Angående förbättring av ersättningarna inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen m. m
1959-10-16 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1959:171, Angående förbättring av ersättningarna inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1959
1
Nr 171
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förbättring av
ersättningarna inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen
m. m.; given Stockholms slott den 16 oktober
1959.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse av 29 § 1 mom. förordningen den
14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor; samt
2) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 14 december
1956 (nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor;
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Torsten Nilsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås — i anslutning till propositionen den 9 oktober
1959, nr 162, med förslag till förordning om allmän varuskatt, m. m. —
vissa åtgärder, som syftar till en omedelbar förbättring av ersättningarna
inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Grundstatsbidraget, som utgår
till erkänd arbetslöshetskassa för varje dag, för vilken medlem uppburit
daghjälp, föreslås höjt över lag med en krona. Barntillägget till daghjälpen
föreslås höjt från en krona 50 öre till 2 kronor. Den sammanlagda
kostnadsökningen för statsverket har för helt budgetår uppskattats till
9,8 milj. kronor, varav 8 milj. faller på grundstatsbidraget och 1,8 milj. på
familjetilläggsbidraget.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 171
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1959
De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1960.
I propositionen föreslås vidare anvisande av ett reservationsanslag av
10 milj. kronor till särskilda stödåtgärder avseende erkända arbetslöshetskassor,
som på grund av stor arbetslöshet eller andra omständigheter icke
har förutsättningar att tillförsäkra sina medlemmar förmåner, som kan
anses tillfredsställande.
./i i
''^tutouA
n
m>
ludo!/i.t ;r it u:»U''>iti.;OiJo !<| Itil t«*ri jf11,- >«.*:■ i ;
.hi .Hi .!hi/lsivu. t tiäuilh; (iso •jiifMli-Mitö''! Ilil ..-..b i,it !,
sme^oiu :'' tv ■■/,. gubltsjihoi r. , Hii t; i i fr
if!1 CIM>/ . tiiifft I>; l< I >{ > in t i f "Mi »:•
i f t :
Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1959
3
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 29 § 1 mom. förordningen den 14 december 1956
(nr 629) om erkända arbetslöshetskassor
Härigenom förordnas, att 29 § 1 mom. förordningen den 14 december
1956 om erkända arbetslöshetskassor skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
-ifZJ U ^ . 1 f! > ’h:''i t b
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
29 §.
1 mom. Daghjälp må —
Barntillägg utgör en krona 50 öre Barntillägg utgör två kronor om
om dagen för varje barn.
Maketillägg utgår---
dagen för varje barn.
----samma belopp.
W\: A''.; V. nmtbi
Denna förordning tråder i kraft
.\V\i *TU»''v * **** V\V''Vb
den 1 januari 1960.
■y.VnVui \uui‘Av> \\\\ \>y\hW''U
\ VI\ y \\* »\ U -t : • ; A - V * v V \ V ■, V‘V >.»\
• > s v _ •. . t , t. ; .... . .
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 14 december 1956 (nr 630)
om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 14 december 1956 om
statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
2 §•
Grundstatsbidrag utgår, där ej an- Grundstatsbidrag utgår, där ej annat
följer av vad nedan sägs, för nät följer av vad nedan sägs, för
varje dag, för vilken daghjälp utgi- varje dag, för vilken daghjälp utgi
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1959
vits, med dels ett grundbelopp av två
kronor 25 öre vid en daghjälp av fem
kronor 50 öre, dels ock ett tilläggsbelopp
av 25 öre för varje hel krona,
varmed daghjälpen överstiger fem
kronor 50 öre; dock må grundstatsbidraget
ej i något fall uppgå till
högre belopp än fem kronor för varje
ersättningsdag.
Har daghjälpen fastställts till lägre
belopp än fem kronor 50 öre, skall
grundstatsbidraget utgå med fyrtio
procent av det fastställda beloppet.
