Sök i Ratio Lex

Angående statens stöd åt hästaveln

49 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 44 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:45, Angående statens stöd åt hästaveln

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

I

Nr 45

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statens stöd

åt hästaveln; given Stockholms slott den 30 december

1958.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås, alt senare års tillfälliga stödåtgärder och det

mera bestående statliga stödet åt hästaveln skall sammanföras. I konsekvens

härmed beräknas för budgetåret 1959/60 till stöd åt hästaveln under

reservationsanslaget Befrämjande av husdjursaveln 2 000 000 kronor, varav

750 000 kronor till varmblodsaveln och 1 250 000 kronor till kallblodsaveln.

Den hittillsvarande låneverksamheten från statens lånefond för hästavelns

befrämjande föreslås ersatt med statlig kreditgaranti, såvitt avser inköp av

avelsdj ur och ridhästar, och med bidrag, såvitt gäller uppförande av ridhusanläggningar.

Garanti- respektive bidragsramen föreslås för nästa budgetår

skola bestämmas till 1 100 000 respektive 400 000 kronor. I samband med

omläggningen föreslås slutligen nyssnämnda fond liksom statens hästavelsfond

skola upphöra och behållningarna överföras till förut angivna reservationsanslag.

1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 december 1958.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén,

fråga om statens stöd åt hästaveln samt anför därvid följande.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 juni 1957 tillkallades

samma dag landshövdingen B. Fallenius såsom sakkunnig för att verkställa

utredning och avgiva förslag beträffande statens fortsatta medverkan till

hästavelns befrämjande.

Utredningen, som antagit benämningen 1957 års hästavelsutredning, har

den 22 september 1958 avgivit betänkande med förslag rörande hästavelns

befrämjande (stencilerat). Under sitt arbete har utredningen haft överläggningar

med hästavelsorganisationer samt berörda civila och militära myndigheter.

Vidare har samråd ägt rum med jordbruksanslagsutredningen,1

vilket lett till att enighet uppnåtts mellan de båda utredningarna i fråga om

de i betänkandet framlagda förslagen rörande storleken av och formerna

för statsstödet åt hästaveln.

över betänkandet har yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen,

skogsstyrelsen, veterinärstyrelsen, statens jordbruksnämnd, statskontoret,

riksräkenskapsverket, chefen för armén, riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap, skogs- och lantbruksakademien, Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Hushållningssällskapens

förbund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,

Avelsföreningen för svenska ardennerhästen, Avelsföreningen för

svenska varmblodiga hästen, Föreningen Nordsvenska hästen, Riksföreningen

för ridningens främjande (Ridfrämjandet) samt De svenska lantliga ryttarföreningarnas

centralförbund.

Innan jag övergår till en närmare redogörelse för hästavelsutredningens

betänkande och de däröver avgivna yttrandena, torde jag få lämna en sam,

inanfattande redovisning av de nuvarande formerna för statsstödet åt hästaveln.

1 Överdirektören K. H. Olsson, ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare S. O.

Antby och E. E. Haeggblom samt ledamöterna av riksdagens första kammare S. Larsson och

E. G. V. Mossberger.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

3

II. Huvuddragen av nuvarande former för stöd åt hästaveln

Det statliga stödet till hästaveln är av dels mera bestående, dels tillfällig

natur. Stöd av förstnämnda slag har utgått årligen sedan lång tid tillbaka

och har t. o. m. budgetåret 1957/58 haft formen av medelsanvisning till

olika ändamål på hästavelns område under ett särskilt reservationsanslag å

riksstaten, benämnt Hästavelns befrämjande. Innevarande budgetår har

emellertid medelsanvisningen skett å en särskild delpost under reservationsanslaget

Befrämjande av husdjursaveln. Till det mera bestående stödet är

vidare att hänföra den långivning, som sker från statens lånefond för hästavelns

befrämjande. De tillfälliga stödåtgärderna tillkom vid 1952 och 1953

års riksdagar och har förlängts att gälla till den 1 juli 1959. Dessa åtgärder

utgöres av bidrag till hingsthållning samt utlämning av frisedlar och vissa

uppfödningspremier. Bidragen utgår ur statens hästavelsfond. Det må framhållas,

att dispositionen av nämnda anslag och fonder i fråga om såväl

ändamål som belopp är i detalj reglerad av riksdagen.

Till belysande av det ordinarie driftbudgetanslagets

disposition må återgivas riksdagens beslut i ämnet för innevarande

budgetår (IX ht 1958 p. 30; JoU 1 p. 23; rskr. 9).

Kronor

1. Hästpremieringen

a) årsarvoden till premieringsnämndsordförandena .. 10 500

b) särskilda dagarvoden m. m..................... 56 000

c) penningpris m. m............................. 370 000

2. Uppfödnings- och andra premier

a) varmblodiga avelsston.........................

b) varmblodiga hingstar ..........................

c) exporterade varmblodiga remonter och av premie
ringsnämnderna

uttagna avelsston in. m.........

3. Särskilda bidrag för främjande av nordsvensk hästavel
a)

bidrag till framstående ston....................

b) bidrag till hingstföreningar ....................

c) kostnader för inköp och försäljning genom hushållningssällskapens

försorg .......................

d) betäckningsbidrag ............................

e) gemensamhetsbeten för unghästar ..............

4. Understöd åt hästavelsföreningar m. m.

a) svenska ridsportens centralförbund .............

b) avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen . .

c) de svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund

........................................

d) svenska travsportens centralförbund.............

e) föreningen nordsvenska hästen.................

f) riksföreningen för ridningens främjande, ridfrämjandet

........................................

g) till Kungl. Maj :ts förfogande utöver a)—f) ......

15 000

10 000

120 000

2 000

50 000

2 000

8 000

100 000

80 000

45 000

60 000

80 000

20 000

125 000

100 000

Kronor

436 500

145 000

162 000

510 000

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

Kronor Kronor

5. Understöd åt hovvårdsföreningar och ambulerande hov
slagare

.......................................... 125 000

6. Understödjande åtgärder i allmänhet å hästavelns område

........................................... 60 000

Summa kronor 1 438 500

Beträffande de olika delposterna må följande anföras.

1. Hästpremieringen. Medelsanvisning härför har skett med varierande belopp.

Såsom jämförelse kan nämnas, alt förevarande post för budgetåret

1952/53 var upptagen till 488 000 kronor, för budgetåret 1956/57 till 386 000

kronor och för budgetåret 1957/58 till 436 000 kronor.

2. Uppfödnings- och andra priser. Posten a) avser s. k. förärvningspremier

å 500 kronor för 30 ston, som lämnat flest remonter och i aveln insatta

avkomlingar. Posten b) avser dylika premier å 2 500 kronor för 4 hos

enskilda personer födda, staten tillhöriga hingstar av lägst 10 års ålder, vilka

visat sig vara utmärkta förärvare. Premien utgår till den person, hos vilken

hingsten är född. Posten c) avser uppfödningspremier å 400 kronor för

högst 300 hästar, vilka exporterats såsom remonter eller uttagits såsom

avelsston m. in. Posten var för budgetåret 1952/53 upptagen till 200 000

kronor, för budgetåret 1956/57 till 320 000 kronor och för budgetåret 1957/

58 till 145 000 kronor. Den kraftiga minskningen betingades av 1956 års

riksdagsbeslut om reducering av arméns hästinköp.

3. Särskilda bidrag för främjande av nordsvensk hästavel. Denna delpost

har upptagits med oförändrat belopp under en följd av år. Posterna under

delposten avser a) premier å 100 kronor för framstående 3-åriga ston, b)

bidrag till föreningar, som håller hingstar av nordsvensk ras, med 600 kronor

för hingst i Norrland och 500 kronor för hingst i övriga Sverige, c) bidrag

till hushållningssällskapens omkostnader vid eventuella hästinköp, d)

transportbidrag för sådana ston, som är av god kvalitet och har minst 5

mil till lämplig hingst samt e) bidrag till unghästbeten, som i några fall

anordnats av hushållningssällskap och i flertalet fall stått under hushållningssällskaps

kontroll.

4. Understöd åt hästavelsföreningar m. m. Posten a) har utgått med oförändrat

belopp under den senaste 5-årsperioden och avser dels uppfödarpremier

å belopp från 100 till 1 000 kronor för sådana varmblodiga, svenskfödda

hästar, som vid prestationsprov och tävlingar visat särskilt god förmåga,

lämplighet och hållbarhet, dels bidrag till prispengar — varierande

mellan 25 och 500 kronor per ryttare — vid prestationsprov och tävlingar,

och dels förvaltningsbidrag med 10 000 kronor.

Posten b) höjdes vid 1956 års riksdag från 35 000 till 45 000 kronor. Höjningen

avsåg fraktbidrag för ston, vilkas ägare bor långt från hingststation.

Posten i övrigt disponeras för administrationsbidrag.

Under posten c) beräknas 10 000 kronor till tävlingspriser, 17 000 kronor

till vissa premier åt hästägare, 8 000 kronor till administrationskostnader,

5 000 kronor till instruktionsverksamhet samt återstoden eller 22 000 kronor

till understöd åt lokalföreningar in. m. Den höjdes vid 1957 års riksdag från

45 000 till 60 000 kronor.

Posten d) har varit oförändrad under den senaste 5-årsperioden och avser

dels uppfödarpremier för i tävlingar pristagande varmblodiga hästar

med 60 000 kronor och nordsvenska hästar med 10 000 kronor, dels bidrag

till mindre travklubbar utan totalisator med 5 000 kronor, dels bidrag till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 45 år 1!)59

priser i nordsvenska unghästlopp med 4 000 kronor och dels bidrag till

utgivande av svensk travstambok.

Posten e) har varit upptagen till samma belopp under de senaste 5 åren

och fördelar sig med 10 000 kronor för utgivande av rasstambok och 4 000

kronor för anordnande av utställningar av nordsvenska hästar.

Posten f) höjdes vid 1957 års riksdag från 95 000 till 125 000 kronor och

avser bidrag till administration, rabattkort för ridlektioner åt ungdom, instruktörskostnader

in. in.

Posten g) har ej undergått någon förändring under den senaste 5-årsperioden.

Från denna post utgår bidrag dels till uppfödningsanstalterna för

nordsvenska hingstar å Vången och Norenberg samt vid Umeå lantmannaskola,

dels till Avelsföreningen för svenska ardennerhästan och Sveriges

stuteriboksstyrelse för rasstambokföring och dels till omkostnader för vissa

länsavelsföreningar.

5. Understöd till hovvårdsföreningar och ambulerande hovslagare. Denna

delpost har sedan budgetåret 1951/52 varit upptagen till 125 000 kronor. Under

senare år har medelsanvisningen under delposten avpassats så att bidragsgivning

ej skett med det enligt författningsbestämmelserna högsta beloppet.

6. Understödjande åtgärder i allmänhet å hästavelns område. Medel under

denna delpost har anvisats med samma belopp sedan budgetåret 1954/55,

då en höjning med 10 000 kronor ägde rum. Under budgetåret 1957/58 har

bidrag bland annat lämnats till Ridfrämjandet för kursverksamhet vid

Strömsholm, till centralförbundet för befälsutbildning för kurser i ridning

och hästvård, till Gotlands läns hushållningssällskap för främjande av russaveln

samt till priser i vissa tävlingar.

Långivningen från statens lånefond för hästavelns

befrämjande är reglerad i kungörelsen 1947:395 med däri sedermera

gjorda ändringar. Ur fonden har med riksdagens medgivande årligen

medel tagits i anspråk till lån för inköp av varmblodiga avelsston, nordsvenska

avelsston, hingstar av nordsvensk eller gudbrandsdalsk ras och

avelshingstar av ardennerras samt för förvärv av ridhusbyggnader och för

anskaffande av för ridhusdrift erforderligt hästmaterial m. in. I huvudsak

gäller, att lånen lämnas till hushållningssällskapen, som handhar den vidare

utlåningsverksamheten inom sina resp. områden, frånsett ridhuslånen, vilka

såvitt angår inköp av ridhästar prövas av lantbruksstyrelsen och då det

gäller annat ändamål av Ivungl. Maj:t. Lånen till hushållningssällskapen

är räntefria. Ridhuslånen är dessutom amorteringsfria i de fall de avser

ridhusanläggningar. Enligt riksdagens medgivande (kap.budg. 1958 p. 30,

JoU 7; rskr. 105) må ur lånefonden för budgetåret 1958/59 tagas i anspråk

till lån för inköp av varmblodiga avelsston 250 000 kronor, för inköp

av hingstar av nordsvensk eller gudbrandsdalsk ras 225 000 kronor, för

inköp av nordsvenska avelsston 225 000 kronor, för inköp av avelshingstar

av ardennerras 400 000 kronor samt för förvärv av ridhusbyggnader och för

anskaffande av för ridhusdrift erforderligt hästmaterial in. in. 400 000 kronor.

Vad härefter angår bidragen ur statens häslavelsfond,

d. v. s. de särskilda stödåtgärderna, må i korthet nämnas följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1959

Med stöd av 1952 års riksdagsbeslut (JoU 34; rskr. 262) har Kungl. Maj:t

föreskrivit, att för ettvart av åren 1952—1955 finge utgå högst 150 uppfödningspremier

å 200 kronor för vissa 3-åriga remonter, vilka ej inköpts för

statens räkning eller vunnit avsättning genom export, samt att för ettvart

av åren 1953—1957 dessutom för dessa hästar under vissa förutsättningar

finge utgå bevaringspremier å 400 kronor. Kostnaderna för dessa stödåtgärder,

vilka sålunda avsåg varmblodsaveln, beräknades till ca 150 000 kronor

per år.

De vid 1953 års riksdag (prop. 121; JoU 27; rskr. 334) beslutade stödåtgärderna

avser däremot framför allt kallblodsaveln och innebär, såsom redan

förut antytts dels utlämnande av bidrag till hingsthållning och dels utställande

av s. k. frisedlar. Hingsthållningsbidragen utgår till föreningar

och enskilda, som håller hingst av nordsvensk ras eller ardennerras. Föreningarna

erhåller därvid ett avsevärt kraftigare stöd än de enskilda hingsthållarna.

Sålunda kan för föreningsägd hingst av nordsvensk ras utgå bidrag

med i vissa fall upp till 1 900 kronor, medan bidraget för enskild sådan

hingst endast uppgår till 600 kronor. För hingst av ardennerras är motsvarande

belopp 1 600 kronor resp. 500 kronor. Frisedlarna lyder på ett belopp

av 50 kronor och utdelas till samtliga premierade kallblodiga eller i remontaveln

använda fölston. Frisedel kan dessutom i vissa fall tilldelas 2- och

3-åriga ungston. Nu ifrågavarande stödåtgärder beslöts ursprungligen skola

gälla under 4-årsperioden 1953/54—1956/57 samt beräknades draga en

kostnad å 800 000 kronor för år. Av nämnda belopp avsågs 450 000 kronor

till hingsthållningen, därav 40 000 kronor till enskilda hingsthållare, samt

350 000 kronor till frisedlar. Genom beslut av 1957 års riksdag (prop. 135;

JoU 26; rskr. 325) har emellertid stödåtgärderna förlängts att gälla även

under budgetåren 1957/58 och 1958/59. Det bestämdes dock att kostnaderna

för vartdera av dessa år skulle rymmas inom en ram av 600 000 kronor, därav

400 000 kronor till hingsthållningen och 200 000 kronor till frisedlar. Av

förstnämnda belopp beräknades oförändrat 40 000 kronor till enskilda

hingsthållare.

Av efterföljande tablå kan utläsas omfattningen av de tillfälliga stödåtgärderna.

Uppfödnings- och bevaringspremier

Budgetår

Beviljade

belopp

Ändamål

Utbeta-

lade

belopp

1952/53

30 000

uppf.- prem...................

............ 20 800

20 800

1953/54

90 000

uppf.- prem...................

bev.- prem...................

exp. till Schweiz..............

............ 17 200

............ 26 400

............ 8 350

51 950

1954/55

150 000

uppf.- prem...................

bev.- prem...................

exp. till Schweiz..............

............ 14 000

............ 43 600

............ 5 550

63 150

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

Budgetår

Beviljade

Ändamål

Utbeta-

belopp

lade

belopp

1955/56

150 000

uppf.- prem............................

... 11800

bev.- prem............................

... 38 000

exp. till Schweiz.......................

... 8 514

58 314

1956/57

120 000

bev.- prem............................

... 34 400

exp. till Schweiz.......................

... 26 222

60 622

1957/58

100 000

uppf.- prem............................

... 30 800

bev.- prem............................

... 15 600

exp. till Schweiz.......................

... 49 306

95 706

1958/59

140 000

uppf..-prem............................

... 40 000

bev.-prem.............................

... 42 000

82 400

exp. till Schweiz ännu ej utbetalt

780 000

432 942

Hingsthållning och frisedlar

1953/54

800 000

hingstfören.

och ensk...............................

... 413100

frisedlar...............................

... 276 070

689 170

1954/55

800 000

hingstfören.

och ensk...............................

... 447 100

frisedlar...............................

... 296 250

743 350

1955/56

800 000

hingstfören.

och ensk...............................

... 440 800

frisedlar...............................

... 288 640

729 440

1956/57

800 000

hingstfören.

och ensk...............................

frisedlar...............................

... 199 530

646 730

1957/58

600 000

hingstfören.

och ensk..............................

... 400 000

frisedlar...............................

... 269 130

669 130

1958/59

600 000

Ännu ej utbetalt

4 400 000

3 477 820

III. 1957 års hästavelsutrednings betänkande

De första kapitlen av betänkandet innehåller bl. a. en historisk överblick

samt redogörelser för vissa under år 1956 gjorda framställningar om särskilt

stöd åt hästaveln ävensom för 1957 och 1958 års riksdagars beslut i

detta ämne. Vidare har intagits en sammanfattning av vissa yttranden, vilka

utredningen inhämtat från myndigheter och organisationer. I fråga om dessa

avsnitt av betänkandet torde jag få hänvisa till detta.

A. Nuvarande hästbestånd samt framtida behov av och

tillgång på hästar i lantbruket

Hästavelsutredningen har ansett det betydelsefullt att erhålla statistiskt

underlag för en uppskattning av det nuvarande hästbeståndet inom lant
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

bruket samt behovet av och tillgången på hästar där i framtiden. Efter vederbörligt

bemyndigande har utredningen därför anlitat jordbrukets utredningsinstitut

för en undersökning i sådant syfte. Undersökningen har verkställts

under första halvåret 1958 och anknyter till dels den stickprovsundersökning,

som år 1952 företogs av 1951 års hästavelsutredning (SOU

1953:3), och dels vid utredningsinstitutet utförda fortlöpande beräkningar

rörande hästtillgången. Den nu verkställda undersökningen har haft formen

av en »balansräkning» med avsikt att klarlägga, om den beräknade framtida

tillgången på hästar kommer alt kunna täcka behovet. Vidare har man

försökt belysa tillgången på traktorer och bilar vid gårdar med varierande

hästantal. I vissa avseenden har det blivit möjligt att göra jämförelser med

resultaten från 1952 års undersökning, vilken redovisade ett framtida behov

för hela riket av 303 600 arbetshästar i åldern 3 år och däröver.

1958 års undersökning har i övrigt utförts på följande sätt.

Urvalets storlek bestämdes till ca 1 000 gårdar å över 2 hektar. Detta antal

ansåg utredningsinstitutet vara tillräckligt för att ge en tillfredsställande

uppfattning om hästbehov och hästtillgång \ landet som helhet. Det betraktades

också såsom möjligt att med ett material av denna storlek framräkna

vissa resultat för områden och storleksgrupper etc., även om stor försiktighet

måste tillrådas vid användandet av dessa uppgifter. För undersökning

uttogs ett »subsample» av stickprovet i utredningsinstitutets pågående strukturutredning,

vilket stickprov omfattar drygt 8 000 brukningsenheter och

är representativt för förhållandena år 1956. Det utgöres av ett slumpmässigt

urval motsvarande 1/30 av alla brukningsenheter över 2 hektar åker.

För att få den rätta storleken av subsamplet togs ur strukturutredningens

urval var sjunde gård. Totalt motsvarar alltså det urval, som användes för

den nu ifrågavarande undersökningen, 1/210 av totalpopulationen. Ägarna

av de på detta sätt utvalda gårdarna, vilka hade hörts år 1956, tillställdes

en blankett, i vilken begärdes uppgifter i vissa angivna hänseenden. Totalt

utsändes 931 blanketter. Av dessa har 857 kunnat bearbetas. Svarsprocenten

totalt blev 93,1 procent. Några nämnvärda skillnader beträffande svarsprocenten

emellan olika delar av landet har ej uppstått, men däremot har

svarsresultatet blivit relativt dåligt i fråga om de största jordbruken. Då ett

visst bortfall sålunda förekommit i svaren, har resultaten måst på visst sätt

korrigeras.

Hästavelsutredningen lämnar härefter en närmare redogörelse för resultatet

av ifrågavarande undersökning.

Nuvarande hästbestånd

Totalantalet hästar. Antalet arbetshästar i åldern 3 år och däröver på

brukningsenheter med mer än 2 hektar under de senaste åren har angetts

i nästföljande tabell (se överst å s. 9).

I anslutning till tabellen har utredningsinstitutet framhållit, att antalet

202 700 arbetshästar ganska väl överensstämmer med de tidigare årens siffror

med hänsyn tagen till den årliga minskningen om ca 20 000 hästar. Det

bör dock observeras, att gruppen arbetshästar i den föreliggande undersökningen

definierats som hästar födda år 1954 och tidigare, trots att de häs
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

9

Tidpunkt

Antalet

arbetshästar

Källa

1.9.1951

348 100

J ordbruksräkningen

1.2.1952

351 000

1951 års häst- avelsutrednmg

3.6.1952

330 400

Husdjursräkning

1.6.1953

312 300

»

1.6.1954

289 300

»

1.6.1955

269 000

»

1.6.1956

242 300

»

1.6.1957

223 000

»

1.3.1958

202 700

1958 års utredning

tar, som är födda år 1955, kan beräknas komma i arbete under 1958. Tages

hänsyn även härtill, bör antalet arbetshästar ökas med ca 4 500, d. v. s. till

207 200. Hela antalet hästar, inklusive unghästar och föl, i jordbruket den

1 mars 1958, som kan beräknas på grundval av resultaten från undersökningen,

utgör ca 216 700.

Hästarnas åldersfördelning. I efterföljande tablå har redovisats i stora

drag hästarnas åldersfördelning inom skilda områden i landet (siffrorna

inom parentes angiver procenttalet).

Område

Södra Sveriges

Antal hästar i åldern

0—2 år 3—14 år

över 15 år

Uppgift

saknas

Totala

antalet

hästar

slättbygder —

Södra Sveriges

675 (6,0)

4 500 (40,0)

5 850 (52,0)

225 (2,0)

11 250

mellanbygder —

Mellersta Sveriges

1 125 (8,5)

7 650 (57,6)

4 500 (33,9)

13 275

slättbygder —

Södra och meller- sta Sveriges

2 025 (4,1)

22050 (45,2)

24 075 (49,3)

675(1,4)

48 825

skogsbygder—

4 950 (5,1)

47 925 (49,7)

42 975 (44,5)

675 (0,7)

96 525

Norra Sverige —

675 (1,4)

24 975 (53,4)

20 250 (43,3)

900(1,9)

46 800

Hela riket 9 450 (4,4)

107 100 (49,4)

97 650 (45,1)

2 475 (1,1)

216 675

Nära hälften av alla hästar är alltså 15 år eller äldre. Denna höga medelålder

måste, har utredningsinstitutet påpekat, menligt inverka på hästarnas

användningsgrad och kommer givetvis att innebära att hästantalet minskar

mycket snabbt inom den närmaste framtiden. Enligt tablån föreligger

vidare inga större skillnader mellan de olika områdena. Antalet unghästar

och föl förefaller vara relativt sett lägre i Norrland, vilket kan sammanhänga

med mindre intresse för avel i denna landsända. Med hänsyn till

stickprovets storlek bör dock siffrorna ej pressas för hårt.

Utredningsinstitutet har i detta sammanhang även gjort en undersökning

av fördelningen på 1-årsklasser. Det framgår av denna undersökning, att

fölkullarna de senare åren hållit sig kring talet 5 000 eller något därunder.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

Enligt husdjursräkningarna skulle emellertid de årliga tillskotten av föl ha

rört sig om 7 000. Orsakerna till denna skillnad har dock inte helt kunnat

klarläggas.

Fördelningen på kön. I detta hänseende visar utredningsinstitutets undersökning,

att av 199 800 hästar — d. v. s. de fall där uppgift lämnats —- utgjordes 1 350 av hingstar, 85 500 av valacker samt 112 950 av ston. Uttryckt

i procent blir detta resp. 0,7, 42,8 och 56,5. Av dessa siffror framgår,

att stona utgör mer än hälften av samtliga arbetshästar. Beräknar man andelen

ston i åldersklasser, synes antalet vara störst i de lägre klasserna för

att sedan minska med stigande ålder. Denna omständighet har enligt institutet

viss betydelse i samband med de längre fram redovisade prognosberäkningarna.

Fördelningen på raser. Av de uppgifter, vilka utredningsinstitutet lämnat

beträffande rasfördelningen, må här återgivas följande sammanställning

(siffrorna inom parentes angiver procenttalet).

Antal hästar inom resp. ras

Område

Södra Sveri- ges slätt-

Ardenner

Nord-

svensk

Korsning

Varm-

blod

Övriga och

ej angivna

Totala

antalet

hästar

bygder ....

Södra Sveri- ges mellan-

8 325(82,3)

900(8,9)

450(4,4)

450(4,4)

10125

bygder —

Mellersta Sve- riges slätt-

9 225(78,9)

1 350(11,5)

675(5,8)

450(3,8)

11 700

bygder —

Södra och

mellersta

Sveriges

skogsbyg-

33 525(73,4)

7 650(16,7)

2 025(4,4) 1

350(3,0)

1 125(2,5)

45 675

der........

58 050(65,0)

22 500(25,2)

6 075(6,8)

450(0,5)

2 250(2,5)

89 325

Norra Sverige

11 925(26,0)

25 650(55,9)

5 400(11,7)

450(1,0)

2 475(5,4)

45 900

Hela riket 121 050(59,7)

58 050(28,6)

14 625(7,2) 3150(1,6)

5 850(2,9)

202 725

Antal hästar vid jordbruk av olika storlek. Utredningsinstitutet har vidare

gjort undersökningar rörande bl. a. hästarnas fördelning på olika storleksgrupper

efter brukningsenheternas åkerareal och inom skilda områden samt

med uppdelning på vissa åldersgrupper. Institutet har sammanfattat några

av resultaten av förevarande undersökningar i en tabell (tabellen återfinnes

på nästföljande sida; siffrorna inom parentes angiver procenttalet).

Tabellen visar, att nästan jämnt hälften av alla hästar finns på gårdar

under 10 hektar. Motsvarande procenttal enligt 1952 års undersökning var

endast obetydligt högre. Enligt institutet framgår därav, att avhästningen

alltså synes ha fortskridit i ungefär samma tempo vid såväl små som stora

jordbruk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år

1959

11

Område

Antal hästar i resp. fastighetsgrupp

Storleksgrupp, hektar åker

Totala

Södra Sveriges slättbygder

2—10

3 150 (28,0)

10—30

4 500 (40,0)

30—

3 600 (32,0)

antalet

hästar

11 250

Södra Sveriges mellanbyg- der ......................

3 600 (27,1)

8 325 (62,7)

1 350 (10,2)

13 275

Mellersta Sveriges slättbyg- der ......................

9 000 (18,4)

25 875 (53,0)

13 950 (28,6)

48 825

Södra och mellersta Sveri- ges skogsbygder........

59 400 (61,5)

32 625 (33,8)

4 500 ( 4,7)

96 525

Norra Sverige ............

36 225 (77,4)

10 350 (22,1)

225 ( 0,5)

46 800

Hela riket 111375 (51,4)

81 675 (37,7)

23 625 (10,9)

216 675

I detta sammanhang kan det även vara av intresse att återgiva följande

siffror utvisande medelantalet arbetshästar per gård resp. per 100 hektar

åker (med hästar) år 1958.

Hektar

Antal hästar

per

gård

per 100

hektar åker

2—5

1,1

26

5—10

1,2

16

10—15

1,3

10

15—20

1,5

8

20—30

1,5

6

30-50

1,6

4

50—100

2,1

3

100—

4,4

2

Totalt

1,3

9

Hästarnas användning. Vid utredningsinstitutets undersökning efterfrågades

också i vilka sysslor hästarna använts under år 1957. Lantbrukarna ombads

samtidigt angiva det antal dagar hästarna använts i resp. sysslor.

Avsikten härmed var ej att erhålla någon redovisning av antalet hästtimmar

utan att klassificera hästbeståndet efter utnyttjandegraden inom olika verksamhetsgrenar.

Eftersom hästarna delvis användes parallellt i olika sysslor

och redovisningen endast avsåg det antal dagar, som hästen utnyttjats (oavsett

hur lång tid per dag), har den totala användningstiden per år ej kunnat

beräknas. Ifrågavarande undersöknings resultat har sammanfattats i

en tablå, där totalantalet arbetshästar fördelats efter användningstiden inom

var och en av de olika driftsgrenarna. Det framgår av tablån bl. a., att få

gårdar använder hästen för mjölkkörslor. Över huvud taget är den genomsnittliga

användningstiden för olika sysslor ej särskilt lång. Utredningsinstitutet

har vidare konstaterat att de hästar, som finns inom lantbruket,

i huvudsak utnyttjas i det egentliga åkerbruket och för skogens räkning.

Användningen för speciella ändamål såsom transporter o. dyl. är i allmänhet

av ganska ringa omfattning. Ofta framhålles hästens betydelse för skogsbruket,

men siffrorna visar att säsongen vanligen är tämligen kort. Det är

därför tveksamt om det för så kort användningstid är ekonomiskt att hålla

en häst enbart för skogsbrukets behov.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

Sistnämnda tablå har följande utseende.

Driftsgren Antal hästar sysselsatta inom resp. driftsgren, fördelade

efter antalet användningsdagar

0

1—29

30—59

Mjölkkörslor................

159 300 (78,6)

6 975 ( 3,4)

3 375 ( 1,7)

Rotfruktsskötsel............

95 175 (46,9)

82 575 (40,7)

1 575 ( 0.8)

Landsvägstransporter ......

100 125 (49,4)

64 575 (31,8)

12 150 ( 6,0)

Övr. jordbruksarb..........

8 775 ( 4,3)

30 600(15,1)

44 325 (21,9)

Körslor i egen skog........

60 525 (29,9)

64 575 (31,8)

31 275 (15,4)

» » andras »..........

111 375 (54,9)

21 825 (10,8)

11 925 ( 5,9)

» » egen och andras

skog......................

33 975 (16,8)

53 325 (26,3)

33 750 (16,6)

Övriga körslor..............

132 975 (65,5)

47 250 (23,3)

3 600 ( 1,8)

Andra ändamål ............

176 850 (87,2)

7 425 ( 3,7)

675 ( 0,3)

60—119

120—

Ej spec. och

uppgift saknas

Mjölkkörslor................

4 500 ( 2,2)

11 700 ( 5,8)

16 875 ( 8,3)

Rotfruktsskötsel............

1 350 ( 0,7) — —

22 050 (10,9)

Landsvägstransporter ......

3 150 ( 1,6)

450 ( 0.2)

22 275(11,0)

Övr. jordbruksarb..........

66 375 (32,8)

23 400(11,5)

29 250 (14,4)

Körslor i egen skog........

27 675 (13,7)

18 675 ( 9,2)

» » andras »..........

» » egen och andras

30 825 (15,2)

26 775 (13,2)

skog......................

63 000 (31,1)

18 675 ( 9,2)

Övriga körslor..............

1 125 ( 0,6)

17 775 ( 8,8)

Andra ändamål ............

450 ( 0,2)

17 325 ( 8,6)

Prognos beträffande tillgången på hästar i jordbruket

Med ledning av uppgifterna rörande nuvarande hästantal samt den årliga

avgången och tillkomsten under förflutna år har utredningsinstitutet

funnit det möjligt att göra vissa förutberäkningar över det antal hästar, som

sannolikt kommer att finnas under de närmaste åren. Prognosen har förts

fram till år 1965. Som utgångspunkt för densamma har tagits det hästantal

och den åldersfördelning, som enligt den förutnämnda stickprovsundersökningen

fanns den 1 mars 1958.

Antal kvarlevande hästar. För att komma fram till ett för normala förhållanden

giltigt kvarlevandeantal för de olika årsklasserna hästar har utredningsinstitutet

bl. a. måst förutsätta, att ingen osedvanlig avgång skall komma

att inträffa. Detta innebär att avgången antagits komma att bero på normal

slakt av gamla eller mindre livsdugliga hästar samt på dödsfall genom

sjukdom och olyckor. Med utgångspunkt härifrån och på sätt som närmare

angives i betänkandet, har följande beräkning av antalet kvarlevande hästar

uppgjorts.

Nytillskott av hästar. För beräkning av hästtillgången i framtiden krävs

givetvis kännedom jämväl om nytillskottet under samma tid. Här har utred
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj. ts proposition nr 45 år 1959

13

Ålder

Antal

hästar

1958

Beräknat

antal hästar, framskrivet från 1958

1959

1960

1961

1962

1963

1964

1965

1 ......

4 800

2 ......

4 600

4 800

3 ......

4 600

4 600

4 800

4 ......

4 300

4 600

4 600

4 800

5 ......

5 500

4 300

4 600

4 600

4 800

6 ......

5 700

5 400

4 200

4 500

4 500

4 700

7 ......

7 700

5 600

5 300

4100

4 400

4 400

4 600

8 ......

8 700

7 500

5 500

5 200

4 000

4 300

4 300

4 500

9 ......

10 500

8 500

7 300

5 400

5100

3 900

4 200

4 200

10......

9 300

10 200

8 200

7 100

4 900

4 900

3 800

4100

11......

8 000

9 000

9 800

7 900

6 800

4 700

4 700

3 700

12......

12100

7 700

8 000

9 400

7 600

6 500

4 500

4 500

13......

15 300

11500

7 300

8100

8 900

7 200

6 200

4 300

14......

16 800

14 300

10 700

6 800

7 600

8 300

6 700

5 800

15......

15 500

15 500

13 200

9 900

6 300

7 000

7 700

6 200

16......

17 100

14 100

14100

12 000

9 000

5 700

6 300

7 000

17......

10 200

15 200

12 600

12 600

10 700

8 000

5100

5 600

18......

12 700

8 900

13 200

11000

11000

9 300

7 000

4 400

19......

13 700

10 800

7 600

11 300

9 400

9 400

7 900

6 000

20......

9 300

11300

8 900

6 300

9 300

7 800

7 800

6 500

21......

7 500

7 400

8 900

7 000

5 000

7 400

6 200

6 200

22......

3 600

5 500

5 400

6 500

5100

3 700

5 400

4 600

23......

4 800

2 300

3 500

3 500

4 200

3 300

2 400

3 500

24......

1600

2 300

1 100

1700

1700

2 000

1600

1100

25......

1100

700

1000

500

800

800

900

700

26 1 ....

1500

1500

1500

1500

1500

1500

1500

1500

1 På grund av osäkerheten i uppgifterna om avgångsfrekvensen i de högsta åldrarna har antalet

hästar 26 år och äldre antagits konstant (= 1500) under hela perioden.

ningsinstitutel fått göra särskilda antaganden, främst i fråga om det antal

ston som kan väntas bli betäckta. Institutet har därvid använt sig av 3 olika

alternativ. I det första alternativet har betäckningsfrekvensen antagits hålla

sig vid 6,5 procent, eller samma siffra som i genomsnitt gällt under den gångna

delen av 1950-talet. Detta innebär att antalet i 1-årsklassen inträdande

föl år 1964 skulle bli ca 3 200. Det andra alternativet har förutsatt, att

sistnämnda fölkull kommer att hålla sig konstant vid nuvarande antal av

ca 5 000. Betäckningsprocenten skulle då stiga successivt till 10 procent

år 1964. Vad slutligen angår det tredje och sista alternativet, har detta haft

som förutsättning eu successiv ökning av betäckningsprocenten till 16 år

1964, motsvarande omkring 8 000 i 1-årsklassen inträdande föl år 1964.

Vid alla 3 alternativen har utredningsinstitutet räknat med en fölningsprocent

av 50, d. v. s. den nivå som förelegat hela 1950-talet.

Av de 3 alternativen har institutet funnit de 2 lägre vara de mest sannolika.

Det högsta alternativet finns nämligen anledning att räkna med

endast om eu mycket stark brist på hästar skulle inträda under perioden.

Visserligen kan konstateras, att det finnes eu mycket stor reserv av ston som

icke är betäckla. Stoägarna avstår emellertid i allmänhet från avel, därför

att denna kräver ett större utrymme i stallarna och anses vara synnerligen

maktpåliggande. Dessutom begränsas i viss mån avelsstoets användning vid

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1959

hårdare arbete. Trots den synbara reserven har därför institutet ansett det

knappast vara realistiskt att för den närmaste framtiden räkna med en så

stor stegring i betäckningsprocenten som i det högsta alternativet, även om

det är tänkbart med t. o. in. en ännu högre. Härpå tyder det förhållandet

att enligt stickprovsundersökningen under år 1957 betäckts omkring 21 000

ston, vilket motsvarar 18,5 procent av samtliga och ett fölantal av ungefär

10 000.

Prognosresultaten. På grundval av de sålunda utförda beräkningarna har

utredningsinstitutet gjort följande sammanfattande prognos beträffande antalet

hästar i jordbruket.

Alternativ

1959

1960

1961

1962

1963

1964

1965

1. Betäcknings- procenten 6,5 %

Normal avgång

199 200

182 800

167 300

152 400

138 400

125 700

114 200

Överdödlighet

196 200

177 100

159 200

142 100

126 400

112 000

99 000

2. Fölantalet

konstant 5 000

Normal avgång

198 500

181 900

166 700

152 500

139 600

128 400

118 800

Överdödlighet

195 500

176 200

159 000

142 200

127 400

114 500

103 300

3. Betäcknings- procenten 16 %

Normal avgång

198 500

182 400

168 200

155 500

144 600

135 900

129 300

Överdödlighet

195 500

176 700

160 100

145 200

132 300

121 800

113 500

Såsom framgår av sammanställningen beräknas hästantalet vid normal avgång

om 5 år bli resp. ca 138 000, 140 000 och 145 000. Alla de 3 alternativen

ger under samma tid ungefär samma antal hästar i arbetsåldern 3 år och

däröver, nämligen ca 140 000. Först om man fortsätter längre fram i tiden

uppträder större olikheter. 1965 beräknas sålunda de olika alternativen giva

ett antal av 129 000, 119 000 och 114 000 hästar, varav 114 000, 109 000 och

107 000 i åldern 3 år och däröver. Emellertid har sedan länge en betydligt

större avgång ägt rum bl. a. på grund av stor utslaktning. Denna har för de

senaste 5 åren årligen uppgått till i genomsnitt ca 1,5 procent av hästantalet.

Utredningsinstitutet har fördenskull i sammanställningen även räknat härmed.

Sålunda har antagits, att om en sådan överavgång kommer att fortsätta

även under de närmaste åren, skulle man vid de olika alternativen få

följande antal hästar om 5 år, nämligen 132 000, 127 000 och 126 000. Av

dessa skulle enligt samtliga alternativen ca 120 000 vara 3 år och mera. Går

man fram till år 1965, har antalet hästar under samma förutsättning beräknats

bli resp. 114 000, 103 000 och 99 000 med resp. 100 000, 95 000 och 93 000

i åldern 3 år och däröver.

Enligt utredningsinstitutet visar prognosen, att även om stobetäckningarna

och antalet födda föl skulle öka kraftigt under de närmaste åren, så kommer

antalet hästar i arbetsåldern att fortsätta att minska starkt, sannolikt ned

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1959

15

till mellan 120 000 och 130 000 om 5 år. Först därefter skulle en nu inträdande

ökning av stobetäckningarna kunna börja verka bromsande på nedgången

i antalet arbetshästar. Det bör emellertid beaktas, att de angivna

antalen hästar gäller endast dem, som finnes på jordbruksfastigheter med

över 2 hektar åker, och ej hästar utanför jordbruket. Dessa senares antal

har i genomsnitt under de sista åren varit 7,5 procent av antalet hästar i

jordbruket och inte visat några större förändringar. Vill man därför från

uppgivna antal hästar i jordbruket beräkna totalantalet i landet kan man

enligt institutet göra ett tillägg med ca 7,5 procent.

Institutet har i detta sammanhang vidare erinrat om att vid en föregående

undersökning inom institutet det befunnits, att ett antal levande födda föl

motsvarande 8,25 procent av antalet hästar i arbetsåldern behöves, om antalet

hästar på lång sikt skall hållas konstant. Under rådande förhållanden,

då som nämnts ca 50 procent av de betäckta stona bär fram föl, innebär

detta att 16,5 procent av hästarna i åldern 3 år och däröver behöver betäckas.

Först när fölningsprocenten når upp mot ca 16 kan man alltså förvänta,

att antalet hästar stabiliseras vid den nivå det då har. Detta sker emellertid

ej strax, utan till en början kommer minskningen att fortsätta genom avgången

i de högre åldrarna. Så småningom förbytes emellertid minskningen

i ökning, tills antalet efter 25 år åter når den nivå det hade det år då fölningsprocenten

nådde talet 16. Därvid har förutsatts, att fölningsprocenten

hela tiden håller sig omkring 16. Tillämpat på de 3 alternativen innebär

detta, att ifrågavarande tal nås vid det tredje alternativet år 1964 med ett

antal hästar i åldern 3 år och däröver på 124 000 samt vid det andra alternativet

år 1969 med 82 000 hästar i 3-årsåldern och däröver. Vid det första

alternativet fortsätter däremot nedgången konstant.

Det framtida hästbehovet

Utredningsinstitutet har framhållit, att det framtida behovet av arbetshästar

i lantbruket mycket kommer att bero på den omfattning mekaniseringen

inom jordbruket kommer att få i fortsättningen, vilket i sin tur

sammanhänger med den ekonomiska utvecklingen över huvud taget. Det är

följaktligen mycket svårt att göra någon direkt prognos över hästbehovet.

Den väg, som institutet valt i sin undersökning, har gått ut på att klarlägga

lantbrukarnas planer i detta avseende och därigenom söka förutberäkna den

totala avgången. Däremot har hänsyn icke tagits till beredskapssynpunkten.

Beräkning salternativen. Institutet har erinrat om att år 1952 gjordes ett

liknande försök att bestämma det framtida hästbehovet. Vid den frågeställning

som då användes erhöll man emellertid ett för högt värde på hästbehovet.

Vid planeringen av 1958 års undersökning eftersträvade institutet

att giva den till lantbrukarna ställda frågan eu mera konkret innebörd, i det

att dessa tillspordes, om de tänkte skaffa ny häst när den som nu fanns

på gården dog eller såldes till slakt. På grundval av dessa uppgifter har ett

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

beräknat behov av arbetshästar kunnat fastställas. Detta beräkningssätt har

betecknats såsom alternativ I.

Mot bakgrunden av 1952 års undersökning har emellertid institutet ansett

sannolikt, att lantbrukarna i alla fall överskattar behovet. En viss ledning

för en objektiv bedömning av hästbehovet kan man få genom att undersöka

hur hästarna använts under år 1957. Det har framgått av anteckningar

på blanketterna att lantbrukarna framför allt anser hästen nödvändig

för skogsbrukets behov. Såsom en andra beräkningsgrund eller alternativ

II har därför av de hästar, som brukarna uppgett kommer att ersättas,

inräknats sådana, som använts minst 60 dagar i eget eller andras skogsbruk

år 1957 eller som förekommer vid gårdar med otillräcklig mekanisering.

Det må tilläggas, att enligt detta alternativ jordbruk med 2—5 hektar

åker över huvud taget icke ansetts komma att behålla hästen om den ej

användes mer än 60 dagar i skogen.

I alternativ III slutligen har endast hästar, som gått mera än 60 dagar

i skogen år 1957 och som brukarna uppgivit skola ersättas, medtagits i

beräkningarna.

Enligt institutets mening representerar alternativen I och III troligen

maximi- resp. minimialternativen medan alternativ II motsvarar ett mellanläge,

som kanske på längre sikt kommer att ungefärligen sammanfalla med

det verkliga behovet.

Beräkningsresultaten. Eftersom användningen under 1957 kommer in i

bilden vid alternativen II och III, har beräkningarna endast kunnat göras

för arbetshästar födda 1954 och tidigare. Beräkningarna har givit vid handen

ett hästbehov å resp. 115 000, 69 000 och 43 000 vid de 3 alternativen. Då det nuvarande

hästantalet är 203 000, är alltså skillnaden häremellan och det enligt

nyss angivna förutsättningar beräknade behovet avsevärd. De prognoser

rörande tillgången på hästar som redovisats i det föregående visade på

ett beräknat hästantal av 90 000 å 100 000 år 1965. Detta antal ligger

något under behovet enligt alternativ I men betydligt över behovet enligl

de båda lägre alternativen. Med hänsyn till att alternativ I sannolikt är ett

maximialternativ har institutet dragit den slutsatsen, att hästtillgången de

närmaste åren bör kunna täcka behovet. Hänsyn bör dock tagas till den

stigande medelåldern för häststammen i jordbruk, vilket i någon mån kan

begränsa hästarnas användbarhet.

Traktorer och bilar i jordbruket

För att komplettera bilden av hästbeståndet i jordbruket har utredningsinstitutet

tillika inhämtat uppgifter om antal traktorer samt person- och

lastbilar. Vidare tillfrågades lantbrukarna om annans traktor lånades under

år 1957 eller om de var delägare i traktor. Med ledning av de erhållna svaren

har följande tabell sammanställts.

Av tabellen kan utläsas, att omkring 165 000 brukningsenheter har häst

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

17

Tillgång till 1 häst 2 hästar 3 hästar Totalt

resp. innehav av

motorfordon

Antal

bruk-

procent

Antal

bruk-

procent

Antal

bruk-

procent

Antal

bruk-

procent

nings-

enheter

nings-

enheter

nings-

enheter

nings-

enheter

Utan bil

Ej traktor

20 250

15,7

4 950

17,9

900

10,3

26 100

15,8

Lånar traktor

41 175

32.0

8 100

29,3

1 575

17,9

50 850

30,8

Äger traktor

22 725

17,7

4 500

16,2

1 125

12,8

28 350

17,2

Summa

84 150

65,4

17 550

63,4

3 600

41,0

105 300

63,8

Med bil

Ej traktor

3 825

3.0

1 125

4,1

450

5,1

5 400

3,2

Lånar traktor

12 375

9,6

2 250

8.1

225

2,6

14 850

9,0

Äger traktor

28 350

22,0

6 750

24,4

4 500

51,3

39 600

24,0

Summa

44 550

34,6

10 125

36,6

5 175

59,0

59 850

36,2

Totalt

128 700

100,0

27 675

100,0

8 775

100,0

165150

100,0

(endast sådana brukningsenheter har medtagits). Av dessa har 68 000 eller

drygt 40 procent egen traktor, vartill kommer nästan lika många, 66 000,

som saknar egen traktor men hyr eller är delägare i traktor. Blott ca 20

procent av gårdar med häst utnyttjar således icke traktor. Vidare framgår,

att omkring en tredjedel av brukningsenlieterna har bil. Även om det

här rör sig om personbilar (antalet lastbilar i undersökningen var mycket

ringa) är detta dock enligt institutet av betydelse i detta sammanhang,

eftersom bilen kan ersätta hästen för många slag av transporter.

B. Hästuppfödning och avelsarbete

Hästavelsutredningen framhåller, att den fortgående minskningen av

hästbeståndet givetvis återverkat på uppfödningen och avelsarbetet över huvud

taget. Intresset för uppfödning har naturligt nog avtagit, då det visat

sig att behovet av hästar undan för undan minskat och detta därjämte till

stor del tillgodosetts av det hästmaterial, som blivit överflödigt till följd av

mekaniseringen inom jordbruket och även inom skogsbruket. Detta hästmaterial,

som numera är till största delen överårigt, har pressat priset på

marknaden och verkat hämmande på reproduktionen i aveln. Uppfödningen

av arbetshästar har icke varit ekonomiskt lönande med hänsyn till rådande

marknadspriser. Nedgången i avelsarbetet avspeglas bl. a. i tillgängliga

uppgifter angående utnyttjandet av de statliga hästavelslånen, förändringarna

i beståndet av hingstar och avelsston, bctäckningsfrekvensen samt fölslakten.

Vissa statistiska uppgifter

Hästavelsutredningen erinrar om alt 1951 års utredning i silt betänkande

sammanställde uppgifter i vissa av nyss berörda hänseenden för tiden fram

2 Iiihang till riksdagens protokoll 195!). I samt. Nr 45

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

till eller t. o. m. år 1952. Dessa uppgifter har av hästavelsutredningen kompletterats

med data fram till år 1958 och sammanställts i följande tabeller.

De statliga hästavelslånens utnyttjande

(Lånebelopp kronor)

Budgetår Varmblodiga avelsston Nordsvenska hingstar

beviljat lyftat beviljat lyftat

låne- låne- låne-. lånebelopp

belopp belopp belopp

1956/57 ...................... 192 800 58 200 206 000 115 000

1957/58 ...................... 208 800 113 800 218 000 102 000

Nordsvenska avelsston Ardennerhingstar

beviljat lyftat beviljat lyftat

låne- låne- låne- lånebelopp

belopp belopp belopp

1956/57 ...................... 148 000 58 100 396 000 147 500

1957/58 ...................... 173 000 122 850 373 250 198 550

Hingsthållningen

År Antal hingstar

ardenner nordsvenska varmblod1

1953 ...................................... 495 209 191

1954 ...................................... 480 199 181

1955 ...................................... 465 197 194

1956 ...................................... 428 182 152

1957 ...................................... 394 189 162

1 Inberäknat varmblodiga travare och russhingstar.

Hingstföreningarnas verksamhet

År Antal hingst- Antal hingstar av Antal betäckta ston

föreningar ardennerras nordsvensk varmblodsras samtliga i medeltal

ras per hingst

1952 ................ 225 177 76 — 6 730 27

1954 ................ 242 204 87 — 8 638 30

1956 ................ 247 204 82 — 7 864 28

Betäckn ingsfrekvensen

År Ardennerhingstar Nordsvenska hingstar Varmblodiga hingstar

1953 .................... 13 900(28) 4 000(19) 2 500(13)

1954 .................... 13 500(28) 4 200(21) 2 500(13)

1955 .................... 12 000(25) 4 700(23) 2 300(11)

1956 .................... 10 000(23) 4 500(24) 1800(11)

1957 .................... 10 300(26) 4 700(24) 1 800(11)

Anm. Siffrorna inom parantes anger antal betäckningar per hingst.

Håstpremieringen

År Beskällare Fölston Ungston, Ardenner- Nordsvenska Varmblods
1—3

år hästar hästar hästar

1956 .......... 715 4 340 3 375 4 475 2 571 1296

1957 .......... 685 4 038 3 573 4 438 2 633 1 154

s. 19 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

19

Fölslakten

År Antal slaktade föl

1953 ............................ 1 765

1954 ............................ 1 740

1955 ............................ 2 157

1956 ............................ 2 135

1957 ............................ 957

Uppfödningskostnaderna

1951 års utredning inhämtade vidare vissa uppgifter om uppfödningskostnaderna

från enskilda hästuppfödare och uppfödningsanstalter. På grundval

av det insamlade materialet uppgjordes en kalkyl över kostnaderna för

uppfödning av unghästar av ardennerras samt nordsvensk och varmblodig

ras. Kalkylen gav till resultat, att totalkostnaden för uppfödning av en 3- årig nordsvensk häst och en varmblodshäst uppgick till omkring 3 000

kronor och för en ardennerhäst till omkring 3 400 kronor. Skillnaden betingades

av högre foderbehov för ardennerhästen.

Med anledning härav har hästavelsutredningen tillfrågat de 3 stora avelsföreningarna,

hur de beräknade uppfödningskostnaderna ställer sig i dagens

läge, sett i relation till den förutnämnda kalkylen. Därvid har Föreningen

nordsvenska hästen meddelat, att föreningen låtit utföra vissa beräkningar

av de aktuella uppfödningskostnaderna inom sin avelsgren och

med ledning därav kunnat göra den uppskattningen, att kostnaden i genomsnitt

skulle belöpa sig till 1 500 kronor per häst och år för sådana uppfödare,

som icke har tillgång till beten, för vilka statsbidrag utgår, samt till

1 340 kronor då sådant bidrag utgår. Avelsföreningen för svenska ardennerhästen

har uttalat, att nyssnämnda belopp å 3 400 kronor kunde anses

utgöra den ungefärliga uppfödningskostnaden för en ardennerhäst även i

dagens läge, och Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen har funnit,

att samma kostnad för en varmblodig häst f. n. snarare över- än understiger

3 500 kronor.

I detta sammanhang upplyser hästavelsutredningen vidare, att Värmlands

läns hushållningssällskap genom en särskild kommitté låtit undersöka förhållandena

inom hästaveln i länet och därmed sammanhängande frågor.

Kommittén har därvid bl. a. fört fram tanken på att inrätta särskilda upptagningsanstalter

för föl. Kostnaderna för en sådan uppfödning till 3 1/2

års ålder har av kommittén för hösten 1955 beräknats till 3 360 kronor, vilket

i dagens läge skulle motsvara omkring 3 800 kronor.

Hästpriserna

I likhet med 1951 års utredning har slutligen även hästavelsutredningen

från Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget införskaffat vissa uppgifter

angående medelvärden å inköpspriser på arbetshästar. Uppgifterna ar

grundade på inkomna försäkringsansökningar. För att en direkt jämförelse

skall kunna ske med uppgifterna i 1951 års utredning har i efterföljande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1959

tabell upptagits endast

värdena för 4-åriga hästar

och samma

län som i

nämnda utredning.

Inköpspriser (kronor)

Län

1956

1957

1958

jan.—juni

Stockholms och Uppsala .

........... (1 980)

2 330

2 590

Kalmar ...............

........... (1 830)

2 230

2 530

Malmöhus.............

........... (1 770)

2 210

2 210

Älvsborgs .............

........... (2 010)

2 290

2 570

Skaraborgs.............

........... (1 860)

2 050

2 420

Kopparbergs...........

........... (2 540)

3 080

3 150

Västerbottens..........

........... (2 480)

2 970

2 700

C. Behovet av och tillgången på dragkraft vid avspärrning,

mobilisering eller krig

Under ett avsnitt med förenämnda rubrik redogör hästavelsutredningen

inledningsvis för vissa överväganden av 1951 års utredning beträffande behovet

av och tillgången på dragkraft vid avspärrning, mobilisering eller krig

och de konsekvenser, som hästbeståndets minskning kunde medföra för den

ekonomiska och militära försvarsberedskapen. Redogörelsen innehåller följande.

Enligt 1951 års utredning var det i första hand ur nämnda synpunkter,

som frågan om den lämpliga omfattningen av landets hästbestånd på längre

sikt borde prövas. Ur försvarsberedskapssynpunkt syntes det angeläget dels

att häststammen icke reducerades alltför mycket, dels att traktorerna i

största möjliga utsträckning kunde hållas i drift även i ett krisläge. Vad

beträffade hästantalets storlek var utredningen väl medveten om att man

icke utan kostnader, som vore otänkbara att pålägga det allmänna, kunde

upprätthålla ett större hästbestånd än vad de enskilda hästägarna ansåge

sig ha behov av. Anledning syntes emellertid finnas till antagande, att hästuppfödningen

på grund av tillfälliga krisförhållanden kunde komma att

nedgå i en omfattning, som medförde en större reducering av häststammen

än vad som för jordbrukarna själva såväl som för det allmänna vore

önskvärd. För att motverka en sådan kris och dess desorganiserande inverkan

på landets hästavel och hästbestånd framlade utredningen vissa förslag

till hästavelns stödjande under en övergångstid.

Till ledning för ett bedömande av dragkraftstillgångarna lämnades vidare

vissa sifferuppgifter om beräknat antal hästar och traktorer till och

med år 1960. För erhållande av jämförelse mellan hästar och traktorer i fråga

om effektiviteten gjordes en omräkning av traktorerna i »hästenheter»,

varvid en traktor med schematisk beräkning ansågs kunna utföra samma

arbete som 4 hästar. Antalet hästar beräknades till 300 000 år 1955 och

200 000 år 1960 samt traktorantalet till respektive 105 000 och 130 000.

I anslutning härtill framlägger hästavelsutredningen för sin del följande

uppgifter angående traktorbeståndet per den 1 oktober 1957 m. in. Uppgifterna

har hämtats från en inom statens jordbruksnämnd på grundval av

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1950

21

en stickprovsundersökning företagen inventering av traktorer, som användes

i jordbruk och skogsbruk på brukningsenheter med mer än 2 hektar

åker.

Totala antalet traktorer beräknades uppgå till 135 559, varav 20 651 bensindrivna,

39 831 brännoljedrivna och 75 077 fotogendrivna. En likartad

traktorinvenlering företogs hösten 1954 och ökningen av antalet traktorer

sedan denna uppgår till omkring 27 300, motsvarande 25,4 procent. Särskilt

stor har ökningen varit i Norrbottens, Västernorrlands och Jönköpings län,

och den har varit betydligt större vid småbruken än vid de medelstora och

större jordbruken.

Traktorinventeringen innefattade vidare ungefärliga uppgifter beträffande

förbrukningen av driv- och smörjmedel. Förbrukningen beräknades under

år 1957 ha uppgått till i kubikmeter: start- och drivbensin 53 702, motorbrännolja

99 269 och motorfotogen 171 131 eller sammanlagt 324 102. Åtgången

av smörjmedel beräknades till 12 338 ton.

Beräkningar gjordes även av den åkerareal, som varit föremål för bearbetning

med brukarens egna maskiner. Dessa gav vid handen, att brukningsenheter

över 2 hektar med sammanlagt 2 588 000 hektar åker, motsvarande

74,2 procent av den totala åkerarealen, helt eller delvis brukades med egna

maskiner. För södra och mellersta Sveriges slättbygder var procenttalet 89,8,

för skogs- och dalbygderna 60,4 samt för norra Sverige 37,4.

Till jämförelse med nyssnämnda siffror om antalet traktorer i jordbruk

och skogsbruk den 1 oktober 1957 anför hästavelsutredningen slutligen,

att enligt det hos statistiska centralbyrån förda centrala bilregistret

över registreringspliktiga traktorer totala antalet dylika vid samma tidpunkt

var 152 996, varav 26 293 bensindrivna, 44 238 brännolj edrivna, 81 837 fotogendrivna

samt 628 drivna med bränsle av annat slag. Bandtraktorerna var

till antalet 1 497.

