Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om handel med preventivmedel

1959-02-13 · 51 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 51 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:76, Med förslag till förordning om handel med preventivmedel

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

1

Nr 76

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om handel med preventivmedel; given Stockholms

slott den 13 februari 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till förordning om handel med preventivmedel.

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att preventivmedel skall få försäljas även från

aulomatapparat. Utomhus skall dock sådan försäljning få äga rum endast

från automat, vari samtidigt tillhandahålles jämväl andra sjukvårds- eller

sanitetsartiklar.

Då de nya bestämmelserna leder till förhållandevis genomgripande ändringar

i den nuvarande förordningen om handel med preventivmedel, föreslås

att denna ersättes med en helt ny förordning. Den nya förordningen

avses träda i kraft den 1 juli 1959.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 76

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959

Förslag

till

Förordning

om handel med preventivmedel

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som vill, annorstädes än i apoteksinrättning eller läkemedelsförråd,

idka handel med preventivmedel skall söka tillstånd därtill, i Stockholm

hos över ståthål larämbetet och i övrigt hos polismyndigheten i den ort, där

försäljningen skall bedrivas.

2 §•

1 bistånd må beviljas endast beträffande sådana medel, som medicinalstyrelsen

godkänt för den med ansökningen avsedda försälj ningsformen.

3 §•

Försäljning må ej äga rum genom kringföring.

Utomhus må försäljning ske allenast från automatapparat, vari samtidigt

tillhandahållas jämväl andra sjukvårds- eller sanitetsartiklar.

4 §.

När skäl äro därtill, må tillstånd återkallas eller begränsas.

5 §.

Den som tillhandahåller preventivmedel i strid mot bestämmelserna i

denna förordning straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader;

och skola preventivmedel som påträffas hos honom förklaras förverkade till

kronan, om det ej är uppenbart obilligt.

Med preventivmedel som förklarats förverkade skall förfaras på sätt medicinalstyrelsen

bestämmer.

6 §•

Mot polismyndighets beslut må talan föras genom besvär hos länsstyrelsen.

Klagan över länsstyrelsens beslut må föras hos Konungen genom

besvär.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

7 §•

Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna förordning meddelas av

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1959, då förordningen den 9

september 1938 (nr 567) om handel med preventivmedel upphör att gälla;

dock att före den nya förordningens ikraftträdande meddelat tillstånd även

därefter behåller sin giltighet, om det icke återkallas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

13 februari 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga om ny förordning

om handel med preventivmedel samt anför.

1. Inledning

Försäljningen av preventivmedel regleras bland annat i förordningen

den 9 september 1938 om handel med preventivmedel. Enligt denna förordning

är all preventivmedelsförsäljning med undantag av försäljning

från apotek underkastad tillståndstvång. Inom detaljhandeln bedrives försäljningen

huvudsakligen i två former, antingen såsom butiksförsäljning

eller såsom postorderförsäljning. Försäljning utomhus är uttryckligen förbjuden.

Efter preventivmedelsförordningens tillkomst har frågan om automatförsäljning

av preventivmedel blivit aktuell och tagits upp i olika sammanhang.

Sålunda hemställde medicinalstyrelsen redan år 1946, att Kungl.

Maj:t måtte förklara hinder inte möta mot sådan försäljning inom vissa

för allmänheten tillgängliga inomhuslokaler. Vid tillkomsten av 1948 års

butikstängningslag uttalade dåvarande departementschefen (prop. 1948:

248), att det inte syntes föreligga någon anledning att i det sammanhanget

föreslå ändring i det rådande förbudet att försälja preventivmedel utomhus,

varav följde att automatförsäljning av sådan vara utomhus även

fortsättningsvis bleve förbjuden. I fråga om automatförsäljning av preventivmedel

inomhus fann han, att från de synpunkter, som förestavat

regleringen av handeln med preventivmedel, förutsättningar inte syntes

vara för handen att bevilja tillstånd härtill, ehuru sådan försäljning inte

var uttryckligen förbjuden i förordningen. Riksdagen lämnade departementschefens

uttalanden utan erinran. Därefter uttalade sig 1950 års

abortutredning för automatförsäljning av preventivmedel, och medicinal
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 7<i år 1950

styrelsen ställde sig ånyo positiv härtill och förklarade, att försäljning genom

automater var en lämplig form för saluhållandet. Även åtskilliga

tjänsteläkare tillstyrkte en sådan försäljningsform.

Frågan väcktes på nytt i samband med 1956 års ändringar i butikstängningslagstiftningen.

Min företrädare i ämbetet fann då (prop. 1956:

162) det vara tveksamt i vilken utsträckning automatförsäljning av preventivmedel

generellt kunde tillåtas inom ramen för bestämmelserna i gällande

preventivmedelsförordning. Men även spörsmålet om man över huvud

taget mera allmänt borde tillåta automatförsäljning av preventivmedel var

tveksamt och föremål för delade meningar. Olika synpunkter gjorde sig

gällande vid bedömningen av denna fråga, och för egen del var min företrädare

inte beredd att ta ställning därtill, innan spörsmålet blivit närmare

belyst.

På grund av den tveksamhet, som sålunda har yppats i fråga om såväl

lagligheten som lämpligheten av automatförsäljning av preventivmedel

tillkallade min företrädare med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den

23 mars 1956 byråchefen Sven-Hugo Ryman för att såsom utredningsman

verkställa utredning av frågan om ändrade former för försäljning av preventivmedel

och därmed sammanhängande frågor. Samtidigt tillkallades

såsom experter för att medverka i utredningsarbetet föredraganden i medicinalstyrelsen

i ärenden rörande könssjukvård, medicine licentiaten Malcolm

Tottie, skolöverläkaren, professorn Carl Wilhelm Herlitz, dåvarande studentprästen,

numera biträdande föreståndaren vid stadsmissionen i Stockholm,

pastor Ludvig Jönsson, samt advokaten Baltzar Widlund. Sedermera tillkallades

såsom ytterligare expert sekreteraren i målsmännens riksförbund,

fru Rosa Hellström-Olsson.

Utredningsmannen avlämnade den 21 augusti 1958 betänkande i ämnet

(stencilerat), innefattande utkast till bl. a. ny förordning om handel med

preventivmedel jämte tillämpningskungörelse. Om betänkandets innehåll

är utredningsmannen och samtliga experter ense.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av försvarets sjukvårdsstyrelse,

socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen,

statens institut för folkhälsan, skolöverstyrelsen, kommerskollegium, statens

provningsanstalt, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, överståthållarämbetet,

rikets samtliga länsstyrelser samt domkapitlen i Uppsala

ärkestift och Stockholms stift. Medicinalstyrelsen har i anslutning till sitt

eget yttrande överlämnat utlåtande från styrelsens socialpsykiatriska

nämnd. Kommerskollegium har bifogat yttranden från samtliga handelskammare.

överståthållarämbetet har närslutit utlåtanden från stadskollegiet

och poliskammaren i Stockholm. Flertalet länsstyrelser har vid sina remisssvar

fogat yttranden från förste provinsialläkaren, lokala polismyndigheter,

barnavårdsnämnder och hälsovårdsnämnder in. fl. Vidare har följande sammanslutningar

och företag avgivit yttranden, nämligen svenska stadsför
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959

bundet, svenska socialvårdsförbundet, målsmännens riksförbund, apotekarsocietetens

direktion, Sveriges farmaceutförbund, föreningen Sveriges landsfiskaler,

svenska sjukvårdsaffärernas riksförbund, riksförbundet för sexuell

upplysning, aktiebolagets Nils Adamssons sjukvårdsaffär och H. E. Adamsson

Aktiebolag.

Utredningsmannens förslag tillstyrkes i princip eller lämnas utan erinran

av det övervägande flertalet remissinstanser, och endast ett fåtal avstyrkanden

föreligger. De erinringar som förekommit hänför sig huvudsakligen till

frågan om den närmare utformningen av automathandeln, främst frågan

vilka platser som bör få komma ifråga för denna försäljningsform.

Jag kommer i det följande att lämna en redogörelse dels för de i vårt land

gällande bestämmelserna om handeln med preventivmedel och om automathandeln

m. m. jämte rättstillämpningen i fråga om automathandeln med

preventivmedel, dels för automathandeln med preventivmedel i vissa främmande

länder och övergår därefter till att närmare behandla utredningsmannens

förslag.

2. Gällande bestämmelser

A. Om handel med preventivmedel

Handeln med preventivmedel regleras i främsta rummet genom förordningen

den 9 september 1938 (nr 567) om handel med preventivmedel med

däri genom förordningen den 4 mars 1949 (nr 59) vidtagna ändringar. Enligt

preventivmedelsförordningen i dess nu gällande lydelse skall den som annorstädes

än å apoteksinrättning vill idka handel med eller eljest tillhandahålla

allmänheten preventivmedel söka tillstånd därtill hos polismyndigheten i den

ort, där rörelsen skall utövas. Med preventivmedel förstås medel, som är avsedda

att förebygga befruktning eller överförande av könssjukdom. Tillstånd

får avse endast vissa angivna medel. När skäl är därtill, må meddelat tillstånd

återkallas. Närmare föreskrifter om tillstånds beviljande och återkallande

meddelas av Konungen. Försäljning får ej äga rum genom kringföring

och ej heller utomhus. Överträdelse av förordningen straffas med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader; därvid påträffade preventivmedel, som

uppenbarligen är avsedda att tillhandahållas olovligen, skall förklaras förverkade.

I kungörelsen den 9 september 1938 (nr 568) med vissa föreskrifter i anledning

av förordningen om handel med preventivmedel har närmare föreskrifter

meddelats om tillstånds beviljande och återkallande. Ansökning om

tillstånd skall göras skriftligen och innehålla uppgifter i följande avseenden:

a) vilka medel sökanden ämnar tillhandahålla, b) huruvida sökanden ämnar

bedriva parti- eller detaljhandel eller avser att på annat sätt tillhandahålla

medlen åt allmänheten, c) huruvida tillhandahållande skall äga rum allenast

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959

medelst posten, d) å vilket ställe rörelsen skall utövas, e) vilken reklam sökanden

ämnar bedriva och f) därest sökanden är bolag eller förening, vem

som skall föreslå rörelsen. Vid prövning av ansökning om tillstånd skall

särskilt iakttagas, bland annat, att sökanden är berättigad att idka handel i

allmänhet samt med hänsyn till den reklam han uppger sig ämna bedriva och

i övrigt kända förhållanden är lämpad att erhålla tillstånd och, om sökanden

är bolag eller förening, att rörelsen omhänderhas av lämplig föreståndare,

att uppgiven lokal för medlens tillhandahållande är ur hygienisk

synpunkt och i övrigt tillfredsställande samt att tillstånd icke meddelas att

försälja medel, som måste anses olämpliga för sitt ändamål eller kan befaras

vara skadliga, varvid i tveksamma fall yttrande bör inhämtas från

medicinalstyrelsen.

1 bevis som meddelas angående tillstånd att tillhandahålla preventivmedel

skall intagas erinran om att tillståndet må återkallas, när skäl föreligger

härför, och att försäljning ej får äga rum genom kringföring eller

utomhus. Vid prövning av fråga om återkallelse skall särskilt beaktas,

huruvida tillståndshavaren (för bolag eller förening föreståndaren) gjort

sig skyldig till förseelse, som har samband med rörelsen och som kan anses

göra honom olämplig att vidare bedriva densamma, huruvida olämplig

reklam bedrives och huruvida eljest någon väsentlig ändring inträtt i

jämförelse med förhållandena vid tillståndsprövningen. Innan tillstånd

återkallas skall tillståndshavaren, i den mån så kan ske och särskilda skäl

icke är däremot, beredas tillfälle till rättelse.

För försäljning av preventivmedel från apotek har särskilda bestämmelser

utfärdats. I kungörelsen den 18 oktober 1946 (nr 639) om tillhandahållande

av preventivmedel å apoteksinrättning föreskrives, att å apoteksinrättning,

varmed förstås såväl självständigt apotek som filialapotek, skall

följande slag av preventivmedel vara att tillgå, nämligen kondomer, pessarer,

syregelé samt spermatocida suppositorier. Skyldighet att å apoteksinrättning

tillhandahålla dessa preventivmedel föreligger emellertid icke

under tid, då nattexpedition är anordnad, och ej heller å sön- eller helgdag.

Medicinalstyrelsen äger meddela närmare föreskrifter angående arten och

beskaffenheten av de preventivmedel, som skall tillhandahållas å apoteksinrättning,

liksom angående kontroll av medlen och formerna för deras

tillhandahållande.

B. Om automathandel

Automathandeln är en tämligen modern försäljningsform, och det är först

på sistone som principen om automathandelns frihet har vunnit allmänt erkännande.

Denna handel har närmare reglerats i de hutikstängningslagar,

som tid efter annan avlöst varandra, på så sätt att den varit underkastad

samma bestämmelser om affärstid som detaljhandelsbutikerna, i den mån

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

den icke uttryckligen undantagits från lagarnas tillämpning. Autoniathandelns

frigivande har skett successivt, och denna utveckling återspeglas följaktligen

legislativt i en motsvarande krympning av tillämpningsområdet

för butikstängningslagarna.

Det första mera väsentliga steget på vägen mot en fri automathandel togs

genom tillkomsten av butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608). Lagen

innehåller i huvudsak bestämmelser om den vanliga affärstiden, om kommunala

avvikelser därifrån och om särskilt tillstånd till annan affärstid än den

vanliga. Huvudregeln är att butik får hållas öppen för allmänheten vardagar

från klockan 8 till klockan 19 med vissa möjligheter till utsträckning av tiden,

som saknar intresse i förevarande sammanhang. Kommunal myndighet

kan bestämma om inskränkningar i den vanliga affärstiden, och länsstyrelsen

kan under vissa angivna förutsättningar meddela särskilt tillstånd

för näringsidkare att hålla butik öppen för allmänheten eller att annorstädes

idka försäljning till allmänheten å tid, då det eljest icke är tillåtet.

Från lagens tillämpning undantages enligt lagen den 7 juni 1956 (nr 320)

om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 bl. a. försäljning från

automatapparat, som bedrives antingen i anslutning till egen butik, där

samma slag av varor saluföres, eller i järnvägs väntsal eller inom annan huvudsakligen

för de resande avsedd del av järnvägs stationsområde eller slutligen

å annan plats än nu sagts om försäljningen icke sker i anslutning till

annan tillhörig butik, där samma slag av varor saluföres. Såsom villkor för

att automathandeln skall vara undantagen från butikstängningslagen gäller,

att automatapparaten är av typ, som godkänts av vederbörlig myndighet,

och beträffande försäljning av tobaksvaror att tillstånd lämnats av monopolutövaren.

I fråga om försäljning av preventivmedel från automatapparat

skall emellertid ändringen i butikstängningslagen, intill dess Konungen annorlunda

förordnar, inte medföra någon ändring i tillämpningen av dittills

gällande bestämmelser.

I kungörelsen den 21 juli 1948 (nr 609) om typgranskning av automater

föreskrives, att automatapparat skall vara till typen godkänd av statens

institut för folkhälsan efter samråd med statens kriminaltekniska anstalt,

institutet dock obetaget att samråda även med annan myndighet.

Enligt 76 § 2 mom. byggnadsstadgan den 30 juni 1947 (nr 390) må i byggnadsordning

stadgas, att tillstånd skall sökas hos byggnadsnämnden för åtgärd,

som påverkar byggnads utseende eller stadsbilden, däribland skyltning.

I anslutning härtill har i det normalförslag till byggnadsordning, som

år 1948 upprättats av byggnadsstyrelsen och som — frånsett Stockholm,

Göteborg och Malmö — antagits av praktiskt taget alla städer, köpingar och

municipalsamhällen, intagits en bestämmelse att byggnadsnämndens lov

erfordras för uppsättande av skylt eller annan liknande reklamanordning.

Med skylt avses i detta sammanhang även skyltskåp och försäljningsautomat.

Enligt de särskilda föreskrifter som meddelats i normalförslaget om skylt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1956

m. m. får skylt, som anbringats lägre än 2,50 meter över marken, skjuta fram

högst 20 cm över gatulinjen. Särskilt skall tillses, att skylten ej stör gatueller

stadsbilden, verkar förvillande för trafiken eller störande för närboende

eller anbringas så, att den försvårar gaturenhållningen.

På försäljningsautomater är också allmänna ordningsstadgan den 15 december

1956 (nr 617) tillämplig. Enligt 2 § får nämligen allmän plats inom

stadsplanelagt område i stad, köping och annat samhälle, där byggnadslagens

bestämmelser för stad äger tillämpning, icke tagas i anspråk för försälj - ningsstånd, ställningar och dylikt, såframt ej tillstånd därtill lämnats av

polismyndigheten eller — såvitt angår upplåtelse för försäljningsändamål —

i Stockholm av överståthållarämbetet. Innan tillstånd meddelas, skall yttrande

inhämtas från den kommunala nämnd eller styrelse, som kommunen

bestämt. Om denna avstyrker, får tillstånd icke meddelas.

2 § allmänna ordningsstadgan torde icke vara tillämplig å försälj ningsautomater

i vidare mån än de tar allmän plats i anspråk på sådant sätt, att

de hindrar dess användning för avsett ändamål eller vållar olägenhet från

ordningssynpunkt. Härigenom faller flertalet av de mindre försäljningsautomaterna

utanför bestämmelsen. Även för en mindre automat kan det dock

— beroende på dess avsedda placering — bli fråga om ett sådant ianspråktagande

av den allmänna platsen, att tillstånd fordras enligt ordningsstadgan.

För större fristående automater eller andra automater, som på ett hindrande

sätt skjuter ut över den allmänna platsen, krävs alltid särskilt tillstånd

enligt förevarande paragraf. Om automaten emellertid anbringas i trappa,

port eller nisch, som gränsar till den allmänna platsen, och detta på ett

sådant sätt, att något utrymme å eller ovanför den allmänna platsen icke

tages i anspråk, synes tillstånd enligt ordningsstadgan icke erforderligt.

3. Rättstillämpningen i fråga om automathandeln med preventivmedel

Trots den restriktiva ståndpunkt som statsmakterna i samband med tillkomsten

av 1948 års butikstängningslag jämte 1956 års ändringar däri intagit

i fråga om automatförsäljning av preventivmedel, har tillstånd i icke

obetydlig omfattning beviljats till sådan försäljning inomhus. Enligt uppgifter

hänförliga till slutet av år 1956 skulle sålunda i runt tal drygt 150 preventivmedelsautomater

finnas uppsatta på olika orter, bortsett från automater

inom militära förläggningar. I Stockholm har däremot den tillståndsbeviljande

myndigheten regelmässigt avslagit ansökningar om automatförsäljning

av preventivmedel. Någon sådan försäljning förekommer inte heller i

huvudstaden annat än vid militärförband.

Att de tillståndsgivande myndigheterna kommit till olika resultat med

avseende å tillåtligheten av automathandel inomhus sammanhänger uppenbarligen

med att denna försäljningsform inte var aktuell vid preventivmedelsförordningens

tillkomst och att varken själva förordningen eller förarbe
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959

tena till denna ger några säkra hållpunkter för frågans bedömande. I viss

mån har rättsläget dock numera klarnat på detta område, sedan Kungl.

Maj :t den 15 juni 1956 meddelat beslut i ett antal besvärsmål, som samtliga

gällt ifrågasatt tillstånd till automatförsäljning av preventivmedel inom

offentliga toaletter. Genom dessa avgöranden torde det få anses fastslaget,

att hinder föreligger enligt gällande rätt att meddela tillstånd till sådan försäljning

i toaletter, tillgängliga för allmänheten, övervägande skäl talar för

att sådant hinder möter mot tillstånd till försäljning av preventivmedel från

automat även i andra för allmänheten tillgängliga inomhuslokaler, möjligen

med undantag för butikslokaler. Redan beviljade tillstånd får emellertid

enligt samma avgöranden inte återkallas enbart på den grund att tillståndet

inte bort lämnas, utan för återkallelse fordras sådana särskilda skäl, som närmare

anges i tillämpningskungörelsen till preventivmedelsförordningen.

Den restriktiva ståndpunkt som statsmakterna intagit till automathandeln

med preventivmedel hav icke avsett sadan handel inom militärförbanden.

I tjänstemeddelanden från försvarets sjukvårdsstyrelse (Tsjv 1955 nr

8) har med giltighet från och med den 15 december 1955 följande föreskrifter

meddelats rörande automathandel med preventivmedel.

Kondomer lillhandahålles i automater, som installeras på lämplig plats

inom förbandet. Förbandschef äger bevilja tillstånd härtill åt den, som

innehar medgivande av polismyndighet i orten att driva handel med preventivmedel.

Försäljningen av preventivmedel sker i läger- eller manskapskassans

regi. Skriftligt avtal eller kontrakt upprättas för viss tid mellan lägereller

manskapskassan och tillståndshavaren. 1 § butikstängningslagen utgör

icke hinder för försäljning genom automat å annan tid än den vanliga affärstiden

under förutsättning att försäljningen äger rum endast till personal och

värnpliktiga vid förbandet. Förpackningarnas storlek, kvalitet, pris in. in.

bestämmes av sjukvårdsstyrelsen.

4. Automathandeln med preventivmedel i vissa främmande länder

Danmark

I borgerlig straffelovs § 235 stadgas bötesstraff dels för den som på förargelseväckande

sätt gör reklam för eller salubjuder medel, som är tjänliga

att förebygga havandeskap, dels för den som utan uttrycklig anmodan utsänder

reklam för sådana medel till person, som icke driver lovlig försäljning

med preventivmedel.

Grundläggande bestämmelser rörande försäljning av preventivmedel ges

i övrigt i It § första stycket lov om foranstaltninger i anledning af svangerskab

in. v., vilken utfärdats den 23 juni 1956. Där stadgas, att föremål som är

tjänliga att förebygga havandeskap får säljas endast om de godkänts av

justitieministern efter samråd med sundhedsstyrelsen. Justitieministern

äger vidare rätt att efter samråd med handelsministern fastställa priserna

på preventivmedel. Dessa far säljas endast på apotek och de övriga för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 ur 1959

säljningsställen som godkänts av tjänsteläkaren efter samråd med polismyndigheten.

Överträdelse av bestämmelserna straffas med böter. Justitieministern

äger enligt 12 § samma lag utfärda närmare föreskrifter rörande

lagens tillämpning.

I de nu gällande föreskrifterna av justitieministern stadgas bl. a., att kondomer

får säljas endast i förseglade förpackningar, på vilka skall finnas antecknat

hållbarhetsdata, pris samt grossistens eller importörens eller den

inhemske tillverkarens hemvist och inregistrerade varumärke. Försäljningen

får ske allenast inom den för kondomen angivna hållbarhetstiden.

I anslutning till de nu refererade bestämmelserna har sundhedsstyrelsen

utfärdat ett cirkulär till tjänsteläkarna angående godkännande av försäljningsställen

för preventivmedel. Inledningsvis framhålles i cirkuläret, att avsikten

icke är att begränsa antalet försäljningsställen utan endast att skapa

underlag för kontrollen av handeln med preventivmedel. Godkännande får

icke meddelas beträffande sådana försäljningsställen, varifrån säljes otuktiga

och oanständiga skrifter eller bilder eller om vilka polismyndigheten

eljest har sig något ofördelaktigt bekant. För att säkra kontrollen över preventivmedlens

kvalitet och ge köparna möjlighet att reklamera vid eventuella

fel godkännes endast sökande, som har fast försäljningsställe. Enbart

postorderförsäljning av preventivmedel är icke tillåtet. Enligt gällande praxis

är det, frånsett apoteken, blott sjukvårdsaffärer, tobaksaffärer och herrfrisörer,

som får tillstånd att saluhålla preventivmedel. Sjukvårdsaffärernas tillstånd

brukar omfatta både kondomer och pessarer; de övrigas endast kondomer.

Kemiska medel får bara saluföras på apotek.

För försäljning av preventivmedel genom automat fordras särskilt tillstånd.

Sådant ges blott åt den som har allmänt tillstånd att sälja preventivmedel.

Automatförsäljning utomhus tillätes ej; de godkända automaterna är

i regel placerade i herrtoaletter på restauranger och hotell, och i automaterna

tillhandahålles endast kondomer. Vid tillstånd till denna automatförsäljning

fästes i övrigt följande villkor. Automaten skall vara vit till färgen. På automatens

framsida skall med tydliga, icke mindre än 1/2 cm höga bokstäver

anges namn och adress på den firma, som ansvarar för automaten och dess

innehåll. Annan lext än denna samt »Prseservativer for msend» med uppgift

om pris och antal får icke finnas på eller vid automaten. Denna text skall

vara i mörk färg och höjden på bokstäver och siffror får ej överstiga 15 mm.

Genom automaten får endast säljas en kondom i varje förpackning till ett

pris av 1:— dkr. Genom regelbunden kontroll skall tillses, att automaten

fungerar tillfredsställande och att de saluförda kondomerna är av god och

hållbar kvalitet. Hos firmor, som bedriver automatförsäljning, skall finnas

anställd en person, som är väl insatt i handeln med kondomer.

I Köpenhamn finns drygt 500 godkända automater, från vilka säljes ca

100 000 kondomer om året. Tillsyn över automathandeln utövas av sedlighetspolisen.

Varken där eller hos sundhetsstyrelsen har man några in
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

vändningar mot denna handel. Automatförsäljning förekommer även i

Århus, Odense och Ålborg.

Finland

Finland saknar helt speciallagstiftning på förevarande område, om man

bortser från att kemiska medel innehållande starkt verkande ämnen faller

under apoteksvarulagen och därför är receptbelagda. Ej heller finns i strafflagen

något brott upptaget med anknytning till preventivmedel.

Mekaniska preventivmedel får således saluföras utan några inskränkningar.

Apotek, sjukvårdsaffärer och tobaksaffärer säljer preventivmedel,

i allmänhet kondomer. Någon automatförsäljning av sådana medel förekommer

icke.

Norge

För försäljning av kemiska preventivmedel fordras tillstånd av sosialdepartementet.

I övrigt föreligger ingen speciallagstiftning rörande preventivmedel.

Sådana medel ingår icke i de varuslag, som enligt handelslagstiftningen

får säljas genom automat.

Storbritannien

Några statliga föreskrifter som reglerar handeln med preventivmedel finns

ej. I princip äger vem som helst handla därmed.

Frågan om försäljning av preventivmedel genom automat blev hösten

1949 föremål för en debatt i parlamentet. Flera ledamöter gjorde därvid

inrikesministern uppmärksam på att automatförsäljning av preventivmedel

förekom på flera platser i landet. Automaterna var placerade utomhus, utanför

biografer och på andra ställen utmed gatorna. På frågor vilka åtgärder

inrikesministern avsåg att vidtaga för att skydda ungdomen, svarade han,

att han låtit utarbeta ett normalförslag till lokala ordningsbestämmelser om

förbud mot försäljning av preventivmedel genom automat samt att detta

normalförslag skulle utsändas till alla kommunalfullmäktige (country and

borough councils). I den mån de kommunala myndigheterna därefter antog

normalförslaget att gälla såsom lokala ordningsbestämmelser, skulle dessa

fastställas av inrikesministern.

Västtyskland

Den tyska strafflagen (Strafgesetzbuch) stadgar i § 184 straff för den som

på ett sedlighetssårande sätt offentligen annonserar eller gör reklam för

medel, föremål eller förfaranden, vilka är avsedda att användas för att förebygga

könssjukdomar, eller på en för allmänheten tillgänglig plats utställer

sådana medel eller föremål. Bestämmelsen åsyftar icke att hindra försäljning

av preventivmedel i vidare mån än denna bedrives på ett sedlighetssårande

sätt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

Federala bestämmelser om handel med preventivmedel ges i övrigt i 20 §

lagen den 23 juli 1953 om bekämpande av könssjukdomar (Gesetz zur

Bekämpfung der Geschlechtskrankheiten). Däri föreskrives bl. a., att föremål

som är avsedda att förebygga, bota eller lindra könssjukdomar eller sjukdomar

avseende könsorganen får försäljas endast efter tillstånd av Bundesgesundheitsamt

(motsvarande medicinalstyrelsen i Sverige) samt att tillstånd

skall vägras om föremålet är hälsovådligt eller olämpligt för uppgivet

ändamål. I övrigt finns inga speciella federala bestämmelser rörande handeln

med preventivmedel.

I Hamburg och en del andra orter i Västtyskland saluföres kondomer i

automater, placerade såväl utomhus som i offentliga herrtoaletter. Utomhusautomaterna

innehåller i regel även andra varuslag, men det förekommer

också sådana automater med enbart kondomer. Bland de varuslag som saluföres

i automater tillsammans med preventivmedel kan nämnas film, rakblad,

pappersnäsdukar, sanitetstamponger och pastiller. Automaterna är

ofta uppsatta i anslutning till butik, där samma slags varor tillhandahålles,

men det är också vanligt med utomhusautomater utan sådan anknytning.

Ytterligare kan beträffande automaternas placering anmärkas, att de ofta

placerats på sådan höjd att mindre barn icke har möjlighet att göra inköp

i automaten utan särskilda föranstaltningar. Några större olägenheter av

automathandeln med preventivmedel, sådan den utformats i Hamburg, har

enligt berörda myndigheter icke försports.

5. Utredningsmannens förslag och yttrandena däröver

A. Principiella synpunkter på automathandel med preventivmedel

U t rednings mannen

Utredningsmannen konstaterar till en början, att 1938 års preventivmedelsförordning

såtillvida innefattade en slutgiltig lösning av den tidigare

omstridda preventiv medelsfrågan, som samhället därmed erkände

dessa medels berättigande. Intet har därefter inträffat, som enligt

hans mening skulle kunna leda till att man från principiell synpunkt kan

överväga en begränsning av den nuvarande, enligt förordningen tillåtna

handel med preventivmedel som sker över disk eller genom postorder. Frågan

gäller därför, huruvida samhället mot bakgrunden av sitt tidigare ställningstagande

nu bör vidga ramen för preventivmedelsförordningen till att omfatta

försäljning av sådana medel även genom automat. En naturlig utgångspunkt

anser utredningsmannen därvid vara, att lagstiftningen inte bör lägga

hinder i vägen för att den moderna tekniken utnyttjas inom detaljhandeln,

såvida inte allvarligare olägenheter kan befaras uppstå, och han anser intet

skäl föreligga, varför detta omdöme skulle sakna giltighet i fråga om handeln

med preventivmedel.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 7959

Utredningsmannen övergår därefter till att närmare skärskåda de skäl, som

kan anföras för och emot den kompletterande distributionsform på området

som automatförsäljning innebär.

Beträffande skälen för automatförsäljning av preventivmedel

framhåller utredningsmannen inledningsvis, att det preventivmedel,

som närmast är aktuellt för automatförsäljning, är kondomen och

att det kan användas i syfte att förebygga såväl befruktning som överförande

av könssjukdom, främst gonorré.

Enligt utredningsmannen ligger det vidare i sakens natur, att automathandelns

väsentliga fördel att medge distribution av varor dygnet runt är

särskilt framträdande i fråga om en sådan vara som preservativ för män.

Automatförsäljning möjliggör också diskreta inköp. Tekniska hinder föreligger

inte mot försäljning av preventivmedel genom automat, och varan är

lätt att förpacka för denna distributionsform.

Från mera allmänna synpunkter talar därjämte enligt utredningsmannens

mening starkt till förmån för automathandeln önskemålet att preventivmedlen

göres lätt tillgängliga för att öka möjligheterna att förhindra inte önskvärd

befruktning och överförande av könssjukdom. Särskilt när det gäller de

tillfälliga förbindelserna erinras om att havandeskap efter sådana förbindelser

ofta leder till illegal abort eller också kan få svåra sociala följdverkningar

för både modern och barnet. Risken för venerisk smitta är också

påtaglig inom tillfälliga förbindelser.

Den illegala handeln med preventivmedel utgör enligt utredningsmannen

ytterligare en viktig omständighet, som inte får förbises i detta sammanhang.

De mest framträdande olägenheterna med denna handel synes vara,

att de hygieniska förhållanden varunder verksamheten bedrives ofta fyller

inte ens blygsamma anspråk och att köparna av allt att döma sannolikt

måste betala oskäligt höga priser för varor av mindre god eller direkt undermålig

kvalitet. Illegal försäljning torde ofta bedrivas genom kringvandrande

personer och då inte sällan under anstötliga former. Ovanligt är inte, att preventivmedel

utbjudes illegalt till barn och ungdom i samband med nöjestillställningar

utomhus. Det är därför angeläget, att samhället skapar förutsättningar

för en legal preventivmedelshandel av tillräcklig omfattning och

så beskaffad, att man kan beröva de illegala försäljarna deras marknad. Enligt

utredningsmannen torde detta mål i praktiken inte kunna uppnås utan

att man undanröjer de nuvarande hindren mot automathandeln.

En utvidgad automathandel med preventivmedel bedömes också kunna få

en prisutjämnande effekt på hela den legala preventivmedelsmarknaden.

Utredningsmannen erinrar beträffande skälen mot automatförsäljning

av preventivmedel först om att statsmakterna tidigare

intog en restriktiv ståndpunkt till automathandeln över huvud taget men att

denna ståndpunkt numera i allt väsentligt har övergivits. De i dagens läge

aktuella invändningarna mot automatförsäljning av preventivmedel synes

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959

också hänföra sig mindre till försäljningsformen såsom sådan än till det

slag av varor, som det här är fråga om.

De skäl som kan anföras mot automatförsäljning av preventivmedel ligger

enligt utredningsmannen väsentligen på det etiska planet, men vid sidan

härav har man att beakta även ordningssynpunkter och estetiska synpunkter.

Bland de betänkligheter som har anförts mot sådan handel, nämner utredningsmannen

främst, att automaterna på ett olämpligt sätt skulle rikta

barns uppmärksamhet på sexuallivet, att de ofördelaktigt skulle påverka

de ungas fantasi, att de skulle befordra promiscuitet bland minderåriga eller

grundlägga inte önskvärda samlagsvanor bland yngre samt att den med automaterna

förenade lättåtkomligheten av preventivmedel skulle undergräva

ungdomens ansvarskänsla och självdisciplin. Därutöver anföres, att automaterna

skulle kunna väcka anstöt på många håll samt att de skulle kunna

föranleda nedskräpning och förargelse.

Den ojämförligt allvarligaste invändningen mot automatförsäljning av

preventivmedel anser utredningsmannen ligga i farhågorna för att en sådan

försäljning skulle leda till ökning av de tillfälliga sexuella förbindelserna

bland ungdom. Det saknas inte företrädare för en så långtgående uppfattning,

att man på denna grund bör införa ett fullständigt förbud mot denna

försäljningsform, och därvid hänvisas inte sällan till de många legala inköpsmöjligheter

som redan nu står till buds.

I utredning mannens ställningstagande understrykes,

att preventivmedelsfrågan i vårt land har passerat det stadium då inställningen

till denna fråga var kontroversiell och känsloladdad. Han anser automathandeln

med preventivmedel mera utgöra ett praktiskt än ett principiellt

problem. De motiv som har anförts till förmån för automathandeln är enligt

hans mening så starka, att samhället inte rimligen bör ställa sig avvisande

till denna försäljningsform, om det är möjligt att utforma handeln så,

att den inte medför några allvarligare olägenheter.

Ehuru mycket talar för att man endast i ringa grad skulle kunna motverka

promiscuitet genom att försvåra tillgången till preventivmedel, anser utredningsmannen

det vara väsentligt, att automathandeln gestaltas så, att den

inte ger anledning till uppfattningen att samhället skulle vilja främja tillfälliga

sexuella förbindelser. Härvidlag måste man främst hålla ungdomen

i sikte. Farhågorna för mindre barns nyfikenhet eller klåfingrighet eller för

bristande ordning vid platsen för automaten synes utredningsmannen vara

av underordnad betydelse, och dessa problem torde det för övrigt vara lättare

att bemästra. Han upplyser, att olägenheter av sist angiven natur endast i

ringa utsträckning har påvisats av de myndigheter, som till honom redovisat

sina erfarenheter av den hittillsvarande automatförsäljningen.

I detta sammanhang understryker utredningsmannen betydelsen av den

obligatoriska sexualundervisningen i skolorna. Han menar nämligen, att en

lagstiftning, som avser att främja en ändamålsenligt reglerad automathandel

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

med preventivmedel, ter sig mindre betänklig från barna- och ungdomsskyddande

synpunkter i samma män som sexualundervisningen i skolorna

lyckas med att bibringa ungdomen en sådan helhetssyn på det sexuella livet,

som ger den förmåga att ställa preventivmedelsfrågan i dess rätta sammanhang.

De överväganden som utredningsmannen sålunda ställts inför har lett

honom fram till ståndpunkten, att det låter sig göra att reglera automathandeln

med preventivmedel på ett sätt, som bör kunna godtagas från de

skilda synpunkter som samhället här har att bevaka. Enligt utredningsmannen

bör automatförsäljning få bedrivas på härför lämpliga platser såväl

inomhus som utomhus, utomhus dock endast om i automaten samtidigt tillliandahålles

jämväl andra sjukvårds- eller sanitetsartiklar.

Remissyttrandena

Det övervägande flertalet remissinstanser ansluter sig till eller lämnar

utan erinran utredningsmannens ståndpunkt, att samhället inte rimligen

bör ställa sig avvisande till automathandel med preventivmedel, om det är

möjligt att utforma handeln så, att den inte medför några allvarligare olägenheter.

De flesta remissinstanserna är också ense med utredningsmannen

om att det bör låta sig göra att reglera automathandeln i fråga på ett godtagbart

sätt. Bland dem som helhjärtat ställer sig bakom utredningsmannens

principiella uppfattning må särskilt nämnas socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

överståthållarämbetet, flertalet länsstyrelser och riksförbundet för

sexuell upplysning.

Utan att vilja motsätta sig en utvidgad automathandel med preventivmedel

framhåller länsstyrelsen i Jönköpings län, att länsstyrelsen inte är övertygad

om att olägenheterna helt kan undvikas, och såväl nämnda länsstyrelse

som många andra remissinstanser, bland dem skolöverstyrelsen, understryker

starkt betydelsen av att de barna- och ungdoinsskyddande synpunkterna

blir beaktade.

Domkapitlet i Uppsala ärkestift finner visserligen, att starka invändningar

av principiell och praktisk natur måste göras mot utredningsförslaget och

motiveringarna däri, men domkapitlet anser sig på grund av de nuvarande

allvarliga missförhållandena inom preventivmedelsdistributionen likväl inte

kunna helt avstyrka en automathandel på området.

Länsstyrelsen i Hallands län ställer sig tveksam till frågan, huruvida och

i vilken omfattning sådan handel bör tillrådas. De av utredningsmannen

anförda skälen har emellertid övertygat länsstyrelsen om att man, åtminstone

försöksvis, bör pröva en utvidgad automatförsäljning enligt utredningsmannens

förslag.

Även Malmö stads hälsovårdsnämnd förordar, att automatförsäljning

skall få ske försöksvis. Enligt nämnden bör i en första etapp utomhusförsäljningen

begränsas till apotek och sjukvårdsaffärer. Inomhusapparater

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kangl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

bör få uppsättas endast i nattpolikliniker, sjukvårdsaffärer och — inom de

största samhällena — i ett begränsat antal kommunala bekvämlighetsinrättningar,

som står under tillsyn.

Styrelsen för målsmännens riksförbund, vilket för närvarande företräder

370 föräldraföreningar med tillsammans över 300 000 målsmän, erinrar

om att en så ömtålig fråga som lämpligheten av automathandel med preventivmedel

utgör självfallet måste uppvisa stora differenser inom en grupp

av denna storleksordning och att styrelsen därför inte anser sig kunna ta

ställning till förslaget med anspråk på att företräda en något så när enhetlig

föräldraopinion. Styrelsen framhåller emellertid, att denna omständighet

inte får tolkas såsom ett principiellt avståndstagande från användningen av

preventivmedel utan att det är styrelsens övertygelse att majoriteten av förbundets

medlemmar anser, att preventivmedlen har en viktig uppgift att

fylla inom ramen för ett ansvarsfyllt sexualliv. Åtgärder, ägnade att få bort

det ovärdiga smussel och hemlighetsmakeri, som ännu i alltför stor utsträckning

omger dessa medel, måste därför hälsas med tillfredsställelse,

varvid ungdomsvårdande synpunkter dock måste tillmätas avgörande

betydelse.

Endast länsstyrelserna i Uppsala och Västerbottens län, en minoritet inom

domkapitlet i Uppsala ärkestift, barnavårdsnämnden i Enköping, förste

provinsialläkaren i Jönköpings län samt svenska sjukvårdsaffärernas riksförbund

ställer sig helt avvisande till automathandel med preventivmedel.

Länsstyrelsen i Uppsala län vänder sig särskilt mot förslaget att tillåta

försäljning av preventivmedel genom utomhusautomater och hänvisar därvid

först till att inte något av våra tre nordiska grannländer ansett sig böra

tillåta sådan försäljning. Det kan enligt länsstyrelsen icke bestridas, att möjligheten

att när som helst skaffa preventivmedel kommer att bidraga till att

öka antalet tillfälliga könsförbindelser, särskilt bland ungdomen. En öppen

försäljning genom automat kommer att av många uppfattas som en samhällets

sanktion av lösa förbindelser, förklarar länsstyrelsen och fortsätter.

Länsstyrelsen har svårt att föreställa sig att det skulle stå någon starkare

och mera utbredd folkopinion bakom utredningsförslaget om preventivmedelsautomater.

Länsstyrelsen håller fastmer för troligt att ännu större grupper

av medborgare skulle anse att en i princip frisläppt automathandel med

preventivmedel icke är önskvärd och att den otvivelaktigt skulle vålla mera

skada än nytta. Något verkligt samhällsintresse kan ett sådant radikalt underlättande

av preventivmedelshandeln icke anses innebära. Man måste även

taga hänsyn till att eu lagfäst fri handel med preventivmedel i den utmanande

öppna form, som utomhusautomater innebär, skulle för stora grupper

av samhällsmedborgare innebära en allvarlig kränkning av hela deras livsåskådning.

Samhället bör ej bidraga till att uppluckra anständighetsbegreppet

mera än som redan skett. Särskilt måste samhället vara skyldigt att beakta

opinionen hos de föräldrar, som bär ansvaret för barnens och ungdomens

fostran och som med rätta kunna kräva samhällets bistånd härvidlag.

2— Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 76

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år W59

Länsstyrelsen anser vidare, att den kompromiss mellan motvägande intressen,

som åstadkoms på 1930-talet, fortfarande utgör en bärig grund för reglering

av handeln med preventivmedel. De möjligheter, som nu finns för inköp

av preventivmedel, torde vara fullt tillräckliga. Några verkligt starka

skäl att gå längre än som gällande bestämmelser medger har utredningsmannen

enligt länsstyrelsens mening inte kunnat påvisa.

Länsstyrelsen i Västerbottens län grundar sitt avstyrkande på i huvudsak

samma skäl.

Något utpräglat behov av preventivmedelsautomater anser svenska sjukvårdsaffärernas

riksförbund inte föreligga annat än vid de militära förbanden.

Att nattetid tillhandahålla preventivmedel åt lösa förbindelser innebär

enligt riksförbundet att man stimulerar den lössläppliet, som man på andra

vägar söker begränsa. Riksförbundet förklarar sig vidare icke tro, att lätttillgängligare

preventivmedel skulle medföra en nedgång i frekvensen av

könssjukdomar. Avslutningsvis anför riksförundet.

I betänkandet rörande denna fråga har beklagligtvis en viktig omständighet

förbisetts. -— De svenska sjukvårdsaffärerna har en icke oväsentlig mission

att fylla vid handeln av preventivmedel. Med mångårig erfarenhet tillhandahålles

vederhäftig upplysningslitteratur och gives råd i stor utsträckning.

Den personliga kontakten och ansvarskänslan bör betraktas som en

viktig sanerande faktor, som givetvis inte kan ersättas genom automater

inom denna specifika handel.

Sammanfattningsvis anser vi att åtgärden att utöka de officiellt sanktionerade

försäljningsställena (apotek, sjukvårdsaffärer, etc.) med automater i

avträden, vare sig nu dessa befinner sig i folketshuslokaler, danssalonger,

busstationer in. fl. ställen, måste betraktas som ytterst förkastlig, både ur

etisk och hygienisk synvinkel.

B. Frågor rörande utformningen av automathandel med preventivmedel

U tredningsmannen

Utredningsmannen behandlar först den centrala frågan, var automaterna

skall få placeras. Såväl i vårt land som i vissa främmande länder synes uppmärksamheten

härvidlag främst ha riktats på de betänkligheter, som kan

anföras mot automatförsäljning utomhus. Tydligen har man därvid särskilt

haft i sikte de frestelser till impulsinköp, som utomhus placerade automater

skulle kunna väcka bland ungdomen. Med utomhusförsälj ning avser utredningsmannen

även sådan försäljning inomhus, som äger rum under utomhusliknande

förhållanden, exempelvis i tunnelbanestationer, foajéer till nöjesinrättningar

och dylika lokaler. Utredningsmannen inventerar i första hand

de olika grupper av inom huslokaler, som från distributionssynpunkt

kan antas vara ändamålsenliga för automatförsäljning av preventivmedel,

i syfte att för varje sådan grupp söka bedöma, huruvida betänkligheterna

mot automatförsäljning där är så stora, att lokalerna icke bör få

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 ur 1959

19

komma ifråga för ändamålet. Mot bakgrunden härav tar utredningsmannen

upp frågan om automatförsäljning utomhus.

Automatförsäljning av preventivmedel synes enligt utredningsmannen

främst böra komma i fråga i samband med den handel, som bedrives av

apotek och sjukvårdsaffärer. Självfallet bör formella hinder icke resas mot

automatförsäljning i apotekens och sjukvårdsaffärernas försäljningslokaler.

Med försäljningslokaler kan här likställas sådana förrum (väntrum) till

dessa, som stänges samtidigt med försäljningslokalerna i övrigt. Därmed

vinnes emellertid icke andra fördelar än att kunden under affärernas normala

öppethållande kan göra sina inköp snabbt och utan att behöva konfronteras

med en expedit.

Utredningsmannen ställer därefter frågan, huruvida man inte åtminstone

bör godta automatförsäljning i sådana väntrum till apotek och sjukvårdsaffärer,

som kan hållas öppna dygnet runt. Om väntrummen inte är för

små, anser han dem lämpade för den distributionsform som automathandeln

utgör. De är naturliga platser för automatförsäljning, samtidigt som de tilllåter

diskreta inköp. Emellertid har apotekarsocieteten uttryckt farhågor

för att väntrummen på kvällarna skulle kunna bli samlingsplatser för

nyfiken ungdom eller att försäljningen där eljest skulle kunna äventyra

allmän ordning. Även om sådana problem utan större svårigheter skulle

kunna bemästras, räknar utredningsmannen med att flera väntrum av nu

angiven anledning kanske inte kommer att utnyttjas för ändamålet. Många

apotek och flertalet sjukvårdsaffärer torde för övrigt sakna sådana väntrum

av tillräcklig storlek, och han finner det icke vara realistiskt att räkna med

tillkomsten av dylika lokaler i någon större omfattning. En till dessa platser

lokaliserad automatförsäljning av preventivmedel kommer därför att få begränsad

räckvidd. Med hänsyn till önskvärdheten att i görligaste mån anknyta

automathandeln till apotek och sjukvårdsaffärer anser utredningsmannen,

alt man då får överväga att tillåta automatförsäljning utomhus i

anslutning till dessa försäljningsställen. Ställningstagandet till denna fråga

påverkas emellertid av möjligheten att i andra inomhuslokaler tillgodose

ortens behov av preventivmedelsautomater. Utredningsmannen återkommer

därför till frågan, sedan inventeringen av tänkbara inomhusutrymmen

har slutförts.

Naturliga platser för automatförsäljning av preventivmedel utgör enligt

utredningsmannen vidare natt polikliniker för förebyggande behandling mot

könssjukdomar. Sådana förekommer nu i Stockholm, Göteborg och Malmö.

I väntrummet till göteborgskliniken har också uppsatts eu automat, som

anlitas även av andra än dem, som besöker kliniken i behandlingssyfte.

De offentliga toaletterna finner utredningsmannen därnäst komma i betraktande

såsom möjliga platser för automatförsäljning av preventivmedel.

Bortses från militärförbanden, har den hittillsvarande automathandeln med

sådana medel så golt som undantagslöst koncentrerats till dessa lokaler. Så
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

som en förutsättning för att sådan handel över huvud taget skall få bedrivas

i offentliga toaletter måste enligt utredningsmannen krävas, att de står

under ständig tillsyn. Urinoarer och andra obevakade bekvämlighetsinrättningar

bör sålunda under inga förhållanden få användas för denna försäljning.

Även mot toaletter, som står under ständig tillsyn, har i förevarande

hänseende vissa betänkligheter anförts. Dessa betänkligheter är dock enligt

utredningsmannens mening inte av den styrka, att de motiverar ett förbud

mot automatförsäljning där. Om en sådan toalett uppfyller rimliga standardkrav

kan den redan i och för sig vara godtagbar för försäljningen ifråga, och

den kan dessutom på grund av förhållandena i orten vara att föredra framför

andra aktuella platser. Av betydelse är också, att några påtagliga olägenheter

inte påvisats i fråga om den hittillsvarande automatförsäljningen i de

offentliga toaletterna. Under vissa förhållanden anser utredningsmannen

därför bevakade offentliga toaletter kunna godtagas för automatförsäljning

av preventivmedel. Ett bestämt krav måste dock vara, att de hygieniska förhållandena

i lokalen är tillfredsställande.

Med offentliga toaletter har utredningsmannen icke åsyftat toaletterna vid

järnvägsstationerna. Eftersom dessa främst är avsedda för resande, anser

han det icke vara lämpligt att preventivmedelsförsäljning förekommer där.

Järnvägsstationerna har också på många håll blivit en samlingsplats för

ortens ungdom, vilket ytterligare talar emot automatförsäljning av preventivmedel

därstädes. Preventivmedelsautomater bör enligt hans mening över

huvud taget icke förekomma inom järnvägs stationsområde. Enligt vad

han inhämtat delas denna uppfattning helt av järnvägsstyrelsen.

Ett svårare problem anser utredningsmannen toaletterna vid busstationerna

erbjuda, eftersom dessa stationer så gott som undantagslöst är lokaliserade

till ett torg eller annan allmän plats av liknande karaktär. Denna

omständighet leder enligt hans mening till att de i förevarande avseende

i princip torde få bedömas på samma sätt som de offentliga toaletterna i

allmänhet. Toalettens anknytning till en busstation kan emellertid med

hänsyn till de barna- och ungdomsskyddande synpunkterna påkalla en mera

restriktiv bedömning än eljest av frågan, huruvida lokalen bör tillåtas för

automatförsäljning eller inte.

Utredningsmannen påpekar, att automatförsäljning vidare förekommer i

bekvämlighetsinrättningar inom Folkets-husanläggningar. Bekvämlighetsinrättningarna

inom sådana och liknande anläggningar liksom också inom

teatrar och biografer är enligt hans uppfattning icke lämpliga såsom platser

för automatförsälj ningen.

Av de inomhuslokaler, som det finns anledning att ytterligare särskilt

beakta, återstår enligt utredningsmannen främst bekvämlighetsinrättningarna

vid dansrestauranger, folkparksanläggningar och andra nöjesetablissemang.

Härmed anser han sig vara inne på det svåraste avvägningsproblemet.

A ena sidan skulle automathandeln med all sannolikhet fylla ett särskilt

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 ur 1959

stort behov just vid nöjesinrättningarna, eftersom många sexuella förbindelser

av tillfällig natur torde inledas där. Denna synpunkt har säkerligen

också varit en bidragande orsak till att preventivmedelsautomater i inte

ringa utsträckning uppsatts i här ifrågavarande bekvämlighetsinrättningar.

Å andra sidan kan starka betänkligheter anföras mot att sanktionera denna

utveckling. Förekomsten av automathandel med preventivmedel på dessa

platser skulle nämligen kunna tydas som om man på ansvarigt håll betraktar

sexuellt umgänge såsom normal avslutning på den underhållning eller förströelse,

som nöjesinrättningarna bereder.

Av det föregående anser utredningsmannen framgå, att åtskilliga, kanske

till och med flertalet samhällen icke kan erbjuda andra tänkbara inomhuslokaler

för automatförsälj ning av preventivmedel på tider, då apotek och

andra affärer normalt är stängda, än bekvämlighetsinrättningarna vid nöjesetablissemangen.

Skulle man nu godta dessa lokaler för automatförsäljning

och samtidigt avvisa sådan försäljning utomhus på härför lämpade platser,

skulle resultatet för många samhällen följaktligen bli, att försäljningen av

preventivmedel vid kvällens inbrott överflyttades från apoteket och andra

affärer, som tillhandahåller sådana medel, till samhällets kanske enda restaurang

eller folkparksanläggning. En sådan koncentrering av automatförsäljningen

till nöjesinrättningarna ter sig enligt utredningsmannens mening

särskilt betänklig mot bakgrunden av att dessa utgör en vanlig samlingsplats

för ortens ungdom.

Automaterna bör dessutom vara lättillgängliga även för andra än dem,

som besöker nöjesinrättningarna. Utredningsmannen finner det inte vara

rimligt, att den som önskar inköpa preventivmedel efter affärstid inte har

någon annan utväg än att bege sig till en restaurang eller folkpark.

Trots de i det föregående anförda betänkligheterna anser utredningsmannen

sig likväl icke kunna föreslå ett ovillkorligt förbud mot automatförsäljning

inom nöjesinrättningarna. En nöjesplats kan nämligen ha en sådan

karaktär och vara belägen på så stort avstånd från annan i orten efter

affärstid tillgänglig inköpskälla, att det skulle kunna leda till större skada

än nytta om man förbjöd automatförsäljning därstädes. Utredningsmannen

har härvid särskilt i åtanke sådana avsides belägna nöjesplatser, där man

av erfarenhet vet att talrika sexuella förbindelser av tillfällig natur inleds.

Han understryker emellertid, att nöjesetablissemangen endast i undantagsfall

bör få komma ifråga för automatförsäljning av preventivmedel.

Utredningsmannen finner av del anförda framgå, att en till inomhuslokaler

begränsad aulomathandel med preventivmedel på många håll icke

medger en godtagbar lösning av automathandeln. Han anser därför, att man

på allvar måste överväga frågan om automatförsäljning utomhus. Innan

han närmare behandlar de skäl, som kan anföras för och emot ulomhusförsäljningen,

redogör han emellertid för sin uppfattning om den automatför
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

sälj ning, som redan nu förekommer inom militär förläggningar och större

industrianläggningar.

Utmärkande för den på dessa platser bedrivna automathandeln finner

utredningsmannen vara att den riktar sig till en viss bestämd personkrets.

Så gott som undantagslöst är det fråga om vuxna män. Att denna automatförsäljning

fyller ett stort behov torde vara ovedersägligt. Utomstående

äger som regel icke tillträde till områdena, varför det inte är fråga om försäljning

till allmänheten i egentlig mening. Militärförbanden har i stor utsträckning

ställt sig positiva till den där bedrivna automatförsäljningen,

och några betänkligheter anser utredningsmannen rimligen inte kunna anföras

mot denna form av försäljning vare sig inom militärförläggningarna

eller inom industrianläggningarna. Eftersom områdena är inhägnade eller

bevakade, torde det i och för sig vara utan större betydelse om automaterna

placeras inomhus eller utomhus. Ur diskretionssynpunkt synes dock placering

inomhus i allmänhet böra föredragas. Tillgången till lämpliga utrymmen

inomhus torde också göra placering utomhus mindre aktuell.

Utredningsmannen övergår härefter till frågan, huruvida automatförsäljning

av preventivmedel till allmänheten bör få förekomma uto in h u s.

Genom att tillåta även utomhusförsäljning får man i stort sett obegränsade

möjligheter att lokalisera automathandeln i ett samhälle till de härför mest

ändamålsenliga platserna. Redan detta finner utredningsmannen vara en

stor fördel, inte minst med hänsyn till att den illegala handeln härigenom

kan bekämpas på ett effektivt sätt. Härtill kommer enligt utredningsmannens

mening att en lämpligt spridd automathandel utomhus minskar behovet

av sådana inomhuslokaler, mot vilkas utnyttjande för ändamålet

betänkligheter kan anföras. Utredningsmannen finner sig därför böra

undersöka, huruvida utomhusförsäljningen från skilda synpunkter helt

eller delvis kan vara att föredra framför inomhusförsäljningen.

Utredningsmannen erinrar om vad han tidigare anfört därom, att det

ligger närmast till hands att tänka sig automatförsäljning utomhus i direkt

anslutning till de butiker, som tillhandahåller preventivmedel över disk,

främst apotek och sjukvårdsaffärer. En här bedriven automathandel med

preventivmedel är inte förenad med de särskilda olägenheter, som i det

föregående påvisats i fråga om automatförsäljning i offentliga toaletter och

framför allt i bekvämlighetsinrättningar vid nöjesetablissemangen. Gentemot

en placering av automater utanför apoteken och sjukvårdsaffärerna

kan emellertid anföras andra betänkligheter. Utredningsmannen har därvid

inte så mycket i sikte farhågorna för att automaten skulle kunna väcka

anstöt bland dem, som besöker butiken i helt andra ärenden, eftersom en

sådan konsekvens skulle kunna undvikas genom att automaten placeras

så att den kan dras in under tiden för butikens öppethållande. Farhågorna

för barns nyfikenhet eller klåfingrighet anser han inte heller få tillmätas

avgörande betydelse. Den omständigheten, att automaten är föremål för

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

allmän insyn, utgör nämligen samtidigt ett hämmande moment härvidlag,

och några större svårigheter torde inte föreligga för ordningsmakten att

hålla automaten under erforderlig uppsikt. I stället träder enligt utredningsmannens

mening i förgrunden de betänkligheter, som ligger däri, att

en utomhus placerad preventivmedelsautomat genom sin blotta förekomst

på eller invid allmän plats utgör en opåkallad reklam för varan, något som

kan fresta ungdomen till impulsinköp. En sådan automat skulle också

kunna väcka anstöt hland befolkningen på orten över huvud taget.

Om man förknippar en utomhus bedriven automatförsäljning av preventivmedel

med villkoret, att även andra varor måste försäljas i automaterna,

anser utredningsmannen emellertid, att man kan undvika att automaterna

tilldrar sig inte önskvärd uppmärksamhet. I samma syfte skulle

man då också föreskriva, att dessa inte får förses med reklamtext, som på

ett uppseendeväckande eller eljest olämpligt sätt utmärker de där saluförda

preventivmedlen. Därutöver måste enligt utredningsmannens mening övervägas,

huruvida man bör begränsa automaternas varusortiment. Som exempel

nämner han att i Hamburg, där preventivmedel försäljes utomhus i

automat såväl såsom enda varuslag som jämsides med andra artiklar, det

är vanligt, att automaterna innehåller sådana varor som rakblad, sanitetsbindor

eller -tamponger, näsdukar, pastiller och film vid sidan av preventivmedel.

Så skilda varuslag som film och preventivmedel bör dock enligt

hans mening inte förekomma i en och samma automat. Utredningsmannen

anser över huvud taget det vara mindre lämpligt med ett alltför heterogent

varusortiment i detta sammanhang. Ju mera olikartat varusortimentet blir,

desto större blir nämligen den krets av köpare, som opåkallat kommer att

konfronteras med preventivmedelsförpackningarna. Utomhus synes därför

enligt utredningsmannens mening endast böra tillåtas sådana automater,

vari jämte preventivmedel saluföres andra slag av sjukvårds- och sanitetsar

tik lar, som är lämpade för denna försälj ningsf orm. Detta villkor liksom

förbudet mot olämplig reklam anser utredningsmannen böra upptagas som

tvingande föreskrifter i hithörande författningar.

För att om möjligt få automatförsäljningen i första hand lokaliserad till

apoteken har utredningsmannen övervägt frågan om utvidgning av skyldigheten

för apoteksinrättningarna att tillhandahålla preventivmedel till

att avse även annan tid än normal expeditionstid, dvs. kvällar och nätter

samt sön- och helgdagar. I överensstämmelse med medicinalstyrelsens och

apotekarsocietetens härvidlag samstämmigt uttalade önskemål har han

emellertid stannat för att begränsa den tilltänkta utvidgningen av den nuvarande

expeditionstiden i fråga om dessa medel till sön- och helgdagar.

En längre gående utsträckning av expeditionstiden i förevarande avseende

skulle nämligen leda till att åtminstone vissa apotek blev tvungna att hålla

automat med preventivmedel, och utredningsmannen anser inle tillräckliga

skäl föreligga för att skapa automattvång för apoteken. Han räknar

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

emellertid med att apoteken liksom för övrigt också sjuk vårdsaffärerna

efter automathandelns frigivande successivt kommer att anskaffa sanitetsautomater,

i vilket sammanhang han konstaterar, att förbandsautomater,

lämpliga för ändamålet, redan har installerats vid ett antal apotek.

Utredningsmannen vill till och med ifrågasätta, huruvida icke i själva

verket försäljning av preventivmedel utomhus från en för olika slag av

sanitetsartiklar avsedd automat i många fall skulle te sig lämpligare än

inomhusförsäljningen och upplyser i detta sammanhang om att vissa av

honom tillfrågade myndigheter har föredragit utomhusförsäljning i anslutning

till apotek och sjukvårdsaffärer framför försäljning i bekvämlighetsinrättningar

samt att apotekarsocieteten på förfrågan förklarat sig hellre

se att automater placeras utomhus i anslutning till apoteken än i dessas

väntrum. Utredningsmannen anser för sin del övervägande skäl tala för att

automater av den blandade typ, som förut angivits, bör få förekomma på

lämpliga platser utomhus, och han har den uppfattningen att sådan utomhusförsäljning

på många håll skulle vara att föredra framför automatförsäljning

inomhus. Dylika automater är enligt hans mening helt enkelt att

betrakta som speciella sjukvårdsaffärer och bör därför i fråga om preventivmedelsförsäljningen

i princip bedömas på samma sätt som sådana affärer.

Mot bakgrunden av det uppsving, som kännetecknat den senaste utvecklingen

av automathandeln över huvud taget anser han det också finnas

anledning anta, att sådana sanitetsautomater av lämplig utformning

utan större tidsutdräkt kommer att introduceras på den svenska marknaden.

Genom att för utomhusförsäljningen föreskriva den här föreslagna automattypen

blir det enligt utredningsmannens mening dessutom inte nödvändigt

att upprätthålla kravet på automatens anknytning till apotek eller

sjukvårdsaffär. Nämnda inrättningar bör sålunda kunna få sätta upp automater

på annan lämplig plats i samhället, och hinder bör inte heller möta

för att specialföretag, som driver försäljning av sjukvårds- och sanitetsartiklar

i stor skala, får uppsätta automater på lämpliga platser utomhus

även på ort, där företaget inte har etablerat någon detaljhandelsbutik.

Utredningsmannen anger vissa allmänna riktlinjer för automaternas

placering. Han anser sålunda, alt tillstånd till automatförsäljning

av preventivmedel i omedelbar anslutning till apotek eller sjukvårdsaffär

alltid bör ges, om platsen inte är uppenbart olämplig för ändamålet.

Olämplig finner han platsen vara, om den ligger i närheten av en skola;

över huvud taget bör sådana platser undvikas, där barn och ungdom vanligen

samlas.

Vad beträffar de platser utomhus, som inte har anknytning till apotek och

sjukvårdsaffär bör enligt utredningsmannens mening vid prövningen förutom

de barna- och ungdomsskyddande synpunkterna även ordnings- och

trevnadssynpunkter särskilt beaktas. Allmänt sett synes undandragna

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

platser härvidlag böra stå tillbaka för platser, där olika slags detaljhandel

normalt bedrives inom orten. Hänsyn bör vidare tagas till pietetssynpunkter,

så alt automater inte uppsättes på platser, där det av särskild anledning kan

befaras, att de kommer att väcka anstöt. Någon generell klassificering av för

automatförsäljningen lämpliga utomhusplatser låter sig emellertid inte

göra, eftersom förhållandena skiftar från ort till ort och de lokala förhållandena

ytterst måste tillmätas avgörande betydelse.

Lika litet som i fråga om utomhusförsäljningen är det enligt utredningsmannen

rörande inomhusför sälj ningen möjligt att genom lagstiftning bestämma

vilka platser, som bör kunna godtagas för ändamålet. Även här

måste de lokala förhållandena på orten ytterst bli utslagsgivande för bedömandet.

Med hänsyn härtill har han inte heller ansett sig böra föreslå ett

ovillkorligt förbud mot automatförsäljning av preventivmedel ens i sådana

lokaler, som allmänt sett ter sig mindre lämpliga härför. Utredningsmannen

anser dock, att tillstånd till automatförsäljning inomhus bör kunna vägras

av det skälet, att annan lämpligare plats i närheten — utomhus eller inomhus

— står till buds för ändamålet, och sådant tillstånd bör enligt hans mening''

på i det föregående anförda skäl i fråga om nöjesinrättningarna alltid

vägras, därest automatförsäljning med fördel kan bedrivas på annan plats

ej för långt därifrån.

Vid den redovisning, som utredningsmannen sålunda lämnat rörande automathandelns

framtida utformning, har han inte direkt haft i sikte den

automatförsäljning, som redan bedrives och även framdeles bör få bedrivas

inom militärförläggningar och större industrianläggningar. Inom dessa områden

bör enligt hans mening tillstånd till automatförsäljning av preventivmedel

som regel kunna lämnas utan någon mera ingående prövning i fråga

om automatens placering.

Remissyttrandena

I flera remissyttranden framhålles, att den av utredningsmannen föreslagna

utformningen av automathandeln med preventivmedel utgör en väl

genomförd avvägning av de skilda synpunkter, som här kommer i betraktande.

Det övervägande flertalet av de remissinstanser, som anser att automathandeln

i princip bör friges även på detta område, ansluter sig också i

huvudsak till eller har intet väsentligt att erinra mot den lösning av frågan,

som utredningsförslaget innebär. Vissa erinringar och kompletterande synpunkter

har emellertid framkommit.

Vad först beträffar frågan, huruvida automatförsäljning skall få bedrivas

även utomhus är det endast ett fåtal remissinstanser, som ställer sig

tveksamma härtill.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att en dylik försäljning knappast torde

få den med reformen eftersträvade effekten. Kommer utomhusautomaterna

— såsom utredningsmannen föreslagit och som från många synpunkter kan
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

ske också är nödvändigt — att placeras huvudsakligen på sådana platser, där

försäljningen blir föremål för allmän insyn, kommer detta enligt länsstyrelsens

mening att avskräcka många, vilkas inköp man velat underlätta genom

ifrågavarande distributionsform. Köpmotståndet i detta fall kommer

knappast heller att elimineras genom att sortimentet i automaten utökas

med andra sjukvårds- och sanitetsartiklar. Länsstyrelsen framhåller också,

att en utomhus bedriven automathandel säkerligen kommer att väcka förargelse

och anstöt i vida kretsar.

I samma riktning uttalar sig länsstyrelsen i Örebro län, som särskilt betonar,

att det inte finns några erfarenheter att bygga på härvidlag, eftersom

utomhusförsäljning hittills varit förbjuden.

Poliskammaren i Göteborg förordar, att tillståndsgivningen blir restriktiv

i fråga om utomhusautomater intill dess närmare erfarenheter vunnits.

Aktiebolaget Nils Adamssons sjukvårdsaffär konstaterar med tillfredsställelse,

att utredningsmannen föreslagit automatförsäljning även utomhus,

men finner det vara tveksamt, huruvida utomhusförsälj ningen som regel

skulle vara lämpligare än inomhusförsäljningen. Bolaget pekar härvidlag

särskilt på diskretionssynpunkterna och anser, att det i förarbetena inte

bör göras något direkt uttalande till förmån för någotdera alternativet.

Riksförbundet för sexuell upplysning berör samma problem och framhåller,

att tillstånd till automatförsäljning bör beviljas för en fullt godtagbar

inomhusplats, även om det omedelbart utanför eller i närheten till äventyrs

skulle finnas en lämpligare utomhusplats.

Ett flertal remissinstanser har särskilt behandlat det av utredningsmannen

för utomhusförsäljning uppställda villkoret, att även andra slag av sjukvårds-

eller sanitetsartiklar än preventivmedel skall tillhandahållas i automaten.

En allmänt positiv inställning till sådana sanitetsauto mater

kommer till uttryck i yttrandena från medicinalstyrelsen, handelskammaren

i Gävle samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Målsmännens riksförbund

understryker liksom barnavårdsnämnden i Uppsala betydelsen av att

tvingande bestämmelse härom intages i preventivmedelsförordningen, och

riksförbundet för sexuell upplysning, som finner utredningsmannens ifrågavarande

uppslag gott, anser det vara naturligt att övriga varor blir av föreslagen

typ. Länsstyrelsen i Stockholms län och polischefen i Kristianstad

finner det inte nödvändigt att begränsa varusortimentet till sanitetsartiklar

utan anser att även andra för automathandel lämpade artiklar bör få försäljas

vid sidan av preventivmedel.

Några remissinstanser ställer sig däremot tveksamma till eller anser sig

böra avstyrka utredningsmannens förslag på denna punkt. Statens institut

för folkhälsan ifrågasätter lämpligheten av att införa tvingande bestämmelse

om sanitetsautomater, även om sådana automater ibland vore att föredra

framför renodlade preventivmedelsautomater. Länsstyrelsen i Söderman
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 76'' år 1959

lands län framhåller, att om någon större efterfrågan, såsom är antagligt, inte

uppkommer på de övriga sanitetsvarorna dessa torde bli av sämre beskaffenhet

på grund av långvarig lagring. Enligt länsstyrelsen bör man undvika

en föreskrift, som kan verka i sådan riktning. Polischefen i Västervik är inne

på samma tema. Han erinrar om att sanitetsautomater kan leda till ökade

underhållskostnader och därmed ökade priser på preventivmedel.

Poliskammaren i Eskilstuna anser liksom förste provinsialläkaren i Kronobergs

län, att preventivmedlen inte bör omges med någon hemlighetsfullhet

och att sanitetsautomater därför inte är av nöden.

Direkt olyckligt finner Aktiebolaget Nils Adamssons sjukvårdsaffär villkoret

om sanitetsautomater. Bolaget vill visserligen inte helt bestrida att försäljningen

av preventivmedel såsom en vara bland flera i sjukvårdsautomater

i vissa fall skulle kunna vara en lämplig övergångsform eller möjligen på en

del platser t. o. in. den slutligt riktiga formen för preventivmedelsförsäljningen

utomhus i automat. Men bolaget anser att kombineringen med andra

sjukvårdsartiklar i de flesta sammanhang innebär en alldeles onödig åtgärd.

Försäljningen av de andra sjukvårdsartiklarna kommer inte att löna

sig och inverkar därför fördyrande på de automatförsålda preventivmedlen.

Bolaget föreslår med hänsyn härtill, att tillhandahållandet av andra sjukvårdsartiklar

i preventivmedelsautomat utomhus inte skall utgöra törutsättning

för tillstånd utan att det skall få ankomma på den tillståndsgivande

myndigheten att fästa sådant villkor vid tillståndet, om myndigheten så finner

önskvärt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter lämpligheten av att göra skillnad

mellan utomhus- och inomhusautomater. Länsstyrelsen, som är böjd

för att förorda sanitetsautomater även inomhus, erinrar om att det eljest

kan bli svårt att avgöra till vilken kategori en automat är att hänföra.

I remissyttrandena har vidare frågan om automaternas placering

ägnats stor uppmärksamhet. Det är särskilt barna- och ungdomsvårdande

synpunkter som jämte diskretionssynpunkter härvidlag stått i förgrunden.

Några remissinstanser har närmare uppehållit sig vid automatförsäljning

i anslutning till apotek och sjukvårdsaffärer.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner det från alla synpunkter lämpligt

att apoteken i så stor utsträckning som möjligt åtar sig handeln med preventivmedel.

Även om något tvång att hålla automater för ändamålet inte

hör åläggas apoteken i lag, anser länsstyrelsen, att medicinalstyrelsen bör

försöka träffa överenskommelse med apotekarsocieteten om att uppsätta

sådana automater i anslutning till apoteken. Enligt länsstyrelsens mening

är det också lämpligt, att preventivmedelsautomater uppsättes i anslutning

till sjukvårdsaffärer.

Även målsmännens riksförbund anser sig kunna dela uppfattningen, att

det ligger närmast till hands att tänka sig en automatförsäljning av preven
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

tivmedel i anslutning till apotek och sjukvårdsaffärer. Härigenom skulle

enligt förbundet möjlighet ges att på ett varsamt sätt vänja allmänheten

vid dessa automater.

Domkapitlet i Uppsala ärkestift understryker vikten av att automathandeln

utformas så, att det medicinska syftet tydligt framhäves, och domkapitlet

finner därför att tillstånd till automatförsäljning bör begränsas

till att avse automater, uppsatta i eller i omedelbar anslutning till apotek,

sjukvårdsaffärer och nattpolikliniker.

Länsstyrelsen i Örebro län uttalar däremot, att många apotek inte torde

kunna anses lämpliga för automatförsäljning av preventivmedel med hänsyn

till deras ofta centrala och utsatta läge. Av de fyra apoteken inom Örebro

stad är sålunda de tre största belägna vid starkt upplysta och synnerligen

livligt -— kvällstid inte minst av ungdom — trafikerade gator. Sjukvårdsaffärerna

har i stället ofta ett mer undanskymt läge, vilket i många

fall enligt länsstyrelsens mening skulle göra dessa mer lämpade för automathandeln.

Apotekarsocietetens direktion anser sig inte kunna biträda utredningsmannens

uppfattning, att en av apoteken bedriven automatförsäljning av

preventivmedel i särskilt hög grad skulle kunna bidra till att bryta den sociala

tabuering, som ännu vidlåder preventivmedlen. Genom den apoteken

ålagda skyldigheten att försälja preventivmedel torde i tillräckligt hög grad

dessa medels medicinska och sociala erkännande ha blivit tillgodosett.

Direktionen framhåller vidare, att tvång till försäljning på detta sätt i vart

fall inte bör ifrågakomma för apotekens vidkommande.

Också medicinalstyrelsen och Sveriges farmacevtförbund understryker

betydelsen av att apotekens medverkan till automatförsäljningen får ske

helt på frivillighetens väg.

Handelskammaren i Gävle framhåller, att tillstånd till automatförsäljning

bör ges åt företag, som driver försäljning av sjukvårds- och sanitetsartiklar

i inte alltför obetydlig omfattning, medan Västernorrlands länsavdelning

av föreningen Sveriges landsfiskaler ifrågasätter, huruvida dylikt tillstånd

inte bör kunna lämnas även åt frisérsalonger, som redan förut erhållit tillstånd

till försäljning av preventivmedel över disk.

Handelskammaren i Göteborg anser, att automatbutiker bör räknas till

samma kategori av lokaler som sjukvårdsaffärernas förrum eller väntrum.

Enligt kammaren anses det inom branschen inte vara någon större skillnad

mellan, å ena sidan, ett förrum till ett apotek eller en sjukvårdsaffär, som

efter butikstängningstid måste vara skilt från butiken i övrigt, samt, å den

andra, en automatbutik med preventivmedel som enda handelsvara. Samma

uttalande gör H. E. Adamsson Aktiebolag.

Några remissinstanser finner automatförsäljning av preventivmedel i

offentliga toaletter vara mer eller mindre olämplig.

Socialstyrelsen uttalar i denna fråga, att styrelsen inte finner placering

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

av preventivmedelsautomater i offentliga toaletter vara särskilt tilltalande.

Styrelsen framställer emellertid inte något yrkande om förbud mot sådan

försäljning inom dessa lokaler under hänvisning till att försäljningen enligt

utredningsförslaget bör medges endast i sådana bekvämlighetsinrättningar,

som står under ständig tillsyn och där de hygieniska förhållandena

är fullt tillfredsställande.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller, att tillstånd till automatförsäljning

i offentliga toaletter med hänsyn till allmänna ordnings- och

trevnadssynpunkter bör ges endast i undantagsfall.

Gatunämnden i Stockholm hyser visserligen betänkligheter mot preventivmedelsautomater

inom de bevakade offentliga bekvämlighetsinrättningarna

men anser sig likväl kunna tillstyrka en sådan försäljning försöksvis

under någon tid för att man skall bli i stånd att vinna närmare erfarenheter

härav. Till gatunämndens förslag ansluter sig stadskollegiet i Stockholm.

Målsmännens riksförbund anser, att en till offentliga toaletter hänvisad

automatförsäljning av preventivmedel kan komma att inverka menligt på

den allmänna synen på preventivmedel. Enligt förbundets mening bör man

i stället sträva efter att bringa upp denna syn på ett högre plan och söka

nå jämställighet mellan preventivmedel och sanitetsvaror i övrigt.

Förste provinsialläkaren i Gotlands län finner inte skäl föreligga för

tillstånd till automater i offentliga bekvämlighetsinrättningar, om utomhusautomater

enligt utredningsmannens förslag blir tillåtna.

Helt negativt till de offentliga toaletterna såsom försäljningsplats för

preventivmedel ställer sig gatukontoret i Stockholm. Kontoret anför.

De erfarenheter, som gatukontoret har, talar icke för lämpligheten av

att i de offentliga bekvämlighetsinrättningarna medgiva försälj ningsautomater.

Kontoret har också konsekvent motsatt sig alla framställningar beträffande

tillstånd för dylika. Som skäl härför kan anföras, att bekvämlighetsinrättningarna

i stor omfattning drar till sig lösa element och orosstiftare,

som ur ordnings- och trevnadssynpunkt skapar mycket svårbemästrade

problem, vilka t. o. in. medfört, att bekvämlighetsinrättningar fått

stängas på kvällarna. Även om det övervägande antalet allmänna toaletter

för närvarande är bemannade, är dock tendensen, att man övergår till obemannade

genom samordning med försäljningskiosker. Med hänsyn härtill

och då man kan förutsätta, att automathandeln i anslutning till apotek och

sjukvårdsaffärer kommer att vara tillfyllest, vill gatukontoret icke för sin

del tillstyrka en dylik handel i de allmänna bekvämlighetsinrättningarna,

enär det kan befaras, att den ytterligare skulle försvåra ordningshållningen

därstädes.

Även II. E. Adamsson Aktiebolag finner de offentliga toaletterna vara

olämpliga såsom försäljningsställen för preventivmedel. Bolaget hänvisar

särskilt till att det just är ungdomen, som gör sina inköp på dessa toaletter,

och att denna ungdom i stor utsträckning utgöres av tonåringar, som

utan skada skulle avstå från inköp, om de måste besöka ett apotek, en

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959

sjukvårdsaffär eller en automat, placerad utomhus enligt utredningsmannens

förslag.

I flera yttranden beröres frågan om automatförsäljning av preventivmedel

vid järnvägs-, buss- och tunnelbanestationer samt inom teatrar, biografer,

folketshusanläggningar, idrottsanläggningar och andra liknande

inomhuslokaler, där människor av båda könen samlas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner inte anledning föreligga till alltför

stor restriktivitet i fråga om automaternas placering. Enligt länsstyrelsens

mening synes toaletter vid buss- och järnvägsstationer kunna komma ifråga

för automatförsäljning av preventivmedel.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser, att preventivmedelsautomater

bör få förekomma även i bekvämlighetsinrättningarna inom folketshusanläggningar.

Riksförbundet för sexuell upplysning tar särskilt upp frågan om automatförsäljning

inom folketshusanläggningar. Dessa framhålles vara till sin karaktär

och utformning så olika på olika platser i landet, att förbundet finner

det vara oriktigt att behandla dem så generellt som utredningsmannen

gjort. I många fall kan de jämställas med teatrar och biografer, i andra

fall utgör de stora byggnadskomplex av fastighetskaraktär med hyresgäster

av olika slag. Sistnämnda förhållande är det vanliga i Stockholm och Göteborg

och på andra större platser. Någon enstaka lokal inom sådana komplex

kan jämställas med exempelvis en teaterlokal, men detta gäller inte

komplexet i dess helhet. Enligt förbundet bör därför den tillståndsgivande

myndigheten beakta, vilken karaktär den ifrågavarande inrättningen har

och avgöra frågan om tillstånd från fall till fall.

Aktiebolaget Nils Adamssons sjukvårdsaffär finner utredningsmannens

avvisande inställning till automatförsäljning vid järnvägsstationer vara

alltför kategorisk. Bolaget anför, att ett mycket stort antal toaletter vid

järnvägsstationerna är fullt jämförbara med de offentliga toaletterna i

samhällena. Ofta är toaletten vid järnvägsstationen samhällets enda offentliga

toalett. Det torde enligt bolaget inte vara ovanligt att toaletten inom

stationsområdet är placerad långt ifrån den naturliga samlingsplatsen för

ungdomen. Såvitt bolaget kan förstå, är förevarande fråga ett typfall, då

de lokala förhållandena måste få bli utslagsgivande för bedömningen.

Norrbottens och t Österbottens läns handelskammare, länsstyrelserna i

Stockholms, Malmöhus och Norrbottens län, målsmännens riksförbund och

H. E. Adamsson Aktiebolag säger sig samtliga ha svårt att förstå utredningsmannens

uppfattning, att bekvämlighetsinrättningarna vid järnvägsoch

busstationer bör bedömas efter olika grunder i förevarande avseende.

Av nu nämnda remissinstanser ställer sig alla utom länsstyrelsen i Stockholms

län klart avvisande till automatförsäljning av preventivmedel inte

blott vid järnvägsstationer utan också vid busstationer. Länsstyrelsen i

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959

Norrbottens län framhåller därutöver, att sådan försäljning bör förbjudas

även i bekvämlighetsinrättningarna till teatrar och biografer.

Länsstyrelsen i Malmöhus län vill starkt ifrågasätta, huruvida automathandel

med preventivmedel bör få äga rum å tunnelbanestationer samt

inom hallar till idrottsanläggningar och liknande lokaler. Enligt länsstyrelsens

mening finns här skäl, som talar för att man jämställer dessa platser

med sådana inomhuslokaler som toaletter vid järnvägsstationer, där

utredningsmannen anser att automater inte bör få förekomma. Med nu

nämnda lokaler vill länsstyrelsen likställa bekvämlighetsinrättningarna

inom teatrar, folketshusanläggningar och andra liknande anläggningar. I

samma riktning uttalar sig Malmö stads hälsovårdsnämnd.

Länsstyrelsen i Västmanlands län föreslår, att det i författningstexten

intages förbud mot preventivmedelsautomater i sådana inomhuslokaler, där

människor av olika kön och åldrar vanligen samlas. Bland sådana lokaler

nämner länsstyrelsen särskilt järnvägs- och bussväntsalar. Enligt länsstyrelsens

mening skulle automatförsäljning på dessa platser vara ägnad att

väcka anstöt.

Starkast bryter sig meningarna i frågan, huruvida automatförsäljning

av preventivmedel skall få förekomma vid nöjesinrättningar, såsom folketsparkanläggningar,

dansrestauranger och andra liknande nöjesetablissemang.

På denna punkt har också ett större antal remissinstanser funnit

anledning att närmare utveckla sina synpunkter.

Flera remissinstanser ansluter sig till utredningsmannens ståndpunkt,

att automatför sälj ning av preventivmedel bör få förekomma vid nöjesinrättningar

endast i undantagsfall eller då synnerliga skäl föreligger härför.

Socialstyrelsen finner sålunda den av utredningsmannen härvidlag gjorda

avvägningen riktig, och därvid har styrelsen särskilt beaktat den hänsyn

som måste tagas till föräldrars och uppfostrares naturliga oro för en ökning

av de tillfälliga sexuella förbindelserna bland ungdomen.

Skolöverstyrelsen ifrågasätter i likhet med utredningsmannen starkt

lämpligheten av att automater uppsättes inom toaletter vid nöjesinrättningar.

Överstyrelsen motsätter sig dock inte utredningsmannens förslag

men förutsätter, att största möjliga återhållsamhet iakttages vid tillståndsprövningen.

1 samma riktning uttalar sig länsstyrelserna i Kristianstads

samt Göteborgs och Dohus län.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser med hänsyn till ordnings- och

trevnadssynpunkter, att preventivmedelsautomater endast i undantagsfall

hör få uppsättas inom nöjesinrättningar.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ställer frågan, huruvida den svenska allmänheten

från etisk synpunkt är beredd att i dag godta en anordning med

preventivmedelsautomater vid nöjesinrättningar. Länsstyrelsen föreslår, att

tillstånd till automater på dessa platser lämnas endast om sådana inte

lämpligen kan uppsättas i anslutning till apotek, läkemedelsförråd eller

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

sjukvårdsaffär. Om behovssynpunkten skall anses ha företräde framför

den etiska, förefaller det länsstyrelsen märkligt, att försäljning av preventivmedel

enligt utredningsmannen inte skall få ske inom folketshusanläggningar.

Det alldeles övervägande flertalet danssalonger i landsorten är inrymda

just i Folkets hus.

Några remissinstanser vill ha totalt förbud mot automatförsäljning av

preventivmedel vid nöjesinrättningar.

Länsstyrelsen i Uppsala län, som inte anser sig kunna tillstyrka automathandel

med preventivmedel över huvud taget, erinrar om ett uttalande

från barnavårdsnämnden i Uppsala, att en automathandel med preventivmedel

vid nöjesinrättningarna skulle kunna te sig som en samhällets legalisering

av könsumgänget såsom en naturlig avslutning på samvaron och

att den dessutom skulle strida mot grundtemat i utredningsmannens betänkande,

att preventivmedelsautomater inte bör uppsättas där ungdom regelbundet

samlas.

Även barnavårdsnämnden i Borås, länsstyrelsen i Malmöhus län och

målsmännens riksförbund ställer sig avvisande till preventivmedelsförsäljning

vid nöjesinrättningarna. Länsstyrelsen i Malmöhus län ställer därvid

frågan, huruvida sådana automater på dessa ställen skulle få någon mera

avsevärd betydelse som ersättning för de vanliga inköpskällorna i orten,

medan målsmännens riksförbund framhåller, att förbundet vid sitt negativa

ställningstagande inte förbisett den medkänsla, som utredningsmannen

visat inför allt det lidande som följer ett ansvarslöst sexualliv i spåren

och vilken medkänsla förbundet helt delar.

Andra remissinstanser finner däremot utredningsmannens förslag beträffande

automatförsäljning vid nöjesinrättningarna vara alltför restriktivt.

En minoritet inom socialstyrelsen framhåller, att de betänkligheter som

kan anföras mot en friare försäljning på här ifrågavarande platser måste

vika för en vidare syn, som bringar i sikte de olyckor som venerisk smitta

och ovälkomna havandeskap har i följe.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner utredningsmannens restriktiva

inställning till automater inom restauranger och nöjeslokaler svårbegriplig

med tanke på önskvärdheten att motarbeta den illegala försäljningen, vilken

synes florera just i och invid sådana lokaler.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län jämställer toaletter vid dansrestauranger,

folkparksanläggningar och andra nöjesetablissemang med bekvämlighetsinrättningar

vid järnvägs- och busstationer. Länsstyrelsen erinrar om att

inköpen på sådana platser skulle kunna ske utan insyn från utomstående,

vilken för närvarande utgör en hämsko på försäljningen över disk i apotek

och sjukvårdsaffärer.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län understryker kraftigt behovssynpunkten.

Det samhällsintresse som en liberalisering av försäljningen är

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959

avsedd att tillgodose synes länsstyrelsen till stor del gå förlorat, om försäljning

inte får ske på sådana ställen där behovet är särskilt framträdande.

Även poliskammaren i Eskilstuna och polischefen i Västervik ger behovssynpunkten

klart företräde.

Riksförbundet för sexuell upplysning vänder sig med skärpa mot utredningsmannens

restriktiva uppfattning i fråga om automatförsäljning av

preventivmedel vid nöjesinrättningar. Förbundet erinrar om att automatförsäljning

av preventivmedel förekommit i Danmark mer än 20 år med

goda erfarenheter och att dessa automater uteslutande varit placerade i

hotell- och restaurangtoaletter. Den av utredningsmannen i förevarande

del förda argumenteringen finner förbundet inte realistisk. Frekvensen av

tillfälliga sexuella förbindelser heror av så många faktorer av annan art

och allt talar för att den inte står i något direkt samband med lättheten

att komma över preventivmedel. Man bör enligt förbundet inte uppresa

hinder för preventivmedelsförsäljning just i sådana sammanhang, där man

erfarenhetsmässigt vet att tillfälliga sexuella kontakter knytes.

I samma riktning uttalar sig Aktiebolaget Nils Adamssons sjukvårdsaffär.

Bolaget tror, att utvecklingen redan har passerat den punkt, då utredningsmannens

intresseavvägning var riktig. Den upplysning i sexuella

frågor, som barnen åtnjuter redan i skolan, och den allmänna öppenhet i

sådana frågor, som råder såväl i litteraturen som i umgänget människor

emellan, gör att försäljning av preventivmedel inte längre är något som

väcker associationer, vilka annars skulle ha uteblivit.

H. E. Adamsson Aktiebolag anser, att man bör skilja mellan dansrestaurangernas

bekvämlighetsinrättningar och de offentliga toaletterna. Bolaget

framhåller härvidlag.

De barna- och ungdomsskyddande synpunkterna synes även ha väglett

utredningsmannen i frågan huruvida preventivinedelsautomater böra få

förekomma på nöjesetablissemangs och dansrestaurangers toaletter. Även

om lämpligheten av att preventivmedel över huvud taget säljes på toaletter

kan ifrågasättas, synes det knappast vara de ungdomsskyddande synpunkterna,

som bör vara avgörande beträffande dansrestaurangerna. Den

publik, som besöker dansrestauranger, torde ha nått den ålder, då den troligen

ej kan hindras att inleda sexuella förbindelser. Bristen på preventivmedel

skulle säkerligen vara till mera skada än nytta i dessa fall. Aktiebolaget

föreslår därför, att preventivinedelsautomater tillåtas på dansrestaurangernas

toaletter. Beträffande folkparkernas offentliga toaletter anser

aktiebolaget dessa vara lika olämpliga för preventivinedelsautomater som

de övriga offentliga toaletterna.

I några remissyttranden understrykes utredningsmannens uppfattning,

alt de lokala förhålla n d e n a på orten ytterst måste bli utslagsgivande

för frågan, huruvida tillstånd till automatförsäljning av preventivmedel

hör lämnas i det enskilda fallet eller inte, och att det inte låter

sig göra att uppställa några generella, bindande regler för denna prövning.

3 — It i han g till riksdagens protokoll 1959. t samt. Nr 76

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

Under hänvisning till utredningsmannens övervägande härvidlag uttalar

sålunda handelskamrarna i Stockholm och Gävle samt länsstyrelsen i Kopparbergs

län, att tillståndsgivningen bör bedömas från fall till fall. Länsstyrelsen

framhåller dock, att det synes styrelsen uppenbart, att automater

ej bör få uppsättas i närheten av skolor och platser, där barn och ungdom

vanligen samlas, och inte heller å platser, exempelvis i trakten av kyrkor

och missionshus, där de av speciella skäl skulle väcka anstöt. Vid tillståndsgivningen

bör också enligt länsstyrelsens mening hänsyn tagas till om på

en ort — det gäller särskilt mindre samhällen — finns en utbredd opinion

mot automathandel.

Slutligen har ett antal remissinstanser behandlat frågan, huruvida den

tillståndsgivande myndigheten bör äga beakta behovssynpunkter

i vidsträckt mening — dvs. taga hänsyn till i vad mån den på orten redan

befintliga preventivmedelsförsäljningen kan anses tillfyllest för ortens behov

—■ eller i princip begränsa sin prövning till lämpligheten i och för sig

av den för försäljningen avsedda platsen.

En minoritet inom socialstyrelsen anser det vara uppenbart, att barnavårdsnämndens

liksom polismyndighetens prövning endast bör avse tilllämpningen

av fastställda normer på de lokala förhållandena och inte får

gå utöver dessa normer vare sig i restriktiv eller motsatt riktning. Detta

bör enligt denna minoritets mening komma till klart uttryck i författningstexten.

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor uppehåller sig vid den av

utredningsmannen föreslagna statliga regleringen från näringsfrihetens

synpunkter. Ämbetet erinrar först om att i förarbetena till 1953 års lag om

motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet understrukits

vikten av att statliga regleringar utformas på sådant sätt att

konkurrensen ej hämmas i större utsträckning än nödvändigt. Med hänsyn

till att polismyndigheten icke synes få befogenhet att ingå på en behovsprövning

finner ämbetet ej anledning att motsätta sig den av utredningsmannen

föreslagna formen av etableringskontroll. Ämbetet framhåller i

anslutning härtill, att myndigheterna vid tillståndsprövningen bör tillse alt

de icke i onödan medverkar till uppkomsten eller bibehållandet av ett lokalt

monopol.

Poliskammaren i Malmö erinrar om konkurrenssituationen på preventivmedelsmarknaden

och ifrågasätter, huruvida inte de tänkbara följderna

av detta förhållande efter ett frisläppande av automathandeln påkallar ett

närmare övervägande. En genomgående princip för polismyndigheternas

prövning av tillståndsfrågor på andra områden får sägas vara den, att dessa

frågor skall prövas utan hänsyn till vad behovs- och konkurrenssynpunkter

kan föranleda till. Lagstiftaren har därmed i dessa sammanhang velat

slå vakt om näringsfrihetens principer. Poliskammaren vill ifrågasätta,

huruvida en dylik ståndpunkt är möjlig och lämplig även vad avser auto
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

mathandel med preventivmedel med de från flera synpunkter ömtåliga

hänsyn som denna speciella fråga kräver. Kammaren håller inte för osannolikt,

att den hårda konkurrensen företagen emellan kan resultera i tillkomsten

av alltför många och från behovssynpunkt inte motiverade automater,

därest tillståndsprövningen inte som ett väsentligt moment kommer

att innefatta även behovsprövning. Enligt poliskammarens mening bör övervägas

att låta en kommande lagstiftning uttryckligen ange, att frågan i vad

mån behovet av automatförsäljning av preventivmedel redan är täckt inom

försäljningsområdet också skall inverka på tillståndsprövningen. Ett motsvarande

uttalande göres av förste provinsialläkaren i Älvsborgs lån, som

anser det olämpligt att konkurrerande företag får tillstånd att sätta upp

automater intill varandra.

Handelskammaren i Karlstad betonar önskvärdheten från näringslivets

sida av att rätten till automatförsäljning förbehålles den reguljära lokala

handeln och att tillståndsprövningen från denna synpunkt blir relativt

restriktiv.

6. Departementschefen

Försäljning av preventivmedel utomhus är uttryckligen förbjuden i nu

gällande preventivmedelsförordning av år 1938, och utomhus uppsatta försälj

ningsautomater för sådana medel torde inte heller förekomma i landet.

Däremot finns ett inte ringa antal preventivmedel sautomater inomhus, företrädesvis

lokaliserade till bekvämlighetsinrättningar.

Delade meningar har emellertid i praxis rått om lagligheten av automatförsäljning

av preventivmedel inomhus. Detta sammanhänger med att denna

försäljningsform saknade aktualitet vid preventivmedelsförordningens tillkomst

och följaktligen inte blivit närmare reglerad där. De tillståndsbeviljande

myndigheternas olika bedömning av ärenden rörande automatförsäljning

av preventivmedel har också utgjort en betydande olägenhet, som har

givit sig tillkänna i olika sammanhang. Inte utan fog har myndigheternas

sinsemellan oförenliga beslut kommit att uppfattas såsom en olikhet inför

lagen, och det föreligger ett uppenbart behov av klara normer i fråga om

automatförsäljning på detta område. Jag anser det därför vara ofrånkomligt,

att statsmakterna nu tar ställning till frågan i vad mån preventivmedel

skall få försäljas genom automat.

Såsom utredningsmannen framhållit har diskussionen kring preventivmedelsfrågan

i vårt land i stort sett passerat det stadium, då denna fråga

var föremål för allvarligare meningsbrytningar av principiell natur. Genom

preventivmedelsförordningens antagande år 1938 och den därefter år 1946

stadgade skyldigheten för apoteksinrättning att tillhandahålla allmänheten

preventivmedel har dessa medels medicinska och sociala betydelse vunnit

samhällsmakternas fulla erkännande. I fråga om automathandeln är att

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959

märka, att det första steget mot dess frigivande togs genom tillkomsten av

1948 års butikstängningslagstiftning och att denna handel i princip frigavs

i och med 1956 års ändringar i samma lagstiftning och därmed erkändes

såsom en med butiksför sälj ningen fullt likvärdig distributionsform.

Det är mot bakgrunden av den nu angivna utvecklingen som man har att

bedöma, om automathandeln bör friges även på preventivmedelsförsäljningens

område. En åtgärd i denna riktning kan såtillvida sägas vara ett

samhälleligt intresse, som det måste vara en uppgift för samhället att underlätta

tillgången till preventivmedel i syfte att motverka de olyckor, som

ovälkomna havandeskap har i följe, och den alltjämt förhållandevis stora

spridningen av de veneriska sjukdomarna. De fördelar, som automathandeln

erbjuder på varudistributionens område genom att göra allmänheten oberoende

av affärstider, är också särskilt påtagliga i fråga om en sådan vara

som preservativ för män, vilken närmast är aktuell för denna försäljningsform.

Vidare kommer i betraktande den illegala handeln med preventivmedel,

vilken med hänsyn till dess av allt att döma mycket stora spridning,

de ofta anstötliga former, varunder den bedrives, och de underhaltiga

varor, som därigenom utbjudes, mer eller mindre äventyrar syftet med den

lagliga regleringen av preventivmedelsförsäljningen. Endast genom en ändamålsenligt

utformad automathandel synes det bli möjligt att på ett effektivt

sätt motverka den illegala handeln på området.

På nu anförda skäl delar jag för min del helt utredningsmannens även av

det övervägande flertalet remissinstanser biträdda uppfattning, att samhället

inte bör ställa sig avvisande till en automathandel med preventivmedel

utan att problemet närmast gäller att söka utforma denna handel så, att

den icke medför allvarligare olägenheter.

Frågan om en lämplig utformning av automathandeln med preventivmedel

är i främsta rummet en fråga om var automaterna skall få placeras. Det

är nämligen givet, att man kan föreskriva sådana inskränkningar beträffande

uppställningen av preventivmedelsautomater att några nya problem

över huvud taget inte kan uppkomma av denna försäljningsform. Å andra

sidan medför alltför långtgående inskränkningar i fråga om platsvalet att

automatförsäljningens speciella fördelar går förlorade. En avvägning bör

därför ske, varvid man — som utredningsmannen framhållit — särskilt

hör beakta de barna- och ungdomsskyddande synpunkter och de ordningssynpunkter,

som här kan göra sig gällande, varjämte tillbörlig hänsyn bör

tagas till vad pieteten bjuder.

Om automaternas fördelar att medge inköp oberoende av affärstider skall

kunna tillvaratagas, måste automaterna placeras antingen utomhus

eller i lokaler som hålles öppna för allmänheten även på

andra tider än affärstider. Såsom jag inledningsvis framhållit har hittills

lämnade tillstånd till automatförsäljning av preventivmedel på grund av

förbudet i preventivmedelsförordningen mot försäljning av sådana medel

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7(i är Utö!)

37

utomhus uteslutande gällt inomhuslokaler, huvudsakligen bekvämlighetsinrättningar.

Utredningsmannen har enligt min uppfattning på ett övertygande

sätt visat att, även om en del inomhuslokaler får anses lämpade för

automatförsäljning av preventivmedel, ett upphävande, såvitt avser automathandel,

av förbudet i preventivmedelsförordningen mot utomhusförsäljning

skulle erbjuda överlag bättre möjligheter att lokalisera denna handel

till platser, där det är både naturligt och lämpligt att automaterna placeras.

Förslaget att automatförsäljning skall få äga rum utomhus har under

remissbehandlingen också rönt erinringar från endast ett fåtal remissinstanser.

En remissmyndighet har särskilt vänt sig mot att samhället

skulle medverka till ett så radikalt steg på preventivmedelsförsäljningens

område och därvid bland annat framhållit, att en sådan öppen automatförsäljning

för stora grupper av samhällsmedborgare skulle innebära en allvarlig

kränkning av hela deras livsåskådning. Från ett annat håll har därutöver

invänts, att utomhus placerade automater på grund av insynen över

försäljningen från utomstående troligen inte skulle anlitas av många, vilkas

inköp man har velat underlätta genom denna distributionsform. Automatförsäljning

av preventivmedel utomhus har emellertid obestridliga fördelar,

och jag kan inte finna invändningarna häremot bärande, om man — såsom

utredningsmannen tillika föreslagit — förbinder denna försäljning med

villkoret, att även andra sjukvårds- och sanitetsartiklar samtidigt måste

tillhandahållas i automaten. Genom att begränsa utomhusförsälj ningen till

dylika sanitetsauto mater och till härför lämpade platser — till

platsvalet återkommer jag i det följande — kan sålunda både pietetskrav

och diskretionssynpunkter tillgodoses samt goda förutsättningar följaktligen

skapas för en automathandel på detta område i tilltalande former.

I enlighet med det anförda förordar jag sålunda — i överensstämmelse

med utredningsmannens förslag — att preventivmedel skall få försäljas

i sanitetsautomater utomhus. Jag är också ense med utredningsmannen

och det övervägande flertalet remissinstanser på den punkten, att det inte

föreligger tillräckliga skäl att meddela tvingande föreskrift om sanitetsautomater

även med avseende å sådana platser inomhus, som kan anses

lämpade för automatförsäljning av preventivmedel. Inomhus bör följaktligen

i princip hinder inte resas mot automater för enbart preventivmedel.

Jag övergår härefter till spörsmålet, vilka platser som bör få komma

i fråga för automatförsäljningen. Utredningsmannens lösning av de

avvägningsproblem, som här möter, kan jag i allt väsentligt godtaga, och

jag begränsar mig därför i det följande till alt huvudsakligen närmare faeVÖra

sådana frågor beträffande platsvalet, som föranlett särskild uppmärksamhet

under remissbehandlingen eller som jag eljest finner vara av särskild

vikt.

Automatförsäljning av preventivmedel bör i första hand få bedrivas i

nnltpolikliniker för förebyggande behandling av könssjukdomar samt i an
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

slutning till apotek och sjnkvårdsaffärer. Nattpolikliniker finns för närvarande

endast tre i landet, nämligen i Stockholm, Göteborg och Malmö, varför

en preventivmedeisförsäljning därstädes får endast begränsad betydelse.

Annorlunda förhåller det sig härvidlag med apoteken och sjukvårdsaffärerna.

För dessas vidkommande skulle det närmast bli fråga om utomhusförsäljning,

eftersom dessa inrättningar i allmänhet synes sakna för automatförsäljning

lämpade inomhusutrymmen, som kan hållas tillgängliga

för allmänheten efter affärstid. Bortsett från de remissinstanser, som ställt

sig avvisande till automathandel med preventivmedel över huvud taget, har

man allmänt godtagit en automathandel i anslutning till nämnda inrättningar.

Fn del remissinstanser har önskat att automathandeln med preventivmedel,

åtminstone under en övergångstid och i varje fall med avseende

å sådan handel utomhus, skulle begränsas till apotek och sjukvårdsaffärer.

Med anledning härav vill jag framhålla att det synes önskvärt, att utvecklingen

på detta område går i den riktningen, att automathandeln företrädesvis

lokaliseras till apotek och sjukvårdsaffärer. En sådan utveckling

torde bäst främjas genom att dessa inrättningar, om särskilda skäl i det

enskilda fallet inte talar däremot, regelmässigt erhåller tillstånd att sätta

upp försäljningsautomat i omedelbar närhet av sina butikslokaler. Emellertid

bör enligt min mening automatförsäljning av preventivmedel kunna

medgivas även annorstädes än vid apotek och sjukvårdsaffärer. Sådana

inrättningar finns inte på alla orter och på andra håll kan de vara så belägna

— exempelvis mitt emot en skola — att en annan plats är att föredraga

för automatförsäljningen ifråga. Automatförsäljning av preventivmedel

bör därför få förekomma även på andra härför lämpade platser,

såväl inomhus som utomhus. Jag vill emellertid understryka betydelsen

av att de tillståndsgivande myndigheterna med tillbörlig varsamhet

prövar framställningar om tillstånd till automatförsäljning. Särskild

hänsyn måste här tagas, förutom till barna- och ungdomsskyddande synpunkter,

även till pieteten, så att inte tillstånd lämnas till sådan försäljning

på plats, där det av särskild anledning kan befaras, att automaten

kommer att väcka anstöt.

Jag har tidigare framhållit, att den automathandel, som redan nu bedrives

i landet, företrädesvis har koncentrerats till offentliga toaletter. Preventivmedelsautomater

förekommer sålunda både i fristående offentliga toaletter

och i bekvämlighetsinrättningar inom eller i anslutning till sådana anläggningar

som busstationer, dansrestauranger, Folkets hus, folkparker. Fråga

uppkommer därför, huruvida automatförsäljning av preventivmedel bör få

äga rum inom dylika anläggningar även i fortsättningen vid sidan av den

automathandel som framdeles skall få förekomma i anslutning till apotek

och sjukvårdsaffärer eller på andra lämpliga platser utomhus.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959

39

Några remissinstanser har framställt erinringar mot att preventivmedelsförsäljning

skulle tillåtas i fristående offentliga toaletter. Deras betänkligheter

bottnar huvudsakligen i farhågor för att en preventivmedelsautomat

inom dylik lokal kommer att skapa svårbemästrade ordnings- och trevnadsproblem.

Med hänsyn till sådana synpunkter anser jag i likhet med utredningsmannen

att automatförsäljning i toaletter endast bör få förekomma

om toaletten är bevakad och i tillfredsställande hygieniskt skick. I övrigt

får här liksom eljest de lokala förhållandena på orten ytterst bli avgörande

för bedömningen, varav följer att tillstånd bör kunna vägras även av det

skälet, att en försäljningsautomat redan uppsatts på annan plats i närheten

eller att annan lämpligare plats, utomhus eller inomhus, står till buds för

automatförsäljningen.

Under remissbehandlingen har vidare delade meningar framkommit i

fråga om lämpligheten av automatförsäljning av preventivmedel vid järnvägs-,

buss- och tunnelbanestationer samt inom teatrar, biografer, folketshusanläggningar,

idrottsanläggningar, nöjesetablissemang och andra liknande

lokaliteter.

På de av utredningsmannen anförda skälen bör preventivmedelsautomater

över huvud taget inte förekomma vare sig i bekvämlighetsinrättningar

eller annorstädes inom järnvägs stationsområde, och härmed bör enligt

min mening tunnelbanestationer jämställas i det avseende, varom här är

fråga. Vad busstationerna beträffar synes preventivmedelsautomater endast

kunna komma i fråga i bekvämlighetsinrättningar vid sådana stationer,

varvid dessa bör bedömas efter samma grunder som offentliga toaletter.

Jag vill emellertid understryka, att det som regel inte torde finnas anledning

att tillåta automatförsäljning vid busstationer i vidare mån än någon

annan lämplig plats inte står till buds för ändamålet på orten. Tillstånd

bör följaktligen här lämnas endast i undantagsfall.

Teatrar, biografer och idrottsanläggningar anser jag över huvud taget inte

böra komma ifråga för automathandel med preventivmedel, varom också

remissinstanserna så gott som undantagslöst synes vara ense. Med teatrar

och biografer har utredningsmannen likställt folketshusanläggningar, varemot

från några håll har invänts, att dessa till sin karaktär och utformning

är så olika på skilda håll i landet, att de inte i detta sammanhang

kan behandlas generellt. Denna invändning förtjänar enligt min mening

beaktande. Om sådana anläggningar — vilket är vanligt — regelbundet

upplåtes för dansändamål eller danslokaler finns inrymda där, bör de helt

eller delvis bedömas på samma sält som de nöjesinrättningar, som jag avser

att behandla i det följande. Dessutom kan en folketshusanläggning utgöra

ett stort byggnadskomplex, vari inrymts även affärslokaler av olika

slag, och hinder bör då inte möta mot tillstånd till exempelvis en sanitetsautoinat

i anslutning till en där inrymd sjukvårdsaffär. I eller i anslutning

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1956

till sådana lokaliteter, som är avsedda enbart för den kulturella verksamhet

som vanligen förekommer i Folkets hus, bör preventivmedelsautomater

emellertid inte få förekomma.

Det återstår härefter att närmast behandla frågan, huruvida automatförsäljning

av preventivmedel skall få äga rum i bekvämlighetsinrättningar

vid dansrestauranger, folkparksanläggningar och andra nöjesetablissemang.

Utredningsmannens ståndpunkt, vilken lämnats utan erinran av flertalet

remissinstanser, innebär att automatförsäljning skall få förekomma på

dessa platser endast om synnerliga skäl talar härför. Ett sådant skäl anser

utredningsmannen föreligga, om en nöjesplats har en sådan karaktär och

är belägen på så stort avstånd från annan i orten tillgänglig inköpskälla,

att det skulle kunna leda till större skada än nytta, om man förbjöd automatförsäljning

inom nöjesplatsen. Den av utredningsmannen sålunda gjorda

avvägningen kan jag i huvudsak godtaga. Vid detta bedömande har jag särskilt

beaktat de möjligheter, som den av mig förordade utomhusför sälj ningen

i allmänhet erbjuder att tillgodse inköpsbehoven efter affärstid. Ett för mig

väsentligt skäl att tillåta utomhusförsäljning på detta område har just

varit, att man härigenom kan undvika automatförsäljning på sådana platser,

där försäljningen skulle väcka opinion eller mot vilkas anlitande för

ändamålet eljest betänkligheter kan anföras. Jag anser följaktligen, att

återhållsamhet bör iakttagas i fråga om tillstånd till automatförsäljning av

preventivmedel vid nöjesinrättningar. Tillstånd till sådan försäljning på

dylika platser bör som regel vägras, om automatförsäljning med fördel kan

bedrivas på annan plats inte för långt därifrån.

Vad slutligen militärförläggningar och industrianläggningar beträffar delar

jag helt utredningsmannens uppfattning, att tillstånd till automatförsäljning

av preventivmedel inom dessa områden som regel bör kunna lämnas

utan någon mera ingående prövning av platsens lämplighet.

7. Specialmotivering

Det av mig sålunda i allt väsentligt godtagna utredningsförslaget leder till

ändringar i nu gällande preventivmedelsförordning i sådan utsträckning,

att jag finner det lämpligt, att denna ersättes med en helt ny förordning. På

grundval av utredningsmannens förslag har inom inrikesdepartementet utarbetats

förslag till förordning om handel med preventivmedel. Jag övergår

nu till att behandla de särskilda bestämmelserna i detta förslag och får

därvid även hänvisa till ett av utredningsmannen utarbetat utkast till

kungörelse med föreskrifter rörande tillämpningen av förordningen, vilket

utkast torde få fogas som bilaga till protokollet i detta ärende.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 195!)

41

1 §•

Paragrafen, som motsvarar första stycket av inledningsparagrafen i den

nuvarande förordningen, anger omfattningen av tillståndsplikten i fråga om

handeln med preventivmedel jämte tillståndsgivande myndighet.

U tredningsmannen

Med avseende å tillstånds pliktens omfattning gäller föi

närvarande, att apoteksinrättning är undantagen från skyldigheten att söka

tillstånd till handel med preventivmedel. Utredningsmannen, som närmast

i förtydligande syfte förordar att läkemedelsförråd uttryckligen jämställes

med sådan inrättning, finner inte skäl att föreslå inskränkning i rätten för

apoteken att bedriva handel med sådana medel utan tillstånd, såvitt avser

en inom försäljningslokalerna bedriven handel. Till dessa lokaler räknar

utredningsmannen i detta sammanhang även sådana dygnet runt öppna

väntrum eller förrum, som närmare berörts i den allmänna motiveringen.

Han anser nämligen, att dessa väntrum lika litet som själva försäljningslokalerna

behöver underkastas särskild prövning med avseende å en därstädes

bedriven automathandel med preventivmedel, eftersom det liksom hittills

bör ankomma på medicinalstyrelsen att meddela erforderliga föreskrifter

om formerna för preventivmedelsförsäljning från apoteksinrättning. Däremot

måste enligt utredningsmannens mening tillstånd krävas i sådana

fall, då försäljning av preventivmedel från apoteksinrättning skall ske annorstädes

än i apotekslokalerna, dvs. genom automat utomhus i anslutning

till apoteket eller på annan plats. Apoteket eller det eljest tilltänkta stället

för automatförsäljningen kan nämligen vara så beläget, att platsen lämpligen

inte bör godtagas för sådan försäljning från de synpunkter som, enligt

vad som utvecklats i samband med den allmänna motiveringen, skall beaktas

vid prövning av fråga om tillstånd till försäljning av preventivmedel

från automat.

I fråga om den tillståndsgivande myndigheten erinrar utredningsmannen

om att tillståndsprövningen i samband med de år 1949

vidtagna ändringarna i preventivmedelsförordningen överflyttades från länsstyrelsen

till den lokala polismyndigheten. Denna decentralisering av beslutanderätten

har enligt hans mening av allt att döma varit ändamålsenlig, och

de hittillsvarande erfarenheterna ger honom därför inte anledning att överväga

vare sig någon återgång till tidigare ordning eller någon annan ändring

härvidlag. Den omständigheten, att försäljning av preventivmedel enligt

hans förslag i fortsättningen skall få ske jämväl från automat utomhus eller

inomhus, föranleder honom ej heller alt föreslå någon annan tillståndsprövande

myndighet, eftersom automatförsäljningen främst hör prövas från

de synpunkter, som det åligger just de lokala polismyndigheterna att bevaka.

Utredningsmannen upplyser, all eu av de på hans föranstaltande hörda

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

polismyndigheterna har föreslagit, att polismyndigheten bör åläggas att i

ärenden om tillstånd till försäljning av preventivmedel genom automat höra

hälsovårdsnämnden och kommunalnämnden samt att tillstånd icke skall få

beviljas, därest nämnda kommunala organ eller ett av dem avstyrkt bifall

till framställningen. Utredningsmannen erinrar om att en motsvarande

kommunal vetorätt föreligger enligt allmänna ordningsstadgan den 14 december

1956 (nr 617) i fråga om tillstånd till ianspråktagande av allmän

plats för bland annat försäljningsautomater, dock att denna vetorätt endast

i undantagsfall torde kunna göras gällande i fråga om sådana mindre automater

som de här aktuella sanitetsautomaterna.

Ett kommunalt veto i fråga om automatförsäljning av preventivmedel

skulle emellertid enligt utredningsmannen mindre väl stämma överens

med de allmänna riktlinjer för tillståndsprövningen, som han tidigare uppdragit.

Den prövning, som skall föregå besluten i hithörande ärenden, bör

med vederbörlig hänsyn tagen till de lokala förhållandena ske efter så enhetliga

principer över hela landet som möjligt. Prövningen bör därför enligt

hans mening begränsas till att i huvudsak avse sådana spörsmål, som sammanhanger

med automaternas placering och beskaffenhet, och han finner

det ligga helt i linje med de lokala polismyndigheternas allmänna uppgifter

att bevaka de särskilda synpunkter, som här gör sig gällande. Det bör därför

ankomma på polismyndigheten allena att slutgiltigt taga ställning till frågan,

huruvida tillstånd till automatförsäljning bör lämnas eller inte. På

grund härav har utredningsmannen kommit till den uppfattningen, att särskild

kommunal vetorätt inte bör införas beträffande försäljningen av preventivmedel

genom automat.

För att ärendet skall bli allsidigt belyst finner utredningsmannen det å

andra sidan vara av vikt, att vederbörande kommunala organ får tillfälle

att framföra sina synpunkter. I första hand måste uppmärksamhet ägnas de

barna- och ungdomsskyddande synpunkterna. För att skyddet av barn och

ungdom skall vinna tillbörligt beaktande vid prövningen av ansökningar om

tillstand till automatförsäljning bör enligt hans mening barnavårdsnämnden

alltid höras i sådana ärenden.

Däremot anser utredningsmannen skäl knappast föreligga att också föreskriva

obligatoriskt hörande av hälsovårdsnämnden. Avser ansökningen

utomhusapparat, torde nämligen hygieniska synpunkter icke göra sig gällande

annat än i fråga om apparatens beskaffenhet, och sådana synpunkter

tillgodoses genom föreskrifterna i butikstängningslagen och den därtill anslutande

kungörelsen den 21 juli 1948 (nr 609) om typgranskning av automatapparater.

Enligt nämnda kungörelse skall apparattypen vara godkänd

a\ statens institut för folkhälsan. Vad beträffar inomhusförsäljningen, vare

sig denna sker över disk eller genom automat, måste givetvis tillses att lokalen

är tillfredsställande från hygienisk synpunkt. Man torde dock enligt utredningsmannens

mening kunna förvänta, att polismyndigheten i detta av
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959 43

seende liksom hittills utan särskild föreskrift vid behov kommer att höra

hälsovårdsnämnden.

Utredningsmannen framlägger i detta sammanhang vidare vissa synpunkter

på tillståndsprövningen i fråga om butikshandeln

och erinrar om att den nuvarande tillämpningskungörelsen

till preventivmedelsförordningen inte reglerar tillståndsprövningen i fråga

om själva försäljningen i vidare mån än att lokalen skall vara ur hygienisk

synpunkt och i övrigt tillfredsställande. Tillståndsprövningen bör

enligt hans mening utvidgas till att avse även formerna för försäljningen,

och detta alldeles oavsett huruvida automatförsäljning av preventivmedel

kommer att tillåtas eller inte. Man kan nämligen törutse,

att de nya betjäningsformer, som kommit i bruk inom andra detalj handelsbranscher,

också kommer att tillämpas i sjukvårdsaffärer. Vid sidan

av tillhandahållande över disk kan sålunda självbetjäning komma i fråga

i sådana affärer. Utredningsmannen anser, att även preventivmedel i

princip bör kunna få försäljas på detta sätt. Vid tillståndsprövningen måste i

dylika fall frågan om preventivmedelsförpackningarnas utstyrsel och uppläggning

ägnas särskild uppmärksamhet. Automatförsäljning inom butikslokal

bör enligt utredningsmannen i allt väsentligt bedömas på samma sätt

som butikshandeln i allmänhet.

Utredningsmannen föreslår med hänsyn till vad som här och i samband

med den allmänna motiveringen anförts om tillståndsprövningen, att föreskrifterna

i tillämpningskungörelsen kompletteras, dels med ett stadgande

av innehåll att även formerna för den avsedda försäljningen skall prövas

och dels med en erinran om att plats där automat avses skola uppsättas icke

får vara olämplig härför med hänsyn till barn och ungdom samt allmän

ordning och trevnad.

Remissyttrandena

Ett antal remissinstanser berör närmare frågan, huruvida tillståndsprövningen

bör anförtros lokal eller central myndighet.

Medicinalstyrelsen betraktar såsom särskilt värdefullt, att tillståndsgivningen

föreslås förbli decentraliserad till lokala myndigheter.

Handelskammaren i Götebory ifrågasätter däremot med hänsyn till betydelsen

av enhetlig tillämpning lämpligheten av att anförtro polismyndigheterna

tillståndsprövningen. Större garantier för enhetlig rättstillämpning

skulle enligt kammaren kunna vinnas, om prövningen förlädes till länsstyrelserna.

H. E. Adamsson Aktiebolag erinrar om den bristande enhetlighet

som hittills kännetecknat rättstillämpningen på detta område genom

att preventivmedelsautomater i strid mot gällande lagstiftning uppsatts

med polismyndigheternas tillstånd flerstädes i landet. Bolaget förordar eu

återgång till tidigare ordning med länsstyrelsen såsom tillståndsmyndighet.

Även socialvårdskonsulenten i tolfte distriktet föreslår länsstyrelsen såsom

tillståndsmyndighet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1959

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser det böra övervägas att lägga beslutanderätten

hos länsstyrelsen i fall då barnavårdsnämnden avstyrker en

ansökan men polismyndigheten anser att den bör bifallas. I samma riktning

uttalar sig förste provinsialläkaren i Gotlands län.

Överståthållarämbetet erinrar om att det ankommer på ämbetet att fatta

beslut enligt allmänna ordningsstadgan om markupplåtelse beträffande försälj

ningsautomat och att ämbetet därför lämpligen bör handha tillståndsgivningen

rörande preventivmedelsför sälj ningen i Stockholm.

Utredningsmannens förslag om att barnavårdsnämnden obligatoriskt

skall höras i tillståndsärenden rörande automatför sälj ning av preventivmedel

har särskilt uppmärksammats i ett antal remissyttranden.

På denna punkt tillstyrkes utredningsförslaget av bland andra skolöverstyrelsen,

länsstyrelserna i Södermanlands, Gotlands, Hallands, Kopparbergs

och Jämtlands län samt målsmännens riksförbund. Länsstyrelsen

i Kopparbergs län ifrågasätter, om inte yttrande därjämte bör inhämtas

från drätselkammaren respektive kommunalnämnden. I tveksamma fall

tinner länsstyrelsen i Jämtlands län det vara lämpligt, att socialvårdskonsulenten

höres jämte barnavårdsnämnden. Enligt målsmännens riksförbund

bör det dessutom åläggas barnavårdsnämnden att med vaksamhet

följa verkningarna av automatförsäljningen.

Andra remissinstanser ställer sig däremot tveksamma till eller avstyrker

barnavårdsnämndens obligatoriska hörande.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att föreskriften om barnavårdsnämndens

hörande bör utformas såsom avseende normalfall eller helt utmönstras

ur kungörelsen och i stället intas i sådana rådgivande anvisningar,

som bör utfärdas centralt. Enligt länsstyrelsens mening bör remissbehandlingen

i normalfall även innefatta hörande av tjänsteläkaren i orten, och

inte sällan torde det vara påkallat att även hälsovårdsnämnden och skolstyrelsen

får yttra sig.

Poliskammaren i Malmö framhåller att, även om poliskainmaren anser

barnavårdsnämndens hörande värdefullt, kammaren för sin del anser, att

polismyndigheterna äger viss möjlighet att själva beakta de synpunkter

som barnavårdsnämnderna i sammanhanget företräder, i varje fall bättre

möjligheter än vad fallet är, då det gäller förhållanden som faller inom

hälsovårdsnämndernas speciella område i dessa fall. Poliskammaren avser

därvid speciellt den betydelse könssjukdomarnas lokala frekvens och

källor bör tillmätas vid bedömandet av tillståndsärenden. Poliskammaren

finner bland annat från denna synpunkt motiverat, att hälsovårdsnämnden

regelmässigt får yttra sig före avgörandet av tillståndsärenden.

Obligatoriskt hörande av hälsovårdsnämnden tillstyrkes också av förste

provinsialläkarna i Östergötlands och Gotlands län, av den sistnämnde i

vart fall med avseende å automatförsäljning inomhus.

Riksförbundet för sexuell upplysning säger sig inte kunna förstå utred
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

ningsmannens motivering på denna punkt. Riksförbundet understryker,

att barnavårdsnämnd inte sysslar med ungdom över 21 år och att barnavårdsnämnderna

i sitt ställningstagande måste beakta att huvudparten av

ungdomar under 21 år tillhör de skötsamma. Problemen för den relativt

obetydliga grupp ungdomar som på grund av sexuell vanart eller liknande

förseelser står under barnavårdsnämnds tillsyn får enligt förbundets mening

inte övervärderas, så att vinsterna med det framlagda förslaget äventyras

och följderna drabbar de vuxna och ansvarskännande. Förbundet

framhåller därutöver, att ansvarslösa och oroliga element dessutom bör

hjälpas till att undvika de skador som tillfälliga sexualförbindelser kan

ge upphov till.

Följande remissinstanser avstyrker i likhet med riksförbundet för sexuell

upplysning barnavårdsnämndens obligatoriska hörande, nämligen förste,

provinsialläkaren i Kristianstads län, polischefen i Kristianstad samt föreningen

Skaraborgs läns landsfiskaler och Västernorrlands länsavdelning

av föreningen Sveriges landsfiskaler. Förste provinsialläkaren i Kristianstads

län framhåller till stöd för sin ståndpunkt, att endast pietets- och diskretionssynpunkter

bör vara avgörande för frågan, huruvida tillstånd till automatförsälj

ning bör lämnas på viss plats eller inte.

Styrelsen för Kopparbergs läns socialvårdsförbund anser, att bamavåidsnämnden

behöver höras blott under en övergångstid samt att drätselkammaren

respektive kommunalnämnden torde utgöra lämpligare remissorgan.

Slutligen har i några remissyttranden också berörts frågan om k o in in un

a 11 v e t o.

Stockholms handelskammare erinrar om det kommunala veto som enligt

ordningsstadgan gäller för sådana försäljningsautomater, å vilka stadgan

är tillämplig. Kammaren finner det uppenbart, att vid tillämpningen av den

kommunala vetorätten enligt ordningsstadgan — och som för Stockholms

stads del reglerats i en särskild kungörelse angående skyltar, skyltskåp

m. ni. — endast vad däri stadgas angående försäljningsautomats allmänna

utseende, storlek och placering in. in. beaktas. Den allmänna bedömningen,

huruvida tillstånd till automatför sälj ning av preventivmedel skall lämnas

eller inte, bör sålunda åvila vederbörande tillståndsmyndighet, dvs. i allmänhet

den lokala polismyndigheten.

Malmö stads hälsovårdsnämnd förordar kommunalt veto i fråga om

automatförsäljning av preventivmedel. Enligt nämndens mening bör det

i första hand ankomma på kommunalnämnden eller motsvarande myndighet

att göra ett sådant veto gällande.

Departementschefen

Vad först beträffar frågan om tillståndspliktens omfattning delar jag utredningsmannens

uppfattning, all tillstånd bör krävas för apoleksim ällning

att försälja preventivmedel endast i fråga om utomhus uppsatt automat, och

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

godtar också den av utredningsmannen härvidlag förordade gränsdragningen

mellan utomhus- och inomhusförsäljning. Jag har heller intet att

erinra mot att läkemedelsförråd i förevarande hänseende jämställes med

apoteksinrättning.

Några remissinstanser har föreslagit, att tillståndsprövningen flyttas från

den lokala polismyndigheten till länsstyrelsen. Såsom utredningsmannen

framhållit decentraliserades emellertid beslutanderätten i hithörande ärenden

år 1949 från länsstyrelsen till den lokala polismyndigheten, och erfarenheterna

av denna ändring har överlag varit goda. Inte heller föreligger enligt

min mening anledning att överväga återgång till det tidigare systemet

därför, att preventivmedel skall få försäljas även genom automat. Jag föreslår

sålunda — i överensstämmelse med utredningsmannens förslag — att

det alltjämt skall ankomma på den lokala polismyndigheten att handlägga

ärenden rörande tillstånd till handel med preventivmedel, dock att överståthållarämbetet

på de av ämbetet anförda skälen bör vara tillståndsmyndighet

med avseende å sådan handel i Stockholm.

I syfte att undanröja tveksamhet i fråga om behörig myndighet har jag

i anslutning till utredningsmannens förslag vidtagit den jämkningen i förhållande

till den nuvarande förordningen, att tillstånd skall sökas hos myndigheten

i den ort, där försäljningen skall bedrivas. Härav följer, att ett företag,

som önskar uppsätta automat för preventivmedel på annan ort än den,

där företaget utövar sin egentliga rörelse, har att söka tillstånd till automatförsäljningen

hos myndigheten i den ort, där automaten avses att uppsättas.

Vad postorderförsäljningen beträffar får den liksom hittills anses bedriven

på avsändningsorten. Övriga ändringar som vidtagits är huvudsakligen av

redaktionell natur och innebär närmast ett klarläggande av att även försäljning

av preventivmedel inom militärförläggningar, industrianläggningar

och dylika slutna områden är underkastad tillståndstvång.

På de av utredningsmannen anförda skälen anser jag, att kommunalt veto

inte bör ifrågakomma med avseende å automatförsäljning av preventivmedel.

För att ärendet skall bli allsidigt belyst bör emellertid, då skäl härtill

föreligger, vederbörliga kommunala myndigheter beredas tillfälle att

framföra sina synpunkter. Härför torde närmast barnavårdsnämnden och

häsovårdsnämnden komma i fråga. Eftersom omständigheterna i det enskilda

fallet måste bli utslagsgivande för frågan, vilka myndigheter som

lämpligen bör höras, och det följaktligen i ett ärende kan inträffa, att hälsovårdsnämnden

bör höras framför barnavårdsnämnden, finner jag _ i lik
het

med flera remissinstanser — det inte vara lämpligt att binda den tillståndsgivande

myndigheten vid att höra endast barnavårdsnämnden. Det

bor sålunda ankomma på den tillståndsprövande myndigheten att utan närmare

föreskrifter inhämta erforderliga yttranden — och detta gäller alla

ansökningar om tillstånd till försäljning av preventivmedel, oavsett i vilken

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

form denna avses att bedrivas. Härav tbrde följa, att barnavårdsnämnden

som regel bör höras i ärenden, som rör automatförsäljning.

Vidkommande slutligen de särskilda synpunkter, som utredningsmannen

anfört i fråga om vad som bör vara föremål för tillståndsprövningen, kan

jag i allt väsentligt biträda dessa. De föreskrifter som behöver utfärdas,

anser jag böra upptagas i tillämpningskungörelsen.

2 §.

Paragrafen, som motsvarar 2 § första stycket törsta punkten i den nuvarande

förordningen, anger vilka preventivmedel, som tillstånd må avse.

Utredningsmannen

Enligt nu gällande förordning ankommer det på den lokala polismyndigheten

att bestämma vilka medel, som skall omfattas av tillståndet, dock att

yttrande rörande befarat olämpligt eller skadligt medel skall inhämtas från

medicinalstyrelsen. Utredningsmannen anser att polismyndigheten härvidlag

bör ha att rätta sig efter generella föreskrifter från medicinalstyrelsen. Dessa

föreskrifter bör avse inte blott vilka preventivmedel, som över huvud taget

må säljas i landet, utan även i vilka särskilda försäljningsformer de olika

medlen får tillhandahållas. I fråga om automathandeln betyder detta, att

medicinalstyrelsen skall fastställa vilka slag av preventivmedel, som får tillhandahållas

i automat. Utredningsmannen erinrar vidare om att bestämmelser

om kvalitetskontroll beträffande preventivmedel hittills inte utfärdats

annat än i fråga om apoteksförsäljningen. Han anser en allmän kvalitetskontroll

angelägen och finner för sin del, att det bör ankomma på medicinalstyrelsen

att utfärda föreskrifter även i detta ämne. Anses en sådan

kontroll inte kunna genomföras inom hela preventivmedelsmarknaden, bör

enligt utredningsmannens mening i varje fall i automat inte få tillhandahållas

annat än kontrollerade preventivmedel.

Departementschefen

Jag biträder utredningsmannens förslag, att det bör ankomma på medicinalstyrelsen

alt utfärda närmare föreskrifter om vilka preventivmedel

som må försäljas i landet och i vilka former de olika medlen skall få tillhandahållas.

Vad kvalitetskontrollen beträffar får jag framhålla, att medicinalstyrelsen

den 1 december 1958 till mig överlämnat förslag till utvidgad

offentlig kvalitetskontroll av preventivmedel, avgivet av en av styrelsen

för ändamålet tillsatt kommitté. Detta förslag, som närmast avser allmän

kvalitetskontroll av kondomer, behandlas för närvarande inom inrikesdepartementet,

och jag har för avsikt att söka få till stånd en dylik kontroll

av all preventivmedelsförsäljning i landet.

I förordningen torde i nu förevarande avseende endast behöva utsägas att

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

tillstånd må avse endast sådana medel, som medicinalstyrelsen godkänt för

den med ansökningen avsedda försäljningsformen.

3 §•

Paragrafen motsvarar 3 § i nuvarande förordning.

Utredningsmannen

Stadgandet, att försäljning ej får äga rum genom kringföring, bör bibehållas

oförändrat. Däremot bör i överensstämmelse med vad som anförts

under den allmänna motiveringen förbudet mot utomhusförsälj ning uppmjukas,

så att försäljning utomhus får ske från automat, vari samtidigt tillhandahålles

andra sjukvårds- eller sanitetsartiklar. Dessa andra varor bör

förekomma i apparaten i sådan omfattning, att preventivmedlen inte dominerar

där. Enligt utredningsmannens mening bör preventivmedlen i en sådan

sanitetsautomat inte heller få på annat sätt framhävas framför andra varor

i apparaten. Anges varorna genom text på denna, bör emellertid hinder

inte möta mot att också preventivmedlen utmärkes på motsvarande sätt.

Texten bör dock inte få göras mera framträdande än vad som erfordras för

att vägleda kunden vid själva inköpet. Någon reklam för preventivmedlen

anser utredningsmannen under inga förhållanden böra godtagas, vare sig

på själva automaten eller genom skylt intill denna. På automat för enbart

preventivmedel bör varan och övriga erforderliga upplysningar, såsom uppgift

om pris, firma in. m., anges på ett diskret sätt. Utredningsmannen

framhåller vidare, att i många automater torde preventivmedlen komma att

utmärkas blott genom själva förpackningarna och anser det vara av vikt,

att den tillståndsgivande myndigheten tillser att förpackningarna inte har

anstötlig eller eljest uppseendeväckande utstyrsel.

Departementschefen

Av vad jag tidigare anfört i samband med den allmänna motiveringen

framgår, att jag anser automatförsälj ning av preventivmedel böra få äga

rum utomhus på härför lämpade platser under förutsättning att i automaten

samtidigt tillhandahålles även andra sjukvårds- eller sanitetsartiklar. Vad

utredningsmannen anfört om utstyrseln av såväl sådana automater som

automater inomhus för enbart preventivmedel m. m. kan jag godtaga. Jag

vin här tillägga, att de motiv som förestavat villkoret att preventivmedel

utomhus får försäljas endast i sanitetsautomat också leder till att en sådan

automat inte får uppsättas i omedelbar anslutning till försäljningsautomater

med helt andra varugrupper, såsom chokladautomater, tobaksautomater

m. fl. Vidare må erinras om bestämmelserna rörande automatförsäljning i

butikstängningslagen, vari bl. a. föreskrives att automaten skall vara av typ

som godkänts av vederbörlig myndighet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959

4 §•

Paragrafen motsvarar 2 § första stycket i den nu gällande förordningen.

Återkallelserätten bör bibehållas, men därjämte torde uttryckligen böra utsägas,

att den tillståndsgivande myndigheten också äger begränsa meddelat

tillstånd. Det kan nämligen framdeles bli vanligt, att ett och samma tillstånd

kommer att avse flera olika försäljningsformer, exempelvis kombinationen

butiks- och automatförsäljning. Skulle återkallelseskäl föreligga allenast

beträffande en av dessa försäljningsformer, är det enligt min mening tillräckligt

att tillståndet begränsas till att gälla blott den återstående. Såsom

nytt skäl för återkallelse eller begränsning av tillstånd bör i tillämpningskungörelsen

upptagas, att plats, där automat uppsatts, visat sig olämplig

härför från de synpunkter som skolat iakttagas vid tillståndsprövningen.

5, 6 och 7 §§.

Paragraferna 5 och 6 motsvarar 4—6 §§ i nuvarande förordning. De föreslagna

ändringarna innebär endast förenklingar, sammanhängande med

numera gällande regler om böter och om besvärstid i administrativa mål.

Paragrafen 7 motsvarar 2 § andra stycket i den nu gällande förordningen.

Bestämmelse om ikraftträdande

Den nya förordningen bör träda i kraft den 1 juli 1959. Äldre tillstånd bör

äga giltighet jämväl efter den nya förordningens ikraftträdande, i den mån

de inte strider mot och därför återkallas enligt grunderna för denna. Tillståndet

skall återkallas i sådana fall, då automatens placering eller utseende

uppenbarligen inte uppfyller de nya fordringarna. Vid tvekan om

platsens lämplighet för automatförsäljningen får hittillsvarande erfarenheter

bli utslagsgivande för frågan, huruvida tillståndet bör återkallas eller

inte.

8. Departementschefens hemställan

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition inhämta riksdagens yttrande över förenämnda

inom inrikesdepartementet upprättade förslag till förordning om handel med

preventivmedel.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Slenfors

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 76

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959

Bilaga

Utredningsmannens förslag

till

Kungörelse

med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av förordningen om handel

med preventivmedel

Med stöd av 6 § förordningen om handel med preventivmedel förordnas

härigenom som följer.

1 §•

Ansökning om tillstånd att idka handel med preventivmedel skall göras

skriftligen och innehålla uppgift i följande avseenden:

a) vilka medel sökanden ämnar tillhandahålla,

b) huruvida sökanden ämnar bedriva partihandel eller detaljhandel,

c) var försäljningen skall äga rum,

d) då fråga är om detaljhandel, hur försäljningen avses skola bedrivas,

e) då medlen skola tillhandahållas från automatapparat, vilken automattyp

som skall begagnas och hur förekomsten av preventivmedel avses att

utmärkas,

f) vilken reklam sökanden ämnar bedriva, samt

g) därest sökanden är bolag eller förening, vem som skall förestå rörelsen.

2 §.

Vid prövning av ansökningen skall särskilt iakttagas:

att sökanden är berättigad att idka handel i allmänhet samt med hänsyn

till den reklam han uppgiver sig ämna bedriva och i övrigt kända förhållanden

är lämpad att erhålla sådant tillstånd och, där sökanden är bolag eller

förening, att rörelsen omhänderhaves av lämplig föreståndare,

att uppgiven lokal och formerna för medlens tillhandahållande äro från

hygienisk synpunkt och i övrigt tillfredsställande,

att plats där automatapparat avses skola uppsättas icke är olämplig härför

med hänsyn till barn och ungdom samt allmän ordning och trevnad,

att automatapparat uppfyller stadgade fordringar, samt

att förekomsten av preventivmedel i automatapparat icke utmärkes så,

att apparaten på grund därav tilldrager sig särskild uppmärksamhet.

3 §•

Innan tillstånd meddelas till försäljning från automatapparat, skall yttrande

rörande lämpligheten av den plats, där apparaten avses skola uppsättas,

inhämtas från barnavårdsnämnden i orten.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959 51

4 §•

I bevis om tillstånd skall angivas, vilka medel som omfattas av tillståndet

och under vilka former dessa må tillhandahållas. Beviset skall därjämte upptaga

erinran om att tillståndet må återkallas eller begränsas, när skäl äro

därtill, ävensom att försäljning ej må äga rum genom kringföring.

5 §■

Vid prövning av fråga om återkallande eller begränsning av tillstånd skall

särskilt beaktas:

huruvida tillståndshavaren eller föreståndare gjort sig skyldig till någon

förseelse, som har samband med rörelsen och som kan anses göra honom

olämplig att vidare bedriva densamma,

huruvida olämplig reklam bedrives,

huruvida plats där automatapparat uppsatts visat sig olämplig härför

från de synpunkter som skola iakttagas vid tillståndsprövningen, samt

huruvida eljest någon väsentlig ändring inträtt i jämförelse med förhållandena

vid tillståndsprövningen.

Innan tillstånd återkallas eller begränsas, skall tillståndshavaren, om

särskilda skäl ej äro däremot, beredas tillfälle till rättelse.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1959, då kungörelsen den 9

september 1938 (nr 568) med vissa föreskrifter i anledning av förordningen

den 9 september 1938 (nr 567) om handel med preventivmedel upphör att

gälla.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:208 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge m. in. s. 1 i texten
  2. 2LU 1959:14 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om handel med preventivmedel, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten