Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461)

1959-01-03 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:20, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1959

1

Nr 20

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944

(nr 461); given Stockholms slott den 3 januari 1959.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen

den 30 juni 1944 (nr 461).

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens innehåll

Hembiträdeslagen föreslås skola i sin nuvarande lydelse erhålla förlängd

giltighet till och med den 31 oktober 1962.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1959

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461)

Härigenom förordnas, att hembiträdeslagen den 30 juni 19441, vilken

enligt lag den 9 mars 1956 (nr 55) gäller till och med den 31 oktober 1959,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 oktober 1962.

1 Senaste lydelse av 10 § se SFS 1947:264, av 15 och 16 §§ se SFS 1953:151.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1959

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 november

1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om fortsatt hembiträdeslagstiftning

samt anför.

Hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) erhöll ursprungligen en till

tre år begränsad giltighetstid, vilken sedermera vid fyra tillfällen förlängts

med tre år i sänder. Efter den senaste förlängningen, som skedde genom lag

den 9 mars 1956 (nr 55), gäller hembiträdeslagen t. o. in. den 31 oktober

1959.

Med anledning av att statsmakterna således före sistnämnda tidpunkt

bör taga ställning till frågan om fortsatt lagstiftning på området, uppdrog

Kungl. Maj :t den 23 maj 1958 åt arbetsmarknadsstyrelsen att, efter att ha

inhämtat erforderliga yttranden, verkställa utredning rörande hittills vunna

erfarenheter av hembiträdeslagen ävensom rörande erfarenheterna av motsvarande

lagstiftning i de nordiska grannländerna samt inkomma med de

förslag i fråga om hembiträdeslagstiftningens fortsatta giltighet och utformning,

som föranleddes av utredningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i skrivelse den 24 oktober 1958 redovisat det

sålunda erhållna uppdraget och därvid hemställt, att hembiträdeslagen med

oförändrat innehåll måtte erhålla fortsatt giltighet t. o. in. den 31 oktober

1962.

Jag anhåller nu att få upptaga denna lagstiftningsfråga till behandling.

Hembiträdeslagens huvudsakliga innehåll

Hembiträdeslagen äger tillämpning å avtal, varigenom arbetstagare åtager

sig att utföra huvudsakligen husligt arbete i arbetsgivarens hushåll (1 § 1

st.). Från lagens tillämpningsområde undantages dock dels avtal, som ingås

för viss sammanhängande tid understigande en månad, dels avtal, som avser

mindre antal dagar i veckan än sex, och dels avtal, som icke innefattar hel
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1959

tidssysselsättning (1 § 2 st.). Vidare avser lagen ej arbete, som utföres av

medlem av arbetsgivarens familj eller av husföreståndarinna eller därmed

jämförlig arbetsledare i hushåll, där hembiträde är anställt, eller av hushållerska

eller annan, som självständigt sköter hemmet i husmoders ställe

(2 §).

I motsats till allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglerar de

anställdas arbetstid, innehåller hembiträdeslagen inga bestämmelser om

arbetstidens längd för dag, vecka eller annan tidrymd. Hembiträdeslagen

ger i stället föreskrifter angående den minsta fritid, som ett hembiträde

skall äga åtnjuta. Härom stadgas, att den ordinarie arbetstiden skall sluta

senast kl. 19 utom för hembiträde, som uteslutande har till uppgift att sköta

barn (9 §), ävensom att hembiträdet skall äga åtnjuta fridagar i minst följande

omfattning, nämligen dels varannan söndag eller annan allmän helgdag

av kyrklig karaktär, dels en bestämd vardag varje vecka efter kl. 14

och dels den 1 maj efter kl. 13 (10 §).

Lagens bestämmelser om fritid, vilka är av tvingande karaktär, kompletteras

av föreskrifter om övertidsarbete (12 §). Endast vid vissa sjukdomsfall

har hembiträde ålagts skyldighet att utföra arbete å övertid. I övriga fall

förutsätter övertidsarbete att överenskommelse därom träffats mellan parterna.

Avtalsfriheten är dock begränsad såtillvida, att hembiträde under 18

år ej får användas till övertidsarbete mer än sju timmar i veckan (18 §).

För allt övertidsarbete är hembiträdet berättigat till gottgörelse, som skall

utgå kontant eller — om övertidsarbetet endast innefattar vakttjänst eller

är föranlett av sjukdomsfall —- i form av ledighet å ordinarie arbetstid. I

samtliga de fall, där gottgörelsen enligt lagen skall utgå kontant, kan den

dock efter överenskommelse mellan parterna utbytas mot ledighet (13 §

1 st.). Lagen saknar bestämmelser om storleken av den kontanta övertidsersättningen.

Däremot föreskrives, att ledighet såsom gottgörelse för övertidsarbete

skall motsvara vad som kan anses skäligt med hänsyn till övertidsarbetets

art. Ledigheten får ej förläggas till tid före kl. 9 och ej heller

utgå under kortare tid än två timmar åt gången (13 § 2 st.). Avtal, varigenom

hembiträde helt eller delvis undandragits lagstadgad förmån för övertidsarbete,

är utan verkan (13 § 3 st.).

I lagen regleras även vissa andra frågor än de hittills berörda, såsom angående

avtalets ingående och upphörande, anställnings- och uppsägningstid,

hembiträdets rätt till bostad och vård vid sjukdom, lönens utbetalande, betyg

samt skadeståndsskyldighet.

