Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom

6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:21, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21 år 1959

1

Nr 21

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen

den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder

för förvaltningen av viss kronoegendom; given

Stockholms slott den 30 december 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och

2 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen

av viss kronoegendom.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

Vid utarrendering av kronoegendom under domänstyrelsens förvaltning

skall enligt nu gällande bestämmelser alltid ställas säkerhet för arrendevillkorens

fullgörande, om arrendeavgiften uppgår till minst 1 500 kronor.

Därest särskilda skäl föreligger, äger dock Kungl. Maj :t medgiva att vederbörande

arrendator befrias från skyldigheten att ställa sådan säkerhet. Understiger

arrendeavgiften 1 500 kronor, ankommer det på domänstyrelsens

avgörande huruvida säkerhet skall ställas eller ej. I propositionen föreslås

att den omförmälda värdegränsen i fråga om fordran på säkerhet skall höjas

från 1 500 till 2 000 kronor. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 195!/. 1 samt. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 21 år 1959

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen den 22 juni

1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av

viss kronoegendom

Härigenom förordnas, att 11 § 1 och 2 mom. förordningen den 22 juni

1934 angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11 §•

1 mom. Uppgår arrendeavgiften 1 in o m. Uppgår arrendeavgiften

till minst ettusenfemhundra kronor, till minst tvåtusen kronor, skall såskall

såsom säkerhet för fullgöran- som säkerhet för fullgörandet av ardet

av arrendevillkoren för en tid av rendevillkoren för en tid av minst

minst fem år, därest arrendet skall fem år, därest arrendet skall fortfafortfara

så länge, och högst åtta år ra så länge, och högst åtta år vara

vara ställd borgen av två eller flera ställd borgen av två eller flera perpersoner,

vilka borga en för alla och soner, vilka borga en för alla och alla

alla för en såsom för egen skuld till för en såsom för egen skuld till dess

dess full betalning skett och vilkas full betalning skett och vilkas vevederhäftighet

är styrkt av länssty- derhäftighet är styrkt av länsstyrelsen

eller domaren; ägande Kungl. relsen eller domaren; ägande Kungl.

Maj :t likväl, då särskilda skäl där- Maj :t likväl, då särskilda skäl därtill

föreligga, medgiva, att arrenda- till föreligga, medgiva, att arrendator

tor befrias från skyldigheten att så- befrias från skyldigheten att såsom

som säkerhet för arrendevillkorens säkerhet för arrendevillkorens fullfullgörande

ställa sådan borgen som görande ställa sådan borgen som nu

nu nämnts. nämnts.

Arrendator, som —---tre års arrendeavgift.

Minst ett----i arrendekontraktet.

2 m o m. Understiger arrendeav- 2 m o in. Understiger arrendeav
giften

ettusenfemhundra kronor, an- giften tvåtusen kronor, ankommer

kommer det på domänstyrelsens av- det på domänstyrelsens avgörande,

görande, om säkerhet för fullgöran- om säkerhet för fullgörandet av ardet

av arrendevillkoren skall ställas rendevillkoren skall ställas eller

eller icke. icke.

Denna förordning träder i kraft

dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av It § 1 och 2 mom. se 1952:165.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21 år 1959

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 december 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet fråga om viss ändring

i den s. k. arrendeförordningen samt anför följande.

I It § förordningen 1934: 320 angående grunder för förvaltningen av viss

kronoegendom, vanligen kallad arrendeförordningen, har meddelats bestämmelser

rörande ställandet av säkerhet för arrendevillkorens fullgörande vid

utarrendering av egendom som står under domänstyrelsens förvaltning.

Paragrafen är senast ändrad genom kungörelsen 1952: 165 (prop. 1952: 59;

LU3 14; rskr. 128).

Enligt 1 mom. av nämnda paragraf gäller nu som huvudregel att sådan

säkerhet alltid skall vara ställd, om arrendeavgiften uppgår till minst 1 500

kr. Därest särskilda skäl föreligger, må dock Kungl. Maj :t medgiva, att arrendator

befrias från skyldigheten att ställa sådan säkerhet. I fråga om

säkerhetens beskaffenhet föreskrives, att den skall utgöras av borgen, avseende

fullgörandet av arrendevillkoren under minst 5 år, därest arrendet

skall fortfara så länge, och högst 8 år samt ställd av 2 eller flera personer,

vilka borgar en för alla och alla för en såsom för egen skuld till dess full

betalning skett och vilkas vederhäftighet är styrkt av länsstyrelsen eller

domaren. Arrendator som så önskar kan dock begränsa borgenssäkerheten

till att avse allenast annat än erläggandet av arrendeavgiften, om han jämte

borgensförbindelsen avlämnar obligationer eller andra säkerhetshandlingar,

som enligt domänstyrelsens bedömande innefattar fullgod säkerhet för

2 års arrende. Det finns också möjlighet att helt utbyta borgenssäkerheten

mot pant i obligationer eller andra säkerhetshandlingar. Dessa måste dock

då ha sådant värde, att de enligt domänstyrelsens bedömande innefattar

fullgod säkerhet för 3 års arrendeavgift. Minst 1 år före utgången av den

tid, för vilken borgen blivit ställd, skall avlämnas ny borgen, som kan godkännas

av domänstyrelsen.

Om arrendeavgiften understiger 1 500 kr., ankommer det enligt 2 mom.

i paragrafen på domänstyrelsens avgörande, huruvida säkerhet skall ställas

eller ej.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 21 år 1959

Enligt paragrafens ursprungliga lydelse kunde under inga omständigheter

undantag göras från föreskriften i 1 mom. att säkerhet måste ställas,

om arrendeavgiften uppgick till dåvarande minimibeloppet 600 kr. Rätten

för Kungl. Maj :t att på grund av särskilda skäl dispensera från denna

föreskrift infördes genom författningsändring år 1939. Såsom skäl för författningsändringen

anfördes i propositionen 1939: 65, att det vid arrenden

av s. k. skogsjordbruk och mindre jordbruksegendomar med något mer än

600 kronors arrendeavgift understundom visat sig omöjligt för vederbörande

arrendator att anskaffa föreskriven säkerhet. Det kunde följaktligen inträffa

fall, då i övrigt skötsamma och lämpliga personer icke kunde godtagas

såsom kronoarrendatorer. Även beträffande jordbruksegendomar med

högre arrendeavgift än sålunda nämnts kunde det vid något enstaka tillfälle

visa sig önskvärt att kunna eftergiva kravet på ställande av säkerhet.

I fråga om kravet på säkerhet vid arrendeavgälder över en viss gräns anfördes

i propositionen 1952: 59 bl. a. följande.

Enligt de bestämmelser om utarrendering av kronojord, som gällde före

1934, var arrendator alltid skyldig att ställa vederbörlig säkerhet för arrendevillkorens

fullgörande. När denna regel nämnda år utbyttes mot föreskrift,

att ställande av säkerhet skulle vara obligatoriskt endast om arrendeavgiften

uppginge till minst 600 kr., grundades beslutet härom på förslag

av 1932 års kronojordsutredning. I dess betänkande rörande ändring

av grunderna för utarrendering av kronojord (SOU 1933: 32) uttalades

bl. a., att ett upprätthållande i varje fall av fordran på arrendesäkerhet för

de s. k. skogsjordbruken ävensom för sådana torp och lägenheter, som

enligt betänkandet borde utarrenderas särskilt för sig, med sannolikhet

skulle leda till att flertalet av nyssnämnda mindre jordbruk icke skulle

kunna upplåtas på självständigt arrende åt de förutvarande innehavarna

■— ett förhållande som enligt utredningens mening vore mycket att beklaga.

Vid övervägande av den gräns, där arrendesäkerhet borde kunna påfordras,

hade utredningen bl. a. tagit hänsyn till att ett arrende som betingade

en avgift av 600 kr. eller därutöver icke lämpligen borde anförtros en

person, som icke ägde de ekonomiska resurser, att han kunde ställa säkerhet

för arrendevillkorens fullgörande.

Under åren närmast efter 1934 torde det ha varit ganska sällsynt, att

arrendeavgiften för ett skogsjordbruk, ett torp eller en lägenhet uppgick till

så mycket som 600 kr. Ännu vid tiden för 1939 års författningsändring uttalade

domänstyrelsen att de flesta av de fall, där ett eftergivande av kravet

på säkerhet vore påkallat, inrymdes inom den därför stadgade 600-kronorsramen.

Numera har emellertid läget blivit ett annat. Bl. a. på grund av penningvärdets

fall har det blivit allt vanligare att arrendeavgiften för jordbruksegendomar

av nyss åsyftat slag sättes till 600 kr. eller mera, med påföljd

att domänstyrelsen måste uppställa krav på säkerhet för arrendevillkorens

fullgörande. Olägenheterna härav minskas väl till en viss grad genom

att Kungl. Maj :t har befogenhet att befria från skyldigheten att ställa

säkerhet, men ej sällan är denna utväg stängd, eftersom arrendatorn icke

kan åberopa några sådana »särskilda skäl» som utgör förutsättning för

meddelande av dylik befrielse. Det kan därför lätt inträffa, att den hittillsvarande

arrendatorn ej kan få behålla arrendet, därför att det visar sig omöjligt

för honom att anskaffa föreskriven borgen. För att icke syftet med be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 år 1959

stämmelserna om fri prövningsrätt i vissa fall för domänstyielsen skall helt

eller delvis förfelas, torde det följaktligen vara nödvändigt att höja den

omförmälda 600-kronorsgränsen för denna prövningsrätt.

I skrivelse den 3 november 1958 har domänstyrelsen hemställt, att Kungl.

Maj :t ville föreslå riksdagen ändring av arrendeförordningen av innebörd

dels att övre gränsen för den arrendeavgäld, vid vilken borgen icke behöver

ställas, höjes från 1 500 till 2 000 kr., dels att arrendator av skogsjordbruk,

vilken kontraktsenligt har att utföra dagsverken, icke skall vara skyldig att

ställa borgen för arrendevillkorens fullgörande.

Till motivering av sin hemställan har domänstyrelsen — jämte det styrelsen

hänvisat till sina framställningar i dessa ämnen den 21 februari 1951

och den 31 januari 1952 (återgivna å s. 4—5 i prop. 1952: 59) — bl. a. anfört,

att arrendeavgälderna under de senare åren successivt blivit höjda, beroende

dels på försämrat penningvärde, dels på vidtagna jordförbättringar,

modernisering av bostäderna, uppförande av garage in. m. De skogsjordbruk,

för vilka arrendeavgälden uppgår till mer än 1 500 kr. utgör dock enligt

styrelsen f. n. ej mer än ca 5 procent av hela antalet. Jag torde bär få

nämna, att ordet »skogsjordbruks, i arrendeförordningen användes som beteckning

för sådana å kronoparker eller andra kronoskogar belägna, av domänstyrelsen

förvaltade jordbruksegendomar, som prövas erforderliga för

skötseln av skogarna. Beträffande de fall då arrendatorn av ett skogsjordbruk

är skyldig att mot ersättning utföra ett i kontraktet bestämt antal dagsverken

påpekar styrelsen — såsom tidigare i skrivelsen den 21 februari

1951 — att denna omständighet i viss mån utgör en säkerhet för arrendeavgäldens

erläggande genom de möjligheter till kvittning som därigenom

erbjudes.

Riksräkenskapsverket tillstyrker framställningen.

Statskontoret avstyrker framställningen, enär olägenheterna med gällande

bestämmelser — såvitt man kan sluta av domänstyrelsens egen uppgift

om antalet skogsjordbruk med högre avgäld än 1 500 kr. — är begränsade

samt då Kungl. Maj :t äger befria arrendator från skyldigheten att ställa borgen,

om särskilda skäl därtill föreligger.

Departementschefen

Med hänsyn till den utveckling, som ägt rum mellan åren 1934 och 1952

beträffande arrendeavgäldernas storlek på grund av penningvärdets förändringar

och de värdehöjningar, som i övrigt hade skett i fråga om de arrenderade

fastigheterna, ansågs det sistnämnda år motiverat att höja den gräns,

vid vilken skyldighet alt kräva säkerhet inträder, från 600 till 1 500 kronor.

Enär en liknande utveckling därefter ägt rum, finner jag mig böra tillstyrka

domänstyrelsens förslag att nu höja nämnda gräns till 2 000 kronor.

Därest denna ändring genomföres, torde frågan, huruvida säkerhet skall

krävas vid utarrendering av skogsjordbruk, i allmänhet komma att falla

inom ramen för domänslyrelsens fria prövningsbefogenhet. Det lär endast

i jämförelsevis sällsynta fall inträffa, att ett skogsjordbruk betingar en ar
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 21 år 1959

rendeavgift som uppgår till eller överstiger 2 000 kronor. Med hänsyn härtill

torde det ej behöva medföra någon större olägenhet, om för dylika fall som

huvudregel gäller att arrendatorn skall vara skyldig att ställa säkerhet.

Befrielse från denna skyldighet kommer att kunna medgivas av Kungl.

Maj :t, om det påkallas t. ex. för att domänverket skall kunna erhålla lämplig

arbetskraft till skogen eller andra särskilda skäl därtill föranleder. Enligt

min mening föreligger därför ej tillräcklig anledning att, såsom domänstyrelsen

föreslagit, helt undantaga skogsjordbruken från 2 000-kronorsregeln.

Jag anser sålunda icke någon författningsändring i denna del vara

påkallad.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats

förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen

den 22 juni 193b (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss

kronoegendom. De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft så snart som

möjligt.

Jag hemställer sålunda, att ifrågavarande författningsförslag måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund

582096

Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:63 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934- s. 5 i texten
  2. 3LU 1959:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen den 22 juni 193i s. 1 i texten