Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om gränstullsamarbete med annan stat, m. m

1959-11-06 · 56 sidor, varav 55 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 55 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:180, Med förslag till lag om gränstullsamarbete med annan stat, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr J80 år 1959

1

Nr ISO

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

gränstullsamarbete med annan stat, m. m.; given

Stockholms slott den 6 november 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till lag om gränstullsamarbete med annan

stat;

dels ock godkänna bifogade den 28 oktober 1959 avslutade överenskommelse

mellan Sverige och Norge angående gränstullsamarbete.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Mot bakgrunden av en efter rekommendation av Nordiska rådet tillkommen

överenskommelse med Norge angående gränstullsamarbete — innebärande

samverkan i fråga om tullkontroll och tullklarering av trafiken med

nämnda land — föreslås en lag om gränstullsamarbete med annan stat. Lagen

upptar de bestämmelser som erfordras för att tulltjänst i viss utsträckning

skall kunna utföras av det ena landets tulltjänstemän på det andra landets

område. Då gränstullsamarbete kan ifrågakomma även med annat land

än Norge, har lagen utformats som en fullmaktslag. Avsikten är, att Kungl.

Maj :t skall kunna, allteftersom överenskommelse om gränstullsamarbete

träffas med ett grannland och godkännes av riksdagen, sätta lagen helt eller

delvis i tillämpning. Tillika föreslås, att riksdagen godkänner överenskommelsen

med Norge. Lagen skall enligt förslaget tillämpas fr. o. m. den 1

januari 1960.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. .Vr ISO

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

Förslag

till

lag om gränstullsamarbete med annan stat

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Konungen må, efter avtal med annan stat, förordna, att för samarbete

i fråga om tullkontroll å och tullklarering av trafik mellan Sverige och den

andra staten (gränstullsamarbete) 2—13 §§ denna lag helt eller delvis skola

äga tillämpning.

2 §.

För gränstullsamarbete må, enligt vad Konungen därom förordnar, upprättas

särskild zon inom vilken samarbetet här i riket skall bedrivas (kontrollzon).

Finnes kontrollzon böra upprättas längs rikets gräns mot den

andra staten, skall den vara av samma bredd som motsvarande zon inom

den andra staten, dock högst femton kilometer. Kontrollzon annorstädes

inom riket må omfatta landsvägssträcka, järnvägssträcka med tillhörande

stationsområde, flygplats, farled eller hamnområde.

3 §•

Inom kontrollzon här i riket tillämpas med avseende å tullkontroll och

tullklarering för den andra statens räkning de i den staten gällande bestämmelserna

om tull samt in- och utförsel jämte de bestämmelser i övrigt, vilkas

efterlevnad dess tullväsen har att övervaka. Tvångsmedel, som enligt

den andra statens lagstiftning tulltjänsteman äger anlita, må därvid användas

inom kontrollzonen, dock endast vid undersökning i omedelbart samband

med smugglingsbrott eller försök därtill, varigenom lag eller författning

i den andra staten överträtts.

4 §.

Tullpersonal från den andra staten må inom kontrollzon här i riket utöva

tulltjänst, som omfattas av gränstullsamarbete, under iakttagande av den

stats instruktioner och reglementen, för vilken tulltjänsten bedrives.

5 §.

Inom kontrollzon i den andra staten tillämpas med avseende å tullkontroll

och tullklarering för svenska statens räkning de i Sverige gällande bestämmelserna

om tull samt in- och utförsel jämte de bestämmelser i övrigt,

vilkas efterlevnad det svenska tullverket har att övervaka. Tvångsmedel,

som enligt svensk lagstiftning tulltjänsteman äger anlita, må därvid användas

inom kontrollzonen, dock endast vid undersökning i omedelbart samband

med smugglingsbrott eller försök därtill, varigenom svensk lag eller

författning överträtts.

6 §.

Det åligger svensk tullpersonal att utöva tulltjänst, som omfattas av

gränstullsamarbete, under iakttagande av den stats instruktioner och reglementen,

för vilken tulltjänsten bedrives.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

3

7 §•

Åtgärd, som i anledning av gränstullsamarbete för svensk räkning vidtagits

av myndighet eller personal tillhörande den andra statens tullväsen,

skall anses som om den vidtagits av svensk tullmyndighet eller tullpersonal.

Av tullmyndighet i den andra staten anbragt insegel anses därvid såsom

svensk tullmyndighets insegel.

8 §•

Tulltjänsteman från den andra staten åtnjuter under utövning här i riket

av tulltjänst, som omfattas av gränstullsamarbete, skydd enligt 10 kap.

strafflagen men skall icke vara underkastad i 25 kap. samma lag meddelade

bestämmelser om ämbetsbrott.

Har svensk tulltjänsteman genom gärning som avses i 25 kap. 1—5 §§

strafflagen åsidosatt sin tjänsteplikt, då han i anledning av gränstullsamarbete

haft att utöva tulltjänst för den andra staten, skall så anses som

om gärningen begåtts under utövning av svensk tulltjänst.

9 §.

Om svensk tulltjänsteman under utövning av tulltjänst för annan stat i

anledning av gränstullsamarbete åstadkommer skada för vilken han är ansvarig

enligt svenska skadeståndsregler, skall kronan ersätta skadan, kronan

obetaget att av tjänstemannen söka åter vad sålunda utgivits.

10 §.

Egendom som i anledning av smugglingsbrott eller försök därtill tagits

i beslag inom kontrollzon i den andra staten skall, därest gärningen inneburit

sådant brott mot lag eller författning såväl i Sverige som i den andra

staten, som kan föranleda förverkande av egendomen, överlämnas till tulleller

polismyndighet i sistnämnda stat om ej särskilda skäl annat föranleda.

Har beslaget ägt rum inom kontrollzon här i riket, må egendomen överlämnas

till myndighet i den andra staten om särskilda skäl därtill äro.

Har egendom med tillämpning av vad i första stycket sägs överlämnats

till myndighet i den andra staten, skall vad i svensk lag eller författning må

vara stadgat om skyldighet att ersätta värdet av sådan egendom icke äga

tillämpning.

11 §•

Den som i samband med verkställt eller tillämnat gränsöverskridande

gripits på svenskt område inom kontrollzon längs riksgränsen såsom skäligen

misstänkt för brott mot bestämmelse, som avses i 3 §, eller försök till

sådant brott må, om ej särskilda skäl däremot äro, omedelbart föras till

tull- eller polismyndighet i den andra staten, därest

han är okänd och undandrager sig att uppgiva namn och hemvist eller

anledning förekommer, att hans uppgift därom är osann;

han ej äger hemvist i Sverige eller i den andra staten och det skäligen kan

befaras, att han genom att begiva sig till en tredje stat undandrager sig lagföring

eller straff; eller

det i annat fall skäligen kan befaras, att han undandrager sig lagföring

eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar

sakens utredning.

Åtgärd, som avses i första stycket, må vidtagas mot den som ej äger hemvist

och medborgarskap i den andra staten endast om den andra staten förbundit

sig dels att icke utan medgivande av Konungen utlämna den miss
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

tänkte till tredje stat, dels ock att ej utan sådant medgivande låta den misstänkte

åtalas eller straffas för annat brott som begåtts före gripandet. Den

andra staten må dock i sådan förbindelse förbehålla sig att låta åtala eller

straffa för annat brott, där

fråga är om överträdelse av tullförfattningar; eller

den misstänkte själv inför domstol samtyckt därtill; eller

han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna den andra staten inom en

månad efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som må

hava ådömts honom för brott, varför han förts till den andra staten; eller

han återvänt till den andra staten, sedan han lämnat denna.

12 §.

Har någon med tillämpning av bestämmelser i den andra staten, motsvarande

stadgandena i 11 §, förts till svensk myndighet må han, därest han

ej äger hemvist och medborgarskap i Sverige, icke utan vederbörligt medgivande

av myndighet i den andra staten utlämnas till tredje stat, ej heller

utan sådant medgivande åtalas eller straffas för annat brott som begåtts

före gripandet, med mindre

fråga är om överträdelse av tullförfattningar; eller

den misstänkte själv inför domstol samtyckt därtill; eller

han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna Sverige inom en månad

efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som må hava

ådömts honom för brott, varför han förts till Sverige; eller

han återvänt till Sverige, sedan han lämnat landet.

13 §.

Vad som enligt 3—5, 10 och 11 §§ gäller inom kontrollzon skall äga tilllämpning

jämväl utanför sådan zon, när i anledning av smugglingsbrott

eller försök därtill den misstänkte förföljes utanför zonen i omedelbart samband

med gärningen.

14 §.

Konungen meddelar de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1959

5

överenskommelse mellan Sverige och Norge

angående gränstullsamarbete

Kungl. svenska regeringen och

kungl. norska regeringen,

vilka önska underlätta trafiken

mellan Sverige och Norge och vilka

i detta syfte önska förenkla tullkontrollen

å och tullklareringen av nämnda

trafik,

hava träffat följande överenskommelse

om gränstullsamarbete:

Artikel 1

De fördragsslutande staterna skola,

på sätt närmare anges i denna

överenskommelse, bedriva samarbete

i fråga om tullkontroll å och tullklarering

av trafiken mellan de båda staterna.

Sådant samarbete benämnes

gränstullsamarbete och skall äga rum

inom kontrollzon.

På vardera sidan om riksgränsen

mellan de båda staterna skall utmed

densamma ett femton kilometer brett

område utgöra kontrollzon.

Vardera staten äger i samråd med

den andra staten bestämma att även

annat område, inom vilket gränstullsamarbete

är önskvärt, skall utgöra

kontrollzon. Sådan kontrollzon kan

omfatta landsvägssträcka, järnvägssträcka

med ett eller flera stationsområden,

flygplats, farled eller hamnområde.

Vad enligt artiklarna 2, 3, 4 och 6

gäller inom kontrollzon skall äga giltighet

även utanför sådan zon, då fråga

är om smugglingsbrott och den

misstänkte förföljes i omedelbart

samband med förövandet av gärningen.

Artikel 2

Vardera statens tullbestämmelser,

in- och utförselbestämmelser samt

andra bestämmelser rörande trafiken,

vilkas efterlevnad tullväsendet har

att övervaka vid verksamhet, som om
-

Overenskomst mellom Norge og Sverige

om grensetollsamarbeid

Den kgl. norske og den kgl. svenske

regjering, som pnsker å lette trafikken

mellom Norge og Sverige og som

i denne hensikt pnsker å forenkle

tollkontrollen og tollklareringen av

nevnte trafikk, har inngått fölgende

overenskomst om grensetollsamarbeid:
-

År tikkel 1

De kontraherende stater skal samarbeide

om tollkontroll og tollklarering

av trafikken mellom de to land

på den måte som er nsermere anfprt

i denne overenskomst. Dette samarbeid

benevnes grensetollsamarbeid og

skal föregå innenfor kontrollsoner.

Et femten kilometer bredt område

på hver side av og langs med riksgrensen

mellom de to land skal danne

kontrollsoner.

Hver av statene kan etter samråd

med den annen stat bestemme åt også

annet område innenfor hvilket grensetollsamarbeid

er pnskelig skal danne

en kontrollsone. Denne kontrollsone

kan omfatte en vegstrekning,

jernbanestrekning, med et eller flere

stasjonsområder, flyplass, skipsled

eller havneområde.

De bestemmelser som ifplge artiklene

2, 3, 4 og 6 skal gjelde innenfor

en kontrollsone, skal også gjelde utenfor

en slik sone ved smuglingsovertredelser,

når den mistenkte forfplges

i umiddelbar sammenheng med foretakelsen

av gjerningen.

Artikkel 2

Hvert lands tollbestemmelser, innog

utfprselsbestemmelser og andre

bestemmelser vedrprende trafikken

som tollvesenet under ntfprelse av

den tjeneste som omfattes av grense
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

fattas av gränstullsamarbetet, skola

kunna tillämpas inom kontrollzon på

den andra statens territorium, då

tulltjänst utövas för den stat, i vilken

bestämmelserna utfärdats.

Vardera staten skall genom sin

centrala tullmyndighet i förväg meddela

motsvarande myndighet i den

andra staten vilka bestämmelser som

skola äga tillämpning, då tulltjänst

för dess räkning utövas på den andra

statens territorium. Bestämmelserna

skola finnas tillgängliga för allmänheten

vid alla de tullanstalter i kontrollzonerna,

som omfattas av gränstullsamarbetet.

Tvångsmedel i enlighet med endera

statens lagstiftning må på den

andra statens territorium blott användas

inom kontrollzon vid undersökning

i omedelbart samband med

smugglingsbrott eller försök till dylikt

brott.

Artikel 3

Vardera av de fördragsslutande staterna

åtager sig att låta sina tjänstemän

inom kontrollzoner på båda staternas

territorier utöva sådan tulltjänst

för den andra staten som omfattas

av gränstullsamarbetet.

Artikel fr

Vardera av de fördragsslutande staterna

åtager sig att inom kontrollzon

på sitt territorium tillåta den andra

statens tulltjänstemän att utöva sådan

tulltjänst för sin stat som omfattas

av gränstullsamarbetet.

För användande av tvångsmedel,

då tulltjänst för den ena staten utövas

på den andra statens territorium, må

handräckning av polis- eller eventuellt

militärmyndighet i sistnämnda

stat begäras.

Artikel 5

Om endera staten låter beslagtaga

egendom i fall, då båda staternas bestämmelser

överträtts, skall egendomen

överlämnas till vederbörande

myndighet i den stat, på vars territo
-

tollsamarbeidet skal overvåke overholdelsen

av, skal kunne anvendes

og håndheves innen kontrollsoner på

det annet lands territorium under ut0ving

av tolltjeneste for det land der

bestemmelsene er gitt.

Hver stat skal gjennom sin sentrale

tollmyndighet på forhånd meddele

den tilsvarende myndighet i det annet

land hvilke bestemmelser som skal få

anvendelse under utpving av dets tolltjeneste

på det annet lands område.

Bestemmelsene skal vaere tilgjengelig

for publikum på alla tollsteder og tollstasjoner

i de kontrollsoner som omfattes

av grensetollsamarbeidet.

Tvangsmidler i henhold til det ene

lands lovgivning kan bare anvendes

innen kontrollsonene på det annet

lands territorium ved underspkelser

i umiddelbar sammenheng med

smuglingsovertredelse eller forspk på

slik overtredelse.

År tikkel 3

Hver av de kontraherende stater

påtar seg å la sine tolltjenestemenn

utfpre slik tolltjeneste for det annet

land som omfattes av grensetollsamarbeidet

innen kontrollsoner på begge

lands territorier.

Ariikkel i

Hver av de kontraherende stater

påtar seg innen kontrollsoner på sitt

territorium å la det annet lands tolltjenestemenn

utföre slik tolltjeneste

for sitt land som omfattes av grensetollsamarbeidet.

Til iverksettelse av tvangsmidler

under utpvelse av det ene lands tolltjeneste

på det annet lands territorium,

kan det kreves bistånd av politi-

eller i tilfelle militsermyndighet i

sistnevnte land.

A rtikkel 5

Hvis en av de kontraherende stater

beslaglegger varer i tilfelle hvor begge

lands bestemmelser er overtrådt,

skal varene overleveres til vedkommende

myndighet i det land på hvis

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr ISO ar 19o9

rium beslaget verkställts, utan så är

att särskild omständighet annat föranleder.

Artikel 6

Den som i samband med verkställt

eller tillämnat gränsöverskridande

gripits inom kontrollzonen längs riksgränsen

på endera statens territorium

såsom skäligen misstänkt för brott

mot bestämmelse, som avses i artikel

2, första stycket, må, såvida ej särskilda

skäl däremot äro, omedelbart

föras till tull- eller polismyndighet i

den andra staten under förutsättning

1) att han är okänd och undandrager

sig att uppgiva namn och hemvist

eller det skäligen kan misstänkas, att

hans uppgift därom är osann, eller

2) att han ej äger hemvist i Sverige

eller i Norge och det skäligen kan befaras,

att han genom att begiva sig till

annan stat undandrager sig lagföring

och straff, eller

3) att det i annat fall med skäl

kan befaras, att han undandrager sig

lagföring och straff eller genom undanröjande

av bevis eller eljest försvårar

sakens utredning.

Vad angår brott, vilket begåtts före

överlämnandet, må den överlämnade

icke åtalas eller straffas för annat

sådant brott än överträdelse av bestämmelse

som avses i artikel 2, första

stycket, med mindre

1) särskilt medgivande lämnats av

den stat, där han gripits;

2) han själv inför domstol samtyckt

därtill;

3) han underlåtit att, oaktat hinder

ej mött, lämna landet inom en

månad efter rättegång och undergående

av straff eller annan påföljd som

må hava ådömts honom för brott som

föranlett överlämnandet; eller

4) han återvänt dit sedan han lämnat

landet.

Överlämnad person må ej utläm
-

territorium beslaget er foretatt, såfremt

ikke saerskilte omstendigheter

foranlediger annen fremgangsmåte.

Artikkel 6

Den som i förbindelse med iverksatt

eller tilsiktet iverksatt grenseoverskridelse

pågripes innen kontrollsonen

langs riksgrensen på det ene

lands territorium, fordi han med

skjellig grunn mistenkes for brudd

på bestemmelse nevnt i artikkel 2,

f0rste ledd, kan umiddelbart f0res til

det annet lands toll- eller politimyndighet,

såfremt det ikke föreligger

spesielle grunner mot det, under forutsetning

av

1. åt han er ukjent og unndrar seg

å oppgi namn og hjemsted eller det

er skjellig grunn til mistanke om åt

hans opplysninger herorn er usanne,

eller

2. åt han ikke har hjemsted i Norge

eller Sverige og det er skjellig grunn

til å frykte for åt han ved å begi seg

til et annet land vil unndra seg rettergang

og straff, eller

3. åt det ellers med skjellig grunn

kan antas åt han vil unndra seg rettergang

og straff eller ved unndragelse

av bevis eller på annen måte vil

vanskeliggj0re sakens utredning.

Hva angår lovbrudd som er blitt

begått f0r overleveringen, må den

overleverte ikke settes under straffeforf0lgning

eller straffes for annet

slikt lovbrudd enn overtredelse av de

bestemmelser som er nevnt i artikkel

2, fprste ledd, med mindre

1. sserskilt tillåtelse er gitt av det

land der han er pågrepet; eller

2. han selv i rettsm0te har samtykket

i det; eller

3. han har unnlatt å forlate landet

innen en måned etter rettergang og

tilendebringelse av straff eller annen

reaksjon som måtte vsere ilagt ham

for lovbrudd som har foranlediget

overleveringen, til tross for åt han

ikke er blitt hindret deri, eller

4. han har vendt tilbake til landet

etter åt han har forlatt det.

Den overleverte må ikke utleveres

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

nas till tredje stat med mindre den

stat där han gripits så medgivit.

Bestämmelserna i andra och tredje

styckena äga ej tillämpning å person,

som äger hemvist och medborgarskap

i den stat till vilken han överlämnats.

Artikel 7

Tjänsteman från den ena staten

skall, såvitt angår göromål som omfattas

av gränstullsamarbetet, på den

andra statens territorium i straffrättsligt

hänseende åtnjuta samma ämbetsskydd

som tjänsteman från sistnämnda

stat.

Artikel 8

Vardera av de fördragsslutande staterna

skall lämna den andra statens

centrala tullmyndighet uppgift å de

tjänstemän, som den vid varje tidpunkt

utsett att utöva sådan tulltjänst

för den andra staten som omfattas

av gränstullsamarbetet. För att kunna

utöva tulltjänst för den andra staten

skola dessa tjänstemän vara godkända

av vederbörande myndighet i

den staten.

I den mån tjänstemän från endera

staten hava att utöva tulltjänst för

den andra staten, äro de bundna av

instruktioner från vederbörande myndighet

i sistnämnda stat. Allmänna

instruktioner skola så vitt möjligt förmedlas

genom den centrala tullmyndigheten

i tjänstemännens egen stat.

Artikel 9

Vardera av de fördragsslutande staterna

förbinder sig att, därest någon

dess tjänsteman begår ämbetsbrott eller

tjänsteförseelse, då han har att utöva

tulltjänst för den andra staten,

beivra gärningen som om den begåtts,

då tjänstemannen haft att utöva tulltjänst

för sin egen stat. Vardera staten

avstår från att straffa tjänsteman

från den andra staten för motsvarande

brott eller förseelse.

Artikel 10

Vardera av de fördragsslutande

staterna är skyldig att ersätta skada,

til en tredje stat, med mindre den stat

hvor han er pågrepet, har gitt tillåtelse

til det.

Bestemmelsene i annet og tredje

ledd gjelder ikke person som har

hjemsted i og er statsborger av den

stat som han er overlevert til.

Artikkel 1

Tjenestemenn fra det ene land skal

under utfprelse av gjpremål som omfattes

av grensetollsamarbeidet, ha

samme beskyttelse etter reglene om

lovbrudd mot offentlig myndighet på

det annet lands territorium, som tjenestemenn

fra sistnevnte land.

A rtikkel 8

Hver av de kontraherende stater

skal gi det annet lands sentrale tollmyndighet

oppgave over de tjenestemenn

de til enhver tid har utsett til å

utf0re slik tolltjeneste for det annet

land som omfattes av grensetollsamarbeidet.

For å kunne utf0re tolltjeneste

for det annet land, må disse tjenestemenn

vaere godkjent av vedkommende

myndigheter i dette land.

I den utstrekning tjenestemenn fra

et av landene skal utfpre tolltjeneste

för det annet land, er de bundet av

instruksjoner fra vedkommende myndighet

i sistnevnte land. Generelle instruksjoner

skal så vidt mulig formidles

gjennom den sentrale tollmyndighet

i tjenestemennenes eget land.

Artikkel 9

Hver av de kontraherende stater

forplikter seg til, hvis noen av deres

tjenestemenn begår et lovbrudd i

tjenesten eller en disiplinaerforseelse

når de skal utfpre det annet lands

tolltjeneste, å påtale gjerningen som

om den var blitt begått i landets egen

tjeneste. Hver av statene skal avstå

fra å straffe det annet lands tjenestemenn

for tilsvarende lovbrudd eller

förseelse.

Artikkel 10

Hver av de kontraherende stater

forplikter seg til å erstatte skade som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

9

som någon av dess tjänstemän genom

uppsåtlig eller oaktsam handling

åsamkar den andra staten eller tredje

man, då han utövar tulltjänst för

den andra staten, i den mån tjänstemannen

enligt sin egen stats regler

skulle bliva ansvarig därför. Tulltjänstemannen

är själv icke ansvarig

gentemot den andra staten.

Artikel 11

överenskommelsen skall ratificeras

och ratifikationsinstrumenten skola

utväxlas i Stockholm senast den 31

december 1959.

överenskommelsen träder i kraft

den 1 januari 1960.

Vardera av de fördragsslutande staterna

kan uppsäga överenskommelsen

med en frist av två år.

Vardera av de fördragsslutande

staterna kan, efter samråd med den

andra staten i den mån så är möjligt,

utan iakttagande av den i föregående

stycke stadgade fristen sätta överenskommelsen

helt eller delvis ur kraft i

händelse av krig, krigsfara eller eljest

inträdda utomordentliga förhållanden.

Till bekräftelse härav hava nedanstående

befullmäktigade ombud undertecknat

denna överenskommelse

och försett den med sina sigill.

Som skedde i Oslo den 28 oktober

1959, i två exemplar, på norska och

svenska språken, vilka äga lika vitsord.

noen av deres tjenestemenn forvolder

det annet land eller tredjemann ved

en forsettlig eller uaktsom handling

under utfprelse av tolltjeneste for

det annet land i den utstrekning tjenestemennene

ifplge sitt eget lands

regler ville vsere ansvarig för tapet.

Tolltjenestemennene er ikke selv ansvarlige

overfor det annet land.

Aidikkel 11

Overenskomsten skal ratifiseres og

ratifikasjonsdokumentene skal utveksles

i Stockholm senest den 31.

desember 1959.

Overenskomsten trer i kraft den 1.

januar 1960.

Hver av de kontraherende stater

kan oppsi overenskomsten med en

frist av to år.

Hver av de kontraherende stater

kan etter samråd med den annan stat

i den utstrekning det er mulig, uten

iakttakelse av den i forrige ledd fastsatte

frist, sette overenskomsten helt

eller delvis ut av kraft i tilfelle krig,

krigsfara eller ellers under ekstraordinsere

omstendigheter.

Til bekreftelse herav har nedenstående,

som er befullmektiget til det,

undertegnet denne overenskomst og

försynt den med sine segl.

Som skjedde i Oslo, den 28. oktober

1959, i to eksemplarer på norsk og på

svensk språk, som begge har lik gyldighet.

Rolf Edberg

(L. S.)

Halvard Lanqe

(L. S.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 juni 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om g r åns tullsam ar b ete

mellan Sverige och Norge, m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

Vid Nordiska rådets session i Köpenhamn år 1956 antogs på norskt förslag

en rekommendation (nr 6) till Sveriges och Norges regeringar att undersöka

möjligheterna att utöva tull- och passkontroll vid gemensamma tullstationer

och/eller med gemensam personal. Under hänvisning härtill hemställde

generaltullstyrelsen hos Kungl. Maj :t om bemyndigande att i samråd

med den norska centrala tullmyndigheten anordna prov med samverkan

mellan svenska och norska tullstationer. Bemyndigandet gavs den 8

mars 1957.

Med stöd av bemyndigandet påbörjades den 2 maj 1957 prov med samverkan

i fråga om tull- och passkontroll vid tre mellanriksvägar. Nya provetapper

igångsattes den 1 december 1957 och den 1 april 1958. Den 1 oktober

1958 utvidgades proven så att de utefter hela gränsen i fråga om göromålens

fördelning mellan svensk och norsk personal numera i stort sett

överensstämmer med de tillämnade slutliga formerna för samarbetet. Proven

omfattade till den 1 maj 1958 såväl tullkontroll som i viss mån även

passkontroll, men efter genomförandet sistnämnda dag av fullständig passfrihet

vid Nordens innergränser har de kunnat inriktas helt på tullgöromålen.

För närvarande pågår prov således vid alla svensk-norska mellanriksvägar.

Alltefter trafikens art och storlek har olika alternativ utformats, och proven

bedrives i enlighet med anvisningar som utfärdats av generaltullstyrelsen

i samråd med den norska centrala tullmyndigheten (numera tolldirektoratet).

De olika alternativen är från allmänhetens synpunkt ensartade:

vid gränspasserandet behöver endast ett uppehåll göras för tullkontroll och

därvid ombesörjes i ett sammanhang utklareringen ur det ena och inklare
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO år 1959

ringen i det andra landet. Olikheterna framträder i tullpersonalens tjänstgöring.

Ett av alternativen innebär att två tullstationer fungerar

samtidigt, en i vartdera landet, att vardera tullstationen är bemannad med

enbart personal från det egna landet, i vissa fall förstärkt med någon tjänsteman

från grannlandet, att vardera tullstationen expedierar blott trafiken

till det egna landet och att personalens befattning med grannlandets tullbestämmelser

i stort sett inskränker sig till vad som gäller trafik ut ur detta

land. Ett andra alternativ skiljer sig från nyss nämnda endast så

till vida, att båda ländernas tjänstemän har gemensam expeditionslokal. De

nu nämnda båda alternativen användes vid blott sex mellanriksvägar, vilka

emellertid sammanlagt förmedlar en stor del — år 1957 drygt 60 procent —

av fordonstrafiken mellan Sverige och Norge. Enligt ett tredje alternativ

klareras trafiken i båda riktningarna av endast ettdera landets

personal, som därvid tillämpar sitt eget lands och grannlandets tullförfattningar

rörande både in- och utgående trafik. Detta alternativ beräknas bli

använt vid flertalet mellanriksvägar, vilka dock var för sig har relativt

ringa trafik.

Nordiska rådets rekommendation torde i första hand ha tagit sikte på en

samverkan i fråga om expediering av resandetrafiken. Vid de pågående proven

utföres emellertid även ifrågakoinmande klareringar av kommersiell

trafik i viss omfattning av ettdera landets tjänstemän för det andra landets

räkning. Givetvis är svårigheterna för personalen att tillägna sig grannlandets

författningar på detta område större än då det gäller de förhållandevis

enkla bestämmelserna om resandes effekter. En betydande del av svårigheterna

torde emellertid ha undanröjts i och med att i de båda länderna

den 1 januari 1959 införts nya tulltaxor, uppställda på grundval av den s. k.

Brysselnomenklaturen. Vidare är rätten att få handelsvaror klarerade vid

tullstationer begränsad. Dessutom går den kommersiella trafiken till allra

största delen på de mellanriksvägar, beträffande vilka samarbetet är avsett

att slutligt genomföras enligt något av de båda alternativen med samtidigt

tjänstgörande svensk och norsk personal. Vid dessa vägar kommer, såsom

nyss framhållits, personalens befattning med grannlandets bestämmelser att

i huvudsak inskränkas till vad som rör utförseln, varjämte goda möjligheter

finns till rådfrågning de båda ländernas tjänstemän emellan.

Den personalgrupp, som förrättar göromålen vid tullstationerna, på svensk

sida gränsbevakningspersonalen, handhar även tullverkets allmänna uppsikt

i gränstrakterna. Prov med samarbete i fråga om denna del av verksamheten

har hittills ägt rum endast i mycket ringa omfattning, närmast

därför att det i avsaknad av särskild lagstiftning ej är möjligt att tillämpa

det ena landets smuggellagstiftning inom det andra landets gränser.

En resandekontroll, i princip helt likartad med den som bedrives vid tullstationerna,

äger rum å järnvägslinjerna mellan Sverige och Norge och ombesörjes

för svenskt vidkommande av personal tillhörande lokaltullförvaltningen.

En viss samverkan härvidlag har ägt rum redan tidigare. Sedan

gammalt har nämligen tullkontrollen å vissa personförande bantåg, in
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr i80 år 1959

kommande till ettdera landet, brukat påbörjas medan tåget ännu framföres

på grannlandets territorium, varvid det dock vid upptäckt av smugglingsförsök

fått anstå med beslag o. dyl., tills riksgränsen passerats. Goda

förutsättningar finns för en rationalisering, innebärande alt å bantåg tjänstgörande

tullpersonal från ettdera landet vid kontrollen tillämpar också

grannlandets bestämmelser. Generaltullstyrelsen har också den 1 juni 1958

i samråd med tolldirektoratet igångsatt prov med sådan gemensam tullkontroll.

Erfarenheterna av proven har varit genomgående goda. Efter samråd med

tolldirektoratet har generaltullstyrelsen därför tagit initiativ till åtgärder för

ett slutligt genomförande av samarbetet.

Sålunda har generaltullstyrelsen i skrivelse den 21 november 1958 hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte vidtaga de ågärder som på svensk sida erfordras

dels för att den 1 juli 1959 genomföra ett gränstullsamarbete med

Norge, dels ock för att möjliggöra ett framtida samarbete på området

med andra länder. Vid skrivelsen har fogats

1) utkast till konvention mellan Sverige och Norge om gränstullsamarbete

(betecknat »samarbetsavtalet»; utkastet upprättat i samråd med tolldirektoratet)

samt

2) utkast till lag angående gränstullsamarbete med annan stat (betecknat

»samarbetslagen») jämte särskilda motiveringar därtill.

över generaltullstyrelsens förslag har efter remiss yttranden avgivits av

riksåklagarämbetet, chefen för försvarsstaben, hovrätten för Nedre Norrland,

länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs,

Jämtlands och Norrbottens län, utredningen angående översyn

av lagstiftningen rörande straff för olovlig införsel och utförsel av varor

samt Svenska tullmannaförbundet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har såsom eget utlåtande åberopat

ett av landsfogden i länet avgivet yttrande samt bifogat yttranden

från landsfiskalerna i Strömstads och Tanums distrikt. Länsstyrelserna i

Värmlands, Kopparbergs och Norrbottens län har envar bifogat yttrande

från landsfogden i länet, varjämte länsstyrelsen i Kopparbergs län tilllika

överlämnat yttranden från landsfiskalerna i Särna och Lima distrikt

samt länsstyrelsen i Norrbottens län ett utlåtande från landsfiskalen i Kiruna

distrikt.

Sedan förenämnda utkast till samarbetsavtal ingivits, har överenskommits

om vissa justeringar i avtalstexten. I anslutning härtill har generaltullstyrelsen

till Kungl. Maj:t den 21 maj 1959 inkommit med ett nytt förslag till

överenskommelse mellan Sverige och Norge angående gränstullsamarbete.

Förslaget, vilket såsom Bilaga 11 torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta

ärende, innehåller i förhållande till det förut överlämnade utkastet till

konvention vissa ändringar, huvudsakligen av formell beskaffenhet. Där
1

Förslaget till överenskommelse har här uteslutits. Den svenska texten till den vid propositionen

fogade överenskommelsen överensstämmer med förslaget utom därutinnan att ratifikationsortens

namn införts i artikel It samt att, sedan datering och underskrift verkställts, uppgift

därom införts.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1959

13

jämte har den avsedda dagen för överenskommelsens ikraftträdande framflyttats

till den 1 januari 1960.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga fråga om överenskommelse

mellan Sverige och Norge angående gränstullsamarbete ävensom

den ifrågavarande lagstiftningsfrågan.

Det av generaltullstyrelsen upprättade lagutkastet torde såsom Bihang få

fogas till detta protokoll.

II. Generaltullstyrelsens förslag

Generaltullstyrelsens förslag innebär, att samverkan skall kunna äga rum

i fråga om tullkontroll och tullklarering av trafik mellan Sverige och annat

land. Förslaget förutsätter, att vartdera landets bestämmelser skall kunna i

viss utsträckning tillämpas på det andra landets territorium samt att vartdera

landets tullväsen skall ha vissa befogenheter i det andra landet. Härför

erfordras, på svensk sida, särskild lagstiftning. Den föreslagna lagen är

närmast avsedd att få tillämpning beträffande tullsamarbetet med Norge.

Då emellertid tullsamarbete framdeles kan komma att inledas även med

de andra grannländerna har lagen utformats såsom en fullmaktslag, vars

bestämmelser — efter avtal med annat land — helt eller delvis kan sättas

i kraft i förhållande till det landet genom beslut i administrativ ordning.

Det avsedda tullsamarbetet kännetecknas av att det innebär befattning

med trafik över riksgränsen. För att utmärka vad samarbetet sålunda åsyftar

har beteckningen gränstullsamarbete ansetts lämplig.

Generaltullstyrelsen framhåller inledningsvis, att tanken på ett svensknorskt

tullsamarbete icke är ny. Sålunda upptogs år 1937 en fråga om gemensamma

svensk-norska tullflygplatser i gränstrakterna, varvid en i saken

gjord principutredning av den norske professorn F. Castberg gav vid

handen, att ett dylikt samgående ej behövde möta stats- eller folkrätlsliga

hinder. Genom Kungl. Maj :ts beslut den 30 september 1938 anbefalldes undersökningar

i saken. Dessa ledde ej till positivt beslut, vilket torde ha berott

på att både den tekniska och den politiska utvecklingen tog annan vändning

än som förutsatts. På hösten 1949 framställdes i den svenska riksdagen

en interpellation angående möjligheterna till svensk-norskt samarbete beträffande

vissa byggnadsfrågor vid Svinesundstullen. Vid den angivna tidpunkten

planerades tullstationsbyggen på båda sidor om Svinesundsbron,

och interpellanten ifrågasatte bl. a., huruvida icke gemensamma lokaler

kunde anordnas såväl där som annorstädes vid gränsen. I sitt svar på interpellationen

uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet att förutsättningar

i angivet hänseende då icke syntes vara för handen. Det framhölls

emellertid, att ändrade förutsättningar kunde bringa frågorna i ett

nytt läge och att saken därvid skulle tagas till förnyat övervägande.

Nämnas kan att en samverkan av innebörd, att ett lands tullpersonal för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

rättar kontroll- och klareringsgöromål på ett annat lands territorium, även

förekommer utanför Skandinavien. Sålunda har gemensamma tullstationer

upprättats vid Beneluxländernas inbördes gränser, så att trafiken behöver

göra endast ett uppehåll för tullkontroll. Vid dessa s. k. bureaux internationaux

har dock vartdera landets tullpersonal att tillämpa blott sitt eget

lands författningar. Motsvarande anordning förekommer även vid gränsen

mellan Italien och Schweiz samt vid gränsen mellan Tjeckoslovakien och

Ungern.

I sin skrivelse utvecklar generaltullstyrelsen närmare förutsättningarna

för genomförandet av ett gränstullsamarbete i första hand med Norge. De

frågor, som därvid behandlas, kan sammanfattningsvis anges vara följande:

gränstullsamarbetets omfattning, upprättandet av kontrollzoner, tillämpligheten

av ett lands bestämmelser inom det andra landets gränser, tullpersonalens

åligganden och befogenheter, dess ämbetsskydd samt dess lydnadsoch

ansvarsförhållanden i anledning av gränstullsamarbetet. Därjämte berör

styrelsen också de möjligheter till personalbesparingar, som föranledes

av samarbetet.

Gränstullsamarbetets omfattning

Generaltullstyrelsen erinrar om att de pågående proven vid landgränsen

mot Norge omfattar samverkan icke endast beträffande resandetrafiken

utan även i viss utsträckning rörande den kommersiella trafiken.

Samarbete bedrives vidare både i fråga om landsvägstrafiken och

järnvägstrafiken. Enligt styrelsens uppfattning har det genom proven styrkts

vara möjligt att låta samarbetet omfatta även göromål, avseende den kommersiella

trafiken, utan att nödig säkerhet äventyras. Att ge samarbetet

denna omfattning är också, framhåller styrelsen vidare, behövligt om de

eljest vunna möjligheterna till personalbesparingar skall kunna helt utnyttjas.

Jämväl tullverkets allmänna uppsikt i gränstrakterna

är, uttalar styrelsen, en kontrolluppgift, i princip likartad med vad som förekommer

vid tullstationerna. Det är därför enligt styrelsens mening väl genomförbart

— och för det fulla utnyttjandet av besparingsmöjligheterna behövligt

— att också denna tullverkets allmänna uppsikt ingår i samarbetet.

Trafik med smärre båtar mellan orter, belägna på ömse sidor om riksgränsen

i dess sträckning från Treriksröset till en punkt något väster om Svinesund,

är författningsenligt att anse som landtrafik, och tullverkets därav föranledda

göromål skulle omfattas av gränstullsamarbetet. Vad beträffar annan

trafik än den nu nämnda, nämligen trafik med större båtar i gränstrakterna,

trafik med fartyg mellan annorstädes belägna svenska och norska orter ävensom

flygtrafik har prov icke förekommit. Det torde emellertid, framhåller

generaltullstyrelsen, kunna förutsättas att framdeles ett samarbete kan

etableras även beträffande dylik trafik, ungefärligen motsvarande det som

planerats för landsvägs- och järnvägstrafiken.

Sådan av nationella säkerhetshänsyn påkallad verksamhet, som åligger

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1959

15

tullverkets personal enligt gränsövervakningskungörelsen den 20 oktober

1944 (nr 728), anser generaltullstyrelsen lämpligen ej böra omfattas av

gränstullsamarbetet. Ej heller bör i detta ingå den tillsyn, som åvilar tullpersonal

enligt kungörelsen den 20 maj 1955 (nr 275) angående skyldighet

för befattningshavare vid tullverkets kust- och gränsbevakning att utöva

jakt och fisketillsyn m. in.

Från angivna utgångspunkter föreslår generaltullstyrelsen i samråd med

tolldirektoratet att det slutliga genomförandet av gränstullsamarbetet med

Norge sker den 1 januari 1960, såvitt avser gränsbevakningspersonalens tullstationstjänst

och allmänna uppsikt samt kontrollen och klareringen av

järnvägstrafik. Till frågan om ett samarbete beträffande annan fartygstrafik

än egentlig gränstrafik samt flygtrafik säger sig styrelsen vilja återkomma

i annat sammanhang.

Upprättandet av kontrollzoner

För gränstullsamarbetet med Norge är det behövligt, framhåller generaltullstyrelsen,

att vartdera landet på sitt territorium avgränsar ett eller flera

områden, inom vilka gränstullsamarbetet skall bedrivas.

Dessa områden föreslås få beteckningen kontrollzoner. I vartdera

landet fastställes i och med att samarbetsavtalet ingås en längs riksgränsen

löpande zon, avsedd närmast för den allmänna uppsikten i gränstrakterna

men användbar även för samarbetet i fråga om tullkontroll å och

tullklarering av landsvägs-, järnvägs och annan trafik, i den mån kontrollställena

därför ligger inom zonen. Vardera zonens bredd fastställes genom

avtalet till femton kilometer, varigenom ernås att tullstationerna vid

samtliga nuvarande mellanriksvägar kommer att ligga inom zonen. Särskilda

kontrollzoner — anslutna till eller fristående från zonen längs riksgränsen

— upprättas i mån av behov. Dessa zoner, som på svensk sida

fastställes av Kungl. Maj :t, avses skola omfatta endast tullverkets kontrollställen

samt, i vissa fall, därtill anknutna trafikledssträckor. För samarbetet

i avseende å järnvägstrafik erfordras på svensk sida fyra zoner av

detta slag, omfattande vissa järnvägssträckor jämte tillhörande stationsområden

utanför zonen längs riksgränsen, nämligen vid järnvägslinjerna

Göteborg—Kornsjö, Karlstad—Charlottenberg, Östersund—Storlien samt Kiruna—Riksgränsen.

I den mån samarbetet utvidgas till flyg- och annan fartygstrafik

än egentlig gränstrafik, kommer särskilda kontrollzoner att behöva

upprättas, omfattande tullflygplatser, farleder och hamnområden.

Otänkbart är icke, påpekar styrelsen, att enstaka särskilda kontrollzoner

för landsvägstrafik kan komma att erfordras med hänsyn till framtida väganläggningar

över svensk-norska gränsen i de glest bebyggda trakterna i

norr. —• Generaltullstyrelsen framhåller vidare, att kontrollzoner torde bli

behövliga även i den mån gränstullsamarbete inledes med annat land än

Norge. Vid ett motsvarande samarbete med Finland torde emellertid zonbredden

kunna göras betydligt mindre.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

Tillämpligheten av ett lands bestämmelser inom det andra landets gränser

En av grundförutsättningarna för gränstullsamarbetet är, framhåller generaltullstyrelsen,

att vartdera landets ifrågakommande bestämmelser får

tillämpas inom kontrollzon på medpartens territorium. De bestämmelser

som därvid kommer i fråga är tullbestämmelser, in- och utförselbestämmelser

samt övriga bestämmelser, vilkas efterlevnad tullverket har att

övervaka. Användning av bestämmelserna på grannlandets territorium påkallas

blott i den mån så erfordras för samarbetet, d. v. s. för att tullverkets

kontroll- och klareringsåtgärder skall kunna behörigen utföras därstädes

och för att där begångna brott skall kunna beivras. För att åtgärder

med tillämpning av svenska bestämmelser skall kunna med behörig verkan

utföras på den med Sverige samarbetande statens territorium fordras -—

förutom av den andra staten lämnat tillstånd —■ att bestämmelsernas tilllämplighet

utvidgas genom svensk lag.

Att bestämmelserna får på grannlandets område äga tillämpning i den

mån så erfordras för samarbetet, innebär att de skall tillämpas blott då

fråga är om trafik — tillämnad eller verkställd — över riksgränsen. Exempelvis

skall den svenska tulltaxans tillämplighet inom norsk kontrollzon

innebära, att taxeenlig tull kan vid norskt kontrollställe uttagas för varor,

avsedda att föras över riksgränsen till Sverige, men icke för varor, som

från det övriga Norge föres till den norska kontrollzonen för att stanna där.

Likaså skall tillämpligheten av ett svenskt importförbud göra det möjligt

att vid kontrollställe inom norsk zon förhindra tillämnad införsel av en

importförbjuden vara till Sverige, men förbudet skall icke hindra att varan

forslas till den norska kontrollzonen från Norge i övrigt. Tillämpligheten

av ett svenskt exportförbud innebär i enlighet härmed, att tullväsendets av

förbudet påkallade åtgärder kan vidtagas inom norsk kontrollzon, således

efter det att varan passerat riksgränsen. Norsk kontrollzon är i förevarande

hänseenden att likställa med svenskt tullområde.

En genomgående strävan vid utarbetandet av förslagen har varit, understryker

generaltullstyrelsen, att icke mer än nödvändigt ändra förhållandet

mellan allmänheten och tullväsendet. Utvidgningen av bestämmelsernas

tillämplighet kommer ej att i princip ändra något i riksgränsens egenskap

av tullgräns. Vad angår samarbetet med Norge skall emellertid gälla, att

vid mellanriksvägarnas tullstationer — där trafik i riktning mot eller från

riksgränsen kan förutsättas stå i samband med tillämnat eller verkställt

gränsöverskridande — tullgränsen kommer att i praktiken gå vid tullstationerna.

För det fall att tullkontrollen å en mellanriksväg utövas vid norsk

tullstation, är det sålunda icke avsett att utförselbrott skall behöva anses

föreligga, därest en från Sverige kommande trafikant vid tullstationen uppvisar

varor, som han medfört i god tro men som tullstationen finner vara

underkastade svenskt utförselförbud, lika litet som vid hittillsvarande ordning

införselbrott behöver föreligga i fall, då en till Sverige inresande trafikant

vid en långt innanför riksgränsen belägen svensk tullstation i vederbörlig

ordning uppvisar en vara, som vid tullkontrollen befinnes falla un
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1959

der svenskt införselförbud. För den allmänhet, som ej avser att olovligen

föra gods över riksgränsen, blir den nya ordningen praktiskt taget icke

märkbar såvitt gäller färder och transporter, som stannar inom det egna

landet, och vid trafik över gränsen blir den nya ordningens enda verkan

den, att blott ett uppehåll för tullkontroll behöver göras.

Vad den illegala trafiken beträffar har enligt generaltullstyrelsens förslag

förutsatts, att ett vid norsk tullstation — eller eljest inom norsk kontrollzon

— upptäckt och hindrat försök att smuggla in varor i Sverige skall

kunna beivras enligt svensk lag, oaktat försöket hindrades innan svenskt

territorium nåtts, liksom enligt hittillsvarande ordning ett vid svensk tullstation

upptäckt försök till olovlig utförsel ur Sverige kan straffas, oaktat

riksgränsen ej nåtts. Ett motsvarande resonemang kan föras i fråga om

trafiken med bantåg, för vilkas passagerare tullgränsen kommer att ligga,

där tåget befinner sig vid det tillfälle, då tullkontrollen utövas. Generaltullstyrelsen

anför härom följande.

1 fråga om utförselbrott torde ej någon tvekan behöva råda om att en på

annan stats territorium upptäckt smuggling blir straffbar enligt svensk

lag. Brottet har nämligen ägt rum redan inom riket i samband med det

gränsöverskridande, varigenom det fullbordades. Men även beträffande ett

införselbrott torde svensk lag ha behörighet, utan hinder av att brottet

redan på försöksstadiet hejdats och upptäckts i en främmande stat. Enligt

vad i 1 kap. 1 § andra stycket strafflagen sägs får nämligen ett försöksbrott

anses vara begånget i Sverige, ej blott om försökshandlingen utförts

här i riket eller fått en omedelbar verkan härstädes utan även om ingen

verkan inträtt men det tillämnade brottets omedelbara verkan enligt den

brottsliges uppsåt skulle ha inträffat här. Det har därför ansetts vara obehövligt

att i samarbetslagen särskilt angiva, att ett mot Sverige riktat men

på den andra statens territorium upptäckt och hindrat smuggelförsök kan

upptagas till bestraffning enligt svensk lag. För det fall, att ett mot Sverige

riktat smugglingsförsök på den andra statens territorium begåtts av en

utlänning, som sedermera anträffas inom riket, har i enlighet härmed

förutsatts, att särskilt åtalslov enligt 1 kap. 2 § nu gällande strafflag ej

skall erfordras.

För den illegala trafiken kommer gränstullsamarbetet, framhåller generaltullstyrelsen

vidare, att innebära vissa skärpningar. Sålunda kommer den

som lyckats genomföra en utsmuggling ur ettdera landet att med tillämpning

av det landets bestämmelser kunna underkastas tullkontroll även efter överskridandet

av riksgränsen. På motsvarande sätt blir en person, som försöker

en insmuggling till ettdera landet, redan före gränsöverskridandet

utsatt för risken att underkastas det landets kontrollåtgärder. Härtill kommer

att en smugglare, som på ettdera landets territorium förföljes av tullpersonal,

icke såsom nu är förhållandet kan göra sig fri förföljarna enbart

genom att passera riksgränsen. Enligt gällande svenska och norska importoch

exportförbudsbestämmelser är ej sällan ett in- eller utförselbrott mot

ettdera landet förbundet med ett ut- eller införselbrott mot det andra. Med

nuvarande ordning inträffar ofta, att ett i ettdera landet upptäckt sådant

brott icke blir känt för tullmyndigheterna i grannlandet och därför

2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr ISO

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:Is proposition nr ISO år W59

beivras endast i det förstnämnda landet. Vid genomförandet av det nya

systemet kommer de båda brotten att upptäckas vid en och samma kontroll

och rapporteras för beivran till båda ländernas vederbörande myndigheter.

Mot en beivran i båda länderna kan enligt styrelsens mening i och

för sig icke göras någon erinran; förhållandet torde i ökad mån bidraga

till att avskräcka från smuggling. Emellertid kan det, uttalar styrelsen, med

hänsyn till gränstullsamarbetet möjligen te sig mera tilltalande att »dubbelbrottet»

åtminstone i lindrigare fall beivras i endast ett av länderna. I bagatellfall

torde redan med nu gällande lagstiftning bestraffning i båda länderna

kunna undvikas genom utnyttjande av möjligheten till åtalseftergift, på

svensk sida enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken.

I samband härmed berör generaltullstyrelsen frågan om förfarandet med

egendom, som beslagtagits i fall, då båda ländernas bestämmelser överträtts

och dessa möjliggör beslag. Styrelsen anför härom följande.

Eftersom utförselbrottet är det primära i förhållande till införselbrottet,

vore det måhända principiellt riktigast att i dylika fall låta beslaget ske till

förmån för det land, vars utförselbestämmelser överträtts. Emellertid förskyller

ofta införselbrottet strängare straff än utförselbrottet, vilket kan

motivera, att beslaget bör anses verkställt på grund av införselbrottet. En

tredje metod, som verkar mer mekaniskt och därför kan förutsättas bli

lättare att tillämpa, innebär, att beslaget göres till förmån för det land, på vars

territorium beslaget skett. Vid de svensk-norska överläggningar, som föregått

upprättandet av avtals- och författningsförslagen, har företräde givits åt

sistnämnda metod, dock med undantagsmöjligheter i särskilda fall. Här avsedda

särskilda fall kunna tänkas föreligga exempelvis då valuta, som smugglats

ut ur ettdera landet, beslagtages på det andra landets territorium.

Den enskilde smugglarens intresse beröres föga, vare sig smuggelgodset

tages i beslag för det ena eller för det andra landets räkning. För så vitt

åtal anställes i båda länderna, uppkommer emellertid frågan, huruvida

det land, som avstått från den beslagtagna egendomen, ändock skall förklara

egendomen förverkad. Dylika fall av dubbelt förverkande torde enligt hittillsvarande

ordning ha förekommit, om än mera sällan. Enligt i Sverige

gällande lagstiftning — exempelvis enligt 8 § lagen om straff för olovlig

varuinförsel och 4 § lagen om straff för olovlig varuutförsel — har den som

dömts för smuggling att ersätta förverkad egendoms värde, om egendomen

»förskingrats» eller om den »ej kan tillrättaskaffas». Vid utarbetandet av nu

föreliggande avtals- och författningsutkast har emellertid förutsatts, att någon

dylik ersättning ej skall behöva utgivas i fall, då den beslagtagna egendomen

visserligen kunnat förklaras förverkad enligt svensk lagstiftning men

på grund av brott mot norsk bestämmelse överlämnats till myndighet i Norge

och förklarats förverkad därstädes. Den omständigheten, att beslagtagen

egendom av ettdera landet lagenligt avstås till det andra, torde nämligen ej

kunna anses innebära, att smugglaren förskingrat egendomen eller genom

någon sin åtgärd vållat, att egendomen ej kan tillrättaskaffas.

Särskilt påtaglig blir — framhåller generaltullstyrelsen — angelägenheten

att bevara nu rådande rättsförhållande mellan allmänhet och tullväsen i fråga

om användning av tvångsmedel vid smugglingsfall: att för

förhör kvarhålla eller till förhör medtaga en misstänkt, att verkställa gri
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO år 1959

pande av en misstänkt, att företaga kroppsvisitation och husrannsakan samt

att göra beslag. Rätt att använda det ena landets tvångsmedel inom kontrollzon

på det andra landets territorium torde i princip, fortsätter styrelsen, föreligga

redan enligt huvudstadgandet om tillämpligheten av det ena landets bestämmelser

inom kontrollzon på det andras territorium. En sådan befogenhet är

också nödvändig, exempelvis för att beslag för det ena landets räkning skall

kunna göras på det andra landets område. Emellertid har det funnits lämpligt

att genom särskilt stadgande låta rätten att använda tvångsmedel inskränkas

till fall, då fråga är om undersökning i omedelbart samband med

smugglingsbrott. Dylika omedelbara ingripanden för det ena landets räkning

på det andra landets territorium har ansetts ej kunna stöta rättskänslan.

Däremot skulle onödig irritation uppstå, för den händelse tvångsmedlen

skulle få på grannlandets territorium användas även i efterhand utan

att undersökningen göres i omedelbart samband med upptäckten av ett

brott. Även en sålunda begränsad rätt att använda tvångsmedel på grannlandets

område kan emellertid, fortsätter styrelsen, i viss mån rubba det

rättsförhållande mellan tullväsen och allmänhet som råder på vardera sidan

riksgränsen och som det ansetts önskvärt att i möjligaste mån upprätthålla.

Ytterligare en inskränkning i rätten att använda tvångsmedel har därför

befunnits påkallad. Generaltull styrel sen anför härom följande.

De svenska och norska bestämmelserna om tvångsmedel äro nämligen,

ehuru i stort sett lika, på vissa punkter avvikande från varandra. De viktigaste

olikheterna ligga däri, att tullpersonal enligt de svenska bestämmelserna

i visst avseende har större befogenhet att göra husrannsakan än enligt

de norska, varjämte de svenska reglerna, men ej de norska, anses ge

tullpersonalen rätt att under tjänstutövning bära och bruka skjutvapen.

Ä andra sidan äro de norska föreskrifterna, att kroppsvisitation av kvinna

bör företagas endast av kvinna, något mindre ovillkorligt utformade än de

svenska. Även då det gäller att gripa en misstänkt föreligga skiljaktigheter,

som ej äro helt oväsentliga. Det har ansetts principiellt riktigt och för rättskänslan

minst stötande att införa en regel, enligt vilken användning av ettdera

landets tvångsmedel på grannlandels territorium får ske blott inom ramen

för de befogenheter, som det senare landets lagstiftning tillerkänner tullpersonal.

Regeln borde helst ha kommit till uttryck redan i samarbetsavtalet.

Emellertid har en begränsning av dylikt slag ansetts strida mot en på

norsk sida till ett grundlagsstadgande knuten princip, enligt vilken norska

instruktioner för tjänstutövningen alltid skola iakttagas, då norska göromål

utföras. Frågan har lösts så, att vartdera landet visserligen genom samarbetsavtalet

får rätt att i omedelbara fall använda sina tvångsmedel inom

kontrollzon i grannlandet utan inskränkning men genom nationella föreskrifter

instruerar sin tullpersonal att inom sådan zon icke gå utöver ramen

för de befogenheter, som enligt grannlandets lagstiftning tillkomma tullpersonal.

I detta sammanhang berör generaltullstyrelsen en särskild fråga om allmänhetens

rättsskydd som kan uppstå i vissa smugglingsfall. Efter genomförandet

av tullsamarbetet kommer kontroll för vartdera landets räkning att

vid, i princip, varannan mellanriksväg utövas på grannlandets territorium.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1059

För vissa rättsliga åtgärder erfordras då att över riksgränse n föra

gärningsmannen till det land, mot vars bestämmelser han förbrutit sig. Generaltullstyrelsen

utvecklar frågan på följande sätt.

I fråga om befogenhet gentemot en för smugglingsbrott misstänkt person

är i Sverige en tulltjänsteman jämställd med polisman, vilket innebär, att

han i den män förutsättning därför föreligger enligt rättegångsbalken kan

medtaga den misstänkte till förhör, kvarhålla honom viss tid och gripa honom.

I Norge är tullpersonalens rätt att gripa en misstänkt så till vida begränsad,

att den gäller blott då polisman ej är tillstädes, men å andra sidan

kan en person, som med skäl misstänkes för tullöverträdelse, av tulltjänstemannen

gripas även i fall, då överträdelsen är bagatellartad. Olikheterna

torde närmast sammanhänga med att den svenske tulltjänstemannen har

befogenhet att inleda och i vissa fall även slutföra undersökning i saken,

medan däremot — åtminstone i princip — hans norske kollega har att, så

snart någon är skäligen misstänkt för en tullöverträdelse, överlämna den

misstänkte till polismyndighet, som därefter övertar undersökningen i saken.

Den på svenska sidan tillämpade ordningen innebär i stort sett, att tulltjänstemannen

förhör den misstänkte i fråga om hans person, resa och

medförda effekter, hör ifrågakommande vittnen och söker få fram ett erkännande

av brottet. Erkänner gärningsmannen, uppmanas han att teckna

erkännandet skriftligt och lämna fullmakt för tjänstemannen (eller den

som denne sätter i sitt ställe) att mottaga stämning och företräda honom

inför rätta, varjämte gärningsmannen upplyses om möjligheten att förskottsvis

erlägga ett belopp, avsett att motsvara blivande bötessumma. Härefter

har tulltjänstemannen — som i andra fall än av enkel beskaffenhet

skall taga kontakt med vederbörande åklagare — att, frånsett enstaka undantagsfall,

släppa den misstänkte. För det fall att denne, utan att ha tecknat

erkännande och fullmakt av ovan angivet slag, beger sig utom riket och ej

kan nås med stämning, saknas möjlighet att döma honom för brottet, och

även i de fall, då den misstänkte kunnat i utlandet nås med stämning och

kallelse till huvudförhandling men vägrar att inställa sig inför svensk domstol,

torde det i praktiken vara förenat med stora svårigheter att få honom

tälld vid svensk domstol. På norska sidan torde polismyndighetens omedelbara

förundersökningsåtgärder i stort sett motsvara de ovan angivna svenska.

Därjämte har polismyndigheten möjlighet att i ett sammanhang slutföra

hela det rättsliga förfarandet i saken genom strafföreläggande.

Efter genomförandet av gränstullsamarbetet med Norge kommer den omständigheten,

att tullkontroll för svensk räkning i vissa fall utövas på norskt

territorium, i huvudsak icke att försämra nuvarande på svensk sida föreliggande

möjligheter till rättsliga åtgärder i omedelbart samband med att

någon gripits såsom misstänkt för smugglingsbrott. Dessa åtgärder kunna

nämligen av tullpersonalen i det stora flertalet fall vidtagas lika väl på norskt

som på svenskt territorium. Däremot blir läget för de norska myndigheterna

mindre gynnsamt än nu, för så vitt icke möjlighet beredes att i smugglingsfall

till norsk polismyndighet föra även den som gripits på svenskt territorium.

Frånvaron av en sådan möjlighet skulle medföra, att förenämnda

enkla system med strafföreläggande ej kunde användas. Visserligen skulle

i dylikt fall en i Sverige bosatt smugglare kunna nås antingen med straffföreläggande

eller ock med stämning och i sistnämnda fall, om han éj inställde

sig inför rätta, dömas genom s. k. uteblivelsesdom, varvid ådöinda

böter kunde indrivas genom svensk försorg. Ett dylikt förfarande skulle

emellertid bli vidlyftigt och kostsamt i förhållande till systemet med straff
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr t SO år 1959

föreläggande. Från norsk synpunkt är det för den skull angeläget, att den

som på svenskt territorium ertappas med ett mot Norge riktat smugglingsbrott

omedelbart kan föras till tull- eller polismyndighet i Norge.

I generaltullstyrelsens förslag till samarbetsavtal och samarbetslag medtages

stadganden av angiven innebörd. Möjligheten att till myndighet i ettdera

landet föra den som i grannlandet beträtts med smugglingsbrott har

emellertid i hög grad beskurits. Dylik åtgärd får sålunda icke ske, om den

misstänkte gripits inom annan kontrollzon än den längs riksgränsen upprättade.

Är den misstänkte fast bosatt i Sverige eller Norge och undandrager

han sig ej att lämna erforderliga identitetsuppgifter, kan åtgärden komma i

fråga blott under förutsättning att det med skäl kan befaras, att den misstänkte

söker undandraga sig lagföring och straff eller försvåra sakens utredning.

Föreligger särskild omständighet — exempelvis att den misstänkte är efterlyst

för brott i det land, där han gripits — skall han ej föras till det andra

landet. Vidare har till den misstänktes skydd införts ett stadgande om hinder

i vissa fall att straffa honom för annat än tullöverträdelse, vilket stadgande

i huvudsak har samma lydelse som i 12 § lagen den 6 december 1957 om

utlämning för brott, dock med viss jämkning i anslutning till den av riksdagen

numera antagna lagen om utlämning för brott till Danmark, Finland,

Island och Norge. Även med denna begränsade räckvidd måste möjligheterna

att till myndighet i ettdera landet föra den som i grannlandet beträtts med

smugglingsbrott anses vara av icke ringa betydelse för såväl svenska som

norska tullmyndigheter, särskilt såsom påtryckningsmedel i fall, då en

smugglare vägrar lämna tillräckliga identitetsuppgifter.

Generaltullstyrelsen uttalar den uppfattningen, att det förande från Sverige

till Norge och omvänt som sålunda föreslås bli möjliggjort, icke synes

utgöra en utlämning i egentlig mening. Det har därför ansetts ej möta hinder

att låta möjligheten till sådan åtgärd gälla även i fråga om den som

äger medborgarskap eller hemvist i det land, där han gripits. Generaltullstyrelsen

fortsätter.

Ett överlämnande, sådant som det nu föreslagna, skall kunna vidtagas

blott under förutsättning att det sker i nära samband — i fråga om både tid

och rum — med ett verkställt eller tillämnat gränsöverskridande. Ett dylikt

överlämnande har därför ansetts ej behöva verka stötande för rättskänslan.

Här må inskjutas, att ett i viss mån likartat förfarande i praxis tillämpats

redan tidigare. Vid flertalet mellanriksvägar stå den svenska och den norska

tullstationen i direkt kontakt med varandra genom lokaltelefonförbindelse.

Därest exempelvis vid en norsk tullstation upptäckes, att en trafikant, som

just passerat tullstationen, gjort sig skyldig til! brott mot norska utförselbestämmelser,

kan tullstationens personal omedelbart alarmera personalen vid

motsvarande svenska tullstation. Den senare låter då icke trafikanten utan

vidare passera in i Sverige utan anmanar honom att först återvända till

den norska tullstationen.

Befogenhet att avgöra, huruvida en för smugglingsbrott misstänkt person

skall föras till grannstaten eller ej, är avsedd att tillerkännas generaltullstyrelsen

med viss delegationsrätt. Styrelsen har för avsikt att genom sär
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

skilda föreskrifter delegera rätten till tullstationer och gränsposteringar.

Dessa tullmyndigheter, som i organisatoriskt avseende lyder under distriktstullanstalter

och gränsdistriktchefer, är de som direkt handhar tullkontroll

och allmän uppsikt i gränstrakterna, och de måste därför vara utrustade med

ifrågavarande befogenheter för att avgörandena skall kunna träffas med erforderlig

snabbhet.

Det skulle ha varit önskvärt, framhåller generaltullstyrelsen vidare, att i

samarbetslagen fastslå enkla och i praktiken lätt tillämpliga regler beträffande

förandet i angivna fall från den ena staten till den andra. Enär systemet

hittills är oprövat och de lokala förhållandena i hög grad växlar, har

det emellertid ansetts lämpligt att ge avtals- och lagtexterna ett mera allmänt

innehåll. De svenska distriktsmyndigheterna instrueras att för varje

tullstation och gränspostering samråda med motsvarande norska tullmyndigheter

samt vederbörande svenska och norska åklagar- och polismyndighet

så vitt angår tillvägagångssättet vid här avsedda rättsåtgärder. Därjämte

bör de lokala tullmyndigheterna anbefallas att så vitt möjligt upptaga

samråd med överordnad tullmyndighet, innan åtgärd varom nu är fråga

vidtages. Generaltullstyrelsen säger sig vilja noga övervaka, hur gränstullsamarbetet

i denna del utformas i praktiken, samt meddela och till Kungl.

Maj :t anmäla de ytterligare föreskrifter och anvisningar, som må bli erforderliga.

Rätt för det ena landet att på medpartens territorium tillämpa sina egna

bestämmelser och företaga därför erforderliga rättsliga åtgärder föreligger

regelmässigt endast inom kontrollzon på grannlandets territorium. Vid smugglingsbrott

kan det emellertid vara erforderligt att i vissa fall tillämpa ifrågavarande

bestämmelser även utanför kontrollzon. Möjlighet härtill

föreligger enligt förslagen till samarbetsavtal och samarbetslag, men den begränsas

till fall, då den misstänkte förföljes i omedelbart samband med förövandet

av gärningen.

Tullpersonalcns åligganden och befogenheter

En grundförutsättning för samarbetet i dess planerade utformning är, understryker

generaltullstyrelsen, att vartdera landets av samarbetet berörda

tullpersonal skall under utövandet av tjänsten samtidigt tillämpa båda ländernas

författningar. Det får anses naturligt, att tillämpningen av vartdera

landets bestämmelser sker under iakttagande av landets därför gällande instruktioner

och reglementen. På norsk sida anknytes denna princip till ett

grundlagsstadgande, så att kravet på upprätthållandet därav blir kategoriskt.

Utförandet av göromål åt grannlandet är något som enligt förslagen till samarbetsavtal

och samarbetslag åligger tjänstemännen i det egna landets tulltjänst.

Härigenom vinnes, att personalens lydnads- och ansvarsförhållanden

bibehålies oförändrade. Vidare undanröjes all tvekan exempelvis därom, att

tjänstemännen även under utförande av grannlandets göromål äger att muntligen

och skriftligen använda svenska språket. Generaltullstyrelsen anför

härom.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr ISO år 1950

På svensk sida torde det ej möta något konstitutionellt hinder att det

svenska tullverket i begränsad utsträckning utför göromål för ett annat land.

Likaså torde Sverige utan hinder av grundlagarna kunna antaga ett generellt

erbjudande från ett annat land att genom sina tjänstemän utföra vissa

svenska göromål. Så sker redan nu — om än blott på framställning i varje

särskilt fall — exempelvis genom bötesindrivning enligt konvention den 8

mars 1948 (Sveriges överenskommelser med främmande makter 1948 nr 29 )

med Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av domar i brottmål.

De tjänster som skola ges inom gränstullsamarbetets ram, få anses vara

i princip likartade därmed. I Norge gäller däremot, att varje tjänsteman

med åliggande att upptaga avgift till norska statskassan skall vara på förhand

utsedd och bemyndigad därtill av landets konung genom vederbörande

norska anställningsmyndighet och att varje tulltjänsteman med dylikt åliggande

skall ha edligen eller genom högtidlig försäkran uttryckt sin vilja att

behörigen tillvarataga norska tullväsendets intressen. Dessa villkor anknytas"

til! ett grundlagsstadgande och upprätthållas därför kategoriskt. I

förslaget till samarbetsavtal har frågan lösts salunda, att vartdera landet

skall i förväg lämna medparten uppgift å sina till deltagande i samarbetet

utsedda tjänstemän, att dessa ej få utföra tullgöromål åt det andra landet,

förrän de godkänts av vederbörande myndighet därstädes, att den i samarbetet

deltagande svenska tullpersonalen får skyldighet att i fråga om utförandet

av norska tullgöromål avge viss försäkran och att vartdera landet

skall kunna från deltagande i samarbetet avvisa en av medparten anstalld

tjänsteman, om denne av särskild anledning anses ej lämpad att utföra landets

tullgöromål.

Vartdera landets personal tillerkännes vidare befogenhet att — under tilllämpning

av båda ländernas bestämmelser — utöva sin tjänst inom kontrollzon

på grannlandets territorium. Kungl. Maj :t torde kunna förordna om skyldighet

för svensk statstjänsteman att utöva vissa göromål åt annan stat

ävensom att fullgöra sin tjänst i viss omfattning utanför riket utan särskilt

stöd i lag — exempelvis enligt 10 § A. 1 mom. statens allmänna avlöningsreglemente

(Saar). Emellertid har det ansetts lämpligt, att den svenska tullpersonalens

av gränstullsamarbetet uppkommande skyldighet i detta hänseende

särskilt anges i samarbetslagen.

För allmänheten torde — framhåller generaltullstyrelsen — en ordning

som nyss angivits ej få mer påtaglig verkan, enär beordringar till tjänstgöring

i grannlandet kommer att ske endast tämligen sparsamt. ''\ ad angår

samarbetet med Norge kan beräknas, att vid mellanriksvägarna regelbunden

tullstationstjänst utanför det egna landet kommer att erfordras blott å ett

fåtal orter, varförutom det dock kan tänkas att personal från ettdera landet

undantagsvis anlitas för att täcka ett tillfälligt behov av personaltillskott vid

tullstation i det andra landet. Icke heller för utövande av gränsbevakningens

allmänna uppsikt i gränstrakterna torde det bli i större utsträckning behö%- ligt med tjänstgöring på grannlandets territorium. Tjänstgöring ombord å

bantåg, medan detta befinner sig på grannlandets territorium, förekommer

redan nu och torde få något minskad omfattning, sedan samarbetet i denna

del slutligt genomförts. Sannolikt kommer en blivande samverkan i fråga

om fartygs- och flygtrafik icke, eller endast i ringa mån, att leda till att ettdera

landets tullpersonal tjänstgör på grannlandets territorium.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Mcij:ts proposition nr 180 år 1959

Befogenheten för vartdera landets tullpersonal att utöva tjänst inom

kontrollzon på det andra landets territorium måste, uttalar generaltullstyrelsen

vidare, i smugglingsfall utvidgas till att gälla även utanför zonen. Eljest

skulle samarbetet medföra en försvagning av hittillsvarande kontrollmöjligheter.

Exempelvis skulle en norsk tjänsteman, därest han på svenska

sidan gränsen förföljer någon som misstänkes för ett mot Sverige riktat

smugglingsbrott, bli nödsakad att uppge förföljandet då zonens gräns mot

det övriga Sverige uppnås. Särskilda stadganden om den erforderliga befogenhetsutvidgningen

intages därför i utkasten till samarbetsavtal och samarbetslag.

Tullpersonalens ämbetsskydd

För att såvitt möjligt undvika rubbningar i det rättsförhållande mellan allmänhet

och tullväsen, som råder på vardera sidan riksgränsen, finner generaltullstyrelsen

det lämpligast, att vartdera landet åtager sig att genom sin

lagstiftning skydda de tjänstemän, som utövar sin tjänst på dess territorium,

oavsett vilketdera landets tjänstemän eller göromål det är fråga om. Vartdera

landets åtagande att med sina lagar skydda även grannlandets personal är

avsett att i de enskilda fallen utnyttjas blott i mån av behov. Det kan sålunda

tänkas inträffa, framhåller generaltullstyrelsen, att en norsk tjänsteman

under utförande av norska tullgöromål vid en svensk tullstation förfördelas

av en norsk trafikant, som samtidigt begår en mot Norge riktad tullöverträdelse.

I ett dylikt fall får det anses mest praktiskt att även förgripelsen mot

tjänstemannen beivras vid norsk domstol, varvid det svenska ämbetsskyddet

på grund av strafflagens regler om åtal för brott, för vilket den skyldige

straffats utom riket, ej behöver träda i funktion. De båda ländernas lagar

om brott mot allmän verksamhet (i Sverige) och mot offentlig myndighet

(i Norge) överensstämmer i sak tämligen väl. För den enskilde tjänstemannen

torde det därför komma att sakna större betydelse om en trafikant, vilken

förbrutit sig mot honom i hans egenskap av tjänsteman, straffas enligt

det ena eller det andra landets lag. Förordnande om svenskt ämbetsskydd åt

den andra statens tjänstemän, då dessa utövar tulltjänst för svensk räkning,

torde kunna ges av Kungl. Maj :t enligt 10 kap. 1 § andra stycket strafflagen.

Så synes emellertid ej vara fallet, då den andra statens tjänstemän har att

på svenskt territorium utöva tulltjänst för sin egen stat. På grund härav har

det ansetts lämpligt, att stadgande om ämbetsskydd i båda nu nämnda hänseenden

intages i samarbetslagen.

Tullpersonalens lydnads- och ansvarsförhållanden

Tjänstemännens lydnadsförhållanden avses enligt generaltullstyrelsens

förslag skola vara oförändrade även då tjänstemännen utför tullgöromål för

det andra landets räkning. 1 enlighet härmed skall tjänstemännen vid ämbetsbrott

och tjänsteförseelser stå till svars blott inför sitt eget lands myn
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1959

25

digheter, oavsett vilket lands tullgöromål de haft att förrätta då brottet eller

förseelsen begåtts. Därest en tjänsteman åsamkar det andra landet eller tredje

man ekonomisk förlust, då han har att utföra det andra landets tullgöromål,

skall ersättningsfrågan i första hand regleras mellan de båda ländernas

centrala tullmyndigheter. Det ersättningskrav, som i andra hand kan riktas

mot tjänstemannen, kommer att prövas av myndighet i hans eget land och

enligt det landets regler. Generaltullstyrelsen anför härom bl. a. följande.

Vardera statens åtagande att bestraffa sina tjänstemän gäller endast i

fråga om ämbetsbrott eller tjänsteförseelser. Något åtagande att bestraffa av

tjänstemännen förövade allmänna brott mot den andra staten föreligger icke.

Därest exempelvis en svensk tjänsteman under tjänsteutövning i Norge begår

ett mot norskt intresse riktat osjälvständigt ämbetsbrott, har Sverige

ej gentemot Norge någon ovillkorlig skyldighet att beivra gärningen i den

del den innefattar allmänt brott. För det fall att särskild anledning gör det

lämpligt med beivran av båda brotten i ett sammanhang, har emellertid förutsatts,

att gärningen skall kunna i sin helhet bestraffas i det land, som har

att bestraffa ämbetsbrottet.

Möjligheter till personalbesparingar, m. m.

Generaltullstyrelsen framhåller att gränstullsamarbetet beräknas komma

att på både svensk och norsk sida medföra väsentliga personalbesparingar

jämte minskat behov av expeditionslokaler och personalbostäder. Styrelsen

anför vidare.

Enligt en av generaltullstyrelsen uppgjord bemanningsplan kan minskningen

i behovet av gränsbevakningspersonal vid gränsen mot Norge beräknas

komma att uppgå till omkring 60 man. Besparingen av personal för

resandekontroll å bantåg kan beräknas till ca 10 man. Avvecklingen har

redan påbörjats. Sålunda ha efter samråd mellan generaltullstyrelsen samt

inrikes- och civildepartementen ett tjugotal gränsbevakningstjänstemän i och

för övergång till polisväsendet intagits i en särskilt anordnad poliskurs. Personalstyrkan

vid gränsen har slutligen nedbringats genom pensionsavgång

och överflyttning till lokaltullförvaltningen. Till frågan om härav föranledda

ändringar i personalförteckningen m. m. torde styrelsen få återkomma

i särskild ordning.

Den av svenska tulltjänstemän ombesörjda bevakningen längs gränsen

mot Norge kommer till följd av ovannämnda personalförändringar att uttunnas.

Så vitt angår egentliga tullgöromål kan detta ej anses innebära någon

olägenhet, enär den bortfallande personalens arbetsuppgifter komma att

övertagas av norska tjänstemän. Emellertid har tullpersonal sig ålagt även

att fullgöra vissa uppgifter enligt 1944 års gränsövervakningskungörelse.

Dessa åligganden ha ansetts icke böra omfattas av det planerade tullsamarbetet.

Till följd av personalminskningarna kommer tullverket därför ej att

längs gränsen mot Norge kunna i samma utsträckning som hittills fullgöra

sina uppgifter enligt nämnda kungörelse. Särskilt gäller detta i Jämtlands

och Lapplands fjälltrakter. Förhållandet har anmälts för försvarsstabschefen.

Generaltullstyrelsen anmäler slutligen, att styrelsen och tolldirektoratet beslutat

att såsom rådgivande organ i fråga om gränstullsamarbetet inrätta en

gränstu lisa m arbets nämnd bestående av sex medlemmar, näm
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr ISO år 1959

ligen från vartdera landet en representant för centraladministrationen, en

för de lokala cheferna och en för gränsbevakningspersonalen. Nämnden skall

ha till uppgift att verka för gränstullsamarbetets främjande, att till lokala

myndigheter lämna råd och anvisningar rörande gränstullsamarbetet, att

söka lösa de praktiska problem, som kan uppkomma i samband med samarbetet,

samt att verka för att svenska och norska bestämmelser, som omfattas

av gränstullsamarbetet, blir så ensartade och enkla som möjligt.

III. Remissyttrandena

I det följande redovisas de mera allmänna synpunkter, som framkommit

under remissbehandlingen. Till vissa av remissorganen gjorda detaljanmärkningar

återkommer jag senare.

Generaltullstyrelsens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan

erinran vid remissbehandlingen. Hovrätten för Nedre Norrland finner sålunda

den allmänna uppläggningen av förslaget lämplig. Länsstyrelsen i

Kopparbergs lån framhåller att gränstullsamarbetet uppenbarligen har flera

fördelar framför den gällande ordningen och att den väsentligaste vinsten

torde vara de besparingar beträffande personal, expeditionslokaler och

tjänstebostäder, som genom förslagets genomförande blir möjliga. Länsstyrelsen

i Norrbottens län anser att förenklingen av tullarbetet blir till fördel

för resandetrafiken, enär tullklareringen i ett stort antal fall kommer att

ske genom förrättning i en expeditionslokal. Svenska tullmannaförbundet

uttalar, att det tidigare under hand tagit del av de föreliggande förslagen

och att förbundet vidhåller en till generaltullstyrelsen förut uttalad uppfattning

att förbundet icke har något att erinra mot de principer på vilka

förslaget bygger.

Vissa remissorgan har fäst uppmärksamheten på att en försvagning av

gränskontrollen enligt gränsövervakningskungörelsen kan bli följden av den

beräknade indragningen av svensk tullpersonal längs med landgränsen mot

Norge.

Chefen för försvarsstaben anför.

Den föreslagna reduceringen av tullpersonalen medför försämrade möjligheter

att inför en skärpning av det internationella läget snabbt förstärka

svensk gränsövervakning på sådant sätt såsom hävdandet av svensk alliansfrihet

och neutralitet torde kräva. Av denna försämring följer att särskilda

beredskapsåtgärder bli oundvikliga. Närmast torde erfordras ytterligare militära

gränsbevakningsorganisationer i likhet med den som nu avses för den

östra landgränsen. En sådan utvidgning inryms icke i nu gällande försvarsbeslut.

En ytterligare följd av den från försvars- och säkerhetssynpunkt försvagade

gränskontrollen, häri innefattas även den sedan 1/5 1958 upphävda

passkontrollen vid de internordiska gränserna, torde bli att allmänna krav

komma att resas på ökad effekt i den inre främlingskontrollen liksom även

ökad aktivitet i den verksamhet som utövas av vissa statliga myndigheter

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1959

27

som skydd för anförtrodd verksamhet. Hittills vunna erfarenheter, uttalade

av bl. a. riksdagens revisorer vid deras år 1958 verkställda granskning av

gränsbevakningen mot Finland, synas kräva bl. a. en förstärkning av polisorganisationen

om sådana krav skola kunna tillgodoses.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att förslagets genomförande

kommer att innebära en avsevärd försvagning av den gränskontroll,

som äger rum enligt en av länsstyrelsen fastställd plan. Länsstyrelsen

i Kopparbergs län anser det önskvärt att den minskning av tullpersonalen

som ett genomförande av förslaget innebär för länets del motverkas

genom att statspolisens resurser för gränskontroll i motsvarande mån ökas.

Länsstyrelsen i Jämtlands län bar inget att erinra mot en minskning av

tullpersonalen i fredstid men fortsätter.

Vid krig eller krigsfara måste en effektiv passkontroll även vid de internordiska

gränserna återinföras. Det måste i fredstid klaras ut, på vilket

sätt erforderlig personal för denna betydelsefulla verksamhet skall kunna

rekryteras. På denna personal måste ställas stora krav, bl. a. ifråga om erfarenhet

av passkontrollverksamhet och även förtrogenhet med de lokala

gränsförhållandena. Den tullpersonal, som vid genomförande av föreliggande

förslag blir övertalig, lämnar tullverket och kan icke beräknas finnas att

tillgå vid krig eller krigsfara. Möjligheterna att avdela polispersonal för

denna verksamhet eller att eljest genom länsstyrelsernas försorg anskaffa

lämplig personal härför äro mycket begränsade.

På grund av innehållet i bestämmelsen i 6 § gränsövervakningskungörelsen

bör det ankomma på generaltullstyrelsen att i första hand svara för att

erforderlig personal finnes att tillgå. Det synes länsstyrelsen angeläget att

denna fråga göres till föremål för närmare utredning innan slutlig ställning

t ages till föreliggande förslag.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner för sin del ej skäl till erinran mot

förslaget med hänsyn till att de föreslagna personalindragningarna berör

länet i endast obetydlig omfattning, eftersom den rutinmässiga gränsövervakningen

mot norska gränsen i Norrbottens län omhänderhas av polisen.

Svenska tullmannaförbundet anser att personalindragningar bör ske med

största försiktighet och att vartdera landet bör hålla så stort antal tjänstemän

att de egna tjänsteuppgifterna normalt kan ombesörjas; endast i undantagsfall

bör personal lånas från det andra landet. Förbundet uttalar som

sin uppfattning att med den beräknade minskningen av personalstyrkan

efter förslagets genomförande det kan uppstå svårigheter för personalen att

fullgöra icke endast uppgifter enligt gränsövervakningskungörelsen utan

jämväl andra uppgifter som åvilar tullpersonalen.

Från ett par håll uttalas farhågor för att de föreslagna bestämmelserna,

särskilt de som berör straffprocessuella tvångsmedel, kan vålla tillämpningssvårigheter

för gränstullpersonalen och att det fördenskull bör övervägas

att anordna informationskurser för denna personal. Svenska tullmannaförbundet

påpekar också den skiljaktighet som föreligger mellan

svenska och norska regler om sekretesskydd och ifrågasätter om den icke

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO år 1959

kan medföra svårigheter för tullpersonalen i deras förhållande till allmänheten

och pressen.

Riksåklagarämbetet, vars utlåtande såsom eget yttrande åberopas jämväl

av utredningen angående översyn av lagstiftningen rörande straff för

olovlig införsel och utförsel av varor, granskar förslaget ur huvudsakligen

straffrättslig synpunkt och gör därvid vissa erinringar i lagtekniskt hänseende.

Beträffande möjligheten att i såväl Sverige som Norge beivra smugglingshandling,

som utgör brott mot båda ländernas bestämmelser — t. ex. införselbrott

mot Norge och utförselbrott mot Sverige — anför ämbetet.

För närvarande kan det som regel bli fråga om lagföring endast i det land,

på vars territorium smugglingen upptäckes, eftersom myndigheterna i det

andra landet endast undantagsvis erhålla kännedom om det mot deras land

riktade brottet. Denna ökade möjlighet, att i nu avsedda fall beivra smugglingshandlingar

i båda länderna, aktualiserar för svenskt vidkommande vissa

spörsmål. Olika fall kunna härvid tänkas. Utgångspunkten för det fortsatta

resonemanget är i samtliga fall, att, när fråga om åtal uppkommer i

Sverige, smugglaren dömts i Norge för den genom gärningen begångna

överträdelsen av norska bestämmelser och i samband därmed ålagts förverkandepåföljd.

Detta innebär som regel att smugglingen upptäckts i Norge

och att smuggelgodset i samband därmed tagits i beslag för norsk räkning.

1) Brottet mot de svenska bestämmelserna är av svårare beskaffenhet.

Det torde då regelmässigt av allmänpreventiva skäl vara påkallat, att lagföring

äger rum även i Sverige. För dessa fall innebär den ökade möjligheten

att beivra smuggling i båda länderna uppenbarligen en fördel.

2) Överträdelsen av de svenska bestämmelserna är av lindrigare art. I

sådana fall torde de påföljder, som ådömts smugglaren i Norge, ofta kunna

anses utgöra tillräcklig reaktion även för vad han förbrutit mot Sverige. Det

må här anmärkas, att i de mera bagatellartade fallen godsets förverkande

för såväl brottslingen som allmänheten vanligen torde framstå som den väsentliga

brottspåföljden. Bagatellbrotten representera den vida övervägande

delen av samtliga smugglingsfall.

Vad beträffar de under 2) avsedda fallen må erinras om stadgandet i

20 kap. 7 § första stycket 1. rättegångsbalken, enligt vilket allmänt åtal må

av åklagaren eftergivas om å brottet icke kan följa svårare straff än böter,

och det tillika är uppenbart, att den misstänktes lagföring ej är påkallad ur

allmän synpunkt. Den sistnämnda förutsättningen torde som regel få anses

uppfylld i de hithörande fall, då den överträdelse av svenska bestämmelser,

som gärningen innefattar, framstår som bagatellartad. Vad angår bestämmelsen,

att å brottet ej får följa svårare straff än böter, omfattar enligt såväl

1923 års varuinförsellag som 1949 års varuutförsellag strafflatituden för

normalfallen allenast böter. Vid återfall kan emellertid enligt båda författningarna

ådömas fängelse även för brott av normal svårlietsgrad. Detta innebär,

att användningen av åtalseftergift i iteralionsfallen redan med hänsyn

till straffskalan är utesluten. Som regel torde det emellertid vid återfall få

anses ur allmän synpunkt påkallat, att åtal sker även i Sverige. Flertalet

straffbestämmelser i särskilda författningar om import- eller exportförbud

upptaga för normalfallen endast böter och sakna särskilda straffbestämmelser

för återfall. Åtalseftergift är alltså här möjlig. Däremot ingår enligt 1924

års spritinförsellag i straffskalan för normalfallet av spritsmuggling även

frihetsstraff. Spörsmålet om undvikande av dubbel lagföring torde emellertor

här knappast bli aktuellt. Enligt vad som inhämtats från den nu verk
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 dr 1959

29

samma utredningen angående översyn av lagstiftningen rörande straff för

olovlig införsel och utförsel av varor, kommer utredningen — vilken avser

att såvitt möjligt samla alla erforderliga bestämmelser om straff och förverkande

på detta område i en gemensam lag om straff för varusmuggling

in. in. — att för normalfallen av varusmuggling föreslå en straffskala

upptagande endast böter. Straffskalan avses skola omfatta även spritsmuggling
Med

hänsyn till det nu anförda torde några bestämmelser utöver de i

20 kap. 7 § första stycket 1. rättegångsbalken icke vara erforderliga i förevarande

sammanhang. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att åtalseftergift

som regel bör meddelas, när gärningen i Norge föranlett straff och

förverkandepåföljd och den överträdelse av svenska bestämmelser, som gärningen

innefattar, framstår som bagatellartad.

Riksåklagarämbetet anser sig emellertid inte kunna godtaga vad generaltullstyrelsen

anfört beträffande bestraffning av s. k. osjälvständiga ämbetsbrott

och yttrar följande.

Den reglering av ämbetsbrotten, som genomfördes genom 1948 års strafflagstiftning,

innebär, att ett osjälvständigt ämbetsbrott — d. v. s. ett av en

ämbetsman begånget allmänt brott, varigenom tjänsteplikt åsidosatts, t. ex.

förskingring av tjänstemedel — skall straffas med tillämpning av den för

det allmänna brottet gällande straffbestämmelsen, därvid den omständigheten,

att brottet inneburit åsidosättande av tjänsteplikt kan föranleda

straffskärpning enligt stadgandet i 25 kap. 5 § strafflagen samt avsättning

eller suspension som bistraff enligt 7 § i samma kapitel. I enlighet härmed

avse bestämmelserna i 25 kap. 1—4 §§ endast självständiga ämbetsbrott,

d. v. s. gärningar vilka icke annorstädes i strafflagen eller specialstraffrätten

äro belagda med straff. Av det sagda torde framgå, att det, när fråga är om

osjälvständigt ämbetsbrott, enligt gällande svensk rätt icke är möjligt att beivra

gärningen allenast i den del den innefattar åsidosättande av tjänsteplikt.

Det åtagande, som från svensk sida gjorts, måste följaktligen innebära

skyldighet, att, när svensk tulltjänsteman vid utövande av tulltjänst för

norsk räkning, begått ett allmänt brott, varigenom han åsidosatt sin tjänsteplikt,

beivra det allmänna brottet, även om detta skulle vara begånget på

norskt territorium och mot enbart norskt intresse. Är det sistnämnda förhållandet

fordras för närvarande enligt 1 kap. 1 § strafflagen Konungens

tillstånd till åtal. Enligt samarbetslagen skall emellertid, om svensk tulltjänsteman

begår ämbetsbrott, då han i anledning av tullsamarbetet bär att

utöva tulltjänst för den andra staten eller tjänstgöra på dess territorium,

gärningen beivras som om den begåtts, då tjänstemannen haft att utöva

tulltjänst för svensk räkning eller tjänstgöra på svenskt territorium. Det

kan ifrågasättas om icke detta stadgande för de nu berörda fallen upphäver

bestämmelsen i 1 kap. 1 § strafflagen om Konungens tillstånd såsom förutsättning

för åtal. Skulle så ej anses vara förhållandet synes för dessa fall ett

generellt åtalsbemyndigande böra givas.

Det förut sagda gäller givetvis endast, när det av den svenske tulltjänstemannen

begångna allmänna brottet faller under svensk straffbestämmelse.

Är så icke fallet, blir det åsidosättande av tjänsteplikt, vartill tjänstemannen

genom gärningen gjort sig skyldig, att här bestraffa som ett själv ständigt

ämbetsbrott enligt 25 kap. strafflagen. Som exempel kan nämnas att tiilltjänstemannen

i samband med gränstullsamarbetet begår ett mot Norge iik
tat

sinugglingsbrott. ..

Vardera statens i samarbetsavtalet gjorda åtagande att beivra ämbetsbrott,

som någon dess tulltjänsteman begår, när han har att utöva tulltjänst för

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr ISO år 1059

den andra staten, är förbundet med att vardera staten avstår från att straffa

tjänstemannen från den andra staten för motsvarande brott eller förseelse.

I sistnämnda hänseende torde man vid avfattningen av konventionstexten,

såvitt avser de gärningar som enligt svensk rätt utgöra osjälvständiga ämbetsbrott,

endast ha haft i tankarna det åsidosättande av tjänsteplikt, vartill

tjänstemannen genom gärningen gjort sig skyldig. Med hänsyn till vad

ovan anförts rörande bestraffningen av osjälvständiga ämbetsbrott enligt

svensk rätt, torde emellertid avståendet få anses gälla även det allmänna

brott, varigenom tjänsteplikt åsidosatts.

IV. Departementschefen

Initiativet till det gränstullsamarbete, varom förslag nu framlagts, har tagits

genom en rekommendation av Nordiska rådet. Rådet rekommenderade sålunda

år 1956 Sveriges och Norges regeringar att undersöka möjligheterna

att utöva tull- och passkontroll vid gemensamma tullstationer och/eller med

gemensam personal. Rekommendationen var förestavad av en strävan att

genom förenkling av tullformaliteterna främja en friare samfärdsel. Uttryck

för samma strävan var också de vid Nordiska rådets möte i Oslo förra

året gjorda uttalandena om önskvärdheten av ett tullsamarbete mellan Finland

och Sverige samt mellan Finland och Norge.

På grundval av rekommendationen inleddes år 1957 på försök och inom

ramen för gällande bestämmelser ett samarbete mellan svenska och norska

tullmyndigheter vid den gemensamma landgränsen. Detta samarbete innebar

för vårt lands vidkommande något helt nytt. Samverkan med utländsk

tullmyndighet har tidigare förekommit endast när det gällt att bekämpa

smuggling, framför allt av alkoholvaror, men har däremot icke ifrågakommit

för klarering av den legala trafiken. Till en början bedrevs samarbetet

i mycket begränsad omfattning och avsåg egentligen blott resandetrafik.

Efter hand som erfarenheter vanns, utvidgades emellertid försöksverksamheten

successivt och för närvarande bedrives prov — enligt olika alternativ

alltefter trafikens art och storlek — vid samtliga mellanriksvägar. All resandetrafik

över gränsen klareras sålunda i former som är avsedda att tilllämpas

även efter ett slutligt genomförande av gränstullsamarbetet. Också

den kommersiella landsvägstrafiken tullbehandlas i väsentlig utsträckning i

dylika mera definitiva former. Proven har endast omfattat trafik som äger

rum över landgränsen, d. v. s. landsvägstrafik, järnvägstrafik samt viss

enligt tullstadgan till landtrafik hänförlig trafik med smärre båtar. Däremot

har samarbete ej prövats i fråga om sjötrafik eller lufttrafik. Beträffande

tullverkets allmänna uppsikt i gränstrakterna har samverkan ägt rum

endast i mycket ringa omfattning, beroende på att det i avsaknad av särskild

lagstiftning ej varit möjligt att tillämpa det ena landets smuggellagstiftning

inom det andra landets gränser.

Erfarenheterna av proven har varit genomgående goda.

Under hänvisning till vad sålunda förekommit har generaltullstyrelsen nu

föreslagit ett slutligt genomförande av gränstullsamarbetet med Norge. För

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 180 år 1950

31

detta ändamål har styrelsen i samråd med vederbörande norska centrala

tullmyndighet — tolldirektoratet — upprättat ett utkast till en överenskommelse

mellan Sverige och Norge angående gränstullsamarbete. Överenskommelsen

är avsedd att — efter godkännande och ratificering i vederbörlig ordning

— träda i kraft den 1 januari 1960. Generaltullstyrelsen har även inkommit

med utkast till den lagstiftning som för svenskt vidkommande erfordras

vid ett genomförande av gränstullsamarbete i enlighet med överenskommelsen.

Den sålunda föreslagna lagstiftningen är utformad såsom en fullmaktslag,

vilken — efter avtal med annan stat — kan sättas i kraft i förhållande

till den staten genom beslut i administrativ ordning.

Generaltullstyrelsens förslag till överenskommelse och fullmaktslag har i

stort sett lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Ett samarbete i tullhänseende mellan Sverige och Norge av det slag, varom

här är fråga, erbjuder enligt min mening flera fördelar. En dylik samverkan

möjliggör sålunda betydande besparingar beträffande personal, expeditionslokaler

och tjänstebostäder. För allmänhetens del medför de förenklade tullformaliteterna

en lättnad vid trafik över gränsen. Smugglingstrafiken torde

genom samarbetet kunna bekämpas mera effektivt. Den nära samverkan

mellan tullmyndigheterna i Sverige och Norge på vilken gränstullsamarbetet

bygger är också ägnad att — i linje med de strävanden som kommit till

uttryck i Nordiska rådet — främja samhörigheten mellan de båda länderna.

I likhet med generaltullstyrelsen anser jag förutsättningar nu föreligga

för ett slutligt genomförande av gränstullsamarbetet med Norge. Beträffande

utformningen av detta samarbete kan jag i princip ansluta mig till styrelsens

förslag sådant detta kommit till uttryck i utkastet till överenskommelse

med Norge. Gränstullsamarbetet bör följaktligen omfatta gränsbevakningspersonalens

tullstationstjänst och allmänna uppsikt samt kontrollen

och klareringen av järnvägstrafik. Frågan om en eventuell utvidgning

av samarbetet till att avse även annan fartygstrafik än egentlig gränstrafik

samt flygtrafik torde få upptagas i ett senare sammanhang.

Anmärkas bör att det föreslagna svensk-norska gränstullsamarbetet är

mer omfattande än motsvarande samarbete mellan vissa länder på kontinenten.

Från dessa motsvarigheter skiljer sig det planerade skandinaviska samarbetet

därigenom att det skall kunna avse kontroll ej endast av landsvägstrafik

utan även av järnvägstrafik och viss fartygstrafik. Samarbetet är vidare

avsett att bedrivas ej blott vid trafikleder utan skall även omfatta allmän

uppsikt i gränstrakterna. Vidare skall de svenska och norska tjänstemännen

tillämpa också grannlandets bestämmelser. Att samarbete i den utsträckning,

som nu föreslås i förhållande till Norge, överhuvud är möjligt beror

närmast på den förenkling och liberalisering av tull- och licensbestämmelser

som under efterkrigstiden successivt ägt rum. En annan faktor av betydelse

är emellertid också att tullagstiftningen samt import- och exportregleringen

i de båda länderna är uppbyggda på relativt likartat sätt, varför

det låter sig göra att en och samma tjänsteman tillämpar två länders be
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

stämmelser. Härtill kommer likheterna i fråga om språk, rättsuppfattning,

ekonomiska och sociala förhållanden och liknande omständigheter, vilka i

hög grad är ägnade att underlätta samarbetet.

Ett slutligt genomförande av gränstullsamarbetet med Norge erfordrar,

såsom generaltullstyrelsen också anfört, särskild lagstiftning på hithörande

områden. I likhet med styrelsen anser jag lämpligt att lagstiftningen utformas

såsom en fullmaktslag. Därigenom vinnes att, efter hand som överenskommelse

träffas med annat land om gränstullsamarbete, lagstiftningen

kan — sedan överenskommelsen godkänts av riksdagen och ratificerats —

helt eller delvis sättas i kraft i förhållande till berörda land i administrativ

ordning genom särskild kungörelse. Det land som efter Norge härvidlag

närmast synes komma i fråga torde vara Finland. Vissa förberedande förhandlingar

om gränstullsamarbete med sistnämnda land har redan förts.

Generaltullstyrelsens förslag till fullmaktslag har utformats i nära anslutning

till den avsedda överenskommelsen med Norge. Även enligt min

mening synes nämnda överenskommelse väl ägnad att ligga till grund vid

utarbetandet av berörda lagstiftning. De frågor, till vilka ställning måste

tagas i överenskommelsen om gränstullsamarbete med Norge, torde nämligen

såvitt nu kan bedömas uppkomma även när dylikt samarbete skall genomföras

med annat land. Vid sådant förhållande har jag funnit det lämpligt

att i det följande behandla såväl överenskommelsen med Norge som

lagstiftningsärendet i ett sammanhang.

En förutsättning för ett gränstullsamarbete mellan Sverige och annat

land är, såsom också generaltullstyrelsen utgått från, att på vartdera landets

territorium skall kunna upprättas kontrollzoner inom vilka kan tilllämpas

båda ländernas tullbestämmelser, in- och utförselbestämmelser samt

andra bestämmelser rörande trafiken, vilkas efterlevnad tullväsendet har

att övervaka. Såvitt angår samarbetet med Norge avses härmed samtliga

författningar, vilkas efterlevnad övervakas av det svenska eller det norska

tullväsendet, i den mån de är tillämpliga på trafik över gränsen, dock med

undantag av gränsövervakningskungörelsen. Kontrollzonerna bildar tillsammans

ett område inom vilket de båda ländernas tullmyndigheter gemensamt

har vissa befogenheter. För den legala trafikens del innebär en sådan

ordning, att inom kontrollzonerna åtgärder enligt båda ländernas tullagstiftning

skall med behörig verkan kunna vidtagas antingen av svensk eller av

norsk tullpersonal. Anmälningsplikt eller annan dylik skyldighet gentemot

tullverket, som trafikant har att fullgöra efter ankomsten till svenskt tullområde,

skall således kunna fullgöras vid tullanstalt inom norsk kontrollzon.

Likaledes avses anmälningsplikt, som är föreskriven i samband med

avresa från svenskt tullområde, kunna få fullgöras inom norsk kontrollzon.

På motsvarande sätt skall föreliggande anmälningsskyldighet enligt norska

bestämmelser kunna fullgöras inom svensk kontrollzon. Utvidgningen av bestämmelsernas

tillämplighet är dock ej avsedd att ändra något i riksgränsens

egenskap av tullgräns. Trafik som ej äger rum över riksgränsen kom
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1959

mer liksom hittills att kunna bedrivas utan iakttagande av tullformaliteter. För

allmänhetens del torde den mest påtagliga följden av gränstullsamarbetet

bli alt endast ett uppehåll för tullkontroll behöver göras i samband med

passerandet av gränsen.

Vad angår den illegala trafiken biträder jag generaltullstyrelsens

lörslag om att gränstullsamarbetet skall innefatta en utvidgning av

möjligheterna till ingripande. En smugglare, som på ettdera landets territorium

törioljes av tullpersonal, skall saiunda icke, såsom nu är förhållandet,

kunna göra sig fri från förföljarna enbart genom att passera riksgränsen.

nessa oKade mojligneter till ingripande är uppenbarligen till fördel ur

effektivitetssynpunkt. Även i ett annat hänseende får granstullsamarbetet

vissa praktiska konsekvenser för bestraffningen av smugglingsbrott. Med

nuvarande ordning kan, när fråga är om insmuggling till Sverige, något ingripande

mot smugglaren ej ske, förrän denne kommit över riksgränsen in

på svenskt territorium. Har smugglaren i sådant fall lagt i dagen sitt uppsåt

att undandraga godset tullkontroll — exempelvis genom att överskrida

gränsen vid sidan av den väg, som leder fram till tullstationen — torde fullbordat

införselDrott få anses föreligga. Efter ett genomförande av gränstullsamarbetet

kommer den olovliga införseln i åtskilliga fall att stoppas redan

innan riksgränsen uppnåtts. Det kan då uppenbarligen endast bli fråga om

försök. Det torde alltså, såvitt gäller införselbrotten, kunna antagas att antalet

på försöksstadiet upptäckta brott kommer att öka samt att häremot

kommer att svara en minskning av antalet fullbordade brott. Vad åter angår

utförselbrotten kan förhållandet antagas bli det motsatta. Medan sålunda för

närvarande ett utförselbrott vanligen upptäckes före gränspasseringen, alltså

medan gärningen ännu är på försöksstadiet, kommer med den föreslagna

ordningen den olovliga utförseln i många fall att avslöjas och stoppas törst

på den andra statens territorium, d. v. s. sedan brottet fullbordats. Den antydda

förskjutningen i förhållandet mellan fullbordade brott och försök torde

emellertid sakna nämnvärd betydelse med hänsyn till att enligt smuggellagstiftningen

försök genomgående straffas lika med fullbordat brott.

Vad därefter beträffar tullverkets allmänna uppsikt i

gränstrakterna har jag ej heller funnit anledning till erinran mot generaltullstyrelsens

förslag. Gränstullsamarbete härvidlag bör således innebära

att svensk tullpersonal äger utöva patrulltjänst inom kontrollzon i

den andra staten och den andra statens personal inom svensk sådan zon.

Härvid avses tullpersonalen skola äga befogenhet att med tillämpning av

båda ländernas bestämmelser utöva kontroll å tullförfattningarnas efterlevnad

samt att inskrida mot överträdelser av desamma. Sålunda skall exempelvis

en norsk tulltjänsteman, som under tjänstgöring på svenskt territorium

uppdagar ett smugglingsbrott, kunna ingripa häremot. Han är därvid

berättigad att använda straffprocessuella tvångsmedel i den utsträckning

smuggellagstiftningen medger. Den beröring med allmänheten, som under

dylik tjänstgöring äger rum, är helt naturligt av grannlaga och ömtålig art.

Eu möjlighet för den ena statens tullpersonal att använda straffprocessuella

3 Bihang till riksdagens protokoll i959. 1 samt. AV ISO

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

tvångsmedel på den andra statens territorium är emellertid nödvändig för

genomförandet av samarbetet i dess planerade utsträckning. Rätten att inom

kontrollzon använda tvångsmedel under angivna förhållanden har emellertid

ansetts böra begränsas till att endast avse undersökning i omedelbart

samband med smugglingsbrott eller försök därtill, och utanför sådan zon

får ingripande ske blott då den misstänkte förföljes över zongränsen i omedelbart

samband med förövandet av gärningen.

Såsom framgår av det förut anförda föreligger vissa -— om än i sak tämligen

obetydliga — skiljaktigheter i svensk och norsk lagstiftning i fråga

om tulltjänstemans befogenhet att använda tvångsmedel. Generellt kan därvid

sägas, att svensk tulltjänsteman äger något större behörighet att ingripa

med tvångsmedel än vad som tillkommer norsk tulltjänsteman. I vissa speciella

hänseenden bar dock norsk tullpersonal något större befogenheter än

svensk. Det bör givetvis eftersträvas, att i möjlig utsträckning undvika att

konfliktsituationer uppkommer i anledning av den olika behörigheten i förevarande

hänseenden. Ur denna synpunkt är det önskvärt att användning av

straffprocessuella tvångsmedel enligt det ena landets lagstiftning på det andra

landets territorium äger rum endast under de förutsättningar som gäller

enligt såväl den ena som den andra statens lagstiftning. För svenskt vidkommande

synes hinder i och för sig ej möta att i lagstiftningen intaga en bestämmelse

av sådan innebörd. Beträffande Norge däremot skulle en i lag

meddelad bestämmelse, avseende motsvarande inskränkning av den norska

tullpersonalens befogenheter, strida mot ett norskt grundlagsstadgande och

kan fördenskull icke nu komma i fråga. Vid sådant förhållande har det befunnits

lämpligast att icke heller för Sveriges del intaga något stadgande i

angivet hänseende i den tilltänkta lagstiftningen. Såvitt gäller gränstullsamarbetet

med Norge avses frågan i stället skola lösas på det sättet att den

svenska tullpersonalen genom den blivande svenska kungörelsen angående

namnda samarbete ålägges att vid ingripande mot smugglingsbrott eller försök

därtill på norskt territorium ej överskrida de befogenheter som tillkommer

tullpersonal enligt norska bestämmelser. En instruktion av motsvarande

innebörd torde kunna förväntas från norskt håll.

_ Enligt generaltullstyrelsens förslag skall möjlighet vidare föreligga att i

vissa fall föra för smugglingsbrott misstänkta personer över riksgränsen

från det ena landet till det andra. Även enligt min mening bör i överens^°r??ie^Sen

NorSe och därför tillika i lagstiftningen inrymmas en sådan

möjlighet, vilken vid förhandlingarna med Norge visat sig vara av särskild

betydelse från norsk synpunkt. Det förande över riksgränsen, varom här är

fråga, får ses såsom ett led i förundersökningsförfarandet. Genom att de

båda ländernas smugglingsbestämmelser blir tillämpliga inom en begränsad

del av det andra landets territorium, synes ett mot det ena landet förövat

smugglingsbrott som upptäckts inom denna begränsade del av grannlandets

territorium icke böra bedömas i princip annorlunda än om det begåtts inom

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

det förstnämnda landet. En person, som i enlighet med de ifrågavarande bestämmelserna

gripits och förts över riksgränsen, bör emellertid ej annat än

under speciella betingelser få åtalas eller straffas för annat före gripandet

begånget brott än det för vilket han förts till den andra staten. Likaledes bör

uppställas vissa garantier mot att sådan person utlämnas till ett tredje land.

Bestämmelserna härom har utarbetats delvis efter förebild av den lag om

utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge, som antagits

av innevarande års riksdag. Med hänsyn till de starka begränsningar,

som uppställts för att förande över riksgränsen skall kunna ske, torde dylik

åtgärd i praktiken komma att tillämpas endast i undantagsfall.

De vid remissbehandlingen framförda betänkligheterna mot förslaget om

gränstullsamarbete hänför sig väsentligen till en befarad försämring av

gränsövervakningen. Generaltullstyrelsen har angivit att enligt en uppgjord

bemanningsplan behovet av gränsbevakningspersonal vid gränsen mot Norge

kan komma att nedgå med omkring 60 man sedan samarbetet genomförts.

Det har från något håll gjorts gällande att denna reducering av tullpersonalen

gör ytterligare militära gränsbevakningsåtgärder erforderliga. Vidare

har ifrågasatts om icke indragningen av tullpersonal bör medföra motsvarande

utökning av statspolisens resurser för här avsedd verksamhet. Det

har jämväl framhållits, att denna fråga bör göras till föremål för närmare

utredning innan slutlig ställning tas till förslaget om ett gränstullsamarbete.

För egen del vill jag understryka, att övervakning av gränsen enligt

gränsövervakningskungörelsen är en polisiär uppgift soin icke har samband

med tulltjänsten i övrigt. Frågor om rationalisering och reformer inom

tulltjänsten bör därför kunna lösas i princip oberoende av hur den polisiära

gränskontrollen ordnas. Frågan om gränstullsamarbete torde icke behöva

sammankopplas med spörsmålet om gränsövervakningen enligt gränsövervakningskungörelsen.

Å andra sidan är en indragning av svensk tullpersonal,

som äger lokal- och personkännedom, i viss mån ägnad att försvaga möjligheterna

att kontrollera gränsen ur säkerhetssynpunkt. Det kan således

vara motiverat att tills vidare framgå med viss försiktighet såvitt nu är

i fråga.

Svenska tullmannaförbundet har i sitt remissvar något berört den skiljaktighet

som föreligger mellan svenska och norska sekretessbestämmelser.

Enligt 27 § tullstadgan åligger det tulltjänsteman att icke i oträngt mål

muntligen eller skriftligen yppa vad han i tjänsten erfarit beträffande enskildas

affärsförhållanden. I norska tollreglementet stadgas däremot en

längre gående tystnadsplikt. Norsk tulltjänsteman, som utför svenska göromål,

kan emellertid under alla förhållanden lämna upplysningar därom

inom den ram som angives i norska tollreglementet. I tveksamma fall torde

han böra hänvända sig till vederbörande svenska myndighet. Hithörande

frågor synes mig icke behöva vålla svårigheter i praktiken utan kunna lösas

inom ramen för gällande bestämmelser i de båda länderna.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1959

Såsom framgår av det föregående har jag ansett mig kunna godtaga de

grundläggande principerna i generaltullstyrelsens förslag till överenskommelse

med Norge och lagstiftning om gränstullsamarbete. Till vissa detaljfrågor

i sammanhanget återkommer jag i det följande. Härutöver har jag

icke funnit anledning till erinran mot vad generaltullstyrelsen föreslagit.

V. Detaljmotivering till lagförslaget

I enlighet med vad förut anförts föreligger alltså förslag till överenskommelse

mellan Sverige och Norge angående gränstullsamarbete, varjämte

inom finansdepartementet upprättats förslag till lag om gränstullsamarbete

med annan stat. Lagförslaget överensstämmer i allt väsentligt med det av

generaltullstyrelsen framlagda.

1 §•

Generaltullstyrelsen anför att den verksamhet som innefattas i överenskommelsen

avser tullkontroll å och tullklarering av trafiken mellan Sverige

och Norge. Orden tullkontroll och tullklarering har — i stället för enoart

kontroll och klarering — valts för att från gränstullsamarbete undantaga

sådan av nationella säkerhetshänsyn påkallad verksamhet som har mera

polisiär karaktär, exempelvis kontroll enligt gränsövervakningskungörelsen.

Hovrätten för Nedre Norrland ifrågasätter i sitt remissyttrande huruvida

det av styrelsen angivna syftet verkligen vinnes, eftersom begreppet tullkontroll

enligt tullstadgan har en ganska vidsträckt innebörd; i vart fall

torde därunder kunna inbegripas åtgärd som avses i 12 § andra stycket

gränsövervakningskungörelsen (kvarhållande av gods, vars befordran anses

kunna medföra fara för obehörigt spridande av krigsunderrättelser).

Departementschefen. Paragrafen anger lagens egenskap av fulimaktslag,

vars bestämmelser — helt eller delvis — kan sättas i kraft i förhållande

till annat land genom beslut i administrativ ordning. Såvitt angår

det svensk-norska samarbetet avses ikraftsättandet av lagen skola gälla

samtliga dess bestämmelser och ske genom särskild kungörelse om gränstullsamarbete

med Norge. Stadgandet innebär också att Kungl. Maj :t kan sätta

lagen ur tillämpning på grund av ändrade förhållanden. — Då jag ansett

det önskvärt att lagen innehåller en definition å gränstullsamarbete har i

paragrafen intagits en beskrivning av vad som därmed avses. Definitionen

har avfattats i överensstämmelse med motsvarande beskrivning i artikel 1 i

förslaget till överenskommelse mellan Sverige och Norge. Oaktat begreppet

tullkontroll ej är definierat i tullagstiftningen, torde dock av sammanhanget

framgå att åtgärd enligt gränsövervakningskungörelsen ej omfattas av gränstullsamarbetet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

2 §•

Denna paragraf innehåller bestämmelser om kontrollzoner. Det ankommer

på Kungl. Maj :t att inom de i paragrafen angivna gränserna bestämma

var kontrollzon skall finnas.

3 §•

Förevarande paragraf upptar regler om tillämpligheten av annan stats

hithörande bestämmelser inom kontrollzon på svenskt territorium. Därjämte

regleras i paragrafen förutsättningarna för användning av tvångsmedel

enligt den andra statens lagstiftning inom svensk kontrollzon.

Att vartdera landets hithörande bestämmelser får viss tillämplighet inom

kontrollzon på det andra landets territorium innebär i huvudsak, såsom

framhållits i den allmänna motiveringen, att kontroll- och klareringsåtgärder

enligt vederbörande lands tullagstiftning kan vidtagas därstädes och att

ingripande kan ske i fråga om där upptäckta brott mot bestämmelserna.

Tillämpligheten av den andra statens bestämmelser här i riket blir begränsad

därigenom att de får användas endast i den mån så erfordras för gränstullsamarbetet.

Förutsättning för att tvångsmedel i enlighet med den andra

statens lagstiftning skall få tillämpas inom kontrollzon här i riket är att det

sker i omedelbart samband med upptäckt smugglingsbrott eller försök därtill,

varigenom lag eller författning i den andra staten överträtts. Sådant

omedelbart samband, som avses med stadgandet, torde föreligga även i

vissa andra fall än då någon anträffas å bär gärning eller flyende fot. Då

exempelvis tullpersonal fått misstanke att smugglingsbrott försökes eller

just förövats och utan uppskov börjar spaning efter den misstänkte, torde

omedelbart samband kunna anses föreligga så länge spaningen bedrives

oavbrutet och den misstänktes försprång ej är större än att spåret kan anses

färskt. — Det har tidigare påpekats, att ingendera staten avses skola i

praktiken helt utnyttja sin rätt att använda tvångsmedel på grannstatens territorium,

utan denna rätt skall utövas blott inom ramen för sådana befogenheter,

som är tillåtna enligt såväl den ena som den andra statens lagstiftning.

Denna grundsats har av skäl, som förut angivits, icke kunnat komma

till uttryck i lagen utan är avsedd att meddelas instruktionsvis.

Beträffande såväl nu ifrågavarande som övriga bestämmelser i lagen gäller

såsom förut antytts, att det i fråga om varje stat får prövas vilka av lagens

bestämmelser som skall göras tillämpliga. Givetvis bör 3 § icke användas

i förhållande till land, vars lagstiftning i förevarande hänseende väsentligen

avviker från den svenska. Såvitt angår Norge har det, med hänsyn till

likheterna i lagstiftning m. m., icke ansetts möta några betänkligheter att

sätta bestämmelserna i paragrafen helt i kraft.

4 §•

Generaltullstijrelsen upptar i sitt förslag en bestämmelse av innehåll, alt

den andra statens tullpersonal inom kontrollzon på svenskt område skall

äga utöva tulltjänst för sin egen stats räkning under iakttagande av den

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

egna statens instruktioner och reglementen. Styrelsen anför, att en rätt för

den med Sverige samarbetande staten att låta sin personal utöva tulltjänst

för den andra staten på svenskt territorium möjligen skulle kunna härledas

ur stadgandet i 3 § om tillämpligheten av annan stats hithörande bestämmelser

inom kontrollzon här i riket. Emellertid har styrelsen för att

varje tvekan i saken skall undanröjas uttryckligen angivit befogenheterna

i förevarande paragraf.

Departementschefen. I likhet med generaltullstyrelsen anser jag att en bestämmelse

i angivet hänseende är påkallad. Paragrafen har emellertid givits

en något vidare avfattning än den av generaltullstyrelsen föreslagna. Enligt

departementsförslaget tillerkännes sålunda tullpersonal från den andra staten

en allmän rätt att utöva tulltjänst inom kontrollzon här i riket. Tulltjänsten

kan därvid avse göromål antingen för svensk räkning eller för det

egna landets räkning. Det lands instruktioner och reglementen skall iakttagas,

för vilket tulltjänsten bedrives. Behörigheten för det andra landets

tullpersonal att utöva tulltjänst här i riket erhåller — på motsvarande sätt

som gäller enligt 3 § — sin begränsning därigenom att tjänsteutövningen

skall avse tulltjänst som omfattas av gränstullsamarbetet. Åtgärder avses

skola vidtagas för att den utländska tullpersonalen skall få kännedom om de

svenska bestämmelser som det kan bli fråga om att tillämpa när den fullgör

göromål för svensk räkning

5 §•

Denna paragraf motsvarar 6 § i generaltullstyrelsens förslag.

Genom bestämmelserna i förevarande paragraf utvidgas de hithörande

svenska bestämmelsernas tillämplighet. Därigenom möjliggöres att trafiken

till och från Sverige kan kontrolleras och klareras för svensk räkning på

den andra statens territorium samt att där begångna brott mot svenska

tullförfattningar kan beivras. Däremot är ej fråga om någon ändring av

bestämmelsernas materiella innebörd. Någon utvidgning sker således ej av

det enligt den svenska smuggellagstiftningen straffbara området och de i

1 kap. strafflagen angivna förutsättningarna för svensk straffrätts tillämplighet

förblir orubbade. Vad beträffar användningen av tvångsmedel på den

andra statens territorium innebär stadgandet, att svenska bestämmelser

härom får tillämpas inom kontrollzoner på den andra statens territorium.

På sätt som angivits vid 3 § avses emellertid, såvitt angår samarbetet med

Norge, att instruera tullpersonalen att ej överskrida de befogenheter som

tillkommer tullpersonal enligt norska regler. —- Ytterligare torde få hänvisas

till vad som anförts vid 3 §.

6 §•

Denna paragraf motsvaras av 5 och 7 §§ i generaltullstyrelsens förslag.

Generaltullstyrelsen upptar i 5 § av sitt förslag en bestämmelse av innehåll

att det skall åligga svensk tullpersonal att inom kontrollzon på svenskt

eller utländskt territorium utöva tulltjänst för den andra statens räkning

under iakttagande av den andra statens därför gällande instruktioner och

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

reglementen. I 7 § av nämnda förslag stadgas en skyldighet för svensk tullpersonal

att inom kontrollzon i den andra staten utöva tulltjänst för svensk

räkning under iakttagande av därför gällande svenska instruktioner och

reglementen. Styrelsen anför till motivering av sina förslag att Kungl. Maj :t

även utan stöd i särskild lag — exempelvis enligt 10 § A. 1 mom. Saar —

torde kunna förordna om skyldighet för svensk statstjänsteman dels att i

tjänsten utföra även vissa göromål åt annan stat dels ock att utöva sin tjänst

i viss omfattning utanför riket. Skyldighet att samverka med annat lands

tullpersonal kan vidare anknytas till en föreskrift i 41 § tjänstgöringsreglementet

för tullstaten den 24 juni 1954 och beordrandet av tullpersonal till

tjänsteförrättningar i annat land kan företagas med stöd av 6 § instruktionen

för tullverket den 7 februari 1958. Styrelsen har emellertid ansett det

lämpligt, att den svenska tullpersonalens av gränstullsamarbetet uppkommande

skyldighet i nämnda hänseende särskilt anges i lagen. Härigenom har

ock klarlagts, att utförandet av göromål åt den andra staten ingår såsom ett

led i den svenska tulltjänsten.

Hovrätten för Nedre Norrland uttalar i sitt remissyttrande att ifrågavarande

bestämmelser ej är av beskaffenhet att behöva meddelas i form av lag.

Lämpligen kan de inflyta i den särskilda kungörelsen med närmare erforderliga

föreskrifter, som utfärdas av Kungl. Maj:t. I vart fall bör bestämmelserna

enligt hovrättens mening sammanföras i en enda paragraf.

Departementschefen. Av de skäl generaltullstyrelsen anfört vill jag förorda,

att en uttrycklig bestämmelse meddelas i lagen om skyldighet för

svensk tulltjänsteman att tjänstgöra på annan stats område och att fullgöra

arbetsuppgifter för den andra statens räkning. På sätt hovrätten för

Nedre Norrland föreslagit bör emellertid bestämmelserna i ämnet sammanföras

i en paragraf. — Åtgärder avses skola vidtagas för att den svenska tullpersonalen

skall få kännedom om de utländska bestämmelser som det kan

bli fråga om att tillämpa när den fullgör göromål för annan stats räkning.

7 §•

Denna paragraf överensstämmer i sak med 8 § i generaltullstyrelsens förslag.

Gcneraltullstyrelsen anför såsom motivering för detta stadgande.

Det kan från allmänhetens sida möjligen resas invändning mot att svenska

kontroll- och klareringsåtgärder vidtagas av norsk tullpersonal. För att

varje tvivel om de norska myndigheternas och tjänstemännens befogenheter

i saken skall undanröjas, ha befogenheterna särskilt angivits i texten.

Det har ansetts opraktiskt och obehövligt att låta de båda staternas i

samarbetet deltagande tullmyndigheter ha en uppsättning plomberings- och

förseglingsredskap för vardera staten. Från svensk synpunkt kan det ej

möta hinder att i vissa fall låta en annan stats tullplomber eller tullsigill

få giltighet även för svensk räkning. Stadgandet i 8 § andra stycket har

medtagits i syfte att de i 10 kap. 12 § strafflagen givna bestämmelserna om

sigillbrott skola bli tillämpliga även i fall, då för svensk tullkontroll erforderlig

plombering eller försegling verkställts med användande av den andra

statens insegel.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1950

8 §•

Paragrafen, som motsvarar 9 § i generaltullstyrelsens förslag, innehåller

stadganden i första stycket om ämhetsskydd och i andra stycket om ämbelsnrott.

Generaltullstyrelsen upptar i sitt förslag i paragrafens andra stycke ett

stadgande av innehåll att, om svensk tulltjänsteman begår ämbetsbrott eller

tjänsteförseelse i utövning av tulltjänst tör den andra statens räkning eller

vid tjänstgöring på dess territorium, gärningen skall beivras som om den

begåtts då tjänstemannen haft att utöva tulltjänst för svensk räkning eller

tjänstgöra på dess territorium.

Riksåklagarämbetet antör i anslutning härtill i sitt remissyttrande.

Ordet »ämbetsbrott» användes i 25 kap. strafflagen som en sammanfattande

beteckning pa gärningar, varigenom ämnetsman åsidosatt sm tjänsteplikt,

däribland sådana som enligt 2b kap. 4 § skola bedömas som tjansielel.

Någon motsvarighet till uttrycket »tjanstelorseelse» tinnes ej i vare sig

strattlagen, instruktionen för tullverket eller verksstadgan. Möjligen bar

med »tjänsteförseelse» avsetts gärning, som utan att uigora amneisnrott

enligt 2o kap. strafllagen, dock kan bli föremål för disciplinär beskattning.

Skuile det Iorhåila sig så, vill ämbetet framhålla, att man, såvitt gäller det

planerade gränstullsamarbetet — vid vilket från svensk sida endast personer

underkastade ämbetsansvar komma att medverka — icke torde benöva

rakna med andra garningar än sådana, som omfattas av bestämmelserna om

ämbetsbrott i 25 kap. strafflagen.

Departementschefen. Förordnande om svenskt ämbetsskydd åt den andra

statens tjänstemän, då dessa utövar tulltjänst för svensk räkning, torde

kunna ges av Kungl. Maj :t enligt 10 kap. 1 § andra stycket strafllagen.

Detta lärer emellertid ej vara fallet, då den andra statens tjänstemän har ait

bär i riket utöva tulltjänst för sin egen stat. Jag bar därför ansett det lämpligt

att ett stadgande om ämbetsskydd i båda nu angivna hänseenden intages

i lagen. Första stycket i paragrafen har avfattats i överensstämmelse

härmed. — Såsom förut berörts ingår utförandet av göromål för den andra

staten såsom ett led i den svenska tulltjänsten. Beivran av ämbetsbrott,

som svensk tullpersonal begår under utförande av dylika göromål, torde

väl därtör kunna ske vid svensk domstol redan enligt nu gällande allmänna

regler och — då gärningen begåtts i den andra staten — utan åtalstörordnande

av Kungl. Maj:t enligt 1 kap. 1 § första stycket strafflagen. Särskilt

stadgande härom har emellertid i tydlighetens intresse intagits i paragrafens

andra stycke. Ett allmänt brott som tillika innefattar åsidosättande av

tjänsteplikt skall, på sätt riksåklagarämbetet anfört, beivras samtidigt med

ämbetsbrottet. Beivran av dylik brottslighet torde likaledes — även då gärningen

riktar sig mot enbart den med Sverige samarbetande staten och förövats

i denna stat — kunna ske utan särskilt förordnande av Kungl. Maj :t

om åtal enligt 1 kap. 1 § första stycket strafflagen. Vid utarbetandet av stadgandet

i övrigt har beaktats den av riksåklagarämbetet framställda anmärkningen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1959

9 §•

Genom bestämmelserna i förevarande paragraf slås fast att tjänstemännen

även i ekonomiskt avseende står fria gentemot den stat med vilken

gränstullsamarbete bedrives.

10 §.

Såsom tidigare nämnts utgår generaltullstyrelsen från att skyldighet att

ersätta förverkad egendoms värde ej föreligger i fall då den beslagtagna

egendomen visserligen kan förklaras förverkad enligt svensk lagstiftning

men på grund av bestämmelserna i förevarande paragraf överlämnats till

myndighet i den andra staten och förklarats förverkad därstädes; den omständigheten

att egendomen under angivna förhållanden avståtts till det

andra landet kan enligt styrelsens mening ej anses innebära, att smugglaren

förskingrat egendomen eller genom någon sin åtgärd vållat att egendomen

ej kan tillrättaskaffas. Styrelsen har inte ansett erforderligt att föreslå

särskilda bestämmelser härom.

Riksåklagarämbetet yttrar i denna fråga följande.

Ämbetet anser det visserligen uppenbart, att egendomen i nu avsedda fall

ej kan anses »förskingrad» i den mening som avses i exempelvis 8 § varuinförsellagen.

Vad däremot angår bestämmelser, vilka för värdekonfiskation

förutsätta, att egendomen ej »kan tillrättaskaffas» eller ej »tinnes i

behåll», torde emellertid tillämpning av påföljden ej vara begränsad till

fall, då den brottslige genom någon sin åtgärd vållat, att sakkonfiskation ej

kan ske. Att godset av våda förstörts eller förkommit lärer sålunda icke

hindra, att den brottslige ålägges att ersätta värdet.

Departementschefen. Med anledning av vad riksåklagarämbetet anfört

har i ett andra stycke av paragrafen intagits en uttrycklig bestämmelse om

att tilltalad vid lagföring här i riket ej må förpliktas utgiva värdet av egendom,

som med stöd av paragrafens första stycke överlämnats till myndighet

i den andra staten. — Sådana särskilda skäl som enligt första stycket

skall kunna föranleda, att egendom, som beslagtagits på den andra statens

område, icke överlämnas till denna stat kan föreligga exempelvis då svensk

valuta beslagtagits. Vidare kan tänkas, att det land där beslaget gjorts underlåter

att åtala gärningen men att denna skall beivras i det andra landet.

11 §•

Såsom nämnts i den allmänna motiveringen skall den, som inom kontrollzonen

längs riksgränsen på ena statens område gripits i omedelbart

samband med förövat smugglingsbrott mot den andra staten eller försök

därtill, under vissa strängt begränsade förutsättningar kunna föras till

tull- eller polismyndighet i sistnämnda stat. Bestämmelser härom har, såvitt

angår den som gripits i Sverige, upptagits i förevarande paragraf.

Det bör understrykas att det inte föreligger någon ovillkorlig skyldighet

att föra den misstänkte till myndighet i den andra staten. Detta kan un
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

derlåtas, om särskilda skäl föreligger. Sådana skäl torde vara för handen

exempelvis då den misstänkte är efterlyst för brott här i riket eller då en

och samma gärning innebär brott mot båda ländernas bestämmelser och

båda brotten är bagatellartade eller det mot Sverige förövade brottet är

grövre än brottet mot det andra landet. Avsikten är att befogenheten att

avgöra hithörande frågor skall ankomma på respektive centrala tullmyndigheter

som bör äga delegera rätten till de lokala tullmyndigheterna. Vad beträffar

möjligheterna att straffa den person, som förts till myndighet i den

andra staten i enlighet med bestämmelserna i förevarande paragraf, skall i

princip gälla att den misstänkte endast under särskilda förutsättningar får

bestraffas för annat före gripandet begånget brott än det, som föranlett åtgärden,

eller utlämnas till tredje stat. Möjlighet avses dock alltid skola föreligga

att åtala och bestraffa tidigare förövade tullöverträdelser. Likaså skall

åtal kunna ske för tidigare brott, därest den misstänkte äger hemvist och

medborgarskap i den stat till vilken han förts. Svenska medborgare liksom

ock andra utländska medborgare än sådana som har hemvist och medborgarskap

i vederbörande grannstat skall vara ovillkorligen skyddade mot risken

att utan vederbörligt medgivande från svensk myndighet utlämnas till tredje

stat.

Liksom vid 3 § torde få erinras om att det i fråga om varje stat, med vilken

gränstullsamarbete inledes, får prövas huruvida bestämmelserna i It §

skall göras tillämpliga gentemot nämnda stat.

12 §.

I förevarande paragraf har bestämmelserna i 11 § andra och tredje styckena

fått motsvarighet i fråga om den som gripits i annan stat, med vilken

gränstullsamarbete genomförts, och som med tillämpning av bestämmelserna

i den andra staten, motsvarande 11 §, förts till svensk myndighet.

13 §.

I andra fall än då någon förföljes i omedelbart samband med förövandet

av smugglingsbrott eller försök därtill föreligger ej möjlighet att med

tillämpning av det ena landets bestämmelser ingripa på det andra landets

område utanför kontrollzon och icke heller behörighet för det ena landets

tullpersonal att utöva sin tjänst på det andra landets område utanför kontrollzon.

14 §.

I samband med förordnande om lagens tillämpning i förhållande till annan

stat behöver lagen kompletteras med tillämpningsföreskrifter. Paragrafen

innehåller bemyndigande för Kungl. Maj :t att utfärda dylika.

Lagen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1960, från och med vilken

dag överenskommelsen med Norge är avsedd att gälla.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1959

43

VI. Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts föreligger förslag till

överenskommelse mellan Sverige och Norge angående gränstullsainarbete,

varjämte inom finansdepartementet upprättats förslag till

lag om gränstullsamarbete med annan stat.

Lagförslaget torde såsom Bilaga 2 få fogas vid statsrådsprotokollet för

denna dag.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över lagförslaget måtte för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Kerstin Bothén

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1959

Bilaga 2

Förslag

till

Lag om gränstullsamarbete med annan stat

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Konungen äger, efter avtal med annan stat, förordna, att 2—13 §§ denna

lag helt eller delvis skola äga tillämpning i fråga om tullkontroll å och tullklarering

av trafik mellan Sverige och den andra staten (gränstullsamarbete).

2 §•

För gränstullsamarbete må, enligt vad Konungen därom förordnar, längs

rikets gräns mot den andra staten upprättas särskild zon inom vilken samarbetet

här i riket skall bedrivas (kontrollzon). Kontrollzon skall vara av

samma bredd som motsvarande zon inom den andra staten, dock högst femton

kilometer. I den utsträckning Konungen bestämmer må kontrollzon upprättas

jämväl annorstädes inom riket. Dylik zon må omfatta landsvägssträcka,

järnvägssträcka med tillhörande stationsområde, flygplats, farled eller

hamnområde.

3 §.

I den andra staten gällande tullbestämmelser, in- och utförselbestämmelser

samt andra bestämmelser, vilkas efterlevnad den andra statens tullväsen

har att övervaka, så ock därtill hörande ansvarsbestämmelser skola äga

tillämpning inom kontrollzon här i riket i den mån så erfordras för gränstullsamarbetet.

Enligt den andra statens lagstiftning tillåtna tvångsmedel

må användas inom sådan zon endast vid undersökning i omedelbart samband

med smugglingsbrott eller försök därtill, varigenom lag eller författning

i den andra staten överträtts.

4 §•

Tullpersonal från den andra staten må inom kontrollzon här i riket utöva

tulltjänst, som omfattas av gränstullsamarbetet, under iakttagande av den

stats instruktioner och reglementen, för vilken tulltjänsten bedrives.

5 §■

Svenska tullbestämmelser, in- och utförselbestämmelser samt andra bestämmelser,

vilkas efterlevnad tullverket har att övervaka, så ock därtill hörande

ansvarsbestämmelser skola äga tillämpning inom kontrollzon i den

andra staten i den mån så erfordras för gränstullsamarbetet. Enligt svensk

lagstiftning tillåtna tvångsmedel må användas inom sådan zon endast vid

undersökning i omedelbart samband med smugglingsbrott eller försök därtill,

varigenom svensk lag eller författning överträtts.

6 §■

Det åligger svensk tullpersonal att utöva tulltjänst, som omfattas av gränstullsamarbetet,

under iakttagande av den stats instruktioner och reglementen,

för vilken tulltjänsten bedrives.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

45

7 §•

Åtgärd, som i anledning av gränstullsamarbetet för svensk räkning vidtagits

av myndighet eller personal tillhörande den andra statens tullväsen,

skall anses som om den vidtagits av svensk tullmyndighet eller tullpersonal.

Av tullmyndighet i den andra staten anbragt insegel anses därvid såsom

svensk tullmyndighets insegel.

8 §•

Tulltjänsteman från den andra staten åtnjuter under utövning här i riket

av tulltjänst, som omfattas av gränstullsamarbetet, skydd enligt 10 kap.

strafflagen men skall icke vara underkastad i 25 kap. samma lag meddelade

bestämmelser om ämbetsbrott.

Har svensk tulltjänsteman genom gärning som avses i 25 kap. 1—5 §§

strafflagen åsidosatt sin tjänsteplikt, då han i anledning av gränstullsamarbetet

haft att utöva tulltjänst för den andra staten, skall så anses som om

gärningen begåtts under utövning av svensk tulltjänst.

9 §•

Åsamkar svensk tulltjänsteman genom ämbetsbrott eller på annat sätt

den andra staten eller tredje man skada, då han i anledning av gränstullsamarbetet

utövar tulltjänst för den andra staten, skall kronan svara för

fullgörandet av därav föranledd ersättningsskyldighet gentemot den andra

staten eller tredje man.

10 §.

Egendom som i anledning av smugglingsbrott eller försök därtill tagits i

beslag inom kontrollzon i den andra staten skall, därest gärningen inneburit

sådant brott mot lag eller författning såväl i Sverige som i den andra staten,

som kan föranleda förverkande av egendomen, överlämnas till tull- eller

polismyndighet i sistnämnda stat om ej särskilda skäl annat föranleda. Har

beslaget ägt rum inom kontrollzon här i riket, må egendomen överlämnas

till myndighet i den andra staten om särskilda skäl därtill äro.

Har egendom med tillämpning av vad i första stycket sägs överlämnats till

myndighet i den andra staten, må talan icke föras här i riket om utgivande

av egendomens värde.

11 §•

Den som i samband med verkställt eller tillämnat gränsöverskridande

gripits inom den svenska kontrollzonen längs riksgränsen såsom skäligen

misstänkt för brott mot bestämmelse, som avses i 3 §, eller försök till sådant

brott må, om ej särskilda skäl däremot äro, omedelbart föras till tulleller

polismyndighet i den andra staten, därest

han är okänd och undandrager sig att uppgiva namn och hemvist eller

anledning förekommer, att hans uppgift därom är osann;

han ej äger hemvist i Sverige eller i den andra staten och det skäligen kan

befaras, att han genom att begiva sig till en tredje stat undandrager sig

lagföring eller straff; eller

det i annat fall skäligen kan befaras, att han undandrager sig lagföring

eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar

sakens utredning.

Åtgärd, som avses i första stycket, må vidtagas endast om den andra staten

förbundit sig dels att icke utan medgivande av Konungen utlämna den

misstänkte till tredje stat, dels ock att ej utan sådant medgivande låta den

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungi. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

misstänkte åtalas eller straffas för annat brott som begåtts före gripandet,

där fråga icke är om överträdelse av tullförfattningar, med mindre

han själv inför domstol samtyckt därtill;

han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna den andra staten inom en

månad efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som

må hava ådömts honom för brott, varför han förts till den andra staten;

eller

han återvänt till den andra staten, sedan han lämnat denna.

Bestämmelserna i andra stycket skola ej äga tillämpning å den som äger

hemvist och medborgarskap i den andra staten.

12 §.

Har någon med tillämpning av bestämmelser i den andra staten, motsvarande

stadgandena i 11 §, förts till svensk myndighet, må han icke utan

vederbörligt medgivande av myndighet i den andra staten utlämnas till tredje

stat, ej heller utan sådant medgivande åtalas eller straffas för annat brott

som begåtts före gripandet, där fråga icke är om överträdelse av tullförfattningar,

med mindre

han själv inför domstol samtyckt därtill;

han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna Sverige inom en månad

efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som må hava

ådömts honom för brott, varför han förts till Sverige; eller

han återvänt till Sverige, sedan han lämnat landet.

Bestämmelserna i första stycket skola ej äga tillämpning å den som äger

hemvist och medborgarskap i Sverige.

13 §.

Vad som enligt 3—5, 10 och 11 §§ gäller inom kontrollzon skall äga till—

lämpning jämväl utanför sådan zon, när i anledning av smugglingsbrott eller

försök därtill den misstänkte förföljes utanför zonen i omedelbart samband

med gärningen.

14 §.

Konungen meddelar de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

47

Bihang

Generaltullstyrelsens utkast

till

Lag angående gränstullsamarbete med annan stat

1 §•

Vad nedan i 2—12 §§ stadgas skall, i den mån Konungen så förordnar,

gälla beträffande gränstullsamarbete med annan stat.

2 §•

För gränstullsamarbete i fråga om kontroll å och klarering av trafik till

och från den andra staten må längs rikets gräns mot den andra staten upprättas

en kontrollzon av samma bredd, dock högst femton kilometer, som

motsvarande kontrollzon på den andra statens territorium.

I den mån så erfordras för gränstullsamarbete i fråga om landsvägs-,

bantågs-, flyg- eller fartygstrafik må en eller flera kontrollzoner upprättas

annorstädes på svenskt territorium, varje zon omfattande landsvägssträcka,

järnvägssträcka med ett eller flera stationsområden, flygplats, farled eller

hamnområde, där trafik till och från den andra staten kontrolleras eller

klareras.

Vad enligt 3—8 och 12 §§ gäller inom kontrollzon skall äga giltighet även

utanför dylik zon, då fråga är om smugglingsbrott och den misstänkte förföljes

i omedelbart samband med förövandet av gärningen.

3 §•

Åtgärd i syfte att kontrollera och klarera trafik till och från den andra

staten med tillämpning av i den andra staten gällande tullbestämmelser,

in- och utförselbestämmelser samt andra bestämmelser, vilkas efterlevnad

den andra statens tullväsen har att övervaka, må vidtagas inom kontrollzon

på svenskt territorium.

Enligt den andra statens lagstiftning tillåtna tvångsmedel må inom kontrollzon

på svenskt territorium användas vid undersökning i omedelbart

samband med smugglingsbrott, varigenom lag eller författning i den andra

staten överträtts.

4 §.

Den andra statens tullpersonal må inom kontrollzon på svenskt territorium

utöva tulltjänst, som avses i 3 §, under iakttagande av sin stats

därför gällande instruktioner och reglementen.

5 §•

Det skall åligga svensk tullpersonal att inom kontrollzon på svenskt

territorium eller inom dylik zon på den andra statens territorium utöva

tulltjänst, som avses i 3 §, under iakttagande av den andra statens därför

gällande instruktioner och reglementen, dock att dessa skola delgivas tullpersonalen

genbm vederbörande svenska myndighet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1959

6 §•

Svenska tullbestämmelser, in- och utförselbestämmelser samt andra bestämmelser,

vilkas efterlevnad tullverket har att övervaka, skola äga tilllämpning

inom kontrollzon på den andra statens territorium, i den mån

så erfordras för gränstullsamarbetet.

Enligt svensk lagstiftning tillåtna tvångsmedel må, efter avtal med den

andra staten, inom kontrollzon på den andra statens territorium användas

vid undersökning i omedelbart samband med smugglingsbrott, varigenom

svensk lag eller författning överträtts.

7 §•

Det skall åligga svensk tullpersonal att inom kontrollzon på den andra

statens territorium utöva tulltjänst med tillämpning av bestämmelser, som

avses i 6 §, under iakttagande av därför gällande svenska instruktioner och

reglementen.

8 §•

Åtgärd, som med tillämpning av i 6 § avsedd bestämmelse, inom kontrollzon

på den andra statens territorium eller inom dylik zon på svenskt

territorium vidtages av myndighet eller personal, tillhörande den andra

statens tullväsen, skall vara att anse såsom vidtagen av svensk tullmyndighet

eller svensk tullpersonal.

Av tullmyndighet i den andra staten anbragt insegel skall därvid vara att

anse såsom svensk tullmyndighets insegel.

9 §.

Tjänsteman från den andra staten skall, så vitt angår göromål som åligga

honom i anledning av gränstullsamarbetet, på svenskt territorium åtnjuta

ämbetsskydd enligt 10 kap. strafflagen, dock utan att vara underkastad

i 25 kap. samma lag givna bestämmelser om ämbetsbrott.

Begår svensk tulltjänsteman ämbetsbrott eller tjänsteförseelse, då han i

anledning av tullsamarbetet har att utöva tulltjänst för den andra staten

eller tjänstgöra på dess territorium, skall gärningen beivras som om den

begåtts, då tjänstemannen haft att utöva tulltjänst för svensk räkning

eller tjänstgöra på svenskt territorium.

10 §.

Har svensk tulltjänsteman genom ämbetsbrott eller på annat sätt åsamkat

den andra staten eller tredje man ekonomisk förlust, då han i anledning

av gränstullsamarbetet haft att utöva tulltjänst för den andra staten,

skall i första hand kronan svara för fullgörandet av därav föranledd ersättningsskyldighet

gentemot den andra staten.

11 §•

Har i anledning av smugglingsbrott, varigenom såväl svensk lag eller författning

som ock lag eller författning i den andra staten överträtts, beslag

ägt rum på den andra statens territorium, må den beslagtagna egendomen

överlämnas till tull- eller polismyndighet i den andra staten, därest icke särskild

omständighet annat föranleder. Även i fall, då beslaget ägt rum på

svenskt territorium, må dylikt överlämnande ske, därest särskild omständighet

så föranleder.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1959

12 §.

Har någon på svenskt territorium inom kontrollzonen längs riksgränsen

i samband med verkställt eller tillämnat gränsöverskridande gripits såsom

skäligen misstänkt för brott mot bestämmelse, som avses i 3 §, må han

omedelbart föras till tull- eller polismyndighet i den andra staten under

förutsättning

dels att den andra staten förbundit sig att icke utan särskilt medgivande

av vederbörlig svensk myndighet låta en sålunda överlämnad person ställas

till ansvar eller straffas för annat än tullöverträdelse eller utlämnas till

annan stat utom i fall

då han själv inför domstol samtycker därtill; eller

då han äger hemvist i den stat, till vilken han överlämnats; eller

då han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna staten inom^ fyrtiofem

dagar efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd i

anledning av den gärning, som föranlett överlämnandet; eller

då han frivilligt återvänt dit, sedan han lämnat staten;

dels att den misstänkte är okänd och undandrager sig att uppgiva namn

och hemvist eller det skäligen kan misstänkas, att hans uppgift därom

är osann; eller

att han ej äger hemvist i Sverige eller den andra staten och det skäligen

kan befaras, att han genom att begiva sig till annan stat undandrager sig

lagföring och straff; eller

att det i annat fall med skäl kan befaras, att han söker undandraga sig

lagföring och straff eller genom undanröjande av bevis eller eljest försvåra

sakens utredning;

dels ock att den misstänkte ej på grund av särskild omständighet bör

kvarhållas i Sverige.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 180

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1959

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 oktober

1959.

Närvarande:

justitieråden Beckman,

E. Söderlund,

Tammelin,

regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 8 september 1959 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

5 juni 1959, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om gränstullsamarbete med annan stat.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av tingsdomaren Stig Jungefors.

Lagrådet anförde:

Ifrågavarande lagförslag har tillkommit för att möjliggöra gränstullsamarbete

med Norge i enlighet med upprättat förslag till överenskommelse om

sådant samarbete. Enär det kunde tänkas att framdeles gränstullsamarbete

komme att inledas även med annan stat än Norge, skall emellertid enligt förslaget

lagen erhålla formen av en allmän fullmaktslag. Enligt denna skall

Kungl. Maj :t — allteftersom överenskommelse om gränstullsamarbete träffats

med annan stat och överenskommelsen godkänts av riksdagen — äga

sätta lagens bestämmelser helt eller delvis i tillämpning i förhållande till

denna stat. Det är dock tydligt, att lagförslaget främst tager sikte på samarbetet

med Norge, och det synes lagrådet som om förutsättningar i själva verket

saknades för att nu närmare bedöma i vad mån bestämmelserna skola

vara ägnade att läggas till grund för samarbete även med andra stater.

Beträffande formerna för gränstullsamarbetet med Norge avses bl. a., att

norska tull tjänstemän skola äga här i riket utföra tulltjänst för svensk räkning

och svenska tulltjänstemän på motsvarande sätt i Norge tulltjänst för

norsk räkning.

En sådan ordning torde i och för sig icke ge anledning till betänkligheter,

åtminstone i förhållandet de nordiska länderna emellan. Viss motsvarighet

härtill infördes sålunda redan under det av departementschefen berörda samarbetet

med andra stater för bekämpande av spritsmuggling. Enligt träffade

överenskommelser samt lag den 23 mars 1934 (nr 53) och med stöd därav

utfärdade kungörelser den 3 april 1934 (nr 65) och den 24 januari 1936 (nr

13) skulle det åligga finska och danska tulltjänstemän att, även inom vissa

områden av svenskt territorialvatten, deltaga i bevakningstjänst för svensk

rakning. De skulle därvid åtnjuta samma skydd som svenska tulltjänstemän

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr i SO år 1959

och äga att enligt svenska bestämmelser företaga visitation och verkställa

beslag. På motsvarande sätt hade svenska tulltjänstemän rätt och skyldighet

att för finsk eller dansk räkning tjänstgöra inom finskt eller danskt territorialvatten.

Enligt remissprotokollet förutsättes vidare, att tulltjänst för norsk räkning,

utförd med tillämpning av norska författningar, skall kunna bedrivas

även på svenskt område samt, omvänt, att tulltjänst för svensk räkning med

tillämpning av svenska författningar skall kunna bedrivas på norskt område,

allt under medverkan av svenska eller norska tulltjänstemän. — Angående

möjligheten att förfara på motsvarande sätt i förhållande till andra

stater uttalas, att en sådan ordning givetvis ej komme i fråga i förhållande

till ett land, vars lagstiftning i förevarande hänseende väsentligen avveke från

den svenska.

Att annan stat inom riket tillätes utöva förvaltning i så betydande omfattning,

som här avses, och att på motsvarande sätt den egna förvaltningen förlägges

utom riket innebär för svenska förhållanden något väsentligt nytt.

Enligt vad remissprotokollet utvisar kunna även vanskliga frågor möta vid

den närmare utformningen. Med hänsyn till de praktiska fördelar, som samarbetet

med Norge väntas erbjuda, vill lagrådet dock ej motsätta sig den

föreslagna ordningen i denna del. Huruvida förutsättningar kunna föreligga

för motsvarande anordningar i förhållande till andra länder, undandrager sig

lagrådets bedömande.

Då det ännu är ovisst i vad mån samarbete med andra länder än Norge kan

komma till stånd och de olikartade förhållandena göra det svårt att förutse,

hur ett sådant samarbete skulle komma att gestaltas, kan ifrågasättas, om ej

lagstiftningen till en början lämpligen bort begränsas att avse enbart samarbetet

med Norge. Som redan anmärkts avses emellertid, att tillämpning i

förhållande till andra stater skall ifrågakomma först sedan därom träffade

överenskommelser godkänts av riksdagen. I samband därmed torde lagen

kunna underkastas de jämkningar — tillägg eller begränsningar — vartill

ett vidgat samarbete kan giva anledning. Lagrådet vill därför icke heller ur

nu berörda synpunkt motsätta sig det föreliggande förslaget. Vissa av de däri

upptagna bestämmelserna böra emellertid enligt lagrådets mening omredigeras.

1 §•

Enligt första artikeln i förslaget till överenskommelse med Norge skall

med gränstullsamarbete förstås samarbete i fråga om tullkontroll å och

tullklarering av trafiken mellan de avtalande staterna. Meningen har varit

att i lagens 1 § upptaga denna beskrivning av vad som avses med gränstullsamarbete.

Emellertid har lagen utformats som en fullmaktslag, vars bestämmelser

— helt eller delvis — kunna sättas i kraft även i förhållande till annat

land än Norge. I 1 § stadgas därför att Konungen äger förordna om tillämpning

helt eller delvis av lagens följande paragrafer i fråga om tullkontroll

och tullklarering. Till detta stadgande har fogats ordet gränstullsamarbete,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungi. Maj.ts proposition nr 180 år 1959

satt inom parentes. Härigenom kan dock någon beskrivning på vad som avses

med detta ord icke anses given. Det synes nödvändigt att klarare uttrycka

syftet med 1 §. Paragrafen kan enligt lagrådets mening lämpligen erhålla det

innehållet, att Konungen må, efter avtal med annan stat, förordna, att för

samarbete i fråga om tullkontroll å och tullklarering av trafik mellan Sverige

och den andra staten (gränstullsamarbete) 2—13 §§ denna lag helt

eller delvis skola äga tillämpning.

2 §•

Denna paragraf innehåller bestämmelser om kontrollzoner. Beträffande

gränstullsamarbetet med Norge är meningen, att kontrollzoner skola finnas

längs gränsen mellan Sverige och Norge och eventuellt må finnas jämväl annorstädes.

Paragrafen har avfattats närmast med tanke härpå. Med hänsyn

till att den skall kunna sättas i kraft även i förhållande till land, som

icke gränsar till Sverige, får lagrådet hemställa om uteslutande ur första

punkten av orden »längs rikets gräns mot den andra staten». Härigenom

skulle jämväl vinnas dels att definitionen på kontrollzon, dit de citerade

orden icke höra, blir klarare dels att i det följande icke behöver upprepas

att förordnande om kontrollzon ankommer på Konungen. Det återstående

innehållet i paragrafen kunde sammanfattas i två punkter, avseende de båda

slagen av kontrollzoner. Den ena punkten skulle innehålla, att om sådan zon

finnes böra upprättas längs rikets gräns mot den andra staten, skall den

vara av samma bredd som motsvarande zon inom den andra staten, dock

högst femton kilometer. Sista punkten borde upptaga bestämmelser om kontrollzon

annorstädes inom riket och ange, att den må omfatta landsvägssträcka,

järnvägssträcka med tillhörande stationsområde, flygplats, farled

eller hamnområde.

3 §■

Meningen med 3 § är främst att bereda den andra statens myndigheter möjlighet

att för sitt lands räkning och enligt dess tullbestämmelser inom svensk

kontrollzon klarera den legala och inskrida mot den illegala trafiken, varefter

lagföring för brott mot den andra statens tullförfattningar skulle ske

vid den statens domstolar. Det remitterade förslagets hänvisning till den

andra statens ansvarsbestämmelser torde innebära endast att dessa bestämmelser

ange vilka gärningar som kunna utgöra grund för ett straffprocessuellt

ingripande. Även beträffande brott mot tullförfattningar, begångna

inom kontrollzon, skall sålunda gälla, att svensk domstol endast tillämpar

svenska straffbestämmelser, och i fråga om den svenska domsrättens omfattning

skola reglerna i strafflagens första kapitel äga tillämpning.

Det är enligt lagrådets mening önskvärt att paragrafen — som riktar sig

endast till tulltjänstemännen — förtydligas i detta hänseende. I en första

punkt kunde stadgas, att inom kontrollzon här i riket tillämpas med avseende

å tullkontroll och tullklarering för den andra statens räkning de i den

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1959

53

staten gällande bestämmelserna om tull samt in- och utförsel jämte de

bestämmelser i övrigt, vilkas efterlevnad dess tullväsen har att övervaka.

I en andra punkt kunde därefter stadgas, att tvångsmedel, som enligt den

andra statens lagstiftning tulltjänsteman äger anlita, därvid må användas

inom kontrollzonen, dock endast vid undersökning i omedelbart samband

med smugglingsbrott eller försök därtill, varigenom lag eller författning i den

andra staten överträtts. Det torde utan vidare vara klart, att det i sådant

fall är den andra statens strafflagstiftning som anger vilka gärningar som

föranleda ett straffprocessuellt ingripande.

4 §.

Beträffande denna paragraf hänvisas till vad lagrådet inledningsvis anfört.

5 §.

Det kan ifrågasättas att i stället för vad här stadgas om svenska bestämmelsers

tillämplighet på annan stats område upptaga blott en erinran om

vad den andra statens lag därutinnan må innehålla.

Skulle uttryckliga stadganden anses böra bibehållas i den svenska lagen,

vill lagrådet, under åberopande av vad som anförts om 3 §, hemställa om

förtydligande jämväl av 5 §:s avfattning. I en första punkt kunde stadgas,

att inom kontrollzon i den andra staten tillämpas med avseende å tullkontroll

och tullklarering för svenska statens räkning de i Sverige gällande bestämmelserna

om tull samt in- och utförsel jämte de bestämmelser i övrigt,

vilkas efterlevnad det svenska tullverket har att övervaka. I en andra punkt

kunde därefter stadgas, att tvångsmedel, som enligt svensk lagstiftning tulltjänsteman

äger anlita, därvid må användas inom kontrollzonen, dock endast

vid undersökning i omedelbart samband med smugglingsbrott eller försök

därtill, varigenom svensk lag eller författning överträtts.

8 §.

Bestämmelsen om skydd enligt 10 kap. strafflagen har motsvarighet i den

inledningsvis omtalade lagen den 23 mars 1934 och med stöd därav utfärdade

kungörelser.

Vad angår svenska tulltjänstemäns ansvar för tjänst i den andra staten

för dess räkning, öppnar stadgandet i andra stycket i förening med allmänna

svenska straff- och processrättsliga bestämmelser möjlighet att bär i riket

lagfora och bestraffa såväl självständiga ämbetsbrott som allmänna brott

i tjänsten, t. ex. förskingring av i Norge för norska statens räkning beslagtaget

gods. Vad åter angår det omvända fallet att det andra landets tulltjänstemän,

under tjänst i Sverige för svensk räkning, göra sig skyldiga

till brottslig gärning, synes bestämmelsen i första stycket om att 25 kap.

svenska strafflagen icke är tillämplig icke utesluta tillämpning av andra

strafflagskapitel i fråga om ett i tjänsten begånget allmänt brott. I den mån

icke norskt inskridande på grund av artikel 9 i överenskommelsen i förening

med stadgandet i 1 kap. 3 § strafflagen lägger hinder i vägen, torde alltså

lagföring och bestraffning i Sverige kunna ifrågakomma.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1959

9 §•

Här stadgas om skyldighet för svenska staten att ersätta skada som

svensk tulltjänsteman åstadkommit då han i anledning av gränstullsamarbete

utövat tulltjänst för annan stat. Motsvarande spörsmål hade uppmärksammats

även under det tidigare berörda tullsamarbetet för spritsmugglingens

bekämpande, se prop. 1934: 55 s. 4 och 10.

Enligt artikel 10 i den nu aktuella överenskommelsen är kronan skyldig

att ersätta dylik skada endast i den mån tjänstemannen enligt svenska

rättsregler skulle bliva ansvarig därför. Denna begränsning har i lagtexten

antytts endast genom satsen, att kronan skall »svara för fullgörandet av

därav föranledd ersättningsskyldighet». Lagrådet hemställer om förtydligande

av lagtexten i detta hänseende. Paragrafens innehåll kunde då bliva,

att om svensk tulltjänsteman under utövning av tulltjänst för annan stat

i anledning av gränstullsamarbete åstadkommer skada för vilken han är ansvarig

enligt svenska skadeståndsregler, skall kronan ersätta skadan, kronan

obetaget att av tjänstemannen söka åter vad sålunda utgivits. Detta

torde ej innebära någon rubbning i skadelidande trafikants rätt att vända

sig mot tjänstemannen.

10 §.

En särskild bestämmelse synes, såsom i motiveringen framhållits, erforderlig

för att tilltalad vid lagföring här i riket ej må förpliktas utgiva värdet

av egendom, som med stöd av paragrafens första stycke överlämnats till

myndighet i den andra staten. Den i andra stycket upptagna bestämmelsen

om att talan i sådant fall icke må föras här i riket innebär en processuell

föreskrift. Lämpligare synes emellertid vara att de eljest tillämpliga konfiskationsbestämmelserna

för dessa undantagsfall sättas ur kraft. Lagrådet

hemställer därför om sådan ändring av stadgandet i andra stycket att under

där angiven förutsättning skall vad i svensk lag eller författning må

vara stadgat om skyldighet att ersätta värdet av sådan egendom icke äga

tillämpning.

11 §-

Det torde knappast vara tänkbart att i förhållande till annat land än ett

nordiskt grannland sätta i kraft sådana bestämmelser som de här upptagna

om överlämnande av misstänkta som gripits vid gränsen. Paragrafen torde

emellertid böra avfattas med hänsyn till lagens allmänna egenskap av fullmaktslag.

Lagrådet hemställer därför, att i första stycket orden »inom den

svenska kontrollzonen längs riksgränsen» ändras till »på svenskt område

inom kontrollzon längs riksgränsen».

Vad angår andra och tredje styckena, innebär sistnämnda stycke, att

huvudregeln i första stycket alltid skall gälla i fråga om åtgärd mot den

som har hemvist och medborgarskap i den andra staten. Detta synes bliva

klarare, om andra stycket begränsas till att avse åtgärd mot den som ej

äger hemvist och medborgarskap i den andra staten. Tredje stycket kan då

utgå.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1959

55

I andra stycket synes vidare böra klargöras, att vad som upptages från

och med satsen »där fråga icke är om överträdelse av tullförfattningar» utgör

undantag från den senare delssatsen. Lagrådet hemställer därför, att

denna del av stycket göres till en särskild punkt. Denna punkt kunde innehålla,

att den andra staten dock må i sådan förbindelse förbehålla sig att

låta åtala eller straffa för annat brott, där fråga är om överträdelse av tullförfattningar,

vartill kunde läggas återstoden av stycket från och med orden

»han själv» i oförändrad lydelse.

12 §.

Denna paragrafs avfattning torde böra undergå en mindre jämkning i anslutning

till vad som hemställts beträffande 11 §.

Ur protokollet:

Clas Amilon

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1959

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 6 november 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 19 oktober

1959 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 5 juni 1959 remitterade

förslaget till lag om gränstullsamarbete med annan stat.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden följande.

Lagrådet har i sitt utlåtande närmare utvecklat olika synpunkter av beskaffenhet

att kunna inverka på ett bedömande av den föreliggande lagstiftningsfrågan.

Vad därvid anförts utmynnar i att lagrådet inte velat

motsätta sig, att en lagstiftning av föreslaget innehåll kommer till stånd.

Beträffande vissa av de föreslagna bestämmelserna har lagrådet hemställt

om jämkningar av i huvudsak redaktionell natur. Vad lagrådet sålunda

förordat finner jag böra beaktas. Ytterligare några smärre redaktionella

ändringar synes böra vidtagas i lagförslaget.

Kungl. Maj :t har den 23 oktober 1959 för sin del godkänt upprättat förslag

till överenskommelse mellan Sverige och Norge angående gränstullsamarbete.

överenskommelsen har undertecknats den 28 oktober 1959 av de

båda staternas befullmäktigade ombud under förbehåll om ratifikation.

Rörande innehållet i överenskommelsen får jag hänvisa till den redogörelse,

som upptagits i statsrådsprotokollet för den 5 juni 1959.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om gränstullsamarbete

med annan stat;

dels ock godkänna omförmälda överenskommelse mellan Sverige och

Norge angående gränstullsamarbete.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan Nipstad

690925 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin (1)

  1. Gränstullrättsliga spörsmål, SvJT 1960 s. 305 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:356 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 16 maj 1958 s. 6 i texten
  2. BevU 1959:68 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om gränstullsamarbete med annan stat, m. m. s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1960 s. 305 Gränstullrättsliga spörsmål s. 305 i texten