Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 1 § lagen den 10 juli 19i7 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande

1959-10-16 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:173, Med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 1 § lagen den 10 juli 19i7 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 är 1959

1

Nr 173

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad Igdelse av 1 § lagen den 10 juli 19i7

(nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens

främjande; given Stockholms slott den 16 oktober

1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen

den 10 juli 1947 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens

främjande.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådan ändring i 1 § lagen om kommunala åtgärder

till bostadsförsörjningens främjande att dylika åtgärder från en kommuns

sida inte begränsas till kommunens område utan kan utsträckas till

en annan kommun, i den mån de berörda kommunerna utgör en enhet i

bostadsförsörjningshänseende.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 173

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1959

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 juli 1947 (nr 523) om kommunala

åtgärder till bostadsförsörjningens främjande

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 10 juli 1947 om kommunala åtgärder

till bostadsförsörjningens främjande skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1

Kommun äger, om den så finner

påkallat för att främja bostadsförsörjningen

inom kommunen, ställa

medel till förfogande att enligt de

grunder och i den ordning, som

kommunen bestämt, användas till

åtgärder i syfte att nedbringa inom

kommunen bosatta personers kostnader

för anskaffande eller innehav

av en fullvärdig bostad.

(Föreslagen lydelse)

§•

Kommun äger, om den så finner

påkallat för att främja bostadsförsörjningen

inom kommunen eller

område, i vilket kommunen ingår

och som kan anses utgöra en enhet

i bostadsförsörjningshänseende, ställa

medel till förfogande att enligt

de grunder och i den ordning, som

kommunen bestämt, användas till

åtgärder i syfte att nedbringa den

enskildes kostnader för anskaffande

eller innehav av en fullvärdig bostad.

Kommun må ej bedriva verksamhet

enligt vad nu sagts inom annan

kommun utan att sistnämnda

kommun samtyckt därtill.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1959

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Knngl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet å

Stockholms slott den 16 oktober 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Lindell, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga angående ändring

i lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande samt

anför.

Den statliga bostadspolitiken förutsätter olika åtgärder från kommunernas

sida. De grundläggande bestämmelserna härom finns i lagen den

10 juli 1947 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens

främjande. Enligt 1 § denna lag äger kommun, om den så finner påkallat

för att främja bostadsförsörjningen inom kommunen, ställa medel till förfogande

att enligt de grunder och i den ordning, som kommunen bestämt,

användas till åtgärder i syfte att nedbringa inom kommunen bosatta personers

kostnader för anskaffande eller innehav av en fullvärdig bostad.

Vidare stadgar ifrågavarande lag i 2 § skyldighet för kommun att förmedla

lån och bidrag, som utgår av statsmedel i syfte att främja bostadsförsörjningen

inom riket, ävensom i övrigt, i den omfattning Kungl. Maj :t närmare

bestämmer, biträda vid handhavandet av den statliga låne- och bidragsverksamheten

för bostadsförsörjningsändamål. Mindre kommun kan

befrias från nämnda skyldighet i den utsträckning Kungl. Maj :t föreskriver.

Slutligen innehåller lagen i 3 § bestämmelse om att kommun med

mera än 10 000 invånare ävensom annan kommun, beträffande vilken

Kungl. Maj :t med hänsyn till bebyggelsens snabba utveckling eller andra

särskilda omständigheter så föreskrivit, skall till ledning för kommunens

framtida åtgärder med avseende å bostadsproduktionen inom kommunen

uppgöra bostadsförsörjningsplan.

Sedan fråga uppkommit om att en kommuns åtgärder till bostadsförsörjningens

främjande inte bör vara begränsade till kommunens område utan

bör kunna utsträckas till en annan kommun, i den mån de berörda kommunerna

utgör en enhet i bostadsförsörjningshänseende, har i en inom socialdepartementet

upprättad, i juni 1959 dagtecknad promemoria framlagts

förslag om sådan ändring i den förutnämnda lagen att kommunerna erhåller

dylik vidgad befogenhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1959

Yttranden över promemorian har efter remiss avgivits av bostadsstyrelsen,

Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga hithörande spörsmål.

