläggas på en annan detalj med tre kvalificerade

befattningshavare, varav en i A 23 och två i A 21.

Det kan enligt styrelsen därjämte ifrågasättas om det är rationellt att

den personal, som har att ägna sig åt planering på längre sikt, belastas

med uppgifter av rutinkaraktär eller med enbart aktuell räckvidd. Militära

erfarenheter talar bestämt däremot. För att följa dessa ärenden och verka

för samordning inom verket bör i stället direkt under generaldirektören

ställas en jurist, en förste byråsekreterare i A 23. Denna befattningshavare

och den för ledningen föreslagna kontoristen bör i organisatoriskt hänseende

bilda en grupp för sig under generaldirektören.

Informationstjänsten samt den däri ingående presstjänsten tillmäts stor

betydelse av styrelsen. Civilförsvaret är för sin verksamhet i hög grad beroende

av såväl allmänhetens som den inskrivna personalens förtroende

och förståelse. Avsaknaden hittills av ett fast organ för informationsverksamheten

har därför varit till avsevärt men. Styrelsen vill understryka,

vad utredningen anfört beträffande informationstjänstens betydelse liksom

arbetsuppgifternas omfattning. Däremot kan styrelsen icke biträda den för

denna verksamhet föreslagna organisationen. Civilförsvarets informationstjänst

bör enligt styrelsens uppfattning skötas av en särskild avdelning,

som organisatoriskt ställs direkt under generaldirektören. Dess chef bör

vara förtrogen icke blott med pressfrågor utan även med verksamhet inom

radio, film och television. Han bör vara placerad i lägst lönegrad 23 samt

till sitt förfogande ha en kvalificerad skribent (pressombudsman) i lägst

A 19, en bildman i lägst A 17 och en kontorist.

Militärassistentens ökade arbetsuppgifter motiverar anställandet av eu

biträdande mililärassislent.

Med hänsyn till omfattningen och den utomordentliga betydelsen av

civilförsvarsövcrläkarens verksamhet anser styrelsen förslaget till löne
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj.ts proposition nr It ''i är 1050

sättning för denne icke kunna godtagas. Styrelsen anser befattningen böra

placeras i B 3 och tillsättas på förordnande för viss tid.

I samband med behandlingen av civilförsvarsstyrelsens stabsorgan vill

styrelsen erinra om alt styrelsen vid tidigare tillfällen framfört tanken på

tillskapandet av ett vetenskapligt råd, innehållande fysisk, kemisk, mekanisk,

meteorologisk, biologisk, medicinsk och sociologisk expertis, med uppgift

bl. a. att hjälpa till vid bedömandet av sådana fakta i den tekniska

utvecklingen, som kan tänkas påverka civilförsvarets verksamhet. Därest

eu centralplanering inrättas i enlighet med styrelsens förslag, minskas

uppenbarligen värdet av ett vetenskapligt råd. Emellertid anser styrelsen

det vara lämpligt med en organisatoriskt fastare anknytning till försvarets

forskningsanstalt, som bedriver vetenskaplig verksamhet på närbesläktade

områden och föreslår därför, att civilförsvarsstyrelsen kompletteras

med en representant för ifrågavarande anstalt att inträda som ledamot

av styrelsen i fråga om ärenden, där sådan sakkunskap är av värde.

Mot förslaget om den administrativa byrån har styrelsen i huvudsak intet

alt erinra. Styrelsen föreslår emellertid, att ytterligare en tjänst som bvråingenjör

i lönegrad Ae 19 inrättas samt att 2 förste byråintendenter/byråingenjörer

(cheferna för inköps- och förrådssektionerna) placeras i Ao 24

i stället för Ao 23.

Styrelsen anser, alt verksskyddsfrågorna kan handläggas å sektionen för

skadeavhjälpande åtgärder utan att personalen där utökas.

Vid uppgörandet av förslaget till styrelsens personalram har hänsyn icke

tagits till undsättningskårerna. Styrelsen anser det uppenbart, att undsättningskårerna,

som till sin struktur väsentligt skiljer sig från civilförsvarets

övriga skadeavhjälpande organ, kommer att tillföra civilförsvarsstyrelsen

ett betydande arbete, varifrån man icke kan bortse, när civilförsvarets

centralmyndighet skall omorganiseras. Styrelsen förordar en förstärkning

med tre befattningshavare i lönegraderna Ao 23, Ao 19 resp. Ae 17

att inom organisationsbyrån bilda en särskild sektion med uppgift att ombesörja

dessa speciella ärenden och tillika vara det sammanhållande organet

för ledningen av undsättningskårerna. För organisationsbyrån i dess

helhet innebär civilförsvarsstyrelsens förslag endast den förändringen av

utredningens förslag, att en tjänst i lönegrad 21 ersättes med en tjänst

i lönegrad 17.

Beträffande tekniska byrån föreslår styrelsen ingen annan ökning av

antalet tjänster än som oeftergivligt erfordras för den väsentliga arbetsbörda,

som kommer att åvila byrån under de första 5—6 åren av uppbyggnadstiden.

Detta arbetskraftsbehov uppskattas till 8 kvalificerade tekniker.

Styrelsen anser, att denna fråga icke kan lösas tillfredsställande

genom att begagna avlöningsformen arvode. Därför föreslås, att åtminstone

4 tekniker får anställas i extra ordinarie befattning och i en lönegrad, som

icke bör understiga 19. Enär högre kvalifikationer än vad utredningen

föreslagit kommer att fordras för viss personal, är en lönelyftning absolut

ofrånkomlig. Styrelsen hänvisar därvid till de svårlösta och särpräglade

problem på skyddsrum sbyggandets område, som uppkommit på senaste

tiden på grund av t. ex. den radioaktiva strålningen. De stora ekonomiska

engagemang, som stat, kommuner och enskilda ikläder sig för civilförsvaret,

är här särskilt påfallande. Största vikt måste därför fästas vid alt

ärendena blir utredda med sakkunskap.

Därest ansvaret för utbildningsverksamheten bibehålies hos styrelsen,

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 11\ år 1959

är det angeläget att styrelsens organ för dessa uppgifter erhåller eu utformning

och en personalstyrka, som medger en god effektivitet. Styrelsen

föreslår, att inom styrelsen organiseras en hyrå, benämnd utbildnings- och

övningsbyrån, med eu byråchef i Bo 1 och två kontorsbiträden i A 5. Byrån

bör indelas i två sektioner, utbildningssektionen samt spel- och övningssektionen,

med en studierektor i Ao 24 som chef för den förra och en byrådirektör

i Ao 24 som chef för den senare. Första sektionen tillföres vidare

en byråsekreterare i Ao 19 och en assistent i Ae 13 samt andra sektionen

eu förste byråsekreterare i Ae 21 och en byråsekreterare i Ao 19. Styrelsen

föreslår därjämte, att till utbildningssektionen knytes ytterligare en befattningshavare

i lönegrad Ae 21 med uppgift att handlägga utbildningsfrågor

beträffande undsältningskårerna.

Verkstaden i Hyllstofta är avsedd i första hand för reparationer åt länen

i första civilområdet. Härutöver har verkstaden fått speciella reparationsobjekt

från andra delar av landet. I sådana fall dock endast sedan efter

kostnadsjämförelse med andra tänkbara reparationsmöjligheter konstaterats

att verkstadens arbeten trots längre transporter blivit billigare. Det

vore värdefullt för civilförsvaret att förfoga över åtminstone en verkstad.

Överbefälhavaren anser det väsentligt, att civilförsvarsstyrelsen ges en

starkare organisation än vad den f. n. har. Utredningens förslag är därför

ett steg i rätt riktning. Den föreslagna organisationen synes emellertid

icke till alla delar ändamålsenlig. Den nuvarande snabba tekniska utvecklingen

ställer stora krav på utvecklingen inom alla delar av vårt totala

försvar. Civilförsvarsstyrelsen har därför ett mycket starkt behov av ett

organ för centralplanering. Utredningens förslag härom tillstyrkes därför.

Utredningen redovisar relativt detaljerat de omfattande uppgifter, som bör

ankomma på centralplaneringen, men har icke dragit de organisatoriska

konsekvenserna härav. Den föreslagna centralplaneringen synes sålunda

icke tillräckligt stark för sina omfattande och betydelsefulla arbetsuppgifter.

Centralplaneringen skall vara generaldirektörens organ för långsiktsplanering

och samordning. Detta kräver dels en omfattande studieverksamhet,

dels ett nära och kontinuerligt samarbete med totalförsvarets

övriga centrala planeringsorgan. Centralplaneringen måste göras personellt

och kvalitativt starkare, om den på ett tillfredsställande sätt skall kunna

lösa sina uppgifter. Bl. a. torde operationsanalytiker böra finnas. Fn stark

och arbetsduglig centralplanering är nödvändig för att civilförsvaret skall

kunna följa den snabba tekniska utvecklingen. Den föreslagna civilförsvarsstyrelsen

inrymmer icke någon utbildningsavdelning. Det synes oundgängligen

erforderligt, att styrelsen ges ett odelat ansvar för utbildningsverksamheten.

I styrelsen måste därför ingå eu utbildningsbyrå.

Enligt försvarets forskningsanstalt tillgodoser utredningens förslag icke

tillräckligt behovet av kvalificerad teknisk personal på utvecklings- och

planeringssidan. Sålunda får den tekniska hyrån anses underdimensionerad

för sina uppgifter. Med hänsyn till cenlralpluneringens omfattande

och betydelsefulla uppgifter behöver även denna sektion förstärkas och

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

dess chef erhålla byråchefs ställning. Beträffande för sektionen avsedd

tjänst som förste byråingenjör i 23 lönegraden, är denna löneställning

uppenbart för låg för att befattningshavare med erforderliga kvalifikationer

skall kunna anställas.

Itiksbrandinspektören ansluter sig helt till förslaget om att ansvaret för

civilförsvarets brandtjänst i fortsättningen skall åvila organisationsbyrån

inom civilförsvarsstyrelsen. Den befattningshavare, som inom organisationsbyrån

avses handlägga ärenden angående brandtjänst och räddningstjänst

bör i första hand vara tekniker med räddningstjänst som specialitet.

Han bör för undvikande av dualism mellan civilförsvarsstyrelsen och statens

brandinspektion i brandtekniska frågor sannolikt icke vara brandbefäl.

Statskontoret har vid sin granskning av det framlagda förslaget till omorganisation

av civilförsvarsstyrelsen icke funnit anledning till erinran mot

den förordade indelningen i byråer, avdelningar och sektioner. Det beräknade

behovet av antalet befattningshavare undandrager sig statskontorets

bedömande. Ämbetsverket har ej heller kunnat ingå på prövning av föreslagna

lönegrader. I anledning av förslagen om lönesättningen för befattningshavare

med lägre teknisk examen, bör löneavvägningen för denna

personalgrupp i viss utsträckning anknytas till de befordringsgångar, som

inom statsförvaltningen tillämpas för instituts- och läroverksingenjörer.

Statens lönenämnd ifrågasätter, om icke civilförsvarsöverläkaren även

i fortsättningen bör avlönas med arvode. Tjänsten som förste byråsekreterare

i 23 :e lönegraden på administrativa byrån bör icke sättas högre än

i 21 :a lönegraden. Nämnden ifrågasätter behovet av en tjänst som kontorsskrivare

i Ae 13 på administrativa byrån (kontorstekniska sektionen). För

inköps- och förrådssektionerna avsedda tjänster i lönegraderna 21, 19 och

17 föreslås placerade i lönegraderna 19, 17 och 15 resp. 19, 17 och 13. En

av de föreslagna kontoristtjänsterna (förrådssektionen) bör enligt nämnden

utbytas mot en kanslibiträdestjänst. En förste byråsekreterare i 23 :e

lönegraden på organisationsbyrån (planeringssektionen) bör placeras i 21 :a

lönegraden. Ett antal byråsekreterare- och assistenttjänster i lönegraderna

21, 19, 17 och 15 på organisationsbyrån torde i stället böra fördelas på

lönegraderna 19, 17, 15 och 13. Samtliga byrådirektörer på tekniska byrån

bör enligt nämnden placeras i 24 :e lönegraden.

Civilförsvarets tjänstemannaförening biträder i stort utredningens förslag

till organisation med de ändringar däri, som föreslagits av civilförsvarsstyrelsen.

Föreningen framför emellertid vissa invändningar beträffande

lönesättningen av ett antal tjänster på administrativa byrån, organisationsbyrån

och tekniska byrån.

Statsverkens ingenjörsförbund har i princip intet att erinra mot den föreslagna

organisationen av civilförsvarsstyrelsen. Beträffande erforderliga

tjänster för den tekniska personalen föreslås dock vissa ändringar.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

185

Departementschefen

Statens organisationsnämnds förslag angående civilförsvarsstyrelsen har

utarbetats på grundval av det förslag till organisation av vårt civilförsvar,

som civilförsvarsutredningen redovisat i sitt huvudbetänkande. I det föregående

har jag icke förordat några sådana ändringar att de på något mera

genomgripande sätt inverkar på den föreslagna organisationen av civilförsvarsstyrelsen.

Organisationsnämndens förslag — som tillkommit efter ingående

undersökningar och som i allt väsentligt godtagits av remissinstanserna

— bör därför i huvudsak kunna läggas till grund för en omorganisation

av styrelsen. Ett effektivt arbetande centralt organ för ledningen av vårt

civilförsvar är nämligen en oavvislig förutsättning för att den nya civilförsvarsorganisationen

i sin helhet skall kunna förverkligas.

Såsom organisationsnämnden framhållit har civilförsvarsstyrelsen f. n.

icke en adekvat organisation för de arbetsuppgifter, som redan nu åvilar

styrelsen. Planeringsverksamhet, varmed avses fastställandet av målet för

civilförsvarsverksamheten och samordningen av denna, samt krigsplanläggningsarbete

och skyddsrumsbyggande är tre områden, inom vilka styrelsen

måste effektiviseras. Då remissmyndigheterna tillstyrkt, att styrelsen erhåller

en starkare organisation, har de särskilt framhållit behovet av ett

stabsorgan inom styrelsen.

För egen del anser jag mig sålunda i huvudsak kunna godtaga organisationsnämndens

förslag till central civilförsvarsorganisation. Beträffande

vissa speciella organisationsfrågor vill jag dock anföra följande. På organisationsbyrån

har föreslagits särskild personal för handläggning av ärenden

rörande verkskydd, undanförsel och förstöring. Jag vill i anslutning

härtill erinra om att jag i det föregående förordat, att ansvaret för undanförsel

och förstöring skall överflyttas till riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Verkskyddsuppgifterna torde utan särskild personalutökning

kunna anförtros sektionen för skadeavhjälpande åtgärder. För handläggning

av de speciella frågorna angående undsättningskårerna erfordras

däremot ytterligare personal inom organisationsbyrån. Denna personal bör

ingå i sektionen för skadeavhjälpande åtgärder. Beträffande tekniska

byråns organisation har jag icke något annat att invända än att det föreslagna

ritkontoret bör ingå som en del i planeringssektionen. Jag förutsätter

vidare, att Kungl. Maj:t skall äga vidtaga de jämkningar i civilförsvarsstyrelsens

organisation, som betingas av omständigheterna.

Beträffande ledningen av utbildningsverksamheten har jag i det föregående

i samband med behandlingen av utbildningsfrågorna förordat, att

denna verksamhet i enlighet med utbildningsutredningens förslag skall

ledas och genomföras av en utbildningsnämnd. Styrelsens chef skall vara

självskriven ordförande i nämnden, som även i övrigt bör sammansättas

på sätt utbildningsutredningen föreslagit, nämligen dels av självskrivna

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Knngl. Maj:ts proposition nr lli år 1959

ledamöter, däribland civilförsvarsskolans rektor, dels ock av ledamöter

utsedda av Kungl. Maj :t. Utbildningsnämnden och civilförsvarsskolan bör

ha ett gemensamt kansli, som ställes under ledning av nämndens verkställande

ledamot, skolans rektor.

Riksbrandinspektören torde i avbidan på brandlagsrevisionens förslag

böra vara brandteknisk rådgivare åt civilförsvarsstyrelsen men icke föredragande

i krigsbrandärenden. Ansvaret för civilförsvarets brandtjänst skall

i stället, som organisationsnämnden föreslagit, åvila organisationsbyrån.

De befattningshavare för fredsbrandförsvaret, som civilförsvarsstyrelsen f. n.

tillhandahåller riksbrandinspektören, bör alltjämt tills vidare stå till riksbrandinspektörens

förfogande. Beträffande riksbrandinspektörens ställning

och uppgifter tillstyrker jag således helt organisationsnämndens förslag.

Beträffande personalen vid civilförsvarsstyrelsens förråd synes mig anledning

icke nu föreligga att vidtaga några ändringar. Jag föreslår alltså,

att verkstadsrörelsen i Hyllstofta alltjämt tills vidare får äga bestånd.

Jag biträder i huvudsak organisationsnämndens förslag beträffande

civilförsvarsstyrelsens sammansättning men föreslår därutöver, att chefen

för det nya stabsorganet skall vara ledamot av styrelsen.

Jag övergår härefter till att närmare behandla själva personalorganisationen

inom civilförsvarsstyrelsen och föreslår därvid — under hänvisning

till härvid fogade bilaga B — följande förändringar i förhållande till

organisationsnämndens förslag.

Inrättandet av 1 assistenttjänst på organisationsbyrån (sektionen för

skadeavhjälpande åtgärder), 1 tjänst som assistent/ingenjör på tekniska

byrån (planeringssektionen) samt 2 kontorsbiträden på organisationsbyråns

resp. tekniska byråns expeditioner anser jag mig icke f. n. kunna

tillstyrka. I övrigt vill jag beträffande personalorganisationen anföra följande.

Centralplaneringen. Chefen för detta stabsorgan kommer att få en mycket

betydelsefull ställning inom ämbetsverket särskilt under tiden för uppbyggnaden

av vårt nya civilförsvar. Med hänsyn härtill föreslår jag, att

ifrågavarande befattningshavare med tjänstebenämning byråchef placeras

såsom extra tjänsteman i lönegraden B 1. Den föreslagne förste byråsekreteraren

torde med hänsyn till arbetsuppgifternas art böra erhålla placering

i 23 lönegraden. Vidare föreslår jag, att det föreslagna kontorsbiträdet

utbytes mot ett kanslibiträde.

Civilförsvar söverläkaren anser jag med hänsyn till den beräknade tjänstgöringstiden

böra upptagas i 25 lönegraden å löneplan A.

Administrativa byrån. Den föreslagna amanuenstjänsten å kamerala

sektionen bör i stället upptagas som byråassistent i 19 lönegraden. Den föreslagna

kontorsskrivaren avses skola svara för anskaffning, förrådshållning

och distribution av kontorsmateriel för styrelsens interna behov, förande av

inventarieförteckning m. m. Med hänsyn till arten av dessa göromål före
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:Is proposition nr 11 i år 1959

slår jag i stället för tjänsten som kontorsskrivare en expeditionsvaktstjänst.

Vidare anser jag behov föreligga av ytterligare en expeditionsvakt (bilförare)

i 7 lönegraden att disponeras i första hand vid skolverksamheten.

Beträffande inköpsverksamheten föreslår jag icke någon annan ändring

i förhållande till organisationsnämndens förslag än att en assistent i 17 lönegraden

placeras i 15 lönegraden. Vad härefter angår förrådsverksamheten

kan jag icke tillstyrka den föreslagna befattningen som förste byråingenjör i

21 lönegraden utan föreslår i stället inrättandet av en byråingenjörsbefattning

i 19 lönegraden. Icke heller kan jag tillstyrka assistenttjänstens placering

i 17 lönegraden utan föreslår i stället 15 lönegraden. Beträffande biträdespersonalen

å förrådssektionen föreslår jag en kontorist, ett kanslibiträde

och ett kontorsbiträde. Dessutom bör under denna byrå redovisas en förrådsförvaltare

i 17 lönegraden avsedd för civilförsvarsstyrelsens centrala

förråd i Malmby. Den kollektivanställda förrådspersonalen torde böra avlönas

från förrådsanslag.

Organisationsbyrån. Under chefen på planeringssektionen erfordras två

byråinspektörer i 21 lönegraden, 1 byråassistent i 19 lönegraden, 2 assistenter

i 17 lönegraden, 1 assistent i 15 lönegraden och 1 kansliskrivare i

10 lönegraden. För sektionen för skadeförebyggande åtgärder erfordras utöver

sektionschefen en byråinspektör i 21 lönegraden, 1 byråassistent i 19

lönegraden och 1 assistent i 17 lönegraden. I sektionen för skadeavhjälpande

åtgärder torde utöver sektionschefen böra ingå 2 byråinspektörer i 21

lönegraden (därav en för verkskyddsärenden), 1 byråassistent i 19 lönegraden

samt 1 assistent i 17 lönegraden. För organiserandet av undsättningskårerna

föreslår jag dessutom följande personal, nämligen 1 förste

byråinspektör i 23 lönegraden samt 1 assistent i 15 lönegraden. Förste

byråinspektören bör besitta erfarenhet av militär organisation. Personaldetaljens

personal torde böra utgöras av 1 byråinspektör i 21 lönegraden

och 1 assistent i 17 lönegraden.

Tekniska byrån. Cheferna för sektionerna torde böra placeras i 24 lönegraden.

Av de byråingenjörer, som föreslagits inplacerade i 19 lönegraden

på de 4 sektionerna, bör 1 befattningshavare på varje sektion (på planeringssektionen

med kompetens från väg- och vattenbyggnadslinje eller

husbyggnadsteknisk linje och på elektrosektionen med kompetens från

mekanistlinje) i stället placeras i 17 lönegraden (ingenjör). Ritpersonalen

bör utgöras av 1 byråingenjör i 19 lönegraden och 1 ingenjör i 15 lönegraden.

I övrigt föreslår jag icke någon annan ändring i förhållande till organisalionsnämndens

förslag till lönegradsplacering än att 1 föreslagen förste bvråingenjör

i 21 lönegraden på byggnadssektionen (med kompetens från vägoch

vattenbyggnadslinje eller husbyggnadsteknisk linje) upptages som byråingenjör

i 19 lönegraden samt 1 föreslagen ingenjör i 17 lönegraden på elektrosektionen

placeras i 15 lönegraden.

För önningsseklioncn föreslår jag följande personalstat, nämligen 1

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1959

byrådirektör i 24 lönegraden, 2 byråassistenter i 19 lönegraden, 1 tekniker

i 12 lönegraden och 1 kontorsbiträde.

Beträffande anställningsformerna hänvisar jag till härvid fogade bilaga

B.

Beträffande den personal, som alltjämt tills vidare skall stå till riksbrandinspektörens

förfogande, föreslår jag icke någon ändring. Detta föranleder

att på personalförteckningen bör upptagas 1 förste byråsekreterare

i lönegrad Ao 23. Vidare bör 2 arvodesanställda ingenjörer, som tillfälligt

erfordras för slutförande av vissa uppgifter rörande brandmateriel,

överföras från sakanslag till civilförsvarsstyrelsens avlöningsanslag.

Oaktat utbildningsverksamheten inom civilförsvaret — såsom jag föreslår

i det följande -— kommer att bedrivas i nuvarande provisoriska former

för nästa budgetår anser jag det nödvändigt, att utbildningsnämndens

verksamhet påbörjas redan under nämnda budgetår för att förbereda,

planlägga och organisera hela den nya utbildningsverksamheten. Detta

förutsätter att någon del av den blivande permanenta civilförsvarsskolans

personal kan träda i funktion samtidigt med utbildningsnämnden för att

medverka i planläggningsarbetet. Jag beräknar härför ävensom för handläggning

av utbildningsfrågor beträffande undsättningskårerna följande

personal: 1 rektor i lönegrad Be 1, 1 förste byråsekreterare i Ae 21, 1 byråassistent

i Ae 19 och 1 kanslibiträde i Ae7. Jag har även övervägt att för

utbildningsverksamheten föreslå inrättande av 1 befattning som studierektor

i 24 lönegraden, men anser att med inrättandet av denna tjänst bör kunna

anstå något år. För den nuvarande innehavaren av tjänsten som chef för

utbildnings-, övnings- och krigsplanläggningsbyrån beräknar jag för vissa

speciella arbetsuppgifter för tiden t. o. in. augusti 1960 en särskild tjänst i

lönegrad Be 1.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit kommer civilförsvarsstyrelsens

personal — bortsett från civilförsvarsskolans nuvarande personal som bör

provisoriskt bibehållas, samt övrig tillfällig personal — fr. o. in. nästa budgetår

att uppgå till sammanlagt 133 tjänstemän. Av dessa bör 42 — därav

15 i lönegrad A 5 — erhålla ordinarie anställning. I förhållande till civilförsvarsstyrelsens

nuvarande personaluppsättning innebär mina förslag en ökning

med 12 tjänstemän.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de övergångsbestämmelser

som kan befinnas erforderliga för organisationens genomförande. 9

9. Civilförsvarets administration i länen

Nuvarande organisation

Inom varje län handhar länsstyrelsen ledningen av civilförsvaret. Länsstyrelserna,

med undantag av länsstyrelsen i Gotlands län, har för detta

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b är 1959

ändamål särskild sektion, civilförsvarssektion, under ledning av civilförsvarsdirektör.

