Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m

1959-11-13 · 198 sidor, varav 196 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 196 av 198 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:175, Med förslag till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

1

Nr 175

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt

lagen om försäkring för allmän tilläggspension,

m. m.; given Stockholm den 13 november 1959.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt

lagen om försäkring för allmän tilläggspension,

2) förordning angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, m. m.,

3) förordning angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, m. m.,

4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623),

5) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272),

6) förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946

(nr 469),

7) lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1)

om allmän sjukförsäkring,

8) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266)

om moderskapshjälp,

9) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken,

10) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

11) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

12) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt och

13) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 22 maj 1953

(nr 269) angående byggnadsforskningsavgift,

1 —-Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 175

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag rörande administrationen av försäkringen

för allmän tilläggspension under det inledande skedet, då förvaltningsuppgifterna

främst består i beräkning av pensionsgrundande inkomst,

registrering av sådan inkomst och pensionspoäng samt beräkning och uppbörd

av avgifter. Vidare föreslås vissa kompletterande regler för beräkningen

av pensionsgrundande inkomst och avgifter.

Beräkning av pensionsgrundande inkomst föreslås skola utföras av de

lokala skattemyndigheterna, dvs. häradsskrivare och kronokamrerare, och

i Stockholm av överståthållarämbetet. Beräkningen verkställes med ledning

av taxeringsmaterialet. Beträffande de regler, som skall tillämpas vid beräkningen

av pensionsgrundande inkomst, föreslås bl. a., att avdrag på den försäkrades

lön för sådana premier, som avser tjänstepensionering vid sidan

av den allmänna tilläggspensioneringen, inte skall minska den pensionsgrundande

inkomsten.

Registrering av pensionsgrundande inkomst samt uträkning och registrering

av pensionspoäng föreslås skola ske hos de allmänna centralsjukkassorna.

Debitering och uppbörd av arbetsgivarnas avgifter till tilläggspensioneringen

samordnas med debiteringen och uppbörden av arbetsgivarnas avgifter

för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten samt

deras bidrag till sjukförsäkringen och moderskapshjälpen. Arbetsgivarna

skall årligen lämna särskilda uppgifter för fastställande av underlaget för

avgiftsberäkningen. I samband därmed bortfaller viss nuvarande uppgiftsskyldighet.

Riksförsäkringsanstalten beräknar avgifterna och bidragen. Uppbörden

sker genom riksförsäkringsanstalten, om summan av avgifterna och

bidragen överstiger 1 000 kr., och eljest i samband med de allmänna skatterna.

De försäkrades egna avgifter uträknas av de lokala skattemyndigheterna

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

och överståthållarämbetet i samband med beräkningen av pensionsgrundande

inkomst. Uppbörden sker i samband med de allmänna skatterna.

I propositionen föreslås därjämte en rad författningsändringar i anledning

av förslagen rörande tilläggspensioneringens administration m. m. Därvid

märkes bl. a. att avgifterna till tilläggspensioneringen skall vara avdragsgilla

i skattehänseende.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Förslag

till

Förordning

angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För här i riket bosatt försäkrad skall pensionsgrundande inkomst enligt

lagen om försäkring för allmän tilläggspension bestämmas av den lokala

skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde den försäkrade taxerats

till statlig inkomstskatt eller skulle hava taxerats till sådan skatt, därest

han icke haft att erlägga sjömansskatt. Vad nu sagts om lokal skattemyndighet

skall i Stockholm avse överståthållarämbetet.

För annan försäkrad än som i första stycket sägs skall den pensionsgrundande

inkomsten bestämmas av överståthållarämbetet.

2 §•

Pensionsgrundande inkomst skall, i den mån den utgöres av annan inkomst

än som avses i 3 §, bestämmas med ledning av den försäkrades taxering

till statlig inkomstskatt eller, såvitt gäller inkomst för vilken den försäkrade

haft att erlägga sjömansskatt, med ledning av redares kontrolluppgift

enligt 37 § 1 mom. åttonde punkten taxeringsförordningen. Vid

taxeringsändring eller eftertaxering skall dock verkställd beräkning av pensionsgrundande

inkomst ändras endast om taxeringsändringen eller eftertaxeringen

föranleder avvikelse från nämnda beräkning med minst femhundra

kronor.

3 §.

Inkomst av anställning, för vilken utomlands bosatt försäkrad icke är

skattskyldig här i riket, skall bestämmas med ledning av särskild uppgift

från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall senast den 31 januari året näst efter

det år, som inkomsten avser, avlämnas till den myndighet, som enligt

1 § har att bestämma den försäkrades pensionsgrundande inkomst. I uppgiften

skall angivas den försäkrades fullständiga namn, födelsetid och

adress ävensom beloppet av den utbetalade lönen eller ersättningen och den

tidrymd som denna avser. Vidare skall i uppgiften angivas, huruvida den

försäkrade åtnjutit naturaförmåner i form av kost eller bostad. Ett exem
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 o

plar av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till

den försäkrade.

Om skyldighet för arbetsgivare att vid arbetsgivaruppgift enligt förordningen

angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän

tilläggspension, m. m. foga uppgift som avses i första stycket stadgas i

nämnda förordning.

4 §•

Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som

framgår av lagen om försäkring för allmän tilläggspension, gälla följande.

Värdet av naturaförmån i form av kost eller bostad till arbetstagare, som

avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt, skall uppskattas i

enlighet med vad riksförsäkringsanstalten föreskriver. Vad nyss sagts skall

jämväl äga tillämpning beträffande förmån av kost eller bostad, som försäkrad

åtnjutit under bosättning utomlands.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader

som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, därest kostnaderna

minskade med erhållen kostnadsersättning uppgå till minst femhundra

kronor.

Riksförsäkringsanstalten äger meddela särskilda föreskrifter angående

beräkning av sådan inkomst av anställning, som enligt förordningen om

statlig inkomstskatt hänföres till intäkt av jordbruksfastighet eller intäkt

av rörelse.

Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete skall från inkomst av

rörelse avdragas underskott å rörelse under beskattningsåret. I fråga om

inkomst av jordbruksfastighet skall motsvarande gälla beträffande underskott

å sådan jordbruksfastighet, som brukats av den försäkrade.

5 §.

Efter anmaning av försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, överståthållarämbetet

eller lokal skattemyndighet åligger det försäkrad och hans

arbetsgivare att i den omfattning och inom den tid, som i anmaningen angivits,

meddela de upplysningar, som finnas erforderliga för beräkning av

pensionsgrundande inkomst för den försäkrade.

6 §.

Förekommer anledning att vid beräkning av pensionsgrundande inkomst

hänföra belopp, som enligt försäkrads allmänna självdeklaration utgör inkomst

av anställning, till inkomst av annat förvärvsarbete eller att eljest

hänföra visst belopp till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit,

skall, där hinder ej möter, den försäkrade beredas tillfälle att yttra sig. Dock

vare detta ej nödigt i fråga om misskrivning eller annat uppenbart förbiseende

eller då eljest yttrande av den försäkrade uppenbarligen icke är erforderligt

för frågans bedömande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

7 §■

Uppmärksammas att pensionsgrundande inkomst blivit oriktigt beräknad

på grund av felräkning, misskrivning, annat uppenbart förbiseende eller

ovetskap om förhållande som påverkar beräkningen av den pensionsgrundande

inkomsten, skall, sedan den försäkrade erhållit tillfälle att yttra sig,

beräkningen ändras, därest felaktigheten icke är att anse såsom ringa. Vad

nu sagts skall äga motsvarande tillämpning då vid bestämmande av avgiftsunderlag

enligt förordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen

om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. belopp, som ingår i inkomst

av anställning, ansetts icke skola inräknas i avgiftsunderlaget eller

belopp, som ingår i inkomst av annat förvärvsarbete, hänförts till sådant

underlag. Ändring, som i detta stycke sägs, må icke ske efter utgången av

sjätte året efter det år, som inkomsten avser.

Har för ett år beräknats mer än en pensionsgrundande inkomst för försäkrad,

skall den pensionsgrundande inkomst, som icke bort beräknas,

undanröjas.

8 §•

Har belopp, som enligt försäkrads allmänna självdeklaration utgör inkomst

av anställning, vid beräkning av pensionsgrundande inkomst hänförts

till inkomst av annat förvärvsarbete eller har eljest visst belopp hänförts

till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit, skall denne underrättas

om avvikelsen och skälen härför.

Om pensionsgrundande inkomst beräknats för försäkrad, vilken icke

avgivit allmän självdeklaration, skall denne underrättas om den beräknade

pensionsgrundande inkomsten.

Pensionsgrundande inkomst som överståthållarämbetet eller lokal skattemyndighet

bestämt senast den 20 november under taxeringsåret skall, därest

debetsedel å slutlig skatt utfärdas för den försäkrade, angivas å debetsedeln.

Har pensionsgrundande inkomst bestämts efter nämnda tidpunkt, skall

underrättelse härom sändas till den försäkrade.

Har verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst ändrats, skall underrättelse

om ändringen och skälen härför sändas till den försäkrade.

Underrättelse enligt första, andra eller fjärde stycket skall innehålla upplysning

om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över beslutet.

9 §•

Underrättelse, som avses i 8 § första stycket, skall översändas i rekommenderat

brev.

Underrättelse, varom i 8 § tredje eller fjärde stycket sägs, skall översändas

i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Återkommer försändelsen

såsom obeställbar och förekommer anledning antaga att vederbörande

kan anträffas, skall underrättelsen delgivas honom i den ordning

54 § taxeringsförordningen stadgar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 7

10 §.

Handling, som upprättats för beräkning av pensionsgrundande inkomst

eller som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelse i denna förordning,

må icke tillhandahållas annan tjänsteman än den som i och för sin

befattning bör erhålla del därav. Ledamot av taxeringsnämnd eller prövningsnämnd

må taga del av handling som nyss sagts.

Den som äger taga del av handling, varom i första stycket sägs, må i den

mån så erfordras för fullgörande av vad som enligt denna förordning åligger

honom jämväl taga del av självdeklaration och annan uppgift eller handling,

som avlämnats till ledning vid årlig taxering, och handling, som upprättats

vid taxeringskontroll enligt taxeringsförordningen, ävensom handling,

som avlämnats till ledning för uppbörd av skatt.

Den som tagit del av handling, som i första eller andra stycket sägs, må

ej i vidare mån än som erfordras för utövning av tjänst offentliggöra eller

yppa innehållet i sådan handling.

11 §■

Över sådant beslut beträffande beräkning av pensionsgrundande inkomst,

varom den försäkrade erhållit i 8 § första eller andra stycket angiven underrättelse

senast den 30 september under taxeringsåret, må besvär anföras

hos riksförsäkringsanstalten senast den 31 oktober under nämnda år. Har

den försäkrade icke erhållit underrättelse som nu sagts eller har han erhållit

underrättelsen efter den 30 september under taxeringsåret, må besvär

anföras intill utgången av året näst efter taxeringsåret eller, om han icke

under taxeringsåret erhållit utfärdad debetsedel eller underrättelse som i

8 § tredje stycket sägs, inom ett år efter det han erhållit sådan debetsedel

eller underrättelse.

Över beslut, varigenom överståthållarämbetet eller lokal skattemyndighet

ändrat verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst, må besvär

anföras hos riksförsäkringsanstalten inom en månad efter det den försäkrade

erhållit del av beslutet.

Besvär skola ingivas eller insändas till den myndighet vars beslut överklagas.

Nämnda myndighet har att med eget yttrande översända handlingarna

i målet till riksförsäkringsanstalten. Den omständigheten att besvären

ingivits eller insänts direkt till riksförsäkringsanstalten må dock ej utgöra

hinder för besvärens prövning.

Klagan över riksförsäkringsanstaltens beslut enligt denna förordning

föres hos försäkringsrådet genom besvär, som skola hava inkommit till försäkringsrådet

inom en månad efter det klaganden erhållit del av beslutet.

Över försäkringsrådets beslut må klagan icke föras.

Riksförsäkringsanstaltens, överståthållarämbetets och lokal skattemyndighets

beslut lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

12 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

av riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

f,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

9

Förslag

till

Förordning

angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän

tilläggspension, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Om arbetsgivares avgifter

Inledande stadganden

1 §•

Angående debitering och uppbörd av avgift från arbetsgivare enligt lagen

om försäkring för allmän tilläggspension, bidrag från arbetsgivare jämlikt

lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp samt avgift

för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsanstalten enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

jämte tilläggsavgift enligt 39 § sistnämnda lag och avgiftstillägg

jämlikt 14 § lagen angående omreglering av vissa ersättningar enligt

lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m.

skall gälla vad nedan stadgas.

Avgift jämte tilläggsavgift för frivillig försäkring i riksförsäkringsanstalten

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring uppbäres i den ordning anstalten

bestämmer.

2 §•

I denna förordning förstås med

arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter och bidrag enligt

1 § första stycket;

avgiftsunderlag: belopp varå avgift eller bidrag, som avses i 1 § första

stycket, skall beräknas för arbetsgivaren;

utgiftsår: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas.

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till försäkringen för

allmän tilläggspension skall med lön enligt denna förordning förstås jämväl

sådan ersättning, som enligt 5 § andra stycket lagen om försäkring för allmän

tilläggspension anses såsom inkomst av anställning.

Avgiftsunderlag och uppgiftsskyldighet m. m.

3 §•

Avgiftsunderlag bestämmes av riksförsäkringsanstalten och angives i hela

hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt

hundratal kronor, bortfaller.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

Avlider arbetsgivare, skall för det utgiftsår, då dödsfallet inträffade, avgiftsunderlag

bestämmas för dödsboet efter honom och avse både lön, som

den avlidne utgivit, och lön, som utgivits av dödsboet.

4 §•

Vid bestämmande av avgiftsunderlag skall utöver vad som framgår av

de i 1 § angivna lagarna samt förordningen angående redares avgift i vissa

fall enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, in. m. gälla följande.

Jämväl såvitt gäller avgiftsunderlag för avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

skall, där fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 §

första stycket förordningen om sjömansskatt, bortses från arbetstagare,

vars lön hos arbetsgivaren under året icke uppgått till trehundra kronor,

så ock från annan naturaförmån än kost eller bostad.

Värdet av naturaförmån i form av kost eller bostad skall uppskattas

efter regler, som fastställas av riksförsäkringsanstalten. Vad angår dylika

förmåner åt arbetstagare, som avses i 1 § första stycket förordningen om

sjömansskatt, skall dock värdet beräknas efter de grunder, enligt vilka

motsvarande naturaförmåner till ombordanställt manskap som erlagt sjömansskatt

värderas vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst.

Avdrag för kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön bestrida i anställningen,

må göras i den mån riksförsäkringsanstalten så medgiver. Sådant

medgivande må lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till

minst en tiondel av lönen samt må avse arbetstagare i viss verksamhet eller,

efter framställning av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare.

5 §•

Arbetsgivare, som under ett år utgivit lön till någon hos honom anställd

arbetstagare med minst trehundra kronor, är skyldig att nästfoljande år

utan anmaning lämna uppgift (arbetsgivaruppgift) till ledning för beräkning

av avgiftsunderlag. Uppgiften skall lämnas i två exemplar och avfattas

å blankett enligt formulär, som fastställes av riksförsäkringsanstalten.

Vid arbetsgivaruppgift skall arbetsgivare foga ett exemplar av de kontrolluppgifter,

vilka han enligt 37 § 1 mom. första, andra eller sjunde punkten

taxeringsförordningen har att avlämna för inkomsttaxeringen, ävensom av

uppgift som avses i 3 § förordningen angående beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension. Befrielse

från nämnda skyldighet må medgivas av riksförsäkringsanstalten

eller, efter Konungens bemyndigande, av myndighet som anstalten bestämmer.

Blanketter till arbetsgivaruppgift skola kostnadsfritt tillhandahållas i

samma ordning som deklarationsblanketterna för inkomsttaxeringen ävensom

hos riksförsäkringsanstalten och sjömansskattekontoret.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

6 §.

Arbetsgivaruppgift skall av annan arbetsgivare än som i andra stycket

sägs avlämnas till den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde

han skall taxeras till statlig inkomstskatt eller, om han icke skall

taxeras till sådan skatt, han bedrivit sin huvudsakliga verksamhet. Vad nu

sagts om lokal skattemyndighet skall i Stockholm avse överståthållarämbetet.

Redare, som har att redovisa sjömansskatt, skall avlämna arbetsgivaruppgift

till sjömansskattekontoret.

Arbetsgivaruppgift skall vara avlämnad före utgången av januari månad

eller, i fråga om redare som avses i nästföregående stycke, före utgången

av februari månad året näst efter utgiftsåret.

På ansökan av arbetsgivare, som visar att i följd av särskilda omständigheter

hinder möter att avlämna arbetsgivaruppgift inom föreskriven tid, må

myndighet, till vilken arbetsgivaruppgiften skall avlämnas, utsätta annan

tid, inom vilken uppgiften skall vara avlämnad.

7 §•

Arbetsgivare, som icke inom föreskriven tid avlämnat arbetsgivaruppgift

eller uppgift som avses i 5 § andra stycket, må anmanas att inkomma

med de felande handlingarna. Är avlämnad arbetsgivaruppgift ofullständig,

må arbetsgivaren anmanas att komplettera densamma.

Efter anmaning äro arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att i den omfattning

och inom den tid, som i anmaningen angivits, meddela de upplysningar

som finnas erforderliga för beräkning av avgiftsunderlag för arbetsgivaren.

För kontroll av att arbetsgivare fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt

denna förordning är arbetsgivare, som avses i 78 § 1 mom. uppbördsförordningen,

skyldig att efter anmaning tillhandahålla där angivna handlingar.

I fråga om verkställandet av kontrollen skall gälla vad i fjärde stycket

nämnda moment sägs.

Anmaning som avses i denna paragraf utfärdas av riksförsäkringsanstalten,

överståthållarämbetet, lokal skattemyndighet eller föreståndaren för

sj ömansskattekontoret.

I anmaning må vite föreläggas.

8 §-

Överståthållarämbetet, de lokala skattemyndigheterna och sjömansskattekontoret

skola på sätt riksförsäkringsanstalten närmare föreskriver utöva

kontroll av att uppgiftsskyldigheten enligt denna förordning fullgöres.

9 §■

överståthållarämbetet, lokal skattemyndighet och sjömansskattekontoret

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

åligger att till riksförsäkringsanstalten inom tid och på sätt anstalten bestämmer

överlämna det ena exemplaret av inkomna arbetsgivaruppgifter.

10 §.

Har arbetsgivaruppgift ej avlämnats eller kan, på grund av brister i sådan

uppgift, i bokföring eller i anteckningar om utgivna löner, avgiftsunderlag

icke tillförlitligen beräknas, skall avgiftsunderlaget uppskattas efter vad

med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och

omfattning finnes skäligt.

11 §.

Förekommer anledning att bestämma avgiftsunderlag med avvikelse från

arbetsgivaruppgift eller annan av arbetsgivare till ledning för beräkning av

avgiftsunderlag lämnad uppgift, skall där hinder ej möter arbetsgivaren

beredas tillfälle att yttra sig i frågan. Dock vare detta ej nödigt beträffande

felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller då eljest

yttrande av arbetsgivaren uppenbarligen icke är erforderligt för frågans

bedömande.

12 §.

Har arbetsgivaruppgift eller annan av arbetsgivare till ledning för beräkning

av avgiftsunderlag lämnad uppgift icke blivit följd, skall till arbetsgivaren

sändas underrättelse om i vilka hänseenden uppgiften frångåtts

samt om skälen härför.

Har avgiftsunderlag bestämts för arbetsgivare, som underlåtit att lämna

uppgift till ledning för beräkning av sådant underlag, skall underrättelse

om avgiftsunderlaget sändas till arbetsgivaren.

13 §.

Finner riksförsäkringsanstalten, att avgiftsunderlag blivit oriktigt på

grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, skall

anstalten, sedan arbetsgivaren erhållit tillfälle att yttra sig, ändra avgiftsunderlaget,

därest felaktigheten icke är att anse såsom ringa. Vad nu sagts

skall äga motsvarande tillämpning, då vid beräkning av pensionsgrundande

inkomst belopp, som ingår i avgiftsunderlag, ansetts utgöra inkomst av

annat förvärvsarbete eller belopp, som icke hänförts till avgiftsunderlaget,

ansetts utgöra inkomst av anställning. Om ändringen skall arbetsgivaren

underrättas.

Ändring må icke ske efter utgången av sjätte året efter utgiftsåret. Har

arbetsgivaren avlidit, må för honom beräknat avgiftsunderlag icke höjas

efter utgången av andra året efter det, under vilket bouppteckning efter

honom blivit ingiven för registrering.

14 §.

Har arbetsgivare i uppgift eller upplysning, avlämnad till ledning för beräkning

av avgiftsunderlag, lämnat oriktigt meddelande och har meddelan
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

det följts eller har eljest meddelandet föranlett att avgiftsunderlag för honom

icke blivit bestämt eller blivit bestämt till för lågt belopp, skall riksförsäkringsanstalten

bestämma det avgiftsunderlag, som genom berörda

förfarande undandragits. Sådant avgiftsunderlag må dock ej bestämmas

om vad som undandragits är att anse såsom ringa.

Föreligga sådana omständigheter att avgiftsunderlag som avses i föregående

stycke skall bestämmas och kan på grund av vad sålunda och i övrigt

förekommit antagas att av arbetsgivaren lämnad uppgift eller upplysning

icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en riktig beräkning

av avgiftsunderlaget, skall avgiftsunderlaget bestämmas med tillämpning

av 10 §.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning om arbetsgivare, ehuru

uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

Om riksförsäkringsanstaltens beslut skall arbetsgivaren underrättas.

Avgiftsunderlag som avses i denna paragraf må icke bestämmas efter

utgången av sjätte året efter utgiftsåret. Har arbetsgivaren avlidit, påföres

avgiftsunderlaget hans dödsbo, dock att sådan påföring icke må ske med

mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av det kalenderår,

under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

15 §.

Underrättelse som avses i 12—14 §§ skall innehålla upplysning om vad

som skall iakttagas vid anförande av besvär över riksförsäkringsanstaltens

beslut.

Underrättelse som nyss sagts ävensom sådan anmaning enligt 7 §, vari

vite förelagts, skall översändas i rekommenderat brev med mottagningsbevis.

Återkommer försändelse som obeställbar och förekommer anledning

antaga att vederbörande kan anträffas, skall underrättelsen eller anmaningen

delgivas honom i den ordning 54 § taxeringsförordningen stadgar.

Debitering och uppbörd m. m.

16 §.

Arbetsgivaravgift beräknas av riksförsäkringsanstalten och påföres i helt

antal kronor, varvid öretal bortfaller.

17 §.

Arbetsgivaravgift uppgående till högst ettusen kronor skall, därest riksförsäkringsanstalten

icke annat bestämmer, påföras i samband med slutlig

skatt i enlighet med vad som stadgas i uppbördsförordningen. Vad nyss

sagts skall även gälla arbetsgivaravgift överstigande nämnda belopp, därest

anstalten finner skäl därtill föreligga.

Riksförsäkringsanstalten skall särskilt för varje uppbördsdistrikt, såvitt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

gäller Stockholm före den 1 augusti och i övrigt före den 1 september under

året näst efter utgiftsåret, lämna vederbörande lokala skattemyndighet uppgift

om de arbetsgivaravgifter som skola påföras i samband med slutlig skatt.

18 §.

Annan arbetsgivaravgift än som avses i 17 § uppbäres av riksförsäkringsanstalten.

19 §.

Arbetsgivaravgift, som uppbäres av riksförsäkringsanstalten, debiteras

under året näst efter utgiftsåret såsom slutlig avgift. I avräkning å den slutliga

avgiften skall arbetsgivaren under utgiftsåret erlägga preliminär avgift.

Arbetsgivaravgift, som utöver tidigare påförd slutlig avgift skall erläggas

på grund av beslut om höjt avgiftsunderlag eller ändrad debitering, påföres

såsom tillkommande avgift.

20 §.

Preliminär avgift för visst år skall utgå med belopp motsvarande arbetsgivarens

under nästföregående år debiterade slutliga avgift. Är den för utgiftsåret

fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension högre eller lägre än procentsatsen för det år

som den sålunda debiterade slutliga avgiften avser, skall hänsyn härtill

tagas vid bestämmandet av den preliminära avgiften.

Har slutlig avgift som avses i föregående stycke icke påförts arbetsgivaren,

skall särskild beräkning ske av den preliminära avgiften. Därvid skall

den preliminära avgiften bestämmas till belopp, vilket beräknas så nära som

möjligt komma att motsvara den slutliga avgiften.

Särskild beräkning av preliminär avgift för visst år skall jämväl göras,

därest det kan antagas, att den slutliga avgiften för samma år kommer att

avvika från den i första stycket angivna slutliga avgiften med minst en

femtedel av sistnämnda avgift. Särskild beräkning må ske även i annat fall

än nyss är sagt, därest skillnaden mellan eljest utgående preliminär avgift

och påräknelig slutlig avgift skulle bliva mer betydande eller annan särskild

omständighet föreligger.

21 §.

Påförd preliminär avgift må för vinnande av bättre överensstämmelse

med den påräkneliga slutliga avgiften genom jämkning bestämmas att utgå

med annat belopp, därest detta över- eller understiger den påförda preliminära

avgiften med minst en femtedel av densamma. Jämkning må ske även

i annat fall än nyss är sagt, om ändringen av den påförda preliminära avgiften

skulle bliva mer betydande eller annan särskild omständighet föreligger.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

15

Jämkning må icke verkställas efter utgiftsårets utgång med mindre den

preliminära avgiften därigenom nedsättes. Ansökan om sådan jämkning

skall av arbetsgivare ingivas före utgången av april månad året näst efter

utgiftsåret.

22 §.

Riksförsäkringsanstalten äger anmana arbetsgivare att lämna uppgifter

för beräkning eller jämkning av preliminär avgift.

Om den preliminära avgiften finnes böra utgå med högre belopp än som

följer av 20 § första stycket eller finnes böra höjas genom jämkning, bör

arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra sig, innan den preliminära avgiften

bestämmes eller jämkning sker.

Har uppgift, som arbetsgivare lämnat för beräkning av preliminär avgift

eller för jämkning av sådan avgift, frångåtts av riksförsäkringsanstalten,

skall arbetsgivaren underrättas om avvikelsen och skälen härför. Beträffande

sådan underrättelse skall gälla vad i 15 § stadgas.

23 §.

Arbetsgivare, vilkens löneutgifter för år överstiga eller kunna beräknas

komma att överstiga tjugufemtusen kronor, är skyldig att snarast till riksförsäkringsanstalten

anmäla ny eller väsentligt utökad verksamhet.

24 §.

Under varje år skall arbetsgivare, vilkens arbetsgivaravgift uppbäres av

riksförsäkringsanstalten, erlägga ett belopp motsvarande skillnaden inellan,

å ena sidan, den preliminära avgiften för året ökad med den slutliga avgift,

som debiterats under nästföregående år, och, å andra sidan, den i avräkning

mot nämnda slutliga avgift påförda preliminära avgiften.

25 §.

Belopp som avses i 24 § skall erläggas senast den 18 februari, om det understiger

trehundra kronor, samt eljest med en sjättedel senast den 18 i

envar av månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och december,

dock att de delbelopp, som skola erläggas senast den 18 i de fem förstnämnda

månaderna, skola avrundas till närmast lägre hela antal kronor, därvid återstoden

skall erläggas senast den 18 december.

Om det i 24 § avsedda beloppet under det år, då beloppet skall erläggas,

ändras genom beslut om jämkning av däri ingående preliminär avgift eller

om nedsättning av däri ingående slutlig avgift, skall det belopp, som återstår

att betala efter beslutet, erläggas i enlighet med vad riksförsäkringsanstalten

bestämmer, varvid såsom senaste inbetalningsdag eller senaste

inbetalningsdagar skall föreskrivas den 18 i månad eller månader, som

angivas i föregående stycke och som infalla under återstoden av året.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Det sagda skall även gälla i fråga om preliminär avgift som debiteras under

utgiftsåret.

Tillkommande avgift skall enligt riksförsäkringsanstaltens bestämmande

erläggas senast den 18 i månad eller månader, som angivas i första stycket,

dock att avgiften icke må fördelas till betalning vid flera än sex inbetalningstillfällen.

26 §.

Riksförsäkringsanstalten må, när synnerliga skäl därtill föreligga, medgiva

anstånd helt eller delvis med erläggande av påfört avgiftsbelopp, som

uppbäres av anstalten och förfaller till betalning efter det ansökan om

anstånd gjorts. Anståndstiden må bestämmas till längst två månader efter

utgången av den månad, varunder beloppet skolat erläggas.

Sedan anstånd meddelats, må det av anståndet omfattade avgiftsbeloppet

icke indrivas under tiden för anståndet, cj heller må restavgift uttagas för

beloppet.

År arbetsgivare berättigad att utfå för mycket erlagd arbetsgivaravgift,

må denna tagas i anspråk för gäldande av arbetsgivaravgift, som med anståndet

avses.

Har anståndstiden gått till ända utan att avgiftsbeloppet till fullo guldits,

skall arbetsgivaren erlägga restavgift å den del av beloppet, som då återstod

oguldet.

27 §.

Riksförsäkringsanstalten har att utfärda räkning å arbetsgivaravgift, som

skall uppbäras av anstalten.

Räkning å belopp, som avses i 24 §, skall översändas till arbetsgivaren

senast den 18 januari.

28 §.

Arbetsgivaravgift, som uppbäres av riksförsäkringsanstalten, skall, där

anstalten ej medgivit annat betalningssätt, erläggas genom inbetalning till

anstaltens postgirokonto medelst inbetalningskort, vilka skola vara fogade

vid räkning som avses i 27 §. Inbetalning medelst sådant kort sker kostnadsfritt.

29 §.

Efter den 18 i envar av de i 25 § första stycket angivna månaderna åligger

det riksförsäkringsanstalten att upprätta och till vederbörande länsstyrelse

för indrivning överlämna uppgift i tre exemplar över avgiftsbelopp, som

skolat inbetalas till anstalten men icke erlagts inom föreskriven tid eller,

om anstånd beviljats, före anståndstidens utgång.

Ogulden del av arbetsgivaravgift skall anses omfatta avgifter och bidrag,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

som avses i 1 §, i samma proportion som sådana avgifter och bidrag ingå i

arbetsgivaravgiften.

30 §.

Vad i uppbördsförordningen och föreskrifter angående tillämpningen av

nämnda förordning stadgas om restavgift, indrivning och redovisning av

restförd skatt, avkortning och avskrivning av skatt samt upprättande av

balanslängd skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avgiftsbelopp

som avses i 29 §; dock skall befogenhet, som enligt 58 § 2 mom. angivna

förordning tillkommer länsstyrelse eller riksrälcenskapsverket, i stället utövas

av riksförsäkringsanstalten. Angående efterkrav och preskription skall

vad i 70 och 71 §§ uppbördsförordningen stadgas äga motsvarande tilllämpning,

dock att vad i 70 § 2 mom. nämnda förordning sägs beträffande

länsstyrelse i stället skall gälla riksförsäkringsanstalten.

31 §.

Till arbetsgivare, vilken vinner nedsättning i eller befrielse från honom

påförd arbetsgivaravgift som uppburits av riksförsäkringsanstalten, skall

anstalten utan särskild ansökan återbetala vad denne för mycket erlagt.

Häftar arbetsgivaren för restförd arbetsgivaravgift, äger han utfå allenast

vad som överstiger det oguldna beloppet jämte därå belöpande restavgift.

Återstoden skall gottskrivas honom till gäldande av den oguldna arbetsgivaravgiften

jämte restavgift.

Äger arbetsgivare på grund av nedsättning av slutlig avgift återbekomma

1 24 § avsett belopp eller del därav och sker återbetalning efter utgången av

det år varunder beloppet skolat erläggas, skall arbetsgivaren för tiden från

och med den 1 januari nästfoljande år till och med den dag, då återbetalning

sker, erhålla ränta efter fem procent för år å vad han äger utfå av beloppet.

Uppkommer öretal vid beräkning av sådan ränta, skall räntebeloppet jämnas

till närmast högre hela krontal. Ränta skall dock ej utgå, om räntebeloppet

skulle understiga fem kronor.

Vid återbetalning av tillkommande avgift skall vad i tredje stycket sägs

äga motsvarande tillämpning, varvid skall iakttagas att, därest avgiften betalts

i flera poster och återbetalningen avser allenast viss del av det sammanlagda

avgiftsbeloppet, det för mycket erlagda beloppet avräknas mot det

eller de belopp som sist guldits.

Särskilda bestämmelser

32 §.

Bestämmelserna i denna förordning äga icke tillämpning å arbetsgivaravgift,

som staten har att erlägga i sin egenskap av arbetsgivare. Dylik avgift

beräknas och redovisas enligt föreskrifter, vilka meddelas av Konungen.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 175

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

33 §.

Den som i handling till ledning för beräkning av avgiftsunderlag uppsåtligen

eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, ägnad att för honom

eller den han företräder leda till frihet från arbetsgivaravgift eller till

för låg sådan, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Böterna

skola vid uppsåtlig gärning bestämmas till högst fem gånger det belopp, som

genom den oriktiga uppgiften undandragits eller, om uppgiften följts, skulle

hava undandragits, dock minst etthundra kronor. I fråga om gärning, som

begås av grov oaktsamhet, skola böterna bestämmas till högst hälften av

vad nyss sagts, men likväl ej lägre än femtio kronor.

Den som frivilligt rättar oriktig uppgift vare fri från straff.

Den som förskyllt fängelse må, efter omständigheterna, dömas att gälda

straffavgift med högst tre gånger det belopp, som undandragits eller kunde

hava undandragits. Ådömd straffavgift tillfaller kronan.

34 §.

Har arbetsgivare, som är skyldig att utan anmaning avlämna arbetsgivaruppgift,

icke behörigen avlämnat sådan uppgift inom föreskriven tid eller

avlämnar han arbetsgivaruppgift med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen

icke är ägnad att ligga till grund för beräkning av avgiftsunderlag,

straffes med böter, högst trehundra kronor.

Till påföljd, som i första stycket sägs, skall jämväl dömas arbetsgivare

som ej fullgör skyldighet att utan anmaning vid arbetsgivaruppgift foga

sådan uppgift varom förmäles i 5 § andra stycket.

Finnes försummelse, som avses i denna paragraf, ursäktlig eller eljest

ringa, må från straff frias.

Brott, som i denna paragraf sägs, må av åklagare åtalas endast efter anmälan

av riksförsäkringsanstalten.

35 §.

Vite, som förelägges enligt denna förordning, må ej bestämmas under

etthundra kronor eller över femtusen kronor.

Om uttagande av förelagt vite har riksförsäkringsanstalten att göra hemställan

hos vederbörande åklagare. Utan sådan hemställan må talan ej

väckas.

36 §.

Förmenar arbetsgivare att arbetsgivaravgift påförts honom obehörigen

eller med oriktigt belopp, äger han söka rättelse hos riksförsäkringsanstalten

inom ett år efter det han erhållit vederbörlig debetsedel eller räkning.

Då fråga är om storleken av avgiftsunderlag skall vad nu sagts icke

gälla, om arbetsgivaren erhållit underrättelse som avses i 12—14 §§.

Ingår arbetsgivaravgiften i slutlig skatt må ansökningen om rättelse in
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

givas till den lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen av skatten.

Myndigheten har att med eget yttrande översända ansökningen till

riksförsäkringsanstalten.

37 §.

Över beslut, varigenom vite förelagts, ävensom över beslut rörande anstånd

med avlämnande av arbetsgivaruppgift må klagan icke föras.

38 §.

Över annat beslut av riksförsäkringsanstalten enligt denna förordning än

i 37 § avses må klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär, som skola

hava inkommit till försäkringsrådet senast inom en månad efter det klaganden

erhållit del av beslutet.

Över försäkringsrådets beslut må klagan icke föras.

Riksförsäkringsanstaltens beslut länder till efterrättelse utan hinder av

förd klagan.

Om försäkrads egen avgift

39 §.

Avgift enligt 34 § lagen om försäkring för allmän tilläggspension (t tilläggspensionsavgift)

skall, med iakttagande av vad i 40 § sägs, debiteras och

uppbäras i enlighet med vad som stadgas i uppbördsförordningen.

40 §.

Tilläggspensionsavgift skall vara erlagd före den 1 oktober året näst efter

taxeringsåret eller, såvitt gäller i tillkommande skatt ingående tilläggspensionsavgift,

inom fyra månader efter utgången av den månad, under vilken

den sista av de för skatteinbetalningen bestämda uppbördsterminerna infallit.

Har tilläggspensionsavgift, som ingår i slutlig eller tillkommande skatt,

icke till fullo erlagts inom tid, som i första stycket sägs, skall den slutliga

och den tillkommande skatten omdebiteras med uteslutande av avgiften.

Innan omdebitering verkställes, skall den försäkrade beredas tillfälle att

yttra sig. Om verkställd omdebitering skall den försäkrade underrättas.

Sådan underrättelse skall innehålla upplysning om vad som skall iakttagas

vid anförande av besvär över beslutet, och skall beträffande underrättelsen

i övrigt gälla vad i 15 § andra stycket stadgas.

41 §.

Skall enligt 9 § första stycket lagen om försäkring för allmän tilläggspension

pensionspoäng för visst års inkomst av annat förvärvsarbete tillgodoräknas

den försäkrade, oaktat tilläggspensionsavgift för året icke till fullo

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

erlägges inom tid som angives i 40 § första stycket, må riksförsäkringsanstalten

efter framställning från den försäkrade eller dödsboet efter honom

medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av avgiften, därest

ömmande omständigheter föreligga.

42 §.

över beslut om sådan omdebitering som avses i 40 § andra stycket må

besvär anföras i den ordning, varom stadgas i 85 § 1 mom. och 86 § uppbördsförordningen.

Gemensamma bestämmelser

43 §.

Handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelse i denna

förordning, må icke tillhandahållas annan tjänsteman än den som i och

för sin befattning bör erhålla del därav.

Den som äger taga del av handling, varom i första stycket sägs, må i den

mån så erfordras för fullgörande av vad som enligt denna förordning åligger

honom, jämväl taga del av självdeklaration och annan uppgift eller

handling, som avlämnats till ledning vid årlig taxering, och handling, som

upprättats vid taxeringskontroll enligt taxeringsförordningen, ävensom

handling, som avlämnats till ledning för uppbörd av skatt.

Den som tagit del av handling, som i första eller andra stycket sägs, må

ej i vidare mån än som erfordras för utövning av tjänst offentliggöra eller

yppa innehållet i sådan handling.

44 §.

Riksförsäkringsanstalten äger för varje år från vederbörlig inkomsttitel

å riksstaten tillgodoföra sig ett belopp motsvarande skillnaden mellan summan

av de arbetsgivaravgifter, som enligt vad i 17 § andra stycket sägs

under året anmälts för påföring i samband med slutlig skatt, och vad som

av dessa avgifter kan enligt av Konungen fastställda grunder beräknas bliva

avskrivet på grund av bristande betalning. Beloppet skall fördelas mellan

avgifter och bidrag, som avses i 1 §, i samma proportion som sådana avgifter

och bidrag ingå i nyssnämnda avgiftssumma.

Avgiftsbelopp som avses i 29 § skola i den mån de inflyta av vederbörande

länsstyrelse redovisas till riksförsäkringsanstalten. Belopp, som

redovisas visst år, skall fördelas mellan avgifter och bidrag som i 1 § sägs i

samma proportion som sådana avgifter och bidrag ingå i summan av de

under nästföregående år debiterade slutliga avgifterna.

Riksförsäkringsanstalten må i samma ordning som i första stycket sägs

varje år tillgodoföra sig ett belopp motsvarande summan av de under näst
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

föregående år debiterade tilläggspensionsavgifterna minskad med summan

av de avgifter som under samma år avkortats eller restituerats.

45 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

av riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1960 med följande

undantag och inskränkningar.

1. Bestämmelserna i 3—15 §§ skola äga tillämpning första gången vid

beräkning av arbetsgivaravgift för år 1960.

2. Bestämmelserna i 16—31 §§ skola icke gälla beträffande sådana avgifter

och bidrag för år 1959, som enligt förordningen den 4 juni 1954 (nr

341) om uppbörd av vissa försäkringsavgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

och av bidrag från arbetsgivare jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring

m. m. skola uppbäras i enlighet med vad som stadgas i uppbördsförordningen

eller som arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring i ömsesidigt

försäkringsbolag har att erlägga.

3. Preliminär avgift för åren 1960 och 1961 skall, därest icke riksförsäkringsanstalten

finner särskild beräkning av avgiften böra ske för vinnande

av bättre överensstämmelse med den påräkneliga slutliga avgiften, utgå

för år 1960 med belopp motsvarande summan av arbetsgivarens avgift

för år 1958 för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsanstalten enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring och 2,7 gånger hans bidrag för samma år

enligt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp samt

för år 1961 med belopp motsvarande summan av arbetsgivarens avgift

för år 1959 för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsanstalten enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring och 3,3 gånger hans bidrag för samma år enligt

lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp.

4. Räkning som avses i 27 § andra stycket skall år 1960 översändas till

arbetsgivaren senast den 31 januari.

5. Bestämmelserna i 44 § första och tredje styckena skola tillämpas första

gången år 1961.

6. Avgiftsbelopp, som enligt 44 § andra stycket inflyta till riksförsäkringsanstalten

under åren 1960 och 1961, skola fördelas mellan avgifter och

bidrag, som avses i 1 §, i samma proportion som sådana avgifter och bidrag

ingå i summan av de under år 1961 debiterade slutliga avgifterna.

Har kollektivavtal enligt 37 § lagen om försäkring för allmän tilläggspension

godkänts efter det att arbetsgivaruppgift enligt denna förordning och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

kontrolluppgifter enligt 37 § taxeringsförordningen avlämnats för år 1960,

åligger det arbetsgivare, som är bunden av avtalet, att till riksförsäkringsanstalten

senast inom två månader efter godkännandet inkomma med den

utredning, som anstalten må finna erforderlig för bestämmande av avgiftsunderlaget

för år 1960 i vad avser försäkringen för allmän tilläggspension,

ävensom nya kontrolluppgifter för år 1960 beträffande arbetstagare, å vilka

avtalet är tillämpligt. Kontrolluppgifterna, som skola avlämnas i två exemplar,

skola vara märkta på sätt riksförsäkringsanstalten föreskriver. Har

avgiftsunderlag för år 1960 redan bestämts för arbetsgivare som nu sagts,

skall sådant underlag undanröjas eller ändras efter vad som föranledes av

den enligt detta stycke avgivna utredningen.

Förordningen den 4 juni 1954 (nr 341) om uppbörd av vissa försäkringsavgifter

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och av bidrag från arbetsgivare

jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring m. m. skall upphöra att

gälla med utgången av år 1959, dock att förordningens bestämmelser även

därefter skola tillämpas i fråga om dels upprättande av arbetsgivarförteckning

för år 1959, dels ock debitering och uppbörd av sådana avgifter och

bidrag för sagda år, som skola uppbäras i enlighet med vad som stadgas i

uppbördsförordningen eller som avses i 7 § förstnämnda förordning.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande, som ersatts

genom bestämmelse i denna förordning, skall hänvisningen i stället gälla

den bestämmelsen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

23

Förslag

till

Förordning

angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän

tilläggspension, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Redare skall för varje år å vad han under året utgivit i lön i penningar

eller naturaförmåner i form av kost eller bostad till sådan arbetstagare hos

honom, som avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt, erlägga

avgift enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension samt

bidrag jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp

enligt vad nedan sägs.

2 §•

Konungen skall fastställa procentsats dels för uttaget av avgiften till

försäkringen för allmän tilläggspension, dels ock för uttaget av ett sammanlagt

bidrag till kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen och moderskapshjälpen.

Beslut om de båda procentsatser, som skola tillämpas för visst

år, skall fattas under året dessförinnan.

För avgiften skall procentsatsen för visst år utgöra en på sätt nedan

sägs bestämd andel av den procentsats, som med stöd av 32 § lagen om försäkring

för allmän tilläggspension fastställts för året. Procentsatsen för

bidraget skall utgöra samma andel av de sammanlagda procenttalen enligt

38 § första stycket lagen om allmän sjukförsäkring och 12 § lagen om moderskapshjälp.

Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet

svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal

för den 31 december under de tre år, som närmast föregått det år

då procentsatserna fastställas. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en

bruttodräktighet understigande 300 registerton. Procentsatserna beräknas

med två decimaler.

3 §.

Avgiften till försäkringen för allmän tilläggspension utgår efter den för

året gällande procentsatsen och beräknas för varje redare å summan av

lön till arbetstagare som i 1 § sägs, sedan därifrån dragits dels ett belopp

motsvarande det beräknade genomsnittliga antalet dylika arbetstagare hos

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

honom under året multiplicerat med det i 10 § lagen om försäkring för allmän

tilläggspension omförmälda basbelopp, som gäller vid årets ingång,

dels ock för varje arbetstagare sådan del av lön, som för år räknat överstigit

sju och en halv gånger nämnda basbelopp. Härvid skall arbetstagare, som

under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare

och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre omfattning,

medräknas i motsvarande mån. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas

med en decimal.

4 §•

Bidraget till kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen och moderskapshjälpen

utgår efter den för året gällande procentsatsen och beräknas

för varje redare å summan av lön till arbetstagare som i 1 § sägs, sedan

därifrån för varje arbetstagare dragits sådan del av lön, som för år räknat

överstigit femtontusen kronor. Härvid skall bortses från arbetstagare, som

icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, så

ock från arbetstagare, som jämlikt 28 § lagen om allmän sjukförsäkring

undantagits från försäkringen för tilläggssjukpenning.

5 §.

Bidraget till kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen och moderskapshjälpen

skall fördelas mellan sjukvårdsförsäkringen, försäkringen för

tilläggssjukpenning och moderskapshjälpen i enlighet med förhållandet

mellan de i 38 § första stycket lagen om allmän sjukförsäkring och 12 §

lagen om moderskapshjälp angivna procenttalen för bidragen till nämnda

ändamål.

6 §•

De närmare föreskrifter som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna förordning meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

av riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

25

Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 25 §, 37 § 2 mom. och 39 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 23 november 19561, skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives samt att till 37 § samma förordning skall fogas ett nytt moment,

betecknat 5 inom., av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

25

Allmän s j ä 1 v d e k 1 a r a t i o i

Allmän självdeklaration skall därjämte

innehålla de uppgifter, som för

särskilda fall föreskrivas i denna förordning.

Har skattskyldig —

Belopp, som---

(Föreslagen lydelse)

§•

--— dennes hemortskommun.

Allmän självdeklaration skall därjämte

innehålla de uppgifter, som

för särskilda fall föreskrivas i denna

förordning eller som erfordras

för beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension.

sådan förmögenhet.

— öretal bortfalla.

2 m o m. Vid avlämnande

Avser sådan------

I kontrolluppgift, — — —

Därest vid------

Har arbetsgivare----

I kontrolluppgift---

Särskild uppgiftshandling - Kontrolluppgift, som — -—-

37 §.

- ----iakttagas följande.

— -— förmånen utgått.

--traktamentsersättning utgått.

--som avdragits.

I kontrolluppgift enligt 1 mom.

första, andra eller sjunde punkten

skall angivas, huruvida arbetsgivaren

har att för utgivet belopp erlägga

avgift enligt 33 § lagen om försäkring

för allmän tilläggspension.

— sålunda uppburits.

— preliminär A-skatt.

— —--före taxeringsåret.

--till försäkringen.

1 Senaste lydelse av 37 § 2 mom. se SFS 1959:173 och av 39 § 1 mom. se SFS 1958:299.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse)

Uppgift skall avfattas å blankett

enligt fastställt formulär eller å annan

för ändamålet lämpad blankett.

(Föreslagen lydelse)

Uppgift skall avfattas å blankett

enligt fastställt formulär eller å annan

för ändamålet lämpad blankett.

År arbetsgivaren bunden av kollektivavtal

enligt 37 § lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, skall

uppgift rörande anställd, å vilken

avtalet är tillämpligt, vara märkt på

sätt riksskattenämnden föreskriver.

5 mom. Den som har att avlämna

kontrolluppgift enligt 1 mom.

första, andra eller sjunde punkten

skall senast den 31 januari under

taxeringsåret till inkomsttagaren

översända ett exemplar av uppgiften.

Om skyldighet att vid arbetsgivaruppgift,

som skall lämnas enligt förordningen

angående uppbörd av avgifter

enligt lagen om försäkring för

allmän tilläggspension, m. m., foga

kontrolluppgift som nyss sagts stadgas

i nämnda förordning.

1 mom. I särskilda

Uppgiftsskyldig 2

Vem uppgiften

skall avse

1. Den som---Den som--— till

avlämna kontrolluppgift, fälligt arbete.

(Nuvarande lydelse)

39 §.

--—--följande uppställning:

Vad uppgiften

2. Den som---el
ler

gruppen.

Medlem av arbetslaget

eller gruppen.

skall avse

Åtnjutna förmåner,

därest icke uppgiftsskyldighet

utan anmaning

föreligger, med upplysning,

då förmånerna avse

kortare tid än helt år,

om den tidrymd, för vilken

de åtnjutits.

Till medlem utgivet

belopp.

9. Redare.

Den som erlagt sjömansskatt.

Åtnjutna förmåner.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

1 mom. I särskilda-----

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften

skall avse

1. Den som---Den som---till
avlämna

kontrolluppgift, fälligt arbete.

(Föreslagen lydelse)

39 §.

-----följande uppställning:

uppgiften

2. Den som---el
ler

gruppen.

Medlem av arbetslaget

eller gruppen.

Vad

skall avse

Åtnjutna förmåner,

därest icke uppgiftsskyldighet

utan anmaning

föreligger, med upplysning

dels, då förmånerna

avse kortare tid än

helt år, om den tidrymd,

för vilken de åtnjutits,

och dels huruvida det

åligger arbetsgivaren att

för förmånerna erlägga

avgift enligt 33 § lagen

om försäkring för allmän

tilläggspension.

Till medlem utgivet

belopp med upplysning

huruvida det åligger arbetsgivaren

att för beloppet

erlägga avgift enligt

33 § lagen om försäkring

för allmän tillläggs

pension.

9. Redare.

Den som erlagt sjö- Åtnjutna förmåner,

mansskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961; dock att förordningens

bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som

erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Förslag

till

Förordning

om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 1 §, 2 § 3 mom., 3 § 1 mom., 4 § 1 mom., 25 §

samt 27 § 1 och 3 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 19531 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1

Med skatt förstås i denna förordning,

där icke annat angives, statlig

inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,

utskiftningsskatt, ersättningsskatt,

kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel, tingshusmedel,

skogsvårdsavgifter, pensionsavgifter

enligt lagen om folkpensionering,

sjukförsäkringsavgifter för den obligatoriska

försäkringen enligt lagen

om allmän sjukförsäkring, arbetsgivaravgifter

som avses i 2 ^ förordningen

om uppbörd av vissa försäkringsavgifter

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

och av bidrag från

arbetsgivare jämlikt lagen om allmän

sjukförsäkring m. m., sådana

byggnadsforskningsavgifter enligt

förordningen angående byggnadsforskningsavgift

vilka icke uppbäras

av riksförsäkringsanstalten, ävensom

annuiteter å avdikningslån och

å förskott för avlösning av frälseräntor.

Kungl. Maj :t-------före

(Föreslagen lydelse)

§•

Med skatt förstås i denna förordning,

där icke annat angives, statlig

inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,

utskiftningsskatt, ersättningsskatt,

kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel, tingshusmedel,

skogsvårdsavgifter, pensionsavgifter

enligt lagen om folkpensionering

(folkpensionsavgifter), avgifter enligt

34 § lagen om försäkring för allmän

tilläggspension (tilläggspensionsavgifter),

sjukförsäkringsavgifter

för den obligatoriska försäkringen

enligt lagen om allmän sjukförsäkring,

arbetsgivaravgifter som avses

i 17 § förordningen angående

uppbörd av avgifter enligt lagen om

försäkring för allmän tilläggspension,

m. m., sådana byggnadsforskningsavgifter

enligt förordningen angående

byggnadsforskningsavgift vilka

icke uppbäras av riksförsäkringsanstalten,

ävensom annuiteter å avdikningslån

och å förskott för avlösning

av frälseräntor.

skriften avses.

1 Senaste lydelse av 1 §, 2 § 3 mom., 3 § 1 mom. och 25 § se SFS 1954:340, av 4 § 1 mom. se

SFS 1955:125, av 27 § 1 mom. se SFS 1958:300 samt av 27 § 3 mom. se SFS 1957:667.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

3 mom. Kvarstående skatt---nyss sagts.

För visst år erlagd preliminär eller

kvarstående skatt i kommun,

inom vilken vederbörande år skattskyldig

till statlig inkomstskatt,

skall anses i första hand utgöra betalning

av tilläggspensionsavgift för

året. 1 fråga om erlagd tillkommande

skatt skall motsvarande gälla beträffande

tilläggspensionsavgift som

ingår i den tillkommande skatten.

3 §.

1 mom. I den omfattning nedan

angives skall skattskyldig i kommun,

där han kan antagas bliva påförd

slutlig skatt enligt den årliga taxeringen

året näst efter inkomståret,

utgöra preliminär skatt med belopp,

vilket så nära som möjligt kan antagas

motsvara i den slutliga skatten

ingående statlig inkomstskatt,

statlig förmögenhetsskatt, pensionsavgift,

sjukförsäkringsavgift, kommunal

inkomstskatt, landstingsmedel

och tingshusmedel. 4

1 m o in. I den omfattning nedan

angives skall skattskyldig i kommun,

där han kan antagas bliva påförd

slutlig skatt enligt den årliga taxeringen

året näst efter inkomståret,

utgöra preliminär skatt med belopp,

vilket så nära som möjligt kan antagas

motsvara i den slutliga skatten

ingående statlig inkomstskatt, statlig

förmögenhetsskatt, folkpensionsavgift,

tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift,

kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel och

tingshusmedel.

4 §•

1 m o m. Har lokal---sådana tabeller.

Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller

den längre tid som riksskattenämnden bestämmer, angiva därå belöpande

preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar,

nämligen

att inkomsten samt ortsavdraget äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kom- att den skattskyldige icke kommer

att taxeras för annan inkomst mer att taxeras för annan inkomst

än som i tabellen angives, ej heller

för garantibelopp för fastighet eller

för förmögenhet, samt

än som i tabellen angives, ej heller

för garantibelopp för fastighet eller

för förmögenhet,

att den skattskyldige icke har att

erlägga tilläggspensionsavgift, samt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 är 1959

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige

än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av fyrahundrafemtio kronor

för skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) här nedan, och

trehundra kronor för annan skattskyldig, dels ock, såvitt angår taxeringen

till statlig inkomstskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande

för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat till

grund vid uträknandet av de i vederbörlig tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola -------antal kronor.

25 §.

Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering

skall iakttagas:

att pensionsavgift uträknas med

tillämpning av 19 § lagen om folkpensionering,

därvid iakttages att sådan

avgift icke påföres någon för inkomstår

före det, under vilket han

fyller sjutton år, eller efter det under

vilket han fyllt sextiofem år;

att folkpensionsavgift uträknas

med tillämpning av 19 § lagen om

folkpensionering, därvid iakttages att

sådan avgift icke påföres någon för

inkomstår före det, under vilket han

fyller sjutton år, eller efter det under

vilket han fyllt sextiofem år;

att tilläggspensionsavgift uträknas

med tillämpning av den procentsats

för avgiftsuttaget, som fastställts för

inkomståret;

att sjukförsäkringsavgift påföres i enlighet med vad den i 91 § lagen om

allmän sjukförsäkring omförmälda tillsynsmyndigheten bestämmer för inkomståret

med iakttagande tillika av vad i 2 § 4 mom. denna förordning sägs;

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av

grundbeloppet, som bestämts för inkomståret; samt

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel uträknas

med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomståret

bestämts för utdebitering till vederbörande kommun, municipalsamhälle,

landsting och tingslag.

27 §.

1 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttagas:

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av

grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken

skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel likaledes

uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot

ifrågavarande slutliga skatt, dock att, därest annan utdebitering fastställts

för den slutliga skatten än för den preliminära skatten, den kommunala

inkomstskatten skall utgöras efter den utdebitering som bestämts att gälla

för den slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel påföras

i en gemensam post, därvid iakttages att skattebeloppet vid öretal över

femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promilletal, som

enligt vad därom särskilt är stadgat bestämts för det år då den slutliga skatten

debiteras;

att tilläggspensionsavgift uträknas

med tillämpning av den för inkomståret

fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget,

därvid öretal bortfaller;

att i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift debiteras med belopp som uträknats

av allmän sjukkassa, dock att vid debiteringen skall beaktas vad i

33 och 35 §§ lagen om allmän sjukförsäkring stadgas angående avgiftsplikt

och nedsättning av avgift;

att makars sjukförsäkringsavgifter skola i fall, varom i 2 § 4 mom. sägs,

i en gemensam post påföras den av makarna, för vilken beräknats till statlig

inkomstskatt taxerad inkomst;

att i 1 § omförmäld arbetsgivaravgift och byggnadsforskningsavgift debiteras

i en gemensam post; samt

att i 1 § omförmäld annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga flera

annuiteter av samma slag, summan av dessa påföres i helt antal kronor,

därvid öretal bortfaller.

3 in o m. Överstiger skattskyldigs

slutliga skatt den preliminära skatt,

som enligt 2 mom. skall gottskrivas

honom, med minst en femtedel av

den slutliga skatten eller med minst

tiotusen kronor, skall den skattskyldige

till statsverket erlägga ränta

med nio procent, för en beräknad

tid av ett år, å den del av det överskjutande

beloppet, som överstiger

ettusen kronor; dock att det belopp,

varå ränta sålunda skall beräknas,

skall avrundas till närmast lägre

hundratal kronor. Vid bedömande av

om och med vilket belopp, ränta

3 m o m. Överstiger skattskyldigs

slutliga skatt den preliminära skatt,

som enligt 2 mom. skall gottskrivas

honom, med minst en femtedel av

den slutliga skatten eller med minst

tiotusen kronor, skall den skattskyldige

till statsverket erlägga ränta med

nio procent, för en beräknad tid av

ett år, å den del av det överskjutande

beloppet, som överstiger ettusen kronor;

dock att det belopp, varå ränta

sålunda skall beräknas, skall avrundas

till närmast lägre hundratal kronor.

Vid bedömande av om och med

vilket belopp, ränta skall utgå, skall

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse)

skall utgå, skall i den slutliga skatten

icke inräknas utskiftningsskatt,

ersättningsskatt eller i 1 § omförmälda

avgifter eller annuiteter med

undantag av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift,

ej heller skall i

den preliminära skatten inräknas

sådan i 2 mom. under 3) omförmäld

preliminär skatt, som erlagts efter

den 30 april året näst efter inkomståret.

(Föreslagen lydelse)

i den slutliga skatten icke inräknas

utskiftningsskatt, ersättningsskatt

eller i 1 § omförmälda avgifter eller

annuiteter med undantag av folkpensionsavgift,

tilläggspensionsavgift

och sjukförsäkringsavgift, ej heller

skall i den preliminära skatten inräknas

sådan i 2 mom. under 3) omförmäld

preliminär skatt, som erlagts

efter den 30 april året näst efter inkomståret.

Vadi--- — —-----omförmäld ränta.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1960. I samband därmed

skall iakttagas att preliminär

B-skatt för inkomståren 1960 och

1961 må, därest skatten icke beräknas

med ledning av preliminär taxering,

bestämmas utan avseende d

skyldighet att erlägga tilläggspensionsavgift.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

33

Förslag

till

Förordning

om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)

Härigenom förordnas, att 38 § 2 mom. folkbokföringsförordningen den

28 juni 19461 skall upphöra att gälla samt att 38 § 3 och 4 mom., 43 § 1 mom.

och 62 § 2 mom. samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

38

3 mom. Mantalsuppgift och arbetsgivareuppgift

skola lämnas enligt

av riksbyrån fastställda formulär.

Angående vad sådana uppgifter

skola innehålla förordnar Konungen.

Uppgifter, som här avses, må lämnas

i slutet konvolut försett med anteckning

om namn å den eller de

personer uppgiften avser.

4 m o m. Blanketter till mantalsuppgifter

och arbetsgivareuppgifter

skola i den ordning Konungen föreskriver

på statsverkets bekostnad

tillhandahållas de uppgiftsskyldiga.

(Föreslagen lydelse)

§•

3 m o in. Mantalsuppgift skall

lämnas enligt av riksbyrån fastställt

formulär. Angående vad sådan uppgift

skall innehålla förordnar Konungen.

Uppgift, som här avses, må

lämnas i slutet konvolut försett med

anteckning om namn å den eller de

personer uppgiften avser.

4 m o m. Blanketter till mantalsuppgifter

skola i den ordning Konungen

föreskriver på statsverkets

bekostnad tillhandahållas de uppgiftsskyldiga.

43 §.

1 mom. Det åligger vederbörande

fastighetsägare eller den i hans ställe

är att insamla i 38 § 1 och 2 mom.

omförmälda uppgifter för fysiska

och juridiska personer inom fastigheten.

Uppgifterna skola-----— är stadgat.

Det åligger------å konvolutet.

Uppgifterna skola------finnes anordnat * 3

1 mom. Det åligger vederbörande

fastighetsägare eller den i hans

ställe är att insamla i 38 § 1 mom.

omförmälda uppgifter för fysiska

personer inom fastigheten.

1 Senaste lydelse av 38 § 2—4 mom., 43 § 1 mom. samt 62 § 2 mom. se SFS 1953:93.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1959.1 saml. Nr 175

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse)

Uppgiftsskyldig fysisk person, som

ej skall mantalsskrivas å viss fastighet,

har att själv inom den i andra

stycket stadgade tid till vederbörande

roteombud, pastor eller insamlingsställe

avlämna uppgift, varom

i 38 § 1 och 2 mom. förmäles.

62

2 mom. Försummelse att lämna

sådan arbetsgivareuppgift, varom i

38 § 2 mom. förmäles, så ock underlåtenhet

att iakttaga vad i 41 § stadgas

straffes med böter högst trehundra

kronor.

(Föreslagen lydelse)

Uppgiftsskyldig fysisk person, som

ej skall mantalsskrivas å viss fastighet,

har att själv inom den i andra

stycket stadgade tid till vederbörande

roteombud, pastor eller insamlingsställe

avlämna uppgift, varom i 38 §

1 mom. förmäles.

§•

2 mom. Underlåtenhet att iakttaga

vad i 41 § stadgas straffes med

böter högst trehundra krqnor.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1960; dock skola äldre

bestämmelser gälla i fråga om uppgift

till mantalsskrivningen för år

1960 eller tidigare år.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

35

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 38 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1)

om allmän sjukförsäkring

Härigenom förordnas, att 38 § lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

38 §.

Arbetsgivare är pliktig att erlägga

bidrag till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen

och försäkringen

för tilläggssjukpenning. Bidraget

skall för varje kalenderår utgöra, såvitt

angår sjukvårdsförsäkringen tjugofem

hundradels procent och beträffande

försäkringen för tilläggssjukpenning

åttiofem hundradels procent,

allt av den lön i penningar eller

naturaförmåner, som arbetsgivaren

under året utgivit till sådana hos honom

anställda arbetstagare, som äro

obligatoriskt försäkrade enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring. Härvid

skall hänsyn icke tagas till arbetstagare,

som jämlikt 28 § undantagits

från försäkringen för tillläggssjukpenning

eller som är utländsk

sjöman, vilken ej är mantalsskriven

i riket, och ej heller till arbetstagares

lön i vad lönen överstiger

femtontusen kronor för år räknat.

För beräkning av naturaförmåner

skall gälla vad i 8 § sägs. Grun
-

Arbetsgivare är pliktig att erlägga

bidrag till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen

och försäkringen för

tilläggssjukpenning. Bidraget skall

för varje kalenderår utgöra, såvitt

angår sjukvårdsförsäkringen tjugofem

hundradels procent och beträffande

försäkringen för tilläggssjukpenning

åttiofem hundradels procent,

allt av den lön i penningar eller

naturaförmåner i form av kost eller

bostad, som arbetsgivaren under året

utgivit till sådana hos honom anställda

arbetstagare, som äro obligatoriskt

försäkrade enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

Härvid skall

hänsyn icke tagas till arbetstagare,

vars lön under året ej uppgått till

trehundra kronor eller som jämlikt

28 § undantagits från försäkringen

för tilläggssjukpenning, och ej heller

till arbetstagares lön i vad lönen

överstiger femtontusen kronor för år

räknat.

