Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m

1959-01-16 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:42, Angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr J+2 år 1959

1

Nr 42

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

ur kyrkofonden m. m.; given Stockholms slott den

16 januari 1959.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att dels antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av

6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond, dels ock bifalla de

förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

Ändringar föreslås i 6 § kyrkofondslagen för att möjliggöra dels att ersättning

för vissa kostnader i samband med provpredikan må bestridas ur

kyrkofonden, dels att medel ur kyrkofonden kan ställas till vederbörande

statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid handläggning

icke blott av boställsärenden och vad därmed äger samband utan jämväl

av andra kyrkliga ärenden.

En tillfällig höjning av kyrkofondsanslaget till extra utgifter föreslås med

hänsyn till kostnaderna för viss representation.

Förslag framlägges rörande den kyrkliga verksamheten bland den lapskoch

finsktalande befolkningen, främst innebärande inrättandet av en särskild

tjänst som kyrkoherde för samer. 1

1 — Bihang till riksdagens -protokoll 1959. 1 samt. Nr i2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1959

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932

(nr 404) om kyrkofond

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Gällande lydelse:

6 §.

Enligt vad---Luleå stift.

Ytterligare skola---kyrko
fonden

utgöras:

1) Kostnad för---annan

ordning;

2) kostnad för---för präs
ter;
2

a) annan kostnad,---av
sedda

präster;

3) bidrag, som---åt döv
stumma;
4)

kostnad, som---äger

tillämpning;

5) kostnad, enligt — — — åt

församlingspräster;

6) anslag, som Konungen och

riksdagen finna skäligt ställa till vederbörande

statsdepartements förfogande

för anlitande av biträde

vid handläggning av boställsärenden

och vad därmed äger samband;

7) kostnad för —--till kyr
kofonden;
8)

belopp, som — — — avlöningen

bidraga;

9) anslag till---kyrkligt

ändamål.

Föreslagen lydelse:

6 §.

Enligt vad---Luleå stift.

Ytterligare skola---kyrko
fonden

utgöras:

1) Kostnad för---annan

ordning;

2) kostnad för---för präs
ter;
2

a) annan kostnad,---av
sedda

präster;

2 b) kostnad för ersättningar och

traktamenten åt provpredikanter

enligt vad därom särskilt stadgas;

3) bidrag, som----åt döv
stumma;
4)

kostnad, som--— äger

tillämpning;

5) kostnad, enligt — — — åt

församlingspräster;

6) anslag, som Konungen och

riksdagen finna skäligt ställa till vederbörande

statsdepartements förfogande

för anlitande av biträde

vid handläggning av kyrkliga ärenden;
7)

kostnad för---till kyr
kofonden;
8)

belopp, som — — — avlöningen

bidraga;

9) anslag till---kyrkligt

ändamål.

Denna lag träder i kraft den 1

juli 1959; dock skall vad i 6 § andra

stycket under 2 b) sägs gälla även

kostnad som uppkommit före

nämnda dag. 1

1 Senaste lydelse av 6 §, se 1955:108.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1959

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 januari 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter

gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen vissa

frågor om anslag ur kyrkofonden m. m. samt anför därvid följande.

1. Ändringar i 6 § lagen om kyrkofond.

I propositionen 1957: 152 med förslag till lag om prästval m. m. behandlade

dåvarande departementschefen bland annat även frågan om ersättning

till provpredikant för hans kostnader i samband med avläggande av prov.

Prästvalskommittén hade föreslagit, att provpredikant skulle få resekostnadsersättning

och traktamente ur kyrkofonden enligt rese- och traktamentsklass

B. Behövde han åtnjuta tjänstledighet för att fullgöra prov,

skulle han vidkännas s. k. C-avdrag å lönen, d. v. s. avstå hela lönen, och

härför få ersättning ur kyrkofonden. Avlades prov av någon, som ej vore

underkastad prästlönereglementet, skulle frågan om löneersättning prövas

enligt kommittékungörelsens grunder. För provpredikant, som vore bosatt

utom riket, skulle Kungl. Maj:t efter särskild framställning avgöra i vad

mån någon ersättning skulle utgå.

Kommittén hade även framlagt förslag till ändrad lydelse av 6 § lagen

om kyrkofond, innebärande att ur kyrkofonden finge bestridas kostnad för

ersättningar och traktamenten åt provpredikanter enligt vad därom särskilt

stadgades.

Vid remissbehandlingen hade kommitténs förslag vunnit nästan allmän

tillslutning.

Departementschefen fann kommitténs förslag i allt väsentligt godtagbara

men ansåg, att frågan om löneersättning till präst, som ej vore underkastad

prästlönereglementet, borde fritt prövas av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

Det borde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga bestämmelser

rörande ordningen för prövning och utbetalning av ersättning. Beträffande

ändringen i 6 § kyrkofondslagen uttalade departementschefen, att

spörsmålet härom syntes lämpligen böra anstå till ett senare sammanhang.

Sedan riksdagen bifallit propositionen, har Kungl. Maj:t meddelat bo
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr J+2 år 1959

stämmelser om ersättning åt provpredikant i 23 § stadgan om prästval

(SFS 1958: 261). Denna stadga har — liksom prästvalslagen — trätt i kraft

den 1 juli 1958.

Den av prästvalskommittén föreslagna ändringen av 6 § kyrkofondslagen

synes nu böra genomföras. Bestämmelsen bör därvid genom en övergångsbestämmelse

göras tillämplig å de ersättningar, som utgått efter

prästvalslagens ikraftträdande.

Jämlikt 6 § andra stycket punkt 6) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden

utgå »anslag, som Konungen och riksdagen finna skäligt ställa till

vederbörande statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid

handläggning av boställsärenden och vad därmed äger samband». Denna

bestämmelse tillkom på initiativ av sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet

(1932:8, s. 14) vid riksdagens behandling av propositionen

1932:187 med förslag till ecklesiastik boställsordning m. m. Anslaget, vilket

alltsedan budgetåret 1953/54 utgått med högst 25 000 kronor för år, har

utnyttjats till bestridande av kostnaderna för särskilda experter, som

anlitats bland annat dels för utredningar rörande det ecklesiastika arrendeväsendet

och dels i samband med genomförandet av prästlöne- och kyrkomusikerreformerna.

Inom ecklesiastikdepartementet torde det under nästkommande budgetår

bli nödvändigt att för handläggningen av med pastoratsregleringen sammanhängande

frågor anlita särskild expertis. Även vissa andra kyrkliga

frågor, som icke avser boställsärenden men likväl har samband med kyrkofonden

och dess ändamål, påkallar från tid till annan anlitande av särskild

arbetskraft inom departementet. Kostnaderna härför bör med hänsyn till

ärendenas art bestridas ur kyrkofonden. För att möjliggöra detta fordras

emellertid en utvidgning av bestämmelsen i den nyss citerade punkten 6)

till att avse även andra kyrkliga ärenden än boställsärenden och vad därmed

äger samband. Härvid torde även ett något ökat anslag böra stå till

förfogande. Jag föreslår därför, att den årliga anslagsramen höjes med

15 000 kronor till 40 000 kronor.

Inom ecklesiastikdepartementet har uppgjorts förslag till lag om de

ändringar i 6 § kyrkofondslagen, som föranledes av vad jag här förordat.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

a) antaga förutnämnda inom ecklesiastikdepartementet

upprättade förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 §

lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond;

b) medgiva, att för anlitande av biträde vid handläggningen

inom vederbörande statsdepartement av kyrkliga

ärenden må från och med den 1 juli 1959 tills vidare, enligt

Kungl. Maj:ts beprövande, ur kyrkofonden utgå högst

40 000 kronor för år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Jf2 år 1959

2. Anslag till extra utgifter.

Jämlikt 6 § andra stycket punkt 9) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden

utgöras »anslag till extra utgifter med ett av Konungen och riksdagen

bestämt belopp för år, vilket efter Konungens bestämmande må användas

till bestridande av kostnad för härförut i denna paragraf icke

särskilt angivet kyrkligt ändamål». Nämnda anslag utgör för det kyrkliga

området en motsvarighet till de anslag under riksstatens särskilda huvudtitlar,

som avser extra utgifter.

Förevarande anslag höjdes från och med budgetåret 1949/50 med 25 000

kronor till 50 000 kronor. Med bifall till en i propositionen 1954: 57 gjord

framställning medgav riksdagen, att anslaget för budgetåret 1954/55 tillfälligt

höjdes med 20 000 kronor för beviljande av ett bidrag å sistnämnda

belopp till Lutherska världsförbundets svenska sektion för bestridande av

dess medlemsavgift till förbundet. I propositionen 1955: 61 hemställdes,

att extrautgiftsanslaget med hänsyn till berörda bidrag måtte få tills vidare

från och med budgetåret 1955/56 utgå med högst 70 000 kronor. Riksdagen

biföll denna hemställan. Sedan riksdagen jämväl bifallit en i proposition

1957: 23 gjord framställning om höjning av anslaget med 20 000 kronor för

att dels möjliggöra, att bidraget till Lutherska världsförbundets svenska

sektion höjdes med 10 000 kronor till 30 000 kronor, dels täcka det större

behovet av medel för resebidrag samt anslag och understöd till olika former

av kyrklig verksamhet, för vilka andra medel icke står till förfogande, utgår

anslaget till extra utgifter för närvarande med 90 000 kronor för budgetår.

I skrivelse den 25 september 1958 anhåller Lutherska världsförbundets

svenska sektion att bidraget till sektionen höjes till 40 000 kronor för

bestridande av den svenska medlemsavgiften till världsförbundet och de

starkt stegrade administrationskostnaderna i Sverige.

Utrikesdepartementet har med skrivelse den 2 december 1958 till ecklesiastikdepartementet

överlämnat en till svenska beskickningen i Washington

inkommen inbjudan från den evangelisk-lutherska Augustana-kyrkan

i Förenta Staterna att sända tre representanter från Sverige att deltaga i de

högtidligheter, varmed nämnda kyrka i juni 1960 avser att fira sitt hundraårsjubileum.

Departementschefen. När bidraget till Lutherska världsförbundets svenska

sektion från och med den 1 juli 1957 höjdes till 30 000 kronor, motiverades

detta med den höjda årsavgiften till världsförbundet. Denna har

sedan dess varit oförändrad. Jag finner ej skäl tillstyrka någon ytterligare

höjning av ifrågavarande bidrag.

Den evangelisk-lutherska Augustana-kyrkans grundare kom från Sverige

och alltjämt är många av dess medlemmar svenskättlingar. Jag anser det

därför betydelsefullt, att Sverige låter sig representera vid denna kyrkas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1959

hundraårsjubileum. Då, såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen,

anslaget ur kyrkofonden till extra utgifter till stor del måste anlitas för

vissa årliga fasta utgifter, kan kostnaderna för Sveriges representation vid

nämnda jubileum icke bestridas inom ramen för nuvarande anslagsbelopp

utan att detta återverkar på bidragen till annan kyrklig verksamhet, som

sedan gammalt får reguljära bidrag från anslaget. För att den önskvärda

representationen skall möjliggöras föreslår jag därför, att anslaget till

extra utgifter för budgetåret 1959/60 tillfälligt förstärkes. Kungl. Maj:t

torde sålunda för de med anslaget avsedda ändamålen under budgetåret

1959/60 böra få disponera ett sammanlagt belopp av högst 105 000 kronor.

Enligt beslut av 1957 års höstriksdag (Rskr 388; SU 175, s. 17) skall en

representant för varje stift — präst eller lekman — utses att vid handläggningen

hos kammarkollegiet av ärendena rörande vederbörande stift i samband

med reformen av den territoriella pastoratsindelningen företräda de

lokala intressena. Ersättning till ifrågavarande stiftsrepresentanter torde

lämpligen böra utgå enligt i kommittékungörelsen stadgade grunder samt

till erforderligt belopp få bestridas ur kyrkofonden.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) medgiva, att jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om

kyrkofond må ur kyrkofonden till extra utgifter under budgetåret

1959/60 utgå 105 000 kronor;

b) medgiva, att därutöver ersättning till stiftsrepresentanter

vid handläggningen hos kammarkollegiet av ärenden

i samband med reformen av den territoriella pastoratsindelningen

må bestridas ur kyrkofonden.

