Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19b9 (nr 31b) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, m. m

1959-02-27 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:74, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19b9 (nr 31b) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 b år 1959

1

Nr U

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19b9 (nr 31b)

angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv,

m. m.; given Stockholms slott den 27 februari

1959.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

t Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 74

opaginerad Kontrollera mot PDF

“J

Kunyl. Maj. ts proposition nr 74 år 1959

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för

Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om

bankaktiebolags kassareserv

Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1949 angående rätt för Konungen

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv1,

vilken jämlikt lag den 25 april 1958 (nr 207) gäller till och med den

30 juni 1959, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1960.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1951 om räntereglering

in. m., vilken jämlikt lag den 25 april 1958 (nr 208) gäller till och med den

30 juni 1959, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1960.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1956: 150.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.is proposition nr 74 år 1959

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

13 februari 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om fortsatt giltighet av

lagen angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv, m. m. samt anför därvid följande.

I en den 29 januari 1959 dagtecknad skrivelse har fullmäktige i riksbanken

hemställt, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen dels att lagen den

3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv måtte erhålla förlängd

giltighet till och med den 30 juni 1960, dels ock att lagen den 7 december

1951 (nr 767) om räntereglering m. m. måtte erhålla förlängd giltighet

till och med den 30 juni 1960.

Över fullmäktiges skrivelse har, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige

i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen samt Svenska bankföreningen.

I.

I. Lagstiftningen angående bankaktiebolags kassareserv

Enligt 49 § 2 mom. första punkten lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om

bankrörelse var bankaktiebolag skyldigt att i tillgångar, vilka kunde med

lätthet förvandlas i penningar, redovisa kassareserv till belopp, som tillsammans

med den inneliggande kassan motsvarade minst 25 procent av de förbindelser,

som det ålåg bolaget att vid anfordran fullgöra.

1911 års lag har numera ersatts av lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om

bankrörelse, vilken trätt i kraft den 1 januari 1956. Enligt 63 § första stycket

nya banklagen är bankaktiebolag skyldigt att hålla en med hänsyn till rörelsens

art och omfattning tillräcklig kassareserv, bestående av tillgångar

som kan med lätthet förvandlas i penningar. Jämlikt andra stycket nämnda

författningsrum skall kassareserven jämte den inneliggande kassan minst

uppgå till belopp lika med summan av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 7b år 1959

a) tjugufem procent av de förbindelser, som det åligger bolaget att fullgöra

vid anfordran eller efter uppsägning inom kortare tid än en månad,

garantiförbindelser och inlåning å sparkasseräkning undantagna;

b) fyra procent av sådana bankbolagets förbindelser, som ej skall motsvaras

av kassareserv enligt a), garantiförbindelser samt obligationer eller

därmed jämförliga förbindelser undantagna.

Alltsedan år 1937 har särskilda bestämmelser — utöver vad i den permanenta

banklagstiftningen stadgas — varit meddelade beträffande bankaktiebolags

kassareserv. De nu gällande bestämmelserna i förevarande hänseende

är upptagna i lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv.

Ifrågavarande lag, som trädde i kraft den 1 juli 1949, gällde ursprungligen

till och med den 30 juni 1950. Lagen bär därefter erhållit fortsatt giltighet,

senast genom lag den 25 april 1958 (nr 207), enligt vilken giltighetstiden

utsträckts till och med den 30 juni 1959. Vissa ändringar har vidtagits

i lagen åren 1954 och 1956, bl. a. i fråga om maximitalet för kassareservkvoten.

De nu gällande bestämmelserna har i huvudsak följande innehåll.

Enligt 1 § äger Konungen i den mån sådant med hänsyn till utomordentliga

omständigheter prövas nödigt — på framställning av fullmäktige i

riksbanken och efter hörande av bank- och fondinspektionen — förordna

a) att kassareserv, som avses i 63 § 1955 års lag om bankrörelse, tillsammans

med bankaktiebolags inneliggande kassa skall uppgå till viss bestämd

kvotdel, högst femtio procent, av bolagets förbindelser med undantag av

garantiförbindelser och skulder på grund av insättningar å sparkasseräkning;
b)

att viss bestämd kvotdel av den summa av bankaktiebolags inneliggande

kassa och kassareserv, som bolaget jämlikt nämnda lagrum eller, om

förordnande enligt a) meddelats, jämlikt förordnandet är skyldigt att redovisa,

skall utgöras av, förutom inneliggande kassa, medel innestående i riksbanken

och, i händelse sådant finnes kunna medgivas, likvida avista tillgodohavanden

hos utländsk bank eller bankir;

c) att viss bestämd kvotdel av den under b) angivna summan skall utgöras

av medel innestående i riksbanken samt att, om bankaktiebolags i

riksbanken innestående medel icke uppgår till sålunda föreskrivet belopp,

bolaget skall till riksbanken gälda ränta å underskottet, beräknat enligt av

Konungen angivna grunder, efter en räntesats som fastställes av riksbanken,

dock högst en procent över riksbankens lägsta diskonto vid diskontering av

växlar på högst tre månader.

Oavsett vad som föreskrivits vid förordnande enligl a) skall kassareserven

utgöra lägst det i lagen om bankrörelse bestämda beloppet.

I 2 § stadgas, att förordnande enligt 1 § må meddelas beträffande samtliga

bankaktiebolag eller sådana, vilkas egna fonder uppgår till visst angivet

belopp, och att de bankaktiebolag, som förordnandet omfattar, må efter

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1959 5

storleken av egna fonder uppdelas i grupper, för vilka olika kvotdelar fastställes.

Enligt 3 § må Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken samt

bank- och fondinspektionen, beträffande visst bankaktiebolag medgiva sådan

avvikelse från meddelat förordnande, som med hänsyn till de för bolaget

föreliggande särskilda omständigheterna prövas erforderlig.

Av Konungen jämlikt lagen meddelat förordnande må ej äga tillämpning

längre än lagen äger giltighet.

Bestämmelser enligt 1949 års lag har av Kungl. Maj :t meddelats dels för

tiden den 1 oktober 1950—den 30 juni 1951 i kungörelsen den 10 augusti

1950 (nr 483), dels ock, med upphävande av nyssnämnda kungörelse, för

liden den 1 juni 1951—den 30 juni 1952 i kungörelsen den 18 maj 1951

(nr 253). Efter därom av fullmäktige i riksbanken gjord framställning upphävdes

sistnämnda kungörelse genom kungörelsen den 8 februari 1952 (nr

32) med verkan från och med samma dag.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 september 1957 har jag

tillkallat en särskild expertutredning, kreditmarknadsutredningen, med

uppdrag att framlägga förslag till konkreta åtgärder för att utvidga den

långa kapitalmarknaden. Enligt direktiven för utredningen bör bl. a. en

allmän översyn ske av den för affärsbankerna gällande lagstiftningen om

kassareserver och utredningen bör vara oförhindrad att redovisa även sådana

alternativ för en ändrad inriktning på kreditmarknaden, vilka förutsätter

jämkningar i banklagen eller annan lagstiftning eller helt nya författningar.

I sin förenämnda skrivelse har fullmäktige i riksbanken anfört att frågan

om kassareservpolitiken får — såsom fullmäktige framhöll vid sin närmast

föregående begäran om förlängning av kassareservlagen — anses falla inom

ramen för kredilmarknadsutredningens uppdrag. Utredningen torde emellertid

icke hinna framlägga förslag i ämnet i sådan tid att det kan behandlas

av riksdagen före den 1 juli 1959. Med hänsyn härtill och då beredskapsskäl

alltjämt talar för bibehållande av penningpolitiskt motiverade

kassareservbestämmelser, synes den nuvarande lagstiftningen böra erhålla

fortsatt giltighet. Fullmäktige föreslår därför att lagen erhåller förlängd

giltighetstid under ytterligare ett år eller till utgången av juni 1960.

Enligt ett vid bankofullmäktiges skrivelse fogat protokollsutdrag har

herrar Svärd och Aastrup anmält reservation mot fullmäktiges beslut och

anfört, att 1 § 1949 års lag i samband med lagens förlängning bör ändras

så att den relation mellan kassa och kassareserv, å ena sidan, och kassakrävande

förbindelser, å den andra, som enligt lagen högst kan föreskrivas,

sänkes från 50 till 35 procent.

Bank ofull mäktiges framställning tillstyrkes av fullmäktige i riksgäldskontoret

under hänvisning till vad bankofullmäktiges majoritet uttalat.

Icke heller bank- och fondinspektionen har något att erinra mot att gil
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 74 år 1959

tighetstiden för 1949 års lag förlänges på ett år i avvaktan på kreditmarknadsutredningens

förslag.

Svenska bankföreningen motsätter sig att lagen erhåller förlängd giltighet,

såvida ej samtidigt maximitalet för kassareservkvoten sänkes. Bankföreningen

erinrar om den år 1954 vidtagna höjningen från 25 till 50 procent

av sagda maximital. Föreningen påpekar att den redan då ansåg nämnda

skärpning opåkallad och åberopar nu de därvid utvecklade skälen.

Departementschefen

Bestämmelserna om kassareserv i gällande banklag är — på samma sätt

som fallet var med motsvarande regler i 1911 års banklag — enbart inriktade

på att skydda bankernas likviditet. Vid sidan härav har alltsedan år

1937 funnits en särskild provisorisk kassareservlagstiftning med syfte att

möjliggöra en penningpolitisk kontroll över bankernas kreditkapacitet. Sistnämnda

lagstiftning är av fullmaktskaraktär och är upptagen i 1949 års

beredskapslag. Denna lag ger Kungl. Maj :t befogenhet att, då läget på kreditmarknaden

så påfordrar, inom vissa i lagen angivna gränser uppställa

strängare krav på bankernas kassareservhållning än banklagen föreskriver.

I den proposition, varigenom 1955 års riksdag förelädes förslaget till

ny banklag, uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet att det torde

få anses såsom tveksamt huruvida en penningpolitisk lagstiftning på

detta område i fortsättningen borde få samma konstruktion som i 1949 års

lag. En omprövning av principerna för denna lagstiftning torde, framhölls

det vidare, med hänsyn härtill icke kunna anses opåkallad.

Den i min tidigare lämnade redogörelse omnämnda utredningen, kreditmarknadsutredningen,

har erhållit i uppdrag att bl. a. verkställa översyn

av den för affärsbankerna gällande lagstiftningen om kassareserver. Resultatet

av utredningen bör därför avvaktas, innan slutlig ställning tages till

den framtida utformningen av beredskapslagstiftningen på nu ifrågavarande

område. Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under år 1959. Att

redan för innevarande års riksdag framlägga de förslag, vartill utredningsresultatet

kan föranleda, torde icke kunna medhinnas. Då giltighetstiden för

1949 års lag såsom tidigare nämnts utgår den 30 juni 1959 och då i princip

enighet torde råda om att en beredskapslagstiftning på förevarande område

är nödvändig, biträder jag förslaget om förlängning av 1949 års lag under

ytterligare ett år eller således till och med den 30 juni 1960.

Beträffande maximitalet för kassareservkvoten — som år 1954 höjdes

från 25 till 50 procent — förelåg, då frågan om förlängning av 1949 års lag

prövades vid 1955—1958 års riksdagar, yrkanden från bankföreningens sida

om nedsättning. Yrkandena avvisades emellertid, då den lägre likviditetskvoten

icke var tillräcklig om man med lagen ville även för de större bankerna

nå en verkan motsvarande den som ernåtts med de tidigare överenskommelserna

mellan riksbanken och affärsbankerna om en restriktiv kreditsiv
.

o

nmg. Bankföreningen har under remissbehandlingen av föreliggande framställning

förnyat nämnda yrkande. Skäl för att nu intaga ändrad ståndpunkt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1959

föreligger enligt min mening icke. Maximitalet för kassareservkvoten bör

därför bibehållas vid 50 procent.

II. Lagstiftningen om räntereglering

Hösten 1951 infördes lagstiftning som syftar till att möjliggöra bl. a. en

reglering av räntan vid in- och utlåning av penningar. Bestämmelserna är

upptagna i lagen den 7 december 1951 (nr 767) om räntereglering m. m.

Lagen, som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1953, har därefter

erhållit fortsatt giltighet, senast genom lag den 25 april 1958 (nr 208), enligt

vilken giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1959. Ränteregleringslagen,

som har karaktär av fullmaktslag, har hittills icke tagits i

anspråk.

Beträffande lagens närmare innehåll må följande här nämnas.

Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § erfordras för att lagens huvudbestämmelser

skall träda i tillämpning att Konungen på framställning av

fullmäktige i riksbanken därom meddelat särskilt förordnande. Sådant förordnande

må meddelas i den mån så prövas oundgängligen nödigt för att

uppnå det mål, som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet.

Enligt 4 § äger riksbanken föreskriva viss anmälningsskyldighet för den

som yrkesmässigt driver utlåning av penningar. Anmälningsskyldigheten

omfattar tillämpade räntesatser och övriga villkor samt planerade ränteändringar.

Bestämmelser angående räntestopp meddelas i 5 §. Sålunda äger riksbanken

föreskriva, att den som utlånar penningar icke må utan tillstånd av

myndighet som Konungen bestämmer tillämpa högre ränta vid viss utlåning

eller, om jämväl inlåning av penningar sker från allmänheten på

räkning som av bank allmänneligen begagnas, lägre ränta vid viss sådan

inlåning än den, som han tillämpade å dag som i föreskriften angives, eller,

om han då icke i jämförbar form utlånade eller inlånade penningar, den

ränta, som den angivna dagen var att anse som gängse eller som han före

nämnda dag senast tillämpat. Föreskrift om räntestopp meddelas att gälla

för viss tid, högst sex månader. Då skäl därtill finnes må räntestoppet förlängas,

varje gång för högst sex månader. Har räntestopp föreskrivits beträffande

viss ut- eller inlåning, äger riksbanken då så prövas skäligt förordna

om sänkning av utlåningsräntan eller höjning av inlåningsräntan.

Sådant förordnande må jämväl meddelas beträffande allenast viss person

eller visst företag. Förordnande gäller under den tid räntestoppet är gällande.

I (> § stadgas, att riksbanken äger fastställa viss högsta ränta vid viss utlåning

(maximiränta) eller viss lägsta ränta vid viss inlåning av penningai

från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas (mini

miränta). Maximiränta må ej överskridas och minimiränta ej underskridas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1959

med mindre myndighet som Konungen bestämmer givit tillstånd därtill.

För föreskrift om maximi- och minimiränta gäller samma tidsbegränsning

som för räntestopp.

De nu återgivna bestämmelserna kompletteras med ett stadgande i 2 § att

med ränta skall likställas varje annan gottgörelse som utgör vederlag vid

lån av penningar. Vidare gäller enligt 3 §, att lagens föreskrifter ej har avseende

å ränta, för vars beräknande eller fastställande gäller särskilda bestämmelser,

givna i allmän författning eller eljest meddelade av Konungen.

Enligt 7 § äger riksbanken föreskriva, att obligationer, förlagsbevis och

likartade skuldförbindelser ej må utgivas utan tillstånd av riksbanken. Ett

undantag utgör därvid skuldebrev, som utgives av riksgäldskontoret.

I 8 § lämnas vissa bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter

som lämnas med stöd av lagen. 9 och 10 §§ upptager ansvarsbestämmelser

in. in. I 11—13 §§ meddelas vissa processuella föreskrifter.

Jämlikt 14 § slutligen äger Konungen meddela de närmare föreskrifter, som

erfordras för lagens tillämpning.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av lagen om räntereglering

m. in. har av Kungl. Maj :t meddelats genom kungörelse den 7 december

1951 (nr 768). Denna kungörelse, som ursprungligen i likhet med ränteregleringslagen

gällde till och med den 30 juni 1953, bar senast genom kungörelse

den 25 april 1958 (nr 209) erhållit förlängd giltighet till utgången

av juni 1959. 1951 års kungörelse innehåller bl. a. bestämmelser att vissa

frågor avseende tillämpningen av ränteregleringslagen skall handläggas av

en särskild nämnd, räntenämnden. Närmare föreskrifter om räntenämndens

verksamhet in. in. är meddelade i instruktionen den 7 december 1951 (nr

769) för räntenämnden.

Fullmäktige i riksbanken har i sin tidigare omnämnda skrivelse — under

erinran om att giltighetstiden för ränteregleringslagen utlöper den 30 juni

1959 — hemställt, att lagen i beredskapssyfte ges förlängd giltighet, förslagsvis

under ett år.

Enligt det vid skrivelsen fogade protokollsutdraget har herrar Svärd och

Aastrnp förklarat sig icke kunna biträda förslaget om förlängning av ränteregleringslagen.

Bankofullmäktiges framställning tillstyrkes av fullmäktige i riksgäldskontoret

under hänvisning till vad bankofullmäktiges majoritet uttalat.

Bank- och fondinspektionen förklarar sig icke ha något att erinra mot att

giltighetstiden för ränteregleringslagen förlänges på ett år.

Svenska bankföreningen avstyrker förslaget att förlänga ränteregleringslagens

giltighetstid.

Departementschefen

Giltighetstiden för ränteregleringslagen utgår den 30 juni 1959. 1 sin

tidigare omnämnda framställning har riksbanksfullmäktige hemställt, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kuhgl. Maj. ts proposition nr 74 är 1959

9

lagen i beredskapssyfte måtte ges förlängd giltighet, förslagsvis nnder ett år.

Jag biträder denna hemställan. Det allmänna ekonomiska läget är fortfarande

sådant att behov föreligger av att upprätthålla den handlingsberedskap,

som ligger i denna fullmaktslag. Lagen har även — såsom förutsattes

vid dess tillkomst — kommit att tjäna såsom ett underlag för riksbankens

strävanden att förhandlingsvägen nå inflytande över utvecklingen på kreditmarknaden.

Jag tillstyrker alltså att ränteregleringslagen erhåller förlängd

giltighet under ytterligare ett år eller således till och med den 30 juni

1960.

III. Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartemeniet

upprättats förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19b9 (nr 31b) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över nämnda författningsförslag — vilka såsom Bilaga1 torde få

fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag — måtte för det i 87 § regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Göran Waldau

'' Bilagan, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.

2 liihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 74

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds proposition nr 74 år 1959

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majds lagråd den 20

februari 1959.

N ärva rande:

justitieråden Beckman,

E. SÖDERLUND,

Tammelin,

regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 18 februari 1959 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

13 februari 1959, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av hovrättsassessorn Äke Åhström.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Clas A radon

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7i år 1959

11

Utdrag an protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27

februari 1959.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng,

Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, ap Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 20 februari

1959 avgivna utlåtande över de den 13 februari 1959 till lagrådet remitterade

förslagen till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19i9 (nr 314-) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Föredragande departementschefen hemställer att förslagen, som av lagrådet

lämnats utan erinran, måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl-Henrik Ekberg

5!>02 tfi Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1959:39 Utlåtande i anledning av dels Jiungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19å9 s. 1 i texten