Om beräkning av redares bidrag

1 Senaste lydelse av 38 § se SFS 1958:457.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse)

das försäkringsavgift, som arbetsgivaren

skall erlägga jämlikt lagen om

yrkesskadeförsäkring, å särskild beräkning

av arbetstagares lön, skall

den sålunda beräknade lönen ligga

till grund jämväl vid beräkningen av

bidrag som i denna paragraf sägs.

Angående debitering-----

(Föreslagen lydelse)

avseende lön till vissa sjömän år särskilt

stadgat.

— därom förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1960; dock skola äldre bestämmelser

gälla i fråga om bidrag

för år 1959 eller tidigare år.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

37

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266)

om moderskapshjälp

Härigenom förordnas, att 12 § lagen den 21 maj 1954 om moderskaps
-

hjälp1 skall erhålla ändrad lydelse på

(Nuvarande lydelse)

12

Arbetsgivare är skyldig att för varje

kalenderår erlägga bidrag till

kostnaderna för tilläggspenning med

fyra hundradels procent av den lön

i penningar eller naturaförmåner,

som han under året utgivit till sådana

hos honom anställda arbetstagare,

som äro obligatoriskt försäkrade

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

I fråga om sådant bidrag

skall i övrigt tillämpas vad som i

38 och 39 §§ lagen om allmän sjukförsäkring

finnes stadgat om arbetsgivares

bidrag till försäkringen för

tilläggssjukpenning.

sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

Arbetsgivare är skyldig att för varje

kalenderår erlägga bidrag till kostnaderna

för tilläggspenning med

fyra hundradels procent av den lön

i penningar eller naturaförmåner i

form av kost eller bostad, som han

under året utgivit till sådana hos

honom anställda arbetstagare, som

äro obligatoriskt försäkrade enligt

lagen om yrkesskadeförsäkring. I

fråga om sådant bidrag skall i övrigt

tillämpas vad som i 38 och 39 §§

lagen om allmän sjukförsäkring finnes

stadgat om arbetsgivares bidrag

till försäkringen för tilläggssjukpenning,

dock att beträffande beräkning

av redares bidrag avseende lön till

vissa sjömän gäller vad därom är

särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1960; dock skola äldre bestämmelser

gälla i fråga om bidrag

för år 1959 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse av 12 § se SFS 1955:403.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17

Härigenom förordnas, att 17 kap. 12

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

12

Sist skola, i den män ej bättre

rätt äger rum jämlikt 6 §, med

förmånsrätt ur gäldenärens egendom

så i fast som löst gäldas med

lika rätt sinsemellan: statlig in
komstskatt,

statlig förmögenhetsskatt,

utskiftningsskatt, ersättningsskatt,

fondskatt, kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel, tingshusmedel,

pensionsavgift enligt lagen om

folkpensionering, sj ukförsäkringsavgift

för den obligatoriska försäkringen

enligt lagen om allmän sjukförsäkring,

bidrag från arbetsgivare

jämlikt sistnämnda lag och lagen om

moderskapshjälp, av statsverket förskjutna

försäkrings- och tilläggsavgifter

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

samt avgiftstillägg jämlikt

lagen angående omreglering av vissa

ersättningar enligt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete m. m„

samtliga skatter, avgifter och bidrag

dock endast om de enligt verkställd

debitering förfallit till betalning innan

beslutet om egendomens avträ
-

kap. 12 § handelsbalken

§ handelsbalken1 skall erhålla ändrad

(Föreslagen lydelse)

§•

Sist skola, i den mån ej bättre rätt

äger rum jämlikt 6 §, med förmånsrätt

ur gäldenärens egendom så i

fast som löst gäldas med lika rätt

sinsemellan: statlig inkomstskatt,

statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt,

ersättningsskatt, fondskatt,

kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel, tingshusmedel, pensionsavgift

enligt lagen om folkpensionering,

avgift enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension,

sjukförsäkringsavgift för den obligatoriska

försäkringen enligt lagen om

allmän sjukförsäkring, bidrag från

arbetsgivare jämlikt sistnämnda lag

och lagen om moderskapshjälp samt

avgift för obligatorisk försäkring i

riksförsäkringsanstalten enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring jämte tillläggsavgift

enligt 39 § sistnämnda

lag och avgiftstillägg jämlikt lagen

angående omreglering av vissa ersättningar

enligt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete m. m.,

samtliga skatter, avgifter och bi
-

1 Senaste lydelse se SFS 1959:98.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse)

dande till konkurs meddelas men ej

tidigare än två år före konkursansökningens

ingivande. Förmånsrätt som

nu sagts må dock icke åtnjutas för

utskylder eller avgifter, som påförts

på grund av eftertaxering och som eljest

skolat förfalla till betalning före

den tid, för vilken förmånsrätt enligt

första punkten åtnjutes.

(Föreslagen lydelse)

drag dock endast om de enligt verkställd

debitering förfallit till betalning

innan beslutet om egendomens

avträdande till konkurs meddelas

men ej tidigare än två år före konkursansökningens

ingivande. Förmånsrätt

som nu sagts må dock icke

åtnjutas för utskylder eller avgifter,

som påförts på grund av eftertaxering

och som eljest skolat förfalla

till betalning före den tid, för

vilken förmånsrätt enligt första

punkten åtnjutes. Vad sist stadgats

skall även gälla beträffande avgifter

eller bidrag, vilka påförts för avgiftsunderlag

som avses i It § förordningen

angående uppbörd av avgifter

enligt lagen om försäkring för

allmän tilläggspension, m. m.

— — tidigare än två år före konkurs
-

mer än två år före konkursansök
-

Enahanda förmånsrätt

ansökningens ingivande.

Förmånsrätt som--

ningens ingivande.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1960.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Förslag

till

Lag

angående ändrad tydeke av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om

inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna Handlingar

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

17

Till myndighet avlämnade uppgifter

till ledning för taxering, som avses

i taxeringsförordningen, eller eljest

för beräknande av skatt må ej i

andra fall än i vederbörande skatteförfattning

stadgas utan den skattskyldiges

samtycke utlämnas till annan

tidigare än tjugu år efter uppgiftens

datum. Vad nu sagts skall även

gälla beträffande handling, som upprättats

av myndighet vid taxeringskontroll

enligt taxeringsförordningen

eller eljest vid skattekontroll, så

ock beträffande uppteckning av uppgifter,

som vid muntlig förhandling

inför prövningsnämnd lämnats angående

skattskyldigs förhållanden,

om nämnden förordnat att uppteckningen

icke må vara för någon tillgänglig

i vidare mån än som gäller i

fråga om självdeklaration. Uppgift,

som av aktiebolag eller ekonomisk

förening lämnats taxeringsmyndighet

till ledning vid värdesättning av

(Föreslagen lydelse)

§•

Till myndighet avlämnade uppgifter

till ledning för taxering, som avses

i taxeringsförordningen, eller eljest

för beräknande av skatt eller ock

för beräknande av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension eller av

arbetsgivaravgift enligt förordningen

angående uppbörd av avgifter enligt

lagen om försäkring för allmän tillläggspension,

m. m. må ej i andra

fall än i därom gällande författning

stadgas utan den skattskyldiges

eller den för allmän tilläggspension

försäkrades eller den avgiftsskyldiges

samtycke utlämnas till annan

tidigare än tjugu år efter uppgiftens

datum. Vad nu sagts skall även

gälla beträffande handling, som upprättats

av myndighet vid taxeringskontroll

enligt taxeringsförordningen

eller eljest vid skattekontroll, vid beräknande

av pensionsgrundande inkomst

eller vid kontroll av uppgift

1 Senaste lydelse av 17 { se SFS 1959:97.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse)

aktier i bolaget eller andelar i föreningen,

må ej utan samtycke av den

som lämnat uppgiften utlämnas till

annan tidigare än tjugu år efter uppgiftens

datum. Är det under pågående

utredning rörande någons taxering

av synnerlig vikt att innehållet i kontrolluppgift

eller annan för taxeringskontroll

enligt taxeringsförordningen

avsedd handling icke kommer

till den skattskyldiges kännedom,

må myndighet, som innehar

handlingen, vägra att utlämna denna.

Förmögenhetslängd må

Handlingar i----

(Föreslagen lydelse)

för beräknande av arbetsgivaravgift,

så ock beträffande uppteckning av

uppgifter, som vid muntlig förhandling

inför prövningsnämnd lämnats

angående skattskyldigs förhållanden,

om nämnden förordnat att uppteckningen

icke må vara för någon tillgänglig

i vidare mån än som gäller i

fråga om självdeklaration. Uppgift,

som av aktiebolag eller ekonomisk

förening lämnats taxeringsmyndighet

till ledning vid värdesättning av

aktier i bolaget eller andelar i föreningen,

må ej utan samtycke av den

som lämnat uppgiften utlämnas till

annan tidigare än tjugu år efter uppgiftens

datum. Är det under pågående

utredning rörande någons taxering

av synnerlig vikt att innehållet i kontrolluppgift

eller annan för taxeringskontroll

enligt taxeringsförordningen

avsedd handling icke kommer

till den skattskyldiges kännedom, må

myndighet, som innehar handlingen,

vägra att utlämna denna,

längdens datum.

handlingens datum.

Denna lag tråder i kraft den 1 januari

1960.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 35 § 5 mom., 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 samt punkt 1 av anvisningarna till

31 § samma lag* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

35

5 mom. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas jämväl dels lotterivinst,

därest densamma icke jämlikt

19 § är frikallad från beskattning,

dels ock intäkt genom restitution,

avkortning eller avskrivning av sådan

i slutlig eller tillkommande skatt

ingående pensionsavgift enligt lagen

om folkpensionering, för vilken avdrag

av den skattskyldige åtnjutits

vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

§•

5 mom. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas jämväl dels lotterivinst,

därest densamma icke jämlikt

19 § är frikallad från beskattning,

dels ock intäkt genom restitution,

avkortning eller avskrivning av

sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående folkpensionsavgift eller

tilläggspensionsavgift, för vilken

avdrag av den skattskyldige åtnjutits

vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

46

2 mom. I hemortskommunen —

1) för periodiskt —--—--

2) för dels sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående pensionsavgift

enligt lagen om folkpensionering,

som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige, dels

ock avgift för pensionsförsäkring,

som ej avses i 33 §, därest avgiften

under beskattningsåret erlagts för

försäkring, vilken äges av den skatt
-

§•

-- njuta avdrag:

eller uppfostran;

2) för dels sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående folkpensionsavgift

eller tilläggspensionsavgift,

som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige, dels

ock avgift för pensionsförsäkring,

som ej avses i 33 §, därest avgiften

under beskattningsåret erlagts för

försäkring, vilken äges av den skatt
-

1 Senaste lydelse av''35 § 5 mom. se SFS 1955:122, av 46 § 2 mom. se SFS 1958:296, av 53 §

1 mom. se SFS 1959:34 och av punkt 1 av anvisningarna till 31 § se SFS 1954:204.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skyldige själv eller, i förekommande skyldige själv eller, i förekommande

fall, hans make eller hans omyndiga fall, hans make eller hans omyndiga

barn; samt barn; samt

3) för dels-------allmän sjukförsäkring.

Har skattskyldig----— — eller avgiften.

Därest skattskyldig — —-----nämnda tid.

Avdrag, som------barnbidrag förelegat.

53 §.

1 mom. Skyldighet att — — —

för sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående pensionsavgift

enligt lagen om folkpensionering,

som restituerats, avkortats eller

avskrivits, i den mån avdrag därför

av den skattskyldige åtnjutits vid

tidigare års taxeringar;

b) staten:

för inkomst — — ----—• — —

d) akademier samt Nobelstiftelsen,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar av studerande

vid rikets universitet och högskolor

i vilka de studerande enligt

gällande stadgar äro skyldiga att

vara medlemmar, sjömanshus, svenska

skeppshypotekskassan, järnkontoret,

så länge kontorets vinstmedel

användas till allmänt nyttiga ändamål

och kontoret icke lämnar utdelning

åt sina delägare, aktiebolaget

tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag, pensionsstiftelser, allmänna

sjukkassor, understödsför^- eningar, som icke bedriva till livförsäkring

hänförlig verksamhet,

jämlikt lagen om aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser

bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,

sjukhjälp eller hjälp vid

olycksfall, sådana ömsesidiga försäkringsbolag

för försäkring av

---rörelse; samt

för sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående folkpensionsavgift

eller tilläggspensionsavgift,

som restituerats, avkortats eller avskrivits,

i den mån avdrag därför av

den skattskyldige åtnjutits vid tidigare

års taxeringar;

b) staten:

--av rörelse;

d) akademier samt Nobelstiftelsen,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar av

studerande vid rikets universitet och

högskolor i vilka de studerande enligt

gällande stadgar äro skyldiga att

vara medlemmar, sjömanshus, svenska

skeppshypotekskassan, järnkontoret,

så länge kontorets vinstmedel

användas till allmänt nyttiga ändamål

och kontoret icke lämnar utdelning

åt sina delägare, aktiebolaget

tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag, allmänna pensionsfonden,

pensionsstiftelser, allmänna

sj ukkassor, understödsföreningar,

som icke bedriva till livförsäkring

hänförlig verksamhet, jämlikt lagen

om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser bildade stiftelser

för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp

eller hjälp vid olycksfall, sådana

ömsesidiga försäkringsbolag

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse)

egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse

icke äger tillämpning

eller vilkas verksamhetsområden

falla utanför Stockholm och omfatta

allenast visst län eller del av län,

ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag,

som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring

:

för inkomst av fastighet;

e) kyrkor, andra------

(Föreslagen lydelse)

för försäkring av egendom, å vilka

lagen om försäkringsrörelse icke

äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden

falla utanför Stockholm

och omfatta allenast visst län

eller del av län, ävensom sådana

ömsesidiga försäkringsbolag, som

avses i lagen om yrkesskadeförsäkring:
för

inkomst av fastighet;

eller rörelse.

Anvisningar till 31 §.

1. Med pension förstås dels belopp,

som annorledes än i följd av försäkring

utgår på grund av föregående

tjänsteförhållande, dels belopp, som

utgår enligt lagen om folkpensionering,

dels ock belopp som utgår på

grund av pensionsförsäkring vare sig

denna tagits i samband med tjänst

eller annorledes.

1. Med pension förstås dels belopp,

som annorledes än i följd av försäkring

utgår på grund av föregående

tjänsteförhållande, dels belopp, som

utgår enligt lagen om folkpensionering,

dels belopp, som utgår enligt

lagen om försäkring för allmän tillläggspension,

dels ock belopp som utgår

på grund av pensionsförsäkring

vare sig denna tagits i samband med

tjänst eller annorledes.

Med pensionsförsäkring----—- försäkringen upphör.

Ålderspension, som---anses skälig.

Med efterlevandepension -— --personer leva.

Såsom efterlevandepension — — — vara pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen —--vid omgifte.

Kapitalbelopp, som —--av efterlevandepensionen.

Skall enligt ----två år.

Med kapitalförsäkring---än pensionsförsäkring.

Innehåller avtal---en kapitalförsäkring.

Kan livförsäkring,---Kungl. Maj :t.

Försäkring, vilken---dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall---som huvudförsäkringen.

För att---med tjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1960.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

45

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen den 26 jnli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom

om statlig inkomstskatt1 skola erhålla

(Nuvarande lydelse)

4

1 mom. Från sammanlagda beloppet

av den skattskyldiges inkomster

från olika förvärvskällor får,

med iakttagande av föreskriften i

22 §, avdrag ske för

underskott, som uppkommit vid

beräkning av skattskyldigs inkomst

från annan förvärvskälla än fastighet

och rörelse i utlandet, dock att

avdrag icke får göras för underskott

i den mån hänsyn därtill tagits vid

beräkning av sjömansskatt, samt att

avdrag för realisationsförlust får göras

endast från realisationsvinst eller

lotterivinst;

slutlig skatt eller fastighetsskatt,

som här i riket påförts skattskyldig

på grund av taxering under året näst

före det taxeringsår, varom fråga

är, eller sådan här i riket påförd tillkommande

skatt, varå skattskyldig

under förstnämnda år erhållit debetsedel,

allt till den del skatten skall

erläggas till kommun eller annan

kommunal samfällighet.

. och 7 § förordningen den 26 juli 1947

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Från sammanlagda beloppet

av den skattskyldiges inkomster

från olika förvärvskällor får,

med iakttagande av föreskriften i

22 §, avdrag ske för

underskott, som uppkommit vid

beräkning av skattskyldigs inkomst

från annan förvärvskälla än fastighet

och rörelse i utlandet, dock att

avdrag icke får göras för underskott

i den mån hänsyn därtill tagits vid

beräkning av sjömansskatt, samt att

avdrag för realisationsförlust får göras

endast från realisationsvinst eller

lotterivinst;

slutlig skatt eller fastighetsskatt,

som här i riket påförts skattskyldig

på grund av taxering under året näst

före det taxeringsår, varom fråga är,

eller sådan här i riket påförd tillkommande

skatt, varå skattskyldig under

förstnämnda år erhållit debetsedel,

allt till den del skatten skall erläggas

till kommun eller annan kommunal

samfällighet eller avser så
-

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se SFS 1958:297 och av 7 § se SFS 1959:35.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse)

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta

avdrag för periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk utbetalning

samt för pensionsavgifter

enligt lagen om folkpensionering

ävensom för avgifter för pensionsförsäkring

och för annan personförsäkring,

allt i den omfattning som i 46

§ 2 mom. kommunalskattelagen sägs.

Har sådan

(Föreslagen lydelse)

dan tilläggspensionsavgift, som påförts

den skattskgldige under året

näst före taxeringsåret och för vilken

avdrag icke åtnjutes enligt nästfoljande

stycke.

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta

avdrag för periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk utbetalning

samt för folkpensionsavgifter

och tilläggspensionsavgifter

ävensom för avgifter för pensionsförsäkring

och för annan personförsäkring,

allt i den omfattning som i

46 § 2 mom. kommunalskattelagen

sags.

överlåtande föreningen.

7 §•

Från skattskyldighet — — — ävensom hushållningssällskap:

för all inkomst; för all inkomst;

e) akademier samt Nobelstiftelsen,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar av

studerande vid rikets universitet och

högskolor i vilka de studerande enligt

gällande stadgar äro skyldiga att

vara medlemmar, sjömanshus, svenska

skeppshypotekskassan, järnkontoret,

så länge kontorets vinstmedel

användas till allmänt nyttiga

ändamål och kontoret icke lämnar

utdelning åt sina delägare, aktiebolaget

tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag, pensionsstiftelser,

allmänna sjukkassor, understödsföreningar,

med undantag för dem,

vilka enligt sina stadgar äga meddela

annan kapitalförsäkring än sådan

som omfattar kapitalunderstöd

å högst 500 kronor för medlem, jäm
-

e) akademier samt Nobelstiftelsen,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar av

studerande vid rikets universitet och

högskolor i vilka de studerande enligt

gällande stadgar äro skyldiga att

vara medlemmar, sjömanshus, svenska

skeppshypotekskassan, järnkontoret,

så länge kontorets vinstmedel

användas till allmänt nyttiga

ändamål och kontoret icke lämnar

utdelning åt sina delägare, aktiebolaget

tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag, allmänna pensionsfonden,

pensionsstiftelser, allmänna

sj ukkassor, understödsföreningar,

med undantag för dem, vilka enligt

sina stadgar äga meddela annan kapitalförsäkring

än sådan som omfattar

kapitalunderstöd å högst 500

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

likt lagen om aktiebolags pensions- kronor för medlem, jämlikt lagen

och andra personalstiftelser bildade om aktiebolags pensions- och andra

stiftelser för arbetslöshetsunderstöd, personalstiftelser bildade stiftelser

sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall, för arbetslöshetsunderstöd, sjuksådana

ömsesidiga försäkringsbolag hjälp eller hjälp vid olycksfall, såför

försäkring av egendom, å vilka dana ömsesidiga försäkringsbolag för

lagen om försäkringsrörelse icke försäkring av egendom, å vilka lagen

äger tillämpning eller vilkas verk- om försäkringsrörelse icke äger tillsamhetsområden

falla utanför Stock- lämpning eller vilkas verksamhetsholm

och omfatta allenast visst län områden falla utanför Stockholm

eller del av län, ävensom sådana om- och omfatta allenast visst län eller

sesidiga försäkringsbolag, som avses del av län, ävensom sådana ömsesii

lagen om yrkesskadeförsäkring: diga försäkringsbolag, som avses i

för all inkomst; lagen om yrkesskadeförsäkring:

för all inkomst;

f) kyrkor, andra------hänförlig verksamhet.

Aktiebolag och-----— bolagens verksamhet.

Om aktierna------lös egendom.

Riksskattenämnden må, —-----icke föras.

Att personer,------— samma paragraf.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1960.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ls proposition nr 175 år 1959

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 22 maj 1953 (nr 269)

angående byggnadsforskningsavgift

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 22 maj 1953 angående

byggnadsforskningsavgift1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3

Byggnadsforskningsavgift påföres

av riksförsäkringsanstalten.

Beträffande byggnadsforskningsavgiften

skall i tillämpliga delar gälla

vad som är stadgat i förordningen

den 4 juni 195b (nr 3bl) om uppbörd

av vissa försäkringsavgifter enligt

lagen om yrkesskadeförsäkring

och av bidrag från arbetsgivare jämlikt

lagen om allmän sjukförsäkring

m. m., därvid dock i fråga om byggnadsforskningsavgift,

som pålägges

arbetsgivare, för vilken försäkring

icke är gällande i anstalten, skall

iakttagas vad i nämnda förordning

stadgats rörande avgift, som uttages

från arbetsgivare vilken i regel har

minst fem arbetstagare i sin tjänst.

§•

Byggnadsforskningsavgift påföres

av riksförsäkringsanstalten.

Beträffande byggnadsforskningsavgiften

skall i tillämpliga delar gälla

vad i förordningen angående uppbörd

av avgifter enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension,

m. m. är stadgat rörande arbetsgivaravgift.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1960; dock skola äldre

bestämmelser gälla i fråga om byggnadsforskningsavgift

för år 1959 eller

tidigare år.

1 Senaste lydelse av 3 § se SFS 1958:201.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 ur 1959

49

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet å

Stockholms slott den 29 oktober 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson.^af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om tilläggspensioneringens

administration och vissa följdförfattningar till lagen om försäkring

för allmän tilläggspension samt anför.

Inledning

Lagen den 28 maj 1959 (nr 291) om försäkring för allmän tilläggspension1

förutsätter i vissa hänseenden, att lagens regler kompletteras genom bestämmelser

i särskilda författningar, antingen beslutade av Konungen och riksdagen

gemensamt eller utfärdade av Konungen ensam. Sålunda föreskrives

i 7 §, att närmare bestämmelser rörande beräkning av de i den pensionsgrundande

inkomsten ingående inkomstslagen inkomst av anställning och

inkomst av annat förvärvsarbete skall beslutas av Konungen med riksdagen.

Enligt samma paragraf skall särskilda bestämmelser gälla om beräkning av

inkomst av anställning för försäkrad, som är bosatt utomlands eller har att

erlägga sjömansskatt. Vidare skall Konungen med riksdagen enligt 35 §

förordna om debitering och uppbörd av avgifter till försäkringen. Det förutsättes

också i 33 § att särskilda bestämmelser skall utfärdas rörande

grunderna för beräkning av arbetsgivaravgift för lönerna till vissa sjömän.

I lagens 55 § återfinnes ett allmänt stadgande om att de närmare föreskrifter,

som är erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen eller

efter Konungens bemyndigande av pensionsmyndigheten. Bland de frågor,

rörande vilka Konungen torde få besluta med stöd av sistnämnda stadgande,

märkes förfarandet vid ansökan om pension och prövning av sådan ansökan

samt sättet för utbetalning av pensionerna.

Åtskilliga av de spörsmål, vilka sålunda måste regleras i särskild ordning,

aktualiserar frågan om tilläggspensioneringens administration. Enligt 3 §

i lagen handhas försäkringen av den centrala myndighet (pensionsmyndig
1

Denna lag benämnes i det följande TPL.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 175

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 ur 1959

heten) och de lokala organ, som Konungen bestämmer. Konungen äger

emellertid jämlikt 62 § förordna, att uppgifter, som enligt lagen skall handhas

av pensionsmyndigheten, tills vidare skall fullgöras av annan myndighet.

Genom kungörelse den 28 maj 1959 (nr 294) har Konungen med stöd av

3 § i lagen förordnat, att riksförsäkringsanstalten skall vara pensionsmyndighet.

Valet av riksförsäkringsanstalten som pensionsmyndighet får ses mot

bakgrunden av att det administrativa arbetet inom tilläggspensioneringen

under de tre första åren, då pensioner ännu inte utbetalas, i huvudsak kommer

att avse beräkning och registrering av pensionsgrundande inkomster

samt debitering och uppbörd av avgifter till försäkringen. Socialförsäkringens

administrationsnämnd1, som tillsattes i juni 1958 och som utreder

och förbereder frågorna om tilläggspensioneringens administration, har med

hänsyn till de administrativa arbetsuppgifter som enligt vad nyss sagts

kommer att bli aktuella i inledningsskedet som en första etapp i sitt arbete

utarbetat förslag rörande dessa uppgifters handhavande m. in. I ett den 23

maj 1959 avgivet betänkande, benämnt Tilläggspensioneringens administration

(SOU 1959: 12), har nämnden sålunda framlagt förslag till förordning

om beräkning av pensionsgrundande inkomst in. m. enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension och förordning om uppbörd av arbetsgivares

socialförsäkringsavgifter m. m. ävensom föreslagit ändringar i åtskilliga

författningar, bl. a. på skatteväsendets och socialförsäkringens område.

Frågan om sättet för beräkning av arbetsgivaravgifter för lön till sjömän,

som har att erlägga sjömansskatt, har vidare utretts av särskild utredningsman

— landskamreraren A. Morén — vilken den 19 maj 1959 avgivit en

promemoria (stencilerad) med förslag till lag i ämnet m. m.

Över nämndens betänkande har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten,

pensionsstyrelsen, försäkringsinspektionen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och

Bohus, Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län, järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen,

telestyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen, försvarets

fabriksstyrelse, kammarrätten, statistiska centralbyrån, riksskattenämnden,

centrala uppbördsnämnden, statens organisationsnämnd, uppbördsorganisationskominittén,

kommittén för maskinell databehandling, besvärssakkunniga,

riksarkivet, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen,

Handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Kooperativa förbundet, Sveriges redareförening,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Svenska sjukkasseförbundet, Svenska bankföreningen,

1 Överdirektören R. Broberg, ordförande, borgarrådet Hj. Mehr, generaldirektören Y. Samuelsson,

förste vice talmannen A. Strand och landskamreraren A. Wigert.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Socialförsäkringsbolagens

förening och Stockholms stad samt, såvitt angår ett

av nämnden framlagt förslag till ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken,

hovrätten över Skåne och Blekinge och hovrätten för Nedre Norrland.

Flera remissorgan har vid sina yttranden fogat utlåtanden från underordnade

myndigheter och organisationer m. fl.

Remissyttranden över promemorian har avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, sjöfartsstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, kammarrätten, riksskattenämnden, centrala uppbördsnämnden,

statens organisationsnämnd, sjömansskattenämnden, uppbördsorganisationskommittén,

Sveriges redareförening, Rederiföreningen

för mindre fartyg, Landsorganisationen i Sverige, Svenska sjukkasseförbundet,

Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen, Sveriges fartygsbefälsförening

och Svenska maskinbefälsförbundet, varvid de fyra sistnämnda

organisationerna avlämnat ett gemensamt yttrande.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande frågor till närmare behandling.

Översikt av vissa tilläggspensionsbestämmelser

Enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension avser försäkringen

att bereda ålders-, förtids- och familjepension utöver folkpensionen. Rätten

till pension grundas på inkomst av förvärvsarbete, vilken inkomst också

ligger till grund för beräkningen av avgifter till försäkringen (1 §). Svenska

medborgare är försäkrade från och med det kalenderår varunder de fyller

16 år. Detsamma gäller utlänningar, som är mantalsskrivna i Sverige. En

person, som inte längre är svensk medborgare eller här i riket mantalsskriven

utlänning men som tidigare tillgodoräknats pensionspoäng, anses alltjämt

vara försäkrad (2 §).

För varje år skall för sådana försäkrade som är svenska medborgare eller

här i riket bosatta utlänningar beräknas pensionsgrundande inkomst. Sådan

inkomst beräknas dock ej för år varunder den försäkrade avlidit eller för

år efter det då han fyllt 65 år. Inte heller beräknas sådan inkomst för tidigare

år, då den försäkrade åtnjutit ålderspension från tilläggspensioneringen

eller invalidpension eller sjukbidrag enligt folkpensioneringslagen.

Utgår invalidpensionen enligt 3 § 2 mom. andra stycket i sistnämnda lag

skall dock pensionsgrundande inkomst beräknas. Den pensionsgrundande

inkomsten beräknas på grundval av inkomst av anställning och inkomst av

annat förvärvsarbete (4 §).

Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner

i form av kost eller bostad, som en försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare

i allmän eller enskild tjänst. Har lönen från en och samme arbetsgivare

under ett år inte uppgått till 300 kronor räknas den dock inte till inkomst

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

av anställning. Om en försäkrad utfört arbete för annans räkning utan att

vara anställd i dennes tjänst, kan den försäkrade och den som utgivit ersättningen

komma överens om att ersättningen skall anses som inkomst av

anställning, dock endast då fråga är om ersättning i pengar som uppgått

till minst 300 kronor under ett år. Vid beräkning av inkomst av anställning

tas inte hänsyn till lön eller ersättning från arbetsgivare, som är bosatt utom

riket eller som är utländsk juridisk person, i andra fall än då den försäkrade

sysselsatts vid skötseln av fastighet, som är belägen i Sverige, eller i rörelse

som bedrives från här beläget fast driftställe. Inte heller tas hänsyn till lön

eller ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat i

Sverige eller från person som tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts

och inte är svensk medborgare (5 §).

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses inkomst av här i riket bedriven

rörelse, inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den

försäkrade själv, samt ersättning i pengar för arbete för annans räkning,

allt i den mån inkomsten inte skall hänföras till inkomst av anställning.

Om inkomsten av rörelse, av jordbruksfastighet eller av arbete för annans

räkning inte uppgår till 500 kronor under ett år, räknas den inte med (6 §).

Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under ett

visst år skall beräknas på grundval av den försäkrades taxering till statlig

inkomstskatt avseende nämnda år. Gäller taxeringen ett beskattningsår, som

inte sammanfaller med ett kalenderår, skall inkomst under beskattningsåret

anses ha åtnjutits under det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret.

Det är förutsatt, att Konungen med riksdagen skall besluta närmare

bestämmelser rörande beräkningen av inkomst av anställning och

inkomst av annat förvärvsarbete liksom att särskilda regler skall finnas

om beräkning av inkomst av anställning för försäkrad, som är bosatt

utomlands eller erlägger sjömansskatt (7 §).

Den pensionsgrundande inkomsten utgöres av summan av inkomst av

anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger

basbeloppet vid årets början. Olika begränsningar gäller dock. Om

summan överstiger dubbla basbeloppet, skall den inkomst av annat förvärvsarbete,

som ingår i den överskjutande delen, medräknas bara till två

tredjedelar. I första hand skall inkomsten av anställning avräknas mot basbeloppet

och dubbla basbeloppet. Den del av summan, som överstiger 7 1/3

gånger basbeloppet, skall inte beaktas vid beräkning av den pensionsgrundande

inkomsten. Reduktionen skall härvid i första hand göras på inkomsten

av annat förvärvsarbete. Både den inkomst av anställning och den inkomst

av annat förvärvsarbete, som skall ingå i den pensionsgrundande inkomsten,

avrundas till närmast lägre hundratal kronor (8 §).

Varje års pensionsgrundande inkomst skall omvandlas i pensionspoäng,

som utgöres av den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet

vid årets ingång. Beräkningen göres med två decimaler. I den mån den

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete,

tillgodoräknas pensionspoäng endast om pensionsavgift till fullo

erlagts för den delen av den pensionsgrundande inkomsten. Oavsett om avgiftsbetalningen

fullgjorts tillgodoräknas dock poäng för det år, varunder

den försäkrade fyller 65 år eller, vid ansökan om annan pension än ålderspension

från 67 års ålder, för de två år, som föregår det år då pension skall

börja utgå. För år då en försäkrad åtnjuter tilläggspension i form av förtidspension

enligt 16 § (huvudfallet) tillgodoräknas den försäkrade på visst

sätt beräknad pensionspoäng, fastän enligt 4 § pensionsgrundande inkomst

inte beräknas för honom (9 §). I de fall då pensionspoäng tillgodoräknas

oavsett om betalning av egenavgifter fullgjorts eller ej, får den oguldna avgiften

avdragas på utfallande pension (50 §).

Basbeloppet utgör 4 000 kronor i 1957 års penningvärde. Det är indexreglerat

och dess aktuella storlek erhålles genom multiplikation av nyss

nämnda belopp med ett bråk med det aktuella pensionspristalet enligt folkpensioneringslagen

i tälj aren och pensionspristalet för december 1957, som

var 119, i nämnaren. Avrundning sker till närmaste hundratal kronor

(10 §).

En försäkrad kan göra anmälan om undantagande från försäkringen såvitt

angår inkomst av annat förvärvsarbete. Sådant undantagande innebär,

att hänsyn inte skall tagas till inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkning

av den försäkrades pensionsgrundande inkomst. Anmälan om undantagande

kan återkallas, sedan den ägt giltighet i 5 år. Har anmälan återkallats

kan ingen ny anmälan göras (36 §).

En huvudorganisation av arbetstagare kan före den 1 juli 1961 under

vissa förutsättningar genom kollektivavtal komma överens med arbetsgivarparten

om undantagande från försäkringen såvitt rör inkomst av arbete, som

avses med avtalet. Sådan inkomst hos en av avtalet bunden arbetsgivare

skall inte inräknas i den pensionsgrundande inkomsten för arbetstagare, på

vilken avtalet är tillämpligt. Avtalet kan i vissa fall vara tillämpligt även på

arbetstagare, som inte är medlem av den avtalsslutande organisationen (37

—39 §§). Kollektivavtal om undantagande skall registreras hos riksförsäkringsanstalten,

som prövar om det uppfyller lagens fordringar. Befinnes så

ej vara fallet, vägras registrering och avtalet är ogiltigt (40 §).

Rätt till ålderspension föreligger från och med den månad, varunder den

försäkrade fyller 67 år, under förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats

honom för minst tre eller, i fråga om utlänning, minst tio år (11 §

1 st.).

Ålderspensionen utgör 60 procent av produkten av basbeloppet för den

månad, som pensionen avser, och medeltalet av de pensionspoäng, som tillgodoräknats

den försäkrade. Om pensionspoäng tillgodoräknats honom för

mer än 15 år, skall medeltalet beräknas på de 15 högsta poängtalen. Har

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för mindre än 30 år, reduceras

pensionen med */«„ för varje år, som fattas i detta antal. Om undantagande

ägt giltighet för försäkrad eller om han försummat att erlägga egen

avgift på inkomst av annat förvärvsarbete, skall hans ålderspension utgöra

sextio procent av så stor del av den förut angivna produkten, som svarar mot

förhållandet mellan det antal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den

försäkrade (dock högst 30), och talet 30 ökat med 1 för varje år, för vilket

den försäkrade till följd av undantagandet eller avgiftsförsummelsen inte

alls tillgodoräknats pensionspoäng eller gått förlustig mer än en poäng. Det

sistnämnda talet 30 får vid denna beräkning dock ej ökas till mer än 50

(12 §).

Den försäkrade äger valfrihet att ta ut ålderspensionen före eller efter

den förut angivna generella pensionsåldern. Ålderspensionen får dock uppbäras

tidigast från och med den månad, då han uppnår 63 års ålder (11 § 2

st.). Om ålderspensionen uttages före eller efter den generella pensionsåldern

minskas resp. ökas pensionen med 0,6 procent för varje månad som, då

pensionen börjar utgå, återstår till resp. förflutit från ingången av den

månad, varunder den försäkrade fyller 67 år. Hänsyn tas därvid dock ej

till tid efter den månad, under vilken den försäkrade fyllt 70 år (13 §).

Förtidspension utgår till försäkrad, som på grund av nedsättning i arbetsförmågan

som inträffat efter det han blev försäkrad enligt TPL åtnjuter

folkpension i form av invalidpension eller sjukbidrag (dock ej invalidpension

enligt 3 § 2 mom. 2 st. folkpensioneringslagen). Beträffande utlänning

förutsättes tillika, att pensionspoäng tillgodoräknats honom för minst 5 år

(14 §). År nedsättningen av arbetsförmågan fullständig, utges hel förtidspension.

I annat fall utges 60 procent av hel förtidspension (15 §).

Om den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för minst två av de

fyra åren närmast före det år då folkpensionen började utgå, skall hel förtidspension

utgå med samma belopp, vartill ålderspensionen skulle uppgå,

därest den försäkrade fyllt 67 år och för varje år från och med det, då förtidspensionen

börjar utgå, till och med det, då han fyller 65 år, antas ha

tillgodoräknats pensionspoäng, motsvarande medeltalet av de två högsta

poängtalen under nämnda fyraårsperiod. Pension enligt vad nu sagts må

dock ej utgå, om undantagande ägde giltighet, då folkpensionen började

utgå, samt undantagandet föranlett, att den försäkrade för något av de fyra

förutnämnda åren gått förlustig mer än en pensionspoäng (16 §).

Har den försäkrade inte rätt till förtidspension enligt de grunder, som

angives i 16 §, men skulle han ha varit berättigad till ålderspension, om han

uppnått 67 års ålder den månad, då folkpensionen började utgå, skall hel

förtidspension utgå med belopp, motsvarande vad den försäkrade skulle ha

erhållit i ålderspension, om denna börjat utgå från och med nämnda månad

(17 §).

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Familjepension utgår i form av änkepension och barnpension. Änkepension

utgår till änka, som ingått äktenskap med den försäkrade senast den

dag då han fyllde 60 år, förutsatt att äktenskapet varat minst 5 år. Hade

makarna vid mannens död gemensamma barn, utgår änkepension även om

dessa villkor ej är uppfyllda. Barnpension utgår till den försäkrades barn

under 19 år (22, 23 och 25 §§).

Om endast en efterlevande finnes, som har rätt till familjepension, utgör

familjepensionen 40 procent av hel förtidspension, som den försäkrade uppbar

vid dödsfallet eller skulle ha varit berättigad till vid total förlust av

arbetsförmågan, eller, om han uppbar ålderspension vid dödsfallet, av den

från 67 år utgående ålderspensionen. För två sådana efterlevande utgör

familjepensionernas sammanlagda belopp 50 procent, för tre 60 procent,

för fyra 70 procent och för fem eller flera 80 procent av ålders- eller förtidspensionen

(24, 26 och 27 §§).

Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter och avkastning av den

med avgifter uppbyggda allmänna pensionsfonden (31 §). Konungen med

riksdagen fastställer procentsats för uttaget av avgifter till försäkringen

(32 §). Genom lag den 28 maj 1959 (nr 292) har procentsatsen bestämts till

3 för 1960, 4 för 1961, 5 för 1962, 6 för 1963 och 7 för 1964.

Beträffande arbetsgivarnas avgifter stadgas, att en arbetsgivare för varje

år skall erlägga avgift efter den för året gällande procentsatsen på summan

av vad han under året utgivit till sina arbetstagare i lön i pengar eller naturaförmåner

eller i annan ersättning i pengar, som enligt överenskommelse

mellan honom och den som utfört arbete för hans räkning skall anses såsom

inkomst av anställning. Från den nämnda summan skall dock vid avgiftsberäkningen

avdragas dels ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande

basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet

arbetstagare hos arbetsgivaren under året och dels för varje arbetstagare

den del av hans lön som för år räknat överstigit 7 1/2 gånger basbeloppet.

När dessa beräkningar göres skall en arbetstagare, som under hela året

varit anställd med full arbetstid, räknas som en hel arbetstagare och en

arbetstagare, som varit anställd i mindre omfattning, medräknas blott i

motsvarande mån. Om särskilda skäl föreligger kan andra sätt för avgiftens

beräkning få användas, om resultatet blir i huvudsak detsamma. Vid all

avgiftsberäkning skall man bortse från arbetstagare, som fyllt 65 år före

årets ingång, och från arbetstagare, vars lön inte uppgått till 300 kronor.

Avgift skall heller inte erläggas i vissa angivna fall, då lönen eller ersättningen

i arbetstagarens hand inte beaktas vid beräkning av pensionsgrundande

inkomst. Beträffande avgift för lön till vissa sjömän förutsättes att

särskilda regler skall gälla (33 §).

Om inkomst av annat förvärvsarbete ingår i den pensionsgrundande inkomsten,

skall den försäkrade själv erlägga avgift med den för året gällande

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

procentsatsen på den del av den pensionsgrundande inkomsten, som härrör

från inkomst av annat förvärvsarbete. Befrielse från avgift förutsättes kunna

förekomma i vissa fall enligt vad därom särskilt kommer att stadgas

(34 §).

Konungen med riksdagen skall förordna om debitering och uppbörd av

avgifterna (35 §).

Klagan över beslut av lokalt pensionsorgan skall föras genom besvär hos

riksförsäkringsanstalten i egenskap av pensionsmyndighet. över riksförsäkringsanstaltens

beslut föres klagan genom besvär hos Konungen i statsrådet.

Fullföljd av talan är i regel inte tillåten annat än efter tillstånd av

riksförsäkringsanstalten. Besvärstiden regleras genom lagen den 4 juni

1954 (nr 355) om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut

och utgör tre veckor från det klaganden fick del av beslutet; för menighet

är besvärstiden fem veckor. Riksförsäkringsanstaltens och lokalt organs

beslut länder till efterrättelse utan hinder av förd klagan. I fråga om besvär

i ärenden, som skall behandlas i av Konungen med riksdagen beslutade författningar

om beräkning av pensionsgrundande inkomst samt om debitering

och uppbörd av avgifter till försäkringen, skall gälla vad i dessa författningar

stadgas (53 §).

TPL träder i kraft den 1 januari 1960. Pension skall dock inte utgå före

den 1 januari 1963 (56 §).

Enligt lagens övergångsbestämmelser skall för år 1960 pensionsgrundande

inkomst ej beräknas för den, som under året fyller 65 år. Inte heller skall

avgift beräknas för lön eller annan ersättning till sådan person (58 §).

Anmälan om undantagande må med giltighet från och med år 1960 göras

under nämnda år samt under första halvåret 1961 (60 §).

Försäkrad, som är svensk medborgare och fyller 67 år under år 1963, äger

rätt till ålderspension, om pensionspoäng tillgodoräknats honom för två år.

Kravet på 30 pensionsgrundande år för rätt till full ålderspension nedsättes

i inledningsskedet till att avse blott 20 år för att under en period av tio år

därefter successivt höjas till 30 år (57 §).

Administrativa organ och deras uppgifter m.m.

Administrationsnämndens förslag

Organ för bestämmande av pensionsgrundande inkomst

Frågan vilka organ, som bör anförtros att bestämma pensionsgrundande

inkomst, har nämnden bedömt sålunda att man för att erhålla enklast möjliga

administration lämpligen bör anlita redan befintliga organ. Eftersom

tilläggspensioneringen utgör en gren av socialförsäkringen, kan det, anför

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

nämnden, synas ligga närmast till hands att låta lokala organ på socialförsäkringens

område beräkna den pensionsgrundande inkomsten. De organ

som därvid skulle kunna komma i fråga är pensionsnämnderna och sjukkassorna.

Beräkningen av pensionsgrundande inkomst måste emellertid

ske under tid, då skattemyndigheterna för sitt arbete behöver ha tillgång till

det för beräkningen grundläggande taxeringsmaterialet. Av praktiska skäl

torde det därför vara nödvändigt att lägga den nya arbetsuppgiften på organ

som är verksamma inom beskaltningsväsendet. Härför talar även den omständigheten,

att beräkningen av pensionsgrundande inkomst kräver vana

vid att handskas med taxeringsmaterialet. Valet synes sålunda böra stå

mellan taxeringsnämnderna och de lokala skattemyndigheterna.

I fråga om lämpligheten att anlita taxeringsnämnderna erinrar administrationsnämnden

om att statsmakterna så sent som under hösten 1956 beslutade

vissa omläggningar av taxeringsarbetet, vilka första gången tillämpats

vid 1958 års inkomsttaxering. Med omläggningarna åsyftades bl. a. att underlätta

arbetet för taxeringsnämndsordförandena för att dessa skulle kunna

ägna mera tid åt granskningen av självdeklarationerna. Tiden för taxeringsarbetets

bedrivande i första instans förlängdes därvid. Mot bakgrunden

härav anser nämnden, att det ej bör komma i fråga att ålägga taxeringsnämnderna

nya omfattande uppgifter vid sidan av taxeringsarbetet. Därtill

kommer att många tveksamma frågor kan uppstå vid avgörandet av huruvida

viss inkomst skall vara pensionsgrundande såsom inkomst av anställning

eller ej och att det inte kan förutsättas att taxeringsnämnderna skall

kunna förvärva tillräcklig kunskap och erfarenhet på detta speciella område.

Vidare kan pensionsgrundande inkomst ofta behöva bestämmas efter

det att taxeringsnämnden avslutat sitt arbete.

Under åberopande av det anförda förordar administrationsnämnden att

den pensionsgrundande inkomsten skall bestämmas av lokal skattemyndighet.

Vad angår förhållandena i Stockholm finner administrationsnämnden

det kunna övervägas att anförtro arbetet med att fastställa

pensionsgrundande inkomst åt överståthållarämbetets skatteavdelning i

stället för åt den lokala skattemyndigheten därstädes, d. v. s. uppbördsverket

i Stockholm. Frågan härom synes emellertid enligt nämndens mening

böra ses i samband med frågan om taxeringsorganisationens utformning i

Stockholm, som nu är föremål för utredning.

Rörande det tekniska förfarandet vid beräkning av pensionsgrundande

inkomst förordar administrationsnämnden, att de lokala skattemyndigheterna

i sitt arbete skall begagna sig av en särskild blankett, benämnd

inkomstkort, vartill fogas ett aviseringskort. Å det sistnämnda skall

den lokala skattemyndigheten lämna det organ, som handhar registreringen

av de försäkrades pensionsgrundande inkomster, härför erforderliga

uppgifter.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Av praktiska skäl föreslås, att inkomst- och aviseringskorten förses med

samma nummer som den försäkrades debetsedel å slutlig skatt samt att

korten och slutdebetsedeln tryckes på samma blankett och på folkbokföringens

länsbyråer förses med tilltryck av identifieringsuppgifter m. m.

i samma tryckningsomgång. (Med folkbokföringens länsbyråer avses länsstyrelsernas

folkbokföringsavdelningar och de lokala skattemyndigheterna

i Stockholm, Göteborg och Malmö.) Efter det nämnda tilltryck skett skiljes

inkomst- och aviseringskorten från debetsedlarna och tillställes vederbörande

lokala skattemyndighet. Beträffande försäkrade, för vilka pensionsgrundande

inkomst skall beräknas men som ej är mantalsskrivna här i

riket, får inkomst- och aviseringskort upprättas hos den lokala skattemyndigheten.

När självdeklarationerna successivt återkommer från taxeringsnämnderna

för längdföring hos den lokala skattemyndigheten, påbörjas

beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Då så erfordras, verkställes

kompletterande utredning. Förekommer anledning att hänföra belopp, som

enligt den försäkrades självdeklaration utgör inkomst av anställning, till

inkomst av annat förvärvsarbete eller att eljest hänföra visst belopp till

annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit, beredes denne tillfälle att

yttra sig, såvida inte hinder härför möter eller fråga är om misskrivning

eller annat uppenbart förbiseende eller yttrande av den försäkrade uppenbarligen

ej är erforderligt för frågans bedömande.

Sedan den pensionsgrundande inkomsten bestämts, antecknas de för den

kommande registreringen erforderliga uppgifterna på aviseringskortet. Om

den i självdeklarationen eller eljest av den försäkrade gjorda fördelningen

av intäkterna på inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete

ej följts, göres anteckning härom på inkomstkortet, varjämte den försäkrade

underrättas om avvikelsen och skälen härför. Vidare underrättas försäkrad,

för vilken pensionsgrundande inkomst beräknats utan att han avgivit

allmän självdeklaration, om denna inkomst. Enligt nämndens förslag

bör arbetet med att beräkna pensionsgrundande inkomst vara slutfört inom

sådan tid, att nyssnämnda underrättelser kan komma vederbörande tillhanda

senast den 15 september under taxeringsåret. Därefter sorteras aviseringskorten

i folkbokföringsnummerordning för uppbördsdistrikt eller efter

annan motsvarande indelningsgrund som befinnes lämplig för det organ,

som handhar registreringen av pensionsgrundande inkomst. Korten översändes

senast den 15 oktober under taxeringsåret till nämnda organ.

På debetsedlarna å slutlig skatt antecknas bl. a. vederbörandes taxerade

och beskattningsbara inkomster. På samma sätt torde försäkrad, för vilken

sådan debetsedel skall utfärdas, böra underrättas om den pensionsgrundande

inkomst, som den lokala skattemyndigheten bestämt senast den 20 november

under taxeringsåret. Att denna dag valts såsom tidsgräns sammanhänger

med att beslut om ändrad taxering m. m., som inkommit till den loka
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 59

la skattemyndigheten senast angivna dag, skall beaktas vid debiteringen av

slutlig skatt.

Då lokal skattemyndighet ändrat tidigare beräknad pensionsgrundande

inkomst, sändes meddelande härom till det organ som handhar registreringen.

Vidare bör den försäkrade underrättas om ändringen och skälen härför.

Administrationsnämnden erinrar om att pensionsgrundande inkomst inte

skall bestämmas för alla personer, för vilka inkomst- och aviseringskort

upprättas. Från beräkningen av pensionsgrundande inkomst skall sålunda

undantagas de som under inkomståret fyllt 66 år eller mer eller som under

inkomståret avlidit eller åtnjutit ålderspension enligt TPL, invalidpension

enligt 3 § 2 mom. första stycket lagen om folkpensionering eller sjukbidrag

enligt sistnämnda lag. Vidare skall vid beräkning av pensionsgrundande inkomst

för försäkrad, som under året näst före inkomståret eller tidigare

gjort anmälan enligt 36 § TPL om undantagande från försäkringen och som

ej återkallat anmälningen, hänsyn inte tagas till inkomst av annat förvärvsarbete.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall hänsyn ej heller

tagas till lön, som på grund av kollektivavtal enligt 37 § TPL inte grundar

rätt till tilläggspension. Administrationsnämndens betänkande upptar förslag

till praktiska åtgärder för att de lokala skattemyndigheterna skall bli i

stånd att uppmärksamma de fall, i vilka pensionsgrundande inkomst av de

angivna anledningarna inte skall beräknas. Här må blott nämnas, att då en

arbetstagare uppburit lön, som till följd av kollektivavtal enligt 37 § TPL ej

skall vara pensionsgrundande, arbetsgivaren föreslås skola lämna kontrolluppgift

till ledning för arbetstagarens taxering å speciell blankett, varigenom

den lokala skattemyndigheten göres uppmärksam på att lönen omfattas av

det kollektiva undantagandet. Avsikten är vidare, att jämväl det registrerande

organet skall föra noteringar rörande de fall, då pensionsgrundande

inkomst ej skall beräknas. Om därför den lokala skattemyndigheten av

förbiseende beräknar pensionsgrundande inkomst, då så ej skall ske, eller

felaktigt underlåter att beräkna sådan inkomst i tro att det föreligger omständighet,

som utesluter sådan beräkning, bör misstaget regelmässigt bli

tillrättat på initiativ av det registrerande organet.

Även om pensionsgrundande inkomst inte beräknats för den försäkrade

på grund av att det är fråga om undantagsfall av förut angivet slag eller

den försäkrades inkomster inte överstiger basbeloppet med minst 100 kr.,

skall enligt förslaget det för honom upprättade aviseringskortet likväl översändas

till det organ som har att ombesörja registreringen. Därvid bör på

kortet ha angivits anledningen till att pensionsgrundande inkomst ej beräknats.

Detta får betydelse för bl. a. kontrollen hos det registrerande organet.

Individuellt eller kollektivt utträde ur försäkringen medför minskning av

de pensionsförmåner som eljest skulle utgå på grundval av registrerad pensionspoäng.

Enligt 12 § andra stycket TPL skall sålunda ålderspensionen i

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

angivna fall utgöra endast så stor del av den eljest utgående ålderspensionen,

som svarar mot förhållandet mellan det antal år, dock högst 30, för

vilka pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade, och talet 30 ökat med

1 för varje år, för vilket den försäkrade till följd av undantagandet inte

tillgodoräknats pensionspoäng eller gått förlustig mer än en poäng. Av det

anförda följer att det för beräkningen av pensionsförmånerna skulle vid

undantagande från försäkringen räcka med att registrera, att den försäkrade

under året på grund av undantagandet inte tillgodoräknats pensionspoäng

eller gått förlustig mer än en pensionspoäng. Emellertid torde enligt

nämndens mening försiktigheten bjuda att man, för den händelse framdeles

skulle beslutas andra regler för beräkning av pensionsförmånerna till följd

av utträde, utöver den beräknade inkomsten av anställning och inkomsten

av annat förvärvsarbete registrerar dels sådan inkomst som omfattas av

kollektivutträde och dels sådan inkomst av annat förvärvsarbete, för vilken

egenutträde gäller. Härför talar även statistiska skäl. Man torde nämligen

böra ha möjlighet att följa verkningarna av utträdesbestämmelserna. För

de lokala skattemyndigheterna innebär vad nu sagts, att uppgifter i samtliga

nämnda hänseenden skulle behöva antecknas på aviseringskorten.

Enligt administrationsnämndens förslag bör inkomstkorten och skriftväxling

in. in. i fråga om beräkning av pensionsgrundande inkomst med hänsyn

till det nära sambandet med inkomsttaxeringen förvaras i vederbörandes

allmänna självdeklaration och i likhet med taxeringsmaterialet förstöras

sedan 6 år förflutit efter taxeringsårets utgång.

Organ för registrering av pensionsgrundande inkomst

Angående omfattningen av den registrering som erfordras

inom tilläggspensioneringen påpekar administrationsnämnden, att rätten

till tilläggspension och storleken av densamma är beroende av det antal

år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade, och storleken av

dessa poäng. Pensionspoängen för varje år erhålles genom att den pensionsgrundande

inkomsten för året delas med det vid årets ingång gällande basbeloppet.

Registreringen skall beträffande varje försäkrad omfatta de uppgifter,

som erfordras för att vid inträffade försäkringsfall kunna beräkna

pensionens storlek enligt de givna bestämmelserna. För denna beräkning

måste man alltså ha kännedom om antingen storleken av den pensionsgrundande

inkomst, som fastställts för en försäkrad för varje år, som föregått det

år, då försäkringsfallet inträffade, eller den pensionspoäng, som tillgodoräknats

den försäkrade för varje sådant år. Om den försäkrade omfattats av

undantagande enligt 36 eller 37 § TPL eller om han försummat att erlägga

avgift på grund av inkomst av annat förvärvsarbete, måste man därutöver

ha reda på den pensionsgrundande inkomst, som skulle ha fastställts för

den försäkrade, eller den pensionspoäng, som skulle ha tillgodoräknats honom,

därest undantagande eller avgiftsförsummelse ej förekommit.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Det enklaste är givetvis, framhåller administrationsnämnden, att registrera

enbart pensionspoängen, vilket är tillräckligt för bedömandet av

pensionsrätten och dess omfattning. Registreringen bör emellertid också

vara så utförd att den dels ger möjlighet för det registrerande organet att

lämna de försäkrade de upplysningar dessa kan vara i behov av, dels också

kan tjäna såsom underlag för erforderlig statistik. Med hänsyn till att pensionspoängen

allenast anger den sammanlagda pensionsgrundande inkomsten

synes det därför erforderligt att registrera den pensionsgrundande inkomsten

fördelad på inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete.

I registret bör sålunda enligt nämndens mening för varje försäkrad

införas det av de lokala skattemyndigheterna fattade beslutet rörande hans

ifrågavarande inkomst. Eftersom detta beslut skall delges honom får han

möjlighet att själv kontrollera registreringens riktighet i förevarande avseende.

Att å andra sidan årligen registrera enbart den pensionsgrundande

inkomsten och låta uträkningen av pensionspoängen anstå till dess behov

föreligger av att beräkna pensionsrätten skulle medföra ökat arbete. Sådan

beräkning kan bli påkallad inte enbart vid inträffat försäkringsfall utan

också vid förfrågningar rörande pensionsrätten. Vid omräkningen av pensionsgrundande

inkomst till pensionspoäng måste hänsyn tagas till de

olika basbelopp, som kan ha varit gällande för de aktuella åren, och arbetsuppgiften

blir därför tidsödande, om pensionspoängen för en längre tidsperiod

skall uträknas.

Administrationsnämnden föreslår, att det i registret också skall angivas,

om det för en försäkrad i åldern 16—65 år inte fastställts någon pensionsgrundande

inkomst på grund av att hans arbetsinkomst inte överstigit basbeloppet

med minst 100 kr. eller av annan anledning. Sådan registrering ger

möjlighet till kontroll av att registreringsåtgärd avseende pensionsgrundande

inkomst alltid blir vidtagen, då så skall ske. I samband med frågan om

fastställande av pensionsgrundande inkomst har tidigare berörts att sådan

inkomst i speciella fall inte skall beräknas. Då fall av angiven art föreligger

bör detta framgå av registreringen. Detsamma föreslås gälla då försäkrad

utvandrar eller överföres till boken över obefintliga, vilket som regel

medför, att någon pensionsgrundande inkomst inte skall fastställas.

De huvudsakliga registreringsuppgifterna skall enligt förslaget bli försäkrads

folkbokföringsnummer och namn och ev. civilstånd, omständighet

som föranleder att pensionsgrundande inkomst inte eller ej i full utsträckning

skall beräknas samt pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng

enligt följande: a) inkomst av anställning, b) sådan inkomst av anställning,

som omfattas av undantagande enligt 37 § TPL, c) inkomst av annat förvärvsarbete,

d) sådan inkomst av annat förvärvsarbete, som omfattas av

undantagande enligt 36 § TPL, e) tillgodoräknade pensionspoäng, f) sådana

pensionspoäng, vilka den försäkrade gått förlustig på grund av undantagande

eller avgiftsförsummelse. Därtill kommer de registreringsuppgifter,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

som kan visa sig erforderliga för registreringssystemets funktion, exempelvis

nummer å uppbördsdistrikt eller sjukkasseområde.

Registrerade uppgifter rörande försäkrad måste kvarstå i registret även

om någon aktuell möjlighet inte föreligger för honom att förvärva pensionsgrundande

inkomst, vilket exempelvis är fallet med en utlänning, som

upphört att vara mantalsskriven i riket. Han kan emellertid i en framtid

ånyo bli mantalsskriven i riket och förvärva ytterligare pensionspoäng och

han eller hans efterlevande kan komma att söka pension. Även uppgifter

rörande avliden försäkrad måste bevaras så länge det inte är uteslutet, att

efterlevande kan komma att framställa krav på pensionsrätt.

Beträffande valet av registreringsorgan erinrar administrationsnämnden

om ett uttalande av allmänna pensionsberedningen i dess

betänkande angående förbättrad pensionering (SOU 1957: 7), enligt vilket

man kunde vinna stora fördelar om bokföringen av de pensionsgrundande

inkomsterna anförtroddes åt sjukkassorna, oavsett om dessa eljest engagerades

för pensioneringens räkning eller ej. Beredningen framhöll därvid, att

sjukkassorna behövde uppgifter från skattemyndigheterna för kontroll av

placeringen i sjukpenningklass, vilket behov skulle kunna tillgodoses i

samband med bokföringen av de pensionsgrundande inkomsterna. I sjukkassorna

skulle allmänheten lätt kunna ta del av de uppgifter, som ligger

till grund för tilläggspensioneringen.

Därest registreringen skall ske lokalt synes enligt administrationsnämndens

mening andra organ än de allmänna sjukkassorna icke kunna komma

i fråga. Sjukkassorna handhar redan nu registreringen av alla vuxna i riket

i deras egenskap av sjukkassemedlemmar. För denna registrering erhåller

sjukkassorna fortlöpande uppgifter från skilda håll, av vilka många blir av

betydelse även för en registrering inom tilläggspensioneringen. I allmänhet

är sjukkassorna väl rustade i fråga om personal och lokaler, varför de utan

större svårigheter och organisatoriska förändringar torde kunna påtaga sig

ifrågavarande registreringsuppgift.

Allmänna sjukkassor finnes av två slag, centralsjukkassor och lokalsjukkassor.

Centralsjukkassa har till verksamhetsområde antingen en i landsting

ej deltagande stad, i undantagsfall även annan stad (s. k. stadscentralsjukkassa),

eller ett landstingsområde, i undantagsfall två landstingsområden

(s. 1c. länscentralsjulckassa). Länscentralsjukkassas område är indelat

i lokalsjukkasseområden, omfattande en eller flera kommuner, med en lokalsjuklcassa

för varje sådant område. För närvarande finnes 9 stadscentralsjukkassor,

22 länscentralsjukkassor och 630 lokalsjukkassor. År 1962 torde

antalet centralsjukkassor minska till 30 (6 stadscentralsjukkassor och 24

länscentralsjukkassor).

Registreringen blir en mycket betydelsefull uppgift, som måste utföras

med största noggrannhet och under säker kontroll. Enligt administrations
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

nämndens mening bör man därför undvika att sprida registreringsarbetet

på alltför många organ, vilket dessutom skulle medföra ökade kostnader

och — såsom av det följande framgår — väsentligt ökat antal omflyttningar

av registerkort i anledning av försäkrades flyttningar från en ort

till en annan. Enligt nämndens mening bör därför en lokal registrering även

inom en länscentralsjukkassas område ske genom centralsjukkassans försorg,

oaktat medlemsregistreringen inom sjukförsäkringen på grund av

denna försäkrings organisatoriska uppläggning för närvarande ombesörjes

av lokalsjukkassorna.

Administrationsnämnden har emellertid ansett sig även böra undersöka

de fördelar, som en central registrering kan medföra, framför allt genom

de större möjligheter som föreligger för ett centralt organ än för lokala organ

att utnyttja moderna kontorsmaskiner. En central registrering torde

inte lämpligen kunna förläggas till annat organ än pensionsstyrelsen, som

enligt nämndens förslag skall ombesörja utbetalningen av tilläggspensionerna.

I det följande lämnas en redogörelse i stora drag för hur administrationsnämnden

tänkt sig anordnandet av registreringsarbetet enligt de båda

nämnda alternativen samt lösningen av de i samband därmed uppkommande

problemen.

Vid alternativet med en registrering hos centralsj

ukkassorna bör enligt nämndens mening registret utgöras av vertikalkort,

kallade pensionskort. För nyuppläggningen av registret och den

fortlöpande kompletteringen med identifieringsuppgifter för nytillkommande

försäkrade föreslår nämnden ett förfaringssätt överensstämmande

med motsvarande arbete vid uppläggandet och förandet av den allmänna

sjukförsäkringens medlemsregister. För uppläggningen av registret föreslås

alltså, att folkbokföringens länsbyråer medelst de s. k. tryckande registren

tilltrycker identifieringsuppgifter å pensionskort för envar, som för år 1960

är mantalsskriven eller vid tiden för tryckningen är enbart kyrkobokförd

i riket och som under samma år fyller minst 15 men ej 65 år eller mer.