Vid överståthållarämbetet ledes civilförsvarssektionen av en

assessor och i Gotlands län är landskansliet i sin helhet organiserat som en

sektion under ledning närmast av en länsassessor. Till civilförsvarssektionen

är knuten en militärassistent, som i regel fullgör civilförsvarsdirektörens

funktioner vid förfall för denne. Civilförsvarssektionernas personal uppgick

hudgetåret 1955/56 till i genomsnitt 280 personer, därav 239 på heltid och

24 med minst halvtidstjänstgöring. 112 befattningshavare var lönegradsplacerade.

Civilförsvarssektionernas arbetsuppgifter enligt gällande arbetsordningar

är i stort att övervaka och kontrollera civilförsvarets administration, organisation

och planer, att inspektera och leda utbildnings- och övningsverksamhet

inom civilförsvaret, att förrådshålla och vårda civilförsvarsmateriel, att

kontrollera skyddsrum m. fl. byggnadsanordningar samt att handha ärenden

rörande rekvisition, uttagning och förfogande. Dessutom har sektionen att

bereda och handlägga ärenden rörande fredsbrandväsendet samt militära

och vissa andra ärenden.

Ledningen av civilförsvaret inom civilförsvarsområdena utövas av civilförsvarschef,

vartill i övervägande antalet fall (ca 75 %) utsetts polischef.

Civilförsvarschefen biträdes i regel av administrationspersonal, som i en del

områden bildar civilförsvarsbyrå. Nämnda administrationspersonal uppgick

budgetåret 1955/56 till i genomsnitt 602 personer, varav 350 på heltid och

57 med minst halvtidstjänstgöring. Av befattningshavarna var 302 lönegradsplacerade.

I Stockholms, Göteborgs och Gotlands civilförsvarsområden

är civilförsvarschefen heltidsanställd och lönegradsplacerad. Övriga civilförsvarschefer

är deltidsanställda och erhåller årsarvode, varierande mellan

450 kronor och 2 220 kronor. Storleken av byråernas personaluppsättning

varierar likaledes högst avsevärt, från 65 befattningshavare till en på

deltid.

Enligt statens organisationsnämnd fanns nämnda budgetår 90 civilförsvarsbyråer

med heltidsanställda byråföreståndare, 41 byråer med deltidsanställda

byråföreslåndare, 131 byråer eller civilförsvarsområden med endast

skrivhjälp samt 90 civilförsvarsområden utan någon som helst biträdeshjälp.

Utöver den förut angivna personalen utnyttjas i viss utsträckning

Ijänstegrenschefer och annat befäl i civilförsvarsorganisationen för administrativa

uppgifter, huvudsakligen i samband med krigsplanläggning.

Civilförsvarschefens arbetsuppgifter är i stort att i enlighet med gällande

författningar och de anvisningar och föreskrifter, som civilförsvarsstyrelsen

och länsstyrelsen meddelar, utöva den omedelbara ledningen av civilförsvaret

inom civilförsvarsområdet. Bland uppgifterna må särskilt nämnas

att leda och övervaka planläggningen av civilförsvaret, att planlägga och

leda civilförsvarsutbildningen, att genom övningar och civilförsvarsspel

söka skapa förutsättningar för ett effektivt civilförsvar inom området, alt

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kanyl. Maj.ts proposition nr 114 är 1959

tillse att statliga myndigheter, kommuner och enskilda fullgör sina skyldigheter

i avseende å civilförsvaret samt att under civilförsvarsberedskap föra

befälet över civilförsvarspersonalen inom området.

Förslag till ny organisation

Statens organisationsnämnd

Statens organisationsnämnd framhåller, att de lokala civilförsvarsorganen

som regel utgör relativt små administrativa enheter. I många fall är enheterna

så små, att heltidsanställning av personal för handläggning av de

administrativa civilförsvarsuppgifterna under fred icke kunnat komma

ifråga. I dylika fall har personal på deltid utnyttjats. För den deltidsanställda

personalen har helt naturligt det löpande ordinarie arbetet trätt

i förgrunden, vilket resulterat i att utarbetandet av planer in. in. för civilförsvaret

att tillämpas under krig många gånger blivit eftersatt. I andra

fall har enheterna visserligen möjliggjort heltidsanställning av personal

men varit för små för att tillåta sådan specialisering att de mångskiftande

uppgifterna kunnat lösas på ett effektivt sätt. Arbetskvantiteterna inom

dessa enheter är dessutom i allmänhet för ringa, för att det skall bli ekonomiskt

lönande att för registrering och kallelse in. in. av personal använda

arbetsbesparande kontorsmaskiner. Den kvalitativa och kvantitativa förstärkning

av den lokala civilförsvarsadministrationen, som erfordras för att

uppnå effektivt resultat, är med dessa små administrationsenheter icke

möjlig att åstadkomma till rimliga kostnader.

Organisationsnämnden har därför undersökt möjligheterna att skapa

större administrativa områden i fred. I första hand har nämnden studerat

förutsättningarna för en kretsbyråorganisation, dvs. ett för civilförsvarsområdena

i en civilförsvarskrets gemensamt administrativt organ. Härvid

visade det sig, att dessa områden, med få undantag, icke har erforderligt

arbetsunderlag- för att ge möjlighet att för väsentliga uppgifter utnyttja

heltidsanställd personal, att specialisera arbetskraften samt att införa

arbetsbesparande kontorstekniska maskiner. Undersökningarna har givit

vid handen, att länet från flera synpunkter torde vara den lämpligaste

enheten för civilförsvarets fredsadministration.

För att man skall kunna undvika onödigt dubbelarbete samt tillgodose

behovet av samordning och kontakt mellan länschef och civilförsvarsadministrationen

i länet anser organisationsnämnden, att det regionala

administrativa organet bör infogas i länsstyrelseorganisationen såsom en

sektion. Detta medför ej blott en effektiv handläggning av ärendena utan

även en icke oväsentlig kostnadsbesparing genom att inom länsstyrelsen

befintliga serviceorgan kan utnyttjas för civilförsvaret.

Ett ytterligare väsentligt skäl för att samla administrationsuppgifterna

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 i dr 1950

inom länsmyndigheten är enligt organisationsnämnden att planeringsverksamheten

på grund av krigsteknikens utveckling måste omspänna betydligt

större områden än tidigare. Behoven är så stora, att det fordras samlad

överblick över dem för att tillgångarna skall kunna planeras för ett optimalt

utnyttjande.

Efter Kungl. Maj :ls medgivande har under ca ett års tid en centraliserad

organisation prövats inom Södermanlands län, innebärande att den lokala

civilförsvarsadministrationens arbetsuppgifter i huvudsak utförts av en

förstärkt civilförsvarssektion inom länsstyrelsen. Resultatet av försöket

bedömer organisationsnämnden som gott. En effektivare planläggning har

erhållits, genom att arbetskraften kunnat specialiseras. Högre beredskap

har vunnits genom att rationella kontorstekniska maskiner kunnat utnyttjas.

Möjlighet ges även att bland de heltidsanställda befattningshavarna

avdela personal för civilförsvarets krigsorganisation såväl i länsinstansen

som i viktigare civilförsvarsområden.

Organisationsnämnden föreslår med hänsyn till det anförda, att det fredsadministrativa

arbete, som nu åvilar de lokala civilförsvarsmyndigheterna,

civilförsvarscheferna, överflyttas till civilförsvarssektionerna inom länsstyrelserna.

Civilförsvarscheferna skall i fred vara skyldiga att i erforderlig

utsträckning medverka i samråd för planläggning och personaluttagning.

Det skall vidare åligga dem att förbereda sig för att leda civilförsvaret inom

sitt område under beredskap och krig, bl. a. genom att skaffa sig ingående

kännedom om verkställd planläggning samt genom att deltaga i centrala

kurser och i de spel och övningar, vilka anordnas av länsstyrelsen eller

civilförsvarsstyrelsen. I övrigt befrias de från fredsgöromål.

Den föreslagna nya civilförsvarssektionen framgår av en av organisationsnämnden

upprättad principskiss (sid. 192).

Chef för sektionen bör enligt förslaget alltjämt vara en civilförsvarsdirektör,

med uppgift att leda, samordna och övervaka sektionens arbete.

Under denne föreslås sektionen normalt uppdelad på fyra detaljer och en

expedition, nämligen organisationsdetalj, personal- och utbildningsdetalj,

teknisk detalj, förrådsdetalj samt expedition med skrivcentral. Genom uppdelningen

på skilda detaljer fördelas sektionens huvudfunktioner — krigsplanläggning

och mobiliseringsförberedelser, inskrivning, registrering och

utbildningsadministration, övervakning av skyddsrums utförande och underhåll,

förrådshållning — på sådant sätt att en klar gränsdragning mellan

arbetsuppgifterna och en klar ansvarsfördelning erhålles. För afl utjämna

variationer i del rutinmässiga arbetet sammanföres biträdespersonal till en

för sektionen gemensam expedition med skrivcentral.

Inom vissa län anser organisationsnämnden arbetsuppgifter och personalbehov

ej vara av den omfattning, att nämnda detaljindelning är lämplig.

Sålunda föreslås för Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Hallands och Västerbottens

län en gemensam organisations-, personal- och utbildningsdetalj.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Organisationsdetalj

specialplaner,

organisationsplaner,

mobiliseringsplaner,

övervakning av

verkskyddens

organisation,

civilförsvarsspel

och övningar,

information,

brandärenden

Principskiss över organisation av civilförsvarssektion i länsstyrelse

Personal- och utbildningsdetalj
uttagning,

inskrivning

och registrering

av personal för

allmänna civilförsvaret,

inskrivning och registrering

av personal

för verkskydd,

planering och

administration av

lokal civilförsvarsutbildning,

uppskov med militärtjänst,

anstånd med civilförsvarsutbildning,

administration av

civilförsvarsspel och

övningar

Sektionschef

ledning

samordning

övervakning

Expedition

diarieföring och

arkivering av hand- lingar,

översiktlig anslags-

bevakning,

skrivcentral

Teknisk detalj

kontroll av enskilda

skyddsrum,

övervakning och

biträde vid byggande

av allmänna skyddsrum,

kontroll av

vård och underhåll

av allmänna skyddsrum,

övervakning av

radiostationers

och alarmeringsaggregats

funktionsduglighet,

biträde i tekniska

frågor

Förrådsdetalj

uppläggning och

vård av materiel,

redovisning av

materiel,

biträde vid planering

för materielens

utlämning''vid

mobilisering

192 Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1059 193

Inom Gotlands och Jämtlands län anses någon detalj uppdelning icke böra

komma ifråga.

Vissa ärenden, som skall beredas av civilförsvarssektionen, är enligt organisationsnämnden

av den art att de kan behöva juridisk handläggning.

Arbetskvantiteterna anser nämnden dock icke ha sådant omfång, att de fordrar

en heltidsanställd juridiskt skolad befattningshavare. För ändamålet bör

civilförsvarssektionen enligt nämnden kunna erhålla erforderligt biträde av

de juridiska experter som ingår i länsstyrelsen.

Beträffande de olika detaljernas uppgifter anför organisationsnämnden

följande.

Organisationsdelaljens arbetsuppgifter skall vara att upprätta, aktualisera

och revidera civilförsvarets planer, att iordningställa erforderliga mobiliseringshandlingar

in. m. för sektionen och civilförsvarscheferna, att övervaka

och kontrollera att verkskydden fullgör sina åligganden, att planlägga

och medverka vid spel och övningar, att bereda ärenden rörande rekvisition,

uttagning, förfogande, brandväsende, länsstyrelsens krigsorganisation in. in.

samt att svara för kontakt i form av konferenser o. d. med civilförsvarschefer,

kårinspektörer m. fl.

Genom att i huvudsak samtliga krigsplanläggningsuppgifter sammanförts

till en detalj på sektionen vinnes enligt organisationsnämnden bl. a.

att planläggningen blir enhetlig inom länet samt att personal kan heltidsanställas

och specialiseras för planläggningsuppgifter, varigenom löpande

ärenden icke kan skjuta den viktiga planläggningen åt sidan. Organisationsoch

specialplaner upprättas i samråd med civilförsvarschefer, kårinspektörer

samt berörda myndigheter och företag. Organisationsplanerna bör

också innan de fastställs, föredragas för vederbörande civilförsvarsnämnd.

Arbetsuppgifterna i samband med planläggningen av verkskydd är i huvudsak

av rådgivande och inspekterande art.

Organisationsdetaljen skall svara för att mobiliseringsberedskapen hålles

på hög nivå inom civilförsvaret. Häri ingår hl. a. övervakning av att ledningscentraler

samt övriga civilförsvarsanläggningar och förbindelsenät

in. in. befinner sig i funktionsdugligt skick samt en kontinuerlig trimning

av civilförsvarsbefälet och enheterna vid civilförsvarsspel och övningar.

Som ett komplement till spel- och övningsverksamheten hör kontakter

i form av konferenser med civilförsvarschefer och kårinspektörer uppehållas

i erforderlig utsträckning. Organisationsnämnden har räknat med

ett maximalt årligt behov av två regionala konferenser med civilförsvarscheferna

i länet samt två informationssammaniräden i varje civilförsvarsområde

med civilförsvarschef, kårinspektörer in. fl. Denna interna informationsverksamhet

skulle huvudsakligen planeras och genomföras av organisationsdetaljen.

Den externa informationsverksamheten riktad till frivilliga beredskapsorganisationer,

föreningar och sammanslutningar av olika slag bör i första

hand skötas av civillorsvarsdirektören. I andra hand hör chefen för organisa13

— Hi hd n g till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 115

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

tionsdetaljen utnyttjas för denna uppgift. En sovring av uppdragen anser

organisationsnämnden nödvändig, så att verksamheten icke blir alltför tidsoch

arbetskrävande.

Ansvaret för planeringen av länsstyrelsens krigsorganisation åvilar f. n.

i regel landssekreteraren. Arbetet med att planlägga och förbereda en omställning

till krigsorganisation utföres i princip av respektive sektioner

men i många fall har detta arbete utförts av civilförsvarssektionen. På grund

av civilförsvarsselctionens allmänna inriktning på krigsplanläggningsarbete

och dess erfarenhet av dylikt arbete anser organisationsnämnden sektionen

vara väl lämpad att biträda övriga sektioner med deras planläggningsarbete.

Personal- och utbildnings detalj en skall enligt organisationsnämnden uttaga,

inskriva och registrera civilförsvarspersonal, planlägga erforderliga

personalregisters upptryckning vid beredskap, handlägga ärenden rörande

uppskov med tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen samt administrera

viss utbildning, civilförsvarsspel och övningar.

Uttagning och inskrivning av personal för det allmänna civilförsvaret

förutsättes ske i samråd med organisationsdetaljen, länsarbetsnämnd, civilförsvarschefer

och andra lokala representanter, som genom personkännedom

kan ha värdefulla upplysningar att lämna. För verkskyddens del skulle

uttagningen göras av respektive företag, som överlämnar förslag till länsstyrelsen,

vilken genom detaljens försorg beslutar om inskrivning och verkställer

erforderlig registrering. Registrering av den inskrivna personalen

föreslås ske med hjälp av adresseringsmaskinanläggningar. Plåtregister,

huvudregister, sökregister och tillfälliga register föres över såväl det allmänna

civilförsvarets som verkskyddens personal. Registren skall aktualiseras

fortlöpande och kontrolleras mot personalplanerna minst en gång årligen.

Den i civilförsvaret inskrivna personalen föreslås vara krigsplacerad på

inställelseplats. Någon längre gående krigsplacering, t. ex. på enhet (grupp

e. d.), avses icke äga rum.

Organisationsnämnden förutsätter med den nu föreslagna organisationen,

att register över den i det allmänna civilförsvaret inskrivna personalen i

fred endast skall behöva finnas på civilförsvarssektionen. I erforderlig utsträckning

skall dock civilförsvarscheferna hållas informerade om befäl

och personal i övrigt, som närmast sorterar under dem. Detaljen skall därför

planera snabb upptryckning och distribution av erforderliga register för

civilförsvarschefernas behov vid beredskap. Denna planering omfattar bl. a.

rekognoscering av lämpliga maskiner i orten och eventuellt träffande av

avtal med innehavare av dylika maskiner om upptryckning.

Den lokala utbildningen av det allmänna civilförsvarets och verkskyddens

personal skall enligt förslaget administreras av personal- och utbildningsdetaljen.

Detaljen förutsättes utöva tillsyn i administrativt hänseende av

pågående kurser men däremot icke någon pedagogisk tillsyn, vilken skall

ankomma på den centrala skolan. Med ledning av personalregistrets upp
-

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1959

gifter om utbildningsbehovet skall detaljen uppgöra en utbildningsplan för

budgetåret och beräkna kostnaderna. Om avdelning av statens civilförsvarsskola

förlägges till länet, skall detaljen biträda med administrationen av

denna. Å detaljen skall slutligen handläggas frågor om anstånd med inskrivning

och utbildning.

Tekniska detaljen föreslås skola biträda vid planläggningen av allmänna

skyddsrum i samråd med organisationsdetaljen, bereda ärenden rörande

dispenser från gällande skyddsrumsbestämmelser och byggnadsbestämmelser,

bereda ärenden rörande nyttjande av skyddsrum under fred samt

handlägga ärenden rörande statsbidrag för skyddsrum m. in. Detaljen skall

vidare enligt av civilförsvarsstyrelsen utfärdade direktiv utöva den direkta

övervakningen beträffande utförande, underhåll och skötsel av allmänna

skyddsrum, radionät, alarmeringsnät och andra elektro- och teletekniska

anläggningar för civilförsvaret samt granska till länsstyrelsen inkomna

handlingar rörande meddelade byggnadslov, byggnadstillstånd m. m. Slickprovsvis

skall detaljen därjämte öva tillsyn över utförande, underhåll och

skötsel av enskilda skyddsrumsanläggningar. Detaljen skall dessutom i

förekommande fall biträda civilförsvarsdirektör och övriga organisationsenheter

inom sektionen med beredning av ärenden rörande samhällsplanering,

stadsanalys och andra frågor av teknisk natur.

Förrådsdetaljen skall enligt förslaget svara för civilförsvarsmaterielens

förvaring och vård, redovisa denna materiel samt biträda organisationsdetaljen

vid planläggning av materielens utlämning vid beredskap eller krig.

För att tillgodose kraven på en effektiv materielvård bör materielen enligt

organisationsnämnden förvaras i ett fåtal centralförråd i varje län. Uppläggning

av materiel förutsättes ske utrustningsplatsvis. Detta arbete skall

utföras av förrådsdetaljen som i samråd med organisationsdetaljen även

planlägger för transporten av materiel vid beredskap eller krig från centralförråden

till utrustningsplatserna.

Expeditionen med skrivcentral skall svara för diarieföring och arkivering

av handlingar, föi\aia sektionens förråd av instruktionsböcker, anvisningar,

ändringstryck och order, föra viss översiktlig bokföring över medel som

disponeras av civilförsvarssektionen samt fullgöra förekommande skrivoch

kontorsgöromål.

Beträffande civilförsvarets fredsorganisalion i Stockholm och Stockholms

lån anser organisationsnämnden, alt övervägande skäl talar för att verksamheten

sammanföres till en för överståthållarämbetet och länsstyrelsen

gemensam civilförsvarssektion. Sektionens arbetsuppgifter och indelning

föreslås i princip vara densamma som för övriga civilförsvarssektioner.

Sektionen skall vara skyldig att hålla den av de båda myndigheterna, under

vilken den icke direkt lyder, orienterad om verksamheten.

Den gemensamma sektionen bör enligt nämnden lämpligen infogas i

överståthållarämbetet. På sektionen ankommande ärenden bör i princip

föredragas inför båda myndigheterna — såvitt möjligt vid gemensamma

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1959

föredragningar. I praktiken skulle emellertid ett sådant förfarande bli alltför

tungrott. För att skapa en smidigare arbetsgång torde därför enligt

nämnden delegation av beslutanderätten till sektionschefen böra ske i

största utsträckning. Beträffande de ärenden, där dylik delegation icke kan

göras, bör instruktionsmässigt fastställas, vilka ärenden som skall föredragas

för båda instanserna eller för endera.

Enligt organisationsnämndens beräkningar skulle civilförsvarssektionernas

personal tillsammans uppgå till 385 heltidsanställda befattningshavare.

Till sålunda angivet personalbehov kommer för förrådsverksamheten erforderlig

arbetskraft, enligt beräkningarna uppgående till 126 heltidsanställda

personer. Nämnden framhåller, att uppskattningen av personalbehovet

delvis måst bli approximativ, beroende på att det är fråga om en organisation

med i stor utsträckning ny målsättning och ändrade arbetsuppgifter.

Organisationsnämnden berör i detta sammanhang frågan om lämpligheten

av att i vissa fall förordna civilförsvarsdirektören till civilförsvarschef

i det lokala civilförsvarets krigsorganisation. Nämnden finner ett sådant förfaringssätt

lämpligt beträffande civilförsvarsdirektören i Gotlands län, som

jämväl bör vara civilförsvarschef för Gotlands civilförsvarsområde. Även

beträffande Stockholm och Stockholms län, Malmöhus län samt Göteborgs

och Bohus län anser nämnden civilförsvarsdirektören böra placeras som

civilförsvarschef i det lokala civilförsvarets krigsorganisation. I dessa län

är Stockholm, Malmö och Göteborg från civilförsvarssynpunkt dominerande

och det torde vara naturligt, att civilförsvarssektionens mest kvalificerade

befattningshavare förordnas som civilförsvarschef för respektive Stockholms,

Malmö och Göteborgs civilförsvarsområde. Vid sådant förhållande

bör enligt nämnden civilförsvarsdirektörens närmaste man i civilförsvarssektionen

tjänstgöra som chef för sektionen vid beredskap och krig.

Civilförsvarsutredningen

Utredningen ansluter sig till organisationsnämndens förslag att den lokala

civilförsvarsmyndigheten skall befrias från nuvarande ansvar för civilförsvarets

administrativa uppgifter i fred och att dessa uppgifter skall överflyttas

till en inom varje länsstyrelse för ändamålet förstärkt civilförsvarssektion.

Den sålunda föreslagna centraliseringen medför enligt utredningen

dock vissa problem i fråga om övergången från fredsorganisation till krigsorganisation.

Särskilt de första veckorna av beredskapen, innan krigsorganisationen

ännu hunnit få erforderlig stadga, kan förutses bli kritiska.

I syfte att trygga mobiliseringens genomförande föreslår utredningen därför

— utöver vad organisationsnämnden föreslagit i detta hänseende — bl. a., att

vissa befattningshavare i länsstyrelsernas civilförsvarssektioner skall ingå

i ledningssektionerna i de största och viktigaste civilförsvarsområdena vid

civilförsvarsberedskap samt att civilförsvarssektionern^s personal härutöver

skall tagas i anspråk för uppgifter inom det lokala civilförsvaret intill

dess civilförsvarets mobilisering genomförts. Skyldighet härtill förutsättes

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungi. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

ingå i vederbörandes tjänsteåligganden. Vid civilförsvarets mobilisering anser

utredningen slutligen även kommunerna böra i lämplig omfattning medverka

genom sina organ i den mån åtgärderna berör den egna kommunen.

Utredningen redovisar i sitt slutliga förslag angående civilförsvarets administration

i länen vissa synpunkter i anslutning till vad som framkommit

vid den förut nämnda försöksverksamheten i Södermanlands län. Tveksamhet

beträffande den föreslagna organisationens lämplighet synes under

försöket ha framkommit i särskilt två hänseenden, nämligen dels rörande

de lokala kontaktmöjligheterna i samband med civilförsvarsverksamheten

i fred samt dels beträffande civilförsvar schefernas möjligheter att, om

deras administrativa uppgifter överflyttas till länsstyrelserna, i erforderlig

grad få kompetens för sina uppgifter i beredskap och krig.

Sålunda har vad den första frågan beträffar uttalats farhågor för att de

lokala intressena vid exempelvis inskrivning av personal icke skulle bli

vederbörligen tillgodosedda i händelse av en omorganisation i enlighet med

förslagen och att allmänhetens möjligheter till kontakt med civilförsvarsmyndigheten

skulle avsevärt försämras. Enligt utredningens mening torde

det föreliggande organisationsförslaget tillgodose de lokala intressena, bl. a.

genom att inskrivningsförrättningarna skall ske i vederbörligt civilförsvarsområde

och först sedan inskrivningsförrättaren genom lokalt samråd med

civilförsvarschef, kårinspektörer, kommunala representanter in. fl. införskaffat

erforderliga upplysningar och tagit del av vederbörande lokala representanters

synpunkter. Liknande lokala kontakter skall tagas även vid planläggning

m. m., i vilka frågor samråd förutsättes ske med bl. a. civilförsvarschefen.

Vad beträffar den andra väsentliga invändningen framhåller utredningen,

att civilförsvarsclieferna hittills i regel icke kunnat disponera erforderlig

tid för krigsplanläggnings- och andra administrationsuppgifter och att

någon förändring i detta förhållande inte kan förväntas. Utredningen är av

den uppfattningen, att civilförsvarsclieferna får bättre möjligheter att förskaffa

sig kompetens för sin uppgift att leda civilförsvaret under beredskap

och krig, om de befrias från administrativa uppgifter i fred och i stället

ägnar sig åt att utbilda och förbereda sig för beredskapsuppgifterna.

Beträffande civilförsvarets fredsorganisation i Stockholms stad och Stockholms

län framhåller utredningen, att man med nuvarande länsindelning

måste räkna med vissa olägenheter, hur detta problem än löses, överståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Stockholms län är emellertid ense i uppfattningen,

att en gemensam krigsorganisation krävs för dessa båda myndigheter.