Departementspromemorian

I promemorian framhålles, att kommunernas skilda åtgärder för planering

och genomförande av bostadsbyggnadsföretag utgör eu nödvändig

förutsättning för att eu såsom önskvärd betraktad jämn och hög bostadsproduktion

skall kunna åstadkommas. Eu särskild fråga, som under den

senaste tiden fått ökad aktualitet, rör de planerings- och produktionsproblem,

vilka uppställer sig i de fall då ett lokalt bostadsförsörjningsområde

omfattar mer än eu enda kommun. Enligt från bostadsstyrelsen inhämtade

uppgifter finnes bl. a. följande dylika områden i landet: Stor-Stockholm,

Stor-Göteborg, Malmö-Lundregionen, Eskilstuna-Torshälla-Hällby, Jönköping-Huskvarnaregionen,

Uddevallaregionen, Borås-Brämhult-Fristad-Sandhult,

Kinna-Skene-örby, Vänersborg-Trollhättanregionen, Kumla-Hallsberg,

Borlänge-Stora Tuna, Ludvika stad-Ludvika landskommun, Falun-Stora

Kopparberg, Avesta-Krylbo-Folkärna-Grytnäs, Gävle-Hille-Valbo, Ljusdals

köping-Ljusdals landskommun, Sundsvall-Skön, örnsköldsvik-SjälevadArnäs,

östersund-Frösö, Umeå stad-Umeå landskommun, Piteåregionen,

Luleå-Nederluleå.

1 denna förteckning över lokala bostadsförsörjningsområden, som omfattar

mera än en kommun, har enligt promemorian endast medtagits sådana

områden, där det ur bostadsförsörjningssynpunkt föreligger eller kan

antagas uppkomma ett starkt behov av att samordna kommunernas åtgärder.

De interkommunala problem, som kan uppkomma i detta sammanhang,

bedöms i promemorian vara av mycket skiftande karaktär i olika

regioner. I vissa fall — t. ex. beträffande storstäderna — är det fråga om

starkt expanderande centralorter, som inte själva har möjlighet att inom

sina gränser tillgodose det växande bostadsbehovet. I andra fall — såsom

i Jönköping-Huskvarnaregionen och i Vänersborg-Trollhättanregionen —

finns det två eller flera orter med expanderande näringsliv, vilket på grund

av det geografiska läget ger upphov till gemensamma planerings- och bostadsförsörjningsproblem.

1 promemorian uttalas vidare, att kommunal samverkan kräves i olika

hänseenden för att åstadkomma en tillräckligt stor bostadsproduktion inom

bostadsförsörjningsområden, som omfattar mer än en kommun. Inom ett

dylikt område kan såväl tillgången på exploateringsfärdig tomtmark inom

varje enskild kommun som varje kommuns praktiska möjligheter att organisera

erforderligt antal bostadsbyggnadsföretag växla högst avsevärt

från tid till annan. Det framhålles, att det därför i vissa fall kan visa sig

önskvärt och lämpligt att ett kommunalt eller allmännyttigt bostadsföre
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1059 5

tag planerar och uppför bostadshus inte bara i den egna kommunen utan

också inom en annan i bostadsförsörjningsområdet ingående kommun samt

att kommunen erhåller möjlighet att bl. a. teckna borgen för lån till bostadshus,

som av kommunens bostadsföretag uppföres i eu utanför kommunens

gränser belägen del av det lokala bostadsförsörjningsområde, i

vilket kommunen ingår.

Med hänsyn härtill föreslås i promemorian, att 1 § lagen om kommunala

åtgärder till bostadsförsörjningens främjande ändras så att en kommuns

bostadsfrämjande åtgärder, vilka nu är begränsade till den egna kommunen,

kan utsträckas till annan kommuns område, i den mån detta ingår i

samma bostadsförsörjningsområde som den kommun, vilken vidtar åtgärden.