För dag, då halv ersättning utgives
enligt 29 § 2 mom. förordningen
om erkända arbetslöshetskassor,
skall grundstatsbidrag utgå med
hälften av belopp, som i första och
andra styckena sägs.
vits, med dels ett grundbelopp av
tre kronor 25 öre vid en daghjälp av
sex kronor, dels ock ett tilläggsbelopp
av 25 öre för varje hel krona,
varmed daghjälpen överstiger sex
kronor; dock må grundstatsbidraget
ej i något fall uppgå till högre belopp
än sex kronor för varje ersättningsdag.
För dag, då halv ersättning utgives
enligt 29 § 2 mom. förordningen
om erkända arbetslöshetskassor,
skall grundstatsbidrag utgå med
hälften av belopp, som i första stycket
sägs.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1960; dock att, därest
tillsynsmyndigheten ej annorlunda
beslutar, äldre bestämmelser alltjämt
skola gälla vid beräkning av
grundstatsbidrag till erkänd arbetslöshetskassa
så långe kassan utgiver
daghjälp, som icke med minst en
krona överstiger daghjälpen vid utgången
av 1959.
Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1959
5
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet å
Stockholms slott den 16 oktober 1959.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Lindell, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om förbättring av
ersättningarna inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen m. in. samt
anför.
Gällande bestämmelser
Den frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen handhaves av
arbetslöshetskassor, organiserade av de försäkrade själva och erkända av
arbetsmarknadsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet för försäkringen. Kassorna
är i föreningsrättsligt hänseende understödsföreningar och lyder
under lagen den 2b mars 1938 om understödsföreningar (nr 96; ändr.
457/1942, 190/1945, 854/1946, 288/1952, 386/1955, 223/1957 och 99/1958).
Deras verksamhet regleras dessutom genom särskilda författningar främst
förordningen den lb december 1956 om erkända arbetslöshetskassor (nr
629; ändr. 100/1958, 145/1958) samt förordningen den lb december 1956
om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor (nr 630; ändr. 101/1958).
I arbetslöshetskasseförordningen stadgas, att erkänd arbetslöshetskassa
skall utgiva ersättning dels i form av ett för dag beräknat belopp, benämnt
daghjälp, dels i form av familjetillägg till daghjälpen (18 §). Arbetslöshetskassan
bestämmer själv daghjälpens storlek. Daghjälpen må dock inte
fastställas till högre belopp än 20 kronor (29 § 1 mom.). Familjetillägg
utgöres av barntillägg, som utgår med en krona 50 öre per dag för varje
barn under 16 år, samt, i den mån kassa så beslutat, maketillägg och husföreståndarinnetillägg,
som utgår med två kronor per dag (29 § 1 mom.).
Ersättningen maximeras i förhållande till den försäkrades normala arbetsförtjänst
genom särskilda överförsäkringsregler (30 §). överförsäkringsgränserna
är fastställda i en särskild tabell (överförsäkringstabell) och
beräknas i princip så, att arbetsförtjänsten för dag minskas med dels vanligen
förekommande avdrag för preliminär skatt, dels ett marginalbelopp
därutöver utgörande omkring 1/8 av nettoarbetsförtjänsten.
Medlem i erkänd arbetslöshetskassa må enligt 31 § icke uppbära ersätt
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1959
ning från kassan för mer än 156 dagar under varje försäkringsår (tiden
den 1/9 ett år—den 31/8 påföljande år). Arbetsmarknadsstyrelsen kan
dock för viss kassa eller viss klass i en kassa medge, att daghjälp får utgå
för högst 210 dagar under försäkringsåret. Den tid, för vilken ersättning
längst kan utgå under ett försäkringsår, får inte understiga 120 dagar
utom beträffande medlemmar, som före försäkringsårets ingång fyllt 67 år.
För kassor med medlemmar inom säsongbetonade yrken eller eljest då
särskilda omständigheter föreligger kan inskränkningar göras i rätten till
ersättning (34 §). F. n. har 19 kassor speciella s. k. säsongbegränsningsregler
intagna i sina stadgar. Reglerna är något olika utformade i skilda
typer av kassor. Enligt de regler som tillämpas i bl. a. byggnadsarbetarnas,
murarnas och målarnas kassor, fastställes varje år relationen (i procent)
mellan antalet under de två senast förflutna begränsningstiderna erlagda
avgifter (dessa kassors begränsningstid avser 1 december—31 mars = 4
månader) och det med hänsyn till medlemsantalet högsta tänkbara antalet
avgifter under samma tid. Det för kassan eller klassen för den stundande
begränsningstiden gällande högsta antalet ersättningsdagar fastställes enligt
en särskild skala. Enligt denna vidtages ingen särskild säsongbegränsning
då antalet erlagda avgifter uppgår till 80 procent eller mera av högsta
möjliga antal. Vid fallande avgiftsbetalning skärpes successivt begränsningen
och när antalet erlagda avgifter understiger 55 procent av högsta
möjliga antal, erhåller ifrågavarande kassamedlemmar ersättning för högst
18 dagar under begränsningstiden.
Arbetslöshetsförsäkringen finansieras i huvudsak genom avgifter av de
försäkrade samt genom statsbidrag.
Enligt förordningen om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor utgår
till kostnaderna för utbetalade försäkringsersättningar statsbidrag i
form av grundstatsbidrag, daghjälpsbidrag och familjetilläggsbidrag samt
till administrationskostnaderna ett särskilt förvaltningsbidrag.
Grundstatsbidraget utgår för varje dag, för vilken daghjälp utgivits, dels
med ett grundbelopp av 2: 25 kronor vid en daghjälp av 5: 50 kronor, dels
med ett tilläggsbelopp av 25 öre för varje hel krona varmed daghjälpen
överstiger 5: 50 kronor. Det sammanlagda grundstatsbidraget kan uppgå
till högst 5 kronor för varje ersättningsdag, vilket belopp nås vid en daghjälp
av 16: 50 kronor. Har daghjälpen fastställts till lägre belopp än 5: 50
kronor, utgår grundstatsbidraget med 40 procent av det fastställda daghjälpsbeloppet
(2 §).
Grundstatsbidraget utgår således med de i följande tabell angivna beloppen
vid olika storlek på daghjälpen. Däri uppgives även grundstatsbidragets
procentuella andel av daghjälpsbeloppet (inkl. grundstatsbidraget).
Daghjälpsbidraget utgår för försäkringsår med viss procentuell andel
av kassans sammanlagda kostnader för daghjälp, efter avdrag dock från
Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1959
7
Daghjälp (inkl. grundstats- bidrag) kronor
Grundstatsbidrag
kronor
Grundstatsbidraget i % av daghjälpen
lägsta klassgränsen
högsta klassgränsen
5,50 6,49................
2,25
40,9
34,7
6,50 7,49................
2,50
38,5
33,4
7,50 8,49................
2,75
36,7
32,4
8,50 9,49................
3,00
35,3
31,6
9,50—10,49................
3,25
34,2
31,0
10,50 11,49................
3,50
33,3
30,5
11,50 12,49................
3,75
32,6
30,0
12,50 13,49................
4,00
32,0
29,7
13,50—14,49................
4,25
31,5
29,3
14,50 15,49................
4,50
31,0
29,1
15,50 16,49................
4,75
30,6
28,8
16,50 ....................
5,00
30,3
nämnda kostnader av belopp, som svarar mot grundstatsbidraget. Procenttalet
bestämmes i förhållande till antalet ersättningsdagar per medlem
och försäkringsår. Daghjälpsbidrag utgår först då antalet ersättningsdagar
per årsmedlem överstiger tre. Daghjälpsbidragsprocenten stiger från
3,0 vid 3,25 ersättningsdagar till 75,0 vid 26 ersättningsdagar per årsmedlem
eller däröver (3 §).
Familjetillåggsbidrag utgår för försäkringsår med belopp motsvarande
75 procent av kassans sammanlagda utgifter för familjetillägg under året
(6 §).
Erkänd arbetslöshetskassa skall såsom fond avsätta tillgångar enligt
vissa i 41 § arbetslöshetskasseförordningen upptagna regler, överskott å
verksamheten skall tillföras fonden. Denna får endast tagas i anspråk i den
mån kassans inkomster inte förslår till täckande av kassans löpande utgifter.
Vissa uppgifter angående verksamheten
Arbetslöshetsförsäkringen omfattar f. n. 47 kassor med ca 1 325 000 medlemmar.
Genomsnittligt utbetalad daghjälp och familj etillägg per ersättningsdag
vart och ett av åren 1954—1958 framgår av följande tabell.
År
I genomsnitt utbetalat per ersättningsdag
daghjälp
kronor
familjetillägg
kronor
summa
kronor
1954......................
14,64
2,02
16,66
1955......................
14,70
2,07
16,77
1956......................
14,88
2,09
16,97
1957......................
15,14
2,03
17,17
1958......................
15,61
1,96
17,57
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1959
Kassamedlemmarnas fördelning efter tillförsäkrad daghjälp den 31 december
åren 1954 och 1957 samt den 1 september 1959 (beräknat efter
medlemsantalet den 1 mars 1959) framgår av följande sammanställning.
Tillförsäkrat
daghjälpsbelopp
kronor
Antal medlemmar
1954 (31/12)
1957 (31/12)
1959 (1/9)
totalt
%
totalt
%
totalt
%
5,00— 6,99
20 087
1,6
845
0,1
933
0,1
7,00— 8,99
51 896
4,3
20 349
1,6
17 772
1,4
9,00—10,99
102 440
8,4
104 521
8,2
90 555
6,9
11,00—12,99
148 876
12,3
121 182
9,5
89 556
6,8
13,00—14,99
230 047
19,0
121 970
9,6
145 963
11,1
15,00—16,99
607 137
50,2
519 971
40,8
378 820
28,8
17,00—
51 297
4,2
384 187
30,2
589 942
44,9
Summa
1 211 780
100,0
1 273 025
100,0
1 313 541
100,0
Av kassor med låga daghjälpsbelopp kan särskilt framhållas hotell-,
kafé- och restauranganställdas med en daghjälp av 12 kronor för 9 700
medlemmar och 14 kronor för 13 700 medlemmar, lantarbetarnas (8: 50
kronor för 950 medlemmar, 12:50 kronor för 26 200 medlemmar), skogsoch
flottningsarbetarnas (15 kronor för 33 600 medlemmar) samt Sveriges
arbetares (13: 50 kronor för 3 000 medlemmar och 14: 50 kronor för 6 400
medlemmar).
I fråga om det tillförsäkrade maximala antalet ersättningsdagar per
försäkringsår fördelar sig de försäkrade enligt följande.
Max. ersättningstid
antal dagar
Antal kassor
Antal försäkrade (30/6 1959)
totalt
%
8
87 777
6,6
2
54 108
4,1
36
1 144 104
86,6
1
35 774
2,7
Summa
47
1 321 763
100,0
120.
138.
156.
200.
Bland kassor med en maximal ersättningstid av 120 dagar kan nämnas
sjöfolkets, stenindustriarbetarnas och Sveriges arbetares kassor. Två har
f. n. 138 dagars ersättningstid, nämligen skogs- och flottningsarbetarnas
och elektrikernas kassor.
Till belysande av omfattningen av arbetslösheten och utbetalningen av
försäkringsersättning i kassorna under åren 1954—1958 lämnas i följande
tabell uppgifter om dels antalet för arbetslöshet fristämplade veckor
i procent av antalet möjliga (arbetslöshetsprocenten), dels antalet ersättningsdagar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1959
9
År
Arbetslöshets-
procent
Antal ersättningsdagar
totalt
(1 000-tal)
per medlem
1954......................
3,4
4 088
3,5
1955......................
3,0
3 536
2,9
1956......................
3,5
5 006
4,0
1957......................
3,6
5 947
4,7
1958......................
4,5
7 979
6,2
De erkända arbetslöshetskassornas ekonomiska förhållanden sedan verksamhetens
början år 1935 framgår av följande sammanställning.1 Uppgifterna
avser miljoner kronor.
Inkomster
År
Avgifter,
räntor, start- fonder m. m.
Statsbidrag
Uppskrivning
av obliga- tionsvärden
Fond-
minskning
(underskott)
Summa
1935—1939
14,4
4,5
18,9
1940—1944
73,4
22,9
0,3
—
96,6
1945—1949
140,3
46,3
—
—
186,6
1950—1954
208,3
95,0
0,3
—
303,6
1955
59,8
35,8
—
—
95,6
1956
62,5
55,1
—
—
117,6
1957
63,4
65,9
—
—
129,3
1958 (1/1—31/8)
43,5
66,8
0,2
1,6
112,1
Summa
665,6
392,3
0,8
1,6
1 060,3
Utgifter
År
Försäkrings-
ersättning
Förvaltning
m. m.
Nedskrivning
av obliga- tionsvärden
Fondering
Summa
1935—1939
8,5
2,7
0,3
7,4
18,9
1940—1944
39,0
11,0
—
46,6
96,6
1945—1949
77,7
23,0
—
85,9
186,6
1950—1954
169,0
34,3
4,9
95,4
303,6
1955
59,3
8,6
4,1
23,6
95,6
1956
84,9
9,0
3,4
20,3
117,6
1957
102,1
11,0
4,7
11,5
129,3
1958 (1/1—31/8)
102,6
6,3
3,2
—
112,1
Summa
643,1
105,9
20,6
290,7
1 060,3
Kassornas sammanlagda fonder uppgick således den 31 augusti 1958 till
289,1 milj. kronor.
Försäkringens inkomster fördelar sig efter olika källor procentuellt på
följande sätt.
1 På grund av omläggning av bokföringsåret från kalenderår till försäkringsår finnes uppgifter,
som avser hela år 1958, inte tillgängliga.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1959
År
Inkomster i %
Avgifter, räntor,
startfonder, fond- minskning m. m.
Statsbidrag
Summa
1935—39..................
76,2
23,8
100,0
1940—44..................
76,3
23,7
100,0
1945—49..................
75,2
24,8
100,0
1950—54..................
68,7
31,3
100,0
1955......................
62,6
37,4
100,0
1956......................
53,1
46,9
100,0
1957......................
49,0
51,0
100,0
1958 (1/1—31/8)...........
40,4
59,6
100,0
Statsbidragets (exkl. förvaltningsbidrag) andel av utbetalad försäkringsersättning
var under åren 1954—1958 (1/1—31/8) resp. 53,7, 52,9, 59,5,
60,0 och 61,9 procent.
De sammanlagda fonderna uppgick, räknat per försäkrad, i genomsnitt
till ca 228 kronor den 1 januari 1958 och till ca 225 kronor den 31 augusti
1958. Av de kassor, vars fond per medlem räknat låg under genomsnittet
kan särskilt nämnas hotell-, kafé- och restauranganställdas, försvarsverkens
civila personals, Sveriges arbetares, lantarbetarnas, skogs- och flottningsarbetarnas
samt vägarbetarnas kassor.
Försäkringens effektivitet, uttryckt i antalet ersättningsdagar i procent
av antalet arbetslösa dagar, under åren 1950—1958 framgår av följande
tablå.
År Ersättningsprocent
1950 .................................. 24,2
1951 .................................. 16,5
1952 .................................. 22,2
1953 ................................... 31,8
1954 ...... 33,1
1955 ....... 30,9
1956 .................................. 37,1
1957 .................................. 41,8
1958 .................................. 43,6
Vid större arbetslöshet ökas försäkringens effektivitet dels genom att
karenstidens inverkan minskar, dels genom att de försäkrade får mera
intresse av att verkligen taga ut ersättning från försäkringen.
Departementschefen
Vid anmälan av propositionen den 9 oktober 1959, nr 162, med förslag till
förordning om allmän varuskatt, m. in. framhöll chefen för finansdepartementet
bl. a. angelägenheten av att ett visst progressivt element införes i
den indirekta beskattningen. Detta borde inte ske genom undantagande av
vissa varor från den allmänna varuskatten utan genom direkta bidrag till
de grupper man önskar helt eller delvis befria från omsättningsskattens
verkningar. Som sådana grupper omnämndes folkpensionärerna, vilka ge
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1959
nom nu gällande indexreglering automatiskt kommer att erhålla en förhöjning
av utgående pensionsförmåner, samt barnfamiljerna, vilka enligt
förslag i propositionen den 9 oktober 1959, nr 169, kommer att få en höjning
av det allmänna barnbidraget fr. o. in. den 1 januari 1960 från 400 till
450 kronor för barn och år. Som en tredje grupp, vilken bör bli föremål för
särskilda åtgärder, nämndes de arbetslösa. Beträffande dessa uttalade chefen
för finansdepartementet, att i detta läge aktualiseras, förutom en intensifierad
arbetsanskaffning, även en sådan ökning av statens bidrag till de erkända
arbetslöshetskassorna, att dessa kan bereda sina medlemmar bättre
förmåner. Sistnämnda spörsmål bör nu upptagas till behandling.
Trots den utbyggnad av arbetsmarknadspolitikens övriga resurser som ägt
rum och som bör fullföljas, fyller arbetslöshetsförsäkringen en väsentlig
funktion inom denna politik. Såsom torde framgå av den i det föregående
lämnade redogörelsen föreligger allt fortfarande behov av förbättringar
inom försäkringen, t. ex. i fråga om daghjälpsbeloppen och ersättningstidens
längd i vissa kassor. Under de senaste åren har diskuterats olika
möjligheter att göra försäkringen mera effektiv. Därvid har tagits upp en
del problem rörande försäkringen som är av sådan karaktär att de inte bör
föranleda åtgärder förrän de blivit föremål för ytterligare utredning och
överväganden. I förevarande sammanhang bör endast tas upp frågan om att
skapa förutsättningar för en omedelbar förbättring av arbetslöshetsförsäkringen
på väsentliga punkter utan ändringar i försäkringens allmänna uppbyggnad.
Därvid bör man särskilt inrikta sig på kassor, som på grund av stor
arbetslöshet eller andra omständigheter har särskilda svårigheter att tillförsäkra
sina medlemmar ersättningsförmåner, som kan anses tillfredsställande.
De åtgärder som härvid bör komma i fråga är i första hand en höjning
av ersättningarnas belopp, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas de
kassor som har de lägsta ersättningsbeloppen. Vidare bör eftersträvas att
samtliga försäkrade — med undantag för pensionärer, beträffande vilka särskilda
regler gäller — under ett försäkringsår tillförsäkras en maximal ersättningstid,
som inte är lägre än 156 dagar (ett halvt år). Slutligen bör en
möjlighet finnas att jämka de säsongbegränsningsregler, som i vissa kassor
avsevärt reducerar medlemmarnas rätt till ersättning under de tider på året
då arbetslösheten är störst.
Efter överläggningar med företrädare för arbetsmarknadsstyrelsen och
de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation har jag kommit till
den uppfattningen, att angivna syften bäst nås genom en höjning av grundstatsbidraget
till daghjälpen, en höjning av barntillägget samt anvisande av
särskilda medel till stöd åt kassor som har svag ekonomisk ställning på
grund av stor arbetslöshet eller andra omständigheter.
En höjning av grundstatsbidraget är det effektivaste medlet att åstadkomma
en allmän höjning av daghjälpen. Jag förordar, att grundstatsbidra
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1959
get höjes genomgående med en krona fr. o. in. den 1 januari 1960. Härigenom
kan daghjälpen över lag höjas med samma belopp. För att stimulera
kassorna att höja daghjälpen ytterligare förordar jag därjämte en viss
jämkning i gällande regler. F. n. utgår grundstatsbidraget med 2 kronor
25 öre vid en daghjälp av 5 kronor 50 öre och stiger till maximalt 5 kronor
vid en daghjälp av 16 kronor 50 öre. Jag föreslår nu, att grundstatsbidraget
skall utgå med dels ett grundbelopp av 3 kronor 25 öre vid en daghjälp av
6 kronor, dels ett tilläggsbelopp av 25 öre för varje hel krona varmed daghjälpen
överstiger 6 kronor. Bidraget får dock uppgå till högst 6 kronor,
vilket belopp nås vid en daghjälp av 17 kronor. Genom den av mig förordade
förskjutningen i skalan torde kassor, som nu har daghjälpsbelopp slutande
på 50 öre, stimuleras till en ökning av daghjälpen med en krona 50 öre. Härigenom
vinnes även att daghjälpsbeloppen i allmänhet kommer att sluta på
helt krontal, vilket torde innebära en viss praktisk fördel.
Enligt de sålunda förordade reglerna skulle grundstatsbidraget vid olika
storlek på daghjälpen utgå med belopp och utgöra den procentuella andel
av daghjälpsbeloppet, som anges i följande tabell.
Daghjälp (inkl.
grundstatsbidrag)
kronor
Grundstatsbidrag
kronor
Grundstatsbidraget i % av daghjälpen
Lägsta klassgränsen
Högsta klassgränsen
6,00— 6,99................
3,25
54,2
46,5
7,00— 7,99................
3,50
50,0
43,8
8,00— 8,99................
3,75
46,9
41,7
9,00— 9,99................
4,00
44,4
40,0
10,00—10,99................
4,25
42,5
38,7
11,00—11,99................
4,50
40,9
37,5
12,00—12,99................
4,75
39,6
36,6
13,00—13,99................
5,00
38,5
35,7
14,00—14,99................
5,25
37,5
35,0
15,00—15,99................
5,50
36,7
34,4
16,00—16,99................
5,75
35,9
33,8
17,00—20,00................
6,00
35,3
30,0
Det höjda grundstatsbidraget bör icke utgå till en arbetslöshetskassa, förrän
kassan utgiver daghjälp med belopp, som med minst en krona överstiger
daghjälpen den 31 december 1959. Då särskilda omständigheter föreligger,
bör dock tillsynsmyndigheten kunna medge undantag härifrån. För viss
kassa kan en förbättring i annan form än en höjning av daghjälpen ge en
större samlad effekt. En förlängning av ersättningstiden kan sålunda komma
i fråga. I kassor med säsongbegränsningsregler kan det vidare såväl ur de
försäkrades som samhällets synpunkter vara en fördel med en viss lättnad i
säsongrestriktionerna, så att utbetalning av ersättning blir möjlig för ett
större antal dagar än nu. Statens kostnader i samband med en dylik förbättring
av ersättningsrätten under säsongbegränsningstiden bör emellertid
inte få gå utöver de kostnader, som staten påtagit sig genom höjningen av
grundstatsbidraget. Någon allmän ändring av de nuvarande riktlinjerna för
Kungl. 5Iaj:ts proposition nr 171 år 1959 13
rätten till ersättning vid säsongarbetslöshet åsyftas inte med det nu sagda.
Tillsynsmyndigheten bör dock erhålla befogenhet att göra jämkningar i de
fall, varom här är fråga.
Har daghjälpen fastställts till lägre belopp än 5 kronor 50 öre, skall enligt
2 § statsbidragsförordningen grundstatsbidraget utgå med 40 procent av det
fastställda beloppet. Daghjälpsbelopp understigande 6 kronor förekommer
inte inom försäkringen. Då bestämmelsen numera saknar praktisk betydelse
förordar jag, att den utgår ur författningen.
Det för innevarande budgetår under femte huvudtiteln till Bidrag till
erkända arbetslöshetskassor anvisade förslagsanslaget kan med anledning
av de ändrade reglerna för grundstatsbidraget komma att belastas med en
kostnadsökning av uppskattningsvis 4 milj. kronor. Kostnadsökningen har
för helt budgetår uppskattats till ca 8 milj. kronor under de förutsättningar
beträffande arbetslöshetens omfattning m. m., på vilka arbetsmarknadsstyrelsen
grundat sina anslagsäskanden för budgetåret 1960/61.
Fainiljetilläggen har speciell betydelse inom arbetslöshetsförsäkringen.
Genom systemet med familjetillägg vill man uppnå att familjeförsörjare,
även om daghjälpen är relativt låg, erhåller en ersättning, som är tillräcklig
för deras egen och familjens försörjning. I första hand tänker man givetvis
på barnfamiljerna. Enligt arbetslöshetskasseförordningen är erkänd arbetslöshetskassa
skyldig att utge barntillägg, under det att kassorna har valfrihet
att i sina stadgar ta in bestämmelser om make- och husföreståndarinnetillägg.
Skall man nå en omedelbar förbättring av ersättningarna till framför
allt familjeförsörjarna, bör enligt min mening barntillägget höjas. Härigenom
åstadkommes en förbättring, som blir relativt störst för familjeförsörjarna
i kassor med låga daghjälpsbelopp. Jag förordar därför, att
barntillägget fr. o. in. den 1 januari 1960 höjes från en krona 50 öre till 2
kronor. Kostnaderna för en ökning av barntillägget med 50 öre kan Aid de
förutsättningar, som ligger till grund för arbetsmarknadsstyrelsens anslagsäskanden
för 1960/61, beräknas uppgå till 2,4 milj. kronor. Statsbidraget
härtill skulle uppgå till 1,8 milj. kronor. För innevarande budgetår kan nyss
angivna anslag beräknas bli belastat med en kostnadsökning av ca 900 000
kronor.
Även om grundstatsbidraget och barntillägget höjes, kommer det sannolikt
att finnas kassor, som på grund av stor arbetslöshet, lågt löneläge etc. icke
har ekonomiska möjligheter att tillförsäkra sina medlemmar förmåner, som
vid jämförelse med andra kassor framstår som tillfredsställande. En oväntad
ökning av arbetslösheten kan medföra så stora kostnader för en kassa,
att den tillfälligt eller för längre tid drabbas av ekonomiska svårigheter.
De i det föregående förordade förbättringarna är icke tillfyllest i dessa fall.
Man bör därför skapa anordningar för stöd till kassorna i speciella situationer.
Vid övervägandet av de åtgärder som bör vidtagas i angivna syfte kan man
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1959
diskutera att inrätta en fond, som ger viss återförsäkring och garanterar
kassorna viss hjälp i särskilda lägen. Genom en sådan anordning skulle
man åstadkomma en viss riskutjämning mellan kassorna. Inrättandet av
en fond av denna typ, som borde ges en försäkringsmässig uppbyggnad,
är emellertid enligt min mening förknippat med sådana problem, att det
nu inte är möjligt att framlägga förslag härom. Det är en fråga på längre
sikt, som får tagas upp i annat sammanhang, lämpligen i samband med
en översyn av försäkringen och andra spörsmål som rör hjälpen till de
arbetslösa.
I dagens läge bör man enligt min uppfattning för att omedelbart kunna
tillgodose behovet av särskilda stödåtgärder tillskapa en medelsreserv genom
att anvisa ett belopp av 10 milj. kronor å tilläggsstat till riksstaten
för innevarande budgetår.
Bidrag av dessa medel bör i första hand kunna utgå för att möjliggöra en
förlängning av ersättningstiden till 156 dagar eller att höja alltför låga daghjälpsbelopp
i den mån dessa önskemål inte kan tillgodoses som en följd av
de nyss nämnda åtgärderna. Vidare kan bidrag tänkas behöva utgivas
vid stor arbetslöshet eller för en förbättring av rätten till ersättning under
säsongbegränsningstid. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela
de närmare bestämmelser som erfordras angående anslagets disposition
för de ifrågavarande syftena.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
A) antaga inom socialdepartementet upprättade förslag
till
1) förordning angående ändrad lijdelse av 29 § 1 mom.
förordningen den Ib december 1956 (nr 629) om erkända
arbetslöshetskassor;
2) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 14 december 1956 (nr 630) om statsbidrag till erkända
arbetslöshetskassor; samt
B) å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1959/60
under femte huvudtiteln till Särskilt stöd åt erkända arbetslöshetskassor
anvisa ett reservationsanslag av 10 000 000
kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 59
908806
Ur protokollet:
Bengt Lundin
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1959:343 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anläggande av flygplatser vid Skellefteå och Örnsköldsvik. a1 i texten
- SU 1959:187 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1959/60 till särskilt stöd åt erkända arbet s. 1 i texten
- Rskr. 1959:333 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förbättring av ersättningarna inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen m. m., såv a1 i texten
- 2LU 1959:49 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående förbättring av ersättningarna inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen m. m., såvitt propo s. 1 i texten