D. Hästavelsutredningens uttalanden och förslag

Inledningsvis sammanfattar hästavelsutredningen de viktigaste resultaten

av jordbrukets utredningsinstituts undersökning samt gör i anslutning

härtill vissa egna uttalanden. Hästavelsutredningen anför sålunda.

Den verkställda stickprovsundersökningen utvisar, att antalet hästar

inberäknat unghästar och föl — i jordbruket för närvarande skulle kunna

beräknas uppgå till omkring 215 000. Hästarnas medelålder är hög, nära

hälften av alla hästar är 15 år eller äldre, och detta förhållande medför bland

annat, all hästantalet kommer att minska mycket snabbt inom den närmaste

framtiden. Uppgifterna till stickprovsundersökningen har hämtats

från gårdar med över 2 hektar åker. Det finns emellertid hästar även utanför

jordbruket, och dessas antal torde i genomsnitt under de sista åren ha

varit 7,5 procent av antalet hästar i jordbruket. Vill man därför med stöd

av stickprovsundersökningen göra en beräkning av det totala hästantalet

i landet får man göra ett tillägg med 7,5 procent och kommer då fram till

en totalsumma av ca 230 000.

Undersökningen synes härjämte ge vid handen, att antalet hästar i arbetsåldern

kommer alt fortsätta att minska starkt, även om fölpåläggningen

skulle öka kraftigt inom de närmaste åren. Minskningen torde sannolikt

fortgå i sådan takt, alt arbetshästarna år 1965 nedgått till !)() 000 å 100 000.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

Först därefter skulle den ökning av betäckningarna, som under senaste tiden

inträtt, kunna börja verka bromsande på nedgången. Föltillskottet har

under de senaste åren uppskattats till 5 000 å 7 000 per år och den årliga

avgången på hästar till ca 20 000.

Det framtida behovet av hästar har vid stickprovsundersökningen uppskattats

efter 3 alternativa beräkningssätt. Dessa utvisar ett behov av respektive

115 000, 69 000 och 43 000 hästar. Det är givet, att en prognos av

denna art är synnerligen vansklig att göra och måste innefatta många osäkerhetsmoment.

Erinras må emellertid att vid den tidigare gjorda prognosen

behovet av hästar kom att icke oväsentligt överskattas.

Undersökningen har vidare påvisat den kraftiga ökningen av antalet traktorer

i jordbruket under de senaste åren. I skogsbruket har traktorn alltmer

kommit till användning och ersätter numera som regel hästen då det gäller

vägtransporterna. För den rena jordbruksdriften har hästen ovedersägligen

distanserats av traktorn, och det torde knappast vara att räkna med någon

omsvängning i detta förhållande. Möjligen skulle man kunna tänka sig, att

traktoranskaffningen kan visa sig för dyrbar för de små jordbruken, men

detta förhållande kan enligt hästavelsutredningens mening icke ges sådan

räckvidd, att det skulle kunna tänkas få någon mer påtaglig inverkan på

traktorns dominans i jordbruksdriften. Hästens framtida användning i jordbruket

torde sålunda komma att bli förhållandevis begränsad, och behovet

av hästar kommer sannolikt att ytterligare nedgå undan för undan. De brukningsenheter,

som har tillgång till skog i större omfattning, kan antas i viss

utsträckning ha kvar hästar för skogsdriften. Vad angår storskogsbruket

har man anledning att räkna med hästen som dragkraft även i framtiden,

åtminstone under den som för närvarande kan överblickas. Vid korta skogskörningar,

särskilt vid lunning i svår terräng, har det hittills icke varit möjligt

ersätta hästen med maskinella hjälpmedel. En mekanisering av lunningsarbetet

anses ej kunna genomföras med hjälp av de nu förekommande

hjultraktorerna, och detta får till följd att hästens ersättande med maskiner

måste, när användbara sådana framkommer på marknaden, medföra

behov av förnyelse och utbyte av stora delar av den befintliga maskinparken.

En sådan omläggning skulle kräva betydande kapitalinvesteringar och

ta tid i anspråk. Samtidigt som man försöker lösa det maskinella transportproblemet

ur teknisk synpunkt för skogsbrukets vidkommande, får man

uppmärksamma att vissa möjligheter förefinns att rationalisera hästkörningen

i skogen, låt vara att denna rationalisering måste få en begränsad

räckvidd.

Hästavelsutredningen berör härefter de nuvarande förhållandena på hästavelns

område och den verkan, som de särskilda stödåtgärderna haft. Härom

anför utredningen följande.

Av allt att döma synes förhållandena på hästavelns område ännu icke ha

uppnått den stabilitet, som man vid tiden för beslutet om de särskilda stödåtgärderna

räknade med skulle inträffa inom en relativt begränsad tidrymd.

Man utgick från att vid en fortgående minskning av hästslammen så småningom

en sådan situation skulle uppslå att hästpriserna komme att stiga

och uppfödning därigenom göras mera lönsam och till följd därav hästuppfödningen

öka. Stödåtgärderna torde närmast ha haft till syftemål att ge

hästaveln en sådan uppmuntran, alt den trots sin mindre goda lönsamhet

skulle uppehållas vid en med hänsyn till landets behov önskvärd

nivå. I stort sett synes ändamålet med åtgärderna ha nåtts, och i fråga om

utformningen av desamma torde man våga uttala att de på det hela taget

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Knngl. Maj. ts proposition nr 45 år 1959

varit väl avvägda och lämnat hästaveln ett verksamt stöd. Sålunda liar det

stöd, som utgått till hingsthållningsföreningar och enskilda hingstliållare,

i hög grad bidragit till att upprätthålla förutsättningarna för den kallblodiga

aveln och frisedlarna har uppmuntrat användningen av premierade ston i

aveln. För varmblodsavelns del har uppfödnings- och bevaringspremierna

kraftigt medverkat till att begränsa nedslaktningen av unghästar och bevara

beståndet av avelsston. Lanlbruksstyrelsen har framhållit, att halvblodsaveln

i avsaknad av de nämnda stödformerna praktiskt taget helt skulle ha

förintats. Utredningen vill icke underlåta att här understryka det förtjänstfulla

arbete, som från hästuppfödarnas sida utförts i avelsverksamheten, och

det bistånd, som deras föreningar liksom lantbruksstvrelsen och hushållningssällskapen

lämnat. Såsom framgår av den verkställda utredningen har

i trots av det statliga stödet nedgången av häststammen fortsatt och ännu

synes icke en balans mellan tillgång och efterfrågan på hästar uppstått. Hästpriserna

är visserligen i stigande, men de synes ej ha nått en sådan nivå,

att de kan sägas locka till mera omfattande uppfödning. Fölslakten har sedan

åtskilliga år varit betydande. Enligt uppgifter från veterinärstyrelsen

var slakten mest omfattande åren 1946 och 1947, då den översteg 4 000 föl

per år. Under vartdera av åren 1955 och 1956 slaktades över 2 000 föl. En

markant minskning av fölslakten ägde emellertid rum under år 1957, då

endast 957 föl anmäldes till slakt, och år 1958 t. o. m. juni månad bär enligt

under hand erhållen upplysning från Sveriges slakteriförbund 151 föl slaktats.

Det ligger nära till hands att se minskningen i fölslaklen som en följd

av prisutvecklingen på hästmarknaden. Utan hittillsvarande stödåtgärder

torde emellertid avelsarbetet, kanske främst hingsthållningen, ha minskat

långt mer än vad hittills varit fallet. Med hänsyn till framför allt kallblodshästarnas

höga medelålder, måste en reproduktion inom denna avelsgren

av tämligen betydande omfattning vara angelägen. För att ernå detta erfordras,

att förutsättningar för fortsatt avelsverksamhet vidmaktliålles och något

ökas. I dagens läge är del knappast realistiskt att räkna med att avelsarbetet

skall bibehållas i nuvarande omfattning, därest stödet från statens

sida skulle upphöra. Den påbörjade stegringen av hästpriserna och den

minskade fölslakten ävensom den under sista tiden något ökade betäckningsfrekvensen

synes emellertid tyda på att en stabilisering inom hästaveln

måhända kan skönjas. Ännu så länge är det dock omöjligt att göra några

bestämda förutsägelser i detta hänseende på grundval av dessa omständigheter,

som kunnat iakttagas under endast en kort tidrymd, och närmast torde

de på sin höjd kunna ange en tendens i utvecklingen.

Nedgången av hästbeståndet har, påpekar hästavelsutredningen, drabbat

samtliga de 3 stora avelsgrenarna men främst ardennerrasen, som likväl

alltjämt är den till antalet största. Alt denna ras fått vidkännas den kraftigaste

åderlåtningen är en naturlig följd av jordbrukets mekanisering. Såväl

kallblodiga som varmblodiga hästar behövs för alt tillgodose hästbehovet

i framtiden, och anledning förefinnes enligt niredningens mening icke

att göra någon åtskillnad mellan raserna, då det gäller eventuellt stimulerande

åtgärder för ökad avelsverksamhet, även om åtgärderna icke i alla

hänseenden får samma utformning för de olika avelsgrenarna. För den

varmblodiga aveln kommer nedskärningen av arméns remonlinköp att få

stor inverkan. Varmblodshästen kan emellertid användas, förutom för militära

ändamål, såsom arbetshäst i näringslivet, och härjämte finner den

avsättning hos ryttarorganisationer samt inom trav- och galoppsporlcn, var
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj. ts proposition nr 45 år 1959

igenom en ur beredskapssynpunkt icke oväsentlig reservhållning vidmakthålles.

En icke obetydlig export av varmblodiga hästar äger dessutom

rum.

I likhet med 1951 års utredning är bästavelsutredningen av den uppfattningen,

att hästbeståndet i landet bör grundas på inhemsk avel och att

import av hästar såsom hittills endast bör få ske med särskilt tillstånd då

speciella skäl härför finnes. Beträffande storleken av behovet av hästar anför

utredningen.

Det antal hästar, som för närvarande synes erforderligt för att tillgodose

landets behov, torde uppskattningsvis uppgå till ca 200 000.

Från olika håll har emellertid påyrkats, att ökning av stödet till hästaveln

komme till stånd. Man har uttalat farhågor för att i annat fall aveln skulle

sjunka i sådan omfattning att landets behov av hästar icke skulle kunna tillgodoses.

Det har också gjorts gällande, att en ökning av aveln ur krigsberedskapssynpunkt

vore påkallad. Det har sålunda framhållits att vid avspärrning

och beredskap tillgången på hästar för jordbruket icke skulle vara tillräcklig.

Enligt vad chefen för armén upplyst kommer emellertid behovet för arméns

del att minska avsevärt och man torde kunna anta, att samma blir

förhållandet beträffande skogsbruket och jordbruket. Att såsom från vissa

håll ifrågasatts för beredskapsändamål upprätthålla en hästavel, som överskrider

det normala behovet, kan icke anses genomförbart utan högst väsentliga

kostnader och det torde icke heller ekonomiskt sett vara försvarbart.

Såsom statens jordbruksnämnd påpekat för utredningen måste det framstå

såsom en betydligt lämpligare åtgärd att för motsvarande kostnader lagra

flytande drivmedel för traktorer och bilar. Det torde icke heller vara ändamålsenligt

ur arbetskrafts- och tidssynpunkt att bygga på hästen såsom dragkraft

inom skogs- och jordbruket vid krigsberedskap eller krig. Den av utredningen

verkställda stickprovsundersökningen ger vid handen, att man år

1965 skulle kunna räkna med ett antal arbetshästar av 90 000—100 000 under

det att behovet av sådana hästar vid samma tidpunkt skulle vara omkring

115 000, 69 000 eller 43 000, beroende på från vilket av de vid undersökningen

tillämpade 3 alternativen man utgår. Man torde härav kunna ställa

den prognosen, att hästtillgången under de närmaste åren bör kunna täcka

behovet, men då måste observeras att hästarnas kvalitet på grund av hög

medelålder i betydande utsträckning blir låg.

För att hästbeståndet skall kunna vidmakthållas vid nu angiven nivå och

även motsvara kraven på nöjaktig kvalitet är det enligt utredningens mening

nödvändigt, att avelsverksamheten hålles uppe. Man torde, anser utredningen,

icke f. n. kunna göra den förutsägelsen, att betingelserna för uppfödningen

kommer att utvecklas så, att densamma under de närmaste åren kan

ske i önskvärd omfattning utan stöd från statens sida. Å andra sidan torde

man också kunna uttala att, såvitt nu kan bedömas, någon ökning av stödet

icke är påkallat.

Hästavelsutredningen kommer sålunda till den slutsatsen, att hästaveln

under ännu någon tid bör bispringas med särskilda stödåtgärer samt att stödet

i huvudsak bör ske i samma former som hittills. Förlängningen av stödåtgärderna

bör enligt utredningens mening icke ske för kortare tid än 5 år.

Efter denna tid torde det vara möjligt att klarare överblicka läget beträf
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

25

fande såväl behovet som tillgången på hästar och man bör då också lättare

kunna bedöma möjligheterna att avveckla stödet.

När det härefter gällt att taga ställning till frågan om den närmare utformningen

av de fortsatta stödåtgärderna har hästavelsutredningen ansett

sig böra utgå från att, eftersom stödet åt hästaveln i sin helhet nu är föremål

för översyn, det är angeläget att även själva konstruktionen av statsstödet

omprövas. För en dylik omprövning uppställer utredningen följande

allmänna riktlinjer.

Den nuvarande uppdelningen av hästavelsstödet i bestående och tillfälligt

stöd bör upphöra, varvid det senare stödet inarbetas i det förra.

Den statliga långivningen med anlitande av statens lånefond för hästavelns

befrämjande bör avvecklas och ersättas med bidrag resp. statlig kreditgaranti.

I sammanhanget kan erinras om att 1945 års riksdagsrevisorer

uttalade sig för prövning av frågan om att ersätta vissa utlåningsfonder

med ett system med statlig lånegaranti.

Enligt utredningens mening kan starkt ifrågasättas om det är behövligt

och rationellt att riksdagen detaljprövar medelsdispositionen under hästavelsanslaget.

Det synes mera ändamålsenligt att riksdagen endast bestämmer,

hur stora belopp som skall avdelas till stöd åt kallblodsaveln resp.

varmblodsaveln. Anslagsbeloppens storlek bör bestämmas efter schematiska

beräkningsgrunder. Ett dylikt förfarande tillämpas vid anvisandet av medel

till idrottens och friluftslivets främjande. Kungl. Maj :t bör på grundval av

riksdagens beslut fastställa en närmare utformad dispositionsplan, dock

utan att densamma synes behöva bli så detaljerad som nu. Förslag till dispositionsplan

bör uppgöras av lantbruksstyrelsen efter samråd med de av

hästaveln intresserade organisationerna.

Med dessa utgångspunkter framlägger hästavelsutredningen följande olika

förslag till stödåtgärder för hästaveln.

Vid beräknandet av medel under posten till kallblodsaveln bör beloppet

avpassas så att utrymme erhålles för stöd åt hingstföreningar och enskilda

hingsthållare i ungefärligen samma utsträckning som f. n. Hästavelsutredningen

vill dock här föreslå den ändringen i nu gällande bestämmelser att

samma bidrag må utgå till enskilda hingsthållare som till föreningar. Ävenså

bör utrymme lämnas för frisedlar till ett belopp som omräknat i nuvarande

penningvärde motsvarar det stöd av ifrågavarande slag som bestämdes

år 1953. Vid de överläggningar som utredningen haft med jordbruksanslagsutredningen

har denna förklarat sig icke önska taga ställning till

frågan om denna stödforms lämplighet. Enligt båda utredningarnas uppfattning

torde det icke heller vara ett spörsmål som kräver ställningstagande

av riksdagen. Denna fråga torde efter samråd med intresseorganisationerna

få avgöras av lantbruksstyrelsen, som bör äga frihet att disponera

tillgängliga medel för annan stödform om så befinnes lämpligt.

Sedan 1952 har ett temporärt stöd till varmblodsaveln utgått ur hästavelsfonden

i form av uppfödnings- och bevaringspremier. Del har ifrågasatts,

om sagda former för stöd av varmblodsaveln alltjämt bör tillämpas. Detta

torde emellertid få avgöras av lantbruksstyrelsen eller vederbörligt samråd.

Emellertid synes det lämpligt all under anslagsposten lill stöd åt varmblodsaveln

föra in ett belopp ungefärligen motsvarande det nu utgående temporära

stödet. Beträffande dispositionen av medlen under anslagsposten torde

böra gälla, att denna bl. a. skall inriktas på all i olika avseenden främja

den civila ridsporten. EU skäl härtill är all man bör göra del möjligt för

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 195!)

ett större antal för hästsporten intresserade ungdomar att ägna sig åt densamma.

1 enlighet med vad som närmare beröres i det följande bör till stödet

åt varmblodsaveln jämväl hänföras bidrag till uppförande av ridhusbyggnader.

Utlåningen från statens lånefond för hästavelns befrämjande synes böra

upphöra med utgången av innevarande budgetår. Den långivning som för

närvarande sker med anlitande av medel ur fonden till främjande av inköp

av avelsdjur av såväl varmblods- som kallblodsras torde böra ersättas med

ett system med statliga lånegarantier för krediter upptagna på allmänna

lånemarknaden. Dessa garantier bör ej innefatta något subventionsmoment.

Garanti bör kunna beviljas upp till 100 procent av anskaffningskostnaden.

Samma slag av inköpsåtgärder som nu främjas genom långivning ur

fonden bör stödjas med statsgarantier. Ävenså bör statsgarantier lämnas för

i allmän kreditinrättning upptagna lån för anskaffande av hästar för ridhusdrift.

Lånegaranti torde icke böra gälla, därest amorteringstiden för det

i allmän kreditinrättning upptagna lånet överstiger beträffande kallblodiga

avelsdjur 8 år och varmblodiga avelsdjur 5 år. Garantierna torde böra beviljas

av lantbruksstyrelsen efter hörande av vederbörande hushållningssällskap

och intresseorganisation. Garantiram bör årligen fastställas av riksdagen.

Även den med anlitande av förenämnda fond förekommande långivningen

såsom finansiell hjälp till uppförande in. m. av ridhusanläggning torde böra

upphöra den 1 juli 1959. Långivningen synes böra ersättas med bidrag till

täckande av byggnadskostnaderna intill högst 75 procent. Redan de nu utgående

lånen har karaktär av bidrag såtillvida att de är ränle- och amorteringsfria

så länge vederbörande anläggning består och utnyttjas för sitt ändamål.

Något krav på återbetalning av sådant lån har icke rests sedan denna

stödform infördes år 1947. Bidragen bör beviljas av Kungl. Maj :t samtidigt

som byggnadskostnaderna och anläggningsritningarna godkännes. Förutsättning

för beviljandet av bidragen bör vara att garantier kan lämnas för

att de med bidragen delvis finansierade anläggningarna får avsedd användning

under rimlig tid, förslagsvis 15 år. Utbetalningen av bidragen bör ske

först sedan vederbörande anläggning slutförts. Vid behov av kredit under

byggnadstiden synes samma förfarande kunna tillämpas som vid uppförande

av sportlokaler. Dessa uppföres som regel med kommunal borgen.

Vad härefter angår frågan om stödets totala omfattning framhåller hästavelsutredningen,

att denna fråga bör prövas med utgångspunkt från att betydande

belopp årligen inflyter till statsA-erket av totalisatormedel och från

att statsmakterna i samband med indragningen av dessa medel till driftbudgeten

år 1947 får anses ha åtagit sig vissa förpliktelser gentemot hästaveln.

I anslutning härtill föreslår utredningen följande anslagsbelopp och

bidragsramar, m. m.

De förslag som i det föregående redovisats innebär, att medelsanvisning

lör stöd åt hästaveln hädanefter endast skall ske under reservationsanslaget

Befrämjande av husdjursaveln och där redovisas å tvenne anslagsposter,

eu för varmblodsaveln och en för kallblodsaveln. Under ettvart av de senaste

3 budgetåren har såsom statsstöd till varmblodsaveln genomsnittligt utbetalats

ca 800 000 kronor och till kallblodsaveln i medeltal ca 1 300 000 kronor.