I fråga om anställningsavtalets upphörande gäller som huvudregel, att avtal,

som är ingånget för bestämd tid, skall upphöra, då den överenskomna

tiden gått till ända, samt att annat avtal skall upphöra 14 dagar efter uppsägning

från någondera sidan (5 §). Om hembiträdet i väsentlig mån åsidosätter

sina skyldigheter mot arbetsgivaren eller befinnes lida av tuberkulos

i smittsamt skede eller av könssjukdom i sådant skede, äger arbetsgivaren

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1959

uppsäga avtalet till omedelbart upphörande (15 §). Likaså har hembiträdet

rätt att under vissa förutsättningar uppsäga avtalet med omedelbar verkan,

bl. a. för fall att arbetsgivaren ej utbetalar lönen i vederbörlig ordning eller

om arbetsgivaren eller någon, som bor inom dennes bostad, lider av sjukdom

som nyss nämnts (16 §).

Därest hembiträde, som åtnjuter kost och bostad hos arbetsgivaren, på

grund av sjukdom ej kan utföra sina sysslor, äger hembiträdet att, så länge

avtalet består, av arbetsgivaren erhålla bostad och kost jämte nödig personlig

tillsyn, såvida ej behov av sjukhusvård föreligger och hembiträdet på

grund härav intagits å sjukhus. Har arbetsgivaren härutöver bestritt kostnad

för sjukvård åt hembiträdet, äger han söka kostnaden åter av henne

(7 §).

Arbetsgivare eller hembiträde, som åsidosätter sina förpliktelser enligt

avtalet eller lagen, är skyldig att ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande

om och i vad mån skada uppstått, skall hänsyn tagas även till omständigheter

av annan än rent ekonomisk betydelse. Under vissa förhållanden

kan skadeståndet nedsättas; fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet

kan också äga rum (19 §).

1 lagen saknas bestämmelser om tillsyn å lagens efterlevnad.

Tidigare överväganden

Vid de tidigare tillfällen, då spörsmålet om hembiträdeslagstiftning diskuterats,

har framkommit olika uppfattningar om hur en lagstiftning av detta

slag lämpligen bör vara konstruerad. Frågan har särskilt gällt huruvida

lagen bör ha karaktär av fritidslag eller av verklig arbetstidslag.

Redan vid hembiträdeslagens tillkomst övervägdes dessa båda alternativ.

På sätt närmare framgår av propositionen nr 217 till 1944 års riksdag och

andra lagutskottets i anledning av propositionen avgivna utlåtande nr 50

stod valet då mellan att direkt i lagen fastställa arbetstidens längd och att

i lagen angiva den minimifritid som ett hembiträde alltid skall äga åtnjuta.

I förra hänseendet diskuterades två olika sätt för arbetstidens bestämmande:

antingen en arbetstid av 8 timmar om dagen eller en till 192 timmar maximerad

arbetstid under en period av fyra veckor. I båda fallen förutsattes att i

arbetstiden ej skulle inräknas måltids- och andra raster samt ej heller tid,

som hänförde sig till arbete som hembiträdet utförde för egen räkning. Man

stannade för att ge hembiträdeslagen karaktär av fritidslag.

Innan frågan om förlängning av hembiträdeslagens giltighetstid behandlades

vid 1947 års riksdag verkställde statens arbetsmarknadskommission utredning

i ärendet. Kommissionen förordade härvid, att hembiträdeslagen

skulle utformas såsom eu arbetstidslag, och föreslog, att den genomsnittliga

arbetstiden för dag skulle sättas till 8 timmar med rätt för arbetsgivaren alt

fördela arbetstiden på en tidrymd av fyra kalenderveckor, under vilka arbets
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1959

tiden alltså ej finge uppgå till längre tid än 192 timmar. Arbetstiden skulle

ej något dygn få överstiga 11 timmar, och arbetstagaren skulle alltjämt åtnjuta

vissa fridagar. Raster, måltider och arbete, som hembiträdet utförde

för egen räkning, ansågs ej böra inräknas i arbetstiden.

I propositionen nr 206 till 1947 års riksdag fann emellertid föredragande

statsrådet, att en revidering av lagen i den av arbetsmarknadskommissionen

föreslagna riktningen icke borde komma till stånd och uttalade därvid

bl. a., att det vore synnerligen tveksamt om, med hänsyn till läget på arbetsmarknaden,

en förbättrad arbetslagstiftning för hembiträdeskåren kunde

tänkas ha någon nämnvärd effekt på tillströmningen av arbetskraft till yrket.

En nettoarbetstidsreglering skulle vara svår att praktiskt tillämpa på

grund av att i det husliga arbetet raster, pauser och måltidsuppehåll vore

så inrörda med den effektiva arbetstiden att det förelåge betydande svårigheter

att avgöra dessas längd med därav följande risk för uppkomsten av

irriterande meningsskiljaktigheter. För familjer med barn, där båda föräldrarna

hade arbete utom hemmet, måste enligt föredragandens mening den

ifrågasatta regleringen ofta medföra stora besvärligheter med att sörja för

barnens vård. Vidare erinrades om att en bestämmelse om 8 timmars arbetstid

skulle göra ett regelbundet uttagande av övertid nödvändigt i många fall

och således medföra ekonomisk belastning för en mängd familjer, eftersom

gottgörelse för övertid i första hand skulle utgå i kontant form.

I enlighet härmed förordades i propositionen nr 206 att hembiträdeslagen

skulle bibehållas vid sin karaktär av fritidslag.

Andra lagutskottet hemställde i sitt utlåtande nr 38, att riksdagen måtte

bifalla propositionen men i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl.

Maj :t efter ytterligare utredning ville överväga möjligheterna att komplettera

hembiträdeslagen med bestämmelser om arbetstid. Utskottets utlåtande

godkändes av riksdagen (skrivelse nr 314).

När sedan frågan om hembiträdeslagens fortsatta giltighet ånyo blev

aktuell, uppdrog Kungl. Maj :t åt arbetsmarknadsstyrelsen att utreda då

vunna erfarenheter av lagen och att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag

i fråga om förlängning av lagens giltighetstid och ändringar i lagen,

som föranleddes av utredningen. Arbetsmarknadsstyrelsens utredning resulterade

i ett förslag att lagen skulle i oförändrat skick förlängas för en

tid av två år. Såsom sin principiella uppfattning uttalade emellertid arbetsmarknadsstyrelsen

att hembiträdena, i likhet med de flesta övriga anställda,

borde få en i lag reglerad arbetstid. Anledningen till, att styrelsen likväl förordade

fortsatt giltighet av den såsom fritidslag utformade hembiträdeslagen

var främst det nya läge, som enligt styrelsens mening uppstått genom

den form av hembiträdeslagstiftning, som man i Norge och Finland ansett

sig böra välja när hembiträdenas anställningsvillkor reglerades i lag. Enligt

en i ämnet utfärdad norsk lag hade regleringen skett så, att hembiträdes

ordinarie arbetstid, vari inräknades måltidsraster, ej fick överstiga 10 tim
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1959

mar om dagen och skulle förläggas mellan kl. 7 och 19.30. Därutöver hade

föreskrivits att hembiträde skulle ha vissa fridagar. Även jämlikt den finska

hembiträdeslagen var den ordinarie arbetstiden maximerad till 10 timmar

om dagen, måltidsraster däri inräknade. Arbetstidens förläggning var emellertid

något annorlunda enligt den finska lagen i det alt enligt denna arbetstiden

fick börja tidigast kl. 6 och sluta senast kl. 19 med möjlighet för landsbygdens

del att under den varma årstiden utsträcka arbetstiden till kl. 20.

Också enligt den finska lagen var hembiträdena tillförsäkrade vissa fridagar,

varjämte gällde att arbetsgivaren skulle föra arbetsbok över arbetstid och

fritid m. m.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening innebar det norska och det därmed

nära besläktade finska systemet ett nytt alternativ till frågans lösning

utöver dem som tidigare diskuterats i Sverige; och enligt styrelsens uppfattning

borde för vår del slutlig ståndpunkt icke tagas till spörsmålet om hembiträdenas

arbetstid förrän man vunnit vetskap om hur lagstiftningen i de

ifrågavarande nordiska grannländerna verkat i praktiken.

I propositionen nr 65 till 1950 års riksdag anslöt sig Kungl. Maj :t till

denna uppfattning; dock att enligt Kungl. Maj :ts förslag lagen skulle förlängas

för en treårsperiod, dvs. t. o. m. den 31 oktober 1953. Andra lagutskottet

tillstyrkte i sitt utlåtande nr 22 Kungl. Maj:ts förslag. Utskottsutlåtandet

godkändes av riksdagen (skrivelse nr 87).

Innan frågan om fortsatt hembiträdeslagstiftning nästa gång prövades av

statsmakterna verkställde arbetsmarknadsstyrelsen anyo en utredning i

ärendet. Vid denna utredning framkom, att erfarenhets na ännu ej medgav

några mera bestämda omdömen om den norska och den finska hembiträdesIagstiftningens

verkningar i olika avseenden. Arbetsmarknadsstyrelsen fann

emellertid utvecklingen inom den husliga arbetsmarknaden i vårt land samt

erfarenheterna av vår lagstiftning på detta område ge vid handen, att tiden

vore inne för att även i Sverige införa en arbetstidsreglering för det husliga

arbetet. Härvid förordade styrelsen ett bruttoarbetstidssvstem, som dock i

vissa avseenden avvek från de nyss berörda nordiska systemen.

Vid remissbehandlingen av arbetsmarknadsstyrelsens förslag gjorde sig

— liksom vid tidigare motsvarande tillfällen — oliki uppfattningar gällande

rörande frågan huruvida lagens fritidskaraktär borde bestå. Mot en

arbetstidsreglering anfördes bl. a., att det husliga arbetet till sin natur vore

alltför skiftande för att kunna inpassas i en dylik regler,ng, som skulle bereda

stora svårigheter främst för småbarnsfamiljer med förvärvsarbetande

husmoder samt för lanthushåll; en arbetstidsreglering ansågs komma att

skapa jäkt och irritation på arbetsplatserna i hemmen'' Till förmån för eu

arbetstidsreglering framhölls å andra sidan bl. a., åt'', det husliga arbetets

karaktär av ett med andra förvärvsarbeten jämställt yrkesarbete därmed

skulle framhållas, något som i sin tur skulle höja yrkets anseende och förbättra

rekryteringen till detsamma. Samtidigt utt.dades, att eu arbetstids
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj.ts proposition nr 20 år 1959

reglering sådan som den föreslagna skulle i stort sett endast innebära ett

lagfästande av dittillsvarande praxis.

I propositionen nr 81 till 1953 års riksdag föreslogs under hänvisning bl. a.

till arbetstidsutredningens då pågående arbete, att hembiträdeslagen skulle

erhålla förlängd giltighet t. o. in. den 31 oktober 1956. Andra lagutskottet

hemställde i sitt utlåtande nr 12, att riksdagen måtte bifalla propositionen.

Utlåtandet godkändes av riksdagen (skrivelse nr 100).

Arbetstidsutredningen avgav sedermera i juli 1954 ett betänkande med

förslag till ny arbetstidslagstiftning och partiell arbetstidsförkortning (SOU

1954: 22). Betänkandet utmynnade i tre lagförslag, däribland ett förslag till

allmän arbetstidslag. Denna skulle enligt förslaget i princip omfatta alla

arbetstagare som mot vederlag användes till arbete för arbetsgivares räkning.

Åtskilliga nya grupper av arbetstagare skulle till följd härav komma

att omfattas av den allmänna arbetstidslagen. Till dessa grupper hörde hembiträdena.

Utredningen hade inte att pröva frågan om generell arbetstidsförkortning

och dess förslag till allmän arbetstidslag byggde därför på

förutsättningen att den ordinarie arbetstiden, raster oräknade, skall utgöra

i genomsnitt 8 timmar om dagen. I fråga om metoderna för den ordinarie arbetstidens

begränsning uppställdes i förslaget dels vissa huvudregler och

dels en rad undantag för skilda verksamhetsområden. Beträffande det husliga

arbetet innebar förslaget i detta avseende, att den ordinarie arbetstiden

skulle regleras under en tid av två veckor i följd och härvid uppgå till högst

96 timmar samt att dygnsmaximum skulle utgöra 10 timmar utom ett dygn

i veckan, då det skulle vara 11 timmar.

Beträffande frågan huruvida hembiträdeslagen skulle bibehållas sedan

den föreslagna allmänna arbetstidslagen trätt i kraft pekade arbetstidsutredningen

på vissa skäl som talade för att så borde ske. Utredningen anförde

sålunda, att hembiträdeslagen innehöll vissa bestämmelser som närmast

motsvarades av kollektivavtalsregler inom andra delar av näringslivet. Vidare

ansåg utredningen, att en dylik lag, begränsad till att avse endast frågor

som nyss nämnts, skulle bidraga till att jämställa hembiträdeskåren

med andra arbetstagare. Utredningen föreslog därför, att hembiträdeslagen

efter vissa ändringar gjordes permanent.

Över arbetstidsutredningens förslag inhämtades yttranden från ett hundratal

myndigheter och sammanslutningar. Härvid tillstyrktes förslaget att

inordna hembiträdena under en allmän arbetstidslag bl. a. av Sveriges

husmodersföreningars riksförbund, Yrkeskvinnors samarbetsförbund och

Landsorganisationen. Åtskilliga remissinstanser, som yttrade sig rörande

denna fråga, avstyrkte emellertid förslaget eller framförde i vart fall starka

betänkligheter mot detsamma. Till dem hörde bl. a. arbetarskyddsstyrelsen,

socialstyrelsen, en del länsstyrelser och Svenska arbetsgivareföreningen. De

meningsbrytningar, som förekom under remissbehandlingen, återspeglade

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1959

i stort sett den diskussion som förts då frågan om hembiträdeslagstiftningen

vid tidigare tillfällen diskuterats.

Frågan om hembiträdeslagens fortsatta giltighet prövades sedermera

ånyo av statsmakterna år 1956. Vid anmälan av ärendet i statsrådet framhöll

föredragande departementschefen bl. a., att åtskilliga komplicerade

problem måste noggrant prövas innan ståndpunkt togs till arbetstidsutredningens

förslag. Enligt departementschefens uppfattning borde slutlig ställning

till förslagen ej tagas förrän möjligheterna till en allmän arbetstidsförkortning

kunde överblickas. Att bryta ut frågan om hembiträdenas arbetstid

från det stora problemkomplex, vari den ingick som en detalj, ansåg

departementschefen inte lämpligt, i all synnerhet som åsikterna rörande en

arbetstidsreglering på det husliga området var mycket delade. Departementschefen

förordade därför att hembiträdeslagen tills vidare bibehölls vid sin

karaktär av fritidslag och att dess giltighetstid förlängdes för ytterligare tre

år, dvs. t. o. m. den 31 oktober 1959. I propositionen nr 10 förelädes 1956 års

riksdag förslag i enlighet med departementschefens hemställan. Andra lagutskottet

tillstyrkte i utlåtande nr 4 Kungl. Maj :ts förslag. Utskottsutlåtandet

godkändes av riksdagen (skrivelse nr 86).

Arbetsmarknadsstyrelsens utredning

Yttranden till arbetsmarknadsstyrelsen

I enlighet med det erhållna utredningsuppdraget har arbetsmarknadsstyrelsen

inhämtat yttranden från ett antal myndigheter och sammanslutningar.

Arbetsmarknadsstyrelsen har sålunda hört socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, överstyrelsen för yrkesutbildning, Svenska

arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Riksförbundet

Landsbygdens Folk, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Nordens husmorforbund, Hembiträdesföreningen i

Stockholm, Svenska barnsköterskeförbundet, Fredrika-Bremer-förbundet,

Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund samt Yrkeskvinnors samarbetsförbund. Vidare har

arbetsmarknadsstyrelsen infordrat yttranden från arbetsnämnden i Stockholm

och samtliga länsarbetsnämnder.

Vad gäller den nuvarande hembiträdeslagens verkningar

framhålles av åtskilliga länsarbetsnämnder att lagen haft stor betydelse

för en utveckling mot ordnad arbetstid. Däremot är den övervägande

uppfattningen bland länsarbetsnämnderna att lagen ej medfört ökad rekrytering

av arbetskraft på området. Den alltjämt rådande bristen på arbetskraft

bar enligt flera länsarbetsnämnders mening i minst lika hög grad som

hembiträdeslagen bidragit lill att förbättra hembiträdenas arbetsvillkor.

Arbetarskyddssti/relsen framhåller, att den nuvarande hembiträdeslagen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1959

i praktiken fått karaktär av minimibestämmelser för arbete på det husliga

omiådet. Dess stadganden om fritid och gottgörelse för övertidsarbete har

framtvingat en normalisering av den dagliga arbetstiden; i allmänhet torde

också en viss fixering av bruttoarbetstiden ha skett.

Socialstyrelsen är av den uppfattningen att hembiträdeslagen i stort sett

val fyllt sin uppgift att reglera vissa betydelsefulla sidor av arbetsförhållandena

inom hembiträdesyrket och därigenom undanröja anledningar till

misshälligheter mellan parterna.

Folkpartiets kvinnoförbund anser att lagen i hög grad bidragit till en förbättring

av arbetsförhållandena för hembiträdeskåren.

Hembiträdesföreningen i Stockholm framhåller, att hembiträdeslagen

utan tvivel i stor utsträckning medverkat till fastare normer för hembiträdenas

anställningsförhållanden. Ifrågavarande område av arbetsmarknaden

synes i hög grad behöva en lagstiftning, som kan bilda underlag för individuella

avtal mellan parterna.

I fråga om hembiträdeslagens innehåll har främst spörsmålet om lagen

bör ha karaktären av fritidslag eller arbetstidslag behandlats

i yttrandena. Till förmån för att åtminstone tills vidare bibehålla

lagens konstruktion av fritidslag uttalar sig arbetarskyddsstyrelsen,

socialstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgixaref

öreningen, Landsorganisationen, Folkpartiets kvinnoförbund,

Fredi ika-Bremer-förbundet, Högerns kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund, Yrkeskvinnors samarbetsförbund samt ett tiotal

länsarbetsnämnder.

Arbetarskyddsstyrelsen, som anser att det husliga arbetets art lägger

hinder i vägen för att utforma detaljerade bestämmelser om en nettoarbetstid,

föreslår att den nuvarande hembiträdeslagens giltighetstid förlänges till

dess att frågor, som arbetstidsutredningens förslag behandlar, i sin helhet

tages upp till prövning. Det torde enligt styrelsen ej vara lämpligt att nu för

hembiträdeskåren införa en form av arbetstidsreglering, som måhända befinnes

böra omkonstrueras när arbetstidsfrågorna tages upp till generell

prövning.

Socialstyrelsen hänvisar i sitt ställningstagande till hushållsarbetets speciella

art och svårigheten att kontrollera en arbetstidslag på området.

Svenska arbetsgivareföreningen vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt

att hembiträdenas arbete utföres under så skiftande betingelser att det icke

lämpligen bör göras till föremål för arbetstidsreglering. Av samma uppfattning

är Svenska lantarbetsgivareföreningen, som tillägger, att en arbetstidsreglering

på området skulle ha till följd att tillsynen över bestämmelsernas

iakttagande komme att sträcka sig in på hemmets område; att ha en dylik

kontioll från övervakande organs sida inom familjelivet och hemmen vore i

hög grad otillfredsställande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1959

Enligt Fredrika-Bremer-förbundet skulle en övergång till arbetstidslag

knappast kunna påverka rekryteringen, eftersom en sådan ändring ej skulle

komma att ge hembiträdena större förmåner än de redan nu brukar erhålla.

I stället skulle den försvåra bl. a. för kategorien förvärvsarbetande mödrar

med småbarn att praktiskt ordna arbetstiden, vilket skulle kunna medföra

ytterligare bortfall av värdefull kvinnlig arbetskraft med speciell yrkesutbildning

inom andra områden.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund anser, att de avtal på området, som ingås,

i praktiken ej i högre grad avviker från vad som gäller den övriga arbetsmarknaden;

de avvikelser som förekommer betingas helt av arbetets

särart. Med hänsyn till de stora praktiska svårigheter som en arbetstidslag i

vissa fall skulle medföra, kan förbundet ej f. n. förorda en dylik lagstiftning

utan önskar i första hand avvakta en ingående prövning av de frågor som

arbetstidsutredningens förslag behandlar.

Landsorganisationen och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund anser

i princip, att arbetstiden jämväl för hembiträdena bör regleras i lag, men

finner skäl föreligga att ej f. n. genomföra en dylik reglering. Landsorganisationen

framhåller sålunda, att hembiträdena visserligen bör införas under

den allmänna arbetstidslagen, men då en dylik åtgärd bl. a. leder till att

denna lags generella tillämpningsområde måste ändras, bör en mera bestämd

reglering av arbetstidsfrågorna för hembiträdena ske i samband med

att arbetstidsutredningens förslag i sin helhet prövas. Kvinnoförbundet erinrar

om pågående undersökningar rörande arbetstidsförkortningens ekonomiska

och sociala verkningar och framhåller att det i avvaktan på de erfarenheter,

som kan vinnas genom nämnda undersökningar, måhända är välbetänkt

att ej nu företaga några mera genomgripande omläggningar av hembiträdeslagen.

Bland de skäl som av vissa länsarbetsnämnder anförts för bibehållande

av konstruktionen av lagen såsom fritidslag, märks bl. a. de praktiska svårigheter

som tillämpningen av en arbetstidslag skulle medföra, svårigheter att

kontrollera en dylik lag samt uppfattningarna att en arbetstidsreglering ej

skulle påverka rekryteringen på området och att det ur arbetsfysiologisk

synpunkt ej föreligger samma behov av daglig arbetstidsbegränsning inom

det husliga området som eljest.

En arbetstidsreglering för hembiträdena förordas av Sveriges

husmodersföreningars riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens Folk, Heinbiträdesföreningen

i Stockholm samt ett tiotal länsarbetsnämnder.

Sveriges husmodersföreningars riksförbund anser det ligga i många hems

intresse att en ökad rekrytering till yrket sker, och enligt förbundets mening

är detta möjligt endast om yrket får ett ökat socialt anseende. Inordnandet

av hembiträdeskåren i arbetstidslagstiftningen är ett steg i den riktningen,

men än mer väsentligt är en förbättrad yrkesutbildning på det husliga

området.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1959

Riksförbundet Landsbygdens Folk framhåller, att decimeringen av hembiträdeskåren

och utvecklingen i övrigt har medfört att ett överförande av

hembiträdeslagen till arbetstidslag närmast vore att betrakta som ett konfirmerande

av nu gällande förhållanden på den aktuella arbetsmarknaden.

Enligt Hembiträdesföreningen i Stockholm visar förhållandena inom det

husliga arbetsområdet att en begränsning av arbetstiden för hembiträden är

befogad enligt samma regler som gäller andra arbetstagare. Den lagfästa

arbetstidsförkortningen bör därjämte komina även hembiträdena till del.

Arbetsnämnden i Stockholms stad finner det följdriktigt att även hembiträdena

får åtnjuta arbetstidsförkortning och alt detta sker genom en

lagstiftning. Enligt länsarbetsnämnden i Östergötlands län skulle en arbetstidslagstiftning

på området sannolikt främja rekryteringen till kåren och

ställa yrket mera i paritet med andra.

I yttrandena har även berörts vissa andra frågor rörande hembiträdeslagens

innehåll och utformning.

Beträffande arbetstidens förläggning under dygnet har sålunda några

länsarbetsnämnder ifrågasatt huruvida inte bestämmelse bör införas i lagen

om den tidpunkt, då arbetet tidigast får påbörjas. Med motiveringen att ökad

fritid bör stimulera intresset för yrket har vidare föreslagits att tidpunkten

för den ordinarie arbetstidens slut ändras till klockan 18 eller 18.30.

I fråga om hembiträdenas fritid har några remissinstanser uttalat sig för

en viss ökning. Socialstyrelsen ifrågasätter huruvida ej i lagen bör stadgas

rätt till en fridag varje kalendervecka, vilken fridag minst varannan kalendervecka

skall förläggas till söndagen. Dessutom synes hembiträdet böra

erhålla rätt till ledighet varannan helgdag som ej är söndag. Ett par länsarbetsnämnder

lörordar fritidsbestämmelser som sträcker sig längre än vad

socialstyrelsen föreslår. Folkpartiets kvinnoförbund anser att hembiträdeslagen

bör justeras med anledning av den arbetstidsförkortning, som nu successivt

genomföres.

Beträffande lagens giltighetstid uttalar socialstyrelsen, Svenska

arbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetsgivareföreningen att lagen bör

göras permanent. I övrigt föreslås i allmänhet av de remissinstanser som

yttrat sig i frågan att lagen förlänges för ytterligare tre år.

Hembiträdeslagstiftningen i grannländerna

Beträffande förhållandena på hembiträdeslagstiftningens område i de

nordiska grannländerna har arbetsmarknadsstyrelsen erhållit upplysningar

från de danska och finska socialministerierna samt från Kommunal- og

Arbeidsdepartementet i Norge.

Rörande innehållet i de norska och finska lagarna i ämnet, vilka har

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1959

karaktären av bruttoarbetstidslagar, har lämnats uppgifter överensstämmande

med dem som återfinnes i det föregående.

Enligt vad arbetsmarknadsstyrelsen inhämtat angående läget i Norge

är en kommitté f. n. sysselsatt med att studera den norska lagens verkningar.

Kommittén bär därefter att uttala sig om huruvida lagen, som nu är tidsbegränsad,

bör förlängas och eventuellt göras permanent. Lagens bestämmelser

om arbetstidens längd och förläggning uppges i stort sett ej ha

medfört några tolknings- eller tillämpningssvårigheter. Sådana synes däremot

ha förorsakats av vissa stadganden bl. a. om gottgörelse för övertidsarbete

in. m. Tillsynsmyndighetens uppfattning är att lagen är nödvändig

som skydd för hushjälpen mot dåliga arbetsförhållanden och godtycklig

behandling, även om bristen på kvinnlig arbetskraft gör sig starkt gällande

och leder till att viss arbetskraft får långt bättre villkor än lagen föreskriver.

Det finska socialministeriet upplyser i fråga om den finska hembiträdeslagen,

att vissa tolkningssvårigheter förekommit angående vilka

arbetstagare som bör anses som hembiträden och vilket arbete som är husligt.

Parterna på ifrågavarande område av arbetsmarknaden synes vara

endast ytligt bekanta med hembiträdeslagens stadganden, och Hemhushållsarbetarnas

förening i Helsingfors konstaterar att efterlevnaden av lagen

lämnar ett och annat övrigt att önska.

I Danmark finns ingen hembiträdeslag i egentlig mening, men en

lag »om retsforholdet mellem husbond og medhjaelpere» reglerar vissa anställningsfrågor,

som berör även hembiträden. Lagen är emellertid synnerligen

föråldrad, och f. n. pågår arbete på ett utkast till en ny lag på området.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag

Som bakgrund till sina överväganden lämnar arbetsmarknadsstyrelsen i

den inledningsvis nämnda skrivelsen vissa uppgifter rörande arbetsmarknadsförhållandenas

utveckling på ifrågavarande område.

Styrelsen anför bl. a., att antalet anställda i husligt arbete enligt folkräkningarna

minskat under en följd av år. År 1930 uppgick sålunda detta

antal till 205 000, år 1940 till 158 000 och vid senaste folkräkningen år 1950

till 95 000. Sannolikt har nedgången fortsatt också efter år 1950. Flera orsaker

ligger enligt styrelsens mening bakom denna utveckling. Väsentligaste

torde vara att det husliga arhetsområdet under efterkrigstidens högkonjunktur

ej kunnat konkurrera med industrin och övriga näringar om den

kvinnliga arbetskraften. Arbetstiden har tidigare varit längre och löneförmånerna

torde genomsnittligt vara lägre. Arbetstidens förläggning har också

betraktats såsom obekväm. Sammankopplingen av arbetsplats och bostad

bar varit en annan negativ faktor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1959

Utvecklingen torde även ha påskyndats genom hemarbetets rationalisering,

anför arbetsmarknadsstyrelsen och fortsätter:

Tillskottet av moderna, lättskötta lägenheter har varit större under den

senaste tioårsperioden än under någon motsvarande period tidigare. Konsumtionsvanorna

har förändrats med en markerad övergång till fabriksberedda

livsmedel och halvfabrikat. Konfektionsindustrin har övertagit hemsömnadens

roll och utvecklingen på tvättområdet har begränsat behovet

av även tillfällig hemhjälp.

Enligt arbetsförmedlingens statistik över lediga platser för fasta hembiträden

uppgick antalet dylika platser år 1947 till ca 48 500 och år 1957 till ca

38 600. Av dessa tillsattes 18 600 resp. 21 400. Tillförlitliga uppgifter om den

totala omfattningen av tillfällig hemhjälp, s. k. hemassistenter, föreligger ej,

men arbetsförmedlingens statistik visar beträffande dessa en ännu starkare

tendens till minskad efterfrågan. År 1947 anmäldes 165 000 lediga platser

av detta slag. Motsvarande tal 1957 var 89 400. Antalet tillsatta platser var

130 000 resp. 79 200.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller emellertid, att det alla rationaliseringar

och förenklingar till trots alltjämt erfordras fast anställd arbetskraft

för heltidstjänstgöring i många hem. Huvudsakligen gäller det sådana hem,

där husmodern har förvärvsarbete och minderåriga barn finns, vissa jordbruk

shushåll samt hem med större representationsplikter. I konkurrensen

om arbetskraften synes arbetsgivarna, framhåller styrelsen, i betydande

utsträckning ha anpassat anställningsvillkoren för hembiträdena till vad

som gäller på arbetsmarknaden i övrigt. Bristen på huslig arbetskraft har

medverkat till att hembiträdena i många fall kunnat erhålla t. o. in. gynnsammare

arbetsvillkor än lagen stadgar. Icke minst synes detta ha kommit

att gälla arbetstidens längd. I fråga om kvällsledighet och fridagar torde

dess bestämmelser ha blivit normgivande. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens

uppfattning kan således erfarenheterna av lagen i stort sett sägas vara goda,

ett intryck som bestyrkes av de inkomna yttrandena. I yttrandena påyrkas

ej heller några större ändringar i lagen, påpekar styrelsen som vidare anför,

att kännedomen om hembiträdeslagen förefaller vara allmänt spridd och

att arbetsförmedlingarna i stor utsträckning rådfrågats beträffande tolkningen

av lagen.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller i fortsättningen, att den primära

frågan alltjämt är huruvida arbetstiden på området skall

regleras i lag eller som hittills genom avtal i varje särskilt fall.

I denna del uttalar styrelsen som sin principiella uppfattning att hembiträdesyrket

bör erhålla en sådan arbetstidsreglering, att yrket i detta avseende

blir i möjligaste mån likställt med andra yrken. Styrelsen förklarar

sig medveten om att med hänsyn till de speciella förhållanden, som otvivelaktigt

råder på förevarande område, betydande praktiska och tekniska svårigheter

är förbundna med en dylik arbetstidsreglering. Sålunda finner

styrelsen liksom tidigare att bestämmelser om nettoarbetstid ej är lämpliga

på det husliga arbetets område. Bruttoarbetstidsreglering är att föredraga,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 är 1959

eftersom sådana bestämmelser gör det möjligt att på ett smidigare sätt

anpassa arbetstiden efter växlingar i hjälpbehovet, men ej heller en dylik

utformning av arbetstiden går enligt styrelsens åsikt helt fri från invändningar.

En annan olägenhet i samband med lagstiftning av nu ifrågasatt art

hänför sig till svårigheterna att kontrollera lagens efterlevnad. Det är vidare

angeläget att husmodern och hembiträdet i regel träffas dagligen. I händelse

av lagstadgad arbetstidsreglering kan problem uppstå på denna punkt

i de fall då husmodern har förvärvsarbete på heltid. De antydda svårigheterna

och olägenheterna utgör emellertid enligt styrelsens mening inte

tillräckliga skäl för att avvisa en arbetstidslagstiftning för hembiträdenas

del.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser sig dock ej nu kunna förorda att en lagstadgad

arbetstidsreglering genomföres. Styrelsen erinrar härvid om att

intresset på arbetstidsregleringens område för närvarande är inriktat på de

beslut om allmän arbetstidsförkortning, som nu successivt verkställes. Besluten

omfattar visserligen icke hembiträdena men återverkar i realiteten

även på deras arbetstid. En på initiativ av utredningen om kortare arbetstid

tillkommen undersökning rörande arbetstidsförkortningens ekonomiska och

sociala verkningar pågår, och åtskilligt synes återstå, innan klarhet vunnits

pa förevarande område. Att vid sådant förhållande nu avgöra frågan om

arbetstidsreglering för hembiträdena finner styrelsen mindre lämpligt. Då

hembiträdeslagens framtida utformning är beroende av hur denna fråga

löses, bör lagen även i fortsättningen tills vidare ges tidsbegränsad giltighet,

anser styrelsen som vidare anför:

Ett uppskov med lösningen av arbetstidsfrågan för hembiträden torde icke

vara förenat med större olägenheter. Den verkställda utredningen har icke

givit vid handen, att i nuvarande läge något mera avsevärt behov av lagstadgad

arbetstidsreglering föreligger. Såsom tidigare framhållits har nämligen

på grund av den betydande knappheten på hembiträden utvecklingen

hittills tenderat mot att dessa i fråga om arbetstidens längd erhållit förmåner.

som är likvärdiga med övriga yrkesgruppers. Någon förändring i

detta avseende torde icke vara att vänta. Visserligen kan på grund av de

stora ungdomskullarna och de rådande förhållandena på arbetsmarknaden

ett något större antal flickor än tidigare komma att efter slutad skolgång

taga anställning i hemmen under de närmaste åren, men detta kan enligt

styrelsens mening knappast väntas ske i någon större utsträckning. Éj

heller torde arbetslösheten bland kvinnorna komma att nämnvärt påverka

hembiträdeshristen. I den mån arbetslösa kvinnor söker sig till husligt

arbete, torde det till övervägande delen vara såsom hemassistenter, dvs. tillfällig

hemhjälp. Det finnes således ingen anledning räkna med att tillgången

på hembiträden kommer att öka i sådan omfattning, att på grund

härav någon försämring i deras villkor behöver befaras. Någon dylik risk

har icke heller antytts i remissyttrandena.

Beträffande de av vissa remissorgan gjorda framställningarna om ä n dringar

i den gällande lagen anför arbetsmarknadsstyrelsen,

att styrelsen efter övervägande av de förslag och synpunkter, som fram
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1959

kommit under utredningen, ej funnit några ändringar i lagen f. n. vara påkallade.

Under åberopande av den verkställda utredningen hemställer arbetsmarknadsstyrelsen

slutligen, att hembiträdeslagen med oförändrat innehåll

måtte förlänas fortsatt giltighet t. o. in. den 31 oktober 1962.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag är ej enhälligt, i det att ledamoten hr

Larsson och ersättaren hr Lindström reserverat sig mot styrelsens principuttalande

till förmån för lagstadgad arbetstidsreglering på området. Reservanterna

framhåller som sin uppfattning att lagen allt framgent bör bibehålla

karaktären av fritidslag och att lagen i sin nuvarande utformning

bör göras permanent.

Departementschefen

Arbetsförhållandena för den heltidsanställda arbetskraften på det husliga

området har i vårt land alltsedan mitten av förra decenniet varit reglerade

genom en i viss omfattning tvingande lagstiftning, den alltjämt galiande

hembiträdeslagen av år 1944. Denna lag som i stort sett är oförändrad gällde

från början för en tid av tre år och har därefter upprepade gånger givits

fortsatt giltighet för lika lång tid. Enligt den senaste förlängningen gäller

lagen t. o. in. den 31 oktober 1959. Frågan om fortsatt lagstiftning på området

påkallar således ånyo statsmakternas uppmärksamhet.

Hembiträdeslagen tillkom för att garantera de berörda arbetstagarna

arbetsförhållanden, som kunde betraktas såsom tillfredsställande och i

någon mån jämförliga med dem som råder inom arbetslivet i övrigt. Genom

att så skedde antogs det att hembiträdesyrket skulle komma att utöva större

dragningskraft på de arbetssökande kvinnorna än dittills. Under den tid

som lagen varit i kraft har det allmänt vitsordats, att den haft ett gynnsamt

inflytande på anställningsvillkor och arbetsförhållanden inom yrket.

Dessa torde nu vara avsevärt mycket förmånligare för de anställda än vid

lagens tillkomst. Härtill har emellertid bidragit inte endast hembiträdeslagstiftningen

utan även arbetsmarknadsläget under den tid som lagen varit

i funktion. Den nedgång av antalet anställda i husligt arbete som redan

före hembiträdeslagens tillkomst kunnat konstateras under en följd av år

har därefter fortsatt. Med den knapphet på arbetskraft inom yrket, som

sålunda förelegat, har det varit möjligt för de anställda att tillförsäkra sig

bättre anställningsförmåner. Dessa torde vad särskilt gäller de i hembiträdeslagen

reglerade förhållandena ofta gå utöver vad lagen kräver.

Under sådana omständigheter kunde det måhända falla sig naturligt att

ställa frågan om någon fortsatt lagreglering på detta fält är behövlig. Lagstiftningen

torde emellertid vara av stor betydelse för ett friktionsfritt för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 dr 1059

hållande mellan arbetsgivare och arbetstagare. Vid den utredning, som arbetsmarknadsstyrelsen

nu företagit, har heller inte framkommit några

önskemål om att avskaffa hembiträdeslagstiftningen.

Bland de frågor som hembiträdeslagen avhandlar tilldrar sig naturligt

nog de som rör arbetstid och fritid det största intresset. Hembiträdeslagen

är som framgått av redogörelsen för dess huvudsakliga innehåll inte någon

arbetstidslag i egentlig mening utan snarast en fritidslag. I samband med att

hembiträdeslagen nu åter prövas har vissa röster höjts för att lagen omarbetas

till en arbetstidslag. Den övervägande uppfattningen, även bland

dem som principiellt ansluter sig till tanken på en arbetstidsreglering också

på det husliga området, synes dock vara att tidpunkten inte är lämplig för

ett ställningstagande i frågan huruvida hembiträdeslagstiftningen bör innefatta

en direkt reglering av arbetstiden eller som nu en indirekt sådan

genom bestämmelser rörande fritid. I stort sett torde arbetstidsförhållandena

inom arbetslivet i övrigt ha slagit igenom även för hembiträdenas del,

och förutsättningar synes föreligga för att så skall ske också i fortsättningen,

oaktat någon direkt maximireglering av arbetstiden inte föreligger

för arbetstagarna i husligt arbete. Hembiträdeslagen synes i sin nuvarande

utformning tämligen väl fylla sitt ändamål. Jag tillstyrker därför arbetsmarknadsstyrelsens

förslag att hembiträdeslagen i oförändrad lydelse erhåller

förlängd giltighet till och med den 31 oktober 1962.

Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett

inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av

hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461), av den lydelse bilaga1 till detta

protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Bengt Lundin

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uleslutils.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 20

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 är 1959

Utdrag av protokollet, hullet i Kungl. Maj:ts lagråd den 29 december

1958.

Närvarande:

justitieråden Beckman,

E. Söderlund,

Tammelin,

regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 23 december 1958 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

21 november 1958, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den

30 juni 1944 (nr 461).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs intör lagrådet av

hovrättsassessorn A. E. Elowson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Clas Amilon

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1959

19

Utdrag av protokollet över socialärenden, hullet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 januari

1959.

Närv a rande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, lagrådets den 29 december

1958 avgivna utlåtande över det den 21 november 1958 till lagrådet

remitterade förslaget till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den

30 juni 19H (nr i61) och hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats

utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Wilhelmsson

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:73 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ersättning till F. M. From m. fl. a1 i texten
  2. 2LU 1959:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 194b s. 1 i texten