Vid sådant förhållande bör även en gemensam organisation finnas

i fred för planläggningsverksamheten. Utredningen förordar därför organisationsnämndens

förslag rörande gemensam fredsorganisation för civilförsvaret

i Stockholms stad och Stockholms län.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungi. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

Remissyttrandena

Organisationsnämndens och civilförsvarsutredningens förslag att

centralisera civilförsvarets fredsad ministration i

länen biträdes i princip av det stora flertalet remissinstanser. I denna

riktning uttalar sig sålunda överbefälhavaren, statskontoret, civilförsvarsstyrelsen,

riksbrandinspektören, 20 länsstyrelser samt statstjänstemannaförbundet

och civilförsvarets tjänstemannaförening.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller, att den föreslagna organisationen ökar

effektiviteten av administrationsarbetet i fred. Däremot synes det styrelsen

uppenbart att centraliseringen försämrar möjligheterna att snabbt krigsorganisera

civilförsvaret vid beredskap. I sistnämnda hänseende anför

styrelsen ytterligare.

I syfte att vinna erfarenheter från de olika systemen har styrelsen genom

övningar prövat förmågan att krigsorganisera civilförsvaret i vissa delar av

Södermanlands län, där en centralisering sedan mer än ett år försöksvis

tillämpats, och i vissa delar av Malmöhus län, där sedan lång tid tillbaka

kretsadministration varit genomförd.

Av övningarna framgår, att därest en centraliserad administration skall

kunna ur beredskapssynpunkt godtagas, så måste vissa förutsättningar

uppfyllas. För det första måste administrationen ges en sådan omfattning,

att personal, som under fredstid handlagt planeringen för de största tätorterna,

kan omedelbart vid beredskap friställas från den centrala administrationsenheten

för att i nämnda orter biträda med mobiliseringsarbetet.

För det andra är det nödvändigt, att kommunal medverkan garanteras.

För det tredje slutligen måste möjligheterna säkras att i de olika tätorterna

under beredskap ianspråktaga administrativt utbildad personal med säker

kännedom om gällande planer och de lokala möjligheterna att omsätta

planerna.

Styrelsen förutsätter, att organisationsnämndens förslag till personalorganisation

för den centrala administrationsenheten omformas så att den

först angivna förutsättningen uppfylles.

Den andra förutsättningen torde kunna säkras genom författningsmässig

reglering. I fråga om den tredje förutsättningen så har utredningen föreslagit,

att bland annat chefsassistenter och depåchefer skall biträda i mobiliseringsarbetet.

Styrelsen finner i och för sig en sådan ordning önskvärd.

Av särskilt värde torde härvid chefsassistenterna bli. De måste emellertid

för att kunna fullgöra sina uppgifter i mobiliseringsorganisationen få en

däremot svarande utbildning.

Av vad sålunda anförts finner styrelsen framgå att möjligheter finns att

genom en på rätt sätt uppbyggd organisation garantera mobiliseringsverksamheten

även med en centraliserad fredsadministration.

Statskontoret erinrar i samband med sitt tillstyrkande av förslaget om

att detta beräknas leda till en årlig kostnadsminskning med omkring 1,7

milj. kronor.

Statst jänstemannaförbundet och civilförsvarets tjänstemannaförening

konstaterar, att civilförsvarets personal i sin helhet enligt förslaget skulle få

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1959

tryggare anställningsförhållanden än hittills samt bättre rekryterings- och

befordringsförhållanden.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser ett av de mest väsentliga skälen för

att samla administrationen inom länsmyndigheten vara, att planläggningsverksamheten

på grund av den krigstekniska utvecklingen numera måste

omspänna betydligt större områden såväl i geografiskt som i andra på verksamheten

inverkande hänseenden. Det pågående arbetet med planeringen

för utrymning är ett sådant exempel bland många andra. De nuvarande

civilförsvarssektionerna har dessutom sedan lång tid tillbaka sett sig nödsakade

att i stor utsträckning påtaga sig planläggningsarbete, som de lokala

civilförsvar smyndigheterna till följd av bristande kvalifikationer hos administrationspersonalen

och andra orsaker icke kunnat åstadkomma. Länsstyrelsen

hyser dock vissa farhågor för att civilförsvarschefen icke kan

förväntas bli tillräckligt skolad och i övrigt skickad för sitt ansvarsfulla

arbete genom den föreslagna utbildningen samt sporadiska övningar, försvarsspel

och konferenser.

Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller, att den föreslagna administrationsformen

påminner om den som sedan 1953 funnits på Gotland och

framhåller, att erfarenheterna av denna administrationsform är enbart goda.

De principiella invändningarna mot förslaget att centralisera fredsadministrationen

i länen går i allmänhet ut på att undantag bör göras för de

största städerna. Till denna fråga återkommer jag senare. Länsstyrelsen i

Gävleborgs län anser sig emellertid över huvud taget inte kunna tillstyrka

en fullständig överflyttning av administrationen till länsstyrelserna. Som

skäl för sin ståndpunkt anför länsstyrelsen bl. a., att erforderlig beredskap

inte ernås med det av utredningen föreslagna systemet och att de lokala

kontaktmöjligheterna i samband med civilförsvarets verksamhet i fred blir

bristfälliga. Man kan enligt länsstyrelsen inte heller bortse från den psykologiska

betydelse det har om civilförsvarscheferna under fred själva förblir

ansvariga för inskrivning, utbildning, krigsorganisering in. in. i stället för

att såsom utredningen föreslår helt befrias från större delen av detta ansvar.

Länsstyrelsen vill för sin del sålunda föreslå, att civilförsvarets administration

i länen icke helt förlägges till länsstyrelsens civilförsvarssektion utan

att de administrativa uppgifterna fördelas mellan en i förhållande till nuvarande

organisation förstärkt civilförsvarssektion och civilförsvarsbyråer

inom varje blivande civilförsvarsområde. Länsstyrelsen i Norrbottens län

framhåller atl innan resurser skapats inom länsstyrelsens ram att tillgodose

övriga krigsplanläggningsbehov bör en indragning till länsstyrelsen av det

lokala civilförsvarets arbetsuppgifter noga övervägas. Länsstyrelsen anför

vidare.

Utredningens moliv för en centralisering är i och för sig riktiga, men det

torde vara obestridligt atl mobiliseringsberedskapen nedgår. Norrbottens

län omfattar ungefär en fjärdedel av landets yta. Avstånden från residens
-

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

staden till ur risksynpunkt — förutom Luleå/Boden — påtagliga områden

som Kiruna och Gällivare är stora. De slutledningar som dragits av försöksorganisationen

i Södermanlands län samt av mobiliseringsprov i rikets

mellersta och södra delar torde icke utan vidare kunna appliceras på Norrbottens

län. Som jämförelse må nämnas att krigsmakten redan i fred har 3

försvarsområdesstaber inom länet, varav den i Kiruna är förberedelsemyndighet

för 2 försvarsområdesstaber i krig.

Länsstyrelsen anser för sin del att en kretsbyråorganisation fördelad på

Luleå, Gällivare och Kalix bättre tillgodoser beredskapen inom primärområdena

i länet. Kretsbyråerna måste då självfallet göras såväl kvantitativt

som kvalitativt starkare än den nuvarande lokala administrationen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län, som genom försöksverksamheten där

haft möjlighet att på ett särskilt sätt jämföra den föreslagna nya organisationen

med den ordinära, uttalar som sin bestämda uppfattning att civilförsvarscheferna

inom de större tätorterna måste ha tillgång till heltidsanställd

välkvalificerad personal för att i fredstid kunna medverka till

uppehållandet av allmänhetens intresse för civilförsvaret. Möjlighet synes

dock länstyrelsen finnas att inom ramen för den föreslagna organisationen

ge civilförsvarscheferna ifråga sådan biträdeshjälp, om länsstyrelsen får

befogenhet att i den omfattning som förhållandena kräver placera befattningshavare

å civilförsvarssektionen hos sådana civilförsvarschefer.

Utöver angivna allmänna anmärkningar mot den föreslagna fredsadministrationen

för civilförsvaret i länen göres i yttrandena vissa detalj erinringar.

En del remissinstanser anser sålunda att man nu borde inrätta en försvå

r sse k tion i länsstyrelserna, avsedd för inte bara civilförsvarsärenden

utan även ärenden rörande övriga grenar av det civila försvaret.

Hit hör överstålhållaråmbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala

och Västmanlands län. Enligt sistnämnda länsstyrelse bör på den nya försvarssektionen

läggas all under fred förekommande försvarsplanläggning,

som icke berör polis- och säkerhetstjänst eller landskontorets verksamhet.

Beträffande de fredsadministrativa uppgifter, som skulle ankomma på

länsstyrelserna, har civil) örsvarsstyrelsen och åtskilliga länsstyrelser understrukit,

att länsstyrelserna alltjämt bör ha ansvar för civilförsvarsutbildningen

i länen och förklarat att en särskild utbildningsledare

bör tillföras civilförsvarssektionen.

Den föreslagna personalramen är för knappt tilltagen, särskilt

i fråga om kvalificerad arbetskraft, anser överbefälhavaren samt länsstyrelserna

i Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Norrbottens län.

Några remissinstanser vänder sig bestämt mot att ledande personal

inom civilförsvarssektionerna i krig placeras i

det lokala civilförsvaret.

Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar, att förslaget att civilförsvarssektionens

personal i ett mobiliseringsskede skall ställas till det lokala

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

civilförsvarets disposition tyder på att utredningen varit medveten om

centraliseringens svagheter ur beredskapssynpunkt. Enligt länsstyrelsens

uppfattning torde personalen icke kunna avstås i någon nämnvärd omfattning

under mobilisering. Det torde vara nödvändigt för länsstyrelsen att

vid övergången till krigsorganisation för egen del nyttja civilförsvarssektionens

personal så gott som helt.

I samma riktning yttrar sig överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i

Stockholms och Malmöhus län.

Vissa under remissbehandlingen framförda synpunkter avser tidpunkten

för över gång en till central administration i

länen.

Civilförsvarsstyrelsen finner det sålunda uppenbart, att en viss tid kommer

att gå åt för att uttaga och utbilda de befattningshavare, som enligt

förslaget skall medverka i mobiliseringsarbetet. En omedelbar övergång till

central administration skulle därför medföra en temporär svaghetsperiod

hos civilförsvaret. Styrelsen anser det icke troligt, att övergång till det nya

systemet kan ske redan under budgetåret 1959/60.

Riksbrandinspektören anser det mindre lämpligt, i varje fall såvitt avser

handläggningen av fredsbrandärendena, att definitivt utforma länsstyrelseorganisationen

innan resultatet av 1954 års brandlagsrevisions arbete kan

överblickas.

Slutligen framhåller länsstyrelsen i Norrbottens län att, om förslaget

rörande fredsorganisationen genomföres, övergången måste ske successivt

samt att civilförsvarscheferna måste ha ansvaret för mobiliseringsberedskapen

intill dess den nya civilförsvarssektionen uppsatts och erhållit rutin.

Som tidigare antytts har under remissbehandlingen från flera håll anmärkts,

att undanlag från de av organisationsnämnden och civilförsvarsutredningen

uppdragna riktlinjerna måste göras i fråga om civilförsvarets

f redsadministration i våra största städer.

Helt allmänt anför statstjänstemannaförbundet, att förbundet vill ifrågasätta

om icke anledning föreligger att med hänsyn till utrymningsplanläggning

och mobilisering bibehålla lokala civilförsvarsbyråer i de största och

viktigaste civil för svar sområdena.

Vad härefter beträffar Stockholms stad och län har överståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Stockholms län framlagt ett gemensamt lörslag, som i

väsentliga avseenden avviker från nämnda riktlinjer. Detta förslag har i

sin tur varit föremål för särskild remissbehandling.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län framhåller inledningsvis,

afl organisationsnämndens och utredningens förslag skulle medföra,

att den regionala instansen skulle belastas med ett synnerligen omfattande

administrationsarbete. Sådana uppgifter som rekrytering, inskrivning

och utbildning av civilförsvarspersonal, upprättande av organisations- och

specialplaner, planering av och kontroll över byggandet av allmänna skydds
-

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1959

rum för personalen, kontroll över det enskilda skyddsrumsbyggandet samt

verkskyddsfrågorna är enligt de båda myndigheterna av den natur att de i

och för sig bäst lämpar sig för handläggning på det lokala planet. Den föreslagna

centraliseringen till länsstyrelserna synes dock till väsentlig del

motiveras av att såväl civilförsvarsområden som civilförsvarskretsar i regel

befunnits för små för att tjäna som underlag för en rationell administration.

Sådana skäl för centralisering kan icke åberopas för att i Stockholms

civilförsvarsområde slopa den lokala instansen. En sammanslagning av den

lokala och regionala instansen skulle, såvitt avser stockholmsområdet icke

leda till någon minskning av betydelse i fråga om den sammanlagda arbetstid,

som nu åtgår för ärendenas handläggning. Göromålen såsom föredragande

i överståthållarämbetet skulle i stället medföra avsevärt merarbete

för civilförsvarschefen i förhållande till vad som nu åligger honom

såsom förslagsgivare och remissinstans. Det kan också befaras, att civilförsvarschefens

ställning vid förhandlingar med kommuner och enskilda

försvagades, om han blev tjänsteman i överståthållarämbetet.

Vid den nu inom överståthållarämbetet och länsstyrelsen verkställda

undersökningen har övervägts, i vad mån de fördelar, som åsyftats med

civilförsvarsutredningens och organisationsnämndens förslag om en enhetligare

administration inom staden och länet, skulle kunna ernås utan de

påvisade olägenheterna. Trots principiella betänkligheter mot att på ett

verksamhetsområde avvika från gällande administrativa indelning har härvid

samordning befunnits erforderlig i första hand på det regionala planet.

Det föreslås sålunda, att en till omfattningen begränsad försvarssektion,

som enligt vad förut sagts bör handha jämväl andra regionala försvarsfrågor

än som avser egentligt civilförsvar, inrättas gemensamt för överståthållarämbetet

och länsstyrelsen. Försvarssektionen bör uppföras på överståthållarämbetets

stat.

Även i fråga om den lokala civilförsvarsmyndigheten bör enligt överståthållarämbetet

och länsstyrelsen en viss rationalisering och personalbesparing

kunna åstadkommas, om ett gemensamt organ inrättas för Stockholms

och länets civilförsvarsområden.

Beträffande uppdelningen av civilförsvarsärendena på det regionala och

det lokala organet anses enligt förslaget till de regionala uppgifterna, som bör

omedelbart omhänderhavas av försvarssektionen, främst höra utrymningsplanläggningen

och förrådsverksamheten samt befattningen med undsättningskårer.

På civilförsvarsbyrån skulle i huvudsak ankomma de rent lokala

uppgifterna att för varje civilförsvarsområde uppgöra organisations- och specialplaner

för den skadeavhjälpande organisationen, ombesörja inskrivning,

registrering och utbildning av personal, tillse att ledningscentraler och andra

byggnadstekniska anordningar finns i behörigt skick samt kontrollera verkskyddet

och det enskilda skyddsrumsbyggandet. Det har framstått som angeläget,

å ena sidan att civilförsvarschefen beredes möjlighet att koncentrera sig

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 är 1959

på uppgiften att inom Stockholms och länets civil försvarsområden uppbygga

och vidmakthålla ett starkt lokalt civilförsvar med hög mobiliseringsberedskap

samt, å andra sidan, att på det regionala planet förutsättningar bibehålies

att på civilförsvarets, liksom andra områden, övervaka att beredskapen

hålles på en hög nivå.

Civilförsvarschefen i Stockholms civilförsvarsområde, som deltagit i utarbetandet

av överståthållarämbetets och länsstyrelsens förslag, har anmält

avvikande mening i fråga om uppdelningen av civilförsvarsärendena på det

regionala och lokala organet. Han anser, att den lokala instansen bör verkställa

all planläggning för civilförsvaret inom krigslänet. Härigenom underlättas

koordineringen av civilförsvarsplanläggningen i dess helhet, varjämte

viss personal- och kostnadsbesparing kan ernås. Av särskilt stor

betydelse anser civilförsvarschefen det vara att förrådsdetaljen icke skiljes

från övriga detaljer inom civilförsvar sbyrån. Erfarenheten har givit vid

handen, att daglig nära kontakt är nödvändig mellan de tjänstemän, som

utför krigsplanläggningsarbetet i allmänhet (organisationsdetaljen) och dem

som svarar för placering av personal och materiel enligt dessa planer (personal-

och förrådsdetaljerna). Ett avskiljande av förrådsverksamheten från

civilförsvarsbyråns planläggning i övrigt skulle innebära en försvårad mobiliseringsplanläggning

i fråga om materielen med risk för försämrad beredskap.

Det av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län framlagda

förslaget tillstyrkes i princip av överbefälhavaren samt statstjänstemannaförbundet

och civilförsvarets tjänstemannaförening.

Statskontoret vill icke rikta erinran mot att nyssnämnda förslag lägges till

grund för den civila försvarsorganisationen inom Stockholms stad och län.

Såsom skäl för denna sin inställning anför statskontoret.

Enligt statskontorets uppfattning är civilförsvarsutredningens förslag ur

den synpunkten överlägset, att civilförsvarsuppgifterna underordnas ett

enda organ, varigenom lednings- och samordningsproblemen underlättas.

Den nu föreslagna organisationen innebär å andra sidan den enligt statskontorets

uppfattning betydelsefulla fördelen, att den omfattar det totala

civila försvaret och således icke enbart det egentliga civilförsvaret. Ämbetsverket

håller före, att det skulle vara av värde, om närmare erfarenhet kunde

vinnas av en dylik organisation, till vilken direkt motsvarighet f. n. torde

saknas. Vid bedömandet av förslagen må vidare beaktas, att frågan om länsindelningen

i stockholmsregionen f. n. är föremål för övervägande. Sålunda

har nyligen eu utredning tillsatts med uppgift atl närmare undersöka sagda

problemkomplex. Med hänsyn härtill torde f. n. endast en provisorisk lösning

kunna ernås av administrationen inom området.

I övervägande negativ riktning uttalar sig om de båda länsmyndigheternas

förslag civilförsvarsstyrelsen, statens organisationsnämnd, medicinalstyrelsens

sjukvårdsberedskapsnämnd och landskommunernas förbund.

Civilförsvarsstyrelsen anser skälen för alt inordna civilförsvarets lokala

organ i länsinstansen vara tillämpliga även på Stockholms stad och län.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungi. Maj.ts proposition nr ili år 1959

Enär planläggningsuppgifterna för staden och länet ofta är omfattande,

komplicerade och svårlösta, ligger det enligt styrelsens mening stor vikt på

att planläggningsarbetet icke splittras sönder på en regional och en lokal

förvaltningsenhet. Det torde bli svårt att mellan dessa instanser göra en uppdelning

av civilförsvarets planläggnings- och övriga uppgifter, som icke ger

upphov till dubbelarbete och tidsödande sammanjämkningar.

Orgnnisationsnämnden finner övervägande skäl tala för att man icke ens

provisoriskt skapar två skilda gemensamma organ, ett inom överståthållarämbetet

och ett fristående under detta för civilförsvarets förberedelseåtgärder

i fred. En sådan uppdelning av civilförsvarsuppgifterna skulle leda till

mindre lämplig ansvarsfördelning — civilförsvarschefen blir t. ex. primärt

ansvarig för civilförsvarsorganisationens mobiliseringsduglighet personellt

sett men icke i materiellt hänseende, då förrådshållningen av eivilförsvarsmaterielen

föreslås ankomma på det regionala organet — samt till behov

av särskild samordning av planläggningsåtgärderna mellan de båda organen.

Enligt medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd innebär överståthållarämbetets

och länsstyrelsens förslag i verkligheten, att fredsadministrationen

blir uppdelad på två regionala organ. Nämnden ställer sig tveksam

till, om man bör tillägga en lokal civilförsvarsmyndighet förvaltningsuppgifter

för ett verksamhetsområde, som i andra likartade hänseenden föreslås

skola administreras av vederbörande statliga myndigheter med hjälp av

ett för ändamålet särskilt tillskapat regionalt organ.

För landskommunernas förbund förefaller det som om den av organisationsnämnden

och civilförsvarsutredningen föreslagna organisationsformen,

varigenom fredsadministrationen koncentreras till den gemensamma

civilförsvarssektionen, vore att föredraga med hänsyn till samordningsproblemen.

I fråga om Göteborg och Malmö framhåller civilförsvarsstyrelsen, att möjlighet

bör finnas att lösa frågorna om fredsadministrationen på annat sätt

än genom sammanslagning med respektive läns övriga fredsadministration.

Särskilt för Malmös del talar sålunda lokala skäl för en delad administration.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har för sin del förklarat sig vara

beredd att godtaga förslaget att befria den lokala civilförsvarsmyndigheten

från nuvarande ansvar för fredsadministrativa uppgifter och överflytta dem

till en förstärkt civilförsvarssektion i länsstyrelsen.

För länsstyrelsen i Malmöhus län står det klart, sedan utredningens förslag

till fredsadministration penetrerats, att utredningen i sin strävan att

skapa en driftbillig och effektiv fredsarbetsenhet på ett för civilförsvarets

beredskap och effektivitet i krig farligt sätt bortsett från vissa fundamentala

synpunkter. Länsstyrelsen framhåller, att länen i vårt land har så skiftande

struktur, att en enhetlig lösning av de lokala och regionala fredsadministrationsproblemen

på intet sätt är en självklarhet och ej heller bör efter
-

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

strävas. Snarare måste denna strävan att stöpa en organisation i samma

form över hela landet oavsett särdragen i de olika delområdena bedömas

mycket kritiskt, då den med fog kan antagas ha sin grund mera i en abstrakt

likformighetstendens än i en önskan att skapa praktiskt utformade

arbetsenheter. Vad som kan anses passa i län med en eller ett par centralorter

av verklig betydelse är på intet sätt självklart den bästa lösningen i

stadsrika län, som exempelvis Malmöhus län.

Det kretsbyråsystem, som införts i Malmöhus län, har visat sig fungera

väl och torde kunna tillfredsställa rimliga krav på effektivitet och rationalisering.

Därest emellertid nuvarande kretsbyråsystem ej skulle anses kunna

bibehållas, bör enligt länsstyrelsen i allt fall för Malmöhus läns vidkommande

en organisation, som innebär en syntes av utredningsförslaget och

det nuvarande kretsbyråsystemet, skapas. Härom anför länsstyrelsen vidare.

Länsstyrelsens civilförsvarssektion skulle organiseras i huvudsak enligt

utredningens förslag. Dock borde ur personal- och uibildningsdetaljen utbrytas

alla ärenden angående uttagning, inskrivning och registrering, som

skulle överföras till den lokala administrationen, som tänkes bestå av civilförsvarschefen

med biträde av en civilförsvarsassistent plus eventuellt skrivbiträde.

I de större städerna som t. ex. Hälsingborg måste en kraftigare organisation

tänkas. Den på Malmö speciellt inriktade personalen skulle däremot

kunna inlemmas i civilförsvarssektionen på länsstyrelsen.

Den lokala civilförsvarsmyndigheten skulle förutom ovannämnda ärenden

i allt organisationsarbete samt i all teknisk och förrådsplanläggning dels

insamla alla nödvändiga lokala uppgifter och dels såsom lokal expertis vid

behov adjungeras till civilförsvarssektionen, varvid dess verksamhet skulle

förläggas dit. På detta sätt skulle man uppnå just den syntes av arbetsspecialisering

och lokal orientering, som är den bästa garantin för ett realistiskt

utformat organisations- och planläggningsarbete. Den lokala civilförsvarsmyndigheten

bleve på detta sätt också väl skickad i sin tredje huvuduppgift,

nämligen att på det lokala planet verka för samordning av planläggningsarbetet

mellan civilförsvaret och andra samhällsorgan.

Departementschefen

För att civilförsvarets administration skall bli rationell och effektiv måste

uppenbarligen en omorganisation ske även på det regionala och lokala planet.

Av särskild betydelse anser jag vara, att civilförsvarscheferna därvid

ges bättre möjligheter än nu att förbereda sig för sina uppgifter i krig och

att ägna sig åt krigsplanläggningen. Från denna synpunkt vore det av stort

värde, om civilförsvarscheferna kunde befrias från administrationsarbetet

i fred.

Som organisationsnämnden visat, skulle en betydande rationalisering av

civilförsvarets fredsorganisation i länen vinnas, om det administrativa

arbetet centraliserades till länsstyrelserna. Den försöksverksamhet som

bedrivits i Södermanlands län har givil de bästa erfarenheter av en sådan

organisation. Undersökningarna ger också vid handen att, trots den för
-

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

stärkning av länsstyrelsernas civilförsvarssektioner, som därvid måste företagas,

väsentliga kostnadsbesparingar står att vinna av omorganisationen.

Genom den fortlöpande kontakt och de ofta återkommande konferenser,

som civilförsvarssektionen enligt förslaget skall hålla med varje civilförsvarschef

i länet, torde denne bli väl orienterad om organisationen i civilförsvarsområdet

och om planläggningen för civilförsvaret.

Med hänsyn till vad jag nu anfört vill jag i princip förorda, att det av

organisationsnämnden framlagda förslaget till ny fredsorganisation för

civilförsvaret i länen, vilket biträtts av utredningen och det alldeles övervägande

antalet remissinstanser, genomföres. Klart är emellertid, att en

omedelbar övergång till centraliserad administration inte kan ske. Det synes

mig fördenskull lämpligt att övergången i huvudsak får anstå till budgetåret

1960/61, men den bör med all kraft förberedas av civilförsvarsstyrelsen och

länsstyrelserna redan under nästa budgetår.

Givet är att man vid den närmare utformningen av organisationen bör

beakta de särskilda förhållandena i de olika länen. Hur denna utformning

bör göras, torde få prövas i samband med anslagsäskandena för den nya

organisationen. Till dess synes också böra anstå med ställningstagandet

till frågan, om några principiella avsteg från organisationsnämndens förslag

kan behöva göras, framför allt med avseende på våra största städer,

och om det är möjligt att i stället för civilförsvarssektionen inrätta en

försvarssektion i länsstyrelserna, avsedd för alla grenar av det civila försvaret.

Vad slutligen beträffar frågan huruvida ledande civilförsvarspersonal

inom länsstyrelsen i krig bör placeras i det lokala civilförsvaret synes mig

denna böra bedömas helt efter de särskilda förhållandena i länen. Liksom

hittills bör det sålunda ankomma på länsstyrelsen att utse civilförsvarscheferna.

10. Principerna för materielanskaffning och förrådshållning

Civilförsvarsutredningens förslag

Utredningen

Utredningen framhåller i sitt slutbetänkande, att någon anskaffningsplan

för civilförsvarets samlade materielbehov f. n. icke finns och att avsaknaden

av sådan plan medfört, att kostnaderna för civilförsvarets materielbehov icke

kunnat överblickas av statsmakterna. Detta har i sin tur haft till följd att i

och för sig berättigade önskemål om medel till materiel icke alltid blivit tillgodosedda.

Vidare har förhållandet försvårat en rationell och ekonomisk

uppbyggnad av förrådsorganisationen.

Avgörande för frågan i vilken utsträckning civilförsvarets materielbehov

skall tillgodoses genom upphandling i fredstid har utredningen

ansett böra vara hänsynen till kravet på god och snabb mobiliseringsbered
-

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

skap. Utredningen har sålunda utgått från att materiel till den skadeavhjälpande

organisationen skall anskaffas i fred. En förutsättning för att

denna organisation snabbt skall kunna träda i funktion är nämligen att

materielen finns att tillgå beredskapsförpackad i civilförsvarets förråd.

Undantag göres dock för motorfordon, som med erforderlig snabbhet kan

tagas i anspråk med förfoganderätt.

För att behovet av materielupphandling och förrådshållning skall minska

förordar utredningen att anskaffning av personlig utrustning till personalen

begränsas till att avse endast sådan vid beredskap erforderlig materiel, som

de civilförsvar spliktiga icke kan antagas själva inneha i fred. De civilförsvar

spliktiga bör nämligen under tjänstgöring i civilförsvaret i största

utsträckning använda egna kläder. Skälig slitageersättning bör därvid

kunna utgå. Utredningen har dock räknat med att viss personal skall utrustas

med särskild beklädnad. Bevakningskårerna skulle sålunda, i likhet

med vad som hittills avsetts, förses med militär fältuniform. Undsättningskårernas

samt brand- och räddningskårernas personal ävensom viss personal

i ledningskårerna skulle tilldelas s. k. larmställ, dvs. beklädnad av

det slag som användes av fredsbrandkårernas personal. Därjämte skulle

övrig personal i betydande omfattning förses med överdragskläder.

Vid anskaffningen av civilförsvarets materiel bör enligt utredningen sådan

avvägning ske, att en viss jämnhet i beredskapen inom och mellan de

olika kårerna ernås.

För att få underlag för bedömandet av det totala behovet av materiel,

som bör anskaffas i fred, och kostnaderna för denna anskaffning har utredningen

låtit kårvis sammanställa dessa behov. Däri ingår även för länen

beräknat behov av reservmateriel om 10 %. Utöver sålunda beräknat materielbehov

räknar utredningen med en på längre sikt erforderlig omsättning

av materielen. Den genomsnittliga tiden för civilförsvarsmaterielens hållbarhet

beräknas till 20 år och behovet av omsättningsmateriel till ca 5 %

av den totala materielmängden. Utredningen räknar inte med något väsentligt

omsättningsbehov beträffande nyanskaffad materiel förrän efter uppbyggnadsperiodens

slut (tio år). Visst behov av omsättning anses däremot

föreligga beträffande den redan befintliga materielen.

Utredningen behandlar särskilt frågan om anskaffning av gasmasker

för civilbefolkningen (folkgasmasker). I fråga om gasmaskens skyddsvärde

vid gasanfall under nu bedömbara förhållanden har skyddsvärdet

vitsordats av expertisen på området. Civilbefolkningen måste enligt utredningens

uppfattning alltjämt i rimlig omfattning utrustas med gasmasker.

I fråga om den fortsatta anskaffningen anser utredningen dock, att t. v. en

viss återhållsamhet bör iakttagas. Utredningen beräknar medel för nyanskaffning

av 1 000 000 gasmasker för civilbefolkningen. Tillsammans med

redan befintligt antal skulle gasmasker för civilbefolkningen härigenom

komma alt finnas till ett antal av mer än It 000 000. Härjämte räknar utred
-

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

ningen, utan att närmare ange behovet, med att utrustning till civilbefolkningen

kan behöva anskaffas såsom ett led i skyddet mot verkningarna av

radioaktiv strålning.

Vad beträffar civilför svars in aterielens förvaring och

vård erinrar utredningen om att skyldighet f. n. föreligger för kommun

att förvara och underhålla sådan för det allmänna civilförsvarets ordningsoch

bevakningstjänst, brandtjänst samt tekniska tjänst anskaffad materiel,

som icke utgör personlig utrustning för tjänstegrenarnas personal. Utredningen

finner den nuvarande ordningen icke vara i alla delar tillfredsställande

och anser, att civilförsvarets materielberedskap bäst tillgodoses, om

staten ansvarar för förrådshållningen av all civilförsvarsmateriel. Därest

nuvarande bestämmelser bibehålies skulle kommunerna med hänsyn till

det ökade behovet av civilförsvarsmateriel i många fall bli nödsakade att

anskaffa särskilda förrådsutrymmen för att kunna fullgöra sin skyldighet.

Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen, att den nuvarande skyldigheten

för kommunerna att förvara civilförsvarsmateriel utgår.

Förrådshållningen av civilförsvarets materiel bör enligt utredningen ske

på så sätt, att en förrådsenhet upprättas för varje civilförsvarsområde.

Materielen bör i förrådslokalerna uppläggas särskilt för varje inställelseplats

och förpackas så att den vid beredskap snabbt kan föras till utrustningsplatserna.

Utredningen anser, att förrådsorganisationen av ekonomiska skäl i möjligaste

mån bör baseras på förhyrda förråd. Genom studier av förrådsorganisationen

har utredningen emellertid funnit, att visst förrådsbehov

oundgängligen måste tillgodoses genom nybyggnad. Skälet härtill är i

huvudsak den knappa tillgången på godtagbara lokaler för förhyrning.

Enligt sina direktiv har utredningen också prövat lämpligheten av att

viss materiel förvaras av den civilförsvarspliktige. Sålunda har statens

organisationsnämnd i samråd med utredningen och civilförsvarsstyrelsen

under ett år anordnat s. k. utrustningsövningar berörande tillhopa 2 150

personer i Stockholms, Malmö, Uddevalla, örnsköldsviks och Nederkalix

civilförsvarsområden. Den utlämnade materielen har i regel vårdats utan

anmärkning under försökstiden. Utredningen har emellertid funnit, att

utlämning i fred av personlig utrustning till de civilförsvarspliktiga icke

medför någon väsentlig fördel vid intagandet av beredskap. Mobiliseringstiden

blir främst beroende av hur snabbt den övriga utrustningen åt enheterna

kan utlämnas, varför det framför allt gäller att finna en lämplig form

för denna utlämning. Utredningen har med hänsyn härtill och då det från

kostnads- och vårdsynpunkt befunnits fördelaktigast att förvara materielen

i förråd ej velat föreslå, att civilförsvarsmateriel i fred utlämnas till

civilförsvarspliktiga. Beredskapssynpunkten blir enligt utredningen tillgodosedd,

om utrustningen i fråga förpackas i en för varje man avsedd

kartong, som förvaras i omedelbar närhet av inställelseplatserna.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

209

Remissyttrandena

Betydelsen av att få till stånd en anskaffningsplan avseende

civilförsvarets samlade materielbehov understrykes särskilt av civilförsvarsstyrelsen,

försvarets forskningsanstalt samt länsstyrelserna i Kristianstads

och Västerbottens län.

Utredningens uppfattning om vilka materielbehov som bör

tillgodoses genom anskaffning i fred röner i allmänhet

icke någon erinran.

Överbefälhavaren framhåller betydelsen av att civilförsvaret får en sådan

materielberedskap att det snabbt kan träda i funktion.

överståthållarämbetet understryker kraftigt utredningens påpekande att

nyanskaffning av materiel bör ske på sådant sätt att ett visst antal enheter

inom samtliga kårer alltid är funktionsdugliga.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap förklarar, att fredsupphandlingen

mera bör inriktas på varor, som är speciella för civilförsvarets

verksamhet, än på varor av allmänbrukskaraktär, vilka åtminstone i viss

utsträckning kan förväntas finnas tillgängliga i handeln eller hos civilförsvarets

personal. På liknande sätt uttalar sig försvarets forskningsanstalt.

Civilförsvarsstyrelsen berör särskilt frågan om civilförsvarspersonalens

beklädnadsutrustning och framhåller, att personalen enligt utredningens

förslag skulle bli synnerligen oenhetligt utrustad. Styrelsen erinrar om att

utredningens materielbehov upptar fyra olika typer av ytterbeklädnad,

nämligen uniform m/39 (för bevakningskårernas personal), larmställ, överdragskläder

och skyddsöverdrag, samt anför.

Inte minst ur utlämningssynpunkt vid mobilisering vore en sådan differentiering

till stort förfång och därför ägnad att försvaga beredskapen.

Även det fredsmässiga förrådsarbetet med uppläggning och fördelning av

materielen för olika enheter och utrustningsplatser skulle bliva onödigt

komplicerat. Dessutom bör väl civilförsvaret såsom en gren av totalförsvaret

uppträda med en uniformering, som är åtminstone något så när

likformig.

Enligt styrelsens mening bör varje man inom civilförsvaret utrustas med

eu tjock och varm beklädnad. Det av brandkårerna allmänt begagnade

»larmstället», dvs. en slitstark och oöm blå kommisskostym, synes vara ett

ändamålsenligt plagg. I förläggningarna och särskilt efter tjänstgöring på

skadeplatser bör personalen vidare ha möjlighet att utbyta larmstället mot

en tunnare och lättare beklädnad och därför ha tillgång till prisbilliga

överdragskläder av bomull eller liknande (= den militära »grötmunderingen»).

Hela personalen bör dessutom utrustas med en omgång skärmmössor,

arbetsskodon, skjortor, kalsonger och strumpor.---Av ifråga
varande

persedlar är larmställ och överdragskläder det viktigaste; i fråga

om underkläder och skodon kan möjligen tänkas det av utredningen föreslagna

systemet att personalen mot skälig slitageersättning begagnar egna

persedlar.

14 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 114

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

Civilförsvarsstyrelsen anser det vidare från beredskapssynpunkt erforderligt

att man redan i fred anskaffar viss förplägnads- och förläggningsmateriel

för civilförsvarspersonalen.

Även överståthållarämbetet är av den meningen, att civilförsvarspersonalen

vid krigsorganisering bör erhålla uniform samt underkläder, skor

och annan personlig utrustning.

Beträffande allmänhetens utrustning med gasmasker

ifrågasätter försvarets forskningsanstalt om icke, bl. a. av psykologiska

skäl, civilbefolkningen i dess helhet, eller i varje fall befolkningen i tätorterna

och dessas närhet, borde förses med gasmasker vid beredskap. En

liknande synpunkt anföres av överbefälhavaren.

De av utredningen föreslagna principerna för materielens uppläggning

och förvaring i förråd röner i stort sett icke någon

erinran.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller, att den förrådsorganisation som utredningen

föreslår i stort överensstämmer med den organisation som civilförsvaret

f. n. har. I frågan huruvida materielen bör förvaras i förråd eller

utlämnas till de enskilda civilförsvarspliktiga anser civilförsvarsstyrelsen,

att det bör ankomma på den myndighet, som har att svara för beredskapen

att bedöma i vilken mån det kan vara erforderligt att materiel utlämnas.

Överståthållarämbetet uttalar sig i samma riktning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län finner de erfarenheter, som länsstyrelsen

tidigare gjort beträffande utlämning av personlig utrustning till bevakningspolispersonal,

tala mot ett dylikt förfaringssätt. Den numera inom

länet tillämpade förvaringen av sistnämnda utrustning i ortsvis upplagda

kartongförpackningar synes länsstyrelsen mycket ändamålsenlig. Liknande

uppfattning har länsstyrelserna i Kalmar och Västerbottens län.

Till utredningens förslag att den nuvarande skyldigheten för

kommunerna att förvara och underhålla viss civilförsvars

materiel skall upphöra ansluter sig överbefälhavaren,

statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i

Östergötlands och Västerbottens län.

Överbefälhavaren understryker vikten av att uppläggning av civilförsvarsmateriel

undvikes inom utrymningsorter. Ett överförande av ansvaret

för förrådshållningen till staten synes överbefälhavaren borga för att denna

synpunkt blir bättre beaktad än f. n.

Statens organisationsnämnd framhåller i denna fråga, att den av civilförsvaret

anskaffade brandmaterielen endast avser den för krigsfall erforderliga.

Möjlighet att i någon omfattning av betydelse använda och omsätta

denna materiel i fred i brandväsendet torde icke föreligga. Då staten svarar

för förrådshållningen av annan civilförsvarsmateriel och under förutsättning

att materielen kan långtidsförvaras utan omsättning, synes det nämn
-

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1959

den vara konsekvent, att kommunerna icke vidare betungas med utgifter

för underhåll och förvaring av materielen ifråga.

Överståthållarämbetet gör det förbehållet till sitt ställningstagande till

ifrågavarande spörsmål, att ämbetet ifrågasätter om det icke bör ankomma

på kommun att utan kostnad för statsverket tillhandahålla teknisk sakkunskap

för vård av framför allt brandmateriel.

Förslaget att befria kommunerna från ansvaret för förrådshållningen

avstyrkes av civilförsvarsstyrelsen, riksbrandinspektören, länsstyrelsen i

Jönköpings län, Sveriges civilförsvarsförbund och svenska brandskyddsföreningen.

Civilförsvarsstyrelsen säger sig dock vara medveten om att kommunerna

för att fullgöra ifrågavarande plikt stundom kan ställas inför betydande

svårigheter och kommer att orsakas icke oväsentliga kostnader. Starka

skäl talar därför enligt styrelsen för att gottgörelse skall utgå till kommunerna.

En viktig synpunkt vid bedömandet av frågan anses vara önskvärdheten

av att förråden sprides med hänsyn till beredskapen och placeras i

så nära anslutning som möjligt till respektive utrustningsorter. Nuvarande

bestämmelser anses i detta hänseende vara de lämpligaste.

Departementschefen

Avsaknaden av en plan för civilförsvarets materielanskaffning har utan

tvekan utgjort en allvarlig svaghet i uppbyggnadsarbetet. Det har sålunda

inte varit möjligt att få en överblick över anslagsbehoven och inte heller

har civilförsvarsmyndigheternas planeringsverksamhet kunnat bedrivas

fullt ändamålsenligt. I samband med att civilförsvarets omfattning och

organisation prövas bör därför en anskaffningsplan för materielen upprättas.

Utredningen har som en allmän princip utgått från att anskaffning i

fredstid bör ske av sådan materiel som eljest icke finns att tillgå med tillräcklig

grad av snabbhet vid ett mobiliseringstillfälle. Övrig materiel anses

vid behov kunna tagas i anspråk med förfoganderätt. Med hänsyn till betydelsen

av att snabbt kunna krigsorganisera civilförsvaret måste principen

anses riktig och jag förordar att den lägges till grund för materielanskaffningen.

Därvid förutsätter jag, att för anskaffning endast kommer

i fråga sådana materielslag, som oundgängligen erfordras för att god beredskap

skall vinnas, och att en noggrann prövning sker från fall till fall av

möjligheten alt tillföra organisationen den erforderliga materielen först i

elt beredskapsläge. Jag vill understryka utredningens påpekande, att nyanskaffning

av materiel bör ske på sådant sätt, att ett visst antal enheter inom

samtliga kårer alltid är funktionsdugliga.

Eu särskild fråga i detta sammanhang är i vilken utsträckning personlig

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1959

beklädnadsutrustning skall anskaffas till civilförsvarspersonalen och i vilken

oinfattning lämpliga sådana persedlar kan tillhandahållas av de civilförsvarspliktiga

själva. Att viss del av personalen bör förses med tjänstedräkt

synes klart. Så är redan nu avsett beträffande civilförsvarspolisen.

Några remissinstanser har hävdat att all civilförsvarspersonal borde kunna

utrustas enhetligt med tjänstedräkt. Jag är f. n. inte beredd att ansluta mig

till denna uppfattning och vill inte nu förorda en längre gående anskaffningsplan

i denna del än vad utredningen föreslagit. Slutligt ställningstagande

till omfattningen av ifrågavarande anskaffning torde få ske i samband

med prövningen av de årliga anslagsbehoven till verksamheten.

Vad utredningen anfört beträffande anskaffning av gasmasker kan jag

biträda. Som jag tidigare anfört är det också angeläget att erforderliga instrument

anskaffas för indikering av radioaktivitet.

I fråga om materielens förvaring och vård synes mig tillräckliga skäl

inte föreligga att göra ändring i de principer som nu gäller för ansvarsfördelningen

mellan stat och kommun. Den nuvarande ordningen medför obestridliga

fördelar, framför allt därigenom att sakkunnig tillsyn erhålles

över sådana materielslag, som användes i den kommunala verksamheten.

Beträffande frågan i vad mån materiel skall kunna utlämnas till de enskilda

civilförsvarspliktiga anser jag i likhet med civilförsvarsstyrelsen det

böra ankomma på den myndighet som har att svara för beredskapen att

efter anvisningar av central myndighet göra bedömningen.

11. Frivillig civilförsvarsverksamhet

Civilförsvarsutredningens förslag

Utredningen

Utredningen behandlar frågan om den frivilliga civilförsvarsverksamheten

närmast för att söka ange för vilka uppgifter statsbidrag kan behöva

utgå till de frivilliga organisationerna.

Den frivilliga civilförsvarsverksamheten bör enligt utredningen få bredast

möjliga förankring hos de frivilliga försvarsorganisationerna. Det synes

utredningen nämligen angeläget, att frivilligorganisationernas idealitet

och speciella förmåga att uppväcka och vidmakthålla intresse för försvarsverksamhet

tillvaratages även beträffande civilförsvaret. Härtill kommer,

att dessa organisationer i sin verksamhet kan beträda vägar, som icke alltid

torde vara framkomliga för myndigheterna. Särskilt i tider av, i vart fall

skenbar, världspolitisk avspänning är en målmedveten frivillig försvarsverksamhet

av stor betydelse.

Syftet med den frivilliga verksamheten på civilförsvarets område bör

enligt utredningen vara att komplettera de civilförsvarsåtgärder, som myndigheterna

vidtager. Det bör därför dragas en klar gräns mellan myndigheternas

och de frivilliga organisationernas arbetsuppgifter, så att stats
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1959

bidrag, som utgår till stöd för den frivilliga verksamheten, icke avser åtgärder

som skall genomföras med utnyttjande av civilförsvarsplikt eller eljest

åligger myndigheterna att genomföra. Utredningen anser, att även med en

sådan begränsning av frivilliguppgifterna är dessa så omfattande och arbetskrävande,

att medverkan behövs av varje härför lämpad frivillig organisation.

Den allmänna upplysningsverksamheten beträffande civilförsvaret anser

utredningen i första hand och till sin väsentligaste del böra ankomma på

civilförsvarsmyndigheterna (civilförsvarsstyrelsen, länsstyrelserna och

civilförsvarscheferna), men utredningen framhåller, att det är till stort

gagn om den statliga upplysningsverksamheten kompletteras av de frivilliga

organisationerna. Utredningen har emellertid funnit sig icke böra

föreslå särskilda statsbidrag för detta ändamål av det skälet, att en utvidgning

av statsbidragsgivningen beträffande den frivilliga upplysningsverksamheten

enligt utredningens mening ej bör ske innan man undersökt möjligheten

av en samordning av all bidragsgivning till dylik upplysning beträffande

totalförsvaret.

Beträffande den frivilliga utbildningsverksamheten erinrar utredningen

om sitt av utbildningsutredningen biträdda förslag att all obligatorisk utbildning

av inskriven civilförsvarspersonal ■— med visst undantag för

verkskyddspersonal — skall handhavas av civilförsvarsmyndigheterna samt

att så även skall vara fallet med den kompletterande frivilliga utbildning,

som anses böra anordnas för dylik personal. Endast sådan av frivilligorganisationerna

bedriven utbildning som avser allmänheten samt inskriven

men ej i fred obligatoriskt utbildad civilförsvarspersonal bör enligt

utredningens mening stödjas med statsbidrag.

Frivilligverksamhetens viktigaste utbildningsuppgift blir enligt utredningen

utbildning i självskydd. Utredningen nämner som exempel

på självskyddsåtgärder eldsläckning, hastigt ingripande för att rädda

människor ur antända eller nedrasade byggnader och för att lämna dem

första hjälp, omhändertagande av lättare skadade som ej behöver sjukhusvård,

skyddsåtgärder mot stridsgaser, radioaktiv strålning och biologisk

krigföring, hjälp åt utrymmande befolkning, biträde åt civilförsvarets räddningsenheter

med transporter av skadade från skadeområden till uppsamlingsplatser

in. in.

Utredningen har i likhet med utbildningsutredningen förutsatt, att vägledning

i självskydd skall ges av civilförsvarsmyndigheterna genom broschyrer

och dylikt. Denna vägledning anser utredningen dock böra kompletteras

och fördjupas genom muntlig information och genom korta instruktiva

utbildningskurser. Speciellt gäller detta i de fall då den teoretiska

kunskapen bör kombineras med praktisk färdighet. Vad här sagts anses

gälla exempelvis släckning av bränder, olycksfallsvård och åtgärder till

skydd mot stridsgaser.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214 Kurtgl. Maj.ts proposition nr i 14 år 1959

De för utbildningsuppgifter av angiven art bäst lämpade frivilliga organisationerna

är enligt utredningens uppfattning Sveriges civil försvarsförbund

och svenska röda korset. En fördelning av arbetsuppgifterna mellan

de båda organisationerna anser utredningen lämpligen böra ske så att vederbörande

organisations speciella resurser tillvaratages och rationellt utnyttjas.

Sålunda synes det utredningen naturligt att svenska röda korset bedriver

den frivilliga självskyddsutbildningen i olycksfallsvård och hemsjukvård,

medan den frivilliga självskyddsutbildningen i övrigt bör handhavas av

Sveriges civilförsvarsförbund och dess underorganisationer.

Statsbidrag till kostnaderna för frivillig utbildning i självskydd bör

enligt utredningen utgå enligt ett för elev och undervisningstimme fixerat

belopp. Beloppet bör bestämmas med hänsyn till såväl direkta kurskostnader

som på kurserna belöpande förvaltningskostnader. I beloppet bör även

inräknas kostnader för den informationsverksamhet, som syftar till att stimulera

deltagandet i frivillig civilförsvarsutbildning. Det synes utredningen

riktigast att statsbidragsgivningen göres direkt beroende av antalet utbildade

personer och att fasta årliga statsbidragsbelopp icke såsom hittills utbetalas

till den frivilliga utbildningsverksamheten.

Utöver för nu nämnda utbildningsändamål föreslår utredningen att medel

anvisas på civilförsvarets stat till den av Sveriges lottakårer bedrivna frivilliga

utbildningen i förplägnadstjänst, enär det kan förutses,

att tillfällig kvalificerad förstärkningspersonal för förplägnad, som

ankommer på civilförsvaret, kan behövas i vissa situationer. Behovet av frivillig

utbildning av personer för ifrågavarande uppgift har utredningen angivit

till ca 400 personer årligen.

Vidare finner utredningen medel erforderliga för att stödja frivillig

utbildning av lastbilsförare till civilförsvaret. Denna utbildning

bör lämpligen ske genom Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund. Den

årliga maximala utbildningskapaciteten för civilförsvarsändamål beräknas

till 150 lastbilsförare.

Vid sidan av statsbidragen till själva utbildningen bör enligt utredningen

medel liksom hittills, ehuru i mer begränsad omfattning, anvisas till stöd

åt Sveriges civilförsvarsförbunds och därtill anknutna länsförbunds administrationskostnader.

Utredningen behandlar slutligen frågan om frivillig flygverksamhet och

dess utnyttjande inom civilförsvaret. Frivillig flygverksamhet hedrives av

Kungl. svenska aeroklubben, som förklarat sig vilja verka för upprättandet

av en till klubben ansluten frivillig flygkår, i vilken flygplan och förare

registreras för att utnyttjas i civilförsvaret. Utredningen framhåller, att

civilförsvaret visserligen bör ha tillgång till helikoptrar och flygplan för sin

verksamhet men anser, att material icke föreligger för närvarande för att

avge slutligt förslag i ämnet. Frågorna rörande organisationen av civilförsva
-

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

rets frivilliga flygverksamhet bör enligt utredningen göras till föremål för

ytterligare överväganden av vederbörande fackmyndigheter i samarbete med

aeroklubben.