I dessa siffror innefattas sålunda även den medelsanvisning som skett

med anlitande av statens hästavelsfond. Enligt utredningens uppfattning

bör belopp av i huvudsak samma storleksordning även i fortsättningen stå

till förfogande för stöd av nämnda avelsgrenar. Utredningen föreslår, att till

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 195!)

27

stöd åt hästaveln totalt anvisas ett belopp av 2 000 000 kronor. Av detta belopp

bör 750 000 kronor avse varmblodsaveln och 1 250 000 kronor kallblodsaveln.

I den för varmblodsaveln beräknade summan ingår ej medel för

bidrag till byggande av ridhus.

Den behållning som den 1 juli 1959 kan föreligga å statens hästavelsfond

bör få tagas i anspråk vid bestämmandet av medelsdispositionen för budgetåret

1959/60.

Ramen för lån ur statens lånefond för hästavelns befrämjande till ridhusanläggningar

och för ridhusdrift erforderligt hästmaterial in. in. har under

de senaste 2 åren varit 400 000 kronor. Ramen har helt utnyttjats. I överensstämmelse

med vad i det föregående anförts rörande betydelsen av stöd

åt hästsporten synes det angeläget, att den årliga bidragsramen för de närmaste

budgetåren fastställes till ett något högre belopp. Utredningen föreslår

eu bidragsram om 500 000 kronor. För bidragsgivningen synes böra få anlitas

den å fonden den 1 juli 1959 kvarstående behållningen, vilken kan beräknas

till ca 3 000 000 kronor. Fondens behållning nämnda dag torde böra

överföras till reservationsanslaget Befrämjande av husdjursaveln samt där

redovisas som reservationsbelopp, avsett endast för bidrag till ridhusanläggningar.

Sedan reservationen uttömts får medelsbehovet till angivna bidragsverksamhet

täckas genom nya medelsanvisningar, bestämda efter de

årliga bidragsramarna. Återbetalningar av tidigare ur fonden beviljade lån

för hästinköp torde böra inflyta å driftbudgetens inkomstsida under posten

Diverse inkomster: Övriga diverse inkomster.

Vad slutligen angår de ramar, som bör gälla för den föreslagna lånegarantigivningen

för hästinköp, torde dessa kunna bestämmas med utgångspunkt

från dem, som enligt nuvarande regler gäller för motsvarande långivning

ur statens lånefond för hästavelns befrämjande. Uppkommande

kostnader för täckande av till följd av statlig kreditgaranti inträffad förlust

torde få bestridas ur den från lånefonden till hästavelsanslaget överförda

reservationen samt, när denna är förbrukad, ur anslaget.

Det bör till sist här åter anmärkas, att hästavelsutredningen varit enig

med jordbruksanslagsutredningen i sina förslag rörande storleken av och

formerna för statsstödet åt hästaveln. IV.

IV. Yttrandena över kästavelsutredningens betänkande

Av remissinstanserna uttalar statskontoret tveksamhet gentemot hästavelsutredningens

förslag om fortsatt stöd åt hästaveln. Enligt ämbetsverket

kan det ifrågasättas, huruvida särskilda stödåtgärder f. n. tjänar något

ändamål. Sveriges skogsägare förband anför, att om icke kraftigare stödåtgärder

för hästaveln vidtages än vad utredningen föreslagit, torde en för

skogsbruket redan lokalt påtagbar brist på hästar mycket snart komma att

mera allmänt accentueras. Samtliga övriga remissinstanser tillstyrker däremot

huvudlinjerna i utredningens förslag eller lämnar desamma i stort

sett utan erinran. Beträffande vissa spörsmål föreligger dock olika mening

mot utredningen. Detta gäller framför allt den ifrågasatta avvecklingen av

fonderna och införandet av systemet med statlig lånegaranti på området.

Dessa förslag avstyrkes av omkring hälften av remissinstanserna, varibland

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

så gott som alla föreningar och organisationer med intressen inom hästavelsverksamheten.

Ur yttrandena må i övrigt återgivas följande.

Lantbruksstijrelsen framhåller, att hästaveln ännn icke nått den stabilitet,

som är nödvändig för att även ett minskat framtida behov av hästar

skall kunna tillgodoses. Det är därför nödvändigt, att förutsättningarna för

fortsatt avelsverksamhet vidmakthålles och ökas. Såsom hästavelsutredningen

anfört torde emellertid avelsarbetet icke kunna bibehållas i nuvarande

omfattning, därest stödet från statens sida upphör. Med hänsyn härtill

understryker lantbruksstyrelsen starkt utredningens uppfattning om

nödvändigheten av att det statliga stödet till hästaveln skall fortsätta.

Likaså tillstyrker lantbruksstyrelsen livligt utredningens utformning av

stödåtgärderna utom i fråga om sättet för finansieringen och för långivningen

till inköp av avelsdjur samt beträffande storleken av medelsanvisningen

till inlösen av frisedlar. Styrelsen avstyrker sålunda, att statens hästavelsfond

avvecklas och att de statliga hästavelslånen ersättes med statlig

kreditgaranti. Beloppet för inlösen av frisedlar anser styrelsen böra uppräknas

från föreslagna 200 000 till 300 000 kronor.

Till stöd för sin uppfattning att statens hästavelsfond bör bibehållas åberopar

styrelsen de uttalanden, som jordbruksutskottet gjorde i sitt utlåtande

nr 10 till 1947 års riksdag och som låg till grund för samma riksdags beslut

att tillskapa ifrågavarande fond samtidigt som specialbudgeten för

totalisatormedlen upplöstes. Styrelsen anför vidare.

Detta riksdagsbeslut har av hästuppfödarna uppfattats som ett givet löfte

och som en kompensation för beslutet att upplösa specialbudgeten för totalisatormedel,

och skulle utredningens förslag genomföras skulle delta i

uppfödarkretsar väcka berättigad oro. Intet har sedan 1947 års riksdagsbeslut

inträffat, som är ägnat att ändra på denna statsmakternas inställning.

Lantbruksstyrelsen finner det därför angeläget, att fonden bibehålies och

får den förstärkning, som enligt samma riksdagsbeslut skall ske i god tid

innan fondmedlen är förbrukade. Styrelsen vill i detta sammanhang erinra

om att i dess anslagsäskanden för budgetåret 1959/60 föreslås, att statens

hästavelsfond tillföres ett belopp å 1 000 000 kronor. Därest vad lantbruksstyrelsen

föreslagit i denna del bifalles, torde stödet till hästaveln kunna

finansieras till ett belopp av förslagsvis 700 000 kronor från hästavelsfonden

och till återstående del på driftbudgeten. En sådan ordning torde icke utgöra

hinder för att anslagen sammanföres och disponeras gemensamt på

sätt utredningen föreslagit.

Beträffande förslaget att införa statlig lånegaranti yttrar lantbruksstyrelsen.

För förslaget att ersätta de statliga hästavelslånen med statlig kreditgaranti

har utredningen bl. a. åberopat att 1945 års riksdags revisorer uttalat

sig för prövning av frågan att ersätta vissa utlåningsfonder med ett

system av statlig kreditgaranti. Styrelsen vill emellertid erinra om att detta

icke hindrade 1947 års riksdag att i nyssnämnda sammanhang bifalla

Kungl. Maj :ts förslag om åtgärder för sammanförande av olika fonder för

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959 29

hästavelsändaraål till den nuvarande statens lånefond för hästavelns befrämjande.

De räntefria avelslånen har varit av stor betydelse, när det gällt att anskaffa

goda avelsdjur, och icke minst under det senaste för hästaveln så påfrestande

decenniet har de verksamt bidragit till att upprätthålla de avelsmässiga

förutsättningarna för aveln. Visserligen skulle enligt utredningens

förslag samma lånemöjligheter alltjämt stå öppna men på försämrade lånevillkor.

I all synnerhet när det gäller hingstlån skulle räntekostnaderna bli

så dryga, att de vid kalkyl av hingstköp måste ingå som en icke oväsentlig

faktor. När det gäller att främja hästaveln, som enligt naturens ordning

har att arbeta på lång sikt, anser lantbruksstyrelsen systemet med statlig

kreditgaranti vara eu föga lämplig låneform, avhängig som den är av växlande

konjunkturer och därmed sammanhängande varierande räntesatser.

Det bör därjämte ihågkommas att statsmakterna genom indragningen av

totalisatormedlen får anses ha ådragit sig vissa förpliktelser gentemot hästaveln.

Denna förpliktelse borde ge anledning till att i största möjliga utsträckning

stödja hästaveln i ett vanskligt läge, i all synnerhet som statsverkets

årliga inkomster av totalisatormedel ökat från omkring 6 000 000

kronor år 1947 till drygt 25 000 000 kronor år 1957, varjämte från den 1 juli

1958 statsverket tillgodogör sig ytterligare 5 procent av den totala omsättningen

vid travtävlingar. På grund härav kan styrelsen sålunda icke tillstyrka

förslaget att ersätta de statliga hästavelslånen med en statlig kreditgaranti.

I detta sammanhang berör lantbruksstyrelsen de nuvarande lånemöjligheterna

och föreslår vissa ändringar härutinnan. Styrelsen anför i detta

hänseende.

F. n. utgår lån för inköp av hingstar av ardennerras och nordsvensk ras

samt varmblodiga och nordsvenska fölston. För hingstlån är amorteringstiden

8 år och för stolån — såväl vad beträffar varmblodig som nordsvensk

ras — 5 år. Denna amorteringstid bör bibehållas. Därjämte vill lantbruksstyrelsen

föreslå, att även för ardennerston lån må kunna beviljas. Därigenom

skulle ett berättigat önskemål från ardenneruppfödarnas sida kunna

tillgodoses. De senaste årens erfarenhet har vidare givit vid handen, att

för ston, för vilka avelslån beviljas, en viss åldersbegränsning bör införas.

Lantbruksstyrelsen vill i detta hänseende föreslå, åt t lån må beviljas endast

till ston soin är lägst 3 och högst 8 år. Enligt styrelsens mening bör

vidare det nuvarande maximala lånebeloppet — 10 000 kronor för hingst

och 3 000 kronor för sto — f. n. bibehållas. Styrelsen förutsätter dessutom,

att lån för inköp av ridhästar skall kunna utgå i samma ordning och på

samma villkor som hittills.

Vad slutligen angår det för inlösen av frisedlar erforderliga beloppet anför

lantbruksstyrelsen härom.

För inlösen av frisedlar har utredningen föreslagit ett belopp av 200 000

kronor. Genom beslut av 1953 års riksdag fastställdes för nämnda ändamål

ett belopp av 350 000 kronor. I proposition nr 135 till 1957 års riksdag föreslogs

emellertid detla belopp sänkt lill 200 000 kronor, ett förslag som av

riksdagen bifölls. Det i propositionen föreslagna beloppet torde ha beräknats

tämligen exakt efter storleken av det belopp, som under de närmast

föregående åren använts för inlösen av frisedlar. Sedan dess bär antalet

ston, berättigade till frisedlar, ökat, och framför allt är det nödvändigt all

det belopp, som för nämnda ändamål står till förfogande, beräknas med

hänsyn lill antalet utlämnade frisedlar. Frisedeln utfärdas i samband med

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

premieringen och är avsedd alt användas och inlösas under något av de

2 därefter närmast följande åren. Utlämnande av frisedel innebär sålunda

en utfästelse att, om vissa villkor uppfylles, tidigast omkring 1 år senare

inlösa den med visst belopp. Då det måste anses uteslutet, att en sådan

förbindelse på grund av bristande medel icke kan infrias, är det nödvändigt

att en tämligen vid marginal beräknas vid fastställande av det för

frisedlar avsedda beloppet. Lantbruksstyrelsen får därför hemställa, att det

av utredningen angivna beloppet höjes med förslagsvis 100 000 kronor.

Domänstyrelsen anför, att enligt av styrelsen och andra institutioner

verkställda överslagsberäkningar en produktion av arbetshästar av kallblodsras

motsvarande ett årligt tillskott av ca 7 000 föl, slaktfölen oräknade,

skulle utgöra en lämplig minimimålsättning för hästaveln under de

närmaste 10 till 15 åren. överensstämmelsen mellan dessa beräkningar och

utredningsresultatet synes vara god. Man torde alltså få antaga att den bild

av den närmaste framtiden, som sålunda erhållits, torde vara relativt rättvisande.

Detta innebär bl. a., att nuvarande fölproduktion å 5 000—7 000

föl om året räcker för att uppehålla en häststam av erforderlig storlek. En

mera avsevärd minskning av föltillskottet kan emellertid medföra en kännbar

hästbrist. Ehuru fördenskull en noggrann bevakning av frågan krävs

under de närmaste åren, anser sig styrelsen dock nu böra tillstyrka utredningens

förslag, att understödet till hästaveln bibehålies vid nu gällande

nivå och i huvudsak utgår enligt nuvarande normer. Samtidigt anmärker

styrelsen, att frågan om utbildningen av körare, trots att denna fråga synes

vara avgörande för skogsbrukets framtida försörjning med dragkraft,

icke av utredningen upptagits till diskussion. Särskilt viktigt är nämligen

att ungdomsutbildningen och därmed rekryteringen till köraryrket beaktas

genom ökade statliga åtgärder. Styrelsen understryker därför, att utbildningsfrågan

noga bör uppmärksammas i samband med den framtida hästförsörjningen.

Skogsstyrelsen har för sin del intet att invända mot den uppfattning av

skogsbrukets behov, som liästavelsutredningen stannat för. Den föreslagna

förenklingen av stödverksamheten anser styrelsen böra komma till stånd.

Med hänsyn till ridsportens betydelse för ungdomen och dess fostran finner

styrelsen vidare, att utredningens förslag till avvägning av stödet mellan

varmblods- och kallblodsaveln är väl grundat. Ämbetsverket förklarar

sig sålunda instämma i vad utredningen förordat och tillstyrker i allt väsentligt

förslagens genomförande.

Statens jordbruksnämnd ansluter sig i huvudsak såväl till den allmänna

målsättning för den statliga verksamheten för hästavelns befrämjande, som

häst avel sutredningen förordat, som ock till den föreslagna utformningen

av stödåtgärderna. I fråga om formen för långivningen för främjande av

inköp av avelsdjur hyser nämnden dock en avvikande uppfattning. Dels innebär

nämligen utredningens förslag på denna punkt en väsentlig saklig

försämring av stödet, vilken i hästavelns nuvarande läge knappast synes vara

motiverad, dels torde det ingalunda vara säkert, att en övergång från

det hittills tillämpade systemet med statlig långivning till ett system med

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år W5!)

31

statlig kreditgaranti kommer att medföra någon förenkling administrativt

sett. Med hänsyn till de förhållandevis små lånebelopp del här ofta är fråga

om torde det i stället vara anledning befara, att en dylik omläggning kommer

att medföra ett ökat administrativt arbete för de organ, som skall handha

verksamheten. Enligt nämndens uppfattning bör ifrågavarande långivning

därför alltjämt ske på samma sätt som hittills.

Veterinärstyrelsen, som helt delar liästavelsutredningens uppfattning att

landets hästbestånd bör grundas på inhemsk avel och att import bör få ske

blott av speciella skäl, tillstyrker likaledes utredningens förslag. Såsom särskilt

betydelsefullt framhåller styrelsen att systemet med frisedlar bibehålies,

att beloppet för dessa omräknas i nuvarande penningvärde och deras

giltighetstid för inlösen förlänges, att stödet åt enskild hingsthållare får utgå

med samma belopp som till föreningar, samt att uppfödnings- och bevaringspremier

bibehålies och göres så stora, att de på ett effektivt sätt kan

verka förebyggande på nedslaktningen av föl.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap finner sig ur de synpunkter

nämnden har att företräda böra tillstyrka fortsatt statligt stöd åt hästaveln

under ytterligare en 5-årsperiod och har ej något att erinra mot

att stödet gives i den form hästavelsutredningen föreslagit.

Chefen för armén anser de föreslagna åtgärderna innebära en förbättring

av nu rådande förhållanden i stort enligt de principer som f. n. gäller.

Detta är lämpligt eftersom det erfarenhetsmässigt har kunnat konstateras,

att de stödåtgärder, som under senare år vidtagits, varit av stort värde särskilt

för vannblodsaveln. Arméchefen anför vidare.

De redovisade beräkningarna av framtida behov och tillgångar stödja den

av chefen för armén tidigare framförda uppfattningen, att arméns behov av

hästar i krig icke synes vara av den omfattningen, att en för stor procent

av landets totaltillgångar tas i anspråk.

Chefen för armén vill understryka utredningens uttalanden att såväl kallblodiga

som varmblodiga hästar behövs för att tillgodose hästbehovet i framtiden

och att anledning inte förefinnes att göra någon åtskillnad mellan raserna,

då det gäller eventuellt stimulerande åtgärder för ökad avelsverksamhet.

Förlängning av stödåtgärderna bör enligt utredningen icke ske för kortare

tid. dn ,5 år- Ur hästuppfödarnas synpunkt torde det vara värdefullt om

stödåtgärderna kunde avse en ännu längre tidsperiod. Som emellertid utredningen

framhåller torde det efter omkring 5 år vara möjligt att klarare

överblicka läget beträffande såväl behovet som tillgången på hästar. Detta

kan motivera att stödåtgärderna tills vidare begränsas till 5 år. Hästuppfödarna

bör dock i god tid före 5-årsperiodens slut erhålla besked om eventuella

stödåtgärder. Det synes därför vara lämpligt att redan efter 3 år göra

en förnyad behovsprövning. Om det härvid visar sig erforderligt med förtsa^1

ytÖd fÖrlänges den ursprungliga 5-årsperioden med ytterligare 3 år

Behovet av hästar för armén föreligger främst i Norrland, i vad avser hästar

för ridbruk främst i övre Norrland. Det är därför ur armens synpunkt

angeläget att stödåtgärderna i sa stor utsträckning som möjligt avser dessa

delar av landet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

I övrigt finner chefen för armén utredningens uttalanden och förslag

lämpliga.

Skogs- och lantbruksakademien tillstyrker helt hästavelsutredningens

förslag. Med anledning av utredningens framhållande av det särskilda behovet

av hästar för skogskörslor förklarar sig akademien visserligen finna

detta uttalande befogat men påpekar samtidigt, att den fortskridande mekaniseringen

även vid lunningen efter hand kommer att verka begränsande

på behovet av hästar. Såväl vid företag med kombinerat jordbruk och skogsbruk

som för storskogsbruket torde man dock få räkna med att för lunningen

fram till basvägar och lastbilsvägar hästar kommer att behövas inom

överskådlig framtid. För nämnda företag är det sålunda av betydelse, att

en häststam av tillräcklig storlek och fullgod beskaffenhet vidmakthålles

samt att avelsarbetet inriktas på en för skogskörslor och lättare jordbrukskörslor

lämplig typ. Enligt akademien är det därjämte viktigt, att behovet

av utbildning i körning och skötsel av hästar tillgodoses, varvid icke minst

hovvården bör beaktas.

Sveriges tantbruksförbund, i vars yttrande Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund instämmer, uttalar till en början viss kritik mot de av hästavelsutredningen

redovisade beräkningarna utav det framtida behovet av

arbetshästar. För sin del anser förbundet, att detta behov kan förväntas bli

något större än tillgången omkring år 1965. Förbundet anför härom i huvudsak

följande.

De erhållna resultaten tyder på ett uppseendeväckande litet framtida behov

av arbetshästar. Enligt alternativ I skulle sålunda mindre än hälften av

antalet jordbruk i landet med 2 ha åker och däröver anskaffa ny häst, när

den nuvarande avyttras. Däremot förefaller de begränsningar, som gjorts i

alternativen II och III vara alltför starka. Det är nämligen inte sannolikt,

att jordbruk med mindre än 5 ha åker och med mindre än 60 dagars skogskörslor

skulle upphöra att ha häst, åtminstone inte före år 1965, som utredningen

antagit. För dessa jordbruk, som i stor utsträckning drives av äldre

jordbrukare, är traktorsanskaffning knappast något alternativ. I den mån

dessa jordbruk kommer att finnas kvar, är det därför sannolikt att dragkraften

till betydande del kommer att utgöras av hästar. Än mindre realistiskt

förefaller alternativ III, där man antagit att alla gårdar med mindre skogskörslor

än 60 dagar kommer att upphöra att ha hästar. Det är därför förbundets

uppfattning att alternativ I utgör den bästa prognosen för det framtida

hästbehovet.

På grundval av under olika år antal födda hästar har vid normal avgång

tillgången på arbetshästar år 1965 beräknats komma att uppgå till 90 000—

100 000. I utredningen har dessa siffror över tillgången jämförts med behovet

enligt de 3 ovan redovisade alternativen. Dessa uppgifter över beräknad

tillgång och beräknat behov av arbetshästar avser emellertid inte samma

tidpunkt. Det behov av arbetshästar, som beräknats på grundval av stickprovsundersökningen,

hänför sig till en tidpunkt längre framåt i tiden än

1965. Bortgången av de 88 000 hästar, som inte avses att ersättas, kommer

normalt att ske under ca 15 år. År 1965 kommer det emellertid att finnas

kvar ca 32 000 av dessa hästar. Dessa 32 000 hästar ingår i den för år

1965 beräknade tillgången på 90 000— 100 000 hästar men inte i det enligt

stickprovsundersökningen beräknade behovet av 115 000 hästar. De bör där
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år li)5(J

för läggas till detta beräknade behov, om detta skall avse år 1965. Nämnda

år skulle alltså totalbehovet av arbetshästar enligt alternativ 1 komma att

ligga åtminstone i närheten av 147 000. Utföres motsvarande beräkningar

för alternativen II och III, erhålles ett totalt hästbehov av 126 000 respektive

107 000. Mot en beräknad tillgång år 1965 av 90 000—100 000 arbetshästar

står sålunda ett beräknat behov enligt de 3 alternativen av 147 000, 126 000

och 107 000 arbetshästar. Det beräknade behovet år 1965 överstiger således

för samtliga alternativ den beräknade tillgången av arbetshästar. Den slutsats,

som kan dragas på grundval av dessa beräkningar, är följaktligen att

det framtida hästbehovet kan förväntas bli något större än tillgången. Hästavelsutredningens

tolkning av stickprovsundersökningens resultat är däremot

att hästtillgången torde komma att täcka behovet.

På grund av den tolkning, som förbundet sålunda för sin del vill ge de

verkställda beräkningarna av häslbehovet i framtiden, finner förbundet det

nuvarande stödet åt hästaveln böra betraktas såsom ett minimum för att

erforderligt antal hästar skall uppfödas. Förbundet motsätter sig därför, att

de nuvarande fonderna avvecklas och ersättes med bidrag och statlig kreditgaranti,

emedan detta skulle beröva hästaveln den garanti för kontinuerligt

stöd, som är av utomordentligt värde vid en så långsiktig produktion

som det här är fråga om. Förbundet anför härom närmare följande.

Såsom framgår av vad som uttalats vid fondernas tillkomst har avsikten

med dessa varit att skapa garanti för att hästavelns behov skulle bli tillgodosedda

i tillräcklig omfattning, även då det budgetära läget kunde lägga

hinder i vägen för anvisning av erforderliga anslag. Med hänsyn till den

långa tid som erfordras för uppfödning av hästar är den garanti för kontinuerligt

understöd, som dessa fonder utgör, av utomordentligt värde, när

det gäller att stimulera avelsverksamheten. Hästuppfödning är nämligen

en verksamhet på mycket lång sikt, som inte gärna igångsättes till följd av

tillfälligt högt understöd. Garanti för kontinuitet i understödet kan därför

antas ha lika stor betydelse för produktionens stimulans som understödets

höjd. Vidare bör beaktas, att lånen från statens lånefond för hästavelns befrämjande

är räntefria, varför ett ersättande med formen statlig kreditgaranti

innebär en kostnadsfördyring för uppfödarna. Lantbruksförbundet

kan alltså icke finna, att några fördelar står att vinna genom avvecklande

av dessa fonder men väl betydande nackdelar för hästaveln.

1947 års riksdagsbeslut bär av hästuppfödarna uppfattats som ett löfte

om fondernas bestånd. Ett genomförande av utredningens förslag skulle

alltså väcka berättigad oro. En förbrukning respektive upphörande av fonderna

skulle dessutom vara stötande för uppfödarnas rättskänsla, eftersom

i statens lånefond för hästavelns befrämjande ingår avsevärda summor av

de medel, som under åren 1915—1918 inlevererats av hästuppfödarnas exportmedel

för att härigenom skapa en säkerhetsfond för hästavelns främjande.

Att vid en tidpunkt då enligt allmänna meningen hästaveln måste

stödjas borttaga ifrågavarande fonder, som alltså till eu del bildats av uppfödarnas

egna exportmedel och i övrigt från totalisatonnedel måste väcka

olust. Lantbruksförbundet motsätter sig därför bestämt att de avvecklas.

Lantbruksförbundet anser slutligen av samma skäl som lantbruksstyrelsen,

att det för inlösen av frisedlar avsedda beloppet bör höjas. 1 övrigt gör

förbundet icke någon erinran mot bästavclsulredningens förslag.

H Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 45

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr hö år 1959

Riksförbundet Landsbygdens folk anser sig i huvudsak kunna instämma

i hästavelsutredningens synpunkter och förslag. Liksom Sveriges lantbruksförbund

ifrågasätter emellertid riksförbundet, huruvida inte ett större

behov av hästar kommer att uppstå än utredningen räknat med. Riksförbundet

anför härom bl. a. följande.

Utredningen har ansett, att de förefintliga jordbrukstraktorerna å mindre

brukningsdelar i skogsbygderna kommer att bibehållas. Det kan emellertid

starkt ifrågasättas, huruvida icke jordbrukets alltmer försämrade bärighet

medför att nyanskaffning av traktorer underlåtes och i stället en återgång

till hästdrift i viss mån äger rum. Behovet av hästar skulle härigenom

stiga. Det bör även observeras, att landets sammanlagda skogsavverkning

för närvarande är för liten med hänsyn till totala skogsproduktionen. Stigande

avverkningar i hela landet kan därför förväntas och kommer även

detta att medföra ett ökat behov av hästar. Redan nu har vid normal avverkning

förefunnits lokal brist på skogshästar, trots att hästantalet för

närvarande beräknas vara ca 200 000 eller dubbelt så stort som det genom

utredningen beräknade behovet år 1965. Även om viss rationalisering

äger rum beträffande skogskörningarna, är riksförbundet tveksamt huruvida

behovet av hästar — särskilt skogshästar — skall kunna reduceras i

sådan grad, som utredningen antagit. Förbundet vill därför framhålla att

med hänsyn till skogsbrukets behov, hästarnas åldersklassfördelning och

förekomst, hästbristen kan bli akut inom en relativt kort tidsrymd och hästavelsfrågorna

är allvarligare än vad som framgår av betänkandet. Dessa

synpunkter bör uppmärksammas vid utformandet av stödåtgärderna.

Beträffande detaljerna av hästavelsutredningens förslag skiljer sig riksförbundets

uppfattning på några punkter från utredningens. Sålunda anser

förbundet 5 år vara för kort tid för stödåtgärdernas varaktighet. Såsom skäl

för denna åsikt anföres följande.

Utredningen har rekommenderat, att de föreslagna åtgärderna skulle tilllämpas

under 5 år, varefter skulle prövas huruvida stödåtgärderna icke

kunde upphöra. Förbundet ifrågasätter starkt, om icke skäl föreligger att

åtgärderna bör avse en tidsrymd av 10 år. Enligt utredningens eget bedömande

har någon stabilisering av hästbeståndet icke uppnåtts år 1965, vilket

bär vara fallet då stödåtgärderna upphäves. Planeringsarbetet och uppfödning

av hästar är en relativt långsiktig investering och förbundet förmenar

därför, att åtgärderna till hästavelns befrämjande bör under alla omständigheter

utgå under längre tidsrymd än 5 år. Förbundet ifrågasätter f. ö., huruvida

statsmakterna någonsin har möjlighet alt underlåta att stödja en inhemsk

hästavel.

Riksförbundet motsätter sig vidare på det bestämdaste att fonderna slopas,

enär dessa på sin tid tillkom för att full garanti skulle skapas för att

hästaveln — oberoende av det budgetära läget — skulle få sina behov tillgodosedda.

Slutligen framhålles att om, såsom även förbundet anser riktigt,

enskilda hingsthållare erhåller möjlighet att få samma stöd som hingsttöreningar,

en uppräkning av härför avsedda medel i behövlig omfattning

bör ske.

Hushållningssällskapens förbund uttrycker inledningsvis sin tillfredsställelse

över att hästavelsutredningen låtit verkställa noggranna och omfatlan
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1959

de undersökningar rörande läget och utvecklingstendenserna inom hästaveln

samt rörande det framtida hästbehovet. Jämföres dessa undersökningar

med tidigare liknande undersökningar finner man verifierat vad man i dessa

ting på olika håll och jämväl inom förbundet under senare tid förmodat,

nämligen att förhållandena på hästavelns område ingalunda har nått önskvärd

stabilitet. I dagens läge kan det därför enligt förbundets åsikt icke bli

fråga om att begränsa det statliga stödet åt hästaveln. Snarare synes utredningsmaterialet

tyda på alt detta hellre bör ökas och effektiviseras.

Förbundet delar alltså utredningens uppfattning att särskilda stödåtgärder

även i fortsättningen bör från det allmännas sida vidtagas i syfte att bispringa

hästaveln. Vidare tillstyrker förbundet förslagen att det särskilda

stödet icke bör avse kortare tid än 5 år, att de tillfälliga stödåtgärderna inarbetas

i det ordinarie stödet, att enskilda hingsthållare skall kunna få samma

bidrag som hingstförening samt att lantbruksstyrelsen skall erhålla större

frihet vid dispositionen av de statliga stödbeloppen. Särskilt det sista är ett

gammalt önskemål, som såxTäl hushållningssällskapen som förbundet hyser.

Däremot anser sig förbundet icke kunna förorda hästavelsutredningens

förslag i fråga om fonderna och om övergång till statlig kreditgaranti. Härom

anför förbundet följande.

I och för sig skulle det kanske kunna synas likgiltigt, om den nuvarande

långivningen från statens lånefond för hästavelns främjande ersattes med

andra stödformer på sätt utredningen föreslagit. Emellertid innebär utredningens

förslag i delta stycke en uppenbar och betydande försämring av

statsstödet, i varje fall i vad detta avser lån för inköp av avelsdjur. Dessa lån

är nämligen nu räntefria och det stöd, som ligger häri, skulle enligt utredningens

förslag försvinna. Att i nuvarande för hästaveln bekymmersamma

läge borttaga denna form av stöd är enligt förbundets mening inte tillrådligt.

Vidare må framhållas, att ett system med statlig kreditgaranti är en för

hästavelns långsiktiga stödjande olämplig låneform, bl. a. genom att räntekostnaderna

göres beroende av läget på den allmänna kreditmarknaden.

Förbundet anser därför, att långivningen från ifrågavarande fond bör upprätthållas

även i fortsättningen. Förbundet kan inte heller biträda förslaget

att behållningen å statens hästavelsfond skulle den 1 juli 1959 tagas i anspråk

vid bestämmandet av medelsdispositionen för budgetåret 1959/60. Utredningen

har icke på något sätt motiverat denna omläggning. Någon omständighet,

som kan ge anledning till att man nu frångår 1947 års riksdagsbeslut

om fondens tillkomst, har icke inträffat. Eu upplösning av fonden

skulle därför bland hästuppfödarna betraktas som ett avsteg från de utfästelser,

som genom nämnda riksdagsbeslut lämnades i samband med att totalisatormedlen

sammanfördes med de allmänna inkomsterna på statsbudgeten.

Enligt förbundets mening talar alla skäl för att ifrågavarande fond alltjämt

bibehålies. Det labila läge, vari hästaveln befinner sig, gör det än mer

angeläget att fonden bibehålies såsom en reserv, vilken kan anlitas, när behov

av ett extraordinärt stöd för hästaveln uppkommer.

Vidare finner sig förbundet icke kunna biträda hästavelsutredningens

beräkning av medelsbchovet eftersom denna skulle innebära eu sänkning

av stödet med 100 000 kronor för år, om man jämför med genomsnittet för

de 3 senaste budgetårens medelsåtgång. Eu sådan sänkning bär enligt för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3G

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

bundets åsikt icke ifrågakomma i ett läge, som måste anses mera påkalla

ökning än minskning av stödet åt hästaveln. Förbundet föreslår för sin del

därför, att ifrågavarande medelsbehov uppräknas med nyssnämnda belopp

till 2 100 000 kronor.

Förbundet erinrar till sist om den översyn, som pågår inom lantbruksstyrclsen

rörande hästpremieringsförfarandet. Denna översyn, som förbundet

anser utomordentligt viktig, påbörjades för flera år sedan men har på

grund av personalbrist ej kunnat drivas med önskvärd skyndsamhet. Förbundet

ifrågasätter därför, om ej översynen bör fullföljas på Kungl. Maj:ts

föranstaltande och hemställer att detta spörsmål överväges.

De 3 hästnvelsföreningarna ansluter sig alla till bästavelsutredningens förslag

utom i vad gäller fondernas avveckling och införandet av statlig lånegaranti,

vilka åtgärder avstyrkes. Föreningarna åberopar därvid samma synpunkter,

som anförts av lantbruksstyrelsen in. fl. och vilka redovisats i

det föregående. Avelsföreningen för svenska ardennerhästen föreslår emellertid

därjämte, att lånemöjlighet skall införas jämväl för ardennerston,

i likhet med vad som länge gällt för andra raser. Avelsf öreningen för svenska

varmblodiga hästen ifrågasätter, om de av hästavelsutredningen beräknade

anslagen kommer att förslå för att täcka de av utredningen föreslagna stödåtgärderna.

Därvid syftar föreningen bl. a. på förslaget om att i fortsättningen

enskild hingsthallare skall kunna få samma bidrag som hingstförening.

Vidare påpekar Föreningen nordsvenska hästen, att utredningen icke

för kallblodsavelns del diskuterat ett införande av uppfödningspremier, en

stödform som ju tillämpas inom varmblodsaveln och föreslås förlängd. Föreningen

förmodar, att detta berott på att utredningen ansett ett sådant förslag

utsiktslöst på grund av de betydande kostnader det skulle medföra. Enligt

föreningen bör dock i varje fall i begränsad utsträckning även inom kallblodsaveln

kunna tillämpas ett system med uppfödningspremier. Detta skulle

verka kvalitetshöjande inom hästaveln.

Ridfram jandet yttrar sig endast såvitt förslagen berör föreningens verksamhet

och anför följande.

o Även om statliga lånegarantier lämnas för krediter upptagna på allmänna

lånemarknaden kommer detta att medföra eu icke oväsentlig fördyring i

fråga om anskaffningen av hästar för ridhusdrift genom den ränta, som

måste erläggas under eventuellt en 5-årsperiod.

Förslaget att långivningen till uppförande in. in. av ridhusanläggningar

bör ersättas med bidrag till täckande av byggnadskostnaderna intill högst

75 procent och att den årliga bidragssumman höjes till 500 000 kronor synes

vara ändamålsenligt. Mot kravet att garantier kan lämnas för att anläggningarna

får avsedd användning under rimlig tid, förslagsvis 15 år, finns ej

heller något att erinra, dock synes den föreslagna tiden om 15 år väl lång,

då hela verksamheten till sist kommer att bli beroende på statsmakternas

foitsatta inställning till ridsporten. It) ar bör därför vara maximum.

Däremot kommer förslaget att utbetalningen av bidragen bör ske sedan

vederbörande anläggning slutförts, och att vid behov av kredit under byggnadstiden

skulle kunna förfaras på samma sätt som vid uppförande av sportlokaler,

vilka i regel uppföres med kommunal borgen, att i hög grad försvåra

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr h5 är 1059

37

lokalavdelningarnas möjligheter till ridhusbyggen. Att erhålla borgen av

kommunal myndighet är nämligen helt beroende av dess inställning till ridsporten.

Erfarenheterna har härvidlag givit vid handen att denna är mycket

växlande från välvillighet till avoghet. Följden kan bli att å platser med

stort häst- och ridintresse verksamheten försvåras på grund av kommunal

likgiltighet. Det synes icke vara rättvist att ej alla lokalavdelningar får samma

möjligheter. En kredit antingen hos kommunal myndighet eller på allmänna

lånemarknaden kommer f. ö. att medföra betydande räntekostnader

och fördyra bygget.

Upphörandet av statens lånefond för hästavelns befrämjande har föreningen

svårt att godtaga. Enligt föreningens åsikt bör fonden bibehållas för

fortsatt anslagsgivning i utjämnande syfte mellan nr budgetär synpunkt

goda och sämre år och på så sätt att fonden tillföres medel under goda år

för anslagsgivning under sämre år. Likaså bör någon ändring inte ske i

fråga om sättet för anslagstilldelningen, vilket hittills visat sig ändamålsenligt.

De svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund har ingen annan

erinran än att förbundet icke kan tillstyrka avveckling av statens lånefond

för hästavelns befrämjande och övergång till statlig kreditgaranti.

Såsom redan förut antytts är endast statskontoret och Sveriges skogsägareförbund

mera kritiska mot hästavelsutredningens förslag.

Statskontoret ifrågasätter sålunda, om särskilda stödåtgärder för hästaveln

f. n. tjänar något ändamål. Till närmare motivering härför anför ämbetsverket.

Såsom framgår av utredningen har oaktat de rätt omfattande statliga stödåtgärderna

åt hästaveln en fortlöpande minskning skett av hästbeståndet

alltsedan det senaste krigsslutet. Denna nedgång i antalet hästar torde fortsätta

även under den närmaste framtiden. Jämväl behovet av hästar kan beräknas

ytterligare nedgå undan för undan på grund av fortsatt mekanisering

inom jord- och skogsbruket samt minskad efterfrågan på hästar för militärt

bruk. Härtill kommer, att pågående minskning i skogsavverkningen

inom landet torde komma att medföra en nedgång i efterfrågan på hästar

för skogsbruk, åtminstone inom den närmaste framtiden. Redan angivna omständigheter

ger enligt statskontorets mening anledning ifrågasätta, om

särskilda stödåtgärder för hästaveln för närvarande tjänar något ändamål.

Statskontoret har även uppmärksammat, att från olika håll kritik framförts

mot nuvarande särskilda stödåtgärder i form av inlösen av frisedlar

samt bidrag till hingsthållning. Denna kritik är enligt statskontorets mening

ägnad att framkalla tvivel om värdet av gällande särskilda stödformer som

stimulanseffekt för ökad hästavel, i vart fall i den del stödet utformats enligt

frisedelssystemet. Det synes även befogat alt antaga, att den successiva nedgången

i antalet hästar heror på att hästaveln naturligt anpassats efter efterfrågan

på hästar, varför det förtjänar ingående övervägas, om utrymme

överhuvudtaget hör lämnas för nuvarande särskilda stödåtgärder åt hästaveln,

i all synnerhet som utredningen anser, alt tillgången på arbetshästar

de närmaste åren hör kunna täcka behovet. I allt fall synes noga böra prövas,

om •— såsom utredningen föreslagit — stödverksamheten verkligen bör

fortsätta i ungefär samma utsträckning som nu är fallet.

Utöver dessa principiella synpunkter har utredningens uttalanden och förslag

givit statskontoret anledning till följande erinringar.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr ''i5 år 1959

Då statsmakterna icke torde böra binda sig för längre tid än som kan

vara oundgängligen erforderlig, föreslår statskontoret att giltighetstiden för

eventuella stödåtgärder begränsas till en 3-årsperiod.

Beträffande förslaget om övergång till systemet med statlig kreditgaranti

framhåller statskontoret följande allmänna synpunkter.

Systemet med statsgarantier för lån kan — särskilt under tider med knapp

kapitaltillgång — leda därhän, att andra fullt legitima och för vår hushållning

viktiga kreditanspråk avvisas av kreditinrättningarna, som måhända

finner det fördelaktigare att inrikta sig på den helt riskfria statsgaranterade

utlåningen. I nuvarande arbetsmarknadsläge med behov av ökade investeringar

till motverkande av arbetslöshet synes en sådan utveckling föga

önskvärd även om de belopp, om vilka det i förevarande fall kan bli fråga,

sammanlagt icke torde komma att uppgå till någon mera betydande summa.

Statskontoret har vidare mött den erfarenheten, att bankerna i fall då

låntagare kommit på obestånd ej i första hand gör sig betalda ur låntagarens

egendom utan omgående i enlighet med statsverkets borgensförbindelse

anmodar vederbörande myndighet att betala deras fordran. Även för låntagaren

innebär förslaget om övergång till kreditgarantisystem en nackdel

i så måtto, att han vid lån i allmän kreditinrättning måste erlägga ränta,

medan lån ur statens lånefond för hästavelns befrämjande är räntefria.

Även en del andra frågor kan aktualiseras, om ett system med statlig kreditgaranti

införes, såsom spörsmålet om inte ett sådant system kräver ett

effektivt redovisnings- och kontrollsystem, som bereder statsmakterna möjlighet

till fullständig överblick över engagemangen. Erinras må, att 1956

års fondutredning fått i uppdrag att verkställa utredning rörande den statliga

fondförvaltningen och vissa därmed sammanhängande frågor. Statskontoret

ifrågasätter, om icke förevarande ärende i den del detsamma berör

spörsmål, som kan uppkomma vid en övergång till statligt kreditgarantisystem,

bör överlämnas till fondutredningen för att beaktas vid fullgörandet

av dess uppdrag.

I fråga om utredningens förslag avseende finansiell hjälp för uppförande

av ridhusanläggning anför statskontoret.

På denna punkt innebär utredningens förslag inte någon principiell skillnad

mot det nu tillämpade systemet. Även med utredningens förslag torde

säkerhet få krävas för anläggningens utnyttjande för sitt ändamål och för

eventuell återbetalning samt preskriptionsbrytning ske vart tionde år. Väsentlig

förenkling skulle däremot vinnas, därest bidraget lämnas utan villkor.

I så fall bör det dock begränsas till förslagsvis högst 40 procent av

slutlig anläggningskostnad. Vidare må uppmärksammas, att lån enligt gällande

bestämmelser kan beviljas icke blott för byggande av ridhusanläggning

utan även för inköp, ombyggnad eller inrättande av sådan anläggning.

I förslaget angives däremot endast, att bidrag intill högst 75 procent bör

utgå till täckande av byggnadskostnaderna. Det är sålunda oklart, huruvida

statsbidrag bör kunna erhållas även för exempelvis inrättande till ridhusanläggning

av redan uppförd byggnad. Vid närmare utformning av det

föreslagna systemet med bidrag för ridhusanläggning torde föreskrifter böra

meddelas av motsvarande innehåll som i 15 § 2 st. kungörelsen 1957:357.

Huvudmannen för ridhusanläggningen bör vidare avkrävas förbindelse att

hålla byggnaden brandförsäkrad till belopp, som lantbruksstyrelsen godkänner

— även under byggnadens uppförande. En förutsättning för beviljandet

av ifrågavarande bidrag bör enligt hästavelsutredningen vara, att ga
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

rantier lämnas för att de med hjälp av bidragen uppförda anläggningarna

får avsedd användning under rimlig tid, förslagsvis 15 år. Utredningen får

antagas härmed även avse, att avskrivningstiden för statsbidrag till anläggningen

skall begränsas till 15 år. Enligt statskontorets mening bör utgivet

statsbidrag kunna återkrävas, därest ridhusanläggningen ej längre utnyttjas

för sitt ändamål. Vid sådant återkrav bör dock visst procentuellt

avdrag göras för varje fullt år anläggningen brukats enligt det med bidraget

avsedda syftet, såsom fallet är beträffande statsbidrag för uppförande eller

inrättande av sjukvårdsanläggning. I övrigt synes som förutsättning för

rätt att komma i åtnjutande av statsbidrag till byggnadsarbeten för ridhusanläggning

förslagsvis böra uppställas villkor motsvarande dem som angives

i 5 § kungörelsen den 22 december 1939 (nr 910) angående statsbidrag

till nybyggnader m. m. vid vissa anstalter för lantbruksundervisning. Avskrivningstiden

för statsbidrag till ridhusanläggning bör dock ej sättas kortare

än 20 år. Utredningens förslag, att bidrag till ridhusanläggning bör

utbetalas först sedan anläggningen slutförts, synes lämpligen böra kompletteras

med krav på att anläggningen även skall ha avsynats och godkänts,

samt att räkenskaperna å arbetena eftergranskats, förslagsvis av

lantbruksstyrelsen. Sistnämnda styrelse bör vidare äga bestämma å vilket

belopp statsbidrag skall utgå.

Med anledning av utredningens uppgift att något krav på återbetalning

av ridhuslån icke förekommit sedan denna stödform infördes år 1947, upplyser

statskontoret i detta sammanhang, att konkursförfarande inletts mot

ägaren av ett ridhusföretag samt att statskontoret i konkursen bevakar kronans

fordran på grund av utlämnat ridhuslån.

Med hänsyn till vad som tidigare förekommit och uttalats i dessa frågor

anser sig statskontoret vidare icke kunna förorda förslagen att enskilda

liingsthållare skall kunna få samma bidrag som hingstföreningar samt att

frisedlar skall kunna lämnas till belopp, vilket omräknat i nuvarande penningvärde

motsvarar det stöd av förevarande slag som bestämdes år 1953.

Vad slutligen angår medelsberäkningen och därmed sammanhängande

frågor anför statskontoret.

Utredningen föreslår, att ramen för bidrag till ridhusanläggningar uppräknas

till 500 000 kronor. Under erinran att framställning av lantbruksstyrelsen

i anslagsäskandena för innevarande budgetår om höjning -— i

motsvarande utsträckning som nu förordas — av det belopp, som finge utnyttjas

till lån, lämnats utan bifall av statsmakterna anser statskontoret,

att det nu framförda förslaget ej bör bifallas.

Enligt utredningens förslag bör kvarstående behållning den 1 juli 1959 å

statens lånefond för hästavelns befrämjande överföras till reservationsanslaget

till befrämjande av husdjursaveln och där redovisas som reservationsbclopp,

avsett endast för bidrag till ridhusanläggningar. Framhållas

må, att statens lånefond för hästavelns befrämjande bildades år 1947 med

ett kapital å 7 000 000 kronor genom sammanslagning av vissa fonder samt

genom tillskott från stuteriväsendets fond. Av förenämnda summa å

7 000 000 kronor skall 300 kronor återgå till riksgäldskontoret såsom återbetalade

kapitalmedel samt 2 066 700 kronor återföras till respektive avskrivningsanslag.

Återstående 4 933 000 kronor bör, i den mån de inte såsom

utredningen förordat överföres till förenämnda reservationsanslag, til 1- godoföras inkomsttiteln Diverse inkomster, delposten övriga diverse inkomster.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1950

Sveriges skogsägareförbund är av den bestämda uppfattningen, att hästavelsutredningen

underskattat det närliggande framtida behovet av arbetshästar,

särskilt vad skogsbruket beträffar. Härom anför förbundet följande.

Utredningen bar gjort den prognosen, att hästtillgången under de närmaste

åren bör kunna tacka behovet. Förbundet, som i denna fråga framför

allt anlägger skogsbrukets synpunkter, måste emellertid ifrågasätta, om

icke utredningen härvid bygger sina slutsatser på i flera avseenden missvisande

underlag. Sålunda grundas utredningsinstitutets undersökning beträffande

användningen av arbetshästarna på förhållandena under år 1957.

Under detta år torde avverkningsvolymen ha varit mindre än genomsnittet

för den senaste 1 O-årsperioden. Men såsom ännu betydelsefullare i detta

sammanhang framstår det faktum, att avverkningsvolymen enligt av statens

skogsforskningsinstitut verkställd beräkning väsentligt måste utökas

med hänsyn till allt för stora arealer i de äldre åldersklasserna. Denna omständighet

antyder ett väsentligt större behov i framtiden av dragkraft för

skogskörslor, och därvid icke minst av hästar, än vad utredningen svnes

ha räknat med.

Den genom utredningsinstitutets undersökning påvisade ojämna spridningen

av hästbeståndet i landet i förhållande till skogstillgångarnas belägenhet

och svårigheterna att till följd därav till fullo utnyttja befintligt hästmaterial

synes ytterligare vara en omständighet, som måste medföra stark

disproportion mellan tillgång och behov av skogshästar. Den högst abnorma

åldersfördelningen i hästbeståndet med ett stort antal överåriga arbetshästar

liksom det förhållandet, att på vissa håll redan vid nuvarande bestånd

om 203 000 arbetshästar föreligger brist på eller svårigheter att uppbringa

lämpliga hästar för skogskörning, talar enligt förbundets mening

för, att man vid jämförelse mellan tillgång och behov av skogshästar icke

bör räkna så optimistiskt som utredningen gjort.

Om icke kraftigare stödåtgärder för hästaveln vidtages än vad utredningen

föreslår, lär därför enligt förbundet en för skogsbruket redan lokalt påtagbar

brist på hästar mycket snart komma att mera allmänt accentueras.

Å andra sidan noterar förbundet med tillfredsställelse att utredningen beaktat

flera av de förslag till åtgärder, som förbundet och andra skogsbrukets

organisationer tidigare föreslagit. Utredningen synes emellertid icke

till fullo beaktat betydelsen av uppfödningspremier. De av utredningen föreslagna

åtgärderna syftar liksom de nu gällande främst till att stödja själva

avelsarbetet, men däremot i mindre omfattning den egentliga uppfödningen

av unghästar. Det är enligt förbundets mening av utomordentlig betydelse,

att det led i arbetet för ett bättre hästbestånd, som avser uvecklingen

från föl till körduglig häst, erhåller ett starkt stöd, förslagsvis i form

av uppfödningspremier om minst 500 kr. Sådana premier skulle verksamt

bidraga till att hejda nedslaktningen av föl och utjämna rådande starka disproportion

mellan å ena sidan uppfödningskostnader, å den andra marknadspriser

för unghästar. Utan bidrag i någon form till uppfödning och inkörning

av unghästar lär alla åtgärder till ökad fölproduktion bli tämligen

ändamålslösa.

I detta sammanhang understryker skogsägareförbundet även betydelsen

av att stödåtgärderna till själva hästaveln kompletteras med åtgärder för

utbildning av personal i hästvård och skogskörning. Till följd av avhästningen

inom armén har nämligen skogsbruket alltmer fått känning av bristen

på kör- och hästkunnigt folk.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 195!)

Under hänvisning till att totalisatormedlen år 1957 enligt uppgift uppgick

till inte mindre än ca 2''5 miljoner kronor, finner förbundet till sist skäligt,

att en större andel därav än utredningen föreslagit disponeras för hästavelns

och då främst kallblodsavelns främjande på sätt förbundet framhållit

i sitt yttrande.

Slutligen har riksräkenskapsverket yttrat sig rörande frågan om dispositionen

av förefintlig behållning å statens lånefond för hästavelns befrämjande

och därvid anfört.

Därest i enlighet med utredningens förslag övergång till ett system med

statliga kreditgarantier sker från och med ingången av nästkommande budgetår,

bör nämnda utlåningsfond avvecklas vid nu löpande budgetårs utgång.

Härvid bör av fondens kontanta behållning ett belopp motsvarande de

på fonden redovisade kapitalmedlen om 300 kronor återbetalas till riksgäldskontoret

i vanlig ordning. Någon särskild föreskrift härom behöver icke utfärdas.

Återstoden av den vid innevarande budgetårs utgång förefintliga

kontanta behållningen, vilken skall användas för ett ändamål som icke avses

med reservationsanslaget till befrämjande av husdjursaveln, bör med

hänsyn härtill och jämväl i betraktande av beloppets betydande storlek icke

tillgodoföras detta anslag utan lämpligen överföras till statens hästavelsfond.

De medel, som sålunda överföres från utlåningsfonden till hästavelsfonden,

bör hållas åtskilda från de medel, som före denna överföring kommer

att förefinnas å hästavelsfonden vid innevarande budgetårs utgång och

som, även om de enligt utredningens förslag skall användas för samma ändamål

som nyssnämnda anslag, bör disponeras härför genom att utgifterna

bestrides direkt från hästavelsfonden, särskilt som denna medelsdisposition

helt kommer att äga rum under det budgetår övergång sker till den nya

ordningen.

Till statens hästavelsfond bör även överföras utlåningsfondens tillgångar

i form av utestående fordringar. Detta innebär att återbetalningar av tidigare

från utlåningsfonden utlämnade lån kommer att inflyta till hästavelsfonden,

på vilken medlen kan reserveras i avbidan på beslut om hur de skall

disponeras.

V. LantbruksstyreJsens anslagsskrivelse för budgetåret 1959/60

Jag torde härefter få lämna en redogörelse för av lantbruksstyrelsen i

anslagsskrivelse den 20 augusti 1958 framförda yrkanden rörande statens

stöd till hästaveln under budgetåret 1959/60. Dessa yrkanden avser dels medelsanvisning

under driftbudgetens nionde huvudtitel till det mera bestående

stödet åt hästaveln och till avsättning till statens hästavelsfond, dels

fastställande av låneramar för utlåningen från den under kapitalbudgeten

upptagna statens lånefond för hästavelns befrämjande.

Under reservationsanslaget Befrämjande av husdjursaveln bar lantbruksstyrelsen

hemställt att anslagsposten till stöd åt hästaveln å ena sidan skall

uppräknas med 60 000 kr., varav 50 000 kr. för bidrag till uppfödningspremier

till uppfödare av i kapplöpningar deltagande hästar och 10 000 kr. för

bidrag till täckande av administrationskostnader för Svenska galoppspor
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr ''i5 år 1!)59

lens centralförbund, men å andra sidan skall nedräknas med 200 000 kr.

med hänsyn till möjligheterna till ökat ianspråktagande av under posten förefintlig,

odisponerad reservation. Styrelsens förslag innebär, att anslagsposten

i fråga kan uppföras med ett från 1 138 500 kr. till 998 500 kr. sänkt

belopp.

Lantbruksstyrelsens äskande avseende statens hästavelsfond innefattar

förslag om att fonden skall för nästa budgetår tillföras ett belopp av

1 000 000 kr. Som motiv för sitt förslag anför styrelsen bl. a., att fonden Aid

utgången av budgetåret 1958/59 kan beräknas ha minskat med i runt tal

4 100 000 kr.

Vad angår utlåningen under nästa budgetår från statens lånefond för

hästavelns befrämjande innebär styrelsens yrkande att lån skall få utlämnas

till sammanlagt följande högsta belopp för angivna olika låneändamål,

nämligen 250 000 kr. för lån till inköp av varmblodiga avelsston, 225 000 kr.

för lån till inköp av hingstar av nordsvensk eller gudbrandsdalsk ras, 225 000

kr. för lån till inköp av nordsvenska avelsston, 400 000 kr. för lån till inköp

av avelshingstar av ardennerras samt 600 000 kr. för lån till förvärv av ridhusbyggnader

och för anskaffande av för ridhusdrift erforderligt hästmaterial

m. in. I förhållande till innevarande budgetår innebär styrelsens förslag

en höjning av ramen för sistberörda slag av lån med 200 000 kr., medan

låneramarna i övrigt bibehålies oförändrade. Motivet för sin framställning

om vidgning av ramen för ridhuslånen anger styrelsen vara att, om den

nuvarande ramen å 400 000 kr. icke skulle höjas, detta skulle komma att

medföra, att styrelsen under nästa budgetår icke kunde upptaga till prövning

nya ansökningar om lån till förevarande ändamål, eftersom beloppet

å 400 000 kr. helt åtgår till lån åt de sammanslutningar, för vilka byggnadskostnaden

redan godkänts och för vilka lån partiellt tillstyrkts eller beviljats.

— Någon förstärkning av lånefondens kapital är ej erforderlig för att

nu berörda utlåning skall kunna ske under budgetåret 1959/60.

VI. Departementschefen

Såsom framgår av den föregående redogörelsen åtnjuter liästaveln i landet

för närvarande på olika sätt stöd från det allmännas sida. Dessa stödåtgärder

är av 2 slag, nämligen dels sådana, som är av mera bestående

natur, och dels sådana, som avsetts endast skola vara av tillfällig karaktär.

Då den första gruppen stödåtgärder betecknas såsom mera bestående,

innebär detta, att det här är fråga om ett stöd som utgått sedan lång tid tillbaka

och inte heller tidsbegränsats framåt. Ifrågavarande stödåtgärder utgöres

av såväl bidrag som lån till ett flertal särskilt angivna ändamål för

hästavelns främjande. Vilka dessa ändamål är, framgår närmare av den

översikt, som lämnats i det föregående. Bidragen utgick tidigare från ett särskilt

anslag under nionde huvudtiteln men anvisas numera från en delpost

å reservationsanslaget Befrämjande av liusdjursaveln under samma huvud
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

titel. Lånen utbetalas från statens lånefond för hästavelns befrämjande, som

bildats genom sammanslagning av förut tillgängliga specialfonder för låneverksamhet

på hästavelns område. Sin nuvarande principiella utformning

erhöll ifrågavarande stödverksamhet vid 1947 års riksdag i samband med

den då beslutade upplösningen av specialbudgeten för totalisatonnedlen.

Vad härefter angår de tillfälliga eller, såsom de plägat benämnas, de särskilda

stödåtgärderna, avser dessa såväl varmblods- som kallblodsaveln. För

varmblodsavelns del tillkom stödet vid 1952 års riksdag (JoU 34; rskr. 262)

och erhöll formen av ett bemyndigande för Kungl. Maj :t att tills vidare utbetala

vissa uppfödnings- och bevaringspremier. Beslut om särskilda stödåtgärder

jämväl för kallblodsaveln fattades vid påföljande års riksdag (prop.

121; JoU 27; rskr. 334). Stödåtgärderna innefattade här bidrag till hingsthållning

och utställande av s. k. frisedlar. Hingsthållningsbidragen avsågs

för både föreningar och enskilda men bestämdes till avsevärt högre belopp i

förra fallet. I detta sammanhang uttalades, att avsikten med de särskilda

stödåtgärderna var att giva hästaveln en sådan uppmuntran, att denna trots

dålig lönsamhet skulle kunna uppehållas vid en med hänsyn till landets behov

önskvärd nivå. Hästavelns beträngda läge betraktades dock såsom en

tillfällig krissituation och det beräknades, att den fortgående minskningen

av den svenska häststammen efter några år skulle medföra en bristsituation,

varigenom hästpriserna skulle komma att stiga och lönsamheten åter förbättras.

Stödåtgärderna bedömdes därför vara erforderliga endast under en

begränsad tidsperiod, som bestämdes till 4 år räknat från och med den 1

juli 1953.

Emellertid har det, såsom framgår av det föregående, befunnits nödvändigt

att bibehålla de särskilda stödåtgärderna längre än man ursprungligen

räknat med. Sålunda har Kungl. Maj:t med stöd av förenämnda bemyndigande

förordnat, att uppfödnings- och bevaringspremierna må utgå ända till

och med år 1958. Efter förslag av Kungl. Maj:t (prop. 135) har vidare 1957

års riksdag (JoU 26; rskr. 325) förlängt giltighetstiden för det särskilda stödet

åt kallblodsaveln till den 1 juli 1959.

Det bör till sist här nämnas, att kostnaderna för alla nu omförmälda

särskilda stödåtgärder bestrides ur statens hästavelsfond, d. v. s. den fond

som genom tillskott från stuteriväsendets fond inrättades vid avvecklingen

av specialbudgeten för totalisatonnedlen i syfte alt skapa garanti för att

hästavelns behov skulle kunna tillgodoses i tillräcklig omfattning, även då

det budgetära läget försvårade att erforderliga anslag anvisades för hästaveln.

Samtidigt som i propositionen 1957: 135 föreslogs förlängning av de särskilda

stödåtgärderna för kallblodsaveln angavs, att avsikten var att låta

verkställa utredning beträffande frågan om statens fortsatta medverkan till

hästavelns främjande. Sådan utredning har nu skett genom en särskild utredningsman,

som i anslagsfrågorna samrått med jordbruksanslagsutred
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung/. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

ningen, och resultatet liar närmare redovisats i det föregående. I stora draginnebär

de slutsatser och förslag, som utredningen kommit till, följande.

Med utgångspunkt från en av jordbrukets utredningsinstitut gjord stickprovsundersökning

angående nuvarande bestånd samt framtida behov av

och tillgång på arbetshästar i lantbruket har utredningen ansett sig kunna

ställa den prognosen, att hästtillgången under de närmaste åren bör kunna

täcka behovet, under förutsättning dock att avelsarbetet hålles uppe. Då

emellertid detta inte kan väntas bli möjligt utan statligt stöd, har utredningen

förordat att dylikt stöd alltjämt skall lämnas hästaveln och att detta bör

ha i huvudsak samma omfattning som hittills. Däremot har utredningen ansett

själva konstruktionen av statsstödet böra omprövas. Sålunda har föreslagits,

att den nuvarande uppdelningen i bestående och tillfälligt stöd skall

upphöra och det senare inarbetas i det förra, att långivningen från statens

lånefond för hästavelns befrämjande skall upphöra och ersättas såvitt angår

ridhusanläggningar med bidrag och i övrigt med statlig kreditgaranti,

att jämväl statens hästavelsfond skall avvecklas samt att i konsekvens med

dessa förslag medelsanvisningen för stöd åt hästaveln hädanefter endast

skall ske under reservationsanslaget Befrämjande av husdjursaveln å en

post avsedd för varmblodsaveln och en för kallblodsaveln. Det har vidare

förutsatts, att riksdagen i fortsättningen ej såsom nu skall detalj pröva medelsdispositionen

utan blott bestämma storleken av nyssnämnda båda anslagsposter.

Dessa har av utredningen upptagits till 750 000 respektive

1 250 000 kronor, motsvarande vad som under senare år i genomsnitt disponerats

för ändamålen. Därvid har dock ej medräknats erforderliga medel

för bidrag till ridhusanläggningar, vartill föreslagits en ram å 500 000 kronor

att till en början utgå från förefintlig behållning å statens lånefond för

hästavelns befrämjande.

Vad utredningen sålunda uttalat och föreslagit, har av det övervägande

flertalet remissmyndigheter tillstyrkts eller i stort sett lämnats utan erinran.

Förslagen om avveckling av de båda fonderna och övergång till statlig kreditgaranti

har dock mött opposition särskilt från organisationer och sammanslutningar

på hästavelns område. Man har ansett, att detta för hästaveln

skulle medföra en påtaglig försämring gentemot nuvarande ordning,

bland annat med tanke på ovissheten om det tillfälliga statsstödets fortbestånd.

Vidare bör nämnas att det i ett par fall ifrågasatts att utredningen

underskattat det framtida behovet av hästar för skogsbrukets del.

Jag torde härefter få övergå till en redogörelse för min egen uppfattning

i frågan.

Det torde vara uppenbart, att avgörande för hur man bör ställa sig till

spörsmålet rörande statens fortsatta medverkan till hästavelns främjande

främst blir en bedömning av tillgången respektive behovet av hästar i framtiden.

Lika klart är, att stor osäkerhet måste vidlåda alla försök att bestämma

dessa faktorer. Hästavelsutredningen har på grundval av förut omför
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj. ts proposition nr ''i5 år 1959

mälda stickprovsundersökning räknat med en minskning av nuvarande

hästbestånd från omkring 230 000 djur till cirka 90 000 å 100 000 år 1965.

Det framtida behovet har i 3 olika alternativ uppskattats till respektive

115 000, 69 000 och 43 000 hästar. Dessa uppskattningar har lett till prognosen,

att tillgången skulle komma att täcka behovet. Denna slutsats har

emellertid inte blivit oemotsagd. Sålunda framgår av bland annat Sveriges

skogsägareförbunds yttrande att man åtminstone på vissa håll inom skogsnäringen

numera inte är övertygad om att inte skogsbrukets behov av arbetshästar

kan komma att öka. Å andra sidan har skogsstyrelsen inte någon

erinran mot utredningens uppfattning av skogsbrukets behov i förevarande

avseende.

Enligt min mening visar utredningen att ett, låt vara minskat men dock

inte obetydligt, behov av hästar i lantbruket och skogsbruket kommer att

finnas även under den närmaste framtiden. Vidare måste också vederbörlig

hänsyn tagas till att både armén och ridsporten har intresse av att hästaveln

uppehälles i erforderlig omfattning. Det synes möjligt, att tillgången

i och för sig skulle bli tillräcklig för att tillgodose alla dessa behov. Emellertid

är det angeläget att söka trygga att häststammen inte nedgår under

denna nivå samt att, vilket inte är minst viktigt, hästarnas kvalitet inte försämras.

Såsom utredningen framhållit torde detta inte kunna uppnås utan

fortsatt medverkan från det allmännas sida. Med hänsyn härtill och då, såsom

utredningen jämväl framhållit, den stabilitet man räknat med skulle

inträffa på hästavelns område, inte synes ha uppnåtts ännu, finner jag det

nödvändigt att i det statliga stödet utrymme lämnas för bibehållande tills

vidare ej blott av det mera bestående stödet utan även av de särskilda stödåtgärderna.

Jag har sålunda kommit till den uppfattningen, alt hänsynen till såväl

kvantiteten som kvaliteten hos hästbeståndet motiverar statligt stöd åt landets

hästavel jämväl i fortsättningen. Liksom utredningen har jag därvid utgått

från att behovet bör fyllas på grundval av inhemsk avel och att import

endast bör förekomma, då speciella skäl föreligger. Jag delar även utredningens

mening, att stödet i princip bör givas samma omfattning som för

närvarande. Någon ökning därav bland annat i syfte att därigenom giva utrymme

för nya eller ändrade stödformer, som på sina håll ifrågasatts, anser

jag sålunda inte böra övervägas. Av det sagda följer, att jag kan tillstyrka

utredningens förslag att för statsbidrag till liästaveln skall beräknas ett

belopp av 2 000 000 kronor, varav för nästa budgetår 750 000 kronor bör avses

för varmblodsaveln och 1 250 000 kronor för kallblodsaveln. Härutöver

bör på sätt, som närmare utvecklas i det följande, staten alltjämt och i huvudsak

i oförändrad utsträckning medverka till att skapa lånemöjligheter

för inköp av avelsdjur samt ridhästar. Vidare torde staten även i fortsättningen

böra främja tillkomsten av ridhusanläggningar.

Vad härefter angår utredningens förslag om en genomgripande ändring

av stödåtgärdernas tekniska konstruktion, talar enligt min mening starka

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

skäl för en sådan rationalisering, som detta obestridligen skulle innebära.

Då jag, såsom jag förut anfört, anser, att i det allmänna statsstödet bör ges

utrymme också för fullföljande tills vidare av de särskilda stödåtgärderna,

kan det knappast vara anledning att hålla dessa åtskilda utan bör desamma

inarbetas i det mera bestående stödet. Ej heller synes det vara behövligt

att riksdagen såsom nu i detalj prövar dispositionen av de medel, som avses

för hästavelns befrämjande, utan blott fördelningen mellan varmblodsoch

kallblodsaveln. Kungl. Maj :t synes emellertid böra erhålla rätt att om

skäl därtill befinnes föreligga göra jämkning i sagda fördelning. Det torde

vidare få ankomma på Kungl. Maj:t att, efter förslag av lantbruksstyrelsen

i samråd med av hästaveln intresserade organisationer, fastställa en dispositionsplan,

som inte bör vara alltför detaljerad.

Genomföres detta förslag, kommer uppenbarligen lantbruksstyrelsen att

i fortsättningen få avsevärt mycket friare händer i sin verksamhet på hästavelns

område. Det synes också lämpligt, att det i stort sett lämnas åt denna

myndighet att — efter det samråd som nyss angivits — inom bestämda gränsser

avgöra, vilka stödåtgärder som med hänsyn till de vid den aktuella

tidpunkten rådande förhållandena bör tillgripas för varmblods- respektive

kallblodsaveln. En konsekvens härav blir bland annat, att det saknas anledning

att nu taga ställning till förslaget om likställighet i stödhänseende

mellan hingstföreningar och enskilda hingsthållare. Denna fråga, liksom

andra av samma art, torde alltså på sätt nyss sagts få prövas och avgöras av

lantbruksstyrelsen. .lag vill dock här uttala, att nämnda förslag med hänsyn

till den anslutning det vunnit synes väl värt att noga övervägas.

Vad beträffar statens hästavelsfond, har man betraktat denna och de uttalanden,

som gjordes vid dess tillkomst, såsom en särskild garanti för att

oavsett det budgetära läget medel även i framtiden i tillräcklig omfattning

skall finnas tillgängliga för hästavelns behov. Vid ett genomförande av de

förslag till fortsatt statsstöd åt hästaveln som jag förordat i det föregående

tillföres anslagsposten till hästavelns befrämjande årligen så stora belopp

som anses erforderliga för att stödja hästaveln såväl med avseende på de

mera bestående som de särskilda stödåtgärderna. Det kan, av budgetmässiga

skäl, icke antagas att statens hästavelsfond, om den kvarstår, kommer att

i fortsättningen tillgodoföras större belopp än vad som årligen erfordras

för avelns upprätthållande i önskvärd utsträckning. Även med sådan utformning

av statsstödet kan detsamma ej förväntas bli större än det ordinarie

driftbudgetanslaget kan beräknas bli med den av mig föreslagna uppläggningen

av stödet. Det måste anses vara till fördel för hästaveln att en

stabilisering sker av de nu extraordinära stödåtgärderna i stället för att

ovisshet skall råda om huruvida det budgetära läget, efter omprövning varje

år, skall medge anslagsanvisning under statens hästavelsfond. På denna

grund ansluter jag mig till utredningsförslaget om en avveckling av nyssnämnda

fond samtidigt med den i det föregående föreslagna omläggningen

i övrigt av statens finansiella bistånd åt hästaveln.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ''i5 år 1959

47

Vad härefter gäller formerna för statens fortsatta understödjande av möjligheterna

att erhålla lån för inköp av avelsdjur och ridhästar har utredningens

förslag härom, såsom framgår av det förut anförda, rönt starkare

invändning. Såvitt angår övergång till kreditgaranti har därvid såsom främsta

argument anförts, att detta system skulle innebära en försämring genom

att den nuvarande räntefriheten vid hästavelslån kommer att upphöra, något

som i hästavelns nuvarande läge inte anses vara lämpligt. Med anledning

av denna invändning vill jag erinra om att statsmakterna på senare

år vid flera tillfällen klart uttalat sig för systemet med statlig kreditgaranti

vid statlig låneverksamhet och även fattat beslut i sådan riktning. Med hänsyn

härtill och till det förhållandet, att det enligt min mening knappast kan

anses motiverat att just på förevarande område bibehålla det subventionsmoment,

som räntefriheten innebär, finner jag mig för min del böra tillstyrka

utredningens förslag.

I fortsättningen bör långivningen för inköp av avelsdjur samt hästar för

ridhusdrift sålunda ske på den allmänna lånemarknaden mot statlig kreditgaranti.

Såsom utredningen anfört, bör riksdagen årligen fastställa ramen

för garantierna. Jag föreslår, att denna ram för nästkommande budgetår

skall bestämmas till 1 100 000 kronor. Vidare bör gälla att garantierna beviljas

av lantbruksstyrelsen, efter hörande av vederbörande hushållningssällskap

och intresseorganisation, samt att garanti skall kunna avse hela

anskaffningskostnaden. Det torde emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t

att sedermera utfärda närmare bestämmelser i ämnet. Därvid torde även få

prövas den av lantbruksstyrelsen väckta frågan om viss åldersbegränsning

vid garantilån för inköp av avelsston ävensom spörsmålet om införande av

möjlighet till lån jämväl för inköp av ardennerston.

Förutom till de ändamål som nu berörts utgår sedan länge lån också till

uppförande in. in. av ridhusanläggningar. Såsom förut antytts har utredningen

föreslagit, att dessa lån skall ersättas med bidrag. Mot detta förslag har jag

inte någon erinran. Någon större saklig ändring i förhållande till gällande

regler torde för övrigt detta inte kunna sägas innebära, eftersom de nuvarande

lånen är ränte- och amorteringsfria så länge vederbörande anläggning användes

för sitt ändamål. Liksom beträffande nyssnämnda lån bör för ifrågavarande

bidrag gälla, att riksdagen skall fastställa en årlig ram för verksamheten.

Denna ram har utredningen ansett böra bestämmas till 500 000 kronor

för de närmaste budgetåren. För min del finner jag mig dock för nästa

budgetår inte kunna tillstyrka högre belopp än som stått till förfogande för

ändamålet de senaste åren och föreslår därför en bidragsram å 400 000 kronor.

Bidrag bör kunna lämnas med högst 75 procent av byggnadskostnaderna.

I de fall statsbidrag begränsas till 40 procent av de slutliga byggnadskostnaderna

torde, såsom statskontoret anfört i sitt remissyttrande, några

särskilda villkor för bidragsgivningen ej behöva uppställas. Statsbidraget

för ändamålet i fråga synes böra beviljas av Kungl. Maj:t, som tillika torde

böra äga att meddela de övriga bestämmelser, vilka må befinnas erforderliga.

Vid utfärdandet av dylika bestämmelser bör beaktas även de övriga syn
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1959

punkter, som vid ärendets remissbehandling anförts i förevarande hänseende.

Med anledning av statskontorets påpekande att av utredningens förslag

inte framgår om bidrag skall kunna utgå även för att inrätta befintlig byggnad

till ridhus, vill jag uttala, att bidrag uppenbarligen bör kunna lämnas

även i sådant fall.

Vid bifall till mina nu framlagda förslag återstår att behandla de rent

budgettekniska frågorna.

Jag har förut föreslagit, att för varmblods- och kallblodsaveln skall avses

(750 000 -(- 1 250 000 = ) 2 000 000 kronor för nästa budgetår. Dessa medel

torde böra uppföras såsom olika delposter under reservationsanslaget Befrämjande

av husdjursaveln å den upptagna anslagsposten Stöd åt hästaveln.

Emellertid torde man, i enlighet med vad lantbruksstyrelsen anfört,

kunna räkna med att vid ingången av nyssnämnda budgetår skall föreligga

en reservation ä sagda anslagspost, uppgående till åtminstone 500 000 kronor.

Posten synes följaktligen icke behöva uppföras med högre belopp än

1 500 000 kronor för budgetåret 1959/60.

Såsom i det föregående anförts bör statens hästavelsfond avvecklas vid

utgången av innevarande budgetår. Å fonden vid nämnda tidpunkt befintlig

odisponerad behållning, vilken kan beräknas till lägst 1 200 000 kronor, bör

därvid överföras till reservationsanslaget Befrämjande av husdjursaveln och

där tillföras anslagsposten Stöd åt hästaveln. Ävenså bör statens lånefond

för hästavelns befrämjande avvecklas den 30 juni 1959. Därvid bör förfaras

så, att av vid nämnda tidpunkt å fonden befintlig kontant behållning ett

belopp motsvarande de på fonden redovisade kapitalmedlen om 300 kronor

återbetalas till riksgäldskontoret, medan återstående kontantbehållning tillgodoföres

förenämnda reservationsanslag och anslagspost. Å lånefonden utestående

fordringar bör upptagas till redovisning på ett särskilt konto under

statsregleringsfonden. Framdeles inflytande amorteringar bör likaledes tillgodoföras

reservationsanslaget.

Från å reservationsanslaget befintlig reservation bör tills vidare få bestridas

förut omförmälda bidrag till uppförande in. m. av ridhusanläggningar.

Därjämte synes lämpligen eventuella förluster på grund av de statliga kreditgarantier,

som jag i det föregående förordat, likaledes få täckas av angivna

medel.

Till frågorna om anvisande av förut omförmälda anslag för budgetåret

1959/60 samt om fastställande av den ram, inom vilken statlig kreditgaranti

för i det föregående angivna ändamål må beviljas under samma budgetår,

avser jag att återkomma i 1959 års statsverksproposition vid anmälan av

nionde huvudtiteln.

I detta sammanhang torde jag slutligen få anmäla, att Kungl. Maj:t dels

den 30 juni 1958 bemyndigat lantbruksstyrelsen att av det för budgetåret

1957/58 anvisade reservationsanslaget Hästavelns befrämjande taga i anspråk

högst 120 000 kronor till utdelande av högst 300 uppfödningspre
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959

49

mier å 400 kronor för exporterade varmblodiga remonter samt för avelsston,

som uttagits av ordförande i hästpremieringsnämnd eller av den av Avelsföreningen

för den varmblodiga hästen i samråd med lantbruksstyrelsen tillsatta

uttagningskommissionen, dels den 30 oktober 1958 — med ändring av

sagda beslut -— medgivit, att angivna belopp må disponeras för exporterade

varmblodiga remonter, för varmblodiga remonter, som av arméintendenturförvaltningen

preliminärt inköpts för leverans år 1959, för varmblodiga

hästar, som rekommenderats för arméns behov av stamdraghästar, samt för

varmblodiga avelsston, som uttagits av den av Avelsföreningen för den

varmblodiga hästen i samråd med lantbruksstyrelsen tillsatta uttagningskommissionen

eller av ordförande i hästpremieringsnämnd.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att godkänna de förslag till omläggning av stödet åt hästaveln,

som angivits i det föregående samt

att i anslutning härtill

dels medgiva, att statens hästavelsfond må avvecklas med

utgången av budgetåret 1958/59 och under fonden den 30

juni 1959 odisponerad behållning må tillgodoföras den under

reservationsanslaget Befrämjande av husdjursaveln upptagna

anslagsposten Stöd åt hästaveln

dels medgiva, att statens lånefond för hästavelns befrämjande

må avvecklas med utgången av budgetåret 1958/59

och under fonden den 30 juni 1959 befintlig disponibel kontant

behållning må tillgodoföras den under reservationsanslaget

Befrämjande av husdjursaveln upptagna anslagsposten

Stöd åt hästaveln

dels ock medgiva, att av under anslagsposten Stöd åt hästaveln

befintlig reservation ett belopp av 400 000 kronor må

under budgetåret 1959/60 tagas i anspråk till statsbidrag för

anordnande av ridhusanläggningar, in. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund

4 Ii i h ang till riksdagens protokoll 1999. 1 samt. Nr 4S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:156 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående anslag till bidrag till plantskolekontroll. a1 i texten
  2. JoU 1959:23 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om statens stöd till hästaveln, m. m. s. 1 i texten
  3. JoU 1959:13 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående statens stöd åt hästaveln, in. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten