Sök i Ratio Lex

Angående Sveriges medlemskap i Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO)

1959-01-30 · 54 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 53 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:49, Angående Sveriges medlemskap i Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959

1

Nr 49

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående Sveriges medlemskap

i Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen

(IMCO); given Stockholms slott den 30 januari

1959.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om

vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att

godkänna konventionen om upprättande av Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen

(Inter-governmental Maritime Consultative Organisation,

IMCO). Organisationen utgör Förenta Nationernas fackorgan på sjöfartens

område.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 49

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr U9 år 1959

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 januari 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för finansdepartementet anmäler chefen för handelsdepartementet fråga

om Sveriges medlemskap i Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen

och anför följande.

Under andra världskriget upprättade västmakterna gemensamma organ

för att samordna utnyttjandet av handelstonnage. Liknande organ fanns

också under de första åren efter kriget. Även Sverige medverkade i viss

utsträckning i dessa organ. Ett av ifrågavarande organ var Internationella

sjöfartsrådet (United Maritime Consultative Council, UMCC). Detta ägde

bestånd under tiden den 1 mars—31 oktober 1946 och hade såsom huvuduppgift

att genom utbyte av upplysningar åstadkomma viss samordning av

medlemsregeringarnas sj öfartspolitik.

Kort tid efter krigsslutet i Europa uppstod diskussion på det internationella

planet om det fortsatta behovet av ett internationellt organ på

sjöfartens område. Därvid utgick man på de flesta tongivande håll från att

ett organ för samordning på regeringsnivå av utnyttjandet av handelstonnaget

icke längre skulle vara erforderligt. Diskussionen gällde närmast,

huruvida det skulle vara av värde att upprätta ett organ för allmänt dryftande

av sjöfartens problem, särskilt spörsmål av teknisk natur. Meningarna

härom var delade; från några håll hävdades sålunda, att ett dylikt organ

icke behövdes.

I juni 1946 anmodade emellertid Förenta Nationernas generalsekreterare

Internationella sjöfartsrådet att pröva frågan. Denna behandlades av sjöfartsrådet

vid dess sista möte i oktober 1946, varefter rådet till generalsekreteraren

överlämnade ett utkast till konvention om upprättande av en mellanstatlig

rådgivande sjöfartsorganisation. Denna skulle anslutas till Förenta

Nationerna såsom dess fackorgan för sjöfarten. Organisationen skulle

ha till uppgift att dels behandla tekniska frågor inom den internationella

sjöfarten, såsom ärenden rörande sjöfartssäkerhet och navigering, dels verka

för undanröjande av statlig sjöfartsdiskriminering, dels dryfta sjöfartsfrågor,

som kunde komma att hänskjutas till organisationen av Förenta Nationerna,

dels ock underlätta utbyte av upplysningar mellan medlemsna
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959

3

tionerna i spörsmål av nu nämnda slag. Förutom en församling, omfattande

företrädare för alla medlemmar, skulle organisationen ha ett råd med

sexton medlemmar och en kommitté för sjöfartssäkerhetsfrågor ävensom

ett sekretariat.

På anmodan av Förenta Nationernas ekonomiska och sociala råd, till

vilket generalsekreteraren hänskjutit frågans vidare behandling, inbjöd denne

intresserade regeringar att deltaga i en sjöfartskonferens i Geneve. Konferensen

skulle med konventionsutkastet såsom underlag behandla frågan om

upprättande av en sjöfartsorganisation. Därvid borde enligt ekonomiska och

sociala rådets mening övervägas, huruvida icke den föreslagna organisationen

skulle kunna tilläggas uppgift att befatta sig jämväl med ärenden avseende

s. k. obilliga konkurrensbegränsande åtgärder, vidtagna av sammanslutningar

av rederier.

Vid antagandet den 6 augusti 1947 av inbjudan till sjöfartskonferensen

förklarades från svensk sida, att organisationen icke borde erhålla befogenhet

att vidtaga åtgärder på det kommersiella planet. Vidare borde redan

befintliga organisationer på sjöfartsområdet få fortsätta sin verksamhet.

Den nya organisationen borde därför icke syssla med sådana uppgifter, som

redan voro föremål för organiserat internationellt samarbete.

I sjöfartskonferensen, som ägde rum under tiden den 19 februari—den 6

mars 1948, deltog trettiotvå stater, däribland Sverige och övriga nordiska

länder. Därutöver företräddes fyra stater — liksom vissa internationella

organisationer — genom observatörer. Sverige representerades av en delegation,

som omfattade företrädare från statens sida samt för redarna och

de ombordanställda.

Konferensens viktigaste spörsmål blev att fastställa den föreslagna organisationens

kompetens. Vissa sjöfartsnationer önskade från början giva

organisationen en vidsträckt kompetens att vidtaga åtgärder för motverkande

av statlig sjöfartsdiskriminering. Invändningar däremot gjordes av

de stater, bl. a. Amerikas förenta stater, som strävar att medelst olika former

av statligt stöd främja sjöfart med fartyg under egen flagg. Vad de

nordiska länderna beträffar eftersträvade dessa vid konferensen att få organisationens

verksamhetsområde begränsat till att avse endast tekniska

spörsmål, medan däremot prövningen av frågor av ekonomisk art icke ansågs

böra tillkomma organisationen.

Vad åter angår förslagen att organisationen skulle tilläggas kompetens

att dryfta sjöfartsfrågor, som kunde komma att hänskjutas till organisationen

av Förenta Nationerna, samt ärenden avseende s. k. obilliga konkurrensbegränsande

åtgärder från rederisammanslutningars sida, förklarade

de nordiska delegationerna i konsekvens med sin nyssnämnda målsättning,

att deras regeringar icke ville godtaga dessa förslag, vilka innebure, att

organisationen skulle givas befogenhet att behandla — förutom tekniska

spörsmål •— även såväl ekonomiska som kommersiella frågor. Från andra

håll gjordes gällande, att organisationen borde få en vidsträckt kompetens

i sistnämnda hänseenden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959

Det bör redan i detta sammanhang framhållas, att — såsom kommer att

framgå av redogörelsen av artiklarna 1 och 4 av den vid konferensen

antagna konventionen — förhandlingarna delvis utmynnade i kompromisser

i vad gäller organisationens kompetens i ekonomiska och kommersiella frågor.

Sålunda skulle visserligen organisationen erhålla befogenhet att främja

undanröjande av statlig sjöfartsdiskriminering, men statligt stöd åt utvecklingen

av den egna sjöfarten skulle därvid i och för sig icke anses utgöra

diskriminering, förutsatt att dylikt stöd icke grundades på åtgärder, ägnade

att inskränka friheten för övriga länders sjöfart att deltaga i den internationella

handeln. Vidare skulle organisationen äga att befatta sig med dels

frågor, som Förenta Nationerna hänsköte till densamma, dels ock frågor om

obilliga konkurrensbegränsande åtgärder från rederi sammanslutningars sida,

beträffande sistnämnda frågor dock endast om dessa icke kunnat lösas vare

sig inom den internationella sjöfartens egna organ eller genom direkta förhandlingar

mellan berörda länder. Därjämte torde här få erinras om att organisationen

dock i alla frågor avsågs erhålla endast rådgivande karaktär.

Resultatet av arbetet vid konferensen redovisades i en den 6 mars 1948

dagtecknad slutakt jämte fyra bilagor. Det vid konferensen framkomna,

likaledes nämnda dag dagtecknade förslaget till konvention om upprättande

av Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen med två till konventionen

hörande bilagor godkändes av tjugo av de trettiotvå i konferensen

deltagande delegationerna. De skandinaviska delegationerna avstod från att

rösta. En av slutaktens bilagor innefattar en resolution om upprättande av

en förberedande kommitté med uppgift att — intill dess organisationen träder

i verksamhet — handlägga ärenden, som har samband med organisationens

tillkomst. Kommittén skall bestå av representanter för följande tolv

länder, nämligen Amerikas förenta stater, Argentina, Australien, Belgien,

Canada, Frankrike, Grekland, Indien, Nederländerna, Norge, Storbritannien

och Sverige.

Texten till själva slutakten och till konventionen jämte den senares två bilagor

torde i engelsk originalversion samt i svensk översättning få fogas såsom

bilagor (Bilaga A och B) till statsrådsprotokollet i detta ärende. Jag ber

att i det följande först få redogöra för det huvudsakliga innehållet i konventionens

bestämmelser.

Konventionen om upprättande av Mellanstatliga rådgivande

sj öfartsorganisationen

I konventionens del I anges organisationens syften. Såsom

framgår av artikel 1 är dessa:

att utgöra ett organ för mellanstatligt samarbete i fråga om statlig handläggning

av alla slags tekniska spörsmål avseende internationell handelssjöfart

samt att främja införande av högsta möjliga standard i fråga om

sjöfartssäkerhet och navigering (mom. a),

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959

att verka för upphävande av statlig diskriminering och onödiga statliga

restriktioner på den internationella handelssjöfartens område i syfte att

därigenom främja tillgång utan diskriminering på tonnage för världshandeln,

varvid stöd, som en regering lämnar sitt lands sjöfart för dess utveckling

och av beredskapshänsyn, icke i och för sig skall anses utgöra diskriminering,

förutsatt att dylikt stöd icke innebär inskränkning i friheten för

övriga länders fartyg att deltaga i den internationella handeln (mom. b),

att under förutsättningar, som anges i konventionens artikel 4, dryfta

ärenden rörande obilliga konkurrensbegränsande åtgärder från rederisammanslutningars

sida (mom. c),

att diskutera varje sjöfartsfråga, som må hänskjutas till organisationen

av något Förenta Nationernas under- eller fackorgan (mom. d), samt

att ombesörja utbyte av upplysningar mellan regeringarna i frågor, som

behandlas av organisationen (mom. c).

I konventionens del II beskrives organisationens uppgifter. I artikel 2

fastslås sålunda, att organisationens verksamhet skall ha rådgivande karaktär.

Enligt artikel 3 skall organisationen framlägga rekommendationer

i ärenden inom ramen för dess i artikel 1 angivna syften, i den mån

dylika ärenden hänskjutes till organisationen av medlem, av något Förenta

Nationernas under- eller fackorgan eller av annan mellanstatlig organisation.

Den skall vidare ombesörja utarbetande av utkast till konventioner,

avtal eller andra lämpliga akter, rekommendera dessa utkast till

antagande samt, när så anses nödvändigt, sammankalla konferenser. I artikel

4 finnes bl. a. de förut antydda särbestämmelserna om organisationens

behandling av obilliga konkurrensbegränsande åtgärder från rederisammanslutningars

sida. Där stadgas till en början, att alla frågor, som av organisationen

anses kunna lösas inom den internationella sjöfartens egna organ,

skall hänskjutas till dessa. Vidare föreskrives, att — därest organisationen

finner, att ett ärende avseende konkurrensbegränsande åtgärder icke kan

avgöras på nu nämnt sätt — ärendet skall upptagas till behandling på framställning

av medlem, förutsatt att ärendet först varit föremål för direkta

förhandlingar mellan berörda medlemmar.

I konventionens del III, som omfattar artiklarna 5—11, behandlas frågan

om in e d 1 e in s k a p i organisationen. Medlemskap är öppet för stater,

som är medlemmar av Förenta Nationerna, samt för stater, som utan att vara

medlemmar i Förenta Nationerna deltagit i 1948 års sjöfartskonterens i

Geneve. Övriga stater kan bli medlemmar, dock på villkor, att två tredjedelar

av organisationens medlemmar samtycker därtill. Område, för vars

internationella förbindelser eu medlem ansvarar och för vilket konventionen

givits giltighet, kan bli associerad medlem. Motsvarande gäller i fråga om

område, som förvaltas av Förenta Nationerna. Eu associerad medlem skiljer

sig från eu annan medlem därigenom, att den förstnämnde saknar rösträtt

och valbarhet till organisationens råd och sjöfartssäkcrhetskommitlé.

Förenta Nationernas generalförsamling kan avstänga stat eller område från

medlemskap i organisationen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj. ts proposition nr \9 år 1959

Del IV — artikel 12 — innehåller föreskrifter om organisationens o r g a n.

I artikeln stadgas, att organisationen skall ha en församling, ett råd, en

sjöfartssäkerhetskommitté och sådana underorgan, som må befinnas påkallade.

Dessutom skall finnas ett sekretariat.

I del V, som utgöres av artiklarna 13—16, återfinnes bestämmelser om

församlingen. Denna består av alla organisationens medlemmar och

skall hålla ordinarie möte en gång vartannat år; extra möte skall hållas

sextio dagar efter det att antingen en tredjedel av medlemmarna eller rådet

uttryckt önskemål därom. Möte är beslutmässigt, då eu majoritet av medlemmarna

är närvarande. Församlingen skall bl. a. välja medlemmar i rådet

och sjöfartssäkerhetskommittén, upprätta sådana underorgan, som befinnes

påkallade, träffa avgörande i ärenden, som hänskjutes till församlingen

av rådet, fastställa budget och avgöra finansieringsfrågor, yttra sig

över organisationens räkenskaper samt taga ställning till förslag till de rekommendationer,

som organisationen skall framlägga. I sistnämnda hänseende

är det dock rådets sak — i förekommande fall sjöfartssäkerhetskommitténs

via rådet — att formulera förslag till rekommendationer jämte

eventuella avtalsutkast och liknande handlingar. Godtager församlingen icke

dessa textförslag, skall de sändas tillbaka till rådet med församlingens

kommentarer. Församlingen kan på rådet överlåta varje ärende inom ramen

för organisationens verksamhet utom befogenheten att besluta om rekommendationer

om antagande av bestämmelser rörande sjöfartssäkerhet.

Om rådet stadgas i del VI. Enligt artikel 17 skall rådet ha sexton medlemmar,

varav sex skall vara regeringar i de länder, som har det största

intresset av att ställa sjötransporttjänster till förfogande, och sex skall vara

regeringar i de andra länder, som har det största intresset i internationell

sjöburen handel. Av de övriga fyra medlemmarna skall församlingen välja

två bland regeringarna i länder, som har ett avsevärt intresse av att ställa

sjötiansporttjänster till förfogande, och två bland regeringarna i länder,

som har ett avsevärt intresse i internationell sjöburen handel. — Artikeln

hänvisar till en av de förut angivna båda bilagorna till konventionen, nämligen

Bilaga /. I denna, till vilken torde få hänvisas, anges, hur det första rådet

skall sammansättas. Här må endast nämnas, att enligt nämnda bilaga det

första rådet skall bestå av Grekland, Nederländerna, Norge, Sverige, Storbritannien

och Amerikas förenta stater samt av Argentina, Australien, Belgien,

Canada, Frankrike och Indien ävensom av ytterligare fyra stater.

I syfte att klarlägga, vilken sammansättning rådet skall ha under en

nästkommande ämbetsperiod, skall enligt artikel 18 rådet självt fastställa,

vilka länder som har det största intresset respektive ett avsevärt intresse

av att tillhandahålla sjötransporttjänster. Dessa avgöranden skall träffas

genom majoritetsbeslut, inbegripet majoritet av nyssnämnda båda kategorier.

I motsvarande ordning skall rådet fastställa, vilka länder som har det

största intresset i internationell sjöburen handel. Att märka är emellertid,

att rådet icke har att befatta sig med nomineringar för den fjärde kategorien,

nämligen de två länderna med ett avsevärt intresse i internationell

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959

sjöburen handel. Enligt artikel 19 skall rådets ämbetsperiod vara från slutet

av ett ordinarie församlingsmöte till slutet av det nästa. Rådsmedlem

skall kunna väljas om. Rådsmöte är enligt artikel 20 beslutmässigt, då tolv

medlemmar är närvarande. Möte skall hållas på lämplig plats och så ofta,

som rådets ordförande eller minst fyra rådsmedlemmar finner nödvändigt.

I artikel 21 bestämmes, att medlem av organisationen, som icke ingår i rådet,

skall inbjudas till möten om frågor av särskilt intresse för denna medlem,

som därvid icke skall äga rösträtt i rådet. Rådet skall enligt artikel 22

vidarebefordra sjöfartssäkerhetskommitténs rekommendationer till församlingen

eller, då denna icke sammanträder, till medlemmarna direkt. Ärenden

inom sjöfartssäkerhetskommitténs verksamhetsområde får icke behandlas

av rådet, förrän kommittén yttrat sig däröver. Enligt artikel 23

skall rådet med församlingens godkännande utse generalsekreterare och ombesörja

anställning av övrig erforderlig personal. Rådet skall enligt artiklarna

24 och 25 vid varje ordinarie församlingsmöte framlägga verksamhetsberättelse

och budgetförslag. Enligt artikel 26 äger rådet sluta avtal för

organisationen med andra organisationer. Dylika avtal skall underställas

församlingen för godkännande. I övrigt skall enligt artikel 27 rådet mellan

församlingsmötena fullgöra alla organisationens uppgifter, utom befogenheten

att taga ställning till förslag till de rekommendationer till organisationens

medlemmar, som avser antagande av bestämmelser rörande sjöfartssäkerhet.

Regler om sjöfartssäkerhets kommittén är intagna i del

VII. Kommittén skall enligt artikel 28 ha fjorton medlemmar, vilka skall

vara regeringar med betydande intressen i sjöfartssäkerhet. Minst atta skall

företräda de största sjöfartsländerna. Återstoden skall representera andra

länder med motsvarande intressen, exempelvis länder, varifrån sjöfarten erhåller

arbetskraft till fartygen. Vid val till kommittén skall hänsyn också

tagas till önskvärdheten av lämplig fördelning av medlemsplatserna mellan

de viktigaste geografiska områdena. Ämbetsperioden är fyra år. Medlem kan

omväljas. Sjöfartssäkerhetskommittén skall enligt artikel 29 behandla olika

i artikeln närmare angivna frågor avseende sjöfartssäkerhet. Kommittén

skall i dylika frågor upprätthålla nära förbindelser med andra mellanstatliga

organ på transport- och kommunikationsväsendets område. Kommittén

skall enligt artikel 31 hålla ett möte årligen och i övrigt då minst fem av

dess medlemmar begär det. För beslutmässighet fordras, att en majoritet

av dess medlemmar är närvarande. I behandling av fråga av särskilt intresse

för någon medlem av organisationen, som icke ingår i kommittén,

skall enligt artikel 32 denna medlem inbjudas alt deltaga utan rösträtt.

I del VIII — artiklarna 33 - 38 — upptages bestämmelser om sekretariatet.

Detta skall innefatta en generalsekreterare, eu sekreterare för

sjöfartssäkerhetskommittén och i erforderlig omfattning ytterligare personal,

att utväljas av generalsekreteraren. Sekretariatets förpliktelser och arbetssätt

motsvarar i övrigt vad som brukar gälla för mellanstatliga organisationer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959

I del IX behandlas frågor om organisationens finanser. För närmare

kännedom om bestämmelserna härutinnan hänvisas till artiklarna 39_42.

Del X — artikel 43 — innehåller regler om röstning i församlingen,

rådet och sjöfartssäkerhetskommittén. Varje medlem skall ha en röst. I allmänhet

skall, såvida icke för särskilda fall annat överenskommits genom internationellt

avtal, beslut fattas av majoriteten av närvarande och röstande

medlemmar. Medlem, som nedlägger sin röst, skall anses såsom icke röstande.

I de fall, då två tredjedels majoritet erfordras, skall under samma

förutsättning denna majoritet beräknas på närvarande medlemmar.

Enligt del XI —- artikel 44 ■— skall organisationens säte upprättas

i London, såvida församlingen icke med två tredjedels majoritet träffar

annat beslut. Rådet äger dock besluta om församlingsmöte på annan plats.

De båda följande delarna — del XII och XIII — innehåller föreskrifter om

förbindelserna med Förenta Nationerna och andra

organisationer respektive om juridisk status, privilegier

och immunitet för organisationen. För närmare kännedom om bestämmelserna

om ifrågavarande förbindelser hänvisas till artiklarna 45—

^9- — Enligt artikel 50 skall frågor om status m. in. regleras i samordning

med Förenta Nationernas allmänna konvention om privilegier och immuniteter

för fackorganen. I artikel 51 hänvisas till den andra av konventionens bilagor,

Bilaga II. Denna, till vilken torde få hänvisas, upptager provisoriska

bestämmelser om organisationens juridiska status in. in.

I del XIV behandlas frågan om ändringar av konventionen. Ändringsförslag

skall enligt artikel 52 underställas medlemmarna minst sex

månader före det församlingsmöte, vid vilket förslagen skall behandlas. För

antagande av ändringsförslag fordras, att detsamma godtagits av församlingen

med två tredjedels majoritet, däri inbegripen en majoritet av rådets

medlemmar, samt att det uppnår godkännande av två tredjedelar av organisationens

medlemmar, de associerade medlemmarna icke inräknade. Ändringen

träder i kraft tolv månader efter det att sistnämnda villkor uppfyllts.

Medlem kan före ikraftträdandet avgiva en förklaring att ändringen

icke godkännes, varvid densamma icke blir giltig gentemot ifrågavarande

medlem. Dock kan församlingen vid tidpunkten för ändringsförslagets godtagande

besluta med två tredjedels majoritet, att medlem, som avgivit dylik

förklaring och icke godkänner ändringen inom tolv månader efter dess

ikraftträdande, vid utgången av denna tid skall vara utesluten ur organisationen.

I artiklarna 53—54 finns föreskrifter om deposition av ändring och

förklaring.

Av de nästa två delarna av konventionen innehåller del XV — artikel 57

— bestämmelser om konventionens tolkning och i del XVI upptages

diverse stadgande n, nämligen om undertecknande och godkännande

(artikel 57), om icke självstyrande områden (artikel 58) och om utträde

(artikel 59). Enligt sistnämnda artikel kan medlem, sedan konventionen varit

i kraft i tolv månader, utträda ur organisationen genom att med tolv månaders

varsel avgiva skriftlig förklaring därom.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. j\l(ij:ts proposition nr 49 år 1959 9

I del XVII, omfattande konventionens fyra sista artiklar —- artiklarna 60

—63 — upptages stadganden om konventionens ikraftträdande. Här

må endast nämnas, att enligt artikel 60 konventionen skall träda i kraft,

så snart den ratificerats av tjugoen stater, varav minst sju skall ha handelsflottor

uppgående till minst en miljon bruttoregisterton vardera.

Dröjsmålet med konventionens ikraftträdande och orsakerna härtill

Ikraftträdandet enligt konventionens artikel 60 skedde först den 17 mars

1958, således nästan jämnt tio år efter konventionens tillkomst.

För närvarande räknar organisationen bland sina medlemmar fjorton

stater, som har handelsflottor med en bruttodräktigliet av minst en miljon

registerton, nämligen Argentina, Canada, Frankrike, Förenta staterna,

Grekland, Italien, Japan, Liberia, Nederländerna, Norge, Panama, Sovjetunionen,

Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland. Övriga medlemmar

är sexton till antalet, nämligen Australien, Belgien, Burma, Dominikanska

republiken, Ecuador, Förenade arabrepubliken, Haiti, Honduras,

Indien, Iran, Irland, Israel, Mexico, Pakistan, Schweiz och Turkiet, vad Indien

beträffar dock med visst, ännu icke godkänt förbehåll. Dessutom har

ratifikation företagits av den kinesiska regimen på Formosa. Norge ratificerade

så sent som den 29 december 1958. LTanför organisationen står

alltjämt — förutom Sverige — bl. a. Danmark och Finland samt de östeuropeiska

länderna utom Sovjetunionen.

I anledning av konventionens ikraftträdande har organisationen nyligen

börjat sin verksamhet. Orsakerna till det långa dröjsmålet är av följande

slag.

Vad först beträffar de utpräglade sjöfartsländer, som hållit sig utanför

organisationen — d. v. s. främst de nordiska länderna, av vilka dock Norge

såsom nämnts för kort tid sedan biträtt konventionen — har dessa ansett,

att samarbetet i stort sett skötts tillfredsställande inom den internationella

sjöfartens egna organ och — i vad avser förefintliga inellanstatliga överenskommelser

på olika sjöfartstekniska och nautiska områden — av den regering,

nämligen i första hand den brittiska, som hittills betrotts med administrationen

av dylika överenskommelser. Vidare har befarats, att en mellanstatlig

organisation, vars medlemmar till betydande del väntades komma att

vara länder med önskan att snabbt bygga upp egna handelsflottor, skulle

med den utformning konventionen erhållit kunna utnyttjas för försök till

tonnagekvoteringar och andra statliga ingripanden av ekonomisk eller kommersiell

natur med avseende på den internationella sjöfarten.

Också många av de stater, som icke traditionellt brukar betecknas såsom

sjöfartsländer — även om de i ett par fall bar icke obetydliga handelsflottor

bar funnit konventionen i dess nuvarande skick otillfredsställande.

Exempel på dylika länder är latinamerikanska stater och Indien samt i viss

mån de östeuropeiska staterna. Det kan antagas, att sådana länder som bär

avses ofta tvekar alt binda sig med hänsyn till att organisationen äger be
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kangl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959

fogenhet i fråga om statlig sjöfartsdiskriminering. Å andra sidan bär ifrågavarande

bestämmelser befunnits tillfredsställande för flera länder inom

denna kategori, eftersom konventionen ratificerats av vissa stater, som gjort

sig kända för sjöfartsdiskriminering och knappast för närvarande torde ämna

avstå därifrån.

Den starkaste invändningen från sådana stater, som icke är sjöfartsländer,

synes i övrigt rikta sig mot det inflytande, som konventionen tillförsäkrar

sjöf artsländerna i organisationen. Såsom framgår av redogörelsen för artikel

17 i konventionen skall ju nämligen rådet till hälften bestå av länder

med viktiga intressen att tillhandahålla tonnage. Stora utsikter torde vidare

finnas för att även flera av de rådsmedlemmar, som utsetts med hänsyn till

sina intressen i sjöburen handel, har betydande handelsflottor och redan av

detta skäl ser sina intressen i stor utsträckning sammanfalla med de utpräglade

sjöfartsländernas.

De länder, vilkas regeringar uppträtt såsom de främsta tillskyndarna av

organisationens upprättande — detta gäller närmast Förenta staternas och

Storbritanniens regeringar — har sålunda fått konstatera, att allvarliga betänkligheter

uttalats mot konventionen såväl från utpräglade sjöfartsländer

som från länder, vilkas uppfattning i ekonomiska och kommersiella sjöfartsfrågor

allmänt sett är en helt annan än förstnämnda länders. Båda dessa

grupper av länder förhöll sig under de första åren efter konventionens tillkomst

i stort sett helt avvaktande till densamma.

Tidigare åtgärder på svensk sida i fråga om konventionen

Beträffande frågan om Sveriges medlemskap i organisationen har, efter

remisser, yttranden inkommit i två omgångar, nämligen dels år 1951, dels

ock efter konventionens ikraftträdande den 17 mars 1958. Under mellantiden

vidtogs såväl i Sverige som på det internationella planet åtgärder, som avsåg

konventionen. För såväl yttrandena som ifrågavarande åtgärder kommer

i det följande redogörelse att lämnas i tidsföljd.

Yttrandena år 1951

Yttrande avgavs den 25 maj 1951 av kommerskollegium, som i sin tur

berett Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet

och Svenska sjöfolksförbundet tillfälle att yttra sig i

ärendet. Redareföreningen inkom med två yttranden, medan övriga organisationer

icke lät sig avhöra.

I yttrandena från Sveriges redareförening anföres bl. a., att föreningen avråder

från att Sverige ansluter sig till organisationen, som föreningen anser

vara obehövlig. Det framhålles, att det är helt olämpligt, att organisationen

— såsom konventionen gör möjligt — handlägger rent kommersiella

frågor. Föreningen framhåller, att en anslutning till organisationen, som

icke synes få världsomfattande karaktär, skulle medföra ej oväsentliga

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 19ö9

11

kostnader och dessutom svårigheter för både staten och sjöfartsnäringen att

avvara det antal sakkunniga personer, som erfordras för de omfattande och

långvariga överläggningar, som måste komma att försiggå inom organisationen.

Kommerskollegium förklarar sig icke kunna tillstyrka att Sverige ansluter

sig till konventionen, eftersom dess tillämpningsområde blivit större än

som ur svensk synpunkt kan anses tillrådligt. Under erinran om att kommersiella

frågor, d. v. s. sådana som sedvanemässigt handhas av rederinäringens

utövare, kan komma att behandlas av den tilltänkta organisationen,

understryker kollegium särskilt, att organisationen trots sin karaktär av

blott rådgivande institution kan befaras komma att tjäna såsom instrument

för sjöfartspolitiska förfoganden (fraktregleringar o. d.), som kan lända

mindre men i och för sig betydande sjöfartsnationer — sådana som de skandinaviska

— till skada. Kollegium framhåller, att därest organisationen

likväl kommer till stånd, även Sverige bör biträda konventionen, enär organisationens

befogenheter är så vittgående att det är av vikt att Sverige då får

tillfälle att inom organisationens ram bevaka sina intressen i samarbete

med övriga nordiska länder.

Vissa framställningar under åren 1952—1954 rörande konventionen

I skrivelse den 13 december 1952 återkommer Sveriges redareförening till

frågan om godkännande av konventionen. Därvid erinras om att föreningen

vid upprepade tillfällen ultalat farhågor för att organisationen skulle

kunna befatta sig med kommersiella frågor. Under framhållande av att

från utländskt håll gjorts vissa uttalanden under hand av innehåll, att

organisationen sannolikt icke kommer att befatta sig med dylika frågor,

betonar föreningen, att det i sådant fall icke skulle vara nödvändigt att giva

organisationen befogenheter, vilka den kan väntas icke komma att begagna.

Föreningen upplyser, att man dock icke vill motsätta sig att det

upprättas ett internationellt forum för behandling av rent tekniska sjöfartsfrågor

och att det i sådant syfte inrättas ett mindre sekretariat i London.

Föreningen uttalar, att konventionen i föreliggande skick icke bör ratificeras

av Sverige, men att förslag bör framställas att sådant sekretariat

upprättas eller — därest förslaget härutinnan icke skulle vinna anslutning

— att konventionen ändras så, att organisationens uppgifter inskränkes till

att omfatta tekniska spörsmål.

I skrivelse den 17 januari 1953 framhåller Svenska sjöfolksförbundet bl. a.,

att den brist på en mellanstatlig sjöfartsorganisation, som vid olika tillfällen

beklagats av Internationella transportarbetarefederationen och andra internationella

organisationer, innebär att möjlighet saknas till samlade aktioner

avseende sjöräddningsväsendet, radiosändningar och väderleksrapportering

o. s. v. Förbundet anhåller, att Sverige ratificerar konventionen.

Redareföreningen behandlar ånyo frågan i skrivelse den 24 juni 1954.

Föreningen framhåller, all behovet av en mellanstatlig sjöfartsorganisation

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.9 år 1959

visserligen över huvud är tvivelaktigt men att man — därest eu dylik organisation

anses böra skapas — varken från de nordiska ländernas sida eller

inom sjöfartskretsar i andra länder har något att erinra mot en internationell

organisation, som har att befatta sig endast med tekniska och

nautiska spörsmål. Från föreningens sida gör man gällande, att del för

de nordiska staternas del icke torde innebära några nämnvärda olägenheter

att stå utanför organisationen vid ett ikraftträdande av konventionen.

Föreningen anhåller, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att de nordiska

länderna gemensamt skulle deklarera att de icke har för avsikt att ratificera

konventionen i dess föreliggande form även om den skulle träda i kraft,

ävensom att i samband med en dylik deklaration förslag måtte framläggas

om en sådan ändring av konventionen att dess område inskränktes till att

avse enbart sådana spörsmål som nyss nämnts.

I anledning av Redareföreningens skrivelse anför kommerskollegium den

8 juli 1954, att det måhända skulle finnas utsikt att vinna gehör för förslag

att begränsa konventionens tillämpningsområde, därest ett förslag härom

framställdes av de nordiska länderna gemensamt, och förordar därför

en undersökning av förutsättningarna för en dylik aktion.

Olika försök att begränsa organisationens verksamhetsområde

Sedan det framemot mitten av 1950-talet visat sig, att så många stater

ratificerat konventionen att organisationen måhända omsider skulle komma

till stånd, beslöt man på svensk, dansk och norsk sida att pröva möjligheterna

av att få till stånd en ändring i konventionen. Ändringen skulle innebära,

att de kontroversiella element, som statlig sjöfartsdiskriminering och

privata konkurrensbegränsande åtgärder utgör, skulle undanröjas. Dessa

överväganden ledde till ett förslag om en ändring av konventionen därhän,

att organisationen i princip icke skulle få andra uppgifter än tekniska och

nautiska. Ändringsförslaget, som överlämnades till Förenta Nationernas generalsekreterare

hösten 1954, avsågs av förslagsställarna skola behandlas

av en för ändamålet särskilt sammankallad sjöfartskonferens.

Det skandinaviska förslaget prövades i början av år 1955 av Förenta Nationernas

ekonomiska och sociala råd samt av vederbörande underorgan till

detta, men förkastades där med stor majoritet. Ärendet togs från norsk sida

på nytt upp i Förenta Nationernas generalförsamling samma år, även där i

stort sett utan framgång.

Från svensk sida har man med visst norskt och danskt stöd senare vid

ett par tillfällen på diplomatisk väg bragt frågan på tal med ett stort antal

länder. Därvid har understrukits, att det bästa sättet att utan ytterligare

dröjsmål få till stånd en på många håll önskad organisation med tillräckligt

stor anslutning för att kunna bedriva ett effektivt samarbete i tekniska

sjöfartsfrågor vore att begränsa organisationens uppgifter till just dylika

frågor, låt vara i vidsträckt bemärkelse.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 1.9 är 1959

Ehuru vederbörande myndigheter i åtskilliga länder uttalade viss förståelse

för de skandinaviska synpunkterna, såväl i samband med förslagen i

Förenta Nationerna som då saken på diplomatisk väg upptagits från svensk

sida, visade man sig knappast på något håll beredd att medverka till en

ändring i konventionen, innan densamma trätt i kraft. Från de länders sida,

som redan ratificerat konventionen, hänvisade man i regel därvid till företagen

ratifikation och förklarade, att öppet stöd åt den skandinaviska ståndpunkten

skulle innebära ett otänkbart frånfallande av denna åtgärd. De

skandinaviska staterna uppmanades i stället att själva ratificera konventionen

och verka för en ändring, sedan organisationen väl kommit till stånd.

Att ifrågavarande strävanden från nordiskt håll samt motsvarande ansträngningar

från redareorganisationer i olika länder omsider burit frukt

visade sig emellertid vid det sammanträde med organisationens

förberedande kommitté, som i anledning av konventionens

ikraftträdande hölls i New York i juni 1958. Sammanträdet hade till

ändamål att bl. a. bestämma datum för det första församlingsmötet samt

uppgöra förslag till program och budget för organisationen under de första

två åren av dess verksamhet. I detta sammanträde deltog svenska, norska,

grekiska och indiska representanter, oaktat icke något av deras länder då

ännu anslutit sig till organisationen. Vidare företräddes Italien och Japan,

som anslutit sig till organisationen men icke ingick i förberedande kommittén,

genom observatörer.

Från skandinavisk, grekisk och indisk sida framfördes samstämmigt önskemålet

om eu begränsning av organisationens uppgifter till att avse i vidsträckt

mening tekniska spörsmål. Den svenska delegationen efterlyste i

anslutning härtill förslag till en dylik begränsning i praktiken, för den händelse

övriga länder icke bedömde det lämpligt att redan vid församlingens

första möte lägga fram förslag om en konventionsändring.

Så gott som alla de vid kommittésammanträdet närvarande delegationerna

förklarade sig dela de skandinaviska, grekiska och indiska synpunkterna.

Kommittén beslöt enhälligt att förelägga församlingen ett programförslag

för de första två verksamhetsåren, omfattande endast tre kategorier av

ärenden, alla av teknisk natur, nämligen sjöfartssäkerhets-, oljeskade- och

skeppsmätningsfrågor. Dessutom konstaterades emellertid, att organisationen

i sin egenskap av Förenta Nationernas fackorgan icke skulle kunna undandraga

sig att upptaga sjöfartsspörsmål, som kunde komma att hänskjutas

till densamma av moderorganet. Förenta staternas delegation uttalade

därvid den åsikten, att även sistnämnda spörsmål borde vara av teknisk

natur.

Förslaget till budget och personalstat för de första två åren utformades

med hänsyn till det sålunda begränsade programmet. Personalen skulle inklusive

generalsekreteraren omfatta sex tjänstemän jämte erforderlig biträdespersonal.

1 detta sammanhang förklarades från brittiskt håll, att Storbritannien

avsåge att fram till den konferens om översyn av gällande sjöfartssäkerhetskonvention,

som torde komma att äga rum år 1960, med den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959

nya organisationens samtycke fortsätta att i praktiken administrera de

mellanstatliga överenskommelser på sjöfartsområdet, för vilka Storbritannien

hittills tjänstgjort såsom depositionsland.

I samband med kommittésammanträdet ställde ett par representanter i

utsikt, att deras länder skulle stödja eventuella nordiska försök vid ett senare

och mera lägligt tillfälle att få till stånd en ändring i konventionen.

Yttrandena år 1958 m. m.

Frågan om ett godkännande av konventionen i det nya läge, som uppstått

efter konventionens ikraftträdande och efter den förberedande kommitténs

sammanträde, underställdes sjöfartsstyrelsen, statskontoret, Sveriges

redareförening, Stockholms rederiförening, Rederiföreningen för mindre

fartyg, Sjöassuradörernas förening, Svenska sjöfolksförbundet, Svenska

stewardsföreningen, Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet

för yttrande genom en inom handelsdepartementet upprättad,

den 29 juli 1958 dagtecknad promemoria. Av promemorian framgick,

att man vid diskussionerna om problemet, huruvida ett godkännande av konventionen

bör ske, i huvudsak anslutit sig till endera av följande två ståndpunkter,

nämligen att antingen bör Sverige icke godkänna konventionen, så

länge den innehåller bestämmelser om att ekonomiska och kommersiella frågor

skall kunna behandlas av organisationen, eller också bör Sverige godkänna

konventionen i dess nuvarande utformning men såsom medlem av

organisationen verka för att stadgandena om organisationens kompetens i

ekonomiska och kommersiella spörsmål utgår ur konventionstexten.

Statskontoret, som endast uttalat sig om frågan om kostnaderna för ett

medlemskap i organisationen, framhåller, att för ändamålet erforderliga

medel torde böra äskas å riksstaten under särskilt härför avsett anslag under

tionde huvudtiteln.

Icke i något av de övriga yttrandena har man uttryckt eu negativ inställning

till en organisation med uppgift att främja samarbete enbart i frågor

av teknisk natur. Däremot intager man genomgående en avvisande hållning

beträffande de stadganden i konventionen, varigenom spörsmål av

ekonomisk och kommersiell karaktär lagts inom organisationens arbetsområde.

I anslutning till de synpunkter, som sålunda framförts, har i yttrandena

intagits olika ståndpunkt till frågan om godkännandet av konventionen.

Sveriges redareförening, Stockholms rederiförening och Sjöassuradörernas

förening ansluter sig därvid utan förbehåll till det första av de förut angivna

båda alternativen, alltså att Sverige bör avvakta att godkänna konventionen,

intill dess densamma ändrats att avse endast tekniska och nautiska

spörsmål. Av övriga remissinstanser förklarar sig de ombordanställdas

organisationer föredraga det andra alternativet, nämligen att Sverige godkänner

konventionen sådan den nu föreligger men inom organisationen verkar

för att en sådan ändring som nyss sagts kommer till stånd. Sjöfartssty
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959

15

relsen och Rederiföreningen för mindre fartyg är tveksamma men väljer

—- under vissa förutsättningar — även det senare alternativet.

Sveriges redareförening hänvisar dels till en vid sammanträde den 16

april 1958 av företrädare för redareorganisationer i ett stort antal länder

inom ramen för internationella sjöfartskammaren antagen resolution, enligt

vilken den nya organisationens uppgifter bör begränsas till frågor av

teknisk och nautisk natur, dels ock till ett sammanträde den 5 september

1958 mellan representanter för de nordiska ländernas redareorganisationer,

varvid man enhälligt beslutat bestämt avråda respektive regeringar från att

godkänna konventionen, innan densamma ändrats så, att organisationens

verksamhet begränsats på angivet sätt. Redareföreningen framhåller, att enligt

dess uppfattning sådana nya förhållanden på senare tid ej inträtt, som

motiverar en ändring i dess tidigare i olika sammanhang deklarerade inställning.

Stockholms rederiförening instämmer helt i vad som anförts av Redareföreningen.

Sjöassuradörernas förening förklarar sig kunna tillstyrka svensk medverkan

i internationellt samarbete rörande sjöfartstekniska och nautiska

frågor. Vad beträffar spörsmål av ekonomisk och kommersiell karaktär inskränker

sig föreningen till att konstatera, att man från nordisk sida redan

vid 1948 års Genéve-konferens bestämt avvisat tanken att organisationens

kompetens skulle omfatta dylika spörsmål. Föreningen erinrar om att denna

nordiska ståndpunkt, som vidhållits under de mellanliggande årens diskussioner

i ämnet, nu fått gehör i så måtto att även andra sjöfartsländer är

beredda att i praktiken begränsa organisationens närmaste verksamhetsprogram

till de tekniska och nautiska frågorna. Om denna ändrade hållning

är allvarligt menad, anför föreningen, bör den logiska konsekvensen vara att

konventionen ändras. Föreningen förklarar sig finna det sannolikt, att Sverige

skulle ha större möjligheter att få en ändring av konventionen till stånd,

om ändringen ställes såsom villkor för en anslutning än om krav härom

framföres först efter det att en anslutning skett. Denna villkorliga position

får enligt föreningens mening givetvis en större tyngd, om den stödes av

samtliga nordiska länder.

Sjöfartsstyrelsen anför till en början.

De ekonomiska och kommersiella frågor, som enligt konventionen tillhör

organisationens arbetsområde, har hittills i stort sett icke varit föremål

för mellanstatliga förhandlingar av mera världsomfattande karaktär. Frågor

av detta starkt intressebetonade slag lämpar sig över huvud icke för rådslag

och ställningstagande i en organisation av den till tänkta karaktären.

Därtill kommer att med hänsyn till den numerära övervikt, som icke-sjöfartsländer

och länder med små handelsflottor kan väntas få i organisationens

församling, stor risk finns för att denna kommer att ge uttryck för

starkt sjöfartsprotektionistiska tendenser och därigenom direkt skada den

svenska sjöfartens intressen. För utvecklingen av sjöfartsnäringen i Sverige

liksom i övriga nordiska länder är fri sjöfart eu väsentlig förutsättning. Enligt

styrelsens bedömning kommer det att finnas väsentligt större möjlig
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959

heter att i praktiken arbeta för detta önskemål vid sidan om än inom organisationen.

Styrelsen säger sig vara medveten om att — sedan organisationen nu kommit

till stånd — ett avståndstagande från densamma kan medföra vissa

nackdelar med hänsyn till dess uppgifter på det tekniska och nautiska planet.

Styrelsen fortsätter.

Man torde kunna förutsätta, att huvuddelen av existerande internationella

överenskommelser av teknisk och nautisk karaktär successivt kommer

att anknytas till organisationen. Med nutidens snabba tekniska utveckling

är det ofrånkomligt att överenskommelserna regelbundet överses och i den

mån så erfordras ändras och utbygges. Förhandlingar i dessa frågor torde

komma att föras i organisationens regi. Det har enligt styrelsens erfarenhet

otvivelaktigt varit möjligt att — i synnerhet genom en fast nordisk sammanhållning

— med hittillsvarande former för det internationella samarbetet

på sjöfartens tekniska och nautiska områden få avsevärt gehör för

de synpunkter, som i skilda avseenden framförts bl. a. från svensk sida.

Skulle Sverige och Norden stå utanför den nya organisationen kommer detta

att medföra en väsentlig begränsning av våra möjligheter att påverka utvecklingen.

Sverige torde visserligen även om det icke är medlem i organisationen

komma att beredas möjlighet att ansluta sig till de av organisationen

administrerade konventionerna. Våra möjligheter att aktivt arbeta

för genomförande av olika förslag torde däremot bortfalla. Nu nämnda nautiskt-tekniska

aspekter får emellertid trots den betydelse de otvivelaktigt

har, enligt styrelsens uppfattning icke vara avgörande i frågan om en svensk

ratifikation av konventionen. Bestämmande härvidlag bör främst vara återverkningarna

från ekonomisk och kommersiell synpunkt på de svenska sjöfartsintressena

av en anslutning. Det är naturligt, att organisationen även

utan svenskt deltagande kan fatta beslut, som ofördelaktigt påverkar de

ekonomiska förutsättningarna för vår sjöfart. I vad mån så kan ske heror

emellertid i hög grad av huruvida organisationen kommer att få den världsomspännande

karaktär, som en dylik organisation måste ha för att kunna

göra auktoritativa uttalanden avseende den internationella sjöfartens ekonomiska

och kommersiella spörsmål. Därest samtliga nordiska länder stode

utanför organisationen, komme detta, med hänsyn till de nordiska ländernas

ställning i sjöfartshänseende, icke att sakna betydelse i nu nämnda

sammanhang.

Såsom en slutsats framhåller sjöfartsstyrelsen, att — därest frågan bedömts

uteslutande från nu gällande konvention — man på ''svensk sida bör

sträva efter att tillsammans med övriga nordiska länder tills vidare stå

utanför organisationen. Styrelsen framhåller emellertid, att ett betydande

antal till organisationen anslutna sjöfartsnationer nu visat förståelse för de

nordiska staternas ståndpunkt vad gäller organisationens faktiska verksamhetsområde.

Detta torde påverka de överväganden beträffande anslutning

till organisationen, som pågår i andra nordiska länder. Därest såsom en följd

av dessa något av de nordiska länderna skulle ansluta sig till organisationen

och därmed den nordiska fronten brytas, torde det enligt styrelsen

knappast längre vara till fördel för den svenska sjöfartsnäringen att Sverige

står utanför organisationen. Den svenska sjöfarten torde i så fall bäst

gagnas av att Sverige genom medlemskap tillsammans med övriga nor
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1959

17

diska stater påverkar verksamheten i enlighet med den nordiska uppfattningen

om organisationens uppgifter.

Rederiföreningen för mindre fartgg framhåller, att det knappast torde

råda någon tvekan om att ett mellanstatligt organ för behandling av rent

tekniska och nautiska frågor skulle kunna vara av ett visst värde sett ur

sjöfartens synpunkt. Vidare torde det med säkerhet kunna fastslås, att en

sådan organisation med befogenheter att även behandla rent kommersiella

spörsmål, vilket alltid måste anses utgöra respektive länders interna angelägenheter,

skulle kunna lända små, men betydande sjöfartsnationer till stor

skada. Med stöd av de diskussioner, som hittills förts angående en begränsning

av organisationens verksamhetsområde, anser sig Rederiföreningen

kunna draga den slutsatsen, att utsikterna till en revision av konventionen

ter sig mycket ovissa men att man dock måste bedöma utsikten till en konventionsändring

större med de nordiska länderna såsom medlemmar i organisationen

än stående utanför. Enligt föreningens mening bör det beaktas

om icke Sverige såsom medlem av Förenta Nationerna bör medverka vid

lösandet av sjöfartsfrågor i en organisation inom Förenta Nationernas ram,

enär den svenska sjöfartsnäringen under alla förhållanden kan få komma

att draga konsekvenserna av de beslut, som fattas i organisationen, utan

möjlighet för Sverige att — därest vårt land står utanför densamma — påverka

dessa beslut. Föreningen föreslår, att man från svensk sida ratificerar

konventionen, under förutsättning att även de övriga nordiska länderna

gör så. Samtidigt föreslår föreningen, att man från svensk sida efter erhållet

medlemskap med all kraft går in för att få till stånd en revision av konventionen

att omfatta endast tekniska och nautiska frågor.

Svenska sjöfolksförbundet, som hänvisar till sin skrivelse den 17 januari

1953, framhåller, att enligt förbundets mening Sverige icke har anledning

motsätta sig att de tekniska och nautiska frågorna samlas till ett internationellt

permanent organ och att ett sådant obestridligen kan vara av värde.

Förbundet anser, att — enär organisationen nu etablerats — Sverige endast

såsom medlem av densamma bäst kan verka för en revision av konventionen

och för andra för den svenska sjöfartsnäringen förmånliga initiativ. Förbundet

framhåller, att sådana inom organisationen framlagda förslag, som bedömts

kunna vara av sådan art att de kan skada den svenska sjöfartsnäringen,

effektivt kan motarbetas från svensk sida endast under den förutsättningen

att Sverige är medlem i organisationen.

Svenska stewardsföreningen förklarar sig vara av den bestämda uppfattningen,

att en ratificering av konventionen bör ske. Men föreningen finner

det också angeläget att framhålla, att från svensk sida i fortsättningen allt

göres för alt få en konventionsändring till stånd, så att organisationens

framtida arbetsområde begränsas till enbart tekniska och nautiska frågor.

Eu sådan inskränkning av verksamhetsområdet bör enligt föreningen givetvis

medföra en därmed sammanhängande anpassning av sekretariatets storlek.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 49

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 4.9 år 1959

Sveriges fartggsbefälsförening anför bl. a., att frånvaron av ett Förenta

Nationernas sjöfartsorgan anses utgöra en betänklig lucka inom Förenta Nationernas

organisation, vilket tvingar några av dess organ att syssla med

frågor, för vilka de inte är helt kvalificerade, att organisationen kommer

att träda i verksamhet, planlägga sitt arbete och börja handläggningen av

en rad betydelsefulla sjöfartsangelägenheter samt att den förberedande

kommitténs förslag att för de närmaste två åren begränsa organisationens

arbete att omfatta enbart spörsmål av nautisk och teknisk karaktär utgör

både en klar eftergift för den nordiska ståndpunkten och en anvisning om

att man tydligen är inställd på en revision av konventionen för att uppnå

den väldsomspännande anslutning förutan vilken organisationen ej blir ett

representativt organ inom Förenta Nationerna. Föreningens slutsats är, att

Sverige nu bör ratificera konventionen och att vårt land därigenom bäst

torde kunna verka för att kravet på en revision av konventionen vinner anhängare

och snarast aktualiseras och genomföres. Lyckligast vore om ett

eller flera av de nordiska länderna kunde enas om en sådan politik. Föreningen,

som anser att en anslutning bör ske under det uttryckliga förbehållet

att fortsatt svenskt medlemskap göres beroende av genomförande

av en snabb revision, förklarar, att en starkt bidragande orsak till föreningens

ställningstagande jämväl varit att föreningen med oro betraktat ett sådant

läge att organisationen i sin regi skulle till överläggning uppta alla

frågor, som sammanhänger med säkerheten till sjöss, och även andra betydelsefulla

sjöfartsangelägenheter, som skulle beröra de sjöfarande, utan att

man från svenskt håll skulle ges tillfälle att påverka handläggningen.

Svenska maskinbefälsförbundet säger sig vara införstått med att Sverige

i största möjliga utsträckning bör medverka när det gäller samarbete i sjöfartsfrågor

inom Förenta Nationernas ram. Men detta samarbete får enligt

förbundet icke ske på bekostnad av den svenska sjöfartsnäringens berättigade

intressen. Dock synes det förbundet som om vissa faror kan vara

förenade med ett fullständigt avståndstagande från organisationens verksamhet,

då vårt land i sådant fall skulle sakna möjligheter att påverka organisationens

framtida utveckling liksom dess arbete under nu rådande

känsliga situation. Enligt förbundets förmenande bör därför vårt lands

anslutning till organisationen göras beroende av övriga nordiska länders

ställningstaganden och framför allt till frågan om en begränsning av organisationens

kompetensområde, så att detta organ enbart kommer att

handlägga frågor av teknisk och nautisk karaktär samt sjöfartssäkerhetsfrågor.

I detta sammanhang torde få anmälas en från Skandinaviska transportarbetarefederationen

inkommen, den 18 oktober 1958 dagtecknad skrivelse,

vari meddelats att federationen den 17 samma månad enhälligt antagit en

resolution med anhållan bl. a. att regeringarna i de nordiska länderna omedelbart

måtte gå i författning om att ratificera konventionen för att genom

sjöfartsorganisationen till behandling upptaga frågan om åtgärder i anled
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959 19

ning av tillväxten av handelstonnage, registrerat under s. k. bekvämlighets
flagg.

Sveidges redareförening har, med anledning av Transportarbetarefederationens

nämnda resolution, i skrivelse den 6 november 1958 framhållit, att de

nordiska länderna visserligen givetvis har ett starkt intresse av att registreringarna

under bekvämlighetsflagg motverkas, men att frågan om dessa

registreringar utgör ett typiskt exempel på problem av den art, som man

från de nordiska ländernas sida icke vill att organisationen skall befatta

sig med. Frågan bör därför, framhåller föreningen, behandlas i andra former

än såsom en på organisationen ankommande angelägenhet. Föreningen

säger sig vidhålla sin uppfattning, att Sverige icke bör ratificera konventionen,

förrän en ändring skett i densamma. Transportarbetarefederationens

resolution är enligt föreningen ägnad att ytterligare visa lämpligheten av en

dylik attityd från vårt lands sida.

Organisationens första församlingsmöte

Med stöd av Kungl. Maj :ts beslut den 19 december 1958 utsågs den 30

samma månad tre observatörer med uppdrag att närvara vid det konstituerande

mötet med organisationens församling, vilket sedermera ägde rum

i London den 6—den 20 januari 1959. Dessa observatörer utsågs jämväl att

vara ombud vid sammanträde den 5 nämnda månad med organisationens

förberedande kommitté.

Med hänsyn till att Sverige jämlikt konventionens bilaga I avsågs skola

ingå i organisationens råd under den första verksamhetsperioden uppkom

vid församlingsmötet frågan om den svenska ståndpunkten beträffande konventionen.

I anledning därav avgav de svenska observatörerna jämlikt sina

direktiv förklaring av innehåll, att proposition angående godkännande av

konventionen beräknades underställas 1959 års riksdag, dock under förutsättning

att programmet för organisationens arbete under de första verksamhetsåren

begränsades på sätt som föreslagits av förberedande kommittén

vid dess sammanträde i juni 1958 samt att Sveriges ställning enligt konventionen

och tillhörande bilagor icke äventyrades till följd av det oundvikliga

dröjsmål, som riksdagens prövning av frågan skulle föranleda.

Denna svenska förklaring medförde, att den svenska rådsplatsen tryggades.

Sverige fick vidare rätt att i avvaktan på en svensk ratifikation deltaga

i rådsmötena genom observatörer. I övrigt kom rådet att bestå av •— förutom

de i nyssnämnda bilaga nämnda staterna — Italien och Japan såsom sjöfartsländer

samt Sovjetunionen och Förbundsrepubliken Tyskland såsom länder

med avsevärt intresse i internationell sjöburen handel. Vad Indien beträffar

har med hänsyn till den icke godkända indiska reservationen beslutats, att

landet tills vidare icke skall lia rösträtt vare sig i rådet eller församlingen.

Församlingen beslöt vidare att i huvudsak godkänna förberedande kom
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959

initténs förut angivna förslag till arbetsprogram för den första verksamhetsperioden.

Härigenom har programmet sålunda inskränkts till att omfatta

spörsmål i samband med sjöfartssäkerhetskonventionen och till denna konvention

fogade ombordläggningsregler, internationella signalkoden, förenhetligande

av skeppsmätningsregler samt oljeskadekonventionen. Att

märka är vidare, att den första verksamhetsperioden utsträckts till att omfatta

även år 1961, således sammanlagt tre år. Den från nordisk sida eftersträvade

begränsningen av verksamheten till tekniska spörsmål kommer

således att äga bestånd i minst tre år. Budgeten vidgades i proportion härmed

och slutar för den första verksamhetsperioden på 726 000 dollars. Medlemmarnas

bidrag skall provisoriskt beräknas på grundval av dels ett fast

belopp, grovt anpassat efter ländernas betalningsförmåga, dels ett belopp,

som avspeglar storleken av det i varje land registrerade handelstonnaget.

Under församlingsmötet bekräftades det intryck, som förberedande kommitténs

sammanträde i juni 1958 efterlämnat, nämligen att många länder

numera är inställda på att i varje fall inledningsvis koncentrera organisationens

verksamhet till tekniska ärenden. I särskilt hög grad var detta fallet

i fråga om de västeuropeiska sjöfartsländerna, men även från amerikanskt

och sovjetiskt håll gjordes uttalanden, som tydde på en liknande inställning.

Å andra sidan ville man knappast på något håll helt utesluta möjligheten

av att sjöf artsärenden av ekonomisk natur på ett senare stadium skulle

upptagas i organisationens program.

Till medlemmar i organisationens sjöfartssäkerhetskommitté valdes för

den första perioden representanter för dels Förenta staterna, Storbritannien,

Norge, Japan, Italien, Nederländerna, Frankrike och Förbundsrepubliken

Tyskland, dels Argentina, Canada, Förenade arabrepubliken, Grekland,

Pakistan och Sovjetunionen. Sverige ansågs i och för sig kvalificerat för

medlemskap i kommittén men kunde såsom ännu stående utanför organisationen

icke komma i fråga.

En särskild fråga av avsevärd principiell betydelse uppkom i samband

med valet av medlemmar till sjöfartssäkerhctskommittén. Såsom framgått

av redogörelsen för artikel 28 i konventionen skall minst åtta av denna kommittés

medlemmar företräda de största sjöf artsländerna. Från Liberias och

Panamas delegationer gjordes därvid —■ med kraftigt stöd från Förenta staternas

delegation —• gällande, att förstnämnda båda länder med hänsyn till

sin plats i statistiken över det i olika länder registrerade handelstonnaget

borde ingå i kommittén såsom sjöfartsländer. Mot denna tolkning opponerade

sig emellertid i församlingen en av de västeuropeiska sjöfartsländerna

ledd majoritet, som även omfattade Sovjetunionens delegation. Enligt denna

majoritets uppfattning var Liberia och Panama icke att betrakta såsom sjöfartsländer

i konventionens mening, bl. a. emedan det icke funnes något

verkligt samband mellan dessa stater och de fartyg, som förde deras flaggor;

hänvisning skedde i detta sammanhang till de diskussioner av frågan

om fartygs nationalitet, som ägde rum vid Förenta Nationernas s. k. havsrättskonferens

i Geneve våren 1958. De båda staterna blev heller icke invalda

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1959

21

i kommittén. Församlingen beslöt emellertid på liberianskt förslag, att organisationen

skulle konsultera Internationella domstolen beträffande spörsmålet

huruvida den valda kommittén vore tillsatt i enlighet med konventionens

bestämmelser.

Departementschefen

Under det andra världskriget och även under en kort period därefter verkade

särskilda internationella samordnande organ på sjöfartens område.

Sverige deltog i viss utsträckning i dessa organs verksamhet. Vid de redan

vid tiden närmast efter världskriget begynnande diskussionerna på det internationella

planet om det fortsatta behovet av ett internationellt sjöfartsorgan,

närmast för dryftande av sjöf artsfrågor av teknisk natur, gjordes

från flera håll gällande, att ett sådant behov förelåg. Motsatt uppfattning

kom också till uttryck, däribland från redareorganisationerna i sjöfartsländerna.

Vid Förenta Nationernas sjöfartskonferens, som hölls i Geneve år 1948,

upptogs frågan om skapande av ett internationellt sjöfartsorgan till behandling.

Det främsta syftet med konferensen var att få till stånd ett organ, till vilket

handläggningen av internationella sjöfartsfrågor av teknisk karaktär

skulle kunna centraliseras, varjämte konventioner och andra internationella

bestämmelser i dylika ämnen skulle utformas där och underställas organets

medlemmar för godkännande. Skälen till önskemålet om en centralisering

av de tekniska sjöfartsfrågorna, däri i viss mån inbegripet sjörättsliga och

sociala spörsmål, var flera. Dessa frågor hade historiskt kommit att handläggas

av en mängd internationella organ, såväl sådana av mellanstatlig karaktär

som på privat initiativ tillkomna. Ifrågavarande organ ansågs icke

alltid äga erforderlig sakkunskap på sjöfartsområdel, och förbindelserna

dem emellan betraktades ibland såsom icke helt tillfredsställande. Likaså

ansågs det på en del håll tveksamt, om — såsom då var och fortfarande är

fallet — administrationen av tekniska sjöf artskonventioner borde vara anförtrodd

enskilda regeringar.

Konferensen skulle emellertid icke begränsa sig till att pröva förutsättningarna

för en organisation för handläggning av enbart tekniska frågor

utan hade även till uppgift att undersöka möjligheterna att därutöver giva

organisationen kompetens att behandla sådana ekonomiska och kommersiella

spörsmål, som innefattas hl. a. i statlig sjöfartsdiskriminering och

konkurrensbegränsandc åtgärder från rederisammanslutningars sida.

Från Sveriges och övriga nordiska länders sida eftersträvade man vid

konferensen, att verksamhetsområdet för den föreslagna organisationen

skulle begränsas till att omfatta endast tekniska frågor och således ej avse

ekonomiska och kommersiella spörsmål.

Frågan huruvida prövning av jämväl ärenden av sistnämnda karaktär

skulle kunna tillkomma organisationen visade sig vara kontroversiell vid

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959

konferensen. Resultatet av densamma — konventionen den 6 mars 1948 om

upprättande av Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen — utgör

i detta avseende en kompromiss. Enligt konventionen skall visserligen organisationen

äga att befatta sig — förutom med tekniska frågor — med ekonomiska

och kommersiella spörsmål, men rätten till prövning av sistnämnda

spörsmål har begränsats. Konventionens bestämmelser om möjlighet för organisationen

att vidtaga åtgärder för motverkande av statlig sjöfartdiskriminering

försågs sålunda med förbehåll avseende visst ekonomiskt och annat

stöd åt den egna sjöfarten. Därjämte skall reglerna om dryftande av

konkurrensbegränsande åtgärder, som vidtagits på privat väg, tillämpas endast

i fall, då uppkommande problem icke kunnat lösas av berörda parter

på annat sätt. Det är dock att märka, att organisationen enligt konventionen

därjämte skall behandla varje sjöfartsfråga, som må hänskjutas till organisationen

av Förenta Nationernas under- eller fackorgan.

Beträffande konventionens innehåll i övrigt torde få hänvisas till den

redogörelse som förut lämnats. Konventionen skulle träda i kraft så snart

den ratificerats av 21 stater, varav minst 7 skulle ha handelsflottor uppgående

till minst en miljon bruttoregisterton vardera. Uppfyllandet av detta

villkor tog lång tid och konventionen trädde i kraft först den 17 mars 1958.

Under de något över tio år, som förflutit mellan konventionens tillkomst

och dess ikraftträdande, har allvarliga betänkligheter uttalats mot konventionen

i olika hänseenden från såväl sjöfartsländer som från länder, vilka

icke brukar anses såsom sjöfartsländer. Betänkligheterna från de nordiska

ländernas sida har varit föranledda av att organisationens kompetens utsträckts

att omfatta ekonomiska och kommersiella spörsmål. Även eu rad

andra länder med delvis andra sjöfartsintresssn än de nordiska länderna

har i likhet med dessa ställt sig avvaktande till frågan om organisationens

upprättande. Från de skandinaviska ländernas sida tog sig tveksamheten

mot organisationen även uttryck i förslag under hösten 1954 till

Förenta Nationernas generalsekreterare, att konventionen skulle begränsas

till att avse endast frågor av teknisk natur. Förslaget och sedermera från

svensk sida vidtagna åtgärder på det diplomatiska planet i samma syfte

ledde icke till omedelbart åsyftat resultat, d. v. s. en ändring av konventionen.

Men de betänkligheter, som man sålunda på olika håll hyst mot konventionen,

har bl. a. medfört, att organisationens förberedande kommitté sommaren

1958 fattade beslut om att förslag skulle framläggas vid organisationens

konstituerande möte att dess arbete under den första verksamhetsperioden

skulle avse endast vissa tekniska frågor. Det konstituerande mötet i januari

1959 med organisationens församling antog detta förslag.

Vid prövningen av frågan om en svensk anslutning till konventionen är

det naturligt att först behandla den sida av organisationen, som avser behandlingen

av tekniska frågor.

Begreppet tekniska frågor är icke närmare definierat i konventionen. Men

begreppet får anses ha eu rätt vidsträckt innebörd och kan sägas omfatta

alla sådana sjöfartsfrågor av teknisk natur, vilka hittills gjorts till föremål

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr U9 år 195!)

för avtal stater emellan i form av konventioner eller vilka kan komma att

regleras genom sådana konventioner.

Det bör betonas, att — enär under Förenta Nationerna upprättats organ

för handläggning av frågor på en mängd olika områden, exempelvis spörsmål

rörande luftfarten och telekommunikationerna — det förefaller vara

principiellt motiverat att organisera behandlingen av de tekniska sjöfartsfrågorna

på motsvarande sätt. Det kan befaras, att sistnämnda frågor, i

den mån de upptages till behandling inom Förenta Nationerna, eljest icke

skulle ägnas erforderlig uppmärksamhet eller prövas med tillräcklig sakkunskap.

Det får därjämte anses sannolikt, att det internationella samarbetet

i vissa avseenden kan främjas genom tillkomsten av ett samlande

organ för tekniska sjöfartsfrågor. Det är sålunda — såsom bland andra

sjöfartsstyrelsen framhållit — möjligt, att ett dylikt organ med framgång

kan verka för en mera allmän anslutning till befintliga konventioner på

området än som hittills skett. Bättre samordning av det arbete, som berör

verksamheten för de organ, vilka redan sysslar med vissa sjöfartsfrågor

— exempelvis Internationella arbetsorganisationen — torde vidare vara

en fördel, som kan uppnås. Det synes också sannolikt, att ett fackorgan

för sjöfarten inom Förenta Nationernas ram skall ha större möjligheter

än som hittills förelegat att uppehålla nära förbindelser med andra internationella

organ, vilkas verksamhet på ett eller annat sätt berör sjöfarten.

Vidare bör framhållas, att det internationella samarbetet i fråga om

tekniska sjöf artsproblem kan väntas bli allt livligare. Nya regler och konventioner

kommer att utarbetas och äldre måste ses över och anpassas till

nya förhållanden. Mycket talar för att ett sålunda intensifierat arbete bättre

kan ske genom ett samlande organ.

Å andra sidan bör framhållas, att Sveriges rättigheter och skyldigheter enligt

nu förefintliga tekniska sjöfartskonventioner, vilka är avsedda att administreras

av organisationen, eller enligt sådana, som sedermera kan komma

att utarbetas inom organisationen och likaledes administreras av denna

samt av Sverige biträdas, icke torde röna inflytande av om Sverige står utanför

eller tillhör organisationen. Men möjligheterna å svensk sida att påverka

utformningen av nya konventioner på området, avsedda att administreras av

organisationen, synes vara avsevärt mindre, därest Sverige icke är medlem

av organisationen.

Med stöd av anförda omständigheter och i linje med den inställning, som

man från svensk sida tidigare intagit, finner jag, att Sverige icke rimligen

bör vägra att medverka i den av organisationen bedrivna verksamheten i

den del densamma avser sjöfartsfrågor av teknisk natur. I detta avseende

råder icke numera några meningsskiljaktigheter mellan de av ett sådant

organ berörda svenska myndigheterna och organisationerna.

Konventionen om upprättandet av det nya fackorganet på sjöfartens område

innehåller emellertid stadganden, som är ägnade att inge vissa farhågor

ur svensk synpunkt. Såsom framgått av den tidigare redogörelsen bar å

svensk och övriga nordiska länders sida ansetts, att organisationen icke bör

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959

befatta sig med ekonomiska och kommersiella frågor. Det kan nämligen

befaras, att behandlingen inom organisationen av dylika ärenden skulle påverkas

av synpunkter, som strider mot önskemålet om rationella former för

bedrivande av internationell sjöfart. En sådan behandling skulle vara till

men för i första hand mindre länder med en utvecklad sjöfartsnäring, såsom

t. ex. Sverige.

I fråga om konventionens bestämmelser om statlig sjöfartsdiskriminering

må erinras om att man från svensk sida sedan lång tid och i olika sammanhang

hävdar den av det stora flertalet länder vedertagna principen, att den

internationella sjöfarten icke bör bli föremål för statliga konkurrenshämmande

ingripanden. I nuvarande skede av hastigt expanderande världsekonomi,

ökande internationell handel och intensifierat arbete på att undanröja

handelshinder mellan staterna synes det i hög grad befogat att befästa

och utbygga denna sjöfartens frihet. I konsekvens med denna åskådningsträvar

svenska myndigheter, ofta i samverkan med länder med motsvarande

inställning, att förmå stater, som tillgriper nationell diskriminering

och andra restriktioner, att avstå därifrån. Inom Organisationen för

europeiskt ekonomiskt samarbete har härutinnan nåtts betydande resultat i

fråga om länder, som är anslutna till denna organisation. På många andra

håll synes emellertid en ny protektionism göra sig gällande, som bl. a. tager

sig uttryck i förmånsbehandling av olika slag av det egna landets handelsfartyg.

Mot bakgrunden av det nu sagda framstår givetvis konventionens bestämmelser

om motverkande av statliga sjöfartsrestriktioner såsom i sak oantastliga

ur svensk synpunkt. Att inom sjöfartsorganisationen upptaga dylika

spörsmål synes emellertid av flera skäl icke ändamålsenligt.

Först må framhallas, att det till bestämmelserna om statlig sjöfartsdiskriminering

hörande förbehållet att statligt stöd åt sjöfarten icke skall anses

utgöra diskriminering, så länge därigenom icke friheten inskränks för andra

länders fartyg att deltaga i internationell trafik, är svårtydbart och i varje

fall ägnat att betydligt försvaga övriga stadganden i ämnet. Detta förhållande

belyses av att flera länder, som notoriskt tillämpar restriktioner till förfång

för andra länders fartyg och säkerligen icke avser att upphöra därmed, har

sett sig oförhindrade att biträda konventionen. Därjämte kan anföras, att det

torde finnas små utsikter att genom multilaterala överläggningar inom organisationen

komma till rätta med statliga diskrimineringsåtgärder. Blir

organisationen av mera världsomfattande karaktär — och detta är ju syftet

med ett Förenta Nationernas fackorgan — kommer dess medlemmar att i stor

utsträckning vara just stater, som med stöd av nyssnämnda förbehåll eller eljest

önskar vidtaga dylika åtgärder. Tillämpning av konventionens stadganden

i detta avseende torde då sällan komma att leda till konkreta resultat.

Vidare bör betonas, att det förhållandet att organisationen enligt konventionen

är behörig att upptaga diskrimineringsfall kan befaras leda till

att det blir svårare att i andra former — exempelvis genom samverkan i det

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1959

25

enskilda fallet mellan därav drabbade länder •— diskutera frågan med det

diskriminerande landet. Därigenom skulle konventionens bestämmelser om

diskriminering motverka sitt eget syfte.

Vad angår konventionens bestämmelser om s. k. obilliga konkurrensbegränsande

åtgärder från rederisammanslutningars sida bör framhållas, att de

starkaste invändningarna mot dessa bestämmelser rests från främst redarehåll

såväl i Sverige som i andra länder. Föreskriften om att frågor om sådana

åtgärder skall upptagas till behandling av organisationen endast när

de befunnits icke kunna lösas av parterna själva eller genom direkta förhandlingar

mellan berörda stater torde icke tillräckligt kunna motverka, att dessa

frågor underställes organisationen. Det synes nämligen sannolikt, att den

part i en tvist om konkurrensbegränsande åtgärder, som tror sig kunna vinna

något genom att frågan upptages av organisationen, kommer att eftersträva

att så sker. Vidare torde det komma att råda delade meningar bland olika

länder om vilka konkurrensbegränsande åtgärder som skall anses såsom obilliga.

Diskussioner härom inom organisationen kan befaras bli synnerligen

komplicerade och leda till en för samarbetet beträffande de tekniska frågorna

och för organisationen själv olycklig splittring. Lösningen av problem,

som sammanhänger med konkurrensbegränsningar, torde böra sökas på

andra vägar än genom ett Förenta Nationernas fackorgan, vars diskussioner

i dylika frågor kan komma att så präglas av de skilda ländernas olika näringspolitiska

uppfattning att den fackmässiga bedömningen blir tillbakasatt

eller helt utesluten.

Beträffande bestämmelsen i konventionen att organisationen skall behandla

varje sjöfartsfråga, som hänskjutes till densamma av Förenta Nationerna

eller dess fackorgan, har uttalats farhågor för att organisationen därigenom

skulle komma att befatta sig med ekonomiska och kommersiella frågor. Såsom

exempel på dylika frågor har nämnts regleringar eller förfoganden av

olika slag på sjöfartsområdet.

Utan att vara tillfreds med nämnda bestämmelse i vad densamma kan

komma att gälla ekonomiska och kommersiella frågor vill jag framhålla, att

liknande bestämmelser återfinns i statuterna för alla Förenta Nationernas

fackorgan och att det därför ur denna synpunkt är naturligt att bestämmelsen

upptagits i föreliggande konvention. Det synes icke kunna hävdas, att sjöfartsorganisationen

i princip skulle kunna vägra att över huvud taget befatta

sig med sjöfartsärenden, som mottagits från andra fackorgan eller från Förenta

Nationerna. Men förutsättningar finns givetvis såväl inom som utom organisationen

att påverka bestämmelsens tillämpning. Sålunda torde det vara

möjligt att i Förenta Nationerna eller i vederbörande fackorgan arbeta

för att de uppdrag, som lämnas sjöfartsorganisationen, håller sig inom

den önskade ramen. Därjämte torde organisationen vara oförhindrad att i

sitt utlåtande i en underställd fråga ställa sig avvisande till en sakprövning

av densamma. Vidare måste alltid hållas i minnet, att organisationen

såsom enbart rådgivande icke kan fatta för medlemmarna bin
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959

dande beslut och att detta gäller icke blott i frågor, vilka den på eget initiativ

dryftar, utan även i spörsmål, vilka överlåtits från Förenta Nationerna

eller fackorgan.

De betänkligheter mot konventionen i dess föreliggande skick, som jag

nu sökt belysa, har såsom tidigare anförts föranlett de nordiska länderna att

länge förhålla sig avvaktande till frågan om organisationens upprättande och

att arbeta för en ändring av konventionen, innebärande inskränkning av organisationens

uppgifter till spörsmål av teknisk natur. Befattning med dylika

frågor torde ostridigt vara dess viktigaste ändamål. Genom eliminering

av de kontroversiella ekonomiska och kommersiella uppgifterna från organisationens

verksamhetsfält skulle man sannolikt underlätta snabbare och

mera omfattande anslutning och åstadkomma den önskade kraftsamlingen

kring de tekniska frågorna. Bland annat synes det rimligt att antaga, att

invändningarna mot sjöfartsländernas stora inflytande inom organisationen

skulle bortfalla eller åtminstone avsevärt mildras, om organisationen finge

ägna sig åt uteslutande tekniska ärenden, vilka utan tvekan främst är en

sjöfartsländernas angelägenhet.

Med hänvisning till vad jag nu anfört om konventionens bestämmelser i

vad desamma avser ekonomiska och kommersiella frågor vill jag framhålla,

att anledning synes saknas att frångå den hittillsvarande svenska inställningen

att organisationen icke bör befatta sig med sådana frågor och att det

ur svensk synpunkt är angeläget att konventionen ändras i överensstämmelse

därmed.

Konventionen har numera trätt i kraft. Organisationen upprättades vid

det konstituerande mötet i januari 1959. Organisationen räknar för närvarande

trettioen medlemmar. Ytterligare ratifikationer torde vara att vänta

under tiden fram till nästa församlingsmöte, som avses äga rum år 1961. Av

de nordiska länderna har Norge ratificerat konventionen. Detta skedde den

29 december 1958.

Vid prövningen av frågan huruvida även Sverige bör ingå såsom medlem

av organisationen eller fortfarande ställa sig utanför densamma torde hänsyn

böra tagas till förut omnämnda beslut rörande organisationens verksamhet,

som på förslag av förberedande kommittén fattades vid det konstituerande

församlingsmötet. Beslutet avser, att organisationen under sina

första tre år skall befatta sig uteslutande med spörsmål av teknisk art, nämligen

sjöfartssäkerhets-, oljeskade- och skeppsmätningsfrågor.

Konstituerande mötets beslut rörande arbetsprogrammet innebär, att de

nordiska ländernas önskemål i fråga om verksamhetens inriktning tills

vidare tillgodosetts i sak. Det tillmötesgående, som sålunda visades de nordiska

länderna, får till stor del tillskrivas övriga sjöfartsländers bekymmer

över den jämförelsevis långsamma takten i ratifikationerna liksom deras

önskan att förmå just de nordiska länderna, vilkas närvaro i sjöfartssammanhang

brukar anses vara betydelsefull, att ansluta sig.

Tillmötesgåendet torde icke böra ses såsom enbart taktiskt betingat. Det

förefaller tydligt, att åtminstone regeringarna i sjöfartsländerna inom or
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 7

Kungl. Maj.ts proposition nr iU år 1959

ganisationen blivit övertygade om det sakligt berättigade i den nordiska

ståndpunkten. Säkerligen har redareorganisationerna i respektive länder genom

sina många framställningar i ämnet en viktig del i denna utveckling.

Det bör emellertid framhållas, att — även om organisationen avses skola

under de första verksamhetsåren befatta sig endast med de tekniska spörsmål

som förut nämnts — organisationen icke kan undandraga sig befattning

med sjöfartsärenden, som hänvisas till densamma av Förenta Nationerna

eller dess fackorgan. Skulle dessa ärenden avse andra än tekniska frågor,

äventyras i viss mån den nu planerade ramen för organisationens verksamhet.

Emellertid kommer enligt församlingens beslut organisationens sekretariat

icke att ha personella resurser för handläggning av ekonomiska eller

kommersiella frågor. Med hänsyn härtill och till vad jag tidigare anfört rörande

konventionens ifrågavarande bestämmelse om hänvisning av ärenden

till organisationen synes de farhågor, som knutits till bestämmelsen, åtminstone

för närvarande vara överdrivna.

Det är givetvis svårt att nu göra något bestämt uttalande beträffande

frågan huruvida den för den första treårsperioden beslutade begränsningen

av verksamheten kommer att gälla även framdeles. Sannolikt är att majoriteten

av organisationens medlemmar kommer att bestå av länder med en i

jämförelse med bl. a. de nordiska länderna väsensskild inställning till den

internationella sjöfartens ekonomiska och kommersiella frågor. Detta behöver

emellertid icke betyda, att förstnämnda länder ser det förenligt med

sina intressen att upptaga sådana frågor till behandling inom organisationen.

Därtill kommer, att det kan förutsättas att inom organisationens råd,

med dess viktiga funktioner och möjligheter att i viss mån styra utvecklingen,

de traditionella sjöfartsländerna fortfarande måste få en dominerande

ställning. Denna skulle ytterligare förstärkas, om Sverige tillförsäkrade sig

inflytande i organisationen.

Under åberopande av vad jag tidigare framhållit och icke minst med hänsyn

till att Norge inträtt i organisationen vill jag förorda, att Sverige icke

längre håller sig utanför densamma utan godkänner konventionen. Den för

de nordiska länderna gemensamma strävan att giva organisationen ett

ändamålsenligt verksamhetsfält synes mig ha de största möjligheterna att

nå sitt syfte genom fortsatt samverkan dessa länder emellan såväl som med

andra länder med motsvarande inställning. En samverkan härutinnan från

svensk sida torde icke kunna fullt förverkligas utanför organisationen, särskilt

som även Danmark och Finland i sina överväganden torde ha kommit

fram till motsvarande ståndpunkt.

Skulle emellertid organisationens verksamhet komma att utvecklas på ett

sätt, som kan lända den svenska sjöfartsnäringen till förfång, bör Sverige

icke tveka att, helst i samförstånd med andra nordiska länder, taga medlemskapet

under omprövning.

I detta sammanhang vill jag beröra den i skrivelsen från Skandinaviska

transporlarbetarefederationen uttalade tanken, att organisationen borde dryfta

åtgärder i anledning av tillväxten av tonnage, registrerat under bekväm
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959

lighetsflagg. Det bör framhållas, att registrering av ett fartyg under bekvämlighetsflagg

kan betraktas såsom en fråga om statlig jurisdiktion och

kontroll över fartyget i bl. a. tekniska avseenden. Det är givet, att Sverige bör

verka såväl för att bestämmelser för erhållande av god sjöfartssäkerhet

tillämpas på alla fartyg oavsett nationell status som för att tillämpningen

blir föremål för vederbörlig kontroll. Vidtagande av sådana åtgärder är

också ett huvudsyfte med sjöfartsorganisationens upprättande. Grundorsakerna

till tillväxten av tonnage under bekvämlighetsflagg är emellertid att

hänföra till ekonomiska faktorer. Med den inställning, som Sverige i samförstånd

med övriga nordiska länder intagit och bör fasthålla i fråga om

den nya sjöfartsorganisationens verksamhet, bör dessa bakomliggande faktorer

icke dryftas inom organisationen utan bör bli föremål för överläggningar

i annan ordning. Jag vill emellertid erinra om att — såsom framgått av

det föregående — frågan om bekvämlighetsflaggor aktualiserades under det

konstituerande församlingsmötet i samband med val av medlemmar i sjöfartssäkerhetskommittén

och att i detta fall majoritetens ståndpunktstagande

gick i den av de europeiska sjöfartsländerna önskade riktningen.

Kostnaderna för svenskt medlemskap i organisationen kommer att under

åren 1959—1961 uppgå till omkring 33 000 kronor per år. Därtill skall

för år 1959 läggas ett belopp av cirka 7 000 kronor, utgörande Sveriges andel

i organisationens rörelsefond. Vidare torde böra beräknas medel för

kostnader i samband med deltagande i möten inom organisationen. Jag har

vid anmälan i 1959 års statsverksproposition av utgifterna under tionde huvudtiteln

för budgetåret 1959/60 under punkten avseende förslagsanslaget

till Bidrag till vissa internationella byråer m. m. gjort framställning om ett

belopp å tillhopa 50 000 kronor för bestridande av de löpande kostnaderna i

samband med ett svenskt deltagande i organisationen. Frågan om medel

till organisationens rörelsefond torde i ett senare sammanhang vid anmälan

av kapitalbudgetsanslag å t.illäggsstat för innevarande budgetår få handläggas

av ministern för utrikes ärendena.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att bemyndiga

Kungl. Maj:t att godkänna konventionen den 6 mars 1948

om upprättande av Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rutger Croneborg

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. ]\laj:ts proposition nr 49 år 1959

29

Bilaga A

United Nations Maritime

Conference

Geneva, 6th March, 1948

Final act

The United Nations Maritime Conference

was convened by the Economic

and Social Council of the United

Nations by the following resolution

adopted on 28th March 1947.

“The Economic and Social Council

requests the Secretary-General:

(a) to convene a conference of interested

Governments to consider the

establishment of an inter-governmental

maritime organisation. The Draft

Convention prepared by the United

Maritime Consultative Council on

this matter, concerning the scope and

the purpose of the proposed organisation,

will serve as a working paper

forming the basis of discussion for

the Conference. The Conference will

also consider if the scope and purposes

of the Organisation should include

the removal or prevention of

unfair restrictive practices by shipping

concerns;

(b) to circulate the above-mentioned

Draft Convention to all the Governments

invited to the Conference;

(c) to inform the Governments

which are invited to the Conference

that any comments which they mav

wish to make on specific artides of

the Draft Convention or amendmenls

which they may wish to propose in

advance of the Conference, should be

submitted to the Secretary-General

for circulation to all Governments

participating in the Conference and

for consideration hy the Conference

itself;

(Översättning)

Förenta Nationernas Sjöfar

tskonferens

Geneve den 6 mars 1948

Slutakt

Förenta Nationernas sjöfartskonferens

sammankallades av Förenta Nationernas

ekonomiska och sociala råd

genom följande den 28 mars 1947 antagna

resolution:

»Ekonomiska och sociala rådet

uppmanar generalsekreteraren:

a) att sammankalla en konferens

mellan intresserade regeringar för att

dryfta upprättande av en mellanstatlig

sjöfartsorganisation. Det av

internationella sjöfartsrådet utarbetade

stadgeutkastet i denna fråga rörande

den föreslagna organisationens

verksamhetsområde och syften skall

tjäna som grundval för konferensens

diskussioner. Konferensen skall

även dryfta frågan huruvida organisationens

verksamhetsområde och

syften bör innefatta avskaffande eller

förhindrande av obilliga konkurrensbegränsande

metoder från rederisammanslutningars

sida;

b) att sända ut ovannämnda stadgeutkast

till alla till konferensen inbjudna

regeringar;

c) alt informera de till konferensen

inbjudna regeringarna om att kommentarer,

som do önska göra till

stadgeutkastets enskilda artiklar,

ävensom ändringsförslag, som de

önska framlägga före konferensen,

böra underställas generalsekreteraren

för delgivning med alla i konferensen

deltagande regeringar och för

behandling av konferensen;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1959

(d) to draw up a provisional

agenda for the Conference, including

the items mentioned above;

(e) to invite all the members of the

United Nations and the following Governments

to participate in the Conference

:

Albania, Austria, Bulgaria, Eire,

Finland, Hungary, Italy, Portugal,

Roumania, Switzerland, Transj ordania,

Yemen.

The Economic and Social Council

expresses the hope that the Governments

invited to the Conference may

give their respective delegations full

powers enabling them to sign such

Convention on the establishment of

an inter-governmental maritime organisation

as may be concluded åt the

Conference.

The Economic and Social Council

requests the Secretary-General to invite

the specialised agencies, intergovernmental

organisations and International

organisations in this field, as

may be appropriate, to send observers

to the Conference. The Conference

shall meet, if practicable, in the

autumn of 1947, åt a place to be determined

by the Secretary-General after

consultation with the President of

the Council.”

The United Nations Maritime Conference

met in the City of Geneva

from the 19th February, 1948, to the

6th March, 1948.

The Governments of the following

States were represented åt the Conference

by Delegations:

Argentina

Australia

Belgium

Brazil

Canada

Chile

China

Colombia

Czechoslovakia

Denmark

Dominican Republic

Egypt

Eire

Finland

d) att utarbeta en provisorisk dagordning

för konferensen, innefattande

ovannämnda frågor;

e) att inbjuda alla medlemmar av

Förenta Nationerna och följande regeringar

att deltaga i konferensen:

Albanien, Österrike, Bulgarien, Irland,

Finland, Ungern, Italien, Portugal,

Rumänien, Sclrweiz, Transj ordanien,

Jemen.

Ekonomiska och sociala rådet uttrycker

förhoppningen, att de till konferensen

inbjudna regeringarna måtte

giva sina respektive delegationer

fullmakt att underteckna den konvention

om upprättande av en mellanstatlig

sjöfartsorganisation, som

må komma att slutas vid konferensen.

Ekonomiska och sociala rådet uppmanar

generalsekreteraren att inbjuda

de fackorgan, mellanstatliga organisationer

och andra internationella

organisationer på detta område,

som må befinnas lämpligt, att sända

observatörer till konferensen. Konferensen

skall om möjligt sammanträda

hösten 1947 på plats, som fastställes

av generalsekreteraren efter samråd

med rådets ordförande.»

Förenta Nationernas sjöfartskonferens

sammanträdde i Geneve från

den 19 februari 1948 till den 6 mars

1948.

Följande länders regeringar voro

representerade av delegationer vid

konferensen:

Argentina

Australien

Belgien

Brasilien

Canada

Chile

Kina

Colombia

Tjeckoslovakien

Danmark

Dominikanska republiken

Egypten

Irland

Finland

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1959

31

France

Greece

India

Italy

Lebanon

Netherlands

Norway

New Zealand

Pakistan

Panama

Poland

Peru

Portugal

Sweden

Switzerland

Turkey

United Kingdom

United States of America.

The Governments of the following

States had observers åt the conference:
Cuba
Ecuador
Iran
Union

of South Africa

The following organisations were

represented by observers:

Frankrike

Grekland

Indien

Italien

Libanon

Nederländerna

Norge

Nya Zeeland

Pakistan

Panama

Polen

Peru

Portugal

Sverige

Schweiz

Turkiet

Storbritannien

Amerikas Förenta Stater

Följande länders regeringar hade

sänt observatörer till konferensen:

Cuba

Ecuador

Iran

Sydafrikanska unionen

Följande organisationer voro representerade

av observatörer:

A. lnter-Governmental Organisations
International

Labour Office

World Health Organisation

International Civil Aviation Organisation
International

Telecommunications

Union

International Meteorological Organisation.

B. Non-Governmental Organisations
International

Co-operative Alliance

International Chamber of Cominerce
International

Law Association

International Transport Workers’

Federation.

The Confcrence had before it and

used as a basis for discussion the

draft agreement for an inter-governinental

maritime organisation pre
-

A. Mellanstatliga organisationer

Internationella arbetsbyrån

Världshälsoorganisationen

Internationella civilflygorganisationen
Internationella

telekommunikationsunionen
Internationella

meteorologiska organisationen.

B. Andra internationella organisationer
Internationella

kooperativa alliansen
Internationella

handelskammaren

Internationella rättsförbundet

Internationella transportarbetarfederationcn.

Konferensen använde som grundval

för diskussionen det av internationella

sjöfartsrådet utarbetade utkastet

till överenskommelse om en

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1959

pared by the United Maritime Consultative

Council. This document was

submitted as a working paper for the

Conference in accordance with the

resolution adopted by the Economic

and Social Council on 28th March,

1947, åt its 4th session, on the recommendation

of its Transport and Communications

Commission.

On the basis of its deliberations, as

recorded in the records and reports

of the respective committees, and of

the plenary sessions, the Conference

prepared and opened for signature

and acceptance a Convention on the

Inter-Governmental Maritime Consultative

Organisation.

In addition, the Conference adopted

the following resolutions:

1. A Resolution för the Establishment

of a Preparatory Committee of

the Inter-governmental Maritime Consultative

Organisation;

(Appendcd hereto as Annex A to

this Final Act.)

2. A Resolution on the Safety of

Life åt Sea Conference;

(Appended hereto as Annex B to

this Final Act.)

3. A Resolution relating to the

Report of the Preparatory Committee

of Experts on Co-ordination of Safety

åt Sea and in the Air;

(Appended hereto as Annex C to

this Final Act).

The Conference also approved the

substance of a Draft Agreement on

Relationships between the new Organisation

and the United Nations

(appended hereto as Annex D) and

decided that it be used as a basis for

negotiations by the Preparatory

Committee with the United Nations

in confornrity with section 2 of the

resolution establishing the Committee.

In witness whereof the respective

representatives have signed this Final

Act:

Done in the City of Geneva this

6th day of March, 1948, in a single

copy in the English, French and

mellanstatlig sjöfartsorganisation.

Detta dokument förelädes konferensen

i enlighet med den resolution,

som antogs av ekonomiska och sociala

rådet vid dess fjärde session

den 28 mars 1947 på rekommendation

av dess transport- och kommunikationskommission.

På grundval av sina överläggningar,

redovisade i respektive utskotts

samt plenarsessionernas protokoll

och yttranden, utarbetade konferensen

och framlade för undertecknande

och godkännande en konvention

om den Mellanstatliga rådgivande

sj öf artsorganisationen.

Dessutom antog konferensen följande

resolutioner:

1. En resolution om upprättande

av en förberedande kommitté för den

Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen;
(Bifogad

som Bilaga A1 till denna

slutakt.)

2. En resolution om konferensen

om säkerheten till sjöss;

(Bifogad som Bilaga B1 till denna

slutakt.)

3. En resolution beträffande rapporten

från förberedande expertutskottet

för samordning av säkerheten till

sjöss och i luften;

(Bifogad som Bilaga C1 till denna

slutakt.)

Konferensen godkände även i huvudsak

ett utkast till överenskommelse

om förbindelserna mellan den

nya organisationen och Förenta Nationerna

(bifogad som Bilaga D1) och

beslöt, att det skulle användas såsom

grundval för förhandlingar mellan

förberedande kommittén och Förenta

Nationerna i enlighet med punkt 2

av resolutionen om upprättande av

kommittén.

Till bestyrkande varav respektive

representanter ha undertecknat denna

slutakt:

Som skedde i Geneve den 6 mars

1948 i ett enda exemplar på engelska,

franska och spanska språken, vilka

Bilagan utesluten i denna proposition.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959

33

Spanish languages, each text being

equally authentic. The original texts

will be deposited with the SecretaryGeneral

of the United Nations who

will send certified copies to each of

the Governments invited to send

representatives to the Conference.

(Here follow the signatures.)

texter skola äga lika giltighet. Originaltexterna

skola deponeras hos Förenta

Nationernas generalsekreterare,

vilken kommer att överlämna bevittnade

kopior till var och en av de regeringar

som inbjudits att sända representanter

till konferensen.

(Här följa underskrifterna.)

:t Rihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 49

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959

Bilaga B

Convention Konvention

för the Establishment of the om upprättande av Mellanstat
Inter-governmental

Maritime liga rådgivande sjöfartsorga
Consultative

Organisation nisationen

The States parties to the present

Convention hereby establish the Inter-governmental

Maritime Consultative

Organisation (hereinafter referred

to as “the Organisation”).

Part I.—Purposes of the Organisation.

Article 1.

The purposes of the Organisation

are:

(a) to provide machinery for cooperation

among Governments in the

field of governmental regulation and

practices relating to technical matters

of all kinds affecting shipping engaged

in international trade, and to

encourage the general adoption of the

highest practicable standards in matters

concerning maritime safety ''and

efficiency of navigation;

(b) to encourage the removal of

discriminatory action and unnecessary

restrictions by Governments affecting

shipping engaged in international

trade so as to promote the

availability of shipping services to the

commerce of the world without discrimination;

assistance and encouragement

given by a Government for

the development of its national shipping

and for purposes of security

does not in itself constitute discrimination,

provided that such assistance

and encouragement is not based on

measures designed to restrict the freedom

of shipping of all flags to take

part in international trade;

(c) to provide for the consideration

by the Organisation of matters concerning

unfair restrictive practices

by shipping concerns in accordance

with Part II;

De till denna konvention anslutna

staterna upprätta härmed Mellanstatliga

rådgivande sjöfartsorganisationen

(härnedan kallad »organisationen»).

Del I. — Organisationens syften.

Artikel 1.

Organisationens syften äro:

a) att utgöra ett organ för samarbete

regeringar emellan rörande

lagstiftning och praxis på den internationella

handelssjöfartens område,

såvitt angår tekniska frågor av alla

slag, samt att befordra allmänt införande

av högsta möjliga standard

i fråga om sjöfartssäkerhet och navigering;
b)

att verka för undanröjande av

diskriminerande statliga åtgärder och

onödiga statliga restriktioner berörande

den internationella handelssjöf

arten för att därigenom främja

tillgång på tonnage för världshandeln

utan diskriminering. Statligt

stöd och uppmuntran åt utvecklingen

av det egna landets sjöfart och

i beredskapssyfte utgör icke i och för

sig diskriminering, förutsatt att dylikt

stöd och uppmuntran ej grundats

på åtgärder, som avse inskränkning

i friheten för fartyg av varje nationalitet

att deltaga i den internationella

handeln;

c) att i enlighet med del II träffa

anstalter för behandling inom organisationen

av frågor rörande obilliga

konkurrensbegränsande åtgärder från

rederisammanslutningars sida.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr i9 år 1959

(d) to provide for the consideration

by the Organisation of any matters

concerning shipping that may be referred

to it by any organ or specialised

agency of the United Nations;

(e) to provide for the exchange of

information among Governments on

matters under consideration by the

Organisation.

Part II.—Functions.

Article 2.

The functions of the Organisation

shall be consultative and advisory.

Article 3.

In order to achieve the purposes

set out in Part I, the functions of the

Organisation shall be:

(a) subject to the provisions of Article

4, to consider and make recommendations

upon matters arising under

Article 1 (a), (b) and (c) that

may be remitted to it by members,

by any organ or specialised agency

of the United Nations or by any other

inter-governmental organisation or

upon matters referred to it under Article

1 (d);

(b) to provide for the drafting of

conventions, agreements, or other

suitable instruments, and to recommend

these to Governments and to

inter-governmental organisations, and

to convene such conferences as may

be necessary;

(c) to provide machinery for consultation

among members and the

exchange of information among Governments.

Article 4.

In those matters which appcar to

the Organisation capable of settlement

through the normal processes

of international shipping business the

Organisation shall so recommend.

Whcn, in the opinion of the Organisation,

any matter concerning unfair

restrictive practices by shipping

concerns is incapable of settlement

through the normal processes of in
-

d) att träffa anstalter för behandling

inom organisationen av sjöfartsfrågor,

som må hänskjutas till densamma

av Förenta Nationernas organ

eller fackorgan;

e) att träffa anstalter för utbyte

regeringarna emellan av upplysningar

i frågor, som äro under behandling

hos organisationen.

Del II. — Uppgifter.

Artikel 2.

Organisationens uppgifter skola

vara rådgivande.

Artikel 3.

För uppnående av de i del I angivna

syftena skola organisationens uppgifter

vara:

a) att under hänsynstagande till

föreskrifterna i artikel 4 dryfta

och framlägga rekommendationer i

frågor enligt artikel 1 a), b) och c),

vilka hänskjutas till den av dess

medlemmar, av Förenta Nationernas

organ eller fackorgan eller av annan

mellanstatlig organisation eller i frågor,

vilka hänskjutas till den enligt

artikel 1 d);

b) att ombesörja utarbetande av

konventioner, avtal eller andra lämpliga

akter samt att rekommendera

dessa åt regeringar och åt mellanstatliga

organisationer ävensom att

sammankalla de konferenser som

kunna bli nödvändiga;

c) att vara ett organ för samråd

medlemmarna emellan och för utbyte

av upplysningar regeringar emellan.

Artikel 4.

Beträffande frågor, som förefalla

organisationen att kunna lösas med

den internationella handelssjöfartens

normala metoder, skall organisationen

rekommendera sådant tillvägagångssätt.

Då någon fråga rörande

obilliga konkurrensbegränsande åtgärder

från rederisammanslutningars

sida enligt organisationens åsikt icke

kan lösas med den internationella

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959

ternational shipping business, or has

in fact so proved, and provided it

shall first have been the subject of

direct negotiations between the

Members concerned, the Organisation

shall, åt the request of one of

those members, consider the matter.

Part III.—Membership.

Article 5.

Membership in the Organisation

shall be open to all States, subject to

the provisions of Part III.

Article 6.

Members of the United Nations

may become members of the Organisation

by becoming parties to the Convention

in accordance with the provisions

of Article 57.

Article 7.

States not members of the United

Nations which have been invited to

send representatives to the United

Nations Maritime Conference convened

in Geneva on 19th February,

1948, may become members by becoming

parties to the Convention in

accordance with the provisions of Article

57.

Article 8.

Any State not entitled to become a

member under Article 6 or 7 may

apply through the Secretary-General

of the Organisation to become a member

and shall be admitted as a member

upon its becoming a party to the

Convention in accordance with the

provisions of Article 57, provided

that, upon the recommendation of the

Council, its application has been approved

by two-thirds of the members

other than associate-members.

Article 9.

Any territory or group of territories

to which the Convention has been

made applicable under Article 58, by

handelssjöfartens normala metoder

eller faktiskt har visat sig icke kunna

lösas på detta sätt, skall organisationen,

förutsatt att frågan först

har varit föremål för direkta förhandlingar

mellan de berörda medlemmarna,

taga upp frågan till behandling

på anmodan av en av dessa

medlemmar.

Del III. — Medlemskap.

Artikel 5.

Medlemskap i organisationen skall

med beaktande av bestämmelserna i

artiklarna 6—11 kunna vinnas av alla

stater.

Artikel 6.

Medlemmar av Förenta Nationerna

kunna bli medlemmar av organisationen

genom att ansluta sig till konventionen

i enlighet med föreskrifterna

i artikel 57.

Artikel 7.

Stater, som icke äro medlemmar av

Förenta Nationerna men som inbjudits

att sända representanter till Förenta

Nationernas sjöfartskonferens,

sammankallad i Geneve den 19 februari

1948, kunna bli medlemmar

genom att ansluta sig till konventionen

i enlighet med föreskrifterna i

artikel 57.

Artikel 8.

Stater, som icke äro berättigade till

medlemskap enligt artiklarna 6 och

7, kunna ansöka om medlemskap hos

organisationens generalsekreterare

och skola antagas såsom medlemmar

efter att ha anslutit sig till

konventionen i enlighet med föreskrifterna

i artikel 57, förutsatt att

ansökan på rekommendation av rådet

har godkänts av två tredjedelar

av medlemmarna, associerade medlemmar

icke medräknade.

Artikel 9.

Område eller grupp av områden,

på vilken konventionen har gjorts

tillämplig i enlighet med artikel

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959

37

the member having responsibility för

its international relations or by the

United Nations, may become an associate-member

of the Organisation by

notification in writing given by such

member or by the United Nations, as

the case may be, to the SecretaryGeneral

of the United Nations.

Article 10.

An associate-member shall have

the rights and obligations of a member

under the Convention except that

it shall not have the right to vote in

the Assembly or be eligible for membership

on the Council or on the

Maritime Safety Committee and subject

to this the word “member” in the

Convention shall be deemed to include

associate-member unless the

context otherwise requires.

Article 11.

No State or territory may become

or remain a member of the Organisation

contrary to a resolution of the

General Assembly of the United Nations.

Part IV.—Organs.

Article 12.

The Organisation shall consist of

an Assembly, a Council, a Maritime

Safety Committee, and such subsidiary

organs as the Organisation may

åt any time consider necessary; and

a Secretariat.

Part V.—The Assembly.

Article 13.

The Assembly shall consist of all

the members.

Article 14.

Rcgular sessions of the Assembly

shall take place once every 2 years.

Extraordinary sessions shall be convened

after a notice of 60 days whenever

one-third of the members give

notice to the Secretary-General that

they desire a session to be arranged,

or åt any time if deemed necessary by

the Council, after a notice of 60 days.

58 av den medlem som har ansvaret

för dess internationella förbindelser

eller av Förenta Nationerna, kan

bli associerad medlem av organisationen

efter skriftligt meddelande

härom från berörda medlem respektive

Förenta Nationerna till Förenta

Nationernas generalsekreterare.

Artikel 10.

En associerad medlem skall ha

samma rättigheter och skyldigheter

som enligt konventionen tillkommer

en medlem med undantag av rösträtt

i församlingen och valbarhet till

rådet eller sjöfartssäkerhetskommittén.

Med dessa undantag skall ordet

»medlem» i konventionen anses omfatta

associerad medlem, för såvitt

sammanhanget icke kräver annorlunda.

Artikel 11.

Ingen stat och intet område må bli

eller förbli medlem av organisationen

i strid mot resolution antagen av

Förenta Nationernas generalförsamling.

Del IV. — Organ.

Artikel 12.

Organisationen skall bestå av en

församling, ett råd, en sjöfartssäkerhetskommitté

och sådana underorgan,

som organisationen vid varje

tidpunkt må befinna nödvändiga,

samt ett sekretariat.

Del V. — Församlingen.

Artikel 13.

Församlingen skall bestå av samtliga

medlemmar.

Artikel 14.

Ordinarie möten med församlingen

skola äga rum vartannat år. Extra

möten skola sammankallas med sextio

dagars varsel, då en tredjedel av

medlemmarna meddela generalsekreteraren,

att de önska att ett möte

skall hållas, eller då rådet anser det

nödvändigt.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kangl. Maj:ts proposition nr 59 år 1959

Article 15.

A majority of the members other

than associate-members shall constitute

a quorum för the meetings of the

Assembly.

Article 16.

The functions of the Assembly

shall be:

(a) to elect åt each regular session

from among its members, other than

associate-members, its President and

2 Vice-Presidents who shall hold Office

until the next regular session;

(b) to determine its own rules of

procedure except as otherwise provided

in the Convention;

(c) to establish any temporary or,

upon recommendation of the Council,

permanent subsidiary bodies it may

consider to be necessary;

(d) to elect the members to be represented

on the Council, as provided

in Article 17, and on the Maritime

Safety Committee as provided in Article

28;

(e) to receive and consider the reports

of the Council, and to decide

upon any question referred to it by

the Council;

(f) to vote the budget and determine

the financial arrangements of

the Organisation, in accordance with

Part IX;

(g) to review the expenditures and

approve the accounts of the Organisation;
(h)

to perform the functions of the

Organisation, provided that in matters

relating to Article 3 (a) and (b),

the Assembly shall refer such matters

to the Council for formulation by it of

any recommendations or instruments

thereon; provided further that any

recommendations or instruments submitted

to the Assembly by the Council

and not accepted by the Assembly

shall be referred back to the Council

for further consideration with such

observations as the Assembly may

make;

(i) to recommend to members för

adoption regulations concerning mari
-

Artikel 15.

En majoritet av medlemmarna,

associerade medlemmar icke medräknade,

skall utgöra beslutmässigt antal

vid församlingens möten.

Artikel 16.

Församlingens uppgifter skola vara:
a)

att vid varje ordinarie möte

bland medlemmarna, associerade

medlemmar icke medräknade, välja

en ordförande och två vice ordföranden,

som skola inneha posterna till

nästa ordinarie möte;

b) att själv fastställa sina procedurregler,

utom då annat är stadgat

i konventionen;

c) att upprätta tillfälliga eller, på

rådets rekommendation, permanenta

underorgan, som den må anse nödvändiga;
d)

att välja de medlemmar, som

skola vara representerade i rådet i

enlighet med artikel 17 och i sjöfartssäkerhetskommittén

i enlighet med

artikel 28;

e) att mottaga och dryfta rådets

rapporter samt att fatta beslut i frågor,

som hänskjutas till densamma

av rådet;

f) att rösta om budgeten och besluta

om organisationens finanser i

enlighet med del IX;

g) att granska organisationens utgifter

och godkänna dess räkenskaper;
h)

att fullgöra organisationens

uppgifter, dock att den skall hänskjuta

frågor, som falla under artikel

3 a) och b), till rådet för utarbetande

av rekommendationer eller akter

härutinnan, samt att rekommendationer

eller akter, som rådet underställer

församlingen men denna

icke godkänner, skola sändas tillbaka

till rådet med församlingens eventuella

kommentarer;

i) att till medlemmarnas godkännande

rekommendera regler beträf
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 4!) år 1959

39

time safety, or aniendments to such

regulations, which have been referred

to it by the Maritime Safety Committee

through the Council;

(j) to refer to the Council for consideration

or decision any matters

within the scope of the Organisation,

cxcept tliat the function of making

recommendations under paragraph

(i) of this Article shall not be delegated.

Part VI.—The Council.

Article 17.

The Council shall consist of 16

members and shall be composed as

follows:

(a) six shall be Governments of the

nations with the largest interest in

provning international shipping services;
(b)

six shall be Governments of

other nations with the largest interest

in international sea-borne trade;

(c) two shall be elected by the Assembly

from among the Governments

of nations having a substantial interest

in provning international shipping

services; and

(d) two shall be elected by the

Assembly from among the Governments

of nations having a substantial

interest in international sea-borne

trade.

In accordance with the principles

set forth in this article the first Council

shall be constituted as provided

in Appendix I to the present Convention.

Article 18.

Except as provided in Appendix I to

the present Convcntion, the Council

shall determine, for the purpose of

Article 17 (a), the members, Governments

of nations with the largest interest

in providing international shipping

services, and shall also determine,

for the purpose of Article 17

(c), the members, Governments of

nations having a substantial interest

in providing such services. Such dc
-

fande sjöfartssäkerhet eller ändringar

i sådana regler, vilka ha hänskjutits

till den av sjöfartssäkerhetskommittén

genom rådet;

j) att till rådet för övervägande eller

beslut hänskjuta frågor inom organisationens

verksamhetsområde,

dock att uppgiften att göra rekommendationer

enligt denna artikels

moment i) icke skall överlåtas.

Del VI. — Rådet.

Artikel 17.

Rådet skall bestå av sexton medlemmar

och ha följande sammansättning

:

a) sex skola vara regeringar i länder

med det största intresset i tillhandahållande

av tonnage för den

internationella handelssjöfarten;

b) sex skola vara regeringar i andra

länder med det största intresset i

den internationella sjöburna handeln;

c) två skola väljas av församlingen

bland regeringar i länder med ett avsevärt

intresse i tillhandahållande av

tonnage för den internationella handelssjöfarten;

och

d) två skola väljas av församlingen

bland regeringar i länder med ett avsevärt

intresse i den internationella

sjöburna handeln.

I enlighet med de i denna artikel

fastställda principerna skall det första

rådet konstitueras såsom stadgas i

Bilaga I till denna konvention.

Artikel 18.

Med förbehåll för vad som är stadgat

i Bilaga I till denna konvention

skall rådet fastställa vilka som i enlighet

med artikel 17 a) skola vara

medlemmar i egenskap av regeringar

i länder med det största intresset i

tillhandahållande av tonnage för

den internationella handelssjöfarten

och likaledes fastställa vilka som i

enlighet med artikel 17 c) skola vara

medlemmar bland regeringar i

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959

terminations shall be made by a majority

vote of the Council, including

the concurring votes of a majority of

the members represented on the

Council under Article 17 (a) and (c).

The Council shall further determine,

for the purpose of Article 17 (b), the

members, Governments of nations

with the largest interest in international

sea-borne trade. Each Council

shall make these determinations åt a

reasonable time before each regular

session of the Assembly.

Article 19.

Members represented on the Council

in accordance with Article 17 shall

hold office until the end of the next

regular session of the Assembly.

Members shall be eligible for re-election.

Article 20.

(a) The Council shall elect its

Chairman and adopt its own rules of

procedure except as otherwise provided

in the Convention.

(b) Twelve members of the Council

shall constitute a quorum.

(c) The Council shall meet upon

one month’s notice as often as may

be necessary for the efficient decharge

of its duties upon the summons

of its Chairman or upon request

by not less than 4 of its members.

It shall meet åt such places as

may be convenient.

Article 21.

The Council shall invite any member

to participate, without vote, in its

deliberations on any matter of particular

concern to that member.

Article 22.

(a) The Council shall receive the

recommendations and reports of the

Maritime Safety Committee and shall

transmit them to the Assembly and,

when the Assembly is not in session,

to the members for information, to
-

länder med ett avsevärt intresse i sådant

tillhandahållande. Dylika beslut

skola fattas genom majoritetsröstning

i rådet, inbegripet instämmande röster

från majoriteten av de medlemmar,

som äro representerade i rådet

i enlighet med artikel 17 a) och c).

Rådet skall vidare fastställa vilka som

i enlighet med artikel 17 b) skola

vara medlemmar i egenskap av regeringar

i länder med det största intresset

i den internationella sjöburna

handeln. Varje råd skall fatta dessa

beslut i rimlig tid före varje ordinarie

möte med församlingen.

Artikel 19.

Medlemmar representerade i rådet

i enlighet med artikel 17 skola inneha

sina poster till slutet av nästa ordinarie

möte med församlingen. Medlem

skall kunna omväljas.

Artikel 20.

a) Rådet skall självt välja sin ordförande

och självt fastställa sina procedurregler,

där ej annat är stadgat

i konventionen.

b) Tolv medlemmar av rådet skola

vara beslutmässiga.

c) Rådet skall sammanträda med

en månads varsel så ofta detta är

nödvändigt för ett effektivt fullgörande

av dess uppgifter. Det skall

sammankallas av ordföranden eller

på begäran av minst fyra av dess

medlemmar. Det skall sammanträda

på plats som må vara lämplig.

Artikel 21.

Rådet skall inbjuda medlem att

utan rösträtt deltaga i dess förhandlingar

i varje fråga av särskilt intresse

för denna medlem.

Artikel 22.

a) Rådet skall mottaga sjöfartssäkerhetskommitténs

rekommendationer

och rapporter och vidarebefordra

dem till församlingen eller, när denna

icke har möte, direkt till de enskilda

medlemmarna för deras kännedom

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959

41

gether with the comments and recommendations

of the Council.

(b) Matters within the scope of Artide

29 shall be considered by the

Council only after obtaining the

views of the Maritime Safety Committee

thereon.

Article 23.

The Council, with the approval of

the Assembly, shall appoint the Secretary-General.

The Council shall also

make provision for the appointment

of such other personnel as may be

necessary, and determine the terms

and conditions of service of the Secretary-General

and other personnel,

which terms and conditions shall

conform as far as possible with those

of the United Nations and its specialised

agencies.

Article 24.

The Council shall make a report

to the Assembly åt each regular session

on the work of the Organisation

since the previous regular session of

the Assembly.

Article 25.

The Council shall submit to the

Assembly the budget estimates and

the financial statements of the Organisation,

together with its comments

and recommendations.

Article 26.

The Council may enter into agreements

or arrangements covering the

relationship of the Organisation with

other organisations, as provided for

in Part XII. Such agreements or arrangements

shall be subject to approval

by the Assembly.

Article 27.

Between sessions of the Assembly,

the Council shall perform all the

functions of the Organisation, except

the function of making recommendations

under Article 16 (i).

jämte rådets kommentarer och rekommendationer.

b) Frågor, som hänföra sig till artikel

29, skola behandlas av rådet endast

efter inhämtande av sjöfartssäkerhetskommitténs

åsikt.

Artikel 23.

Rådet skall med församlingens godkännande

utnämna generalsekreterare.

Rådet skall även vidtaga åtgärder

för utnämning av annan personal

som må behövas samt fastställa

villkor och tjänsteförhållanden för

generalsekreteraren och annan personal,

vilka villkor och förhållanden

i största möjliga utsträckning skola

stå i överensstämmelse med Förenta

Nationernas och dess fackorgans.

Artikel 24.

Rådet skall vid varje ordinarie

möte avlägga rapport till församlingen

om organisationens arbete sedan

församlingens senaste ordinarie möte.

Artikel 25.

Rådet skall underställa församlingen

organisationens budgetberäkningar

och finansrapporter jämte sina

kommentarer och rekommendationer.

Artikel 26.

Rådet må träffa avtal och anstalter

beträffande organisationens förbindelser

med andra organisationer

i enlighet med del XII. Sådana avtal

och anstalter skola vara underkastade

församlingens godkännande.

Artikel 27.

Mellan församlingens möten skall

rådet utföra organisationens samtliga

åligganden med undantag av uppgiften

i fråga om rekommendationer enligt

artikel 16 i).

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1959

Part VII.—Maritime Safety Committee.

Article 28.

(a) The Maritime Safety Committee

shall consist of 14 members elected

hy the Assembly from the members,

Governments of those nations

having an important interest in maritime

safety, of which not less than 8

shall be the largest ship-owning nations,

and the remainder shall be

elected so as to ensure adequate representation

of members, Governments

of other nations with an important

interest in maritime safety,

such as nations interested in the

supply of large numbers of crews or

in the carriage of large numbers of

berthed and unberthed passengers,

and of major geographical areas.

(b) Members shall be elected for a

term of 4 years and shall be eligible

for re-election.

Article 29.

(a) The Maritime Safety Committee

shall have the duty of considering

any matter within the scope of the

Organisation and concerned with

aids to navigation, construction and

equipment of vessels, manning from

a safety standpoint, rules for the

prevention of collisions, handling of

dangerous cargoes, maritime safety

procedures and requirements, hydrographic

information, log-books and

navigational records, marine casualty

investigation, salvage and rescue,

and any other matters directly affecting

maritime safety.

(b) The Maritime Safety Committee

shall provide machinery for perforining

any duties assigned to it by

the Convention, or by the Assembly,

or any duty within the scope of this

article which may be assigned to it

by any other inter-governmental

instrument.

(c) Having regard to the provisions

of Part XII, the Maritime Safety Committee

shall have the duty of maintaining

such close relationship with

other inter-governmental bodies con
-

Del VII. — Sjöfartssäkerhetskommittén.

Artikel 28.

a) Sjöfartssäkerhetskommittén

skall bestå av fjorton medlemmar,

valda av församlingen bland medlemmar,

som äro regeringar i länder

med betydande intresse i sjöfartssäkerheten,

varav minst åtta skola vara

de största sjöfartsnationerna, medan

återstoden skall väljas på sådant sätt

att skälig representation tillförsäkras

medlemmar, som äro regeringar

i andra länder med betydande intresse

i sjöfartssäkerheten, såsom länder

med intressen i tillhandahållande av

stort antal besättningsmän eller i

transport av stort antal med eller

utan kojplats resande passagerare,

ävensom större geografiska områden.

b) Medlemmar skola väljas för en

tid av fyra år och skola kunna omväljas.

Artikel 29.

a) Sjöfartssäkerhetskoinmitténs

uppgift skall vara att behandla frågor

inom organisationens verksamhetsområde

rörande navigeringshjälpmedel,

byggnad och utrustning av fartyg,

bemanning sedd ur säkerhetssynpunkt,

regler för undvikande av

ombordläggning, handhavande av

farlig last, tillvägagångssätt och föreskrifter

ifråga om sjöfartssäkerheten,

hydrografiska upplysningar, loggböcker

och navigeringsanteckningar,

utredning av sjöolyckor, bärgning

och räddningsaktioner samt andra

spörsmål, som direkt beröra sjöfartssäkerheten.

b) Sjöfartssäkerhetskommittén

skall organiseras så, att den kan åtaga

sig alla uppgifter, som tilldelas

densamma i denna konvention eller

av församlingen, liksom varje uppgift

inom ramen för denna artikel,

som må hänskjutas till kommittén

genom annan mellanstatlig akt.

c) Sjöfartssäkerhetskoinmitténs

uppgift skall vara att jämlikt del

XII upprätthålla sådana nära förbindelser

med andra mellanstatliga

organ på transport- och kommunika
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts proposition nr 4.9 år 1959

43

cerned with transport and Communications

as may furthcr the object of

the Organisation in promoting maritime

safety and facilitate the coordination

of activities in the fields

of shipping, aviation, telecommunications

and meteorology with respect to

safety and rescue.

Article 30.

The Maritime Safety Committee,

through the Council, shall

(a) submit to the Assembly åt its

regular sessions proposals made by

members for safety regulations or för

amendments to existing safety regulations,

together with its comments or

recommendations thereon;

(b) report to the Assembly on the

work of the Maritime Safety Committee

since the previous regular session

of the Assembly.

Article 31.

The Maritime Safety Committee

shall meet once a year and åt other

times upon rcquest of any 5 of its

members. It shall elect its officers

once a year and shall adopt its own

rules of procedure. A majority of its

members shall constitute a quorum.

Article 32.

The Maritime Safety Committee

shall invite any member to participate,

without vote, in its deliberations

on any matter of particular concern

to that member.

Part VIII.—The Secretariat.

Article 33.

The Secretariat shall comprise the

Secretary-General, a Secretary of the

Maritime Safety Committee and such

staiff as the Organisation may require.

The Secretary-General shall be

the chief administrative officer of the

Organisation, and shall, subject to the

provisions of Article 23, appoint the

above-mentioned personnel.

tionsområdet, som kunna främja organisationens

syfte att befordra sjöfartssäkerheten

och att underlätta

samordning av verksamheten på sjöfartens,

luftfartens, telekommunikationernas

och meteorologiens områden

i fråga om säkerhet och räddningstjänst.

Artikel 30.

Sjöfartssäkerhetskominittén skall

genom rådet:

a) vid församlingens ordinarie möten

underställa denna av medlemmar

framlagda förslag om säkerhetsföreskrifter

eller ändringar i gällande

säkerhetsföreskrifter jämte sina

kommentarer och rekommendationer;
b)

avlägga rapport till församlingen

om sjöfartssäkerhetskommitténs

arbete sedan senaste ordinarie session

med församlingen.

Artikel 31.

Sjöfartssäkerhetskominittén skall

sammanträda en gång om året och

vid andra tidpunkter på begäran av

fem av sina medlemmar. Den skall

själv årligen välja sina styresmän

och själv antaga sina procedurregler.

En majoritet av dess medlemmar

skall vara beslutmässig.

Artikel 32.

Sjöfartssäkerhetskommittén skall

inbjuda medlem att utan rösträtt deltaga

i dess förhandlingar i varje fråga

av särskilt intresse för denna medlem.

Del VIII. — Sekretariatet.

Artikel 33.

Sekretariatet skall bestå av generalsekreteraren,

en sekreterare för

sjöfartssäkerhetskommittén samt annan

personal, som organisationen

må behöva. Generalsekreteraren skall

vara organisationens chefstjänsteman

och skall under hänsynstagande

till föreskrifterna i artikel 23 utse

ovannämnda personal.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959

Article 34.

The Secretariat shall maintain all

such records as may be necessary för

the efficient discharge of the functions

of the Organisation and shall

prepare, collect and circulate the papers,

documents, agenda, minutes and

information that may be required for

the work of the Assembly, the Council,

the Maritime Safety Committee,

and such subsidiary organs as the

Organisation may establish.

Article 35.

The Secretary-General shall prepare

and submit to the Council the

financial statements for each year and

the budget estimates on a biennial

basis, with the estimates for each

year shown separately.

Article 36.

The Secretary-General shall keep

members informed with respect to the

activities of the Organisation. Each

member may appoint one or rnore representatives

for the purpose of communication

with the Secretary-General.

Article 37.

In the performance of their duties

the Secretary-General and the staff

shall not seek or receive instructions

from any Government or from any

authority external to the Organisation.

They shall refrain from any action

which might reflect on their position

as international officials. Each

member on its part undertakes to respect

the exclusively international

character of the responsibilities of the

Secretary-General and the staff and

not to seek to influence them in the

discharge of their responsibilities.

Article 38.

The Secretary-General shall perform

such other tasks as may be assigned

to him by the Convention, the

Assembly, the Council and the Maritime

Safety Committee.

Artikel 34.

Sekretariatet skall hålla sådant arkiv,

som kräves för ett effektivt fullgörande

av organisationens uppgifter,

och skall utarbeta, insamla och

distribuera rapporter, dokument,

dagordningar, protokoll och upplysningar,

som krävas för församlingens,

rådets, sjöfartssäkerhetskominitténs

och av organisationen eventuellt

upprättade underorgans arbete.

Artikel 35.

Generalsekreteraren skall utarbeta

och underställa rådet finansrapporter

för varje år och budgetberäkningarna

för tvåårsperioder med beräkningar

för varje år för sig.

Artikel 36.

Generalsekreteraren skall hålla

medlemmarna underrättade om organisationens

verksamhet. Varje medlem

må utse en eller flera representanter

för förbindelse med generalsekreteraren.

Artikel 37.

Vid fullgörandet av sina uppgifter

skola generalsekreteraren och

personalen icke begära eller mottaga

instruktioner från någon regering eller

från någon myndighet utanför

organisationen. De skola avhålla sig

från varje handling, som kan kasta

skugga på deras ställning som internationella

tjänstemän. Varje medlem

förbinder sig för sin del att respektera

den rent internationella arten

hos generalsekreterarens och hans

personals uppgifter samt att icke söka

påverka dem vid uppfyllandet av

deras plikter.

Artikel 38.

Generalsekreteraren skall utföra

sådana ytterligare uppgifter, som tilldelas

honom genom konventionen, av

församlingen, rådet eller sjöfartssäkerhetskommittén.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr \9 år 1959

45

Part IX.—Finances.

ÄRTICLE 39.

Each member shall bear the salary,

travel and other expenses of its own

delegation to the Assembly and of its

representatives on the Council, the

Maritime Safety Committee, other

committees and subsidiary bodies.

Article 40.

The Council shall consider the financial

statements and budget estimates

prepared by the SecretaryGeneral

and submit them to the Assembly

with its comments and recommendations.

Article 41.

(a) Subject to any agreement between

the Organisation and the

United Nations, the Assembly shall

review and approve the budget estimates.

(b) The Assembly shall apportion

the expenses among the members in

accordance with a scale to be fixed

by it after consideration of the proposals

of the Council thereon.

Article 42.

Any member which fails to decharge

its financial obligation to the

Organisation within one year from

the date on which it is due shall have

no vote in the Assembly, the Council,

or the Maritime Safety Committee

unless the Assembly, åt its discretion,

waives this provision.

Part X.—Voting.

Article 43.

The following provisions shall apply

to voting in the Assembly, the

Council and the Maritime Safety Committec:
(a)

Each member shall have one

vote.

(b) Except as otherwise provided

in the Convention or in any intcrnational

agreement which confers func
-

Del IX. — Finanser.

Artikel 39.

Varje medlem skall bestrida löne-,

rese- och andra utgifter för sin egen

delegation i församlingen och sina

egna representanter i rådet, sjöfartssäkerhetskommittén,

andra kommittéer

och underorgan.

Artikel 40.

Rådet skall dryfta de av generalsekreteraren

utarbetade finansrapporterna

och budgetberäkningarna

samt underställa församlingen dem

jämte sina kommentarer och rekommendationer.

Artikel 41.

a) Med förbehåll för överenskommelse

i annan riktning mellan organisationen

och Förenta Nationerna

skall församlingen granska och godkänna

budgetberäkningarna.

b) Församlingen skall fördela utgifterna

mellan medlemmarna i enlighet

med en skala, som fastställes

av församlingen efter prövning av

rådets förslag därom.

Artikel 42.

Medlem, som uraktlåter att uppfylla

sina finansiella förpliktelser gentemot

organisationen inom ett år från

betalningsdatum, skall fråntagas rösträtt

i församlingen, rådet och sjöfartssäkerhetskommittén,

försåvitt

icke församlingen efter eget gottfinnande

avstår från att tillämpa denna

föreskrift.

Del X. — Röstning.

Artikel 43.

Följande föreskrifter skola gälla

vid röstning i församlingen, rådet och

sjöfartssäkerhetskommittén:

a) Varje medlem skall ha en röst.

b) Därest ej annat stadgas i konventionen

eller i annat internationellt

avtal, som tilldelar försam
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. ftlaj. ts proposition nr i9 år 1959

tions on the Assembly, the Council,

or the Maritime Safety Committee,

decisions of tliese organs shall be by

a majority vote of the members present

and voting and, for decisions

where a two-thirds majority vote is

required, by a two-thirds majority

vote of those present.

(c) For the purpose of the Convention,

the phrase “members present

and voting” means “members

present and casting an affirmative or

negative vote”. Members which abstain

from voting shall be considered

as not voting.

Part XI.—Headquarters of the

Organisation.

Article 44.

(a) The headquarters of the Organisation

shall be established in London.

(b) The Assembly may by a twothirds

majority vote change the site

of the headquarters if necessary.

(c) The Assembly may hold sessions

in any place other than the

headquarters if the Council deems it

necessary.

Part XII.—Relationship with the United

Nations and other Organisations.

Article 45.

The Organisation shall be brought

into relationship with the United

Nations in accordance with Article 57

of the Charter of the United Nations

as the specialised agency in the field

of shipping. This relationship shall

be effected through an agreement

with the United Nations under Article

63 of the Charter of the United

Nations, which agreement shall be

concluded as provided in Article 26.

Article 46.

The Organisation shall co-operate

with any specialised agency of the

United Nations in matters which may

be the common concern of the Organisation

and of such specialised agen
-

lingen, rådet eller sjöfartssäkerhetskommittén

uppgifter, skola beslut i

dessa organ fattas med majoriteten

bland de närvarande och röstande

medlemmarna samt vid beslut, där

två tredjedels majoritet kräves, med

två tredjedels majoritet bland de

närvarande medlemmarna.

c) Uttrycket »närvarande och röstande

medlemmar» i denna konvention

betyder »närvarande medlemmar,

som avgiva en positiv eller negativ

röst». Medlemmar, som nedlägga

sin röst, skola betraktas såsom

icke röstande.

Del XI. — Organisationens säte.

Artikel 44.

a) Organisationens säte skall upprättas

i London.

b) Församlingen må med två tredjedels

majoritet flytta sätet, om så

är nödvändigt.

c) Församlingen må hålla möte

annorstädes än å sätet om rådet anser

detta nödvändigt.

Del XII. — Förbindelserna med Förenta

Nationerna och andra organisationer.

Artikel 45.

Organisationen skall anslutas till

Förenta Nationerna i enlighet med

artikel 57 i Förenta Nationernas stadga

såsom fackorganet på sjöfartens

område. Denna anslutning skall ske

genom ett avtal med Förenta Nationerna

i enlighet med artikel 63 i Förenta

Nationernas stadga och artikel

26 i denna konvention.

Artikel 46.

Organisationen skall samarbeta

med Förenta Nationernas fackorgan

i frågor, som kunna vara av gemensamt

intresse för organisationen

och dessa fackorgan, samt skall

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959

47

cy, and shall consider such matters

and act with respect to them in accord

with such specialised agency.

Article 47.

The Organisation may, on matters

within its scope, co-operate with

other inter-governmental organisations

which are not specialised

agencies of the United Nations, but

whose interests and activities are

related to the purposes of the Organisation.

Article 48.

The Organisation may, on matters

within its scope, make suitable arrangements

för consultation and cooperation

with non-governmental international

organisations.

Article 49.

Subject to approval by a two-thirds

majority vote of the Assembly, the

Organisation may take over from

any other international organisations,

governmental or non-governmental,

such functions, resources and obligations

within the scope of the Organisation

as may be transferred to

the Organisation by international

agreements or by mutually acceptable

arrangements entered into between

competent authorities of the

respective organisations. Similarly,

the Organisation may take over any

administrative functions which are

within its scope and which liave been

entrusted to a Government under the

terms of any international instrument.

Part XIII.—Legal Capacity, Privileges and

Immunities.

Article 50.

The legal capacity, privileges and

immunities to bo accorded to, or in

connexion with, the Organisation

shall be derivcd from and govcrned

by the General Convention on the

Privileges and Immunities of the

Specialised Agencies approved by the

dryfta sådana frågor och vidtaga åtgärder

beträffande dem i samråd med

berörda fackorgan.

Artikel 47.

Organisationen må i frågor inom

dess verksamhetsområde samarbeta

med andra mellanstatliga organisationer,

som icke äro fackorgan under

Förenta Nationerna men vilkas intressen

och verksamhet ha samband

med organisationens syften.

Artikel 48.

Organisationen må i frågor inom

dess verksamhetsområde träffa lämpliga

anstalter för samråd och samarbete

med icke mellanstatliga internationella

organisationer.

Artikel 49.

Under förutsättning av godkännande

med två tredjedels majoritet i församlingen

må organisationen från

andra internationella organisationer,

vare sig mellanstatliga eller icke,

övertaga de uppgifter, tillgångar och

förpliktelser inom organisationens

verksamhetsområde, som må överföras

till organisationen genom internationella

avtal eller genom ömsesidigt

godtagbara föranstaltningar beslutade

av behöriga instanser i respektive

organisationer. Likaledes må

organisationen övertaga administrativa

uppgifter inom dess verksamhetsområde,

vilka enligt stadganden

i en internationell akt anförtrotts en

regering.

Del XIII. — Juridisk status, privilegier

och immunitet.

Artikel 50.

Den juridiska status, de privilegier

och den immunitet, som skola

beviljas åt eller i samband med organisationen,

skola härleda sig från och

regleras av allmänna konventionen

om fackorganens privilegier och immunitet,

antagen av Förenta Natio
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959

General Assembly of the United

Nations on 21st November, 1947, subject

to such modifications as may

be set forth in the final (or revised)

text of the Annex approved by the

Organisation in accordance with Sections

36 and 38 of the said General

Convention.

Article 51.

Pending its accession to the said

General Convention in respect of the

Organisation, each member undertakes

to apply the provisions of

Appendix II to the present Convention.

Part XIV.—Amendments.

Article 52.

Texts of proposed amendments to

the Convention shall be communicated

by the Secretary-General to

inembers åt least 6 months in advance

of their consideration by the Assembly.

Amendments shall be adopted

by a two-thirds majority vote of the

Assembly, including the concurring

votes of a majority of the members

represented on the Council. Twelve

months after its acceptance by twothirds

of the members of the Organisation,

other than associate-members,

each amendment shall come into

force for all members except those

which, before it comes into force,

make a declaration that they do not

accept the amendment. The Assembly

may by a two-thirds majority

vote determine åt the time of its

adoption that an amendment is of

such a nature that any member which

has made such a declaration and

which does not accept the amendment

within a period of 12 months

after the amendment comes into force

shall, upon the expiration of this

period, cease to be a party to the

Convention.

Article 53.

Any amendment adopted under

Article 52 shall be deposited with the

Secretary-General of the United

nernas generalförsamling den 21 november

1947, med förbehåll för sådana

ändringar, som må intagas i

den slutgiltiga (eller reviderade) texten

till den av organisationen i enlighet

med §§36 och 38 av sagda konvention

antagna bilagan.

Artikel 51.

I avvaktan på sin anslutning till

sagda allmänna konvention med avseende

på organisationen förbinder

sig varje medlem att tillämpa stadgandena

i Bilaga II till denna konvention.

Del XIV. — Ändringar.

Artikel 52.

Texter till föreslagna ändringar i

konventionen skola av generalsekreteraren

tillställas medlemmarna

minst sex månader före deras behandling

av församlingen. Ändringar

skola godtagas med två tredjedels

majoritet i församlingen, inbegripet

instämmande röster från majoriteten

av de i rådet representerade medlemmarna.

Tolv månader efter godkännande

med två tredjedels majoritet

av organisationens medlemmar, associerade

medlemmar undantagna,

skall varje ändring träda i kraft för

samtliga medlemmar utom för dem

som, innan den träder i kraft, avge

en förklaring, att de icke godkänna

ändringen. Församlingen må vid tidpunkten

för godtagandet med två

tredjedels majoritet bestämma, att en

ändring är av sådan art att medlem,

som avgivit sådan förklaring och icke

godtager ändringen inom en tidrymd

av tolv månader från dess ikraftträdande,

vid utgången av denna tidrymd

skall upphöra att vara ansluten

till konventionen.

Artikel 53.

Jämlikt artikel 52 antaget ändringsförslag

skall deponeras hos Förenta

Nationernas generalsekreterare,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 ar 1959

Nations, who will immediately forward

a copy of the amendment to all

members.

Article 54.

A declaration or acceptance under

Article 52 shall be made by the

communication of an instrument to

the Secretary-General for deposit with

the Secretary-General of the United

Nations. The Secretary-General will

notify members of the receipt of any

such instrument and of the date when

the amendment enters into force.

Part XV.—Interpretation.

Article 55.

Any question or dispute concerning

the interpretation or application

of the Convention shall be

referred for settlement to the Assembly,

or shall be settled in such

other nianner as the parties to the

dispute agree. Nothing in this article

shall preclude the Council or the

Maritime Safety Committee from settling

any such question or dispute

that may arise during the exercise of

their functions.

Article 56.

Any legal question which cannot

be settled as provided in Article 55

shall be referred by the Organisation

to the International Court of Justice

for an advisory opinion in accordance

with Article 96 of the Charter of the

United Nations.

som omedelbart sänder en kopia därav

till samtliga medlemmar.

Artikel 54.

En förklaring eller ett godkännande

jämlikt artikel 52 skall göras genom

att berörda medlem tillställer

generalsekreteraren ett instrument

för deposition hos Förenta Nationernas

generalsekreterare. Generalsekreteraren

skall underrätta medlemmarna

om mottagandet av sådant instrument

och om datum för ändringens

ikraftträdande.

Del XV. — Tolkning.

Artikel 55.

Varje spörsmål eller tvist beträffande

tolkningen eller tillämpningen

av konventionen skall hänskjutas till

församlingen för avgörande eller skall

lösas på sådant annat sätt, varom

parterna i tvisten överenskomma.

Denna artikel skall icke utgöra hinder

för rådet eller sjöfartssäkerhetskommittén

att lösa spörsmål eller

tvist av nämnt slag, som kan uppstå

under utövande av deras verksamhet.

Artikel 56.

Varje juridisk fråga, som inte kan

lösas jämlikt artikel 55, skall hänskjutas

av organisationen till Internationella

domstolen för utlåtande

jämlikt artikel 96 av Förenta Nationernas

stadga.

Part XVI.—Miscellaneous Provisions.

Article 57.

Signature and Acceptance.

Subject to the provisions of Part

III, the present Convention shall remain

open for signature or acceptance

and States may become parties

to the Convention hy:

(a) signature without reservation

as to acceptance;

Del XVI. — Diverse stadganden.

Artikel 57.

Undertecknande och godkännande.

Denna konvention är öppen för undertecknande

och godkännande under

hänsynstagande till bestämmelserna

i del III, och stater kunna bli

anslutna till konventionen genom:

a) undertecknande utan förbehåll

för godkännande;

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 4!).

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959

(b) signature subject to acceptance

foliowed by acceptance;

or

(c) acceptance.

Acceptance shall be effected by the

deposit of an instrument with the

Secretary-General of the United Nations.

Article 58.

Territories.

(a) Members may make a declaration

åt any time that their participation

in the Convention includes all or

a group or a single one of the territories

for whose international relations

they are responsible.

(b) The Convention does not apply

to territories for •whose international

relations members are responsible

unless a declaration to that effect has

been made on their behalf under the

provisions of paragraph (a) of this

article.

(c) A declaration made under

paragraph (a) of this article shall

be communicated to the SecretaryGeneral

of the United Nations and

a copy of it will be forwarded by him

to all States invited to the United

Nations Maritime Conference and to

such other States as may have become

members.

(d) In cases where under a trusteeship

agreement the United Nations is

the administering authority, the United

Nations may accept the Convention

on behalf of one, several, or all of

the trust territories in accordance

with the procedure set forth in Article

57.

Article 59.

Withdrawal.

in) Any member may withdraw

from the Organisation by written

notification given to the SecretaryGeneral

of the United Nations, who

will immediately inform the other

members and the Secretary-General

b) undertecknande med förbehåll

för godkännande, följt av godkännande;
c)

godkännande.

Godkännande skall verkställas genom

deposition av ett instrument hos

Förenta Nationernas generalsekreterare.

Artikel 58.

Områden.

a) Medlemmar må vid vilken tidpunkt

som helst avgiva förklaring

att deras anslutning till konventionen

innefattar alla eller en grupp eller

ett enda av de områden, för vilkas

internationella förbindelser de

äro ansvariga.

b) Konventionen är icke tillämplig

å områden, för vilkas internationella

förbindelser medlemmar äro ansvariga,

försåvitt icke en förklaring härom

har avgivits å deras vägnar jämlikt

moment a).

c) Jämlikt moment a) avgiven förklaring

skall tillställas Förenta Nationernas

generalsekreterare, och

denne sänder en kopia till samtliga

till Förenta Nationernas sjöfartskonferens

inbjudna stater och andra stater,

som må ha blivit medlemmar.

d) I de fall, då Förenta Nationerna

genom ett förvaltarskapsavtal har blivit

den förvaltande myndigheten, må

Förenta Nationerna godkänna konventionen

för ett, flera eller alla förvaltarskapsområden

i enlighet med

den i artikel 57 fastställda proceduren.

Artikel 59.

Utträde.

a) Medlem må utträda ur organisationen

genom skriftlig anmälan till

Förenta Nationernas generalsekreterare,

som genast underrättar övriga

medlemmar och organisationens generalsekreterare

om sådan anmä
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959

51

of the Organisation of such notification.

Notification of withdrawal may

be given åt any time after the expiration

of 12 months from the date on

which the Convention has come into

force. The withdrawal shall take effect

upon the expiration of 12 months

from the date on which such written

notification is received by the Secretary-General

of the United Nations.

(b) The application of the Convention

to a territory or group of territories

under Article 58 may åt any

time be terminated hy written notification

given to the Secretary-General

of the United Nations by the member

responsible for its international relations

or, in the case of a trust territory

of which the United Nations is

the administering authority, by the

United Nations. The Secretary-General

of the United Nations will immediately

inform all members and

the Secretary-General of the Organisation

of such notification. The notification

shall take effeet upon the expiration

of 12 months from the date

on which it is received by the Secretary-General

of the United Nations.

Part XVII.—Entry into Force.

Article 60.

The present Convention shall enter

into force on the date when 21 States,

of which 7 shall each have a total

tonnage of not less than 1 million

gross tons of shipping, have become

parties to the Convention in accordance

with Article 57.

Article 61.

The Secretary-General of the United

Nations will inform all States invited

to the United Nations Maritime Conference

and such other States as may

have become members, of the date

when each State becomes party to the

Convention, and also of the date on

which the Convention enters into

force.

lan. Anmälan om utträde må ingivas

när som helst efter utgången av

tolv månader från dagen för konventionens

ikraftträdande. Utträdet

blir giltigt tolv månader efter den

dag, då Förenta Nationernas generalsekreterare

mottager sådan skriftlig

anmälan.

b) Tillämpningen av konventionen

å område eller grupp av områden

jämlikt artikel 58 må när som helst

uppsägas genom skriftlig anmälan

till Förenta Nationernas generalsekreterare

från den för dess internationella

förbindelser ansvarige medlemmen

eller, i fråga om ett förvaltarskapsområde

för vilket Förenta

Nationerna är den förvaltande

myndigheten, från Förenta Nationerna.

Förenta Nationernas generalsekreterare

underrättar omedelbart

alla medlemmar och organisationens

generalsekreterare om sådan anmälan.

Anmälan blir giltig tolv månader

från den dag då Förenta Nationernas

generalsekreterare mottagit den.

Del XVII. — Ikraftträdande.

Artikel 60.

Denna konvention skall träda i

kraft då tjugoen stater, varav sju skola

ha ett sammanlagt fartygstonnage

av minst en miljon bruttoton vardera,

anslutit sig till konventionen jämlikt

artikel 57.

Artikel 61.

Förenta Nationernas generalsekreterare

kommer att underrätta alla till

Förenta Nationernas sjöfartskonferens

inbjudna stater och andra stater,

som blivit medlemmar, om dagen för

varje stats anslutning till konventionen

och likaså om dagen för konventionens

ikraftträdande.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 49 ar 1959

Article 62. Artikel 62.

The present Convention, of which

the English, French and Spanish texts

are equally authentic, shall be deposited

with the Secretary-General of

the United Nations, who will transmit

certified copies thereof to each of the

States invited to the United Nations

Maritime Conference and to such

other States as may have become

members.

Article 63.

The United Nations is authorised to

effeet registration of the Convention

as soon as it comes into force.

In witness whereof the undersigned

being duly authorised by their

respective Governments for that purpose

have signed the present Convention.

Done åt Geneva this 6th day of

March, 1948.

(Here follow the signatures.)

Appendix I

(Referred to in Article 17.)

Composition of the First Council.

In accordance with the principles

set forth in Article 17 the first Council

shall be constituted as followTs:

(a) The 6 members under Article

17 (a) being

Greece

Netherlands

Norway

Sweden

United Kingdom

United States

(b) The 6 members under Article

17 (b) being

Argentina

Australia

Belgium

Canada

France

India

Denna konvention, vars engelska,

franska och spanska texter skola äga

lika giltighet, skall deponeras hos

Förenta Nationernas generalsekreterare,

som kommer att överlämna bevittnade

kopior därav till alla till Förenta

Nationernas sjöf artskonferens

inbjudna stater och till andra stater,

som blivit medlemmar.

Artikel 63.

Förenta Nationerna bemyndigas

att verkställa registrering av konventionen

så snart den träder i kraft.

Till bestyrkande varav undertecknade,

därtill vederbörligen befullmäktigade

av sina respektive regeringar,

undertecknat denna konvention.

Som skedde i Geneve den 6 mars

1948.

(Här följa underskrifterna.)

Bilaga I

(Omnämnd i artikel 17.)

Det första rådets sammansättning.

Jämlikt de i artikel 17 fastställda

principerna skall det första rådet

sammansättas på följande sätt:

a) De sex medlemmarna enligt artikel

17 a) skola vara:

Grekland

Nederländerna

Norge

Sverige

Storbritannien

Amerikas förenta stater

b) De sex medlemmarna enligt artikel

17 b) skola vara:

Argentina

Australien

Belgien

Canada

Frankrike

Indien.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959

53

(c) Two members to be elected by

the Assembly under Article 17 (c)

from a panel nominated by the 6

members named in paragraph (a) of

this Appendix.

(d) Two members elected by the

Assembly under Article 17 (d) from

among the members having a substantial

interest in international seaborne

trade.

Appendix II

(Referred to in Article 51.)

Legal Capacity, Privileges and lmmunities.

The following provisions on legal

capacity, privileges and immunities

shall be applied by members to, or in

connexion with, the Organisation

pending their accession to the General

Convention on Privileges and Immunities

of Specialised Agencies in respect

of the Organisation:

Section 1.

The Organisation shall enjoy in the

territory of each of its members such

legal capacity as is necessary for the

fulfilment of its purposes and the

exercise of its functions.

Section 2.

(a) The Organisation shall enjoy

in the territory of each of its members

such privileges and immunities

as are necessary för the fulfilment of

its purposes and the exercise of its

functions.

(b) Representatives of members,

ineluding alternates and advisers and

officials and employees of the Organisation,

shall similarly enjoy such

privileges and immunities as are necessary

for the independent exercise

of their functions in connexion with

the Organisation.

c) Två medlemmar skola väljas av

församlingen jämlikt artikel 17 c) ur

en grupp utvald av de sex i moment

a) av denna bilaga nämnda medlemmarna.

d) Två medlemmar skola väljas av

församlingen jämlikt artikel 17 d)

bland de medlemmar, som ha ett

avsevärt intresse i internationell sjöburen

handel.

Bilaga II

(Omnämnd i artikel 51.)

Juridisk status, privilegier och

immunitet.

Följande stadganden beträffande

juridisk status, privilegier och immunitet

skola tillämpas av medlemmarna

å eller i samband med organisationen

i avvaktan på deras anslutning

till allmänna konventionen

om fackorganens privilegier och immunitet

med avseende på organisationen

:

Avdelning 1.

Organisationen skall på varje medlems

område åtnjuta sådan juridisk

status, som är nödvändig för att nå

dess syften och fullgöra dess uppgifter.

Avdelning 2.

a) Organisationen skall på varje

medlems område åtnjuta de privilegier

och den immunitet, som äro nödvändiga

för att nå dess syften och

fullgöra dess uppgifter.

b) Medlemmarnas representanter,

inbegripet ställföreträdare och rådgivare

samt organisationens tjänstemän

och övriga anställda skola likaledes

åtnjuta de privilegier och den

immunitet, som äro nödvändiga för

ett oberoende fullgörande av deras

uppgifter i samband med organisationen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959

Section 3.

In applying the provisions of Sections

1 and 2 of this Appendix, the

members shall take into account as

far as possible the standard clauses of

the General Convention on the Privileges

and Immunities of the Specialised

Agencies.

Avdelning 3.

Vid tillämpningen av stadgandena

i avdelning 1 och 2 av denna bilaga

skola medlemmarna i största utsträckning

taga hänsyn till huvudreglerna

i allmänna konventionen om

fackorganens privilegier och immunitet.

617590 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1959:59 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1958/59, i vad propositionen a s. 2 i texten
  2. UU 1959:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående Sveriges medlemskap i Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen s. 1 i texten