Remissyttrandena

Betydelsen av statligt stöd åt de frivilliga försvarsorganisationernas

verksamhet på civilförsvarets område framhålles allmänt av remissinstanserna.

Överståthållarämbetet uttalar, att förefintligheten av en frivilligrörelse,

som står beredd att tillhandahålla en stomme till den rikt förgrenade upplysnings-

och utbildningsorganisation, vilken måste kunna träda i funktion

vid krigsfara, får anses utgöra ett framträdande beredskapsintresse. Betydelsen

av att hålla frivilligrörelsen vid liv under tider, då den breda allmänhetens

intresse för civilförsvaret är ringa, kan enligt ämbetet motivera att

det frivilliga civilförsvaret tilldelas uppgifter, vilka eljest lika väl skulle

kunna ombesörjas av myndigheterna eller andra frivilligorgan.

I fråga om upplysningsverksamheten anför civilförsvarsstyrelsen,

att de statliga myndigheternas möjligheter till sådan verksamhet

blir tämligen begränsade i den nya organisationen. Styrelsen vill därför

kraftigt understryka behovet av en kompletterande frivillig civilförsvarsupplysning

och finner erfarenheterna av den verksamhet, som Sveriges

civilförsvarsförbund hittills bedrivit på detta område, vara mycket goda.

Styrelsen nämner i detta sammanhang även den verksamhet som bedrives

av styrelsens kvinnoutskott och av civilförsvarets kvinnokommittéer ute i

länen.

Behovet av statligt stöd åt den frivilliga upplysningsverksamheten framhålles

i övrigt av överbefälhavaren, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar

och Västerbottens län samt Sveriges civilförsvarsförbund.

Civilförsvarsutredningens förslag att statligt stöd bör kunna utgå till

frivillig utbildningsverksamhet för vissa angivna ändamål

biträdes allmänt. Skilda meningar har dock framförts i fråga om den föreslagna

fördelningen av ett sådant stöd mellan de olika organisationerna.

I vissa hänseenden föreslås även att verksamhetens omfattning vidgas i

förhållande till vad utredningen föreslagit.

Civilförsvarsstyrelsen finner erfarenheterna av den frivilliga t i I läggsutbildning

(fortutbildning) som civilförsvarsförbundet och dess underorganisationer

hittills bedrivit vara goda och anser att sådan verksamhet bör

stödjas även i fortsättningen. Beträffande utbildningen i självskydd bör

enligt styrelsen till huvudman för denna verksamhet utses civilförsvarsförbundet.

Samverkan förutsättes dock äga rum med andra organisationer

på så sätt att dessa åtager sig alt utföra viss utbildning. Styrelsen har ingen

erinran mot utredningens förslag om utbildning av bilförare genom törsorg

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

av Sveriges kvinnliga bilkårer eller utbildning av förplägnadslottor genom

försorg av Sveriges lottakårer.

Till de remissinstanser som ansluter sig till tanken att utnyttja de frivilliga

organisationerna för fortbildning utanför den obligatoriska utbildningens

ram hör Sveriges civilförsvarsförbund samt länsstyrelserna i Jönköpings,

Göteborgs och Bohus och Västerbottens län.

I fråga om kursverksamheten för utbildning i självskydd tillstyrker länsstyrelserna

i Jönköpings och Kalmar län utredningens förslag att en uppdelning

av verksamheten skall ske mellan röda korset och civilförsvarsförbundet,

så att den förra organisationen har hand om sjukvårdskur serna

och den senare om kursverksamheten i övrigt. Denna linje stödjes även

av överstyrelsen för svenska röda korset, som särskilt framhåller betydelsen

av att denna organisation i statsbidragshänseende jämställes med andra på

civilförsvarets område verksamma frivilliga organisationer.

Sveriges civilförsvarsförbund är av den uppfattningen att den frivilliga

självskyddsutbildningen icke bör delas upp mellan förbundet och röda

korset, övervägande skäl synes förbundet tala för att det får i uppdrag att

handha även kurser som avser sjukvårdsutbildning. Av samma mening är

överståthållarämbetet, som bedömer det som utsiktslöst att få anslutning

till självskyddskurser om icke samtliga moment, även sjukvårdsdelarna,

ingår i kursen. Rekrytering, registrering och utbildning av självskyddsledare

är enligt ämbetet en lämplig uppgift för de lokala civilförsvarsföreningarna

med deras personkännedom.

Vad till sist gäller frågan om statligt stöd till frivillig flygverksamhet

i civilförsvaret ansluter sig ett flertal remissinstanser till tanken

att söka upprätta en till svenska aeroklubben anknuten frivillig flygkår,

som kunde utnyttjas i civilförsvarets tjänst.

Civilförsvarsstyrelsen understryker i sitt yttrande värdet av en dylik

organisation och förordar, att statsmedel ställes till aeroklubbens förfogande

för dess medverkan vid uppbyggnaden av en frivillig flygorganisation,

avsedd dels för krigstjänstgöring i civilförsvaret och dels för fredstjänstgöring

inom skogsbrandbevakningen. Betydelsen för skogsbrandbevakningens

ordnande att ha tillgång till en organiserad frivillig flygkår

understrykes kraftigt av riksbrandinspektören, som anser det möjligt att

härigenom vinna icke oväsentliga kostnadsbesparingar.

Luf tf artsstyrelsen finner det riktigt att söka tillvarataga de till aeroklubben

anslutna flygklubbarnas personella och materiella resurser för

allmännyttiga ändamål men framhåller, att aeroklubben då bör kunna förstärkas.

I fråga om organisationen av civilförsvarets flygverksamhet föreslår

styrelsen att frågor såsom arbetsuppgifter, basering, ställning inom

det totala försvaret etc. blir föremål för närmare överväganden inom och

mellan berörda myndigheter i samråd med aeroklubben.

Överbefälhavaren finner förslaget att utnyttja de civila flygklubbarnas

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

kapacitet i krig i princip vara lämpligt men framhåller att det måste säkerställas,

att organisationerna kan nyttiggöras på bästa sätt för totalförsvaret

i dess helhet.

öv er ståthållar ämbetet uttalar, att organisationen av de för civilförsvaret

erforderliga flyggrupperna bäst torde kunna ske på det sätt, som aeroklubben

föreslagit. Det synes ämbetet angeläget, att en flygkår bildas och

får tillräckligt ekonomiskt stöd från statsmakternas sida.

D epartementschefen

Värdet av de insatser, som de frivilliga försvarsorganisationerna gjort

för civilförsvaret, synes mig icke kunna nog framhållas. Den upplysningsoch

utbildningsverksamhet organisationerna bedrivit har varit av största

betydelse för att hos allmänheten skapa intresse för civilförsvaret och förståelse

för dess mål och medel.

Det förslag till fortsatt nydaning av civilförsvaret, som nu framlägges,

minskar på intet sätt betydelsen av frivilliga insatser, fastän självfallet

en anpassning efter de nya förhållandena bör ske. I likhet med utredningen

vill jag särskilt framhålla vikten av att de frivilliga organisationerna

medverkar till att söka höja allmänhetens förmåga till självskydd. En

annan betydelsefull uppgift har organisationerna i fråga om fortbildningen

av inskriven personal.

Med hänsyn till vad jag nu anfört, anser jag att statsmakterna även i

fortsättningen bör stödja den frivilliga verksamheten på civilförsvarets

område. Därvid bör, såsom utredningen och ett flertal remissinstanser

framhållit, eftersträvas att denna verksamhet får bredast möjliga förankring

hos de olika organisationerna. Däremot synes det mig inte lämpligt

att man från statsmakternas sida söker åstadkomma någon uppdelning av

verksamheten mellan organisationerna utan i den mån flera organisationer

kan vara ägnade att bedriva samma verksamhet bör de kunna erhålla statligt

stöd för sin verksamhet.

Som utredningen anfört bör de statliga stödåtgärderna avse även andra

utbildningsbehov än dem som sammanhänger med självskyddet och fortbildningen.

Jag anser också, att stöd liksom förut bör lämnas till den upplysningsverksamhet

rörande civilförsvaret, som utövas av de frivilliga organisationerna.

12. Kostnader och tidsplan för uppbyggnaden av den nya

organisationen

Civilförsvarsutreilningens förslag

Utredningen

Vid uppbyggnaden av civilförsvaret i föreslagen omfattning hör en relativt

kort uppbyggnadsperiod eftersträvas. Utredningen har vid sina kostnads
-

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

beräkningar utgått från att den av utredningen föreslagna lokala och regionala

civilförsvarsorganisationen skall uppbyggas under en tioårsperiod.

Utredningen har beräknat kostnaderna för civilförsvaret under en tioårsperiod

enligt följande.

1. Civilför svar sstyr elsen

Kostnaderna för år beräknas till för avlöningar 2 671 000 kronor, varvid

bortsetts från kostnader för förrådspersonal, och för omkostnader 479 000

kronor. Härjämte upptages under denna punkt medel till försöksverksamhet

400 000 kronor.

Det är enligt utredningen angeläget, att civilförsvarsstyrelsen ges möjlighet

att genom erforderlig försöksverksamhet söka anpassa civilförsvarsorganisationen

efter den tekniska utvecklingen.

2. Länsstyrelserna

Enligt av organisationsnämnden och utredningen gemensamt gjorda

överväganden blir de årliga kostnaderna — frånsett personal för förrådsliållning

— följande:

Avlöningar till personal vid civilförsvarssektionerna samt arvoden till

civilförsvarschefer 6 638 000 kronor;

Omkostnader för civilförsvarssektionernas verksamhet 1 700 000 kronor

(varav till sjukvård 20 000, reseersättningar 480 000, expenser 940 000 och

övriga utgifter 260 000).

3. Utbildnings- och övningsverksamhet

De årliga kostnaderna för utbildning och övning fördelar sig på följande

sätt.

A. Lokala civilförsvaret.

Kostnaderna beräknas i enlighet med utbildningsutredningens förslag

till 4 440 000 kronor, varav 425 000 kronor till utbildning i civilförsvarsområdena

och 530 000 kronor till övningsverksamhet.

Årskostnaderna för övningsverksamheten kan enligt utredningen förväntas

bli relativt små under de första åren. Först sedan grundläggande spel

och övningar bedrivits i tillräcklig omfattning är det enligt utredningen

motiverat att anordna större och kostnadskrävande övningar. Beloppet

avser en uppskattad medelkostnad för budgetår under en tioårsperiod.

B. Regionala civilförsvaret.

Kostnaderna beräknas till 1 900 000 kronor, varav 500 000 kronor till

övningsverksamhet.

4. Materielanskaffning

Civilförsvarsutredningen har beräknat anskaffningsbehoven för en uppbyggnad

av den föreslagna organisationen till i runt tal 282 miljoner kronor.

Kostnaderna fördelas enligt följande.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr It i år 1959

219

Ledningskårerna .............

Bevakningskårerna ...........

Beredskapsbrandkårerna

Bäddningskårerna

Sjukvårdskårerna

Utrymningskårerna

Undsättningskårerna .........

Bombröj ningsavdelningar

Fordonsutrustning ...........

Utrustning för civilbefolkningen

Omsättning av befintlig materiel

Kronor

15 471 000

...... 10 281 000

...... 49 791 000

...... 55 227 000

...... 24 212 000

...... 12 882 000

...... 76 687 000

...... 2 758 000

...... 6 815 000

...... 14 000 000

...... 13 500 000

Kronor 281 624 000

Fördelat på en tioårsperiod uppgår de årliga anskaffningskostnaderna

sålunda enligt utredningen till cirka 28 miljoner kronor.

5. Förrådskostnader

Civilförsvarsutredningen har beräknat de årliga kostnaderna för förrådsverksamheten

till 4,5 miljoner kronor. Dessa kostnader fördelas på följande

poster.

Hyreskostnader .......................

Löner och arvoden till förrådspersonal

Underhålls- och reparationskostnader in. m.

Övriga utgifter för förrådshållningen

Kronor

...... 969 000

...... 1 618 000

1 513 000

...... 400 000

Kronor 4 500 000

6. Allmänna skyddsrum m. m.

Kostnaderna för statsbidrag till allmänna skyddsrum, skolskyddsrum

samt skyddsanordningar för kommunaltekniska verk beräknas till 200 miljoner

kronor under en tioårsperiod. Kostnaderna fördelar sig enligt följande.

Befolkningsskyddsrum

Ledningscentraler

Övriga anläggningar

Kronor 200 000 000

Kronor

120 000 000

50 000 000

30 000 000

Utredningen erinrar om, att frågan om befolkningsskyddsrummens utbyggande

f. n. utredes av särskild utredningsman. I avbidan på slutligt

förslag i frågan har det synts utredningen lämpligt att vid kostnadsberäkningarna

utgå från den undersökning och det kostnadsförslag, som utredningen

framlagt i sitt delbetänkande 1955.

Kostnadsberäkningen rörande ledningscentralerna grundar sig på ett be
-

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1959

räknat behov av — utöver redan befintliga centraler — 65 fullträffsäkra

ledningscentraler och 100 ledningscentraler i normalskyddsruinsulförande.

Vid beräkningen av skyddsrum för förläggning av allmänna civilförsvarets

personal har utredningen utgått från den f. n. planlagda grupperingen

av resp. enheter i länen. Vid sin kostnadskalkyl beträffande de

kommunaltekniska verken har utredningen som vägledning haft den faktiska

medelstilldelningen under senare år.

7. Branddammar för civilförsvarsändamål

Kostnaderna beräknas till 45 miljoner kronor. Beräkningarna grundar

sig på enligt gjord planläggning uppskattat behov av branddammar samt

förutsett behov av vattentillgångar härutöver för räddningstjänsten.

8. Frivillig civilförsvarsverksamhet

Utredningen beräknar de årliga kostnaderna för bidrag till denna verksamhet

till 500 000 kronor.

De sammanlagda årliga kostnaderna för civilförsvaret uppgår enligt utredningen

till i runt tal 76 miljoner kronor.

Remissyttrandena

Civilförsvarsstyrelsen beräknar utbildningskostnaderna för det lokala

civilförsvaret till 6,5 miljoner kronor. Kostnaderna för skyddsrum åt aktiv

personal, skolskyddsrum och skyddsanordningar vid kommunaltekniska

verk beräknas av styrelsen till cirka 35 miljoner kronor i stället för av

utredningen föreslagna 30 miljoner kronor. Styrelsen förordar, att åtgärder

vidtages redan under fred till skydd mot strålning vid radiakbeläggning

och uppskattar kostnaderna härför till cirka 150 miljoner kronor eller

15 miljoner kronor per år. Styrelsens kostnadsberäkningar för materielanskaffning

innebär en merkostnad i förhållande till utredningens förslag

med cirka 100 miljoner kronor. Grunden härför är i huvudsak styrelsens

avvikande uppfattning beträffande organisationen och frågan om vilken

materiel som bör anskaffas i fred. Årskostnaderna för förrådshållning

uppskattas av styrelsen till i runt tal 5 miljoner kronor.

Vad angår frågan om de erforderliga medlen skall anvisas med i huvudsak

samma belopp per år framhåller styrelsen, att praktiska och beredskapsmässiga

faktorer här måste spela en betydande roll. Av praktiska

skäl torde under de första åren behovet av medel bli betydligt mindre än

under därefter följande år. Skälet är, att förberedelser för materielanskaffning

och projektering av skyddsrum kommer att kräva avsevärd tid. Ur

beredskapssynpunkt bör vidare tyngdpunkt läggas på genomförande av

sådana åtgärder, som snabbt leder till starkt ökad effektivitet. Dessa bedömanden

torde komma att leda till toppar i fråga om medelsbehov under

3:e och 4:e året efter beslut om den nya ordningens genomförande.

Överbefälhavaren biträder förslaget, att den nya organisationen skall

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj.ts proposition nr 11^ ur 1!)5!)

uppbyggas under en relativt kort period. Det måste beaktas, att övergången

till den nya organisationen sker så, att civilförsvarets beredskap icke eftersattes.

För uppbyggnaden erfordras en långsiktsplan, som i sig samordnar

planer för omorganisation, personalrekrytering, materielanskaffning och

utbildning. I denna plan bör de åtgärder, som bedömes betydelsefullast

för totalförsvaret, ges prioritet. Härvid synes de åtgärder väsentligast, som

erfordras för att civilförsvaret skall kunna genomföra planlagda utrymningar.

Riksbrandinspektören anser kostnadsramen för materiel till beredskapsbrandkårerna

böra höjas till i runt tal 87 miljoner kronor. Med hänsyn

till att kostnaderna för räddningskårerna i stället bör beräknas till ett

med 21,7 miljoner kronor minskat belopp samt att kostnader om cirka

10,2 miljoner kronor för beredskapsbrandkårerna förbisetts av utredningen

torde riksbrandinspektörens förslag i sin helhet innebära ökade kostnader

i förhållande till utredningens förslag med 6,4 miljoner kronor.

Statskontoret uttalar, att en anpassning av civilförsvaret till den vapentekniska

utvecklingen synes påkallad. A andra sidan måste vid målsättningen

för civilförsvaret beaktas landets ekonomiska förhållanden ävensom

att civilförsvaret endast utgör en del av det totala försvaret. Statskontoret

kan för sin del icke taga ställning till möjligheterna att inom

ramen för de resurser, som anses kunna disponeras för det totala försvaret,

inrymma ökade utgifter för civilförsvaret. Enligt ämbetsverkets

mening måste medelsanvisningarnas storlek under den föreslagna tioåriga

upprustningsperioden årligen prövas av statsmakterna. Härvid kan avsteg

från det uppgjorda utbyggnadsprogrammet bli erforderliga.

Sveriges civilförsvarsförbund anser, att vissa ur beredskapssynpunkt

särskilt angelägna åtgärder bör genomföras under en kortare period än

10 år. Prioritet bör därvid ges åt organiserandet av undsättningskårerna,

bombröjningsorganisationen, skyddsrumsbyggandet och civilförsvarsskolan

samt anskaffning av materiel till brand- och räddningskårerna.

Centralförbundet Folk och Försvar anser, att betydligt större ansträngningar

än de som utredningen räknat med bör göras för att skapa ett

effektivt civilförsvar inom kortast möjliga tidrymd. Kostnaderna synes enligt

utredningens beräkningar icke bli så stora, att de allena bör få vara

utslagsgivande i detta avseende. Betydelsen av ett effektivt civilförsvar för

befolkningens hjälp i händelse av krig bör sättas i första rummet. Det

kan för övrigt befaras, att den föreslagna långsamma uppbyggnaden av

civilförsvaret bidrar till att reducera betydelsen av detta försvar i det allmänna

medvetandet. En tioårsperiod måste betraktas som alltför lång

främst med hänsyn till de internationella förhållandena och den snabba

tekniska utvecklingen.

Länsstyrelsen i Uppsala lön betonar angelägenheten av, att riktlinjerna

för civilförsvarets omedelbara och framtida upprustning snarast bestäm
-

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1959

mes i sina huvuddrag genom ett principbeslut, så att organisations- och

utbildningsarbetet samt materielanskaffningen omedelbart kan återupptagas

åtminstone beträffande själva kärnan i den oundgängliga civilförsvarsorganisationen.

Önskemålet att statsmakterna snarast tar ställning till de principiella

frågorna om uppbyggnaden av civilförsvaret och ger detta en fast ekonomisk

ram och måtsättning framhålles även av flera andra länsstyrelser,

bl. a. länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar, Kristianstads och Kopparbergs

län.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner det nödvändigt, att den föreslagna

tidsplanen för civilförsvarets uppbyggnad nedbringas så långt det finansiella

läget medger detta. Åtskilliga åtgärder, särskilt på organisationssidan,

torde kunna genomföras tidigare än vad som avsetts utan att några

merkostnader behöver uppstå. I varje fall bör sådana organisationsåtgärder

kunna genomföras, som bygger på redan nu utbildad personal.

Synpunkten, att uppbyggnadstiden bör förkortas bl. a. i fråga om undsättningskårerna,

viss materielanskaffning och administrationsorganen, omfattas

av länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Gotlands, Malmöhus,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Gävleborgs,

Våsternorrlands, Jämtlands och Norrbottens län.

Departementschefen

Civilförsvarsutredningen har vid sina kostnadsberäkningar utgått från

att den föreslagna organisationen skall metodiskt uppbyggas under en tioårsperiod.

Sammanlagda kostnaderna för denna uppbyggnad har beräknats

till 760 milj. kronor, varav cirka 280 milj. kronor till materielanskaffning

och 200 milj. kronor till skyddsrum. I enlighet härmed skulle statens

kostnader för civilförsvaret komma att uppgå till 76 milj. kronor årligen

under en tioårsperiod.

Redan i direktiven för civilförsvarsutredningen framhölls angelägenheten

av att en tidsplan för civilförsvarets uppbyggnad upprättades; att

man framlade en plan för hur civilförsvarets behov skulle kunna tillgodoses

inom en rimlig kostnadsram. I remissyttrandena har också mycket

kraftigt understrukits nödvändigheten av att en sådan tidsplan upprättas.

För egen del kan jag ansluta mig till nyssnämnda synpunkter. En viss

tidsplan och en ungefärlig kostnadsram måste anses som en förutsättning

för att civilförsvaret i dess nya utformning skall nå stabilitet och verkligen

bli effektivt. Uppbyggnaden av civilförsvarsorganisationen kan därigenom

grundas på en målmedveten och långsiktig planering, vilket inte minst ur

ekonomiska synpunkter är av största betydelse. Vad angår kostnaderna

torde de ändringar i utredningens förslag till organisation av civilförsvaret,

som jag i det föregående förordat, icke nämnvärt påverka de kostnadsberäk
-

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj.ts proposition nr 11A år 1059

ningar, som civilförsvarsutredningen framlagt. Dessa torde därför i stort sett

kunna tjäna som riktlinjer för uppbyggnaden av vårt nya civilförsvar. Även

när det gäller uppbyggnadstidens längd synes mig utredningens förslag böra

tjäna som riktlinje, men givetvis måste här liksom på andra områden det

statsfinansiella läget bli avgörande för den takt, med vilken en utbyggnad

kan äga rum. Utbyggnaden synes av olika skäl böra ske successivt även såtillvida

att kostnadsökningarna under de närmaste budgetåren får begränsas

i förhållande till vad utredningen tänkt sig. Därefter bör emellertid frågan

om avvägningen av kostnaderna för civilförsvaret — framför allt på grund

av civilförsvarets stora betydelse i vårt totalförsvar — upptagas till prövning

i samband med att kostnadsramarna för det militära försvaret omprövas

för tiden efter budgetåret 1960/61.

I enlighet med vad jag tidigare anfört måste uppbyggnaden av civilförsvaret

börja med att de centrala organen ges resurser att påbörja allt det

organisations- och planläggningsarbete m. m., som är oundgängligen nödvändigt

för att den nya civilförsvarsorganisationen skall kunna börja genomföras.

För nästa budgetår bör därför medel anvisas för påbörjandet

av den förstärkning och omorganisation av civilförsvarsstyrelsen som blir

erforderlig. Härutöver torde endast en förhållandevis obetydlig ökning av

kostnaderna erfordras, sammanlagt omkring 2,3 milj. kronor. Uppbyggnaden

i övrigt av civilförsvaret torde böra påbörjas först fr. o. m. budgetåret

1960/61.

13. Anslag å driftbudgeten för budgetåret 1959/60

Samtliga anslag rörande civilförsvaret har i årets statsverksproposition

(bil. 13, punkterna 171—186) upptagits med allenast preliminärt beräknade

belopp, tillhopa 29 870 100 kronor. Anledningen härtill var, att beredningen

inom departementet av reformförslagen rörande civilförsvaret ännu

icke avslutats vid tidpunkten för statsverkspropositionens avlämnande.

Jag anhåller nu att få upptaga dessa anslagsfrågor till närmare behandling,

varvid jag emellertid avser att göra vederbörlig hemställan under de

olika punkterna i ett sista avsnitt.

I skrivelse den 5 september 1958 har civilförsvarsstyrelsen framlagt anslagsäskanden

rörande civilförsvaret för budgetåret 1959/60. I förslaget

framhålles, att medelsbehovet för civilförsvaret under nästa budgetår icke

kan beräknas i sin helhet. I betydande omfattning kan emellertid enligt styrelsen

en redovisning ske. Styrelsens förslag till medelsanvisning bygger på

det av styrelsen den 4 juli 1958 avgivna utlåtandet över civilförsvarsutredningens

huvudbetänkande. Beträffande utbildningen framhåller styrelsen,

alt betydande skiljaktigheter föreligger mellan utredningsmannen och sty
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1959

relsen såväl rörande utbildningens omfattning som kostnaderna för densamma.

Då dessa frågor bör bli föremål för ytterligare överväganden, finner

styrelsen det opraktiskt att äska medel för utbildningen. Samma förhållande

gör sig i viss mån gällande i fråga om materielanskaffningen. På

skyddsrumssidan råder oklarhet beträffande behovet av s. k. befolkningsskyddsrum.

Med hänsyn till bl. a. pågående utredning härom anser styrelsen,

att medel för nya sådana skyddsrum icke bör äskas för nästa budgetår.

I fråga om andra skyddsrum finns emellertid enligt styrelsen ett gott underlag

för medelsäskanden. Beträffande de frivilliga organisationerna framhåller

styrelsen att, enär det förslag rörande frivilligverksamhetens omfattning,

som skall avges av civilförsvarsutredningen, väntas kunna föreläggas

1959 års riksdag, det synes ändamålslöst att i anslagsäskandena framlägga

förslag till medelsanvisning härför.

Såsom jag tidigare framhållit anser jag det angeläget, att civilförsvarsstyrelsen

snarast erhåller en stark och effektiv organisation. Jag har därför

föreslagit, att tidpunkten för den nya centrala organisationens genomförande

bestämmes till den 1 juli 1959. Jag anser det vidare angeläget, att

medel beräknas för att möjliggöra en ökad aktivitet på försöks- och forskningsverksamhetens

område. Då uppbyggnaden av civilförsvaret i övrigt

enligt de nya riktlinjerna — personell och materiell upprustning, utbildning,

skyddsrumsbyggande m. in. — icke torde kunna påbörjas samtidigt

med civilförsvarsstyrelsens omorganisation, bör medelsbehoven för dessa

ändamål för budgetåret 1959/60 bedömas från samma utgångspunkter som

för innevarande budgetår.

1. Civilförsvarsstyrelsen: Avlöningar

I årets statsverksproposition (bil. 13, p. 171) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Civilförsvarsstyrelsen:

Avlöningar för budgetåret 1959/60 beräkna ett förslagsanslag av

2 900 000 kronor.

Civilförsvarsstyrelsen hemställer, att anslaget uppföres med 3 437 000

(+ 1 305 000) kronor. Av ifrågavarande belopp avser i runt tal 2 959 600

kronor kostnader för avlöningar åt styrelsens personal, 1 800 kronor arvode

till generaldirektörens ställföreträdare, 9 000 kronor arvoden till sex ledamöter

i styrelsen, 3 000 kronor arvoden till två militärassistenter, 350 000

kronor ersättning till särskilt tillkallade sakkunniga, 5 600 kronor arvoden

Anslag Nettoutgift

1957/58

1958/59 (statsliggaren s. 1153)

1959/60 (förslag) ........... I 2

1 730 500 1 816 193

2 132 000

2 858 000

Yrkande

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

till ledamöter m. fl. i krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar samt i

runt tal 108 000 kronor avlöningar åt de befattningshavare för fredsbrandförsvaret,

som skall redovisas under styrelsens avlöningsanslag.

Motiv

Härutinnan hänvisas till vad styrelsen anfört i sitt förutnämnda remissutlåtande

över organisationsnämndens förslag till ny organisation.

Departementschefen

Med utgångspunkt från vad jag i det föregående föreslagit beräknar jag

medelsbehovet till avlöningar på följande sätt.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän bör upptagas till

600 000 kronor.

Från anslagsposten till arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t, torde böra

utgå arvode till generaldirektörens ställföreträdare med 1 800 kronor, arvoden

till fyra lekmannarepresentanter med tillhopa 6 000 kronor, arvode till

en militärassistent med 1 500 kronor samt arvode motsvarande lön enligt

24 löneklassen till en tjänsteman för handläggning av ärenden huvudsakligen

avseende det förebyggande brandförsvaret. Jag förutsätter liksom

hittills att å befattningen förordnas ett högre brandbefäl och att en tjänst

som byråassistent i lönegrad Ae 19 hålles vakant under den tid dylik sakkunnig

finnes förordnad. Anslagsposten bör upptagas till avrundat 37 000

kronor.

För de pensionsavgifter nämnda brandbefäl kan ha att erlägga under

tjänstledighet från ordinarie befattning beräknar jag ett belopp av 5 000

kronor. Denna ersättning föreslår jag såsom hittills skola utgå från en

särskild anslagspost benämnd vissa pensionskostnader. Då ersättningen

kan bli av växlande storlek, bör denna anslagspost uppföras förslagsvis.

Vad beträffar anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

beräknar jag för avlöningar till extra ordinarie personal m. m.

1 710 000 kronor. För arvoden åt särskilda sakkunniga torde böra avses

125 000 kronor, vilket belopp icke torde få disponeras utan särskilt medgivande

av Kungl. Maj :t, samt för arvoden åt ledamöter, suppleanter och

sekreterare i krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar 6 000 kronor. Anslagsposten

torde alltså böra beräknas till (1 710 000 + 125 000 + 6 000)

1 841 000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg beräknar jag till 360 000 kronor.

För kompensation för höjda folkpensionsavgifter beräknar jag 15 000

kronor.

Det för budgetåret 1959/60 erforderliga avlöningsanslaget uppskattar jag

alltså till (600 000 + 37 000 + 5 000 + 1 841 000 + 360 000 + 15000) 2858000

kronor.

15—Ilihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 11b

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungi. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

2. Civilförsvarsstyrelsen: Omkostnader

Anslag Nettoutgilt

1957/58 405 000 350 566

1958/59 (statsliggaren s. 1155) 405 000

1959/60 (förslag) .................. 715 000

I årets statsverksproposition (bil. 13, p. 172) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Civilförsvarsstyrelsen:

Omkostnader för budgetåret 1959/60 beräkna ett förslagsanslag

av 715 000 kronor.

Yrkande

Civilförsvarsstyrelsen hemställer, att anslaget höjes med 157 300 kronor.

Utgifter

Anslag

Förslag

ökning

1957/58

1958/59

1. Sjukvård.................

6 000

7 300

1 300

2. Reseersättningar............

... 94 995

91 000

135 000

44 000

3. Övriga expenser för eget behov .

... 125 978

130 000

242 000

112 000

Motiv

1. Rätt till fri sjukvård har hittills tillkommit 113 befattningshavare.

1 den nya organisationen får minst 148 befattningshavare denna rättighet.

Anslagsposten bör därför uppräknas med cirka 23 procent.

2. Reseersättningsposten betjänar f. n. 105 befattningshavare. Under

nästa budgetår beräknas antalet till 162.

3. Medelsbehovet för den nuvarande organisationen under budgetåret

1959/60 uppgår till 157 000 kronor, vilket innebär en uppräkning med 27 000

kronor. För personalökningen krävs ytterligare 2 000 kronor per varje ny

befattningshavare. Med 40 nya befattningshavare blir det ökade medelsbehovet

80 000 kronor. Kostnaderna för informationsavdelningens verksamhet

beräknas till lägst 5 000 kronor. Totalt uppgår ökningen alltså till

(27 000 + 80 000 + 5 000) 112 000 kronor.

Departementschefen

Anslagsposten till sjukvård föreslår jag uppräknad med 1 000 kronor

till 7 000 kronor.

Till reseersättningar upptager jag ett med 30 000 kronor förhöjt belopp.

Delposten till övriga expenser anser jag böra upptagas med 209 000

(+ 79 000) kronor.

Jag förordar vidare, att anslagsposten till publikationstryck uppräknas

med 200 000 kronor för att möjliggöra för styrelsen att bland allmänheten

sprida en informationsskrift.

Anslaget bör alltså bestämmas till (405 000 + 1 000 + 30 000 + 79 000 +

200 000) 715 000 kronor.

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

3. Civilförsvarsområdenas administration: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

1957/58 4 995 500 5 121 950

1958/59 (statsliggaren s. 1156) .... 5 720 000

1959/60 (förslag) ................ 5 770 000

I årets statsverksproposition (bil. 13, p. 173) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Civilförsvarsområdenas

administration: Avlöningar för budgetåret 1959/60 beräkna ett

förslagsanslag av 5 770 000 kronor.

Yrkande

Civilförsvarsstyrelsen hemställer, att anslaget höjes med 17 500 kronor.

Motiv

Styrelsen utgår från, att den nuvarande organisationen i civilförsvarsområdena

bibehålies i huvudsak oförändrad. Löneklassuppflyttningar och

andra automatiska förändringar medför emellertid ett ökat medelsbehov

med 17 500 kronor.

Departementschefen

Såsom jag tidigare anfört bör nuvarande organisation i civilförsvarsområdena

i huvudsak bibehållas oförändrade under nästa budgetår. Vissa

automatiska utgiftsstegringar för löneklassuppflyttningar, kompensation för

höjda folkpensionsavgifter m. m. medför ett ökat medelsbehov med i runt

tal 50 000 kronor. På grund härav bör anslaget uppräknas med motsvarande

belopp. Anslaget bör alltså uppföras med (5 720 000 + 50 000) 5 770 000 kronor.

Anslaget bör fördelas på olika poster i enlighet med avlöningsstaten i

min i det följande gjorda hemställan. 4

4. Civilförsvarsområdenas administration: Omkostnader

Anslag Nettoutgift

1957/58 849 000 862 614

1958/59 (statsliggaren s. 1161) 867 000

1959/60 (förslag) ................ 1 420 000

I årets statsverksproposition (bil. 13, p. 174) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Civilförsvars
områdenas

administration: Omkostnader för budgetåret 1959/60 beräkna

ett förslagsanslag av 1 420 000 kronor.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

Yrkande

Civilförsvarsstijrelsen hemställer, att anslaget höjes med 605 000 kronor.

Utgifter Anslag Förslag Ökning

1957/58 1958/59

1. Reseersättningar.................... 153 589 175 000 300 000 125 000

2. Expenser .......................... 317 607 357 000 837 000 480 000

Motiv

1) Oaktat den nya organisationen ej kan väntas bli genomförd under

nästa budgetår, kommer troligen en gradvis förskjutning av arbetsuppgifter

från de lokala instanserna till länsstyrelserna att ske och en härav

betingad gradvis omplacering av personal. Detta kommer att kräva ökade

resor. Anslagsposten bör därför väsentligt uppräknas.

2) För att underlätta övergången till den nya organisationen kommer

nyanskaffning av inventarier att bli nödvändig. Bland de inventarier, som

främst behöver anskaffas, är de av organisationsnämnden föreslagna registreringsmaskinerna

jämte registerplåtar, vilka skall finnas på varje länsstyrelse.

Kostnaderna härför beräknas till 480 000 kronor.

Övriga anslagsposter bör i avvaktan på den nya organisationens genomförande

upptagas med oförändrade belopp.

Departementschefen

För reseersättningar beräknar jag för nästa budgetår 248 000 (+ 73 000)

kronor.

Anslagsposten till expenser föreslår jag i enlighet med styrelsens förslag

uppräknad med 480 000 kronor.

Anslaget bör alltså bestämmas till (867 000 + 73 000 + 480 000) 1 420 000

kronor.

5. Utbildnings- och övningsverksamhet

Anslag Nettoutgift

1957/58 6 000 000 5 333 788

1958/59 (statsliggaren s. 1162) . ... 5 904 000

1959/60 (förslag) ................ 5 760 000 I

I årets statsverksproposition (bil. 13, p. 175) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Utbildningsoch

övningsverksamhet för budgetåret 1959/60 beräkna ett förslagsanslag

av 5 760 000 kronor.

Departementschefen

Såsom jag tidigare framhållit bör utbildnings- och övningsverksamheten

under nästa budgetår bibehållas vid sin nuvarande utformning och om
-

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

fatlning. Medelsbehovet under anslaget minskar emellertid dels emedan

organisationen med biträdande länsinstruktörer numera helt avvecklats

dels ock till följd av att kostnaderna för utbildning och övning i viss sambandstjänst

fr. o. in. nästa budgetår torde få bestridas från annat anslag.

Med anledning härav föreslår jag, att anslaget nedräknas med 144 000

kronor.

I enlighet med det anförda skulle anslaget för nästa budgetår uppföras

med (5 904 000 — 144 000) 5 760 000 kronor.

6. Inspelning av instruktionsfilm

Anslag Nettoutgift

1957/58 .............................. 40 000 37 960

1958/59 (statsliggaren s. 1165) ........ 40 000

1959/60 (förslag) .................... 40 000

I årets statsverksproposition (bil. 13, p. 176) har Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Inspelning av

instruktionsfilm för budgetåret 1959/60 beräkna ett reservationsanslag av

40 000 kronor.

Yrkande

Civilförsvarsstyrelsen hemställer, att anslaget höjes med 60 000 kronor.

Motiv

Civilförsvarsutredningen har i sitt betänkande upptagit de årliga kostnaderna

för filminspelning till 100 000 kronor.

Departementschefen

I enlighet med vad jag tidigare anfört anser jag anslaget böra upptagas

med samma belopp som i gällande riksstat eller med 40 000 kronor. 7

7. Bidrag till vissa frivilliga organisationer

Anslag Nettoutgift

1957/58 ............................ 322 000 297 000

1958/59 (statsliggaren s. 1165) 322 000

1959/60 (förslag) 322 000

I årets statsverksproposition (bil. 13, p. 177) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till vissa

frivilliga organisationer för budgetåret 1959/60 beräkna ett anslag av 322 000

kronor.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1959

Departementschefen

Jag föreslår, att ifrågavarande anslag till följd av vad jag tidigare anfört

för nästa budgetår upptages med samma belopp som i gällande riksstat

eller med 322 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att närmare

bestämma om anslagets fördelning på avsedda ändamål.

8. Försöksverksamhet

Anslag Nettoutgift

1957/58 ............................ 200 000 202 790

1958/59 (statsliggaren s. 1166) ...... 250 000

1959/60 (förslag) .................. 400 000

I årets statsverksproposition (bil. 13, p. 178) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försöksverksamhet

för budgetåret 1959/60 beräkna ett reservationsanslag av 400 000

kronor.

Yrkande

Civilförsvars styr elsen hemställer, att anslaget höjes med 150 000 kronor.

Motiv

Reservationen på anslaget uppgick den 30 juni 1958 till 211 700 kronor,

varav 116 400 kronor bundits genom utlagda forskningsuppdrag.

För verksamheten under nästa budgetår äskas medel för forskning och

försök inom nedan angivna områden.

1. Byggnadsteknisk försöksverksamhet

a) En betydande del av det hittills utnyttjade anvisningsmaterialet för utförande

av fullträffsäkra skyddsrum — typritningar, beräknings- och belastningsangivanden,

beskrivningar m. m. — är till följd av den skyddstekniska

utvecklingen i behov av allmän översyn. Kostnaderna härför beräknas till

120 000 kronor.

b) Skydd mot radioaktiv, kvardröjande strålning bör studeras och behandlas

ur skilda synpunkter för att få fram godtagbara tekniskt-ekonomiska

lösningar (20 000 kronor).

c) Försök och prov med skyddsanordningar avseende normalskyddsrum

bör fullföljas (50 000 kronor).

2. Teleteknisk försöksverksamhet

Inverkan av luftstötsvågen från atombomb på civilförsvarets radiomaster

och antenner behöver klarläggas i syfte att utröna erforderliga förstärkningsåtgärder

och eventuella konstruktionsändringar. Påbörjade försök med användning

av television inom civilförsvaret bör fortsätta (20 000 kronor).

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

3. Brandteknisk försöksverksamhet

Prov med dels motorsprutor, slang- och slangarmatur dels ock fordon och

utrustning ävensom avslutande försök med provisorisk branddamm, transportabla

vattentankar m. m. erfordras (40 000 kronor).

4. Gasskydd

a) För utveckling och konstruktion av automatiskt verkande apparat

för indikering av gaser med hög giftighetsgrad erfordras 20 000 kronor.

b) För försök och prov med aerosolbeläggning av skyddsrum med oljedimma,

alternativt med aktiv similisubstans för undersökning av rummens

gasskyddande och gastätande förmåga bör för nästa budgetår beräknas

50 000 kronor.

c) Till kostnader för gasskyddslaboratorier beräknas oförändrat 5 000

kronor.

5. Skydd mot radioaktiv strålning

a) För undersökning och prov av lämplig utrustning för avståndsindikering

av radioaktiv strålning vid civilförsvarets fasta anläggningar erfordras

10 000 kronor.

b) För prov av instrument, som är lämpade för allmänheten (speciellt

dosmätare), beräknas 10 000 kronor.

6. Taktisk försökverksamhet

a) För fortsatta försök med teleteknisk materiel för ledningsorganen på

fältet erfordras 5 000 kronor.

b) För fortsatta försök med räddningstjänstens materiel och fordon beräknas

10 000 kronor.

c) För försöksverksamhet med helikoptrar och sportflyg avses 30 000

kronor.

d) För försöksverksamhet med indikerings- och saneringsenheter beräknas

10 000 kronor.

Kostnaden för taktisk försöksverksamhet uppgår således till (5 000 +

10 000 + 30 000 + 10 000) 55 000 kronor.

Departementschefen

Det torde icke råda någon tvekan om forskningens betydelse, då det gäller

att skapa anordningar för ett effektivt skydd åt civilbefolkningen och den

civila verksamheten mot de moderna anfallsmedlen. De forskningsarbeten

och försök, som omfattas av styrelsens äskande, finner jag värdefulla och

de torde därför böra komma till stånd. Jag anser mig således böra föreslå

att anslaget i enlighet med civilförsvarsutredningens förslag och styrelsens

yrkande uppföres med 400 000 (+ 150 000) kronor.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1959

9. Engångsanskaffning av materiel

Anslag Nettoutgift

1957/58 ......................... 5 150 000 7 953 471

1958/59 (statsliggaren s. 1166) . 100

1959/60 (förslag) ................ 1 500 000

I årets statsverksproposition (bil. 13, p. 179) har Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Engångsanskaffning

av materiel för budgetåret 1959/60 beräkna ett reservationsanslag

av 1 500 000 kronor.

Departementschefen

Reservationen på anslaget per den 31 december 1958 utgjorde 17 493 360

kronor, varav 8 889 716 kronor bundits genom beställningar. De vid samma

tidpunkt disponibla medlen uppgick således till 8 603 644 kronor. I

sistnämnda belopp ingick besparingar med i runt tal 2 500 000 kronor.

Såsom framgår av det föregående har civilförsvarsutredningen ingående

övervägt och redovisat det totala behovet av den civilförsvarsmateriel,

som bör anskaffas i fred, samt framlagt kostnadsberäkningar härför. Utredningens

förslag torde, såsom jag i tidigare sammanhang framhållit, i

stort få tjäna som grundval för civilförsvarets framtida materiella uppbyggnad.

Medelsbehovet under anslaget för nästa budgetår synes dock

böra bedömas från samma utgångspunkter som för innevarande budgetår.

Med hänsyn till uppkomna besparingar torde anslaget för nästa budgetår

icke böra upptagas till högre belopp än 1 500 000 kronor. Föreslagen

medelsanvisning jämte uppkomna besparingar torde medgiva anskaffning

av bl. a. brand-, alarmerings- och radiomateriel samt radiakinstrument för

tillgodoseende av de mest trängande behoven.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma, för vilka ändamål

de för nästa budgetår anvisade medlen och de uppkomna besparingarna å

anslaget må användas.

10. Anskaffning av viss förbrukningsmateriel

1957/58 ..........................

Anslag Nettoutgift

...... 100 10 077

1958/59 (statsliggaren s. 1167)

...... 100

1959/60 (förslag) ................

...... 100

I årets statsverksproposition (bil. 13, p. 180) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Anskaffning av

viss förbrukningsmateriel för budgetåret 1959/60 beräkna ett reservations
anslag

av 100 kronor.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1959

233

Yrkande

Civilförsvarsstyrelsen föreslår, att anslaget uppföres med ett formellt belopp

av 100 kronor.

Motiv

Obundna medel på anslaget uppgår till cirka 205 000 kronor. Mot bakgrunden

härav anser styrelsen medel icke behöva anvisas för nästa budgetår.

Departementschefen

Det belopp, som alltjämt är disponibelt på anslaget, anser jag vara tillräckligt

för den materielanskaffning, som erfordras under nästa budgetår.

Anslaget torde därför även för nästa budgetår kunna uppföras med ett formellt

belopp av 100 kronor.

11. Förvaring och underhåll av viss materiel m. m.

Anslag Nettoutgift

1957/58 .......................... 3 733 800 3 515 361

1958/59 (statsliggaren s. 1167) ... 4 135 000

1959/60 (förslag) ................ 4 500 000

I årets statsverksproposition (bil. 13, p. 181) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Förvaring och

underhåll av viss materiel m. in. för budgetåret 1959/60 beräkna ett förslagsanslag

av 4 500 000 kronor.

Yrkande

Civilförsvarsstyrelsen hemställer, att anslaget höjes

Anvisat

1958/59

1. Lokalhyror....................................... 720 000

2. Avlöning av fast anställd förrådspersonal........... 990 000

3. Ersättning till tillfällig personal.................... 380 000

4. Underhåll och reparation.......................... 1 250 000

5. Kostnader för kontroll av vapen och ammunition m. m. 50 000

6. Övriga utgifter................................... 375 000

7. Drift av statsägda alarmerings- och radioanläggningar 215 000

med 776 000 kronor.

Förslag Ökning

840 000 120 000

1 055 000 65 000

587 000 207 000

1 459 000 209 000

80 000 30 000

450 000 75 000

285 000 70 000

77<« 000

Motiv

Värdet (återanskaffningsvärdet) av lagerhållen materiel uppgick den 30

juni 1958 till i runt tal 185 000 000 kronor. Någon bokföringsmässig avskrivning

av materielvärdena har icke förekommit. Vid samma tidpunkt var

materiel till ett värde av i runt tal 7 000 000 kronor under leverans. Förråden

beräknas bli tillförda materiel till ett värde av i runt tal 10 000 000 kronor

innevarande och 3 000 000 kronor nästkommande budgetår.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungi. Maj.ts proposition nr 1H år 1959

1) Cirka 25 procent av samtliga förhyrda förrådslokaler är olämpliga

för sitt ändamål. Detta innebär, att cirka 30 000 kvm bör utbytas mot bättre

lokaler. Kostnaden härför beräknas till 75 000 kronor. Dessutom måste på

grund av tillförsel av ny materiel ytterligare förrådsutrymmen om cirka

6 000 kvm förhyras. För detta ändamål erfordras en uppräkning med

45 000 kronor. Delposten bör alltså uppräknas med (75 000 + 45 000)

120 000 kronor.

2) Som kompensation för redan inträffade lönehöjningar krävs en uppräkning

med 17 900 kronor. I anslagsäskandena för innevarande budgetår

begärde styrelsen 35 000 kronor till ytterligare personal för omhändertagande

av nytillkommande materiel. Då medel härför icke anvisades, bör

uppräkning nu ske med ifrågavarande belopp. Medelsbehovet för ny personal

för nästa budgetår beräknas till 12 000 kronor. Delposten bör således

uppräknas med (17 900 + 35 000 + 12 000) i runt tal 65 000 kronor.

3) Inom vissa län har den tillfälliga arbetskraften förstärkts för att

kunna genomföra beredskapsförpackning och uppläggning. Delposten har

under budgetåret 1957/58 belastats med 422 000 kronor, vilket är 42 000

kronor mer än för innevarande budgetår anvisat belopp. Den tillfälliga arbetskraften

bör för nästa budgetår utökas med ytterligare 15 man, vilket

innebär ett ökat medelsbehov med 165 000 kronor. Styrelsen äskar alltså en

uppräkning av delposten med (42 000 + 165 000) 207 000 kronor.

4) Civilförsvarsstyrelsens och länsstyrelsernas medelsbehov under nästa

budgetår beräknas till 440 000 resp. 419 000 (859 000) kronor. I det för

civilförsvarsstyrelsens behov beräknade beloppet ingår 110 000 kronor till

löpande driftkostnader för den centrala förråds- och verkstadsrörelsen samt

330 000 kronor för justering av transportsläpkärror, anskaffning av förrådsförnödenheter,

förpackningsmateriel, interna transportanordningar m. m.

Trängande behov av förrådsskjul föreligger i Stockholms stad och i vissa

län. För täckande av oundgängligt behov föreslås att överståthållarämbetet

samt Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus

samt Västmanlands län tilldelas 100 000, 100 000, 100 000, 100 000, 50 000,

100 000 resp. 50 000 kronor eller sammanlagt 600 000 kronor.

Totalt erfordras således under denna delpost (859 000 + 600 000) 1 459 000

kronor, vilket innebär en uppräkning med 209 000 kronor.

5) Länsstyrelserna har för här avsett ändamål anmält ett behov av cirka

63 000 kronor. För civilförsvarsstyrelsens egen del erfordras 25 000 kronor,

huvudsakligen avseende omsättning av macrodex och centralt lagrade bilbatterier.

Styrelsen anser, att ett sammanlagt belopp om 80 000 kronor torde

räcka.

6) Civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna beräknar sina medelsbehov

för nästa budgetår till 378 000 resp. 75 000 (i runt tal 450 000) kronor, ökningen

hänför sig huvudsakligen till ökade transport-, rese- och traktaments
-

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

kostnader, höjda el- och telefonkostnader ävensom underhållskostnader

för av staten uppförda förrådsskjul.

7) Länsstyrelserna beräknar medelsbehovet för nästa budgetår till i runt

tal 285 000 kronor. Det ökade medelsbehovet föranledes av ökat antal anläggningar.

Departementschefen

Ett flertal förrådslokaler är f. n. olämpliga för sitt ändamål. I fråga om

materielens förpackning och uppläggning på ett ur beredskapssynpunkt

lämpligt sätt är läget i flera län otillfredsställande. Med hänsyn till nämnda

förhållanden anser jag, att anslagsposten till förrådshållning bör uppräknas.

Till lokalhyror beräknar jag i likhet med styrelsen 840 000 (+ 120 000)

kronor. Till avlöning av den fast anställda förrådspersonalen beräknar jag

ett belopp av 1 020 000 (+ 30 000) kronor och till ersättning till tillfällig

personal 520 000 (+ 140 000) kronor. Till underhåll och reparation föreslår

jag oförändrat 1 250 000 kronor. Jag har därvid beräknat 400 000

kronor för förrådsbyggnader i länen. De för ifrågavarande förrådsbyggnader

avsedda medlen torde icke få disponeras av civilförsvarsstyrelsen utan

särskilt medgivande av Kungl. Maj :t. För kontrollkostnader rörande vapen

och ammunition m. m. upptager jag oförändrat 50 000 kronor och för

övriga utgifter 450 000 (+ 75 000) kronor.

Till drift av statsägda alarmerings- och radioanläggningar beräknar jag

oförändrat belopp 215 000 kronor.

Anslaget torde alltså uppföras med (4 135 000 + 120 000 + 30 000 +

140 000 + 75 000) 4 500 000 (+ 365 000) kronor.

12. Vissa löpande kostnader för civilförsvarets verksamhet inom civilför
-

svarsområdena

Anslag

Nettoutgift

1957/58 ........................

. . 200 000

1 781 007

1958/59 (statsliggaren s. 1168)

. 690 000

1959/60 (förslag) ..............

. . 620 000

I årets statsverksproposition (bil. 13, p. 182) har Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Vissa löpande

kostnader för civilförsvarets verksamhet inom civilförsvarsområdena för

budgetåret 1959/60 beräkna ett förslagsanslag av 620 000 kronor.

Yrkande

Civilförsvarsstyrelsen hemställer, att anslaget höjes med 233 000 kronor.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1959

1. Ersättning till ägare av fastighet, vari allmänt skydds
rum

anordnats, för intrång i skyddsrummets fredsmässiga

utnyttjande..................................

2. Abonnemang av telefoner i centraler m. m..........

3. Statsbidrag till Aktiebolaget Stockholms spårvägar för

anordnande av skyddsrum.........................

4. Kostnader för demontering av skyddsrum m. m......

Anvisat

1958/59

Förslag

Ökning el.

minskning

24 000

19 000

— 5 000

151 000

269 000

+ 118 000

489 000

600 000

+ 111 000

11 000

20 000

+ 9 000

+ 233 000

Motiv

1) Länsstyrelserna har för nästa budgetår beräknat medel sbehovet till i

runt tal 19 000 kronor.

2) Avgifterna för beredskapsabonnemang har fördubblats. Länsstyrelserna

har för nästa budgetår beräknat kostnaderna till i runt tal 269 000

kronor.

3) Aktiebolaget Stockholms spårvägar har redovisat en plan för den fortsatta

utbyggnaden av skyddsrum vid tunnelbanestationer utanför det inre

upptagningsområdet. Utbyggnaden, som kommer att ske vid Farsta, Rågsved,

Kärrtorp, Skarpnäck, Hässelby Gård och Hässelby Strand, har kostnadsberäknats

till 1 730 000 kronor. Styrelsen hemställer, att 600 000 kronor

anvisas för nästa budgetår såsom förskott på det slutliga statsbidraget för

skyddsrummens anordnande.

4) Av föredragande departementschefens uttalanden i proposition nr

81/1948 framgår, att i kommunernas skyldigheter enligt civilförsvarslagen

avsetts ingå icke blott demontering av skyddsrum, för vilka åtgärder statsbidrag

hittills beräknats under anslagsposten, utan även demontering av

andra byggnadstekniska anordningar såsom observationsplatser och branddammar.

För att styrelsen skall kunna bestrida kostnader för statsbidrag

även i dessa fall bör anslagsposten uppräknas med 9 000 kronor.

Departementschefen

Beträffande statsbidrag till Aktiebolaget Stockholms spårvägar för anordnande

av vissa skyddsrum torde samtliga ifrågavarande anläggningar

icke komma att utföras under nästa budgetår. Med hänsyn härtill och på

grund av viss ofullständighet i det förebragta utredningsmaterialet förordar

jag, att medelstilldelningen för nästa budgetår begränsas till 300 000

(— 189 000) kronor.

Till kostnader för demontering av skyddsrum m. m. föreslår jag en med

6 000 kronor ökad medelsanvisning.

I övrigt har jag intet att erinra mot styrelsens förslag till medelsanvisning.

I enlighet med det anförda torde anslaget uppföras med (690 000 — 5 000

+ 118 000 — 189 000 + 6 000) 620 000 (— 70 000) kronor.

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år W59 237

13. Bidrag till kommuner för anordnande av branddammar för civilförsvarsändamål
Anslag

Nettoutgift

1957/58 ............................ 500 000 492 805

1958/59 (statsliggaren s. 1168) ...... 500 000

1959/60 (förslag) .................. 500 000

I årets statsverksproposition (bil. 13, p. 183) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till kommuner

för anordnande av branddammar för civilförsvarsändamål för budgetåret

1959/60 beräkna ett reservationsanslag av 500 000 kronor.

Yrkande

Civilförsvarsstyrelsen hemställer, att anslaget höjes med 2 900 000 kronor.

Motiv

Riksbrandinspektören har beräknat det totala behovet av statsmedel för

ifrågavarande branddammar till i runt tal 37 000 000 kronor. Hittills har för

ändamålet anvisats 3 000 000 kronor. Återstående behov av medel utgör

alltså 34 000 000 kronor. I civilförsvarsutredningens betänkande har medelsbehovet

beräknats till 45 000 000 kronor och den årliga kostnaden

under en 10-årsperiod till 4 500 000 kronor. Härvid har förutsatts, att räddningsgrupperna

skall utföra viss eldsläckningsverksamhet. 1 sitt remissutlåtande

över betänkandet har styrelsen avvisat tanken på att räddningsgrupperna

skall fullgöra nämnda verksamhet samt ansett snabbgrupperna i beredskapsbrandkårerna

i stället böra svara härför med hjälp bl. a. av mobila

vattentankar. I enlighet härmed bör det totala behovet begränsas till av riksbrandinspektören

angivet belopp. Utbyggnaden bör ske under en 10-årsperiod

och medelsbehovet för 1959/60 beräknas alltså till 3 400 000 kronor.

Departementschefen

Med utgångspunkt från vad jag anfört inledningsvis i detta avsnitt torde

anslaget för nästa budgetår böra uppföras med oförändrat belopp.

14. Kostnader för anordnande av allmänna skyddsrum m. m.

Anslag Nettoutgift

1957/58 .......................... 4 960 000 8 310 242

1958/59 (statsliggaren s. 1169) .... 4 300 000

1959/60 (förslag) ................ 3 100 000

I årets statsverksproposition (bil. 13, p. 184) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Kostnader för

anordnande av allmänna skyddsrum in. in. för budgetåret 1959/60 beräkna

ett reservationsanslag av 3 100 000 kronor.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj.ts proposition nr ti4 år 1959

Yrkande

Civilförsvarsstyrelsen hemställer, att anslaget höjes med 9 150 000 kronor.

1. Fullträffsäkra ledningscentraler....................

2. Fullträffsäkra skyddsrum för civilbefolkningen.......

3. Komplettering av äldre, fullträffsäkra skyddsrum....

4. Allmänna skyddsrum i normalskyddsrumsutförande. .

5. Skyddsanordningar för kommunala tekniska verk

6. Anordnande av tornobservationsplatser..............

7. Reservkraftverk i ledningscentraler.................

Anvisat

1958/59

Förslag

ökning eller

minskning

2 880 000

4 200 000

+ 1 320 000

—

8 000 000

+ 8 000 000

750 000

—

— 750 000

350 000

150 000

— 200 000

193 000

1 100 000

+ 907 000

47 000

—

— 47 000

80 000

—

— 80 000

+ 9 150 000

Motiv

1) Anslagen 1948/49—1958/59 uppgår till 30 830 000 kronor.

För utbyggnad i en första etapp av en central i berg har för innevarande

budgetår beräknats 200 000 kronor. Slutligt färdigställande av denna anläggning

beräknas kosta 400 000 kronor.

För anläggningar i två städer i södra delen av landet beviljades för budgetåret

1957/58 medel ur anslag, som disponeras av arbetsmarknadsstyrelsen

för arbetslöshetens bekämpande. Enligt uppgift från arbetsmarknadsstyrelsen

synes erforderliga medel för andra byggnadsetappen icke med säkerhet

kunna påräknas från ifrågavarande anslag. För båda anläggningarnas färdigställande

äskas därför 800 000 kronor.

Under nästa budgetår bör anläggningsarbetet för fem berganläggningar

och en betonganläggning påbörjas. Kostnaden för första byggnadsetappen

av fem berganläggningar och färdigställande av en betonganläggning beräknas

till 2 000 000 kronor.

För täckning av merkostnader på grund av under åren 1956—1958 uppkommen

byggnadsindexhöjning begär styrelsen 1 000 000 kronor.

För utbyggnad av fullträffsäkra ledningscentraler äskas alltså (400 000 +

800 000 + 2 000 000 + 1 000 000) 4 200 000 kronor.

2) För täckning av merkostnader på grund av under år 1958 uppkommen

byggnadsindexhöjning begär styrelsen 300 000 kronor. Därjämte äskas

1 700 000 kronor för täckning av t. o. m. år 1957 uppkomna kostnadsstegringar,

för vilka medel tidigare begärts men icke anvisats.

För tre befolkningsskyddsrum i Stockholm och ett befolkningsskyddsrum

i Västerås beräknas anläggningskostnaderna komma att uppgå till avsevärt

högre belopp än som tidigare beräknats. Fullständiga redovisningar av ifrågavarande

kostnader har ännu ej delgivits styrelsen. Då slutreglering emellertid

är att förvänta under innevarande budgetår, upptager styrelsen ett

beräknat belopp av 6 000 000 kronor för ifrågavarande kostnadsfördyringar.

Sammanlagt erfordras alltså till kostnadsfördyringar (300 000 + 1 700 000

+ 6 000 000) 8 000 000 kronor.

4) För komplettering och modernisering av allmänna normalskyddsrum,

främst ledningscentraler, bör anvisas 150 000 kronor.

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

5) Kostnaderna för erforderliga skyddsanordningar (ingångs- och detonationsskydd)

vid kraftvärmeverket i Spånga har tidigare beräknats till i

runt tal 13 miljoner kronor. Då 1/3 av anläggningen förlagts i berg, bör statsbidrag

endast utgå på kostnader för anordnande av detonationsskydd i ingångar

och ventilationskanaler. Efter företagen granskning har styrelsen

funnit, att dessa kostnader bör fastställas till 1 216 000 kronor. Styrelsen

föreslår att a/3 av sistnämnda belopp eller högst 810 000 kronor, anvisas i

statsbidrag.

I riksstaten för budgetåret 1955/56 upptogs ett belopp av 100 000 kronor,

avseende beräknat statsbidrag till Göteborgs stad för anordnande av detonationsportar

vid vattenverket i Alelyckan. För budgetåret 1958/59 har för

samma ändamål anvisats ytterligare 20 000 kronor. Anläggningen bör kompletteras

med anordningar, som jämväl medgiver skydd mot luftstötvåg

från atombomb, speciellt vid luftintag och kanaler. Kostnaderna härför har

beräknats till 80 000 kronor. Styrelsen föreslår, att som statsbidrag anvisas

Va av sistnämnda belopp eller högst 53 000 kronor.

För anordnande av detonationsskydd vid transformatorstationen K 2 i

Göteborg har tidigare anvisats sammanlagt 860 000 kronor i statsbidrag.

Ytterligare skyddsanordningar mot inverkan av atombomb har kostnadsberäknats

till 255 000 kronor. Av detta belopp bör 2/3 eller 170 000 kronor

utgå i statsbidrag.

I riksstaten för budgetåret 1955/56 upptogs ett belopp av 1 010 000 kronor,

avseende beräknat statsbidrag till Göteborgs stad för skyddsanordningar

vid transformatorstationen K 3. Beräknad kostnad för kompletterande

skyddsanordningar av samma slag, som föreslagits beträffande K 2,

uppgår till 100 000 kronor. Styrelsen föreslår, att 2/a av detta belopp, eller

67 000 kronor, anvisas i statsbidrag.

Till kostnader för skyddsanordningar för kommunala tekniska verk

äskas sålunda (810 000 + 53 000 + 170 000 + 67 000) 1 100 000 kronor.

Skiljaktig mening. En ledamot av civilförsvarsstyrelsen, ledamoten av

riksdagens andra kammare F. Thapper har reserverat sig och ansett delposten

1 böra upptagas med 3 000 000 kronor.

Departementschefen

Beträffande befolkningsskyddsrummen pågår alltjämt utredning om

bl. a. behovet av platser och skyddsrummens lokalisering. Underlag för förslag

till lämpliga objekt för utbyggnad saknas därför. Härtill kommer att

medel å tillhopa cirka 11 miljoner kronor redan finns tillgängliga för byggande

av befolkningsskyddsrum. Styrelsens medelsäskanden för nya

skyddsrumsanläggningar för nästa budgetår har därför liksom för innevarande

budgetår i huvudsak begränsats till ledningscentraler i s. k. fullträffsäkert

utförande.

Med hänsyn till reservationerna på anslaget, vilka uppgick till cirka 37

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1959

miljoner kronor den 30 juni 1958 och till cirka 40 miljoner kronor vid

1958 års utgång, anser jag icke erforderligt, att medel nu äskas för täckande

av merkostnader på grund av höjda byggnadskostnader.

Hittills har medel anvisats för 63 s. k. fullträffsäkra ledningscentraler.

För en av dessa avser medelsanvisning endast första etappen och erfordras

för anläggningens färdigställande 400 000 kronor. Jag förordar, att detta

belopp anvisas för nästa budgetår. Härjämte tillstyrker jag, att 800 000

kronor anvisas för färdigställande av två anläggningar i södra delen av

landet. Styrelsens begäran om medel för påbörjande av sex nya ledningscentraler

biträder jag såtillvida, att jag för första etappens utbyggnad av

fem centraler beräknar 1 500 000 kronor.

I enlighet med det anförda skulle till fullträffsäkra ledningscentraler för

nästa budgetår böra anvisas (400 000 + 800 000 + 1 500 000) 2 700 000

Till frågan om anvisande av medel för inträffade kostnadsfördyringar

för befolkningsskyddsrum i Stockholm och Västerås kan jag — enär fullständiga

redovisningar beträffande kostnaderna ännu ej föreligger och

underlaget för bedömningen även i övrigt är bristfälligt -— icke nu taga

ställning.

För statsbidrag till kompletteringskostnader för tidigare färdigställda

nomalskyddsrumsanläggningar beräknar jag 110 000 kronor.

Vad angår de kommunala tekniska verken förordar jag, att medel anvisas

för nästa budgetår för utförande av vissa kompletterande skyddsanordningar

vid vattenverket i Alelyckan och transformatorstationerna K 2 och

K 3 i Göteborg. Jag har intet att erinra mot de av styrelsen härför beräknade

beloppen 53 000, 170 000 resp. 67 000 kronor.

Tillhopa torde sålunda till statsbidrag för merkostnader vid kommunala

tekniska verk för nästa budgetår böra anvisas (53 000 + 170 000 + 67 000)

290 000 kronor.

Vid bifall till mina förslag skulle för nästa budgetår böra anvisas sammanlagt

(2 700 000 + 110 000 + 290 000) 3 100 000 (— 1 200 000) kronor.

15. Bidrag till kommuner för anordnande av vissa trafik- och skolskyddsrum

I årets statsverksproposition (bil. 13, p. 185) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till kom
muner

för anordnande av vissa trafik- och skolskyddsrum för budgetåret

1959/60 beräkna ett förslagsanslag av 1 500 000 kronor.

kronor.

Anslag Nettoutgift

1957/58 .....................

1958/59 (statsliggaren s. 1170)

1959/60 (förslag) ...........

1 500 000 1 680 544

1 500 000

1 500 000

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

241

Yrkande

Civilförsvarsstyrelsen hemställer, att anslaget uppföres med oförändrat

belopp.

Motiv

Sedan 1957 gäller nya bestämmelser beträffande skyldigheten att anordna

enskilda skyddsrum, till vilken kategori även skol- och trafikskyddsrummen

är att hänföra. Genom de nya bestämmelserna har skyddsrumsskyldigheten

i mindre orter bortfallit. På grund härav föreligger anledning

räkna med viss minskning i antalet nyuppförda skyddsrum av de slag

varom här är fråga. Eftersläpningen i statsbidragsgivningen på området

är emellertid alltjämt mycket stor och torde kunna skattas till cirka 5 miljoner

kronor. Med hänsyn härtill föreslås oförändrad medelsanvisning för

budgetåret 1959/60.

Departementschefen

I likhet med civilförsvarsstyrelsen anser jag anslaget böra upptagas med

samma belopp som i gällande riksstat.

16. Viss sambandsverksamhet

Anslag för detta ändamål finnes icke uppfört i gällande riksstat.

I årets statsverksproposition (bil. 13, p. 186) har Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Viss sambandsverksamhet

för budgetåret 1959/60 beräkna ett förslagsanslag av 823 000

kronor.

För ifrågavarande ändamål erforderliga medel torde böra uppdelas på

två anslag, ett förslagsanslag, benämnt Viss sambandsverksamhet, och ett

reservationsanslag, benämnt Anskaffning av viss sambandsmateriel. Anslaget

till Viss sambandsverksamhet torde för nästa budgetår böra uppföras

med 273 000 kronor. En redogörelse för innebörden av förslaget bör

med hänsyn till ärendets natur icke lämnas i statsrådsprotokollet. Ytterligare

upplysningar bör i stället meddelas riksdagens vederbörande utskott.

17. Anskaffning av viss sambandsmateriel

Anslag för detta ändamål finnes icke uppfört i gällande riksstat.

Under åberopande av vad jag anfört under föregående punkt föreslår

jag, att anslaget uppföres med 550 000 kronor. Jag förordar vidare, att vid

utgången av innevarande budgetår förefintlig behållning av de medel under

anslaget till Engångsanskaffning av materiel, som under budgetåren 1957/

16 — llihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 114

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

58 och 1958/59 anvisats till anskaffning av viss sambandsmateriel, överföres

till förevarande anslag. En redogörelse för innebörden av förslaget

bör med hänsyn till ärendets natur icke lämnas i statsrådsprotokollet.

Ytterligare upplysningar bör i stället meddelas riksdagens vederbörande

utskott.

14. Kapitalinvesteringar budgetåret 1959/60

I årets statsverksproposition (bil. 32) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1959/60

beräkna följande anslag, nämligen under punkten 12 till Vissa skyddsrumsanläggningar

ett investeringsanslag av 1 900 000 kronor och under punkten

13 till Anordnande av en civilförsvar sskola m. m. ett investeringsanslag

av 1 300 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga dessa anslagsfrågor till fortsatt behandling.

1. Vissa skyddsrumsanläggningar

Civilför svarsstyr elsen (skr. 5/9 1958) hemställer att för nästa budgetår

2 165 000 kronor anvisas, varav 2 135 000 kronor för utbyggnad av vissa

skyddsrumsanläggningar för telestyrelsen m. fl. statliga myndigheter och

30 000 kronor för komplettering av vissa anläggningar för länsstyrelserna.

Departementschefen

För telestyrelsens m. fl. statliga myndigheters anläggningar beräknar jag

1 220 000 kronor samt för komplettering av vissa anläggningar för länsstyrelserna

30 000 kronor. Vidare föreslår jag, att 650 000 kronor anvisas för

viss särskild skyddsrumsanläggning.

Med hänsyn till ärendets natur bör en redogörelse för de upptagna frågorna

icke lämnas i statsrådsprotokollet. Ytterligare upplysningar bör

i stället meddelas riksdagens vederbörande utskott. 2

2. Anordnande av en civilförsvarsskola m.m.

Inledning

I sin anslagsframställning den 30 augusti 1950 framförde civilförsvarsstyrelsen

förslag om en omorganisation av statens civilförsvarsskola. I den

dåvarande skolan, som var förlagd till styrelsens ämbetslokaler i Stockholm,

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

kunde endast teoretisk undervisning äga rum. Styrelsen framlade två alternativ

för skolans förläggning. Enligt det ena alternativet skulle skolan anordnas

i en planerad bergrumsanläggning utanför Örebro. Det andra alternativet

avsåg, att det till Göta trängregementes kompani i Nora hörande förläggningsetablissementet

skulle utnyttjas för skolans räkning.

I skrivelse den 21 september 1950 föreslog sedermera styrelsen, att intill

dess en permanent organisation kunde genomföras, en provisorisk anordning

skulle prövas redan under budgetåret 1950/51. Skolan borde givas internatskaraktär

och förläggas till plats, där möjligheter funnes till även

praktiska övningar. Dåvarande departementschefen uttalade i proposition

nr 248/1950, att han tillstyrkte en dylik omläggning av undervisningen

fr. o. in. vårterminens början 1951. Sedan riksdagen godkänt förslaget,

startade civilförsvarsstyrelsen kursverksamhet av internatskaraktär dels i

Österskär och dels i Gimo.

I proposition nr 154/1951 uttalade föredragande departementschefen, att

han icke var beredd att förorda något av de av civilförsvarsstyrelsen föreslagna

alternativen till permanent organisation. Innan förslag i ärendet

framlades för riksdagen, borde ytterligare undersökningar göras, därvid

även andra alternativ än de av civilförsvarsstyrelsen föreslagna borde prövas.

Departementschefens uttalande föranledde icke någon erinran från

riksdagens sida.

Sedan Kungl. Maj :t uppdragit åt civilförsvarsstyrelsen att ytterligare utreda

frågan, redovisade styrelsen sitt uppdrag i skrivelse den 11 januari

1952. Styrelsen hade undersökt flera olika alternativ för skolans förläggning.

Av dessa alternativ hade — förutom den förut omnämnda förläggningen

i Nora — endast Sturehov, en herrgårdsanläggning i Botkyrka

kommun, ansetts som tänkbar förläggningsplats. Jämförelsen mellan de

båda sistnämnda alternativen gav enligt styrelsen vid handen, att Sturehov

var att föredraga på grund av bättre möjligheter att dels erhålla lärare

och föreläsare, dels hålla kontakt med civilförsvarsstyrelsen dels ock att

göra studiebesök på olika anläggningar av intresse för civilförsvaret.

I proposition nr 132/1952 uttalade föredragande departementschefen, att

han icke ansåg sig kunna förorda en lösning enligt de framlagda alternativen.

Vad Nora-etablissemanget beträffade kunde det till följd av de mindre

goda kommunikationerna med Stockholm bli svårt att få erforderlig tillgång

på tillfälliga lärare och experter för undervisningen. Sturehov-projektet

hade visserligen obestridliga fördelar genom bl. a. anläggningens

närhet till Stockholm, men med hänsyn till att kritik ur kulturhistorisk

synpunkt riktats mot detta alternativ borde det icke läggas till grund för

förslag till riksdagen. Båda alternativen syntes därjämte ställa sig relativt

ofördelaktiga ur driftekonomiska synpunkter. Departementschefen, som

ansåg civilförsvaret vara i behov av en permanent anläggning för ifrågavarande

ändamål, förordade en ny utredning med uppgift att framlägga yt
-

s. 244 Kontrollera mot PDF

244 Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1959

terligare alternativa förslag. Därvid borde även möjligheterna att för skolan

fredsanvända någon annan bergrumsanläggning än den tidigare föreslagna

övervägas. Vidare borde undersökas, hur en särskilt för ändamålet

uppförd anläggning ställde sig i ekonomiskt avseende. Möjligheterna

att förvärva någon för ändamålet lämplig byggnad borde emellertid

icke lämnas ur sikte. Vad departementschefen anfört lämnades av riksdagen

utan erinran.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen

för inrikesdepartementet den 30 juni 1952 fyra sakkunniga att utreda

frågan om en permanent anläggning för statens civilförsvarsskola. De sakkunniga

— 1952 års civilförsvarsskoleutredning — avlämnade sitt betänkande

i frågan den 3 juni 1953 och framlade därvid åtta olika alternativ till

förläggningsort för en civilförsvarsskola. Två av alternativen avsåg fredsanvändning

av bergrumsanläggningar i Västerås resp. Norrköping, fem alternativ

avsåg förläggning i för ändamålet helt nyuppförda byggnader inom

områden i närheten av Stockholm, bl. a. i Vaxholm och Sigtuna, samt ett

alternativ förvärv av befintlig byggnad, Kjesäters slott i Södermanlands

län. De av utredningen utarbetade kostnadskalkylerna utvisade, att byggnadskostnaderna

i de alternativ, som omfattade nybyggnader, skulle belöpa

sig till lägst 2,2 och högst 2,8 miljoner kronor, medan alternativet förvärv

av befintlig byggnad skulle medföra lägre kostnader, cirka 2,1 miljoner

kronor.

I remissyttrandena över 1952 års civilförsvarsskoleutrednings förslag

underströks allmänt, att en permanent civilförsvarsskola snarast borde komma

till stånd, att skolan icke borde ligga alltför långt bort från Stockholm

samt att en internatförläggning hade uppenbara fördelar med hänsyn till

elevernas studieresultat och trivsel. Endast statskontoret ifrågasatte, om

olägenheterna av den provisoriska utbildningsverksamheten var så stora,

att oundgängligt behov förelåg att ersätta den befintliga skolformen med en

permanent sådan.

I 1954 års statsverksproposition anförde föredragande departementschefen,

att utredningens förslag var föremål för övervägande inom departementet

samt att, då vissa ytterligare utredningar var nödvändiga, det ännu

icke kunde avgöras, huruvida proposition i ämnet kunde framläggas för

1954 års riksdag. Därefter anförde departementschefen i 1955 års statsverksproposition,

att han efter samråd med 1953 års båda civilförsvarsutredningar

funnit, att frågan om inrättandet av en permanent civilförsvarsskola

borde anstå, intill dess slutlig ställning kunde tagas till civilförsvarsutbildningens

framtida utformning och omfattning.

Såsom tidigare anförts tillkallades den 31 juli 1956 en sakkunnig för att

inom inrikesdepartementet biträda med fortsatt utredning av frågan om

lokaler för en fast civilförsvarsskola m. m. (1956 års civilförsvarsskoleutredning).

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

245

1956 års civilförsvarsskoleutredning

Utredningen har såsom utgångspunkter för sitt arbete beaktat de grundläggande

principer och den allmänna målsättning 1953 års båda civilförsvarsutredningar

angivit i sina betänkanden. Under utredningsarbetets

gång har sistnämnda utredningar lämnat erforderliga uppgifter till ledning

för beräkningen av den planerade skolans byggnadsbehov m. m. Skolans dimensionering

har därvid fastställts för samtidig utbildning av 60 elever,

fördelade på två avdelningar. Vidare har det beräknade behovet av läraroch

administrationspersonal redovisats för skolutredningen.

Lokalbehovet för de till den planerade skolan hörande fältavdelningarna

har ansetts falla utanför utredningens uppdrag, då detta behov av utbildningsutredningen

ansetts kunna lösas genom hyresavtal eller annan lämplig

avtalsform. Utredningen har vidare förutsatt, att utbildning av manskap i

undsättningskårerna kommer att ske i enlighet med vad 1953 års utredningar

härutinnan föreslagit.

Utredningen framhåller, att förläggning av skolan i bergskyddsrum

synes vara förenad med sådana olägenheter, att en dylik förläggning

icke bör ifrågakomma. Då ett skyddsrum vid intagande av civilförsvarsberedskap

skall utnyttjas för sitt egentliga ändamål, tvingas en där

förlagd civilförsvarsskola att utrymma anläggningen. Verksamheten vid

skolan skulle följaktligen i en situation, då speciella krav kan komma att

ställas på utbildningens tempo och omfattning, få äga rum under provisoriska

och försämrade förhållanden. Icke heller ur trivselsynpunkt kan

det på längre sikt vara lämpligt att i ett bergrum förlägga en utbildningsverksamhet,

i vilken deltagarna oftast uppnått medelåldern.

Möjligheterna att förvärva någon befintlig byggnad, som kan vara lämplig

för civilförsvarsskola, har närmare undersökts av utredningen. Genom

bl. a. förfrågningar hos civilförsvarsdirektörer har utredningen erhållit

uppgifter om möjligheter att förvärva ett antal bebyggda fastigheter, belägna

i olika delar av Mellansverige. Beträffande de erbjudna fastigheterna har utredningen

i allmänhet funnit, att inköpspris samt kostnader för reparationer,

omändringar och eventuella tillbyggnader ävensom kostnader för drift

och underhåll skulle uppgå till alltför höga belopp eller att vissa av dessa

kostnader skulle vara svåra att överblicka. I samtliga fall har fastigheterna

dessutom på grund av storlek, beskaffenhet eller läge icke ansetts lämpa

sig för en civilförsvarsskola. Av angivna skäl har utredningen sålunda icke

ansett sig kunna såsom tänkbar civilförsvarsskola acceptera hl. a. Strömsbergs

egendom i Uppsala län och Mälsåkers slott i Södermanlands län.

Sedan utredningen erfarit, att infanteriskjutskolan, som är förlagd till

Rosershergs slott i Märsta kommun i Stockholms län, efter det nya storflygfältets

utbyggnad möjligen kunde komma att förflyttas till annan ort

och därigenom bli disponibelt för annat ändamål, har utredningen — trots

s. 246 Kontrollera mot PDF

246 Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

att frågan om skjutskolans flyttning ännu var oklar — prövat möjligheterna

till en förläggning därstädes av civilförsvarsskolan. Utredningen har

inte ansett sig kunna slutgiltigt bedöma slottets användbarhet för en sådan

förläggning men framhåller, att utredningen ställer sig tveksam till slottets

lämplighet för ändamålet med hänsyn till de bullerstörningar, som enligt

uppgift kommer att bli märkbara vid Rosersberg efter storflygfältets utbyggnad,

samt med hänsyn till att slottets drift och underhåll troligen kommer

att medföra alltför stora utgifter.

Utredningen erinrar i detta sammanhang om, att det av överbefälhavaren

utformade försteget till ny försvarsorganisation kan komma att medföra

indragning av vissa förband och därmed friställande av vissa kasernetablissement.

Med hänsyn till de olägenheter, som är förknippade med skolans förläggning

till bergskyddsrum och till svårigheterna att förvärva lämplig fastighet,

där redan befintliga husbyggnader kan utgöra skoletablissementets

stomme, har utredningen funnit, att skolan bör förläggas i för ändamålet

helt nyuppförda byggnader. Utredningen anser detta alternativ främst

vara förenat med den fördelen, att platsen för skolan kan utväljas enbart

med hänsyn till praktiska krav och att möjligheterna att planera byggnaderna

på det ur lämplighetssynpunkt mest rationella sättet fullt kan tillvaratagas.

Utredningen finner — av praktiska och ekonomiska skäl — civilförsvarsskolan

böra placeras inom ett ej alltför långt avstånd från Stockholm.

Skolan måste för sin verksamhet taga i anspråk kvalificerade speciallärare

på olika områden, såsom kemisk, radioaktiv, bakteriologisk och psykologisk

krigföring, orientering om totalförsvaret in. in. Dessa specialister, som i

regel är verksamma i Stockholm eller dess närhet, är vanligen så upptagna

av sina ordinarie arbetsuppgifter, att de icke kan eller vill ställa sig till

förfogande för undervisning, därest resorna till och från civilförsvarsskolan

är alltför tidskrävande. Även ur traktaments- och resekostnadssvnpunkt har

frågan om avståndet mellan skolan och Stockholm stor betydelse.

Utredningen har vid sina undersökningar beträffande val av förläggning

för civilförsvarsskolan funnit, att ett område å Kronan tillhöriga Venngarns

kungsgård invid Sigtuna stad är synnerligen lämpligt för ändamålet. Ifrågavarande

område ansluter omedelbart till arrendebostället Pilsbo, som ligger

cirka 100 meter utanför stadsgränsen. Utredningen har låtit uppgöra

skissritningar för skolans förläggning till förenämnda område.

Anläggningskostnaderna för den av utredningen föreslagna nybyggnaden

beträffande vars närmare utformning torde få hänvisas till handlingarna

i ärendet beräknas av byggnadsstyrelsen till 2 550 000 kronor. I beloppet

ingår kostnader för utvändiga arbeten samt för branddamm. Kostnaderna

för inredning och utrustning (möbler, textilier, elektrisk armatur,

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1959

köks- och serveringsinventarier samt teleanläggning m. in.) beräknas till

310 000 kronor enligt ett högre alternativ och 275 000 kronor enligt ett

lägre alternativ. Kostnaderna för de mest väsentliga anordningarna på

skolans övningsområde beräknas till cirka 140 000 kronor.

Remissyttrandena

Civilförsvarsstyrelsen anser en förläggning av skolan till Sigtuna lämplig

samt finner utredningens förslag till planlösning i stort ändamålsenlig.

Styrelsen föreslår emellertid en utökning av lokalerna med cirka 310 m2.

överbefälhavaren och förtifikationsförvaltningen anser, att möjligheterna

att förlägga civilförsvarsskolan till något friställt kasernetablissement bör

undersökas, innan beslut fattas om skolans förläggning. Skolans lokalbehov

torde enligt överbefälhavaren böra lösas i sammanhang med frågan om utbildningsanstalt

för undsättningskårerna.

Statskontoret framhåller, att behovet av en permanent civilförsvarsskola

undandrager sig ämbetsverkets bedömande. Därest en skola anses böra

komma till stånd, är beträffande dess lokalisering olika lösningar tänkbara.

Närmast till hands synes ligga, att skolan inrymmes i någon redan befintlig

anläggning, som blivit friställd. Statskontoret erinrar, att enligt uttalande

i proposition nr 110/1958 infanteriskjutskolan, som nu är förlagd till Rosersberg,

måste förflyttas under år 1960 eller senast år 1961. I nämnda

proposition har vidare föreslagits indragning av ett flertal militärförband.

Enligt statskontorets mening är det angeläget, att förutsättningarna

för skolans förläggning till någon av dessa anläggningar närmare prövas,

innan ställning tages i frågan. I samband härmed torde även böra övervägas,

var utbildningsanstalten för undsättningskårerna bör vara förlagd.

Såväl ekonomiska som andra skäl synes tala för, att nämnda utbildningsanstalter

sammanföres eller i vart fall förlägges i närheten av varandra.

Byggnadsstyrelsen finner icke anledning till erinran mot utredningens

förslag. Styrelsen utgår härvid från att vissa enligt styrelsens mening erforderliga

omdispositioner kan företagas inom den beräknade anläggningskostnaden.

Domänstyrelsen motsätter sig icke, att erforderligt område på Venngarns

kungsgård upplåtes till civilförsvarsstyrelsen för förläggning av en

civilförsvarsskola.

Arbetsmarknadsstyrelsen och lokaliseringsutredningen rörande statlig

verksamhet har intet att erinra mot att en civilförsvarsskola förlägges till

Sigtuna.

Länsstyrelsen i Stockholms län är övertygad om alt Sigtuna ur flera

synpunkter är lämplig plats för en civilförsvarsskola. Det beräknade lokalbehovet

är i stort sett tillfredsställande. I vissa avseenden torde emellertid

en utökning av lokalerna vara befogad.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

D epart emea t schefen

I det föregående har jag redogjort för mitt ställningstagande till civilförsvarsutbildningens

framtida utformning och omfattning. Därvid har jag

föreslagit, att i utbildningsorganisationen skall ingå en civilförsvarsskola

för högre befälsutbildning och utbildning av civilförsvarsinstruktörer. Därjämte

har jag föreslagit, att utbildningen av undsättningskårernas personal

skall äga rum vid en härför avsedd utbildningsanstalt.

Det är enligt min mening uppenbart, att nuvarande provisoriska anordningar

för den centrala utbildningen, som kom till stånd i samband med

omläggningen av undervisningen år 1951, icke är tillfyllest för tillgodoseende

av de utbildningsbehov, som jag i det föregående tagit principiell

ställning till. Jag anser därför — i likhet med mina företrädare — att civilförsvaret

är i behov av en permanent anläggning för ifrågavarande ändamål.

Utredningens förslag om uppförande av en särskild internatanläggning

i Sigtuna för den centrala civilförvarsskolan har av flertalet remissmyndigheter

icke rönt någon erinran. Vissa remissmyndigheter — överbefälhavaren,

fortifikationsförvaltningen och statskontoret — har dock erinrat om

de möjligheter, som efter genomförandet av 1958 års försvarsbeslut kan

föreligga att utnyttja vissa friställda kasernetablissement. Härvid har bl. a.

framhållits att infanteriskjutskolan, som f. n. är förlagd till Rosersberg, enligt

uttalande i prop. 110/1958 på grund av den beslutade utbyggnaden av

storflygplatsen vid Halmsjön måste förflyttas under år 1960 eller senast

1961. För egen del kan jag under nuvarande ekonomiska förhållanden icke

tillstyrka utredningens förslag om en nybyggnad i Sigtuna. Med hänsyn till

vad som uttalats i förenämnda proposition har jag låtit undersöka möjligheterna

att övertaga någon militär anläggning, som kommer att friställas.

Då såväl statsfinansiella som utbildningstekniska skäl talar för att undsättningskårernas

utbildningsanstalt förlägges till samma plats som civilförsvarsskolan

eller till plats i närheten av denna, har även denna fråga beaktats

i detta sammanhang.

Det har vid undersökningen konstaterats att av olika tänkbara projekt

Rosersberg med hänsyn till sitt läge bäst lämpar sig för en civilförsvarsskola

av internatkaraktär. Slottet med flyglar, slottsstallet, elevförläggningar

in. m. torde till storleken väl lämpa sig för civilförsvarsskolans behov.

Dock bör enligt byggnadsstyrelsen vissa ombyggnader och reparationer

genomföras bl. a. för att kunna nedbringa kostnaderna för drift och underhåll

och för att i möjligaste mån eliminera de bullerstörningar, som kommer

att uppstå när storflygplatsen tages i bruk. Byggnadsstyrelsen har erfarenhetsmässigt

uppskattat kostnaderna för modernisering och uppsnyggning

(omläggning av elektriska systemet och värmeanläggningarna samt ommålning

och golvläggning m. in.) till 1 300 000 kronor. Även om denna beräkning

får anses som preliminär torde de slutliga kostnaderna icke komma

att understiga nämnda belopp. Vad beträffar frågan om lämplig förläggning

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

för undsättningskårernas utbildningsanstalt har den gjorda undersökningen

utvisat, att vissa i Rosersberg belägna förläggningsbaracker, som f. n. användes

för skjutskolans övningstrupp, ur flera synpunkter är lämpliga som

förläggningsplats för undsättningskårernas personal. Enligt byggnadsstyrelsen

måste dock även här vissa ombyggnads- och reparationsarbeten genomföras

varjämte brandtorn, garage, verkstäder m. in. bör uppföras. Byggnadsstyrelsen

har uppskattat kostnaderna för nybyggnader till 1 500 000

kronor och för upprustning av befintliga byggnader till 700 000 kronor.

Byggnadsstyrelsens beräkningar, som är preliminära, torde ge en föreställning

om den ungefärliga kostnadsramen för iståndsättande av ifrågavarande

utbildningsanstalter. Det är min avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att byggnadsstyrelsen

erhåller i uppdrag att föranstalta om upprättande av mera

detaljerade kostnadsberäkningar.

Då det är synnerligen angeläget, att frågan om anordnande av lokaler för

den centrala civilförsvarsskolan och för undsättningskårerna snarast erhåller

sin lösning, anser jag mig efter samråd med chefen för försvarsdepartementet

böra tillstyrka att — därest riksdagen beslutar om infanteriskjutskolans

förflyttning — nämnda utbildningsanstalter förlägges till

Rosersbergsområdet. Härvid förutsättes, att vissa markområden och vissa

byggnader inom nämnda område alltjämt kommer att disponeras för militärt

ändamål. Även om skjutskolans förflyttning icke kommer att aktualiseras

under nästa budgetår räknar jag dock med att vissa ombyggnader och

reparationer i de lokaler, som är avsedda för den centrala civilförsvarsskolan,

kan påbörjas oberoende härav. Jag förordar därför, att för detta ändamål

ett investeringsanslag av 1 300 000 kronor anvisas för nästa budgetår.

15. Hemställan

På grund av vad jag i det föregående anfört och förordat hemställer jag,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna de grunder för organisationen av civilförsvaret,

som jag i det föregående angivit;

II. besluta, att civilförsvarsstyrelsen skall organiseras efter

i huvudsak de riktlinjer, som i det föregående angivits;

III. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för civilförsvarsstyrelsen, som föranledes

av vad jag föreslagit i det föregående;

IV. godkänna följande avlöningsstat för civilförsvarsstyrelsen,

att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1959/60.

s. 250 Kontrollera mot PDF

250 Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1959

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

................................ 600 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 37 000

3. Vissa pensionskostnader, förslagsvis ...... 5 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 841 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 360 000

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 15 000

Summa kronor 2 858 000;

V. godkänna följande avlöningsstat för civilförsvarsområdenas

administration, att tillämpas under budgetåret

1959/60:

Avlöningsstat

1. Avlöning till ordinarie tjänsteman, förslagsvis

................................ 31 000

2. Arvoden till civilförsvarschefer m. m., förslagsvis

................................ 365 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal .... 4 807 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 535 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 32 000

Summa kronor 5 770 000;

VI. under elfte huvudtiteln för budgetåret

1959/60 anvisa

dels till Civilförsvarsstyrelsen: Avlöningar ett

förslagsanslag av .......................... 2 858 000

dels till Civilförsvarsstyrelsen: Omkostnader

ett förslagsanslag av ........................ 715 000

dels till Civilförsvarsområdenas administration:

Avlöningar ett förslagsanslag av ........ 5 770 000

dels till Civilförsvarsområdenas administration:

Omkostnader ett förslagsanslag av ...... 1 420 000

dels till Utbildnings- och övningsverksamhet

ett förslagsanslag av ........................ 5 760 000

dels till Inspelning av instruktionsfilm ett reservationsanslag

av ........................ 40 000

dels till Bidrag till vissa frivilliga organisationer

ett anslag av ....

322 000

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

dels till Försöksverksamhet ett reservationsanslag

av ..................................

dels till Engångsanskaffning av materiel ett reservationsanslag

av ........................

dels till Anskaffning av viss förbrukningsmateriel

ett reservationsanslag av ..............

dels till Förvaring och underhåll av viss materiel

m. m. ett förslagsanslag av ..............

dels till Vissa löpande kostnader för civilförsvarets

verksamhet inom civilförsvarsområdena

ett förslagsanslag av ........................

dels till Bidrag till kommuner för anordnande

av branddammar för civilförsvarsändamål ett reservationsanslag

av ........................

dels till Kostnader för anordnande av allmänna

skyddsrum m. m. ett reservationsanslag av

dels till Bidrag till kommuner för anordnande

av vissa trafik- och skolskgddsrum ett förslagsanslag

av ..................................

dels till Viss sambandsverksamhet ett förslagsanslag

av..................................

dels ock till Anskaffning av viss sambandsmateriel

ett reservationsanslag av ..............

400 000

1 500 000

100

4 500 000

620 000

500 000

3 100 000

1 500 000

273 000

550 000

Summa kronor 29 828 100;

VII. under statens allmänna fastighetsfond, inrikesdepartementet,

för budgetåret 1959/60 anvisa

dels till Vissa skgddsrumsanläggningar ett in
vesteringsanslag

av ........................ 1 900 000

dels till Anordnande av en civilförsvars skola

m. m. ett investeringsanslag av .............. 1 300 000

Summa kronor 3 200 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ingvar Mellquist

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

STATENS ORGANISATIONSNÄMNDS FÖRSLAG TILL NY ORGANISATION

Centralplaneringen

{ZHIHD

Civ.förs.

överläk.

Ao 26

Ae 23 Ae 21 A 19''

Militärass. Arvode

Kontorist

Ao 24 Ao 23 Ao 21 A 19’

Ao 10

Kamerala

Ao 23

Ao 10 Ao 9

Telefonväxlai

Administrativa |

Kontorstekn.

Exp.vakter

Ae 15 Ae 13

Skrivcentral

Ao 7 AS’

Ae 7 AS''

Inköps*

{Z3HZKZXI}

Ao 23 Ae 21 Ae 19 Ae 17

Förråds
-

Ao 23 Ae 21 Ae 19 Ae 17

GHIH-lHZ]-ED

Ao 24 Ae 23 Ae 21 Ao 19

Ae 15

Sekt. för skadeföre-f

Ao 24

Ae 21 Ao 19

Sekt. för skadeav
-

hjälp. åtgärd.

Ae 21 Ao 19 Ae 17

Detalj för vsk, un*

danförsel och först.

Ao 23

Ae 21 Ao 19

Ao 21 Ao 19

Ao 26

Ae 21 Ae 19 Ae 17 Ae 15

Byggnads
-

Ae 21 Ae 19 Ae 17 Ae 15

Elektro
-

Ao 24

Ao 21 Ae 19 Ae 17

Ae 12

Sekt.för spccj

materiel

Ao 26

Ae 21 Ae 19

Ae 17

Expedition

Ao 7 AS1

och övningssekt.

Ad 26

1 reglerad befordringsgång

s. 253 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

253

DEPARTEMENTSCHEFENS FÖRSLAG Bil.»

3CH3K3

Civ.förs.

överläk.

Ae 23 Ae21 A 19’

Ae 25

Militärass. Arvode

Kontorist

Administr.

Ao 10 Ao 9

Ao 24 Ae 23

{3—CU

Kamerala

Ao 7 A 5’

Ao 10 Ao 9

Ae 19

A o 23

Telefonväxlar

Exp.vakter

Kontorstekn.

Administrativa

Ae 15

Ae 19

Skrivcentral

Maskinist

(arvode)

Ae 23 Ae 21 Ae19

CD—C33IK3

Ae 7 A 5''

Ae19 Ae17 Ae15

Ao 23

■CD-tZHZHIHi}

Planerings
-

Ae 10

Ae 21 Ae 19 Ae 17 Ag 15

Ae 24

Sekt. för skadeföre-l

byggande åtgärd.

Ae 21 Ae 19 Ae 17

Ae 24

Sekt. för skadeav
-

{33D3EH3H3H3

hjälpande åtgärd.

Organisations
-

Ae 24 Ag 23 Ae 21 Ae 19 Ae 17 Ae15

Expedition

Ao 7 A 5''

a—q-cd-cq-co

Planerings
-

Ae 21 Ae 19 Ae 17 Ae15

{3-[3H3-DIH3

Ae 21 Ae 19 Ae17 Ae15

Ao 24

{3—EH3-13H3I—13

Tekniska

Elektro
-

Ao 21 Ae 19 Ae 17 Ae 15

Ae 24

Sekt, för spec.

tekn. materiel

Ae 17

Expedition

Ao 7 A 5’

övnings
-

Ac 24

’ reglerad befordringsgång.

Härtill kommer personal till utbildningsnämndens och riksbrandinspektörens förfogande

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

INNEHÅLLSFÖRTECKN ING

Sid.

Propositionen.......................................................... i

Propositionens huvudsakliga innehåll..................................... 1

Utdrag av statsrådsprotokollet den 13 mars 1959 .......................... 4

1. Inledning........................................................ 4

2. Civilförsvarets allmänna betydelse och uppgifter..................... 8

Översikt av det nuvarande civilförsvaret......................... 8

Civilförsvarsutredningens förslag................................. 11

Departementschefen............................................. 17

3. Särskilda frågor angående civilförsvarets uppgifter.................. 19

Ordnings- och bevakningsuppgifter m. m......................... 20

Nuvarande ordning........................................... 20

Civilförsvarsutredningens förslag............................... 20

Reparationsuppgifter, bombröjning m. m.......................... 26

Gällande bestämmelser........................................ 26

Civilförsvarsutredningens förslag............................... 27

Skydd mot radioaktiv strålning, stridsgaser och biologisk krigföring m. m. 31

Inledande uppgifter.......................................... 31

Civilförsvarsutredningens förslag............................... 33

Undanförsel, skydd av arkivalier m. m........................... 37

Gällande bestämmelser........................................ 37

Civilförsvarsutredningens förslag............................... 39

Vissa uppgifter i samband med utrymning m. m.................. 43

Nuvarande ordning........................................... 43

Civilförsvarsutredningens förslag............................... 43

Departementschefen............................................ 47

4. Civilförsvarsorganisationens huvuddrag............................. 51

Nuvarande ordning............................................. Öl

Civilförsvarsutredningens förslag................................. 52

Departementschefen............................................ 63

5. Det allmänna civilförsvaret....................................... 66

A. Lokalt civilförsvar............................................ 66

Nuvarande organisation...................................... 66

Civilförsvarsutredningens förslag.............................. 67

B. Regionalt civilförsvar.......................................... 89

Utländska förhållanden...................................... 89

Civilförsvarsutredningens förslag.............................. 89

C. Personalrekrytering............................................ 96

Gällande bestämmelser...................................... 96

Civilförsvarsutredningens förslag.............................. 97

Departementschefen.............................................. 101

6. Enskilda civilförsvarsåtgärder..................................... 105

A. Verkskydd................................................... 105

Gällande bestämmelser...................................... 105

Civilförsvarsutredningens förslag.............................. 107

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1959

255

B. Självskyddsåtgärder...........................................

Gällande bestämmelser om hemskydd.........................

Civiltörsvarsutredningens förslag..............................

Departementschefen..............................................

7. Utbildningsfrågor................................................

Nuvarande bestämmelser.......................................

Civilförsvarsutredningens allmänna synpunkter på utbildningsfrågorna

Utbildningsutredningens förslag..................................

Remissyttrandena..............................................

Departementschefen............................................

8. Civilförsvarsstyrelsen.............................................

Nuvarande organisation.........................................

Förslag till ny organisation.....................................

Departementschefen............................................

9. Civilförsvarets administration i länen..............................

Nuvarande organisation.........................................

Förslag till ny organisation.....................................

Departementschefen............................................

10. Principerna för materielanskaffning och förrådshållning..............

Civilförsvarsutredningens förslag.................................

Departementschefen............................................

11. Frivillig civilförsvarsverksamhet...................................

Civilförsvarsutredningens förslag.................................

Departementschefen............................................

12. Kostnader och tidsplan för uppbyggnaden av den nya organisationen

Civilförsvarsutredningens förslag.................................

Departementschefen............................................

13. Anslag å driftbudgeten för budgetåret 1959/60 .....................

14. Kapitalinvesteringar budgetåret 1959/60............................

1. Vissa skyddsrumsanläggningar.................................

2. Anordnande av en civilförsvarsskola m. m.......................

Inledning.....................................................

1956 års civilförsvarsskoleutredning.............................

Departementschefen...........................................

15. Hemställan......................................................

Bilaga A...........................................................

Bilaga B...........................................................

118

118

118

122

126

126

128

128

143

158

171

171

173

185

188

188

190

205

206

206

211

212

212

217

217

217

222

223

242

242

242

242

245

248

249

252

253

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:233 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ny organisation för civilförsvaret m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. SU 1959:85 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ny organisation för civilförsvaret m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten