Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad

1959-02-13 · 50 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 47 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:70, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1959

1

Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad;

given Stockholms slott den 13 februari 1959.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag med särskilda bestämmelser om makars

gemensamma bostad.

GUSTAF ADOLF

Ingvar Lindell

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom lagen den 7 juni 1956 med vissa bestämmelser om hyresrätt vid

äktenskaps upplösning m. m. regleras vid upplösning av äktenskap förhållandet

mellan makarna eller mellan den efterlevande maken och den andres

arvingar såvitt angår bostadslägenhet, som makarna eller en av dem förhyrt

för gemensamt bruk. I propositionen föreslås att 1956 års lag skall ersättas

med en lag, som mera allsidigt ger make skydd i avseende å bostaden.

Sålunda föreslås att vid fördelningen av makars bo en beliovsprövning

beträffande den gemensamma bostaden skall äga rum icke blott då bostaden

utgöres av förhyrd lägenhet utan även då bostaden innehaves med

bostadsrätt eller utgöres av fastighet, vilken uteslutande eller huvudsakligen

skolat tjäna som makarnas gemensamma bostad och vilken utgör giftorätt

sj^ods eller samfälld egendom.

1 liihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 70

opaginerad Kontrollera mot PDF

•)

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1959

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid bodelning eller skifte i anledning av äktenskaps återgång, hemskillnad

eller äktenskapsskillnad må, utan hinder av vad därom eljest är stadgat,

fastighet, vilken uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som makarnas

gemensamma bostad och vilken utgör giftorättsgods eller samfälld

egendom, på makes begäran tilläggas honom, såframt han bäst behöver

bostaden samt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses

skäligt.

2 §•

Hava makar eller en av dem förhyrt lägenhet för att uteslutande eller huvudsakligen

användas såsom makarnas gemensamma bostad och går äktenskapet

åter eller dömes till hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan

dem, skall på makes begäran hyresrätten, ändå att den icke utgör giftorättsgods

eller samfälld egendom, genom bodelning eller skifte tilläggas

endera av makarna. Företräde skall härvid tillkomma den make som bäst

behöver bostaden, såframt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt

kan anses skäligt.

Vad nu är stadgat om hyresrätt skall äga motsvarande tillämpning, om

makarna eller en av dem innehar lägenhet med bostadsrätt.

Därest hyres- eller bostadsrätt, som utgör makes enskilda egendom, tilllägges

andra maken, skall beträffande dylikt fång gälla vad som är stadgat

om fång på grund av giftorätt.

3 §.

Om äktenskap upplöses genom ena makens död, skall beträffande rätt

för efterlevande maken att bekomma fastighet eller hyres- eller bostadsrätt

vad i 1 och 2 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

4 §•

Överstiger värdet å egendom,, som enligt vad förut sagts skall tilläggas

make, vad på hans lott belöper, må han ändå bekomma den, om han lämnar

penningar till fyllnad av andra makens eller arvingarnas lott. Om synner
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1959

liga skäl äro därtill, må anstånd med beloppets erläggande beviljas make

mot att han överlämnar inteckning eller annan säkerhet som kan godtagas.

5 §•

Uthyres sådan för makar gemensam bostad som avses i 1 eller 2 § av ena

maken eller hans dödsbo helt eller delvis till annan utan att andra maken

samtycker därtill, och länder uthyrningen denne till förfång, skall på andra

makens yrkande uthyrningen gå åter, såframt han väcker talan därom inom

tre månader från det han fick kännedom om uthyrningen. Han må jämväl

föra talan om hyresgästens avhysning. Rätten äger medgiva hyresgasten

skäligt rådrum med avflyttningen.

Vägrar make att samtycka till uthyrning, äger rätten på ansökan tillata

uthyrningen, om skäl till vägran finnes ej vara för handen. I fråga om rattens

domförhet och sammanträde vid avgörande av sådant ärende skall galla

vad för motsvarande fall är stadgat om ärende som angår medgivande

till åtgärd enligt 6 kap. 0 § giftermålsbalken.

6 §■

Vad i 5 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning å överlåtelse eller

pantsättning av hyres- eller bostadsrätt som avses i 2 §.

7 §•

Med fastighet likställes i denna lag andel i fastighet samt byggnad å ofri

grund och andel däri. Tomträtt likställes med äganderätt till fastighet. Med

hyresrätt och bostadsrätt likställes andel däri.

Är hyresrätt knuten till andelsrätt i förening eller bolag, skall vad i

lagen är stadgat om bostadsrätt äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959 och gäller till och med den 31

december 1961. Genom lagen upphäves lagen den 7 juni 1956 (nr 305) med

vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. m.

Om äktenskapet gått åter eller hemskillnad eller äktenskapskillnad vunnits

eller äktenskapet genom makes död upplösts före den 1 juli 19;>9, skall

i stället för 1—4 §§ gälla vad i äldre lag finnes föreskrivet.

Har bodelning eller skifte påkallats under denna lags giltighetstid, skall

även efter denna tid vad i lagen stadgas äga tillämpning i avseende å bodelningen

eller skiftet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1959

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 januari 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, fråga angående lagstiftning

om bostadsskydd för äkta make vid äktenskaps upplösning m. m. samt anför

därvid följande.

I beslut den 7 december 1956 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för justitiedepartementet

att tillkalla sakkunniga för att verkställa översyn av äktenskapslagstiftningen

och därmed sammanhängande frågor. Med stöd av

detta bemyndigande tillkallade min företrädare i ämbetet, statsrådet Zetterberg,

den 3 januari 1957 såsom sakkunniga justitierådet Gösta Walin, tillika

ordförande, advokaten Sigrid Beckman, ledamoten av riksdagens första kammare

redaktören Ruth Hamrin-Thorell, hovrättsassessorn numera hovrättsrådet

Torwald Hesser, tillika sekreterare, ledamoten av riksdagens första

kammare hemmansägaren Erik Svedberg och ledamoten av riksdagens andra

kammare förbundsordföranden Inga Thorsson.

Kommittén har till särskild behandling utbrutit spörsmålet om bostadsskydd

för make i samband med äktenskapets upplösning in. m. I en den 26

oktober 1957 avgiven promemoria (stencilerad) har kommittén framlagt förslag

till lag om makars gemensamma bostad jämte därtill hörande motiv.

Lagförslaget torde få fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet (bilaga B).

Över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av Svea hovrätt,

hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland, socialstyrelsen,

statens hyresråd, överståthållarämbetet efter hörande av styrelsen för

Stockholms stads rättshjälpsanstalt, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus

län, Örebro län och Västerbottens län, hyreslagskommittén, föreningen Sveriges

häradshövdingar, föreningen Sveriges stadsdomare, Sveriges advokatsamfund,

Sveriges fastighetsägareförbund, hyresgästernas riksförbund,

Fredrika-Bremer-förbundet och Sveriges husmodersföreningars riksförbund.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har vid sitt yttrande fogat utlåtanden

av magistraterna i Göteborg och Uddevalla samt Göteborgs fastighets
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1959

ägarförening. Vidare har yttrande inkommit från Sveriges villaägareförbund.

Sedan ärendet härefter ytterligare beretts inom justitiedepartementet, anhåller

jag att få upptaga det till behandling.

I. Gällande rätt m. m.

Vid boskillnad, hemskillnad eller äktenskaps upplösning genom återgång

eller äktenskapsskillnad skall enligt bestämmelser i giftermålsbalken vardera

maken i princip behålla sin enskilda egendom samt erhålla hälften av den

egendom vari giftorätt äger rum (giftorättsgods). Fördelningen av giftorättsgodset

sker genom bodelning. Beträffande lotternas utläggning stadgas i 13

kap. 13 §, att vardera maken äger på sin lott bekomma arbetsredskap och

andra lösören, som erfordras till fortsättande av hans näring. Därefter är

envar av makarna berättigad att erhålla den till hans giftorättsgods hörande

egendom han önskar. Fastighet, som tillhör ena makens giftorättsgods, så

ock annan till ena makens giftorättsgods hörande egendom som det av särskild

anledning kan vara av intresse för honom att behålla, är han, även om

egendomen i värde överstiger vad på hans lott belöper, berättigad bekomma,

om han lämnar penningar till fyllnad av andra makens lott.

I fråga om äktenskap, som ingåtts före giftermålsbalkens ikraftträdande,

gäller fortfarande i viss utsträckning äldre lagstiftning. Jämväl enligt denna

lagstiftning skall vid boskillnad, hemskillnad eller äktenskaps upplösning

genom återgång eller äktenskapsskillnad vardera maken i princip behålla sin

enskilda egendom samt — frånsett reglerna om s. k. fördel av bo oskifto ■—

erhålla hälften av den egendom vari giftorätt äger rum (samfälld egendom).

Fördelningen av den samfällda egendomen sker genom skifte. Närmare regler

om lotternas utläggning saknas.

Vid äktenskaps upplösning genom ena makens död skall, såvida giftorättsgods

eller samfälld egendom finnes i boet, bodelning eller skifte äga rum mellan

den efterlevande maken och den avlidnes arvingar och universella testamentstagare.

Vad som gäller i fråga om bodelning eller skifte mellan makar

har i huvudsak motsvarande tillämpning jämväl å bodelning eller skifte i

anledning av ena makens död.

Såsom framgår av det förut sagda saknas i giftermålsbalken och motsvarande

äldre författningar bestämmelser om alt vid fördelningen av makars

bo hänsyn skall tagas till att make kan ha större behov än andra maken

eller dennes arvingar att få behålla den bostad som makarna gemensamt innehaft.

Genom provisorisk lagstiftning under senare år har emellertid bestämmelser

i sådant hänseende meddelats beträffande hyreslägenhet, varjämte

frågan om rätt för make att mot hyresvärdens bestridande övertaga

lägenheten har reglerats.

Sålunda stadgas i lagen den 7 juni 1950 med vissa bestämmelser om hyresrätt

vid äktenskaps uppläsning m. m. att, om makar eller en av dem har förhyrt

lägenhet lill bostad för gemensamt bruk och äktenskapet går åter eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1059

det döraes till hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan dem, hyresrätten

till lägenheten skall på makes hegäran genom bodelning eller skifte tilläggas

endera av makarna, ändå att den icke utgör giftorättsgods eller samfälld

egendom, samt att härvid företräde skall tillkomma den make som med beaktande

av samtliga omständigheter kan anses bäst behöva lägenheten. Vidare

föreskrives att om äktenskap upplöses genom makes död hyresrätten

skall på den efterlevande makens begäran genom bodelning eller skifte tillläggas

honom, därest så med beaktande av samtliga omständigheter kan anses

skäligt.

Lagen den 7 juni 1956 tager alltså sikte på förhållandet mellan makarna.

Rörande frågan, under vilka förutsättningar make som tillskiftats hyresrätt

äger mot hyresvärdens vilja övertaga lägenheten, meddelas bestämmelser

i 8 a § tredje stycket lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. och

— såvitt angår orter där hyrcsregleringslagens föreskrifter om uppsägningsskydd

icke gäller — i lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall för hyresgäst

till nytt hyresavtal. Dessa bestämmelser innebär i huvudsak, att maken

äger övertaga lägenheten om det finnes skäligt.

Lagarna den 7 juni 1956 och den 7 december 1956 skall, liksom hyresregleringslagen,

enligt därom senast utfärdade bestämmelser gälla till och med

den 30 september 1959.

Rörande förarbetena till lagen den 7 juni 1956 med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid äktenskaps upplösning in. in. samt 8 a § tredje stycket hyresregleringslagen

i dess lydelse enligt lag samma dag må anföras följande.

Den ifrågavarande lagstiftningen av den 7 juni 1956 har trätt i stället för

en lag den 28 maj 1948 med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad

eller äktenskapsskillnad in. in. samt 8 a § tredje stycket hyresregleringslagen

i dess lydelse enligt — ursprungligen — lag den 28 maj 1948. Genom

1948 års lagstiftning infördes de bestämmelser som nu återfinnes i 1956 års

lagstiftning utom såtillvida, att i 1948 års lagstiftning saknades bestämmelser

beträffande det fall att äktenskapet upplöstes genom makes död. Reglerna

härom tillkom först år 1956.

Till grund för 1948 års lagstiftning låg en i februari 1948 inom justitiedepartementet

upprättad promemoria.1 I denna framhölls att spörsmålet,

vem hyresrätten till en av äkta makar gemensamt disponerad lägenhet

skulle tillkomma vid skilsmässa mellan dem, under den rådande bostadsbristen

var av största betydelse. Som regel tecknade sig mannen ensam som

hyresgäst, medan det endast mera sällan förekom att båda makarna skrev

under hyreskontraktet. Detta medförde, att vid söndring i äktenskapet mannen

ofta kom att intaga en starkare ställning än hustrun i fråga om rätten

till lägenheten. Mannen kunde nämligen vanligen åberopa, att enligt hyreskontraktet

han ensam var part i hyresförhållandet. I många fall hade man
-

1 Jfr prop. 212/1948 s. 31 tf.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds proposition nr 70 år 1950

nen med utnyttjande av denna sin ställning tilltvingat sig rätten att efter

hem- eller äktenskapsskillnad bo kvar i lägenheten. Ej sällan torde sa ha

skett, ehuru hustrun varit den av makarna som skäligen bort fa disponera

lägenheten. Detta hade varit särskilt stötande i vissa fall, då hustrun ha

vårdnaden om makarnas barn. Att vid en sådan konflikt mellan makarna

den av dem, som ej var part i hyresförhållandet, i regel fatt vika, berodde

enligt promemorian på att den rätt som enligt hyreskontraktet tillkom den

andre maken ansågs vara av sådan natur, att bestämmelserna om giftorätt

i nya giftermålsbalken ej var tillämpliga å den. Rättigheten upptogs med

hänsyn härtill ej i bodelningen mellan makarna i anledning av hem- eller

äktenskapsskillnaden ulan ansågs kvarbli hos den enligt kontraktet berättigade.

I fråga om makar, å vilkas förmögenhetsförhållanden aldre giftermålsbalken

var tillämplig, ansågs av samma skäl, att hyresrätten till lagenhet

som förhyrts av endast den ena maken icke omfattades av egendomsgemenskapen,

och den lämnades därför åt sidan vid skifte av samfällda boet.

I promemorian ifrågasattes — bl. a. med hänvisning till ett par under

åren 1946 och 1947 meddelade hovrättsdomar, enligt vilka hyresrätt ansetts

böra ingå i bodelning resp. skifte mellan makar — om denna uppfattning

var riktig. Om det betraktelsesätt som kommit till uttryck i dessa hovrättsdomar

kunde godtagas, var det tydligen möjligt att, även om hyreskontraktet

undertecknats av endast den ena maken, vid bodelningen eller

skiftet träffa ett avgörande makarna emellan, vem hyresrätten skulle tillkomma.

Det kunde emellertid vara föremål för viss tvekan, om därvid under

alla förhållanden hyresrätten kunde tilldelas den som av sociala eller

andra skäl var närmast därtill. I 13 kap. 13 § giftermålsbalken stadgades

nämligen, att make ägde rätt att på sin lott erhålla den till hans giftorattsgods

hörande egendom han önskade. Det kunde göras gällande, att den som

tecknat kontraktet med stöd av denna bestämmelse alltid ägde få hyresrätten

utlagd på sin lott. Emellertid kunde denna regel — vartill motsvarighet

saknades i fråga om äktenskap ingångna före år 1921 — knappast vara avsedd

för en situation som den ifrågavarande, då det gällde att skilja mellan

makar som båda gjorde anspråk på hyresrätten till en av makarna tidigare

gemensamt disponerad bostad. I ett av de förut nämnda domstolsavgörandena

hade även hustrun i nytt äktenskap tillskiftats hyresrätten till en av

mannen ensam förhyrd lägenhet. För att undanröja tvekan på denna punkt

kunde det ifrågasättas att införa cn uttrycklig lagregel av innebörd, att utan

hinder av stadgandet i 13 kap. 13 § giftermålsbalken hyresrätten till en avena

maken förhyrd bostad vid bodelning dem emellan fick tillskiftas den

andre. Då i rättstillämpningen uppnåtts samma resultat utan stöd av en uttrycklig

dylik regel, syntes emellertid cn sådan kunna undvaras. Skulle

däremot en motsatt tolkning komma till uttryck vid avgörande i högsta instans,

borde enligt promemorian eu lagändring på denna punkt övervägas.

Fortsättningsvis uttalades i promemorian, all genom alt make vid bodelning

eller skifte tilldelats hyresrätten frågan om vem av makarna som där
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1959

efter skulle disponera lägenheten var löst makarna emellan. Vidare framhölls,

att denna uppgörelse emellertid icke utan vidare kunde vara bindande gentemot

hyresvärden. Enligt 8 a § hyresregleringslagen i dess då gällande lydelse

kunde visserligen den make som tillskiftats hyresrätten erhålla rätt att

även i strid mot hyresvärdens vilja övertaga lägenheten, men en förutsättning

för lagrummets tillämpning var att hyresförhållandet mellan hyresvärden

och den som å hyresgästsidan tecknat kontraktet skulle upphöra. Det

syntes emellertid rimligt att den som tillskiftats hyresrätten erhöll möjlighet

att själv taga initiativ för att få rättsförhållandet gentemot hyresvärden klarlagt.

En rätt att inträda i rättsförhållandet syntes böra föreligga, om hyresvärdens

vägran att godtaga den genom bodelningen eller skiftet emellan makarna

skedda överlåtelsen av lägenheten befanns vara obillig.

Pa grund härav föreslogs i promemorian att i 8 a § hyresregleringslagen

skulle införas ett stadgande av innehåll, att om vid bodelning eller skifte

i anledning av äktenskapets återgång, hem- eller äktenskapsskillnad make

tillskiftats hyresrätten till lägenhet, som förhyrts av den andre maken eller

av båda makarna, men hyresvärden vägrade den förre att övertaga lägenheten,

hyresnämnden på framställning av honom ägde förordna därom, såframt

hyresvärdens vägran befanns vara obillig.

Sedan yttranden inhämtats över promemorian samt ärendet ytterligare

beretts inom justitiedepartementet, remitterades den 19 mars 1948 förslag

till lagstiftning i ämnet till lagrådet för yttrande. I remissprotokollet1 anförde

föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, att man borde

söka problemets lösning efter den linjen att man — utan att de allmängiltiga

reglerna angående omfattningen av den egendom som skulle ingå i bodelning

eller skifte sattes ur spel — införde en bestämmelse, som undanröjde

den tveksamhet som var för handen i de förutnämnda äktenskapsrättsliga

avseendena. Ett sådant stadgande borde innebära att hyresrätten,

oavsett huruvida den utgjorde giftorätlsgods eller ej, genom bodelning skulle

tilläggas endera av makarna. Motsvarande borde gälla för makar, å vilkas

förmögenhetsförhållanden den äldre giftermålsbalken var tillämplig. Vidare

syntes böra föreskrivas, att vid detta avgörande företräde skulle givas den

av makarna, som med beaktande av samtliga omständigheter kunde anses

bäst behöva lägenheten. Utöver dessa bestämmelser, vilka endast reglerade

frågan såvitt angick makarna inbördes, borde — i anslutning till vad i promemorian

föreslagits — möjlighet beredas den av makarna som tillagts hyresrätten

att inträda i rättsförhållandet gentemot hyresvärden.

Då frågan om rätten till lägenheten syntes sakna praktisk betydelse under

tider med normal tillgång på lägenheter, borde lagstiftningen om hyresrättens

medtagande vid bodelning eller skifte enligt departementschefen

aga giltighet endast under tid, då hyresregleringslagen gällde. Däremot fanns

icke anledning att, såsom skett med hyresregleringen, begränsa lagstiftningen

till vissa orter. Även utanför dessa orter kunde behov finnas att makar

Jfr prop. 212/1948 s. 39 ff.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år i959

9

emellan reglera denna fråga. I dessa fall blev övertagandet beroende på hyresvärdens

samtycke. Ett genomförande därav mot hyresvärdens vilja hlev

däremot möjligt endast på orter där hyresregleringslagen gällde.

II. Huvudgrunderna i förslaget

Kommittén. Innan redogörelse lämnas för kommitténs förslag, torde innehållet

i de för kommittén utfärdade direktiven, såvitt de nu är av intresse,

få återgivas. Det framhålles i direktiven (statsrådsprotokollet den 7 december

1956), att bestämmelserna om vilken egendom som vardera maken vid

bodelningen har rätt att bekomma på sin lott är av icke ringa praktisk

vikt. Huvudregeln är, att make äger erhålla den till hans giftorättsgods

hörande egendom han önskar. Att sålunda vid delningen helt gå efter vem

av makarna som formellt är ägare till den ifrågavarande egendomen kan

emellertid beträffande sådana tillgångar som möbler och bostadsrätt m. in.

leda till mindre lyckliga resultat. Det bör undersökas, om det icke åtminstone

beträffande vissa slag av tillgångar i stället är lämpligare med en ordning,

enligt vilken fördelningen sker efter vardera makens behov. Denna

princip är, uttalas det i direktiven, genomförd i lagen den 7 juni 1956 med

vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning in. in. I detta

sammanhang synes även böra undersökas, om nämnda lag bör inarbetas

i giftermålsbalken och om därvid även bör givas bestämmelser med avseende

å hyresrätt vid makes död. I fråga om förvaltningen av makarnas

egendom framhålles i direktiven, att huvudregeln är att make ensam råder

över sitt giftorättsgods; beträffande vissa slags egendom uppställes dock till

skydd för andra maken särskilda inskränkningar. Sådana gäller bl. a. beträffande

fast egendom. Det bör övervägas om icke motsvarande bör gälla för

bostadsrätt; denna form för lösandet av bostadsfrågan har fått allt större

betydelse. Även beträffande andra tillgångar kan en undersökning ådagalägga

att det bör införas särskilda förvaltningsföreskrifter. I detta sammanhang

bör enligt direktiven också utredas huruvida icke jämväl för enskild

egendom bör genomföras vissa inskränkningar i rätten att förfoga däröver

då det erfordras för familjens behov. I

I den promemoria med förslag till lagstiftning om bostadsskydd för make

som kommittén nu framlagt uttalas, att bostadsbristen har medfört särskilda

problem i samband med hemskillnad eller äktenskapsskillnad eller

äktenskaps upplösning genom makes död. I viss utsträckning har detta uppmärksammats

genom den särskilda lagstiftningen om hyresrätt vid äktenskaps

upplösning in. m. För det fall att makars bostadsfråga ordnats genom

hyra är det genom denna lagstiftning nöjaktigt sörjt för att vid hemskillnad

eller äktenskapets upplösning hyresrätten skall kunna övertagas av den

make som med hänsyn till sitt eget eller barnens behov häst behöver den. I

andra fall är det enligt kommitténs mening däremot illa ställt. Makarnas

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1959

bostad kan vara inrymd i villafastighet — eller hyreshus — eller annan

fastighet som tillhör endera eller båda gemensamt eller den kan innehavas

med bostadsrätt. Vissa komplikationer kan också föranledas av att hyresrätt

är förenad med andelsrätt i förening eller bolag.

Kommittén anför vidare att det för kommittén är känt, att bristen på

skyddsbestämmelser utanför ramen för 1956 års lagstiftning har gjort sig

synnerligen kännbar. Det utgör otvivelaktigt ett allvarligt socialt missförhållande

att inga medel finnes att, om makarna ej kan enas, bestämma om en

förnuftig disposition av bostaden. Den här påpekade luckan i lagstiftningen

gör sig dagligdags gällande och föranleder ytterst besvärliga situationer.

Kommittén har ansett det nödvändigt att, utan avvaktan på slutligt förslag

i de ämnen som anförtrotts kommittén alt utreda, framlägga förslag om

en provisorisk lagstiftning som kompletterar och ersätter 1956 års lag om

hyresrätt.

Med avseende å de huvudsakliga riktlinjerna för en sådan provisorisk lagstiftning

framhåller kommittén, att tendensen uppenbarligen går emot ett

allt större hänsynstagande till det praktiska behovet när fråga är om fördelning

av makars bo, när sådan måste ske, vid hemskillnad eller äktenskapets

upplösning medan makarna lever eller genom enderas död. Oavsett hur

långt man vid lagstiftning på längre sikt kan önska utvidga den begränsade

behovsprövning som 13 kap. 13 § giftermålsbalken nu ger, torde man med

hänsyn till den alltjämt rådande svåra bostadsbristen icke böra tveka att

utan uppskov söka bättre skydda make såvitt angår möjligheten att få

övertaga den gemensamma bostaden. Vägen härvidlag bör vara att 1956 års

lag med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. in.

kompletteras. Såvitt angår lägenhet som innehaves med bostadsrätt faller

sig en sådan komplettering särskilt naturlig, eftersom vid sidan av hyresregleringslagen

redan finns en särskild kontrollagstiftning beträffande överlåtelse

av bostadsrätt. 1956 års lag om hyresrätt har icke fått någon dylik

parallell beträffande lägenheter upplåtna med bostadsrätt. Enligt kommitténs

mening föreligger emellertid icke tillräckliga skäl att vid den här förordade

provisoriska lagstiftningen stanna vid en komplettering som endast

rör lägenheter upplåtna med bostadsrätt. Makar har i stor utsträckning ordnat

bostadsfrågan genom att skaffa sig eget hem — småstugor, villor o. dyl.

— och man skulle utan giltig anledning lämna en stor lucka i det eftersträvade

skyddet, om hela denna grupp lämnades åsido.

Härefter framhåller kommittén, att makars bostad ej sällan kan vara inrymd

i fastighet eller lägenhet som även tjänar annat ändamål. Det är

exempelvis händelsen, om makarna bor på egen jordbruksfastighet eller faslighet

med en kombinerad affärs- och bostadslägenhet, eller förhyr sådan

lägenhet. Fall av denna typ torde få ställas utanför. De nya reglerna synes

sålunda böra gälla fastighet eller lägenhet, som uteslutande eller huvudsakligen

är avsedd att utgöra makarnas bostad. I ett särskilt fall bör emellertid

skyddet sträckas utöver vad som följer av det anförda, nämligen då

makarna bor i en av lägenheterna i hyresfastighet, som tillhör makarna eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1959

en av dem. Med hyresfastighet avser kommittén fastighet med två eller

flera lägenheter, vilka — med undantag av makarnas bostad - upplåtits

eller är avsedda att upplåtas med hyresrätt. Det är visserligen icke motiverat

att här låta makes behov av bostad tillgodoses genom att han, även om han

enligt vanliga bodelningsregler ej skulle ha varit berättigad därtill, far övertaga

hela fastigheten, men hans intresse kan tillgodoses genom att rätt att

hyra lägenheten tillägges honom.

Såvitt angår hyresrätt innebär den nu diskuterade begränsningen en mskränkning

i förhållande till 1956 års lag om hyresrätt, vilken enligt orden

är generellt tillämplig på bostad som förhyrts för makars gemensamma

bruk. I praktiken torde denna lag emellertid tillämpas endast beträffande

lägenheter, vilka uteslutande eller huvudsakligen är avsedda att tjäna som

makarnas bostad. Ändringen torde enligt kommittén därför vara av mera

formell natur.

Vidare anför kommittén, att i 8 a § hyresregleringslagen har uppmärksammats,

att make som står för förhyrd bostad kan vilja bringa hyresavtalet

till upphörande och därigenom söka omintetgöra för andra maken att övertaga

lägenheten. Hyresregleringslagen innehåller medel att förhindra en

sådan effekt av uppsägning eller annan åtgärd eller underlåtenhet. En motsvarande

reglering finns i 2 § av 1956 års lag om rätt i vissa fall för hyresgäst

till nytt hyresavtal. Därest ny skyddslagstiftning utvidgas att i förut

angiven utsträckning omfatta även de fall då makes bostad är inrymd i endera

eller båda makarna tillhörig fastighet eller i lägenhet som innehaves

med bostadsrätt, torde det för att motverka kringgående av de nya leglerna

vara nödvändigt att söka hindra försäljning, pantsättning m. in. som skulle

föranleda, att make som hort få övertaga bostaden går förlustig denna. I

kommitténs förslag har upptagits vissa föreskrifter i detta syfte. Dessa kommer

att utgöra ett skydd även mot oöverlagda eller hänsynslösa förfoganden,

som icke direkt tager sikte på att omintetgöra andra makens rätt vid förestående

bodelning. Förslaget upptager också som en nyhet förbud mot uthyrning

av gemensam bostad. Jämväl bestämmelsen härom skall gälla oavsett

om bodelning är aktuell eller ej.

Kommittén anför vidare att — som förut nämnts — 1956 års lag om hyresrätt

vid äktenskaps upplösning m. in. ej är inskränkt till att gälla hyresrätt

som kan anses utgöra giftorättsgods. Även den nya lagstiftningen bör

enligt kommitténs mening omfatta egendom som är makes enskilda. Den

omständigheten att makarna må ha upprättat äktenskapsförord enligt vilket

egendomen skall vara enskild, eller vunnit bo- eller hemskillnad, utesluter

naturligen icke att det kan vara angeläget att låta den make som bäst

behöver bostaden få övertaga den. Äktenskapsförord, enligt vilket makarnas

egendom skall vara enskild, torde i allmänhet ha tillkommit för att ge

ekonomiskt skydd exempelvis mot andra makens borgenärer eller för att

sätta likadelningen ur spel. Större skäl kunde måhända föreligga att göra

undantag för fall då egendomen skall vara enskild enligt gåva eller testamente.

Hänsynen till givarens eller testators intentioner torde dock knappast

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1959

generellt böra väga över behovssynpunkten. I fråga om fastighet har dockförslaget

särskilt beaktat affektionsvärdet.

Yttrandena. Förslaget har i sina huvudgrunder tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av flertalet remissinstanser. Beträffande den närmare gestaltningen

av den föreslagna lagstiftningen har dock vissa väsentliga invändningar

framförts.

Behovet av skyddsbestämmelser utanför ramen för

1956 års lagstiftning vitsordas eller lämnas obestritt av flertalet

remissinstanser. Sålunda yttrar styrelsen för Stockholms stads rättshjälpsanstalt

att bostadsbristen medfört särskilda problem i samband med äktenskaps

upplösning. I rättshjälpsanstaltens verksamhet har detta framträtt

med särskild styrka i ärenden angående hemskillnad eller äktenskapsskillnad,

där den gemensamma bostaden varit inrymd i en ena maken tillhörig

villa eller i lägenhet, som upplåtits med bostadsrätt. I dylika fall har det

många gånger visat sig att maken-ägaren till följd av de starka motsättningarna

mellan makarna vidtagit åtgärder avsedda att beröva andre maken

möjlighet att disponera över den gemensamma bostaden. Även där hemskillnad

eller äktenskapsskillnad icke varit i fråga har det förekommit, afl

oöverlagda åtgärder från maken-ägarens sida beträffande egendom, vari

den gemensamma bostaden varit inrymd, medfört bostadssvårigheter för

andre maken. Giftermålsbalkens bestämmelser om makes egendom och om

bodelning utgör för närvarande ett hinder för att mot maken-ägarens bestridande

låta bostadsbehovet vara avgörande för frågan om vem av makarna,

som skall behålla den gemensamma bostaden, inrymd i egendom av nyss angiven

natur. Sistnämnda förhållande har många gånger lett till svnnerligen

otillfredsställande resultat, i synnerhet beträffande familjer med barn.

Den vårdnadsberättigade maken — som regel hustrun — har härigenom

ställts utan bostad för sig och barnen. I andra fall har vårdnadshavaren för

att få behålla bostaden tvingats att acceptera villkor för hemskillnad eller

äktenskapsskillnad, vilka varit oförmånliga exempelvis genom sämre bodelningsvillkor

eller lägre underhållsbidrag. Det har även förekommit, att

make sett sig nödsakad att medgiva andre makens yrkande beträffande

vårdnad om barnen till följd av att bostaden varit att anse såsom dennes

enskilda egendom. Mot bakgrunden av dylika erfarenheter framhåller rällshjälpsanstalten,

att det under nu rådande bostadsbrist föreligger ett stort

behov av bestämmelser, som skyddar makes rätt till bostad och som har sådan

avfattning, att bostadsfrågan vid hemskillnad eller äktenskaps upplösning

kan prövas efter bostadsbehovet även i de fall, där rätten till bostaden

icke grundas på ett hyresförhållande. Hovrätten över Skåne och Blekinge

anser att det med hänsyn särskilt till rådande förhållanden på bostadsmarknaden

är angeläget att ett förbättrat bostadsskydd för make utan uppskov

kommer till stånd. Föreningen Sveriges stadsdomare uttalar att den

rådande bostadsbristen otvivelaktigt innebär ett mycket svårlöst problem i

samband med hemskillnad eller äktenskaps upplösning. Domstolarna kom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1959

mer främst i beröring med detta problem i anledning av yrkanden jämlikt

15 kap. 11 § giftermålsbalken om rätt för make att kvarsitta i hemmet, till

dess bodelning skett. Föreningen anser sig, främst på grund av erfarenheter

från nu omnämnda avgöranden, kunna vitsorda att behov föreligger att

utvidga 1956 års lag att avse makars gemensamma bostad, även om den innehas

med annan rätt än hyresrätt. Socialstyrelsen yttrar att det största värdet

i förslaget ligger i de ökade möjligheter som därigenom skapas för barnen

och deras vårdnadshavare att kvarbo i bostaden. Hovrätten för Nedre

Norrland, överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Örebro län, hyresgästernas

riksförbund, Fredrika-Bremer-förbundet och Sveriges husmodersföreningars

riksförbund gör liknande uttalanden.

Svea hovrätt framhåller att kommittén icke låtit företaga någon utredning

eller eljest åberopat något material beträffande det praktiska behovet

av skyddsbestämmelser vid sidan av 1956 års lag med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. in. Även om kommitténs påstående,

att den av dem påpekade luckan i lagstiftningen gör sig dagligdags

gällande, måhända är något överdrivet, finnes emellertid enligt hovrättens

mening ingen anledning att antaga annat än att svåra situationer

ofta uppstår till följd av ofullständigheten i de gällande bestämmelserna.

Att skyddsbehovet för närvarande kan förutsättas vara ej obetydligt beror

givetvis främst på den rådande bostadsbristen. Såtillvida kan alltså en

lagstiftning i förslagets syfte anses påkallad. Emellertid pågår sedan någon

tid tillbaka förberedelser för en begränsad avveckling av hyresregleringen,

en avveckling som förutsältes kunna äga rum endast i den mån

bostadsbristen minskar. Det kan med hänsyn härtill synas tveksamt, huruvida,

samtidigt som en reglering på bostadsområdet uppmjukas, en annan,

tämligen långtgående reglering där införes just med åberopande av bostadsbristen.

Vid övervägande härav finner sig hovrätten dock böra utgå

från att bostadsbristen under en avsevärd tid framåt kan antagas förbli

så kännbar, att det finns anledning att genom provisorisk lagstiftning söka

sörja för det bostadsskvdd, som den föreslagna lagen åsyftar. Hovrätten

uttalar vidare, att det är uppenbart att kommittén icke blott haft den akuta

bostadsbristen i tankarna utan även sett förslaget som ett led i sitt tillämnade

reformprogram beträffande äktenskapslagstiftningen. Väl bör bedömandet

av förslaget från denna synpunkt anstå till dess frågan kan ses

i ett större sammanhang. Erfarenheten lär emellertid, att en provisorisk

lagstiftning lätt blir bestående. Med hänsyn härtill anser sig hovrätten

böra uttala, att även i ett läge med bättre balans mellan tillgång och efterfrågan

på bostadsmarknaden obestridliga skälighetshänsyn talar för att

samhället genom erforderliga lagregler tillser, att den make, som vid äktenskapets

upplösning bäst behöver makarnas förra gemensamma bostad, även

erhåller densamma, oavsett under vilken upplåtelseform den tidigare innehafts.

Statens hyresråd (majoriteten) anför, att hyresrådet från sin verksamhet

icke har någon erfarenhet av i vilken utsträckning det utom ramen för

1956 års lagstiftning förekommer att makar icke enas om eu sådan disposi
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1959

tion av bostaden, att den make som bäst behöver bostaden erhåller denna

eller godtagbar ersättning därför. Vad kommittén härom anfört synes emellertid

utgöra skäl att överväga regler som möjliggör ökat skydd för make

i fråga om bostaden.

Sveriges advokatsamfund förklarar sig icke ha något att erinra mot att

bostadsskyddet för make utsträckes till att avse jämväl bostadsrätt samt

sådan hyresrätt som är knuten till andelsrätt i förening eller bolag. Vad

däremot angår de fall där bostaden är inrymd i en av makarna eller en av

dem ägd fastighet kan samfundet av flera skäl icke dela kommitténs uppfattning

om vare sig behovet eller lämpligheten av de föreslagna reglerna

i avseende på hemskillnad och äktenskaps upplösning. Samfundet anför,

att skilsmässa mellan makar i någorlunda god ekonomisk ställning regelmässigt

äger rum efter förhandlingar med biträde av advokater, varvid

bland annat de ekonomiska frågorna regleras genom avtal. En av dessa

frågor är vem av makarna som skall äga behålla den gemensamma bostaden.

Erfarenheten visar att detta spörsmål vanligen löses på ett nöjaktigt sätt

även i de fall där det icke är fråga om hyresrätt. Uppstår svårigheter, löses

de i regel genom att den som förfogar över bostaden ställes inför valet mellan

ökad underhållsskyldighet och frivillig medverkan till bostadsfrågans

ordnande. I här avsedda fall behövs sålunda ingen reglering i den form

kommittén föreslagit. När det åter gäller makar med mindre god ekonomi

kan kommitténs förslag enligt samfundets mening i regel icke vara till

nytta, eftersom den som bäst behöver bostaden vanligen saknar ekonomiska

förutsättningar för att övertaga den. Även mindre fastigheter och

s. k. småstugor representerar i regel förhållandevis betydande värden. Den

standardsänkning som en skilsmässa nästan alltid medför för båda parter

tvingar dem i allmänhet att sälja fastigheten. Och har någon av makarna

råd att behålla fastigheten, är det sällan den som de föreslagna bestämmelserna

avser att skydda, nämligen hustrun. Har hon undantagsvis sådana

resurser kan hon själv ordna sin bostadsfråga, exempelvis genom att

köpa annan lämplig fastighet. Är ene maken näringsidkare kan det för

honom innebära en svår ekonomisk belastning att tvingas att binda ett

förhållandevis stort kapital för att bereda den andra maken bostad. Den

naturliga lösningen är i sådana fall att fastigheten säljes och att — i typfall

—- i första hand hustrun tillägges den byteslägenhet som kan erhållas.

I en stor grupp av fall skulle vidare kommitténs förslag av andra skäl vara

till föga nytta, nämligen då fastigheten förvärvats med bistånd i form av

lån eller borgen av exempelvis släktingar, vänner eller arbetsgivare. De kan

icke väntas vara beredda att hjälpa den andra maken genom att låta förbindelsen

kvarstå även sedan denna tilltvingat sig äganderätt eller hyresrätt.

Även Sveriges fastighetsägareförbund anser alt något behov av bostadsskydd

i fråga om fastigheter ej föreligger. Kommitténs uppgift, att

behovet av ändrade regler på förevarande område är synnerligen trängande,

är enligt förbundets mening överraskande. De inom förbundet och dess

lokalföreningar verksamma juristerna har tvärtom den uppfattningen att

frågor av denna art icke utgör något problem. Det fåtal fall som varit ak
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1959

tuella har samtliga kunnat lösas förhandlingsvägen. Visserligen kan det

sägas, att förbundet huvudsakligen har ägare av hyresfastigheter såsom

medlemmar, men till förbundet är dock anslutna 8—10 000 ägare av villafastigheter.

Eftersom organisationens tjänstemän rådfrågas i alla till fast

egendom hänförliga rättsfrågor ter sig påståendet i promemorian, att bristen

på skyddsbestämmelser »dagligdags» gör sig gällande, uppseendeväckande.

Kommittén redovisar icke något utredningsmaterial rörande förekomsten

av sådana fall, för vilka den föreslagna lagstiftningen avser alt

gälla, utan angiver endast, att »det är för kommittén känt», att ytterligare

skyddsbestämmelser erfordras. Ett dylikt obestyrkt uttalande kan

enligt förbundets mening icke accepteras såsom skäl för genomförandet av

eu lagstiftning med så allvarliga konsekvenser för äganderätten som den

föreslagna. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön samt Sveriges villaägarförbund

intager samma ståndpunkt.

Två skiljaktiga ledamöter av statens hyresråd uttalar att det enligt deras

uppfattning icke föreligger något behov av den ifrågasatta lagstiftningen.

I fråga om sättet för liostadssky ddets tillgodoseende

har förslaget i huvudsak rönt anslutning av hovrätten över Skåne och Blekinge,

hovrätten för Nedre Norrland, socialstyrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelsen i Örebro län, styrelsen för Stockholms stads rättshjälpsanstalt

och Sveriges husmodersföreningars riksförbund.

En i viss mån tveksam inställning till förslagets utformning redovisas

av Svea hovrätt, som framhåller att det föreliggande förslaget, vars motiv

är ytterst knapphändiga, synes ge anledning till erinringar i vissa hänseenden.

Då det här gäller ingripanden på mycket centrala civilrättsliga områden,

kan man hysa viss tvekan om riktigheten av att utan ytterligare

överväganden lagfästa de nya normerna ens såsom ett provisorium. Med

hänsyn till förslagets praktiska syfte vill hovrätten emellertid icke motsätta

sig en sådan lagstiftning. För en kommande permanent lagstiftning torde

också erfarenheter stå att vinna genom att tillämpningen av den nu föreslagna

provisoriska lagstiftningen noggrant följes. Även föreningen Sveriges

stadsdomare är tveksam i fråga om lagstiftningens utformning. Tveksamheten

beror främst därpå, att föreningen finner det svårt att utan någon

mera omfattande utredning och endast på grundval av en kortfattad

promemoria bedöma de praktiska och ekonomiska konsekvenserna av eu

lagstiftning, som griper mycket djupt in i många medborgares liv och som

i vissa fall kan komma att betyda viktiga ingrepp i den enskildes äganderätt.

Föreningen anser, att det varit lyckligare om det svåra problemet om

makes skydd i fråga om bostad, som ju ingalunda är något plötsligen uppkommet

problem, hade kunnat lösas utan forcering och efter mera ingående

utredning. Eftersom fråga är om en lag av allenast provisorisk karaktär

vill föreningen dock i princip icke motsätta sig den i promemorian

föreslagna lagstiftningen.

Vad förslaget innehåller därom alt fastighet i vissa 1 all skall med äganderätt

tillskiftas den make som häst behöver bostaden har mött gensaga av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år 1959

Fredrika-Bremer-förbundet, som anför att det av kommittén föreslagna

tillvägagångssättet medför många olägenheter, kanske främst för dem kommittén

velat skydda, nämligen hustrun och barnen efter skilsmässa. De

skilsmässofall, där godvillig uppgörelse angående bostaden icke kan träffas,

är enligt vad erfarenheten visar huvudsakligen sådana, där en mindre

villafastighet för bostadsändamål är den enda tillgången av betydelse utöver

lösöreboet. I dessa fall brukar dessutom mannens inkomst knappast

vara så stor, att de underhållsbidrag som kunnat utdömas till hustrun och

barnen förslår till deras nöjaktiga uppehälle. Om kommitténs förslag genomföres

kommer med all säkerhet hustrun-vårdnadshavaren i de flesta

fall att delvis av nödtvång delvis av prestigeskäl kräva att få bostadsfastigheten

utlagd på sin lott. Detta kommer att bifallas men man måste ha klart

för sig att det blir till saluvärdet, icke taxeringsvärdet eller annat lågt värde.

Den ekonomiska börda, som hustrun på detta sätt kommer att påtaga sig,

kommer säkerligen i många fall att överstiga hennes ekonomiska förmåga.

Man har därför tyvärr grundad anledning förmoda, att hon först för sent

upptäcker, att hon åtagit sig mera än hon går i land med. Redan efter något

eller några år kan hon då komma att se sig nödsakad att till mycket lågt

pris avyttra fastigheten, eller kanske till och med riskera att den på grund

av utebliven räntebetalning eller amortering försäljes på exekutiv auktion.

Bodelningslotten kan i båda fallen komma att helt konsumeras av skillnaden

mellan skiftesvärdet och försäljningsvärdet på fastigheten och i det

senare fallet kan vederbörande dessutom bli ställd utan bostad.

Föreningen Sveriges häradshövdingar är av den uppfattningen, att det

i promemorian redovisade syftet med förslaget kan, i avvaktan på en eventuellt

behövlig reformering av giftermålsbalkens regler om makars egendomsförhållanden,

tillfredsställande förverkligas genom att den make vars

intressen behöver tillgodoses i de situationer, som i lagförslaget avses, tilllägges

hyresrätt till bostaden. Denna hyresrätt skyddas genom bestämmelserna

i hyresregleringslagen och lagen om rätt i vissa fall för hyresgäst

till nytt hyresavtal.

Rörande kommitténs förslag att den make som bäst behöver bostaden

skall berättigas hyra densamma, om den är inrymd i s. k. hyresfastighet,

anför länsstyrelsen i Västerbottens län att det torde få anses vara en stor

fördel, om makarnas samtliga mellanhavanden vid äktenskaps upplösning

slutgiltigt kan klaras upp. Om ena maken med stöd av lagbestämmelser kan

tilltvinga sig rätt att bo kvar i den andre makens fastighet, torde förutsättningar

för trevnad och ett gott hyresförhållande knappast föreligga. Ytterligare

slitningar torde till skada för parterna härigenom kunna befaras.

Det kan därför ifrågasättas, om icke bestämmelserna i det framlagda förslaget

möjligen är alltför vidsträckta, och om sådana bestämmelser möjligen

även kan vara till skada för den part, vars intresse att behålla bostaden

skall skyddas. Sveriges advokatsamfund yttrar att, om den ene maken tilllägges

hyresrätt till bostad i den andres fastighet, verkningarna i många

fall blir motbjudande. En fastighet med ett mindre antal lägenheter betingar

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1959

ett helt annat pris i marknaden om en bostadslägenhet är ledig för köparen

än om hela fastigheten är uthyrd. I det senare fallet är en tvåfamilj svilla

i många fall praktiskt taget osäljhar, och samma gäller de nästan lika vanliga

tre- och fyrfamilj svillorna. Även större fastigheters saluvärde påverkas

i regel i avsevärd mån av tillgången till en ledig bostad i huset. Kommitténs

förslag innebär att andra maken genom att tilltvinga sig hyresrätt

kan för avsevärd tid, kanske för alltid, frånhända ägaren möjligheten att

sälja fastigheten för ett rimligt pris. Vill han sälja fastigheten tvingas han

att i någon form utgiva det belopp, som det kostar att på öppna marknaden

skaffa den förutvarande maken en likvärdig bostad. Vid förhandlingar om

försäljning blir han i hög grad beroende av den andra makens frivilliga

medverkan, särskilt om denne i samband med försäljningen erbjudes annan

bostad, anvisad av köparen. Den make som sålunda vid bodelningen tvingas

bli hyresvärd i förhållande till den andra maken kan visserligen, då det

gäller fastighet som är giftorättsgods, fordra att fastighetens värde vid

bodelningen nedsättes med hänsyn till hyresförhållandets inverkan på försäljningsvärdet,

men i vad mån ett sådant anspråk vinner beaktande är

ovisst. Och är fastigheten enskild egendom, saknar ägaren uppenbarligen

möjlighet att inom ramen för bodelningen eller på annat sätt få kompensation

för den ekonomiska skada som ett beslut om hyresrätt för andra maken

orsakar honom. En dylik konsekvens måste betecknas som stötande. I medelstora

hyresfastigheter däri ägaren själv bebor en lägenhet är det vanligt

att han också helt eller delvis sköter fastigheten i avseende på eldning, gård

och gata in. in. Det synes föga tilltalande att införa en regel varigenom någon

skulle kunna tvingas att, sedan han fått sin frånskilda make som hyresgäst,

antingen anställa en eljest onödig fastighetsarbetare eller, kanske

bosatt på stort avstånd, själv sköta huset. Att bodelningsförrättaren har

att vid frågans avgörande taga hänsyn till nu antydda olägenheter kan visserligen

i det särskilda fallet komma att inverka på behovsprövningen, men

häri ligger å andra sidan ett incitament till tvist.

Rörande gränsdragningen mellan de fall, då fastigheten skall tillskiftas

den mest behövande maken, och de fall, då hyresrätt skall upplåtas åt denne,

påpekar Sveriges advokatsamfund att kommittén skiljer mellan enfamiljshus

och hyresfastigheter. Till dessa senare räknas sålunda, bland andra, tvåfamilj

svillor. Det är emellertid svårt alt förstå varför t. ex. dessa skall behandlas

annorlunda än enfamiljshus. Avgörande torde i stället böra vara

huruvida fastigheten i första hand innehaves som bostad för familjen eller

som inkomstkälla. Det förekommer endast i undantagsfall att hus för färre

än fem familjer äges av någon som icke bor i huset och som betraktar innehavet

som eu kapitalplacering. Var gränsen än dragés skulle den innebära

särskilda svårigheter för rättstillämpningen. Icke heller kan problemet enligt

samfundets mening lösas genom att make beredes rätt att hyra andra

makens enfamiljshus, en utväg som under inga omständigheter bör komma

i fråga. Samfundet framhåller vidare, alt även avskiljandet av de fastigheter

som enligt förslaget skulle falla utanför regleringen är vanskligt. Här

*2 Bihang till riksdagens protokoll 1059. 1 samt. Sr 70

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1959

berörda spörsmål måste komma att komplicera bodelningsärendena och föranleda

tvister.

Vad förslaget innehåller därom alt bostadsskyddet skall omfatta

jämväl enskild egendom har väckt invändningar från åtskilliga

håll. Sålunda uttalar föreningen Sveriges häradshövdingar att föreningen

måste ifrågasätta lämpligheten av att genom en provisorisk lagstiftning

göra så stora ingrepp i de grundläggande reglerna för en civillag

av så central betydelse som giftermålsbalken. Lagändringar av den räckvidd,

varom här är fråga, synes böra företagas först efter ingående överväganden,

som kan resultera i förslag till ändringar i giftermålsbalken. Sveriges advokatsamfund

motsätter sig bestämt förslaget att fastighet, som är enskild

egendom, skall kunna överföras till andra maken. Samfundet förmenar nämligen

att ett sådant ingrepp i bestående rättsförhållanden icke bör göras,

helst som det av ovan anförda skäl icke annat än i undantagsfall kan bidraga

till en rättvis och rimlig lösning av problemet. Anmärkas må för övrigt att

enskild egendom endast sällan förekommer annat än i äktenskap mellan

välsituerade. Sveriges fastighetsägareförbund yttrar att förslaget innebär att

man för förvärv av fast egendom skulle införa ett helt nytt laga fång, något

som enligt förbundets mening måste betecknas såsom en uppseendeväckande

nyhet. Förbundet framhåller att verkningarna av lagstiftningen i vad gäller

makars enskilda egendom icke kan accepteras från vare sig rättslig eller

ekonomisk synpunkt. Fredrika-Bremer-förbundet anser det vara mer än

betänkligt, att kommittén velat framlägga ett förslag, som innebär ett åsidosättande

av den för vår rättsordning grundläggande äganderättsprincipen, elt

åsidosättande, som tänkes tillämpat till och med i fråga om egendom, som i

testamente eller gåvobrev givits karaktären av mottagarens enskilda egendom.

Även hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller, att förslaget icke

gör något undantag för egendom, som make erhållit i gåva av annan än

andra maken med villkor, att den skall vara enskild, eller som make bekommit

genom testamente med sådant villkor eller som tillfallit make i arv

och om vilken arvlåtaren genom testamente meddelat sådan föreskrift (6

kap. 8 § första stycket 2. giftermålsbalken). Frånvaron av en dylik undantagsbestämmelse

kan tydligen, om förslaget uppliöjes till lag, leda till åt!

den, som hyser planer på att bortgiva eller borttestamentera egendom till

den ene av två äkta makar, avstår härifrån på grund av risken för att egendomen,

oaktat villkor av ovan angiven innebörd föreskrives, skall övergå

å andra maken. För övrigt må framhållas, att förslagets ståndpunkt i förevarande

hänseende icke synes stå i god överensstämmelse med gällande rätt.

Hovrätten vill i detta sammanhang hänvisa till rättsfallet NJA 1944 s. 70,

avseende det fall att en person genom testamente bekommit egendom under

visst villkor. Högsta domstolens majoritet ansåg, i likhet med de lägre instanserna,

att villkoret skulle lända till efterrättelse. Motsvarande torde gälla

om villkor, som stadgats i samband med gåva.

Statens hyresråd anför, att det särskilt med tanke på den föreslagna lagstiftningens

provisoriska karaktär synes angeläget att lagstiftningen icke

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1959

medför större ändringar i gällande regler rörande makars egendom än som

oundgängligen erfordras för alt uppnå det avsedda syftet. Ur denna synpunkt

vill hyresrådet ifrågasätta om icke erforderligt skydd kan beredas

make beträffande bostaden utan att äganderätten till enskild fast egendom

beröres av den provisoriska lagstiftningen. Är bostaden inrymd i ena maken

enskilt tillhörig fastighet, synes andra maken åtnjuta tillräckligt skydd i

fråga om bostaden, därest vederbörande tillförsäkras rätt att förhyra densamma.

Med hänsyn till bestämmelserna i hyresregleringslagen och lagen

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal synes det nämligen icke

behöva befaras, att alltför stora olägenheter skall uppkomma för en make

som efter skilsmässa blir den andra makens hyresgäst. Å andra sidan kan

dock icke förnekas, att tillskapandet av ett sådant hyresförhållande mellan

makar, som kanske står i spänt förhållande till varandra, kan innebära

stora risker för tvister beträffande fastighetens nyttjande, underhåll och

dylikt. En sådan lösning synes dock vara att föredraga framför kommitténs

förslag. På grund av det sagda vill hyresrådet förorda, att den regel

som förslaget innehåller beträffande upplåtelse av hyresrätt i s. k. hyresfastighet

göres tillämplig även å övriga fall då bostaden är inrymd i ena

maken enskilt tillhörig fastighet. Socialstyrelsen gör ett liknande uttalande

och framhåller, alt en sådan hyresrätt icke skulle få fortvara längre än maken

har ett verkligt behov av bostaden. När det gäller make som tillerkänts

en sådan hyresrätt på den grund att maken fått vårdnaden om barnen, kan

man tänka sig att hyresrätten hör upphöra senast då det yngsta barnet har

fyllt 18 år.

Svea hovrätt anför att kommitténs förslag innebär ett radikalt genombrytande

av giftermålsbalkens grundläggande regel, att ena maken tillhörig

enskild egendom icke kan tagas i anspråk för att läggas till andra makens

bodelningslott. Väl har ett första steg i denna riktning tagits genom 1948

års tidigare nämnda lag, fullständigad genom 1956 års lag med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. m., men denna lagstiftning

har endast avsett hyresrätt, vilken icke har samma förmögenhetskaraktär

som bostadsrätt och äganderätt. Både principiella och praktiska

skäl kan tala för att den av kommittén anvisade vägen bör beträdas med

försiktighet och först efter noggrann undersökning av reformens möjliga

verkningar. Motiven till kommitténs förslag innehåller icke några närmare

överväganden härom. Då emellertid genom den nu föreslagna lagstiftningen

avsteget från giftermålsbalkens bodelningsregler endast angår makarnas

gemensamma bostad samt starka skäl talar för ett särskilt hänsynstagande

till behovssynpunkten just i fråga om bostad, vill hovrätten ej motsätta

sig att kommitténs allmänna riktlinjer i detta hänseende lägges till

grund för den provisoriska lagstiftningen. Överståthållarämbetct erinrar

om att det vid tillkomsten av lagen den 28 maj 1948 med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad m. m. var synnerligen

omtvistat huruvida en bostadshyresrätt över huvud var att hänföra

till sådan tillgång i makarnas bo som avses i giftermålsbalken. Det

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kiingl. Maj. ts proposition nr 70 år 1950

framlagda lagförslaget innebär sålunda att den naturliga skillnaden i bestämmanderätten

över å ena sidan giftorättsgods och å andra sidan enskild

egendom i viss mån utsuddas. Det kan enligt ämbetets mening samtidigt

ifrågasättas om icke den sociala utvecklingen sedan giftermålsbalken infördes

snarast ger lagstiftaren anledning överväga, om icke, i motsats till

vad förslaget innebär, makarna bör göras ekonomiskt mera fristående från

varandra än för närvarande. Med hänsyn härtill skulle ämbetet ej vara berett

att tillstyrka förslaget, om avsikten vore att det skulle på ett mera

definitivt sätt ingå i äktenskapslagstiftningen.

I fråga om de regler som föreslagits för att motverka kringgående

av lagstiftningen anför Svea hovrätt att — såsom kommittén

funnit — det avsedda bostadsskyddet kan visa sig verkningslöst, därest

ena maken redan före bodelningen förfogat över bostaden på sådant sätt att

andra maken, som bäst skolat behöva bostaden efter äktenskapets upplösning,

förlorar sin möjlighet att vid bodelningen göra sin rätt gällande.

Särskilda regler erfordras alltså till förhindrande av att huvudbestämmelserna

kringgås. Dylika regler blir lätt alltför ingripande och krångliga samt

kan oförskyllt drabba personer, vilka icke handlar med tanke på en framtida

upplösning av äktenskapet eller i vart fall ej avser att omintetgöra sin

makes rätt till tillfredsställande bostadsskydd då äktenskapet upplöses. Lagtekniskt

har kommittén anknutit nu ifrågavarande regler till motsvarande

bestämmelser i 6 kap. giftermålsbalken. Häremot är intet att invända.

Verkningarna av de föreslagna bestämmelserna är svåra att förutse, och

det är möjligt att det nu sällan utnyttjade domstolsförfarande, som regleras

i 6 kap. (5 § giftermålsbalken, genom den föreslagna lagen kan få ökad

användning. Häri ligger eu viss garanti för att de föreslagna inskränkningarna

i förfoganderätten över enskild egendom icke skapar oberättigade hinder

i egendomsförvaltningen. Under framhållande av alt reglerna bör tilllämpas

försiktigt vill hovrätten uttala, att kommittén i det hänseende, varom

nu är fråga, nått en i stort sett godtagbar lösning. Vid förlängning av

den provisoriska lagen och vid ett kommande arbete på en permanent lagstiftning

av motsvarande slag bör erfarenheterna avgöra, huruvida eu mindre

omfattande apparat kan godtagas till förverkligande av lagens huvudsyfte.

Sveriges advokatsamfund avstyrker bestämt att i fråga om fast egendom

som tillhör ena maken enskilt införes förbud mot överlåtelse, pantförskrivning

eller uthyrning utan andra makens medgivande. Redan principiella

skäl talar häremot, och dessutom skulle ett sådant hinder särskilt för näringsidkare

kunna medföra betydande komplikationer.

Departementschefen. Enligt bestämmelserna i giftermålsbalken skall fördelningen

av makars bo vid hemskillnad eller äktenskapets upplösning genom

återgång, äktenskapsskillnad eller makes död huvudsakligen ske efter

formella linjer. Hänsyn till makes behov tages endast såvitt angår arbets
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kiingl. Maj:ts proposition nr 70 ur 1959

redskap och andra lösören, som erfordras för fortsättande av makens näring.

Beträffande övrig egendom som ingår i delningen gäller att make är

berättigad att på sin lott erhålla den till hans giftorättsgods hörande egendom

han önskar. I fråga om fastighet gäller dessutom den särskilda regeln,

att den make i vars giftorättsgods fastigheten ingår har rätt att, även om

värdet av fastigheten överstiger vad som belöper på hans lott, vid bodelningen

erhålla fastigheten mot lösen i penningar. Det förhållandet, att andra

maken kan vara i stort behov av fastigheten för att få hostad, beaktas sålunda

ej av lagen.

Vad beträffar det fall, då makars gemensamma hostad består av hyreslägenhet,

har det tidigare varit tveksamt, huruvida hyresrätten över huvud taget

utgör sådan tillgång som kan ingå i bodelning eller skifte. Denna tvekan

undanröjdes emellertid genom särskild lagstiftning, som tillkom år 1948. I

samband därmed föreskrevs jämväl att vid upplösning av äktenskapet en

behovsprövning skulle äga rum i avseende å makars gemensamma hostad

som utgjordes av hyreslägenhet. I lag den 28 maj 1948 med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad in. in. stadgades

sålunda att hyresrätten, även om den icke utgjorde giftorättsgods eller

samfälld egendom, skulle på makes begäran vid bodelning eller skifte tillläggas

endera av makarna och att härvid företräde skulle lämnas aen make

som med beaktande av samtliga omständigheter kunde anses bäst behöva

lägenheten. Samtidigt infördes i 8 a § hyresregleringslagen ett stadgande av

innebörd att, om make med tillämpning av lagen den 28 maj 1948 tillagts

hyresrätten till lägenhet, som förhyrts av andra maken eller båda makarna

gemensamt, och hyresvärden vägrade maken alt övertaga lägenheten, hyresnämnden

på framställning ägde förordna därom, såframt hyresvärdens vägran

befanns vara obillig.

Den nämnda särskilda lagen den 28 maj 1948 motiverades i huvudsak med

den rådande bostadsbristen och erhöll därför provisorisk karaktär, så att

dess giltighetstid sammanföll med hyresregleringslagens. Det ansågs dock

att behov av att makar emellan reglera frågan om rätten till förhyrd gemensam

bostad kunde föreligga även utanför de orter där hyresreglcringslagen

gällde, varför lagens tillämplighet icke begränsades till hyresreglerade

orter. På ort som låg utanför hyresregleringen blev sålunda makes övertagande

av lägenhet, som andra maken eller båda makarna förhyrt, beroende

på hyresvärdens samtycke, och ett övertagande mot hyresvärdens vilja kunde

ifrågakomma endast på ort där hyresregleringslagen ägde tillämpning.

Genom lag den 7 juni 195G med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps

upplösning in. in., vilken trätt i stället för 1948 års lag, har behovsprövningen

beträffande makars hyreslägenhet utvidgats, så alt den —

utöver de i 1948 års lag avsedda fallen — kommit att omfatta jämväl det

fall att äktenskapet upplöses genom ena makens död. I dylikt hänseende

stadgas, att hyresrätten skall på efterlevande makens begäran genom bodelning

eller skifte tilläggas lionom, därest så med beaktande av samtliga omständigheter

kan anses skäligt. Ett motsvarande tillägg har skett i 8 a §

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:is proposition nr 70 år 1050

hyresregleringslagen. Även beträffande orter som ej omfattas av hyresregleringen

har öppnats möjlighet för make, som jämlikt lagen den 7 joni 1956

tillagts makarnas gemensamma hyresbostad, att mot hyresvärdens vilja

övertaga densamma. Bestämmelserna härom återfinnes i lagen den 7 december

1956 om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken tillkommit

såsom ett led i avvecklingen av hyresregleringen och syftar till att

bereda besittningsskydd åt hyresgäst. Dessa bestämmelser innebär att maken

har rätt till nytt hyresavtal, såframt hyresvärden skäligen kan åtnöjas därmed.

De överensstämmer sålunda i sak med vad som i hyresreglerade orter

gäller enligt 8 a § hyresregleringslagen. Jämväl lagarna den 7 juni 1956 och

den 7 december 1956 är av provisorisk karaktär, och deras giltighetstid utgår,

liksom hyresregleringslagens, den 30 september 1959.

Av det anförda framgår, att gällande lagstiftning beaktar makes bostadsbehov

vid äktenskapets upplösning, såvida makarnas gemensamma bostad

utgöres av förhyrd lägenhet; även vid äktenskapets upplösning genom ena

makens död föreligger ett motsvarande skydd för den efterlevande maken.

När den gemensamma bostaden innehaves av makarna eller en av dem med

annan rätt än hyresrätt, exempelvis äganderätt eller bostadsrätt, saknas

däremot för närvarande ett dylikt skydd.

Det nu föreliggande, av kommittén för översyn av äktenskapslagstiftningen

framlagda förslaget syftar till att komplettera lagstiftningen så att make

beredes ett mera allsidigt skydd i avseende å bostaden. Förslaget innebär

att lagen den 7 juni 1956 skall ersättas med en — likaledes provisorisk —

lag som föreskriver, att vid fördelningen av makars bo en behovsprövning

beträffande den gemensamma bostaden skall äga rum icke blott då bostaden

utgöres av förhyrd lägenhet utan jämväl i andra fall. I fråga om det sätt,

på vilket make som bäst behöver den gemensamma bostaden skall få sitt

intresse tillgodosett, går kommitténs förslag fram efter två linjer. Beträffande

fastighet, som tillhör makarna eller en av dem och som uteslutande

eller huvudsakligen tjänat som makarnas bostad, har lagen den 7 juni 1956

stått som mönster. Förslaget går sålunda ut på att fastigheten skall vid bodelningen

eller skiftet på makes begäran tilläggas den av makarna som med beaktande

av samtliga omständigheter kan anses bäst behöva bostaden. Vid äktenskapets

upplösning genom makes död skall fastigheten tilläggas den efterlevande

maken, därest så med beaktande av samtliga omständigheter kan

anses skäligt. Makes fastighet som har särskilt värde för honom skall dock ej

med tillämpning av angivna regler mot hans bestridande få tilläggas andra

maken, och om make är avliden, skall skälig hänsyn tagas till arvingarnas

önskemål, därest fastigheten har särskilt värde för dem; affektionsvärde

skall alltså beaktas. För det fall att bostaden är inrymd i fastighet med

flera lägenheter, vilka — med undantag av makarnas bostad — upplåtits

eller är avsedda att upplåtas med hyresrätt (hyresfastighet), går förslaget

ej så långt, att avsteg göres från de vanliga bodelningsrcglerna i fråga om

äganderätten till fastigheten, men det är avsett att make, som vid bodelning
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1059

en eller skiftei ej erhåller fastigheten på sin lott, skall under de förut nämnda

förutsättningarna kunna berättigas att hyra bostaden på skäliga villkor.

1 fråga om bostad som innehaves med bostads- eller hyresrätt föreslås samma

regler som beträffande fastighet, vilken tillhör makarna eller en a\ dem

och vilken uteslutande eller huvudsakligen tjänat som makarnas hostad.

Den föreslagna lagstiftningen avses skola gälla, vare sig den fastighet, vari

den gemensamma bostaden är inrymd, eller bostadsrätten eller hyresrätten

är makes enskilda egendom eller utgöres av giftorättsgods eller samfälld

egendom. Finnes endast enskild egendom i boet, skall alltså enligt förslaget

bodelning eller skifte ändock ske med avseende å rätten till bostaden.

Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag har i huvudsak vitsordats,

alt det föreligger behov av en utvidgning av makes bostadsskydd i samband

med upplösning av äktenskapet, ehuru meningarna är delade då det gällei

omfattningen och utformningen av en kompletterande lagstiftning i ämnet.

Att de särskilda regler som nu gäller i avseende å hyreslägenhet utsträckes

att gälla jämväl lägenhet som innehaves med bostadsrätt har knappast föranlett

invändning. Däremot har från några håll ifrågasatts huruvida det

verkligen är erforderligt att göra avsteg från gällande regler om bodelning

beträffande fastighet som uteslutande eller huvudsakligen skola tjäna såsom

makarnas bostad. Advokatsamfundet har sålunda anfört, att bostadsfrågan i

sådana fall vanligen kan nöjaktigt lösas genom avtal mellan makarna, då

ekonomiska förutsättningar därför finnes. När fråga är om makar med

mindre god ekonomi, skulle enligt samfundets mening den föreslagna lagstiftningen

i regel icke kunna vara till nytta, enär den make som häst behöver

bostaden torde sakna ekonomiska möjligheter att övertaga den. Majoriteten

av remissinstanserna har emellertid hälsat förslaget med tillfredsställelse

och givit uttryck åt den åsikten, att en revision av lagstiftningen i den

av kommittén föreslagna riktningen är erforderlig. Bl. a. har framhållits angelägenheten

av att förbättra möjligheterna att på ett tillfredsställande satt

ordna bostadsfrågan för den make, vanligen hustrun, som skall ha vårdnaden

om barnen. För egen del har jag kommit till samma uppfattning. Det

är särskilt under nuvarande bostadsbrist önskvärt att även i sådana fall,

då makarna ordnat sin bostadsfråga genom att inköpa fastighet, dispositionen

av bostaden vid äktenskapets upplösning icke är beroende av vilken

av makarna som formellt står som ägare utan kan ske med beaktande

av vardera makens behov. Kommittén har alt vid sin översyn av äktenskapslagstiftningcn

i ett större sammanhang pröva frågan om tillämpning

av behovsprincipen vid bodelning, men med hänsyn till rådande föi hållanden

synes det mig påkallat att denna fråga såvitt angår makarnas gemensamma

bostad redan nu åtminstone provisoriskt löses. Jag vill alltså tillstyrka

att eu lagstiftning på grundval av kommitténs förslag nu genomföres

i avbidan på den mera genomgripande reformering av äktenskapslagstiftningen

som kommittén förbereder.

Det av kommittén framlagda förslaget synes dock ha fått alltför vidsträckt

omfattning, varför jag på ett par punkter vill förorda att lagstift
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1959

ningen begränsas i förhållande till kommittéförslaget. Mot den av kommittén

föreslagna anordningen, att till make skall kunna upplåtas hyresrätt

gentemot andra maken till lägenhet i hyresfastighet som vid bodelningen

tillägges denne, kan sålunda, på sätt under remissbehandlingen anmärkts,

riktas invändningar med hänsyn till de praktiska olägenheter som

kan uppkomma. Det är givetvis icke uteslutet att anordningen i vissa fall

skulle bereda möjlighet att på ett nöjaktigt sätt lösa bostadsfrågan vid

äktenskapets upplösning, men då olägenheterna i åtskilliga fall sannolikt

skulle bli betydande, är jag ej beredd föreslå att kommitténs förslag i

denna del genomföres. Under remissbehandlingen har vidare stark kritik

riktats mot att lagstiftningen skulle generellt göras tillämplig icke blott

på giftorättsgods och samfälld egendom utan jämväl på enskild egendom.

Från flera håll har ifrågasatts om det är lämpligt att genom en lagstiftning,

som far anses vara av provisorisk karaktär, göra ett så stort avsteg

från grundläggande regler i giftermålsbalken. Ej heller jag anser mig kunna

biträda kommittéförslaget på denna punkt. I fråga om bostad som innehaves

med hyresrätt inbegripes emellertid redan enligt gällande lag även

andra fall än sådana då hyresrätten är att anse som giftorättsgods eller

samfälld egendom. Någon ändring i vad som alltså redan gäller beträffande

hyresrätt synes ej böra ske, och om lagstiftningen nu — vilket jag

viil förorda — utsträckes till att gälla jämväl bostadsrätt, torde det ej vara

skäl att behandla sådan rätt på annat sätt än hyresrätt.

Såsom kommittén föreslagit torde i den nya lagstiftningen böra upptagas

legler som motverkar att make avhänder sig den gemensamma bostaden

till förfång för andra maken. Om lagstiftningens omfattning begränsas på

sätt jag nyss anfört, kan dock dessa regler avsevärt förenklas i jämförelse

med kommitténs förslag.

I anslutning till de ändringar i det av kommittén framlagda lagförslaget

som påkallas av vad i det föregående anförts torde förslaget jämväl få i viss

utsträckning omarbetas i formellt avseende. Lagen synes lämpligen böra inledas

med de stadganden som avser tillämpning av behovsprincipen, när det

gäHei dispositionen av makarnas gemensamma bostad vid äktenskapets upplösning

(1—4 §§). Därnäst i ordningen bör följa regler till förhindrande

av att make genom obehöriga åtgärder gör de i lagen upptagna skyddsbestämmelserna

verkningslösa (5 och 6 §§). Såsom avslutande paragraf

torde få upptagas bestämmelser angående lagstiftningens tillämpning med

avseende å tomträtt, byggnad å ofri grund in. in. (7 §).

Den nya lagstiftningen inrymmer de bestämmelser som finnes i lagen

den 7 juni 1956 med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning

m. in., vilken lag alltså skall upphävas. Då den nya lagstiftningen

i väsentlig mån betingas av den rådande bostadsbristen torde dess giltighetstid

lämpligen få bestämmas så, att den sammanfaller med giltighetstiden

för hyresregleringslagen och lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa

fall för hyresgäst till nytt hyresavtal. Om hyresregleringen skulle komma

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1959

att upphöra, innan den pågående översynen av äktenskapslagstiftningen lett

till resultat, torde frågan om den nu förevarande lagstiftningens giltighet

under mellantiden få upptagas till särskild prövning.

III. Specialmotivering till lagförslaget

I enlighet med vad förut anförts har inom justitiedepartementet utarbetats

förslag till lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma

bostad. Beträffande bestämmelserna i förslaget får jag, utöver vad som

framgår av den föregående framställningen, anföra följande.

1 §•

Denna paragraf saknar motsvarighet i gällande bestämmelser.

Kommittén. Vid bodelning eller skifte i anledning av äktenskaps återgång,

boskillnad, hem- eller äktenskapsskillnad skall enligt kommitténs

förslag fastighet, som tillhör makarna eller en av dem och som uteslutande

eller huvudsakligen skolat tjäna som makarnas bostad, på makes begäran

tilläggas den av makarna som med beaktande av samtliga omständigheter

kan anses bäst behöva bostaden. Makes fastighet, som bar särskilt värde för

honom, må dock ej mot hans bestridande tilläggas andra maken. Förslagets

bestämmelser skall gälla utöver vad i giftermålsbalken eller eljest är stadgat

till makes skydd. De regler, som nu nämnts, återfinnes i förslaget i 1 §

första och andra styckena, 5 § första stycket första punkten och 6 § första

stycket.

I 5 § tredje stycket i förslaget stadgas att, om egendomens värde överstiger

vad på makes lott belöper, han ändå äger bekomma den, om han lämnar

penningar till fyllnad av andra makens eller arvingarnas lott. När synnerliga

skäl är därtill, må make beviljas anstånd med beloppets erläggande mot åt!

han överlämnar inteckning eller annan säkerhet som kan godtagas.

Kommitténs förslag innehåller jämväl — i 8 § —• bestämmelser för det

fall att fastigheten är enskild egendom.

Rörande uttrycket »makarnas gemensamma bostad» anför kommittén att

i detsamma icke skall inläggas att makarna just när bodelningen är aktuell

alltjämt båda nyttjar bostaden. Efter hemskillnad bor ju exempelvis regelmässigt

endast ena maken kvar, och när maken avlidit blir förhållandena

före dödsfallet avgörande.

Kommittén behandlar jämväl frågan huruvida sommarstugor och liknande

fastigheter, som endast under en mindre del av året tjänar som bostad,

skall omfattas av lagstiftningen. I allmänhet torde sådan fastighet icke

komma i betraktande, då det vid äktenskapets upplösning gäller alt ordna

makarnas bostadsfråga. Då det emellertid undantagsvis kan tänkas förekomma

att makarna löser detta spörsmål på det sättet att ena maken tager

den vanliga bostaden och den andra sommarbostaden, har kommittén icke

ansett tillräckliga skäl föreligga att göra undantag för nu berörda fastigheter.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 1059

I fråga om den i förslaget stadgade beliovsprövningen uttalar kommittén

att det är av stor betydelse, om ena maken har möjlighet att hyra eller på

annat sätt skaffa bostad på annat håll. Stundom kan i dylikt fall den bästa

lösningen vara att denne make tillägges den förra bostaden som ingår i bodelningen,

om han erbjuder andra maken den nya lägenheten. En annan

gång kan möjlighet yppas att byta makarnas bostad mot två mindre lägenheter,

vilka kan anses tillräckliga för makarnas behov. Självfallet är det då

lämpligast att ett sådant byte genomföres. Det är emellertid tyvärr ofta svårt

att genomföra ett byte, som i regel är beroende av en rad faktiska omständigheter

utom parternas kontroll. Denna svårighet medför att det icke är

så ofta som man i ett tvistigt bodelningsärende kan begagna sig av den antydda

lösningen.

Kommittén framhåller, att med regeln att hänsyn skall tagas till särskilt

värde som fastigheten kan ha för make givetvis ej avses att fastigheten har

praktiskt värde för vederbörande som bostad. Det är i stället affektionsvärde

och liknande som åsyftas. Sådan egendom har icke ansetts böra mot hans

bestridande tilläggas andra maken. Det kan exempelvis vara fråga om eget

hem, som han med avsevärda uppoffringar av tid och arbete åstadkommit

för makarnas räkning, eller ett hus, som tidigare tillhört hans släkt.

Kommittén framhåller vidare, att förslaget gäller bodelning, oavsett av

vilken orsak sådan skall komma till stånd. Även bodelning i anledning av

boskillnad har medtagits, oaktat detta fall enligt kommitténs mening torde

sakna nämnvärd praktisk betydelse. Det har emellertid synts onödigt att

här lämna en lucka, som eventuellt skulle kunna bereda make en obehaglig

överraskning.

Yttrandena. I fråga om lagens tillämplighet å sommarstugor och liknande

anför hovrätten över Skåne och Blekinge att dylik fastighet icke utgör

makarnas egentliga bostad. Sådan fastighet torde, såsom kommittén framhållit,

i allmänhet icke komma i betraktande, då det vid äktenskapets upplösning

gäller att ordna makarnas bostadsfråga. Detsamma gäller självfallet,

då bostadsfrågan skall ordnas vid hemskillnad. Vad kommittén anfört

såsom skäl för att dylika fastigheter icke bör undantagas från den föreslagna

lagens tillämpningsområde kan icke tillmätas avgörande betydelse.

Fastigheter av ifrågavarande slag bör enligt hovrättens mening alltså icke

anses hänförliga under lagen. Överståthållarämbetet, statens hyresråd och

föreningen Sveriges häradshövdingar gör liknande uttalanden.

Föreningen Sveriges häradshövdingar uttalar att behovsprövningen i de

fall då tvist råder mången gång måste bli utomordentligt vansklig, särskilt

i betraktande av de i 5 § tredje stycket i kommitténs förslag upptagna reglerna

att, därest egendomens värde överstiger vad på makes lott belöper,

han ändå äger bekomma den, såframt han lämnar penningar till fyllnad

av andra makens eller arvingarnas lott, samt att, när synnerliga skäl är

därtill, make må beviljas anstånd med beloppets erläggande mot att han

överlämnar inteckning eller annan säkerhet som kan godtagas. Ekonomiska

synpunkter måste enligt föreningens mening komma att spela en icke obe
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 70 år 7959

tydlig roll, och besvärliga värderingsproblem kan uppkomma. Det är betydligt

svårare att värdera en fastighet än att uppskatta vad som är skälig

hyra för en lägenhet. I ett stort antal fall kommer det att i praktiken bli

fråga om fördelning mellan makar som ej har andra nämnvärda tillgångar

än fastigheten, vilken, även om den från början varit högt belånad, genom

inflation och amortering av kapitalskulden kan ha fått ett icke föraktligt

värde utöver lånebeloppet. Den make som bäst behöver fastigheten kommer

ofta att vara ur stånd att betala kontant. Man får då väga icke blott makarnas

olika bostadsbehov utan även om den enes behov är så stort att den

andre skall eftersättas i ekonomiskt hänseende, nämligen genom att få betalt

med inteckningar som icke kan lösas inom rimlig tid och kanske framdeles

blir nödlidande. Ytterligare komplikationer kan vållas med hänsyn till

underhållsfrågorna. Hyresrådet yttrar att förslaget i fråga om de grunder,

efter vilka behovsprövningen skall ske, upptager samma regler som gäller i

1956 års lag. Denna lag gäller emellertid uteslutande hyresrätt, varför det

—- med hänsyn till att sådan rätt i regel ej kan anses ha förmögenhetsvärde

— synes naturligt att rätten tillägges den av makarna som bäst behöver

lägenheten. Är bostaden inrymd i ena makens fastighet eller upplåten till en

av makarna med bostadsrätt, möjliggöres genom lagförslaget en omfördelning

av makarnas egendom. En sådan omfördelning synes hyresrådet ej

böra komma till stånd, om icke den ena maken har ett påtagligt större behov

av bostaden än den andre maken.

Rörande bestämmelsen att makes fastighet, som har särskilt värde för

honom, ej må mot hans bestridande tilläggas andra maken, uttalar länsstyrelsen

i Örebro län att bestämmelsen är alltför diffus och vidsträckt. Länsstyrelsen

anser det visserligen lämpligt, att hänsyn skall tagas till ett särskilt

värde för andra maken, men sagda fråga bör vägas i förhållande till

behovet av bostaden. Jämväl andra remissinstanser, bl. a. föreningen Sveriges

häradshövdingar och socialstyrelsen, gör liknande uttalanden.

I fråga om lagens tillämplighet vid boskillnad framhåller hovrätten över

Skåne och Blekinge att frågan, vilkendera maken som kan anses bäst behöva

bostaden, blir aktuell först genom att makarna upphör att bo tillsammans.

Då boskillnad icke innebär, att makarna upphör alt sammanbo, saknas

anledning att vid bodelning eller skifte i anledning av boskillnad pröva

nämnda fråga. Föreningen Sveriges häradshövdingar ger uttryck åt samma

uppfattning.

Departementschefen. I förevarande paragraf i departementsförslaget torde

få upptagas regler om tillgodoseende av makes intresse av bostadsskydd

genom att maken tillskiftas fastighet, som uteslutande eller huvudsakligen

skolat tjäna som makarnas gemensamma bostad och som är giftorättsgods

eller samfälld egendom.

I likhet med kommittéförslaget avser departementsförslaget väsentligen

endast enfamiljshus. Men även faslighet, som utöver bostadslägenheten innehåller

lägenhet för annat än bostadsändamål, bör omfattas av paragrafen,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1959

om fastigheten dock huvudsakligen är att anse som en bostadsfastighet.

Vad angår sommarstugor och liknande fastigheter ligger det i sakens natur

att dessa endast i undantagsfall kan komma i betraktande då det gäller att

ordna makarnas bostadsfråga. Tillräckliga skäl att uttryckligen undantaga

dylika fastigheter föreligger dock enligt min mening icke.

För att fastighet, som tillhör ena maken, skall kunna mot hans bestridande

tillskiftas andra maken bör fordras, att den sistnämnda bäst behöver

bostaden samt att det även med hänsyn till övriga omständigheter må anses

skäligt att maken erhåller fastigheten på sin lott. Vid bedömandet av vilkendera

maken som bäst behöver bostaden är det givetvis av största betydelse

om make har möjlighet att erhålla lämplig bostad på annat liåll. Om

dylik möjlighet föreligger för den make som icke äger fastigheten, bör tilllämpning

av förevarande paragraf vara utesluten. Bland de omständigheter

som — utöver bostadsbehovet — måste beaktas, träder de ekonomiska hänsynen

till den make, som äger fastigheten, i förgrunden. Man får emellertid

icke förlora ur sikte, att bodelningen eller skiftet i princip skall innebära

en hälftendelning av giftorättsgodset eller den samfällda egendomen. Jag

återkommer närmare till denna fråga vid behandlingen av 4 § i departementsförslaget.

Bestämmelsen att hänsyn skall tagas, förutom till bostadsbehovet, jämväl

till övriga föreliggande omständigheter innebär att även den omständigheten,

att fastigheten kan ha affektionsvärde för den make som äger den,

skall beaktas. Särskilt stadgande härom är alltså ej erforderligt. Vid bedömande

i vilken utsträckning man skall beakta det affektionsvärde som

må ligga däri att make egenhändigt byggt fastigheten hör icke bortses från

att andra maken samtidigt kan ha på annat sätt bidragit till familjens ekonomiska

förkovran. Situationen kan i detta avseende te sig väsentligt olika,

om fastigheten tillkommit under äktenskapet eller före detsamma.

Kommittén har föreslagit att lagstiftningen skall avse jämväl bodelning

i anledning av boskillnad, oaktat detta fall enligt kommitténs mening torde

sakna nämnvärd praktisk betydelse. Kommittén har emellertid ansett det

vara onödigt att lämna en lucka, som eventuellt skulle kunna bereda make

en obehaglig överraskning. Mot kommitténs ställningstagande på denna

punkt har kritik framkommit under remissbehandlingen. Även jag anser

att det praktiska värdet av en sådan bestämmelse skulle vara obetydligt.

Någon föreskrift i berörda hänseende torde icke behöva upptagas.

Förevarande paragraf torde i enlighet med det anförda böra innehålla

föreskrift att vid bodelning eller skifte i anledning av äktenskaps återgång,

hemskillnad eller äktenskapsskillnad fastighet, vilken uteslutande eller huvudsakligen

skolat tjäna som makarnas gemensamma bostad och vilken är

giftorättsgods eller samfälld egendom må, utan hinder av vad därom eljest

är stadgat, på makes begäran tilläggas honom, såframt han bäst behöver

bostaden samt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses

skäligt. Uttrycket »utan hinder av vad därom eljest är stadgat» syftar

främst på bestämmelsen i 13 kap. 13 § giftermålsbalken, att envar av ma
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1959

karna — frånsett vissa lösören ■— är berättigad att erhålla den till hans

giftorättsgods hörande egendom han önskar.

2 §.

Denna paragraf motsvarar närmast första stycket i lagen den 7 juni 1956

med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. in. I

sagda lagrum avses det fall då makar eller en av dem har förhyrt lägenhet

till bostad för gemensamt bruk och äktenskapet går åter eller det dömes

till hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan dem; i sådant fall skall

på makes begäran hyresrätten till lägenheten, ändå att den icke utgör giftorättsgods

eller samfälld egendom, genom bodelning eller skifte tilläggas endera

av makarna. Företräde skall härvid tillkomma den make som med

beaktande av samtliga omständigheter kan anses bäst behöva lägenheten.

I kommitténs förslag återfinnes motsvarande bestämmelse i 5 § första

stycket andra punkten.

Departementschefen. I denna paragraf torde böra införas regler om dispositionen

vid äktenskapets upplösning av sådan lägenhet som innehaves

med hyres- eller bostadsrätt. Reglerna kan lämpligen utformas i nära överensstämmelse

med stadgandena i 1956 års särskilda lag. Såsom ett första

stycke bör sålunda stadgas att, om makar eller en av dem har förhyrt lägenhet

för att uteslutande eller huvudsakligen användas såsom makarnas gemensamma

bostad och äktenskapet går åter eller det dömes till hemskillnad

eller äktenskapsskillnad mellan dem, hyresrätten skall, ändå att den

icke utgör giftorättsgods eller samfälld egendom, på makes begäran genom

bodelning eller skifte tilläggas endera av makarna. Vidare bör föreskrivas

att företräde härvid skall tillkomma den make som bäst behöver

bostaden, såframt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses

skäligt. Såsom ett andra stycke bör upptagas bestämmelse att vad sålunda är

stadgat om hyresrätt skall äga motsvarande tillämpning, om makarna eller

en av dem innehar lägenhet med bostadsrätt.

Då i nu förevarande fall ej göres undantag beträffande enskild egendom,

torde erfordras en regel av innebörd att, därest liyres- eller bostadsrätt som

utgör makes enskilda egendom tillägges andra maken, beträffande dylikt

fång skall gälla vad som finnes stadgat om fång på grund av giftorätt. Fn

sådan regel bör införas såsom ett tredje stycke av paragrafen. I följd av

stadgandet blir den som förvärvar bostadsrätt enligt den föreslagna lagen

att likställa med den till vilken bostadsrätt på sätt angives i 24 § lagen den

25 april 1930 om bostadsrättsföreningar övergått på grund av giftorätt. Bostadsrättsföreningen

kan vid sådant förhållande regelmässigt icke vägra maken

att övertaga bostadsrätten.

Om bodelning eller skifte, såsom i regel är fallet, ändå skall ske för alt

upplösa egendomsgemenskapen mellan makarna, bör lämpligen avgörandet

i fråga om hyres- eller bostadsrätten komma till stånd i samband härmed.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1959

Eljest får avgörandet träffas vid en särskild bodelnings- eller skiftesförrättning.

3 §•

Denna paragraf motsvarar närmast andra stycket i lagen den 7 juni 1956

med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning in. m. I

sagda stycke föreskrives att, om äktenskapet upplöses genom makes död,

hyresrätten skall på den efterlevande makens begäran genom bodelning eller

skifte tilläggas honom, därest så med beaktande av samtliga omständigheter

kan anses skäligt.

I kommitténs förslag återfinnes motsvarande bestämmelse i 5 § andra

stycket.

Departementschefen. I denna paragraf torde böra upptagas bestämmelse

som ger efterlevande make bostadsskydd motsvarande det som föreskrives i

1 och 2 §§. Den behovs- och skälighetsprövning som föreskrives i nyssnämnda

paragrafer skall tydligen avse förhållandet mellan å ena sidan den efterlevande

maken och å andra sidan den avlidnes arvingar och universella testamentstagare.

4 §•

Denna paragraf saknar motsvarighet i gällande bestämmelser.

Kommittén. Kommittén har i 5 § tredje stycket upptagit bestämmelse att,

därest egendomens värde överstiger vad på makes lott belöper, han ändå

äger bekomma den, om han lämnar penningar till fyllnad av andra makens

eller arvingarnas lott. Vidare föreskrives i samma stycke att, när synnerliga

skäl är därtill, make må beviljas anstånd med beloppets erläggande mot att

han överlämnar inteckning eller annan säkerhet som kan godtagas. I 8 §

första stycket upptages stadgande att, om giftorättsgemenskap är utesluten,

ersättning varom bär är fråga skall avse hela värdet av den egendom som

frångår make eller hans dödsbo.

I motiveringen till de sålunda föreslagna bestämmelserna framhåller kommittén

att, om bostaden är inrymd i fastighet, det ofta torde inträffa, att behållna

värdet av fastigheten överstiger den företrädesberättigade makens

lott. Regeln, att fastigheten skall tillskiftas den make som bäst behöver bostaden,

gäller även detta fall. Ersättning måste då givas för den del av bostadens

värde som överstiger den företrädesberättigades lott. Huvudregeln

skall vara att ersättningen gäldas kontant; en viss parallell utgör enligt kommittén

stadgandet i 13 kap. 13 § giftermålsbalken om lösen av fastighet. Att

ersättningen verkligen gäldas är —- liksom enligt 13 kap. 13 § giftermålsbalken

— ett villkor för att bodelningen skall bli gällande. Detta bör tydligt

framgå av bodelningshandlingen, så att icke den make, som får avstå bostaden,

därigenom blir ekonomiskt lidande.

Möjligheten att medgiva anstånd med beloppets erläggande mot överlämnande

av inteckning eller annan säkerhet som kan godtagas måste enligt

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Knngl. Maj:ts proposition nr 70 år 1959

kommittén utnyttjas med försiktighet. Främst har kommittén tänkt på sådana

fall, då efterlevande make behöver bostaden liksom då hustru och barn

vid skilsmässa har oundgängligt behov av bostaden och kontanta medel icke

står att uppbringa. Ränta skall naturligtvis beräknas på det kvarstående

beloppet.

Kommittén uttalar, att en fullständig uppgörelse rörande övertagande a\

fastiahet eller bostadsrätt icke kan komma till stånd utan att vederbörande

make också övertager de med fastigheten eller bostadsrätten förenade förpliktelserna.

Det synes kommittén dock icke böra vara en ovillkorlig förutsättning

att långivare m. fl. godtager maken i den andres ställe. Att den

andre får kvarstå som betalningsskyldig behöver understundom icke vara

obilligt mot honom.

Vidare framhåller kommittén, att bestämmandet av hur det skall förfaras

med bostaden ingår i bodelningsförrättningen. Om makarna ej är ense, får

skiftesman ingripa och förrätta delningen; förordnande av skiftesman begäres

hos rätten, jfr 13 kap. 1 § giftermålsbalken. I fall då bostadens värde

överstiger den företrädesberättigade makens lott skall skiftesmannen därjämte

fastställa den ersättning som maken skall utge; han skall vidare pröva

huruvida anstånd bör beviljas och, där så finnes böra ske, vilken ränta

som skall betalas och vilken säkerhet som skall lämnas. Härvid måste uppmärksammas

det förut berörda förhållandet, att makens rätt till bostaden

icke skall inträda, förrän han överlämnar det kontantbelopp eller den säkerhet

varom fråga är, och att bodelningens giltighet därför skall göras beroende

av att detta går att ordna.

Yttrandena. Sveriges advokatsamfund yttrar att det i praktiken icke förekommer

eller bör förekomma att en bodelning göres villkorlig. Skall någon

mellanskillnad eller lösen erläggas, brukar denna betalas vid bodelningen antingen

kontant eller på annat sätt varom överenskommelse träffas. Make,

som yrkar alt få lösa till sig fast egendom enligt 13 kap. 13 § giftermålsbalken,

torde — för att få yrkandet beaktat — vara skyldig visa alt han är i

tillfälle att erlägga lösen. Det är icke tillrådligt att skapa nya möjligheter

för villkorliga bodelningar. Infrias icke villkoret, förfaller ju bodelningen,

och då måste ny bodelning företagas med åtföljande dröjsmål och kostnader.

Visar det sig att — i typfallet — hustrun ej kan fullgöra sitt åtagande inträder

både för henne och mannen en svårlöslig och i många fall förlustbringande

situation. Samfundet framhåller i detta sammanhang att det är

utomordentligt angeläget att bodelning kan göras utan onödigt uppskov.

Särskilt för näringsidkare av olika slag, som behöver förfoga över sitt kapital

i sin rörelse, liar tidsutdräkt med bodelningen ofta visat sig medföra allvarliga

komplikationer.

Stockholms stads rättshjälpsanstalt framhåller att kommittén i sin motivering

icke har uttryckligen angivit huruvida regeln om anstånd avser enbart

ett uppskov med beloppets erläggande eller om anståndet kan innefatta

rätt att erlägga beloppet genom amorteringar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1959

Föreningen Sveriges häradshövdingar yttrar att den rättstillämpning, som

utan motivering rekommenderas av kommittén, nämligen att den make som

måste avstå fastigheten eller bostadsrätten understundom skulle mot sin

vilja få finna sig också i att även efter bodelningen stå det personliga ansvaret

för de med fastigheten eller bostadsrätten förenade förpliktelserna,

förefaller vara orimlig. Det kan, möjligen frånsett något enstaka undantagsfall,

icke godtagas att den make som tvångsvis frånhändes fastigheten skall,

när andra maken är så svag ekonomiskt att långivaren vägrar godkänna honom,

behålla det ingalunda ofarliga ekonomiska ansvaret för tappinteckningar.

Sveriges fastighetsägareförbund uttalar sig på liknande sätt.

Departementschefen. När makarnas gemensamma bostad är inrymd i fastighet,

som tillhör makarna eller en av dem, torde fastigheten i många fall

vara den värdefullaste tillgången i boet. Såsom kommittén framhållit lär

det ofta inträffa, att fastighetens värde — med avdrag för inteckningsskulder

— överstiger den företrädesberättigade makens lott. För att i dylikt

fall fastigheten skall kunna i sin helhet tillskiftas den make som

häst behöver bostaden, erfordras tydligen att maken erhåller rätt att erlägga

det överskjutande beloppet i penningar. En regel härom bör upptagas i förevarande

paragraf. Regeln bör täcka jämväl de fall, då den gemensamma bostaden

utgöres av hyres- eller bostadsrättslägenhet.

Såsom kommittén föreslagit bör, när synnerliga skäl är därtill, anstånd

med beloppets erläggande beviljas make mot att han överlämnar inteckning

eller annan säkerhet som kan godtagas. För tillämpning av denna regel torde

böra fordras, att någon betydande ekonomisk olägenhet icke åsamkas den

andra maken — resp. dennes arvingar och universella testamentstagare ■—

genom ett uppskov med betalningen. En självfallen förutsättning är också,

att det rimligen kan antagas att den make, som erhåller anståndet, förmår

fullgöra betalningen. Det torde icke annat än i rena undantagsfall böra

förekomma att make nödgas behålla den personliga ansvarigheten för förpliktelser,

förenade med fastighet eller bostadsrätt som tillskiftas den andre

maken. Med anledning av ett uttalande under remissbehandlingen bör framhållas,

att en plan för beloppets amortering givetvis kan fastställas i samband

med anståndets beviljande.

Om anstånd beviljas, torde detta böra ske i den formen att den make,

som icke erhåller fastigheten, tillskiftas en fordran på den andra maken,

varefter bodelningen betraktas såsom definitiv. Villkorliga bodelningar bör

såvitt möjligt undvikas.

Enligt 2 § i departementsförslaget kan hyres- eller bostadsrätt, som tillhör

ena maken enskilt, tillskiftas andra maken. I dylikt fall måste tydligen

den ersättning, som må ifrågakomma, beräknas för hyres- eller bostadsrättens

hela värde.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1959

33

5 §•

Denna paragraf saknar motsvarighet i gällande bestämmelser.

I 6 kap. 4 och 6 §§ giftermålsbalken finnes vissa regler rörande makes

samtycke till överlåtelse eller pantförskrivning av fast egendom. I 6 kap.

4 § första stycket stadgas sålunda att make ej må avhända sig eller med inteckning

för gäld belasta fast egendom, vari andra maken har giftorätt,

utan att denne skriftligen med två vittnen samtycker därtill. Är andra maken

omyndig eller bortovarande, ankommer på förmyndare eller god man

att giva samtycke, varom nyss är sagt. Särskilt samtycke är ej erforderligt

om den make, som vill företaga åtgärden, är förmyndare eller god man för

andra maken. Andra stycket i samma paragraf innehåller föreskrift att, om

make har utan erforderligt samtycke företagit åtgärd som i första stycket

sägs, åtgärden skall vara ogill, om andra maken eller dennes förmyndare

eller gode man väcker klander därå; han skall dock instämma sin talan

inom tre månader sedan han fick kännedom om åtgärden, och senast inom

ett år, efter det lagfart eller inteckning beviljades. I 6 kap. 6 § stadgas att,

om samtycke vägras i fall som i 4 § avses, rätten äger på ansökan tillåta åtgärd,

varom fråga är, om skäl till vägran finnes ej vara för handen.

Vad sålunda är stadgat om fast egendom har enligt 6 kap. 4 § tredje stycket

motsvarande tillämpning i avseende å tomträtt, därvid vad i 6 kap. 4 §

andra stycket sägs om lagfart skall gälla om inskrivning.

Kommittén. Kommittén har i 4 § i sitt förslag upptagit stadgande att make

eller hans dödsbo ej må helt eller delvis uthyra makarnas bostad till annan

utan att andra maken samtycker därtill eller rätten lämnar sitt medgivande.

Vidare föreskrives i samma lagrum i förslaget att, om det ändock sker, i

tillämpliga delar skall gälla vad i 6 kap. 4 § giftermålsbalken sägs. I 10 §

i kommitténs förslag stadgas att rätten, när synnerliga skäl är därtill, äger

förordna att dess beslut i fråga som avses i bl. a. 4 § skall lända till efterrättelse

utan hinder av att det icke äger laga kraft.

I motiven anför kommittén att bostaden kan frångå makarna genom att

den make som rättsligt disponerar över bostaden uthyr denna. Kommittén

framhåller, att det för närvarande icke finnes skydd häremot i något fall;

bestämmelserna i 6 kap. 4 och 6 §§ giftermålsbalken avser endast överlåtelse

och pantsättning. Det synes vara påkallat att låta förevarande skyddslagstiftning

avse även förhud mot uthyrning av makarnas gemensamma bostad.

Giltigheten av ena makens avtal om uthyrning bör sålunda göras beroende av

andra makens samtycke eller rättens medgivande. Krav på särskild form för

samtycket torde icke böra uppställas i detta fall, eftersom hyresavtal icke är

formkrävande. Stadgandet bör gälla makarnas hostad, vare sig den är inrymd

i fastighet som tillhör makarna eller en av dem eller den utgöres av

lägenhet som är upplåten till makarna eller en av dem med bostads- eller

hyresrätt och oavsett om fastigheten, bostadsrätten eller hyresrätten omfattas

av lagens övriga bestämmelser.

Kommittén anför att den föreslagna bestämmelsen även gäller förfogan
3

Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 70

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1950

den som träffas av makes dödsbo. Den avser icke blott uthyrning av hela

bostaden utan även uthyrning som gäller endast en del av bostaden. I fråga

om påföljden av att uthyrning sker i strid mot stadgandet har det synts

enklast att låta 6 kap. 4 § giftermålsbalken gälla i tillämpliga delar. Åtgärden

skall alltså vara ogill, om den klandras av andra maken inom tre

månader sedan han fick kännedom om åtgärden.

Kommittén erinrar vidare om stadgandena i 6 kap. 4 § giftermålsbalken

att, om andra maken är omyndig eller bortovarande, det skall ankomma

på förmyndare eller god man att ge samtycke samt att särskilt samtycke

dock ej är erforderligt, om den make som vill företaga åtgärden är förmyndare

eller god man för andra maken. Anledning att i förevarande lag upptaga

motsvarighet till dessa bestämmelser torde enligt kommittén knappast

föreligga. Att omyndig eller bortovarande företrädes av förmyndare eller

god man stadgas i föräldrabalken. En särregel för det fallet att make

själv är förmyndare eller god man för andra maken skulle, när det är

fråga om uthyrning, få mycket ringa praktisk betydelse och torde kunna

undvaras.

Om make vägrar att ge samtycke till uthyrning av makarnas bostad,

skall rätten, om skäl till vägran finnes ej vara för handen, äga meddela

tillstånd till åtgärden. Sådant beslut kan i vanlig ordning överklagas. I

speciella fall, såsom då makes vägran framstår som helt grundlös och uppenbarligen

föranledd endast av en önskan att skada den andra maken,

bör rätten emellertid ha möjlighet förordna, att meddelat tillstånd skall

lända till efterrättelse utan hinder av att det icke äger laga kraft. Enligt

10 § i förslaget skall rätten kunna ge sådant förordnande, om synnerliga

skäl är därtill. Ett dylikt förordnande medför att avtal om överlåtelse,

pantförskrivning eller uthyrning, som redan föreligger och som för sin

giltighet är beroende endast av rättens tillstånd, blir bindande. Har avtal

ännu ej ingåtts, ger förordnandet möjlighet för parterna att träffa bindande

överenskommelse. Avtal, som efter vad nu sagts är bindande, förblir

giltigt även om högre rätt sedermera till äventyrs skulle ge uttryck åt

en annan mening. Då förordnande skall kunna meddelas endast när synnerliga

skäl föreligger, synes risken för en sådan komplikation dock vara

mycket obetydlig. Om rättshandlingen i fråga ännu icke föreligger, när

högre rätt meddelar sitt slutliga beslut eller eljest inhiberar underrättens

förordnande, kan givetvis underrättens tillstånd icke därefter åberopas.

Yttrandena. Hovrätten över Skåne och Blekinge anför, att det enda rättsmedel,

som enligt förslaget tillerkänts make utan vars samtycke uthyrning

skett, är att han kan få avtalet om uthyrningen förklarat ogiltigt. Detta

rättsmedel synes emellertid otillräckligt. Det kan befaras, att den make, som

rättsligt disponerar över bostaden, trots dylik ogiltigförklaring ej vidtager

någon åtgärd för att få hyresgästen att flytta. Det torde därför vara erforderligt

att förevarande stadgande kompletteras med en bestämmelse om

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år W59

rätt för make, som icke lämnat samtycke till uthyrningen, att inom den

föreskrivna preskriptionstiden föra talan om hyresgästens avhysning.

Hyresgästernas riksförbund framhåller att enligt förevarande paragraf

uthyrning helt eller delvis av makars gemensamma bostad skulle bli ogiltig,

om den klandrades av andra maken inom tre månader efter det han fått

kännedom om åtgärden. En sådan ordning kan vara väl ägnad att tillgodose

denna makes intresse av att få disponera lägenheten, men den kan leda

till föga tilltalande konsekvenser för underhyresgästen. Det är verklighetsfrämmande

att föreställa sig, att denne i en bostadsbristsituation — och

den föreslagna provisoriska lagstiftningen tager sikte på ett dylikt läge på

hyresmarknaden — skulle kunna avfordra uthyraren något annat än möjligen

ett muntligt besked om att andre makens medgivande till uthyrningen

föreligger, ett besked som i många fall skulle komma att visa sig vara felaktigt

eller förhastat. Under en relativt lång tid skulle för övrigt hyresspekulanterna

på grund av okunnighet om bestämmelsen icke ens komma

på tanken att begära någon upplysning av uthyraren. En inflyttad hyresgäst

skulle antingen få leva i en tids osäkerhetstillstånd, vars varaktighet

bleve beroende av när uthyrarens make finge kännedom om upplåtelsen,

eller också helt överraskande finna sig stå inför en brådstörtad avflyttning

under hot om avhysning. Detta skulle understundom kunna framstå som

stötande, särskilt om underhyresgästen kunde visa ett klart starkare behov

av lägenheten eller lägenhetsdelen än uthyrarens make. Det vore önskvärt,

att sådana intressekollisioner kunde lösas på ett sätt som gåve underhyresgästen

skäligt rådrum med avflyttningen. Möjligen skulle skyddet för maken

kunna åstadkommas genom att man tillerkände honom en självständig

rätt att uppsäga underhyresgästen. Därigenom skulle frågan om dennes

avflyttning kunna bli föremål för prövning av hyresnämnden, varvid givetvis

intresseavvägningen finge ske efter andra principer än vid vanliga hyresuppsägningar.

Ett ytterligare skäl för en sådan lösning är att man

därigenom skulle kunna så långt möjligt förhindra makar att i samråd

begagna sig av den föreslagna bestämmelsen för att göra sig av med en

underhyresgäst. Även statens hyresråd anser att det åsyftade ändamålet torde

kunna tillgodoses även med ett förbud som begränsas till sådan uthyrning

som kan lända andra maken till förfång.

Föreningen Sveriges häradshövdingar erinrar om kommitténs uttalande,

alt en särregel för det fall att make själv är förmyndare eller god man för

andra maken, torde kunna undvaras. Av uttalandena i motiven framgår enligt

föreningens mening icke klart, huruvida kommittén anser att frånvaron

av särregel kommer att medföra att särskilt samtycke i det angivna

fallet ej skulle behövas.

Beträffande det föreslagna stadgandet om rätt för domstolen att förordna,

att dess beslut omedelbart skall lända till efterrättelse, uttalar föreningen

Sveriges häradshövdingar att förslaget i denna del synes vara svårt

att acceptera. Om verkan skall vara den av kommittén angivna, synes man

lika gärna kunna förbjuda fullföljd av talan i mål, vari förordnande givits.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1959

Svea hovrätt anser att den föreslagna bestämmelsen bör fullständigas med

ett tillägg av innehåll att talan ej må föras mot hovrätts förordnande

i fråga som här avses. Hovrätten över Skåne och Blekinge yttrar att ett

lagfästande av den föreslagna bestämmelsen medför att ett avtal, som träffats

med stöd av rättens beslut jämte till beslutet knutet förordnande om

omedelbart ikraftträdande, blir giltigt, även om högre rätt sedermera upphäver

beslutet eller eljest inhiberar förordnandet. Vid sådant förhållande

blir det meningslöst för make, som vägrat sitt samtycke till avtalet, att

överklaga beslutet. Ett dylikt resultat strider emellertid mot principen, att

part i allmänhet äger få sin sak prövad i åtminstone två instanser. Hovrätten

förordar, att bestämmelsen utgår.

Departementschefen. Det är självfallet angeläget att förhindra, att det bostadsskydd

för make som åsyftas med den nu ifrågavarande lagstiftningen

åsidosättes genom åtgärder från andra makens sida. Såsom kommittén föreslagit

torde därför böra intagas förbud för make att utan andra makens

samtycke uthyra den gemensamma bostaden. Det synes dock ej vara tillräcklig

anledning att låta förbudsregeln omfatta andra fall än då fråga är

om sådan för makarna gemensam bostad som avses i 1 och 2 §§. Vid remissbehandlingen

har pekats på att regeln skulle kunna få mindre tilltalande

konsekvenser för underhyresgästen. Det synes emellertid rimligt att

den som övertar makars gemensamma bostad verkligen förvissar sig om

att makarna är överens om att upplåta bostaden. Bestämmelser i ämnet

torde böra upptagas i förevarande paragraf och utformas på samma sätt

som motsvarande regler om försäljning eller inteckning av fast egendom

i 6 kap. 4 och 6 §§ giftermålsbalken; i enlighet med kommitténs förslag

bör dock ej uppställas några formkrav för samtycket, och någon absolut

preklusionsfrist torde ej böra stadgas. Dessutom bör upptagas föreskrift

att make, som klandrar uthyrningen, jämväl äger föra talan om hyresgästens

avhysning samt att rätten äger medgiva hyresgästen skäligt rådrum

med avflyttningen.

Samma regler som för make bör gälla för makes dödsbo, och särskilt

samtycke av efterlevande maken erfordras alltså vare sig denne är dödsbodelägare

eller ej. Något undantag för det fall att dödsboet är avträtt till

förvaltning av boutredningsman torde icke böra göras.

Den av kommittén föreslagna bestämmelsen, att rätten skall kunna förordna

om omedelbar verkställighet av sitt beslut i fråga som här avses,

synes med hänsyn till de invändningar som framkommit under remissbehandlingen

böra utgå.

6 §•

Denna paragraf saknar motsvarighet i gällande bestämmelser.

Kommittén. Kommittén har i 2 § första stycket i sitt förslag upptagit bestämmelse

av innebörd att, om makarnas gemensamma bostad är inrymd

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1959

i hyres- eller bostadsrättslägenhet som uteslutande eller huvudsakligen är

avsedd att tjäna såsom makarnas gemensamma bostad, hyres- eller bostadsrätten,

ändå att den är makes enskilda egendom, ej må av honom

eller hans dödsbo överlåtas eller pantförskrivas under andra villkor än som

enligt 6 kap. 4 och 6 §§ giftermålsbalken gäller fast egendom, vari andra

maken har giftorätt.

I motiven anför kommittén, att stadgandet har sin största betydelse i

fråga om bostadsrätt, där en överlåtelse kan innebära realiserande av ett

visst kapitalvärde. Huruvida något större behov finnes att låta stadgandet

omfatta även hyresrätt är kanske ovisst, men det har i allt fall icke ansetts

förenat med några olägenheter att inbegripa även förbud mot överlåtelse

eller pantsättning av hyresrätt. Några betänkligheter mot nu ifrågavarande

stadgande ur omsättningens synpunkt torde knappast kunna med fog

anföras. Huruvida den som vill överlåta bostads- eller hyresrätten själv bor

i lägenheten är i allmänhet lätt att konstatera och — om så är fallet — är

det också regelmässigt lätt att försäkra sig om att vederbörande är ogift

eller att hans make samtyckt till åtgärden.

Yttrandena. Under remissbehandlingen har beträffande kommitténs förslag

i denna del framförts synpunkter liknande dem som redovisats vid 5 §.

Departementschefen. Skyddet för make mot obehöriga förfoganden av

andra maken i fråga om den gemensamma bostaden bör gälla jämväl överlåtelse

eller pantsättning av hyres- eller bostadsrätt. Bestämmelserna härom

kan lämpligen anknyta till de i 5 § upptagna föreskrifterna angående

uthyrning av makars gemensamma bostad. I förevarande paragraf torde

sålunda böra föreskrivas, att vad i 5 § är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning å överlåtelse eller pantsättning av hyres- eller bostadsrätt som

avses i 2 §.

7 §•

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande bestämmelser.

Kommittén. Enligt kommitténs förslag skall den nya lagstiftningen vara

tillämplig, vare sig fastigheten eller bostads- eller hyresrätten tillhör makarna

gemensamt eller endera av dem. Förslaget upptager icke någon uttrycklig

bestämmelse för det fall att jämväl någon tredje man är delägare.

Om exempelvis makarna äger två tredjedelar och den utomstående en tredjedel

av en fastighet, torde man enligt kommittén emellertid kunna tilllämpa

lagens grunder på det sättet att makarna tillhöriga andelar behandlas

enligt reglerna för fastigheter och att makarnas rätt att disponera den

återstående tredjedelen får följa reglerna för hyresrätt. Någon tvångsrätt

mot den utomstående innehåller dock förslaget ej, utan stöd härför kan

hämtas endast från hyresregleringslagen, i den mån denna är tillämplig,

eller från 1956 års lag om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1959

Kommittén framhåller att förslaget ej innebär något förbud mot försäljning

enligt lagen om samäganderätt, i den mån denna lag är tillämplig på

sådan egendom som här är i fråga. 1904 års lag om samäganderätt gäller

fastighet (efter lagändring 1953 även tomträtt), lös sak, aktie, obligation eller

skuldebrev. Härtill har i rättspraxis icke ansetts kunna hänföras skogsawerkningsrätt

och lagen kan icke heller anses omfatta hyresrätt. Däremot

kan skäl anföras för att bostadsrätt skall anses falla under samäganderättslagen

— bostadsrättshavaren betraktas som ägare av lägenheten och erhåller

bostadsrättsbevis — men frågan är tveksam.

Vidare uttalar kommittén, att enligt 6 § samäganderättslagen envar delägare

i samfällt gods som avses med lagen är berättigad att, där ej annorledes

är avtalat mellan honom och övriga delägare, hos rätten söka att godset

för gemensam räkning utbjudes till försäljning å offentlig auktion. Förordnande

om utbjudande må dock ej meddelas, där annan delägare visar synnerliga

skäl för anstånd. Om samäganderättslagen icke är tillämplig torde,

för att försäljning skall kunna ske, fordras att delägarna är ense. Delägare

har dock rätt att sälja sin andel, om ej undantagsvis något annat skulle

gälla. Förutsättningen för att hindra försäljning är något annorlunda utformad

i samäganderättslagen än i 6 kap. 6 § giftermålsbalken. Det bör

emellertid enligt kommitténs mening icke vara lättare att beröva make

hans bostad med hjälp av samäganderättslagen än då fastigheten tillhör ena

maken. Fördenskull har kommittén — i 2 § andra stycket i förslaget — upptagit

bestämmelse att stadgandet i 6 kap. 6 § giftermålsbalken skall äga

tillämpning även när fråga uppkommer om försäljning jämlikt lagen om

samäganderätt. Rätten må alltså avslå ansökan om försäljning, om skäl till

vägran finnes vara för handen; det skall ej fordras synnerliga skäl för anstånd.

Det har måst lämnas öppet å vad slags egendom samäganderättslagen

är tillämplig.

Kommittén har vidare i 1 § tredje stycket i sitt lagförslag upptagit bestämmelse

att med fastighet skall likställas tomträtt med vad därtill hör.

Därjämte föreskrives att, om hyresrätt är knuten till andelsrätt i förening

eller bolag, vad i lagen är stadgat om bostadsrätt skall äga motsvarande

tillämpning. I motiven till sistnämnda stadgande uttalar kommittén att härmed

åsyftas sådana fall, då medlemskap i bostadsförening eller delägarskap

i aktiebolag berättigar vederbörande att hyra lägenhet i föreningen eller bolaget

tillhörigt hus, och liknande kombinationer. Avsikten med bestämmelsen

är, att hyresrätten ej skall behandlas separat; andelsrätten och hyresrätten

skall följa varandra åt. Stadgandet är icke inskränkt till ekonomiska

föreningar och aktiebolag utan täcker enligt orden även andra föreningar

och bolag, ehuru den praktiska betydelsen härav torde vara ringa.

Yttrandena. Överståthållarämbetet uttalar att frågan om lagens tillämpning

vid samäganderättsförhållanden förefaller ämbetet vara synnerligen

svårbemästrad och komplicerad. Föreningen Sveriges häradshövdingar anför

att lagförslaget icke är till sin innebörd fullt klart för det fall att ena maken

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1959

äger fastighet tillsammans med tredje man. Tydligt torde vara att maken ej

kan ansöka om försäljning utan andra makens medgivande, medan det sy

nes ovisst, huruvida för det fall att tredje man gör ansökan en av makarna

kan hindra det utan att visa synnerliga skäl för anstånd med försäljningen

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att kommittén synes utgå från

att en av makarna gemensamt ägd fastighet enligt gällande rätt kan försäljas

jämlikt samäganderättslagen utan att hänsyn därvid behöver tagas

till bestämmelserna i 6 kap. 4 och 6 §§ giftermålsbalken. Hovrätten delai

icke en sådan uppfattning. Påkallar make, vars andelsrätt i den samfällda

egendomen utgör giftorättsgods, försäljning enligt samäganderättslagen, torde

dylik försäljning ej få ske, med mindre — i enlighet med nämnda bestämmelser

i giftermålsbalken — andra maken samtyckt till försäljningen eller

rätten lämnat tillstånd till densamma. I motsatt fall skulle det nämligen

vara lättare för make att få till stånd försäljning av fastighet, vari han

blott äger dylik andelsrätt, än att ernå försäljning av fastighet, som tillhör

honom ensam men utgör giftorättsgods. Ett sådant resultat kan emellertid

enligt hovrättens mening icke anses godtagbart.

Svea hovrätt anser att i lagen bör upptagas eu regel rörande byggnad å

ofri grund i de fall som icke omfattas av bestämmelsen om tomträtt. Sveriges

advokatsamfund vill fästa uppmärksamheten på att genom bostadsbristen

och hyresregleringen uppkommit ytterligare en form av bostadsexploatering,

som är nära besläktad med bostadsrätt och sådan hyresrätt som

är knuten till andelsrätt i förening eller bolag, nämligen att ideella andelar

i större hyreshus säljes till allmänheten i samband med upplåtelse av hyresrätt

till bostadslägenhet. Samtliga hyresgäster blir då samägare till fastigheten

med olika ideella andelar. Denna företeelse är självfallet icke

önskvärd och hör ej uppmuntras, men å andra sidan bör hyresrätten till lägenhet

i fastigheten i förevarande avseende enligt samfundets mening likställas

med hyresrätt knuten till andelsrätt i förening eller bolag.

Departementschefen. Om make äger andel i fastighet som avses i föievarande

lag, bör vad som är stadgat om fastighet äga tillämpning å andelen.

Föreskrift härom torde böra upptagas i förevarande paragraf. Regeln gäller

naturligen, vare sig övriga andelar äges av andra maken eller av tredje man

eller av bådadera. Vidare torde i paragrafen böra stadgas, att med fastighet

likställes jämväl byggnad å ofri grund och andel däri, att med äganderätt

till fastighet likställes tomträtt samt att med hyresrätt och bostadsrätt likställes

andel däri.

Om makarnas gemensamma bostad är inrymd i fastighet, som till viss

del tillhör makarna eller eu av dem och i övrigt tillhör tredje man, torde

situationen stundom vara sådan, att ett hyresförhållande får anses föreligga

mellan makarna eller eu av dem och tredje mannen. I dylika fall kan

del tydligen för ordnande av bostadsfrågan vid äktenskapets upplösning bli

anledning all samtidigt lillämpa 1 och 2 §§ jämförda med förevarande paragraf

i departementsförslaget. Är omständigheterna sådana, att något hy
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1959

resförhållande gentemot tredje mannen icke föreligger, får främst samäganderättslagens

förvaltningsregler (2 och 3 §§ i samäganderättslagen)

tjäna till ledning i uppkommande konfliktsituationer.

Om make vägrar att enligt 6 kap. 4 § giftermålsbalken samtycka till att

andra maken försäljer fast egendom, vari den förstnämnda maken har giftorätt,

äger rätten enligt 6 § samma kapitel på ansökan tillåta försäljningen,

om skäl till vägran finnes ej vara för handen. I 6 § samäganderättslagen

stadgas att envar delägare i samfällt gods äger, där ej annorledes är mellan

honom och övriga delägare avtalat, hos rätten söka, att godset för gemensam

räkning utbjudes till försäljning å offentlig auktion; dock må föroidnande

om utbjudande ej meddelas, där annan delägare visar synnerliga

skäl för anstand. Det är salunda lättare att få till stånd en försäljning jämlikt

samäganderättslagen än att erhålla rättens tillstånd enligt 6 kap. 6 §

giftermålsbalken, vilket sammanhänger med att lagen i förra fallet avser

alt tillgodose det intresse som samägare kan ha att få förhållandet upplöst,

medan i det senare fallet skyddet för makarnas inbördes rätt till giftorättsgods

måste beaktas. Frågan i vad mån 6 kap. 4 och 6 §§ giftermålsbalken

är tillämpliga vid försäljning enligt samäganderättslagen har kommittén

ansett vara oklar, varför ett stadgande härom föreslagits. Den lagtolkning

som i detta hänseende anföres av hovrätten över Skåne och Blekinge synes

emellertid ha fog för sig. Jag anser därför icke tillräckliga skäl föreligga

att nu upptaga något stadgande för det fall att någon av makarna enligt

samäganderättslagen påkallar försäljning av fast egendom.

Tredje man, som är samägare till fastighet varom här är fråga, lider icke

inskränkning i sin möjlighet att jämlikt samäganderättslagen få fastigheten

försåld eller satt under förvaltning av god man. Vad nu är sagt om tredje

man gäller tydligen också make vars andel i fastigheten är enskild egendom.

I enlighet med vad kommittén föreslagit bör stadgas att, om hyresrätt är

knuten till andelsrätt i förening eller bolag, vad i lagen är stadgat om bostadsrätt

skall äga motsvarande tillämpning. I de angivna fallen skall hyresrätten

och andelsrätten behandlas såsom en enhet, men för att lagen över

huvud taget skall bli tillämplig a en dylik kombination av rättigheter kräves

att deras gemensamma innehåll huvudsakligen utgöres av rätten till makarnas

gemensamma bostad. Någon regel för att täcka sådana fall som belörts

av advokatsamfundet — att ideell andel i hyreshus säljes i samband

med upplåtelse av hyresrätt — torde med hänsyn till att den rättsliga innebörden

av dylika konstruktioner i viss mån är oklar ej böra upptagas.

Övergångsbestämmelserna

Departementschefen. Lagen torde böra träda i kraft den 1 juli 1959 och

gälla till och med den 31 december 1961, då hyresregleringslagstiftningens

giltighetstid enligt ett till lagrådet denna dag remitterat förslag till förlängning

av denna lagstiftning utgår.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1959

Om hemskillnad vunnits eller äktenskapet upplösts före lagens ikraftträdande,

bör i stället för 1—4 §§ i lagen äldre lag gälla. Detta innebär att i

dylika fall bostadsskydd för make föreligger allenast i fråga om hyreslägenhet

enligt förutnämnda lag den 7 juni 1956 jämte övergångsbestämmelserna

till densamma.

Om bodelning eller skifte har påkallats under förevarande lags giltighetstid,

bör vad i lagen stadgas även därefter äga tillämpning i avseende å bodelningen

eller skiftet.

I enlighet med vad i det föregående anförts föreligger förslag till lag med

särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget, av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar (bilaga A), måtte för det i 87 §

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Torsten Johansson

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1959

Bilaga A

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid bodelning eller skifte i anledning av äktenskaps återgång, hemskillnad

eller äktenskapsskillnad må, utan hinder av vad därom eljest är stadgat,

fastighet, vilken uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som makarnas

gemensamma bostad och vilken utgör giftorättsgods eller samfälld

egendom, på makes begäran tilläggas honom, såframt han bäst behöver

bostaden samt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses

skäligt.

2 §•

Hava makar eller en av dem förhyrt lägenhet för att uteslutande eller huvudsakligen

användas såsom makarnas gemensamma bostad och går äktenskapet

åter eller dömes till hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan

dem, skall på makes begäran hyresrätten, ändå att den icke utgör giftorättsgods

eller samfälld egendom, genom bodelning eller skifte tilläggas

endera av makarna. Företräde skall härvid tillkomma den make som bäst

behöver bostaden, såframt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt

kan anses skäligt.

Vad nu är stadgat om hyresrätt skall äga motsvarande tillämpning, om

makarna eller en av dem innehar lägenhet med bostadsrätt.

Därest hyres- eller bostadsrätt, som utgör makes enskilda egendom, tilllägges

andra maken, skall beträffande dylikt fång gälla vad som är stadgat

om fång på grund av giftorätt.

3 §•

Om äktenskap upplöses genom ena makens död, skall beträffande rätt

för efterlevande maken att bekomma fastighet eller hyres- eller bostadsrätt

vad i 1 och 2 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

4 §.

Överstiger värdet å egendom, som enligt vad förut sagts skall tilläggas

make, vad på hans lott belöper, må han ändå bekomma den, om han lämnar

penningar till fyllnad av andra makens eller arvingarnas lott. Om synner
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1959

43

liga skäl äro därtill, må anstånd med beloppets erläggande beviljas make

mot att han överlämnar inteckning eller annan säkerhet som kan godtagas.

ö §■

Sådan för makar gemensam bostad som avses i 1 eller 2 § må ej av ena

maken eller hans dödsbo helt eller delvis uthyras till annan utan att andra

maken samtycker därtill. Är andra maken omyndig eller bortovarande, ankommer

på förmyndare eller god man att giva samtycke, varom nyss är sagt.

Särskilt samtycke är ej erforderligt, om den make, som vill företaga åtgärden,

är förmyndare eller god man för andra maken.

Har make verkställt uthyrning, som i första stycket sägs, utan erforderligt

samtycke, skall den vara ogill, om andra maken eller dennes förmyndare

eller gode man väcker klander därå; han skall dock instämma sin talan

inom tre månader, sedan han fick kännedom om uthyrningen. Make, som

klandrar uthyrningen, må jämväl föra talan om hyresgästens avhysning.

Rätten äger medgiva hyresgästen skäligt rådrum med avflyttningen.

Vägras samtycke i fall som avses i första stycket, äger rätten på ansökan

tillåta uthyrningen, om skäl till vägran finnes ej vara för handen.

6 §.

Vad i 5 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning å överlåtelse eller

pant sättning av hyres- eller bostadsrätt som avses i 2 §.

7 §•

Med fastighet likställes i denna lag andel i fastighet samt byggnad å ofri

grund och andel däri. Tomträtt likställes med äganderätt till fastighet. Med

hyresrätt och bostadsrätt likställes andel däri.

Är hyresrätt knuten till andelsrätt i förening eller bolag skall vad i

lagen är stadgat om bostadsrätt äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959 och gäller till och med den 31

december 1961. Genom lagen upphäves lagen den 7 juni 1956 (nr 305) med

vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning in. m.

Om äktenskapet gått åter eller hemskillnad eller äktenskapsskillnad vunnits

eller äktenskapet genom makes död upplösts före den 1 juli 1959, skall

i stället för 1—4 §§ gälla vad i äldre lag finnes föreskrivet.

Har bodelning eller skifte påkallats under denna lags giltighetstid, skall

även därefter vad i lagen stadgas äga tillämpning i avseende å bodelningen

eller skiftet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungi. Maj. ts proposition nr 70 år 1959

Bilaga B

Vid den remitterade promemorian fogat förslag till

Lag om makars gemensamma bostad

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

I fråga om makars gemensamma bostad skall, utöver vad som i giftermålsbalken

eller eljest är stadgat till makes skydd, gälla vad nedan i denna lag

sägs.

Lagen är tillämplig vare sig bostaden är inrymd i fastighet som tillhör makarna

eller en av dem eller den utgöres av lägenhet som är upplåten till makarna

eller en av dem med bostads- eller hyresrätt.

Med fastighet likställes i denna lag tomträtt med vad därtill hör. Är hyresrätt

knuten till andelsrätt i förening eller bolag, skall vad i lagen är stadgat

om bostadsrätt äga motsvarande tillämpning.

2 §•

Är makarnas bostad inrymd i ena maken tillhörig fastighet vilken uteslutande

eller huvudsakligen är avsedd att tjäna detta ändamål, må fastigheten,

ändå att den är makens enskilda egendom, icke av honom eller hans dödsbo

överlåtas eller pantförskrivas under andra villkor än som enligt 6 kap.

4 och 6 §§ giftermålsbalken gälla fast egendom, vari andra maken har giftorätt.

Vad nu sagts om fastighet skall ock i tillämpliga delar gälla bostadseller

hyresrätt.

Stadgandet i 6 kap. 6 § giftermålsbalken skall även äga tillämpning, där

fråga uppkommer om försäljning jämlikt lagen om samäganderätt.

3 §■

Vad i 2 § är stadgat om fastighet som där sägs skall, såvitt angår överlåtelse

av egendomen, äga motsvarande tillämpning beträffande hyresfastighet

i vilken makarnas bostad är inrymd, såframt överlåtelsen innefattar skyldighet

att avträda bostaden.

4 §•

Ej må make eller hans dödsbo helt eller delvis uthyra makarnas bostad till

annan utan att andra maken samtycker därtill eller rätten lämnar sitt medgivande.

Sker det ändock, gälle i tillämpliga delar vad i 6 kap. 4 § giftermålsbalken

sägs.

5 §.

Vid bodelning eller skifte i anledning av äktenskapets återgång, boskillnad,

hem- eller äktenskapsskillnad skall, där ej annat följer av vad nedan

sägs, på makes begäran fastighet, vilken uteslutande eller huvudsakligen skolat

tjäna som makarnas bostad, tilläggas den av makarna som med beaktande

av samtliga omständigheter kan anses bäst behöva bostaden. Samma lag

vare i fråga om bostads- eller hyresrätt.

Upplöses äktenskapet genom makes död, skall fastigheten, bostads- eller

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1959

hyresrätten på efterlevande makes begäran tilläggas honom, därest så med

beaktande av samtliga omständigheter kan anses skäligt.

Överstiger egendomens värde vad på makes lott belöper, äge han ändå bekomma

den, om han lämnar penningar till fyllnad av andra makens eller

arvingarnas lott. När synnerliga skäl äro därtill, må make beviljas anstånd

med beloppets erläggande mot att han överlämnar inteckning eller annan

säkerhet som kan godtagas.

6 §•

Ej må makes fastighet, som har särskilt värde för honom, med tillämpning

av 5 § mot hans bestridande tilläggas andra maken.

Är make avliden, skall skälig hänsyn tagas till arvingarnas önskemål, om

fastigheten har särskilt värde för dem.

7 §•

Är bostaden inrymd i ena maken eller makarna gemensamt tillhörig hyresfastighet,

må make som vid bodelning eller skifte icke erhåller fastigheten

på sin lott, under de förutsättningar som i 5 § första och andra styckena

angivas för där avsedda fall, berättigas att hyra bostaden på skäliga villkor.

8 §•

Vad i 5—7 §§ är stadgat skall tillämpas ändå att giftorättsgemenskap är

utesluten eller fastigheten, bostads- eller hyresrätten eljest utgör enskild

egendom. Är giftorättsgemenskap utesluten, skall ersättning, varom i 5 §

tredje stycket sägs, avse hela värdet av den egendom som frångår make eller

hans dödsbo.

Beträffande fång enligt denna paragraf skall i övrigt gälla vad som finnes

stadgat om fång på grund av giftorätt.

9 §.

Har överlåtelse eller pantförskrivning ägt rum i strid mot vad i 2 eller 3 §

stadgas, skall beträffande lagfart, inskrivning av tomträtt och inteckning för

gäld anses möta sådant hinder som avses i 10 § förordningen den 16 juni

1875 ang. lagfart å fång till fast egendom, 4 § andra stycket förordningen

samma dag ang. inteckning i fast egendom eller 8 § lagen den 14 juni 1907

om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt.

10 §.

Rätten äger, när synnerliga skäl äro därtill, förordna att dess beslut i fråga

som avses i 2, 3 eller 4 § skall lända till efterrättelse utan hinder av att det

icke äger laga kraft.

Denna lag träder i kraft den............och gäller till och med den. . . .

........Genom lagen upphäves lagen den 7 juni 1956 (nr 305) med vissa

bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning in. in.

Där äktenskapet gått åter eller boskillnad, hem- eller äktenskapsskillnad

vunnits eller äktenskapet genom makes död upplösts före den............

skall i stället för 5—8 §§ äldre lag gälla.

Har bodelning eller skifte påkallats under nya lagens giltighetstid, skall

även därefter vad i lagen stadgas äga tillämpning i avseende å bodelningen

eller skiftet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 7959

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 12 februari

1959.

Närvarande:

justitieråden Beckman,

E. Söderlund,

Tammelin,

regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 3 februari 1959 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 23 januari 1959, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag med särskilda bestämmelser om makars

gemensamma bostad.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av lagbyråchefen S. Rudholm.

Lagrådet yttrade:

2 §•

Denna paragraf motsvarar närmast första stycket i lagen den 7 juni 1956

med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. in. Enligt

sagda lagrum skall företräde till lägenhet, som makar eller en av dem

förhyrt till bostad för gemensamt bruk, tillkomma den make, som med beaktande

av samtliga omständigheter kan anses bäst behöva lägenheten. Såsom

avgörande framhålles alltså i lagtexten allenast behovet. Enligt förslaget

åter skall företräde tillkomma den make som bäst behöver bostaden,

saframt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

I specialmotiveringen till paragrafen angives icke vilka omständigheter som

vid sidan om behovet böra beaktas. Lagrådet vill därför erinra om en av

högsta domstolen den 18 december 1958 meddelad dom beträffande en lägenhet,

som mannen förhyrt innan han gjorde hustruns bekantskap och

vari makarna haft gemensam bostad högst tio dagar. Högsta domstolen

tillerkände mannen lägenheten, ehuru hans behov knappast kunde anses

väga tyngre än hustruns. Med lagstiftningens grunder fann högsta domstolen

nämligen vara förenligt att om ena makens anknytning till lägenheten är

synnerligen svag, denna omständighet må beaktas vid prövningen av frågan

vilken av makarna skall tillerkännas företräde till lägenheten. För en uppfattning,

sådan som den av högsta domstolen hävdade, för vilken tidigare

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 1959

kunnat åberopas endast lagstiftningens grunder, erhålles genom förslagets

avfattning ett önskvärt stöd i själva lagtexten.

5 §■

För att motverka kringgående av lagens stadganden synes icke nödvändigt

att uppställa ett allmänt förbud — gällande t. o. in. när bodelning ej

alls är aktuell — mot uthyrning i här avsedda fall utan makes samtycke.

Tillräckligt torde vara, att denna make, om uthyrningen länder honom till

förfång, d. v. s. kan antagas äventyra hans rätt att erhålla bostad enligt

denna lag, kan utverka dom på återgång av uthyrningen och avhysning av

hyresgästen. På sätt föreslagits borde därjämte gälla särskild frist för

väckande av sådan talan. Med beaktande härav och då av allmänna regler

— föräldrabalken och rättegångsbalken — torde framgå, huru omyndig

eller bortovarande må företrädas av förmyndare eller god man, kunde första

och andra styckena i remitterade förslaget ersättas av ett stadgande, däri

till en början angåves, att om sådan för makar gemensam bostad som avses

i 1 eller 2 § av ena maken eller hans dödsbo helt eller delvis uthyres till annan

utan att andra maken samtycker därtill och uthyrningen länder denne

till förfång, uthyrningen skall på andra makens yrkande gå åter, såframt

han väcker talan därom inom tre månader från det han fick kännedom om

uthyrningen. Ytterligare borde föreskrivas, att lian jämväl må föra talan om

hyresgästens avhysning samt att rätten äger medge hyresgästen skäligt rådrum

med avflyttningen. Ändringarna skulle medföra formell jämkning i förslagets

sista stycke, lämpligen så, att om make vägrar att samtycka till

uthyrning, rätten äger på ansökan tillåta uthyrningen, om skäl till vägran

finnes ej vara för handen. Ändringen i 5 § erhåller automatiskt motsvarande

verkan i 6 § :s fall.

Vad angår lagrådets förslag att i stadgandet om viss frist för talans anhängiggörande

ordet »instämma» ersättes med »väcka», må erinras att

enligt 13 kap. 4 § rättegångsbalken talan i stämningsmål skall anses väckt,

då ansökan om stämning inkom till rätten. Tidigare gällde, att talan ansågs

väckt först då stämningsansökan delgivits motparten. Den nya ordningen

innebar en ändring bl. a. för de fall, då i lag var föreskrivet att talan skulle

anhängiggöras inom viss i lagen angiven tid. För alt detta förhållande skulle

framgå tillräckligt klart företogs inför rättegångsreformen en genomgång

av stadganden med dylika preklusionstider, varvid utmönstrades vissa tidigare

förekommande uttryck, vilka voro ägnade att föranleda en tolkning,

enligt vilken delgivning av stämning skulle ske före fristens utgång. Vissa

andra, från rättegångsbalkens terminologi avvikande uttryck ansågos däremot

icke kunna föranleda något missförstånd och fingo, för att alltför talrika

lagändringar skulle undvikas, kvarstå oförändrade, försåvitt ej av annan

orsak erfordrades ändring i lagrummet, i vilket fall eu anpassning till

rättegångsbalkens terminologi genomfördes. 1 lagar som tillkommit efter nya

rättegångsbalkens genomförande torde allmänt i fråga om preklusionsstad
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1959

ganden ha eftersträvats en strikt anpassning till rättegångsbalkens terminologi.

Ett exempel från senaste tid utgör 23 kap. 8 § ärvdabalken. Andra

stycket av förevarande paragraf har i det remitterade förslaget utformats

med 6 kap. 4 § giftermålsbalken såsom förebild. Sistnämnda paragraf var

ett av de lagrum som vid nyss omnämnda översyn ansågs utan olägenhet

kunna kvarstå i oförändrat skick. Ehuru med hänsyn härtill skäl kunde

tala för att i det föreslagna preklusionsstadgandet godtaga en avvikelse från

nya rättegångsbalkens terminologi, bör det dock, särskilt om lydelsen i övrigt

omformuleras, ej ifrågakomma att bryta mot den vedertagna ordningen att

i nytillkomna preklusionsstadganden strikt följa rättegångsbalkens terminologi.

Nämnas må, att det faktiskt inträffat, att tidigare brukade uttryck,

där de ansetts kunna kvarstå, lett till missförstånd och onödiga processinvändningar.

Om erforderlig formell jämkning av sista stycket, vilket enligt lagrådets

förslag skulle bliva andra stycket, hänvisas till det ovan anförda. Ifrågavarande

stadgande har avfattats i nära överensstämmelse med det likartade

stadgandet i 6 kap. 6 § giftermålsbalken. Beträffande ärende som avses i

sistnämnda lagrum gäller enligt 6 § andra stycket 1 lagen om handläggning

av domstolsärenden, att vid det sakliga avgörandet nämnd skall deltaga i

häradsrätt samt rådhusrätt äga den sammansättning som i allmänhet är

föreskriven för domförhet vid huvudförhandling i tvistemål. I 8 § ärendelagen

meddelas vidare föreskrifter av innebörd, såvitt nu är i fråga, att det

slutliga avgörandet av ärende som nyss omnämndes i regel skall ske å ting,

respektive allmän rättegångsdag. Därest, såsom lagrådet förutsätter, motsvarande

regler anses böra gälla även för ärenden som avses i sista stycket

av förevarande paragraf, torde —• då med hänsyn till lagens begränsade giltighetstid

erforderligt tillägg icke lämpligen kan göras i ärendelagen —

föreskrift i ämnet i stället få införas i detta stycke. Till detta borde alltså

fogas ett tillägg, att i fråga om rättens domförhet och sammanträde vid avgörande

av sådant ärende, varom lagrummet handlar, skall gälla vad för

motsvarande fall är stadgat om ärende som angår medgivande till åtgärd enligt

6 kap. 6 § giftermålsbalken.

7 §•

Kommittén hade föreslagit en särskild bestämmelse till förhindrande av

att det skulle bli lättare att beröva make hans bostad med hjälp av samäganderättslagen

än då fastigheten tillhör ena maken. En make som ensam

äger en fastighet kan nämligen, om den utgör giftorättsgods, jämlikt 6 kap.

6 § giftermålsbalken sälja den utan andra makens samtycke blott om skäl

att vägra samtycke finnes ej vara för handen, varemot utbjudande till försäljning

enligt 6 § samäganderättslagen på begäran av en delägare skall

ske, såvitt ej annan delägare visar synnerliga skäl för anstånd. Emellertid

har departementschefen, i anslutning till ett yttrande av hovrätten över Skåne

och Blekinge, tolkat gällande lag så att bestämmelserna i 6 kap. 4 och

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1959

6 §§ giftermålsbalken äro tillämpliga, om försäljning enligt samäganderättslagen

påkallas av make vars andel srätt i den samfällda egendomen

utgör giftorättsgods. Departementschefen har därför funnit någon särskild

bestämmelse icke vara erforderlig. Lagrådet ansluter sig till denna uppfattning

men vill understryka att rättens tillstånd enligt 6 kap. 6 § giftermålsbalken

blott är erforderligt, om ena maken önskar en försäljning och

andra maken motsätter sig den. Finnas flera samägare än makarna och

är det någon utomstående som påkallar försäljning, bliva allenast samäganderättslagens

regler tillämpliga. Detsamma gäller, om endast någon utomstående

motsätter sig försäljning. Motsätter sig såväl en utomstående som

andra maken försäljning, bliva åter giftermålsbalkens regler tillämpliga.

Ur protokollet:

Clas Amilon

4 Bihnng till riksdagens protokoll 195S). 1 samt. Nr 70

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1959

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 februari 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, lagrådets den 12 februari

1959 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 23 januari 1959 remitterade

förslaget till lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma

bostad.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.

5 § i lagförslaget torde böra jämkas i överensstämmelse med vad lagrådet

förordat. Härjämte torde en mindre redaktionell jämkning få vidtagas i förslagets

slutbestämmelser.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t måtte jämlikt 87 § regeringsformen

föreslå riksdagen att antaga sålunda ändrat förslag till lag med

särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Chr. af Winklerfelt

Stockholm 1959. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

680530

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:175 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels ock i äm a1 i texten
  2. 3LU 1959:16 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels ock i ämnet väckta mot s. 1 i texten