Sök i Ratio Lex

Angående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m

1959-02-06 · 44 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 43 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:62, Angående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

1

Nr 62

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försöksverksamheten

med nioårig enhetsskola m. m.; given

Stockholms slott den 6 februari 1959.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas först en redogörelse för den under skolöverstyrelsens

ledning pågående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola samt

den pedagogiska försöksverksamheten vid högre skolor.

I ett andra avsnitt av propositionen behandlas frågor rörande skolväsendet

i glesbygder. Såsom ett led i strävandena att för kommuner av glesbygdskaraktär

skapa gynnsamma betingelser för försöksverksamhet med

enhetsskola förordas vissa undantagsbestämmelser beträffande bygdeskolornas

elevantal och klasstyp, närmast i syfte att förbereda och underlätta

fortsatta försök med lämpliga former av högstadier inom denna del av

skolväsendet.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 62

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 62 år 1959

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 februari 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, vissa frågor rörande

försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. samt anför därvid

följande.

I. Den allmänna försöksverksamheten

Den av skolöverstyrelsen ledda försöksverksamheten omfattar i överensstämmelse

med 1950 års riksdagsbeslut dels försök med en enhetsskoleorganisation

i anslutning till de riktlinjer, som uppdrogs i propositionen

1950: 70, dels också försök av olika slag inom de äldre skolformerna. Överstyrelsen

bär att inkomma med årliga redogörelser för försöksverksamheten.

Från och med år 1951 har vederbörande departementschef årligen i

lämpligt sammanhang lämnat översikter rörande försöksverksamhetens

gång (prop. 1951: 136 s. 3; 1952: 149 s. 93; 1953: 126 s. 2; 1954: 137 s. 2;

1955: 120 s. 3; 1956: 80 s. 2; 1957: 106 s. 3; 1958: 109 s. 2).

1. Redogörelse för försöksverksamhet med enhetsskola

Skolöverstyrelsen har med skrivelse den 11 december 1958 inkommit med

redogörelse för försöksåret 1957/58. Redogörelsen är i sin helhet publicerad

i »Aktuellt från skolöverstyrelsen» 1959 nr 4. Av redogörelsen torde här

få redovisas följande.

Under verksamhetsåret 1956/57 bedrevs försöksverksamhet med nioårig

enhetsskola i 71 skoldistrikt. Från och med redovisningsåret 1957/58 tillkom

ytterligare 25 distrikt, nämligen Alnö, Dingtuna, Enhörna, Gamleby,

Hedesunda, Karlsborg, Kroppa, Kungsåra, Lund, Mölltorp, Nödinge, Själevad,

Skövde, Storfors, Tibro, Tillberga, Tranemo, Ullvättern, Valbo, Vittinge,

Västerlövsta, Västerås, Växjö, Österfärnebo och Överum.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts -proposition nr 62 år 1959

Tabell 1. Antal lärar avdelning ar och elever i distrikt med enhetsskoleförsök

läsåret 1957/58

Skoldistrikt

Försöks-

verksam-

het

fr. o. m.

I försöksverksamheten deltagande

Försöksverk- samheten har

under året

omfattat

klasserna

Antal

läraravd.

Därav på

högstadiet

Antal

elever

Därav på

högstadiet

1. Alnö ..............

1957

7

_

135

_

1-2

2. Bergsjö ...........

1953

25

7

520

181

1-9

3. Bollnäs lk .........

1949

65

18

1 422

474

1—9

4. Bollnäs stad .......

1949

41

13

1019

314

1-9

5. Boo ..............

1954

26

—

661

—

1-6

6. Botkyrka ..........

1955

48

8

1211

234

1-8

7. Braås .............

1956

12

—

249

—

1-2, 5-6

8. Burlöv ............

1949

30

8

709

198

1-9

9. Degeberga .........

1954

29

5

545

in

1-8

10. Dingtuna..........

1957

8

—

68

—

1,5

11. Edefors ...........

1956

15

—

277

—

1-2,5-6

12. Ekeberga ..........

1955

7

—

142

—

1—3,5-6

13. Enhörna ..........

1957

4

—

40

—

1,5

14. Fagerhult..........

1956

4

—

65

—

1-6

15. Falun .............

1954

74

12

1 871

342

1-8

16. Finnskoga-Dalby ...

1956

31

—

633

—

1-6

17. Fjärdhundra .......

1956

13

—

257

—

1-2,5-6

18. Gamleby ..........

1957

9

—

165

—

1,5

19. Gustavsberg .......

1952

30

9

731

214

1-9

20. Göteborg ..........

1953

624

no

18 097

3 369

1-9

21. Hallstahammar ....

1955

50

7

1 164

179

1-3, 5-7

22. Hassela ...........

1953

14

4

292

81

1-9

23. Hedesunda ........

1957

10

—

no

—

1,5

24. Hietaniemi ........

1949

32

8

577

172

1-9

25. Holmsund .........

1955

25

4

560

120

1-3, 5—7

26. Huddinge .........

1955

99

11

2 331

298

1-3, 5—7

27. Huskvarna ........

1951

69

16

1 855

437

1-9

28. Hälsingborg .......

1951

112

19

3 127

595

1-9

29. Hömefors .........

1955

22

3

413

76

1-3, 5-7

30. Jokkmokk .........

1956

48

—

888

—

1-2,5—6

31. Järna .............

1955

26

3

517

68

1-3, 5-7

32. Jönköping .........

1953

82

16

2 144

457

1-9

33. Karlsborg .........

1957

7

—

184

—

1,5

34. Kolbäck ..........

1954

33

5

661

130

1-8

35. Kolsva ............

1955

18

2

440

58

1—3, 5—7

36. Kroppa ...........

1957

10

—

203

—

1-4

37. Kungsåra .........

1957

8

—

103

—

1,5

38. Laxå ..............

1950

35

10

747

210

1-9

39. Lenhovda .........

1956

ii

—

214

—

1-2, 5-6

40. Lerum ............

1949

49

13

1104

324

1-9

41. Lessebo ...........

1955

12

3

299

71

1-3, 5-7

42. Lillhärdal .........

1949

12

3

231

74

1-9

43. Linköping .........

1950

258

42

7 001

1 198

1-9

44. Ljusterö ..........

1956

5

—

92

—

1—7

45. Lomma ...........

1951

27

9

613

195

1-9

46. Lund .............

1957

93

—

2 247

—

1—5

47. Malmö ............

1954

97

17

2 719

523

1-8

48. Mölltorp ..........

1957

10

—

133

—

1,5

49. Mörbylånga .......

1950

32

10

673

234

1-9

50. Nacka ............

1954

98

18

2 408

491

1-8

51. Nederkalix ........

1951

135

41

2 771

965

1-9

52. Njurunda .........

1952

75

21

1 754

569

1—9

53. Nottebäck .........

1956

9

1 —

215

—

1-2 5-6

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

Skoldistrikt

Försöks-

verksam-

het

fr. o. m.

I försöksverksamheten deltagande

Försöksverk- samheten har

under året

omfattat

klasserna

Antal

lärara vd.

Därav på

högstadiet

Antal

elever

Därav på

högstadiet

54. Nätra .............

1956

28

606

1—2,5-6

55. Nödinge...........

1957

7

—

156

—

1,5

56. Oland .............

1949

47

14

956

290

1—9

57. Perstorp ..........

1952

38

9

812

196

1-9

58. Ramnäs ...........

1953

31

8

638

157

1-9

59. Råda .............

1955

18

3

442

84

1-3, 5-7

60. Råneå ............

1950

72

22

1 460

498

1-9

61. Rämmen ..........

1953

25

6

534

148

1-9

62. Själevad ..........

1957

37

—

769

—

1,5

63. Skellefteå..........

1949

132

36

3 311

933

1—9

64. Skinnskatteberg ....

1954

39

7

868

181

1-8

65. Skultuna ..........

1955

24

2

521

60

1-3, 5-7

66. Skurup............

1955

24

4

515

115

1—3,5-7

67. Skön ..............

1950

76

21

1 925

590

1-9

68. Skövde ............

1957

30

—

824

—

1,5

69. Staffanstorp .......

1953

32

9

712

189

1-9

70. Stockholm .........

1949

1 183

57

31 061

1 517

1-9

71. Storfors ...........

1957

12

—

297

—

1-4

72. Sundbyberg........

1951

127

20

3 567

686

1-9

73. Sundsvall..........

1954

121

26

3 539

824

1-8

74. Sura ..............

1949

36

10

909

261

1—9

75. Svedala ...........

1950

33

11

709

222

1-9

76. Söderala ..........

1955

60

6

1 336

196

1-3, 5-7

77. Södertälje .........

1952

146

36

4 224

1049

1—9

78. Tibro .............

1957

11

—

294

—

1,5

79. Tillberga ..........

1957

8

—

136

—

1,5

80. Timrå ............

1949

68

21

1 722

579

1-9

81. Tranemo ..........

1957

12

—

179

—

1,5

82. Töre ..............

1952

41

14

869

308

1-9

83. Ullvättern .........

1957

8

—

215

—

1—4

84. Valbo .............

1957

29

—

445

—

1,5

85. Vifolka............

1949

28

9

553

180

1-9

86. Vittinge ...........

1957

4

—

89

—

1,5

87. Västerlövsta .......

1957

13

—

237

—

1,5

88. Västerås ..........

1957

242

—

6 328

—

1-5

89. Växjö .............

1957

32

—

764

—

1,5

90. Åhus..............

1949

31

9

582

177

1-9

91. Åseda köping ......

1956

8

—

190

—

1-2, 5-6

92. Åseda Ik ..........

1956

5

—

93

—

1-2, 5-6

93. Älghult ...........

1954

24

6

539

148

1-8

94. Österfärnebo .......

1957

7

—

86

—

1,5

95. Österåker..........

1949

33

9

770

238

1-9

96. Överum ...........

1957

8

—

106

—

1,5

Summa

5 715

850

142 495

22 788

I sin helhet har försöksverksamheten sålunda under året omfattat 96 skoldistrikt,

vilka redovisas i tabell 1. Av denna framgår, att sammanlagda antalet

lärara vdelningar och elever, som under läsåret 1957/58 deltagit i försöksverksamheten

uppgick till 5 715 respektive 142 495, därav på högstadiet

850 respektive 22 788. Jämfört med närmast föregående läsår har försöksverksamheten

ökat med 1 322 läraravdelningar och 33 391 elever.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

Skolöverstyrelsens jörsöksavdelning har under verksamhetsåret varit

uppdelad på tre rotlar. Avdelningschef, tillika chef för första roteln, har

varit under tiden den 1 juli till och med den 30 september undervisningsrådet

Jonas Orring samt från och med den 1 oktober undervisningsrådet

Åke Fältheim. Andra roteln har föreståtts av t. f. undervisningsrådet Maj

Bosson-Nordbö. Tredje roteln har under tiden den 1 juli till och med den

31 mars föreståtts av folkskolinspektören Britta Stenholm samt därefter

av ordinarie rotelchefen, undervisningsrådet Börje Beskow.

Såsom skolpsykologer har tjänstgjort docenterna Märta Björsjö och Ragnar

Hörnfeldt, av vilka den förra varit tjänstledig för enskilda angelägenheter

under tiden 1 juli till och med den 28 oktober med fil. lic. Sven-Eric

Henricson såsom vikarie.

På avdelningen har vidare under året tjänstgjort fem konsulenter med

huvudsakligen pedagogiskt-administrativa arbetsuppgifter, en byrådirektör,

en förste byråsekreterare, fyra amanuenser, en kontorist, två kanslibiträden

och sex* kontorsbiträden. Vid behov har även annan personal tillfälligt

knutits till avdelningen.

Till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m. anvisade riksdagen for

budgetåret 1957/58 ett reservationsanslag av 1 250 000 kronor.

Vissa tillkallade sakkunniga har under redovisningsåret 1957/58 slutfört

sina uppdrag. Sålunda har till skolöverstyrelsen överlämnats:

förslag till organisationsplan, tjänstefördelning för lärare m. m. för ett

försöksskolans högstadium,

förslag till försök med undervisning ledande till särskild normalskole
kompetens,

...... ...

utredning rörande den regionala konsulentorganisationen inom torsoks
skolan,

. , . . ... ,

förslag till tim- och kursplaner jämte metodiska anvisningar tor undervisningen

i engelska,

förslag till orienteringskurser i biologi med hälsolära och kemi,

utredning av frågor rörande elteknik inom den allmän-praktiska grenen

av klass 9 y, .

resultat av granskning av lösningar till provräknmgar som utsändes vårterminen

1957 till försöksdistrikten gällande alternativkurs 1 och 2 i åttonde

och nionde klassen,

arbetsinstruktioner för den allmänpraktiska grenen av klass 9 y.

Särskilda sakkunniga har under året tillkallats för följande ändamål:

utarbetande av översikt över behovet av nya läroböcker för försöksskolans

högstadium,

utformande av instruktionsblad (för elever) för den forberedande yrkesutbildningen

i snickeri i försöksskolans klass 9 y (grenarna 4 a och 7 b),

undersökning i sjätte klassen syftande till en jämförelse rörande anpassning

och attityder till arbetet mellan elever tillhörande 1947 års skoltyp

och elever tillhörande för söksdistrikt.

Dessutom har under verksamhetsåret ett antal experter, som redan tidigare

tillkallats, fortsatt sitt utredningsarbete.

Försöksverksamhetens lekmannanämnd inrättades genom beslut av

Kungl. Maj:t den 2(i februari 1954. I denna ingår förutom försöksavdelningens

chef, tillika ordförande, sju ledamöter, varav tre föräldrarepresentanter.

Nämnden, vars uppgift iir att såsom rådgivande organ medverka

vid planläggningen av försöksverksamheten, utformningen av kursplaner

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

m. m., har under redovisningsåret haft ett sammanträde, vid vilket bland

annat lämnades en redogörelse för skolberedningens arbete och för glesbygdsutredningens

betänkande.

Konferenser, fortbildningskurser och konsulentverksamhet har under

redovisningsåret anordnats både centralt och regionalt. Sålunda har centralt

ordnats en 6-dagarskurs för statens folkskolinspektörer samt 3-dagarskonferenser

för skolledare i försöksdistrikt. Kurser har av försöksavdelningen

vidare ordnats dels för handledare i praktiskt yrkesarbete och för blivande

yrkesvalslärare, dels för lärare i kvinnlig slöjd, gassvetsning och maskinskrivning.

. Försöksavdelningen har även under redovisningsåret 1957/58

lämnat bidrag till vissa kurser, anordnade av andra avdelningar inom

överstyrelsen, organisationer m. m.

Skolöverstyrelsens heltidsanställda konsulenter har under året besökt

försöksdistrikt under sammanlagt 61,5 dagar. För regional sådan verksamhet

i dessa distrikt har anlitats 97 deltidsanställda konsulenter, som i denna

egenskap tjänstgjort sammanlagt 391,5 dagar. För att ordna konsulentverksamhet

av sistnämnda slag, korta pedagogiska kurser och auskultationer

har tretton regionala samarbetskommittéer varit i verksamhet enligt

de riktlinjer, som fastställts av överstyrelsen och som redovisades i redogörelsen

för läsåret 1953/54 (Aktuellt 1955: 1, s. 2).

För söksavdelning ens publikation — »På försök» — har under verksamhetsåret

utkommit med två dubbelnummer och ett enkelnummer. Det ena

dubbelnumret behandlade yrkesvägledningen inom enhetsskolan och det

andra ägnades åt försöksverksamheten vid högre skolor. Enkelnumret omfattade

handelsundervisningen inom enhetsskolan och anknytande skolformer.

Upplagans storlek har ökats från 9 500 under föregående verksamhetsår

till 12 000 exemplar. Tidningen har liksom tidigare tillställts skolledare

och lärare i försöksdistrikten och dessutom utsänts till samtliga

folkskolexpeditioner, lärarutbildningsanstalter, statens folkskolinspektörer,

rektorer för sådana läroverk och realskolor, som medverkar i försöksverksamheten

vid högre skolor, landets ungdomsförmedlingar samt ett antal

prenumeranter såväl inom landet som i grannländerna.

Aven för redovisningsåret 1957/58 har särskilda rapporter infordrats

från skolledarna i försöksdistrikten. Därvid har uppgifter begärts om lärarnas

utbildnings- och anställningsförhållanden, elevernas ämnes- och linjeval,

organisationen av klasserna på högstadiet, yrkesvägledningen och den

förberedande yrkesutbildningen m. in. Den närmast följande redogörelsen

för dessa förhållanden grundar sig huvudsakligen på de sålunda inhämtade

uppgifterna.

Lärarnas formella kompetens

Undervisningen i engelska på mellanstadiet i klasserna 5 och 6 ombesörjdes

under läsåret av lärare, av vilka endast inemot 5 procent hade akademiskt

betyg i ämnet. Närmast föregående läsår hade inemot 6 procent av

dessa lärare sådant betyg.

I skolor av A-form hade i klasserna 5 och 6 inte mindre än 96 procent

respektive 94 procent av lärarna förvärvat skolöverstyrelsens behörighet

att undervisa i ämnet engelska. Aret dessförinnan hade 91 procent av lä
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

Tabell 2. Lärarnas formella kompetens för undervisning i läroämnen

på högstadiet.

Läsår

Siffror-

nas

innebörd

Undervisande

lärare

Samtliga

lärare

F. M. el.

F. K. m.

praktisk

lärarkurs

Ämnes - lär. i

lönegrad

19 (21)

Folkskol- lärare i

lönegrad

Ao 17

Folkskol-

lärare

F. M.,

F. K. el.

T. K.utan

praktisk

lärarkurs

Fil. stud.,

ingenjörer,

ekon. stud.

Övriga

1954/55 ..

Antal

41

10

31

130

57

21

290

%

14,1

3,5

10,7

44,8

19,7

7,2

100

1955/56 ..

Antal

61

14

94

150

77

14

10

420

%

14,5

3,3

22,4

35,8

18,3

3,3

2,4

100

1956/57 ..

Antal

76

21

176

190

102

16

15

596

%

12,8

3,5

29,5

31,9

17,1

2,7

2,5

100

1957/58 ..

Antal

124

19

193

319

130

25

22

832

%

14,9

2,3

23,2

38,4

15,6

3,0

2,6

100

Anm. 1. Bland de akademiskt utbildade finns ett mindre antal med högre examina.

Anm. 2. Före 1957/58 motsvaras lönegraderna 19(21) och Ao 17 av lönegraderna 25(27) och 23.

rarna i dessa båda klasser överstyrelsens behörighet att meddela sådan

undervisning.

B-skolornas tillgång på för denna undervisning behöriga lärare är däremot

fortfarande betydligt knappare, särskilt i de svagaste av dessa skolformer.

Andelen för undervisning i engelska på mellanstadiet behöriga lärare

var således 63 procent i B 1-, 44 procent i B 2- och 20 procent i B 3- skolor.

Av de lärare, som saknade behörighet att undervisa i engelska, begagnade

88 procent radioundervisningen såsom stöd.

Undervisningen i läroämnen på högstadiet har under läsaren 1954/58

meddelats av lärare, vilkas formella kompetens framgår av tabell 2.1 denna

har emellertid ej medtagits de med enhetsskola kombinerade realskolorna

i Huskvarna och Sundbyberg, ej heller lärare med mindre än halv tjänstgöring.

Av det i denna kategori ingående relativt stora antalet timlärare

har under perioden genomsnittligt drygt hälften utgjorts av folkskollärare

och inemot en tredjedel av akademiker med eller utan praktisk lärarkurs.

Av tabell 2 framgår, att den grupp, som saknar egentlig lärarutbildning,

under perioden 1954/58 minskat med 5,7 procent. Denna grupp utgör dock

fortfarande drygt en femtedel av de lärare, som undervisar i läroämnen på

högstadiet. I fråga om den grupp, som har lärarutbildning, har under perioden

ingen annan nämnvärd förbättring inträtt än att kategorien folkskollärare

i lönegrad Ao 17 ökat från 10,7 till 23,2 procent.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

Tabell 3. Elevernas ämnesval i fråga om språk i klass 7 läsåren 1951 /59.

Elevgrupper

År

Gossar

Flickor

Samtliga

Antal

%

Antal

%

Antal

%

2 främmande språk .........

1951/52

147

43,6

207

62,0

354

52,8

1952/53

337

42,0

390

54,7

727

48,0

1953/54

521

37,1

670

48,1

1 191

42,6

1954/55

731

36,5

958

47,5

1 689

42,0

1955/56

929

36,5

1080

45,0

2 009

40,6

1956/57

1399

36,5

1 649

45,3

3 048

40,8

1957/58

2 122

37,7

2 293

45,5

4415

41,4

1958/59

2 680

42,3

3 070

52,4

5 750

47,1

1 främmande språk ........

1951/52

190

56,4

127

38,0

317

47,2

1952/53

4G6

58,0

323

45,3

789

52,0

1953/54

882

62,9

722

51,9

1 604

57,4

1954/55

1 270

63,5

1058

52,5

2 328

58,0

1955/56

1619

63,5

1 322

55,0

2 941

59,4

1956/57

2 434

63,5

1990

54,7

4 424

59,2

1957/58

3 363

59,7

2 676

53,0

6 039

56,6

1958/59

3 553

56,0

2 752

47,0

6 305

51,7

Elever som ej deltar i engelska ......

1957/58

144

2,6

76

1,5

220

2,0

1958/59

no

1,7

38

0,6

148

1,2

Undervisningen i övningsämnen på högstadiet meddelades under läsåret

1957/58 i fråga om ämnena teckning, musik och gymnastik av lärare, av

vilka obetydligt mer än hälften (54 procent) var fackutbildade. Cirka 30

procent av lärarna i dessa ämnen var folkskollärare. I ämnena manlig och

kvinnlig slöjd samt hemkunskap-hushållsgöromål var däremot cirka 80

procent av lärarna fack- och seminarieutbildade.

I övningsämnen tjänstgjorde dessutom ett antal lärare, som hade olika

slags fackutbildning och därjämte genomgått vissa pedagogiska kurser.

Ämnes- och linjeva let på hög stadiet

Elevernas tillval och bortval av främmande språk i klasserna 7 och 8

läsåren 1951/59 framgår av tabellerna 3 och 4, som möjliggör en jämförelse

mellan pojkar och flickor.

Enligt tabell 3 visade sig den vid försöksperiodens början starka tendensen

hos eleverna att i klass 7 välja två främmande språk under följande år

gå tillbaka från drygt hälften (53 procent) till något över 40 procent.

Efter att nagra ar ha varit stabiliserad kring sistnämnda procenttal har

andelen elever med två främmande språk under det senast redovisade året

ökat från 41 till 47 procent. Denna ökning gäller för både pojkar och flickor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1959 9

Tabell 4. Elevernas ämnesval i fråga om språk i klass 8 läsåren 1952/59.

Elevgrupper

År

Gossar

Flickor

Samtliga

Antal

%

Antal

%

Antal

%

2 främmande språk .................

1952/53

108

33,3

175

51,9

283

42,8

1953/54

267

35,4

335

47,9

602

41,4

1954/55

438

32,7

586

43,2

1024

38,0

1955/56

552

29,8

779

41,9

1331

35,8

1956/57

817

32,8

978

41,6

1 795

37,0

1957/58

1 158

30,9

1 473

40,6

2 631

35,7

1958/59

1925

34,6

2111

41,5

4 036

37,9

1 främmande språk .................

1952/53

81

25,0

70

20,8

151

22,9

1953/54

193

25,6

237

33,9

430

29,6

1954/55

426

31,8

499

36,7

925

34,3

1955/56

485

26,2

691

37,1

1 176

31,7

1956/57

754

30,2

896

38,1

1650

34,1

1957/58

1198

32,0

1 472

40,6

2 670

36,2

1958/59

1848

33,3

1984

39,0

3 832

36,0

Utan främmande språk..............

1952/53

135

41,7

92

27,3

227

34,3

1953/54

294

39,0

127

18,2

421

29,0

1954/55

474

35,5

273

20,1

747

27,7

1955/56

816

44,0

391

21,0

1207

32,5

1956/57

923

37,0

479

20,3

1 402

28,9

1957/58

1 387

37,1

682

18,8

2 069

28,1

1958/59

1 784

32,1

988

19,5

2 772

26,1

För läsåren 1957/59 redovisas vidare 1 ä 2 procent elever, som efter särskilt

medgivande av försöksavdelningen valt bort engelska redan från och

med klass 7 och i stället fått utökad undervisning i modersmålet eller praktiskt

ämne.

Av tabell 4 framgår motsvarande tillvals- och bortvalsförhållanden beträffande

främmande språk i klass 8. I denna klass står det eleverna fritt

att välja även ämneskombination utan främmande språk. Enligt uppgifterna

för läsåret 1958/59 begagnar sig inemot en tredjedel (32 procent) av pojkarna

men knappt en femtedel (19,5 procent) av flickorna av denna rätt.

I fråga om möjligheten att i klass 8 välja antingen ett eller två främmande

språk visar det sig, att under läsåret 1958/59 av pojkarna 33 procent

respektive 35 procent och av flickorna 39 procent respektive 41,5 procent

valt dessa alternativ.

Vid en jämförelse mellan tabellerna 3 och 4 finner man, att såväl i klass

7 som i klass 8 genomgående en något större andel av flickorna väljer två

främmande språk. Därigenom kvalificerar sig också något flera flickor än

pojkar för tillträde till den gymnasieförberedande linjen i klass 9, som

förutsätter ämneskombinationen med två främmande språk.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kmigl. May.ts proposition nr 62 år 1959

Tabell 5. Elevernas linjeval i klass 9 läsåren 1953/59.

Elevgrupper

År

9

y

9a

9g

Samtliga

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Gossar................

1953/54

196

65,1

64

21,3

41

13,6

301

47,8

1954/55

400

69,9

155

23,2

113

16,9

668

50,7

1955/56

717

64,3

255

22,9

143

12,8

1115

48,5

1956/57

993

61,4

336

20,8

289

17,8

1 618

48,4

1957/58

1319

59,8

533

24,1

355

16,1

2 207

50,4

1958/59

1933

57,2

858

25,4

588

17,4

3 379

49,2

Flickor ...............

1953/54

162

49,3

104

31,6

63

19,1

329

52,2

1954/55

282

43,5

228

35,1

139

21,4

649

49,3

1955/56

589

49,8

389

32,5

204

17,3

1 182

51,5

1956/57

834

48,5

519

30,1

369

21,4

1 722

51,6

1957/58

1 037

47,7

632

29,1

503

23,2

2172

49,6

1958/59

1587

45,5

1083

31,0

820

23,5

3 490

50,8

Samtliga ..............

1953/54

358

56,8

168

26,7

104

16,5

630

100,0

1954/55

682

51,8

383

29,1

252

19,1

1 317

100,0

1955/56

1 306

56,9

644

28,0

347

15,1

2 297

100,0

1956/57

1827

54,7

855

25,6

658

19,7

3 340

100,0

1957/58

2 356

53,9

1 165

26,6

858

19,5

4 379

100,0

1958/59

3 520

51,2

1941

28,3

1408

20,5

6 869

100,0

Elevernas fördelning på olika linjer i klass 9 framgår av tabell 5. Ej heller

i denna har de med enhetsskola kombinerade realskolorna i Huskvarna och

Sundbyberg medtagits.

Den totalbild, som tabell 5 ger av elevernas fördelning på olika linjer i

klass 9, visar endast smärre förskjutningar från år till år. Genomsnittligt

har eleverna under senare år fördelat sig med drygt hälften på den yrkesförberedande

linjen (9y), drygt en fjärdedel på den allmänna linjen (9a)

och omkring en femtedel på den gymnasieförberedande linjen (9g).

Elevernas fritt valda skolarbete på högstadiet

Enligt gällande timplaner har flertalet av högstadiets elever möjlighet att

ägna viss del av den schemabundna tiden i skolan åt s. k. fritt valt arbete.

I klass 7 får detta omfatta två veckotimmar, i klass 8 en veckotimme, i klass

9a två veckotimmar och i klass 9y två eller tre veckotimmar.

De ämnen, som såväl pojkar som flickor läsåret 1957/58 i klasserna 7 och

8 föredrog såsom fritt valt arbete, var slöjd, maskinskrivning och matematik.

Samma ämnen kom främst också i klass 9a, där dock både pojkar och

flickor företrädesvis valde maskinskrivning. Den för fritt valt arbete anslagna

tiden i klass 9y använde eleverna i första hand till att förkovra sig

i läroämnen — pojkarna i matematik och flickorna i engelska.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

Organisationen av klasserna på högstadiet

Klasserna 7 och 8 var under läsåret 1957/58 uppdelade på sammanlagt

605 klassavdelningar. Av dessa var emellertid endast 16 (3 procent) odifferentierade

i den meningen att i var och en av dem sammanförts elever, som

representerade alla tre språkalternativen, d.v. s. som läste tva, ett eller

intet främmande språk. I 103 klassavdelningar (17 procent) hade endast

två av dessa elevkategorier med avseende på språken förts samman. Däremot

var 486 (80 procent) av avdelningarna så sammansatta, att alla eleverna

i klassen läste samma antal främmande språk, d. v. s. två, ett eller intet.

De 605 avdelningarna i klasserna 7 och 8 var också differentierade med

hänsyn till om eleverna valt en mindre eller mera krävande kurs alternativ

1 respektive 2. Sådana alternativa kurser finns i ämnena engelska,

tyska, fysik, kemi och matematik. I 518 klassavdelningar (86 procent)

läste samtliga elever i klassen ettdera av dessa kursalternativ. Endast i

87 (14 procent) klassavdelningar tillämpades differentiering inom klassens

ram på så sätt att somliga elever läste alternativkurs 1, under det att andra

elever i samma avdelning läste alternativkurs 2.

Differentieringen av klass 9 har i fyra försöksdistrikt under läsåret 1957/

58 varit ofullständig såtillvida att särskild gymnasieförberedande avdelning

(9g) saknats. Detta gäller Huskvarna, Hälsingborg och Sundbyberg,

inom vilka distrikt elever med denna inriktning övergått till realskola eller

gymnasium samt Lillhärdal, där det saknats underlag för 9g-avdelning.

Av de sammanlagt 92 avdelningar, som under läsåret 1957/58 fanns på

allmän och gymnasieförberedande linje, var 80 stycken (87 procent) organiserade

såsom skilda 9a- respektive 9g-avdelningar. I 9 avdelningar (10 procent)

har eleverna på dessa båda linjer bildat gemensamma 9ag-klasser.

Dessa klasser har dock i enlighet med 12 § 7 mom. Allmänna försöksskolebestämmelser

varit uppdelade på skilda grupper i ämnena modersmålet,

tyska, engelska, franska och matematik. I återstående 3 avdelningar (3

procent) har 9a- och 9g-eleverna varit så fåtaliga, att de i alla ämnen måst

undervisas tillsammans. Detta gällde dock endast inemot 2 procent av

samtliga 9a- och 9g-elever.

Specialklasser har under läsåret 1957/58 i försöksdistrikten varit organiserade

till ett antal av sammanlagt 66, i vilka elever tillhörande högstadiet

undervisats.

Elevernas o in sättning i enh et s sk ol an

Avgången av elever från enhetsskolans mellanstadium till andra skolformer

framgår av tabell 6. Man finner av denna, att avgangen från klasserna

4 och 5 läsåret 1957/58 praktiskt taget upphört. Detta sammanhänger

självfallet med omorganisationen av realskolan. I antalet från klass

6 avgångna ingår eleverna i realskolorna i Huskvarna och Sundbyberg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

Tabell 6. Elevernas övergång till andra skolor från mellanstadiet vid slutet

av vårterminen 1958

Mottagande skolor

Antal elever avgångna efter

klass 4

klass 5

klass 6

Samrealskola, kommunal realskola ................

1

1

531

Högre allmänt läroverk:

klass l5 ...............................

11

3

13

. I4 ..........................

3

5

249

» l3 .................................

—

—

146

» 25 ...............................

—

i

—

Flickskola ...........................

2

4

379

Praktisk realskola.........................

—

—

323

Andra skolor...........................

6

1

18

Summa

23

15

1 659

Avgångna elever i procent av totala elevantalet i re-

spektive klasser vid början av höstterminen 1957/58

0,1

0,1

12,7

Avgången av elever från enhetsskolans högstadium till yrkesskolor eller

skolor av gymnasial karaktär framgår av tabell 7.

Tabell 7. Elevernas övergång till andra skolor från högstadiet vid slutet

av vårterminen 1958

Mottagande skolor

Antal elever avgångna från

klass 7

klass 8

klass 9

Högre allmänt läroverk, samrealskola, kommunal real-

skola, flickskola........................

68

22

55

Allmänt gymnasium:

RI‘ ...............................

—

6

15

RF ..........................

—

—

41

L I4 ...............................

—

14

49

L I3 ................................

—

—

16

AI4 ...........................

—

1

16

A I3 ......................

—

_

18

Försöksgymnasium:

R I3 ....................................

—

—

no

L I3 ..............................

—

—

32

AI3 ...........................

—

—

74

Tekniskt gymnasium ....................

—

—

11

Handelsgymnasium ..............

—

—

7

Yrkesskolor ......................

1

381

234

Summa

69

424

678

Till ovanstående skolor avgångna elever i procent av

totala elevantalet i resp. klasser vid början av höst-

terminen 1957/58 .................

0,6

5,8

15,4

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

Tabell 8. Elevernas avgång från högstadiet vid slutet av vårterminen 1958

enligt 4 § 2b och 2 c. Allmänna försöksskolebestämmelserna

Anledningen till avgången

Antal elever avgångna från

klass 7

klass 8

klass 9

13

225

6

Afb 4 § 2 c ....................................

4

98

3

Summa

17

323

9

Avgångna elever i procent av totala elevantalet i

resp. klasser vid början av höstterminen 1957/58

0,2

4,4

0,2

Jämfört med läsåret 1956/57 (Aktuellt 1958: 3) har elevernas avgång

från klass 8 till yrkesskolor minskat obetydligt, nämligen från 5,4 till 5,2

procent, under det att motsvarande avgång från klass 9 ökat från 2,9 till

5,3 procent (allt räknat i förhållande till respektive klassers totala elevantal)

.

Fortfarande jämfört med läsåret 1956/57 har elevernas avgång från klass

9 till försöksgymnasier ökat från 3,1 till 4,9 procent, under det att motsvarande

avgång till gymnasier av traditionell typ minskat från 4,0 till 3,5

procent. Avgången från samma klass till tekniskt gymnasium och handelsgymnasium

har ökat från endast 0,2 till 0,4 procent.

Avgång av elever från högstadiet enligt 4 § 2 b och 2 c mom. Allmänna

försöksskolebestämmelser framgår av tabell 8. (I moment 2 b sägs att elev

vid utgången av det läsår, som utlöper det kalenderår, då han fyller 16 år,

må äga rätt att avgå från skolan, även om han icke inhämtat för erhållande

av avgångsbetyg erforderliga kunskaper; moment 2 c innehåller förutom

en kompletterande övergångsbestämmelse det stadgandet, att, om särskilda

skäl föreligger, elev kan medges rätt att avgå från skolan efter utgången

av det läsår, som utlöper det kalenderår, då eleven fyller 15 år, om han då

genomgått klass 8.)

Vid en jämförelse med läsåret 1956/57 lägger man märke till att avgången

på grnnd av här nämnda orsaker minskat från 12,3 till 4,8 procent.

Yrkesvägledning

I den sedan flera år tillbaka bedrivna yrkesvägledningen har ingått dels

studie- och yrkesorienterande undervisning inom ramen för ämnet samhällskunskap,

dels praktisk yrkesorientering ute i näringslivet, dels också

enskild studie- och yrkesvägledning.

Den yrkesorienterande undervisningen omfattar i klass 7 cirka 10 timmar,

i klass 8 cirka 30 timmar och i klass 9 cirka 10 timmar. Denna undervisning

ombesörjes i regel av yrkesvalslärare, och i flertalet distrikt har

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

Tabell 9. Praktikplatser i klass S läsåret 1957/58 fördelade på olika

huvudgrupper av yrken

Pojkar

Antal

Flickor

Antal

i • i

Yrkesområde

platser

Yrkesområde

platser

Industri och hantverk ........

6 260

Handel......................

2 536

Handel..............

1 170

Hälso- och sjukvård, hygien ...

2 222

Förvaltning och fria yrken ....

829

Förvaltning och fria yrken ....

1574

Samfärdsel ..............

701

Industri och hantverk ........

577

Jordbruk och skogsbruk.......

760

Husligt arbete................

553

Hälso- och sjukvård, hygien ...

78

Jordbruk och skogsbruk ......

106

Husligt arbete ..........

4

Samfärdsel...................

91

Summa

9 802

Summa

7 659

man endast en sådan. Denne svarar antingen enbart för den yrkesorienterande

undervisningen eller för hela ämnet samhällskunskap.

Under läsåret 1957/58 har läraren i samhällskunskap även haft hand om

den yrkesorienterande undervisningen i klass 7 i två tredjedelar av hela

antalet distrikt med denna arskurs, i klass 8 i en fjärdedel och i klass 9 i

nära hälften av de distrikt, som under året haft ett högstadium med dessa

årskurser.

Föräldrainformation rörande elevernas studie- och yrkesval har i klasserna

6 9 regelbundet lämnats. I flertalet försöksdistrikt har det dessutom

varit möjligt att i sadana frågor rådgöra enskilt med yrkesvalsläraren på

dennes mottagningstid i skolan.

Den praktiska yrkesorienteringen i klass 8 har liksom tidigare omfattats

med stort intresse från elevernas sida. Av dessa hade omkring två tredjedelar

eller i det närmaste alla, som enligt gällande timplaner i klass 8

hade möjlighet att välja praktisk yrkesorientering, gjort detta. Oftast tillbringade

eleverna fyra veckor ute i näringslivet, i regel fördelade på två

2-veckorsperioder. Vanligen omfattade den praktiska yrkesorienteringen

för varje elev minst tva olika yrken. Enligt statistiska uppgifter, som sammanställts

av arbetsmarknadsstyrelsen, anskaffades under året 17 461 praktikplatser

åt elever i klass 8. För pojkar och flickor fördelade sig dessa

platser på de olika huvudgrupper av yrken, som framgår av tabell 9.

Liksom tidigare visat sig vara förhållandet praktiserade pojkarna företrädesvis

inom industri- och hantverksyrken, medan flickorna mest höll

sig till kontor, hälso- och sjukvård. Av rapporterna från distrikten framgår

vidare, att flera pojkar än flickor deltar i den praktiska yrkesorienteringen.

Detta sammanhänger bland annat med att pojkarna i klass 8 i större utsträckning

än flickorna väljer ämneskombinationer med endast ett eller

intet främmande språk, varigenom mera tid för denna yrkespraktik frigöres.

I detta sammanhang påpekas från några distrikt, att praktisk yrkesorien
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 62 år 1959

tering också borde anordnas för teoretiskt inriktade elever. Särskilt gäller

detta de elever, som i klass 9 väljer den allmänna linjen och för vilka den

fortsatta yrkesvägledningen och utplaceringen på arbetsmarknaden anses

erbjuda större svårigheter än för elever från klass 9 y.

Vidare framhåller yrkesvalslärarna, att anskaffandet av lämpliga praktikplatser,

både för praktisk yrkesorientering i klass 8 och för yrkesutbildning

av förberedande slag i klass 9, varit en av deras mest krävande uppgifter.

Den enskilda studie- och yrkesvägledningen är ett viktigt komplement

till den teoretiska och praktiska yrkesorienteringen. Även denna uppgift

ställer stora krav på yrkesvalslärarna. I detta sammanhang framhålles i

rapporterna behovet av hjälpmedel för att utröna elevernas intressen och

vissa andra yrkesförutsättningar.

Relevanta data för den enskilda yrkesvägledningen får yrkesvalslärarna

emellertid genom sitt kontaktarbete med föräldrar, lärare, skolläkare, skolsköterska,

skolpsykolog och personer, som iakttagit eleverna under deras

arbete utanför skolan, t. ex. handledare eller förmän ute på arbetsplatserna.

I en del fall användes skriftliga utlåtanden rörande sådana iakttagelser.

Sammanställningen av de personliga uppgifterna om var och en av eleverna

underlättas genom det särskilda elevkort för yrkesvägledningen, som

fr. o.m. läsåret 1958/59 användes på enhetsskolans högstadium.

När det gäller för eleverna att också inom skolan vidga sina arbetserfarenheter,

utgör den s. k. allmänpraktiska verkstaden ett värdefullt inslag.

Denna torde i någon mån kunna minska belastningen på näringslivet i fråga

om praktikplatser. Inom skolan ger den direkta kontakten mellan yrkesvalsläraren

och läraren i den allmänpraktiska verkstaden vissa möjligheter

att bedöma elevernas fallenhet för de olika slags arbete, som där kan ordnas.

Under läsåret 1957/58 hade emellertid endast nio distrikt anordnat undervisning

i allmänpraktisk verkstad. Där man haft sådan verksamhet anser

man, att eleverna kommit mera till klarhet om sina förutsättningar för

olika slags arbete.

Utbildningen av yrkesvalslärare har i samarbete mellan arbetsmarknadsstyrelsen

och skolöverstyrelsen under läsåret 1957/58 anordnats i form av

en befordringskurs i yrkesvägledning för 20 folkskollärare. I denna kurs deltog

dessutom 6 lärare, som redan hade förvärvat behörighet att undervisa

i läroämnen eller yrkesämnen på enhetsskolans högstadium.

Förberedande yrkesutbildning

Under läsåret 1957/58 erhöll 2 356 elever förberedande yrkesutbildning

i nionde klassen. Av dessa elever var 1 319 pojkar och 1 037 flickor. Denna

del av utbildningen genomfördes i samarbete mellan enhetsskola, näringsliv

och yrkesskolor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

Tabell 10. Branschinriktningen läsåret 1957/58 hos 9y-elever med

undervisningen i yrkesämnen förlagd till yrkes- och industriskolor

Bransch

Pojkar

Flickor

Summa

Antal

%

Antal

%

A. Jordbruk .........................

16

3,8

16

B. Husligt arbete ....................

16

3,8

59

29,1

75

C. Metallyrken ......................

269

63,1

—

—

269

D. Handel och kontor ................

18

4,2

109

53,7

127

E. Andra yrken (bl. a. hantverk) ......

107

25,1

35

17,2

142

Summa

426

100,0

203

100,0

629

De i tabell 101 redovisade, som utgör drygt en fjärdedel (27 procent) av

eleverna i klass 9y, har fått denna sin förberedande utbildning i yrkes- och

industriskolor. Under de båda närmast föregående åren var dessa skolors

andel i utbildningsprogrammet 19 procent respektive 24 procent. Tabell 10

visar branschinriktningen hos de elever, som läsåret 1957/58 undervisats i

yrkesämnen i skolor av detta slag.

Man lägger märke till att inte mindre än inemot två tredjedelar (63 procent)

av pojkarna i yrkes- och industriskolor förberedde sig för metallyrken.

Av flickorna därstädes var drygt hälften inriktade på handel och kontor.

Av de nära tre fjärdedelar elever, som haft sin undervisning i yrkesämnen

förlagd till enhetsskolan, hade åtminstone pojkarna — såsom framgår av

tabell ll1 — en något mera varierad branschinriktning. Inemot en tredjedel

(32 procent) av dessa förberedde sig för hantverk och blandade yrken men

Tabell 11. Branschinriktningen läsåret 1957/58 hos 9y-elever med

undervisningen i yrkesämnen huvudsakligen förlagd till enhetsskolan

Bransch

Pojkar

Flickor

Summa

Antal

%

Antal

%

1. Jord- och skogsbruk................

63

7,1

63

2. Husligt arbete.....................

20

2,2

412

49,4

432

3. Metallyrken .......................

209

23,4

3

0,4

212

4. Snickeri ..........................

16

1,8

—

—

16

5. Lokalt betingade yrken ............

40

4,5

17

2,0

57

6. Handel och kontor.................

143

16,0

333

39,9

476

7 a. Hantverk och blandade yrken .....

285

31,9

69

8,3

354

7 b. Allmänpraktisk kurs .............

117

13,1

—

—

117

Summa

893

100,0

834

100,0

1 727

1 Tabellerna 10 och 11 är sammanfattningar av det mera detaljerade material, som överstyrelsen

lämnat i sin redogörelse. (Se härom Aktuellt 1959: 4.)

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. May.ts proposition nr 62 år 1959

knappt en fjärdedel (23 procent) för metallyrken. Av flickorna däremot fördelade

sig åtminstone åtta av tio på antingen grenen husligt arbete eller

grenen handel och kontor.

Näringslivets medverkan vid den yrkesförberedande utbildningen har

skett i olika former. Vanligen har detta samarbete organiserats så, att eleverna

helt eller delvis haft sin yrkespraktik förlagd till olika företag, varvid

det förstnämnda varit det vanligaste. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens statistik

har 2 141 praktikplatser under läsåret 1957/58 anskaffats för 9yelever.

Den vid den förberedande yrkesutbildningen nödvändiga samverkan

mellan enhetsskolan å ena sidan samt yrkesskolor och näringsliv å den andra

har liksom under föregående år måst få olika utformning alltefter olika lokala

förutsättningar, vilket närmare framgår av det detaljmaterial, som

överstyrelsen publicerat i den fullständiga redogörelsen för försöksverksamheten

med enhetsskola läsåret 1957/58 (Aktuellt 1959:4).

2. Redogörelse för försöksverksamhet vid högre skolor

Skolöverstyrelsen har med förutnämnda skrivelse den 11 december 1958

inkommit med redogörelse även för den pedagogiska försöksverksamheten

vid högre skolor under läsåret 1957/58. Redogörelsen, som är grundad på de

rapporter, vilka ingivits av rektorerna eller andra försöksledare, är i sin

helhet publicerad i »Aktuellt från skolöverstyrelsen» (1959: 5). I det följande

lämnas endast ett sammandrag.

Antalet försök av detta slag var läsåret 1957/58 sammanlagt 378, fördelade

på 127 skolor. Närmast föregående år var motsvarande antal 342

respektive 117.

I fortsättningen kommer försöksverksamheten vid högre skolor enligt

plan, som redovisades i 1958 års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln

(s. 430 ff.), att bedrivas enligt andra principer än tidigare. Den

viktigaste ändringen är den, att en del av de mest angelägna reformprojekten,

rubricerade såsom »särskild» försöksverksamhet, koncentreras till bestämda

skolor. Där söker man bland annat genom att något minska vissa

lärares undervisningsskyldighet underlätta och effektivera planläggningen,

genomförandet och utvärderingen av dessa försök, som i regel behöver påga

under en följd av år.

Rea Iskolesta diet

Försök med s. k. särskild normalskolekompetens har under läsåret 1957/58

pågått vid 5 skolor, varav 4 kommunala flickskolor och 1 privatläroverk.

Detta försök går ut på att för en grupp elever med stora svårigheter i matematik

och främmande språk anordna enklare kurser i dessa ämnen samt

även ge dessa elever möjlighet att i stället välja t. ex. maskinskrivning.

Sådan särskild kurs har under läsåret 1957/58 valts av endast 27 elever

1 engelska, 12 i tyska, 14 i matematik och 25 i maskinskrivning. Enligt rap
2

— Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 62

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

porterna har detta försök ännu ej vare sig funnit någon lämplig form eller

lett till några avgjort positiva resultat.

Försöksverksamheten med korrespondensskolor har nu nått därhän, att

dessa i fortsättningen bör inordnas bland övergångstidens övriga skolformer.

Resultaten visar, att även elever med ordinär studiebegåvning kan föras

fram till realexamen genom korrespondensundervisning av det slag, som

bedrivits i dessa skolor. Tabell 12 redovisar det antal elever, som på detta

sätt läsåret 1957/58 fullföljt sin examen samt deras därvid uppnådda genomsnittsresultat.

Tabell 12. Antalet elever i korrespondensrealskolor, som läsåret 1957/58

avlagt realexamen samt deras bety g sresultat

Kommun

Antal elever som

Medelbetyg i

genomgått

preparandkurs

avlagt

realexamen

läroämnen

teckning

Amnehärad .......................

12

10

1,6

0,6

Björkvik .........................

17

13

1.6

1,4

Finnskoga-Dalby ..................

10

6

1,5

1,3

Norra Ny ........................

4

4

1,6

1,6

Oviken...........................

7

7

1,5

0,9

Ovikens kommun har medgivits rätt att från och med den 1 juli 1958

inrätta kommunal realskola. Därmed kommer korrespondensrealskolan att

successivt avvecklas. Detsamma kommer att ske i Finnskoga-Dalby, när

den därstädes nu påbörjade försöksverksamheten med enhetsskola från och

med läsåret 1960/61 når högstadiet.

Försök med uppskjuten delning av klass i främmande språk har

under läsåret 1957/58 fortsatt vid 16 skolor. Ehuru uppfattningen om försöket

fortfarande varierar, synes man övervägande anse, att möjligheten

att genom delning av klass i främmande språk samtidigt undervisa ett begränsat

antal elever kommer dessa bäst tillgodo på ett stadium, som ligger

ovanför nybörjarnas. Såsom skäl anför man exempelvis, att individuell

undervisning är lättare att genomföra med mera mogna elever.

En omfördelning av ämnet samhällslära på realskolans olika årskurser

prövades läsåret 1957/58 i 16 skolor. Vid en del av dessa har man föredragit

att fördela samhällsläran endast på de två högsta årskurserna i stället för

på samtliga. Men erfarenheterna av detta nya arrangemang är — enligt

rapporterna — ännu ej tillräckliga för några säkra slutsatser.

Prövningen av avkortade kurser i matematik har under läsåret 1957/58

inte vunnit någon större anslutning. I rapporterna framhålles att de elever,

som läser avkortade kurser i ämnet, i regel är i sådant behov av hjälp, att

de knappast kan få tillräcklig sådan enbart genom »differentiering inom

klassens ram.»

Särskild undervisning i bok- och bibliotekskunskap har av kostnadsskäl

under läsåret 1957/58 varit begränsad till 5 skolor. Erfarenheterna av försöket

anses övervägande positiva. Meningen är emellertid, att detta i fort
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1959

sättningen skall ingå såsom ett led i den särskilda försöksverksamheten.

Skolöverstyrelsen har för avsikt att med ledning av de ytterligare erfarenheter,

som man därvid får, efter hand låta utarbeta en handledning i bokoch

bibliotekskunskap.

Kurser i hushållsgöromål och slöjd i realskolans näst högsta klass anordnades

under läsåret 1957/58 inom ramen för nuvarande timplan. Dessa försöksvis

ordnade kurser avsåg för pojkarna hushållsgöromål och för flickorna

träslöjd. Enligt de rapporter, som från 3 skolor insänts härom, var intresset

stort.

Försök med fritt konstnärligt arbete i slöjd i flickskolan anställdes under

året vid 5 sådana skolor. Även detta försök, som omfattat bland annat

mönsterkomposition, färgval och konstsömnad, har rönt intresse. Dock har

det framhållits, att fostran till god smak och gott omdöme i fråga om

mönster, material och sömnadsmetoder självfallet redan ingår såsom ett led

i flickskolans ordinarie undervisningsuppgifter i slöjd.

Gymnasiet

Försök med särskilda studiebeting för vissa elever har under läsåret

1957/58 med goda resultat bedrivits vid 10 läroverk. Vanligen har försöket

ordnats så, att härför särskilt lämpade elever befriats från den ordinarie

undervisningen för att i stället få arbeta självständigt med vissa kursavsnitt,

som sedan redovisats för läraren. Möjligheten att ge hela klassen

handledning under viss del av undervisningstiden och låta eleverna studera

på egen hand under resterande lektioner har enligt rapporterna däremot

inte utnyttjats av någon enda skola. Dock har vid en skola några elever

lämnats handledning för studiebeting i form av ferieläsning.

Möjligheten till särskild prövning i studentexamen för läroverkets egna

elever, som önskar att i förväg avlägga examen i visst eller vissa ämnen, har

under läsåret 1957/58 utnyttjats av 104 elever, fördelade på 16 skolor. Närmast

föregående år var det 141 elever vid 33 skolor, som begagnade sig av

denna möjlighet, vilken numera är stadgeenligt medgiven (118 § 2 mom.

läroverksstadgan).

Förläggande av vissa skriftliga prov i studentexamen tidigare än till vårterminen

i högsta ringen har under läsåret 1957/58 prövats vid 22 skolor.

Vid 4 av dessa förlädes proven i engelska till vårterminen i näst högsta

ringen och vid 18 till höstterminen i högsta ringen. En skola prövade sistnämnda

arrangemang både i engelska och i latin.

Ehuru omdömena om försöket att låta eleverna i förväg fullgöra vissa av

de skriftliga proven är övervägande positiva, saknas inte påpekanden av

svagheter i anordningen. Särskilt ifrågasätter man, om den kan vara lämplig

för den allmänna linjen, som genomsnittligt ännu rekryteras av något

svagare utrustade elever.

Muntlig framställning har under läsåret 1957/58 varit föremål för försöksverksamhet

vid ett 40-tal skolor. Dessutom har man vid 5 skolor anordnat

övningar i dramatisk framställning, i några fall på främmande språk.

Av rapporterna framgår, att dessa inslag i undervisningen blivit uppskattade

av eleverna i allmänhet. För en del blyga elever har dock timmarna

i muntlig framställning kunnat bli besvärliga.

1 rapporterna återkommer gång efter annan frågan, hur man skall kunna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

få tillräcklig tid till övningar i muntlig framställning. På en del håll anser

man det vara risk för att just detta moment alltför mycket inkräktar på

andra viktiga undervisningsgrenar, t. ex. läsning och skrivning. Man framhåller

också, att en viss kategori talföra elever i stället skulle behöva övning

i koncentration och att detta säkrare sker genom träning i skriftlig framställning.

SamhäUslärans ställning har även på gymnasiet varit föremål för fortsatt

försöksverksamhet. Under läsåret 1957/58 har man emellertid endast vid 3

skolor prövat att låta samhällsläran utgöra ett helt självständigt ämne, ett

arrangemang, vars möjligheter självfallet i mycket hög grad beror på vederbörande

lärares egen inställning och utbildning.

Under året har man vid 5 gymnasier också prövat en annan fördelning av

samhällsläran inom historieämnets ram än i nuvarande kursplan. Vid ett

par av dessa har samhällsläran fördelats på alla ringarna, i övriga fall däremot

har den koncentrerats till de båda sista ringarna. Där man slagit in på

den förra vägen, har man vid denna undervisning strävat efter att — med

utnyttjande av grupparbete i största möjliga utsträckning — anknyta dels

till årets regelbundet återkommande tilldragelser på det kommunal- och

rikspolitiska planet, dels till lokala institutioner och företag.

Såsom en fördel med samhällslärans utspridning på flera årskurser framhålles

ofta, att man därvid genom att i undervisningen föra in aktuellt jämförelsematerial

kan bidra till att levandegöra äldre tiders händelser för eleverna.

Men omvänt kan man lika väl tänka sig, att svårsmälta avsnitt av

samhällsläran blir konkreta och lättare begripliga, om läraren låter dem

växa fram organiskt ur det historiska händelseförloppet.

Försök med frivillig textilslöjd har liksom föregående år ordnats under

två veckotimmar i vardera ring I3 och II4 vid 8 läroverk. Åtskilliga av

eleverna har emellertid efter en tid slutat kursen, därtill pressade av det

ordinarie skolarbetet eller lockade av andra möjligheter att använda sin

fritid.

Frivillig stenograf i har även under läsåret 1957/58 försöksvis förekommit

vid 5 gymnasier i form av en tvåårig kurs med två veckotimmars undervisning

utanför schemat. Det var emellertid endast ett fåtal (32), som anmälde

sig till den andra årskursen, och ännu färre fullföljde denna. Bland

skälen för avbrott nämndes främst bristfälliga förkunskaper, kursens förläggning

till tid utanför schemat samt det krävande ordinarie skolarbetet.

De elever, som fullföljde även andra årskursen, uppnådde dock i vissa

fall mycket goda resultat.

Fritidskurs i hushållsgöromål anordnades på försök under läsåret 1957/58

i ringarna U och II4 vid 2 läroverk. Även vid dessa kurser drog sig en del av

eleverna efter en tid tillbaka med hänvisning till att deras arbetsbörda blivit

alltför stor.

Nya verksamhetsformer inom skolan

Försök med handledning i studieteknik har under läsåret 1957/58 bedrivits

vid 12 skolor. Varje klass, som deltagit, har disponerat sammanlagt 7

timmar för ändamålet. Detta försök, som pågått sedan läsåret 1956/57, har

haft något olika utformning vid olika skolor.

På en del håll har en enda lärare disponerat alla de timmar, som tilldelats

klass för handledning i studieteknik, på andra håll har denna instruktions
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition nr 62 år 1959

uppgift fördelats på flera lärare. I senare fallet har vanligen en psykologiskt

utbildad lärare orienterat eleverna om själva inlärningsprocessen, under

det att en annan lärare — ofta bibliotekarien — i anslutning därtill tagit

hand om den praktiska inövningen av lämpliga studiesätt. Även vissa facklärare

har medverkat vid tillämpningen av den för varje ämne speciella

studietekniken. ....

I rapporterna omvittnas, att det är just de praktiska övningarna som

väcker särskilt intresse hos eleverna. Elever, som först genom detta försök

i gymnasiet fått handledning och systematisk träning i studieteknik, har

framhållit, att de redan tidigare borde ha fått denna hjälp. En rektor sammanfattar

sin åsikt härom på följande sätt: »Försöksverksamheten ger vid

handen, att det är svårt att utrota dåliga vanor. Upplysning i studieteknik

måste ges tidigt.» .... .. „

Försök att göra skolbiblioteket mera tillgängligt för eleverna nar pagatt

under ett par år. För läsåret 1957/58 rapporteras sadana försök från 6 skolor.

Vid en del av dessa har man hållit biblioteket öppet ända till klockan 21.

Intresset från elevernas sida har dock inte varit stort, utom beträffande de

inackorderade, som på en del håll verkligen i något större omfattning än

de på skolorten hemmahörande begagnat sig av denna möjlighet att få studera

i lugn och ro på skolbiblioteket.

Systematisk användning av audio-visuella hjälpmedel i undervisningen

har under läsåret 1957/58 under försöksmässiga former prövats vid 5

skolor. Vid en av dessa skolor sökte man vid kristendomsundervisningen i

näst högsta ringen att jämföra elevernas behållning av auditiva och visuella

hjälpmedel. Försöksledaren lät två parallellavdelningar studera samma

kursavsnitt på olika sätt. I den ena baserades undervisningen på bandspelade

radioprogram, i den andra på diapositivbilder i färg. Resultatet beskrevs

på följande sätt:

»Såväl av svaren på testfrågorna som av elevernas direkt meddelade intryck

framgick klart de visuella hjälpmedlens överlägsenhet över de auditiva,

i varje fall inom det område som försöket omfattade. Detta kunde även

iakttagas vid användning av hjälpmedlen. Då ljudbanden spelades, föreföll

eleverna stundom ha svårt att koncentrera sig på åhörandet. De är från

andra sammanhang vana vid okoncentrerat åhörande av radioprogram.

Bilden däremot engagerar på ett helt annat sätt, bland annat helt enkelt

därför att det mörklagda rummet framtvingar koncentration på ljusbilden.

Eleverna omvittnade även på förfrågan, att de ansåg synintryck bli bestående

i minnet på ett mycket intensivare sätt än hörselintryck. Naturligtvis

vore en kombination av syn- och hörselintryck det bästa, så att vissa

bilder åtföljdes av mer autentisk ljudillustration än lärarens kommentar.

Detta fordrar dock så mycket av förberedelse, att det blir svårt att åstadkomma

i ordinär undervisning.»

I skolöverstyrelsens redogörelse för pedagogisk försöksverksamhet vid

högre .skolor 1957/58 rapporteras ytterligare några försök. Beträffande

dessa, som främst gäller »Klassens timme», »Skolans timme» och »Fritt

valt arbete», torde få hänvisas till den i fullständigt skick publicerade redogörelsen

(Aktuellt från skolöverstyrelsen 1959:5).

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

3. Departementschefen

I enlighet med uttalande av riksdagen har skolöverstyrelsens försöksavdelning

att i samarbete med lärarhögskolans pedagogiska institution i år

avge en sammanfattande rapport om den sedan läsåret 1949/50 bedrivna

försöksverksamheten med nioårig enhetsskola. Därför har den här refererade

rapporten naturligt nog av överstyrelsen begränsats till en huvudsakligen

beskrivande redogörelse för förhållandena på detta område under läsåret

1957/58.

Redan i anslutning till den av överstyrelsen avgivna rapporten rörande

försöksverksamheten under läsåret 1956/57 framhöll jag, att försöksverksamheten

var eller skulle bli föremål för omfattande undersökningar vid

sidan av den verksamhet, som kontinuerligt bedrives av överstyrelsen. Resultatet

av dessa undersökningar kommer att framläggas av 1957 års skolberedning.

Min granskning av nu föreliggande rapport föranleder mig med

hänsyn till sålunda pågående särskilda undersökningar att endast på vissa

speciella punkter särskilt kommentera rapporten.

Försöksverksamheten med enhetsskola har vunnit starkt ökad anslutning,

särskilt under de båda senaste åren. Det antal försöksdistrikt, som tillkom

under åren 1951—54, var för respektive år 5, 5, 7 och 9. Under perioden

1955—58 har antalet årligen nytillkommande försöksdistrikt varit 13, 12,

25 och 47. Hela antalet sådana distrikt uppgick läsåret 1957/58 till 96

(18 städer och 78 landskommuner) med sammanlagt drygt 5 700 lärare och

inemot 142 500 elever. Innevarande läsår pågår försöksverksamhet med nioårig

enhetsskola i 143 kommuner med sammanlagt cirka 196 000 elever.

Det totala invånarantalet i nuvarande försöksområden uppgår till omkring

1 685 000, d. v. s. inemot en fjärdedel (23 procent) av rikets folkmängd.

Vid flera tillfällen har riksdagen framhållit, att försöksverksamheten med

enhetsskola, borde syfta till — förutom att utpröva denna skolas organisation

och funktion — att tillgodose de särskilt på grund av de stora årskullarna

starkt ökade utbildningsbehoven. Senast vid 1957 års riksdag uttalade

statsutskottet (1957: 127, s. 8), att det vore rimligt att man — i den

mån lokal- och lärartillgången så tillät — vid försöksverksamhetens utvidgning

sökte beakta även sådana synpunkter. Jag vill här endast framhålla,

att dessa synpunkter självfallet blir särskilt aktuella i en tid av skärpt läge

på arbetsmarknaden med uppenbara tendenser till ökad ungdomsarbetslöshet.

Otvivelaktigt måste därvid möjligheterna att inom skolväsendet

bereda ytterligare utrymme för de växande ungdomskullarna tillmätas

den största betydelse. En mycket aktiv verksamhet i detta syfte bedrives

därför nu av skol- och arbetsmarknadsmyndigheterna i samarbete med

kommunerna.

Vad gäller lärarsituationen inom enhetsskolan vill jag erinra om den i

enlighet med beslut av 1958 års riksdag nu pågående vidareutbildningen av

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

folkskollärare för undervisning på enhetsskolans högstadium. Denna vidareutbildning,

för vilken jag redogjort i årets statsverksproposition och som

enligt där framlagt förslag skall anordnas i oförändrad omfattning även

under nästa budgetår, kommer från och med läsåret 1959/60 att avsevärt

öka tillgången på för högstadieundervisning behöriga lärare i läroämnen.

Av de lärare, som under läsåret 1957/58 undervisat i sådana ämnen på

enhetsskolans högstadium, hade mindre än hälften (40,4 procent) genomgått

både erforderlig ämneslärarutbildning och praktisk lärarutbildning.

Såväl denna som högstadiets övriga lärarutbildningsfrågor påkallar alltjämt

uppmärksamhet och effektiva åtgärder.

Beträffande rekrytering och utbildning av lärare i yrkesämnen inom industri,

hantverk och handel, bland annat för enhetsskolans behov, torde

1955 års sakkunniga för utredning angående yrkesutbildningens centrala

ledning och viss lärarutbildning komma att framlägga förslag inom kort.

I fråga om elevernas tillval av ämnen och linjer på enhetsskolans högstadium

(tabellerna 4 och 5) lägger man märke till att det alltjämt är en

större andel av flickorna än av pojkarna, som väljer ämneskombination med

två främmande språk. Till följd härav är flickorna också på den gymnasieförberedande

linjen i klass 9 fortfarande något överrepresenterade i jämförelse

med pojkarna. Denna genomgående tendens synes ha med högstadiets

konstruktion att göra och förhållandet torde, såsom i olika sammanhang

framhållits, komma att närmare skärskådas av skol beredningen.

Den av överstyrelsen redovisade branschinriktningen hos eleverna på den

vrkesförberedande linjen i klass 9 (tabellerna 10 och 11) synes, särskilt för

flickornas del, ganska ensidig; grenarna handel och kontor samt husligt

arbete har en dominerande ställning. Det är av vikt att ägna stor uppmärksamhet

åt detta förhållande och sträva efter att flickornas utbildningsmöjligheter

i klass 9 y blir mindre traditionsbundna.

Branschinriktningen hos de pojkar, vilkas undervisning i yrkesämnen

förlagts till enhetsskolan, är mera varierad. Dock är det i viss mån förvånande,

att man ej för stort mer än en tiondel (13 procent) av dessa elever

ordnat s.k. allmänpraktisk kurs. Enligt vad överstyrelsen framhåller, har

nämligen undervisningen i allmänpraktisk verkstad på de håll, där den förekommit,

verksamt bidragit till att öka elevernas klarhet om sin yrkesinriktning

och samtidigt betytt en välkommen lättnad i fråga om de flerstädes

mycket stora svårigheterna att skaffa eleverna från utbildningssynpunkt

lämpliga praktikplatser utanför skolan. Därtill kommer att den allmänpraktiska

undervisningen såsom sådan givit eleverna en mer mångsidig

orientering. Denna i sin tur torde komma att öka deras anställningsmöjligheter

och yrkesrörlighet, vilket självfallet iir av stor betydelse i en tid, då

man har att räkna med genomgripande förändringar inom arbetslivet.

Med tillfredsställelse kan konstateras att antalet elever, som läsåret

1957/58 medgivits rätt alt lämna högstadiet utan att ha inhämtat veder
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

börliga kurser eller utan att ha uppnått den för avgång normala åldern (tabell

8), är förhållandevis litet. Antalet sådana har avsevärt minskat i jämförelse

med föregående år.

Beträffande övergången efter avslutad enhetsskola till högre skolor (tabell

7) lägger man märke till att fortfarande en mycket obetydlig andel av den

ifrågavarande elevgruppen fortsätter i specialgymnasier. Detta förhållande

torde delvis bero på högstadiets nuvarande konstruktion. Även ur denna

synvinkel aktualiseras alltså frågan om hur högstadiet bör utformas för att

erbjuda tillräckligt attraktiva och effektiva studiealternativ. Givetvis är

detta spörsmål ett av huvudproblemen för skolberedningen. Vissa modifikationer

i syfte att underlätta fortsatta studier vid exempelvis tekniskt gymnasium

synes mig emellertid böra övervägas från skolöverstyrelsens sida

redan inom ramen för den nu pågående försöksverksamheten.

Vad slutligen beträffar försöksverksamheten vid högre skolor, är överstyrelsens

redogörelse härom för läsåret 1957/58 likaledes övervägande av

beskrivande art. Inom denna sektor av försöksverksamheten pågår emellertid

en omläggning, som närmare beskrivits i 1958 års statsverksproposition

(s. 430 ff.) i syfte att i första hand samla det egentliga försöksarbetet till

bestämda skolor. Därför torde redan nästa års redogörelse komma att bära

spår av den koncentration av denna verksamhet, som är nödvändig.

II. Vissa speciella problem rörande enhetsskolorganisationen

i glesbygder

1. Tidigare ställningstaganden

1 1950 års skolproposition nr 70 (s. 239) framhöll departementschefen, att

en specialutredning i sinom tid kunde befinnas påkallad rörande skolväsendets

ordnande i vissa glesbygder, eftersom det där vid enhetsskolans

genomförande kunde bli nödvändigt med inackordering i skolhem i större

utsträckning. Departementschefen, som ansåg, att det inte kunde tillförlitligt

bedömas, i vad mån undantagsformer där vore behövliga, förrän

enhetsskolans detaljkonstruktion definitivt utprövats, tilläde emellertid

följande: »Glesbygdernas speciella problem inom enhetsskolorganisationen

torde därför komma att aktualisera sig först under genomförandeperioden

på 1960-talet.»

I sitt utlåtande (SOU 1949:35, s. 26 f.) över 1940 års skolutrednings

betänkanden och 1946 års skolkommissions principbetänkande hade skolöverstyrelsen

erinrat om att ett av huvudmotiven för den förestående skolreformen

var att skapa större likställighet mellan stad och land i fråga om

ungdomens möjligheter till fortsatt utbildning. Den fortsatta centralisering

av skolväsendet, som vore en av grundförutsättningarna härför, ansåg över
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

styrelsen borde genomföras varsamt. 13ade utredningarna, remissinstanserna

och överstyrelsen var ense om att centralisering borde förekomma endast

undantagsvis på lågstadiet och generellt blott på högstadiet. Skolkommissionen

hade dock gått längre och ansett, att en centralisering även av mellanstadieklasserna

5 och 6 ofta vore önskvärd för engelskundervisningens skull.

De skolor, som kommissionen ville bibehålla såsom »bygdeskolor», skulle

alltså i allmänhet vara 4-åriga och i en del fall 6-åriga. Överstyrelsen och

flertalet inspektörer ansåg det emellertid vara olämpligt att låta 4-klassiga

skolor bli den vanligaste formen av bygdeskolor.

Vidare menade överstyrelsen, att systemet med skolhem och inackordering

i möjligaste mån borde begränsas till enhetsskolans högstadium och ej

heller där förekomma annat än i de fall, där avstånden är så stora, att man

lämpligen ej kan anordna skolskjutsar.

Särskilda utskottet vid 1950 års riksdag (uti. nr 1, s. 125) framhöll, att

bygdeskolorna normalt och så långt det är genomförbart borde omfatta

klasserna 1—6. Därigenom skulle en rationell lösning av enhetsskolans organisationsproblem

underlättas, och utskottet ansåg, att det redan av detta

skäl endast undantagsvis borde förekomma bygdeskolor, som omfattade

blott klasserna 1—4. »I synnerhet måste de pedagogiskt svagaste formerna

av dessa skolor med endast en lärare och vartannatårsintagning betraktas

som rena nödfallsutvägar» — tilläde utskottet.

I skolöverstyrelsens plan för enhetsskolorganisationens genomjörande,

framlagd i skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 april 1956, erinrades om den

specialutredning angående glesbygdernas skolfrågor, vilken enligt 1950 års

skolproposition kunde komma att erfordras på 1960-talet. Efter att ha

påvisat, att det för en allsidig bedömning av enhetsskolans arbetsmöjligheter

under skilda förhållanden är nödvändigt att komplettera den pågående

försöksverksamheten med ett antal landsbygdsdistrikt, särskilt glesbygdsdistrikt,

hemställde överstyrelsen om att den utlovade utredningen

måtte komma till utförande tidigare än som från början avsetts. Om glesbygdsdistrikten

anförde överstyrelsen bland annat följande:

Dessa distrikt medför speciella problem, bland annat beträffande skolskjutsar

och inackordering för högstadieundervisning, och ytterligare erfarenheter

på detta område måste vinnas. I vissa sammanhang torde en

lösning av glesbygdsdistriktens utbildningsproblem främst på högstadiet

kunna erhållas med hjälp av korrespondensundervisning i liknande former

som vid korrespondensrealskolorna. Möjligheten av ett sådan arbetssätt pa

enhetsskolans högstadium bör närmare prövas i försöksverksamheten.

Beträffande den utredning om glesbygdernas skolfrågor, vilken överstyrelsen

ansåg vara angelägen, rekommenderades i skrivelsen, alt man borde

undersöka förutsättningarna för att — såsom sker i glesbygder i vissa

andra länder — grunda skolarbetet på en intensivare medverkan av skolradio

än som nu förekommer här i landet. Överstyrelsen ansag, alt det

därigenom skulle bli möjligt »att i stor utsträckning undvika internatverksamhet».

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

Genom beslut den 28 september 1956 bemyndigade Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen

att verkställa utredning om glesbygdernas skolfrågor samt att

inkomma till Kungl. Maj:t med utredningen och med de förslag i ämnet,

vartill överstyrelsen funne anledning.

Som särskilda sakkunniga för utredning angående glesbygdernas skolfrågor

tillkallade överstyrelsen genom beslut den 29 september 1956 dåvarande

folkskolinspektören i Norrbottens läns östra inspektionsområde A. W.

Snell, dåvarande rektorn vid Västerbottens läns landstings centrala verkstadsskola

i Skellefteå E. O. Stålnacke samt rektorn vid högre allmänna

läroverket för gossar å Norrmalm i Stockholm A. T. D. Sävborg, ordförande.

Enligt skolöverstyrelsens direktiv för utredningen skulle de sakkunniga

för glesbygdsskolornas del undersöka möjligheterna:

1) att anlita både radio- och korrespondensundervisning;

2) att ordna tjänster för ambulerande lärare;

3) att koncentrera elevernas undervisning i de mest lärar- och lokalkrävande

ämnena till viss del av året, då de skulle behöva inackorderas på

främmande ort.

Vid utredningen borde man eftersträva sådana anordningar, att även

ungdom från glesbygder kunde beredas tillgång till en såväl åt teoretiskt

som åt praktiskt håll tillräckligt varierad och i möjligaste mån fullständig

högstadieutbildning. De sakkunniga borde överväga de undantagsformer,

som kunde vara motiverade inom enhetsskolorganisationen i glesbygder.

Därvid borde även statsbidragsfrågorna beaktas och så långt möjligt preciseras.

Betänkandet »Glesbygdernas skolfrågor» (stencilerat) avlämnades av de

sakkunniga den 4 september 1957 till skolöverstyrelsen, som med skrivelse

den 20 januari 1958 till Kungl. Maj:t överlämnat den verkställda utredningen

och däröver inhämtade yttranden samt på grundval därav framlagt

vissa förslag till omedelbara åtgärder i samband med försöksverksamhet

i glesbygder. Över detta överstyrelsens förslag har statskontoret den

29 mars 1958 avgivit utlåtande.

Glesbygdsutredningens uppdrag är emellertid ännu ej slutfört. Skolöverstyrelsen

har nämligen den 14 maj 1957 uppdragit åt samma sakkunniga

att fortsättningsvis utreda möjligheterna att bereda vissa glesbygders ungdom

tillgång till även gymnasieutbildning i hemorten eller i dess närhet.

I följande avsnitt redovisas i korthet utredningens hittills framlagda förslag

och remissyttrandena däröver, varvid huvudvikten lägges på de punkter,

som har samband med skolöverstyrelsens förslag till omedelbara åtgärder.

Detta överstyrelsens förslag jämte statskontorets utlåtande redovisas

för sig.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1959 27

2. Glesbygdsutredningen

A 11män na synpunkter

Såsom redan nämnts var utredningens huvuduppgift att föreslå sådana

anordningar, att även ungdom från glesbygder kan beredas tillgång till en

såväl åt teoretiskt som åt praktiskt håll tillräckligt varierad och i möjligaste

mån fullständig utbildning på enhetsskolans högstadium. De sakkunniga

erinrar i sitt betänkande inledningsvis om att en av de starkaste motiveringarna

för införandet av enhetsskola har varit önskemålet att därigenom

kunna förbättra utbildningsmöjligheterna för landsbygdens ungdom. Visserligen

säger det sig självt, anser de sakkunniga, att det aldrig kan bli möjligt

att i fråga om exempelvis förberedande yrkesutbildning erbjuda glesbygdsungdomen

lika varierade utbildningsalternativ, som dem tätorterna med sitt

nyanserade näringsliv kan ge sina uppväxande. »Men principen om lika

utbildningsmöjligheter för alla måste upprätthållas så långt det är möjligt.»

I fråga om sin allmänna inställning till uppgiften anför de sakkunniga

bland annat följande.

Många skolfrågor i glesbygden skulle lätt kunna lösas, om man blott

kunde föra samman barn i önskat antal och inackordera dem pa närmaste

tätort, där fullt differentierat högstadium kan organiseras. Flera av dessa

frågor är emellertid lika mycket befolkningsprobkm som skolproblem.

De anordningar, som de sakkunniga vill föreslå, måste kunna tillgodose

kravet på en god, meningsfylld skolgång, utan att alltför stora sociala

olägenheter uppstår för barnen, för föräldrarna och därmed kanske för hela

bygden. För både barnens och föräldrarnas skull borde därför enligt de

sakkunnigas mening inackordering så långt möjligt undvikas. — För hela

bygdens skull är det angeläget, att dess ungdom inte tvingas att under

flera år av skoltiden leva i en miljö, som avsevärt skiljer sig från hembygdens.

Därmed sättes lätt exporten av ungdom från glesbygd till tätort i

system.

Emot dessa allmänna synpunkter har remissmyndigheterna inte haft

något att invända.

Begreppet glesbygd har de sakkunniga sökt definiera enbart från skolorganisatorisk

synpunkt. De framhåller, att det alltså är fråga om »skolglesbygd».

Såsom glesbygdskommun i denna bemärkelse räknas »sådan

kommun, som inte har förutsättningar att bygga upp ett eget vanligt högstadium,

dit kommunens alla barn kan hänvisas». Begreppet preciseras av

de sakkunniga närmare på följande sätt: »I en glesbygdskommun föreligger

inte möjligheter till samarbete med en grannkommun, och befolkningsunderlaget

är inte så stort, att det finns betryggande förutsättningar för att

organisera ett högstadium med minst två parallellklasser. Folkmängden

understiger alltså 4 ()()() invånare. Avstånden är också sa stora, att man inte

ens med de bästa skjutsanordningar kan forsla barnen till ett vanligt högstadium

varje dag.»

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

De sakkunniga har emellertid ännu mera avgränsat begreppet skolglesbvgd.

Såsom sådan betraktar de endast kommuner (respektive kommundelar),

som har så stort barnantal, att det utgör ett rimligt underlag för

speciella högstadieanordningar. Detta skulle enligt de sakkunniga förutsätta

årskullar på minst 20 elever. Där befolkningsunderlaget är ännu mindre,

blir inackordering enda utvägen, och problemen för sådana kommuner berörs

inte av utredningen. Slutligen framhåller de sakkunniga, att de delar av

vårt land, som från skolans synpunkt kan betraktas såsom glesbygd, »nästan

undantagslöst är trakter, där befolkningens flertal får sin bärgning nr

skogen».

Exempel på kommuner, som från utredningens skolorganisatoriska synpunkter

betraktas såsom glesbygdskommuner, angavs i en förteckning, som

enligt de sakkunniga dock ej var att anse som definitiv. I denna förteckning

återfinns följande kommuner, ordnade inspektionsområdesvis från söder till

norr: Björkvik, Styrsö, Sörbvgden, Norra Ny, Säfsnäs, Lima, Transtrand,

Venjan, Los, Ramsjö, Häverö, Anundsjö, Ivälarne, Stugun, Rätan, Högdal,

Övre Ljungdalen, Sveg landskommun, Tännäs, Hede, Ström, Frostviken,

Åre, Fredrika, Dorotea, Vilhelmina, Tärna, Arjeplog, xA.rvidsjaur, Pite landskommun,

Jokkmokk, Gällivare, Överkalix, Junosuando, Tärendö, Pajala och

Övertorneå.

Varken den i utredningen gjorda bestämningen av begreppet glesbygd eller

den i anslutning därtill uppgjorda förteckningen över glesbygder har gått

fri från invändningar i remissyttrandena.

Från inspektörshåll har framhållits, att de sakkunnigas definition är

orimligt snäv. Svenska seminarielärarföreningen anser, att definitionen tar

mera hänsyn till högstadiets grad av differentiering än till glesbygdsbefolkningens

intressen. Föreningen anser vidare, att de sakkunniga därvid förbisett

det nära och naturliga sambandet mellan mellanstadiet och möjligheterna

att bygga vidare på vad som redan finns.

Även skolöverstyrelsen finner det olämpligt med en definition, som

endast tar sikte på högstadiet och som ej är tillämplig på låg- och mellanstadiet.

Vidare anser överstyrelsen det mindre lämpligt att, som de sakkunniga

gjort, fixera elevantalet per årskull till 20 såsom villkor för att ett

särskilt för glesbygd avpassat högstadium skall få inrättas. Ifall elevantalet

är något lägre än 20, bör enligt överstyrelsens mening upprättande av ett

högstadium ändå kunna övervägas, så vida barnantalet ej är statt i sjunkande

och om särskilda skäl talar för specialanordningar härvidlag.

Likaså har de sakkunnigas uppfattning, att glesbygdskommuner nästan

undantagslöst är skogskommuner, betvivlats i en del yttranden. Bland

annat har framhållits, att även vissa ökommuner, som saknar skogsbruk i

egentlig mening, är att betrakta såsom glesbygder. I sådana kommuner

måste därför exempelvis den förberedande yrkesutbildningen få en delvis

annan uppläggning än den de sakkunniga tänkt sig.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

29

Bygdeskolorna i enhetsskolorganiscitionen

De sakkunniga föreslår, att de båda enligt deras mening svagaste formerna

av bygdeskolor — 13 3- och D-skolorna — avskaffas i samband med

enhetsskolreformen. Skillnaden mellan dessa skolformer år främst den olika

lärarkompetensen, vilken för D-skolorna är smaskollärarexamen och föi

B 3-skolorna folkskollärarexamen. Vid båda dessa skoltyper sker emellertid

intagning av elever blott vartannat år. Därigenom skulle en del elever i

dessa skolor ej hinna att inom den nioåriga skolplikt såldern gå igenom

enhetsskolans alla årskurser. »Detta gör det nödvändigt, att de nuvarande

skolorna av B 3- och D-form avvecklas allteftersom den nioåriga skolan

genomföres», framhålles det i utredningen.

Lika bestämt hävdar emellertid de sakkunniga, att skolor för de lägre årskursernas

elever bör få bibehållas i glesbygder, så att man för dessa elevei

i möjligaste mån kan undvika inackordering och skolskjutsar på längre håll

än förslagsvis 15 km (d. v. s. högst en halv timmes körtid). För den skull

föreslås bestämmelser om att småskolor med klasserna 1—3 (bv-form) eller

klasserna 1—4 (bv Il-form) må kunna bibehållas i verkliga glesbygder. I

dessa skolor skulle intagning av nybörjare ske varje år, och antalet elever

borde fastställas till förslagsvis lägst 8 och högst 17. Om antalet elever i

sådan flerklassig småskola vid början av ett läsår ej uppginge till 8 men till

minst 5, borde enligt de sakkunniga vederbörande statens inspektör äga

medge, att skolan det oaktat finge bibehållas under ytterligare ett läsår.

Skulle antalet elever vid dylik småskola av bv- eller bv Il-formen komma

att överstiga förslagsvis 17, borde skolan enligt de sakkunniga knnna omorganiseras

antingen till en vanlig småskola av b-form med klasserna 1 2

och med ett barnantal av högst 8 (6 under något år) eller till en skola av

B 2-form, eventuellt med klasserna 1—3 i småskolavdelningen och klasserna

4_g i folkskolavdelningen. Skola av denna B2v-form borde få inrättas och

bibehållas, om elevantalet i klasserna 1—6 mer varaktigt överstiger 17.

Dock skulle detta enligt de sakkunniga endast få ske »i de egentliga glesbygderna,

framför allt i skogsarbetarbyarna».

Remissinstanserna delar allmänt de sakkunnigas uppfattning om nödvändigheten

av att avveckla D-skolorna. Däremot är man mte lika ense om

att detsamma bör ske med B 3-skolorna. För dessas bibehållande uttalar sig

ett 10-tal instanser, däribland 3 inspektörer och 3 skolstyrelser. Aven iolkskollärarlorbunden

ställer sig tveksamma inför förslaget om att avveckla

dessa skolor. Det enligt förbundens mening bästa alternativet till B3-skolor

är bygdeskolor av B2-form, och man menar, att denna skolform tor glesbygdernas

del skulle få förekomma, sa snart elevantalet överstiger 12.

'' I närmare femtio remissyttranden har man ställt sig övervägande positiv

till förslaget om att i glesbygderna bibehålla småskolor av bv- eller by 11- formen. Dessa skolor betecknas emellertid av ett 10-tal inspektörer såsom

pedagogiskt sett otillfredsställande. Småskollärarforbundet vill visserligen

ej motsätta sig förslaget men anser, att bv Il-formen bör tillåtas endast i

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

nödfall. För ingendera av dessa skolformer bör enligt förbundets mening

den övre gränsen för elevantalet sättas högre än 12. Folkskollärarförbunden,

som ger uttryck åt den bestämda uppfattningen, att centralisering med

inackordering endast i undantagsfall bör tillåtas för klasserna 1—6, finner

ingendera av de för glesbygderna föreslagna småskoleformerna acceptabla.

Skolöverstyrelsen anser, att skolor av B3-form med begränsat elevantal

bör kunna ingå såsom ett led i enhetsskolorganisationen i glesbygder. Överstyrelsen

erinrar om att man tagit hänsyn även till denna skolform vid utarbetande

av de »Timplaner och huvudmoment», som gäller för försöksverksamheten

med nioårig enhetsskola.

De av de sakkunniga föreslagna 4-klassiga bygdeskolorna av bv II-formen

är emellertid enligt överstyrelsens mening pedagogiskt sett underlägsna

B3-skolor omfattande klasserna 1—6. Överstyrelsen anser därför, att skolor

av den förstnämnda typen även för glesbygder skall betraktas såsom en

undantagsform, som får förekomma endast i enstaka fall, där alldeles speciella

skäl motiverar en sådan organisationsform.

Däremot är överstyrelsen ense med de sakkunniga om att 3-klassiga småskolor

av bv-formen kan ha en uppgift att fylla i glesbygder. Det gäller

exempelvis i sådana fall, där barnantalet är för litet för en vanlig småskola

av b-form och där eleverna på mellanstadiet kan hänvisas till en skola av

högre form än B3 utan att skjutstiden enkel resa nämnvärt behöver överstiga

en halv timme. Överstyrelsen framhåller dock, att det endast är med

begränsat barnantal, som sådana skolor, där alla tre klasserna för det mesta

måste undervisas tillsammans, kan fungera tillfredsställande. Därför bör

detta antal enligt överstyrelsens mening i regel ej överstiga 12.

Beträffande de sakkunnigas förslag att skolor av B2v-form skulle få

upprättas och bibehållas i vissa glesbygder, om det i klasserna 1—6 mera

varaktigt är mer än 17 elever, anser överstyrelsen, att detta antal är väl

litet för en sådan skolform. Denna bör enligt överstyrelsens mening få finnas

i kommun, som bedriver försöksverksamhet med enhetsskola, såvida

barnantalet mera varaktigt överstiger 20.

I försöksdistrikt av glesbygdskaraktär bör således den normala övre gränsen

för elevantalet i skolor av bv- och B3-form vara 12 respektive 20 och

den normala undre gränsen i klasserna 1—6 i skolor av B2-form såsom

nämnts likaledes 20. Överstyrelsen anser det emellertid önskvärt, att dessa

normaltal försöksvis får tillämpas även i en del andra glesbygdsdistrikt än

sådana som utprövar enhetsskola.

Korrespondens- och radioundervisning

De sakkunniga betonar, att varken korrespondens- eller radioundervisning

eller en kombination av dessa båda hjälpmedel kan ersätta direktundervisning,

meddelad av fackutbildad lärare.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. May.ts proposition nr 62 år 1959

Korrespondensundervisningen ger även i de fall, där kompetent lärare

finns att tillgå, en värdefull komplettering till dennes undervisning och vissa

möjligheter att differentiera denna inom klassens ram med hänsyn till

elevernas val av mer eller mindre avancerade kurser i respektive ämnen.

Vid t.ex. undervisning i yrkesteori ger korrespondensmetoden också möjligheter

till differentiering efter olika yrkens behov. Även i sadana fall bör

metoden emellertid enligt de sakkunniga stödjas av radio och bandspelare.

Televisionens betydelse härvidlag nämner de sakkunniga endast i förbigående.

De sakkunniga föreslår fortsatt försöksverksamhet för utprövning av såväl

korrespondensmetodens som de audio-visuella hjälpmedlens möjligheter

att stödja undervisningen särskilt på enhetsskolans högstadium.

Remissinstanserna har i allmänhet intet att invända mot utredningens

förslag till försöksverksamhet med korrespondensundervisning, kompletterad

med audio-visuella hjälpmedel. Dock anser man på flera håll, att de

sakkunniga behandlat dessa frågor alltför knapphändigt.

Skolöverstyrelsen anser likaledes, att såväl korrespondensmetoden som

de audio-visuella hjälpmedlen bör vidare utprövas såsom stöd för högstadieundervisningen

i glesbygder. Då emellertid en del av dessa bygder har

mindre goda mottagningsförhållanden för radio, rekommenderar även överstyrelsen,

att en del program spelas in på magnetofonband, som i tillräckligt

antal kopior tillhandahålles skolorna. Möjligheterna att samordna dessa

hjälpmedel med korrespondenskurserna bör enligt överstyrelsens mening

också beaktas.

Olika typer av högstadier för glesbygderna

Vid sin bedömning av frågan om möjligheterna att organisera en högstadieutbildning

även för de uppväxande i glesbygder har de sakkunnigas

huvudsynpunkt varit den, att ungdomarna i dessa bygder, utan att vara

inackorderade på annan ort under hela läsåret, bör få en utbildning, som

är så långt möjligt kvalitativt likvärdig med den som en normal centralskola

ger. Det första och största problemet därvidlag är självfallet svårigheten

att för rimliga kostnader kunna organisera en tillräckligt differentierad

högstadieutbildning.

Partiella högstadier, ordnade på så sätt, att endast den nionde klassen

centraliseras, anser sig de sakkunniga ej kunna rekommendera. Vid en sådan

anordning skulle glesbygdernas elever stanna kvar på hemorten och där i

sjunde och måhända åttonde klass undervisas av folkskollärare, eventuellt

med stöd av radio- och korrespondensmetod. Ej heller med den modifikationen,

att endast de elever, som syftar till gymnasieutbildning, från dessa

klasser överföres till centralskola, anser sig de sakkunniga kunna godkänna

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1959

ett sådant system, bland annat därför att det »skulle vara helt emot en av

de bärande idéerna i enhetsskolan».

Även med full förståelse för de små kommunernas önskan att få upprätta

var sitt eget högstadium anser sig de sakkunniga ej kunna rekommendera

detta, om högstadiefrågan för dessa i stället kan ordnas genom samarbete

med angränsande kommuner, utan att eleverna behöver inackorderas. Alltför

små högstadier skulle nämligen knappast utan kostsamma specialanordningar

få resurser att meddela en så kvalificerad undervisning som de uppväxande

har rätt till. Vidare anför de sakkunniga följande:

Samhällslivets olika områden kräver en så stor mängd intellektuell arbetskraft,

att man knappast kan räkna med att skolan inom överskådlig framtid

skall kunna få lägga beslag på en så stor del av denna, som en kraftig

minskning av klassernas storlek skulle nödvändiggöra. Lärararbetskraften

måste helt säkert även i framtiden rationellt utnyttjas.

Enkla högstadier är den specialanordning, som de sakkunniga rekommenderar

för glesbygderna. Denna anordning innebär, att högstadier med endast

en avdelning av varje årskurs får upprättas i fall, där elevantalet ej räcker

till för fler avdelningar och där barnen på grund av stora avstånd ej dagligen

kan skjutsas till en vanlig centralskola. I utredningen skisseras följande

tre typer av arrangemang med enkla högstadier.

Typ 1 innebär, att eleverna under två tredjedelar av varje termin undervisas

i hemortens skola. Där skulle enligt de sakkunniga finnas två adjunktskompetenta

lärare, vilka med hjälp av mellanstadielärare och korrespondensmetod

skulle ombesörja undervisningen. Dessa lärare borde vidare

enligt de sakkunnigas förslag genom särskild fortbildningskurs införsättas i

uppgiften att även handleda eleverna vid den kompletterande korrespondensundervisningen,

vilken både till omfattning och uppläggning i viss mån

måste avvika från vanlig sådan undervisning.

Under återstående tredjedel av varje termin skulle eleverna inackorderas

vid en fullt utbyggd centralskola, för att där i första hand få sin undervisning

i laborations- och övningsämnen, som ju fordrar specialsalar med

specialutrustning.

Typ 2 förutsätter, att det i hemortens skola finns sådana speciallokaler

med erforderlig utrustning, att eleverna kan få hela sin undervisning där.

Denna skulle dock delvis i form av fyllnadstjänstgöring ombesörjas av

lärare från centralskolan, vilka under ett par dagar i veckan besöker bygdeskolan.

Förutom villighet från lärarnas sida förutsätter ett sådant arrangemang

rese- och traktamentsersättning åt dessa.

Typ 3 innebär, att eleverna ett par dagar i veckan skjutsas till centralskolan,

där de då får den mest lärar- och lokalkrävande delen av undervisningen.

Eftersom skolskjutsar enligt detta arrangemang skulle förekomma

bara två dagar i veckan, torde dessa skjutsar kunna ordnas mellan orter,

belägna på 60 och ända till 90 minuters reseavstånd, menar de sakkunniga,

som anser att fördelarna av att få bo i hemmet ändå skulle komma att

överväga nackdelarna för elevernas del.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

I utredningen räknar man med att det för ett enkelt högstadium fordras

ett elevantal av minst 20 per årskull. Med hänsyn till det stöd, som korrespondensundervisningen

skulle komma att ge, anser de sakkunniga, att

maximiantalet elever bör kunna sättas till 40 elever per årskull.

Dubbla högstadier, d. v. s. sådana med endast två parallellavdelningar, är

likaledes en avvikelse från den treparallelliga högstadieform, som de sakkunniga

främst med tanke på differentieringen betraktar som den normala.

Vid högstadier med endast två paralleller blir det visserligen ej möjligt att

genomföra en fullständig linjedifferentiering i den utsträckning, som vore

önskvärt. De sakkunniga anser emellertid, att man kan mildra olägenheterna

härav genom att låta klasserna bli något mindre än normalt och genom

att tillämpa undervisningsmetoder, som möjliggör viss differentiering

inom klassens ram.

En del kommuner med långa avstånd till närmaste tätbygd bör enligt de

sakkunnigas mening få rätt att anordna dubbla högstadier, även i de fall där

elevantalet per årskull inte är större än 40—50. Viktigt anses nämligen vara,

att eleverna får behålla kontakten med sin hembygd, då det eljest inte är

sannolikt, att de kommer att stanna kvar där. Troligt är visserligen, att

dessa dubbla högstadier kommer att bli relativt dyrbara, men enligt de

sakkunniga är det ändå motiverat, att de bör få upprättas. I de vidsträckta

glesbygdsområdena, framför allt i Norrland, kan det vara lämpligt, att

någon kommun med förutsättningar härför får upprätta dubbelt högstadium,

och att elever från enkla högstadier i grannskapet får sin koncentrationsundervisning

förlagd dit. På så sätt kan dessa enkla högstadier förstärka

en eljest tämligen svag centralskola genom att ge möjligheter att där

anställa flera lärare och att anskaffa en mera fullständig specialutrustning.

I en del andra fall åter kan man därigenom vid skolan med det dubbla högstadiet

anställa lärare, som kan fullgöra viss fyllnadstjänstgöring vid de

samverkande skolorna med enkla högstadier.

Remissinstanserna har i flertalet fall (73) i huvudsak anslutit sig till utredningens

förslag om enkla högstadier. Av de instanser, som ställt sig

avvisande (26), har en del i stället rekommenderat partiella högstadier.

Folkskollärarförbunden, som anser att utredningen inte förebragt bärande

skäl mot partiella högstadier, anför följande: »I vissa fall kan det förmodligen

visa sig lämpligast att förlägga klasserna 7 och 8 till bygdens skola,

medan man — för att kunna klara av den rikare differentiering med bland

annat praktisk yrkesutbildning, som krävs under nionde skolåret — centraliserar

klass 9.» Även Sveriges skolledarförbund har anfört liknande synpunkter.

De sakkunnigas förslag, att de enkla högstadiernas elever skulle tillbringa

en tredjedel av läsåret vid centralskola, kritiseras av drygt ett 20-tal

instanser. Folkskollärarförbunden, som betvivlar den för en sådan partiell

centralisering anförda motiveringen att det skulle bli för dyrt att utrusta

det enkla högstadiet med specialanordningar för vissa laborativa ämnen,

tillägger: »Enligt förbundens mening måste det emellertid bli billigare att

3 — Iiih(ing till riksdagens protokoll 1059. 1 sand. AV (VI

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

förse bygdeskolans högstadium med laborationsrum och skolkök än att

bygga skolhem vid centralskolan och bekosta inackordering för eleverna

under en tredjedel av läsåret. Förutom de ekonomiska och sociala skäl, som

kan anföras mot den föreslagna inackorderingen, kan också förebäras tungt

vägande pedagogiska invändningar. Centralisering medför alltid betydande

anpassningssvårigheter för eleverna.» Även enligt arbetsmarknadsstyrelsen

»torde det icke bli dyrare att förse bygdeskolorna med behövlig utrustning

för denna undervisning än att ordna med inackorderingsmöjligheter vid

centralskolan». Arbetsmarknadsstyrelsen tillägger, att man inte heller alltid

kan räkna med att genom en sådan centralisering få tillgång till adjunktskompetenta

lärare, eftersom »undervisningen på enhetsskolans högstadium

även vid centralskolorna, liksom på många mera välbelägna orter,

i stor utsträckning tills vidare kommer att handhas av andra lärare».

Läroverkslärarnas riksförbund och Sveriges akademikers centralorganisation

framhåller, att de stora variationer i elevernas begåvning och intressen,

som på ett enkelt högstadium måste finnas i en och samma klass »kräver

små avdelningar, förslagsvis högst 24». Sistnämnda båda organisationer

avvisar för övrigt de sakkunnigas förslag i vad det avser att låta såväl vissa

lärare som eleverna på högstadiet ambulera mellan centralskola och bvgdeskola

enligt de av de sakkunniga tilltänkta arrangemangen (typ 2 och 3).

Skolöverstyrelsen förklarar sig vara ense med de sakkunniga om att även

i glesbygder endast fullständiga högstadier bör få komma till stånd. Detta

bör dock ej hindra, att undervisningen för vissa elever i klass 9 helt förlägges

till annan skola.

Enligt överstyrelsens mening bör försöksverksamhet med enkla högstadier

av samtliga de tre typer, som de sakkunniga tänkt sig, med vissa modifikationer

få bedrivas i glesbygdskommuner. Överstyrelsen delar de sakkunnigas

uppfattning, att man först efter några års försöksverksamhet kan

avgöra, om enkla högstadier bör bli normala företeelser i glesbygdsområden.

D en förberedande yrkesutbildningen

De sakkunniga betonar inledningsvis den förberedande yrkesutbildningens

viktiga roll. Men de anser sig också böra konstatera, »att glesbygdskommunerna

har mycket små förutsättningar att ge en allsidig praktisk

yrkesorientering och tillfredsställa skiftande önskemål i fråga om förberedande

yrkesutbildning». Utredningen utgår ifrån att man knappast kan

räkna med att förlägga mer än två yrkesgrenar till hemorten. »De grenar

det kan bli fråga om är undantagslöst skogsbruk (eller skogs- och jordbruk

kombinerat) för pojkarna och huslig utbildning för flickorna» framhåller de

sakkunniga.

För de »preliminärt branschbestämda» eleverna föreslås emellertid därjämte

en allmänpraktisk metallteknisk gren, som förlägges till centralskola

och inrymmes i skolverkstad därstädes. De yrkesgrenar, som det därnäst

enligt utredningen är angeläget att genom centralisering tillgodose för glesbygderna

är »detaljhandel och kontor» samt »hantverk och blandade yrken».

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

För att genom samarbete mellan kommuner kunna inom enhetsskolans ram

ordna även för dessa yrkesgrenar krävs enligt utredningen ett befolkningsunderlag

på sammanlagt 8 000 invånare.

De »klart yrkesbestämda» eleverna däremot kan enligt de sakkunniga ej

passas in i den snäva ram för förberedande yrkesutbildning, som enhetsskolan

själv skulle kunna ge. Härvidlag måste existerande anstalter för

yrkesutbildning anlitas på så sätt, att dessa elever får fullgöra nionde skolåret

såsom första året i en målbestämd yrkesutbildning, helst förlagd till

central yrkesskola i landstings eller kommuns regi. Enligt de sakkunniga bör

man härvid tillse, att de yrkesmogna eleverna, även glesbygdernas, får förtursrätt

till yrkesskolorna.

För en del av de »yrkesobestämda» eleverna räknar man i utredningen

med att det kan vara »lämpligare att under det sista skolåret få mångsidig

slöjdundervisning, som säkerligen kan ordnas i befintliga slöjdsalar».

Från sina utgångspunkter har utredningen ägnat speciell uppmärksamhet

åt den skogliga utbildningen. De sakkunniga anser, att huvuddelen av denna

— såväl den teoretiska som den praktiska — bör kunna förläggas till hemortens

skola. Eftersom den fortskridande mekaniseringen av skogsbruket av

utövaren fordrar kunskaper i maskin- och verktygsvård, bör sådan undervisning

anordnas i verkstad vid centralskola.

Även om man för det egentliga skogsarbetet inte i någon större utsträckning

kan påräkna kvinnlig arbetskraft, anser de sakkunniga det dock vara

av värde att kunna skapa vissa arbetstillfällen även för flickor inom skogsarbetet.

Redan nu anses kvinnlig personal där oumbärlig, t. ex. såsom

kockor vid större skogsförläggningar. Men det torde finnas även andra uppgifter,

som skulle kunna passa för kvinnlig arbetskraft, t. ex. vissa skogsvårdsarbeten,

hålkortsstansning och arbeten i samband med aptering och

tumning, liksom också tjänstgöring såsom förare av personaltransportvagnar.

Remissinstanserna, däribland ett 20-tal inspektörer, har i huvudsak

ställt sig positiva till utredningens förslag i nu förevarande avseende. Riksförbundet

landsbygdens folk anser emellertid förslaget alltför snävt, därför

att det ensidigt anknyter till de på orten dominerande yrkena. Tjänstemännens

centralorganisation, folkskollärarförbunden och facklärarförbundet anser

förslaget alltför skissartat.

De sakkunnigas förslag att förlägga skogslmjen (eller den kombinerade

skogs- och jordbrukslinjen) till skola i hemorten finner skogsstyrelsen befogat.

Domänstyrelsen föreslår överläggningar snarast möjligt mellan skolöverstyrelsen

och företrädare för skogsbrukets yrkesutbildning för utarbetande

av mera generella riktlinjer för skogsundervisningen i enhetsskolan.

Skolöverstyrelsen och överstyrelsen jör yrkesutbildning är ense om att

anknytningen mellan enhetsskolans 9 y-linje och yrkesskolan bör underlättas

även för glesbygdernas ungdom. Likaledes är de båda verken ense om

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

att de sakkunnigas förslag om en viss förtursrätt för glesbygdselever, som

anmäler sig såsom inträdessökande vid yrkesskola, är ett spörsmål, vilket

synes böra lösas från fall till fall av landstingen och kommunerna.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller särskilt, att flickornas utbildning

bör ägnas större uppmärksamhet än som skett. Även om den

husliga utbildningen fortfarande är och kommer att bli den för flickor dominerande,

synes i utredningens förslag utbildningsvägar för kvinnlig ungdom

ha blivit alltför traditionellt utformade framhåller överstyrelsen för

yrkesutbildning.

Vissa statsbidragsjrågor

De sakkunniga föreslår, att uppförande av ett skolhem inom en kommun,

avsett för elever från en annan kommun, helt skall bekostas med statsmedel.

Vidare föreslår de sakkunniga, att det bör ankomma på den kommun,

där elevhem är beläget, att ansvara för underhåll och drift men att

kostnaderna enligt länsskolnämndens bestämmande bör fördelas mellan

»värdkommunen» och de kommuner, som för sina elever nyttjar elevhemmet.

Beträffande inackordering av högstadieelever påpekar de sakkunniga, att

kostnaderna för denna torde komma att bli större än för folkskolebarn,

eftersom av de äldre eleverna lämpligen endast två placeras i varje rum.

De sakkunniga föreslår, att statsbidrag till inackordering av högstadieelever

skall utgå med ett fixerat belopp. Detta bör uppgå till 80 procent av de

genomsnittliga verkliga kostnaderna för samtliga inackorderingsfall, varvid

beräkningarna göres med utgångspunkt från vad som gäller ifråga om

skolhem för elever vid högre skolor. Under förutsättning att statsbidraget

till inackordering av högstadieelever höjes till ett belopp, som motsvarar de

särskilda krav, som därvidlag måste ställas, säger sig de sakkunniga ej ha

funnit skäl att påyrka några särbestämmelser beträffande statsbidrag till

skolskjutsar i distrikt av glesbygdskaraktär.

Remissinstanserna har endast i ett fåtal fall berört frågan om kostnadsfördelningen

mellan stat och kommun, men i samtliga dessa fall biträdes de

sakkunnigas förslag. Även i de yttranden, som gäller uppförande av skolhem,

tillstyrkes utredningens förslag att detta bör ske helt med statsmedel.

Skolöverstyrelsen erinrar om att Kungl. Maj:t den 29 mars 1957 uppdragit

åt överstyrelsen för yrkesutbildning och skolöverstyrelsen att utreda

frågan om statsbidrag till elevhemsbyggnader m. in. Så länge detta uppdrag

ej är slutfört, anser sig överstyrelsen ej böra göra något uttalande. Även

för att kunna ta ställning till de sakkunnigas förslag beträffande statsbidrag

för inackordering erfordras kompletterande utredning, anser skolöverstyrelsen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 62 år 1959

37

3. Skolöverstyrelsens förslag

Överstyrelsens förslag i den tidigare nämnda skrivelsen av den 20 januari

1958 gäller speciell försöksverksamhet i glesbygder, oavsett om man där

prövar ett system med enhetsskola eller icke.

Sju glesbygdskommuner prövar för närvarande nioårig enhetsskola. Läsåret

1959/60 kan ett 10-tal sådana kommuner beräknas deltaga i denna

verksamhet. I dylika kommuner skulle de av överstyrelsen tilltänkta specialanordningarna

kunna gälla såväl låg- och mellanstadiet (klasserna 1—6)

som högstadiet (klasserna 7—9).

Utöver vissa skolor i dessa kommuner skulle enligt överstyrelsens beräkning

ytterligare ett 30-tal skolor i andra kommuner, som ej deltager i försöksverksamheten

med enhetsskola, kunna komma i fråga för prövning av

de föreslagna glesbygdsanordningarna på småskole- och folkskolestadierna

(klasserna 1—6).

Vissa utgångspunkter för kostnadsberäkningar har överstyrelsen lämnat

i särskild P.M. den 2 oktober 1958. I denna framhålles emellertid, att det

icke är möjligt att redan nu, innan man vet vilken omfattning de speciella

glesbygdsanordningarna kommer att få, i detalj kostnadsberäkna dessa.

Detta gäller särskilt glesbygdsanordningarna på högstadiet, vilka självfallet

ej med ens kan fixeras utan måste anpassas efter de lokala förhållandena

och efter de erfarenheter man vinner. Brevskoleutredningen, som har att

utreda användningen av korrespondensmetoden inom skolväsendet, kan

väntas ge säkrare utgångspunkter för beräkning av de med denna metod

förenade kostnaderna. Vissa andra frågor, t. ex. handledares avlöning och

tjänstgöringsskyldighet samt rese- och traktamentsersättning åt ambulerande

lärare, måste bli föremål för förhandlingar.

Efter det att i det följande de av överstyrelsen nu föreslagna specialanordningarna

sammanfattningsvis preciserats, kommer genom exempel att

belysas storleksordningen av de kostnader, som dessa anordningar väntas

medföra. För närvarande är dock endast ett överslag möjligt beträffande

låg- och mellanstadierna. Det är på dessa stadier, som specialanordningarna

i första hand skulle komma i fråga, främst för att förstärka vissa av de

svagaste bygdeskolorna, så att undervisningen i dessa bättre än nu kan

läggas till grund för undervisningen på ett högstadium. Avsikten är vidare

att i dessa bygdeskolor i görligaste mån söka undvika systemet med vartannatårsintagning

av elever, en anordning vars bibehållande vid övergång

till nioårig skola skulle medföra stora olägenheter. Enligt överstyrelsens förslag

skulle kostnaderna för de i det följande nämnda specialanordningarna

utgå ur förslagsanslaget Folkskolor in. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid

folkskolor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 62 år 1959

Låg- och mellanstadierna

Innebörden av förslaget är att ej endast i glesbygdskommuner, som prövar

enhetsskola, utan också i ett antal andra sådana kommuner skolor av

B2-typ — efter prövning från fall till fall — skulle få bibehållas vid denna

typ, även om elevantalet på låg- och mellanstadiet tillsammans icke utgör

mer än 20. Enligt 103 § gällande folkskolestadga bör B2-skola med högst 24

elever omorganiseras till B3-typ med intagning av nybörjare blott vartannat

år.

Vidare innebär förslaget, att man i vissa fall skulle få upprätta bygdeskolor

av bv-typ, omfattande klasserna 1—3, och med intagning av nybörjare

varje år. I dessa skolor skulle barnantalet normalt ej överstiga 12.

Merkostnaderna för dylika undantag från eljest gällande regler framgår

av ett praktiskt exempel, hämtat från en av de nuvarande försökskommunerna

av glesbygdskaraktär. Denna kommun har redan begärt, att en av

dess B3-skolor, trots att barnantalet ej överstiger 24, måtte få omorganiseras

till B2-typ, d. v. s. förutom en folkskollärare ha också en småskollärare.

Den årliga merkostnaden för statsverket för en småskollärare (högsta löneklassen,

ortsgrupp 4 och hyresgrupp 3) är 12 592 kronor. I samma försökskommun

ämnar man också indraga B3-skolor i de fall, där det är möjligt att

medelst skolskjuts överföra barnen till närmaste skolor av högre typ. På

några håll inom kommunen skulle man därvid ha behov av att i stället för

den indragna B3-skolan upprätta bv-skola för klasserna 1—3. Den årliga

merkostnaden för statsverket för den småskollärartjänst (med 3 extra timlärartimmar),

som i så fall blir behövlig, uppgår till 13 948 kronor.

Om man utgår ifrån att i försöksdistrikten en dylik förstärkning med två

småskollärare — en för b-typ och en för bv-typ — läsåret 1959/60 kommer

i fråga i sammanlagt 10 fall, skulle den totala årliga merkostnaden för statsverket

belöpa sig till omkring 133 000 kronor. Eventuella inbesparingar i

lärarlöner genom centralisering medelst skolskjuts kan givetvis ej beräknas,

förrän konkreta organisationsplaner föreligger.

Högstadiet

Beträffande högstadiet har överstyrelsen föreslagit:

1. att resekostnadsersättning och traktamente må utgå till lärare med

tjänstgöring förlagd till två eller flera högstadier i glesbygder; samt

2. att de i 12 § 7 mom. allmänna försöksskolebestämmelser (numera 113 §,

punkt f) folkskolestadgan) angivna talen må underskridas, där särskilda

skäl föreligger.

I fråga om resekostnadsersättning och traktamente åt s. k. ambulerande

lärare på högstadiet utgår överstyrelsen från att denna fråga — såsom redan

nämnts — blir föremål för förhandling, varför några kostnadsberäkningar

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kuncjl. Maj:ts ''proposition nr 62 år 1959

nu knappast kan göras. Ej heller kan ännu bedömas, i vilken utsträckning

det finns förutsättningar för ett sådant arrangemang.

Vad slutligen angår den i punkt 2 föreslagna undantagsbestämmelsen,

som gäller möjligheten att i klass 9 låta eleverna på den gymnasieförberedande

och den allmänna linjen utgöra skilda undervisningsgrupper i vissa

ämnen, även om samläsning i övrigt måste förekomma, synes redan nu i

vissa försöksdistrikt föreligga behov av en sådan modifikation som den

föreslagna.

Enligt gällande bestämmelser må, om 9 a och 9 g utgör en klass med

lägst 18 elever, varav lägst 5 i 9 g, eleverna i 9 g bilda särskild grupp i

modersmålet, engelska, tyska, franska och matematik. Såsom överstyrelsen

påpekar, understiger det sammanlagda antalet elever i 9 a och 9 g vid en

del av de mindre högstadieskolorna 18. Det är för att inom rimliga gränser

bevara detta pedagogiskt sett fördelaktiga arrangemang, som överstyrelsen

föreslår, att den efter prövning från fall till fall må kunna, om särskilda skäl

föreligger, medge vissa undantag från gällande bestämmelser. Merkostnaderna

för statsverket, om man för läsåret 1959/60 i 4 ä 5 fall skulle medge

sådant undantag, har av överstyrelsen beräknats till omkring 70 000 kronor.

Vid varje högstadium, där man för 9 g-eleverna anordnar särskild

undervisning i de nämnda fem ämnena, ökar antalet lärartimmar per vecka

med 19.

Statskontoret erinrar i sitt utlåtande den 29 mars 1958 om vad dåvarande

departementschefen uttalade vid anmälan av proposition 106 till 1957 års

riksdag angående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m.,

nämligen att verksamheten måste utvidgas och främst borde inriktas på

att söka åstadkomma ytterligare försöksregioner av olika struktur, framför

allt på landsbygden. »Mot bakgrund av detta uttalande synas invändningar

icke böra resas mot att jämväl för glesbygdernas vidkommande särskilda

åtgärder vidtagas för att förbereda enhetsskolans genomförande i dessa områden.

Statskontoret har för sin del icke funnit anledning till erinran mot

de förslag skolöverstyrelsen nu framlagt rörande påbörjande av försöksverksamhet

med för glesbygderna särskilt avpassade arbetsformer.»

Då överstyrelsen avsåge att senare framlägga preciserade förslag och

kostnadsberäkningar, hade statskontoret dock icke tagit ställning till frågan

huruvida reglerna för läraravdelningarnas storlek skulle få tillämpas även i

glesbygdsdistrikt, där särskild försöksverksamhet ej bedrives.

4. Departementschefen

I likhet med skolöverstyrelsen anser jag tiden nu vara inne att vidga och

intensifiera försöksverksamheten med en även för glesbygderna lämplig

enhetsskolorganisation. Att det i glesbygderna finns intresse för och behov

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

av ökade utbildningsmöjligheter för ungdomen är uppenbart. Frågan om

möjligheterna att infoga glesbygderna i enhetsskolorganisationen har också

varit aktuell alltsedan enhetsskolan i vårt land började planeras. Hittills har

sju kommuner av glesbygdskaraktär på egen begäran anslutit sig till den

pågående försöksverksamheten med enhetsskola. Några av dessa har tidigare

prövat partiella lösningar i form av korrespondensrealskolor men funnit

en sådan organisation alltför ofullständig. Dessa kommuner har därför

föredragit att efter en tid övergå till reguljär försöksverksamhet med enhetsskola

för att öppna möjligheter till fortsatt utbildning för all ungdom.

Antalet glesbygdskommuner, som hittills påbörjat försöksverksamhet

med fullständig enhetsskola, är emellertid alltför ringa för att kunna ge ett

tillräckligt erfarenhetsunderlag till vägledning för det fortsatta arbetet

beträffande utvecklingen av glesbygdernas skolväsen. Såsom anförts i direktiven

för skolberedningen, skulle denna hos skolöverstyrelsen göra sig underrättad

om gången och resultatet av den utredning om glesbygdernas skolfrågor,

som Kungl. Maj:t år 1956 uppdrog åt skolöverstyrelsen att låta utföra.

De sakkunniga, som överstyrelsen för detta ändamål tillkallade, skulle

närmare bestämt undersöka möjligheterna att på olika sätt begränsa den

internatverksamhet, som i många fall vore nödvändig i glesbygderna. Bland

annat borde närmare utredas möjligheterna att i detta syfte använda ambulerande

lärare och koncentrationsläsning i vissa ämnen samt radio- och

korrespondensundervisning.

De sakkunniga avlämnade hösten 1957 utredning angående »Glesbygdernas

skolfrågor». Sedan remissbehandlingen avslutats, har skolöverstyrelsen

inkommit till Kungl. Maj:t med utredningen och eget förslag i ämnet.

Därvid har överstyrelsen framhållit, att den på grundval av utredningen

och remissyttrandena ej kunde framlägga något slutgiltigt förslag till lösning

av de många och svåra problem; som enhetsskolans utformning i glesbygderna

erbjuder. Dessa problem, särskilt de som gäller högstadiet, kan

och får självfallet inte lösas på ett alltför schematiskt sätt. Liksom överstyrelsen

anser jag därför, att man måste överväga olika tillvägagångssätt

och från mera konkreta utgångspunkter än dem, som man nu har, utpröva

lämpliga åtgärder med hänsyn såväl till olika bygders behov och förutsättningar

— inte minst möjligheterna att anskaffa lärare och lokaler — som

till kostnaderna för stat och kommun.

En av de starkaste motiveringarna för en enhetsskolereform har varit

önskemålet att ge alla elever — även elever på landsbygden och i andra

glest bebyggda områden — en i såväl teoretiskt som praktiskt hänseende

tillräckligt varierad och i möjligaste mån fullständig högstadieutbildning.

hör att detta syfte skall nas har det befunnits angeläget att skapa gynnsammare

betingelser än dem som för närvarande erbjudes för en förbättrad

undervisning på låg- och mellanstadierna inom dessa områden. Enhetsskolan

torde knappast kunna på avsett sätt genomföras i glesbygdsområ
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. May.ts proposition nr 62 år 1959

dena, om icke en förstärkning kommer till stånd av den grund, på vilken

högstadieundervisningen skall bygga. En förutsättning är sålunda att — om

en bygdeskolorganisation överhuvud skall bibehållas — sådana specialanordningar

beträffande låg- och mellanstadierna kommer till stånd, som

bättre svarar mot de krav, som högstadieundervisningen inom enhetsskolans

ram ställer. Därvid kan man inte heller bortse från den roll bygdeskolan

från ekonomiska, kulturella och andra dylika synpunkter spelar i bygdens

liv, och en avvägning med hänsyn till dylika intressen måste därför också

ske.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget räknar — såvitt avser bygdeskolorna

— i princip med en avveckling av skolor av B3- och D-form. Dessa

skolformer, vilka endast möjliggör vartannatårsintagning, utgör våra svagaste

organisationsformer. I glesbygdernas mindre skolområden är dylika

skolor vanliga. Skolor av D-form — s. k. mindre folkskolor — får dock enligt

1955 års undervisningsplan för rikets folkskolor förekomma endast där skolområde

har så avskilt läge och så lågt barnantal, att särskild folkskola ej

skäligen kan upprättas. I många fall har D-skolorna omändrats till skolor

av B3-form, men i ännu fler fall har de blivit helt nedlagda på grund av

minskat barnantal och förbättrade möjligheter till centraliseringar.

Skolöverstyrelsen ansluter sig till tanken på en avveckling av ifrågavarande

skolformer men förordar dock, att skolor av B3-form i viss utsträckning

skall kunna ingå som ett led i enhetsskolorganisationen i glesbygder.

En omedelbar förstärkning av låg- och mellanstadierna måste dock enligt

överstyrelsen komma till stånd genom att vissa undantag från eljest

gällande bestämmelser för elevantal och förändring av skoltyp medgives.

Förslaget innebär sålunda medgivande att vissa skolor av B2-typ —

efter länsskolnämndens prövning från fall till fall — skall få bibehållas

vid denna typ, även om elevantalet på låg- och mellanstadiet understiger

det normalt förutsatta. Enligt 103 § folkskolestadgan bör B2-skola med

högst 24 elever omorganiseras till B3-tvp med intagning av elever vartannat

år. Vidare innebär förslaget att småskola av bv-typ, omfattande årskurserna

1—3, och med intagning av nybörjare varje år, skall få inrättas.

Jag finner det av flera skäl rimligt, att särskilt de lägre årskursernas elever

så långt detta är möjligt bibehålies i hembygdens skola, så att man för

dessa elever undviker inackorderingar och skolskjutsar i mera betydande

utsträckning. Med denna utgångspunkt anser jag det angeläget att särskilda

specialanordningar nu genomföres inom försöksverksamhetens glesbygdsområden

för att därigenom i första hand stärka den grund, som en förbättrad

högstadieundervisning förutsätter. Jag biträder därför vad överstyrelsen

föreslagit i detta hänseende och förordar — i anslutning till skolöverstyrelsens

förslag — beträffande försökskommuner av glesbygdskaraktiir, att

elevantalet i småskolor av bv-form (årskurserna 1—3) i regel ej skall överstiga

12. att det elevantal, vid vilket B2b-skola bör omorganiseras till B3-

4 — Hihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 62

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 62 år 1959

form bestämmes till högst 19 samt att det elevantal, vid vilket B3-skola bör

omorganiseras till B2b-form bestämmes till lägst 21. Detta innebär — såvitt

gäller bv-formen — att dylika skolor må anordnas med årlig nybörjarintagning.

Småskolor av denna typ torde exempelvis kunna ifrågakomma, där

barnantalet är för ringa för en vanlig småskola av b-form och där eleverna

på mellanstadiet kan hänvisas till en högre skolform än B3.

Med hänsyn till syftet med här förordade specialanordningar anser jag

mig ej böra biträda överstyrelsens förslag att dessa nu skulle få tillämpas

även i kommuner, där försöksverksamhet icke bedrives.

Merkostnaderna för statsverket för specialanordningar av här förordat

slag kan givetvis icke med större säkerhet beräknas men torde för de närmaste

redovisningsåren kunna uppskattas till omkring 150 000 kronor årligen,

såvitt gäller avlöningsbidrag. Härifrån bör dock avräknas besparingar

för eljest erforderliga skolskjutsar och inackorderingar.

Möjligheterna att anordna högstadieundervisning i tillfredsställande

former utgör ett huvudproblem, när det gäller glesbygdernas skolförhållanden.

Riktpunkten bör vara att även ungdomen i dessa bygder

får möjlighet till en utbildning, som är kvalitativt likvärdig med den som

en vanlig centralskola ger, men utan att eleverna fördenskull behöver vara

inackorderade på främmande ort under hela läsåret. Det största problemet

är svårigheterna att för rimliga kostnader kunna organisera en tillräckligt

differentierad högstadieutbildning.

Skolöverstyrelsen rekommenderar — i anslutning till de sakkunnigas

förslag — en form av s. k. enkla högstadier för glesbygderna. Denna anordning

innebär, att högstadier med endast en avdelning av varje årskurs upprättas

i fall, där elevantalet ej räcker till för fler avdelningar och där barnen

på grund av stora avstånd ej dagligen kan skjutsas till en vanlig centralskola.

Tre olika typer av arrangemang med enkla högstadier skisseras. Tanken

på s. k. partiella högstadier — ordnade på så sätt, att endast nionde

årskursen centraliseras — avvisas dock.

Jag är ense med skolöverstyrelsen om att särskilda specialanordningar

erfordras för högstadierna i glest befolkade trakter. Även med full förståelse

för de små kommunernas önskan att få upprätta ett eget högstadium torde

det av kostnadsskäl vara uteslutet att så skall kunna ske, om högstadiefrågan

i stället kan ordnas genom samarbete med angränsande kommuner

utan att eleverna behöver i större utsträckning inackorderas. Självfallet är

det ej möjligt att för närvarande närmare precisera på vad sätt högstadiet i

glesbygderna lämpligen bör organiseras eller överhuvud lämna närmare

direktiv beträffande denna organisation. Jag räknar därför med att överstyrelsen

fullföljer sin avsikt att planera regelrätta försök med specialanordningar

för högstadierna i glesbygderna. Vid sin fortsatta prövning

av ansökningar från kommunerna om rätt att under den närmaste

tiden påbörja försöksverksamhet med enhetsskola, har överstyrelsen möj
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. May.ts ''proposition nr 62 år 1959

lighet att i lämplig omfattning föreslå sådana kommuner med glesbygd,

där utprövning av vissa av de föreslagna högstadieanordningarna renodlat

eller i kombination med varandra bäst kan ske.

I fråga om enhetsskolans högstadium föreslår skolöverstyrelsen särskilt,

att i försöksdistrikt, där avgångsklassens storlek är så liten att samläsning

mellan den allmänna och den gymnasieförberedande linjen måste ske i alla

ämnen, gruppundervisning i vissa ämnen det oaktat må kunna medges, om

särskilda skäl föreligger. Med hänsyn till att glesbygdernas avgångsklasser

så långt möjligt bör komma i åtnjutande av denna förmån, förordar jag, att

överstyrelsen efter hörande av vederbörande länsskolnämnd ma kunna

lämna sådant medgivande beträffande glesbygdsdistrikt. Jag räknar med

att merkostnaden härför under de närmaste redovisningsåren kommer att

uppgå till omkring 70 000 kronor årligen.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat, hemställer jag,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

godkänna vad jag i det föregående förordat angående

vissa specialanordningar inom skolväsendet i glesbygdskommuner,

där försöksverksamhet med nioårig obligatorisk

enhetsskola bedrives, samt bemyndiga Kungl. Maj:t att

utfärda de bestämmelser, som därav föranledes.

Vad departementschefen sålunda under II hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämmer, bifaller

Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sanfrid Feng er

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1959

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Den allmänna försöksverksamheten................................ 2

1. Redogörelse för försöksverksamhet med enhetsskola ............. 2

2. Redogörelse för försöksverksamhet vid högre skolor............. 17

3. Departementschefen .......................................... 22

II. Vissa speciella problem rörande enhetsskolorganisationen i glesbygder .. 24

1. Tidigare ställningstaganden .................................... 24

2. Glesbygdsutredningen ......................................... 27

3. Skolöverstyrelsens förslag...................................... 37

4. Departementschefen .......................................... 39

Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1959

590242

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:267 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående anslag för budgetåret 1959/60 under åttonde huvudtiteln till bidrag till studiecir a1 i texten
  2. SU 1959:115 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar rörande försöksverksamheten med nioårig enhets s. 1 i texten