Yttranden

Den föreslagna lagändringen tillstyr kes av bostadsstyrelsen på de i

promemorian angivna grunderna. Även Svenska stadsförbundet (styielsens

majoritet) tillstyrker ändringen men anför, att mot förslaget måhända

skulle kunna riktas den invändningen, att det möjliggör för en kommun att

driva verksamhet inom en annan kommun på sådant sätt, att den kommunala

självbestämmanderätten skulle kunna urholkas. Enligt förbundets mening

torde sådana farhågor sakna grund, då man svårligen kan tänka sig, att

en kommun skulle kunna bedriva bostadsbyggande av någon större omfattning

i en annan kommun utan att de berörda kommunerna träffat överenskommelse

om formerna för byggandet och dispositionen av de nytillkommande

lägenheterna. Förbundet anser dock lämpligt att det i motiven föi eu

lagändring utsäges, att som en förutsättning för en kommuns engagemang i

bostadsbyggande i en annan kommun bör gälla, att överenskommelse träffats

mellan de berörda kommunerna i fråga om byggenskapens bedrivande och

fördelningen av ansvaret för statliga lån m. m. Slutligen anser förbundet, att

det finnes skäl att i detta sammanhang överväga ytterligare en ändring av

1 g lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande, så

att en kommuns befogenhet att utge bostadssubventioner kommer att gälla ej

blott inom kommunen eller bostadsförsörjningsområdet bosatta personer

utan även personer, som bor inom kommunen eller området utan att vara

mantalsskrivna där eller som har för avsikt att inflytta dit. Det är nämligen

i praktiken svårt, stundom omöjligt, att strikt upprätthålla kravet på bosättning,

som ju enligt vanlig terminologi torde få anses liktydigt med mantalsskrivning.

En ledamot av Svenska stadsförbundets styrelse har en avvikande

uppfattning såvitt avser motiveringen för förbundets ställningstagande och

anser bl. a., att den i promemorian föreslagna ändringen kan komma att

medföra komplikationer med hänsyn till bestämmelserna i 2 och 4 §§ tertiärlånekungörelsen

om ett bostadsföretags godkännande som allmänna ttigt

och om revision av sådana företag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 nr 1959

I avstyrkande riktning går yttrandet från Svenska landskommunernas

förbund, som visserligen uttalar förståelse för att den pågående utvecklingen

inom bostadsproduktionen kan aktualisera nya eller reviderade

institut för kommunalt samgående på ett större regionalt plan men framhåller,

att man rör sig på ett ömtåligt område, när man lämnar frivillighetens

plan och tillåter en kommun att vidtaga åtgärder inom en annan kommun.

Då 1 § lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande

inte bara bildar underlag för kommunala åtaganden, som är förbundna med

den statliga bostadshjälpen, utan också för fristående kommunala stödåtgärder

av håde generell och individuell beskaffenhet, skulle enligt förbundets

mening en kommun med den föreslagna lagändringen få eu tämligen obunden

frihet att bedriva bostadssubventionsverksamhet inom en annan kommun.

Detta finner förbundet föga rimligt, även om risken för missbruk av befogenheten

är ringa. Förbundet framhåller vidare, alt lagändringen skulle göra del

oklart vilken kommun inom det lokala bostadsförsörjningsområdet som

enligt 2 g i lagen skall vara skyldig att förmedla statliga lån och bidrag till

subventionerad bostadsbebyggelse. Ehuru den föreslagna lagändringen således

avstyrkes uttalar förbundet dock, att förbundets principiella betänkligheter

mot kompetensutvidgningar av föreslagen beskaffenhet skulle försvagas,

om det i ett motivuttalande klargjordes att avsikten inte är alt öppna

möjligheter för en kommun att inkräkta på en annan kommuns självbestämmanderätt.

Liksom Svenska stadsförbundet anser Svenska landskommunernas

förbund, att det av lagtexten bör framgå alt en kommuns åtgärder till

bostadsförsörjningens främjande kan avse även personer, som ännu inte är

bosatta inom kommunen.

Departementschefen

Inom den av det allmänna bedrivna verksamheten på det bostadspolitiska

fältet fyller kommunernas åtgärder en viktig uppgift. Inte minst betydelsefull

är härvidlag den roll som spelas av de kommunala bostadsföretagen, vilkas

bostadsbyggnadsverksamhet understödes av kommunerna bl. a. genom

att dessa tecknar borgen för lån till företagens bostadsbyggande. Till grund

för kommunernas möjlighet att vara verksamma på bostadspolitikens område

ligger lagen den 10 juli 1947 om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens

främjande, enligt vilken en kommun äger rätt att anslå medel

till förbättring av bostadsförhållandena inom kommunen. Lagen stadgar vidare

skyldighet för kommunerna att biträda vid den statliga lån- och bidragsgivningen

för bostadspolitiska ändamål. De kommunala åtgärderna är

dock inte begränsade till sådana fall då statligt stöd lämnas, utan kommunerna

äger frihet att ta självständiga initiativ på bostadspolitikens område.

Med den avfattning som givits den nyssnämnda lagen är en kommuns åtgärder

till bostadsförsörjningens främjande bundna till den egna kommurens

område. Efter lagens tillkomst bär emellertid förhållandena föränd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

/

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1959

rats i olika avseenden. Liksom på andra områden av den kommunala verksamheten

har utvecklingen medfört ett ökat behov av kommunal samverkan

i fråga om bostadsförsörjningen. De förhållanden som framkallat detta behov

är av skiftande slag. Sålunda torde t. ex. flera tätortskoinmuner vara i

den situationen att brist på tomtmark medför minskade möjligheter för dem

att inom den egna kommunens område låta bygga bostäder i den omfattning,

som motiveras av det rådande bostadsläget inom kommunen. Om eu

grannkommun har bättre tillgång till tomtmark men mera begränsade resurser

att genomföra den önskvärda bostadsproduktionen, kan det vara förmånligt

för de båda berörda kommunerna att träffa avtal om att den ena

skall låta uppföra bostadshus inom den andra. Såsom av departementspromemorian

framgår finns det minst ett 20-tal områden, som vart för sig kan

sägas utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende. Inom dessa bostadsförsörjningsområden

kan givetvis vederbörande kommuner ha intresse av

att samverka med varandra på sätt nyss sagts.

Utvecklingen har visat, att kommunernas insatser på bostadsförsörjningens

område i väsentlig grad har bidragit till eu förbättrad bostadsstandard.

Det måste därför anses vara angeläget att tillse, att kommunerna inte hindras

att genom inbördes samverkan skapa ökade förutsättningar för eu

aktiv bostadspolitik. Såsom i departementspromemorian framhållits synes

begränsningen av kommunernas bostadspolitiska åtgärder till kommunens

område i vissa fall utgöra hinder för eu önskvärd kommunal samverkan.

Den i promemorian föreslagna lagändringen till undanröjande

härav har också tillstyrkts av bostadsstyrelsen och Svenska stadsförbundet.

Svenska landskommunernas förbund har visserligen avstyrkt förslaget och

framhållit, att man rör sig på ett ömtåligt område när man tillåter en kommun

att vidtaga åtgärder inom en annan kommun. Förbundet har emellertid

tillika låtit förstå att förbundets principiella betänkligheter mot den

föreslagna lagändringen skulle försvagas, om det gjordes klart att meningen

inte är att öppna möjligheter för kommunerna att inkräkta på varandras

självbestämmanderätt.

För egen del anser jag, att det är av stort värde att eu kommuns bostadsbyggnadsföretag

får möjlighet att uppföra bostadshus i andra kommuner

inom samma bostadsförsörjningsområde, utan att man behöver anlita

kommunalförbundets form eller måhända nödgas vidta särskilda anordningar

av juridisk natur. Jag utgår härvid från att det föreligger något till

den egna kommunen knutet intresse för åtgärden, t. ex. att denna främjar

bostadsförsörjningen för dem som är verksamma eller avser att verka inom

kommunen. I anledning av vad Svenska landskommunernas förbund anfört

vill jag vidare framhålla, att det samgående mellan två eller flera

kommuner på bostadsförsörjningens område som den föreslagna lagändringen

avser att möjliggöra bör förutsätta, alt överenskommelse i alla

frågor av betydelse träffats mellan berörda kommuner. Denna förutsätt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1959

ning synes kunna angivas i lagtexten. Någon risk för kränkning av den

kommunala självbestämmanderätten föreligger då inte. Jag förordar därför

med nyss angivet tillägg den i departementspromemorian föreslagna

ändringen av 1 § lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens

främjande. Tillika anser jag mig böra godtaga ett av Svenska stadsförbundet

och Svenska landskommunernas förbund föreslaget förtydligande av

paragrafens ordalag, så att därav framgår att kommunens åtgärder enligt

stadgandet kan syfta till att nedbringa bostadskostnaderna inte bara för

personer, som redan är bosatta inom kommunen, utan även för sådana, som

söker bostad därstädes.

I sammanhanget bör även uppmärksammas den i 2 § ifrågavarande lag

föreskrivna skyldigheten för kommun att förmedla statliga lån och bidrag.

1 det fall att två eller flera kommuner samverkar i fråga om bostadsbyggande

bör skyldigheten att förmedla sådana lån och bidrag åvila den kommun,

inom vars område byggnadsverksamheten bedrives. Någon uttrycklig

föreskrift härom synes inte erforderlig. Inte heller torde något omedelbart

behov av ändring i tertiärlånekungörelsen uppkomma i anledning av den nu

föreslagna lagändringen.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom socialdepartementet

upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 juli

19A7 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ifrågavarande

lagförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

alt till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Lundin

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 5»

008848

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:359 Skrivelse till Konungen i anledning av d e l s Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 juli 19A7 a1 i texten
  2. 3LU 1959:27 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 juli 1957 s. 1 i texten