3. Den kyrkliga verksamheten bland den lapsk- och

finsktalande befolkningen

19o3 års kyrkomöte anhöll i skrivelse (nr 18) i anledning av en inom

kyrkomötet väckt motion (nr 66), att Kungl. Maj:t, med beaktande av de

i motionen angivna synpunkterna, måtte låta verkställa utredning rörande

lapska språkets användning i kyrkans verksamhet och rörande därmed sammanhängande

spörsmål samt utfärda sådana mot de nutida förhållandenas

krav svarande bestämmelser, som av utredningen kunde föranledas. Med

stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 juli 1954 tillkallades biskopen

Bengt Jonzon att såsom sakkunnig inom ecklesiastikdepartementet biträda

med översyn av i reglementet för lappmarks ecklesiastikverk och i övrigt

meddelade särskilda bestämmelser rörande den kyrkliga verksamheten bland

den lapsk- och finsktalande befolkningen inom Härnösands och Luleå stift.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr Jt2 år 1959

Den sakkunnige har den 21 april 1958 avgivit betänkande i ämnet. Däri

framförda förslag har på en punkt behandlats vid anmälan i årets statsverksproposition

av anslaget till Stipendier för utbildande av präster, förtrogna

med finska och lapska språken. För utredningens förslag i övrigt

redogöres i det följande.

Utredningen

Reglementet den 31 januari 1896 (nr 3) för lappmarks ecklesiastikverk

äger tillämpning på samtliga församlingar inom Lappland samt Frostvikens,

Offerdals, Undersåkers och Kalls församlingar i Jämtland. Av reglementet

är §§ l—5, 9, 12, 13 samt 55—60 alltjämt formellt gällande, ehuru de i

mycket är föråldrade. Av särskilt intresse i detta sammanhang är emellertid

föreskriften i 9 § att för behörighet att uppföras på förslag eller utnämnas

till prästerlig tjänst i församling, där finska eller lapska språket till gudstjänstligt

bruk förekommer, den sökande skall genom intyg, som utfärdats

av därtill kompetent prästman eller annan fullt lämplig person, styrka, att

han äger erforderlig kunskap i det av dessa språk, som i församlingen

användes. Om tjänst sökes i församling, där både lapska och finska språken

förekommer, bör liknande betyg om kännedom åtminstone i det finska

språket företes.

I kungörelsen den 25 april 1902 (nr 39) angående villkor för erhållande

av prästerlig tjänstebefattning inom Norrbottens läns finsktalande församlingar

stadgas, att för behörighet att uppföras på förslag^ till prästerlig

tjänst i församling inom Norrbottens län, där finska språket till gudstjänstligt

bruk förekommer men på vilken reglementet för lappmarks ecklesiastikverk

ej äger tillämpning, sökande skall genom intyg, som utfärdats

av därtill kompetent prästman eller annan fullt lämplig person, styrka, att

han äger erforderlig kunskap i nämnda språk.

I 31 § prästlönereglementet meddelas föreskrifter rörande språktillägg till

präst inom Härnösands och Luleå stift, som håller gudstjänst eller utför

annan förrättning jämväl på finska eller lapska språket eller på båda dessa

språk. Närmare bestämmelser härom har meddelats av Kungl. Maj:t den

19 juli 1957.

Slutligen har i Kungl. Maj:ts beslut den 12 augusti 1921 och den 17 april

1953 meddelats bestämmelser om ersättning till kyrkoherden i Karesuando

pastorat för de resor han företager i syfte att med själavård och prästerliga

förrättningar betjäna pastoratets lappar under deras flyttningar till och

från platser utom pastoratet. Ifrågavarande ersättning utgår för närvarande

ur kyrkofonden med högst 1 800 kronor för år räknat.

Enligt folkräkningen den 31 december 1945 utgjorde den lapsktalande

befolkningen i riket 5 278 personer, varav inom Norrbottens län 3 880,

inom Västerbottens län 670 och inom Jämtlands län (jämte Idre socken i

Kopparbergs län) 667. I Arvidsjaur, Malå, vissa delar av Arjeplog samt i

Västerbotten och Jämtland talas sydlapska dialekter. Från och med Arjeplog

norrut talas centrallapska idiom, vilka ej skiljer sig mer från varandra

än att de kan behärskas av en person.

Beträffande lapska språkets nuvarande användning i den kyrkliga verksamheten

påpekar utredningsmannen, att genom anförda bestämmelse i

reglementet för Lappmarks ecklesiastikverk kunskap i lapska språket ej

förcskrives som behörighetsvillkor för prästerlig tjänst i alla de församlingar,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 1+2 år 1959

dår lapska språket till gudstjänstligt bruk användes. Förekommer inom

församling saväl finska som lapska språket till sådant bruk, har man nämligen

ej som behörighetsvillkor föreskrivit kunskap i båda språken utan givit

finska språket företräde på så sätt, att åtminstone kunskap i detta språk

skall styrkas. De församlingar det här gäller är Gällivare, Jukkasjärvi,

lttangi och Karesuando i Lappmarkens tredje kontrakt. Mer än hälften av

de lapsktalande i Norrbottens län bor inom dessa församlingar. Det kan

därför förefalla egendomligt, att icke kunskap i lapska språket där föreskrivits

som behörighetsvillkor för prästerlig tjänst. Man måste emellertid

halla i minnet, att dessa församlingar inom sig rymt och fortfarande rymmer

en betydande finsktalande befolkning. Genom att samernas familjer

under vintertid vistats i skogslandet hos denna finsktalande befolkning,

har de av ålder varit såväl lapsk- som finsktalande. Gudstjänstspråket har

här också av gammalt jämte svenska varit till övervägande de! finska.

Emellertid har en förändring på senare tid börjat ske genom att samerna

alltmer övergår till halvnomadism och familjerna blir bofasta på höst- och

varvistena fjärran från den finsktalande befolkningen. En följd härav blir,

att kunnigheten i finska språket avtager. Barnen lär sig endast lapska, tills

de börjar i nomadskolan, där de lär sig svenska, som dock endast blir ett

inlärt språk. Deras modersmål förblir lapska. En följd av denna utveckling

är att i dessa trakter lapska språkets betydelse för kyrkans verksamhet

bland samerna, långt ifrån att försvagas, i stället ökar. Utan tvekan måste

på grund av den här antydda utvecklingen lapska språket få en ökad användning

inom den kyrkliga verksamheten bland samerna i det finskspråkiga

området, och frågan härom bör därför uppmärksammas. Det i § 9

av reglementet för lappmarks ecklesiastikverk stadgade kravet på kunnighet

i lapska språket för behörighet till prästerlig tjänst upprätthålles numera

endast beträffande kyrkoherdetjänsten i Jokkmokks pastorat, men

lapska språket användes i större eller mindre omfattning i den kyrkliga

verksamheten inom Arjeplog, Jokkmokk, Gällivare, Jukkasjärvi, Vittangi

och Karesuando. Möjligen kan också Arvidsjaur räknas dit. Utvecklingen

har emellertid på de flesta håll gått därhän, att det kommit på de av

svenska missionssällskapet anställda nomadpredikanternas och ej på prästernas

lott att hålla gudstjänster för samerna på deras modersmål. Den

egentliga orsaken till utvecklingen är förvisso icke att samernas användning

av lapska språket avtagit utan att prästerna i allmänhet ej behärskat

språket.

När det gäller ordningen för kyrkans framtida verksamhet bland den

lapsktalande befolkningen, erinras inledningsvis om att en ny lapsk psalmbok

enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande nu har tryckts. I den skrivelse,

som föranlett Kungl. Maj:ts beslut, säger domkapitlet i Luleå om förevarande

fråga: »Mellan fem- och sextusen av Sveriges samer ha lapska som

hemspråk. De flesta förstå också svenska och göra sig förstådda på detta

språk, många utan större svårighet. Svenskan är likväl ett främmande, i

skolan inlärt språk. Lika litet som svenskar, som någorlunda förstå tyska

eller engelska, skulle finna det tillfredsställande att för gudstjänster, själavård

och kyrkliga förrättningar i sitt eget land vara hänvisade till dessa

språk, är det rimligt att i sådant sammanhang hänvisa den lapsktalande

befolkningen till ett annat tungomål än dess eget».

Utredningsmannen utgår från den principen såsom självklar, att envar

så långt möjligt bör äga tillgång till gudstjänst och själavård på sitt mo
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr J+2 år 1959

dersmål. Det framstår då såsom klart, att samerna i Jokkmokk och Arjeplog

bör ha möjlighet att betjänas av präst, som behärskar lapska språket,

liksom också, att inom de församlingar i det finsktalande området, å

vilka reglementet för lappmarks ecklesiastikverk äger tillämpning, lapska

språket bör få ökad användning, något som samerna själva önskar. Således

bör även samerna i Gällivare, Jukkasjärvi, Vittangi och Karesuando ha

tillgång till lapsktalande präst. Riktigt och önskvärt vore, att även de

lapsktalande på sydlapskt område finge tillgång till gudstjänst och förrättningar

m. in. på sitt modersmål. Frågan är då hur dessa önskemål bäst

skall tillgodoses.

Den nu för Jokkmokks pastorat tillämpade ordningen, att kunskap i

lapska upprätthålles såsom behörighetsvillkor för kyrkoherdetjänsten i

pastoratet, har förvisso sina fördelar men också så pass betydande olägenheter

och svårigheter, att den icke kan förordas. Först och främst måste det

bli svårt att få tillräckligt antal lapsktalande präster till tjänsterna. I synnerhet

skulle detta bli fallet i det finsktalande området, där kunnighet i

finska språket även måste uppställas som behörighetsvillkor. I varje fall

skulle antalet sökande bli så ringa, att tre behöriga sökande på kyrkoherdeförslaget

bleve rent undantagsfall. Det kan ej anses rimligt att i dessa

församlingar, där den svensk- och finskspråkiga befolkningen dock utgör en

överväldigande majoritet, man ej skall få viilja sin kyrkoherde från ett

fulltaligt förslag. Ordningen kan, såsom vid senaste kyrkoherdetillsättning

i Jokkmokk, leda till olyckliga slitningar mellan den lapska och den svenska

befolkningen i församlingen. Ej heller synes det lämpligt att föreskriva kunskap

i lapska som behörighetsvillkor för någon annan av de prästerliga

tjänsterna i församlingen.

Frågan skulle i stället bäst lösas genom att en eller eventuellt två präster

särskilt anställdes för religionsvården bland samerna. Fn sådan präst skulle

ej vara anställd i något särskilt pastorat utan ha ett betydligt större område

att betjäna, varför kostnaderna för hans avlöningsförmåner borde utgå

ur kyrkofonden. På grund av tjänstens vikt och de särskilda kvalifikationer

den kräver och för att undvika alltför täta byten synes det nödvändigt och

rätt, att innehavaren erhåller kyrkoherdes tjänsteställning.

Den tänkta anordningen med en eller eventuellt två kyrkoherdar för

samer skulle utan tvekan medföra betydande fördelar.

Man skulle säkerligen få verkligt kunniga lapsktalande präster, som

kunde förväntas ge sin tid och kraft för många år åt samerna. Då det under

alla omständigheter torde bli rätt få präster, som ägnar sig åt det

lapska språket, är det så mycket angelägnare, att de som gör detta får så

vidsträckt användning som möjligt för sina kunskaper i lapska och sina

lapska intressen. Fn präst, som helt får ägna sig åt arbete bland samerna

och därtill blott i ringa män är betungad med expeditionsgöromål, kan få

tid och möjlighet att också ägna sig åt behövlig litterär verksamhet av

kyrklig kulturell art för samerna såväl pa lapska som på svenska. Det torde

ge sig självt, att han i sitt arbete kommer att bliva ett stöd för samernas

egna kulturella och sociala strävanden. Framför allt kommer anordningen

att medföra, att den pastorala verksamheten bland samerna blir betydligt

intensivare. Vidare får en präst med ifrågavarande uppgift anledning att

uppsöka samerna i trakter och församlingar, där de är sä få, att det ej kan

ifrågakomina att lapska regelmässigt skulle användas i församlingslivet, eller

där de icke är hemmahörande utan blott vintertid vistas med renhjor
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr J+2 år 1959

darna, i vissa fall i rent svensk bygd. Hans ställning och erfarenhet kommer

att bereda honom möjlighet att i sådana trakter, liksom också i vidare

kretsar skapa förståelse och respekt för samerna och deras problem och att

främja en sund och positiv utveckling av förhållandet mellan samer och

bofasta och överhuvud mellan svenskar och samer.

Det kan icke bestridas, att förslagets förverkligande också kan komma

att medföra vissa nackdelar. Sålunda kommer den nye befattningshavarens

verksamhet att ingripa på det ordinarie församlingsarbetets område, vilket

kan medföra ömtåliga problem. Sådana torde emellertid kunna förebyggas

genom att en så klar och genomtänkt instruktion som möjligt uppgöres för

befattningshavaren. Det skulle vidare vara olyckligt, om reformen skulle

hos församlingsprästerskapet framkalla den föreställningen, att det är likgiltigt,

om församlingsprästerna kan lapska eller ej. Det måste därför slås

fast, att det även med den nya ordningen är av stort intresse att församlingens

präster lär sig lapska, där lapsktalande samer finnes. Man kan

också hoppas, att tillkomsten av kyrkoherde för samer kan uppmuntra en

del präster att lära sig lapska för att meritera sig till tjänsten.

Med hänsyn till den lapsktalande befolkningens vidsträckta geografiska

spridning kan ifrågasättas om ej två befattningshavare skulle få fullt arbete

med ifrågavarande uppgifter. Man får beakta, att tjänsten med sina många

långa och strapatsrika resor måste bli tung för innehavaren. Med hänsyn

till att det är en tjänst av helt ny art och att man därför ej så noggrant kan

beräkna den arbetsbörda, som blir förknippad med densamma, anser emellertid

utredningsmannen, om ock med stor tvekan, att man för närvarande

bör inskränka sig till allenast en befattning samt att. utvecklingen får visa,

om behov av ytterligare en tjänst kan föreligga. Av samma orsak anser han

också, att tjänsten i varje fall till en början ej bör inrättas som ordinarie

utan som extra ordinarie. En fördel med detta kan också vara, att ordinarie

komminister, som måhända känner sig tveksam, om han bör söka den

oprövade nya tjänsten, lättare gör detta, om han vet med sig, att han

efter någon prövotid kan återgå till sin ordinarie tjänst.

Tjänstinnehavaren synes i sin verksamhet och allt övrigt böra vara

underställd domkapitlet i Luleå, enär inemot 87 procent av den lapsktalande

befolkningen tillhör Luleå stift. Självfallet bör dock detta domkapitel

vad angår tjänstgöring, som kommer att beröra Härnösands eller Västerås

stift, samråda med därvarande domkapitel.

Beträffande löneställningen föreslås att tjänsten placeras i lönegraden

Ae 23. Lägre lönegrad bör under inga omständigheter förekomma, då det

icke finnes någon kyrkoherdetjänst i Luleå stift, som är placerad lägre.

Den tunga tjänsten och behovet av att till densamma få en väl kvalificerad

kraft måste också anses tala för minst denna löneställning. Å andra sidan

bör betänkas, att tjänsten blir strapatsrik och att det därför är önskvärt,

att tjänsteinnehavaren icke stannar vid den till alltför framskriden ålder,

varför han bör ha möjligheter att söka sig till annan högre kyrkoherdetjänst

att sluta på.

Det torde vara självklart, att prästlönereglementet och därmed också

pensionsreglementena för präster bör bli tillämpliga å tjänstinnehavaren.

Jämlikt 6 S andra stycket 1) och 2 a) lagen om kyrkofond kommer då också

kostnaderna för tjänstinnehavarens löneförmåner in. m. att utgå ur

kyrkofonden.

I avbidan på att frågan om reseersättning till prästerna blir slutgiltigt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts -proposition nr Jp2 år 1959

löst bör provisoriska bestämmelser rörande reseersättning åt kyrkoherden

för samer också fastställas. Då han i organisatoriskt avseende närmast är

att jämföra med stifts- och kontraktsadjunkterna, synes det lämpligast,

att bestämmelserna rörande reseersättning åt dessa adjunkter i Luleå stift

även tillämpas å honom. För stifts- och kontraktsadjunkterna inom stiftet

har för 1957/58 som ersättning för resor i tjänsten beräknats i genomsnitt

cirka 6 000 kronor. Med hänsyn till att kyrkoherden för samer får ett vida

större distrikt, synes beloppet böra sättas till förslagsvis 7 000 kronor.

Stifts- och kontraktsadjunkterna beredes numera ersättning för utgifter

i tjänsten för skriv- och kontorsmateriel samt telefon. För detta ändamål

disponerar domkapitlet i Luleå vissa medel ur kyrkofonden. Även kyrkoherden

för samer bör beredas ersättning för utgifter till expenser och tjänstetelefon.

Ersättningens storlek torde tills vidare lämpligen kunna beräknas

till högst 400 kronor.

Det synes lämpligast, att nu nämnda ersättningar inräknas i de belopp,

som domkapitlet i Luleå för varje budgetår medgives disponera till reseersättningar

åt stifts- och kontraktsadjunkter och till ersättning för dessas

utgifter för expenser och telefon, samt att dispositionen även får avse ersättning

enligt samma grunder till kyrkoherden för samer för dennes utgifter

av ifrågavarande slag. Det är också nödvändigt, att kyrkoherden för

samer tillerkännes tjänstebrevsrätt.

Norrbottens läns finskspråkiga eller tvåspråkiga befolkning med finska

som hemspråk uppgår enligt utredningen till omkring 40 000 personer. För

att kyrkan skall kunna betjäna denna befolkning på finskt språk behöver

Luleå stift över 30 präster kunniga i finska. Den hittillsvarande ordningen

för att tillgodose detta krav synes enligt utredningsmannen under alla år

ha fungerat tillfredsställande. Hittillsvarande i 9 § reglementet för lappmarks

ecklesiastikverk och i förutnämnda kungörelse 1902: 39 meddelade

bestämmelser angående krav på kunskaper i finska för behörighet till vissa

prästtjänster föreslås nu sammanförda i en särskild kungörelse. Därvid

torde i enlighet med av domkapitlet tillämpad praxis icke finska språkets

förekomst vid gudstjänster inom församlingen utan dess användning i vederbörande

tjänstinnehavares verksamhet böra vara avgörande för om

behörighetsvillkoret skall uppställas eller ej. Villkoret torde vidare böra

gälla såväl för uppförande på förslag som för utnämnande till prästerlig

tjänst.

Fn genomgång av de ännu formellt gällande bestämmelserna i reglementet

för lappmarks ecklesiastikverk ger vid handen, att vissa av föreskrifterna

icke längre tillämpas i praktiken. Övriga bestämmelser blir

överflödiga, därest den nu föreslagna ordningen för den andliga vården

bland den lapsk- och finsktalande befolkningen genomföres. Ifrågavarande

reglemente kan i så fall i sin helhet upphävas.

Av det nyss sagda framgår, att utredningen förutsätter, att nuvarande

.språktillägg för präster, som i sin tjänstgöring begagnar finska språket alltjämt

skall bibehållas. Inrättandet av en särskild prästtjänst för religionsvården

bland samerna bör icke anses göra kunskaper i lapska språket överflödiga

hos församlingsprästerna i församlingar med lapsktalande befolkning.

Önskvärt är alltjämt, att dessa kan meddela sig med sina församlings
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition nr J+2 år 1959

bor på deras modersmål och att kyrkoherden för samer får bli dem en hjälp

i deras arbete bland den språkliga minoriteten i församlingen. Språktillägget

för lapsktalande präster bör alltså även i fortsättningen bibehållas. Vidare

förutsättes, att innehavare av eller vikarie på tjänsten som kyrkoherde för

samer får uppbära språktillägg med högsta belopp med hänsyn till att

tjänsten i språkligt avseende blir synnerligen påkostande.

Slutligen finner utredningsmannen, att inrättande av en särskild kyrkoherdetjänst

för samer icke bör medföra att den nu utgående särskilda reseersättningen

till kyrkoherden i Karesuando för besök hos pastoratets

nomadiserande lappbefolkning indrages.

De beräknade kostnaderna för den föreslagna tjänsten som kyrkoherde

för samer framgår av följande sammanställning:

Lön inklusive kallortstillägg ................................ 25 212

Provisoriskt extra tillägg ................................... 1 440

Språktillägg .............................................. 960

Reseersättningar .......................................... 7 000

Ersättning för expenser .....................................400

Summa kronor 35 012

Härvid har räknats med lön enligt lägsta löneklassen i lönegrad 23 samt

ortsgrupp 5 och kallortsklass V. Som stationeringsort torde endast ifrågakomma

Gällivare kyrkby, Kiruna samhälle eller Jokkmokks kyrkby, vilka

tillhör ortsgrupp 5. Gällivare kyrkby och Kiruna samhälle tillhör kallortsklass

V, medan Jokkmokks kyrkby tillhör kallortsklass IV. Skulle sistnämnda

plats komma att väljas som stationeringsort, minskas kallortstilllägget

med 216 kronor och det provisoriska extra tillägget med 480 kronor.

Samtliga dessa kostnader kommer att åvila kyrkofonden.

Rem issy ttranden

Statskontoret anser vissa skäl kunna andragas mot inrättande av den

föreslagna tjänsten. Genom inrättande av tjänsten kan dock obestridligen

vissa fördelar uppnås. Stadgandet i reglementet för lappmarks ecklesiastikverk

torde kunna utgå. Ett ensidigt slopande av stadgandet skulle emellertid

med all sannolikhet vara till men för ett bevarande av den lapska folkgruppens

språk och egenart. Statskontoret vill med hänsyn till det anförda

för sin del icke motsätta sig inrättandet av en särskild prästtjänst för

samer. Den föreslagna tjänsteutökningen bör dock icke lämna kontraktsadjunktorganisationen

opåverkad, särskilt som dessa adjunkter tillkommit

med hänsyn till de speciella förhållandena inom lappmarken. Antalet kontraktsadjunkter

bör begränsas till tre. Då samtliga fyra tjänster icke för

närvarande är besatta, torde hinder för en omedelbar minskning icke föreligga.

Beträffande lönesättningen förordar statskontoret närmast en placering

i lönegrad A 22. Sakliga skäl för ett särskilt språktillägg till tjänstinnehavaren

föreligger icke.

Kammarkollegiet har, under förutsättning att det bland samerna finnes

påtagliga önskemål om en aktivisering av den kyrkliga verksamheten på

lapskt språk, intet att erinra mot att dessa önskemål tillgodoses i skälig

omfattning. Ämbetsverket erinrar om de åtgärder, som på senare år vidtagits

i syfte att på olika sätt skapa förutsättningar för bevarande så långt

möjligt av samernas nationella särart. I utredningen synes ha förebragts

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1959

vägande skäl för att man icke längre bör belasta den församlingsprästerliga

organisationen i lappmarken med krav på kunnighet i lapska såsom villkor

för erhållande av prästtjänst. Uppgiften att handha själavården bland

samerna på deras modersmål torde därför såsom utredningsmannen förordat

böra anförtros åt innehavaren av en särskilt för ändamålet inrättad

prästtjänst. Kollegiet anser emellertid övervägande skäl tala för att verksamhetsområdet

för en dylik präst, åtminstone tills vidare intill dess närmare

erfarenhet om den nya anordningen vunnits, bör inskränkas till Luleå

stift. Detta stift rymde enligt 1945 års folkräkning inemot 87 procent av

den lapsktalande befolkningen och endast här torde man finna lapska dialekter

med verklig livskraft. Begränsas verksamhetsområdet på detta sätt

synes det naturligast, att den nya tjänsten inrättas som en stiftsadjunktstjänst

med här avsedd uppgift. För en dylik anordning talar jämväl den

omständigheten att tjänsten — med hänsyn till de fysiskt krävande förhållanden

under vilka den kan komma att fullgöras — bör innehavas av en

relativt ung präst. Ur rekryteringssynpunkt synes det önskvärt att den nya

tjänsten förenas med ett förhållandevis högt språktillägg.

Domkapitlet i Luleå understryker behovet av snara åtgärder i linje med

vad utredningsmannen skisserat. Den föreslagna enda tjänsten måste domkapitlet

emellertid betrakta som ett absolut minimum. Blir allenast en

befattning inrättad, torde avsevärda rekryteringssvårigheter uppkomma.

Även om tjänsten får en sådan lönesättning, att den kan påräkna långtidsinnehav,

inträder likväl behovet av kompetent vikarie eller ersättare i olika

sammanhang. Då enligt av riksdagen antagna grunder lönegrad A 24 framdeles

kommer att vara lönegrad för kyrkoherdar i pastorat med mer än

4 500 invånare, och då antalet pastorat inom Luleå stift med kyrkoherdetjänster

i A 23 på grund av pastoratens storlek är jämförelsevis lågt, synes

med hänsyn såväl till uppgiftens omfattning och svårighetsgrad som till

rekryteringsproblemet icke lägre lönegrad än A 24 böra ifrågakomma.

Domkapitlet i Härnösand ansluter sig till förslaget om en särskild prästerlig

tjänst för samer. Då denne präst, som förutsättes stationerad i Norrbottens

län, torde komma att få ringa tid över för verksamhet bland

samerna i Härnösands stift, föreslår domkapitlet, att en lapsk- och finsktalande

församlingspräst under förslagsvis en månad på våren och hösten

frigöres från sin ordinarie tjänst för verksamhet bland de i Härnösands stift

bosatta samerna.

Utredningens förslag tillstyrkes av domkapitlet i Västerås samt länsstyrelserna

i Norrbottens län och Västerbottens län. Länsstyrelsen i Jämtlands

län har intet att erinra mot att reglementet för lappmarks ecklesiastikverk

upphäves.

Sällskapet lapska odlingens framtid vill för sin del varmt tillstyrka förslaget

om inrättande av en särskild kyrkoherdetjänst för religionsvården

bland samerna, vilket synes väl överensstämma med sällskapets målsättning.

Trots att de unga samerna och alltfler bland de äldre nu är väl förtrogna

med svenska språket, har det visat sig, att alla samer gärna vill

höra kristen förkunnelse på sitt modersmål. Detta är särskilt fallet inom

Jokkmokks, Arjeplogs och södra Gällivare socknar, men även norrut, där

finskans ställning som predikospråk varit nästan helt dominerande, har man

under de senare åren kunnat iakttaga hur lapska språket fått en starkare

ställning som gudstjänstspråk. Delta torde dels kunna förklaras genom den

insats som gjorts av de inom Jokkmokks församling verksamma lapsk
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1959

talande prästerna och dels bero på de samiska nomadpredikanternas verksamhet.

Översättningen av kyrkohandboken till lulelapska har härvid betytt

mycket. Översättningen av ett urval psalmer till nord-, syd- och lulelapska

kan säkerligen väntas medföra ytterligare uppsving när det gäller lapska

språkets betydelse inte endast i kyrkligt sammanhang.

Sällskapet understryker starkt vikten av samordning mellan den verksamhet

som bedrives av församlingarnas prästerskap och av kyrkoherden

för samer.

Svenska samernas riksförbund finner det beklagligt, att den hastiga

kulturutvecklingen i samernas land har lett därhän, att så gott som alla

lapsktalande samer i vårt land måste inhämta sin religiösa uppbyggelse på

ett inlärt språk, svenskan. Det är givet, att de på detta sätt går miste om

djupa och fina stämningsvärden och religiösa nyanser i begrepp och uttryck,

som möter dem i en svensk gudstjänst. Principen att envar så långt

möjligt bör äga tillgång till gudstjänst och själavård på sitt eget modersmål

kan icke förverkligas bland nutida samer med mindre än att nya och ändamålsenliga

administrativa förutsättningar skapas. Utredningsmannen har

framlagt ett praktiskt och lätt genomförbart förslag om huru detta skall

kunna ske. Inom det vidsträckta och svårbemästrade område det här gäller,

torde emellertid tre lapskkunniga prästmän vara av behovet påkallade.

Respektive kyrkoherde skulle helt visst bli mycket anlitad av sina församlingsbor

icke enbart i religiösa sammanhang utan även i kulturella, sociala

och organisatoriska angelägenheter.

Departementschefen. Såsom utredningsmannen påvisat är bestämmelserna

i reglementet för lappmarks ecklesiastikverk i hög grad föråldrade.

Genom att finska språket givits företräde framför lapskan, när det gällt

behörighetskravet för tjänst i församling, där både lapska och finska språken

förekommer, och kravet på prästerskapets kunskaper i lapska ej heller

kunnat strängt upprätthållas i församlingar med endast lapsk minoritet,

har lapskan blivit undanträngd som gudstjänstspråk. I det nya läge, som

uppkommit i och med att den nomadiserande samebefolkningen icke i

samma utsträckning som tidigare kommer i kontakt med finskspråkig

miljö och därigenom tillägnar sig finska språket, ökar helt naturligt kravet

på att lapskan skall få en starkare ställning i den kyrkliga verksamheten.

Ett sådant krav synes också ligga i linje med de aktuella strävandena att

över huvud taget bevara och stärka den lapska kulturen och dess egenart.

Ett uttryck för statsmakternas stöd åt dessa strävanden på det kyrkliga

området utgör den nu utgivna psalmboken på lapskt språk.

När det så gäller frågan, hur man bäst skall tillgodose önskemålen om

ökat bruk av lapskan vid gudstjänster och övriga kyrkliga förrättningar

samt om förbättrade resurser överhuvudtaget för den kyrkliga verksamheten

bland den lapsktalande samebefolkningen, har utredningsmannen

klart påvisat svårigheterna att göra detta inom den församlingsprästerliga

lamen utan att man alltför starkt begränsar friheten för majoriteten av de

berörda församlingarnas medlemmar att välja präst. Antalet lapsktalande

präster kommer av naturliga skäl att vara ytterst begränsat.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1959

Utredningsmannens förslag om inrättande av en särskild prästtjänst för

den lapsktalande befolkningen synes därför vara den lämpligaste lösningen

och jag förordar, att en dylik tjänst inrättas från och med den 1 juli 1959.

Jag biträder också utredningens förslag, att tjänstinnehavaren erhåller

tjänstebenämningen kyrkoherde för samer.

Givetvis avser denna anordning ej att fritaga församlingsprästerna från

ansvar för den andliga vården av församlingens nomadiserande samebefolkning.

Tvärtom är det önskvärt att i den utsträckning så är möjligt och

lämpligt dessa också i fortsättningen gör insatser på detta område. Genom

att för detta ändamål uppehålla ett nära samarbete med kyrkoherden för

samer torde de i större utsträckning än hittills kunna erbjuda den lapsktalande

minoriteten en effektiv församlings vård. Det torde få ankomma på

vederbörande domkapitel och biskop att vaka över att en fruktbärande

samordning av den specielle tjänst innehavarens och församlingsprästerskapets

insatser kommer till stånd. Kyrkoherden för samer bör vara underställd

domkapitlet i Luleå, vilket bör samråda med domkapitlen i Härnösand

och Västerås i frågor, som berör hans verksamhet inom dessa stift.

Ifrågavarande tjänst bör, såsom utredningen förordat, i avvaktan på

närmare erfarenheter inrättas såsom extra ordinarie. Jag finner vidare i

likhet med utredningsmannen, att tjänsten bör placeras i lönegraden Ae 23.

Prästlönereglementet bör göras tillämpligt på tjänstinnehavaren. I likhet

med statskontoret finner jag det icke vara sakligt motiverat, att kyrkoherden

för samer skall uppbära språktillägg. Tjänstens tillkomst är ju just

motiverad av de särskilda språkliga kraven och dessa har beaktats vid

tjänstens konstruktion och den av mig förordade lönesättningen.

Mot utredningens förslag med avseende å reseersättning, ersättning för

expenser och telefon samt tjänstebrevsrätt för kyrkoherden för samer har

jag icke något att erinra. De årliga totala kostnaderna för tjänsten kan

enligt vad jag här förordat beräknas till omkring 35 000 kronor, vilket belopp

automatiskt kommer att åvila kyrkofonden.

Enligt beslut av riksdagen vid olika tillfällen har med hänsyn till de

speciella förhållandena i Luleå stift inrättats kontraktsadjunktstjänster, för

närvarande fyra till antalet, av vilka dock en för tillfället är obesatt. Vid

inrättande av den av mig nu förordade kyrkoherdetjänsten för samer torde

behovet av dessa tjänster icke i samma utsträckning som hittills göra sig

gällande. I avvaktan på prövningen av den prästerliga organisationen inom

Luleå stift i samband med den stundande pastoratsrcglcringen synes det

därför lämpligt, att från och med den 1 juli 1959 en kontraktsadjunktstjänst

tills vidare hålles vakant.

Den nu utgående särskilda reseersättningen till kyrkoherden i Karesuando

torde vid inrättande av kyrkoherdetjänsten för samer ej längre

böra utgå.

Av vad förut sagts angående församlingsprästerskapets principiella an
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 1+2 år 1959

svar för den andliga vården bland församlingens lapsktalande befolkning

följer, att nuvarande språktillägg till präst, som håller gudstjänst eller förrättning

på lapska språket, alltjämt bör bibehållas.

Jag ansluter mig till vad utredningsmannen förordat i frågan om upprätthållande

av krav på kunskaper i finska för behörighet till vissa prästtjänster

samt om bibehållande av nuvarande språktillägg för präst, som

begagnar finska språket i sin tjänsteutövning. I enlighet med utredningsförslaget

torde nuvarande bestämmelser om behörighetskrav härutinnan

böra sammanföras i en kungörelse.

Jag delar vidare utredningsmannens uppfattning, att vid bifall till vad

nu förordats, de alltjämt gällande bestämmelserna i reglementet för lappmarks

ecklesiastikverk kan upphävas.

Kostnaderna för den verkställda utredningen har bestritts från åttonde

huvudtitelns reservationsanslag till kommittéer och utredningar genom

sakkunniga. Dessa kostnader — tillhopa 6 996 kronor 86 öre — är av den

art, att de bör slutligt gäldas av kyrkofonden.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

a) medgiva inrättande av en extra ordinarie tjänst i

lönegrad Ae 23 som kyrkoherde för samer;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i

prästlönereglementet samt utfärda de övriga föreskrifter,

som föranledes av vad som föreslagits under a);

c) medgiva att från kyrkofonden må till åttonde huvudtitelns

reservationsanslag till kommittéer och utredningar

genom sakkunniga överföras ett belopp av 6 996 kronor

86 öre.

Vad departementschefen sålunda under punkterna 1)—

3) hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,

bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Nilsson

Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1959

590176

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:88 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner om ändring i jordförvärvslagens bestämmelser om skyldighet för kommun att söka tillstånd till förvärv av jordbru s. 2 i texten
  2. 3LU 1959:6 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m.m. s. 1 i texten