Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om krigsansvarighet för livoch invaliditetsförsäkring

1959-02-06 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:51, Med förslag till lag om krigsansvarighet för livoch invaliditetsförsäkring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

1

Nr 51

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring;

given Stockholms slott den 6 februari 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till lag om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ny lag om krigsansvarighet för livoch

invaliditetsförsäkring att ersätta 1943 års lag i ämnet. I förslaget har

med hänsyn till penningvärdets fall uppräkning skett av de belopp efter

vilka krigsansvarigheten bestämmes. Därutöver har av försäkringstekniska

skäl verkställts en omarbetning av ansvarighets- och utbetalningsreglerna.

t Biliang till riksdagens protokoll 1''Jb''J. 1 samt. Nr 51

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1959

Förslag

till

Lag

om krigsansvarighet för liv- och invaliditet sförsäkring

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §•

Denna lag äger tillämpning å försäkringsavtal varigenom försäkringsanstalt,

som driver försäkringsrörelse här i riket, å svensk medborgare eller

å utlänning med hemvist härstädes meddelat

1. livförsäkring (kapitalförsäkring, livränteförsäkring) för dödsfall;

2. invaliditetsförsäkring, som

a) avser premiebefrielse för livförsäkring för dödsfall eller för livsfall eller

b) meddelats i samband med livränteförsäkring för livsfall på sådant sätt

att invaliditetsförsäkringen upphör, om livränteförsäkringen upphör, eller

c) meddelas av anstalt, vars rörelse i huvudsak omfattar tjänstepensionsförsäkring.

Å livförsäkring för livsfall i förening med invaliditetsförsäkring är lagen

tillämplig efter vad därom stadgas i 19 §.

Lagen avser ej återförsäkring eller försäkring hos ränte- och kapitalförsäkringsanstalt.

Konungen äger i fråga om försäkring hos utländsk anstalt meddela undantag

från lagens tillämpning.

2 §■

I denna lag förstås med

krigstillstånd krig, vari Sverige befinner sig, eller annat förhållande, som

av Konungen med avseende å lagens tillämplighet jämställes med sådant

krig,

krigsansvarighet försäkringsgivares ansvarighet för sådant dödsfall eller

fall av invaliditet, som inträffar under krigstillstånd eller, där det föranletts

av krigshandling under tid då krigstillstånd varit rådande, inom ett år efter

krigstillståndets upphörande,

krigspremie sådan tilläggspremie, som betingas av krigsansvarighet,

risksumma, vid sådan kapitalförsäkring å en persons liv, som medför utbetalning

av försäkringssumman på en gång vid den försäkrades död, skillnaden

mellan försäkringssumman och det tekniska återköpsvärdet samt vid

annan försäkring ett med hänsyn till försäkringsformen bestämt motsvarande

belopp, samt

tekniskt återköpsvärde försäkrings beräknade värde vid full återköpsrätt

oavsett om sådan rätt föreligger eller ej.

Med invaliditetsförsäkrings årsbelopp avses i fråga om invaliditetsränteförsäkring

det belopp för år, varmed försäkringsgivaren enligt försäkringsavtalet

har att fullgöra sin betalningsskyldighet vid inträffat försäkringsfall,

och i fråga om kapitalförsäkring för fall av invaliditet ett motsvarande omräknat

belopp.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

3

Krigsansvarighet och bestridande av kostnaden för sådan ansvarighet

3 §•

Krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren intill, förutom det tekniska

återköpsvärdet, ett belopp av risksumman som vid dödsfall utgör fyrahundratusen

kronor och vid invaliditet motsvarar ett årsbelopp av tolvtusen kronor

(krigsskyddad risksumma). Hava å samma person flera livförsäkringar

eller flera invaliditetsförsäkringar meddelats av en eller flera försäkringsgivare,

skall, där ej Konungen annorlunda förordnar, vad nu sagts gälla den

sammanlagda risksumman för dödsfall eller för invaliditet samt tidigare

meddelad försäkring åtnjuta krigsskydd framför senare meddelad.

Förbehåll, som strider mot första stycket eller som eljest innebär, att någon

med krigstillstånd sammanhängande omständighet skulle för försäkringsgivaren

medföra frihet, helt eller delvis, från ansvarighet som i första stycket

sägs, må ej av försäkringsgivaren åberopas; dock att Konungen äger medgiva,

att sådant förbehåll må åberopas beträffande försäkring, som meddelats

efter krigstillståndets inträdande eller inom tre månader dessförinnan.

4 §•

Vid dödsfall eller fall av invaliditet för vilket krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren

har denne, där ej Konungen annorlunda förordnar, att i

fråga om försäkring, beträffande vilken försäkringsgivarens betalningsskyldighet

skall fullgöras med belopp för en gång, i vanlig ordning utgiva ett

belopp motsvarande det tekniska återköpsvärdet, ökat med hälften av risksumman

dock högst med femtiotusen kronor.

Skall betalningsskyldigheten enligt försäkringsavtalet fullgöras med belopp,

som förfalla till betalning efter hand i särskilda poster, skall, där ej

Konungen annorlunda förordnar, utbetalning ske enligt avtalet, vid invaliditetsränteförsäkring

dock ej med högre belopp än tolvtusen kronor för år.

[ fall som nu sagts må utbetalning ej ske längre än till dess sammanlagda

beloppet av de verkställda utbetalningarna uppgår, vid livförsäkring till

vad som enligt första stycket skolat utbetalas, därest försäkringsbeloppet

utgått på en gång, och vid invaliditetsförsäkring till belopp som Konungen

bestämmer.

5 §•

Hava å samma person flera livförsäkringar meddelats av en eller flera försäkringsgivare,

skall vid nibetalning enligt 4 § vad där stadgas tillämpas

å försäkringarnas sammanlagda risksumma. I fråga om flera invaliditetsförsäkringar

skall vad i nämnda paragraf sägs äga tillämpning å det mot

försäkringsförmånerna svarande sammanlagda årsbeloppet.

Belopp som enligt första stycket vid dödsfall utgives av sammanlagda

risksumman fördelas på försäkringarna i förhållande till deras krigsskyddade

risksummor. Belopp som vid invaliditet utgives av det sammanlagda

årsbeloppet fördelas på försäkringarna i förhållande till försäkringarnas

årsbelopp, såvitt krigsansvarighet för dessa åvilar försäkringsgivaren.

0 §.

Vad som återstår av försäkrings krigsskyddade risksumma sedan utbetalning

skett enligt 4 och 5 §§ må ej utgivas förrän krigspremie fastställts

enligt 14 § första stycket eller befunnits icke behöva uttagas. Om så erfordras,

må betalningen uppskjutas ytterligare högst ett år. Å ogulden del skall

från det avgörande om krigspremien träffats gäldas ränta efter räntefot, som

Konungen bestämmer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

7 §•

Om de sammanlagda krigsskyddade risksummorna för inträffade försäkringsfall,

för vilka krigsansvarighet med avseende å visst krigstillstånd åvilar

försäkringsgivaren, överstiga summan av de å tiden för krigstillståndet

belöpande riskpremierna för samtliga av försäkringsgivaren meddelade försäkringars

krigsskyddade risksummor, må skillnaden (överkostnaden) till

hälften eller den mindre del, som Konungen bestämmer, täckas genom uttagande

av krigspremie för envar försäkrad, medan återstoden skall täckas

genom tillskott från försäkringsgivaren, allt i den mån ej annat föranledes

av vad i 8—It §§ stadgas.

8 §•

Krigspremie må icke överstiga en tjugondel av den högsta krigsskyddade

risksumma, som under krigstillståndet gällt för den försäkrade.

9 §.

Inländsk försäkringsgivare vare ej pliktig att till överkostnadens täckande

tillskjuta större belopp än som, utan att tryggheten för gällande försäkringsavtal

äventyras eller enskilda försäkringstagares rätt förnärmas, kan tagas

i anspråk dels genom anlitande av såväl tillgängligt som för tio år enligt

av Konungen meddelade bestämmelser förutberäknat överskott å försäkringsgivarens

rörelse dels ock genom anlitande av till framtida förfogande

avsatta medel, regleringsfond, säkerhetsfond, utjämningsfond och återbäringsfond.

I överskotts- och fondmedlen inräknas endast vad som belöper å

försäkring eller försäkringsdel, vars risksumma är krigsskyddad.

Vad här stadgats om inländsk försäkringsgivares tilfskottsplikt skall äga

motsvarande tillämpning å utländsk försäkringsgivare enligt de närmare bestämmelser,

som meddelas av Konungen.

10 §.

Om sammanlagda beloppet av de krigspremier, som enligt 8 § må uttagas,

ej förslår till täckande av den del av överkostnaden, som enligt 7 § må

täckas genom uttagande av dylika premier, skall återstoden täckas genom

att, med iakttagande av begränsningarna i 9 §, försäkringsgivarens tillskott

höjes. På motsvarande sätt må, om det belopp, varmed försäkringsgivaren

är pliktig att bidraga, icke förslår till täckande av på denne belöpande del

av överkostnaden, återstoden täckas genom att, med iakttagande av begränsningen

i 8 §, krigspremierna höjas.

11 §•

Kan hela över kostnaden icke täckas i den ordning, som i 10 § sägs, må

bristen utjämnas genom att de belopp, som innehållits enligt 4—6 §§, nedsättas

i förhållande till försäkringarnas krigsskyddade risksummor.

12 §.

Konungen äger förordna, att vid bestämmande och täckning av överkostnad

olika försäkringsbestånd skola särskiljas. Sådant förordnande må ock

meddelas med avseende allenast å tillämpning av 11 §.

13 §.

Skall enligt 12 § överkostnad bestämmas särskilt för olika försäkringsbestånd,

må likväl utjämning av kostnaden för krigsansvarigheten ske mellan

bestånden eller några av dem. Utjämning må ock ske mellan försäkringsbestånd

hos olika försäkringsgivare, vilka därom träffat avtal.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

5

Krigspremies fastställande och uttagande

14 §.

Krigspremie fastställes så snart lämpligen kan ske efter det krigstillståndet

upphört och senast inom två år därefter. Krigspremie bestämmes, med tilllämpning

av det förenklade beräkningssätt Konungen må medgiva, så att

det belopp, som för visst försäkringsbestånd skall täckas genom krigspremier,

fördelas å försäkringarna inom beståndet i förhållande till den högsta

krigsskyddade risksumma, som för varje försäkrad gällt under krigstillståndet.

Om försäkring helt eller delvis upphör av annan orsak än sådant försäkringsfall,

för vilket krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren, må utan hinder

av vad i första stycket sägs krigspremien fastställas vid försäkringens

upphörande och beräknas enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av

Konungen. Beträffande försäkring, som upphör till viss del, skall fastställandet

avse allenast denna del, där ej annorlunda förordnas.

15 §.

Krigspremie skall erläggas å tid som Konungen bestämmer; dock att under

ett år icke må fordras betalning vilken överstiger, vid kapitalförsäkring

för dödsfall å en persons liv en hundradel av försäkringssumma, som omfattas

av krigsansvarigheten, och vid annan försäkring ett med hänsyn till

försäkringsformen bestämt motsvarande belopp.

I avräkning å blivande krigspremie må, från det krigstillståndet inträtt,

provisorisk krigspremie uttagas. Vad i första stycket stadgas om bestämmande

av tid för krigspremies erläggande och om den högsta årliga betalning,

som må fordras, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om provisorisk

krigspremie.

Utan hinder av vad i första stycket stadgas äger försäkringsgivaren vid

utbetalning på grund av försäkringen eller vid försäkringens nedsättning av

annan anledning än i 16 § första stycket sägs tillgodogöra sig fastställd krigspremie.

16 §.

Erlägges icke krigspremiebelopp inom en månad från förfallodagen, må

enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar försäkringsgivarens förpliktelser

nedsättas under förutsättning,

1. att minst en månad förflutit från det försäkringsgivaren till försäkringstagaren

avsänt meddelande om premiens belopp och förfallodag samt om påföljden

av underlåten betalning, dock att meddelande, som avsänts tidigare

än en månad före förfallodagen, ej må åberopas, samt

2. att försäkringsgivaren till försäkringstagaren avlåtit meddelande, att

han på grund av dröjsmålet gör rätten till nedsättning gällande, med underrättelse

tillika om villkoren för försäkringstagarens återinträde i sina rättigheter

enligt avtalet.

Försäkringsgivarens förpliktelser må anses nedsatta från dagen för det

sistnämnda meddelandets avlåtande.

17 §.

Oguldet krigspremiebelopp, som försäkringsgivaren icke kan tillgodogöra

sig vid utbetalning på grund av försäkringen eller genom försäkringens nedsättning,

må ej uttagas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1959

Särskilda bestämmelser

18 §.

Konungen äger utöver vad ovan sägs medgiva avvikelse från vad i 3—17 §§

stadgas beträffande

1. livförsäkring, som meddelats av anstalt, vars rörelse i huvudsak omfattar

tjänstepensionsförsäkring;

2. korttidsförsäkring, försäkring med naturlig premie eller försäkring med

lägre premie under viss tid, vilken vid krigstillståndets inträdande ännu ej

gått till ända;

3. grupplivförsäkring, som meddelats enligt särskilda grunder;

4. livförsäkring, beträffande vilken ansvarigheten begränsats på grund av

att premiebetalningen avbrutits i förtid (fribrev);

5. annan livförsäkring, vilken vid krigstillståndets inträdande icke varit

i kraft fem år; samt

6. invaliditetsförsäkring.

19 §.

Har livförsäkring för dödsfall eller för livsfall meddelats i förening med

invaliditetsförsäkring, äger Konungen föreskriva, att försäkringarna vid bestämmande

av försäkringsgivarens tillskott till täckande av överkostnad samt

vid nedsättning enligt 11 eller 16 § skola betraktas såsom en enda försäkring.

Har invaliditetsförsäkringen meddelats av annan försäkringsgivare än den,

hos vilken livförsäkringen tagits, må genom avtal mellan försäkringsgivarna,

vilket godkännes av försäkringsinspektionen, bestämmas att vad i första

stycket är stadgat skall gälla i fråga om försäkringarna.

20 §.

Då försäkringsgivare har att lämna tillskott till täckande av överkostnad,

skola, där ej Konungen annorlunda förordnar, överskottsmedel tagas i anspråk

före fondmedel samt fondmedlen frigöras i den ordning, som gäller för

täckande av förlust.

21 §.

Konungen äger medgiva, att försäkringsfonden må, utöver vad som följer

av stadgandet i 274 § andra stycket lagen om försäkringsrörelse, till belopp

motsvarande försäkringsgivarens tillskott eller, innan tillskottet fastställts,

vad försäkringsgivaren beräknas skola tillskjuta på grund av krigsansvarigheten,

redovisas i andra värdehandlingar än i nämnda paragraf första stycket

1—7 avses.

Sådant förutberäknat överskott, som avses i 9 §, må i försäkringsgivarens

balansräkning uppföras såsom tillgång.

22 §.

Under krigstillstånd och till dess krigspremier fastställts enligt 14 § första

stycket eller befunnits icke behöva uttagas må, om ej Konungen för särskilt

fall annorlunda förordnar, tilldelning av återbäring icke ske och ej heller

beslut fattas om utdelning av vinst till aktieägare eller av ränta till garant.

Varder utdelning av vinst eller ränta beslutad och verkställd i strid mot

vad i första stycket stadgas, vare de, som uppburit sådan utdelning, skyldiga

att återbetala denna jämte fem procent ränta därå. För brist, som kan uppkomma

vid återbetalningen, vare de, som medverkat till beslutet eller verkställandet

därav, ansvariga efter de grunder, som stadgas beträffande skadeståndsskyldighet

i 320, 323 och 324 §§ lagen om försäkringsrörelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

7

23 §.

För tillämpning av vad i denna lag stadgas skola grunder upprättas. Beträffande

sådana grunder skall i tillämpliga delar gälla vad i lagen om försäkringsrörelse

och lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva

försäkringsrörelse här i riket stadgas om grunder för livförsäkringsrörelse.

24 §.

Sker avvikelse från denna lag eller från grunder eller särskilda föreskrifter

för lagens tillämpning, skall i fråga om inländskt bolag vad i 288, 289,

320, 321, 323 och 324 §§ lagen om försäkringsrörelse samt beträffande utländsk

försäkringsanstalt vad i 25 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt

att driva försäkringsrörelse här i riket stadgas äga motsvarande tilllämpning.

25 §.

Styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, som uppsåtligen

eller av vårdslöshet i strid mot bestämmelsen i 22 § första stycket låter verkställa

tilldelning av återbäring eller utbetalning av vinst eller ränta, straffes

med dagsböter eller fängelse.

26 §.

Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen att i Konungens ställe

fullgöra vad som enligt denna lag ankommer på Konungen, dock ej såvitt

avser rätt jämlikt 2 § att med avseende å lagens tillämplighet med krig, vari

Sverige befinner sig, jämställa annat förhållande.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit av trycket i Svensk författningssamling.

I fråga om försäkring, som meddelats före den 1 juli 1941, är försäkringsgivaren,

såvitt angår risksumma som ej åtnjuter krigsskydd enligt 3 §,

ansvarig i överensstämmelse med avtalet; dock att Konungen äger förordna

om uppskov med utbetalningen.

Genom denna lag upphäves lagen den 11 juni 1943 (nr 338) om krigsansvarighet

för liv- och invaliditetsförsäkring.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1959

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 december 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om ng lag om

krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring samt anför därvid följande.

Genom lagen den 11 juni 19i3 (nr 338) om krigsansvarighet för liv- och

invaliditets försäkring har bestämmelser meddelats i syfte att under krigstillstånd

ge försäkringstagarna ett mer omfattande skydd än som skulle

följa av eljest tillämpade avtalsvillkor vid sådan försäkring.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 20 december 1956 har försäkringsinspektionen

framlagt förslag till omarbetning av krigsansvarighetslagen. Främst

åsyftas med förslaget att bringa lagens bestämmelser i formell överensstämmelse

med 1948 års lag om försäkringsrörelse (SFS nr 433) och 1950 års

lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här

i riket (SFS nr 272), vilka båda författningar trätt i kraft efter tillkomsten

av krigsansvarighetslagen. Förslaget tar även hänsyn till nytillkomna försäkringsformer

och inträffade förändringar i penningvärdet. Slutligen har

inspektionens bedömningar skett mot bakgrund av livförsäkringsbolagens

planerade organisation i fall av krig.

Till grund för försäkringsinspektionens förslag har legat en av Svenska

livförsäkringsbolags förening till Kungl. Maj :t ställd skrivelse den 5 februari

1953 med förslag till ändrad lagstiftning i ämnet. Föreningen har

även, efter remiss, yttrat sig över inspektionens förslag. Föreningen har

därvid godtagit förslaget, utom på en punkt, där föreningens ståndpunkt i

det följande kommer att särskilt redovisas.

Krigsansvarighetslagens innehåll

Krigsansvarighetslagens tillämplighetsområde angives i dess 1 §. I stort

sett äger lagen tillämpning på livförsäkring (kapital- eller livränteförsäkring)

för dödsfall samt på invaliditetsförsäkring, under förutsättning antingen

att denna avser premiebefrielse för livförsäkring eller förenats med

livränteförsäkring för livsfall på sådant sätt att invaliditetsförsäkringen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 är 195!)

9

upphör, om livränteförsäkringen upphör, eller ock att invaliditetsförsäkringen

meddelats av bolag, vars rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring.

Lagen gäller icke beträffande återförsäkring eller försäkring hos anstalt,

som utom återförsäkring endast meddelar kollektiv försäkring, samt

icke heller beträffande ränte- och kapitalförsäkringsanstalts verksamhet.

I 2 § definieras vissa grundläggande begrepp i lagen.

Lagens huvudregel i fråga om krigsansvarigheten upptages i 3 §. Sådan

ansvarighet åvilar försäkringsgivaren intill ett belopp av, utöver återköpsvärdet,

200 000 kronor av risksumman för dödsfall och samma belopp av

risksumman för invaliditet (krigsskvddad risksumma). Med risksumma

förstås vid kapitalförsäkring för dödsfall å en persons liv skillnaden mellan

försäkringssumman och återköpsvärdet samt vid annan försäkring ett

med hänsyn till försäkringsformen bestämt motsvarande belopp. Om flera

liv- eller flera invaliditetsförsäkringar å samma person meddelats av en

eller flera försäkringsgivare, gäller begränsningsregeln, om Kungl. Maj :t

inte förordnar om annat, den sammanlagda risksumman för dödsfall eller

för invaliditet. Tidigare meddelad försäkring åtnjuter därvid krigsskydd

framför senare meddelad.

Bestämmelser om utbetalningen av försäkringsbelopp ges i 4 §. Har under

krigstillstånd försäkringsfall inträffat, för vilket krigsansvarighet åvilar

försäkringsgivaren, skall denne, där ej Kungl. Maj :t förordnar annorlunda,

i vanlig ordning utbetala ett belopp motsvarande återköpsvärdet, ökat med

hälften av risksumman dock högst med 50 000 kronor. Om flera liv- eller

flera invaliditetsförsäkringar å samma person meddelats av en eller flera

försäkringsgivare, gäller begränsningsregeln den sammanlagda risksumman

för dödsfall eller för invaliditet och utbetalningarna fördelas, om begränsningsregeln

behöver träda i tillämpning, på de olika försäkringarna i förhållande

till deras krigsskyddade risksummor. Återstoden av krigsskyddad

risksumma får ej utgivas förrän efter krigets slut.

Med avseende å finansieringen av de på grund av ett krig ökade kostnaderna

rör sig lagen med begreppet överkostnad, varmed förstås skillnaden

mellan å ena sidan de sammanlagda krigsskyddade risksummorna för inträffade

försäkringsfall, för vilka krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren,

och å andra sidan summan av de å tiden för krigstillståndet belöpande riskpremierna

för samtliga av försäkringsgivaren meddelade försäkringars

krigsskyddade risksummor.

I 5—It §§ regleras i vilken ordning överkostnaden skall bestridas. I princip

skall kostnaden delas lika mellan försäkringstagarna och försäkringsgivarna.

Försäkringstagarna ålägges att betala viss krigspremie och bolagen

skall bidraga med tillskott av vinst- och fondmedel. Krigspremien är maximerad

till fem procent av den högsta krigsskyddade risksumma, som under

kriget varit gällande för den försäkrade. Bolaget är ej skyldigt att bidraga

med högre tillskott än som, utan att tryggheten för gällande försäkringsavtal

äventyras eller enskilda försäkringstagares rätt förnärmas, kan

lagas i anspråk dels genom anlitande av såväl tillgängligt som för 10 år

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1959

framåt törutberäknat överskott å rörelsen, dels ock genom nedsättning av

utjämningsreserv, vinstfonder, säkerhetsfond och återbäringsreserv. I överskotts-

och fondmedel inräknas endast vad som belöper på försäkring, vars

risksumma är krigsskyddad. Om krigspremieinkomsten och bolagens egna

tillskott visar sig otillräckliga för täckande av överkostnaden, utjämnas

bristen genom att de försäkringsbelopp, som innehållits, nedsättes i förhållande

till försäkringarnas krigsskyddade risksummor. Kungl. Maj :t äger

förordna, att vid bestämmande och täckning av överkostnad olika försäkringsbestånd

skall särskiljas. Sådant förordnande kan även meddelas när

fråga endast är om nedsättning av innehållna ersättningsbelopp. Skall enligt

förordnande av Kungl. Maj :t överkostnad bestämmas särskilt för olika

försäkringsbestånd, kan likväl utjämning av kostnaden för krigsansvarigheten

ske mellan bestånden eller några av dem. Utjämning kan också ske

mellan försäkringsbestånd hos olika försäkringsgivare, i den mån dessa träffat

avtal därom.

Om krigspremies fastställande och uttagande meddelas bestämmelser i

12—15 §§. Ivrigspremierna fastställes i huvudsak efter krigets slut sedan

krigsbokslut blivit uppgjort. I avräkning å den blivande krigspremien får

dock, sedan krigstillståndet inträtt, provisorisk krigspremie uttagas. För

såväl krigspremie som provisorisk krigspremie gäller, att i allmänhet under

ett år icke får krävas betalning, vilken överstiger en procent av den av krigsansvarigheten

omfattade försäkringssumman.

Beträffande vissa typer av försäkringar — livförsäkring som meddelats av

anstalt vars rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring, korttidsförsäkring,

försäkring med naturlig premie eller försäkring med lägre premie under

vissa år, vilka vid krigstillståndets inträdande ännu ej gått till ända, annan

livförsäkring, vilken vid krigstillståndets inträdande icke varit i kraft

fem år, och invaliditetsförsäkring — gäller enligt 16 § att Kungl. Maj :t eller,

i fråga om utländsk anstalt, försäkringsinspektionen äger medgiva avvikelse

från vad i lagen stadgas rörande krigsansvarigheten och bestridandet av

kostnaderna för sådan ansvarighet samt rörande krigspremiernas fastställande

och uttagande.

För tillämpning av lagens bestämmelser skall enligt 21 § särskilda grunder

upprättas. Grunderna skall såvitt angår utländsk anstalt stadfästas av försäkringsinspektionen

men i övrigt av Kungl. Maj :t.

Föreslagna ändringar i krigsansvarighetslagen

Försäkringsinspektionens förslag innefattar icke några avsteg från de

grundläggande principer, som präglar gällande lag. Såsom framgått innebär

förslaget i första hand en anpassning av lagens bestämmelser till senare tillkommen

lagstiftning, nämligen 1948 års lag om försäkringsrörelse och 1950

års lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse

här i riket.

Försäkringsinspektionen anför i sin förut berörda skrivelse såsom tänkbart,

att en allsidig, från grunden gående utredning rörande de ansvarig
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1959

11

hetsproblem, som livförsäkringen möter i händelse av krig, skulle kunna

leda till delvis andra lösningar än dem, krigsansvarighetslagen nu innehåller.

Ett krig, vari vårt land blir indraget, kan medföra sådana störningar i

livförsäkringsbolagens verksamhet, att samtliga bolag eller vissa av dem icke

kan fungera på det sätt, som krigsansvarighetslagen förutsätter. Därest på

en gång antalet försäkringsfall blir mycket stort och försäkringstagarna på

grund av krigsförhållandena får svårigheter att inbetala premier till bolagen

samtidigt som dessa icke i praktiken kan förvandla sina värdehandlingar

i kontanta medel, kan situationen bli svårbemästrad för bolagen. Personalbrist

och materiella skador på livförsäkringsbolagens fastigheter och tekniska

anläggningar kan också försvåra eller omöjliggöra bolagens funktioner

under krig. Behov kan därför föreligga av avvikelser från den i krigsansvarighetslagen

skisserade ordningen. I viss mån öppnar lagen själv

möjligheter till avvikelser från den avsedda normalordningen. Det kan emellertid,

framhåller inspektionen, bliva nödvändigt att göra ytterligare avvikelser

från lagen. Behov av dispenser kan emellertid även uppkomma beträffande

vissa stadganden i försäkringsavtalslagen och lagstiftningen om försäkringsrörelse.

Det synes inspektionen mest ändamålsenligt, att samtliga

dessa dispensfrågor löses genom den särskilda lagstiftningen med vissa bestämmelser

om inländsk försäkringsrörelse respektive utländsk försäkringsrörelse

här i riket vid krig m. m. Inspektionen erinrar också om möjligheten

att utnyttja moratorielagen.

För egen del kan jag ansluta mig till de synpunkter rörande omfattningen

av den förestående revisionen av krigsansvarighetslagen, som försäkringsinspektionen

anfört. Goda skäl talar för att man i princip bibehåller

den nuvarande i lagen angivna administrativa ordningen för reglering av

lcrigsansvarigheten. Frågor om dispenser och avvikelser i trängda lägen från

lagens bestämmelser torde få lösas gemensamt med likartade frågor på det

övriga försäkringsområdet genom den särskilda lagstiftningen om försäkringsrörelse

vid krig.

Det är min avsikt att senare denna dag anmäla förslag till ny lagstiftning

med bestämmelser om inländsk respektive utländsk försäkringsrörelse vid

krig m. m. Detta förslag innefattar en utvidgning av de befogenheter Kungl.

Maj :t och försäkringsinspektionen har enligt hittills gällande bestämmelser

och möjliggör en långtgående anpassning av försäkringsverksamheten efter

extraordinära förhållanden.

I enlighet med vad nu anförts har inom handelsdepartementet upprättats

förslag till omarbetade bestämmelser rörande krigsansvarigheten för livoch

invaliditetsförsäkring. Med hänsyn till att de föreslagna ändringarna

berör flertalet paragrafer i den nuvarande lagen har det ansetts mest ändamålsenligt

att låta denna ersättas av ny lag.

Lagförslaget torde såsom Bilaga1 få fogas till detta protokoll.

1 Bilagan har här uteslutits. Den överensstämmer — fränsett vissa redaktionella jämkningar

— med det vid propositionen fogade lagförslaget utom däri att övergångsbestämmelse tillfogats

i sistnämnda förslag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

Jag övergår härefter till en närmare redogörelse för de ändringar som föreslås

i förhållande till 1943 års lag.

/ §•

Paragrafen motsvarar 1 § gällande lag och anger lagens tillämplighetsområde.

Försäkringsinspektionens förslag innefattar i första hand en redaktionell

omarbetning av lagrummet i syfte att göra detta mera överskådligt. Lagen

föreslås i princip skola ha samma räckvidd som hittills. I fråga om kollektiv

livförsäkring (grupplivförsäkring) föreslår inspektionen dock en mindre

justering av saklig innebörd.

Enligt gällande lag göres undantag från tillämpningsområdet för försäkring

hos anstalt, som utom återförsäkring endast meddelar grupplivförsäkring.

Undantaget har sin förklaring i att det vid tillkomsten av nuvarande

krigsansvarighetslag icke. förekom sådan försäkring i någon större omfattning.

Det var endast återförsäkringsaktiebolaget Sverige som hade några få

bestånd av direkt dylik försäkring. Med hänsyn bland annat till att vid ifrågavarande

försäkringsform någon egentlig fondering icke förekommer utan

försäkringarna har karaktären av ren riskförsäkring utan sparmoment ansågs

ifrågavarande försäkringar hos Sverige — som är bolagets enda direktförsäkringsbestånd

— böra undantagas från lagens tillämpningsområde.

Försäkringsinspektionen framhåller att grupplivförsäkringen numera vunnit

stor spridning och att ett flertal livförsäkringsbolag erhållit koncession

för bedrivande av denna försäkringsform. Med den utformning krigsansvarighetslagen

har faller därför grupplivförsäkringen i allmänhet inom lagens

tillämpningsomåde. Enligt försäkringsinspektionens mening bör krigsansvarighetslagen

även framdeles omfatta grupplivförsäkring. De speciella problem

beträffande krigsansvarigheten, som främst på grund av frånvaron av

egentlig fondering uppkommer inom denna försäkringsform, bör få lösas

genom att Kungl. Maj:t eller inspektionen dispensvägen medgiver erforderliga

avvikelser från lagens normalregler. Då sålunda den allt övervägande

delen av grupplivförsäkring faller inom lagens tillämpningsområde, finner

inspektionen det icke motiverat att lagen bibehåller det gamla undantaget för

bolaget Sveriges direktbestånd av kollektiv försäkring. I den mån ifrågavarande

försäkringsbestånd kräver en speciell behandling vid lagens tillämpning,

synes inspektionen möjlighet härtill böra stå öppen genom dispens.

För egen del biträder jag försäkringsinspektionens uppfattning att lagen

bör ha generell tillämpning på grupplivförsäkring och att dispensvägen får

anlitas i den mån denna försäkringstyp kräver särbehandling.

Vid utformningen av departementsförslaget har vidare, i enlighet med inspektionens

förslag, den punkt i paragrafen enligt vilken lagen är tillämplig

på invaliditetsförsäkring meddelad av bolag, vars rörelse i huvudsak omfattar

livränteförsäkring, jämkats sålunda att rörelsens huvudsakliga omfattning

i stället skall avse tjänstepensionsförsäkring. Någon saklig ändring avses

icke. Den föreslagna lydelsen torde bättre ange det karakteristiska för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

13

den typ av försäkringsanstalter som avses. Praktisk betydelse har bestämmelsen

för närvarande endast för Svenska Personal-Pensionskassan. I nuvarande

lydelse har ifrågavarande punkt formellt även avseende på Allmänna

Änke- och Pupillkassan i Stockholm, vilken inrättning genom omredigeringen

av bestämmelsen skulle komma att falla utanför lagens tillämpningsområde.

Sistnämnda kassa saknar emellertid bestånd av invaliditetsförsäkring

och äger ej heller meddela sådan försäkring.

2 §.

1 ill paragrafen, som motsvarar 2 § gällande lag, har överförts där upptagna

definitioner av vissa grundbegrepp i lagen.

I enlighet med försäkringsinspektionens förslag har definitionen av risksumma

undergått viss redaktionell jämkning. Försäkringens återköpsvärde

såsom faktor vid beräkningen av risksumman bär sålunda ersatts av ett nytt

begrepp nämligen det tekniska återköpsvärdet. Därmed avses att bättre än

nu uttrycka att återköpsvärde skall tagas i beräkningen även i det fall att

återköpsrätt icke alls eller endast delvis föreligger. Begreppet täcker följaktligen

vad som brukar betecknas såsom en försäkrings avgångsvärde,

d. v. s. värdet av sparpremierna jämte därå belöpande ränta. I denna mening

har uttrycket tekniskt återköpsvärde tidigare utnyttjats i meddelade grunder

för försäkringsrörelse. Begreppet torde dock icke kunna införas i lagtexten

utan att samtidigt angives vad som avses därmed. Så har skett i departementsförslaget.

Såsom i det följande skall behandlas har försäkringstekniska skäl föranlett

särskilda bestämmelser rörande krigsansvarighet för invaliditetsförsäkring

och utbetalningen av försäkringsbeloppen vid sådan försäkring. Såsom

faktor vid beräkningen införes därvid begreppet årsbelopp, vilket utnyttjas

såväl beträffande ränte- som kapitalförsäkring. I fråga om förstnämnda

typ av försäkring avses med årsbelopp det belopp för år, varmed

försäkringsgivaren enligt försäkringsavtalet har att fullgöra sin betalningsskyldighet

vid inträffat försäkringsfall. I fråga om kapitalförsäkring åsyftas

ett efter särskilda grunder evalverat belopp. I förevarande paragraf har

detta angivits.

3 §■

Paragrafen motsvarar 3 § gällande lag.

För säkring sinspektionen

Försäkringsinspektionen bibehåller i sitt förslag principen i nuvarande

lag att begränsa krigsansvarigheten till att omfatta försäkrings tekniska

återköpsvärde jämte ett maximerat belopp av risksumman (krigsskyddad

risksumma). I 1943 års lag har högsta krigsskyddade risksumma fastslagits

till 200 000 kronor för såväl liv- som invaliditetsförsäkring. Inspektionen

föreslår, i enlighet med livbolagföreningens framställning, att den krigs -

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

skyddade risksumman vid invaliditetsförsäkring av praktiska skäl i stället

bestämmes i förhållande till ett visst högsta årligt räntebelopp. Den föreslagna

metoden att begränsa försäkringsgivarens krigsansvaräghet för invaliditetsförsäkring

överensstämmer med vad som tillämpats i gällande

grunder för sådan försäkring, där det årliga räntebelopp efter vilket maximigränsen

bestämts utgör 6 000 kronor.

Inspektionen föreslår med hänsyn till penningvärdets fall att den krigsskyddade

risksumman för dödsfall höjes från 200 000 kronor till 400 000

kronor. I fråga om invaliditetsförsäkring föreslås att det högsta årliga räntebeloppet

till grund för beräkningen av krigsskyddet bestämmes till 12 000

kronor.

I övrigt överensstämmer inspektionens förslag med innehållet i 3 § nuvarande

lag.

Departementschefen

I fråga om bestämningen av krigsansvarigheten skiljer sig försäkringsinspektionens

förslag principiellt från gällande lag däri att den krigsskyddade

risksumman vid invaliditetsförsäkring angives till belopp motsvarande

viss högsta årsränta. Förändringen är betingad av att lagens hittillsvarande

begränsning av krigsansvarigheten för ifrågavarande försäkringar

till visst kapitalbelopp visat sig ogörlig att tillämpa. Den har därför i de

av bolagen upprättade och av Kungl. Maj:t stadfästa grunderna för ifrågavarande

försäkringsverksamhet frångåtts och ersatts med en maximering

som primärt tar sikte på den årliga utbetalningen för varje försäkring. Jag

delar försäkringsinspektionens mening att det av den nya lagen bör framgå

att krigsansvarigheten i fråga om invaliditetsersättning bestäms efter

annan grund än som tillämpas vid livförsäkring. Beträffande kapitalförsäkring

för fall av invaliditet förutsätter principen om begränsning till belopp

som motsvarar viss årsutbetalning en evalveringsregel. Denna bör ha

sin plats i grunderna till den nya lagen.

Jag biträder inspektionens förslag om höjning av de belopp, efter vilka

gränsen för krigsansvarigheten hittills bestämts.

Det må tilläggas, att den begränsning av krigsskyddet, som paragrafen

innehåller inte utesluter att bolag erhåller stadfästelse av grunder som innebär

att bolaget åtager sig krigsansvarighet till högre belopp än som föreskrivits

i lagrummet. En utvidgning av krigsskyddet kan nämligen ifrågakomma

exempelvis beträffande invaliditetsförsäkring som meddelats i förening

med tjänstepensionsförsäkring. För sådant fall torde det få ankomma

på Kungl. Maj:t att jämlikt 18 § i den föreslagna lagen medgiva erforderlig

avvikelse från huvudregeln.

4—6 §§.

Paragraferna upptager regler om utbetalning av krigsskyddade försäkringsbelopp.

Bestämmelserna har i gällande lag motsvarighet i 4 §.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1959

15

Försåkringsinspektionen

I olikhet med nuvarande bestämmelser skiljer försäkringsinspektionens

förslag mellan sådana försäkringsfall där betalningsskyldigheten skall fullgöras

med belopp för en gång och sådana fall, där försäkringssumman utbetalas

i rater. I förslaget har för de förra fallen bibehållits den nu gällande

regeln om begränsning av utbetalningen till belopp motsvarande återköpsvärdet,

ökat med hälften av risksumman dock högst med 50 000 kronor.

Begreppet tekniskt återköpsvärde har dock införts.

I fråga om övriga försäkringsfall innebär inspektionens förslag att betalning

i första hand skall äga rum fullt ut enligt det föreliggande avtalet.

Vid livförsäkring skall utbetalning ske endast till dess sammanlagda beloppet

av de verkställda utbetalningarna uppgår till vad som skolat utbetalas

om försäkringsbeloppet utgått på en gång. Beträffande invaliditetsförsäkring

föreslås att Kungl. Maj :t förordnar om begränsning av utbetalningen.

I livbolagsföreningens skrivelse anföres att det ansetts lämpligare att från

början utbetala fulla försäkringsbelopp och vid behov avkorta betalningstiden

än att med bibehållande av den avtalade tiden nedsätta varje utfallande

belopp. Vad som står till förfogande för utbetalning torde enligt föreningens

mening i de allra flesta fall förslå till full betalning till dess krigsbokslutet

uppgjorts. Det kan emellertid, anför föreningen, visa sig nödvändigt

att efter krigsbokslutet reducera eventuella återstående betalningar för

att få kompensation för vad som tidigare möjligen utbetalats för mycket.

Härigenom kan förmånstagare, som insatts i första hand, bli gynnade på

senares bekostnad. Enligt föreningens mening kan det dock antagas i regel

vara i mottagarnas intresse att betalningen koncentreras till början av utbetalningstiden,

eftersom den penningvärdeförsämring, som synes vara oundviklig

vid krig, då ännu ej hunnit fortskrida så långt.

Har flera livförsäkringar meddelats å en och samma person skall enligt

försäkringsinspektionens förslag vid tillämpning av utbetalningsregeln räknas

med den sammanlagda risksumman för dödsfall. Utbetalningsbeloppet

skall sålunda motsvara återköpsvärdet ökat med hälften av sammanlagda

risksumman för dödsfall eller för invaliditet. Ökningen må dock icke överstiga

50 000 kronor. I fall av flera invaliditetsförsäkringar skall enligt förslaget

utbetalningsreglerna vid invaliditetsfall tillämpas på det mot försäkringsförmånerna

svarande sammanlagda årsbeloppet.

I fråga om fördelningen mellan olika försäkringar av verkställda utbetalningar

föreslår försåkringsinspektionen att den nuvarande regeln om fördelning

i proportion till försäkringarnas krigsskyddade risksummor bibehålies

oförändrad såvitt avser livförsäkring. Beträffande invaliditetsförsäkring

föreslås att vad som utbetalas av sammanlagda årsbeloppet skall fördelas

på försäkringarna i förhållande till försäkringarnas av krigsansvarighet

omfattade årsbelopp.

Enligt livbolagsföreningen — på vars framställning försäkringsinspektionens

förslag i denna del återfaller — bar praktiska skäl förestavat den före
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr Öl år 1059

slagna avvikelsen från nuvarande regel. Beräkning under krigstillstånd av

risksumman för invaliditetsförsäkringar kan nämligen enligt föreningen

förutsättas komma att erbjuda sådana svårigheter att en förenkling av fördelningsregeln

är påkallad. Den nya regeln ger en fördelning, som i det enskilda

fallet lämnar ett annat ekonomiskt resultat än den nuvarande regeln.

Om de olika invaliditetsförsäkringarna är meddelade av samma försäkringsgivare

bär detta ej större betydelse. Är försäkringarna meddelade av

olika försäkringsgivare, kan ändringen av fördelningsregeln beräknas medföra

viss överskjutning av kostnaderna för invaliditetsfallen mellan försäkringsgivarna.

Föreningen anför, att detta dock ansetts vara av mindre betydelse,

enär man kan förutsätta att viss utjämning mellan försäkringsgivarna

av vinster och förluster av sig själv kommer till stånd och man

för övrigt icke kan i förväg bedöma, vilken försäkringsgivare, som kommer

att vinna eller förlora vid bestämmelsens tillämpning.

I överensstämmelse med nuvarande ordning innehåller förslaget att vad

som återstår av försäkrings krigsskyddade risksumma sedan utbetalning

verkställts enligt förutberörda regler inte får utgivas förrän krigspremie

fastställts eller befunnits icke behöva uttagas. Förslaget upptager även gällande

bestämmelse att betalningen får uppskjutas ytterligare högst ett år,

om så erfordras. Liksom nu är fallet skall enligt förslaget den oguldna delen

av den krigsskyddade risksumman från det beslut träffats om krigspremien

löpa med ränta efter räntefot som Kungl. Maj :t bestämmer.

Departementschefen

Den hittillsvarande beräkningen av utbetalningsbelopp har visat sig onödigt

omständlig och tidskrävande i fråga om försäkring med periodiskt utfallande

försäkringsbelopp. Särskilt vid invalidränteförsäkring framstår

en beräkning på grundval av återköpsvärde och risksumma såsom olämplig.

Den från praktiska synpunkter lämpligaste lösningen torde vara att i fråga

om försäkring med periodisk utbetalning låta betalning ske med belopp

enligt försäkringsavtalet men begränsa utbetalningen genom att avkorta betalningstiden.

Det torde såsom försäkringsinspektionen framhållit i allmänhet

ställa sig fördelaktigt för försäkringstagaren att från början få fulla

försäkringsbelopp och i stället för en reduktion av beloppen vidkännas en

motsvarande minskning av den tid under vilken försäkringsförmånerna åtnjutes.

Beträffande invalidränteförsäkring är dock nödvändigt att införa

den spärren att den årliga utbetalningen ej får överstiga tolvtusen kronor.

I fråga om livförsäkring bör utbetalningen icke fortgå längre än till dess

summan av beloppen uppgår till vad som skolat utbetalas därest försäkringsförmånerna

utgått på en gång. Vad gäller invaliditetsförsäkring torde det

få ankomma på Kungl. Maj :t att förordna om begränsning av utbetalningen.

I princip bör maximeringen av den omedelbara utbetalningen vid dödsfall

och invaliditet liksom hittills medföra samma verkan för försäkringstagare

som koncentrerat sitt försäkringsskydd till en enda försäkring som

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

17

för den vilken fördelat skyddet på flera försäkringar, kanske tecknade hos

olika försäkringsbolag. I fråga om all livförsäkring bör därför om flera försäkringar

finns meddelade å samma person utbetalningen icke tillåtas överstiga

vad som motsvarar försäkringarnas tekniska återköpsvärde ökat med

hälften av deras sammanlagda risksumma dock högst med 50 000 kronor.

I fråga om flera invaliditetsförsäkringar bör den begränsning som tillämpas

beträffande utbetalningen vid enstaka sådan försäkring avse försäkringarnas

sammanlagda årsbelopp. Förekommer såväl kapital- som ränteförsäkring

förutsätter regelns tillämpning evalvering av kapitalförsäkringen.

Fördelningen mellan olika invaliditetsförsäkringar av belopp som utbetalats

av det sammanlagda årsbeloppet torde i enlighet med inspektionens förslag

av praktiska skäl böra ske i förhållande till försäkringarnas årsbelopp

i den mån krigsansvarighet för dessa föreligger. Den mera schematiska beräkningsgrund

som därmed införes påverkar endast uppdelningen mellan

försäkringsbolagen av kostnaderna för invaliditetsfallen. De enskilda försäkringstagarnas

rätt beröres emellertid icke av den föreslagna förenklingen.

Den utbyggnad av reglerna om utbetalning som det nu förordade förslaget

innebär medför att bestämmelserna icke längre lämpligen kan sammanföras

i en enda paragraf. De har därför för överskådlighetens skull uppdelats på

tre paragrafer.

7 §■

Paragrafen, som motsvarar 5 § gällande lag, upptager huvudregeln om finansieringen

av den ökade kostnad för inträffade försäkringsfall, som kan

komma att föranledas av kriget (överkostnaden). Såsom av den föregående

allmänna redogörelsen för nuvarande lag framgått gäller för närvarande att

överkostnaden skall täckas till hälften genom att krigspremier uttages av

varje försäkringstagare och till återstoden genom tillskott från försäkringsgivaren.

De följande paragraferna i nuvarande lag (6—9 §§) innehåller modifieringar

av huvudregeln. Enligt 6 § får krigspremie icke överstiga fem

procent av den högsta krigsskyddade risksumma, som under krigstillståndet

gällt för den försäkrade. I 7 § begränsas försäkringsgivarens tillskottsplikt.

Försäkringsgivaren är icke pliktig att till överkostnadens täckande tillskjuta

större belopp än som, utan att tryggheten för gällande försäkringsavtal äventyras

eller enskilda försäkringstagares rätt förnärmas, kan tagas i anspråk

dels genom anlitande av visst överskott å rörelsen dels ock genom nedsättning

av vissa fonder. Enligt 8 § kan försäkringsgivaren under vissa förutsättningar

bli skyldig att täcka större andel av överkostnaden än hälften. Om

nämligen sammanlagda beloppet av de krigspremier, som enligt 6 § må uttagas,

ej förslår till täckande av halva överkostnaden, skall återstoden täckas

genom all försäkringsgivarens tillskott höjes. En sådan böjning får dock äga

rum endast i den mån densamma kan ske med iakttagande av de i 7 § stadgade

begränsningarna för försäkringsgivares tillskottsplikt. Därest å andra

sidan det belopp, varmed försäkringsgivaren är pliktig att bidraga, icke

förslår till täckande av halva överkostnaden, får på motsvarande sätt åtcr!i

Biliang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr .;/

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1959

stoden täckas genom att krigspremierna höjes, i den mån den i 6 § angivna

maximiramen ger utrymme för en sådan höjning. Skulle liela överkostnaden

icke kunna täckas i den ordning, som nyss sagts, skall bristen enligt 9 § utjämnas

genom nedsättning av försäkringsbelopp, som innehållits enligt 4 g.

Försäkringsinspektionen

Försäkringsinspektionen ifrågasätter om det numera är riktigt och ändamålsenligt

att uppställa den huvudregeln, att försäkringsbolagens tillskottsplikt

endast skall omfatta hälften av överkostnaden och att den återstående

hälften skall få uttagas av försäkringstagarna i form av krigspremier. I den

mån bolagens överskott och fonder förslår därtill och så kan ske utan att

tryggheten för gällande försäkringsavtal äventyras eller enskilda försäkringstagares

rätt förnärmas bör enligt inspektionens mening skyldighet kunna

åläggas försäkringsbolagen att genom tillskott täcka större andel av överkostnaden

än hälften. Inspektionen förordar därför sådan jämkning av 5 §

att överkostnaden får till hälften eller den mindre del, som Kungl. Maj :t bestämmer,

täckas genom uttagande av krigspremie för envar försäkrad, medan

återstoden skall täckas genom tillskott från försäkringsgivaren, allt i den

mån ej annat föranledes av vad i 6—9 §§ stadgas.

Försäkringsinspektionen hänvisar i sin motivering av förslaget till den

ställning som livförsäkringen intager enligt 1948 års lag om försäkringsrörelse.

Inspektionen erinrar om att livförsäkringsbolagen enligt nu gällande

lag och praxis praktiskt taget helt drives för försäkringstagarnas räkning.

Samtliga uppkommande överskott tillgodoföres försäkringstagarna senast vid

försäkringstidens slut, i den mån icke överskotten erfordras för vederbörande

bolags konsolidering. Aktieägarna i livförsäkringsaktiebolagen har ingen rätt

till överskottsfonderna, utan enligt de av Kungl. Maj :t stadfästa bolagsordningarna

är aktieägarnas rätt begränsad till att omfatta endast aktiekapitalet

och en till i allmänhet fem procent fixerad årlig utdelning å detta kapital.

Livförsäkringsbolagens överskott och fonder tillhör sålunda inte några

främmande intressenter utan bör betraktas som försäkringstagarnas egendom.

Svenska livförsäkringsbolags förening

Föreningen motsätter sig den föreslagna ändringen av 5 §. Föreningen anser

icke att förslaget kan motiveras med att livbolagens rörelse drives för försäkringstagarnas

räkning och att överskottsfonderna även i livförsäkringsaktiebolagen

tillkommer försäkringstagarna. I och för sig kan det, anför föreningen,

finnas skäl för att i den extraordinära situation som avses taga i

anspråk konsolideringsmedel, som kan finnas uppsamlade hos bolagen.

Denna del av överskottsmedlen har nämligen framförallt till uppgift att

möjliggöra för bolagen att helt eller åtminstone i största möjliga utsträckning

fullgöra sina skyldigheter vid exceptionella påfrestningar. Större delen

av överskottsmedlen utgöres emellertid av återbäringskapital som ännu ej

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

tilldelats försäkringstagarna. Den av inspektionen åberopade kooperativa karaktären

av livförsäkringsrörelsen utgör därför enligt föreningens mening

icke något skäl för att större andel än hälften av överkostnaden skall bäras

av försäkringsbolagen. Den fördel för försäkringstagarna som inspektionens

förslag varit avsedd att medföra blir sålunda endast skenbar. Den extra belastningen

kommer nämligen direkt eller indirekt att minska de för återbäring

till försäkringstagarna tillgängliga medlen.

Föreningen utvecklar sin ståndpunkt enligt följande.

Det sagda innebär, att frågan även berör ett avvägningsproblem mellan

olika kategorier försäkringstagare, nämligen mellan försäkringstagare från

tiden före och försäkringstagare för tiden efter premiesänkningen den 1 september

1955. Något förenklat kan saken även uttryckas så, att det är en fråga

om avvägning mellan de gamla, sparbetonade försäkringarnas intressen och

de unga, mera riskbetonade försäkringarnas intressen. Det är de förra som

skulle kunna bli lidande på att bolagens extrafonder tages i anspråk för

täckande av de överdödlighetskostnader, som få förutsättas bli en följd av

kriget. Situationen skulle med andra ord kunna bli den att gamla försäkringstagare

som ha låg risksumma och vilka följaktligen skulle betala en

låg krigspremie men som ha hög »intjänad» återbäring, helt eller delvis

skulle få avstå denna återbäring till nyare försäkringstagare med hög risksumma

och vilka följaktligen skulle ha att betala eu hög krigspremie. Ett

sådant förhållande kan icke anses vara tillfredsställande och lagen torde även

ha avsett att förhindra detta genom bestämmelsen i 7 § därom att överskottsmedlen

ej få tagas i anspråk så att enskilda försäkringstagares rätt

förnärmas. Denna bestämmelse är dock så pass allmänt hållen att delade

meningar lätt kan uppkomma om dess innebörd. Svårigheterna att förverkliga

bestämmelsens målsättning torde emellertid öka om försäkringsbolagens

tillgångar i alltför stor utsträckning skulle tagas i anspråk för krigsdödsfall

utan att motsvarande krigspremie uttages av försäkringstagarna. Vid en

sträng tillämpning av bestämmelsen och till följd av den skedda premiesänkningen

är det ingalunda osannolikt, att det belopp, varmed försäkringsgivaren

är pliktig att bidraga, icke förslår till täckande av halva överkostnaden

för de unga försäkringarna utan att i stället återstoden måste täckas genom

att krigspremierna för dessa höjes, i den mån den i 6 § angivna maximinormen

ger utrymme för en sådan böjning.

En lagändring i den av inspektionen föreslagna riktningen skulle sannolikt

missgynna spararna. Om allmänheten före ett krig eller i dess omedelbara

begynnande skulle få reda på att bolagets extrafonder helt kunna tas

i anspråk för utbetalning för krigsrisker, kan man befara att många försäkringstagare

återköpa sina gamla försäkringar och teckna nya i stället.

Ju större kraven på bolagen bli, desto större är risken för en sådan utveckling.

Detta skulle visserligen kunna hindras genom all i det iråkade läget

försäkringstagarnas rätt till återköp häves. Om inspektionens förslag skulle

godtagas, måste det alltså sannolikt kompletteras med ett upphävande av

denna försäkringstagarnas rätt. Lagstiftningen bör emellertid ej utformas på

sådant sätt att man måste räkna med att en dylik extraordinär åtgärd skall

tillgripas.

Föreningen tillägger bl. a. all principiella invändningar kan resas mot att

administrativ myndighet skall tiga all efter helt skönsmässiga bedömningar

bestämma innehållet i gällande civilrättsliga avtal genom att lägga större eller

mindre del av kostnaden för eu i avtalet utfäsl prestation på den ena eller

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj:ts proposition nr 51 år 1959

den andra parten. Eu bestämmelse härom skulle leda till otillfredsställande

löslighet i avtalsförhållandet på en ekonomisk viktig punkt. Befogenheten

att diskretionärt bestämma i vad mån bolagen skall svara för överkostnaden

är enligt föreningens mening icke förenlig med det primära ansvar för ett

bolags ekonomi som åvilar dess ledning. Föreningen erinrar vidare om att

krigsbokslut enligt lagen skall uppgöras så snart som möjligt efter krigstillståndets

upphörande och senast inom två år därefter. Enligt föreningens

mening är det i hög grad vanskligt att så snart efter krigsslutet bedöma

huruvida icke dödlighet och invaliditet kommer att väsentligt öka. Sådana

verkningar kan befaras uppträda lång tid efter krigsslutet och likväl vara

beroende av krigsförhållanden. Även detta anser föreningen tala mot en

lagbestämmelse att administrativ myndighet skall bestämma om överkoslnaden

och därmed övertaga det primära ansvaret för att de kvarlämnade

tillgångarna skall vara tillräckliga.

Departementschefen

De överskott som uppstår i livförsäkringsrörelse och vilka ej behöver innestå

för konsolidering av rörelsen skall enligt försäkringslagen i princip

gottgöras försäkringstagarna i form av återbäring. Försäkringsbolagens tillskottsplikt

enligt 5 § gällande krigsansvarighetslag innefattar ett avsteg från

denna princip i så måtto som försäkringstagarna genom bolagets finansiering

av överkostnaden tillgodoföres överskottsmedel efter andra grunder än

dem som gäller för tilldelning av återbäring. Skyldigheten för bolagen att bidraga

med täckning av överkostnaden har hittills varit begränsad till högst

hälften av denna kostnad. Motiven härtill är delvis att söka i den intressemotsättning

som före 1948 års försäkringslag förelåg mellan försäkringstagare

och försäkringsgivare. Frågan om finansieringen av överkostnaden har

såsom försäkringsinspektionen framhållit otvivelaktigt kommit i ett annat

läge i och med att livförsäkringsrörelsen numera praktiskt taget helt drives

för försäkringstagarnas räkning. Tillskottspliktens omfattning har därmed

i högre grad än tidigare blivit en fråga om skälig avvägning mellan olika försäkringstagargruppers

intressen. Samtidigt har motiven för den principiella

gränsen för finansieringsbidraget vid halva överkostnaden försvagats. I ett

speciellt efterkrigsläge kan det framstå såsom ganska rimligt att bolagen av

tillgängliga överskottsmedel bestrider något mer än hälften av överkostnaden.

De rättvisesynpunkter på förhållandet olika försäkringstagargrupper

emellan som livbolagsföreningen anförl finner jag icke vara tillräckligt skäl

för att motsätta mig försäkringsinspektionens förslag. Något missgynnande

av exempelvis ett äldre sparbetonat försäkringsbestånd till förmån för ett

yngre och riskbetonat bestånd, vilket föreningen antyder såsom en följd av

förslaget, behöver icke förekomma därest bolagen utnyttjar möjligheterna

att tilldela återbäring på ett riktigt sätt. Under krigstillstånd torde i allmänhet

komma att tillåtas sådan tilldelning av återbäring som just syftar till en

rättvis balans mellan olika försäkringsbestånd. Jag kan icke heller i övrigt

biträda de skäl föreningen anfört mot inspektionens förslag. På grund av

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

21

del anförda finner jag övervägande skäl tala för sådan uppmjukning av den

nuvarande finansieringsregeln som inspektionen förordat.

8 §■

Paragrafen är, frånsett en jämkning av redaktionell natur, likalydande

med 6 § nuvarande lag.

9 §.

Paragrafen motsvarar 7 § gällande lag.

De fondmedel, varom i paragrafens första stycke är fråga, har i departementsförslaget

betecknats i enlighet med terminologien i 1948 års lag om

försäkringsrörelse.

10 §.

Paragrafen motsvarar 8 § gällande lag.

Uppmjukas huvudregeln om finansieringen av överkostnaden på sätt som

förordats vid 7 §, bör den nuvarande täckningsregeln i 8 § 1943 års lag

jämkas i den del den förutsätter att överkostnaden i princip bäres till hälften

vardera av försäkringsbolaget och försäkringstagarna. Förutsättningen

för den ytterligare tillslcottsplikt som enligt stadgandet åvilar försäkringsgivaren

har därför i departementsförslaget angivits vara att sammanlagda beloppet

av de krigspremier, som enligt 8 § må uttagas, ej förslår till att täcka

den del av överkostnaden som må täckas genom uttagande av dylika premier.

11—17 §§.

Paragraferna överensstämmer helt med 9—15 §§ gällande lag.

18 §.

Paragrafen, som motsvarar 16 § i gällande lag, öppnar möjlighet för Kungl.

Maj:t att medgiva avvikelse från bestämmelserna i 3—17 §§ beträffande invaliditetsförsäkring

och viss livförsäkring. I departementsförslaget har den

nuvarande uppräkningen av försäkringsformer som avses med undantagsregeln

utökats med grupplivförsäkring och sådan livförsäkring, beträffande

vilken ansvarigheten begränsats på grund av att premiebetalningen avbrutits

i förtid (fribrev). I fråga om grupplivförsäkring — som ju saknar

egentliga fondmedel — kan vid påfrestning av försäkringsbolagens ekonomiska

resurser eljest gällande krigsansvarighet få nedskäras. Även beträffande

finansieringen av överkostnaden kan avvikelser från normalbestämmelserna

bli aktuella. För fribrevens del torde i första hand komma i fråga

undantag från reglerna om uttagandet av krigspremier.

Under första punkten upptages i paragrafen för närvarande livförsäkring

som meddelats av anstalt vars rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring.

I departementsförslaget har av redaktionella skäl, som redovisats i sam
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1959

band med motsvarande ändring i 1 §, ordet livränteförsäkring ersatts med

tjänstepensionsförsäkring.

19 och 20 §§.

Paragraferna överensstämmer helt med 17 och 18 §§ gällande lag.

21 §.

Paragrafen motsvarar 19 § gällande lag. Lagrummet har redaktionellt jämkats

med hänsyn till den genom 1948 års lag om försäkringsrörelse införda

möjligheten att fritt placera viss kvot av försäkringsfonden.

22 §.

Paragrafen motsvarar 20 § gällande lag.

Enligt den äldre försäkringslagen skedde återbäringen till försäkringstagarna

i form av premieåterbäring från premieåterbäringsreserven eller i

form av vinstutdelning från vinstfond. I båda fallen hade utbetalningen till

försäkringstagarna karaktären av vinstutdelning och omfattades sålunda av

förbudet i förevarande paragraf mot disposition av vinstmedel under krigstillstånd

och innan krigspremier blivit fastställda.

Genom 1948 års försäkringslag har återbäringen till följd av bl. a. principen

för medlens fondering förlorat sin vinstkaraktär. Paragrafen har därför

kompletterats så att förbudet angives omfatta — förutom utdelning av

vinst till aktieägare eller av ränta till garant — tilldelning av återbäring.

Andra stycket har omformulerats efter mönster av 67 § 2 mom. försäkringslagen.

Till skillnad mot vad som nu gäller omfattar återbetalningsskyldigheten

enligt förslaget icke tilldelad återbäring som lagstridigt utbetalats

till försäkringstagare. För dem som i bolaget medverkat till beslut om sådan

utbetalning eller verkställandet av detta kan dock ifrågakomma ersättningsskyldighet

enligt skadeståndsreglerna i försäkringslagen.

23 §.

Paragrafen, som motsvarar 21 § gällande lag, innehåller föreskrift om att

grunder skall upprättas för tillämpning av stadgandena i lagen. Beträffande

de inländska bolagen hänvisar förslaget liksom paragrafen i gällande lydelse

till bestämmelserna i lagen om försäkringsrörelse. I fråga om de utländska

bolagen saknades vid krigsansvarighetslagens tillkomst regler om

fastställande av grunder. Bestämmelser härom upptogs därför i denna paragraf.

Sedermera har i den nya lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt

att driva försäkringsrörelse här i riket allmänna bestämmelser meddelats

om upprättande av grunder för livförsäkringsrörelse. De hittillsvarande

reglerna om grunder i fråga om utländsk anstalt har därför i departementsförslaget

ersatts med eobart en hänvisning till nyssnämnda lag.

24 §.

Paragrafen, som motsvarar 22 § gällande lag, har i departementsförslaget

redaktionellt omarbetats. Därvid har nuvarande hänvisningar till lagrum i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

25

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

6 februari 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 27 januari

1959 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 19 december 1958 remitterade

förslaget till lag om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.

Efter redogörelse för utlåtandet hemställer föredraganden att lagförslaget

måtte, efter jämkning och komplettering i överensstämmelse med vad

lagrådet förordat samt vissa andra mindre ändringar av redaktionell art,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Pierre Vinde

3 Ilihang till riksdagens protokoll 1959. i samt. Nr 51

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

23

äldre lagstiftning ersatts med hänvisning till motsvarande paragrafer i de

nya lagarna om försäkringsrörelse och utländska försäkringsanstalter.

25 §.

Paragrafen motsvarar 23 § gällande lag och innehåller stadgande om straff

vid överträdelse av förbudet i 22 § första stycket mot vissa utbetalningar

innan krigspremier blivit fastställda. I departementsförslaget har paragrafen

formulerats i nära anslutning till 327 § 5. nya försäkringslagen.

26 §.

I enlighet med försäkringsinspektionens förslag har tillagts en ny paragraf

som möjliggör för Kungl. Maj:t att delegera sina befogenheter enligt lagen

till försäkringsinspektionen. Departementsförslaget har avfattats så att det

uttryckligen framgår att delegationsrätten icke avser Kungl. Maj :ts befogenhet

enligt 2 § att närmare bestämma när krigstillstånd i lagens mening

råder.

Den nya lagen torde böra träda i kraft omedelbart efter utfärdandet.

Departementschefens hemställan

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det inom handelsdepartementet

upprättade lagförslaget måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Björn Bergman

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1959

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 27 januari

1959.

N ärvarande:

justitieråden Beckman,

E. Söderlund,

Tammelin,

regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 21 januari 1959 tillhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

19 december 1958, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring,

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av lagbyråchefen G. Borggård.

Lagrådet yttrade:

Jämlikt 26 § äger Konungen uppdraga åt försäkringsinspektionen att i

Konungens ställe fullgöra vad som enligt lagen ankommer på Konungen,

dock ej såvitt avser beslutanderätt jämlikt 2 §. I sistnämnda paragraf upptagas

emellertid blott definitioner, av vilka den vari här åsyftade beslutanderätt

omförmäles avser begreppet krigstillstånd. Det synes därför icke vara

tillräckligt tydligt att i 26 § tala om »beslutanderätt jämlikt 2 §''» utan nödvändigt

att uttryckligen ange vad som åsyftas, nämligen »rätt jämlikt 2 §

att med avseende å lagens tillämplighet med krig, vari Sverige befinner

sig, jämställa annat förhållande».

I 1943 års lag upptogs en övergångsbestämmelse i fråga om försäkring,

som meddelats före den 1 juli 1941. Enligt denna bestämmelse skulle försäkringsgivaren

vara, såvitt anginge risksumma som ej åtnjöte krigsskydd

enligt 3 §, ansvarig i överensstämmelse med avtalet; dock att Konungen ägde

förordna om uppskov med utbetalningen. Då någon undersökning av dessa

äldre försäkringar enligt uppgift ej gjorts och ej heller lämpligen kan ske

samt det således icke kan anses uteslutet att en dylik bestämmelse i något

fall kan få praktisk betydelse, hemställer lagrådet, att en motsvarande övergångsbestämmelse

fogas vid den föreslagna nya lagen.

Ur protokollet:

Clas Amilon

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:165 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krig sansvarighet för livoch invaliditetsförsäkring. a1 i texten
  2. 2LU 1959:11 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krigsansvarighet för livoch invaliditetsför säkring. s. 1 i texten