Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av förordnanden om uttagande av särskild tullavgift för vissa varuslag

1959-01-16 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:39, Angående godkännande av förordnanden om uttagande av särskild tullavgift för vissa varuslag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj.ts proposition nr 39 år 1959

1

Nr 39

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av förordnanden om uttagande av särskild tullavgift

för vissa varuslag; given Stockholms slott den 16 januari

1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Med stöd av förordningen den 15 mars 1957 (nr 79) angående rätt för Konungen

att åsätta särskild tullavgift har Kungl. Maj :t genom beslut den 19

december 1958 förordnat om minimitullar för vissa varor av textilmaterial

m. in. Kungl. Maj :t har vidare, med stöd av samma förordning, genom beslut

den 30 december 1958 förordnat om minimitullar för vissa artiklar av porslin.

Förordnandena har trätt i kraft den 1 januari 1959. I den föreliggande

propositionen underställes förordnandena riksdagen för godkännande.

t Bthang till riksdagens protokoll i999. 1 saml. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1959

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari

1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om hånskjutande till

riksdagen av Kungl. Maj.ts förordnanden den 19 och den 30 december 195S

om uttagande av särskild tullavgift för vissa varuslag samt anför därvid

följande.

I överensstämmelse med riksdagens beslut (prop. 1957:48; rskr. 123)

utfärdade Kungl. Maj:t den 15 mars 1957 förordning (nr 79) angående rätt

för Konungen att åsätta särskild tullavgift. Förordningen, som trädde i kraft

den 1 juli 1957, gäller till och med den 30 juni 1959. Enligt förordningen må

Kungl. Maj :t föreskriva, att vara som införes från utlandet skall beläggas

med särskild tullavgift utöver den enligt tulltaxan utgående tullavgiften.

Sådan särskild tullavgift må bestämmas till högst tre gånger den avgift som

utgår enligt tulltaxan eller, där varan enligt taxan är tullfri, till högst en

fjärdedel av varans värde. Förordnande om särskild tullavgift skall, vid

äventyr att det eljest förfaller, underställas riksdagen inom en månad eller,

om riksdagssession icke pågår, inom en månad från början av nästföljande

session. Om förordnandet icke godkännes av riksdagen, eller om det endast

delvis godkännes, skall förordnandet eller del därav, som icke godtagits,

gälla högst en månad efter det riksdagen fattat sitt beslut i ärendet.

1957 års förordning ersatte en liknande tidsbegränsad förordning av den

22 april 1949 (nr 180), vars giltighetstid efter hand förlängdes till och med

den 30 juni 1957. Med stöd av 1949 års förordning utfärdade Kungl. Maj:t

den 30 juni 1955 kungörelse (nr 466) om uttagande av särskild tullavgift

för vissa varuslag, m. in. Det sålunda meddelade förordnandet utformades

så att den särskilda tullavgiften sammanslogs med den enligt 1929 års tulltaxa

gällande ordinarie tullen, som för de berörda varuslagen (huvudsakligen

inom textil- och läderområdet) i allmänhet utgått efter vikt, till en

gemensam värdetull. De nya tullsatserna innefattade även vissa minimitullar.

Förordnandet jämte viss däri genom kungörelse den 30 september 1955

(nr 552) verkställd ändring godkändes senare samma år av riksdagen och bibehöll

sin giltighet även efter det 1949 års förordning ersatts av 1957

års. I samband med att 1929 års tulltaxa från och med den 1 januari 1959

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 39 ur 1959 3

avlöstes av 1958 års tulltaxa, upphörde även 1955 års beslut om särskild

tullavgift att gälla (SFS 1958: 474 och 475).

I den proposition (nr 90), varigenom förslag till den nya tulltaxan förelädes

1958 års A-riksdag, uttalades att kombinerade kvantitets- och värdetullar

— tullarna enligt förslaget utgjordes till övervägande del av värdetullar

— endast undantagsvis borde ifrågakomma såsom permanenta anordningar.

Däremot syntes det icke uteslutet att sådana tullar i form av minimitullar

kunde ha en uppgift att fylla i vissa situationer med onormalt

låg prissättning av importvaror, exempelvis i fall där regelrätt antidumpingtull

av praktiska skäl skulle vara svår att tillämpa. I dylika situationer borde

därför kunna övervägas att tillfälligt komplettera en fastställd värdetull

med en specifik minimitull.

Sedan förslaget till ny tulltaxa genom förnyad proposition (nr B 4) förelagts

1958 års B-riksdag, framhöll bevillningsutskottet i sitt av riksdagen

godkända betänkande (nr Bl) bl. a. att även enligt utskottets uppfattning

tillämpningen av minimitullar i många fall kunde vara ett lämpligt medel

för att komma tillrätta med företeelser av åsyftad art och att utskottet

förutsatte att Kungl. Maj:t vid förefallande behov utnyttjade sina befogenheter

att åsätta minimitullar. Enligt utskottets uppfattning fick Kungl.

Maj :t anses äga befogenhet att, i fall där så fanns erforderligt från de synpunkter

varom här var fråga, meddela förordnande om minimitullar med

stöd av 1957 års förordning angående rätt för Konungen att åsätta särskild

tullavgift. Med åberopande härav upptog utskottet i sitt förslag till ny tulltaxa

icke någon minimitull och frångick därmed ett enligt propositionsförslaget

avsett bibehållande av vissa genom 1955 års beslut införda minimitullar

för trikåvaror.

Med stöd av 1957 års förordning utfärdade Kungl. Maj :t genom kungörelse

den 19 september 1958 (nr 500) förordnande angående minimitull på

damstrumpor av nylonsilke eller liknande material. Förordnandet, som trädde

i kraft den 1 oktober 1958, godkändes av riksdagen (prop. 1958: B 45;

rskr. B 108). Författningstekniskt innebar förordnandet en ändring av 1955

års beslut och anslöt sig alltså till 1929 års tulltaxa. Kungörelsen upphörde

således att gälla med utgången av år 1958.

Genom kungörelser den 19 och den 30 december 1958 (nr 616 och 647)

har Kungl. Maj :t, med stöd av 1957 års förordning, utfärdat förordnanden

om minimitullar i anslutning till den nya tulltaxan. Kungörelsen den 19 december

1958 avser dels bibehållande efter den 31 december 1958 av förenämnda

minimitull på damstrumpor samt, med viss jämkning, de genom

1955 års beslut tillkomna minimitullarna på trikåvaror och dels införande

från och med den 1 januari 1959 av minimitullar på vissa andra varor

inom textilområdet ävensom gummiringar. Kungörelsen den 30 december

1958 avser införande från och med den 1 januari 1959 av minimitullar på

vissa artiklar av porslin och andra keramiska material.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1959

De varuslag, för vilka minimitullar sålunda fastställts, har upptagits i en

vid vardera kungörelsen fogad bilaga. I kungörelserna har föreskrivits att

varor av ifrågavarande slag vid införsel från utlandet skall, i de fall då den

enligt 1958 års tulltaxa utgående tullen understiger den i bilagan angivna,

tills vidare beläggas med en mot skillnaden svarande särskild tullavgift. Bilagorna

till kungörelserna den 19 respektive den 30 december 1958 torde såsom

Bilaga 1 och Bilaga 2 få fogas till protokollet i förevarande ärende.

Förordnandet den 19 december 1958 bär föranletts av framställningar från

Textilrådet, Sveriges trikåfabrikanters förening, Svenska textilarbetareförbundet

samt Sveriges gummiindustriförening. Förordnandet den 30 december

1958 har meddelats efter gemensam framställning från Gefle porslinsfabriks

aktiebolag, Aktiebolaget Gustavsbergs fabriker, Aktiebolaget Karlskrona

porslinsfabrik och Aktiebolaget Rörstrands porslinsfabriker, över

samtliga nu nämnda framställningar har kommerskollegium efter samråd

med generaltullstyrelsen avgivit yttrande.

Beträffande de enskilda varuslag, som omfattas av förordnandena, torde

få nämnas följande.

Damstrumpor av nylonsilke eller liknande syntetiska fibrer (ur 60.03 A)

Den i 1958 års tulltaxa fastställda tullsatsen för damstrumpor av nylonsilke

eller liknande syntetiska fibrer utgör 15 % av värdet. Genom det tidigare

nämnda, före den 1 januari 1959 gällande förordnandet av den 19 september

1958 fastställdes en minimitull av kr. 6: 25 per dussin par; denna

tull fick dock i intet fall överstiga 25 % av varans värde. Den ifrågavarande

minimitullen ävensom maximeringen av densamma har intagits oförändrade

i förordnandet den 19 december 1958.

Vissa underkläder och överkläder av trikå (ur 60.Oi C och 60.05 C)

För trikåvaror (under- och överkläder) av annat material än silke eller

ull tillämpades före den 1 januari 1959 i allmänhet minimitullar av kr.

3: 50 eller 4: 50 per kg. I propositionen angående den nya tulltaxan föreslogs

att dessa minimitullar skulle bibehållas såvitt avsåg underkläder. Någon

minimitull blev emellertid som förut nämnts på förslag av bevillningsutskottet

icke intagen i den nya tulltaxan, enligt vilken tullen på nämnda varor

utgör 15 % av värdet. Utskottet förutsatte därvid att Kungl. Maj:t, därest

omständigheterna fortfarande motiverade en sådan anordning, meddelade

förordnande om minimitull redan i samband med den nya tulltaxans ikraftträdande.

Under hänvisning till bevillningsutskottets förenämnda uttalande hemställde

Sveriges trikåfabrikanters förening i skrivelse den 16 september 1958

att de då gällande minimitullarna skulle bibehållas även efter utgången av år

1958. I skrivelsen framhölls bl. a. att den underpriskonkurrens från utlandet,

som år 1955 konstaterades av Kungl. Maj :t och då föranledde beslutet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1959

5

om minimivikttullar, fortfarande var förhanden. Under det senaste halvåret

hade konkurrensen ytterligare accentuerats, vilket medfört en motsvarande

avmattning i sysselsättningen hos svenska fabriker. Svenska textilarbetareförbundet

framställde i sak samma yrkande som fabrikantföreningen.

Kommerskollegium förklarade sig i sitt yttrande över framställningarna

finna det berättigat att minimivikttullar för såväl under- som överkläder

alltfort upprätthölls som skydd mot lågprisimporten. Vid en avvägning av

minimivikttullens storlek fann sig kollegium böra förorda en enhetlig minimivikttull

av kr. 4:— per kg. En beräkning av innebörden av en sådan

omläggning på basis av importstrukturen första halvåret 1958 gav vid handen

att den genomsnittliga tullincidensen skulle bli praktiskt taget oförändrad.

I förordnandet den 19 december 1958 har under- och överkläder av trikå

av annat material än syntetiskt eller konstgjort silke eller ull upptagits med

en minimitull av kr. 4: — per kg.

Yllevävnader samt res- och sängfiltar (53.11 B, 53.12, 53.13 och ur 62.01)

Den i 1958 års tulltaxa fastställda tullsatsen för yllevävnader utgör 14 %

av värdet. För vävnader av tagel eller andra grova djurhår har fastställts en

tullsats av 13 % av värdet och samma procentsats gäller även i fråga om resoch

sängfiltar.

1 en den 9 oktober 1958 inkommen skrivelse hemställde Textilrådet bl. a.

— under åberopande av underpriskonkurrensen på detta område från vissa

länder — att förenämnda värdetullar skulle kombineras med en minimivikttullsats

av kr. 4: 50 per kg. Textilrådet anförde därvid bl. a., att det med

den ifrågavarande importens kvantitativa betydelse och onormalt låga prisnivå

var ofrånkomligt att denna import varit och alltmer blivit av avgörande

betydelse för den svenska ylleindustriens allvarliga läge. Arbetarantalet hade

från år 1950 till år 1956 reducerats från cirka 13 400 till cirka 8 500.

För att säkerställa åtminstone huvuddelen av ylleproduktionens bestånd var

införandet av angiven minimitull ett livsvillkor för ylleindustrien. Jämväl

Svenska textilarbetareförbundet yrkade att värdetullsatserna för sagda varuslag

kombinerades med en minimivikttull av kr. 4: 50 per kg. I sin skrivelse

underströk textilarbetareförbundet ytterligare ylleindustriens aktuella

svårigheter.

Kommerskollegium framhöll i silt yttrande över framställningarna att kollegium

funnit skäl tala för att ett begränsat importskydd, om möjligt inriktat

speciellt mot lågprisimporten, bereddes ylleindustrien under en övergångsperiod.

Vid avvägningen av minimivikttullen borde enligt kollegium

hänsyn tagas till att importen från länder, i förhållande till vilka särskilt

svårartade konkurrensförhållanden icke kunnat åberopas, ej drabbades i alltför

hög grad. EU sådant'' hänsynstagande talade närmast för eu minimivikttull

för vävnader och filtar något understigande kr. 4: respektive kr.

g:— per kg. Å andra sidan var det klart att, om den ifrågasatta åtgärden

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1959

skulie innebära ett verksamt stöd under rådande svåra konkurrensförhållanden,

minimivikttullen icke kunde sättas alltför lågt. Kollegium hade därför

ansett sig böra förorda en minimitull för vävnaderna av kr. 4: — per kg

och för filtarna av kr. 3: — per kg.

För ifrågavarande vävnader och filtar har i förordnandet den 19 december

1958 upptagits en minimitull av kr. 4: — respektive kr. 3: — per kg.

Rayonsilke samt vävnader, trikå och band av rayonsilke (51.01 B, 51M B,

53.11 A, 55.09 A, 56.07 A, 58.05 B 2, 59.11 B, ur 59.13 B, 60.Oå B och 60.05 B)

Den tullsats, som i tulltaxan fastställts för rayonsilke och produkter

därav, utgör i allmänhet 20 % av värdet. För vissa trikåvaror och vissa band

är tullsatsen 17 respektive 18 % av värdet. För samtliga hithörande varuslag

tillämpades före den 1 januari 1959 vikttullar varierande mellan kr.

2: -— och kr. 12: — per kg.

1 skrivelse den 22 oktober 1958 hemställde Textilrådet att värdetullsatserna

i den nya tulltaxan skulle på rayonområdet kombineras med minimivikttullsatser

enligt följande. För textilsilke begärdes som minimivikttull

kr. 1:50 per kg, för cordgarn och cordväv kr. 2:— per kg, för halvsidenvävnader

vägande över 200 gram per m2 kr. 5: — per kg, för andra vävnader

kr. 7: 50 per kg, för trikå kr. 7: 50 per kg, för gummielastiska band kr.

5: — per kg och för andra band kr. 9: — per kg. De begärda minimivikttullarna

understeg — utom i fråga om cordgarn och vissa vävnader —

gällande vikttullar. I skrivelsen framhölls bl. a. att, sedan beslutet om

omläggningen av det svenska tullskyddet till värdetullsatser blivit känt, den

svenska marknaden översvämmats av offerter från utlandet, i vilka priserna

med 30, 40 och ända upp till 50 % understeg vad som kunde anses rimligt.

Den sålunda manifesterade underpriskonkurrensen hotade att försätta den

svenska rayonsilkeindustrien i ett så allvarligt läge att dess framtida existens

äventyrades. Även i Svenska textilarbetareförbundets skrivelse framställdes

yrkande om införande av minimitullar för rayonsilke och produkter därav.

Yrkandet överensstämde i huvudsak med Textilrådets yrkande.

Kommerskollegium vitsordade i sitt yttrande över framställningarna behovet

av en provisorisk tillämpning av minimitullar jämväl beträffande förevarande

textilprodukter. Utformningen av tullskyddet borde ske under

beaktande av att detsamma så långt möjligt speciellt inriktades mot importen

till särskilt låga priser och att det ej i princip drabbade den övriga importen.

Med hänsyn härtill och till gjorda genomsnittsberäkningar av det

sammanlagda tullskyddet för varuområdet i fråga ansåg kollegium en viss

justering nedåt av de begärda minimivikttullarna för vissa vävnader samt

rayonsilke och cordväv motiverad. Beträffande cordväv var det erforderligt

att jämväl beakta den inverkan för gummiindustriens del, som följde av en

förstärkning av tullskyddet för denna vara. Kollegium föreslog följande

minimivikttullar, nämligen för rayonsilke kr. 1:50 per kg, för cordväv

kr. 1:75 per kg, för helsidenvävnader kr. 7:— per kg samt för andra

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1959

7

vävnader, om de vägde mindre än 200 gram per in2, likaledes kr. 7: —

per kg och eljest kr. 5:— per kg. Vad angick de begärda ininimivikttullarna

för band och trikåvaror av rayonsilke fann kollegium det tveksamt

huruvida minimitullar borde införas redan i och med årsskiftet. Därest

sådana tullar skulle fastställas jämväl för dessa varuslag, borde de utgöra

för band (ej elastiska) kr. 7: — per kg, för trikå kr. 6: 50 per kg och

för elastiska band kr. 5: — per kg.

I förordnandet den 19 december 1958 har minimivikttullar upptagits för

nu angivna varuslag enligt följande. För rayonsilke utgör minimivikttullen

kr. 1:50 per kg, för cordväv kr. 1:75 per kg, för helsidenvävnader samt

för andra vävnader vägande mindre än 200 gram per m2, för trikå och för

andra band än elastiska kr. 7: — per kg samt för övriga vävnader och elastiska

band kr. 5: — per kg.

Gummiringar (40.11 B)

Den i tulltaxan fastställda tullsatsen för gummiringar utgör 13 % av värdet.

Före den 1 januari 1959 tillämpades för gummiringar vikttullar av varierande

storlek. För exempelvis bildäck var vikttullen kr. 1: — per kg med

en maximering till 16 % av värdet.

I detta sammanhang må nämnas att tulltaxekommittén i sitt förslag till

ny tulltaxa upptog en minimivikttull för gummiringar av 85 öre per kg såsom

en permanent anordning. Förslaget följdes ej i Kungl. Maj:ts proposition

i ämnet. Därvid erinrades bl. a. om att en sådan minimitull ej innefattades

i det förslag som framlagts av det nordiska ekonomiska samarbetsutskottet.

I skrivelse den 22 september 1958 anhöll Sveriges gummiindustriförening

att Kungl. Maj :t måtte förordna om införande av nyssnämnda minimitull av

85 öre per kg att tillämpas senast vid det kommande årsskiftet. I skrivelsen

redovisades de speciella konkurrensförhållanden i fråga om den internationella

handeln som gjorde sig gällande för gummiindustriens del samt åberopades

jämväl de uttalanden som gjorts under riksdagsbehandlingen rörande

Kungl. Maj :ts befogenheter att införa minimitull om en situation av onormalt

låg prissättning på importerade varor skulle uppstå. Som exempel på

en dylik konkurrenssituation anfördes vissa uppgifter rörande import av

inonteringsdäck för bilar.

Mot bakgrunden av nyssnämnda förhållanden samt med beaktande av

framlagda förslag om minimitullar för vissa textilvaror förklarade sig kommerskollegium

i sitt yttrande över skrivelsen finna ett införande av minimivikttull

jämväl för gummiringar motiverat. Ett särskilt skäl därför förelåg

om minimivikttull för rayoncord infördes, då därigenom gummiindustriens

nettotullskydd skulle minska. Kollegium erinrade om att det nordiska

ekonomiska samarbetsutskottet i sin i september 1958 avgivna tilläggsrapport

bl. a. konstaterat alt minimivikttullar kunde vara av stort värde som

skvdd mot skadlig lågprisimport. Med hänsyn därtill syntes enligt kollegii

mening ett användande av minimivikttull för gummiringar kunna förenas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1959

med kraven på hänsynstagande till det nordiska samarbetet. Vad beträffade

tullens storlek fann kollegium den av tulltaxekommittén föreslagna minimivikttullen

av 85 öre per kg lämpligt avvägd.

I förordnandet den 19 december 1958 har för gummiringar upptagits en

minimivikttull av nyss angiven storlek, 85 öre per kg.

Artiklar av porslin och andra keramiska material (ur 69.11 och ur 69.12)

Den tullsats, som i den nya tulltaxan fastställts för bords-, hushålls- och

toalettartiklar av porslin samt av andra keramiska material, utgör 13 % av

värdet. För prydnadsartiklar (69.13) gäller samma tullsats. Före den 1 januari

1959 tillämpades på detta varuområde vikttullar av varierande storlek.

För två- eller flerfärgade bords-, hushålls- och toalettartiklar utgjorde vikttullen,

i fråga om porslinsvaror, 75 öre per kg och, beträffande varor av

andra keramiska material, 25 öre per kg.

I skrivelse den 18 november 1958 anhöll Gefle porslinsfabriks aktiebolag,

Aktiebolaget Gustavsbergs fabriker, Aktiebolaget Karlskrona porslinsfabrik

samt Aktiebolaget Rörstrands porslinsfabriker, att Kungl. Maj :t måtte förordna

om en minimitull av kr. 1: 25 per kg för varor hänförliga till nr 69.11

och 69.13 samt 60 öre per kg för varor hänförliga till nr 69.12, att införas

senast vid det kommande årsskiftet. I framställningen åberopades en växande

import till underpriser från vissa europeiska och utomeuropiska länder.

Man kunde befara allvarliga sociala återverkningar för de anställda och för

de orter, till vilka porslinsindustrien var lokaliserad, om tullskyddet för

porslinsvaror ej kompletterades med minimivikttullar. I framställningen erinrades

jämväl om de uttalanden som gjorts under riksdagsbehandlingen av

den nya tulltaxan om tillämpning av minimitullar i situationer av onormalt

låg prissättning å importvaror.

Kommerskollegium framhöll i sitt yttrande över framställningen att kollegium

fann en tillfällig förstärkning av skyddet mot lågprisimporten motiverad.

Åtgärder borde i varje fall övervägas, varigenom under en övergångsperiod

det före årsskiftet gällande tullskyddet icke försvagades. I enlighet

härmed föreslog kollegium att gällande vikttullar för flerfärgat hushållsporslin

och flerfärgad hushållsfajans av 75 öre respektive 25 öre per kg

bibehölls såsom minimitullar efter den 31 december 1958.

I förordnandet den 30 december 1958 bär för två- eller flerfärgade bords-,

hushålls- och toalettartiklar av porslin upptagits en minimivikttull av 75

öre per kg och för motsvarande artiklar av andra keramiska material en

minimivikttull av 25 öre per kg.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1959

9

Departementschefen

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen aktualiserades under

riksdagsbehandlingen av den nya tulltaxa, som trätt i kraft vid årsskiftet

1958/59, frågan om provisorisk förstärkning av tullskyddet mot sådan import

som sker till anmärkningsvärt låga priser. I anslutning till de uttalanden

som därvid gjordes av riksdagens bevillningsutskott har under hösten

1958 en rad framställningar gjorts till Kungl. Maj :t om införande av minimivikttullar

enligt förordningen den 15 mars 1957 angående rätt för Konungen

att åsätta särskild tullavgift.

Behovet av skydd mot underpriskonkurrensen från utlandet har gjort

sig gällande inom flera varuområden. Särskilt märkbart har detta behov varit

för textilindustriens produkter. De konkurrensförhållanden — såväl på

den svenska marknaden som på utländska marknader — som för närvarande

är för handen i fråga om flera av denna industris produkter är sådana, att

särskilda åtgärder tills vidare ej kan undvikas till skydd mot skadlig lågprisimport.

Det förtjänar i detta sammanhang framhållas att det nordiska

ekonomiska samarbetsutskottet i sin i september 1958 framlagda tilläggsrapport

beträffande i synnerhet textilvaror konstaterat att minimivikttullar kan

vara av stort värde som skydd mot import av angivet slag.

Genom förordnandet den 19 december 1958 beläggs från och med den 1

januari 1959 de mest utsatta varorna inom lextilområdet med minimitull.

För flera av dessa varor utgick minimitull eller vanlig vikttull av minst samma

storlek redan före den 31 december 1958. Detta gäller damnylonstrumpor,

bomullslrikå samt rayonsilke och produkter därav. Förhållandena i

fråga om dessa varor är sådana att såsom skydd mot underprisimport kvantitetstullar

måste bibehållas även efter sagda dag. Vad angår de enskilda tullsatserna

torde få hänvisas till den förut lämnade redogörelsen. I detta sammanhang

torde endast böra understrykas att vid införandet av minimivikttullarna

på rayonområdet en justering nedåt — i vissa fall en relativt kraftig

sådan — skett av de före årsskiftet utgående vikttullarna. Endast på ylleområdet

innebar förordnandet att minimivikttull införes för varor som icke

redan före årsskiftet var belagda med sådan tull eller vanlig vikttull. Beslutet

har motiverats av ylleindustriens synnerligen trängda läge. Miniinivikttullen

har i enlighet med kommerskollegii förslag upptagits till kr. 4:- per kg för vävnader och till kr. 3: — per kg för filtar. — Genom förordnandet

den 19 december 1958 har vidare den för gummiringar fastställda värdetullsalsen

av 13 % av värdet kompletterats med en minimivikttull av 85 öre per

kg. Såsom i det föregående angivits har denna komplettering skett i anslutning

till den genom samma beslut införda minimivikttullen för cordgarn och

cordväv av rayon.

Jämväl i fråga om porslinsindustriens produkter har underprisimporten

medfört ogynnsamma återverkningar för den inhemska industrien, ej minst

i fråga om arbetskraftens sysselsättning. Denna import har varit kännbar i

synnerhet beträffande två- eller flcrfärgade hushållsartiklar av porslin eller

fajans. I detta läge har det ansetts ofrånkomligt att såsom skott genom för
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1959

ordnandet den 30 december 1958 tills vidare såsom minimivikttnllar för dessa

varuslag bibehålla de före årsskiftet tillämpade vikttullarna.

De genom förordnandena den 19 och den 30 december 1958 beslutade minimitullarna

är avsedda att ha provisorisk karaktär. Förordnandena har

därför ej tidsbegränsats utan angivits skola gälla tills vidare. Därest riksdagen

godkänner förordnandena, torde detta få anses innefatta rätt för Kungl.

Maj :t att, när förhållandena det medgiver, meddela beslut om upphävande av

förordnandena helt eller delvis.

Vad särskilt beträffar frågan om giltighetstiden för de minimitullar som

införts för vissa textilvaror bör beaktas att i november 1958 tillsatts en statlig

kommitté för att verkställa en skyndsam utredning rörande textilindustriens

konkurrenskraft på längre sikt. En fortsatt tillämpning av minimitullar

för textilvarorna torde böra prövas jämväl mot bakgrunden av kommitténs

undersökningar.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, alt Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att godkänna Kungl. Maj:ts förordnanden den 19 och den

30 december 1958 angående uttagande av särskild tullavgift

för vissa varuslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl-Henrik Ekberg

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1959

11

Bilaga 1

Bilagan till kungörelsen den 19 december 1958 (nr 616)

1

2

3

Tulltaxe-

nr

Varuslag

Tull*

kr

40.11

Ringar, däck, slangar och fälgband av mjukgum-

mi för alla slags hjul:

B. andra ............................ 100 kg

85: —

51.01

51.04

53.11

53.12

53.13

55.09

Garn av ändlösa syntetiska eller konstgjorda textilfibrer,

ej i detaljhandelsuppläggningar:

B. av konstgjorda textilfibrer ........ 100 kg

Vävnader av ändlösa syntetiska eller konstgjorda

textilfibrer, härunder inbegripet vävnader av enfibertråd

eller remsor, hänförliga till nr 51.01 eller

51.02:

B. av konstgjort textilmaterial:

cordväv ........................ 100 kg

andra:

innehållande minst 85 % ändlöst konstgjort

textilmaterial ............ 100 kg

andra slag, vägande per m2:

200 g eller däröver.......... 100 kg

mindre än 200 g ............ 100 kg

Vävnader av fårull eller fina djurhår:

A. innehållande minst 40 viktprocent ändlösa

konstgjorda textilfibrer och vägande per m2:

200 g eller däröver.............. 100 kg

mindre än 200 g ................ 100 kg

B. andra slag ........................ 100 kg

Vävnader av grova djurhår, andra än tagel 100 kg

Vävnader av tagel .................... 100 kg

Andra vävnader av bomull:

A. innehållande minst 40 viktprocent ändlösa

konstgjorda textilfibrer och vägande per in2:

200 g eller däröver .............. 100 kg

mindre än 200 g ................ 100 kg

150:

175: —

700: —

500:

700:

500

700

400

400

400

500:

700:

1 Tullen avser den kvantitet som är utsatt framför tullsatskolumnen. Tull som utgår efter

vikt beräknas efter varans nettovikt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1959

i

56.07

58.05

59.11

59.13

60.03

Vävnader av korta syntetiska eller konstgjorda

textilfibrer (eller av avfall av syntetiska eller

konstgjorda textilfibrer):

A. innehållande minst 40 viktprocent ändlösa

konstgjorda textilfibrer och vägande per m2:

200 g eller däröver.............. 100 kg

mindre än 200 g ................ 100 kg

Band, ej hänförliga till nr 58.06, härunder inbegripet

band, bestående av sammanklistrade parallella

trådar eller fibrer:

B. andra slag:

2. av ändlösa konstgjorda textilfibrer 100 kg

Vävnader, impregnerade, överdragna eller laminerade

med gummi, andra än trikåväv:

B. cordväv av ändlösa konstgjorda textilfibrer

............................ 100 kg

Elastiska vävnader, andra än trikåväv, av textilmaterial

i förening med gummitråd:

B. av ändlösa konstgjorda textilfibrer:

band .......................... 100 kg

Strumpor, understrumpor, sockor, strumpskyddare

och liknande artiklar av trikå, icke innehållande

gummi:

A. av ändlösa syntetiska textilfibrer:

damstrumpor.............. 1 dussin par

Anm. Tullen må icke överstiga 25 % av varans värde.

60.04

60.05

62.01

Underkläder av trikå, icke innehållande gummi:

B. av ändlösa konstgjorda textilfibrer . . 100 kg

C. av annat textilmaterial:

av annat material än fårull eller fina

djurhår .................... 100 kg

Överkläder av trikå samt andra trikåvaror, icke

innehållande gummi:

B. av ändlösa konstgjorda textilfibrer . . 100 kg

C. av annat textilmaterial:

av annat material än fårull eller fi
-

na djur hår .................... 100 kg

Res- och sängfiltar:

av vävnad hänförlig till nr 53.11,

53.12 eller 53.13 ................ 100 kg

3

500: —

700: —

700: —

175: —

500: —

6: 25

700: —

400: —

700: —

400: —

300: —

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1959

13

Bilaga 2

Bilagan till kungörelsen den 30 december 1958 (nr 647)

1

2

3

Tulltaxe-

nr

Varuslag

Tull1

kr

69.11

Bords-, hushålls- och toalettartiklar av porslin:

två- eller flerfärgade eller förgyllda, försilvrade

eller på annat likartat sätt dekorerade ____100 kg

75: —

69.12

Bords-, hushålls- och toalettartiklar av andra

keramiska material:

två- eller flerfärgade eller förgyllda, försilvrade

eller på annat likartat sätt dekorerade .... 100 kg

25: —

1 Tullen avser den kvantitet som är utsatt framför tull satskolumnen. Tullen beräknas efter

varans netto vikt.

590061 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1959:19 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av förordnanden om uttagande av särskild tullavgift för vissa varuslag. s. 1 i texten