Korten överlämnas till vederbörande centralsjukkassa, som sorterar korten

i folkbokföringsnummerföljd antingen genomgående för hela centralsjukkasseområdet

eller för varje lokalsjukkasseområde. Sedan länsbyråerna avslutat

förenämnda tryckningsarbete göres motsvarande tilltryck av identifieringsuppgifter

å pensionskort dels fortlöpande för alla invandrade dels

årligen för alla som under året fyller 15 år och som sålunda under det nästkommande

året skall omfattas av tilläggspensioneringen. Pensionskort för

invandrade utlänningar och 15-åringar inplaceras i registret först då vederbörande

blivit omfattad av försäkringen, dvs. i regel vid ingången av

året efter det kassan erhållit pensionskortet. Icke mantalsskrivna försäkrade,

t. ex. svenska medborgare, som invandrat till riket eller som över
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

förts från boken över obefintliga och som sålunda är bosatta här men kan

bli mantalsskrivna först nästkommande år, föreslås bli registrerade hos den

centralsjukkassa, som de tillhör i egenskap av sjukkassemedlemmar, dvs.

centralsjukkassan för den ort där vederbörande är bosatt vid årets ingång

eller vid den senare tidpunkt, då försäkringsplikt enligt sjukförsäkringslagen

inträder.

Pensionskort för försäkrade, som utvandrat eller överförts till boken över

obefintliga, föreslås av administrationsnämnden skola bli centralt förvarade

hos riksförsäkringsanstalten i egenskap av pensionsmyndighet till dess

den försäkrade ånyo får anknytning till viss centralsjukkassa eller kortet,

med hänsyn till att uppgifterna på detsamma inte längre behövs, kan förstöras.

En försäkrad som nu sagts kan emellertid vid vistelse utom riket i

vissa fall förvärva pensionsgrundande inkomst. I sådan händelse föreslås,

att den pensionsgrundande inkomsten skall registreras hos riksförsäkringsanstalten.

Administrationsnämnden framlägger vidare vissa förslag rörande sättet

för överflyttande av pensionskort mellan olika centralsjukkassor på grund

av ändringar i de försäkrades mantalsskrivningsort samt rörande kassornas

förseende med uppgifter från folkbokföringens länsbyråer och andra för

registrets aktualisering m. m. erforderliga uppgifter, varvid i huvudsak de

nuvarande förhållandena inom sjukförsäkringen tages som förebild.

Försäkrad, som önskar att pensionsgrundande inkomst till följd av inkomst

av annat förvärvsarbete inte skall tillgodoräknas honom, har att enligt

36 § TPL göra anmälan om undantagande. Sådant undantagande kan

sedermera återkallas. Vid en lokal registrering genom centralsjukkassornas

försorg synes enligt administrationsnämndens mening sådan anmälan ävensom

återkallelse av anmälan böra göras hos den centralsjukkassa, i vilken

den försäkrade är sjukkassemedlem, dvs. i regel kassan för mantalsskrivningsorten,

och för utomlands bosatta hos riksförsäkringsanstalten. Anmälan

eller återkallelsen skall noteras å pensionskortet med angivande av

det år från och med vilket anmälan eller återkallelsen skall äga tillämpning.

Vidare skall meddelande om undantagandet eller dess upphörande lämnas

vederbörande länsbyrå för ändring av den försäkrades personplåt in. in. till

ledning för de lokala skattemyndigheterna.

Administrationsnämnden framhåller, att det huvudsakliga registreringsarbetet

kommer att utgöras av notering på pensionskorten av pensionsgrundande

inkomster och pensionspoäng. Registreringsarbetet i förevarande

hänseende kommer att bestå i att uppgiften på aviseringskort om fastställd

pensionsgrundande inkomst manuellt överföres till motsvarande pensionskort,

varvid samtidigt pensionspoängen uträknas och noteras på pensionskortet.

Pensionsgrundande inkomst anges därvid i hundratal kronor, varför

högst tre siffror eller — om denna inkomst härleder sig från såväl inkomst

av anställning som inkomst av förvärvsarbete -— högst sex siffror behöver

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

skrivas. Om inkomst, som eljest skulle varit pensionsgrundande, omfattas

av undantagande, markeras detta med ett »U» efter beloppet eller också

noteras inkomsten i särskild kolumn, om kortets utrymme så medger. Uträkningen

av pensionspoängen sker med ledning av en tabell, som väl rymmes

på en sida av en blankett i format A 4. Pensionspoäng, varom den

försäkrade gått miste till följd av undantagande, noteras i särskild kolumn.

Har å pensionskortet markerats att viss omständighet måste beaktas vid

fastställandet av den pensionsgrundande inkomsten, tillses att så skett. Utvisar

aviseringskort, att försäkrad icke tillgodoräknats någon pensionsgrundande

inkomst, noteras även detta å pensionskortet medelst streck

eller annan lämplig beteckning. Varje vidtagen registreringsåtgärd kontrolleras

av annan tjänsteman.

Sedan uppgifter från samtliga mottagna aviseringskort överförts till pensionskorten,

undersökes om något pensionskort finnes, varå notering avseende

pensionsgrundande inkomst för det aktuella inkomståret inte gjorts.

Finnes sådant kort eller finnes aviseringskort, vartill motsvarande pensionskort

saknas, verkställes utredning, i första hand genom förfrågan hos vederbörande

lokala skattemyndighet. Med hänsyn till föreliggande möjligheter

att utnyttja olika register hos sjukkassor, länsbyråer, lokala skattemyndigheter,

pastorsämbeten m. fl. vid utredningsarbetet torde detta enligt administrationsnämndens

mening praktiskt taget alltid leda till att korrekt registrering

av den pensionsgrundande inkomsten kan verkställas.

Registreringen av den pensionsgrundande inkomsten beräknas —- med

hänsyn till att möjligheter torde föreligga inom centralsjukkassorna att

temporärt frigöra viss personal från andra arbetsuppgifter och att tillfälligt

anställa erfaren kontorspersonal — kunna utföras under en tidrymd av

2 å 3 månader. Då aviseringskorten föreslagits skola överlämnas av de lokala

skattemyndigheterna successivt från slutet av september året efter inkomståret

och senast den 15 oktober, bör registreringsarbetet kunna vara

avslutat ungefärligen vid årets slut. Pensionsgrundande inkomster för ett

visst år skulle sålunda kunna vara färdigregistrerade ungefär ett år efter

inkomstårets utgång. Härtill kommer registrering av senare beslutade ändringar

av sådana inkomster.

Aviseringskorten torde sedan de föranlett registrering kunna användas

för kontroll av sjukkassemedlemmarnas klassplaceringar, varigenom den

avskrift av inkomstlängden, som nu användes för detta ändamål, torde

kunna undvaras. Länscentralsjukkassa bör sålunda översända korten till

vederbörande lokalsjukkassor. Aviseringskorten lämpar sig bättre än inkomstlängden

för nämnda kontroll eftersom de i motsats till denna längd

separat upptager inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete,

alltså samma inkomstslag som är av betydelse för klassplaceringen.

Aviseringskorten utvisar dock inte inkomstens storlek, då denna understigit

basbeloppet, och ej heller inkomster för åldringar och flertalet invalidpen5

— Bihnag till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 175

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

sionärer. För den fortlöpande kontrollen av klassplacering i dylika fall torde

dock andra möjligheter föreligga.

På registreringssystemet måste, säger administrationsnämnden, ofrånkomligen

ställas det kravet, att det ger full säkerhet för att inga för pensionsrättens

bedömande erforderliga uppgifter kan gå förlorade. Skulle sålunda

vid den ifrågasatta lokala registreringen ett pensionskort komma på avvägar

eller en kassas hela register genom brand eller annan olyckshändelse

gå förlorat, måste möjligheter till rekonstruktion föreligga. I detta hänseende

märkes, att uppgift om tidigare pensionsgrundande inkomster finnes

dels hos de lokala skattemyndigheterna på de inkomstkort, som använts

vid inkomsternas beräkning, dels hos stadscentrai- och lokalsjukkassorna,

där aviseringskorten förvaras, vilket givetvis bör ske i annan lokal än den,

där pensionsregistret finnes. Det kan övervägas, att dessutom årligen införa

uppgifter om pensionsgrundande inkomst i debiteringslängderna, vilka

aldrig får förstöras. Med ledning av sjukförsäkringens medlemskort, där

medlemmarnas kassatillhörighet för varje kalenderår finnes angiven, eller

genom folkbokföringens personakter, i vilka vederbörandes kyrkobokföringsorter

genom åren finnes noterade, kan de för rekonstruktionen erforderliga

uppgifterna återfinnas. Det är dock uppenbart, att en rekonstruktion

avseende längre tid och omfattande många försäkrade, blir mycket

tids- och arbetskrävande. Med hänsyn härtill anser nämnden, att hela pensionsregistret

bör mikrofotograferas med vissa tidsmellanrum, förslagsvis

vart femte år, varigenom den längsta tid en rekonstruktion behöver avse

blir begränsad. Om sådan mikrofotografering sker torde det enligt nämndens

mening inte vara behövligt att ange pensionsgrundande inkomster i debiteringslängden,

vilket skulle medföra behov av ytterligare kolumner i denna

redan nu mycket omfattande längd och ökat arbete för de lokala skattemyndigheterna.

Vid alternativet med en registrering hos pensionsstyrelsen

kan det enligt administrationsnämndens uppfattning inte komma

i fråga att använda ett konventionellt hålkortssystem. Ett för varje försäkrad

upplagt hålkort kan inte inrymma mer än ett eller ett par års registreringsuppgifter

och registret skulle under sådana förhållanden komma

att med tiden bestå av ett stort antal hålkort för varje person, vilket skulle

göra registret mycket svårarbetat och oöverskådligt. I jämförelse med registrering

enligt automatisk databehandlingsmetod är en registrering efter

konventionellt hålkortssystem väsentligt mera personal- och lokalkrävande.

Vid en registrering enligt automatisk databehandlingsmetod bör pensionsregistret

bestå av ett antal magnetband, i vilka samtliga försäkrade ordnas

i folkbokföringsnummerordning. Till dessa registerband överföres registreringsuppgifterna

genom hålkort. Utöver de registreringsuppgifter, för vilka

tidigare redogjorts, måste vid en central registrering av förevarande slag

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

tillkomma varje försäkrads debetsedelsnummer, vilket växlar för varje år.

Debetsedelsnumret finnes angivet på aviseringskortet från den lokala skattemyndigheten.

Endast genom registrering av debetsedelsnumret kan pensionsstyrelsen

efter avslutad registrering av pensionsgrundande inkomst få

kännedom om den lokala skattemyndighet, som fastställt denna inkomst,

eller ha möjlighet att eljest utröna en försäkrads mantalsskrivnings- eller

bosättningsort.

I registret identifieras de försäkrade genom folkbokföringsnumret och

efternamnet, varvid längre efternamn torde kunna anges med allenast de

tio första bokstäverna för att begränsa stansningsarbetet. En försäkrads

identifieringsuppgifter måste nämligen stansas i varje hålkort, som användes

för överföring av uppgifter rörande honom till registerbandet.

Omständighet av tidigare berörd art, som medför att pensionsgrundande

inkomst inte skall beräknas eller beräknas endast i begränsad omfattning,

markeras genom kodbeteckning.

Säkerheten för korrekt registrering tillgodoses, förutom genom kontrollstansning

av varje hålkort, på så sätt att maskinen vid överföring av nya

eller ändrade uppgifter reagerar genom utstansning av signalkort vid bristande

överensstämmelser, exempelvis om samma folkbokföringsnummer

efterföljes av olika efternamn eller om hålkort upptar pensionsgrundande

inkomst av annat förvärvsarbete för försäkrad, för vilken enligt registrets

uppgifter undantagande enligt 36 § TPL är gällande. Maskinen reagerar

likaså om vid överföring av pensionsgrundande inkomster någon försäkrad

blivit påförd sådan inkomst mer än en gång för samma år eller blivit

överhoppad utan att förklarlig anledning härtill, t. ex. dödsfall, tidigare

registrerats eller om pensionsgrundande inkomst påföres person, som förut

inte finnes intagen i registret.

Några särskilda åtgärder för uppläggning av registret erfordras inte. Uppläggningen

synes kunna ske i samband med den första registreringen av pensionsgrundande

inkomst, avseende år 1960. För varje år kommer pensionsstyrelsen

att tillställas aviseringskort från lokala skattemyndigheter för alla

under nämnda år här i riket mantalsskrivna personer, som under året fyller

16—65 år. Beträffande alla dessa kommer hålkort att stansas för överföring

till registret av de pensionsgrundande inkomsterna. Detsamma kommer

att gälla utomlands bosatta svenska medborgare, som förvärvat pensionsgrundande

inkomst. För sådana invandrade eller från boken över obefintliga

överförda personer, som inte upptagits i mantalslängd, kommer med

ledning av uppgifter från folkbokföringens länsbyråer afl i särskild ordning

stansas hålkort, vilkas uppgifter överföres till registret i samband med registreringen

av pensionsgrundande inkomst. Härigenom blir sålunda registret

fullständigt i personellt hänseende.

Pensionsstyrelsen blir för registrets aktualisering i behov av samma uppgifter

från folkbokföringens länsbyråer, som cenlralsjukkassorna råd lokal

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

registrering. I samtliga fall kan länsbyråernas avisering ske i form av avtryckskort.

En avisering från länsbyråerna till pensionsstyrelsen förekommer

redan nu men skulle genom en central registrering få ökad omfattning.

Anmälan om undantagande enligt 36 § TPL och återkallelse av sådan

anmälan föreslås vid central registrering skola ställas till pensionsstyrelsen,

som då också får ombesörja avisering härom till vederbörande länsbyrå

för personplåtsändring in. m.

För den årliga överföringen av pensionsgrundande inkomster till registerbanden

stansas på grundval av de från de lokala skattemyndigheterna översända

aviseringskorten ett hålkort för varje försäkrad, för vilken aviseringskort

finnes. Pensionspoäng behöver inte uträknas och stansas i hålkortet.

Poängen uträknas i databehandlingsmaskinen och införes i registerbanden

i samband med överföringen av hålkortens uppgifter till dessa band.

Uppgifterna från aviseringskorten måste sorteras innan de kan överföras

till registerbanden. Från hålkorten överföres därför uppgifterna successivt

till särskilda magnetband för maskinell sortering. Sedan uppgifterna för

alla försäkrade, för vilka hålkort stansats, ordnats efter de försäkrades folkbokföringsnunnner

i dessa band, som sålunda kommer att omfatta ett års

registreringsuppgifter avseende pensionsgrundande inkomst, överföres uppgifterna

till registerbanden. Sistnämnda band kommer sedan att utöver i

banden tidigare registrerade uppgifter innehålla uppgifter om pensionsgrundande

inkomster och pensionspoäng för ytterligare ett år.

Vid uppgifternas överföring till registerbanden anger databehandlingsmaskinen

på tidigare berört sätt genom signalkort förekommande felaktigheter

i form av utebliven registrering, dubbelregistrering m. m. Utredning

måste då verkställas, i regel genom skriftväxling med vederbörande lokala

skattemyndighet. Det är särskilt för sådana fall av vikt, att debetsedelsnumret

registrerats, eftersom registerbanden i övrigt inte innehåller någon

uPP§iU, varigenom en försäkrad kan lokaliseras.

Utsökning av uppgifter ur registerbanden kan av arbetstekniska skäl inte

ske alltför ofta, sannolikt högst tre å fyra gånger i månaden. För besvarande

av förfrågningar och även av andra anledningar föreligger emellertid

behov av att snabbt kunna få reda på registrerade uppgifter. Med hänsyn

härtill bör registerbandens uppgifter årligen i klartext överföras till förteckningar

så snart registreringen av pensionsgrundande inkomst för visst år

avslutats. Varje års förteckningar kommer sålunda att innehålla alla uppgifter

från och med försäkringens start till och med det vid förteckningarnas

tryckning senast registrerade inkomståret samt därutöver alla ändringar,

som registrerats intill tiden för denna tryckning. Förteckningarna

måste emellertid för att kunna tjäna sitt syfte i fortsättningen manuellt aktualiseras,

i vart fall i vad gäller ändringar av tidigare registrerade pensionsgrundande

inkomst.

Aviseringskorten avses som förut nämnts skola överlämnas till registre
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kiingl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

ringsorganet senast den 15 oktober året efter inkomståret. Med hänsyn till

att stansningen av hålkort för överföring till magnetbanden av arbetstekniska

skäl anses böra fortgå under ett helt år och då tryckning av de

nämnda förteckningarna tar viss tid torde arbetet med registrering av ett

års pensionsgrundande inkomster inte vara avslutat förrän omkring två

år efter inkomstårets utgång. Om uppgifterna dessförinnan behövs för prövning

av pensionsansökan, kan de hämtas från aviseringskorten, som sorterats

av de lokala skattemyndigheterna.

Även vid central registrering finns möjlighet att tillställa de allmänna

sjukkassorna uppgifter om pensionsgrundande inkomst för kontroll av placeringar

i sjukpenningklass. Detta torde böra ske på så sätt, alt speciella

förteckningar för varje sjukkassas räkning tryckes successivt allteftersom

aviseringskortens uppgifter överförts till de särskilda magnetbanden. Något

översändande av avtryckskorten till kassorna torde vid central registrering

inte kunna komma i fråga, eftersom pensionsstyrelsen inte synes kunna

avvara aviseringskorten förrän möjligen då registreringen av de pensionsgrundande

inkomsterna avslutats.

Beträffande säkerheten för att registrerade uppgifter inte går förlorade

framhåller administrationsnämnden, att registerbanden kan framställas i

två exemplar, vilka bör förvaras i skilda brandsäkra lokaler. Att förteckningar

upptagande samtliga registrerade uppgifter årligen tryckes innebär

också en betydande trygghet.

Till ledning för sitt ställningstagande i valet mellan de två angivna registreringsmetoderna

har administrationsnämnden gjort en beräkning av

kostnaderna enligt de båda alternativen. Beräkningarna har haft till syfte

att ange storleksordningen av dessa kostnader och innefattar inte något förslag

om inrättande av de tjänster, varom antagande måste göras i kalkylen.

Kostnadsberäkningarna har gjorts med utgångspunkt från att antalet försäkrade,

för vilka årligen registrering av pensionsgrundande inkomst skall

ske, uppgår till 5 000 000. Av dessa beräknas med ledning av tillgänglig

inkomststatistik 2 750 000, motsvarande 55 procent, ha pensionsgrundande

inkomst, därav 300 000 å 400 000 med pensionsgrundande inkomst av såväl

anställning som annat förvärvsarbete (blandad inkomst). Antalet försäkrade

utan pensionsgrundande inkomst kan antagas uppgå till 2 250 000

eller 45 procent. Antalet ändringar för år av tidigare registrerade uppgifter,

däri inräknat registrering av nytillkomna försäkrade, har uppskattats till

600 000.

Vad gäller kostnaderna vid registrering hos centralsjukkassorna

har administrationsnämnden under medverkan av

statens organisationsnämnd låtit med ledning av konstruerade aviseringskort

och pensionskort utföra tidsstudier hos Stockholms läns allmänna

centralsjukkassa för beräkning av personalkostnaderna för den årliga be
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

räkningen av pensionspoäng jämte registrering av pensionsgrundande inkomster

och poäng. Dessa uppgifter utgör som nämnts den huvudsakliga

delen av regis treringsarbetet.

På grundval av dessa tidsstudier har administrationsnämnden, efter vederbörlig

justering och med sedvanligt tillägg för spilltid, uppskattat den

genomsnittliga tidsåtgången för påföring och pensionspoängberäkning samt

kollationering till 0,6 minuter per försäkrad. Uppgifter rörande 100 försäkrade

medhinnes alltså av en befattningshavare på en timme. För 5 000 000

försäkrade åtgår 50 000 arbetstimmar, vilket motsvarar avrundat 29 befattningshavare.

Arbetet avses som förut nämnts skola utföras under en

tid av 2 å 3 månader med anlitande av hos kassan anställda biträden och

av tillfällig, väl kvalificerad arbetskraft. Vid beräkningen av personalkostnaderna

för arbetet har nämnden utgått från lönen till helårsanställda kontorsbiträden.

Övriga arbetsuppgifter, vilka torde fördela sig tämligen jämnt över hela

året, utgöres i huvudsak av utredningar i anledning av förekommande bristande

överensstämmelser, besvarande av förfrågningar från försäkrade,

ändringar av tidigare registrerade uppgifter samt överflyttningar av pensionskort

och aviseringskort. Beräkningen av den härför erforderliga personalen

är vansklig med hänsyn till att omfattningen av utredningar och

förfrågningar är svårbedömlig och att vissa uppgifter, bl. a. registreringsändringar

och överflyttningar av pensionskort, kommer att utföras i samma

arbetsomgång som motsvarande uppgifter inom sjukförsäkringen. Nämnden

räknar emellertid med att varje centralsjukkassas pensionsregister skall

förestås av en kontorist, som själv bör handlägga de mest kvalificerade arbetsuppgifterna,

främst utredningarna och besvarandet av förfrågningar,

och leda registreringsarbetet. Därutöver anses inom kassorna erforderligt

med kontorsbiträden för rutingöromål och maskinskrivning. Endast hos de

allra största kassorna kan dock behov antagas föreligga av heltidsanställda

kontorister för de med registreringen sammanhängande göroinålen. Sammanlagda

antalet erforderliga arbetskrafter i kontoristställning beräknas

till 18. Erforderliga antalet kontorsbiträden hos kassorna för de löpande

göroinålen uppskattas till i genomsnitt en per kassa eller tillhopa 30. Av

dessa kontorister och kontorsbiträden beräknas ungefär halva antalet för

egentliga registreringsgöromål såsom ändringar av tidigare registrerade

uppgifter och överflyttningar av kort medan återstoden beräknas för förfrågnings-

och upplysningsärenden in. in. I den mån en befattningshavare

inom en kassa inte helt kan sysselsättas med berörda göromål torde han

kunna utnyttjas för arbetsuppgifter inom sjukförsäkringen.

Den del av registreringsarbetet, som avses skola ankomma på riksförsäkringsanstalten,

dvs. förvaring av pensionskort för utvandrade och till boken

över obefintliga överförda personer samt registrering av pensionsgrun
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

dande inkomst för ett mindretal av dessa, torde till en början taga ett kanslibiträde

och ett kontorsbiträde i anspråk. Detta centrala register för berörda

kategorier torde successivt bli av ganska betydande omfång.

Lönekostnaderna för den angivna personalen har enligt 1959 års lönenivå

och ortsgrupp 4 samt näst högsta löneklassen i varje lönegrad beräknats

sålunda.

Tjänster

Årslön per

tjänst, kr

Summa kr

18 kontorister (lgr A9) ............

13104

235 872

1 kanslibiträde (lgr A7)...........

11 808

11 808

60 kontorsbiträden (lgr A5)........

10 668

640 080

79

887 760

Härtill kommer kostnader för personalens sociala förmåner, vilka antages

utgöra 23 procent av lönekostnaderna. Ifrågavarande kostnader uppgår

enligt denna beräkningsgrund till 204 185 kr. Personalkostnaderna kan

sålunda uppskattas till (887 760 + 204 185 =) 1 091 945 kr., vilket belopp

avrundas till 1 100 000 kr.

Vid beräkningen av lokalkostnaderna måste hänsyn tagas till att för

pensionsregistrets förvaring erfordras förhållandevis utrymmeskrävande

skåp, vilka skall vara brandsäkra därest registret inte förvaras i brandsäkert

arkiv. I genomsnitt per kassa uppskattas det ökade lokalbehovet till

25 in2, vilket för 30 kassor gör 750 m2. Efter en hyra av i genomsnitt 80

kr. per m2 kan totalkostnaderna beräknas till 60 000 kr.

Kostnaden för mikrofotografering vart femte år har beräknats uppgå till

ca 75 000 kr. eller för år 15 000 kr. Härutöver bör beräknas ett belopp av

90 000 kr. för de kostnader i övrigt, som registreringsarbetet medför. Den

årliga kostnaden för folkbokföringens tilltryckning av identifieringsuppgifter

å ca 125 000 pensionskort, vilket kan ske i samma tryckningsomgång

som motsvarande tilltryck å sjukkassornas medlemskort, uppgår till ca

1 000 kr.

Sammanlagda årskostnaden för lokal registrering skulle alltså kunna

beräknas till (1 100 000 + 60 000 + 15 000 + 90 000 + 1 000 =) 1 266 000 kr.

Det är emellertid uppenbart, att beräkningarna — även om viss erfarenhet

föreligger från liknande arbetsuppgifter inom sjukförsäkringen — inrymmer

ett visst osäkerhetsmoment. Man torde också böra reservera sig för

oförutsedda kostnader. Nämnden anser sig med hänsyn härtill böra öka det

nyss angivna beloppet för de sammanlagda årskostnaderna med ca 20 procent

eller till avrundat 1 500 000 kr.

Engångskostnaden för registrets uppläggning har av nämnden uppskattats

till 800 000 kr.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Knngl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Beräkningen av kostnaderna vid registrering hos pensionsstyrelsen

har utförts under förutsättning, att pensionsstyrelsen

för andra ändamål än registrering, huvudsakligen utbetalningar av

folkpensioner och tilläggspensioner, till sitt förfogande har en automatisk

databehandlingsanläggning jämte fristående skrivenhet. I fråga om den

maskinella utrustningen har beräkningarna rörande maskinbehovet och

uppskattade hyreskostnader för maskinerna skett på grundval av uppgifter,

som tillhandahållits av pensionsstyrelsen, inom vilken sedan ett par år

finnes en särskild avdelning för utredning av frågor avseende ifrågasatt

övergång från konventionellt hålkortssystem till automatiskt databehandlingssystem

inom pensionsstyrelsens verksamhetsområde.

De maskinenheter inom en databehandlingsanläggning, vilka erfordras för

registreringsarbetet, beräknas medföra en årshyra av 1 340 000 kr. Dessa

maskiner avses dock skola användas i huvudsak för andra arbetsuppgifter

än registrering. Under förutsättning att maskinerna för alla de ändamål,

för vilka de avses, utnyttjas helt under 2400 timmar för år, skulle timpriset

bli 560 kr. Vissa arbeten för registreringen kan emellertid utföras samtidigt

med att anläggningen användes för andra arbetsuppgifter (s. k. spooloperation).

Timpriset har i dylika fall beräknats till 280 kr. Ärshyran för

skrivenheten beräknas till 310 000 kr. Med fullt utnyttjande av maskinen

skulle timpriset bli 130 kr.

Kostnaden för de maskinella arbetsoperationerna för registreringen har

efter angivna timpris beräknats till 10 timmar å 560 kr., 210 timmar å

280 kr. och 530 timmar å 130 kr. eller tillhopa 133 300 kr. Denna kostnad

kommer emellertid att öka allteftersom antalet registrerade uppgifter stiger.

Detta gäller särskilt tryckningen av förteckningar för pensionsstyrelsens

eget behov, där kostnaden blir ca 25 000 kr. högre för varje ny rad, som

genomsnittligt tages i anspråk per försäkrad. I förevarande kalkyl har räknats

med två rader per försäkrad, vilket motsvarar förhållandet i mitten

av 1960-talet.

Beräkningarna av den nu ifrågavarande kostnaden har som förut nämnts

utförts under den gynnsamma förutsättningen, att maskinerna helt utnyttjats

under 2 400 timmar per år för registreringen och för andra arbetsuPP§ifter

och att s. k. spooloperationer kan utföras i den beräknade omfattningen.

I den mån detta inte blir fallet ökar givetvis kostnaderna. Försiktigheten

torde bjuda, att det förut angivna beloppet 133 300 kr. höjes

med ca 25 % eller till avrundat 165 000 kr. Härtill kommer kostnaden för

en sorterare och en collator, som erfordras för behandlingen av de hålkort,

från vilka uppgifterna överföras till magnetbanden. Ärshyran för dessa

maskiner uppskattas till 135 000 kr. Maskinkostnaderna beräknas alltså till

sammanlagt (135 000 + 165 000 =) 300 000 kr.

Personalkostnaderna avser till en början den årliga stansningen, som

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

beräknas komma att omfatta drygt 145 milj. kolumner, vilka också skall

kontrollstansas. Med normal stansningshastighet åtgår härför 30 befattningshavare.

För angivande av kodbeteckningar å det material, som skall

stansas, beräknas 6 befattningshavare. För arbetsledning i fråga om stansningsarbetet,

systematisering av det omfattande stansningsmaterialet in. m.

torde erfordras 3 befattningshavare. Kortmaterialets försortering medelst

sorterare och collator beräknas taga 2 befattningshavare i anspråk.

Såsom framhållits i samband med kostnadsberäkningen för registrering

hos centralsjukkassorna ställer det sig synnerligen vanskligt att bedöma

omfattningen av förfrågnings- och utredningsärenden och övriga med registreringen

sammanhängande, i dessa beräkningar förut ej redovisade uppgifter.

I fråga om nämnda registrering beräknades hälften av den för löpande

arbetsuppgifter avsedda personalen, tillhopa 48 befattningshavare,

komma att tagas i anspråk för uppgifter, som ligger utanför det egentliga

registreringsarbetet. Vid central registrering anses det sannolikt att antalet

förfrågningar från allmänheten blir inte obetydligt färre med hänsyn till

att förfrågningarna som regel måste framställas skriftligen. Å andra sidan

torde förfrågningarnas besvarande genomsnittligt ta längre tid, eftersom

även svaren som regel måste lämnas skriftligen samt de för svaren erforderliga

uppgifterna inte alltid är lika lätt tillgängliga som hos kassorna.

Uppgift rörande den senast fastställda pensionsgrundande inkomsten finnes

nämligen ej i de förteckningar över registrerade uppgifter, som årligen

framställts, utan måste framletas bland inkomna aviseringskort. Vidare

måste dessa förteckningar manuellt aktualiseras. Man torde därför vid

central registrering böra beräkna samma personal för förfrågningar och

utredningar in. in. som vid lokal registrering eller 24 befattningshavare.

Med hänsyn till storleken av den personal, som kommer att tagas i anspråk

för registreringen, torde även erfordras en expeditionsvakt. Såsom

föreståndare för registreringsavdelningen torde böra finnas en förste byråsekreterare,

på vilken bör ankomma att handlägga de mest kvalificerade utrednings-

och förfrågningsärendena.

Avdelningen skulle alltså komma att uppgå till 67 befattningshavare. Den

lämpliga lönegradsplaceringen för denna personal är inte möjlig att nu

närmare bedöma med hänsyn framför allt till att en central registrering

även i personellt hänseende måste samordnas med pensionsutbetalningen.

Nämnden har vid kostnadsberäkningen utgått från den fördelning av personalen

på lönegrader, som framgår av följande uppställning, i vilken lönekostnaderna

beräknats enligt 1959 års lönenivå och ortsgrupp 5 samt näst

högsta klassen inom varje lönegrad. Till den i uppställningen angivna summan

bör läggas den på registreringen belöpande andelen av kostnaderna

för den för hela databehandlingsanläggningen erforderliga personalen.

Denna andel uppskattas av nämnden till 30 000 kr.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Antal

tj änster

Lönegrad

Årslön per

tjänst, kr

Summa

kr

1

A 21

25 776

25 776

1

A 12

16 200

16 200

6

A 9

13 884

83 304

20

A 7

12 504

250 080

39

A 5

11 292

440 388

67

815 748

Till den sålunda erhållna personalkostnaden kommer kostnaden för personalens

sociala förmåner med 23 procent eller 194 522 kr. Personalkostnaderna

beräknas sålunda till (845 748 + 194 522 =) avrundat 1 040 000 kr.

De för registreringen erforderliga lokalerna, vilka kan antagas vara förlagda

i Stockholm, torde kunna beräknas till samma ytinnehåll som vid

lokal registrering eller ca 750 m2, vilket efter ett pris å 100 kr. per m2

skulle innebära en lokalkostnad av ca 75 000 kr. för år. Årlig kostnad för

tryck av blanketter till hålkort och förteckningar uppskattas till 60 000

kr. För allmänna förvaltningskostnader har beräknats ett belopp av 90 000

kr. För ökade kostnader för folkbokföringen till följd av avisering till pensionsstyrelsen

i ökad omfattning upptages ett belopp av 7 000 kr.

Sammanlagda årskostnaden för registreringen hos pensionsstyrelsen

skulle sålunda kunna beräknas till (300 000 + 1 040 000 + 75 000 + 60 000

+ 90 000 + 7 000 =) 1 572 000 kr.

Beräkningen av kostnaderna för denna registrering måste givetvis anses

mycket osäker med hänsyn till att erfarenhet av arbetsuppgifterna i väsentlig

utsträckning saknas. Även i detta fall finner sig nämnden böra upptaga

ett »säkerhetstillägg» på ca 20 procent. Årskostnaden finner nämnden

sålunda kunna uppskattas till i runt tal 1 900 000 kr.

Kostnaderna för registrets uppläggning uppskattas av administrationsnämnden

till 210 000 kr., vartill kommer registreringens andel i kostnad

för ombyggnad av lokaler för inrymmande av databehandlingsanläggningen,

förberedelser för anläggningens utnyttjande (bland annat s. k. programmering)

m. m. Dessa kostnader har nämnden inte ansett sig kunna ens

tillnärmelsevis uppskatta.

Administrationsnämnden har vid övervägande av de skäl, som talar för

och emot de båda alternativen för registreringens anordnande, stannat för

att registreringsuppgiften bör anförtros åt de allmänna

centralsjukkassorna, i vart fall vid tilläggspensioneringens

igångsättande. Härvid har nämnden fäst mindre avseende vid att kostnadsjämförelser

utvisar en viss skillnad till förmån för registrering hos centralsjukkassorna.

Avgörande har i stället varit, att den lokala registreringen

erbjuder bättre service gentemot allmänheten och större möjlig
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

heter till samarbete mellan registreringsorganet och de lokala skattemyndigheterna

och folkbokföringens länsbyråer. Vidare framhålles, att vare

sig socialförsäkringens framtida administration blir centraliserad eller decentraliserad,

måste det finnas lokala organ, som kan mottaga och utreda

ansökningar om tilläggspension. Dessa organ behöver uppenbarligen i många

fall erhålla uppgifter ur registret, vilket kan ske snabbare och lättare om

registreringsorganen är lokala. De rent praktiska möjligheterna att genomföra

det ena eller andra registreringssystemet talar enligt administrationsnämndens

mening också för alternativet med centralsjukkassorna som

registreringsorgan. Enligt vad nämnden inhämtat kommer denna uppgift

inte att bereda centralsjukkassorna mera betydande svårigheter. Uppgiften

är av relativt begränsad storlek vid jämförelse med de övriga uppgifter,

som ankommer på dessa kassor, och den personalökning, som kräves inom

varje kassa, är obetydlig. I många kassor torde den nya arbetsuppgiften

kunna genomföras utan ökning av lokalutrymmena. Av vad nyss sagts

om arbetsuppgiftens storlek i förhållande till centralsjukkassornas andra

arbetsuppgifter torde också framgå att en eventuell övergång framdeles till

central registrering kommer att endast obetydligt påverka kassornas administration.

För pensionsstyrelsens del däremot skulle inrättandet av en stor registreringsavdelning

redan under år 1961 medföra stora svårigheter med

hänsyn till personalrekrytering och lokalanskaffning. Härtill kommer att

det är ovisst huruvida pensionsstyrelsen inom erforderlig tid skall äga tillgång

till den maskinella utrustning, som måste förutsättas vid en central

registrering.

Huruvida det framdeles — sedan en administrativ omläggning av folkbokföring

och uppbördsväsende kommit till stånd och större erfarenhet

vunnits av automatisk databehandlingsmetodik — kan visa sig lämpligt

med ett annat registreringssystem, finner administrationsnämnden inte

möjligt att nu bedöma. Emellertid framhålles, att även om registreringen

till en början sker lokalt efter angivna linjer, möjlighet finnes att senare

övergå till annat system.

Organ för debitering och uppbörd av avgifter

Vad angår arbetsgivarnas avgift er till den allmänna tilläggspensioneringen

tar administrationsnämnden upp allmänna pensionsberedningens

förslag att dessa avgifter skall debiteras och uppbäras tillsammans

med arbetsgivarnas avgifter för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten

och deras bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna.

För sistnämnda avgifter och bidrag gäller för närvarande i huvudsak

följande regler.

Yrkesskadeförsäkringen är dels obligatorisk och dels frivillig. Den obligatoriska

försäkringen omfattar med vissa undantag alla arbetstagare i

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

allmän eller enskild tjänst. Försäkringen meddelas antingen i riksförsäkringsanstalten

eller i något av de nio ömsesidiga försäkringsbolag som

finns för ändamålet. Avgift för försäkringen skall enligt 38 § lagen om

yrkesskadeförsäkring bestämmas till belopp som med hänsyn till arbetets

farlighet i allmänhet och till de särskilda förhållanden, under vilka det

bedrives, efter försäkringstekniska grunder prövas vara erforderligt för

att täcka den risk som försäkringen avser. Vid försäkring i ömsesidigt försäkringsbolag

tillägges ett belopp motsvarande omkostnaderna för försäkringen.

Utöver försäkringsavgiften är arbetsgivaren enligt 39 § lagen om

yrkesskadeförsäkring skyldig att erlägga tilläggsavgift såsom bidrag till

bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens

verksamhet. Tilläggsavgiften utgör vid försäkring i riksförsäkringsanstalten

5 procent av försäkringsavgiften. Utom yrkesskadeförsäkringsavgiften

skall arbetsgivaren erlägga avgift (avgiftstillägg) enligt

14 § lagen angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17

juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m. För år 1959

utgör avgiftstillägget 16 procent av summan av arbetsgivarens försäkringsoch

tilläggsavgift till yrkesskadeförsäkringen.

Bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna utgår för varje år med

1,1 resp. 0,04 procent av den lön i penningar eller naturaförmåner, som arbetsgivaren

under året utgivit till sådana hos honom anställda arbetstagare

som är obligatoriskt försäkrade enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

Härvid skall hänsyn inte tas till utländsk sjöman, vilken ej är mantalsskriven

i riket. Inte heller skall hänsyn tas till arbetstagares lön i vad

lönen överstiger 15 000 kr. för år räknat. Värdet av naturaförmåner skall

uppskattas efter de regler, som tillämpas vid taxering till kommunal inkomstskatt.

Grundas försäkringsavgift, som arbetsgivaren skall erlägga

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, på särskild beräkning av arbetstagares

lön, skall den sålunda beräknade lönen ligga till grund jämväl

vid beräkningen av nu avsedda arbetsgivarbidrag.

Beträffande uppbörden av avgifterna för obligatorisk yrkesskadeförsäkring

i riksförsäkringsanstalten och av bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna

stadgas i förordningen den 4 juni 1954 (nr 341).

För samtliga arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten

bestämmes storleken av avgifterna och bidragen av riksförsäkringsanstalten.

I uppbördshänseende skiljes emellertid mellan arbetsgivare som

har i regel minst 5 arbetstagare i sin tjänst (s. k. större arbetsgivare) och

övriga arbetsgivare (s. k. mindre arbetsgivare). De större arbetsgivarna

inbetalar sina avgifter och bidrag till riksförsäkringsanstalten, medan de

mindre arbetsgivarnas avgifter och bidrag uppbäres vid den allmänna skatteuppbörden.

Åtskillnaden mellan större och mindre arbetsgivare får även betydelse

vid beräkningen av avgifterna och bidragen. För de större arbetsgivarna

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

sker beräkningen med ledning av de verkliga löneutgifterna, varom uppgifter

lämnas av arbetsgivarna direkt till riksförsäkringsanstalten. De

mindre arbetsgivarnas avgifter och bidrag uträknas däremot på grundval

av uppgifter om antal dagsverken m. m. och med användande av en tariff,

som för olika sysselsättningar anger det sammanlagda avgifts- och bidragsbeloppet

för en årsarbetare och vad därav belöper på yrkesskadeförsäkringsavgiften.

Dessa belopp i tariffen uträknas efter vissa antagna medelinkomster

i olika sysselsättningar. De mindre arbetsgivarnas uppgifter lämnas

på mantalsuppgiften. Med ledning härav upprättar varje lokal skattemyndighet

en arbetsgivarförteckning över arbetsgivarna inom myndighetens

tjänstgöringsområde. Förteckningen överlämnas till riksförsäkringsanstalten.

De mindre arbetsgivarnas avgifter och bidrag antecknas i arbetsgivarförteckningarna,

som därefter återställes till de lokala skattemyndigheterna,

som påför arbetsgivarna avgifterna och bidragen i samband med debiteringen

av slutlig skatt.

Avgifter och bidrag från större arbetsgivare uppbäres som tidigare nämnts

av riksförsäkringsanstalten. I den mån riksförsäkringsanstalten ej föreskriver

annat är sådan arbetsgivare skyldig att förskottsvis under det kalenderår,

som avgiften och bidraget avser, å tid som anstalten bestämmer erlägga

högst det belopp, till vilket summan av avgiften och bidraget kan

antagas komma att uppgå. Under exempelvis år 1959 skall på grund härav

erläggas ett belopp motsvarande skillnaden mellan, å ena sidan, arbetsgivarens

preliminära avgift m. m. för 1959 ökad med hans slutliga avgift

m. m. för år 1958 och, å andra sidan, hans preliminärt erlagda avgift m. m.

för sistnämnda år. Riksförsäkringsanstalten tillställer vederbörande arbetsgivare

en räkning å det belopp som denne har att erlägga. Räkningarna utsändes

successivt under året. Betalning skall erläggas senast inom 4 veckor

efter det räkningen kommer arbetsgivaren till handa.

Det förut sagda gäller inte större och mindre arbetsgivare, som tecknat

yrkesskadeförsäkringen i ett ömsesidigt försäkringsbolag. Sådana arbetsgivare

lämnar för avgiftsberäkningen m. m. erforderliga uppgifter till bolaget.

Bolaget ombesörjer påföring och uppbörd av såväl yrkesskadeförsäkringsavgiften

som arbetsgivarbidragen till sjuk- och moderskap sförsäkringarna.

Arbetsgivarbidragen redovisas av bolaget till riksförsäkringsanstalten.

Administrationsnämnden anför för sin del, att det ur skilda synpunkter

ter sig naturligast att arbetsgivaravgifterna till tilläggspensioneringen debiteras

och uppbäres i anslutning till yrkesskadeförsäkringsavgifterna och

arbetsgivarbidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna. En sådan anknytning

anses både för arbetsgivarna och det allmänna vara att föredraga

framför en särskild uppbörd av de nya avgifterna. Under åberopande härav

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

förordar administrationsnämnden i likhet med allmänna pensionsberedningen,

att arbetsgivaravgift till tilläggspensioneringen,

arbetsgivarbidrag till sjuk- och moders k apsförsäkringarna

samt arbetsgivares avgift för obligatorisk

yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten

skall debiteras och uppbäras gemensamt. Därvid

förutsätter administrationsnämnden, att i fråga om avgift till tilläggspensioneringen

och berörda bidrag skall tillämpas samma förfarande, oavsett

om yrkesskadeförsäkringen tagits i riksförsäkringsanstalten eller i ömsesidigt

försäkringsbolag, som alltså bör befrias från skyldigheten att uppbära

arbetsgivarbidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna. Med arbetsgivares

avgift för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten

avses jämväl den tilläggsavgift och det avgiftstillägg, som han är skyldig

erlägga enligt 39 § lagen om yrkesskadeförsäkring och 14 § lagen angående

omreglering av vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete m. m.

Liksom allmänna pensionsberedningen har administrationsnämnden funnit,

att den gemensamma debiteringen och uppbörden kräver åtskilliga ändringar

i nuvarande bestämmelser. Nämnden begagnar beteckningen arbetsgivaravgift

för summan av varje arbetsgivares avgifter och bidrag som enligt

vad nyss sagts bör debiteras och uppbäras tillsammans. Vidare användes

beteckningen avgiftsunderlag för det lönebelopp, varå sådan avgift eller

sådant bidrag skall beräknas för arbetsgivaren, beteckningen utgiftsår för

det kalenderår, för vilket avgiftsunderlag skall beräknas, och beteckningen

arbetsgivaruppgift för den uppgift från varje arbetsgivare, som krävs för

beräkning av hans arbetsgivaravgift. Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag

för avgift till tilläggspensioneringen avses med lön även sådan ersättning

som enligt 5 § andra stycket TPL skall anses utgöra inkomst av anställning.

Administrationsnämnden föreslår att arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet

helt omlägges. Sålunda förordas att arbetsgivaruppgift skall lämnas till vederbörande

lokala skattemyndighet senast den 31 januari året näst efter

utgiftsåret. För kontrollen av arbetsgivaruppgifterna är det avsett att i

princip varje arbetsgivare skall vara skyldig att vid sin arbetsgivaruppgift

foga ett exemplar av de kontrolluppgifter, som lämnas till inkomsttaxeringen.

Nämnda kontroll bör lämpligen ske hos de lokala skattemyndigheterna.

Med hänsyn till lokal skattemyndighets åligganden att mottaga arbetsgivaruppgifterna

och kontrollera deras riktighet ligger nära till hands att

låta de lokala skattemyndigheterna verkställa debiteringen av arbetsgivaravgifterna.

Liksom allmänna pensionsberedningen anser emellertid

administrationsnämnden en dylik decentralisering av debiteringen inte

för närvarande vara möjlig på grund av att den nuvarande beräkningen av

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

yrkesskadeförsäkringsavgifterna är så komplicerad. Någon mera betydande

förenkling av nämnda beräkning torde inte kunna åstadkommas så

länge yrkesskadeförsäkringens handhavande är uppdelat på flera med varandra

konkurrerande företag. I vart fall under en övergångstid torde det därför

bli nödvändigt att debiteringen av arbetsgivaravgifterna sker hos riksförsäkringsanstalten.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen beräknas de mindre

arbetsgivarnas avgifter för närvarande schablonmässigt med ledning av

vissa antagna medellöner i olika sysselsättningar och av arbetsgivaren

uppgivet antal anställda och utförda dagsverken. Denna scliablonmetod

kan medföra ojämna resultat. Om de verkliga löneutgifterna understiger

medellönerna i branschen, vilket kan vara fallet exempelvis beträffande

lönerna till lantbrukares hemmavarande barn, får arbetsgivaren sålunda

betala för stora avgifter, överstiger utgående löner medellönerna, blir avgifterna

för låga. Dessa ojämnheter kan accepteras vid nuvarande avgiftsnivå.

Med den avsevärda höjning av den totala avgiftsnivån, som tilläggspensioneringen

medför, blir emellertid schablonmetoden olämplig. I stället föreslår

nämnden att avgifterna för samtliga arbetsgivare beräknas på grundval

av arbetsgivarens verkliga löneutgifter.

I fråga om uppbörden uttalar administrationsnämnden, att skäl

kan anföras för att även de större arbetsgivarnas avgifter bör uppbäras i

samband med skatten. Sålunda är kostnaderna för denna uppbördsmetod

mindre än för den särskilda avgiftsuppbörden hos riksförsäkringsanstalten.

Vidare innebär den nuvarande tudelningen av avgiftsuppbörden i och för sig

en olägenhet. Emellertid utredes för närvarande inom uppbördsorganisationskommittén

bl. a. frågan om uppbördsväsendets administrativa utformning.

Att i detta läge vidtaga ändring i förevarande avseende anser

nämnden därför ej lämpligt. Det torde inte heller vara möjligt att på den

korta tid som står till buds före lagstiftningens ikraftträdande överblicka

alla konsekvenser av en sådan överflyttning av avgiftsuppbörden och vidtaga

de för densamma erforderliga förberedelserna innefattande bl. a. påföring

av preliminära avgifter i samband med debitering av preliminär B-skatt.

Vidare framhålles att vid en uppbörd av även de större arbetsgivarnas avgifter

tillsammans med skatten debiteringsarbetet hos riksförsäkringsanstalten

inte skulle kunna pågå hela året utan behöva koncentreras till

tiden februari—augusti, något som sannolikt skulle medföra betydande

svårigheter att under återstoden av året effektivt utnyttja den med debiteringen

sysselsatta personalen. Med hänsyn härtill förordar administrationsnämnden

i likhet med allmänna pensionsberedningen att nuvarande

system för avgiftsuppbörden tills vidare behålles.

Införandet av tilläggspensioneringen kommer att medföra en betydande

höjning av arbetsgivarnas sammanlagda avgifts- och bidragsbelopp för varje

arbetstagare. Vid exempelvis ett avgiftsuttag av 7 procent till tilläggspensio
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

neringen och en årslön på 12 000 kr. resp. 30 000 kr. kommer arbetsgivaravgiften

per årsarbetare i mindre farlig verksamhet att stiga från ca 150 till

ca 700 kr. resp. från ca 200 till ca 2 000 kr. Om en arbetsgivare haft fyra

sådana årsarbetare anställda och gällande gränsdragning mellan större och

mindre arbetsgivare tillämpas, skulle arbetsgivaren följaktligen såsom slutlig

skatt komma att påföras en arbetsgivaravgift å 2 800 kr. resp. 8 000 kr.

mot för närvarande 600 resp. 800 kr. En sådan väsentlig stegring av de i

slutlig skatt ingående arbetsgivaravgifterna torde enligt nämndens mening

kunna accepteras endast om skyldighet införes för även de mindre arbetsgivarna

att erlägga avgifterna preliminärt. På grund av de komplikationer,

som en sådan föreskrift skulle medföra för bl. a. de lokala skattemyndigheterna,

förordar administrationsnämnden i stället att gränsdragningen mellan

större och mindre arbetsgivare ändras, varvid bör eftersträvas att de i

slutlig skatt ingående arbetsgivaravgifterna inte blir beloppsmässigt högre

än för närvarande.

Administrationsnämnden föreslår därför, att arbetsgivaravgiftens storlek

i princip får bli avgörande för huruvida avgiften skall uppbäras av riksförsäkringsanstalten

eller vid den allmänna skatteuppbörden. Såsom lämplig

beloppsgräns förordas 1 000 kr. Denna gräns bör inte vara ovillkorlig.

För att förhindra att en arbetsgivare gång efter annan får byta uppbördssystem,

föreslås riksförsäkringsanstalten få möjlighet att låta en arbetsgivare,

som erlagt arbetsgivaravgift för visst år i samband med den

allmänna skatteuppbörden, fortsätta därmed även om arbetsgivaravgiften

för nästfoljande år skulle komma att överstiga 1 000 kr. Å andra sidan bör

arbetsgivare, vilkens arbetsgivaravgift tidigare överstigit 1 000 kr. och därför

uppburits av riksförsäkringsanstalten, kunna bibehållas vid denna uppbördsform

om avgiften ett eller annat år skulle nedgå under 1 000 kr.

Med den förordade beloppsgränsen beräknas riksförsäkringsanstalten under

år 1960 få uppbära arbetsgivaravgift från ca 60 000 arbetsgivare. Den

fortgående höjningen av uttagsprocenten beträffande avgifterna till tilläggspensioneringen

medför att antalet arbetsgivare med avgiftsuppbörd

hos riksförsäkringsanstalten successivt ökas. Vid ett avgiftsuttag å 7 procent

torde sålunda angivna antal komma att uppgå till omkring 90 000.

Vad nu sagts är inte tillämpligt på de arbetsgivarbidrag, vilka staten

såsom arbetsgivare har att erlägga. Statens bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna

beräknas och redovisas för närvarande enligt föreskrifter

meddelade av Konungen. Vad staten sålunda har att utgiva beräknas

på grundval av särskild lönestatistik från de statliga myndigheterna.

Varje år bestämmer Konungen de belopp som skall tillföras ifrågavarande

försäkringar. Särskilda belopp bestämmes för å ena sidan vart och ett av

de affärsdrivande verken samt riksbanken och riksgäldskontoret, vilka har

att inbetala beloppen till riksförsäkringsanstalten, och å andra sidan statsförvaltningen

i övrigt. Beloppet för statsförvaltningen i övrigt överföres

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

från ett för ändamålet i riksstaten uppfört anslag. Motsvarande förfarande

föreslås av nämnden skola tillämpas såvitt gäller den avgift till tilläggspensioneringen,

som staten i egenskap av arbetsgivare har att erlägga.

Beträffande de försäkrades egna avgifter, vilka beräknas i

förhållande till den del av den pensionsgrundande inkomsten, som härrör

från inkomst av annat förvärvsarbete, erinrar adnrinistrationsnämnden om

att departementschefen vid framläggande av förslaget till TPL (prop.

1959: 100 s. 144) uttalade, att dessa avgifter borde debiteras och uppbäras

i samband med de allmänna skatterna. Även enligt administrationsnämndens

mening talar övervägande skäl härför. En särskild avgiftsuppbörd

måste sålunda medföra väsentligt större merarbete och kostnader samt förorsaka

olägenheter för de försäkrade såtillvida, att avgifterna sannolikt inte

skulle kunna erläggas preliminärt och att ytterligare en debetsedel skulle

tillkomma.

Nämnden föreslår, att de försäkrades egna avgifter benämnes tilläggspensionsavgifter

i anslutning till beteckningen folkpensionsavgifter, som

allmänt begagnas för pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering.

Tilläggspensionsavgifterna bör enligt förslaget uträknas av de lokala skattemyndigheterna

samtidigt med beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten

och därvid noteras å de för denna beräkning avsedda inkomstkorten.

Från inkomstkorten överföres sedan de noterade avgiftsbeloppen

till debiteringslängden över slutlig skatt och ingår i denna skatt.

Vid en avgiftsuppbörd i samband med den allmänna skatteuppbörden

föreslås preliminär tilläggspensionsavgift ingå i den preliminära B-skatten.

Avgift, som utöver i slutlig skatt ingående avgift skall påföras vid höjning

av den försäkrades inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, debiteras

och uppbäres som tillkommande skatt. Nämnden förordar alltså att

med skatt enligt 1 § uppbördsförordningen jämväl skall förstås tilläggspensionsavgift.

Besvårsförfarandet

I fråga om instansordningen vid klagan över lokal skattemyndighets

beslut beträffande pensionsgrundande inkomst

framhåller administrationsnämnden, att enligt dess förslag riksförsäkringsanstalten

skall beräkna de kollektiva arbetsgivaravgifterna till tilläggspensioneringen.

Vid beräkningen av dessa avgifter kan uppkomma frågor,

huruvida anställningsförhållande i civilrättslig mening föreligger. Avgörandena

av dessa frågor kan få betydelse även för beräkningen av pensionsgrundande

inkomst. Nämnden anser därför lämpligt, att besvär över lokal

skattemyndighets beslut beträffande pensionsgrundande inkomst får anföras

hos riksförsäkringsanstalten.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 175

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

Beträffande besvärstiden föreslås i viss överensstämmelse med vad som

gäller i fråga om besvär över taxeringsnämnds beslut, att besvär över beslut,

som avser avvikelse från inkomstfördelningen i självdeklaration eller

eljest av den försäkrade lämnade uppgifter och varom han erhållit underrättelse

senast den 15 september under taxeringsåret, skall anföras senast

den 15 oktober under nämnda år. Motsvarande föreslås gälla beträffande

besvär från försäkrad, som inte avgivit allmän självdeklaration. Har den

försäkrade ej erhållit underrättelse om avvikelsen eller om den beräknade

pensionsgrundande inkomsten eller har han erhållit underrättelsen efter

den 15 september under taxeringsåret, innebär förslaget att besvärstiden

skall utlöpa med utgången av året näst efter taxeringsåret. Även härutinnan

står nämndens förslag i nära anslutning till besvärsbestämmelserna

i fråga om taxeringsnämnds beslut. Vad slutligen angår det fall, att lokal

skattemyndighet ändrat tidigare beräknad pensionsgrundande inkomst, förordas

att besvären skall anföras inom en månad efter det klaganden erhöll

del av beslutet.

Riksförsäkringsanstalten skulle alltså i andra instans pröva frågor om

pensionsgrundande inkomst samt i första instans beräkna arbetsgivaravgifter.

När det gäller spörsmålet vart klagan över ri k sför sä k ringsanstaltens

beslut skall få ställas framhåller administration snämnden,

att det för närvarande gäller olika besvärsregler för yrkesskadeförsäkringen

och för sjuk- och moderskapsförsäkringarna. över riksförsäkringsanstaltens

beslut i ärende angående yrkesskadeförsäkring må sålunda

klagan föras genom besvär hos försäkringsrådet; försäkringsrådets beslut

får ej överklagas. I fråga om sådant ärende angående sjuk- eller moderskapsförsäkring,

som genom besvär över sjukkassas beslut förts under

riksförsäkringsanstaltens prövning, gäller däremot att klagan föres hos

Konungen i statsrådet. Besvär må dock anföras allenast såframt riksförsäkringsanstalten

lämnat tillstånd därtill. Med hänsyn till att hela frågan

om besvärsförfarandet inom tilläggspensioneringen är under omprövning

kan vad nämnden föreslår endast få provisorisk karaktär. Under

sådana förhållanden anser administrationsnämnden riktigast att låta förslagets

bestämmelser anknyta till de nu gällande. Valet står därvid mellan

att låta arbetsgivarna få anföra besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut

hos Konungen eller hos försäkringsrådet. Med hänsyn till ärendenas

karaktär torde besvären, om de skall anföras hos Konungen, böra avgöras

av regeringsrätten. Detta skulle i så fall innebära ett avsteg från vad som

gäller för besvär över ärenden avseende sjukförsäkringen, vilka avgöres

av Konungen i statsrådet. Inte heller kan det anses lämpligt att provisoriskt

överföra en arbetsuppgift å regeringsrätten. Med hänsyn härtill finner

nämnden övervägande skäl tala för att förevarande provisoriska besvärsbestämmelser

ges det innehållet att klagan över riksförsäkringsanstaltens

beslut avseende beräkning av pensionsgrundande inkomst och av arbets
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

givaravgifter skall föras hos försäkringsrådet och att besvärsbestämmelserna

även i övrigt utformas i överensstämmelse med yrkesskadeförsäkringslagens

besvär sbestämmelser.

Beträffande lokal skattemyndighets beslut om debitering

av försäkrads egen tilläggspensionsavgift framhåller

adininistrationsnämnden att, eftersom skatt enligt 1 § uppbördsförordningen

även skall avse sådan avgift, besvärsbestämmelserna i uppbördsförordningen

kommer att bli tillämpliga i detta fall. Nämnden påpekar,

att det sagda inte gäller i fråga om beräkningen av underlaget för avgiften

eller således beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete. Klagan över

denna beräkning föres på sätt förut nämnts i fråga om besvär över pensionsgrundande

inkomst.

Kostnadsfrågor

Av de arbetsuppgifter som tillkommer för de lokala skattemyndigheterna

på grund av tilläggspensioneringen är arbetet med fastställandet

av de pensionsgrundande inkomsterna det ojämförligt mest tidskrävande.

Beträffande denna arbetsuppgift har administrationsnämnden

under medverkan av statens organisationsnämnd utfört tidsstudier vid

länsstyrelsen i Stockholms län. Pensionsgrundande inkomster beräknades

därvid på grundval av 1957 års självdeklarationer inom vissa taxeringsdistrikt.

På grundval av dessa tidsstudier har nämnden med vederbörliga

justeringar och tillägg för spilltid in. in. uppskattat den genomsnittliga tidsåtgången

för beräkning och kollationering av pensionsgrundande inkomst

till 4 minuter per deklaration. Antalet utredningsfall har uppskattats till

omkring 10 procent av totala antalet deklarationer. Varje utredning har

antagits komma att kräva 20 minuter utöver de 4 minuterna för beräkning

och kollationering. Detta påverkar tidsåtgången på sätt, som framgår av

följande uppställning:

90 deklarationer ä 4 minuter = 360 minuter

10 deklarationer ä 24 minuter = 240 minuter

100 deklarationer = 600 minuter

Den genomsnittliga tiden för behandling av en deklaration har med hänsyn

härtill av nämnden beräknats till 6 minuter, vilket innebär, att en befattningshavare

medhinner 10 deklarationer i timmen. Med utgångspunkt

från att arbetet i stort sett avses skola utföras under tiden den 15 april—

den 15 september, då personalens semester infaller och sommartid tilllämpas,

har administrationsnämnden kommit fram till att en befattningshavare

under nämnda period kan medhinna 6 300 deklarationer.

I fögderierna beräknas antalet deklarationer i procent av invånarantalet

utgöra 57,3. Under förutsättning att arbetet med tilläggspensioneringsgöro
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

målen skulle sysselsätta den under förut angivna tidsperiod behövliga personalen

under hela året, anses personalbehovet med utgångspunkt från

nämnda procenttal och från de gjorda tidsstudierna kunna beräknas till

en befattningshavare per 11 000 invånare. Vid beräkning av det totala behovet

av mera fast anställda befattningshavare i fögderierna har sådan

befattningshavare ansetts erforderlig, då vederbörande kan beräknas bli fullt

sysselsatt minst 80 procent av arbetstid under ifrågavarande tidsperiod.

Vid lägre sysselsättningsgrad har räknats med tillfällig biträdespersonal.

Efter nu angivna beräkningsgrunder har nämnden beräknat personalbehovet

i de 156 fögderierna till 377 fasta befattningshavare och tillfällig

arbetskraft motsvarande 20 årsanställda biträden.

Inom varje fögderi anses en befattningshavare behövas för ledningen av

de ifrågavarande arbetsuppgifterna och för handläggning av främst de

mera komplicerade utredningsärendena. Denna befattningshavare bör enligt

nämndens mening vara kansliskrivare i 10 lönegraden eller kontorist

i 9 lönegraden. Nämnden har med hänsyn till de stora krav som måste

ställas på vederbörande i fråga om kunnighet, noggrannhet och omdöme

utgått från den högre lönegraden vid kostnadsberäkningarna. I fråga om

övriga befattningar har räknats med kanslibiträdestjänster. Eftersom även

den tillfälliga personalen bör vara väl kvalificerad, har ersättningen till

denna beräknats efter samma grund som för kanslibiträden.

Vid bedömningen av personalbehovet i de 32 städerna med egen uppbördsförvaltning

konstateras först, att antalet invånare i dessa städer för

närvarande uppgår till ca 2 570 000. Antalet avlämnade deklarationer därstädes

kan beräknas uppgå till närmare 65 procent av invånarantalet eller

till ca 1 650 000. Den erforderliga personalen beräknas med ledning härav

till 262 befattningshavare. Vid kostnadsberäkningarna har nämnden ltgått

från att inom varje uppbördsförvaltning minst en av denna personal skall

vara kansliskrivare. För större uppbördsförvaltningar har räknats med en

kansliskrivare på ungefär fem biträden. För de största uppbördsförvaltningarna

har dessutom räknats med en kontor sskrivare i 13 lönegraden för

i runt tal tio kansliskrivare och kanslibiträden. I enlighet härmed har den

för ifrågavarande uppbördsförvaltningar avsedda personalen vid kostnadsberäkningarna

antagits komma att uppgå till 20 kontorsskrivare, 58 kansliskrivare

och 204 kanslibiträden.

De årliga lönekostnaderna för den ifrågavarande personalen enligt 1959

års lönenivå och ortsgrupp 4 samt efter näst högsta löneklassen i varje lönegrad

har nämnden beräknat på sätt framgår av följande tabell.

Härtill kommer kostnader för sociala förmåner, vilka beräknats till 23

procent av lönekostnaderna. För den ifrågavarande personalen skulle enligt

nämnda beräkningsgrund kostnaderna för sagda förmåner uppgå till

1 151 384 kr. för år inom fögderiförvaltningen och till 813 615 kr. för år

inom städer med egen uppbördsförvaltning. Sammanlagda personalkostna
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 är 1959

85

Tjänster

Årslön per tjänst

kr.

Summa

kr.

Totalt

kr.

Fögderierna

156 kansliskrivare i A 10.............

241 kanslibiträden i A7..............

13 848

11 808

2 160 288

2 845 728

5 006 016

Berörda städer

20 kontorsskrivare i A13...........

58 kansliskrivare i A 10.............

204 kanslibiträden i A 7..............

16 272

13 848

11 808

325 440

803 184

2 408 832

3 537 456

8 543 472

derna kan alltså beräknas till (8 543 472 + 1 151 384 + 813 615 —) avrundat

10 500 000 kr.

Arbetet med beräkningen av pensionsgrundande inkomst kommer såsom

nämnts att pågå i huvudsak under tiden 15 april—15 september. Därefter

följer vissa efterarbeten, främst sortering av aviseringskorten innan

dessa senast den 15 oktober överlämnas till vederbörande centralsjukkassa

för registrering. Bland övriga hithörande uppgifter märkes ändringar av

tidigare beräknade pensionsgrundande inkomster, införande i debiteringslängd

av försäkrades tilläggspensionsavgifter och ev. av uppgifter om pensionsgrundande

inkomster samt noteringar på debetsedel å slutlig skatt

om sådana avgifter och inkomster samt medverkan vid kontroll av att

försäkrades tilläggspensionsavgifter erlagts. Till göromål som sammanhänger

med tilläggspensioneringen hör också kontroll av arbetsgivares uppgifter

för beräkning av arbetsgivaravgifter, innefattande bl. a. bokgranskning.

Det är emellertid sannolikt att de nu berörda arbetsuppgifterna inte

kan bereda den förut angivna personalen full sysselsättning under hela året.

Enligt nämndens mening bör de nytillkomna arbetsuppgifterna hos de

lokala skattemyndigheterna ingå såsom en del av dessa myndigheters arbetsuppgifter

utan att någon särskild personal avdelas uteslutande för de

nya arbetsuppgifterna. Den redan befintliga personalen kan alltså i den

mån så befinnes möjligt utnyttjas för pensionsarbetet och de nyanställda

befattningshavarna bör på motsvarande sätt kunna utnyttjas för göromål

av nu förekommande slag. Den nedsättning av de beräknade personalkostnaderna

som därför bör göras är givetvis mycket svår att närmare uppskatta.

Enligt nämndens mening synes en nedsättning med 20 procent vara

rimlig. Nämnden beräknar därför de av tilläggspensioneringen föranledda

personalkostnaderna hos de lokala skattemyndigheterna till (80 procent av

10 500 000 =) 8 400 000 kr.

Beträffande lokalkostnaderna har det inte varit möjligt för nämnden att

göra annat än en mycket grov uppskattning. Varje anställd har ansetts behöva

ett lokalutrymme om 10 m2. Hyran har antagits uppgå till genomsnittligt

70 kr. för in2 i fögderierna och till 80 kr. för in2 i städer med egen

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

uppbördsförvaltning. I fögderierna kommer att krävas lokalutrymmen för

ytterligare ca 500 personer och i berörda städer för ytterligare ca 300 personer.

Härvid bär inräknats även arbetsplatser för de tillfälliga biträden,

som blir erforderliga endast några månader om året. Lokalkostnaderna för

år räknat skulle efter dessa beräkningsgrunder öka inom fögderierna med

ca 350 000 kr. och inom städerna med 240 000 kr. eller med tillhopa 590 000

kr., vilket belopp avrundas till 600 000 kr. för år.

Övriga kostnader hos lokala skattemyndigheter anser sig nämnden med

grov uppskattning kunna beräkna till 10 procent av de på tilläggspensioneringen

belöpande kontanta löneförmånerna, vilket för fögderierna innebär

en årlig kostnad av 400 000 kr. och för städer med egen uppbördsförvaltning

av 300 000 kr. eller av tillhopa 700 000 kr.

Hos länsstyrelser in. fl. uppkommer kostnader för tryckning av

blanketter till inkomst- och aviseringskort, vilka skall utgöra en del av

blanketterna till debetsedlarna å slutlig skatt. Merkostnaden för dessa blanketter

uppskattas till 80 000 kr. för år och kostnaden för länsstyrelsernas

arbete med att tilltrycka identifieringsuppgifter på korten till 50 000 kr.

om året, eller tillhopa 130 000 kr.

På länsstyrelsernas uppbördssektioner och hos lokal skattemyndighet i

städer med egen uppbördsförvaltning uppkommer visst merarbete genom

den kontroll, som erfordras av att de försäkrades tilläggspensionsavgifter

erlagts. Arbetskraftsbehovet för införande i debiteringslängd av erlagd preliminär

B-skatt har på grundval av uppgifter från länsstyrelserna om uppskattad

tid för nuvarande arbete med införande av preliminär skatt i debiteringslängd

för hela riket uppskattats till 40 arbetsmånader för biträdespersonal.

Antalet undersökningsfall har uppskattats till 30 000 i hela landet.

Vid ett antagande, att varje utredning kräver 15 minuter skulle för detta

ändamål komma att erfordras 50 arbetsmånader. Det totala biträdesbehovet

för dessa arbetsuppgifter vid länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna

i städer med egen uppbördsförvaltning skulle sålunda uppgå till 90

biträdesmånader. Årskostnaden härför kan antagas uppgå till i runt tal

75 000 kr., varav 35 procent eller 26 000 kr. beräknas falla på städer med

egen uppbördsförvaltning.

De sammanlagda årskostnaderna hos lokala skattemyndigheter

och länsstyrelser uppgår således enligt nämndens beräkningar till

(8 400 000 + 600 000 + 700 000 + 130 000 + 75 000 =) 9 900 000 eller i runt

tal 10 milj. kr., varav 4 milj. kr. faller på städer med egen uppbördsförvaltning.

Härtill kommer vissa engångskostnader för inventarier in. in., av administrationsnämnden

beräknade till 800 000 kronor.

Enligt vad som redovisats i avsnittet om organ för registrering av pensionsgrundande

inkomst uppskattar administrationsnämnden de årliga kost
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

naderna för centralsj ukkassorna till 1 500 000 kr. och deras engångskostnader

till 800 000 kr.

Beträffande riksförsäkringsanstaltens kostnader för debitering

och uppbörd av arbetsgivaravgifter in. in. upplyser administrationsnämnden

till en början, att det inom riksförsäkringsanstalten år 1958 utarbetats

förslag om övergång från nuvarande i huvudsak manuella metod till

hålkortsmetod i fråga om debitering och uppbörd av arbetsgivares avgifter

för yrkesskadeförsäkring i anstalten och bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna.

En sådan omläggning av arbetet beräknas enligt förslaget

medföra en årlig nettobesparing på ca 400 000 kr., utgörande skillnaden

mellan det belopp, varmed personalkostnaderna väntades minska och den

ökade kostnaden för maskinella hjälpmedel in. in. Med utgångspunkt från

riksförsäkringsanstaltens beräknade kostnader för arbetet med nuvarande

arbetsgivaravgifter m. m. enligt den föreslagna nya metoden har inom anstalten

beräknats de kostnadsökningar, som skulle uppkomma därest anstalten

i enlighet med nämndens förslag tillföres uppgiften att debitera och

uppbära arbetsgivaravgifter till tilläggspensioneringen. Kostnadsökningen

har uppskattats till 900 000 kr., varav 650 000 kr. i lönekostnader för 30

å 35 befattningshavare. Då övergången till hålkortsdebitering i fråga om

nuvarande arbetsuppgifter förväntas medföra en kostnadsminskning på omkring

400 000 kr., blir emellertid den reella kostnadsökningen för anstalten

väsentligt mindre än det angivna beloppet 900 000 kr.

För övriga arbetsuppgifter, som ankommer på riksförsäkringsanstalten

i egenskap av pensionsmyndighet beräknar nämnden en årlig kostnad av

150 000 kr. och för ökade lokalkostnader 50 000 kr. om året.

De sammanlagda årskostnaderna för riksförsäkringsanstalten uppgår således

till (900 000 + 150 000 + 50 000 =) 1 100 000 kr. Engångskostnaderna

för riksförsäkringsanstaltens del uppskattas till 500 000 kr., varav 100 000

för kostnader i samband med anskaffande av hålkortsmaskiner och 400 000

kr. för tryckning och distribution av upplysningsbroschyrer till allmänheten.

Administrationsnämnden har bland kostnaderna för tilläggspensioneringen

även upptagit ett belopp av 500 000 kr. för pensionsstyrels

e n s räkning år 1963. Detta belopp avser kostnader för pensionsutbetalningarna,

som börjar nämnda år och som lämpligen anses böra ske samtidigt

med utbetalning av folkpension och handhavas av pension sstyrelsen.

De av administrationsnämnden i det föregående uppskattade administrationskostnaderna

för tilläggspensioneringen av mera stadigvarande natur

uppgår till (10 000 000 + 1 500 000 + 1 100 000 + 500 000 =) 13 100 000 kr.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

På längre sikt tillkommer utgifter för prövning och övrigt handhavande av

pensionsansökningar, besvärsorganisationen, utbetalningar samt den statistik,

som kan tinnas erforderlig. Likaså torde böra beräknas visst belopp såsom

ersättning till postverket för den portofrihet, som förulsättes komma

att föreligga i fråga om myndigheternas postförsändelser rörande tilläggspensioneringen.

V issa utgifter för förvaltningen av allmänna pensionsfonden

uppkommer också. Nämnden anser inte möjligt att nu uppskatta de

nämnda tillkommande kostnaderna för tilläggspensioneringen, vilka i stor

utsträckning framkommer först efter fördelning av gemensamma administrationskostnader

mellan de olika socialförsäkringarna. Emellertid synes

det nämnden vara realistiskt att räkna med att tilläggspensioneringens årliga

administrationskostnader kommer att på längre sikt utgöra ungefär en

procent av de avgifter, som framdeles kan antagas bli erforderliga för försäkringens

finansiering. I nuvarande penningvärde motsvarar detta en kostnadssumma

i storleksordningen 20 milj. kr.

Angående sättet för täckande av administrationskostnaderna

inom tilläggspensioneringen hänvisar administrationsnämnden till

att det i prop. 1959: 100 förutsattes, att samtliga kostnader, som föranledes

av tilläggspensioneringens förvaltning, skall belasta pensioneringen. Fråga

uppkommer emellertid huruvida kostnaderna skall förskjutas av staten

resp. av de städer, som har egen uppbördsförvaltning, och förSt i efterhand

regleras av pensioneringen eller huruvida tilläggspensioneringen skall successivt

tillhandahålla medel efter en mera provisorisk beräkning, varvid en

definitiv avräkning sker senare. Enligt nämndens mening bör principen vara

att staten och de berörda städerna i finansiellt avseende betungas så litet

som möjligt av tilläggspensioneringens administration. Detta blir fallet om

den sistnämnda metoden för kostnadstäckning begagnas. Nämnden anser

sålunda, att denna metod bör användas och att därvid före utgången av varje

kvartal en fjärdedel utgives av den ersättning, som enligt provisorisk beräkning

belöper på ett visst kalenderår. Då en definitiv avräkning skall ske

förutsattes denna komma till stånd snarast möjligt efter kalenderårets

utgång.

Vad angår de olika kostnader, som redovisats i det föregående, anför

nämnden, alt kostnaderna för arbetet inom de lokala skattemyndigheterna

och länsstyrelserna i första hand kommer att åvila dels staten och dels de

städer, som har egen uppbördsförvaltning. Enligt nämndens mening bör

ersättningen från tilläggspensioneringen för dessa kostnader kunna utgå

efter en schablonmässig beräkning, som anknyter antingen till hela invånarantalet

eller till antalet invånare i akliv ålder eller till antalet avgivna

deklarationer, vilka föranleder prövning för bestämmande av pensionsgrundande

inkomst, el. dyl. Emellertid anser nämnden inte lämpligt att innan

åtminstone något års erfarenheter föreligger taga mera definitiv ställning

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

till detta spörsmål. Intill dess föreslås, att pensioneringen skall tillhandahålla

penningmedel successivt efter mera provisoriska grunder. Med hänsyn

till de faktiska uppbördskostnaderna anses en viss differentiering böra

ske så att den provisoriska ersättningen för år och invånare räknat fastställes

till kr. 1:60 för Stockholm, kr. 1:40 för Göteborg och Malmö och

kr. 1: 25 för landet i övrigt. Nämnda beräkningsgrund skulle medföra att

pensioneringen skulle från och med år 1961, då de lokala skattemyndigheternas

arbetsuppgifter för tilläggspensioneringen begynner, ha att erlägga

inemot 10 milj. kr. för år räknat, vilket nära överensstämmer med den

kostnad för förevarande ändamål med vilken nämnden räknat i det föregående.

För kostnaderna av engångsnatur, vilka uppskattats till 0,8 milj. kr.,

kunde under år 1961 av pensioneringen erläggas kr. 0: 10 per invånare inom

resp. områden.

Kostnaderna för registreringen m. m. hos de allmänna centralsjukkassorna

har i det föregående uppskattats till omkring 1,5 milj. kr. Om ersättningen

för kassornas utgifter provisoriskt fastställes till kr. 0: 15 per år

och invånare inom resp. områden skulle till kassorna successivt, i avbidan

på en slutreglering, betalas 1,1 milj. kr. för år. Med hänsyn till den betydande

säkerhetsmarginal, som nämndens uppskattning torde inrymma, synes

en provisorisk reglering efter nu angiven grund vara godtagbar. I detta

fall föreslås, att den provisoriska ersättningen skall utgå först från och med

den 1 juli 1961. För kostnader av engångsnatur, beräknade till 0,8 milj. kr.,

bör även i detta fall kr. 0: 10 per invånare inom resp. kassaområde kunna

erläggas under år 1961.

Merkostnaderna på grund av tilläggspensioneringen för debiterings- och

uppbördsarbetet inom riksförsäkringsanstalten inställer sig redan från och

med slutet av år 1959. Med hänsyn härtill kan det bli nödvändigt att under

år 1960 utgiva ett något större belopp från tilläggspensioneringen än det

förut uppskattade beloppet 1,1 milj. kr. Härutöver bör pensioneringen

ersätta de kostnader av engångsnatur, som i det föregående berörts. För pensionsstyrelsen

torde några mera väsentliga utgifter för tilläggspensioneringen

inte uppkomma förrän sista halvåret 1962.

Beträffande redovisningen av statens utgifter för tilläggspensioneringen

och den staten tillkommande ersättningen härför uttalar nämnden, att den

kan tillgå antingen så att vederbörande anslag uppräknas med de belopp,

som för tilläggspensioneringens räkning skall bestridas från anslagen, och

att staten tillföres motsvarande belopp å särskild inkomsttitel eller så att

anslagsbeloppen fastställes under hänsynstagande till att anslagen såsom

särskilda uppbördsmedel tillgodoföres den från tilläggspensioneringen utbetalade

ersättningen för kostnader, som hänför sig till pensioneringen. Vid

valet av alternativ för kostnadsredovisningen torde böra beaktas önskvärdheten

av att tilläggspensioneringens kostnader inte redovisas i riksstaten.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Denna synpunkt finner nämnden tala för det sistnämnda av de båda nu

skisserade alternativen.

Grunderna för beräkningen av de ersättningar, som enligt vad förut sagts

skall tillkomma statsmyndigheter, vissa städer och de allmänna centralsjukkassorna,

bör enligt nämndens förslag fastställas av Konungen. Det

skall sedan ankomma på riksförsäkringsanstalten att i enlighet med dessa

grunder fastställa ersättningarnas storlek samt från styrelserna för den

allmänna pensionsfonden rekvirera erforderliga medel för ersättningarnas

utbetalande.

Yttranden

Allmänt

Administrationsnämndens huvudtanke att man till dess en mera slutlig

lösning av frågorna om socialförsäkringens administration kan uppnås bör

anlita befintliga organ för de förvaltningsuppgifter rörande tilläggspensioneringen,

som blir aktuella under de närmaste åren, har vunnit allmänt

gillande i remissyttrandena. Länsstyrelsen i Östergötlands län hälsar sålunda

med tillfredsställelse, att redan befintliga organ kan utnyttjas och att

tillskapandet av nya kunnat undvikas. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser,

att utspridningen på många organ visserligen försvårar överskådlighet och

skapar samordningsproblem men å andra sidan medför en smidig förvaltningsapparat

till rimlig kostnad. Länsstyrelsen har därför intet att i princip

erinra mot förslaget. Stockholms stad anser, att frågan om tilläggspensioneringens

organisation genom förslaget erhållit en i det stora hela mycket

god lösning. På liknande sätt uttalar sig länsstyrelsen i Stockholms län och

Föreningen Sveriges kronokamrerare. Inte heller statens organisationsnämnd

har något att invända mot att de organisatoriska och administrativa frågorna

tills vidare löses i huvudsak enligt förslaget. Organisationsnämnden framhåller

emellertid, att den förordade administrationen av tilläggspensioneringen

i flera avseenden bör betraktas som en lösning på relativt kort sikt i

avvaktan bl. a. på resultatet av administrationsnämndens kommande utredning

av frågan om en samordning i administrativt hänseende mellan socialförsäkringens

olika grenar. Spörsmålet om användning av automatiska databehandlingsmaskiner

inom folkbokförings- och uppbördväsendet kan enligt

organisationsnämndens uppfattning även komma att påverka organisationen

och det administrativa förfarandet för tilläggspensioneringens del.

Sistnämnda synpunkt behandlas även av uppbördsorganisationskommittén,

som påpekar att det med hänsyn till pågående utredningar inte varit möjligt

för administrationsnämnden att förutse hur en samordning av tilläggspensioneringens

administration med ett eventuellt nytt folkbokförings- och uppbördssystem

skall kunna åstadkommas. Kommittén framhåller emellertid

vikten av att en sådan samordning kommer till stånd. Försäkringsinspek
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

tionen betonar, att organisationen fortlöpande måste övervakas och att om

en annan uppbyggnad befinnes lämplig den provisoriska anknytningen till

olika organ inte får hindra eller försvåra en omläggning. Merkostnaden vid

en sådan omorganisation anser inspektionen böra godtagas som ett rimligt

pris för att det nya pensionssystemet skall kunna genomföras utan dröjsmål.

Organ för bestämmande av pensionsgrundande inkomst

Remissorganen tillstyrker på ett undantag när administrationsnämndens

förslag om att den pensionsgrundande inkomsten skall fastställas av d e

lokala skattemyndigheterna. Sålunda yttrar riksräkenskapsverket

att, även om denna arbetsuppgift till sin natur närmast synes vara

att jämföra med taxering, det av praktiska skäl inte bör ifrågakomma att

belasta taxeringsnämnderna med densamma. Kammarrätten finner i likhet

med administrationsnämnden, att det inte är lämpligt att ålägga taxeringsnämnderna

ett så betydande merarbete, som fastställandet av pensionsgrundande

inkomst innebär. Detta arbete skulle uppenbarligen i stor

utsträckning inkräkta på taxeringsnämndernas egentliga arbetsuppgifter

och således stå i strid med de år 1956 beslutade omläggningarna av taxeringsarbetet.

Eftersom deklarationerna nu för längdföring överlämnas till

de lokala skattemyndigheterna talar enligt kammarrättens mening övervägande

skäl för att uppdra åt dessa myndigheter att fastställa pensionsgrundande

inkomst trots att detta medför risk för visst dubbelarbete och kollisioner

med beskattningsmyndigheternas verksamhet. Särskilt med hänsyn

till de arbetsuppgifter, som de lokala skattemyndigheterna redan har på

taxeringsväsendets område, är det enligt centrala uppbördsnämndens mening

endast följdriktigt att de tas i anspråk även då det gäller beräkning

av pensionsgrundande inkomst. Även uppbördsorganisationskommittén finner

administrationsnämndens förslag välbetänkt och anser det vara det ur

administrativ synpunkt enda rimliga. Enligt kommitténs mening synes

denna lösning lämplig även med hänsyn till att de lokala skattemyndigheterna

i ett eventuellt nytt folkbokförings- och uppbördssystem kan beräknas

få vissa arbetsuppgifter beträffande tilläggspensioneringen. Sveriges häradsskrivarförening

citerar ett uttalande av dåvarande chefen för finansdepartementet

i prop. 1953: 100 med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet

in. m., enligt vilket yttrande nya uppgifter inte bör åläggas de

lokala skattemyndigheterna i andra fall än då detta påkallas av önskemålet

att genomföra verkligt betydelsefulla reformer. Enligt föreningens mening

får emellertid tilläggspensioneringen anses vara en sådan reform, som för

sitt lyckliga genomförande gör anspråk på de lokala skattemyndigheternas

helhjärtade medverkan och intresse. Inte heller Föreningen Sveriges kronokamrerare

vill motsätta sig att de lokala skattemyndigheterna skall handha

fastställandet av pensionsgrundande inkomst och föreningen uttalar, att

administrationsnämnden redovisat starka skäl till stöd för sitt förslag.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Samtliga länsstyrelser, som yttrat sig över betänkandet, tillstyrker förslaget

om att arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst skall

anförtros de lokala skattemyndigheterna. Länsstyrelsen i Östergötlands

län yttrar sålunda, att det inte torde finnas någon tvekan om att de lokala

skattemyndigheterna är bättre skickade än andra nu befintliga organ att

handha denna uppgift. Härför talar enligt länsstyrelsens mening inte blott

att dessa myndigheter har god lokal- och personkännedom utan även den

omständigheten att det är av vikt, att den myndighet som skall bestämma

pensionsgrundande inkomst har insikt i taxeringsfrågor. Länsstyrelsen

påpekar, att riksförsäkringsanstalten i egenskap av central pensionsmyndighet

skall ha befogenhet att lämna de lokala skattemyndigheterna direktiv

i vad gäller arbetet för tilläggspensioneringens räkning. Eftersom de lokala

skattemyndigheterna är underställda länsstyrelserna, finnes möjlighet till

intressekollisioner. Då emellertid arbetsrutinen på det ifrågavarande området

redan från början blir i detalj preciserad, anser länsstyrelsen att risken

för dylika konflikter är starkt begränsad.

Sistnämnda problem behandlas även av länsstyrelsen i Värmlands län,

som anser att någon begränsning av länsstyrelsernas befogenheter inte bör

ifrågakomma. Riksförsäkringsanstaltens befogenheter bör inskränkas till

rätten att utfärda råd och anvisningar, medan befälsrätten oinskränkt bör

tillkomma länsstyrelsen. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län kommer den

omständigheten att länsstyrelserna ställts utanför den föreslagna organisationen

att menligt inverka på dess effektivitet. Länsstyrelsen anser därför,

att fördelarna med den föreslagna organisationen på längre sikt inte kan

tryggas annat än genom att länsstyrelserna anknytes till de nya arbetsuppgifterna

i lämpliga former.

Förslaget att de lokala skattemyndigheterna skall bestämma den pensionsgrundande

inkomsten har föranlett yttrande i avstyrkande riktning

endast från besvärssakkunniga, som inte finner administrationsnämndens

skäl mot att anförtro taxeringsnämnderna denna uppgift bärande. Besvärssakkunniga

anser, att den närmast till hands liggande och mest rationella

ordningen är att taxeringsnämnderna i samband med taxeringen fastställer

de grundläggande beloppen för pensionsgrundade inkomst och att de lokala

skattemyndigheterna därefter närmare uträknar densamma med avdrag av

basbelopp in. m. Enligt de sakkunnigas mening skulle vidare en bättre

instansordning erhållas genom att den bleve densamma som för taxeringsmålen.

Vad särskilt angår förhållandena i Stockholm uttalar riksskattenämnden,

att det inte finns anledning att splittra skattemyndigheternas

uppgifter och att några skäl för att lägga uppgiften att fastställa pensionsgrundande

inkomst hos överståthållarämbetets skatteavdelning i stället

för hos Stockholms uppbördsverk inte föreligger. Stockholms stad anser,

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

att goda motiv kunde anföras för att anförtro arbetet åt nämnda skatteavdelning

och yttrar.

Arbetet är till sin natur statligt och borde därför om möjligt omhänderhas

av ett statligt organ. Frågan om ersättning till staden från statsverket

skulle då icke alls få samma räckvidd som när uppbördsverket anlitas för

arbetet. Särskilt inför ett förestående förstatligande av uppbördsväsendet

borde om möjligt undvikas att lägga nya uppgifter på de kommunala uppbördsverken;

ett komplicerande av förstatligandeproceduren torde bli följden.

Det kan vidare andragas, att fastställandet av den pensionsgrundande

inkomsten står taxeringsarbetet mycket närmare än det står debiteringsarbetet.

Slutligen är det sannolikt, att skatteavdelningen bättre än uppbördsverket

kan komma till rätta med det sysselsättningsproblem, som

anmäler sig genom att viss tid av året icke erfordras den personalförstärkning,

som under övrig del av året är nödvändig.

Staden framhåller dock, att ett förläggande av arbetet till överståthållarämbetets

skatteavdelning skulle medföra svårbemästrade frågor rörande

arbetsgången och andra olägenheter av arbetsteknisk art i förhållandet mellan

skatteavdelningen och stadens uppbördsverk. Rikssystemet anses därför

vara att föredraga även för Stockholms del.

Överståthållarämbetet framhåller, att dess skatteavdelning har en annan

ställning i förhållande till Stockholms uppbördsverk än länsstyrelserna

gentemot de lokala skattemyndigheterna inom länen. Vid den senaste omorganisationen

av taxeringsväsendet uppbyggdes de lokala skattemyndigheterna

inom länen såsom kombinerade uppbörds- och taxeringsmyndigheter.

Sålunda anknöts det nya systemet med taxeringsassistenter till de lokala

myndigheterna. Dit har även deklarationsmaterialet (för fysiska personer)

förlagts och dit kan allmänheten på orten i första hand vända sig i skattefrågor

av olika slag. För Stockholms del bibehölls vid taxeringsreformen den

kommunala myndigheten vid sina tidigare mera begränsade arbetsuppgifter

med debitering, kreditering etc. Överståthållarämbetet har alltså en

härutinnan väsentligt annan funktion än länsstyrelserna, som närmast är

allmänt övervakande organ. För länens del måste det mot denna bakgrund

vara mest ändamålsenligt att förlägga pensionsberäkningen till de lokala

myndigheterna. För Stockholms del finnes enligt överståthållarämbetets

mening inte något motsvarande skäl för att pensionsberäkningen skulle

åläggas den lokala myndigheten. Ämbetet anför att, om bestyret med beräkning

av pensionsgrundande inkomst lägges på Stockholms uppbördsverk,

detta skulle innebära ett avsteg även från den allmänna principen att icke

splittra med varandra nära sammanhängande arbetsuppgifter å olika myndigheter.

Följden av en dylik splittring skulle bli att i Stockholm tillskapades

en annan och väsentligt sämre ordning än som avses skola gälla för

riket i övrigt. I stället anser överståthållarämbetet att det finns förutsättningar

att skapa ett enklare, effektivare och mindre kostnadskrävande

system, som i huvuddrag skisseras sålunda.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Det synes ligga nära till hands att för Stockholms del låta ämbetets

tjänstemän i de s. k. särskilda taxeringsnämnderna samtidigt med att de

genomgå deklarationerna ifylla pensionsinkomstkorten, vilka ligga insorterade

i deklarationerna. Envar tjänsteman behandlar genomsnittligt 10 å

15 deklarationer per dag och merarbetet ter sig ganska oväsentligt, då det

kan ske i direkt anslutning till genomgången av deklarationerna. Endast

kollationeringen skulle då behöva verkställas av annan tjänsteman, vilket

bör kunna ske omedelbart allt eftersom taxeringsarbetet fortskrider. I de

särskilda nämnderna handläggas ca 70 000 deklarationer för fysiska personer.

Försöksvis bör även ordförande och kronoombud i lokala taxeringsnämnder

anlitas att, mot någon mindre extra ersättning, utföra samma

arbete. Då siffermaterialet i deklarationen och innehållet i löneuppgifterna

ändå är aktuellt, bör ifyllandet av inkomstkortet vara relativt mycket

mindre arbetskrävande än då någon ny person skall genomgå deklarationsmaterialet.

Något väsentligt intrång i taxeringsarbetet torde det icke bli

fråga om. Framhållas må att det helt övervägande antalet taxeringsfunktionärer

i nämnderna i Stockholm utgöres av statliga och kommunala tjänstemän,

som ha god vana vid blanketter och som i övrigt måste vara fullt

kapabla att rätt ifylla pensionsinkomstkorten. Kollationeringsarbetet bör

kunna ske fortlöpande och taga sin början i mitten av mars och vara avslutat

i mitten av juli, bortsett från särskilda utredningsfall.

Vad angår det tekniska förfarandet vid fastställande av pensionsgrundande

inkomst uttalas i en del remissyttranden farhågor för att

den tid, inom vilken arbetet skall vara avslutat, tillmätts alltför knappt.

Föreningen Sveriges kronokamrerare anser det önskvärt att nämnda tid

utsträckes för åstadkommande av arbetsutjämning. Länsstyrelsen i Jämtlands

län föreslår, att tiden förlänges till den 30 september, och uttalar att

uppsorteringen av aviseringskorten likväl bör kunna medhinnas till den

15 oktober. Kronokamreraren i Hälsingborg anser det möjligt att förskjuta

sluttiden till den 20 november.

Nödvändigheten av att den pensionsgrundande inkomsten angives på

debetsedeln å slutlig skatt ifrågasättes av länsstyrelsen i Värmlands län, som

förordar, att de försäkrade i stället erhåller underrättelse om den pensionsgrundande

inkomsten genom en kopia av aviseringskortet. Föreningen Sveriges

kronokamrerare anser, att separat uppgift bör kunna utsändas därest

noteringen å debetsedeln inte medhunnits, varom i så fall anteckning å

debetsedeln bör göras.

Riksarkivet ifrågasätter om inte inkomstkorten, som enligt administrationsnämndens

förslag skall förstöras efter 6 år, bör bevaras. Härigenom

skulle enligt riksarkivets mening naturligare och säkrare möjligheter att

rekonstruera pensionskorten erhållas än genom den av nämnden föreslagna

mikrofotograferingen.

Organ för registrering av pensionsgrundande inkomst

I valet mellan central eller lokal registrering av de pensionsgrundande

inkomsterna har det stora flertalet remissorgan stannat för det senare alter
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

nativet. Administrationsnämndens förslag att registreringen skall handhas

av de allmänna centralsj u k kassorna tillstyrkes av statskontoret,

som anser att en central registrering, särskilt som den skulle sammankopplas

med automatisk databehandlingsmetod, för närvarande är förenad

med sådana osäkerhetsmoment att den knappast är tillrådlig. I vart

fall måste, innan en central registrering kan ifrågakomma, klarhet först

vinnas om linjerna för det framtida folkbokförings- och uppbördsväsendet,

varom utredning pågår. Riksförsäkringsanstalten finner administrationsnämndens

skäl för att förorda centralsjukkassorna som registreringsorgan

bärande. Likaså ansluter sig Svenska sjukkasseförbundet till nämndens

förslag. Förbundet påpekar, att det för dagen endast gäller att planera för

ett övergångsskede i avvaktan på ett för hela socialförsäkringen gemensamt

system och att det därför synes riktigt att nu välja en anordning, som har

förutsättningar både att utan större kostnader och svårigheter utbytas mot

en annan vid det slutliga ställningstagandet och att infogas i en slutlig hela

socialförsäkringen omfattande organisationsplan. Förbundet framhåller vidare

att, även om ännu bättre möjligheter till service gentemot allmänheten

måhända skulle kunna ernås med registreringen förlagd till lokalsjukkassorna,

övervägande skäl, framför allt säkerhetssynpunkter, talar till förmån

för centralsjukkassorna.

Länsstyrelsen i Östergötlands län delar helt administrationsnämndens

uppfattning att en lokal registrering åtminstone i det inledande skedet är att

föredraga framför en central registrering. Även länsstyrelsen i Kopparbergs

län tillstyrker nämndens förslag. Länsstyrelsen i Jämtlands län snuddar

vid tanken på länsstyrelserna som registreringsorgan men anser att en

önskvärd samordning av socialförsäkringens olika grenar talar emot en

sådan anordning. Länsstyrelsen ansluter sig därför till nämndens förslag

och åberopar vidare, att kassorna redan nu erhåller uppgifter av betydelse

för registreringen och att det är värdefullt för allmänheten att kunna

vända sig till kassorna i frågor, som rör den med sjukförsäkringen närbesläktade

tilläggspensioneringen. Trots tvivel på att sjukkasseorganisationen

vunnit erforderlig stadga för uppgifterna med registrering av pensionsgrundande

inkomster är länsstyrelsen i Hallands län dock inte beredd att

förorda något annat alternativ.

Pcnsionsstyrelsen anser övervägande skäl tala för en central registrering

men har ingenting att erinra mot att cenlralsjukkassorna tills vidare, till

dess pensionsstyrelsen får tillgång till en databehandlingsanläggning av

erforderlig kapacitet, handhar registreringen. Även databehandlingskommittén

håller för sannolikt, att en automatisk databehandlingsmaskin vid

en något senare tidpunkt med fördel kan användas inte blott för registreringen

utan även för heräkning av pensionsgrundande inkomst, debitering

och uppbörd av avgifter samt pensionsutbetalning. Enligt kommitténs uppfattning

kan dock väsentliga fördelar av att använda automatisk databe
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

handling för tilläggspensioneringens olika arbetsuppgifter vinnas först

genom integrering med ett automatiskt datamaskinsystem för skatter och

folkbokföring. Med hänsyn härtill anser kommittén, att administrationsnämndens

förslag är en godtagbar lösning under de närmaste åren. Kommittén

förutsätter därvid, att ett intensivt undersöknings- och förberedelsearbete

för övergång till automatisk databehandling samtidigt bedrives.

Landsorganisationen ansluter sig också till administrationsnämndens förslag

men anser att frågan bör hållas öppen för en framtida omprövning,

såvida en omorganisation inom andra delar av förvaltningen och utvecklingen

av databehandlingstekniken kan leda till lägre administrationskostnader.

Flera av de remissorgan, som förordar en lokal registrering, uttalar sig

till förmån för de lokala skattemyndigheterna som registreringsorgan.

Så är fallet med riksräkenskapsverket, som framhåller att arbetets

omfång skulle kunna nedbringas och att det särskilda aviseringsförfarandet

skulle bli överflödigt, om registreringen sker hos de lokala skattemyndigheterna.

Riksskattenämnden ifrågasätter, om inte de lokala skattemyndigheterna

från organisatorisk synpunkt är att föredraga som registreringsorgan.

Även säkerhets- och servicesynpunkter talar för de lokala skattemyndigheterna

anser riksskattenämnden och anför som ytterligare skäl,

att registreringen bör anförtros åt ett organ, som handlar under statligt

ansvar. Vidare framhålles, att den personal hos de lokala skattemyndigheterna,

som skall syssla med beräkning av pensionsgrundande inkomst,

skulle kunna beredas jämnare sysselsättning om registreringen anförtroddes

åt dessa myndigheter. Liknande synpunkter framföres av centrala uppbördsnämnden,

som utgår från att registreringen är en liten arbetsuppgift,

lämplig att utföra då andra göroinål inte hindrar.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner att starka skäl talar för

centralsjukkassorna som registreringsorgan men anser likväl, att registrering

hos de lokala skattemyndigheterna bör övervägas. Dessa myndigheter,

som utför beräkningen av pensionsgrundande inkomst, har redan de flesta

personuppgifter, som erfordras för registreringen, och bör vara bättre skickade

än centralsjukkassorna att lämna eventuella upplysningar. Vidare

framhålles, att det arbetskrävande arbetet med aviseringskorten bortfaller

och att personalen kan beredas sysselsättning under tiden den 15 oktober—

den 31 januari, vilket eljest skulle ställa sig svårt. Argument av liknande

slag till förmån för registrering hos de lokala skattemyndigheterna åberopas

även av länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Värmlands län. Även

Föreningen Sveriges kronokamrerare anför synpunkter av angivet slag och

framhåller särskilt, att de lokala skattemyndigheterna ur allmänhetens synvinkel

bör äga företräde framför centralsjukkassorna som registreringsorgan,

eftersom de är sex gånger så många till antalet och allmänheten i

stor utsträckning kan förväntas komma att vända sig till de lokala skatte
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

myndigheterna med förfrågningar i pensionsangelägenheter på grund av

att debetsedlarna skall innehålla uppgifter om pensionsgrundande inkomst.

Uppbördsorganisationskommittén anser det kunna övervägas att låta de

lokala skattemyndigheterna ombesörja registreringen till dess denna kan

utföras centralt. Kooperativa förbundet framhåller fördelarna med en

central registrering och pekar bl. a. på att felmöjligheter vid flyttning mellan

olika registreringsområden undgås. Förbundet finner det tänkbart att

intill dess en sådan kan komma till stånd förlägga registreringen till de lokala

skattemyndigheterna i stället för centralsjukkassorna, vilkas huvuduppgifter

enligt förbundets mening står betydligt längre från pensioneringen

än skattemyndigheternas.

Till förmån för en c e n t r a 1 registrering redan från början uttalar

sig endast statistiska centralbyrån, som anser att en av centralbyrån

för leverans år 1961 beställd databehandlingsmaskin kan användas för

ändamålet. Försäkringsinspektionen anser, att en central registrering medelst

automatisk databehandlingsmetod är vida överlägsen registrering enligt

manuell metod. En decentraliserad registrering kommer enligt inspektionens

åsikt att försvåra en övergång till en avancerad teknik framdeles.

Inspektionen anser, att det hade varit av värde om administrationsnämnden

undersökt ett alternativ med central registrering enligt manuell metod

såsom en förberedelse för senare övergång till automatisk databehandling.

Även Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att de största fördelarna

är att söka i en central registrering.

Beträffande förslaget att uträkning av pensionspoäng skall

göras i samband med registreringen uttalar länsstyrelsen i Hallands län,

att en del arbete kommer att utföras i onödan om uträkningen görs årligen.

Länsstyrelsen anser därför att uträkningen bör anstå till dess fråga om

utgivande av en pensionsförmån blir aktuell. Kooperativa förbundet finner

att goda skäl föreligger för att överflytta beräkningen av pensionspoäng på

de organ, som fastställer pensionsgrundande inkomst, dvs. de lokala skattemyndigheterna.

Förbundet anser vidare, att de försäkrade alltid bör erhålla

underrättelse om pensionspoängens storlek. Svenska försäkringsbolags riksförbund

har en likartad uppfattning. Länsstyrelsen i Stockholms län finner,

att det hör övervägas om inte också den uträknade pensionspoängen

bör delgivas den försäkrade på debetsedeln å slutlig skatt, vilket kan ske om

registreringen och därmed också poänguträkningen utföres hos de lokala

skattemyndigheterna. Enligt länsstyrelsens uppfattning torde en felaktig

uträkning inte kunna komma att upptäckas på annat sätt än genom den

försäkrades egen kontroll. Liknande synpunkter framföres av centrala uppbördsnämnden

och Föreningen Sveriges kronokamrerare. Föreningen uttalar,

att uträkning av pensionspoäng skulle kunna få laga kraft, om ett be7

— Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 175

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

svärsförfarande motsvarande det som gäller beträffande beslut om pensionsgrundande

inkomst tillskapas.

Organ för debitering och uppbörd av avgifter

Administrationsnämndens förslag i dessa delar har så gott som genomgående

tillstyrkts eller lämnats utan erinringar i remissyttrandena. Stockholms

stad säger sig dock med viss tvekan tillstyrka systemet för uppbörd

av arbetsgivarnas avgifter. Tudelningen på riksförsäkringsanstalten

och de lokala skattemyndigheterna anses medföra olägenheter och

staden föreslår, att alternativet med riksförsäkringsanstalten som enda uppbördsmyndighet

bör prövas vid utredningen av uppbördsväsendets administration.

Kooperativa förbundet anser å andra sidan att det bör övervägas

om inte bestyret med arbetsgivaravgifterna helt bör överflyttas till de lokala

skattemyndigheterna.

Nämndens förslag att olika uppbördssystein för arbetsgivaravgifterna

skall komma till användning beroende på om avgiften överstiger 1 000 kr.

eller ej föranleder försäkringsinspektionen att ifrågasätta, om inte storleken

av avgiftsunderlaget i stället för avgiftens belopp bör vara avgörande

för skillnaden i uppbördssystem, detta för att alltför stora årliga förändringar

i detta system skall kunna undvikas. Alternativt föreslår inspektionen,

att beloppsgränsen höjes i takt med avgiftsuttagsprocentens ökning.

Socialförsäkringsbolagens förening anför, att avgiftsdebitering i samband

med skatteuppbörd är administrativt enklare, och förordar en höjning av

beloppsgränsen till förslagsvis 2 000 kr. För att debiteringssättet skall förbli

i princip oförändrat framföres tanken på att gränsen till en början sättes

lägre för att därefter successivt höjas. Även Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

uttalar sympatier för en höjning av beloppsgränsen, så

att avgiftsbetalningen i större utsträckning kan anknytas till skatteinbetalningen,

vilket enligt organisationens mening skulle innebära en förenkling

för mindre företag.

Svenska stadsförbundet finner det angeläget, att kommunernas avgiftsbetalning

till tilläggspensioneringen inte får till resultat att staten på kommunerna

övervältrar någon del av sina hittillsvarande pensionskostnader

för vissa kommunala befattningshavare, t. ex. inom det obligatoriska skolväsendet.

Bestyret med de försäkrades egna avgifter befaras av Föreningen

Sveriges kronokamrerare komma att innebära en inte oväsentlig

ökning av de lokala skattemyndigheternas arbete. Stockholms stad finner,

att det föreslagna systemet åtminstone för Stockholms del kommer att medföra

svårtillämpliga och arbetskrävande åtgärder för kontroll av avgiftsbetalningen

in. m. Staden anser därför, att det bör övervägas om inte en

separat uppbörd leder till mindre arbete och ett säkrare förfarande.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Besvärs förfarandet

De av administrationsnämnden framlagda förslagen rörande instansordningens

utformning i olika fall under tiden till dess en mera slutgiltig organisation

på detta område kan genomföras har i det stora hela inte föranlett

några invändningar i remissyttrandena. Sveriges häradsskrivarförening finner

reglerna för anförande av besvär vara enkla men fullt betryggande för

rättssäkerheten och vill särskilt uttrycka sin tillfredsställelse över förslaget

om att låta de lokala skattemyndigheterna utan omständigt besvärsförfarande

rätta uppenbara felaktigheter, som förelupit vid beräkning av pensionsunderlaget,

i synnerhet som allmänheten oftast finner en sådan ordning

vara den enda naturliga.

Önskvärdheten av en enhetlig högsta instans i socialförsäkringsärenden betonas

av försåkringsrådet, som beträffande de framlagda förslagen förordar

att riksförsäkringsanstalten skall äga rätt att genom underställning bringa

sina beslut under försäkringsrådets prövning. Svenska arbetsgivareföreningen

finner det otympligt, att en försäkrad, som själv har att erlägga avgift

för sin tilläggspensionering, skall behöva gå olika vägar vid besvär

rörande den pensionsgrundande inkomsten och besvär beträffande avgiften.

Enligt föreningens mening är det vidare önskvärt att försäkringen i besvärsmål

kan företrädas av ett allmänt ombud. Förslag av sistnämnda natur

framföres även av riksskattenämnden. En eftergranskning av beslut rörande

pensionsgrundande inkomst finner bcsvärssakkunniga påkallad i synnerhet

under försäkringens första år. Kooperativa förbundet framhåller, att

partsrepresentanter bör deltaga i besvärsprövningen, och anser, att en besvärsnämnd

skulle innebära en lämplig lösning av denna fråga.

Kammarrätten uttalar betänkligheter mot att rättsavgöranden hänskjutes

till förvaltande organ men föreslår ingen avvikelse från vad administrationsnämnden

förordar. Länsstyrelsen i Värmlands län finner att med förslagets

utformning i övrigt det enda möjliga är att besvär över beslut om

pensionsgrundande inkomst föres hos riksförsäkringsanstalten och vidare

till försåkringsrådet, ehuru det är beklagligt att en så viktig del av samhällslivet

därigenom går länsstyrelsen förbi. Häremot hävdar länsstyrelsen

i Malmöhus län, att länsstyrelserna bör inkopplas som besvärsorgan mellan

de lokala skattemyndigheterna och riksförsäkringsanstalten. Enligt riksräkenskapsverkets

uppfattning är det naturligt att besvär över riksförsäkringsanstaltens

beslut angående pensionsgrundande inkomst föres hos kammarrätten

i stället för försåkringsrådet. Överståthållarämbetet påtalar olägenheten

av att en försäkrad — i olika ordning — kan överklaga såväl inkomsttaxeringen

som beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Ämbetet

anser därför, att de besvär, som behandlas av riksförsäkringsanstalten och

försåkringsrådet, bör kunna inskränkas till frågor, som berör det civilrättsliga

arbetstagarbegreppet, och till tekniska spörsmål.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

; i

Kostnadsfrågor

De av administrationsnämnden gjorda beräkningarna rörande personalåtgång

och kostnader har i allmänhet inte rönt några invändningar

annat än på vissa punkter, som främst rör arbetet med fastställande

av pensionsgrundande inkomst. I denna del anför Sveriges lmradsskrivarförening,

att föreningen med tillfredsställelse ser att förstärkningen

av häradsskrivarkontorens biträdespersonal föreslås bestå av kansliskrivare

och kanslibiträden, vilket enligt föreningens mening också är nödvändigt

med hänsyn till de nya arbetsuppgifternas krävande natur. Föreningen anser

vidare, att den föreslagna kontrollen av arbetsgivarnas uppgifter till

ledning vid fastställande av deras avgifter aktualiserar kravet på landskanslister

i varje fögderi. Länsstyrelsen i Stockholms lön yttrar, att det

maktpåliggande och grannlaga arbete, som består i beräkning av pensionsgrundande

inkomst ställer stora krav i fråga om kunnighet, noggrannhet

och omdöme på den personal, som skall handha arbetet. Enligt länsstyrelsens

mening har administrationsnämnden beaktat detta i sitt förslag. Länsstyrelsen

betonar, att lägre grad än kansliskrivare inte bör ifrågakomma för

personal, som handhar den närmaste ledningen av arbetet med fastställande

av pensionsgrundande inkomst, och länsstyrelsen vill ifrågasätta om inte

denna befattningshavare i de största fögderierna bör vara kontorsskrivare

i lönegrad 13. De rekryteringssvårigheter beträffande biträdespersonal till

häradsskrivarkontoren, som gjort sig märkbara på sina håll, förmodar

länsstyrelsen kommer att minska genom ökade befordringsmöjligheter.

Även riksskattenämnden framhåller, att det är av största vikt att personalen

på häradsskrivarkontoren äger tillräckliga kvalifikationer, och anser,

att lägre löneersättning än den av administrationsnämnden föreslagna inte

bör ifrågakomma. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån håller för troligt,

att uträknandet av de pensionsgrundande inkomsterna kommer att

kräva det beräknade antalet kvalificerade befattningshavare. Länsstyrelsen

befarar dock, att det kan uppstå svårigheter att få fram tillräckligt kvalificerade

biträden i erforderligt antal och att nuvarande personal i brist på

konkurrens kan komma att befordras utan att ha de önskvärda kvalifikationerna.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser att personalförstärkningen beräknats

i knappaste laget och att risk föreligger för att de lokala skattemyndigheterna

tvingas börja sitt arbete på tilläggspensioneringens område med

otillräcklig arbetskraft. Även länsstyrelsen i Hallands län finner det tvivelaktigt

om arbetet kan medhinnas inom avsedd tid med den föreslagna personalförstärkningen.

I stället för kansliskrivartjänster bör enligt länsstyrelsens

mening inrättas tjänster som landskanslister. Sistnämnda förslag

framföres också av länsstyrelsen i Malmöhus län, som finner att administrationsnamnden

i hög grad överskattat de lokala skattemyndigheternas möjligheter

att under ledning av biträdespersonal bedriva en effektiv arbetsgivarkontroll.

Länsstyrelsen föreslår därför inrättande av landskanslist
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

tjänster för de 93 fögderier, som nu saknar sådana tjänster, ävensom att

dessa landskanslister skall kunna inkallas till länsstyrelsen för att vid behov

insättas som förstärkning i andra fögderier eller städer med egen uppbördsförvaltning,

vilket skulle innebära en smidigare organisation än den

föreslagna. Den reduktion av personalbehovet med 20 procent, som administrationsnämnden

med hänsyn till den ojämna sysselsättningsgraden under

året ansett sig kunna utgå från vid sina beräkningar, finner länsstyrelsen

orealistisk.

Den nämnda 20-procentreduktionen godtages ej heller av Föreningen

Sveriges kronokamrerare, som inte håller för osannolikt att administrationsnämnden

beräknat antalet undersökningsfall för lågt och tillmätt tiden

för deras behandling alltför knappt. Svenska stadsförbundet anser, att personalbehovet

i städer med egen uppbördsförvaltning tilltagits i underkant

och att kostnaden för personalens sociala förmåner beräknats för lågt. Förbundet

är också tveksamt huruvida det finnes anledning att beräkna personalbehovet

med 20 procent reduktion. På liknande sätt uttalar sig Stockholms

och Göteborgs städer samt kronokamreraren i Malmö.

Socialförsäkringsbolagens förening anser det nödvändigt med kvalificerad

personal för beräkning av pensionsgrundande inkomst och ifrågasätter,

om detta beaktats tillräckligt i nämndens förslag. Försäkringsinspektionen

yttrar, att inspektionen till fullo inser värdet av sparsamhet och ekonomi

men att den samtidigt vill betona, att en underdimensionering av den för

tilläggspensioneringens genomförande avsedda förvaltningsapparaten medför

sådana risker för dålig funktionering att resultatet även från ekonomisk

synpunkt kan befaras bli otillfredsställande. Det framstår som ett oeftergivligt

villkor att personalorganisationen för tilläggspensioneringens administration

blir tillgodosedd i såväl kvantitativt som kvalitativt hänseende.

Organisationsformen hör fortlöpande övervakas av ett centralt organ med

tillgång till expertis av högsta kvalitet och möjlighet att snabbt ingripa om

det skulle börja gnissla i systemet. Den av administrationsnämnden uppskattade

kostnaden synes enligt inspektionens mening bygga på en väl

snålt beräknad personalorganisation, vilken bl. a. knappast upptar någon

mera kvalificerad befattning för hithörande arbetsuppgifter hos de olika

myndigheterna. Beträffande kostnadernas storlek anför inspektionen för

jämförelses skull vissa siffror rörande administrationskostnaderna inom

privat försäkring och uppger, att de årliga förvaltningskostnaderna för

SPP, avseende omkring 186 000 löntagare och pensionärer, under år 1957

uppgick till 8 milj. kr.

Tilläggspensioneringens inverkan på indrivningsväsendet beröres av länsstyrelsen

i Östergötlands län, som förutser en betydande ökning av restförda

arbetsgivaravgifter. Enligt länsstyrelsen torde en utbyggnad av indrivningsväsendet

bli ofrånkomlig, en fråga som inte berörts i administrationsnämndens

betänkande. På liknande sätt yttrar sig Stockholms stad.

Åtskilliga remissorgan framhåller svårigheterna att i nuvarande läge be
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

döma administrationskostnaderna. Så är fallet med statskontoret, som dock

framhåller att även kontorsbiträdesgraden bör komma till användning för

personalförstärkningen hos de lokala skattemyndigheterna och att viss personal

bör avses för den ökade bokgranskning, som planeras för kontroll av

de större arbetsgivarnas avgiftsskyldighet. Statens organisations nämnd

framhåller vikten av att den förhållandevis betydande utökning av personalorganisationen,

som på olika håll inom den statliga förvaltningen krävs

för tilläggspensioneringen, sker med försiktighet och att inrättandet av ordinarie

och extra ordinarie befattningar till en början i möjligaste mån

begränsas.

Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar, att administrationsnämnden

vid sina beräkningar inte tagit hänsyn till behovet av ökade arkiv- och

lagerutrymmen, och anser, att kostnaderna för inventarier är för lågt beräknade.

Vad angår administrationsnämndens förslag rörande sättet för täckande

av administrationskostnaderna har statskontoret om

den förordade s. k. nettometoden för redovisande av de kostnader, som staten

får ersatta av tilläggspensioneringen, anfört att nettoanslag förenat med

särskild uppbördsrubrik under anslaget tillämpas i ett flertal fall, då det

gäller smärre inkomstposter, samt i några fall beträffande viss utredningsoch

uppdragsverksamhet, som statliga organ åtar sig för enskild räkning.

Beträffande ett flertal andra anslag har emellertid systemet med bruttoanslag

kommit till användning, då statliga organ fullgör en verksamhet

som i viss utsträckning bestrides av avgifter eller bidrag från enskilt håll.

Motsvarande inkomster redovisas härvid å riksstatens inkomstsida under

rubriken Uppbörd i statens verksamhet. Bl. a. redovisas avgifterna för riksförsäkringsanstaltens

och försäkringsrådets verksamhet i anledning av yrkesskadeförsäkringen

i denna form. Statskontoret erinrar om att de statliga

administrativa uppgifterna i anledning av tilläggspensioneringen icke

kommer att skarpt avgränsas från vederbörande myndigheters verksamhet

i övrigt. Samma personal kommer att tidvis vara sysselsatt med uppgifter

som tillhör tilläggspensioneringen och tidvis med andra, helt statliga uppgifter.

Med hänsyn till det anförda anser statskontoret, att redovisningsformen

med bruttoanslag jämte inkomsttitel på riksstatens inkomstsida är att

föredraga. Samma åsikt företrädes av riksräkenskapsverket, som anför att

den av nämnden förordade redovisningsmetoden skulle innebära en uppdelning

av kostnaderna efter vissa schablonmässigt gjorda beräkningar mellan

olika huvudtitlar och utgiftsanslag, vilket försvårar anslagsberäkningen

och minskar överskådligheten av de sammanlagda bidragsbeloppen.

Riksförsäkringsanstalten förutsätter, att anstalten skall ta del i arbetet

att närmare utforma grunderna för ersättningen av tilläggspensioneringens

administrationskostnader, och påpekar, att ersättningsfrågorna med undantag

av spörsmålet om ersättningen för anstaltens egen verksamhet inte sy
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

nes behöva lösas inom den allra närmaste tiden. Svenska stadsförbundet

ansluter sig helt till det föreslagna sättet för kostnadstäckningen men anser

en uppjustering av den provisoriska ersättningen erforderlig för anpassning

till de verkliga kostnaderna. Samma åsikt uttalas av Stockholms stad,

som påpekar att någon hänsyn till ökade kostnader för indrivningsväsendet

inte tagits i administrationsnämndens beräkningar. Göteborgs stad föreslår

en uppjustering av den provisoriska ersättningen för staden till kr. 1: 65 per

invånare och kronokamreraren i Malmö en motsvarande höjning för Malmös

vidkommande till kr. 1:75. Svenska sjukkasseförbundet ansluter sig till

nämndens förslag rörande ersättningen till sjukkassorna men föreslår en

viss differentiering av den provisoriska ersättningen efter mönster av vad

som föreslås beträffande ersättningen till de lokala skattemyndigheterna

och länsstyrelserna.

Departementschefen

Genom det beslut som fattades vid innevarande riksdags vårsession om

införande av en allmän tilläggspensionering togs det avgörande steget mot

förverkligandet av en pensionsreform i vårt land, som syftar till att bereda

alla ett betryggande ålders-, invalid- och familjeskydd. Tilläggspensioneringen

har i den antagna lagstiftningen, som träder i kraft den 1 januari

1960, konstruerats som en lagtekniskt fristående påbyggnad på folkpensioneringen,

en anordning som betingats av önskemålet att så snart som möjligt

kunna sätta tilläggspensioneringen i funktion. Såsom mål för pensionsreformen

har emellertid uppställts att folkpensioneringen skall sammangjutas

med tilläggspensioneringen till ett enhetligt pensionssystem, som

regleras i en och samma lagstiftning. I det reformarbete som härvid förestår

ingår även en successiv ökning av folkpensionsförmånerna, förbättringar

av familjeskyddet och en omdaning av invalidpensioneringen. Vidare

aktualiseras frågan om en materiell samordning mellan det nya pensionssystemet

och närliggande socialförsäkringsgrenar, nämligen sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

Det angivna reformarbetet avser de materiella bestämmelserna men måste

helt naturligt åtföljas av en motsvarande omdaning på det administrativa

planet. Här blir målet att åstadkomma en organisatorisk samordning mellan

folk- och tilläggspensioneringarna samt mellan dem och närliggande

socialförsäkringsgrenar. Åt socialförsäkringens administrationsnämnd har

anförtrotts att utreda pensionsreformens administrativa spörsmål.

De arbetsuppgifter, vilka ligger inom det reformprogram som här i korthet

angivits, är mycket omfattande. Vid anmälan i statsrådet av frågan om

allmän tilläggspensionering uttalade jag, att ansträngningarna torde böra

inriktas på att i vart fall åstadkomma en enhetlig pensionslagstiftning senast

till år 1963, dvs. till den tidpunkt då de första tilläggspensionerna skall

utbetalas (prop. 1959: 100).

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1959

Innan den i år beslutade lagstiftningen om försäkring för allmän tilläggspension

träder i kraft den 1 januari 1960, måste en mängd frågor rörande

pensioneringens administrativa handhavande få en lösning. Av det förut anförda

följer att någon definitiv organisation av förvaltningsapparaten för

den allmänna tilläggspensioneringen inte kan fastställas redan i detta sammanhang.

Det kan inte heller anses önskvärt att nu skapa en egen administrativ

organisation för tilläggspensioneringen, eftersom man på längre

sikt syftar till en långtgående administrativ samordning med närliggande

socialförsäkringsgrenar. För dagen gäller det att på lämpligaste sätt skapa

förutsättningar för att föreliggande förvaltningsuppgifter på tilläggspensioneringens

område skall kunna fullgöras tillfredsställande under tiden till

dess en mera slutgiltig förvaltningsapparat för de olika socialförsäkringsgrenarna

kan byggas upp.

Socialförsäkringens administrationsnämnd har i sitt betänkande framlagt

ett förslag om en sådan provisorisk organisation av tilläggspensioneringens

förvaltning, som i huvudsak bygger på att redan befintlig administration

skall utnyttjas för de aktuella arbetsuppgifternas bestridande.

Härvid har nämnden strävat efter sådana lösningar, som inte hindrar att

man vid den definitiva regleringen väljer andra anordningar än de för inledningsskedet

förordade. Kring denna förslagets grundtanke råder allmän

uppslutning bland de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över

nämndens betänkande. Enligt min uppfattning är det lyckligt att man på

detta sätt utan att binda sig för en viss organisation får möjlighet att utan

tidsutdräkt sätta tilläggspensioneringen i verket och jag ansluter mig

till de principer på vilka administrationsnämndens förslag vilar.

Även om några invändningar inte rests mot att i försäkringens inledande

skede anlita befintliga myndigheter och organ för dess administrerande

spåras dock i en del yttranden en viss oro över att så många olika slags organ

enligt administrationsnämndens förslag avses komma att erhålla uppgifter

på detta fält. Enligt förslaget skall bl. a. de lokala skattemyndigheterna

fastställa pensionsgrundande inkomst och uträkna avgifter, som den

försäkrade själv erlägger, de allmänna centralsjukkassorna registrera pensionsgrundande

inkomst och uträkna pensionspoäng, riksförsäkringsanstalten

debitera och i viss omfattning uppbära arbetsgivaravgifter samt slutligen

pensionsstyrelsen utbetala pensioner, när detta från och med år 1963 blir

aktuellt.

Det kan onekligen synas som om en alltför långt driven splittring kännetecknar

arbetsuppgifternas fördelning på olika organ. Förslaget måste dock

ses i belysning av det arbete på en enhetlig organisation av socialförsäkringens

administration i stort, som härnäst står på administrationsnämndens

program. Vid en blick på det nu föreliggande förslaget faller det i

ögonen att något uttalande om de organ, som skall pröva ansökningar om

tilläggspension, inte gjorts av administrationsnämnden. Avgörandet i denna

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

fråga, som kan anstå till 1962, är intimt förknippat med den omdaning av

invalidpensioneringen inom folkpensioneringen, som nu utredes av 1958

års socialförsäkringskommitté och som kommer att påverka även tilläggspensioneringens

regler om förtidspension. Så mycket torde kunna sägas om

den framtida invalidpensioneringen inom det enhetliga pensionssystem, som

folk- och tilläggspensioneringarna kommer att bilda, att prövningen av pensionsansökningar

kommer att kräva medverkan av ett kvalificerat organ på

det lokala eller regionala planet. Tanken faller härvid närmast på de allmänna

centralsjukkassorna, bl. a. med hänsyn till att en långtgående samordning

mellan pensioneringen och sjukförsäkringen inte kan undvaras. En

utveckling mot enhetliga socialförsäkringsorgan för länen och de landstingsfria

städerna med de nuvarande centralsjukkassorna som stomme kan

således skönjas. Den centrala ledningen av en materiellt och administrativt

samordnad socialförsäkring kan givetvis inte i längden vara uppdelad på

två ämbetsverk, utan en sammansmältning av riksförsäkringsanstalten och

pensionsstyrelsen framstår härvid som en naturlig konsekvens av socialförsäkringens

förenhetligande. Om utvecklingen blir denna, vilket synes mig

sannolikt, låter sig administrationsnämndens organisationsplan för den

första tiden väl förena med en slutlig reglering enligt antydda riktlinjer,

och nämndens förslag om fördelningen av arbetsuppgifterna på olika organ

är följdriktig. Förslaget innebär samtidigt att en betydande handlingsfrihet

bevaras ännu någon tid.

Vid sidan av organ, som kan tänkas ingå i en framtida gemensam socialförsäkringsadministration,

förutsättes enligt förslaget att de lokala skattemyndigheterna,

dvs. häradsskrivare och kronokamrerare, skall medverka

vid handhavandet av den allmänna tilläggspensioneringen. De lokala skattemyndigheternas

medverkan föreslås i främsta rummet knuten till arbetet

med fastställande av pensionsgrundande inkomst för

de försäkrade. Enligt TPL skall de båda inkomstslagen inkomst av anställning

och inkomst av annat förvärvsarbete, som tillsammans utgör den pensionsgrundande

inkomsten, beräknas på grundval av den till statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten. Såsom statsmakterna förutsatte vid lagens

tillkomst och som närmare skall behandlas i det följande är avsikten att

samma uppgiftsmaterial, som ligger till grund vid taxeringen, skall utnyttjas

även för den pensionsgrundande inkomstens beräkning. Uppgiftsmaterialet

kommer att i viss utsträckning behövas samtidigt såväl för arbetet

på beskattningssidan som för fastställande av den pensionsgrundande

inkomsten. Härav följer att sistnämnda arbetsuppgift knappast kan läggas

på något annat organ än ett som har med beskattningsväsendet att göra.

Riktigheten av denna uppfattning har lämnats obestridd vid remissbehandlingen,

och administrationsnämndens förslag att de lokala skattemyndigheterna

skall få hand om uppgiften har också godtagits. Endast besvärs
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 är 1959

sakkunniga har en avvikande mening och förordar i stället taxeringsnämnderna.

I nuvarande läge synes det inte lämpligt att anförtro taxeringsnämnderna

den betydande nya uppgift, som beräkningen av pensionsgrundande

inkomst innebär. Ett sådant förfarande skulle strida mot de nyligen vidtagna

åtgärderna att så mycket som möjligt begränsa taxeringsnämndernas

verksamhet till sådant arbete, som direkt tar sikte på en effektiv och riktig

taxering. Jag förordar därför, att administrationsnämndens förslag genomföres

som en huvudregel.

Vad gäller förhållandena i Stockholm har adininistrationsnämnden

utgått från att samma system skall tillämpas där som i landet i

övrigt. Nämnden har emellertid uttalat, att det för Stockholms del kan övervägas

att anförtro arbetet med bestämmande av pensionsgrundande inkomst

inte åt den lokala skattemyndigheten dvs. Stockholms stads uppbördsverk

utan åt överståthållarämbetets skatteavdelning, men att frågan härom bör

ses i samband med spörsmålet om taxeringsorganisationens utformning i

Stockholm, som är föremål för utredning, överståthållarämbetet har i sitt

remissyttrande uttalat, att det är möjligt att redan nu låta ämbetets

skatteavdelning svara för beräkning av pensionsgrundande inkomst i Stockholm

och därvid anlita taxeringsnämndernas biträde för att med ledning av

självdeklarationerna göra en preliminär beräkning av den pensionsgrundande

inkomsten på de av administrationsnämnden föreslagna inkomstkorten.

Denna beräkning skulle sedan kontrolleras och slutligt fastställas

av för ändamålet anställda tjänstemän hos skatteavdelningen. Enligt överståthållarämbetets

mening skulle detta system i Stockholm bli billigare än

det av nämnden föreslagna. Även Stockholms stads myndigheter har i stadens

remissyttrande uttalat starka sympatier för att arbetet med beräkning

av pensionsgrundande inkomst lägges hos överståthållarämbetet. Att

staden i yttrandet likväl tillstyrkt det för riket i övrigt förordade systemet

även för Stockholms vidkommande sammanhänger med vissa farhågor för

arbetstekniska svårigheter med hänsyn till att självdeklarationerna och

uPPgiftsmaterialet i övrigt kan behöva anlitas samtidigt av överståthållarämbetets

skatteavdelning och uppbördsverket i Stockholm. Vid vissa överläggningar,

som hållits inom social- och finansdepartementen med företrädare

för skatteavdelningen och uppbördsverket, har emellertid dessa svårigheter

ansetts kunna bemästras. Bl. a. har det framgått, att skatteavdelningens

arbete med fastställande av pensionsgrundande inkomst beräknas

kunna ske i anslutning till det ordinarie taxeringsarbetet i nämnderna på

sådant sätt att någon konkurrens mellan myndigheterna om deklarationsmaterialet

inte behöver uppkomma. Erinras må vidare att skatteavdelningen

och uppbördsverket från nästa årsskifte kommer att vara inrymda i

samma byggnad. Från uppbördsverkets sida är man därför numera benä
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

107

gen att understödja tanken på att ifrågavarande arbete förlägges till överståthållarämbetet

.

Enligt min mening kan en särställning för Stockholm i nu förevarande

hänseende helt naturligt diskuteras, i händelse förhållandena där på ett

avgörande sätt skiljer sig från vad som gäller i landet i övrigt. Onekligen

är, såsom överståthållarämbetet framhåller, dess skatteavdelnings ställning

i förhållande till uppbördsverket en annan än länsstyrelsernas till

de lokala skattemyndigheterna i länen. Den mera direkta medverkan i

taxeringsarbetet, som de lokala skattemyndigheterna i länen numera lämnar,

ingår inte bland de uppgifter, som ankommer på uppbördsverket i

Stockholm. I stället har överståthållarämbetets skatteavdelning här att utöva

den nyssnämnda verksamhet, som i länen ombesörjes av de lokala

skattemyndigheterna. Inom de s. k. särskilda taxeringsnämnderna i Stockholm,

där omkring 70 000 självdeklarationer för fysiska personer handlägges,

bedrives arbetet under medverkan av skatteavdelningens egna tjänstemän.

I de lokala taxeringsnämnderna, som behandlar det stora flertalet

deklarationer, förekommer visserligen inte någon sådan medverkan på

tjänstens vägnar, men i fråga om möjligheterna att personellt tillgodose

dessa nämnder är Stockholm bättre lottat än riket i övrigt. Ordförandena

och kronoombuden i de lokala nämnderna i Stockholm är i största utsträckning

till yrket statliga och kommunala tjänstemän, som torde få anses väl

lämpade att delta i arbetet med beräkning av pensionsgrundande inkomst.

Några svårigheter att vid en utökning av den lokala taxeringsnämndsorganisationen

fylla behovet av kvalificerad arbetskraft föreligger enligt överståthållarämbetets

uppfattning inte. Med det av ämbetet förordade systemet

för beräkning av pensionsgrundande inkomst i Stockholm skulle arbetet

kunna vara avslutat redan i juli månad, dvs. tidigare än i länen.

Detta medför att även inkomstregistreringen och poängberäkningen kan ske

snabbare. Det vill alltså synas som om de speciella förhållandena i Stockholm

skulle göra den av överståthållarämbetet föreslagna anordningen lämpligare

än det för riket i övrigt avsedda systemet. Enligt vad som under

hand upplysts från överståthållarämbetets sida kommer den pågående omorganisationen

av ämbetets taxeringsavdelning att underlätta ett infogande

i systemet av de nya arbetsuppgifterna rörande tilläggspensioneringen. Jag

förordar att överståthållarämbetet får hand om arbetet med att fastställa

pensionsgrundande inkomst i Stockholm. Om denna organisation visar sig

mindre ändamålsenlig än vad man nu har anledning att utgå från, synes

några större svårigheter att överflytta handläggningen till uppbördsverket

inte behöva uppstå.

Av de under remissbehandlingen hörda länsstyrelserna har några uttryckt

vissa farhågor för att länsstyrelsernas ställning som chefsmyndighet över de

lokala skattemyndigheterna skulle lida intrång genom att riksförsäkrings
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

anstalten får rätt att ge sistnämnda myndigheter direktiv i frågor, som rör

arbetet för tilläggspensioneringens räkning. Som länsstyrelsen i Östergötlands

län påpekar är emellertid dessa arbetsuppgifter noga reglerade på

förhand. Gränsdragningen kring det område, där riksförsäkringsanstalten

äger meddela föreskrifter rörande arbetets bedrivande, synes därför knappast

ägnad att framkalla kompetenskonflikter mellan anstalten och länsstyrelserna.

I administrativt hänseende är de lokala skattemyndigheterna givetvis

inte underställda riksförsäkringsanstalten. Vad gäller Stockholm bör

riksförsäkringsanstalten äga samma befogenhet att meddela överståthållarämbetet

direktiv rörande arbetet med fastställande av pensionsgrundande

inkomst som tillkommer anstalten i förhållande till de lokala skattemyndigheterna.

I fråga om det tekniska förfarandet vid fastställande av pensionsgrundande

inkomst har remissmyndigheterna i allmänhet godtagit de

av administrationsnämnden uppdragna linjerna. Nämndens förslag bör förverkligas,

dock med en modifikation på ett par punkter. Enligt förslaget

skall arbetet vara avslutat till den 15 september, varefter uppgifter om den

pensionsgrundande inkomsten efter sortering skall kunna vara registreringsorganet

tillhanda senast den 15 oktober. I anledning av från flera håll

under remissbehandlingen uttalade önskemål om förlängning av tiden för

arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst vill jag uttala, att

detta arbete utan olägenhet synes kunna fortgå till den 30 september. Om

aviseringen till registreringsmyndigheten sker successivt allteftersom inkomstberäkningen

är färdig, torde någon försening av arbetet med registrering

och beräkning av pensionspoäng inte behöva uppstå.

Från ett par remissorgans sida har ifrågasatts om angivandet av den

pensionsgrundande inkomsten på debetsedeln å slutlig skatt bör vara ovillkorligt.

Separata uppgifter angående den pensionsgrundande inkomsten anses

i viss utsträckning kunna ersätta uppgiften på debetsedeln. Fördelarna

med den av administrationsnämnden föreslagna anordningen synes dock

vara så stora, att något avsteg från förslaget i denna del inte bör göras.

En avvikelse från vad administrationsnämnden föreslagit synes böra göras

i en detaljfråga. Nämnden föreslår, att inkomstkort och andra handlingar

rörande fastställande av pensionsgrundande inkomst skall förstöras efter

samma tid som de allmänna självdeklarationerna. Någon föreskrift härom

anser jag dock inte vara erforderlig i detta sammanhang, utan bestämmelser

synes kunna meddelas senare i administrativ ordning.

Förekomsten av pensionsgrundande inkomst för vissa år utgör förutsättning

för en försäkrads eller hans efterlevandes rätt till tilläggspension, och

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

pensionens storlek är beroende av de pensionsgrundande inkomsternas storlek

under ett antal år. Pensionsrätten och pensionens storlek kan också

påverkas av om undantagande från försäkringen förekommit för den försäkrades

del. Uppgifter i dessa hänseenden måste alltså linnas bokförda

för varje försäkrad för att anspråk på pension skall kunna prövas. Administrationsnämndens

bedömning av i vilken omfattning sådan bokföring,

registrering, är erforderlig har allmänt godtagits.

Rörande frågan hos vilket organ registreringen bör äga rum har administrationsnämnden

ingående prövat dels ett alternativ med registrering

hos ett centralt ämbetsverk, pensionsstyrelsen, och dels ett alternativ med

registrering hos regionala organ, de allmänna centralsjukkassorna.

Möjligheten att utföra registreringen centralt är avhängig av i vad mån

den automatiska databehandlingstekniken kan komma till användning för

ändamålet. Några härför lämpade automatiska databehandlingsmaskiner

finnes för närvarande inte att tillgå inom svensk statsförvaltning. En övergång

till den nämnda tekniken för folkbokföring och uppbörd sväsende överväges

för närvarande inom två statliga kommittéer, uppbördsorganisationskonnnittén

och databehandlingskommittén. Den sistnämnda kommittén

framhåller, att några väsentliga fördelar med att använda automatisk databehandling

för tilläggspensioneringen kan vinnas först genom samverkan

med ett automatiskt datamaskinsystem för skatter och folkbokföring. Ställningstagandet

i frågan om automatiseringen av folkbokförings- och uppbördsväsendet

kommer att dröja ytterligare en tid. Sedan beslut fattats

i denna fråga kommer det att förflyta avsevärd tid innan den maskinella

utrustningen kan vara i funktion.

Databehandlingsteknikens landvinningar bör man om möj ligt tillgodogöra

sig även för tilläggspensioneringens administration. En central registrering

med utnyttjande av denna teknik synes kunna innebära åtskilliga fördelar.

Så länge frågan om övergång till automatisk databehandling inom

folkbokföring och uppbördsväsende inte är avgjord synes det dock inte

lämpligt att för den i förhållande till dessa arbetsområden tämligen begränsade

uppgift, som registreringen inom tilläggspensioneringen innebär, bestämma

sig för en databehandlingsmetod och anskaffa maskinell utrustning,

som måhända senare inte visar sig användbar för andra ändamål. I

likhet med så gott som samtliga remissorgan, som yttrat sig på denna punkt,

finner jag därför att, intill dess frågan om användning av databehandlingsmaskiner

inom andra grenar av statsverksamheten klarnat, en manuell

registreringsmetod med arbetet fördelat på lokala organ bör anlitas.

Administrationsnämnden har förordat de allmänna centralsjukkassorna

som registreringsorgan, och detta förslag har vunnit instämmanden från ett

stort antal remissorgan, bland vilka märkes riksförsäkringsanstalten och

pensionsstyrelsen. I åtskilliga remissyttranden höjes dock röster till för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

mån för att samma organ, som i regel fastställer pensionsgrundande inkomst,

d. v. s. de lokala skattemyndigheterna, även skall ombesörja registreringen

av dessa inkomster och uträkningen av pensionspoäng. Till stöd för

detta förslag anföres i huvudsak, att det synes onödigt — särskilt om det

blott är fråga om en övergångstid innan en central registrering kommer till

stånd — att dra in ytterligare en typ av organ, centralsjukkassorna, i arbetet

med tilläggspensioneringen och att arbetet skulle nedbringas vid en

registrering hos de lokala skattemyndigheterna, bl. a. genom att aviseringskorten

bleve överflödiga. Vidare framhålles, att de lokala skattemyndigheternas

utökade personal skulle medhinna registreringen under tid då arbetet

med fastställande av pensionsgrundande inkomst inte pågår samt att

allmänheten hos ett och samma organ skulle kunna erhålla upplysningar

om taxering, pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng.

Efter att ha prövat skälen för de olika ståndpunkterna förordar jag, att

centralsjukkassorna blir registreringsorgan. Jag har framför allt fäst vikt

vid följande omständigheter. Uppgifterna i registret blir avgörande för pensionsrätten

och storleken av tilläggspensionen. Registreringen är inte begränsad

till ett överförande av uppgifter till pensionskorten sedan arbetet med

fastställande av pensionsgrundande inkomst avslutats, utan den måste fortgå

kontinuerligt med införande av ändrade uppgifter och framtagande av data,

som behövs för prövningen av pensionsanspråk in. in. Det är därför tveksamt

om den för arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst

avsedda personalen hos de lokala skattemyndigheterna kan medhinna registreringen

utan intrång på andra viktiga arbetsuppgifter. Förutom beräkningen

av pensionsgrundande inkomst bör här särskilt framhållas kontrollen

av arbetsgivarnas avgiftsskyldighet till försäkringen, vartill jag återkommer

i det följande. Centralsjukkassorna har redan förut erfarenhet av

arbetet med registerföring inom sjukförsäkringen. En viktig omständighet

är att centralsjukkassorna till antalet (ett 30-tal) är långt färre än de lokala

skattemyndigheterna (omkring 190) vilket gör att omflyttning av pensionskort

mellan olika registreringsorgan till följd av de försäkrades flyttningar

behöver ske i betydligt mindre omfattning, om registreringen är förlagd till

centralsjukkassorna. Härigenom minskas givetvis de felrisker, som är förbundna

med att kort tas ut ur och insältes i registren. Den fördel för kontrollen

av klassplaceringen inom sjukförsäkringen, som blir en följd av att

aviseringskorten kan användas för ändamålet, skulle bortfalla om registreringen

lägges hos annat organ än kassorna.

Centralsjukkassorna är socialförsäkringsorgan, som enligt vad jag i det

föregående anfört kan väntas få en betydelsefull ställning i en framtida enhetlig

socialförsäkringsadministration, och det synes mig sannolikt att kassorna

är mera skickade än de lokala skattemyndigheterna att meddela allmänheten

upplysningar i socialförsäkringsspörsmål. Lokalsjukkassorna

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959 111

torde i stor utsträckning kunna fungera som en förmedlande länk mellan

allmänheten och centralsjukkassorna. Därest en övergång till central registrering

inte skulle komma att ske eller skulle komma att dröja, är det lämpligt

att registren finns hos centralsjukkassorna, som kan antagas få uppgifter

i samband med handläggningen av pensionsansökningar. Om å andra

sidan den centrala registreringen förverkligas, utgör registreringsai-betet en

så förhållandevis ringa del av centralsjukkassornas uppgifter, att omställningen

torde komma att vålla dem mycket obetydliga svårigheter. Däremot

synes man inte på de lokala skattemyndigheterna böra lägga en uppgift,

som senare kan komma att fråntagas dem. Det sist sagda bör särskilt ses i

samband med möjligheterna att betydande delar av deras nuvarande arbetsuppgifter

eventuellt skall flyttas över till central, maskinell behandling.

Centralsjukkassorna bör alltså vara registreringsorgan inom den allmänna

tilläggspensioneringen. Det synes då också lämpligt att, som administrationsnämnden

föreslagit, anmälningar om individuellt undantagande från

försäkringen enligt 36 § TPL får göras hos centralsjukkassorna. Kassorna

är enligt 58 § sjukförsäkringslagen skyldiga att i den mån Konungen så

förordnar biträda vid handhavandet av annan statlig social försäkringsverksamhet.

Om det uppdrages åt centralsjukkassorna att medverka i tilläggspensioneringens

administration på sätt jag nu förordat, ankommer det på

kassorna att anställa erforderlig personal och anskaffa behövlig utrustning.

Administrationsnämnden har föreslagit, att vissa registreringsuppgifter

avseende försäkrade, som är bosatta utom riket, m. fl. skall handhavas av

riksförsäkringsanstalten. Gentemot detta förslag har jag ingenting att erinra.

Enligt nämndens förslag skall uträkning av pensionspoäng

på grundval av den pensionsgrundande inkomsten för visst år ske hos

centralsjukkassorna i samband med införingen i registret. I ett antal remissyttranden

förordas, att poänguträkningen göres hos de lokala skattemyndigheterna.

Några remissorgan gör gällande att uppgift om pensionspoängen

bör inflyta i debetsedeln å slutlig skatt på samma sätt som nämnden föreslagit

i fråga om den pensionsgrundande inkomsten. En länsstyrelse anser

att poängberäkning inte behöver göras årligen utan att det räcker med att

uträkning sker då pension sökes.

Poängberäkningen kommer självfallet att göras med tillhjälp av tabeller

upprättade med utgångspunkt från det för varje år aktuella basbeloppet.

Det skulle bli alltför komplicerat att vid prövningen av en pensionsansökan

behöva göra poängberäkningen för ett stort antal år med måhända lika

många olika tabeller. Även vid en central registrering skulle motsvarande

svårigheter uppstå. En poängberäkning år för år torde alltså böra förordas,

och det synes av arbetstekniska skäl lämpligast att den göres hos centralsjukkassorna.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Onekligen skulle det vara önskvärt om pensionspoängen i likhet med den

pensionsgrundande inkomsten kunde delges de försäkrade på debetsedeln

å slutlig skatt. Detta skulle möjligen kunna genomföras med den nu föreslagna

registreringsmetoden men däremot inte med en central maskinell

registrering. Vid en sådan bör nämligen maskinen utnyttjas för poänguträkningen,

vilket gör att uppgifterna dels föreligger först långt sedan debetsedlarna

utsänts och dels är svåra att årligen framtaga för hela beståndet av

försäkrade. Olägenheterna av att de försäkrade inte underrättas om den

årliga pensionspoängens storlek bör inte överdrivas. Avgörande för den försäkrades

rätt gentemot försäkringen är de registrerade pensionsgrundande

inkomsterna, om vilka han underrättats. Om det vid uträkning av en pension

befinnes att pensionspoängen för något eller några år är felaktig, kan

rättelse utan svårighet vidtagas eftersom även den pensionsgrundande

inkomsten registrerats. Vidare bör påpekas, att det är möjligt för den försäkrade

att själv uträkna sin pensionspoäng genom att dividera den på

debetsedeln angivna pensionsgrundande inkomsten med basbeloppet för

året. Uppgift om detta belopps storlek bör lämnas på debetsedeln.

Administrationsnämnden har föreslagit, att pensionsregistren skall

mikrofotograferas vart femte år för att underlätta en rekonstruktion av

registren, i händelse en sådan skulle visa sig erforderlig till följd av atl

registren till viss del går förlorade eller skadas genom brand el. dyl. Förslaget

står i visst samband med att nämnden ansett att de hos de lokala

skattemyndigheterna förvarade inkomstkorten skall förstöras efter 6 år.

I det föregående har jag ansett att avgörandet i sistnämnda fråga bör anstå

tills vidare. Det synes då ej heller nödvändigt att nu göra något uttalande

om behovet av den föreslagna mikrofotograferingen.

Vad angår organen för debitering och uppbörd av avgifter

till försäkringen för allmän tilläggspension föreslår administrationsnämnden,

att arbetsgivarnas avgifter skall debiteras och

uppbäras i samma ordning som deras avgifter till obligatorisk yrkesskadeförsäkring

i riksförsäkringsanstalten och bidrag till sjuk- och moderskaps*

försäkringarna. I vissa avseenden bygger nämndens förslag på det nu tilllämpade

förfarandet för debitering och uppbörd av sistnämnda avgifter och

bidrag. Sålunda föreslås, att avgifterna till tilläggspensioneringen och yrkesskadeförsäkringen

samt bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna

— gemensamt benämnda arbetsgivaravgift — för de mindre arbetsgivarna

skall uppbäras i samband med de allmänna skatterna, medan uppbörden

av de större arbetsgivarnas arbetsgivaravgifter enligt förslaget skall ske

direkt genom riksförsäkringsanstaltens försorg. Gränsen mellan mindre

och större arbetsgivare föreslås emellertid skola dragas på ett annat sätt

än för närvarande. Arbetsgivare med mindre än fem arbetstagare (årsarbetare)

betalar nu i regel avgiften i samband med skatteuppbörden och de

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

övriga erlägger den direkt till riksförsäkringsanstalten. Enligt nämndens

förslag skall avgiftsuppbörden för de arbetsgivare, vilkas årliga arbetsgivaravgift

uppgår till högst 1 000 kr., ske i anslutning till skatteuppbörden

och direktuppbörd genom riksförsäkringsanstalten tillämpas för de övriga.

I de fall arbetsgivare har sina anställda yrkesskadeförsäkrade i ett s. k.

socialförsäkringsbolag skall bolaget direkt uppbära avgiften för yrkesskadeförsäkringen,

under det att övriga nu ifrågavarande avgifter och bidrag

skall uppbäras av riksförsäkringsanstalten.

Nämndens förslag beträffande arbetsgivaravgifternas handhavande har

i stort sett godtagits under remissbehandlingen. I en del fall har dock påyrkats

ett större utrymme för avgiftsuppbörd i samband med skatteuppbörden.

Den fasta beloppsgränsen vid 1 000 kr. mellan de båda uppbördssystemen,

vilken medför att antalet arbetsgivare med avgiftsbetalning direkt

till riksförsäkringsanstalten ökar med stigande avgiftsuttag, har av administrationsnämnden

motiverats med att ett större avgiftsbelopp inte lämpligen

bör påföras utan att preliminär betalning föregått. Svårigheterna att

anordna preliminär betalning av arbetsgivaravgifter, som uppbäres i samband

med de allmänna skatterna, har gjort att nämnden stannat för att

låta uppbörden av avgifter över 1 000 kr. verkställas av riksförsäkringsanstalten.

För att en arbetsgivare inte skall behöva växla mellan olika uppbördssystem

under olika år på grund av mera tillfälliga ändringar i den

avgiftssumma, som han har att erlägga, öppnar nämndens förslag en möjlighet

för riksförsäkringsanstalten att medge en arbetsgivare, som enligt

huvudregeln skulle övergå från avgiftsbetalning i samband med skatteuppbörden

till betalning direkt till riksförsäkringsanstalten eller vice versa, att

bibehållas vid det för honom tidigare gällande uppbördssättet.

Enligt min uppfattning innebär administrationsnämndens förslag en

lycklig avvägning mellan de olika synpunkter, som påkallar uppmärksamhet

vid bedömandet av den lämpliga organisationen för uppbörden av arbetsgivaravgifterna.

Utöver vad förut anförts rörande gränsen mellan de båda

föreslagna uppbördssystemen bör uppmärksammas, att en arbetsgivare, som

passerat beloppsgränsen och därmed övergått från avgiftsuppbörd i efterhand

i samband med skatterna till direktuppbörd genom riksförsäkringsanstalten,

kommer att ett senare år få erlägga såväl preliminär avgift för detta år

som avgiften för året före övergången. Ju högre gränsbeloppet sättes desto

större blir i sådant fall den ekonomiska påfrestningen för arbetsgivaren. Både

för arbetsgivarens och försäkringens del synes det fördelaktigast att gränsen

sättes förhållandevis lågt. Jag förordar därför att nämndens förslag lägges till

grund för utformandet av bestämmelserna på detta område.

De avgifter, som staten i egenskap av arbetsgivare har att erlägga till

den allmänna tilläggspensioneringen, skall inte uppbäras i den ordning som

nyss angivits. Dessa avgifter bör som administrationsnämnden föreslagit

beräknas och redovisas enligt särskilda av Konungen fastställda grunder.

8 —Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 175

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Här må nämnas, att den av Svenska stadsförbundet berörda frågan om arbetsgivaravgifter

för sådana kommunala befattningshavare, för vilkas pensioner

staten nu ansvarar, lämpligen synes böra lösas i annat sammanhang.

Nämndens förslag att de försäkrades egna avgifter till tillläggspensioneringen

skall uppbäras i samband med de allmänna skatterna

har i stort sett godtagits under remissbehandlingen bortsett från att förfarandet

i ett par yttranden befaras medföra en inte obetydlig arbetsökning

för de lokala skattemyndigheterna. Det av nämnden förordade uppbördssättet

innebär emellertid stora fördelar för de försäkrade, och förslaget bör

enligt min mening följas. I det föregående har förordats, att beräkningen

av pensionsgrundande inkomst i Stockholm skall utföras av överståthållarämbetet,

vilket medför att även en uträkning av de försäkrades egenavgifter

bör göras av ämbetet. Även i detta fall bör avgiften debiteras av den lokala

skattemyndigheten, dvs. uppbördsverket.

Besvärsförfarandet i frågor rörande den allmänna tilläggspensioneringen

hör till det fält, som erhöll en tillfällig reglering i TPL. Detta

har gjort att även de fullföljdsspörsinål, som administrationsnämnden haft

att behandla i nu förevarande sammanhang, måste få en provisorisk lösning.

Fullföljdsförfarandets gestaltning hör till de ämnen, som för närvarande

i första hand utredes inom administrationsnämnden. Det är min förhoppning,

att detta arbete skall kunna slutföras i sådan tid att en mera

slutgiltig fullföljdsordning för socialförsäkringen föreligger innan besvärsbestämmelserna

i TPL och de nu av administrationsnämnden föreslagna

författningarna behövt tillämpas i någon större utsträckning. Det pågående

utredningsarbetet på detta område kommer att ta sikte på en instansordning

och ett besvärsförfarande som tillgodoser kraven på sakkunskap

och rättssäkerhet. Frågan om inrättandet av en domstol som högsta instans

i socialförsäkringsmål blir då aktuell, varvid givetvis frågan om representation

för arbetstagare och arbetsgivare in. fl. i domstolen uppkommer. Huruvida

även frågor om avgiftsberäkningen bör prövas av domstolen får bli

föremål för särskilda överväganden. Besvärsprövningen torde här ofta avse

förhållanden som blir bedömda även vid inkomsttaxeringen, t. ex. trovärdigheten

av den avgiftspliktiges bokföring. Det är givetvis angeläget, att

dubbelarbete undvikes och att bedömningar av antytt slag sker efter enhetliga

grunder. Det alternativ som bör prövas i förevarande sammanhang är

att i en eller annan form inkoppla den besvärsordning som utformats för

taxeringsmålen. Även det i vissa remissyttranden berörda spörsmålet om

möjligheten för en representant för försäkringen att överklaga avgörande i

socialförsäkringsmål kommer att prövas under utredningsarbetet.

Intill dess ett slutligt ställningstagande i fråga om besvärsordningen är

möjligt ansluter jag mig till det stora antal remissorgan, som funnit att besvärsförfarandet

lämpligen kan anordnas på sätt administrationsnämnden

föreslagit. Riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet måste med den

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

erfarenhet de har av bl. a. frågor, som sammanhänger med det civilrättsliga

arbetstagarbegreppet, anses vara de f. n. mest lämpade att pröva

besvär över beslut om pensionsgrundande inkomst. Någon anledning att i

detta läge inkoppla länsstyrelserna eller kammarrätten i besvärsordningen

torde inte föreligga. Inte heller bör som försäkringsrådet ifrågasatt underställningsinstitutet

komma till användning i en fullföljdsordning, som på

detta sätt är avsedd att gälla blott under en begränsad tidrymd, när man

inte kan bedöma i vad mån ett sådant institut lämpligen bör inrymmas i

det nya förfarandet. I anledning av vad överståthållarämbetet anfört i sitt

yttrande vill jag framhålla, att taxeringsnämndens inkomstuppskattning

vid taxeringen överklagas genom taxeringsbesvär, medan den lokala skattemyndighetens

fördelning av sagda inkomst på inkomst av anställning, inkomst

av annat förvärvsarbete och inkomst, som inte grundar rätt till tillläggspension,

överklagas i den av administrationsnämnden föreslagna ordningen.

Ändring av taxeringen skall med vissa undantag, vartill jag återkommer

i ett senare avsnitt, föranleda ändring av den pensionsgrundande

inkomsten. Detta iakttages ex officio utan att den försäkrade är nödsakad

att besvära sig jämväl över beslutet om fastställande av pensionsgrundande

inkomst. Den av överståthållarämbetet förordade gränsdragningen mellan

taxeringsbesvär och besvär över fastställande av pensionsgrundande inkomst

synes då komma att bli tillämpad.

Angående kostnaderna för det av administrationsnämnden föreslagna

administrativa förfarandet har nämnden gjort tämligen utförliga

beräkningar som huvudsakligen endast i vad avser personalbehovet, kvalitativt

och kvantitativt, rönt invändningar under remissförfarandet. Det ligger

i öppen dag, som också påpekas av en del remissorgan, att någon säker

bedömning av de omständigheter som påverkar administrationskostnaderna

svårligen låter sig göra vid en tidpunkt, då någon praktisk erfarenhet av

hur arbetet gestaltar sig ännu inte föreligger. Nämndens beräkningar synes

mig dock bygga på så tillförlitliga premisser som kan begäras i nuvarande

läge. Jag finner det därför klokast att i huvudsak utgå från nämndens uppskattningar

då det gäller att ta ställning till det kvantitativa personalbehovet

och andra anslagsfrågor. Jag vill betona, att jag därmed inte tagit ställning

till frågan om lönenivå m. m. för ifrågavarande tjänster. Kostnadsfrågorna

kommer i vad de angår den statliga förvaltningen att i vederbörlig

ordning behandlas under respektive huvudtitlar i nästkommande statsverksproposition,

och jag saknar därför anledning att närmare uppehålla

mig vid detta ämne. I anledning av försäkringsinspektionens anmärkning

att den föreslagna personalorganisationen knappast upptar någon mera

kvalificerad befattning för de med tilläggspensioneringen sammanhängande

arbetsuppgifterna hos de olika myndigheterna vill jag påpeka, att från och

med den 1 oktober 1959 inom riksförsäkringsanstalten inrättats en byråchefs-,

en byrådirektörs- och en förste byråsekreterarbefattning, vilka ute
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

slutande avses för tilläggspensionsarbetet. Inom de lokala skattemyndigheterna

kommer högsta ledningen av arbetet med fastställande av pensionsgrundande

inkomst att ligga hos häradsskrivare och kronokamrerare. Vad

gäller Stockholm får motsvarande arbetsledning givetvis likaledes ankomma

på en befattningshavare i högre tjänsteställning.

Administrationsnämnden har beräknat de sammanlagda årliga administrationskostnaderna

för tilläggspensioneringen i inledningsskedet till

drygt 13 milj. kr. Härtill kommer efter några år vissa andra kostnader,

bl. a. för prövning av pensionsansökningar, pensionsutbetalningar och

besvärsförfarandet. Enligt nämndens mening är det realistiskt att på något

längre sikt räkna med årliga administrationskostnader motsvarande ungefär

en procent av de årliga avgifterna till försäkringen, vilket i nuvarande

penningvärde innebär en administrationskostnad i storleksordningen 20

milj. kr. Att denna siffra är dubbelt så hög som den, vartill administrationskostnaderna

för en författningsreglerad tilläggspensionering uppskattades

i allmänna pensionsberedningens betänkande, sammanhänger med att

kostnaden för den av statsmakterna nu beslutade försäkringen av flera

skäl måste bli högre än för motsvarande pensionering enligt förslaget i

beredningens betänkande. Särskilt må framhållas, att beredningsförslaget

ifråga om inkomstberäkningen byggde på det skatterättsliga begreppet inkomst

av tjänst, varigenom den taxerade inkomsten av tjänst i allmänhet

kunde oförändrad läggas till grund för pensioneringen, under det att TPL

bygger på det civilrättsliga arbetstagarbegreppet, vilket nödvändiggör en

viss bearbetning av de vid taxeringen framkomna beloppen. Vidare avsåg

beredningsförslaget endast anställda under det att TPL i princip medtar

alla slag av förvärvsarbetande, vilket medför att antalet försäkrade blir

större och att för en del försäkrade uppkommer blandade inkomster samt

att individuell debitering och uppbörd av avgifter skall ske i fråga om ett

stort antal försäkrade.

Tilläggspensioneringen har enligt vad som förutsattes vid lagstiftningens

antagande att med sina egna medel svara för sina administrationskostnader.

Staten, städerna med egen uppbördsförvaltning och centralsjukkassorna

skall alltså erhålla ersättning från tilläggspensioneringen för de kostnader,

som förorsakas dem genom arbetet för pensioneringens räkning. Administrationsnämnden

har framlagt förslag rörande sättet för täckande

av administrationskostnaderna. Detta förslag bör godtagas.

Vad särskilt angår redovisningen i statsbudgeten av de kostnader, som staten

får ersättning för av tilläggspensioneringen, har statskontoret och riksräkenskapsverket

i motsats till administrationsnämnden förordat, att bruttokostnaderna

fördelas på respektive utgiftsanslag och att ersättningen från

pensioneringen upptages som en inkomstpost på riksstatens inkomstsida.

För egen del finner jag det vara mindre tillfredsställande att tilläggspensioneringen,

som utgör en från den egentliga statsverksamheten fristående

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

försäkring med ett eget finansieringssystem, skall, låt vara endast formellt,

påverka riksstatens utgiftssida. I klarhetens intresse vill jag därför tillstyrka

administrationsnämndens förslag att vederbörande utgiftsanslag utformas

som nettoanslag, så att ersättningen från tilläggspensioneringen omedelbart

frånräknas och minskar anslaget med den del av kostnaderna, som hänför

sig till pensioneringen.

I fråga om den provisoriska ersättning, som enligt förslaget skall utgivas

i avbidan på slutlig reglering av kostnadsersättningen, har vissa erinringar

framställts av vissa städer med egen uppbördsförvaltning samt Svenska

sjukkasseförbundet. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att på förslag

av riksförsäkringsanstalten, som därvid bör taga kontakt med företrädare

för berörda parter, meddela föreskrifter i detta avseende. I det föregående

har föreslagits att överståthållarämbetet skall handha fastställandet

av pensionsgrundande inkomst i Stockholm. Frågan om ersättning till Stockholms

stad kommer då i ett annat läge.

Regler om den slutliga ersättningen från tilläggspensioneringen till statsverket,

städer med egen uppbördsförvaltning och centralsjukkassor torde

få fastställas av Kungl. Maj :t.

Avslutningsvis vill jag beträffande de nu behandlade spörsmålen om de

administrativa uppgifternas fullgörande inom tilläggspensioneringen under

inledningsskedet än en gång understryka vad administrationsnämnden och

flera remissorgan framhållit, nämligen att de här förordade lösningarna är

provisoriska och valda med hänsyn till nödvändigheten att snabbt få arbetet

i gång på ett tillfredsställande sätt. I den mån erfarenheten av de vidtagna

anordningarna och övervägandena under det fortsatta utredningsarbetet

ger anledning till ändrade dispositioner står möjligheterna öppna för en omprövning.

Författningsförslag m. m.

Beräkning av pensionsgrundande inkomst

Administrationsnämnden

Inledningsvis erinrar administrationsnämnden om att de i pensionsgrundande

inkomst ingående båda inkomstslagen inkomst av anställning och

inkomst av annat förvärvsarbete som regel skall beräknas på grundval av

den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt samt att man vid taxeringen

skiljer mellan inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av annan fastighet,

inkomst av rörelse, inkomst av tjänst, inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

och inkomst av kapital. Av dessa sex inkomstslag blir endast tre

aktuella vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst, nämligen inkomst

av jordbruksfastighet, inkomst av rörelse och inkomst av tjänst.

Det skatteråttsliga begreppet inkomst av tjänst innefattar, framhåller

nämnden, åtskilligt mera än inkomst av anställning i gängse mening. Såsom

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

inkomst av tjänst enligt 31 § kommunalskattelagen anses sålunda jämväl

ersättning för stadigvarande uppdrag, tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär,

konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, tillfälligt uppdrag såsom

uppdrag att förrätta bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värdering

eller skogsräkning, annan därmed jämförlig inkomstgivande verksamhet

av tillfällig natur ävensom pension, livränta, ersättning som i annan

form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkringen tagen

i samband med tjänst, undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd

in. m„ för vilket givaren är berättigad till avdrag vid inkomsttaxeringen. Till

inkomst av tjänst räknas även vissa förmåner av anställning i civilrättslig

mening, som inte grundar rätt till tilläggspension, nämligen andra naturaförmåner

än kost eller bostad ävensom kostnadsersättningar anvisade vid

kommunal eller enskild tjänst. Från en och samme arbetsgivare åtnjuten

lön, som under ett år ej uppgått till 300 kr., utgör inkomst av tjänst men

grundar ej pensionsrätt som anställningsinkomst. Med lön avses därvid liksom

eljest summan av kontant lön och värdet av kost- eller bostadsförmån.

Vidare erinrar nämnden om att sådan kontant inkomst av tjänst, som försäkrad

erhållit för arbete för annans räkning utan att anställning förelegat

och som uppgått till minst 300 kr. under året, i pensionshänseende anses

som inkomst av anställning, om den försäkrade och den som utgivit ersättningen

varit ense därom.

Administrationsnämnden framhåller, att bruttoinkomsterna (intäkterna)

av tjänst i skatterättslig mening sålunda i pensionshänseende är att hänföra

dels till inkomst av anställning såvitt gäller lön i penningar eller naturaförmåner

i form av kost eller bostad, därest denna lön uppgått till minst

300 kr. under året från en och samme arbetsgivare, ävensom kontant ersättning

för uppdrag o. d., då ersättningen under året uppgått till minst 300 kr.

och den som utbetalat ersättningen skall erlägga pensionsavgift för denna,

dels till inkomst av annat förvärvsarbete såvitt gäller lön eller ersättning av

uppdrag o. d. i andra fall än nyss sagts och dels till sådan inkomst som inte

medför pensionsrätt. Sistnämnda inkomstslag omfattar andra naturaförmåner

av anställning än kost eller bostad, kostnadsersättningar utgivna vid

kommunal eller enskild tjänst ävensom ersättningar, vilka inte utgör inkomst

av förvärvsarbete, såsom tävlingsvinst, hittelön o. d., pension, livränta

m. m.

Från intäkterna av tjänst äger den skattskyldige jämlikt 33 § kommunalskattelagen

göra avdrag för samtliga utgifter, vilka är att anse som kostnader

för fullgörande av tjänsten. I enlighet härmed får avdrag ske för bl. a.

avgifter som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller

sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, avgifter

som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes

pensionering annorledes än genom försäkring, hyra eller annan

kostnad för tjänste- eller arbetslokal för vilken den skattskyldige haft att

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

själv vidkännas utgift, kostnad för arbetsbiträde som den skattskyldige använt

för tjänsts utförande och som han själv avlönat, förlust å medel för

vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst redovisningsskyldig,

kostnad för resor i tjänsten och kostnad för facklitteratur, instrument och

dylikt, som varit nödigt för tjänstens fullgörande. Har den skattskyldige för

sin utbildning eller eljest i och för tjänsten ådragit sig gäld, må ränta å

sådan gäld avdragas. Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen

äger skattskyldig rätt att avdraga skälig kostnad för resor till

och från arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd från hans

bostad, att han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

Enligt de regler om schablonavdrag som infördes år 1955 får skattskyldig

ett avdrag å 100 kr. utan att specificera utgifterna och även om han icke

haft några utgifter, överstiger summan av de avdragsgilla utgifterna 100 kr.,

avrundas avdraget i förekommande fall uppåt till närmaste hela hundratal

kronor.

Vad angår inkomstbegreppen inom tilläggspensioneringen

uppehåller sig adininistrationsnämnden först vid frågan om a vdrag

för pensionsavgift, som föranledes av en i samband med

anställningen ordnad pensionering vid sidan av den allmänna tilläggspensioneringen.

Nämnden framhåller, att departementschefen i prop. 1959:100

(s. 87) uttalade sig för att, om avdrag som nyss sagts göres å lönen, endast

den lön, som arbetstagaren får uppbära efter avdraget, borde räknas såsom

inkomst av anställning. Tillika erinrar nämnden om att det i den till särskilda

utskottets utlåtande nr 1 fogade reservation som godtogs av riksdagen

(s. 112) uttalades tveksamhet på denna punkt och hemställdes om

ytterligare överväganden innan förslag till författning i ämnet förelädes

riksdagen.

Administrationsnämnden har ansett sig böra i sitt förslag utgå från det i

propositionen gjorda uttalandet och har tillika framhållit vissa skäl, som

talar till förmån för den av departementschefen där intagna ståndpunkten.

Nämnden anför emellertid att, eftersom problemet endast i ringa mån är av

administrativ natur, nämnden saknar anledning att för egen del taga ställning

till detsamma. Därest en annan lösning än den av departementschefen

förordade skulle väljas, bör detta dock enligt nämndens mening föranleda

en sådan ändring av praxis inom sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna att

likformighet ernås inom hela socialförsäkringssystemet.

Utöver avdrag för pensionsavgifter enligt vad nu sagts bör enligt nämndens

förslag endast förekomma avdrag för kostnader, som

arbetstagaren haft att bestrida i anställningen. Fråga

skall alltså vara om direkta utgifter i själva arbetet. I de fall den försäkrade

erhållit kostnadsersättning från arbetsgivaren bör ersättningen självfallet

minska avdraget för de direkta utgifterna i arbetet, eftersom kostnadsersätt
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

ningen inte skall ingå i bruttoinkomsten av anställning. Kostnader för resor

till och från arbetet och för räntor å studielån bör ej inverka på pensionsrätten

och därför ej heller avdragas.

Nämnden framhåller, att beräkningen av pensionsgrundande inkomst

kommer att bli ett mycket omfattande arbete som skall utföras på kort tid.

Arbetet kompliceras avsevärt av att vad som skattemässigt utgör inkomst

av tjänst vid nämnda beräkning skall fördelas på inkomst av anställning,

inkomst av annat förvärvsarbete och inkomst som inte grundar pensionsrätt.

En betydande förenkling skulle vinnas om man vid beräkningen får

bortse från omkostnader av mindre storleksordning. Med hänsyn härtill

föreslår nämnden, att vid beräkningen av inkomst av anställning skall avdragas

endast sådana direkta utgifter i anställningen som -— i förekommande

fall minskade med erhållen kostnadsersättning — uppgår till minst

500 kr. Detta belopp har valts med tanke även på att för vartdera av de

tre inkomstslag, som ingår i inkomst av annat förvärvsarbete, motsvarande

belopp gäller som minimigräns för att inkomstslaget i fråga skall grunda

rätt till tilläggspension. Den föreslagna regeln är till de försäkrades förmån.

Den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade nettointäkten av

jordbruksfastighet eller av rörelse kommer i regel att vid beräkningen av

den försäkrades pensionsgrundande inkomst ingå i inkomsten av annat förvärvsarbete.

I ett par fall kan det dock, som nämnden påpekar, bli nödvändigt

att till inkomst av anställning överföra inkomster

som beskattas såsom inkomst av jordbruksfastighet eller såsom inkomst

av rörelse. Fråga är här om sådan ersättning för arbete för annans

räkning, som den försäkrade enligt praxis anses ha uppburit såsom arbetstagare

i civilrättslig mening eller som skall anses såsom inkomst av anställning

enligt överenskommelse mellan den försäkrade och den som utgivit

ersättningen. Såsom exempel på det förstnämnda fallet nämnes jordbrukares

inkomst av skogskörslor i vissa fall.

Då inkomst enligt vad nyss sagts i pensionshänseende skall hänföras till

inkomst av anställning och inte till inkomst av jordbruksfastighet eller inkomst

av rörelse, kan det, anför nämnden, ibland befinnas nödvändigt med

en schablonregel för att bestämma den del av arbetsinkomsten som kan

anses utgöra ersättning för omkostnader och som sålunda inte bör grunda

rätt till tilläggspension eller ingå i underlaget för arbetsgivaravgiften till

tilläggspensioneringen. En sådan schablonregel kan exempelvis bestämmas

med ledning av vad som enligt kollektivavtal skall hänföras till ersättning

för eget arbete när det gäller beräkning av semesterlön. Föreskrift härom

har bl. a. intagits i kollektivavtal berörande skogskörslor. För Norrland och

Dalarna gäller härutinnan att 55 procent av ackordsförtjänsten för skogskörare

skall anses utgöra ersättning för eget arbete. Under åberopande av

det anförda förordar nämnden, att riksförsäkringsanstalten bemyndigas att

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

meddela särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av

anställning, som vid inkomsttaxeringen hänföres till intäkt av jordbruksfastighet

eller intäkt av rörelse.

För det fall att en person driver flera rörelser och för vissa redovisar

överskott och för andra underskott skall enligt administrationsnämndens

förslag vid beräkning av pensionsgrundande inkomst tagas i beaktande det

eventuellt kvarstående överskottet efter avdrag av underskotten.

Motsvarande skall gälla då den försäkrade brukat flera jordbruksfastigheter

som utgör skilda förvärvskällor. Däremot anses underskott å

rörelse inte böra avdragas från överskott å jordbruksfastighet eller underskott

å jordbruksfastighet avdragas från överskott å rörelse. Detta blir en

följd av föreskrifterna i 6 § TPL, att ettvart av de tre i inkomst av annat

förvärvsarbete ingående inkomstslagen grundar rätt till pension endast om

det överstiger 500 kr. För den händelse vid inkomsttaxeringen införes möjlighet

till förlustutjämning mellan olika beskattningsår, bör enligt nämndens

mening det föreslagna underskottsavdraget likväl avse endast underskott

för det aktuella beskattningsåret.

Eftersom inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i

regel beräknas på grundval av taxeringen till statlig inkomstskatt, kommer

beräkningen av de båda inkomslslagen att verkställas med ledning av samma

uppgifts material, som ligger till grund för taxeringen, dvs.

självdeklarationer och kontrolluppgifter m. in. Administrationsnämnden

anser det inte lämpligt att de försäkrade ålägges någon speciell uppgiftsskyldighet

för fastställande av pensionsgrundande inkomst utan föreslår, att

det skall åligga de lokala skattemyndigheterna att ur självdeklarationerna

sammanställa de uppgifter, som är av betydelse för den pensionsgrundande

inkomstens beräkning.

När det gäller den punkt (E) i självdeklarationsformuläret,

som är avsedd för inkomst av tjänst, har emellertid nämnden funnit

erforderligt med en viss ytterligare differentiering. Enligt formulärets nuvarande

uppställning uppdelas bruttoinkomsterna (intäkterna) i tre punkter.

Under den första (El) skall upptagas alla slags intäkter av anställning,

uppdrag och tillfällig förvärvsverksamhet och under de båda övriga punkterna

pensioner in. in. och periodiska understöd. I likhet med vad som förutsattes

av departementschefen i prop. 1959: 100 (s. 85) utgår nämnden

från att man bör göra eu sådan uppdelning av inkomsterna under E 1

att vad som i pensionshänseende är att hänföra till inkomst av anställning

lätt kan identifieras. För detta ändamål skulle det enligt nämndens uppfattning

vara mest ändamålsenligt att dessa intäkter fördelades på tre

punkter, omfattande inkomst av anställning, inkomst av annat förvärvsarbete

resp. inkomst som ej grundar rätt till tilläggspension. I det stora fler
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungi. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

talet fall torde emellertid nämnda intäkter utgöras av antingen enbart inkomst

av anställning eller av sådan inkomst och kostnadsersättning som ej

grundar rätt till tilläggspension. Intäkter som är hänförliga till inkomst av

annat förvärvsarbete, torde förekomma i förhållandevis ringa omfattning.

Med hänsyn härtill och angelägenheten av att erhålla enklast möjliga deklarationsformulär

synes de två sistnämnda punkterna lämpligen böra sammanslås.

Administrationsnämnden förordar således, att intäkterna under

punkt E 1 fördelas i två grupper, den ena avseende vad som i pension shänseende

är att hänföra till inkomst av anställning och den andra avseende

återstoden av de intäkter som för närvarande skall deklareras under punkt

E 1. Till den första gruppen skulle komma att hänföras lön (i penningar

eller naturaförmåner i form av kost eller bostad) å minst 300 kr. från en

och samme arbetsgivare ävensom kontant ersättning för uppdrag o. d., då

ersättningen uppgått till minst 300 kr. och den som utbetalat ersättningen

enligt överenskommelse skall erlägga avgift till tilläggspensioneringen för

denna.

Nettointäkten av jordbruksfastighet och nettointäkten av rörelse skall

som regel utan ändring ingå i inkomst av annat förvärvsarbete. Såsom förut

framhållits måste emellertid nämnda nettointäkter i vissa fall minskas med

inkomstbelopp, som den försäkrade enligt praxis anses ha uppburit såsom

arbetstagare i civilrättslig mening eller som skall anses såsom inkomst av

anställning enligt överenskommelse mellan den försäkrade och den som utgivit

ersättningen. Ifrågavarande inkomstbelopp skall i stället hänföras till

inkomst av anställning. För att detta skall kunna beaktas vid beräkningen

av pensionsgrundande inkomst, förordar nämnden att den försäkrade får

ange dessa inkomstbelopp på särskild plats på jordbruks- resp. rörelsebilagan

och att han under punkt E 1 i självdeklarationen på lämpligt sätt får

markera, att han såsom inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse deklarerat

inkomst som i pensionshänseende utgör inkomst av anställning.

För det fall att den försäkrade haft sådan inkomst av anställning, som på

grund av kollektivavtal enligt 37 § TPL inte blir pensionsgrundande, uttalar

nämnden, att sådan lön helst borde upptagas i den grupp under Eli

deklarationsblanketten, som avser intäkter vilka ej grundar rätt till tilläggspension

eller grundar rätt till sådan pension såsom inkomst av annat förvärvsarbete.

Detta anses emellertid avsevärt komplicera deklarationsblanketten

och dess ifyllande och förordas därför ej. För att dessa löner inte

skall bli behandlade som inkomst av anställning föreslås i stället att man

i första hand litar till vederbörande arbetsgivares kontrolluppgifter till

taxeringen, vilka uppgifter förutsättes få ett utseende som tydligt skiljer

sig från de vanliga kontrolluppgifterna. Eventuellt kan övervägas att vederbörande

löntagare på lämplig plats under punkt E 1 får angiva, att han omfattas

av sådant kollektivavtal varom här är fråga.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Vad angår de kontrolluppgifter, som arbetsgivarna enligt taxeringsförordningen

är skyldiga att lämna till ledning vid inkomsttaxeringen,

uttalar administrationsnämnden, att det för kontrollen av att de försäkrade

i sina självdeklarationer fördelat sina inkomster riktigt mellan anställningsinkomst

och annan inkomst blir nödvändigt att ålägga arbetsgivaren att i

kontrolluppgiften ange, huruvida han har att för utgivet belopp erlägga arbetsgivaravgift

till tilläggspensioneringen. Utom vid arbetsanställning kommer

sådan avgiftsplikt att föreligga när den uppgiftsskyldige och inkomsttagaren

varit ense om att den utgivna ersättningen i pensionshänseende

skall anses utgöra inkomst av anställning. Den utökade uppgiftsskyldigheten

får betydelse även för kontrollen av de uppgifter som arbetsgivarna skall

lämna för beräkningen av arbetsgivaravgiften. Nämnden föreslår även, att

det skall införas skyldighet för arbetsgivarna att tillställa arbetstagarna ett

exemplar av kontrolluppgifterna. Angående de i det föregående nämnda

kontrolluppgifterna beträffande lön, som på grund av kollektivavtal enligt

37 § TPL inte grundar rätt till tilläggspension, förordas att endast blanketter

enligt av riksskattenämnden fastställt formulär skall få användas.

För beräkning av pensionsgrundande inkomst krävs särskilda bestämmelser

i två fall, då de försäkrade inte taxeras för inkomst. Detta gäller

anställningsinkomst, för vilken erlagts sjömansskatt eller som en utomlands

bosatt försäkrad åtnjutit från arbetsgivare i Sverige för arbete utom riket.

Beträffande sjöman föreligger enligt 37 § 1 mom. åttonde punkten taxeringsförordningen

skyldighet för redaren att till inkomsttaxeringen utan anmaning

lämna kontrolluppgift beträffande sjömannens kontanta inkomst

ombord och den tid för vilken denne erlagt sjömansskatt. Administrationsnämnden

framhåller, att sjömännens pensionsgrundande inkomst, såvitt

gäller däri ingående anställningsinkomst för vilken sjömansskatt erlagts,

därför kan beräknas med ledning av ifrågavarande kontrolluppgifter utan

att uppgiftsskyldigheten behöver ändras. Vederbörande kan ha haft även

annan inkomst, som inkomsttaxerats i vanlig ordning. Vid beräkningen av

den pensionsgrundande inkomsten skall självfallet båda inkomstslagen beaktas.

Sjömansskatten beräknas enbart på den kontanta lönen och endast

denna skall som nyss nämnts angivas på redarnas kontrolluppgifter. Sjömännen

åtnjuter emellertid regelmässigt naturaförmåner i form av kost och

bostad. Värdet härav skall alltså vid beräkningen av den pensionsgrundande

inkomsten tilläggas den kontanta inkomsten ombord. Nämnden föreslår, att

det för hela riket tillämpas enhetliga värden för år eller månad, särskilt för

befäl och likställda och särskilt för manskap, och att dessa värden skall bestämmas

av riksförsäkringsanstalten. Detta förutsättes ske efter samråd

med riksskattenämnden och sjömansskattenämnden, i vilken representanter

från arbetsgivare och arbetstagare inom sjöfarten ingår såsom ledamöter.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

I fråga om utomlands bosatt försäkrad, som uppbär anställningsinkomst

från arbetsgivare i Sverige, måste för arbetsgivaren införas

en ny uppgiftsskyldighet för att anställningsinkomsten skall kunna

beaktas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för den försäkrade.

Uppgiften skall enligt nämndens förslag avlämnas senast den 31 januari

året näst efter det, som inkomsten avser, till den myndighet som skall bestämma

den försäkrades pensionsgrundande inkomst. Därjämte bör ett

exemplar av uppgiften inom samma tid översändas till den försäkrade. Förmån

av kost eller bostad bör värderas enligt föreskrifter av riksförsäkringsanstalten.

På grund av att taxeringen är grundläggande för beräkningen av den pensionsgrundande

inkomsten bör ändring av inkomstuppskattningen

vid taxeringen medföra att också den pensionsgrundande

inkomsten ändras i överensstämmelse därmed. Denna ändring bör enligt

vad föredragande departementschefen anfört i propositionen 1959: 100

(s. 93) göras ex officio av de organ, som får till uppgift att beräkna den

pensionsgrundande inkomsten och de däri ingående beståndsdelarna inkomst

av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. För att undvika

alltför många ändringar liksom ändringar lång tid efter det att den

pensionsgrundande inkomsten beräknats ansåg departementschefen emellertid

lämpligt att vissa begränsningar stadgas.

Administrationsnämnden framhåller, att ett mycket stort antal taxeringar

årligen ändras på grund av anförda besvär men att ändringarna beloppsmässigt

ofta är mindre betydande. Av administrativa skäl är det angeläget

att begränsa skyldigheten att vid taxeringsändring göra en ny beräkning

av vederbörandes pensionsgrundande inkomst. Härutinnan föreslår nämnden,

att taxeringsändring skall föranleda ändring av förut beräknad pensionsgrundande

inkomst endast om denna härigenom höjes eller

sänkes med minst 500 kr.

Fullföljes taxeringsprocessen till kammarrätten och regeringsrätten, kan

det slutliga avgörandet av processen dröja länge. Införes inte någon tidsbegränsning

beträffande skyldigheten att vid taxeringsändringar omräkna

den pensionsgrundande inkomsten, skulle därför i ett stort antal av de årligen

inträffade pensionsfallen frågan om pensionens storlek få hållas

öppen under lång tid. Nämnden anser att olägenheterna härav skulle bli

betydande och förordar, att endast sådana taxeringsändringar skall iakttagas

som beslutats s e n a s t den 30 juni året näst efter taxeringsåret

och som därjämte medför att den pensionsgrundande inkomsten

höjs eller sänks minst med belopp som nyss sagts. Avgörande blir alltså

den tidpunkt då i vanlig ordning anförda besvär till prövningsnämnden

skall vara slutbehandlade av nämnden. På så sätt kommer vid anförda besvär

inkomstuppskattningen i två instanser att som regel ligga till grund

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungi. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

för storleken av den pensionsgrundande inkomsten. Detta anser nämnden

normalt vara tillräckligt betryggande, särskilt som tilläggspensionen bestämmes

med ledning av inkomsterna under ett stort antal år.

Administrationsnäinnden föreslår emellertid en särbestämmelse för det

fall att inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av rörelse eller annan inkomst,

som i pensionshänseende ingår i inkomst av annat förvärvsarbete än

anställning, skulle väsentligen nedsättas genom lagakraftvunnet beslut efter

den 30 juni året näst efter taxeringsåret. I ett sådant fall skulle det kunna

te sig oskäligt att mot den försäkrades vilja av honom utkräva hans pensionsavgift

på den tidigare för högt uppskattade inkomsten. Möjlighet bör

därför föreligga för den försäkrade att efter ansökan hos den myndighet,

som bestämt hans pensionsgrundande inkomst, få denna och pensionsavgiften

nedsatt i enlighet med taxeringsbeslutet. Såsom förutsättning härför

förordas, att inkomsten av annat förvärvsarbete nedsättes med minst en

femtedel och att ansökan göres inom två månader efter det den försäkrade

erhöll del av taxeringsbeslutet.

På grund av dubbel mantalsskrivning eller eljest kan inträffa att försäkrad

ett år påföres mer än en taxering till statlig inkomstskatt och att till

följd härav mer än en pensionsgrundande inkomst för

samma år bestämmes för den försäkrade. Om dubbeltaxeringen undanröjes

först efter den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skulle med tidigare

förordade bestämmelser någon rättelse av de dubbla besluten beträffande

den försäkrades pensionsgrundande inkomst inte kunna göras. Nämnden

finner det därför nödvändigt med en kompletterande regel av innehåll

att, om för ett år mer än en pensionsgrundande inkomst beräknats för försäkrad,

den pensionsgrundande inkomst som inte bort beräknas skall

undanröjas.

I ytterligare några fall föreslår administrationsnäinnden möjlighet för

den myndighet, som har att bestämma pensionsgrundande inkomst, att

rätta sina egna beslut. Detta gäller fall då den pensionsgrundande inkomsten

blivit oriktigt beräknad på grund av felräkning, misskrivning

eller annat uppenbart förbiseende. Rättelsen bör kunna ske

såväl till den försäkrades fördel som till hans nackdel. Är felaktigheten

ringa, bör dock skyldighet inte föreligga att rätta felet.

Yttranden

Ett antal remissorgan uppehåller sig vid problemen i samband med bestämmandet

av de inkomstslag, som ingår i den pensionsgrundande

inkomsten. Statens organisationsnämnd framhåller, att arbetet med beräkning

av pensionsgrundande inkomst torde bli mycket omfattande och i vissa

fall komplicerat samt att det kommer att kräva en betydande personalinsats.

På grund härav och med hänsyn till att de försäkrade själva lätt skall

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

kunna kontrollera beräkningarna ifrågasätter organisationsnämnden om

inte det skatterättsliga begreppet inkomst av tjänst och begreppet inkomst

av anställning i gängse mening bör bringas i närmare överensstämmelse

med varandra. Även uppbördsorganisationskommittén påpekar, att oöverensstämmelsen

mellan det skatterättsliga begreppet inkomst av tjänst och

det civilrättsliga arbetstagarbegreppet jämte de skilda avdragsreglerna i

TPL och skatteförfattningarna medför att för inkomsttaxeringen avgörande

data inte kan läggas till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst.

Redan med nuvarande tekniska system skapar detta svårigheter, som accentueras

vid övergång till ett tekniskt system med automatisk databehandling.

Det hade enligt kommitténs mening ur syslemsynpunkt varit fördelaktigt

om de uppgifter, som ligger till grund för taxeringen, hade kunnat

-— utan överflyttning från en förvärvskälla till en annan — läggas till

grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Särskilt med tanke på

övergången till ett modernt tekniskt system vore det av stort värde att

komma fram till ett, åtminstone i huvudsak, enhetligt inkomstbegrepp.

Kommittén understryker, att man under det fortsatta utredningsarbetet bör

ha uppmärksamheten riktad på detta problem.

Riksskattenämnden framhåller, att begreppsbestämningarna vid beräkningen

av den pensionsgrundande inkomsten och arbetsgivaravgiften är

komplicerade och att ett stort behov av vägledande anvisningar föreligger.

Den rådgivande verksamhet, som sålunda behövs, bör enligt riksskattenämndens

mening anförtros åt ett centralt organ, varvid närmast riksförsäkringsanstalten

kommer i fråga. Riksskattenämnden anser dock angeläget,

att arbetsmarknadens parter blir representerade vid behandlingen av

sådana ärenden. Kooperativa förbundet uttalar önskvärdheten av att det i de

administrativa författningarna och tillämpningsföreskrifterna skapas större

klarhet i avgränsningen mellan pensionsgrundande och icke pensionsgrundande

inkomst samt mellan inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete.

Svenska arbetsgivareföreningen påpekar, alt det civilrättsliga

arbetstagarbegreppet, som är av grundläggande betydelse för avgörande av

om en inkomst är hänförlig till inkomst av anställning i TPL:s mening, inte

är definierat i lag eller författning. Föreningen anser, att det inte kan förväntas

att de lokala skattemyndigheterna, som i uppbördshänseende har att

tillämpa ett vidsträcktare arbetstagarbegrepp, kommer att hålla de båda

begreppen i sär. För att bidraga till en enhetlig tillämpning av arbetstagarbegreppet

inom tilläggspensioneringen anser föreningen nödvändigt, att ett

för hela riket centralt organ med representanter för arbetsgivare och arbetstagare

tillskapas med uppgift att i förevarande avseende göra vägledande

uttalanden. Samma problem beröres av Socialförsäkringsbolagens

förening, som erinrar om de betydande svårigheterna att inom yrkesskadeförsäkringen

avgränsa det civilrättsliga arbetstagarbegreppet. Föreningen

anser, att omfattande anvisningar rörande arbetstagarbegreppets innebörd

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

127

torde bli nödvändiga. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser, att man

knappast kan nöja sig med en hänvisning till praxis inom sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna,

utan att det samlade materialet bör bearbetas och

kompletteras så att någorlunda entydiga regler kan fastställas. Även uppbördsorganisationskommittén

och Föreningen Sveriges kronokamrerare

framhåller behovet av anvisningar till ledning vid fastställande av pensionsgrundande

inkomst.

Vad angår den av administrationsnämnden förutsatta bestämmelsen att

det vid beräkningen av inkomst av anställning skall göras avdrag för

pensionsavgift, som föranledes av en i samband med anställningen

anordnad pensionering vid sidan av den allmänna tilläggspensioneringen

och som betalas genom löneavdrag, anför försäkringsinspektionen, att regeln

ej bör godtagas, enär den allvarligt skulle motverka kompletterande

pensionsanordningar och sannolikt medföra annullation eller reduktion avmånga

existerande tjänstepensionsförsäkringar. De minsta skadeverkningarna

torde enligt inspektionens mening framkomma om avgift, som den

anställde själv erlägger, inte fråndrages den pensionsgrundande inkomsten.

Pensionskostnader som betalas av arbetsgivare synes däremot inte böra

medräknas i nämnda inkomst. Alla pensionsavgifter behandlas då lika, vare

sig de erlägges genom löneavdrag eller direkt av den anställde. Man får

också jämställdhet mellan anställdas pensionsavgifter och pensionsavgifter,

som betalas av självständiga yrkesutövare. Kammarrätten finner det betänkligt

att personer med lägre pensionsålder än 67 år, som genom pensionsförsäkring

i samband med tjänst garderat sig mot inkomstminskning

under tiden mellan pensionstillfället och tilläggspensionens inträde, skulle

få sin pensionsgrundande inkomst minskad genom pensionsavgiftsavdraget.

Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalar, att det synes ogörligt att

finna en lösning, som tillgodoser alla önskemål. Den av administrationsnämnden

förordade regeln bör dock enligt förbundets mening inte godtagas.

Förbundet föreslår en lösning liknande den som försäkringsinspektionen

angivit och åberopar därvid i huvudsak samma skäl. Förbundet framhåller,

att problemet har betydelse framför allt under övergångstiden, så

länge gynnsamma intjänanderegler tillämpas och låga avgifter uttages. Det

påpekas särskilt, att man kan räkna med att en stor del av nuvarande tjänstepensionsförsäkring

kommer att behållas, i synnerhet för äldre anställda,

som icke kan påräkna full pension genom den allmänna tilläggspensioneringen.

Skulle man följa nämndens uttalande, skulle detta innebära en indirekt

fördyring av kostnaderna för kompletterande pensionsanordningar

under övergångstiden. På liknande sätt uttalar sig Svenska arbetsgivareföreningen.

TCO anser, att utgångspunkten måste vara att avgifter till privat pensionering

i förevarande avseende behandlas lika, oberoende såväl av pen
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

sionsförsäkringens anknytning till anställning eller ej som även av sättet

för avgifternas inbetalning. Övervägande skäl talar enligt organisationens

uppfattning för att alla avgifter till privat pensionering skall utgöra pensionsgrundande

inkomst. Om så ej sker kan en tendens uppkomma att anordna

erforderliga kompletterande pensionsanordningar utan anknytning

till anställningen. En sådan utveckling, som förutsätter en mot avgiften

svarande höjning av lönenivån, kan knappast anses önskvärd. Landsorganisationen

finner frågan tveksam men förordar med hänsyn till önskvärdheten

av så enkla regler som möjligt, att bestämmelsen om avdrag för

ifrågavarande slags avgifter utgår ur förslaget. Enligt SACO.s mening kan

det inte anses rimligt att frågan huruvida den privata pensioneringen har

samband med anställning eller inte blir avgörande för vad som räknas till

pensionsgrundande inkomst. Organisationen anser därför, att lönen före

avdrag för pensionsavgift bör vara pensionsgrundande.

Med tanke bl. a. på den av administrationsnämnden föreslagna regeln att

vid bestämmande av inkomst av anställning avdrag för kostnader,

som arbetstagaren haft att bestrida i anställningen,

skall göras endast om utgiften överstiger 500 kr. anför Sveriges håradsskrivarförening,

att de av nämnden förordade schablonreglerna oförbehållsamt

tillstyrkes, särskilt som de inte nämnvärt synes kunna påverka den enskildes

pensionsrätt. Svenska försäkringsbolags riksförbund finner det angeläget

att korrespondens eftersträvas mellan det lönebelopp som grundar avgiftsskyldighet

och det som lägges till grund för bestämmandet av den

pensionsgrundande inkomsten. Då tillämpandet av den föreslagna beloppsgränsen

sannolikt skulle motverka strävanden i denna riktning, vill förbundet

förorda att direkta utgifter i anställningen alltid avdrages vid beräkningen

av inkomst av anställning. Enligt överståthållaråmbetets mening

är den av nämnden föreslagna regeln ej helt tillfredsställande. Under ena

året kan, anför ämbetet, en särskild kostnadsersättning som den försäkrade

äger uppbära lämna överskott vid taxeringen, något som fullt riktigt ej

medför förhöjning av den pensionsgrundande inkomsten, medan under

ett påföljande år den försäkrade kan ha ådragit sig en särskilt hög utgift

så att underskott uppkommer, vilket då kan sänka hans pensionsgrundande

inkomst. Enligt ämbetets mening skulle man möjligen kunna begränsa

avdragen till de fall, då riksförsäkringsanstalten med stöd av ett av nämnden

föreslaget stadgande medgivit motsvarande nedsättning av lönen vid

beräkning av arbetsgivarens avgift till försäkringen. Även länsstyrelsen i

Hallands län anser att förevarande avdragsregel kan få egendomliga konsekvenser

i vissa fall. Riksskattenämnden finner det oklart, huruvida särskild

omkostnadsersättning i sin helhet eller endast till den del, som den

motsvarar avdragsgilla kostnader, skall redovisas som icke pensionsgrundande

inkomst.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Till förslaget att riksförsäkringsanstalten skall bemyndigas meddela särskilda

föreskrifter angående beräkningen av i n k o in s t, som öve rförts

till inkomst av anställning från de skatterättsliga inkomstslagen

inkomst av jordbruksfastighet och inkomst av rörelse, uttalar

Landsorganisationen sin anslutning samt anför, att de regler, som redan

finns eller framdeles kan komma att inskrivas i olika kollektivavtal för

bestämmande av semesterersättning, bör kunna ligga till grund för dessa

föreskrifter.

I fråga om det uppgifts material, som erfordras för bestämmande

av pensionsgrundande inkomst, anser besvärssakkunniga det vara klart, att

förfarandet måste bygga på att uppgifter utan anmaning lämnas av de försäkrade

själva till ledning för inkomstens bestämmande. Det kan enligt besvärssakkunnigas

mening inte gärna komma i fråga att ålägga medborgarna

att vid sidan av den allmänna självdeklarationen avge en särskild

deklaration till ledning för beräkning av pensionsgrundande inkomst.

Ehuru den av administrationsnämnden föreslagna uppställningen av

självdeklarationsformuläret gör detta komplicerat, anser

överståthållarämbetet, att ett system med en särskild bilaga för beräkning

av pensionsgrundande inkomst inte kan tillrådas. Ämbetet anför som exempel

på olägenheterna av en dylik anordning bl. a. följande. Ifyllandet av

bilagan skulle innebära ett onödigt arbete, många blanketter skulle bli fel

ifyllda och underrättelser om avvikelser från de ifyllda uppgifterna skulle

behöva utsändas, ifyllandet av bilagorna skulle ofta bli bortglömt, ytterligare

en handling skulle granskas och jämföras med självdeklaration och taxering,

ändring vid taxeringen skulle ofta på ett oklart sätt påverka den pensionsgrundande

inkomsten, m. in. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser

den föreslagna uppdelningen av punkten E i deklarationsformuläret erforderlig

för beräkning av pensionsgrundande inkomst men finner dessutom

önskvärt med sådan ändring, att det av deklarationen framgår vilka inkomster

som uppburits från samme arbetsgivare. Länsstyrelsen i Kopparbergs

lån håller för sannolikt, att en längre genomförd uppdelning än nämnden

föreslagit skulle vålla deklaranterna bekymmer och föranleda misstag

samt därigenom öka arbetet för myndigheterna.

I motsats till de nu angivna remissorganen finner statskontoret tveksamt,

om det är möjligt att inpassa erforderliga uppgifter i deklarationsformuläret.

Enligt ämbetsverkets mening förtjänar det därför att övervägas att bereda

uppgifterna plats på en särskild blankett, i första hand på den s. k.

kapitalbilagan. Riksskattenämnden anser, att den förordade uppdelningen

av bruttointäkterna under inkomst av tjänst gör deklarationsförfarandet så

komplicerat, att förslaget inte kan tillstyrkas. I stället föreslås ett fristående

formulär som bilaga till självdeklarationen. 9

9 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 175

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Beträffande administrationsnämndens förslag att vid beräkning av pensionsgrundande

inkomst för sjöman, som erlägger sjömansskatt, värdet

av fri kost och bostad skall läggas till den kontanta inkomsten ombord anser

Sveriges redareförening, att den pensionsgrundande inkomsten bör beräknas

endast på grundval av det för sjömansskatt uppgivna underlaget.

Av de regler, som administrationsnämnden förordat rörande den omfattning,

i vilken ändring i inkomstuppskattningen vid taxeringen

skall påverka den pensionsgrundande inkomsten, har remissorganen

i allmänhet inte haft något att invända mot förslaget om att taxeringsändring

efter besvär skall få återverka på den pensionsgrundande inkomsten

endast om denna därigenom höjes eller sänkes med minst

5 0 0 kr. Att en begränsning av ändringsfallen är påkallad av praktiska

skäl finner sålunda länsstyrelsen i Kopparbergs län vara uppenbart. Uppbördsorganisationskommittén

anmärker på att förslaget får till följd att de

lokala skattemyndigheterna i praktiskt taget samtliga fall av taxeringsändring

måste rekvirera och granska handlingarna för att kunna konstatera

huruvida ändringen påverkar beräkningen av pensionsgrundande inkomst.

För att undvika detta omfattande arbete bör enligt kommitténs mening

frågan om ändring av den beräknade pensionsgrundande inkomsten

göras beroende av om taxeringsändringen överstiger eller understiger visst

belopp. Kommittén ifrågasätter huruvida inte beloppsgränsen i så fall borde

sättas högre än 500 kronor. Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar, att en

taxeringsändring i prövningsnämnden kan medföra sådan ändring av inkomst,

som omfattas av undantagande, att pensionsrätten påverkas. I betänkandet

är ej utsagt, huruvida sådan ändring skall föranleda justering

av den registrerade uppgiften om pensionspoäng, som den försäkrade gått

förlustig på grund av undantagande. Länsstyrelsen anser skäl tala för att så

sker. Svenska försäkringsbolags riksförbund anför, att avgörande för huruvida

taxeringsändring skall medföra ändring av redan beräknad pensionsgrundande

inkomst bör vara i vilken grad detta påverkar den försäkrades

förvärv av pensionspoäng. Två fall är här av särskild betydelse, nämligen

dels om ändringen blir avgörande för huruvida den försäkrade överhuvudtaget

tillgodoräknas pensionspoäng för året, dels -— för försäkrad som har

inkomst undantagen från tilläggspensioneringen — om taxeringsändringen

blir avgörande för huruvida bestämmelserna i 12 § andra stycket TPL om

påföljd av undantagande skall träda i funktion. Inträffar något av dessa

fall bör enligt förbundets mening ny beräkning av den pensionsgrundande

inkomsten ske även om ändringen skulle bli mindre än 500 kr.

Beträffande förslaget att i regel endast taxeringsändringar, som beslutats

senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skall

kunna föranleda ändring av pensionsgrundande inkomst anför försäkrings
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

rådet, att även beslut om ändrad taxering efter nämnda tidpunkt ex officio

bör beaktas vid bestämmande av den pensionsgrundande inkomsten. I sådant

fall bör enligt försäkringsrådets mening också beaktas taxeringshöjningar,

som medför höjning av den pensionsgrundande inkomsten med

minst en femtedel. Samma ståndpunkt intar länsstyrelsen i Malmöhus lån.

Kammarrätten finner det betänkligt att, om en persons taxerade inkomst

väsentligt höjes av skattedomstolarna, vederbörande skall sakna möjlighet

att få den pensionsgrundande inkomsten höjd. Länsstyrelsen i Hallands län

ifrågasätter, om inte en efter den 30 juni året efter taxeringsåret skedd

taxeringshöjning beträffande inkomst av annat förvärvsarbete bör föranleda

omräkning av den pensionsgrundande inkomsten. Detsamma anser länsstyrelsen

böra gälla vid eftertaxering för inkomst av tjänst, som påföres

efter nämnda tidpunkt.

Vad Svenska försäkringsbolags riksförbund anfört i fråga om den nyssnämnda

500-kronorsregeln har även avseende på förslaget att taxeringsändringar

efter den 30 juni året efter taxeringsåret i regel inte skall påverka

den pensionsgrundande inkomsten. Om det av administrativa skäl

skulle anses omöjligt att utforma bestämmelserna så att hänsyn tages ex

officio till taxeringsändringar efter sagda tidpunkt, anser förbundet det

under alla förhållanden vara nödvändigt, att den av nämnden föreslagna

rätten för en försäkrad att i vissa fall ansöka om ny beräkning av den pensionsgrundande

inkomsten utvidgas, så att den även avser inkomst av anställning

och gäller också det fall att den taxerade inkomsten höjes.

Enligt Svenska arbetsgivareföreningens uppfattning bör en försäkrad,

vars taxering nedsättes, inte ha möjlighet att bibehållas vid en för hög pensionsgrundande

inkomst, även om han erlägger en däremot svarande högre

avgift. Föreningen anser, att den pensionsgrundande inkomsten bör nedsättas

ex officio, då taxeringen nedsatts, samt att under alla omständigheter

den föreslagna regeln att taxeringsändringen skall föranleda nedsättning

av inkomsten av annat förvärvsarbete med minst en femtedel för att ändring

skall kunna göras efter den 30 juni året efter taxeringsåret bör ändras

så att gränsen sättes vid en tiondel av sagda inkomst. Länsstyrelsen i Jämtlands

lån anser att det förhållandet, att ändring av inkomsten av annat

förvärvsarbete efter den 30 juni året efter taxeringsåret förutsätter ansökan

från den försäkrades sida, strider mot vedertagen uppfattning om det

allmännas skyldighet beträffande restitution av skatter och avgifter.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar, att taxeringsändringar

efter sistnämnda tidpunkt ej bör kunna föranleda ändring av den pensionsgrundande

inkomsten om inte denna sänkes med minst 500 kr. Uppbördsorganisationskommittén

framhåller, att administrationsnämnden inte uttalat

sig om på vad sätt eftertaxering, som beslutas senast den 30 juni året

efter taxeringsåret, skall påverka den pensionsgrundande inkomsten.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Departementschefen

Vid utarbetandet av sina författningsförslag har administrationsnämnden

givetvis haft att rätta sig efter de förutsättningar som finnes uppdragna

i den grundläggande lagstiftningen om försäkring för allmän tilläggspension.

Det har alltså inte ingått i nämndens uppdrag att föreslå ändringar

beträffande gränsdragningen kring de pensionsrättsliga begreppen inkomst

av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Några remissorgan —

som haft denna begränsning i nämndens rörelsefrihet klar för sig -— har

uttalat önskemål för framtiden om att det skatterättsliga begreppet inkomst

av tjänst och det i TPL förekommande begreppet inkomst av anställning

skall bringas i närmare samstämmighet med varandra. Självfallet innebär

skiljaktigheterna mellan dessa båda begrepp i en hel del fall vissa praktiska

olägenheter både för de försäkrade när de skall uppgöra sin självdeklaration

och för de myndigheter, som skall bestämma den pensionsgrundande

inkomsten. Viktiga skäl, särskilt en strävan att så långt möjligt åvägabringa

överensstämmelse mellan inkomst, som grundar rätt till pension, och

inkomst, som grundlägger avgiftsskyldighet, har dock förelegat för att det

pensionsrättsliga begreppet inkomst av anställning bestämts på sätt som

skett. Icke desto mindre anser jag det vara angeläget att man, om erfarenheterna

av den gällande ordningen ger anledning därtill, undersöker möjligheterna

att föra de skatterättsliga och pensionsrättsliga inkomstbegreppen

närmare varandra.

Inkomst av anställning enligt TPL är lön i penningar eller naturaförmåner

i form av kost eller bostad, som åtnjutes av arbetstagare i allmän eller

enskild tjänst. Avgörandet av huruvida en person är att anse som arbetstagare

skall ske med tillämpning av det s. k. civilrättsliga arbetstagarbegreppet.

Detta begrepp är inte definierat i lag eller författning utan har

huvudsakligen utformats vid de allmänna domstolarnas tillämpning av semesterlagen

och vissa andra bestämmelser av social skyddslagstiftnings natur

samt vid försäkringsrådets tillämpning av yrkesskadeförsäkringslagen.

Givet är att den rättspraxis som sålunda utbildats kommer att vara vägledande

vid de lokala skattemyndigheternas och överståthållarämbetets avgörande

av huruvida en inkomst skall hänföras till inkomst av anställning i

samband med fastställande av pensionsgrundande inkomst. Emellertid är

det att märka att domstolarnas och försäkringsrådets avgöranden alltid

kommer i efterhand, sedan ett visst fall inträffat, i vilket en person gör anspråk

på en viss förmån i egenskap av arbetstagare. Härvid är det möjligt

att göra en noggrann utredning av alla de omständigheter, under vilka vederbörande

utfört sitt arbete, och på grundval därav ta ställning till frågan

om ett arbetstagarförhållande föreligger eller ej. I viss mån annorlunda

ställer sig saken vid fastställande av pensionsgrundande inkomst då det

gäller att med ledning av ett oftast knapphändigt skriftligt uppgiftsmaterial

träffa avgöranden i ett stort antal fall årligen. Såsom flera remiss
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

organ påpekat torde det inte vara möjligt för de myndigheter, som skall

beräkna pensionsgrundande inkomst, att på ett någorlunda enhetligt sätt

handha tillämpningen av det civilrättsliga arbetstagarbegreppet utan att

centralt utarbetade vägledande föreskrifter är tillgängliga vid arbetet. Med

hänsyn härtill bör det ankomma på riksförsäkringsanstalten att utarbeta

sådana föreskrifter.

I den proposition, genom vilken förslaget till TPL förelädes riksdagen,

uttalade jag, att man vid bestämmande av inkomst av anställning inte

borde medräkna arbetstagares lön till den del den motsvarar avdrag

för pensionsavgift, som föranledes av en i samband med anställningen

anordnad pensionering vid sidan av den allmänna tilläggspensioneringen.

Administrationsnämnden har i sitt förslag intagit samma ståndpunkt.

Åtskilliga remissorgan, varibland märkes företrädare för såväl arbetsgivar-

som arbetstagarintressen, riktar dock kritik mot förslaget på

denna punkt.

Vid sin behandling av förslaget till TPL uttalade sig riksdagen för att

detta spörsmål gjordes till föremål för ytterligare överväganden i samband

med utarbetandet av förslag till författning rörande beräkning av pensionsgrundande

inkomst. Till förmån för den av mig i nyssnämnda proposition

intagna ståndpunkten talar bl. a. att all kostnad för pensionering, som i

samband med anställning anordnas vid sidan av den allmänna tilläggspensioneringen,

skulle komma att behandlas lika vare sig kostnaden bestrides

av arbetsgivaren utan att den nominella lönens storlek påverkas

eller kostnaden helt eller till viss del avdrages på arbetstagarens lön. I samtliga

fall blir det nettolönen med frånräknande av kostnaden för de kompletterande

pensionsanordningarna, som lägges till grund vid den pensionsgrundande

inkomstens beräkning. Å andra sidan kan det inte förnekas, att

en sålunda utformad regel skulle kunna få en ogynnsam effekt på intresset

för dylika kompletterande pensionsanordningar. I den mån arbetstagaren

själv skall medverka genom att en viss del av pensionsavgiften avdrages

på hans lön, medför detta en minskning av den pensionsgrundande inkomsten

och därmed i sinom lid minskad tilläggspension. Just den åtgärd, som

skulle leda till utfyllnad av tilläggspensionen, kommer alltså att ytterligare

öka behovet av sådan komplettering. Enligt min mening är det av vikt att

lagstiftningen inte motverkar intresset för pensionsanordningar, som kompletterar

den allmänna tilläggspensioneringen. Särskilt betydelsefullt är

detta för de årsklasser, som går i pension under de första åren av tilläggspensioneringens

tillvaro, då förmånerna från denna pensionering ännu är

förhållandevis låga. De nu anförda omständigheterna har jag vid min förnyade

prövning av frågan ansett böra bli utslagsgivande. Jag förordar därför

att, om avdrag för avgift som hänför sig till pensionering anordnad i

samband med anställningen göres på den försäkrades lön, något motsva
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

rande avdrag inte skall göras i samband med fastställande av pensionsgrundande

inkomst. Däremot skall pensionskostnad, som arbetsgivaren bestrider,

inte medräknas vid den pensionsgrundande inkomstens fastställande.

Från en arbetstagares lön skall vid beräkning av den inkomst av anställning,

som skall ingå i den pensionsgrundande inkomsten, i princip göras

avdrag för kostnader, som arbetstagaren haft att bestrida

i anställningen. Om arbetstagaren från arbetsgivaren erhållit

särskild ersättning avsedd att helt eller delvis täcka nämnda kostnader,

skall dock kostnaderna avdragas från lönen endast i den mån de överstiger

kostnadsersättningen. Denna är nämligen inte hänförlig till sådan

inkomst, som grundar pensionsrätt, och detta gäller vare sig den motsvaras

av arbetstagarens vid taxeringen avdragsgilla kostnader eller lämnar

överskott. Till undvikande av att vederbörande myndigheter vid fastställande

av pensionsgrundande inkomst skall i ett stort antal fall behöva beakta

avdragsposter, ofta till förhållandevis obetydliga belopp, har administrationsnämnden

föreslagit, att avdrag för kostnader i anställningen

skall göras endast om utgifterna överstiger 500 kr. Några remissorgan har

riktat anmärkningar mot en sådan bestämmelse och gjort gällande, att regeln

kan få nyckfulla verkningar i vissa fall.

Vid bedömandet av denna fråga bör man hålla i minnet att i det stora

flertalet självdeklarationer avdragen från redovisad inkomst av tjänst

—- både sådana avdrag som hänför sig till direkta utgifter i anställningen

och andra som ej skall beaktas i pensionssammanhang — understiger 500

kr. Genom den föreslagna bestämmelsen befrias således myndigheterna i

det långt övervägande antalet fall från att närmare granska dessa avdragsposter

i samband med fastställande av den pensionsgrundande inkomsten.

Fördelarna av en sådan regel, som dessutom är till förmån för de försäkrade

på vilka den blir tillämplig, synes mig så betydande, att eventuella

tröskelproblem, som kan uppkomma som en följd av en bestämmelse av

denna natur, väger lätt i jämförelse därmed. Jag förordar alltså adininistralionsnämndens

förslag härutinnan.

För sådana fall då det vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst

blir fråga om att till inkomst av anställning överföra inko

m s t e r, som beskattas såsom inkomst av jordbruksfastighet eller inkomst

av rörelse, har administrationsnämnden föreslagit, att riksförsäkringsanstalten

skall bemyndigas att meddela särskilda föreskrifter angående

hur den överförda inkomsten skall beräknas. Sådana föreskrifter blir

nödvändiga med hänsyn bl. a. till de avdrag för inkomsternas förvärvande,

som skall göras vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten.

Administrationsnämnden har också föreslagit, att om en person driver

flera rörelser och för vissa redovisar underskott och för andra överskott,

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kiingl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten skall göras med utgångspunkt

från det kvarstående överskottet efter avdrag av underskotten.

Motsvarande föreslås gälla då en person brukat flera jordbruksfastigheter,

som utgör skilda förvärvskällor, medan underskott å rörelse

inte skall avdragas från överskott å jordbruksfastighet eller vice

versa. I nu angivna delar har förslaget inte föranlett någon erinran under

remissbehandlingen, och jag vill för egen del också tillstyrka detsamma i

dessa hänseenden.

Till grund för beräkningen av inkomst av anställning och inkomst av

annat förvärvsarbete -— de båda inkomstslag som ingår i den pensionsgrundande

inkomsten — skall enligt TPL läggas den försäkrades taxering

till statlig inkomstskatt. Enligt vad som förutsattes vid lagstiftningens tillkomst

innebär detta bl. a., att nyssnämnda beräkning enligt huvudregeln

skall verkställas på grundval av samma uppgifts material, som

ligger till grund för taxeringen, och administrationsnämnden har i sitt förslag

utgått från denna förutsättning. För att underlätta arbetet med fastställande

av pensionsgrundande inkomst har nämnden förordat en viss

ändring i uppställningen av självdeklarationsformuläret såvitt

avser punkten E. Inkomst av tjänst, innebärande att sådana inkomster,

som är hänförliga till den pensionsrättsliga kategorien inkomst av anställning,

särskiljes från övriga inkomster, som skall redovisas under nämnda

punkt i deklarationen. I remissyttrandena har administrationsnämndens

uppfattning i allmänhet godtagits. Riksskattenämnden har dock uttalat betänkligheter

mot förslaget och förordat, att deklaranterna på en särskild

bilaga till självdeklarationen skall införa de uppgifter, som behövs för fastställande

av den pensionsgrundande inkomsten.

Av olika skäl är det ett angeläget önskemål att undvika ett system med

en särskild deklarationsbilaga. Det kan befaras, att sambandet mellan taxering

och fastställande av pensionsgrundande inkomst inte skulle stå klart

för deklaranterna utan att skiljaktigheter inte sällan skulle föreligga mellan

uppgifterna i deklarationen och i bilagan. En jämförelse mellan de

båda handlingarna skulle alltid erfordras. Därjämte måste tillses, att uppgifterna

i bilagan jämkas med hänsyn till avvikelse från självdeklarationen

vid taxeringen. Därest ifyllandet av bilagan skulle underlåtas, skulle likväl

den pensionsgrundande inkomsten få fastställas med ledning av självdeklarationen,

som då inte skulle vara uppställd med tanke härpå. Jag finner

sålunda övervägande skäl tala för att den pensionsgrundande inkomsten

bestämmes med ledning av uppgifterna i självdeklarationen. Vid överläggningar

med representanter för riksskattenämnden, som har att fastställa

självdeklarationsformuläret, har man också förklarat sig beredd att med

hänsyn till den nya uppgift, som deklarationerna skall tjäna, underkasta

formuläret en omarbetning huvudsakligen efter de riktlinjer, som admi
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

nistrationsnämnden angivit. Härvid bör självfallet riksskattenämnden samråda

med riksförsäkringsanstalten. Det bör understrykas, att den här förordade

anordningen bygger på förutsättningen att deklarationsformuläret

i nu ifrågavarande delar också för framtiden kan bibehållas i den enkla

form som administrationsnämnden föreslagit. Den nu förordade ändringen

av deklarationsformuläret kan på ett vis sägas strida mot vissa under senare

år aktuella strävanden att förenkla detsamma. Man måste dock hålla i minnet

att det något ökade arbete, som på detta sätt krävs av deklaranterna, är

föranlett av den betydelsefulla reform till deras fromma, som tilläggspensioneringen

utgör. Det bör även betonas att ändringen av deklarationsformuläret

inte torde nämnvärt inverka på taxeringsnämndernas arbete. För

taxeringen blir det således ovidkommande om tjänsteinkomsten införts under

den ena eller andra punkten. Fördelningen får endast betydelse för beräkningen

av den pensionsgrundande inkomsten.

Vad administrationsnämnden föreslagit om att arbetsgivarna i de kontrolluppgifter,

som avlämnas till ledning vid inkomsttaxeringen,

skall ange huruvida arbetsgivarna för utgivna belopp har att erlägga arbetsgivaravgift

till tilläggspensioneringen, har inte föranlett någon erinran

under remissförfarandet liksom inte heller övriga förslag angående dessa

kontrolluppgifter. Jag finner mig också kunna godtaga vad nämnden förordat.

Nämnden har föreslagit, att till grund för beräkningen av inkomst av

anställning såsom sjöman skall läggas den kontanta inkomsten ombord

med tillägg av vissa av riksförsäkringsanstalten fastställda enhetliga värden

för kost och bostad, beräknade särskilt för befäl och likställda och särskilt

för manskap. Detta har föranlett Sveriges redareförening att förorda,

att den pensionsgrundande inkomsten skall beräknas på grundval endast

av det för sjömansskatten uppgivna underlaget, dvs. den kontanta inkomsten

ombord. Härtill är endast att säga att enligt TPL inkomst av anställning

är lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Någon avvikelse från denna regel så att naturaförmånerna inte skulle beaktas

kan givetvis inte ifrågakomma i detta sammanhang, och nämndens

förslag bör alltså följas.

Mot förslaget om en särskild uppgiftsskyldighet för arbetsgivarna beträffande

anställningsinkomst, som från arbetsgivare i Sverige uppbäres av

utomlands bosatt försäkrad, har jag ingenting att invända.

Eftersom den pensionsgrundande inkomsten skall beräknas på grundval

av taxeringen till statlig inkomstskatt, bör huvudregeln vara att ä n d
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

ring av inkomstuppskattningen vid taxeringen återverkar

på den pensionsgrundande inkomsten. I överensstämmelse med vad som

förutsattes vid tillkomsten av TPL har emellertid administrationsnämnden

framlagt förslag om vissa begränsningar härvidlag. Av administrativa

skäl är det sålunda önskvärt att de taxeringsändringar till obetydliga belopp,

som årligen förekommer i stort antal, inte behöver föranleda omräkning

av den pensionsgrundande inkomsten. Med hänsyn härtill har nämnden

förordat, att taxeringsändring skall medföra ändring av redan beräknad

pensionsgrundande inkomst endast om denna därigenom h ö j e s

eller sänkes med minst 500 kr.

Behovet av en begränsningsregel av detta slag har inte bestritts i remissyttrandena.

Ett remissorgan påpekar dock, att även en ringa ändring av

den taxerade inkomsten vid en i överensstämmelse därmed gjord ny beräkning

av pensionsgrundande inkomst skulle kunna inverka på frågan

om pensionsgrundande inkomst och därmed pensionspoäng för året alls skall

beräknas för den försäkrade eller huruvida undantagen inkomst blir av

sådan storlek, att den får betydelse för tillämpligheten av bestämmelserna

om påföljd av undantagande. Onekligen vore det tilltalande om en ändrad

beräkning av pensionsgrundande inkomst kunde komma till stånd i dylika

fall. De praktiska svårigheterna är emellertid härvidlag mycket stora.

Det skulle sålunda ställa sig i det närmaste ogörligt för taxeringsorgan

och skattedomstolar att utskilja de fall, som av nu nämnd anledning bör

överlämnas till de lokala skattemyndigheterna och överståthållarämbetet

för ny beräkning av pensionsgrundande inkomst. En genomgång av alla

taxeringsändringar hos de sistnämnda myndigheterna skulle medföra att

de fördelar, som man vill vinna med 500-kronorsregeln, ginge förlorade.

Jag anser därför, att administrationsnämndens förslag bör genomföras,

varvid med taxeringsändringar, som göres efter besvär, bör jämställas

eftertaxering. En ifrågasatt förändring därhän, att avgörande för om den

pensionsgrundande inkomsten skall ändras eller ej bör vara taxeringsändringens

storlek och inte storleken av dess inverkan på den pensionsgrundande

inkomsten, kan jag inte förorda. Det avgörande bör vara att

ändringen av den pensionsgrundande inkomsten får en viss storlek. En

taxeringsändring med ett visst belopp kan i olika fall ge vitt skilda resultat

när det gäller därav föranledd höjning eller sänkning av den pensionsgrundande

inkomsten.

Vid successiva taxeringsändringar bör bedömningen av om ändringen

medför avvikelse från verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst

med minst 500 kr. göras med utgångspunkt från den beräkning av dylik

inkomst, som senast fastställts. Om en taxeringsändring i prövningsnämnden

föranleder höjning av den pensionsgrundande inkomsten med 400 kr.,

göres ingen ändrad beräkning av nämnda inkomst. Föranleder en taxe
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

ringsändring i kammarrätten därefter en ytterligare höjning av den pensionsgrundande

inkomsten med 200 kr., göres en ny beräkning av denna

inkomst, varigenom den höjes med 600 kr. Därest taxeringsändringen i

prövningsnämnden föranleder höjning av den pensionsgrundande inkomsten

med 600 kr., göres ny beräkning av sagda inkomst, som höjes med

600 kr. Om sedan en sänkning av den taxerade inkomsten göres i kammarrätten,

ser man efter hur stor sänkning den föranleder i den senast beräknade,

med 600 kr. höjda pensionsgrundande inkomsten. Blir denna

sänkning mindre än 500 kr., göres ingen ny beräkning av den pensionsgrundande

inkomsten.

Enligt administrationsnämndens förslag skall vidare endast sådana taxeringsändringar

iakttagas ex officio, som beslutats senast den 30

juni året näst efter taxeringsåret. Normalt skulle alltså prövningsnämndens

men däremot inte kammarrättens och regeringsrättens

beslut beaktas. För att inte försäkrade, som har att betala sin pensionsavgift

själva, skall behöva mot sin vilja få alltför hög pensionsgrundande

inkomst med däremot svarande avgiftsskyldighet föreslås dock att försäkrade,

för vilka fastställts inkomst av annat förvärvsarbete än anställning,

på särskild ansökan skall kunna få denna inkomst nedsatt på grund av

taxeringsändring efter nämnda tidpunkt, om inkomsten i fråga nedsättes

med minst en femtedel.

Mot förslaget i denna del har under remissbehandlingen riktats kritik i

olika avseenden. Administrationsnämndens huvudsakliga skäl för de föreslagna

bestämmelserna har varit att ändringar för långt i efterhand kan

komma att påverka redan beviljade och utgående pensioner. Det förefaller

mig emellertid som om sistnämnda omständighet tillmätts väl stor betydelse.

Antalet dylika beslut, som skulle kunna påverka den pensionsgrundande

inkomsten, torde inte vara så betydande, att de skulle förorsaka

någon större olägenhet för registreringsorganen. Med en grov uppskattning

torde det kunna sägas, att antalet beslut av ifrågavarande slag knappast

kommer att överstiga 4 000 om året. Endast i en ytterst ringa del av dessa

fall lär ändringarna kunna få betydelse för redan utgående pensioner.

Med hänsyn till det anförda har jag stannat för att principen om att

taxeringsändring skall föranleda ändring ex officio av den pensionsgrundande

inkomsten bör gälla även i fråga om taxeringsändring och eftertaxering,

som sker genom beslut efter den 30 juni året näst efter taxeringsåret.

Utöver den förut behandlade begränsningsregeln att den pensionsgrundande

inkomsten skall påverkas med minst 500 kr. synes någon begränsning

i fråga om ändringar efter nyssnämnda tidpunkt inte erforderlig.

Administrationsnämndens förslag rörande ändring av pensionsgrundande

inkomst då för en försäkrad bestämts mer än en pensionsgrundande

inkomst för samma år eller i fall av fe 1 räk
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

ning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende

har ej mött någon gensaga i remissyttrandena och bör godtagas.

Debitering och uppbörd av avgifter

Administrationsnämnden

I avsnittet om tilläggspensioneringens administrativa organ har föreslagits,

att arbetsgivarnas avgifter till denna pensionering skall debiteras och

uppbäras tillsammans med deras avgifter för obligatorisk yrkesskadeförsäkring

i riksförsäkringsanstalten och bidrag enligt sjuk- och moderskapsförsäkringarna.

Summan av dessa avgifter och bidrag innefattas under benämningen

arbetsgivaravgift. Gemensamt för dem är att de skall

beräknas på löner till arbetstagare i civilrättslig mening. Arbetsgivaravgiften

till tilläggspensioneringen skall därjämte utgå för sådan kontant ersättning

till försäkrad, som under året utgivits med minst 300 kr. och som

enligt överenskommelse mellan den försäkrade och den som utgivit ersättningen

skall anses som inkomst av anställning, oaktat något anställningsförhållande

inte förelegat. Å andra sidan har från avgiftsunderlaget till

tilläggspensioneringen undantagits sådan lön, som utgivits till en och

samme arbetstagare och som under året ej uppgått till 300 kr.

Med nämnda undantag undgår man att vid många tillfälliga arbeten göra

den ofta vanskliga prövningen av om anställning föreligger eller ej och

man uppnår en administrativ förenkling.

Administrationsnämnden anför, att man går förlustig de fördelar, som

man avsett att vinna med ifrågavarande regel, om inte motsvarande regel

införes beträffande arbetsgivarbidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna

och avgifterna för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten.

Nämnden förordar därför, att en motsvarande regel skall

gälla vid beräkningen av sistnämnda bidrag och avgifter. Härigenom torde

ca 180 000 av nuvarande ca 650 000 arbetsgivare komma att befrias från

avgiftsplikt. Bortfallet av yrkesskadeförsäkringsavgifter och arbetsgivarbidrag

till sjuk- och moderskapsförsäkringarna för dessa 180 000 arbetsgivare

har beräknats till ca 600 000 kr. eller till något mer än 3 kr. per arbetsgivare.

Debiterings- och uppbördskostnaderna för varje arbetsgivare anses

överstiga sistnämnda belopp. Med hänsyn till att enligt 41 § lagen om yrkesskadeförsäkring

grunderna för beräkning av försäkringsavgifter för försäkringar

i riksförsäkringsanstalten skall bestämmas av Konungen samt

till att ifrågavarande undantagsbestämmelse avses skola underställas riksdagen,

finner nämnden det inte erforderligt att i anledning av vad i förevarande

hänseende föreslagits ändring vidtages i lagen om yrkesskadeförsäkring.

Däremot föreslås ändring i avgiftsbestämmelserna i sjukförsäk
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

ringslagen och lagen om moderskapshjälp i anledning av den förordade

begränsningen av avgiftsunderlaget.

Vidare föreslår administrationsnämnden, att yrkesskadeförsäkringsavgifterna

till riksförsäkringsanstalten och arbetsgivarbidragen till sjuk- och

moderskapsförsäkringarna i likhet med avgifterna till tilläggspensioneringen

skall beräknas endast på utgiven lön i penningar eller naturaförmåner

i form av kost eller bostad. Enligt nämndens uttalande

torde det även beträffande de tre förstnämnda försäkringarna endast vara

naturaförmånerna kost och bostad som är av praktisk betydelse. Nämnden

föreslår, att värdet av naturaförmånerna skall uppskattas efter de regler,

som tillämpas vid inkomsttaxeringen. Detta synes enligt nämndens mening

inte behöva medföra den konsekvensen att ändrade regler skall gälla vid

bestämmande av ersättning vid inträffad yrkesskada. Enligt gällande bestämmelser

råder nämligen inte full överensstämmelse mellan de förmåner,

som beaktas vid avgiftsbestämningen, och de som påverkar storleken av

utgående ersättning. Den oöverensstämmelse i förevarande avseende, som

föranledes av nämndens förslag, anser nämnden vara utan nämnvärd ekonomisk

betydelse ur försäkringens synpunkt. Nämnden föreslår därför

ingen ändring i yrkesskadeförsäkringslagen. I sjukförsäkringslagen förordas

dock den ändringen att inga andra naturaförmåner än kost och bostad

skall beaktas när det gäller att bestämma ersättning enligt lagen.

Beträffande begreppet lön i penningar yttrar administrationsnämnden,

att provision och drickspengar är att hänföra dit. För beräkning

av dessa löneformer föreslås att samma grunder som vid inkomsttaxeringen

skall tillämpas. För det sannolikt fåtal fall då sådana beräkningsgrunder

inte föreligger, anses riksförsäkringsanstalten böra utfärda

särskilda anvisningar för beräkning av avgiftsunderlaget.

I överensstämmelse med sitt i nästföregående avsnitt om beräkning av

pensionsgrundande inkomst redovisade förslag att vid beräkning av inkomst

av tjänst skall göras avdrag för avgifter för pensionering

i samband med tjänsten förordar nämnden en motsvarande regel

vid beräkning av arbetsgivares avgiftsunderlag.

För kostnader som arbetstagare haft att av sin lön

bestrida i anställningen bör, anför nämnden, avdrag i princip

medgivas vid beräkning av arbetsgivarens avgiftsunderlag. Antalet fall då

sådana avdrag kan ifrågakomma torde vara relativt få, eftersom arbetstagarna

som regel brukar erhålla särskild ersättning för utgifter i anställningen,

när dessa ej betalas direkt av arbetsgivaren. Då kostnadsersättning

utgått och beräknats så att den skall täcka tjänsteutgifterna, kan arbetsgivaren

självfallet ej få avdrag för dessa vid beräkningen av avgiftsunderlaget,

eftersom kostnadsersättningen ej ingår i avgiftsunderlaget. Med hänsyn till

svårigheterna för arbetsgivarna att beräkna sina arbetstagares utgifter i

anställningen och för myndigheterna att kontrollera att för höga utgifter

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959 141

ej uppgives, kan administrationsnänmden inte förorda en generell avdragsrätt.

Nämnden föreslår i stället att avdrag får ske endast efter medgivande

av riksförsäkringsanstalten och under förutsättning att arbetstagarens utgifter

uppgår till minst en tiondel av hans lön. Sådant medgivande bör

kunna lämnas beträffande arbetstagare i viss verksamhet eller, efter framställning

av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare. Medgivande beträffande

arbetstagare i viss verksamhet synes lämpligt beträffande skogskörare,

för vilka ingångna kollektivavtal kan tjäna till ledning för bestämmande

av vad som av inkomsten skall anses utgöra ersättning för deras utgifter

i tjänsten. Även beträffande exempelvis handelsresande torde sådant

medgivande bli aktuellt i vissa fall.

I fråga om arbetsgivarnas skyldighet att lämna uppgifter

till ledning för bestämmande av arbetsgivaravgift ansluter sig

administrationsnämndens förslag i stort sett till vad allmänna pensionsberedningen

föreslog. Nämnden förordar således, att arbetsgivare skall vara

skyldig att varje år utan anmaning lämna arbetsgivaruppgift till ledning för

beräkning av avgiftsunderlag för nästföregående år. Med hänsyn till att vid

avgiftsberäkningen skall bortses från arbetstagare, vars lön under året

understigit 300 kr., bör dock uppgiftsskyldighet föreligga endast om under

året utgiven lön till någon hos arbetsgivaren anställd arbetstagare uppgått

till minst 300 kr. Arbetsgivaruppgift föreslås skola avlämnas senast den 31

januari till den lokala skattemyndighet, inom vilkens tjänstgöringsområde

arbetsgivaren skall taxeras till statlig inkomstskatt eller, om han inte skall

taxeras till sådan skatt, han bedrivit sin huvudsakliga verksamhet. Anstånd

med avlämnandet bör kunna medgivas av den lokala skattemyndigheten,

om arbetsgivaren visar att i följd av särskilda omständigheter hinder möter

att avlämna arbetsgivaruppgiften inom den föreskrivna tiden. Arbetsgivaruppgiften

föreslås skola avlämnas i två exemplar på särskild, av riksförsäkringsanstalten

fastställd blankett, som tillhandahålles kostnadsfritt. Det

ena exemplaret behövs för de lokala skattemyndigheternas kontroll av uppgiftsskyldighetens

fullgörande och det andra för avgiftsberäkningen i riksförsäkringsanstalten.

Nämnden föreslår, att riksförsäkringsanstalten och

lokal skattemyndighet skall kunna anmana en arbetsgivare, som försummat

att lämna arbetsgivaruppgift eller lämnat ofullständig sådan, att inkomma

med arbetsgivaruppgift eller att komplettera avlämnad arbetsgivaruppgift

och vidare att arbetsgivare och arbetstagare skall vara skyldiga att

efter anmaning meddela de upplysningar som befinnes erforderliga för

beräkning av avgiftsunderlag för arbetsgivaren. Det föreslås även att vite

skall kunna föreläggas i anmaning.

Med den föreslagna uppgiftsskyldigheten föreligger inte längre något

behov av att för avgiftsuträkningen erforderliga upplysningar om anlitad

arbetskraft lämnas på mantalsuppgiften eller att arbetsgivarförteckningar

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 Kungi. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

upprättas. Administrationsnämnden vill emellertid förorda, att vederbörande

åtminstone tills vidare under några år får på mantalsblanketten angiva,

huruvida han till någon hos honom anställd arbetstagare under året

utgivit eller beräknas komma att utgiva lön å minst 300 kr., och att det

genom lämpligt tilltryck på blanketten erinras om att den som lämnar

jakande svar har att lämna arbetsgivaruppgift senast den 31 januari påföljande

år.

Administrationsnämndens förslag rörande kontrollen av arbetsgivar

uppgifterna avser ett förfarande, som i första hand är inriktat

på en kontroll av att samma löner och ersättningar, som grundar rätt till

pension, även kommer att ingå i arbetsgivarens avgiftsunderlag. I det föregående

har föreslagits, att arbetsgivare till ledning för beräkningen av pensionsgrundande

inkomst skall i kontrolluppgifter till inkomsttaxeringen

angiva, huruvida arbetsgivaren erlägger avgift för uppgiven ersättning.

Nämnden föreslår, att arbetsgivaren skall upprätta ett särskilt exemplar av

kontrolluppgiften att bifogas arbetsgivaruppgiften. Dessa nytillkommande

kontrolluppgifter skall vara exakt lika med de för inkomsttaxeringen avsedda

och kan därför utskrivas såsom kopior av dessa. För att göra kontrollen

i möjligaste mån säker torde i ett antal fall den omgång kontrolluppgifter,

som bifogats arbetsgivaruppgiften, böra utbytas eller kontrolleras mot

den omgång kontrolluppgifter som avsetts för taxeringsarbetet. I fråga om

försäkrade, som är bosatta utomlands och där utfört arbete för en svensk

arbetsgivares räkning, bör arbetsgivaren på motsvarande sätt bifoga ett

exemplar av den särskilda uppgift, som han enligt vad i det föregående

föreslagits skall insända till vederbörande lokala skattemyndighet att tjäna

till ledning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för den försäkrade.

Om arbetsgivaren försummat att vid arbetsgivaruppgiften foga kontrolluppgifter

eller särskilda uppgifter som nyss sagts föreslås den lokala

skattemyndigheten äga anmana arbetsgivaren att fullgöra sin skyldighet.

Beträffande sådan anmaning bör gälla detsamma som förut föreslagits i

fråga om anmaning att inkomma med arbetsgivaruppgift. Skäl kan enligt

nämndens mening anföras för att inskränka den föreslagna skyldigheten

att vid arbetsgivaruppgiften foga nyssnämnda kontrolluppgifter och särskilda

uppgifter. Särskilt i fråga om de största arbetsgivarna anses det

sålunda lämpligare att erforderlig kontroll sker genom granskning av avlöningsbokföringen.

Med hänsyn härtill har administrationsnämnden funnit

lämpligt, att riksförsäkringsanstalten bemyndigas att medgiva befrielse från

nämnda skyldighet. Härigenom kan hänsyn tagas till förhållandena i de

enskilda fallen.

Kontrollen av arbetsgivaravgifterna med hjälp av kontrolluppgifterna

föreslås skola utföras på så vis att de lokala skattemyndigheterna efter en

viss sortering och bearbetning av uppgifterna summerar deras belopp för

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

varje arbetsgivare och jämför slutsumman med det av honom uppgivna

avgiftsunderlaget. Vid bristande överensstämmelse göres därefter en närmare

utredning. Kontroll i ett annat hänseende blir aktuell i samband med

beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Om lön som en arbetstagare

uppgivit i sin självdeklaration inte överensstämmer med arbetsgivarens i

deklarationen inlagda kontrolluppgift eller kontrolluppgift saknas för deklarerad

lön, torde anledning finnas att jämföra denna kontrolluppgift med

motsvarande uppgift, som fogats till arbetsgivaruppgiften, resp. att undersöka

huruvida kontrolluppgift för arbetstagaren finnes bilagd arbetsgivaruppgiften.

Vidare kan utredning, som verkställts i samband med beräkning

av pensionsgrundande inkomst, behöva medföra ändring av uppgivet avgiftsunderlag.

Därutöver synes de vid arbetsgivaruppgifterna fogade kontrolluppgifterna

böra i viss utsträckning jämföras med motsvarande i

självdeklarationerna förvarade kontrolluppgifter och vice versa.

Den kontroll av arbetsgivaruppgifterna, som kontrolluppgifterna till inkomsttaxeringen

sålunda erbjuder, kan kompletteras med en stickprovsvis

gjord jämförelse mellan arbetsgivaruppgifterna och arbetsgivarnas självdeklarationer

ävensom med bokgranskning. Administrationsnämnden föreslår

därför, att en skyldighet att förete bokföring och anteckningar rörande

utbetald lön m. m. införes för kontroll av att arbetsgivare riktigt och fullständigt

fullgjort sin uppgiftsskyldighet till ledning för beräkning av avgiftsunderlag.

Kontrollen föreslås ske på samma sätt som skatteuppbördskontrollen.

Bokgranskningen anses böra utföras av de lokala skattemyndigheterna

och av den revisionssektion, som finnes inom riksförsäkringsanstalten.

Nämnda sektion synes i första hand böra ägna sig åt bokgranskning

hos de största arbetsgivarna och framför allt företag, som driver verksamhet

inom olika delar av riket. På riksförsäkringsanstalten skall slutligen

enligt förslaget få ankomma att meddela de lokala skattemyndigheterna

närmare föreskrifter rörande kontrollen av att arbetsgivarna riktigt

och fullständigt fullgör sin uppgiftsskyldighet.

På grundval av arbetsgivaruppgifter och kontrolluppgifter skall riksförsäkringsanstalten

bestämma avgiftsunderlaget

för arbetsgivaravgiften. För den händelse uppgifter inte avlämnas eller är

bristfälliga föreslår administrationsnämnden efter mönster från taxeringsförordningen

att det skall bli möjligt att verkställa skönsuppskattning av

avgiftsunderlag.

Enligt administrationsnämndens förslag skall, där hinder härför ej möter,

arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra sig då

fråga uppkommer att bestämma avgiftsunderlag med avvikelse från arbetsgivaruppgift

eller annan av arbetsgivaren till ledning för beräkning av avgiftsunderlag

lämnad uppgift. Inhämtande av arbetsgivarens yttrande bör

dock ej vara erforderligt beträffande felräkning, misskrivning eller annat

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

uppenbart förbiseende eller då eljest yttrande av arbetsgivaren uppenbarligen

inte är erforderligt för frågans bedömande. Har uppgift som nyss sagts

inte blivit följd, skall arbetsgivaren få underrättelse om i vilka hänseenden

uppgiften frångåtts och om skälen härför. Vidare skall underrättelse

om påfört avgiftsunderlag sändas till arbetsgivare, som underlåtit att

lämna uppgift till ledning för beräkning av sådant underlag.

Inbetalningen av arbetsgivaravgifterna skall enligt administrationsnämndens

förslag, som redovisats i avsnittet om de administrativa

organen, ske i samband med slutlig skatt om avgiften inte överstiger 1 000

kr. och eljest i särskild ordning till riksförsäkringsanstalten. Administrationsnämnden

föreslår, att uppgift om de mindre arbetsgivarnas

avgifter skall lämnas de lokala skattemyndigheterna av riksförsäkringsanstalten

genom särskilda förteckningar eller på annat lämpligt

sätt. För att erhålla en i möjligaste mån jämn arbetsfördelning är det för

riksförsäkringsanstalten angeläget, att avgiftsberäkningen får pågå så länge

som möjligt. Adininistrationsnämnden föreslår därför att uppgift om de

arbetsgivaravgifter, som skall påföras i samband med slutlig skatt, skall

särskilt för varje uppbördsdistrikt lämnas vederbörande lokala skattemyndighet,

i Stockholm före den 1 augusti och i övrigt före den 1 september.

Vad gäller de större arbetsgivarnas avgifter anför administrationsnämnden,

att debiteringsarbetet hos riksförsäkringsanstalten för

närvarande pågår hela året för att en jämn sysselsättning av personalen

skall kunna erhållas. Räkningarna utsändes successivt allteftersom de färdigställes.

De första räkningarna blir klara för utsändning i februari året

näst efter utgiftsåret och de sista räkningarna i januari påföljande år. I räkningen

påföres arbetsgivaren preliminär avgift för det löpande året samt

slutlig avgift för nästföregående år, varifrån avräknas den preliminära avgiften

för sistnämnda år. Avgiftsbeloppet skall erläggas till riksförsäkringsanstalten

inom fyra veckor efter det arbetsgivaren erhållit räkningen. När

särskilda skäl därtill prövas föreligga, må riksförsäkringsanstalten dock

medge anstånd helt eller delvis med inbetalning av påfört belopp.

Mot det nuvarande uppbördssystemet för större arbetsgivare kan enligt

nämndens uppfattning invändas, att arbetsgivarna inte blir behandlade lika.

De arbetsgivare, som avkräves avgiften i början av året, kan med fog göra

gällande att de blir oförmånligt behandlade i förhållande till dem, som får

sina räkningar senare på året eller kanske först i början av påföljande år

och som således får disponera avgiftsbeloppet i rörelsen avsevärt längre

tid utan att erlägga ränta. Med den väsentliga höjning av det sammanlagda

avgiftsbeloppet, som avgiften till tilläggspensioneringen medför, anser

nämnden att detta inte längre kan accepteras. Nämnden förordar därför,

att avgiftsbeloppet fördelas till betalning på sex inbetalningstillfällen i lik
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

het med den preliminära B-skatten. För att åstadkomma enklast möjliga

administration blir det därvid nödvändigt att föreskriva vissa senaste inbetalningsdagar

som är desamma för alla arbetsgivare. Lämpligen anses dessa

dagar böra förläggas mellan skatteuppbördsterminerna, så att som senaste

inbetalningsdagar för de sex delposterna väljes viss dag i månaderna

februari, april, juni, augusti, oktober och december. Som senaste inbetalningsdag

i dessa månader anses den 18 vara att föredraga med hänsyn till

att arbetsgivare med minst två anställda skall inbetala sina anställdas källskatt

senast nämnda dag i de mellanliggande månaderna. Om det belopp som

skall utges understiger 300 kr., föreslås dock att det i sin helhet skall erläggas

senast den 18 februari.

Med den föreslagna fördelningen av avgiftsbetalningen måste man enligt

nämnden skjuta ett år på uppbörden av skillnaden mellan den slutliga och

den preliminära avgiften. Till följd härav skall exempelvis under år 1965 erläggas

preliminär avgift för år 1965 ökad med skillnaden mellan den slutliga

och den preliminära avgiften för år 1963. Med det för närvarande tillämpade

systemet skulle i stället skillnaden mellan den slutliga och den preliminära

avgiften för år 1964 ha lagts till den preliminära avgiften för år 1965. Nämnden

framhåller, att den allmänna skatteuppbörden bygger på samma metod

som den föreslagna. Preliminärskatten för år 1963 avräknas sålunda från

den slutliga skatten enligt 1964 års taxering och uppkommande kvarstående

skatt skall inbetalas under år 1965. Övergången till det nya uppbördssystemet

medför att de större arbetsgivarna under år 1960 kommer att få erlägga

endast preliminära avgifter för år 1960. Skillnaden mellan den slutliga och

den preliminära avgiften för år 1959 får sålunda erläggas först under år

1961. Under år 1960 kommer till följd härav att till riksförsäkringsanstalten

inflyta yrkesskadeförsäkringsavgifter och bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna

med ett lägre belopp än om nu gällande uppbördssystem

alltjämt varit tillämpligt. Minskningen av uppbörden beräknas komma att

uppgå till ca 35 miljoner kr.

Den preliminära avgiften för ett år föreslås — i överensstämmelse med

vad som gäller beträffande preliminär B-skatt — normalt skola beräknas

till samma belopp som den slutliga avgift, som debiterats under nästföregående

år och som avser året före sistnämnda år. Är den för det aktuella

året fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget till tilläggspensioneringen

högre eller lägre än procentsatsen för det år som den slutliga avgiften avser,

bör emellertid hänsyn härtill tagas vid bestämmandet av den preliminära

avgiften. Om arbetsgivaren inte påförts sådan slutlig avgift som nyss sagts,

måste särskild beräkning ske av den preliminära avgiften. Därvid förordas,

att den preliminära avgiften skall bestämmas till belopp, vilket så nära som

möjligt beräknas komma att motsvara den slutliga avgiften för det aktuella

året. Särskild beräkning bör jämväl göras, om det kan antas att denna

slutliga avgift kommer att avvika från den under nästföregående år debite10

— Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 175

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

rade slutliga avgiften med minst en femtedel av sistnämnda avgift. Även i

annat fall föreslås särskild beräkning av den preliminära avgiften kunna

ske, om skillnaden mellan eljest utgående preliminär avgift och påräknelig

slutlig avgift skulle bli mer betydande eller annan särskild omständighet

föreligger. Även beträffande jämkning av preliminär avgift föreslår administrationsnämnden

regler efter förebild av vad som gäller i fråga om preliminär

B-skatt.

Enligt nämndens förslag skall riksförsäkringsanstalten äga rätt att anmana

arbetsgivare att lämna uppgifter för beräkning eller jämkning av

Preliminär avgift. Om den preliminära avgiften finnes böra utgå med

högre belopp än den under nästföregående år debiterade slutliga avgiften

eller finnes böra höjas genom jämkning, bör arbetsgivaren beredas tillfälle

att yttra sig, innan den preliminära avgiften bestämmes eller jämkning

sker. Har riksförsäkringsanstalten frångått uppgift, som arbetsgivare lämnat

för beräkning av preliminär avgift eller för jämkning av sådan avgift,

bör arbetsgivaren underrättas om avvikelsen och skälen härför.

Den som påbörjar en verksamhet och omedelbart dessförinnan inte varit

skyldig att erlägga arbetsgivaravgift, skall enligt administrationsnämndens

förslag i princip vara skyldig att anmäla detta till riksförsäkringsanstalten,

om verksamheten kan beräknas få en sådan omfattning att hans

arbetsgivaravgift skall uppbäras av anstalten. Iakttagandet av en sådan

skyldighet torde ligga även i arbetsgivarens eget intresse. Försummar han

skyldigheten, riskerar han nämligen att ett kommande år få betala ett

dubbelt så högt belopp som han eljest skulle ha behövt erlägga under det

året, eftersom någon tidigare påförd preliminär avgift inte finnes att avräkna.

Anmälningsskyldighet föreslås föreligga, om löneutgifterna för år beräknas

komma att överstiga visst belopp, förslagsvis 25 000 kr. Sådan skyldighet

anses jämväl böra föreligga för redan verksam arbetsgivare, vilkens

årliga löneutgifter tidigare understigit 25 000 kr. men beräknas komma att

överstiga detta belopp på grund av väsentligt utökad verksamhet eller vilkens

årliga löneutgifter redan överstiger 25 000 kr. och som väsentligt utökat

sin verksamhet.

Administrationsnämnden anser, att behovet av anstånd med avgiftsbetalningen

kommer att minska genom förslaget om att avgiftsbeloppen

som regel skall erläggas vid sex inbetalningstillfällen under året. Administrationsnämnden

finner pa grund härav att anstånd i fortsättningen

bör medgivas endast när synnerliga skäl därtill prövas föreligga. Sådana

skäl torde få anses vara för handen exempelvis då arbetsgivaravgift genom

debiteringsfel påförts med för högt belopp. Vidare kan anstånd vara motiverat

vid arbetsgivares sjukdom eller värnpliktstjänstgöring, då denna medfört

betalningssvårigheter på grund av att inkomsterna i rörelsen i avsevärd

grad varit beroende av arbetsgivarens egen arbetsinsats. Däremot torde

säsongmässiga variationer av rörelseinkomsterna eller brist på likvida me
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

del i och för sig inte utgöra tillräckliga skäl för anstånd. Anståndstiden

synes böra bestämmas till längst två månader efter utgången av den månad,

varunder beloppet skolat erläggas. Beviljat anstånd får den verkan att

det av anståndet omfattade avgiftsbeloppet inte skall indrivas under tiden

för anståndet. Ej heller skall restavgift uttagas. Har anståndstiden gått till

ända utan att avgiftsbeloppet till fullo guldits, bör arbetsgivaren dock vara

skyldig erlägga restavgift å den del av beloppet som då återstod oguldet.

Är arbetsgivare som beviljats anstånd berättigad utfå för mycket erlagd

arbetsgivaravgift, torde denna böra få tagas i anspråk för gäldande av

den arbetsgivaravgift som avses med anståndet.

Räkningarna på de preliminära och slutliga avgiftsbelopp, som skall erläggas

under visst kalenderår, föreslås skola översändas senast den 18 januari

samma år eller således en månad före det första inbetalningstillfället.

Avgiftsbelopp som inte erlagts inom föreskriven tid eller, om anstånd

beviljats, före anståndstidens utgång får enligt förslaget hos vederbörande

länsstyrelse anmälas för indrivning genom överlämnande av restlängder

eller andra lämpliga indrivningshandlingar. Ogulden del av arbetsgivaravgift

skall anses omfatta pensionsavgift, yrkesskadeförsäkringsavgift och

bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna i samma proportion som

sådana avgifter och bidrag ingår i arbetsgivaravgiften.

Nämnden föreslår, att vad i uppbördsförordningen och föreskrifter angående

tillämpningen av denna förordning stadgas om restavgift, indrivning

och redovisning av skatt, avkortning och avskrivning av skatt samt upprättande

av balanslängd skall äga motsvarande tillämpning i fråga om restförda

avgiftsbelopp. Vidare föreslås uppbördsförordningens bestämmelser

om efterkrav och preskription av skatt äga motsvarande tillämpning beträffande

arbetsgivaravgift. Den olikheten föreligger dock att vissa åtgärder

föreslås ankomma på riksförsäkringsanstalten i stället för på länsstyrelsen.

Såvitt gäller arbetsgivare, vilkens arbetsgivaravgift uppbäres av riksförsäkringsanstalten,

skall anstalten enligt nämndens förslag utan ansökan

från arbetsgivaren restituera för mycket erlagd arbetsgivaravgift. Om arbetsgivaren

vid restitutionstillfället har att erlägga restförd arbetsgivaravgift,

bör han av det för mycket erlagda avgiftsbeloppet utfå endast vad

som överstiger det oguldna avgiftsbeloppet jämte därå belöpande restavgift.

Återstoden bör gottskrivas honom såsom betalning av den oguldna arbetsgivaravgiften

jämte restavgiften. Administrationsnämnden föreslår, att arbetsgivare,

som äger återbekomma visst avgiftsbelopp på grund av nedsättning

av slutlig avgift, skall erhålla ränta på det belopp han äger utfå, under

förutsättning att återbetalningen sker efter utgången av det år varunder

beloppet skolat erläggas. Räntan bör utgå från och med den 1 januari

året efter sistnämnda år till och med den dag, då återbetalning sker. Liksom

räntan vid vanlig skatterestitution föreslås räntan vid avgiftsåterbetalning

utgå med 5 procent.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

Angående det sätt, på vilket debiterade arbetsgivaravgifter

bör gottgöras de olika försäkringarna, nämligen

tilläggspensioneringen, yrkesskadeförsäkringen samt sjuk- och moderskapsförsäkringarna,

framhåller administrationsnämnden, att riksförsäkringsanstalten

beträffande nu utgående sådana avgifter (avgifter till yrkesskadeförsäkringen

och bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna) äger från

vederbörlig inkomsttitel å riksstaten tillgodoföra sig hela beloppet av de

avgifter för mindre arbetsgivare, som antecknas i de till de lokala skattemyndigheterna

översända arbetsgivarförteckningarna, liksom hela beloppet

av de avgifter för större arbetsgivare, som överlämnas för indrivning. Avskrivningsförlusterna

på grund av bristande betalning bäres alltså av

statsverket.

Tilläggspensioneringen bör enligt administrationsnämndens mening i

princip själv svara för avgiftsförluster till följd av arbetsgivares bristande

betalningsförmåga in. m. Anledning att för yrkesskadeförsäkringsavgifterna

och arbetsgivarbidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna tillämpa

en annan princip synes inte föreligga. Administrationsnämnden föreslår

därför sådan ändring av förevarande bestämmelser, att riksförsäkringsanstalten

vad angår de mindre arbetsgivarnas avgifter skall äga tillgodoföra

sig endast ett belopp motsvarande skillnaden mellan det i samband med

slutlig skatt totalt påförda avgiftsbeloppet för riket och vad som av dessa

avgifter erfarenhetsmässigt kan beräknas bli avskrivet på grund av bristande

betalning. Grunderna för förlustavdragets beräkning bör lämpligen

fastställas av Konungen. Nämnden upplyser, att avskrivningsprocenten för

debiterad skatt utgjorde 0,8 procent för inkomståren 1947 och 1948 samt

0,7 procent för inkomståret 1949. För inkomståret 1950 beräknas nämnda

procent bli 0,6. För senare år kan uppgift om avskrivningsprocenten inte

lämnas på grund av att skatteindrivningen ännu pågår eller, såvitt gäller

inkomståret 1951, avslutats så sent att uppgifterna om det slutliga indrivningsresultatet

ännu inte hunnit redovisas.

Beträffande de restförda arbetsgivaravgifterna för de större arbetsgivarna

finnes i uppbördsbokföringen exakta uppgifter om vad som indrivits

och redovisats till länsstyrelserna. Uppgift kan således för varje år hos

riksräkenskapsverket erhållas om totalbeloppet för hela riket av de under

året redovisade arbetsgivaravgifter, som influtit efter indrivning. Med hänsyn

härtill anser administrationsnämnden, alt riksförsäkringsanstalten

varje år skall få tillgodoföra sig ett belopp motsvarande vad som enligt till

riksräkenskapsverket inkomna redovisningar, avseende nästföregående år,

erlagts av de restförda arbetsgivaravgifterna.

De belopp, som riksförsäkringsanstalten sålunda må tillgodoföra sig,

skall enligt nämndens förslag fördelas mellan de olika avgifterna och bidragen

i samma proportion som dessa ingår i summan av de arbetsgivaravgifter

som anmälts för påföring i samband med slutlig skatt.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1959

Som framgått av avsnittet om de administrativa organen för tilläggspensioneringen

är avsikten att de avgifter, som skall erläggas av de försäkrade

själva, tilläggspensionsavgifterna, skall uppbäras i samband

med de allmänna skatterna och ingå i preliminär B-skatt, kvarstående skatt

och tillkommande skatt. Enligt 9 § TPL skall pensionspoäng på grundval av

pensionsgrundande inkomst till den del denna härrör från inkomst av annat

förvärvsarbete beräknas endast såvida tilläggspensionsavgiften till fullo

erlagts inom föreskriven tid. Rörande den betalningsfrist, som

sålunda bör föreskrivas, föreslår administrationsnämnden, att den skall utlöpa

vid utgången av september månad året näst efter taxeringsåret. Vad

nyss sagts avser normalfallet när tilläggspensionsavgift ingår i slutlig skatt.

Tilläggspensionsavgift kan emellertid även komma att ingå i tillkommande

skatt. Så blir förhållandet när inkomsten av annat förvärvsarbete än anställning

höjes efter den 20 november under taxeringsåret och ytterligare

avgift skall erläggas. Avgiftshöjning kan bli aktuell lång tid efter taxeringsårets

utgång. En speciell betalningsfrist blir därför nödvändig i fråga

om tilläggspensionsavgift som ingår i tillkommande skatt. I detta hänseende

föreslår nämnden, att avgiften skall vara erlagd inom 4 månader efter utgången

av den månad under vilken den sista av de för skatteinbetalningen

bestämda uppbördsterminerna infallit.

Efter betalningsfristens utgång skall några indrivningsåtgärder ej vidtagas

för att utfå oguldet avgiftsbelopp. Nämnden påpekar, att då avgiften

delvis erlagts, bör vidare det erlagda beloppet inte längre anses utgöra

betalning av tilläggspensionsavgift utan gottgöras den försäkrade såsom

betalning av ogulden skatt in. in., som uppbäres tillsammans med tilläggspensionsavgiften,

eller restitueras i den mån vad som erlagts överstiger

beloppet av ogulden skatt in. in. Det erlagda beloppet bör nämligen i angivna

fall inte tillfalla försäkringen, eftersom pensionspoäng normalt ej skall

beräknas för den inkomst av annat förvärvsarbete, som avgiften avser. Försummad

avgiftsbetalning kan dessutom medföra reduktion av pensionsrätten.

Om tilläggspensionsavgift inte till fullo erlagts inom föreskriven tid,

skall enligt nämndens förslag avgiftspåföringen undanröjas.

Detta föreslås tillgå så att den lokala skattemyndigheten omdebiterar den

slutliga och den tillkommande skatt, vari tilläggspensionsavgiften ingår,

med uteslutande av avgiften. Innan omdebitering verkställes, bör den försäkrade

beredas tillfälle att yttra sig i frågan. Vidare bör den försäkrade

underrättas om verkställd omdebitering, över beslutet om omdebitering får

besvär anföras i den ordning varom stadgas i 85 § 1 mom. och 86 § uppbördsförordningen.

Skulle det efter verkställd omdebitering visa sig, att tillläggspensionsavgiften

till fullo erlagts inom föreskriven tid och att omdebitering

således ej bort göras, måste avgiften ånyo uppdebiteras. Detta kan

emellertid inte ske genom att avgiften, som ju redan är betald, påföres den

försäkrade såsom tillkommande skatt. I stället får länsstyrelsen med till
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Kungi. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

lämpning av 70 § 2 mom. uppbördsförordningen till betalning av den försäkrade

fastställa ett skattebelopp motsvarande tilläggspensionsavgiften.

Om preliminär B-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt,

vari tilläggspensionsavgift ingår, betalas bara till en del,

måste man för tillämpning av regeln att pensionspoäng endast tillgodoräknas

om tilläggspensionsavgiften till fullo erlagts kunna avgöra i vad mån

det erlagda beloppet avser avgiften. Administrationsnämnden anför att, om

ej annat stadgas, tilläggspensionsavgift får anses ingå i det oguldna skattebeloppet

med så stor del därav som svarar mot förhållandet mellan avgiften

och det totala skattebeloppet. Härav skulle följa att pensionspoäng skulle

beräknas för den försäkrade endast om skatten för det aktuella året till

fullo erlagts före den 1 oktober två år senare. Även om endast ett obetydligt

delbelopp skulle kvarstå oguldet vid nämnda tidpunkt, skulle den försäkrade

gå förlustig hela pensionspoängen för året i fråga.

Administrationsnämnden anför, att ett krav på full skattebetalning för

tillgodoräknande av pensionspoäng skulle medföra ett omfattande bevaknings-

och rapporteringsarbete för uppbördsmyndigheterna. Vidare yttrar

nämnden, att det av materiella skäl måste anses mycket otillfredsställande

att för tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst kräva full betalning

även av den försäkrades skatt. En gemensam uppbörd av skatt och

tilläggspensionsavgift har valts av tekniska skäl och bör därför inte försämra

den försäkrades ställning, som i princip bör vara densamma som vid

en särskilt anordnad avgiftsuppbörd eller vid en frivilligt tecknad pensionsförsäkring.

I sistnämnda båda fall skulle den försäkrade ha frihet att

välja mellan inbetalning av pensionsavgiften och inbetalning av skatten,

om han saknade medel att betala bådadera. Säkerligen skulle han då regelmässigt

välja att erlägga pensionsavgiften. Nämnden erinrar även om att

en skattskyldig på den tid, då erlagda folkpensionsavgifter bokfördes individuellt

och påverkade folkpensionens storlek, kunde inbetala enbart den

pensionsavgift som upptagits på hans kronodebetsedel och få inbetalningen

gottskriven som erlagd avgift. Med hänsyn till det anförda förordar nämnden

en föreskrift i uppbördsförordningen om att erlagd preliminär eller

kvarstående skatt för inkomst under visst år i första hand skall anses utgöra

betalning av tilläggspensionsavgift för året samt att i fråga om erlagd tillkommande

skatt motsvarande skall gälla beträffande tilläggspensionsavgift

som ingår i den tillkommande skatten.

En metod för det tekniska förfarandet för utrönande av om erlagd skatt

till fullo täcker den debiterade tilläggspensionsavgiften har utarbetats av

administrationsnämnden, som tillika föranstaltat om viss försöksverksamhet

på grundval av det föreslagna förfarandet inom två uppbördsdistrikt i

Stockholms län, omfattande både landsbygd och tätorter. På grundval av

dessa försök anser sig nämnden kunna förutsäga, att antalet fall som skulle

medföra omdebitering av skatt torde bli mycket ringa.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Enligt vad tidigare anförts skall för de två år som närmast föregått det

år, då försäkrad avlidit eller förtidspensionsfall inträffat, pensionspoäng

beräknas även om tilläggspensionsavgiften för dessa år inte erlagts. Avgiften

efterskänkes emellertid inte. Är avgiften ogulden vid betalningsfristens

utgång, må den enligt 50 § andra stycket TPL avdragas från utgående pension.

Bestämmelserna har utformats på sådant sätt, att möjlighet finnes alt

helt eller delvis underlåta att göra avdrag för ogulden avgift. Före betalningsfristens

utgång skall påförd tilläggspensionsavgift erläggas vid skatteuppbörden

under uppbördstermin eller i samband med indrivning. Då det

emellertid i vissa fall kan vara för hårt att utkräva avgiften, har möjlighet

ansetts böra föreligga att medge avgiftsbefrielse. Avsikten är att bestämmelser

härom skall utfärdas i särskild ordning.

Administrationsnämnden förordar, att i nu förevarande fall befrielse må

medges från erläggande hell eller delvis av tilläggspensionsavgiften, därest

ömmande omständigheter föreligger. Därvid förutsättes att framställning

om avgiftsbefrielse göres av den försäkrade eller dödsboet efter honom.

Behörig myndighet att medge avgiftsbefrielse bör vara riksförsäkringsanstalten

intill dess den centrala organisationen beträffande tilläggspensioneringen

fått sin lösning.

Nämnden föreslår, att överföringen av till äggs pensionsavgifter

till pensioneringen skall tillgå så att riksförsäkringsanstalten

i egenskap av pensionsmyndighet från vederbörlig inkomsttitel å

riksstaten varje år tillgodoför sig ett belopp motsvarande summan av de

under nästföregående år debiterade tilläggspensionsavgifterna minskad med

summan av de avgifter som under samma år avkortats eller restituerats.

Uppgift om vad riksförsäkringsanstalten sålunda må tillgodoföra sig för

pensioneringens räkning kan, sedan erforderliga bokföringsföreskrifter utfärdats,

lämnas av riksräkenskapsverket.

Utredningsmannen (redares arbetsgivaravgifter i vissa fall)

Inledningsvis anför utredningsmannen, att arbetsgivaravgift skall erläggas

för löner till i Sverige inte mantalsskrivna utlänningar, som utför arbete

i Sverige, trots att pensionsgrundande inkomst inte kan tillgodoräknas dem.

Anledningen till att dessa utlänningar inte undantagits från arbetsgivaravgiften

är att ett undantagande skulle leda till att sådan arbetskraft koinme

att ställa sig billigare än annan och dessutom skulle medföra vissa praktiska

svårigheter, som knappast skulle stå i rimlig proportion till frågans

materiella betydelse (prop. 1959: 100 s. 140).

När det gäller beräkningen av de kollektiva arbetsgivaravgifterna till försäkringen

inställer sig vissa speciella problem beträffande lön till sjömän.

I denna fråga uttalades i propositionen (s. 143) att den svenska utrikessjöfarten

bedrevs i stark konkurrens med andra länders sjöfart. På många

svenska fartyg utgjordes en stor del av besättningarna av utlänningar, som

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

inte är mantalsskrivna här. Om full pensionsavgift skulle uttagas för samtliga

anställda på sådana fartyg, skulle redarna åsamkas en betydande kostnad,

som endast delvis skulle motsvaras av pensionsrätt för svenskt sjöfolk.

Det syntes därför böra övervägas att på något sätt begränsa avgiftsuttaget

för den svenska utrikessjöfartens del. Med hänsyn härtill hade i 33 § fjärde

stycket ''IPL öppnats möjlighet att utfärda särskilda bestämmelser om beräkning

av avgift för löner till sjömän.

Uppgifter om antalet utlänningar på svenska handelsfartyg redovisas årligen

av kommerskollegiet i publikationen »Kommersiella meddelanden».

Redogörelsen avser förhållandena den 31 december och gäller endast sådana

fartyg om minst 300 bruttoregisterton som angivna dag inte var upplagda

med besättningen helt eller delvis avmönstrad. Anledningen till att fartyg

understigande 300 bruttoregisterton ej medtagits är svårigheten att få fullständiga

uppgifter för dessa fartyg.

Utredningsmannen upplyser, att av den senast utkomna redogörelsen

framgår, att den totala bemanningen den 31 december 1957 på samtliga

nämnda fartyg var 21 941, varav 7 716 eller 35,2 procent utgjordes av utlänningar.

För år 1956 var motsvarande siffror 21 453, 7 479 resp. 34,9 procent.

År 1955 utgjorde utlänningarnas procentuella andel 32,0. De ombordanställda

är i redogörelsen uppdelade på fartyg av olika storlek. I flertalet

av de olika storleksgrupperna utgjorde utlänningarna 30 procent eller mer

av den totala bemanningen. Mindre andel utlänningar förekom endast i fartygsstorlekarna

300—499, 500—999, 6 000—7 000 och över 20 000 bruttoton.

De tre förstnämnda storleksgrupperna består till stor del av fartyg i

linjefart eller annan reguljär fart mellan Sverige och utlandet. I övriga

storleksgrupper och speciellt i de större grupperna torde fartygen i övervägande

grad gå i fart mellan utländska hamnar.

Den i propositionen ifrågasatta begränsningen av avgiftsuttaget för sjöfartens

del måste få en sådan form, att det inte blir ur avgiftssynpunkt fördelaktigare

för redarna att anställa utländska sjömän än svenska sjömän.

Begränsningen av avgiftsuttaget synes därför enligt utredningsmannens mening

kunna ske endast på så sätt att en lägre utta g sprocent för

arbetsgivaravgiften tillämpas i fråga om sjömännen

än beträffande arbetstagare i allmänhet. I princip anses denna lägre

uttagsprocent böra avvägas så att det totala avgiftsuttaget för samtliga

sjömän blir detsamma som vid ett avgiftsuttag endast för de svenska sjömännen

men med tillämpning av den vanliga uttagsprocenten. Detta syfte

skulle vinnas om uttagsprocenten för sjömännen bestämdes till så stor andel

av den vanliga uttagsprocenten som svarar mot förhållandet mellan de

totala lönesummorna för å ena sidan de svenska sjömännen och å andra sidan

hela bemanningen. För närvarande saknas emellertid statistik över de

totala löneutgifterna inom sjöfarten och deras fördelning på svensk och utländsk

arbetskraft och stora svårigheter torde föreligga att få en tillförlit
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

lig sådan statistik. Utredningsmannen anser det därför nödvändigt att bestämma

uttagsprocenten för sjömännen efter förhållandet mellan antalet

svenska sjömän och det totala antalet ombordanställda, vilken metod kan

antas medföra i stort sett samma resultat. Den lägre avgiftsprocenten föreslås

skola tillämpas i fråga om arbetstagare som avses i 1 § första stycket

förordningen om sjömansskatt, dvs. beträffande dem som är anställda i

redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet

av minst 100 registerton, vilket huvudsakligen nyttjas i närfart eller fjärrfart.

Vidare förordar utredningsmannen, att endast en uttagsprocent beträffande

sjömän skall bestämmas att gälla såväl närfart som fjärrfart.

Med hänsyn till att förhållandet mellan antalet svenska sjömän och det

totala antalet ombordanställda snabbt kan ändras förordar utredningsmannen,

att den lägre uttagsprocenten beträffande sjömännen bestämmes för

ett år i taget och att beslutet fattas under året näst före det år, under

vilket procentsatsen skall tillämpas. För att undvika större variationer i uttagsprocenten

föreslås att denna skall bestämmas utifrån medeltalet för de

tre sista åren av de svenska sjömännens procentuella andel av den totala

bemanningen. Till ledning för beslutet bör enligt förslaget lämpligen ligga

kommerskollegiets statistik beträffande antalet utlänningar på svenska

handelsfartyg. Som framgår av vad förut anförts avser denna statistik förhållandena

den 31 december beträffande fartyg om minst 300 registertons

bruttodräktighet. Med hänsyn härtill föreslås, att medeltalsberäkningen

skall anknytas till förhållandena på nämnda fartyg den 31 december under

ifrågavarande tre år. Eftersom den särskilda uttagsprocenten för sjömännens

löner skall utgöra viss andel av den normala av Konung och riksdag

gemensamt bestämda uttagsprocenten och denna andel beräknas med ledning

av statistiska uppgifter, förordas att den särskilda uttagsprocenten för

sjömännens löner lämpligen bestämmes av Konungen. Uttagsprocenten anses

böra beräknas med en decimal.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att de svenska sjömännens

procentuella andel av den totala bemanningen på fartyg om minst 300 bruttoton

utgjorde 68,0 år 1955, 65,1 år 1956 och 64,8 år 1957. För år 1958 finns

ännu ej några bemanningssiffror tillgängliga. Om bemanningssiffrorna för

åren 1955—1957 skulle läggas till grund för uttagsprocenten beträffande

sjömännens löner för år 1960 och den normala uttagsprocenten för nämnda

år är 3, skulle procentsatsen beträffande sjömännen vid tillämpning i övrigt

av de föreslagna reglerna bli 66/100 av 3 eller således 2,0.

I fråga om beräkningen av avgiftsunderlaget föreslår utredningsmannen

vissa specialregler. Han framhåller, att redaren för beräkning

av basbeloppsavdraget måste lämna uppgift om det genomsnittliga antalet

sjömän som varit anställda hos honom under året. Eftersom de ombordanställda

regelmässigt åtnjuter förmån av fri kost och bostad, skulle värdet

av de av redaren utgivna naturaförmånerna i form av kost eller bostad kun
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

na erhållas på det enkla sättet att nämnda antal multipliceras med värdet för

arbetstagare och år av det fria vivret. Detta förutsätter att samma värde

tillämpas för befäl och manskap, eftersom det genomsnittliga antalet sjömän

eljest måste uppdelas på befäl och på manskap. För att i möjligaste

mån förenkla uppgiftsskyldighetens fullgörande och avgiftsunderlagets beräkning

förordas, att det fria vivret vid avgiftsberäkningen skall värderas

enligt samma grunder som skall tillämpas för värderingen av manskapets

fria vivre vid bestämmandet av pensionsgrundande inkomst för det aktuella

året. Vid avgiftsberäkningen för arbetsgivare i allmänhet skall bortses från

arbetstagare, som fyllt 66 år eller mer eller vilkens lön under året från arbetsgivaren

understigit 300 kr. Med hänsyn till att det inom sjöfarten mera

sällan torde förekomma, att de anställda är äldre än 65 år eller från en

arbetsgivare under året uppburit kontant lön och naturaförmåner till ett

värde understigande 300 kr., anser utredningsmannen att det inte är behövligt

att föreskriva motsvarande undantag vid beräkningen av arbetsgivaravgift

beträffande sjömännen. Den förhöjning av avgiftsuttaget, som härigenom

uppkommer, anses bli mycket ringa och torde uppvägas av att det fria

vivret för befälet föreslås skola vid avgiftsberäkningen värderas enligt samma

grunder som manskapets fria vivre.

Beträffande reglerna för arbetsgivarbidragen till sjuk- och

moderskapsförsäkringarna förordar utredningsmannen vissa förändringar

för att bringa dem i överensstämmelse med förslaget rörande

avgifterna till tilläggspensioneringen. De ändringar i fråga om yrkesskadeförsäkringsavgifterna

som föranledes av utredningsmannens förslag anses

ej behöva medföra ändring i yrkesskadeförsäkringslagen.

I anledning av utredningsmannens förslag har administrationsnämnden

beträffande redarnas avgifter föreslagit vissa särskilda regler, som behandlas

i specialmotiveringen.

Yttranden

Vad administrationsnämnden föreslagit om debitering och uppbörd av

arbetsgivaravgifter har i det stora hela vunnit gillande i remissyttrandena.

Förslaget att man även vid beräkning av avgifterna till yrkesskadeförsäkring

i riksförsäkringsanstalten samt arbetsgivarnas bidrag till

sjuk- och moderskapsförsäkringarna skall bortse från lön, som utgivits till

en och samme arbetstagare och som under året ej uppgått till 300

k r., samt av naturaförmånerna endast beakta kost eller bostad godtages

av riksförsäkringsanstalten. Emellertid kan anstalten inte biträda

nämndens argument för att detta inte skulle göra en ändring i yrkesskadeförsäkringslagen

erforderlig. Av 38 § yrkesskadeförsäkringslagen torde

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

framgå, att försäkringsavgift skall uttagas med hänsyn tagen till alla de förmåner

i penningar och in natura, å vilka ersättning skall beräknas till arbetstagaren

i händelse av inträffat försäkringsfall. En ändring blott i de för

beräkning av försäkringsavgifter och premiereserv gällande grunderna,

vilka enligt 41 § yrkesskadeförsäkringslagen bestämmes av Konungen, anser

anstalten inte tillfyllest. Enligt anstaltens mening bör samma avgiftsunderlag

för beräkning av försäkringsavgifter gälla inom hela yrkesskadeförsäkringen.

De föreslagna begränsningarna av avgiftsunderlaget skulle

eljest bl. a. medföra, att försäkringskostnader övervältras på andra arbetsgivare

med försäkring i anstalten. Visserligen kunde det ligga nära till hands

att antaga, att dessa försäkringskostnader vore av så ringa storlek att de inte

påtagligt inverkade på andra arbetsgivares försäkringsavgifter, men i icke

ringa omfattning förekommer att en arbetsgivare säsongmässigt sysselsätter

stora grupper av korttidsanställd arbetskraft. Skulle riksförsäkringsanstalten

i motsats till de s. k. socialförsäkringsbolagen nödgas att undantaga

här avsedda delar av avgiftsunderlaget vid beräkningen av försäkringsavgifter,

komme anstalten i särställning gentemot nämnda bolag genom

att anstalten måste ta ut kostnader för korttidsanställd arbetskraft från

andra arbetsgivare. Med hänsyn till vad nu sagts påyrkar riksförsäkringsanstalten

att bestämmelser om undantag, som här avses, införes i yrkesskadeförsäkringslagen.

Försäkringsrådet ifrågasätter om inte även bestämmelserna

om beräkningen av ersättningarna från yrkesskadeförsäkringen

bör ändras så att med naturaförmåner endast avses kost och bostad. Socialförsäkringsbolagens

förening anser emellertid, att väsentliga invändningar

inte kan göras emot nämndens förslag i vad avser naturaförmånerna, även

om i mindre omfattning en inkongruens teoretiskt skulle kunna uppstå mellan

underlaget för avgifter och beräkningen av försäkringsförmån.

Beträffande administrationsnämndens förslag att värdet av kost och bostad

skall vid avgiftsunderlagets bestämmande uppskattas efter de regler,

som tillämpas vid inkomsttaxeringen, anmärker länsstyrelsen i Stockholms

län, att jämlikt kommunalskattelagen naturaförmåner skall beräknas enligt

ortens pris. På grund härav åsättes olika värde i olika ortsgrupper, och

värdet på bostad varierar med hänsyn till bostadens storlek och beskaffenhet.

Då en exakt beräkning efter reglerna vid taxeringen skulle bli alltför

invecklad och tidskrävande, förordar länsstyrelsen i förenklingssvfte att

vid beräkningen av avgiftsunderlag skall tillämpas en viss schablon med

enhetliga värden för år och månad. På likartat sätt uttalar sig överståthållarämbetet,

centrala uppbördsnämnden och uppbördsorganisationskommittén.

Enligt riksskattenämndens åsikt bör naturaförmånerna i princip beräknas

lika vid fastställande av arbetsgivaravgift och bestämmande av pensionsgrundande

inkomst. Riksskattenämnden anser emellertid, att detta

kan vålla praktiska tillämpningssvårigheter och att det måhända blir nödvändigt

att vid avgiftsberäkningen använda de i källskattetabellerna scha
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

blonmässigt beräknade värdena. Även Svenska arbetsgivareföreningen understryker

behovet av schabloner vid den ifrågavarande beräkningen.

I fråga om förslaget att vid beräkningen av avgiftsunderlaget avdrag för

kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön bestrida

i anställningen, endast skall få ske under särskilda förutsättningar

framhåller Handelns arbetsgivarorganisation, att fall då kostnadsavdrag

skulle kunna förekomma är betydligt vanligare än vad nämnden

synes antaga. Organisationen finner förslaget alltför restriktivt och anser,

att regeln om att kostnaderna skall uppgå till en tiondel av lönen för att

avdrag skall medgivas bör uppmjukas och kompletteras med en möjlighet

att ta hänsyn till särskilda omständigheter i det enskilda fallet.

Den förordade omläggningen av arbetsgivarnas skyldighet

att lämna uppgifter till ledning för bestämmande av arbetsgivaravgift

anses av statens organisationsnämnd vara ändamålsenlig och innebära

en påtaglig förbättring i förhållande till den nu tillämpade ordningen.

Sveriges häradsskrivarförening anser, att det bör övervägas om inte arbetsgivaruppgifterna

med tillhörande kontrolluppgifter lämpligen bör avlämnas

i samband med arbetsgivarens självdeklaration. Man vinner då att

sortering och numrering av deklarationer och arbetsgivaruppgifter kan ske

i samma omgång, varjämte kontrollen av att samtliga arbetsgivaruppgifter

lämnats underlättas om en jämförelse med deklarationerna samtidigt kan

göras. Vidare kan i viss utsträckning kontrolleras, att i deklarationerna

gjorda avdrag för löner överensstämmer med arbetsgivaravgifterna. Svenska

arbetsgivareföreningen finner den tid inom vilken uppgifterna skall lämnas

alltför knappt tilltagen och anser, att tiden för avlämnande bör kunna utsträckas

beträffande kontrolluppgifterna till den 10 februari och vad angår

arbetsgivaruppgifterna till utgången av nämnda månad. Föreningen förordar

vidare, att arbetsgivare, som begagnar hålkorts- och andra datamaskiner

vid avlöningsbokföringen, bör få möjlighet att ersätta arbetsgivaruppgiften

med maskinlistor. Sveriges redareförening anser att tiden, inom vilken redare

skall avlämna arbetsgivaruppgift, med hänsyn till de speciella förhållandena

inom sjöfarten bör utsträckas till utgången av mars månad. Möjligheten

för de lokala skattemyndigheterna att meddela anstånd med avlämnande

av arbetsgivaruppgift bör enligt riksförsäkringsanstaltens mening

begagnas med största restriktivitet, eftersom tiden för debitering av arbetsgivaravgifter

vid sådant anstånd blir relativt begränsad. Anstalten förutsätter

att det genom föreskrifter från anstalten skapas garantier för en restriktiv

anståndsprövning.

Förslaget om att arbetsgivaren på mantal suppgifterna skall angiva, huruvida

han till någon arbetstagare under året utgivit eller beräknas komma

att utgiva lön å minst 300 kr., avvisas av statistiska centralbyrån, som anser

att effekten av en sådan bestämmelse kan bli motsatt den åsyftade i

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

det att den som lämnat uppgift på mantalsblanketten tror sig ha fullgjort

sin skyldighet att avge arbetsgivaruppgift. Även uppbördsorganisationskommittén

och statens organisationsnämnd avstyrker förslaget liksom Sveriges

häradsskrivarförening, vilken hävdar att en tryckt upplysning på mantalsblanketten

om skyldigheten att avlämna arbetsgivaruppgift bör göra samma

nytta.

I fråga om kontrollen av arbetsgivaruppgifterna framhåller

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att man måste ha klart för

sig att åtminstone på landsbygden taxeringen i viss utsträckning sker utan

kontrolluppgifter och att avlämnade uppgifter ofta är bristfälliga eller felaktiga.

Därför ställer länsstyrelsen sig tveksam till om det av nämnden

föreslagna kontrollsystemet är bättre än den inom allmänna pensionsberedningen

förordade metoden med jämförelse mellan arbetsgivaruppgifterna

och arbetsgivarnas avdrag i självdeklarationerna för utgivna löner. Länsstyrelsen

i Hallands län ifrågasätter om kontrollen av underlaget för beräkning

av arbetsgivaravgifter kan anses tillfredsställande med hänsyn till de

jämförelsevis höga avgiftsbelopp, som i fortsättningen kommer att påföras

arbetsgivarna. Dessa torde i regel vara angelägna att lämna fullständiga

löneuppgifter till taxeringen med hänsyn till avdragsrätten för lönekostnader.

Å andra sidan kan det befaras, att de i en del fall försöker undvika

höga arbetsgivaravgifter genom att uppge för lågt avgiftsunderlag. Länsstyrelsen

anser därför värdefullt, att vid kontrollen i första hand konstateras

att de till taxeringen avlämnade löneuppgifterna verkligen överensstämmer

med de kopior av sådana uppgifter, som skall bifogas arbetsgivaruppgiften.

Detta torde emellertid förutsätta, att dessa båda slags kontrolluppgifter

avlämnas samtidigt och till en och samma myndighet, ehuru sinsemellan

åtskilda. Den här avsedda jämförande kontrollen skulle då kunna

utföras, innan taxeringsuppgifterna uppsorteras och i förekommande fall

vidarebefordras till annan myndighet, inom vars område löntagaren har sin

hemortskommun. Administrationsnämnden har inte närmare angivit, hur

denna kontroll eljest skulle kunna verkställas. Hänsyn måste tagas till att

de för taxeringen avsedda kontrolluppgifterna så snart som möjligt bör insorteras

i vederbörande deklarationer och eventuellt översändas till andra

myndigheter, varigenom kontrollen av arbetsgivaruppgifterna på detta sätt

försvåras eller omöjliggöres. Den föreslagna kontrollen genom bokgranskning

eller jämförelse med självdeklarationerna torde enligt länsstyrelsens

uppfattning med hänsyn till personalresurserna endast kunna ifrågakomma

stickprovsvis och i ganska ringa utsträckning.

Riksskattenämnden påpekar att, om kontrolluppgifterna skall kunna avstämmas

mot arbetsgivaruppgifterna, det blir erforderligt att i kontrolluppgifterna

redovisa det belopp, för vilket arbetsgivaren skall erlägga avgift.

Riksskattenämnden anmärker vidare, att kontroll genom jämförelse mellan

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

kontrolluppgifter, som bifogas arbetsgivaruppgift, och kontrolluppgifter till

inkomsttaxeringen endast kan förekomma, då samtliga kontrolluppgifter

lämnas till den myndighet, som mottagit arbetsgivaruppgiften. Detta är inte

fallet när den anställde är bosatt på annan ort än den där arbetsgivaren

skall taxeras. Sistnämnda påpekande göres också av centrala uppbördsnämnden

och länsstyrelsen i Stockholms län, vilka vidare framhåller att

administrationsnämnden inte närmare angivit hur kontrollen skall ske av

att samtliga arbetsgivaruppgifter avlämnats.

Uppbördsorganisationskommittén ifrågasätter om inte åtminstone till en

början kontrolluppgifter bör som hitintills lämnas i endast ett exemplar.

Samtliga kontrolluppgifter bör i så fall tillställas den lokala skattemyndigheten

i arbetsgivarens hemortskommun samtidigt med arbetsgivaruppgifterna.

Dessa bör vara så utformade att en kontroll, lämpligen genom stickprov,

kan göras mot kontrolluppgifterna. Det skisserade förfarandet kan

visserligen åsamka den lokala skattemyndigheten visst merarbete, bl. a. genom

utsortering och vidarebefordran av kontrolluppgifter för arbetstagare

bosatta inom annan lokal skattemyndighets verksamhetsområde. Å andra

sidan öppnas enligt kommitténs mening möjlighet för en enkel men samtidigt

effektiv kontroll, varjämte uppgiftslämnandet för arbetsgivaren underlättas.

Kommittén framhåller vidare angelägenheten av att allt arbete

som har att göra med kontroll av uppgiftslämnande in. m. nära samordnas

med den motsvarande kontroll som ankommer på annan myndighet, t. ex.

länsstyrelse såvitt avser taxeringsväsendet och lokal skattemyndighet vad

angår källskatteuppbörden. Föreningen Sveriges kronokamrerare uttalar sig

för ett kontrollsystem motsvarande det av uppbördsorganisationskommittén

förordade och ifrågasätter därför nödvändigheten av dubbla exemplar

av kontrolluppgifterna.

Riksräkenskapsverket anför, att försäkringskollektivets speciella konstruktion

medför att frågan huru och i vilken omfattning revision skall bedrivas

påkallar uppmärksamhet. Ämbetsverket förordar att denna fråga

göres till föremål för särskild utredning. Vidare påpekas, att en arbetsgivare

numera riskerar att få sin bokföring granskad av flera olika statliga organ,

som vartdera bevakar sitt intresse av att vederbörande fullgör sina skyldigheter

i fråga om taxering, källskatt, avgifter till riksförsäkringsanstalten

och skatter till kontrollstyrelsen m. m. Ämbetsverket anser, att det bör

eftersträvas att sådan granskning såvitt möjligt samordnas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter starkt, huruvida fögderierna

har tillgång till kvalificerad personal för arbetsgivarkontrollen. Länsstyrelsen

förordar, att även länsstyrelserna insättes som kontrollorgan. Statens

organisationsnämnd framhåller vikten av att noggranna anvisningar utarbetas

för de lokala skattemyndigheternas kontroll av arbetsgivaruppgifterna

och att härvid beaktas möjligheterna att begränsa kontrollarbetet genom att

tillämpa stickprovsmetoden.

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Enligt Svenska arbetsgivareföreningens uppfattning är den i administrationsnämndens

betänkande lämnade redogörelsen beträffande arbetsgivaruppgifterna

och deras samordning med kontrolluppgifterna inte tillräcklig

för ett ställningstagande från föreningens sida. Föreningen förutsätter, att

möjligheten att medge befrielse från skyldighet att foga kontrolluppgifter

vid arbetsgivaruppgiften kommer att tillämpas generöst, och ifrågasätter

om inte generell dispens bör lämnas för arbetsgivare med minst 100 anställda.

Vad härefter angår inbetalningen av arbetsgivaravgifterna har rörande

förslaget att de mindre arbetsgivarnas avgifter skall

betalas i samband med de allmänna skatterna uttalats önskemål av riksförsäkringsanstalten,

att dess uppgifter om ifrågavarande avgifter skall få

avlämnas till de lokala skattemyndigheterna vid en senare tidpunkt än den

1 augusti i Stockholm och den 1 september i landet i övrigt, som nämnden

föreslagit.

I fråga om de större arbetsgivarnas avgifter anmärker

Kooperativa förbundet på att det enligt den föreslagna huvudregeln uppställes

såsom förutsättning för särskild beräkning eller jämkning av preliminär

avgift att den ifrågavarande avvikelsen från den preliminära avgiftens

belopp skall uppgå till minst en femtedel. Förbundet yttrar, att huvudregelns

väsentliga betydelse främst torde komma till synes vid mera krisartad

nedgång i sysselsättningen för företag på områden, som oförskyllt

drabbats av konjunkturkriser, t. ex. inom exportindustrierna. För alla företag

på sådana områden kan då likviditetssvårigheter väntas uppstå, och en

ändring av bestämmelsen, som ger större möjligheter att i en sådan likviditetskris

fullgöra preliminärbetalningarna, är enligt förbundets mening befogad,

t. ex. genom att ändra femtedelsregeln till en tiondelsregel och komplettera

den med ett minimibelopp av lämplig storlek. Även Svenska arbetsgivareföreningen

förordar en tiondelsregel. Föreningen håller vidare före,

att bestämmelserna om anstånd med inbetalning av avgift bör mildras. Särskilt

anses en anståndstid av två månader vara alltför kort.

Vad angår frågan hur debiterade arbetsgivaravgifter gottgöres

de olika socialförsäkringarna avstyrker riksförsäkringsanstalten

den av nämnden föreslagna nyheten att riksförsäkringsanstaltens

yrkesskadeförsäkring samt sjuk- och moderskapsförsäkringarna

själva skall vidkännas förluster, som uppkommer genom att arbetsgivare

inte erlägger på dem ankommande avgifter och bidrag. Anstalten anser att

nämnden inte framlagt några skäl för ett frångående av det nuvarande

systemet. Vidare erinrar anstalten om att inom allmänna pensionsberedningen

förordades, att anstalten vid översändande av restlängd skulle få

tillgodoföra sig summan av de däri upptagna avgiftsbeloppen minskad med

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

ett belopp, utgörande så stor del av nämnda summa som svarar mot den

genomsnittliga avskrivningsprocenten för restförda skatter. Anstalten förordar

detta förslag framför nämndens, särskilt emedan det administrativt

sett torde bli avsevärt enklare. Riksräkenskapsverket anser, att det skulle

vara betydligt enklare om inflytande restantier avseende de större arbetsgivarnas

avgifter redovisades av länsstyrelserna direkt till riksförsäkringsanstalten.

Mot den av administrationsnämnden i fråga om tilläggspensionsavgifterna

föreslagna regeln att betalningsfristen för

erläggande av dylik avgift skall utlöpa med september månad året näst

efter taxeringsåret invänder länsstyrelsen i Hallands län, att kontrollen av

att avgift erlagts inom föreskriven tid skulle kollidera med debiteringsarbetet

och utmätningsmännens därmed sammanhängande granskning för

kvittning av överskjutande preliminär skatt mot restförda belopp. Länsstyrelsen

anser det därför önskvärt att betalningsfristen framflyttas till

den 31 augusti året näst efter taxeringsåret. Länsstyrelsen i Östergötlands

län framhåller, att sådant anstånd med inbetalning av skatt, som medgivits

utöver den tid då tilläggspensionsavgift senast skall erläggas, kommer att

sakna mening såvitt avser nämnda avgift. Bestämmelserna på denna punkt

bör enligt länsstyrelsens mening omprövas. Även Stockholms stad påpekar

betalningsfristens inverkan på beslut om anstånd med erläggande av skatt

och uttalar, att en justering av anståndsbestämmelserna måhända är påkallad.

Därest skatt vari tilläggspensionsavgift ingår betalas

endast till en del, skall enligt administrationsnämndens förslag det erlagda

beloppet i första hand anses utgöra betalning av tilläggspensionsavgift.

Detta förslag vill statskontoret inte motsätta sig. Enligt ämbetsverkets

mening skulle dock en uppdelning av erlagt belopp efter förhållandet

mellan avgiften och det totala skattebeloppet i och för sig inte vara

orimlig. Riksräkenskapsverket finner de av administrationsnämnden anförda

argumenten för att erlagd skatt i första hand skall avse betalning

av tilläggspensionsavgift inte vara hållbara och anser inte förslaget motiverat

från statsverkets synpunkt. Ämbetsverket föreslår, att egenpensionsavgifterna

skall hållas åtskilda från den övriga uppbörden genom att de

påföres debetsedeln på en särskild kupong och förfaller till betalning vid

särskilda uppbördsterminer. Försäkringsinspektionen anser, att den mest

önskvärda metoden hade varit att så stor del av pensionspoängen, som

motsvarar skattebetalningen, tillgodoräknas den försäkrade och beklagar

att TPL inte medger detta. Samma åsikt uttalas av Svenska försäkringsbolags

riksförbund.

Några remissorgan påtalar att det i vissa fall kan bli erforderligt att

ändra beräkningen av pensionsgrundande inkomst

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

i anledning av beslut om avgiftsunderlag och vice

versa. Sålunda uttalar riksskattenämnden, att såväl arbetsgivaravgift

som tilläggspensionsavgift kan komma att uttagas för samma inkomst därför

att riksförsäkringsanstalten vid debitering av arbetsgivaravgift finner

att eu inkomst, som vid beräkning av pensionsgrundande inkomst ansetts

utgöra inkomst av annat förvärvsarbete, bör hänföras till inkomst av anställning.

Riksskattenämnden ifrågasätter, om inte vederbörande myndighet

bör ha möjlighet att rätta dylika fel. Även Svenska arbetsgivareföreningen

anser att bestämmelser erfordras för fall av detta slag. Länsstyrelsen

i Malmöhus län framhåller, att ändring av den pensionsgrundande inkomsten

i förekommande fall bör medföra ändring av avgiftsunderlaget

för arbetsgivaravgiften i viss omfattning men att författningsförslaget inte

innehåller några regler härom.

Den särskilde utredningsmannens förslag rörande redares arbetsgivaravgifter

i vissa fall bär inte föranlett någon invändning under

remissbehandlingen.

Departementschefen

De förslag, som administrationsnämnden framlagt rörande reglerna för

uppbörd av avgifterna till den allmänna tilläggspensioneringen, bygger i

sina huvuddrag på tankegångar, som kommit till uttryck redan i samband

med tillkomsten av TPL. Detta gäller bl. a. förslaget att arbetsgivarnas avgifter

för de anställdas pensionering skall debiteras och uppbäras tillsammans

med arbetsgivarnas avgifter för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i

riksförsäkringsanstalten och bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna,

varvid samtliga dessa avgifter och bidrag gemensamt benämnes a rbetsgi

v aravgift. Arbetsgivarnas avgifter för obligatorisk yrkesskadeförsäkring,

som tagits i något av de s. k. socialförsäkringsbolagen, skall

emellertid alltjämt debiteras och uppbäras i särskild ordning.

I underlaget för arbetsgivares årliga avgift enligt TPL ingår inte arbetstagares

lön, som under året e j uppgått till 300 kr., och inte heller

sådan del av lön, som utgått in natura i annan form än kost eller

bostad. För att underlaget för avgiften för yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten

och bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna

så långt som möjligt skall sammanfalla med avgiftsunderlaget enligt TPL

föreslås motsvarande begränsningar i fråga om den lön, å vilken sistnämnda

avgift och bidrag skall utgå. Detta förslag har inte mött några invändningar

vid remissbehandlingen och jag vill även för egen del ansluta mig

till förslaget.

I vad mån de förordade begränsningarna av avgiftsunderlaget även bör

få återverkan på underlaget för ersättningarna från yrkesskade-, sjuk- och

11 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 175

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

moderskapsförsäkringarna har något diskuterats av administrationsnämnden,

som förutsätter att endast begränsningsregeln i fråga om naturaförmånerna

skall få slå igenom på ersättningssidan och därvid blott inom

sjuk- och moderskapsförsäkringarna men ej inom yrkesskadeförsäkringen.

Försäkringsrådet anser däremot att denna regel bör gälla på ersättningssidan

även i sistnämnda försäkring.

Såväl inom yrkesskadeförsäkringen som inom sjuk- och moderskapsförsäkringarna

föreligger i princip överensstämmelse mellan sådan lön,

som beaktas vid bestämmande av försäkringsersättningarna, och sådan lön,

å vilken avgift eller arbetsgivarbidrag beräknas. Härmed är emellertid inte

sagt att full överensstämmelse i alla avseenden behöver råda. Så är heller

inte fallet för närvarande. Vad särskilt angår förslaget att avgift och bidrag

inte skall uttagas på lön, som under ett år inte uppgått till 300 kr.,

vill jag understryka, att även om någon motsvarande reduktion inte genomföres

på ersättningssidan, regeln torde bli till fördel för försäkringarna

genom att administrationskostnaderna minskas. Omkring 180 000 arbetsgivare,

vilkas löneutgifter under ett år understiger 300 kr., kommer nämligen

inte längre att debiteras avgifter och bidrag, och härigenom torde

uppbördskostnaderna komma att minskas med större belopp än dessa arbetsgivare

betalar i avgifter och bidrag. I och för sig är det därför inte

nödvändigt att i anledning av den förordade 300-kronorsregeln ändra de

bestämmelser, som rör försäkringsförmånernas beräkning, även om det

kan förekomma att också arbetsgivare, vilkas årliga löneutgifter är större

än 300 kr. men som i större omfattning har korttidsanställda med lägre

lön under året hos honom än nämnda belopp, uppnår en viss fördel i avgiftshänseende.

Enligt min mening bör man i denna fråga välja den linjen

att inte låta nu ifrågavarande, huvudsakligen av tekniska och administrativa

skäl påkallade begränsningar av avgiftsunderlaget föranleda någon

ändring i reglerna om den försäkrades rätt till ersättning från yrkesskade-,

sjuk- eller moderskapsförsäkringarna.

Bestämmelserna om den lön, varå arbetsgivarbidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna

utgår, är upptagna i lagarna om sjukförsäkring och

moderskapshjälp, varför reglerna om att bidrag inte skall utgå på lön

under 300 kr. eller andra löneförmåner in natura än kost och bostad gör

en ändring i de båda nämnda lagarna nödvändig. Vad gäller yrkesskadeförsäkringslagen

är de närmare grunderna för avgiftsberäkningen för försäkring

i riksförsäkringsanstalten inte angivna i lagen, utan det överlämnas

åt Konungen att fastställa dessa grunder. Hinder synes mig därför inte

föreligga att såsom administrationsnämnden avsett utan ändring i yrkesskadeförsäkringslagen

genom av Konungen och riksdagen beslutade bestämmelser

göra de här ifrågavarande begränsningarna av avgiftsunderlaget,

såvitt gäller avgift till yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten. Det

torde härvid vara lämpligt, att en uttrycklig författningsbestämmelse till
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

kommer inte bara om undantaget för lön under 300 kr. utan även om att

inga andra naturaförmåner än kost och bostad ingår i avgiftsunderlaget.

Värdet av kost och bostad skall enligt nämndens förslag vid bestämmande

av avgiftsunderlag uppskattas efter de regler, som tillämpas vid inkomsttaxeringen.

Detta innebär, att olika värden skulle komma att tilllämpas

beroende på orten, där förmånerna åtnjutes, m. m. Såsom i flera

remissyttranden påpekas torde en sådan ordning bli svårhanterlig. En värdering

enligt på förhand fastställda schematiska regler synes därför vara

att föredraga. Det torde få ankomma på riksförsäkringsanstalten att efter

samråd med riksskattenämnden bestämma dessa regler.

I ett tidigare avsnitt har jag förordat, att avdrag för avgifter

för pensionering i samband med tjänsten såsom komplettering

till den allmänna tilläggspensioneringen inte skall göras vid bestämmande

av pensionsgrundande inkomst. Med hänsyn härtill bör sådant avdrag

inte heller förekomma vid beräkningen av arbetsgivares avgiftsunderlag.

Detta innebär, att arbetsgivaravgift betalas på den del av arbetstagarens

lön, som avdragits från lönen såsom avgift till den kompletterande

pensioneringen.

Kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön bestrida

i anställningen, skall enligt nämndens förslag få avdragas

vid avgiftsunderlagets beräkning endast om riksförsäkringsanstalten

lämnat medgivande därtill. Sådant medgivande, som kan vara generellt

för viss verksamhet, t. ex. arbete med skogskörning, eller avse viss eller

vissa arbetstagare, får bara göras om kostnaderna kan beräknas uppgå till

minst en tiondel av lönen. De sålunda föreslagna bestämmelserna ger enligt

min mening möjlighet att ta vederbörlig hänsyn till sådana fall, där kostnadsavdrag

är berättigade, utan att avgiftsberäkningen i en mängd fall

kompliceras av mera obetydliga avdrag. Jag tillstyrker förslaget.

Vad administrationsnämnden föreslagit rörande arbetsgivarnas

skyldighet att lämna särskilda arbetsgi v aruppgifter

till de lokala skattemyndigheterna till ledning för bestämmande av arbetsgivaravgift

torde som framhållits under remissbehandlingen innebära

en betydande förbättring i förhållande till den ordning som nu gäller

inom yrkesskade-, sjuk- och inoderskapsförsäkringarna. Jag finner mig

därför böra förorda förslaget. En i några remissyttranden ifrågasatt flyttning

av tiden för avlämnande av arbetsgivaruppgifter och tillhörande kontrolluppgifter

till senare tidpunkt än som föreslagits, dvs. den 31 januari

och, när det gäller redare som redovisar sjömansskatt, sista dagen i

februari, torde inte vara möjlig att genomföra med hänsyn till att tiden

för arbetet med avgiftsdebiteringen inom riksförsäkringsanstalten då skulle

bli alltför kort. Speciella svårigheter i enskilda fall att avlämna uppgifterna

vid föreskriven tidpunkt kan beaktas genom den möjlighet att

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

medge anstånd, som står till buds för de myndigheter till vilka uppgifterna

skall avlämnas. Riksförsäkringsanstalten bör äga möjlighet att i anvisningar

till dessa myndigheter ange riktlinjer för anståndsgivningen.

Omläggningen av arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet medför att uppgifter

om anlitad arbetskraft inte längre behöver lämnas i samband med mantalsskrivningen.

Administrationsnämnden har dock föreslagit ett icke straffsanktionerat

påbud om att vederbörande i mantalsuppgiften skall ange,

huruvida han till någon hos honom anställd under året utgivit eller beräknas

komma att utge lön å minst 300 kr. I likhet med ett antal remissorgan

anser jag eu sådan föreskrift obehövlig och avstyrker därför förslaget härom.

Kontrollen av ar betsgivar uppgifterna måste med hänsyn

till de betydande belopp, vartill arbetsgivaravgifterna kommer att uppgå,

ägnas stor uppmärksamhet. Enligt det i allmänna pensionsberedningens

betänkande framlagda förslaget om författningsreglerad tilläggspension

borde kontrollen bygga på en jämförelse mellan arbetsgivaruppgiften samt

arbetsgivarens allmänna självdeklaration med de däri gjorda avdragen för

utgivna löner. Administrationsnämnden har i stället föreslagit ett kontrollsystem,

inriktat på en granskning av att de löner och ersättningar, som

enligt de för inkomsttaxeringen lämnade uppgifterna utgör inkomst av

anställning, ingår i det av arbetsgivarna uppgivna underlaget för arbetsgivarnas

avgifter. För sådant ändamål föreslås, att vid arbetsgivaruppgiften

skall fogas ett exemplar av de särskilda kontrolluppgifter, som arbetsgivaren

enligt taxeringsförordningen har att avlämna till ledning vid arbetstagarnas

inkomsttaxering. En jämförelse mellan det exemplar av kontrolluppgiften,

som bifogas arbetsgivaruppgiften, och det som lämnas för taxeringen blir

alltså av särskilt intresse och avses komma att äga rum stickprovsvis.

Den av administrationsnämnden föreslagna kontrollmetoden står i god

samklang med huvudprincipen i tilläggspensioneringen att de pensionsgrundande

lönebeloppen skall motsvaras av de avgiftsgrundande och bör

enligt min mening tillämpas. Detta utesluter inte att jämförelsen med avdragen

för löneutgifter i arbetsgivarnas självdeklarationer i viss utsträckning

utnyttjas som ett hjälpmedel vid kontrollen. Såsom i en del remissyttranden

anmärkes är den avsedda jämförelsen mellan de kontrolluppgifter

som bilägges arbetsgivaruppgiften och de som avges till ledning vid

de anställdas taxering svår att göra då arbetstagaren taxeras inom området

för annan lokal skattemyndighet än där arbetsgivaruppgiften avlämnas.

Båda exemplaren av kontrolluppgiften kommer i dylika fall inte att lämnas

till samma myndighet. Ett par remissorgan har därför ifrågasatt, om man

inte borde nöja sig med ett exemplar av kontrolluppgiften, som lämnades till

den lokala skattemyndigheten i arbetsgivarens hemortskommun (i Stockholm

till överståthållarämbetet). Efter företagen kontroll mot arbetsgivaruppgifterna

skulle kontrolluppgifterna därefter i förekommande fall vidare
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 165

befordras till de lokala skattemyndigheter, inom vilkas verksamhetsområden

arbetstagarna är bosatta.

Det kan inte bestridas att svårigheten att avstämma de båda kontrolluppgiftsexemplaren

mot varandra i fall, då arbetsgivaruppgiften avlämnas till

annan myndighet än kontrolluppgiften till ledning vid inkomsttaxeringen,

kan leda till minskad effektivitet hos det föreslagna kontrollsystemet. Vissa

möjligheter torde dock finnas att bemästra svårigheterna. Det torde också

böra undersökas i vad mån det längre fram kan vara möjligt att lägga om

reglerna för var kontrolluppgifterna till ledning vid taxering skall avlämnas.

Däremot torde det inte vara tillrådligt att anlita ett och samma exemplar

av kontrolluppgiften både för arbetsgivarkontrollen och arbetstagarens

taxering. Tiden för arbetsgivarkontrollen torde då bli alltför snävt tilltagen,

och en granskning sedan kontrolluppgifterna överlämnats till taxeringsorganen

skulle försvåras. De nu behandlade, för arbetsgivarkontrollens lämpliga

bedrivande betydelsefulla frågorna bör enligt min mening ägnas ingående

uppmärksamhet även i fortsättningen.

Det är självfallet av vikt, att personal i erforderlig omfattning finnes att

tillgå för det kontrollarbete, som skall utföras hos de lokala skattemyndigheterna.

Administrationsnämnden har också beräknat personalåtgången

hos dessa myndigheter med särskilt beaktande av kontrollverksamhetens

betydelse. En viktig anledning till att jag ställt mig avvisande till att andra

arbetsuppgifter för tilläggspensioneringens räkning än bestyren med beräkning

av pensionsgrundande inkomst och arbetsgivarkontrollen lägges på

de lokala skattemyndigheterna, har varit omsorgen om att tillräcklig tid

skall stå till buds för sistnämnda uppgift. Jag hyser därför goda förhoppningar

om att den mera rutinmässiga arbetsgivarkontrollen på ett tillfredsställande

sätt skall kunna utföras av de lokala skattemyndigheterna och i

Stockholm av överståthållarämbetet. De mera kvalificerade undersökningarna

för kontroll av att avgiftsskyldigheten behörigen fullgöres torde inte

kunna genomföras utan bokföringsgranskning. För detta ändamål torde en

utbyggnad av riksförsäkringsanstaltens revisionssektion böra ske. Såsom påpekats

i ett par remissyttranden löper en arbetsgivare risk att bli underkastad

revision från det allmännas sida i flera olika avseenden och från

skilda organs sida. Givetvis är det i hög grad önskvärt att, om åtgärder

av detta slag mot en och samme arbetsgivare övervägs av flera bokföringsgranskande

organ, en samordning av de olika myndigheternas handlande

äger rum. Det torde därför böra ankomma på en myndighet, som ifrågasätter

revision, att samråda med annat organ som kan antagas ha motsvarande

intresse. Vad särskilt gäller arbetsgivaravgifterna blir en samverkan med

länsstyrelsernas och de lokala skattemyndigheternas granskning i fråga om

källskatteuppbörden påkallad.

Från skyldigheten att foga kontrolluppgifter vid arbetsgivaruppgiften

skall riksförsäkringsanstalten enligt administrationsnämndens förslag kun
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

na lämna dispens åt arbetsgivare, vars avlöningsbokföring in. m. uppfyller

sådana krav att kontrollsynpunkterna ändå blir tillgodosedda. Vid dispensgivningen

bör det eftersträvas, att kontrolluppgifter inte fordras då arbetstagarnas

antal är stort. Generell dispens vid ett visst antal arbetstagare

bör dock inte ifrågakomma. En möjlighet till prövning i de särskilda fallen

av att de nyssnämnda kraven är uppfyllda bör emellertid hållas öppen. Rörande

arbetsgivaruppgifternas utformning torde böra nämnas, att de är avsedda

att utgöra sammandrag upptagande totalsummor. Att ersätta detta

sammandrag med maskinlistor från datamaskiner som föreslagits från arbetsgivarhåll

har alltså ingen aktualitet.

Beträffande ordningen för inbetalning av arbetsgivarnas avgifter

har i det föregående föreslagits, att de mindre arbetsgivarnas avgifter

skall uppbäras i samband med de allmänna skatterna. För detta

ändamål skall enligt administrationsnämndens förslag riksförsäkringsanstalten

efter det att avgifterna uträknats lämna de lokala skattemyndigheterna

uppgift om avgifternas storlek, i Stockholm före den 1 augusti och

i landet i övrigt före den 1 september. Riksförsäkringsanstalten önskar, att

de ifrågavarande uppgifterna skall få lämnas senare än sålunda föreslagits.

Detta kan dock med hänsyn till den tid som måste stå till de lokala skattemyndigheternas

förfogande för debetsedlarnas färdigställande inte medgivas.

Administrationsnämndens förslag bör därför följas.

När det gäller de större arbetsgivarnas avgifter har i ett

par yttranden riktats kritik mot vissa av administrationsnämnden föreslagna

regler om de preliminära avgifternas storlek. Enligt dessa bestämmelser, som

utformats med motsvarande föreskrifter i uppbördsförordningen rörande

preliminär B-skatt som förebild, skall den preliminära avgiften för ett år

utgå med samma belopp som den föregående år debiterade slutliga avgiften.

Om den slutliga avgiften för det år som den preliminära avgiften avser kan

antagas komma att avvika från den på sätt nyss sagts beräknade preliminära

avgiften med minst en femtedel av dess belopp, skall dock särskild beräkning

av den preliminära avgiften göras. Jämkning av påförd preliminär avgift kan

ske, om den slutliga avgift som är att påräkna över- eller understiger den

påförda preliminära avgiften med minst en femtedel av densamma. Både

särskild beräkning och jämkning av preliminär avgift kan dessutom vidtagas,

om skillnaden mellan preliminär och slutlig avgift eljest skulle bli

mer betydande eller annan särskild omständighet föreligger.

Kritiken mot de sålunda föreslagna reglerna gör gällande, att dessa är för

stränga för arbetsgivarna, varvid föreslås att det enligt huvudregeln

skall vara tillräckligt att den slutliga avgiftens avvikelse från den preliminära

kan förväntas uppgå till en tiondel av den senare för att särskild beräkning

eller jämkning skall kunna ifrågakomma. För min del anser jag önskvärt,

att den av administrationsnämnden eftersträvade överensstämmelsen

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

med motsvarande bestämmelser i uppbördsförordningen bibehålies. Erforderlig

hänsyn till särskilda svårigheter för arbetsgivarna på grund av nedåtgående

konjunkturer eller andra sådana förhållanden synes mig kunna

tagas med tillämpning av de föreslagna reglerna, enligt vilka särskild beräkning

och jämkning kan förekomma även i andra fall än då femtedelsregeln

medger detta.

Jag tillstyrker även de föreslagna bestämmelserna om anstånd med betalning

av arbetsgivaravgift, vilka likaledes synes ge utrymme för hänsynstagande

till speciella omständigheter i de enskilda fallen.

Administrationsnämndens förslag innehåller regler för hur debiterade

arbetsgivaravgifter gottgöres de olika försäkringar,

för vilka arbetsgivaravgifterna upptages. I överensstämmelse med

avsikten vid TPL:s tillkomst föreslås, att förluster till följd av bristande

betalning skall drabba tilläggspensioneringen. Motsvarande skall enligt

förslaget även gälla avgifterna för yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten

och bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna. För de

tre sistnämnda försäkringarna innebär detta en nyhet. För närvarande äger

nämligen riksförsäkringsanstalten vid debitering av de mindre arbetsgivarnas

avgifter och bidrag och vid överlämnande av indrivningshandlingar

rörande de större arbetsgivarnas oguldna avgifts- och bidragsbelopp tillgodoföra

sig de debiterade eller oguldna beloppen från vederbörligt anslag å riksstaten.

Staten svarar alltså för förluster till följd av att debiterade belopp

inte erlägges av de betalningsskyldiga. Riksförsäkringsanstalten har förordat

bibehållande av det nu tillämpade systemet. Enligt min åsikt är den

principiellt riktiga ordningen inom de avgiftsfinansierade delarna av socialförsäkringen

att avgiftsförlusterna bäres av försäkringen, och jag ansluter

mig därför till vad adminislrationsnämnden föreslagit. I fråga om

detaljerna för arbetsgivaravgifternas överförande till tilläggspensioneringen

och övriga här ifrågavarande försäkringar finner jag att nämndens förslag

bör godtagas på ett undantag när. I enlighet med vad riksräkenskapsverket

föreslagit bör sådana avgifter från större arbetsgivare, vilka inflyter efter

indrivning, av länsstyrelserna redovisas direkt till riksförsäkringsanstalten.

Såsom framgår av reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning

skall riksförsäkringsanstalten överföra de avgifter enligt TPL, som

anstalten uppbär eller äger tillgodoföra sig, till de tre styrelserna för fonden.

Närmare regler om överförandet torde få utfärdas av Konungen med stöd av

26 § reglementet.

Betalningen av tilläggspensionsavgifterna, dvs. de avgifter

som de försäkrade själva har att erlägga å den del av den pensionsgrundande

inkomsten som härrör från inkomst av annat förvärvsarbete än anställning,

skall enligt TPL vara fullgjord inom föreskriven tid för att pen
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

sionspoäng skall beräknas för nämnda inkomstdel. Administrationsnämnden

har beträffande den betalningsfrist som sålunda bör bestämmas

föreslagit, att den för avgifter som ingår i slutlig skatt skall utlöpa med

utgången av september månad året näst efter taxeringsåret. Den angivna

tidpunkten, mot vilken invändning riktats endast från ett håll, synes lämpligt

vald och förslaget på denna punkt bör därför följas. Detsamma gäller

vad som föreslagits om betalningsfrist för tilläggspensionsavgift, som ingår

i tillkommande skatt, nämligen inom fyra månader efter den, varunder den

sista uppbördsterminen för skatteinbetalningen infallit. Eftersom tilläggspensionsavgifterna

skall uppbäras i samband med de allmänna skatterna,

kommer de i uppbördshänseende att räknas som skatt. Under remissförfarandet

har påpekats, att anstånd med betalning av skatt kommer alt vara

utan verkan för tid efter utgången av september månad året näst efter

taxeringsåret såvitt avser tilläggspensionsavgift. Vid meddelande av sådant

anstånd synes därför den skattskyldige böra erinras om att anståndet inte

innebär undantag från kravet på att tilläggspensionsavgift skall vara erlagd

senast vid nyssnämnda tidpunkt.

Med hänsyn till att tilläggspensionsavgifterna uppbördstekniskt räknas

till slutlig eller tillkommande skatt måste det, när skatt vari tilläggspensionsavgift

ingår betalas endast till en del, kunna avgöras

i vad mån betalningen hänför sig till avgiften. Administrationsnämnden

förordar härutinnan, att erlagt belopp i första hand skall anses utgöra

betalning av tilläggspensionsavgiften. Visar sig tilläggspensionsavgiften

även med tillämpning härav inte vara till fullo betald när betalningsfristen

utgår, skall skatten omdebiteras med uteslutande av tilläggspensionsavgiften.

Detta sammanhänger med att enligt TPL avgiften måste vara till fullo erlagd

för att pensionspoäng skall tillgodoräknas på grundval av inkomst av

annat förvärvsarbete. Någon uppdelning av poängtalet med hänsyn till

den omfattning, i vilken avgiften blivit gulden, är alltså inte medgiven. Med

hänsyn härtill synes vad administrationsnämnden föreslagit utgöra en lämplig

lösning av den föreliggande frågan. Även rättviseskäl talar för nämndens

förslag, som ansluter sig till vad som en gång gällt för folkpensionsavgifternas

vidkommande. Om en person står i valet mellan att betala premien

för en privat försäkring eller sina skatter, är det ingenting som hindrar att

han väljer det förra alternativet och därigenom skyddar sin rätt enligt försäkringen.

Den omständigheten att avgiftsbetalningen för tilläggspensioneringen

tekniskt sammankopplats med skatteuppbörden bör inte medföra

någon ändring i den möjlighet att i första hand låta tillgängliga resurser

användas till försäkringsskyddets bibehållande, som nyss skildrats.

Såsom i några remissyttranden framhålles bör möjligheter föreligga att

ändra beräkningen av pensionsgrundande inkomst i

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

anledning av beslut om avgiftsunderlag och vice versa.

Om en försäkrad vid beräkning av pensionsgrundande inkomst ansetts

vara anställd hos en arbetsgivare och inkomsten från denne följaktligen

hänförts till inkomst av anställningen men därefter vid fastställande av

arbetsgivarens avgiftsunderlag anställning inte ansetts föreligga och samma

inkomst alltså inte föranleder avgiftsskyldighet för arbetsgivaren, bör

ändring göras i beräkningen av den försäkrades pensionsgrundande inkomst,

så att det ifrågavarande beloppet överföres från inkomst av anställning

till inkomst av annat förvärvsarbete. Detta medför skyldighet för

den försäkrade att erlägga tilläggspensionsavgift i samma mån som den från

inkomst av annat förvärvsarbete härrörande delen av den pensionsgrundande

inkomsten ökas. På motsvarande sätt bör ändring av den pensionsgrundande

inkomsten vidtagas, om inkomst som ansetts hänförlig till inkomst

av annat förvärvsarbete befinnes skola ingå i arbetsgivarens avgiftsunderlag.

I sådant fall kommer givetvis den försäkrades skyldighet att betala

tilläggspensionsavgift att minskas i motsvarande mån.

I TPL förutsättes att särskilda regler skall gälla för redares arbetsgivaravgifter

i vissa fall. Avsikten har varit att göra en reduktion i

redarnas avgiftsbörda med hänsyn till att en stor del av den svenska handelsflottans

bemanning utgöres av utlänningar, som inte får rätt till tilläggspension.

Samtidigt vill man undvika sådana regler att det med beaktande

av pensionskostnaderna skulle ställa sig billigare för redarna att anlita

utländsk arbetskraft än svensk. Den utredningsman, som haft att pröva

frågan, har löst problemet på så sätt, att han föreslår en reduktion av procenttalet

för avgiftsuttaget å löner till sjömän på fartyg i annan fart än inre

fart efter förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela bemanningen

på fartyg med en bruttodräktighet av minst 300 registerton. Vad utredningsmannen

sålunda och i övrigt föreslagit har godtagits under remissförfarandet,

och jag vill också tillstyrka förslaget, till vars detaljer jag återkommer

i det följande.

Specialmotivering

I överensstämmelse med de riktlinjer, som uppdragits i det föregående,

har inom socialdepartementet upprättats förslag till förordning angående

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för

allmän tilläggspension, förordning angående uppbörd av avgifter enligt

lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. in., förordning angående

redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension,

m. in., förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 623), förordning om ändring i uppbördsförordningen den

5 juni 1953 (nr 272), förordning om ändring i folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469), lag angående ändrad lydelse av 38 g lagen den

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring och lag angående ändrad

lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp.

Vidare har på grundval av förslag, som utarbetats av adininistrationsnämnden

och som inte närmare berörts i det föregående, inom socialdepartementet

uppgjorts förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 §

handelsbalken, lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj

1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370), förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt och förordning

om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 22 maj 1953 (nr 269) angående

byggnadsforskningsavgift.

Utöver vad som tidigare anförts torde följande böra nämnas rörande

förslagen.

Förslaget till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om

försäkring för allmän tilläggspension

1 §•

I administrationsnämndens förslag är reglerna om beräkning av pensionsgrundande

inkomst och om de försäkrades egna avgifter till tilläggspensioneringen

sammanförda i en författning, medan bestämmelserna om arbetsgivarnas

avgifter är upptagna i en särskild författning. Vid departementsförslagens

utarbetande har det ansetts lämpligare att låta bestämmelserna om

beräkning av pensionsgrundande inkomst bilda en förordning för sig samt

att i en annan förordning behandla samtliga regler angående avgifter till

försäkringen för allmän tilläggspension.

Förevarande paragraf upptar reglerna om vilka myndigheter som skall

bestämma den pensionsgrundande inkomsten. I överensstämmelse med vad

som förordats i den allmänna motiveringen skall detta för här i riket bosatta

försäkrade göras av den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde

vederbörande taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle ha taxerats

till sådan skatt om han inte haft att erlägga sjömansskatt, dock att i

Stockholm överståthållarämbetet träder i den lokala skattemyndighetens

ställe. Härvid torde såsom bosatt här i riket få anses varje försäkrad, som

under hela eller någon del av det år, vilket beräkningen av pensionsgrundande

inkomst avser, varit bosatt härstädes. För andra försäkrade än som

nu sagts skall den pensionsgrundande inkomsten beräknas i Stockholm,

dvs. av överståthållarämbetet. Det sistnämnda gäller även svenska sjömän,

som är bosatta i Danmark och Finland och som enligt gällande bestämmelser

skall erlägga sjömansskatt som här i riket bosatta sjömän.

Överståthållarämbetet och Sveriges redareförening har under remissbehandlingen

ifrågasatt, att sjömansskattekontoret skulle få till uppgift att

beräkna pensionsgrundande inkomst för sjömän. Då det inte torde vara

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

önskvärt att ytterligare en myndighet dragés in i arbetet med fastställande

pensionsgrundande inkomst, kan en dylik anordning inte förordas.

2 §•

För denna paragraf, som behandlar förhållandet mellan inkomsttaxering

och pensionsgrundande inkomst, har i huvudsak redogjorts i den allmänna

motiveringen. Det i paragrafens andra punkt förekommande uttrycket

»verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst» har valts med tanke

på att omfatta dels det fall att pensionsgrundande inkomst verkligen fast*

ställts och dels den situationen att beräkningen inte lett till sådant fastställande

på grund av att basbeloppet inte överskridits med minst 100 kr.

eller av annan anledning.

Om exempelvis av den försäkrades taxering framgår att den inkomst, som

skall beaktas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för honom, uppgår

till 3 800 kr., fastställes ingen pensionsgrundande inkomst vid ett basbelopp

av 4 000 kr. Föranleder en taxeringsändring höjning av beloppet

3 800 kr. med 400 kr., blir heller ingen pensionsgrundande inkomst fastställd,

men är den av taxeringsändringen föranledda höjningen 500 kr.,

fastställes pensionsgrundande inkomst med (4 300 —- 4 000 =) 300 kr. Skulle

å andra sidan en pensionsgrundande inkomst av sistnämnda storlek ha

fastställts på grundval av den ursprungliga taxeringen och föranleder en

taxeringsändring sänkning med 400 kr., står den beräknade pensionsgrundande

inkomsten kvar. Blir sänkningen 500 kr., undanröjes däremot den

pensionsgrundande inkomsten.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har i sitt remissyttrande ställt frågan, hur

de lokala skattemyndigheterna skall få kännedom om de fall, då taxeringsändring

skall föranleda ändrad beräkning av pensionsgrundande inkomst.

Härtill må anmärkas, att tills vidare handlingarna i alla fall av taxeringsändringar

synes få överlämnas till vederbörande lokala skattemyndighet, som

omgående granskar desamma och i förekommande fall ändrar beräkningen

av pensionsgrundande inkomst, varefter handlingarna återställes till länsstyrelsen,

kammarrätten eller regeringsrätten. 3

3 §•

Denna paragraf upptar föreskrifterna om en särskild uppgiftsskyldighet

för arbetsgivare rörande lön och annan ersättning, för vilken utomlands

bosatt försäkrad inte är skattskyldig i Sverige och beträffande vilken alltså

taxeringen inte kan tjäna som ledning vid fastställande av den pensionsgrundande

inkomsten.

Svenska arbetsgivareföreningen erinrar om att Kungl. Maj :t enligt 44 §

taxeringsförordningen kan föreskriva skyldighet för svensk arbetsgivare att

lämna kontrolluppgift för beskattning utom riket av belopp eller förmån,

som gottgjorts person i utlandet. Föreningen anser, att i den mån sådan

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

skyldighet föreskrivits, uppgift enligt förevarande paragraf inte tillika bör

avfordras arbetsgivaren.

Föreskrift enligt 44 § taxeringsförordningen har hittills inte meddelats.

Även om så skulle ske, torde det av praktiska skäl inte böra ifrågakomma

att låta kontrolluppgift enligt nämnda författningsrum ersätta den särskilda

uppgift, som enligt förevarande paragraf skall ligga till grund för bestämmande

av pensionsgrundande inkomst.

4 §■

De huvudsakliga bestämmelserna i förevarande paragraf har behandlats

i den allmänna motiveringen.

Beträffande den i andra stycket upptagna bestämmelsen om beräkning av

värdet av naturaförmåner, som åtnjutits av sjömän eller under bosättning

utomlands, har kammarrätten ansett att föreskrifter om beräkningen bör

meddelas av sjömansskattenämnden respektive riksskattenämnden. Skäl

torde dock ej föreligga att frångå administrationsnämndens förslag att föreskrifterna

i detta liksom i andra fall då kompletterande anvisningar erfordras

skall utfärdas av riksförsäkringsanstalten. Härvid bör samråd ske med

de av kammarrätten omförmälda organen.

I anledning av viss under remissförfarandet uttalad tveksamhet må angående

tredje stycket påpekas, att kravet på att försäkrads kostnader i innehavd

anställning skall uppgå till minst 500 kr. för att medföra avdrag vid

beräkning av pensionsgrundande inkomst inte avser varje särskild anställning

för sig utan gäller inkomstslaget inkomst av anställning som helhet

betraktat.

5 §•

Enligt denna paragraf åligger det en försäkrad och hans arbetsgivare att

för beräknande av den försäkrades pensionsgrundande inkomst på anmaning

meddela erforderliga upplysningar till de myndigheter, som har att ta

befattning med detta arbete. Till de myndigheter, som äger att utfärda anmaning

enligt denna paragraf, hör också försäkringsrådet, som tills vidare

är högsta instans i mål om pensionsgrundande inkomst.

6 §•

Denna paragraf har utformats efter mönster av 65 § taxeringsförordningen.

Något skäl att som Svenska arbetsgivareföreningen föreslagit bereda

den försäkrade tillfälle att yttra sig även då självdeklaration ej avlämnats

torde icke föreligga. Om beräknad pensionsgrundande inkomst erhåller den

försäkrade i dylikt fall underrättelse jämlikt 8 § andra stycket. 7

7 §•

Första punkten i första stycket av denna paragraf har i viss mån en förebild

i 91 § taxeringsförordningen. Enligt denna punkt föreligger möjlighel

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:is proposition nr Ilo år 1959

att ex officio ändra verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst,

som blivit felaktig till följd av uppenbart förbiseende eller på grund av att

förhållande, som påverkar beräkningen, inte var känt då den pensionsgrundande

inkomsten fastställdes. Andra punkten innehåller en i den allmänna

motiveringen förordad bestämmelse om ändring av pensionsgrundande inkomst

till följd av beslut avseende avgiftsunderlag för arbetsgivares avgift

till tilläggspensioneringen m. fl. socialförsäkringar. En korresponderande

bestämmelse återfinnes i 13 § förordningen angående uppbörd av avgifter

enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. Ändring av

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt förevarande stycke ankommer

på den myndighet, som utfört den tidigare beräkningen. Ändring synes

inte böra verkställas sedan sex år förflutit efter utgången av det år, som

den pensionsgrundande inkomsten avser. En bestämmelse härom återfinnes

i första styckets tredje punkt.

Andra stycket torde inte tarva närmare kommentar.

8 §■

Förebilder till bestämmelserna i denna paragraf finns, beträffande första

och andra styckena i 69 § 1 mom. taxeringsförordningen och såvitt angår

femte stycket i 4 mom. första stycket i sistnämnda paragraf. Enligt första

stycket i förevarande paragraf erhåller den försäkrade underrättelse i alla

fall då avvikelse göres från de uppgifter till ledning vid fastställande av

pensionsgrundande inkomst, som den försäkrade lämnat i sin allmänna

självdeklaration.

9 §•

Reglerna i denna paragraf har viss motsvarighet i 69 § 4 mom. taxeringsförordningen.

Föreskriften att vissa underrättelser skall översändas i rekommenderat

brev med mottagningsbevis eller delgivas sammanhänger med

att besvärstiden i dylika fall enligt It § räknas från delfåendet.

De underrättelser som avses i 8 § andra stycket bör lämpligen översändas

i vanligt brev med hänsyn till att ett stort antal av dessa underrättelser

kommer att avse sjömän och utlandssvenskar, som inte är skyldiga att avge

självdeklaration.

10 §.

I paragrafen återfinnes föreskrifter om rätt för personer med tjänstemannaansvar

att ta del av inkomstkort och andra handlingar i ärende angående

bestämmande av pensionsgrundande inkomst. Dessa bestämmelser har

utformats efter visst mönster av 73 § uppbördsförordningen och 50 § 1 mom.

taxeringsförordningen. Sekretessbestämmelser i förevarande avseende föreslås,

i den mån de riktar sig mot enskilda, bli införda i 17 § lagen om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

11 §•

Angående denna paragraf, som innehåller bestämmelserna om fullföljd

av talan i ärende enligt denna förordning, torde i huvudsak få hänvisas till

den allmänna motiveringen. I anledning av att tiden för beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt vad som föreslagits i det föregående utsträckts

till den 30 september under taxeringsåret har i första styckets första

punkt stadgats att besvärstiden i fall då den försäkrade erhållit underrättelse

om beräkningen före nämnda tidpunkt utgår med oktober månad under

sagda år. Andra punkten i första stycket har förebild i 99 § taxeringsförordningen.

Besvärssakkunniga anser, att besvärstiderna i andra och fjärde styckena

bör sättas till tre veckor i överensstämmelse med 1954 års lag om besvärstid

vid talan mot förvaltande myndighets beslut eller möjligen till två månader

som i taxeringsmål. Med hänsyn till att enligt yrkesskade- och sjukforsäkringslagarna

enmånadstiden gäller för de mål, som besvärsvägen kommer

under riksförsäkringsanstaltens och försäkringsrådets prövning, synes det

dock lämpligast att tills vidare tillämpa samma besvärstid i fråga om beslut,

som avses i denna förordning. Bestämmelserna i andra—femte styckena har

därför utformats i huvudsaklig överensstämmelse med 101 § sjukförsäkringslagen

och 44 § yrkesskadeförsäkringslagen.

Föreskriften att myndighet, som meddelat beslut angående beräkning av

pensionsgrundande inkomst, skall översända handlingarna i överklagat mål

till riksförsäkringsanstalten innebär inte, att den försäkrades självdeklaration

i original skall insändas. Eftersom riksförsäkringsanstalten dock bör

äga tillgång till uppgifterna i deklarationen, synes det lämpligt att en kopia

av densamma bilägges de till anstalten insända handlingarna.

12 §.

Närmare föreskrifter för tillämpning av förordningen kan meddelas av

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsanstalten.

Möjligheten att på detta sätt delegera rätten att utfärda tillämpningsföreskrifter

synes av praktiska skäl nödvändig.

Förslaget till förordning angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän till—

läggspension, m. m.

1 §•

Förordningen innehåller i 1—38 §§ bestämmelser om arbetsgivarnas avgifter,

i 39—42 §§ regler om de försäkrades egna avgifter och i 43—45 §§

vissa gemensamma bestämmelser. Vad angår föreskrifterna om arbetsgivarnas

avgifter har adininistrationsnämnden i sitt förslag eftersträvat

likhet med taxerings- och uppbördsförfarandet för de allmänna skatterna,

medan besvärssakkunniga i sitt remissyttrande förordat en närmare an
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

passning till bestämmelserna i förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om

förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Arbetsgivaravgifternas anknytning

till den indirekta beskattningen synes dock inte så stark, att bestämmelserna

om förfarandet vid sådan beskattning kan anses lämpligare som

förebild för reglerna om arbetsgivaravgifternas debitering och uppbörd än

taxerings- och uppbördsförordningarnas bestämmelser. Administrationsnämndens

förslag har därför i huvudsak följts vid departementsförslagets

utarbetande.

Förordningens 1 §, som motsvarar 1 § i förordningen den 4 juni 1954

(nr 341) om uppbörd av vissa försäkringsavgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

och av bidrag från arbetsgivare jämlikt lagen om allmän

sjukförsäkring m. in., anger att uppbörden är gemensam för arbetsgivarnas

avgifter enligt TPL, bidrag enligt lagarna om sjukförsäkring och moderskapshjälp

samt avgifter för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten

jämte vissa i anslutning därtill utgående tilläggsavgifter.

1 motsats till administrationsnämndens förslag nämner departementsförslaget

inte särskilt avgifter och bidrag, som avses i den särskilda förordningen

angående redares avgift enligt lagen om försäkring för allmän tillläggspension,

m. m. Dessa avgifter och bidrag är nämligen till sin natur

avgifter enligt TPL och bidrag jämlikt lagarna om sjukförsäkring och

moder sk ap sh j älp.

2 §•

Denna paragraf innehåller vissa definitioner. Termen utgiftsår anser

riksförsäkringsanstalten kunna föra tanken till det år då avgiften erlägges

och anstalten föreslår därför i stället benämningen avgiftsår för det år för

vilket avgiftsunderlaget beräknas. Den av ämbetsverket gjorda anmärkningen

synes med samma rätt kunna riktas mot uttrycket avgiftsår. 1 departementsförslaget

har termen utgiftsår bibehållits.

3 §.

Bestämmelsen i första stycket om att avgiftsunderlag skall angivas i hela

hundratal kronor har en motsvarighet i 50 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Andra styckets regel om avgiftsunderlag för år, då arbetsgivare avlider, har

som förebild 53 § 3 mom. nämnda lag.

4 §.

Avgiftsunderlag skall bestämmas med ledning av TPL, lagarna om sjukförsäkring,

moderskapshjälp och yrkesskadeförsäkring, förordningen angående

redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän tillläggspension,

m. m. samt bestämmelserna i andra—fjärde styckena i denna

paragraf. Avgiftsunderlaget blir således inte detsamma vid beräkningen

av samtliga i arbetsgivaravgift ingående avgifter och bidrag. Bl. a. skall vid

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

beräkning av underlag för avgift enligt TPL hänsyn tagas till ersättning,

som på grund av överenskommelse enligt 5 § andra stycket TPL skall jämställas

med inkomst av anställning, men däremot inte till lön eller annan

ersättning till arbetstagare, som året före utgiftsåret eller tidigare fyllt 65 år.

För varje hel årsarbetare skall göras avdrag motsvarande ett basbelopp.

Dessa regler gäller inte i fråga om underlag för bidrag enligt lagarna om

sjukförsäkring och moderskapshjälp eller avgift enligt yrkesskadeförsäkringslagen.

Beträffande dylikt avgiftsunderlag skall i stället bortses från

arbetstagares lön i vad den överstiger 15 000 kr. medan motsvarande gräns

enligt TPL är sju och en halv gånger basbeloppet. Särskilda regler gäller

vidare för redares avgifter och bidrag avseende lön till vissa sjömän.

Andra stycket innehåller den i det föregående behandlade regeln om

att även vid bestämmande av underlag för avgift enligt yrkesskadeförsäkringslagen

skall bortses från arbetstagares lön, som under året inte uppgått

till 300 kr., ävensom från annan löneförmån in natura än kost och bostad.

Motsvarande undantag i fråga om avgift enligt TPL och bidrag enligt lagarna

om sjukförsäkring och moderskapshjälp framgår av dessa lagar. Såsom

utredningsmannen föreslagit i sin promemoria angående redares avgifter

skall 300-kronorsregeln inte tillämpas i fråga om sjömän, som har att erlägga

sjömansskatt.

Enligt tredje stycket skall värdet av naturaförmån i form av kost eller

bostad vid avgiftsunderlagets fastställande uppskattas enligt av riksförsäkringsanstalten

fastställda normer. Som framgått av den allmänna motiveringen

avses att dessa skola angiva vissa enhetliga schablonbelopp. När det

gäller värdet av ifrågavarande naturaförmåner åt sjömän, som erlägger sjömansskatt,

upptar andra stycket en specialregel, som föreslagits av den

särskilde utredningsmannen.

Angående fjärde stycket torde få hänvisas till den allmänna motiveringen. 5 6

5 §•

Denna paragraf innehåller de grundläggande bestämmelserna om arbetsgivarnas

skyldighet att lämna uppgifter till ledning vid beräkning av avgiftsunderlag.

Bestämmelserna har kommenterats i den allmänna motiveringen.

I anledning av ett av riksförsäkringsanstalten framfört förslag om att anstalten

skall få möjlighet att till lokal skattemyndighet delegera rätten att

lämna dispens från skyldigheten att foga kontrolluppgifter vid arbetsgivaruppgiften

har stadgats, att delegation får ske efter Konungens bemyndigande.

Med hänsyn till önskvärdheten av en enhetlig praxis får det dock

anses lämpligast att riksförsäkringsanstalten själv åtminstone till en början

handlägger dessa frågor.

6 §•

Såsom framgått av den allmänna motiveringen skall arbetsgivaruppgifterna

med tillhörande kontrolluppgifter avlämnas till samma myndigheter,

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

som har att beräkna pensionsgrundande inkomst, dvs. i Stockholm överståthållarämbetet

och i landet i övrigt de lokala skattemyndigheterna. Föreskrifter

härom upptages i första stycket av denna paragraf.

Enligt andra stycket gäller en särskild regel för redare, som har att redovisa

sjömansskatt. Sjömansskatten skall redovisas till sjömansskattekontoret

med särskilda förteckningar. Dessa skall för varje sjöman innehålla

uppgift bl. a. om hans kontanta lön och innehållet skattebelopp. För kontroll

av sjömansskatten kommer bokföringsgranskning att ske genom kontorets

försorg. Med hänsyn härtill och den nära kontakt med redarna, som sjömansskattekontoret

har, torde arbetsgivaruppgifterna för de redare som

har att redovisa sjömansskatt böra inlämnas till och kontrolleras på kontoret.

På grund av det lägre avgiftsuttaget för sjömän, som erlagt sjömansskatt,

blir det nödvändigt att avgiftsunderlag fastställes särskilt för dessa

sjömän och särskilt för övriga anställda. Sannolikt erfordras därför att

redarna får lämna en arbetsgivaruppgift för nämnda sjömän och en annan

arbetsuppgivaruppgift för övrig personal. Båda dessa uppgifter bör inlämnas

till sjömansskattekontoret och granskas på kontoret.

Bestämmelserna i tredje och fjärde styckena har behandlats i den allmänna

motiveringen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt

att redares arbetsgivaruppgifter skall lämnas separat för varje fartyg.

Detta torde dock vålla sådana svårigheter, att någon skyldighet av detta slag

inte bör åläggas redarna.

7 §•

Bestämmelserna i denna paragraf om skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare

att efter anmaning lämna de upplysningar, som erfordras för beräkning

av avgiftsunderlag, torde inte fordra närmare kommentar.

Reglerna i tredje stycket handlar om bokföringsgranskning och hänvisar

till 78 § 1 mom. uppbördsförordningen. Enligt detta författningsrum åligger

det arbetsgivare, som är skyldig att föra handelsböcker, ävensom annan

arbetsgivare, vilken har att verkställa skatteavdrag å arbetstagares lön och

för vilken den utbetalade lönen utgör omkostnad i förvärvskälla, att tillhandahålla

sin bokföring och vissa anteckningar rörande skatteavdrag för

kontroll å verkställandet av sådant avdrag. Kontrollen skall såvitt möjligt

ske på sådant sätt och på sådan tid, att den inte förorsakar hinder i verksamheten

för den som är föremål för kontrollen. Där arbetsgivaren så begär

och detta lämpligen kan ske, skall kontrollen verkställas hos honom. Har

handelsböcker eller andra handlingar överlämnats för kontroll, skall de

återställas så snart ske kan. Meddelande om resultatet av kontrollen skall

snarast lämnas arbetsgivaren. Motsvarande skall alltså gälla beträffande

kontroll av uppgiftsskyldighet enligt förevarande förordning.

Reglerna om bokföringsgranskning i 40 § yrkesskadeförsäkringslagen

synes böra kvarstå med hänsyn till försäkringarna i de s. k. socialförsäkringsbolagen.

12 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 175

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

8—9 §§.

Dessa paragrafer torde inte kräva någon förklaring utöver vad som framgår

av den allmänna motiveringen.

10 §.

I denna paragraf har upptagits bestämmelse om skönsuppskattning av

avgiftsunderlag, varvid reglerna om skönstaxering i 21 § taxeringsförordningen

fått tjäna som förebild.

11—12 §§.

Dessa paragrafer har utformats efter mönster av 65 § och 69 § 1 mom.

taxeringsförordningen.

13 §.

Första punkten i första stycket motsvarar 91 § taxeringsförordningen.

I andra punkten har upptagits en med regeln i 7 § första stycket andra

punkten förordningen angående beräkning av pensionsgrundande inkomst

enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension korresponderande

bestämmelse om ändring av avgiftsunderlag till följd av ändrad beräkning

av pensionsgrundande inkomst.

Till andra stycket i förevarande paragraf har 115 § taxeringsförordningen

stått modell.

14 §.

För avgiftsunderlagets vidkommande har i denna paragraf skapats motsvarighet

till reglerna om eftertaxering i 114 och 115 §§ taxeringsförordningen.

15 §.

Viss förebild till denna paragraf har hämtats från 92 § taxeringsförordningen.

16—19 §§.

Beträffande dessa paragrafer hänvisas till den allmänna motiveringen.

20—21 §§.

Dessa paragrafer, för vilka 13 § respektive 45 § 1 mom. uppbördslorordningen

stått modell, har kommenterats i den allmänna motiveringen.

22—24 §§.

Stadgandena i förevarande paragrafer torde inte tarva någon kommentar.

25 §.

Första stycket i denna paragraf, som innehåller regler om betalning av

arbetsgivaravgift till riksförsäkringsanstalten å särskilda uppbördsterminer,

har behandlats i det föregående.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Om det avgiftsbelopp, som skall betalas under visst år, ändras under

samma år genom beslut om jämkning av däri ingående preliminär avgift

eller om nedsättning av däri ingående slutlig avgift, bör det belopp, som

återstår att betala efter beslutet, erläggas i enlighet med vad riksförsäkringsanstalten

bestämmer med iakttagande av att såsom senaste inbetalningsdag

eller senaste inbetalningsdagar föreskrives den 18 i inbetalningsmånad

eller på varandra följande inbetalningsmånader, som angives i första stycket

och som infaller under återstoden av året. Det sagda bör även gälla i fråga

om preliminär avgift som debiteras under utgiftsåret. Regler av detta innehåll

återfinnes i andra stycket.

Utöver redan debiterad slutlig avgift kan arbetsgivare komma att bli påförd

tillkommande avgift, exempelvis på grund av att avgiftsunderlaget

höjts. Tillkommande avgift bör uppbäras av riksförsäkringsanstalten även

om fråga är om mindre arbetsgivare. Avgiften bör enligt riksförsäkringsanstaltens

bestämmande erläggas senast den 18 i inbetalningsmånad eller

på varandra följande inbetalningsmånader, som förut angivits, dock att

avgiften inte bör fördelas till betalning vid flera än sex inbetalningstillfällen.

Härom stadgas i paragrafens tredje stycke.

Infaller den 18 å söndag eller därmed jämställd dag, kan betalning ske å

nästa vardag enligt lagen om beräkning av lagstadgad tid.

26 §.

Denna paragraf handlar om anstånd med erläggande av avgift, som uppbäres

av riksförsäkringsanstalten. För reglerna i första stycket har redogjorts

i samband med den allmänna motiveringen. Föreskrifterna i andra

—fjärde styckena har 51 § uppbördsförordningen som förebild.

I detta sammanhang må framhållas, att anstånd med erläggande av arbetsgivaravgift,

som uppbäres i samband med de allmänna skatterna, kommer

att följa uppbördsförordningens regler om anstånd med inbetalning av skatt.

Centrala uppbördsnämnden och Föreningen Sveriges kronokamrerare har

anmärkt, att dessa regler inte är tillämpliga på anstånd i det fall att arbetsgivaren

sökt rättelse i eller anfört besvär över avgiftspåföringen. Nämnden

föreslår därför en särskild regel för dylika fall. Då något praktiskt behov

av en sådan bestämmelse knappast torde föreligga, har den inte upptagits i

departement sförslaget.

27—28 §§.

Bestämmelserna i dessa paragrafer torde inte behöva förklaras närmare.

29 §.

Denna paragrafs första stycke motsvarar de bestämmelser, som nu finns

i 5 § 2 mom. andra stycket förordningen om uppbörd av vissa försäkrings
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

avgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och av bidrag från arbetsgivare

jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring m. m. Med anledning av ett

av riksförsäkringsanstalten uttalat önskemål att indrivningshandlingar

skall få upprättas särskilt för varje stad, köping och landskommun, har den

nuvarande föreskriften om att dessa handlingar skall upprättas särskilt för

varje utmätningsmansdistrikt fått utgå.

I andra stycket av förevarande paragraf har intagits en bestämmelse av

innebörd att avgifter och bidrag till de olika socialförsäkringar, för vilka

arbetsgivaravgift uppbäres, skall anses ingå i de oguldna avgiftsbelopp, som

skall indrivas, i samma proportion som i hela arbetsgivaravgiften.

30 §.

Förevarande paragraf har för närvarande en motsvarighet i 5 § 2 mom.

tredje stycket i den under 29 § omförmälda förordningen om uppbörd av

vissa avgifter och bidrag. Från Stockholms stads sida har anmärkts, att bestämmelserna

om preskription i 71 § uppbördsförordningen, till vilka hänvisning

här är gjord, synes lämpa sig mindre väl för arbetsgivaravgifterna

med hänsyn till att preskriptionstiden är anknuten till utgången av uppbördsförordningens

uppbördsår, som omfattar tiden fr. o. in. mars t. o. in.

februari. Härtill må anföras, att föreskriften om att 71 § skall äga motsvarande

tillämpning torde få tolkas så att med uppbördsår för arbetsgivaravgifter,

som uppbäres av riksförsäkringsanstalten, förstås kalenderår, varunder

avgift skolat erläggas.

31 §.

I denna paragraf återfinnes bestämmelser om restitution av för mycket

erlagd arbetsgivaravgift, som uppburits av riksförsäkringsanstalten. Bestämmelserna

i andra stycket har en motsvarighet i 68 § 4 mom. uppbördsförordningen.

Räntereglerna i tredje och fjärde styckena har berörts i det föregående.

I överensstämmelse med vad som gäller vid skatterestitution har i tredje

stycket föreskrivits, att räntebelopp jämkas till närmast högre hela krontal

och att räntebelopp under 5 kr. ej utbetalas. Bestämmelserna i fjärde stycket

om förfarandet vid restitution till en del av avgift, som erlagts i flera poster,

har en bestämmelse i 69 § 2 mom. uppbördsförordningen som förebild.

32 §.

Beträffande de avgifter, som staten har att erlägga i egenskap av arbetsgivare,

skall denna förordning inte äga tillämpning. Det får ankomma på

Konungen att utfärda föreskrifter om hur dessa avgifter skall beräknas och

redovisas.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

33 §.

Denna paragraf upptar bestämmelser om straff för den som i handling

till ledning för beräkning av avgiftsunderlag uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

lämnar oriktig uppgift, ägnad att leda till frihet från arbetsgivaravgift

eller för låg sådan. Bestämmelserna är uppbyggda efter mönster av

skattestrafflagens regler. Dock har även för uppsåtligt brott maximum för

frihetsstraffet satts till fängelse 6 månader.

Besvärssakkunniga anser, att denna paragraf bör utgå eller möjligen

ersättas av en hänvisning till skattestrafflagen. Enligt de sakkunnigas åsikt

är nämligen skattestrafflagen tillämplig på arbetsgivaravgifterna, eftersom

dessa utgör sådan allmän avgift, som i sagda lag likställes med skatt.

Svenska arbetsgivareföreningen avvisar bestämt systemet med normerade

böter. Vidare anser föreningen, att endast uppsåtligt brott bör föranleda

frihetsstraff och att oaktsamhet bör bestraffas med dagsböter. För undvikande

av missförstånd bör enligt föreningens uppfattning i propositionen

uttalas, att vid tillämpning av skattestrafflagen avgift enligt TPL icke skall

medräknas för bestämmande av böter, enär denna avgift inte är allmän avgift.

Det synes vara tvivel underkastat om arbetsgivaravgifterna verkligen som

besvärssakkunniga anser är att hänföra till allmän avgift i skattestrafflagens

mening. I varje fall torde avgifterna till yrkesskadeförsäkringen och

bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna hittills knappast ha ansetts

vara av denna karaktär. Även bortsett från vad nu sagts synes det

önskvärt att lämnande av oriktiga uppgifter, ägnade att leda till frihet från

arbetsgivaravgift eller för låg sådan avgift, bestraffas enligt bestämmelser

i förevarande förordning. Straffskalan i denna paragraf, som överensstämmer

med administrationsnämndens förslag, torde därvid vara lämplig. Då

arbetsgivaravgifterna i många fall torde komma att för en arbetsgivare

uppgå till större belopp än skatterna, synes normerade böter böra ingå i

straffskalan. Givetvis skall inte avgift enligt TPL beaktas vid bestämmande

av böter eller straffskatt enligt skattestrafflagen.

Bestämmelserna i denna paragraf bör självfallet även avse avgiftsunderlag

för beräkning av yrkesskadeförsäkringsavgift, som ingår i arbetsgivaravgift.

Stadgandet i 57 § andra stycket yrkesskadeförsäkringslagen skall alltså inte

tillämpas samtidigt med förevarande paragraf. Detta torde stå klart utan

att, som administrationsnämnden föreslagit, ändring behöver vidtagas i

det nämnda lagrummet i yrkesskadeförsäkringslagen.

34 §.

Förevarande paragraf har utformats huvudsakligen efter mönster av

120 och 122 §§ taxeringsförordningen. Anmälan till åtal för förseelse som

här avses synes böra göras av riksförsäkringsanstalten.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

35 §.

Reglerna i denna paragraf om storleken av vitesbelopp överensstämmer

med motsvarande i 123 § taxeringsförordningen. I enlighet med vad som

föreslagits av riksskattenämnden och Svenska arbetsgivareföreningen har

stadgats att ett förelagt vite skall utdömas av allmän domstol. Av allmänna

rättsregler följer att domstolen härvid äger bedöma, huruvida och till vilket

belopp vitet bort föreläggas.

36 §.

Bestämmelserna om möjlighet att söka rättelse i avgiftspåföring har sin

motsvarighet i 6 § förordningen om uppbörd av vissa försäkringsavgifter

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och av bidrag från arbetsgivare jämlikt

lagen om allmän sjukförsäkring m. m. Är det fråga om storleken av avgiftsunderlag

och har arbetsgivaren fått särskild underrättelse enligt någon

av 12—14 §§, äger han inte söka rättelse enligt förevarande stadgande. Arbetsgivaren

har då haft möjlighet att genom besvär enligt 38 § överklaga

beslutet om avgiftsunderlagets beräkning.

37 §.

Beslut om föreläggande av vite och beslut i fråga om anstånd med avlämnande

av arbetsgivaruppgift kan inte överklagas. Däremot har i överensstämmelse

med önskemål, som uttalats under remissbehandlingen, talan

mot beslut i ärende om anstånd med erläggande av arbetsgivaravgift ansetts

böra få fullföljas.

38 §.

Beträffande denna paragraf, som motsvarar 11 § fjärde—sjätte styckena

i förordningen angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt

lagen om försäkring för allmän tilläggspension, torde få hänvisas till vad

som anförts vid sistnämnda paragraf. Bestämmelsen att riksförsäkringsanstaltens

beslut länder till efterrättelse utan hinder av förd klagan torde inte

innebära att försäkringsrådet saknar möjlighet att i avbidan på besvärens

provning förordna om anstånd med åtgärder för verkställighet av riksförsäkringsanstaltens

beslut.

39—42 §§.

Stadgandena i dessa paragrafer, som avser de försäkrades egna avgifter

enligt TPL, kallade tilläggspensionsavgifter, har behandlats i den allmänna

motiveringen. Hänvisningen till uppbördsförordningen i 39 § innebär bl. a.,

att klagan över lokal skattemyndighets beslut om debitering av tilläggspensionsavgift

skall föras i samma ordning som besvär över beslut om debitering

av skatt. Talan föres alltså hos länsstyrelsen och därifrån vidare till

kammarrätten och regeringsrätten. Detsamma gäller enligt 42 § besvär

över beslut angående omdebitering i anledning av att tilläggspensionsavgift

inte erlägges inom den i 40 § angivna betalningsfristen. Vid besvär över

debitering av tilläggspensionsavgift kan storleken av det belopp, varå den
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

samma skall beräknas, d. v. s. den del av den pensionsgrundande inkomsten

som härrör från inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, inte

komma under bedömande. Denna fråga kan endast prövas vid besvär över

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt förordningen angående

sådan beräkning.

43 §.

Denna paragraf motsvarar 10 § förordningen angående beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension.

44 §.

Angående denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen.

45 §.

Om förevarande paragraf gäller vad som anförts vid 12 § förordningen

angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension.

övergångsbestämmelser

Denna förordning skall äga tillämpning å avgifter avseende 1960 och

senare år. Härför erfordras vissa regler av övergångsnatur.

Beträffande bestämmelserna under punkten 3 må anföras, att eftersom

den preliminära avgiften enligt huvudregeln i 20 § skall påföras med belopp

motsvarande den slutliga avgiften för året två år före det, under vilket den

preliminära avgiften skall betalas, de preliminära avgifterna för åren 1960

och 1961 skulle få beräknas till samma belopp som de slutliga avgifterna

för år 1958 respektive år 1959. I dessa slutliga avgifter ingår emellertid ej

någon avgift till tilläggspensioneringen. På grund härav föreslår administrationsnämnden

följande regler om beräkningen av de preliminära avgifterna

för åren 1960 och 1961. För år 1960 skulle den preliminära pensionsavgiften

kunna beräknas på grundval av underlaget för det slutliga bidraget

till sjuk- och moderskapsförsäkringarna för år 1958. Vid en sådan beräkning

kan det för år 1960 gällande 3-procentiga pensionsavgiftsuttaget inte

tillämpas, eftersom hänsyn måste tagas till basbeloppsavdraget. I propositionen

1959: 100 s. 69 har avgiftsuttaget, om man räknar på hela lönesumman

vid oförändrad lönenivå, beräknats till 1,9 procent. Nämnda procentsats

synes kunna begagnas även i detta sammanhang. Bidraget till sjukoch

moderskapsförsäkringarna motsvarar 1,14 procent av lönerna upp till

15 000 kr. Till tilläggspensioneringen samt sjuk- och moderskapsförsäkringarna

skulle därför under år 1960 preliminärt kunna erläggas 1,9 + 1,14

= 3,04 procent av underlaget för det slutliga bidraget till sjuk- och moderskapsförsäkringarna

för år 1958. Eftersom storleken av sistnämnda slutliga

bidrag redan är känd när den preliminära arbetsgivaravgiften för år 1960

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

skall beräknas, kan denna avgift uträknas på det enklare sättet att det slutliga

bidraget till sjuk- och moderskapsförsäkringarna för 1958 multipliceras

med 2,7. På motsvarande sätt kan den preliminära avgiften för 1961 enligt

förevarande förordning beräknas med utgångspunkt från det slutliga bidraget

till sjuk- och moderskapsförsäkringarna för år 1959 med iakttagande

av att pensionsavgiften skall utgå efter 4 i stället för 3 procent. Förstnämnda

siffra antages i propositionen 1959: 100 motsvara 2,6 procent av

hela lönesumman. Preliminärbeloppet för år 1961 kan då angivas som produkten

av 3,3 och det slutliga bidraget för år 1959.

Nämndens förslag har lämnats utan erinran i remissyttrandena och jag

tillstyrker detsamma. Skulle den föreslagna schablonmetoden medföra

att den preliminära avgiften för åren 1960 och 1961 blir för hög, har arbetsgivaren

möjlighet att få den preliminära avgiften särskilt beräknad eller

jämkad enligt de i denna förordning föreslagna reglerna. De förordade övergångsbestämmelserna

skall gälla även redares preliminära arbetsgivaravgifter

för 1960 och 1961, som inte påverkas av den särskilda förordningen

om redares arbetsgivaravgifter i vissa fall. Något uttryckligt stadgande härom,

vilket Sveriges redareförening uttalat sig för, synes inte nödvändigt.

Reglerna i det närmast efter punkten 6 följande stycket är föranledda av

att kollektivavtal om undantagande från försäkringen för allmän tilläggspension

med verkan från och med den 1 januari 1960 kan träffas intill utgången

av juni 1961, då arbetsgivaruppgift för 1960 redan skall vara avlämnad

och avgiftsunderlag kan ha fastställts med beaktande av lön, som enligt

avtalet inte skall grunda rätt till allmän tilläggspension.

Förslaget till förordning angående redares avgift i vissa fall enligt lagen o in försäkring för all
män

tilläggspension, m. m.

i §•

Eftersom denna författning inte stadgar någon ny avgiftsskyldighet utan

avser beräkningen i vissa fall av avgifter enligt TPL och bidrag enligt lagarna

om sjukförsäkring och moderskapshjälp har benämningen förordning

ansetts riktigare än titeln lag, som föreslogs av utredningsmannen.

Hänvisningen till 1 § första stycket sjömansskatteförordningen innebär som

framgått av den i det föregående lämnade redogörelsen för utredningsmannens

förslag, att förordningen är tillämplig på avgift för lön till ombordanställda

på svenska handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100

registerton, vilka huvudsakligen nyttjas i närfart eller fjärrfart. Med närfart

förstås fart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs

vid kusterna samt fart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan

utländska hamnar, dock ej fart bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs eller

bortom Cuxhaven. Till fjärrfart hänföres fart helt eller delvis bortom

angivna linje eller bortom Cuxhaven.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959 185

2 §.

Denna paragraf innehåller reglerna om bestämmande av den särskilda

lägre procentsatsen för uttaget av de ifrågavarande avgifterna och bidragen

avseende lön till arbetstagare som i 1 § sägs. Vad gäller avgiftsuttaget till

tilläggspensioneringen har dessa bestämmelser behandlats i den allmänna

motiveringen. Samma regler skall tillämpas beträffande bidragen till sjukoch

moderskapsförsäkringarna, varvid den procentsats, som skall nedsättas

enligt bestämmelserna i förevarande paragraf, utgör summan av de i 38 §

sjukförsäkringslagen och 12 § lagen om moderskapshjälp angivna procenttalen

eller 1,14. Procentsatserna för redarnas avgifter och bidrag synes böra

beräknas med två decimaler.

3 §•

Förevarande paragraf innehåller stadgandena om underlaget för avgift

till tilläggspensioneringen och motsvarar första stycket i 33 § TPL. Bestämmelserna

i tredje stycket i sistnämnda lagrum har ingen motsvarighet i

fråga om avgiftsunderlag enligt denna förordning. Beträffande de undantag

från huvudregeln i TPL som sålunda gäller hänvisas till den allmänna

motiveringen.

4 §•

Bestämmelserna i denna paragraf om underlaget för bidraget till kostnaderna

för sjukförsäkringen och moderskapshjälpen överensstämmer med

den lydelse, som i det följande kommer att föreslås för 38 § första stycket

lagen om allmän sjukförsäkring, bortsett från att enligt förevarande paragraf

även lön under 300 kr. ingår i det belopp å vilket bidraget beräknas.

Detta undantag från huvudregeln har en motsvarighet i 3 § beträffande

underlaget för avgifterna till tilläggspensioneringen.

5—6 §§.

Dessa stadganden torde inte tarva särskild kommentar.

Förslaget till förordning om ändring i taxeringsförordningen

25 §.

Med hänsyn till att de allmänna självdeklarationerna skall ligga till

grund för bestämmande av pensionsgrundande inkomst enligt TPL har

andra stycket i denna paragraf undergått en omformulering.

37 §.

I förevarande paragraf, som stadgar skyldighet att utan anmaning avlämna

kontrolluppgifter till ledning vid inkomsttaxeringen, har som ett

nytt femte stycke i 2 mom. upptagits den i den allmänna motiveringen

omförmälda föreskriften att arbetsgivare i kontrolluppgiften skall ange,

huruvida han har att för utgivna belopp erlägga arbetsgivaravgift enligt

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungi. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

TPL. Denna skyldighet gäller givetvis även staten, ehuru dess avgifter beräknas

och redovisas enligt andra regler än övriga arbetsgivares. I anledning av

en av riksskattenämnden uttalad tveksamhet kan nämnas, att kontrolluppgiften

bör innehålla upplysning om det kontanta lönebelopp, för vilket

arbetsgivaren har att erlägga avgift. Värdet av kost och bostad behöver inte

anges i uppgifterna.

Till sista stycket i 2 mom. har fogats en bestämmelse om att kontrolluppgift

som arbetsgivare, vilken är bunden av kollektivavtal om undantagande

från försäkringen för allmän tilläggspension, avlämnar beträffande

arbetstagare, på vilken avtalet är tillämpligt, skall vara märkt på särskilt

sätt. Föreskrifter härom torde få meddelas av riksskattenämnden.

I ett nytt 5 mom. i paragrafen har föreskrivits skyldighet för den som

har att avlämna kontrolluppgift enligt 1 mom. första, andra eller sjunde

punkten att till inkomsttagaren översända ett exemplar av uppgiften före utgången

av januari månad under taxeringsåret. Vidare upptar 5 mom. en

erinran om skyldigheten att foga kontrolluppgift vid arbetsgivaruppgift

enligt förordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, m. m.

39 §.

Reglerna i denna paragraf, som handlar om kontrolluppgifter vilka skall

avgivas efter anmaning, har i 1 m o m. kompletterats på sätt som motsvarar

det nya femte stycket i 37 § 2 mom.

Enligt 71 § andra stycket taxeringsförordningen skall, där länsstyrelsen

ej annorlunda föreskriver, deklarationer och andra handlingar, som inkommit

till taxeringsnämnd, överlämnas till länsstyrelsen senast den 15 juli

under taxeringsåret. Uppbördsorganisationskommittén anser, att detta stadgande

bör ändras med hänsyn till att de lokala skattemyndigheterna måste

ha tillgång till taxeringsmaterialet ända till september.

Någon ändring av ifrågavarande bestämmelse synes inte erforderlig.

Önskar länsstyrelse, att deklarationerna på ett tidigt stadium överlämnas

till länsstyrelsen, torde successiva leveranser från de lokala skattemyndigheterna

kunna göras. Givetvis måste emellertid länsstyrelserna begagna

sin möjlighet att medge insändande senare än den 15 juli på sådant sätt, att

de lokala skattemyndigheterna i vart fall har möjlighet att bedriva arbetet

med fastställande av pensionsgrundande inkomst till utgången av september.

Förslaget till förordning om ändring i uppbördsförordningeu

1 §•

Ändringarna i uppbördsförordningen är föranledda av de i det föregående

framlagda förslagen om att de försäkrades egna avgifter till tilläggspensio
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

neringen och de mindre arbetsgivarnas arbetsgivaravgifter skall uppbäras i

samband med de allmänna skatterna. Enligt ändringen i denna paragraf

skall alltså de nämnda avgifterna i uppbördshänseende räknas som skatt. I

överensstämmelse med terminologin i förordningen angående uppbörd av

avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.

benämnes försäkrads egen avgift tilläggspensionsavgift. För avgift till folkpensioneringen

har införts termen folkpensionsavgift.

2 §•

I 3 m o m. av denna paragraf har som ett nytt andra stycke införts den i

den allmänna motiveringen behandlade regeln att erlagd skatt, vari tilläggspensionsavgift

ingår, i första hand skall anses utgöra betalning av tilläggspensionsavgiften.

3, 4, 25 och 27 §§.

De i förevarande paragrafer vidtagna ändringarna torde inte kräva någon

förklaring.

Förslaget till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen

Dessa ändringar är föranledda av att uppgifter om anlitad arbetskraft

m. m. inte längre skall lämnas i samband med mantalsskrivningen.

Förslagen till lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen onTallmän sjukförsäkring och lag

angående ändrad lydelse av 12 § lagen om moderskapshjälp

I den allmänna motiveringen har föreslagits, att arbetsgivarbidragen till

sjuk- och moderskapsförsäkringarna inte skall utgå på alla utgivna naturaförmåner

utan endast på naturaförmåner i form av kost eller bostad ävensom

att vid beräkning av bidragen skall bortses från arbetstagare, vars lön

under året ej uppgått till 300 kr. Dessa förslag medför vissa ändringar av

38 § lagen om sjukförsäkring och av 12 § lagen om moderskapshjälp.

Enligt 38 § sjukförsäkringslagen skall, om arbetsgivarens yrkesskadeförsäkringsavgift

grundas på särskild beräkning av arbetstagares lön, den

sålunda beräknade lönen ligga till grund jämväl vid beräkningen av arbetsgivarbidrag

till sjukförsäkringen. Härmed åsyftas att den schablonmetod,

som för närvarande användes för beräkning av de mindre arbetsgivarnas

yrkesskadeförsäkringsavgifter, även skall begagnas vid beräkningen av

samma arbetsgivares bidrag till sjukförsäkringen. I det föregående har förordats,

att schablonmetoden ej längre skall användas utan att i stället de

verkliga löneutgifterna skall ligga till grund för beräkningen även av de

mindre arbetsgivarnas avgifter och bidrag. På grund härav bör ifrågavarande

bestämmelse upphävas.

Vidare stadgas i 38 § sjukförsäkringslagen, att för beräkning av natura
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

förmåner skall gälla vad i 8 § samma lag sägs. Av hänvisningen följer att

naturaförmånerna vid beräkningen av arbetsgivarbidragen skall uppskattas

efter de regler som tillämpas vid taxering till kommunal inkomstskatt.

Även detta stadgande bör upphävas. En föreskrift om beräkning av värdet

av kost och bostad återfinnes i 4 § förordningen angående uppbörd av avgifter

enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.

Vid beräkning av underlaget för bidrag av här ifrågavarande slag skall

enligt 38 § sjukförsäkringslagen hänsyn inte tagas bl. a. till arbetstagare,

som är utländsk sjöman, vilken ej är mantalsskriven i riket. I det föregående

har föreslagits en särskild förordning angående redares avgift i vissa

fall enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, in. m. Denna förordning

innehåller vissa särskilda bestämmelser, avseende bl. a. arbetsgivarbidragen

enligt lagarna om sjukförsäkring och moderskapshjälp. Bestämmelserna

tar hänsyn till det förhållandet att utländska, här i riket inte

mantalsskrivna sjömän utgör en stor del av bemanningen på svenska handelsfartyg.

Den nämnda regeln i 38 § sjukförsäkringslagen bör därför utgå.

I stället bör i paragrafen liksom i 12 § lagen om moderskapshjälp införas

en erinran om att särskilda regler gäller för beräkning av arbetsgivares bidrag

avseende lön till vissa sjömän.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om förmånsrätt för skatter

samt avgifter och bidrag av vissa slag. Denna förmånsrätt gäller efter

övriga förmånsrätter. De avgifter och bidrag, för vilka förmånsrätt åtnjutes

enligt 12 § första stycket, är folkpensionsavgift, sjukförsäkringsavgift för

den obligatoriska försäkringen enligt lagen om allmän sjukförsäkring, arbetsgivarbidrag

till sjuk- och moderskapsförsäkringarna, av statsverket

förskjutna försäkrings- och tilläggsavgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

samt avgiftstillägg jämlikt lagen angående omreglering av vissa

ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. in.

Förmånsrätten åtnjutes endast om skatterna, avgifterna eller bidragen

enligt verkställd debitering förfallit till betalning innan beslutet om egendomens

avträdande till konkurs meddelas men ej tidigare än två år före

konkursansökningens ingivande. Förmånsrätten må inte åtnjutas för utskylder

eller avgifter, som påförts på grund av eftertaxering och som eljest

skolat förfalla till betalning före den tid, för vilken förmånsrätten enligt

vad nyss sagts åtnjutes.

Samma förmånsrätt tillkommer enligt 12 § andra stycket kronan för

fordran å belopp, som innehållits genom skatteavdrag för utskylder, avgifter

eller bidrag, vilka avses i första stycket, eller på grund av införsel för

utskylder och allmänna avgifter, dock endast i den mån innehållandet skett

innan beslutet om egendomens avträdande till konkurs meddelas men ej

tidigare än två år före konkursansökningens ingivande.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959 189

Enligt administrationsnämndens förslag bör såväl de försäkrades egna avgifter

som arbetsgivaravgifterna till tilläggspensioneringen i förmånsrättshänseende

jämställas med de skatter, avgifter och bidrag som åtnjuter förmånsrätt

enligt 12 § första stycket.

Mot förslaget att avgifterna till tilläggspensioneringen skall bli förmånsberättigade

har inte rests någon invändning i remissyttrandena. Länsstyrelsen

i Östergötlands län framhåller dock, att spörsmålet om förtursrätten

mellan skatt och arbetsgivaravgifter inte löses genom den föreslagna

ändringen i 17 kap. 12 § handelsbalken, som föreskriver lika förmånsrätt.

Länsstyrelsen anser, att frågan är av ej ringa ekonomisk räckvidd och förtjänar

särskild uppmärksamhet, då den har stor betydelse för skatteindrivningen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge erinrar om att det i ett nytt

stycke i 2 § 3 mom. uppbördsförordningen föreslås, att för visst år erlagd

preliminär eller kvarstående skatt i första hand skall anses utgöra betalning

av tilläggspensionsavgift för året och att i fråga om erlagd tillkommande

skatt motsvarande skall gälla beträffande tilläggspensionsavgift, som

ingår i den tillkommande skatten. Den sålunda förordade principen har

däremot icke kommit till uttryck i förslaget till ändring av 17 kap. 12 §

handelsbalken, vilket lagrum tvärtom stadgar lika rätt sinsemellan för

däri angivna skatter och avgifter. Hovrätten ifrågasätter därför om inte,

för att såvitt möjligt tillgodose den enskildes intresse av att få tillgodoräkna

pensionspoäng, tilläggspensionsavgift för konkursgäldenärer bör erhålla

förmånsrätt framför de övriga, i lagrummet angivna skatter och avgifter

som är att hänföra till skatt i uppbördsförordningens mening.

I överensstämmelse med vad administrationsnämnden föreslagit torde

såväl de försäkrades egna som arbetsgivarnas avgifter till tilläggspensioneringen

böra erhålla förmånsrätt enligt 17 kap. 12 § handelsbalken. Bestämmelserna

i 12 § första stycket kommer givetvis även att avse de avgifter till

tilläggspensioneringen och bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna,

å vilka den i det föregående föreslagna förordningen angående redares avgift

i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, in. m.

är tillämplig.

Det synes i detta sammanhang inte böra komma i fråga att ändra på

regeln om lika förmånsrätt sinsemellan för de skatter, avgifter och bidrag,

som angives i paragrafen. Vad särskilt gäller det av hovrätten över Skåne

och Blekinge berörda spörsmålet bör anmärkas, att ingenting torde hindra

att belopp, som med tillämpning av förevarande lagrum inflyter för skatter

och avgifter, vilka tillsammans ingår i preliminär, kvarstående eller tillkommande

skatt, av uppbördsmyndigheten anses i första hand utgöra betalning

av tilläggspensionsavgift på sätt sägs i det föreslagna andra stycket

i 2 § 3 mom. uppbördsförordningen. Ett dylikt förfarande synes böra iakttagas.

Enligt 14 § i förslaget till förordning angående uppbörd av avgifter enligt

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. må avgiftsunderlag,

varå arbetsgivaravgift till tilläggspensioneringen, arbetsgivarbidrag till sjukoch

moderskapsförsäkringarna samt yrkesskadeförsäkringsavgift till riksförsäkringsanstalten

skall beräknas, under vissa förutsättningar bestämmas

i efterhand. Sådant bestämmande av avgiftsunderlag i efterhand har

samma karaktär som eftertaxering. Gällande inskränkning av förmånsrätten

för utskylder och avgifter, som påförts på grund av eftertaxering,

torde därför böra avse även avgifter eller bidrag vilka påförts för avgiftsunderlag

som nyss sagts.

I det föregående har föreslagits, att statsverket ej längre skall förskjuta

försäkrings- och tilläggsavgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

och avgiftstillägg jämlikt lagen angående omreglering av vissa ersättningar

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m. Bestämmelserna

i 12 § första stycket torde därför av formella skäl böra ändras så att

den nu stadgade förmånsrätten för av statsverket förskjutna sådana avgifter

m. m. i stället kommer att avse avgift för obligatorisk försäkring i

riksförsäkringsanstalten enligt lagen om yrkesskadeförsäkring jämte nyssnämnda

tilläggsavgift och avgiftstillägg.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen om inskränkningar i rätten att

utbekomma allmänna handlingar

Arbetsgivaruppgifterna och övriga uppgifter som avlämnats till ledning

för beräknande av arbetsgivaravgift enligt förordningen angående uppbörd

av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.

torde böra erhålla samma sekretesskydd som de allmänna självdeklarationerna

och andra uppgifter för inkomsttaxeringen. Enahanda sekretessskydd

bör beredas handling, som upprättats vid kontroll av arbetsgivaruppgift.

I viss mån tveksamt torde vara, huruvida de inkomstkort, som upprättas

vid beräkning av pensionsgrundande inkomst, jämte skriftväxling i samband

med sagda beräkning bör få sekretesskydd. I det stora flertalet fall

torde dessa kort inte komma att innehålla inkomstuppgifter av annan karaktär

än de som finns i exempelvis inkomstlängderna vilka är offentliga

handlingar. Med hänsyn till de anteckningar, som lokal skattemyndighet

skall göra på inkomstkortet vid avvikelse från den försäkrades inkomstfördelning

i självdeklarationen m. in., har emellertid övervägande skäl ansetts

tala för att nu ifrågavarande handlingar erhåller samma sekretesskydd som

självdeklarationerna och andra uppgifter för inkomsttaxeringen. Förevarande

lagrum har underkastats ändring i enlighet med vad nu sagts. Det bör

påpekas, att registren över pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng

m. m. givetvis inte kommer att vara sekretessbelagda.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

191

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

35 §.

Ändringen i förevarande paragrafs 5 in o m. beror på den ändring, som i

det följande föreslås i 46 § 2 mom.

46 §.

I likhet med t. ex. yrkesskadeförsäkringsavgifterna och arbetsgivarbidragen

till sjuk- och moderskapsförsäkringarna utgör arbetsgivaravgifterna till

tilläggspensioneringen avdragsgilla utgifter i den eller de förvärvskällor, vari

arbetstagarna varit sysselsatta. För avdragsrätten kräves inte någon ändring

av skatteförfattningarna. Avser avgifterna personliga tjänare eller är

de eljest inte hänförliga till någon viss förvärvskälla, får de ej avdragas vid

inkomsttaxeringen.

Försäkrads egen avgift till tilläggspensioneringen, tilläggspensionsavgift,

bör liksom andra pensionsavgifter få avdragas vid inkomsttaxeringen. På

grund av att tilläggspensionsavgiften och folkpensionsavgiften uppbäres på

samma sätt, nämligen vid den allmänna skatteuppbörden, torde avdragsrätten

för tilläggspensionsavgift böra utformas på samma sätt som avdragsrätten

för folkpensionsavgift. I anledning härav föreslås sådan ändring av

2 mom. första stycket i denna paragraf att skattskyldig, som varit bosatt

här i riket under hela beskattningsåret, får under allmänna avdrag åtnjuta

avdrag för sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående tilläggspensionsavgift,

som under beskattningsåret påförts den skattskyldige.

53 §.

I denna paragrafs 1 m o in. har, förutom att en av ändringarna i 46 §

2 mom. och 35 § 5 mom. betingad förändring vidtagits, införts bestämmelse

om skattefrihet för den i 31 § TPL omförmälda allmänna pensionsfonden

såvitt angår annan inkomst än inkomst av fastighet. Av reglementet angående

allmänna pensionsfondens förvaltning framgår, att fonden endast undantagsvis

kan förvärva fast egendom.

Anvisningarna till 31 §

Pension utgör enligt gällande bestämmelser i sin helhet skattepliktig inkomst

för mottagaren och hänföres till inkomst av tjänst. Med pension förstås

enligt första punkten av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen

dels belopp, som annorledes än i följd av försäkring utgår på grund av föregående

tjänsteförhållande, dels belopp som utgår enligt lagen om folkpensionering,

dels ock belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring vare

sig denna tagits i samband med tjänst eller annorledes. Liksom annan pension

bör pension enligt TPL i sin helhet beskattas hos mottagaren. Begreppet

försäkring i nämnda lags mening är emellertid inte liktydigt med mot
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

svarande begrepp i lagarna om försäkringsavtal och om försäkringsrörelse.

Tilläggspensionen kan sålunda inte anses utgå på grund av pensionsförsäkring.

Ej heller i övrigt kan tilläggspensionen inrymmas under kommunalskattelagens

definition av pension. Förevarande anvisningar har därför ändrats

så att med pension skall förstås jämväl belopp som utgår enligt TPL.

Förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen om

statlig inkomstskatt

4 §•

Paragrafens 1 m o in. har i andra stycket undergått en ändring motsvarande

den som vidtagits i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen.

Den sålunda föreslagna avdragsrätten för tilläggspensionsavgift kommer,

såsom även är fallet beträffande avdragsrätten för folkpensionsavgift, inte

att gälla den som är bosatt utomlands. Beträffande folkpensionsavgiften

saknar detta betydelse, eftersom sådan avgift ej påföres den som inte är

mantalsskriven här i riket för året näst före taxeringsåret. Tilläggspensionsavgift

skall däremot erläggas av en utomlands bosatt försäkrad för sådan

inkomst av annat förvärvsarbete, för vilken han är skattskyldig i Sverige.

I princip torde avdragsrätt för tilläggspensionsavgift böra tillkomma även

utomlands bosatta försäkrade. Avdragsrätten är för deras del mest angelägen

såvitt gäller taxeringen till statlig inkomstskatt. I fråga om taxeringen

till kommunal inkomstskatt torde avdragsrätten vara av mindre ekonomisk

betydelse. Vidare skulle en avdragsrätt i sistnämnda hänseende

medföra vissa komplikationer, t. ex. beträffande överförande av ej utnyttjade

avdrag mellan olika kommuner. Med hänsyn till det anförda har avdragsrätt

för de utomlands bosatta ansetts böra införas beträffande den

statliga inkomstskatten. En ändring i överensstämmelse härmed har vidtagits

i första stycket av 1 mom.

7 §•

I denna paragraf har införts en bestämmelse om skattefrihet för allmänna

pensionsfonden.

Förslaget till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen angående byggnads
forskningsavgift
Byggnadsforskningsavgifterna,

som erlägges av arbetsgivare vilka yrkesmässigt

bedriver byggnadsverksamhet, påföres för närvarande av riksförsäkringsanstalten,

oavsett om arbetsgivaren tecknat yrkesskadeförsäkring

i riksförsäkringsanstalten eller i något av de s. k. socialförsäkringsbolagen.

Uppbörden verkställes av riksförsäkringsanstalten eller, då fråga är om

mindre arbetsgivare, i samband med den allmänna skatteuppbörden. För

arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring i socialförsäkringsbolag uppbäres

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

byggnadsforskningsavgiften dock alltid av riksförsäkringsanstalten, medan

yrkesskadeförsäkringsavgiften och bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna

erlägges till bolaget.

Även med det i det föregående föreslagna uppbördsförfarandet i fråga

om arbetsgivaravgifter till tilläggspensioneringen, yrkesskadeförsäkringsavgifter

och arbetsgivarbidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna bör

byggnadsforskningsavgifterna påföras av riksförsäkringsanstalten. Vidare

bör byggnadsforskningsavgifterna uppbäras gemensamt med nämnda avgifter

och bidrag eller, såvitt gäller arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring

i något av socialförsäkringsbolagen, gemensamt med vederbörandes arbetsgivaravgift

till tilläggspensioneringen och arbetsgivarbidrag till sjuk- och

moderskapsförsäkringarna. Byggnadsforskningsavgiften bör sålunda i princip

uppbäras vid den allmänna skatteuppbörden, om arbetsgivarens sammanlagda

avgifts- och bidragsbelopp inklusive byggnadsforskningsavgiften

uppgår till högst 1 000 kr., samt eljest av riksförsäkringsanstalten. I förevarande

paragraf har med hänsyn till det anförda införts en hänvisning till

förordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för

allmän tilläggspension, in. m.

Av de i enlighet med det anförda inom socialdepartementet upprättade

författningsförslagen, vilka har den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar,

är förslagen till lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen om allmän

sjukförsäkring, lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen om moderskapshjälp

och lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken av den natur

att lagrådets utlåtande över dem bör inhämtas.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande departementschefen,

att lagrådets utlåtande över följande inom socialdepartementet

upprättade förslag till

1) lag angående ändrad Igdelse av 38 § lagen den 3 januari 19i7 (nr 1)

om allmän sjukförsäkring,

2) lag angående ändrad Igdelse av 12 § lagen den 21 maj 195’r (nr 266)

om moderskapshjålp, och

3) lag om ändrad Igdelse av 17 kap. 12 § handelsbalken

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Bengt Lundin

1 Denna bilaga, som är likalydande med de vid propositionen fogade författningsförslagen,

har här uteslutits.

13 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 175

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 är 1959

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 12 november

1959.

Närvarande:

Justiticråden Beckman,

E. Söderlund,

Tammelin,

Regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 9 november 1959 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen

av Halland, i statsrådet den 29 oktober 1959, hade Kungl. Maj:t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas över upprättade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1)

om allmän sjukförsäkring,

2) lag angående ändiad lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266)

om moderskapshjälp, och

3) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av lagbyråchefen Bengt Hamdahl.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Clas Amilon

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 är 1959

195

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet i

Stockholm den 13 november 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, lagrådets den 12 november

1959 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 29 oktober 1959 remitterade

förslagen till lag angående ändrad hjdelse av 38 § lagen den 3

januari 19b7 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, lag angående ändrad hjdelse

av 12 § lagen den 21 maj 195b (nr 266) om moderskapslxjälp och lag om

ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.

Föredragande departementschefen upplyser, att lagrådet lämnat förslagen

utan erinran, samt hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga förenämnda förslag till

1) lag angående ändrad hjdelse av 38 § lagen den 3 januari 19b7 (nr 1)

om allmän sjukförsäkring,

2) lag angående ändrad hjdelse av 12 § lagen den 21 maj 195b (nr 266)

om moderskapshjålp och

3) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken,

dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till

1) förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt

lagen om försäkring för allmän tilläggspension,

2) förordning angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, m. m.,

3) förordning angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, m. m.,

4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623),

5) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272),

6) förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 19b6

(nr b69),

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

7) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 24-9)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

8) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

9) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt och

10) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 22 maj 1953

(nr 269) angående byggnadsforskningsavgift,

dels ock bifalla de av departementschefen vid anmälan av ärendet i statsrådet

den 29 oktober 1959 i övrigt framlagda förslagen rörande tilläggspensioneringens

administration in. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Clas Amilon

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

197

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionen ........................................................ 1

Förslag till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst

enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension 4

Förslag till förordning angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, m. m........................... 9

Förslag till förordning angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om

försäkring för allmän tilläggspension, m. m. ........................ 23

Förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 623) ............................................... 25

Förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni

1953 (nr 272) .................................................... 28

Förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28

juni 1946 (nr 469) ................................................ 33

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen den 3 januari 1947

(nr 1) om allmän sjukförsäkring .................................. 35

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954

(nr 266) om moderskapshjälp .................................... 37

Förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken 38

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937

(nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar 40

Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) ................................................._ 42

Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 g

förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt 45

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 22 maj

1953 (nr 269) angående byggnadsforskningsavgift 48

Utdrag av statsrådsprotokollet den 29 oktober 1959 49

Inledning ............................................................ 49

Översikt av vissa tilläggspensionsbestämmelser 51

Administrativa organ och deras uppgifter m. m.............. 56

Administrationsnämndens förslag .................................... 56

Organ för bestämmande av pensionsgrundande inkomst 56

Organ för registrering av pensionsgrundande inkomst 60

Organ för debitering och uppbörd av avgifter 75

Besvärsförfarandet ................................................ 81

Kostnadsfrågor .................................................. 83

Yttranden .......................................................... 90

Allmänt .......................................................... 90

Organ för bestämmande av pensionsgrundande inkomst 91

Organ för registrering av pensionsgrundande inkomst 94

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Mnj.ts proposition nr 175 år 1959

Sid.

Organ för debitering och uppbörd av avgifter ...................... 98

Besvärsförfarandet ................................................ gg

Kostnadsfrågor .......................................... jqq

Departementschefen ........................................... jgg

Författningsförslag m. m............................................... 447

Beräkning av pensionsgrundande inkomst ............................ 447

Administrationsnämnden .......................................... H7

Yttranden .......................................... 125

Departementschefen .............................................. 132

Debitering och uppbörd av avgifter .................................. 139

Administrationsnämnden ......................................... 13g

Utredningsmannen ........................................... 151

Yttranden ....................................................... 154

Departementschefen ............................................ Igl

Specialmotivering ........................................ jgg

Förslaget till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst

enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension ........ 170

Förslaget till förordning angående uppbörd av avgifter enligt lagen om

försäkring för allmän tilläggspension, m. in....................... 174

Förslaget till förordning angående redares avgift i vissa fall enligt lagen

om försäkring för allmän tilläggspension, m. m..................... 184

Förslaget till förordning om ändring i taxeringsförordningen ........ 185

Förslaget till förordning om ändring i uppbördsförordningen ........ 186

Förslaget till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen . 187

Förslagen till lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen om allmän

sjukförsäkring och lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen om mo
derskapshjälp

............................................. 437

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken ____ 188

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar................ 190

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen.................. 191

Förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 §

förordningen om statlig inkomstskatt.............................. 192

Förslaget till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen angående

by ggnadsforskningsa vgift .................................. 492

Departementschefens hemställan........................................ 493

Lagrådets utlåtande .................................................. 4g4

Utdrag av statsrådsprotokollet den 13 november 1959 .................... 195

(DUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 5»

008224

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:349 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 a1 i texten
  2. Rskr. 1959:354 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen o a1 i texten
  3. KU 1959:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för al s. 1 i texten
  4. 2LU 1959:50 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring f a1 i texten