Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen) fattade beslut

1959-02-27 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:78, Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen) fattade beslut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

1

Nr 78

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens

yttrande angående vissa av Internationella

arbetsorganisationens konferens år 1958 vid dess

fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen)

fattade beslut; given Stockholms slott den 27

februari 1959.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om riksdagens

yttrande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella

arbetsorganisationens konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde

(sjunde sjöfartskonferensen) fattade beslut.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om riksdagens yttrande angående följande av

Internationella arbetsorganisationens sjunde sjöf artskonferens år 1958 antagna

konvention och rekommendationer, nämligen konventionen (nr 108)

angående nationella identitetshandlingar för sjömän, rekommendationen

(nr 105) angående innehållet i skeppsapotek, rekommendationen (nr

106) angående medicinsk rådgivning per radio till fartyg till sjöss, rekommendationen

(nr 107) angående sjömäns anställning å fartyg registrerade

i främmande land och rekommendationen (nr 108) angående sjömäns sociala

villkor och säkerhet i förhållande till fartygs registrering. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll lUHi). 1 samt. Nr 78

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 februari 1959.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt

cheferna för social-, inrikes-, kommunikations- och jordbruksdepartementen

anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, vissa av

Internationella arbetsorganisationens konferens år 1958 vid dess fgrtioförsta

sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen) fattade beslut samt anför

följande.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde

Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen i

Geneve.

Arbetsorganisationens beslutande församling —- Internationella arbctskonferensen

— har vid olika tillfällen behandlat frågor rörande sjöfolkets

arbetsförhållanden. Sålunda har tidigare hållits sex sammanträden, vid

vilka uteslutande dylika frågor övervägts, s. k. sjöfartskonferenser, nämligen

dels i Genua år 1920, dels i Geneve åren 1926 och 1929 samt — två

gånger — år 1936, dels ock i Seattle år 1946 (prop. nr 321/1946). Därjämte

behandlades vissa sjöfartsfrågor vid arbetskonferensens allmänna sammanträde

i Geneve år 1949 (prop. nr 207/1950).

För närmare kännedom dels om de skilda formerna för en arbetskonferens

beslut, nämligen konvention, rekommendation och resolution, dels

ock om de olika förpliktelser, som åligger medlem av organisationen, däribland

skyldigheten att underställa å konferenssammanträde antagna konventioner

och rekommendationer vederbörlig myndighet (i Sverige riksdagen)

för vidtagande av lagstiftnings- och andra åtgärder m. m., torde

få hänvisas till propositionen nr 23/1959.

Internationella arbetskonferensens fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöf

art skonferensen) hölls i Geneve under tiden den 29 april—den 14 maj

1958.1 Konferensen hade föregåtts av en i London hösten 1956 avhållen

förberedande teknisk konferens mellan regerings-, redare- och sjöfolksre
1

Under år 1958 höll Internationella arbetskonferensen två sammanträden, det 41 :a och

det 42 :a. I propositionen nr 23/1959 redogöres för besluten vid det 42 :a sammanträdet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

presentanter från vissa sjöfartsidkande länder, däribland Sverige samt Danmark,

Finland och Norge. Vid sistnämnda konferens utarbetades vissa

preliminära texter, avsedda att tjäna såsom underlag för arbetet vid sjöfartskonferensen

i Geneve. I denna konferens deltog representanter för 46 av

organisationens 80 medlemsstater. Av de deltagande medlemsstaterna hade

det stora flertalet sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regeringsembud

samt ett ombud från vardera av arbetar- och arbetsgivarsidan. Sverige

deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.1 Jämväl Danmark,

Finland och Norge deltog på motsvarande sätt.

Dagordningen för konferenssammanträdet — för vars förhandlingar och

beslut en fullständig redogörelse kommer att lämnas av delegationen för

det internationella socialpolitiska samarbetet i dess publikationsserie »Internationella

arbetsorganisationen» -— omfattade följande överläggningsämnen:
I.

Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån rapport.

II. Allmän revision av konventionen (nr 93) angående löner, arbetstid

och bemanning å fartyg (reviderad 1949).

III. Anställning av sjömän genom fast inrättade arbetsförmedlingar.

IV. Flaggskifte i förhållande till sociala villkor och säkerhet.

V. Innehållet i skeppsapotek och medicinsk rådgivning per radio till

fartyg till sjöss.

VI. Jurisdiktion vid upphävande av fartygsbefäls behörighetsbevis.

VII. ömsesidigt eller internationellt erkännande av sjömäns nationella

identitetshandlingar.

Behandlingen av de på dagordningen uppförda frågorna ledde till antagande

av bl. a. två konventioner och fem rekommendationer, nämligen

1. Konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän,

2. Konvention (nr 109) angående löner, arbetstid och bemanning å fartyg

(reviderad 1958),

3. Rekommendation (nr 109) angående löner, arbetstid och bemanning å

fartyg,

4. Rekommendation (nr 105) angående innehållet i skeppsapotek,

5. Rekommendation (nr 106) angående medicinsk rådgivning per radio

till fartyg till sjöss,

1 Genom Kungl. Maj :ts beslut den 28 mars 1958 hade att deltaga i konferensen från

svensk sida utsetts

för Sveriges regering: såsom ombud generaldirektören och chefen för sjöfartsstyrelsen

G. Widell och kanslirådet i handelsdepartementet Å. Hartvig samt såsom experter sjöfartsrådet

G. I-indencrona och regeringsrättssekreteraren i socialdepartementet S. Wernstedt;
för

redarna: såsom omhud verkställande direktören i Sveriges redareförening H. F.

Rcuterskiöld samt såsom experter direktören i samma förening D. Forssblad och direktören

i Broströms linjeagentur H. Granberg;

för sjöfolket: såsom ombud ordföranden i Svenska sjöfolksförbundet .1. S. Thore samt

såsom experter direktören i Sveriges fartygsbefälsförening N.-H. Åkesson och dåvarande

ordföranden i Svenska maskinbefälsförbundet H. I.ycke.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Hlaj:ts proposition nr 78 år 1959

6. Rekommendation (nr 107) angående sjömäns anställning å fartyg registrerade

i främmande land,

7. Rekommendation (nr 108) angående sjömäns sociala villkor och säkerhet

i förhållande till fartygs registrering.

Ifrågavarande beslut, vilka hänför sig till punkterna VII, II, V, III respektive

IV på dagordningen, är av beskaffenhet att i enlighet med artikel 19 i

Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen.

Konventionen nr 109 och rekommendationen nr 109 avses icke att i sak

behandlas i detta sammanhang utan kommer att senare ånyo anmälas vid

framläggande av förslag till ny sjöarbetstidslag.

Texterna till konventionen nr 108 och rekommendationerna nr 105—108

torde i översättning såsom bilagor (Bilaga A—E) få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende.

Utöver de på dagordningen upptagna överläggningsämnena hade konferensen

att taga ställning till ett antal förslag om resolutioner i vissa frågor.

I särskild bilaga (Bilaga F) lämnas en förteckning över samtliga vid konferensen

antagna resolutioner.

över konventionen nr 108 och rekommendationerna nr 105—108 har yttranden

avgivits av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet,

sjöfartsstyrelsen, Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen,

Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet och

Sveriges redareförening.

Dessutom har yttranden avgivits över konventionen nr 108 av arbetsmarknadsstyrelsen,

statens kriminaltekniska anstalt, statspolisintendenten, statens

utlänningskommission, generaltullstyrelsen, överståthållarämbetet ävensom

länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, över rekommendationen

nr 105 av medicinalstyrelsen, över rekommendationen nr 106

av medicinalstyrelsen och telestyrelsen, över rekommendationen nr 107 av

arbetsmarknadsstyrelsen samt över rekommendationen nr 108 av arbetsmarknadsstyrelsen

och socialstyrelsen.

Stockholms rederiförening och Rederiföreningen för mindre fartyg, som

beretts tillfälle yttra sig över såväl konventionen nr 108 som rekommendationerna

nr 105—108, har icke låtit sig avhöra.

Redan i detta sammanhang må anmälas, att delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet beträffande rekommendationerna nr 105—

108 begränsat sig till ett uttalande av innehåll, att — därest det vid en jämförelse

av de olika rekommendationerna med gällande svensk lagstiftning

visar sig att de anvisningar, som desamma innehåller, i stort sett redan iakttages

i svensk lagstiftning — instrumenten icke behöver föranleda någon åtgärd.

Skulle å andra sidan så icke vara fallet, torde det enligt delegationen

böra förordas, att rekommendationernas anvisningar, i den omfattning så

befinnes möjligt och lämpligt, beaktas vid utformningen av framtida lagstiftning

eller administrativa föreskrifter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

5

Konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar

för sjömän

Konventionen

Konventionen äger tillämpning på varje sjöman, som är anställd ombord

å annat fartyg än krigsfartyg. Fartyget skall vara registrerat i stat, som ratificerat

konventionen, och skall regelmässigt nyttjas i sjöfart. Därest tvekan

uppstår, huruvida vissa kategorier av personer ombord skall anses såsom

sjömän, skall frågan avgöras av vederbörande myndighet i varje land

efter hörande av berörda redar- och sjöfolksorganisationer (art. 1). Konventionen

föreskriver, att varje medlemsstat, som ratificerat konventionen,

skall på begäran av sjöman, vilken är medborgare i staten, för honom utfärda

antingen på visst sätt utformad identitetshandling eller i undantagsfall

pass utvisande att innehavaren är sjöman. Sådant pass skall äga samma

giltighet som nämnda identitetshandling. Identitetshandling må på begäran

utfärdas jämväl för varje annan sjöman, som antingen är anställd å ett i

staten registrerat fartyg eller är inskriven vid arbetsförmedling inom staten

(art. 2). Identitetshandling skall alltid vara i sjömannens besittning (art. 3).

Handlingen skall innehålla uppgift om den utfärdande myndighetens namn,

tid och plats för utfärdandet samt innehavarens fullständiga namn (i förekommande

fall såväl för- som efternamn), födelsedag och -ort, nationalitet

och signalement samt vara försedd med fotografi, namnteckning eller eventuellt

tumavtryck. För utländsk sjöman må uppgift om nationalitet utelämnas,

och skall sådan uppgift icke anses ensamt utgöra något avgörande bevis

om dennes nationalitet (art. 4). Sjöman, som innehar giltig identitetshandling,

skall äga rätt att återvända till den stat, som utfärdat handlingen.

Denna rätt består under minst ett år efter utgången av i handlingen eventuellt

angiven giltighetstid (art. 5). Vidare stadgas, att medlemsstat skall tillåta sjöman,

som innehar giltig identitetshandling, att inresa till dess territorium, när

inresa begäres för tillfälligt besök i land i samband med fartygs hamnuppehåll

(art. 6 punkt 1). Därest utrymme finnes i identitetshandlingen för vederbörliga

anteckningar därom, skall medlemsstat jämväl tillåta sjöman, som

innehar giltig identitetshandling, att inresa till dess territorium, när inresa

begärs a) för sjömannens inställelse ombord å hans fartyg eller för sjömannens

ommönstring till annat fartyg, b) för genomresa för sjömannens inställelse

ombord å hans fartyg i annat land eller i samband med sjömannens

hemsändande eller c) för annat ändamål, som godkänts av medlemslandets

myndigheter (art. 6 punkt 2). Medlemsstat må, innan sjömannen medgives

inresa för sådant ändamål som nyss sagts, av denne, redaren eller vederbörande

farlygsagent eller konsul infordra utredning angående sjömannens

avsikt med inresan och hans förmåga att förverkliga denna avsikt. Medlemsstat

må tillika begränsa sjömannens vistelse till att avse en för ändamålet i

fråga skälig tidsrymd (art. 0 punkt 3). Bestämmelserna i artikel fi, punk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

terna 1—3, skall dock icke inskränka ett medlemslands rätt alt neka en sjöman

att inresa till eller att vistas inom statens territorium (art. 6 punkt 4).

Beträffande innehållet i artiklarna 7—14 i konventionen torde få hänvisas

till konventionstexten.

Konventionen antogs av konferensen med 137 röster mot 6 och 8 nedlagda.

Samtliga svenska ombud röstade för antagandet av konventionen.

Svenska bestämmelser

Svenska bestämmelser, som beröres av konventionen, återfinnes i kungörelsen

den 9 juni 1939 angående sjömanshusen i riket samt sjömäns påoch

avmönstring, kungörelsen den 7 november 1941 om skyldighet för

svensk medborgare att vid utresa ur riket innehava giltigt pass, passkungörelsen

den 31 maj 1940, utrikesförvaltningens passkungörelse den 14 juni

1940, utlänningslagen den 30 april 1954, utlänningskungörelsen den 4 juni

1954 samt kungörelsen den 21 mars 1958 angående tillämpning av en mellan

Sverige, Danmark, Finland och Norge träffad överenskommelse om upphävande

av passkontrollen vid de internordiska gränserna.

För svensk sjöman, som är inskriven vid sjömanshus och som

icke innehaft befattning av befälsgrad å fartyg, kan enligt passkungörelsen

- i stället för vanligt pass — utfärdas en särskild legitimationshandling,

sjömanspass. Sjömanspass kan enligt utrikesförvaltningens passkungörelse

utfärdas även utomlands av beskickningar och konsulat för svensk sjöman

som ej tillhör fartygsbefälet.

Ytterligare en för svenska sjömän avsedd legitimationshandling, sjöfartsbok,

finns föreskriven i kungörelsen angående sjömanshusen i riket samt

sjömäns på- och avmönstring. Sjöfartsbok utfärdas i samband med inskrivning

vid sjömanshus. Varje svensk medborgare, som idkar sjöfart såsom

yrke å svenskt handelsfartyg, bör enligt kungörelsen inneha sjöfartsbok.

Svenska sjömän i utrikes fart torde ofta vara utrustade både med sjöfartsbok

och med vanligt pass eller sjömanspass. Den rätt att gå i land i

främmande länder, som på grund av dessa handlingar eller eljest tillkommer

svenskt sjöfolk, är givetvis beroende på de föreskrifter som gäller i vederbörande

land. Innehavare av pass och sjömanspass måste vara försedd

med visering för inresa i länder som fordrar visering. Svensk sjöfartsbok

berättigar vanligen innehavaren att gå i land i samband med fartygets

hamnuppehåll. I vissa länder (Amerikas förenta stater och de östeuropeiska

länderna) tillåtes dock sjöman icke att gå i land, om han ej innehar annan

legitimationshandling än sjöfartsbok.

Utländsk sjöman, som ankommit till riket såsom besättningsman

å fartyg, äger enligt 17 § utlänningskungörelsen tillfälligt vistas å den ort

där fartyget ligger, såvida icke vederbörande polismyndighet finner skäl

löreskriva annat. Sådan utlänning må jämväl, om synnerliga skäl föreligger,

av polismyndigheten medgivas rätt att under kortare tid tillfälligt besöka

annan ort inom riket. Nu nämnda tillstånd benämnes landgångstilt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

stånd. Vid landgångstillstånd godtages enligt 9 § utlänningskungörelsen

sjöfartsbok såsom pass.

Utländsk sjöman, som innehar endast sjöfartsbok, kan efter avmönstring

tillåtas inresa i riket. Härvid kräves dock alltid visering, s. k. sjömansvisering.

Jämlikt 23 § utlänningskungörelsen må sjömansvisering gällande

för högst fjorton dagar meddelas av polismyndigheten på orten. Utländsk

sjöman, som innehar gällande hemlandspass, må utan visering inresa och

vistas i riket under tre månader, därest han tillhör stat, vars medborgare

åtnjuter viseringsfrihet i Sverige. För medborgare i övriga stater och statslösa

erfordras visering, vilken likaledes kan meddelas av polismyndigheten

på inreseorten.

Utländska sjömän, som önskar inresa i riket för att härstädes påmönstra

fartyg, måste liksom övriga utlänningar inneha pass och i förekommande

fall visering.

Yttranden

Sjöfartsstgrelsen erinrar om att i de flesta stater torde gälla mer eller

mindre komplicerade bestämmelser, genom vilka en utlännings rätt till inresa

regleras. Sådana bestämmelser är praktiskt besvärande för särskilt

sjömän, vars möjligheter att utverka erforderliga tillstånd i regel är begränsade

på grund av att i många fall de fartyg, på vilka de är påmönstrade,

sällan och oregelbundet anlöper det egna landet. Sjöfolkets särskilda

ställning i fråga om inresa såsom tillfälliga besökare torde emellertid enligt

styrelsen i praktiken ha beaktats i de flesta länder. Men särställningen

och behovet av en särbehandling har, anför styrelsen, i allmänhet icke

kommit till formellt uttryck. Detta innebär enligt styrelsen, att sjömännen

för sina möjligheter till landpermission i annat lands hamnar ofta är beroende

av praxis eller inställningen hos de myndigheter, med vilka de kommer

i kontakt. Styrelsen framhåller, att denna osäkerhet icke är tillfredsställande

och att det hos sjöfolk av många nationaliteter sedan länge förelegat

önskemål om en klarare och enklare reglering på området och att

syftet med konventionen är att skapa enkla och enhetliga regler i detta avseende.

Vidare betonar styrelsen starkt det sociala intresse, som bildar bakgrunden

till konventionen.

Styrelsen anser, att de skyldigheter en stat påtar sig genom ratifikation

av konventionen är relativt begränsade. I huvudsak innebär skyldigheterna

enligt styrelsen ett åläggande för den ratificerande staten att utfärda identitetshandling

för sådana landets egna medborgare, som är bona fide sjömän.

Vad gäller utländska sjömän skulle däremot endast föreligga rätt men

ej skyldighet utfärda sådan handling. Styrelsen framhåller, att skyldigheten

att återtaga en utlänning, för vilken utfärdats identitetshandling, ansetts

vara en förutsättning för att annan stat skall kunna utan risk att framdeles

få försörja utlänningen lämna honom inresetillstånd. Under erinran

om alt skyldigheten att medgiva utländska innehavare av identitetshand
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

ling tillträde till landet begränsats till inresa för tillfälligt besök i land i

samband med fartygs hamnuppehåll ävensom till in- och genomresa i samband

med på- och avmönstring i fartyg, framhåller styrelsen, att bestämmelser

av i huvudsak denna innebörd redan utfärdats i Sverige och att därför

— vid en svensk anslutning till konventionen — ifrågavarande skyldighet

knappast torde innebära någon väsentlig ändring i Sveriges behandling

av utländskt sjöfolk. Styrelsen understryker emellertid, att för Sveriges del

det väsentliga skälet för en ratifikation torde vara att genom medverkan till

en såvitt möjligt allmän anslutning till konventionen eller i vart fall accepterande

av dess principer underlätta för svenskt sjöfolk att i andra länder

erhålla dessa förmåner.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker styrelsen, att konventionen

ratificeras.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet anför, att

— därest en av vederbörande fackmyndigheter verkställd prövning ger vid

handen, att svensk lagstiftning i ämnet överensstämmer med konventionen

och att förutsättningar för en svensk ratificering sålunda föreligger — delegationen

icke har något att erinra mot att konventionen ratificeras från

svensk sida.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker Sveriges anslutning till konventionen.

Styrelsen föreslår i anslutning därtill, att den föreslagna identitetshandlingen

för Sveriges del i huvudsak utformas såsom den nuvarande sjöfartsboken

med de ändringar, som kan komma att visa sig nödvändiga ur

internationell synpunkt.

Generaltullstyrelsen har ur de synpunkter styrelsen har att företräda icke

något att erinra mot att Sverige biträder konventionen.

Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen samt Sveriges

fartygsbefälsförening tillstyrker, att Sverige ratificerar konventionen.

Svenska maskinbefälsförbundet anför.

Tillkomsten av en internationellt giltig identitetshandling torde bidraga

till minskad irritation mellan sjöfolket och myndigheterna. Det är emellertid

av vikt, att garantier skapas för att denna identitetshandling endast utfärdas

till sjömän. Artikel 2 punkt 2 har fått en sådan utformning, att det

kan befaras att även icke sjömän har möjlighet att erhålla sådan handling.

Genom att registrerad vid arbetsförmedling kan erhålla sjömanslegitimation,

kan det befaras att legitimation kommer att utfärdas till sökande,

som aldrig kommer att erhålla tjänst till sjöss. Varje år inskrives vid sjömansförmedlingarna

ett mycket stort antal sökande med tidigare sjöpraktik

och nybörjare, som av olika skäl aldrig erhåller anställning till sjöss.

Enligt konventionens utformning synes det vara möjligt för dessa att erhålla

identitetshandling, som sjöman enbart genom sin registrering vid sjömansförmedling.

Förbundet finner det angeläget att identitetskort utfärdas

först sedan första anställningen erhållits till sjöss eller vid återanställning.

Sveriges redareförening framhåller, att konventionen torde ha föga värde

med hänsyn till de bestämmelser, som redan finnes utfärdade i Sverige vad

gäller sjömans identitetshandlingar. Införandet av en internationellt erkänd

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 78 år 1959

9

identitetshandling för sjömän synes emellertid enligt föreningen vara att

hälsa med tillfredsställelse, enär ett icke ringa antal utländska sjömän är

anställda i den svenska handelsflottan och i åtskilliga fall svårigheter uppstått

för rederinäringen genom att dessa sjömän saknar identitetshandling

eller innehar sådan, som icke godtagits i land, där avmönstring måst äga

rum. Föreningen tillstyrker därför ratifikation av konventionen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län förklarar sig i princip icke ha någon erinran

mot innehållet i konventionen. Länsstyrelsen framhåller dock, att —

därest den föreslagna identitetshandlingen skall gälla utan visering — en

ändring i utlänningskungörelsens bestämmelser i ifrågavarande avseende

torde bli erforderlig, men ifrågasätter lämpligheten av en sådan åtgärd. Enligt

länsstyrelsens uppfattning bör konventionstexten ändras så, att därav

klart framgår, att de rättigheter, som i artikel 5 tillförsäkras utländsk innehavare

av identitetshandling, icke skall kunna åberopas, därest denne

dömts till förvisning eller beträffande honom meddelats beslut om utvisning

eller sådan förpassning, som kombinerats med förbud att återvända till

riket. En sådan ändring torde enligt länsstyrelsen lämpligast ske genom införande

av en för artiklarna 5 och 6 gemensam föreskrift av samma innebörd,

som den nu i artikel 6 punkt 4 intagna.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det lämpligt och önskvärt,

att frågan om en uniform identitetshandling för sjöfolk löses genom en internationell

konvention.

Kriminalpolisintendenten i Stockholm framhåller, att — enär de flesta

svenska sjömän vid sidan av sjöfartsbok har pass eller sjömanspass eller

utan svårighet kan anskaffa sådana legitimationshandlingar — införandet

av den föreslagna identitetshandlingen, vilken icke medför några väsentliga

fördelar utöver nämnda handlingar, torde vara överflödigt beträffande

sjömän med svenskt medborgarskap. Kriminalpolisintendenten framhåller

vidare, att del ur strikt säkerhetssynpunkt kanske skulle synas lämpligast

att identitetshandling endast utfärdas för svenska medborgare. Emellertid

torde Sverige böra utfärda nationell identitetshandling även för sådana sjömän,

som utan att vara svenska medborgare likväl har en viss, icke alltför

lös anknytning till vårt land. Kriminalpolisintendenten förklarar sig därför

icke ha något alt erinra mot att dylik handling utfärdas för sjömän, försedda

med svenskt främlingspass med visering för in- och utresor. Eftersom

sjömän med svenskt främlingspass icke kan erhålla svensk sjöfartsbok,

skulle för dem en nationell identitetshandling av nu ifrågavarande slag innebära

betydande fördelar. Identitetshandlingen bör dock enligt kriminalpolisintendenten

icke givas längre giltighetstid än främlingspasset, och den

bör utställas av eller efter hörande av statens ullänningskommission. Övriga

å svenska fartyg verksamma eller vid svenska arbetsförmedlingar anmälda

utländska sjömän torde enligt kriminalpolisintendentens uppfattning

icke ha sådan anknytning till vårt land att de annat än när i övrigt särskilda

skäl föreligger bör förses med svensk nationell identitetshandling. Kriminalpolisintendenten

framhåller vidare önskvärdheten av att, därest sa kan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

finnas vara genomförbart med hänsyn till konventionens innehåll, möjlighet

bör skapas att där särskilda skäl föreligger återkalla utfärdad legitimationshandling.

Överståthållnrämbetet förklarar, att vad gäller sjömän med svenskt medborgarskap

ämbetet icke har kännedom om att behov föreligger av legitimationshandling

utöver de som redan finnes. I övrigt hänvisar ämbetet till vad

kriminalpolisintendenten i Stockholm anfört.

Statens kriminaltekniska anstalt anser, att det nuvarande svenska sjömanspasset

beträffande sin utformning och sitt innehåll synes kunna ändras

i överensstämmelse med de krav, som ställes i artikel 4 i konventionen. Det

framstår dock för anstalten såsom mycket tveksamt, huruvida samma slags

identitetshandling bör utfärdas för sjöman, som ej är svensk medborgare.

För sådan sjöman, tillhörande stat för vilken konventionen gäller, eller för

sjöman, som är anställd på svenskt fartyg eller inskriven vid svensk arbetsförmedling,

synes enligt anstalten en till det yttre likartad men beträffande

innehållet på annat sätt utformad handling möjligen kunna utfärdas. Denna

handling hör ha sådant innehåll, att av densamma framgår att sjömannens

identitet icke kan garanteras. Anstalten finner det lämpligt, att •— innan konventionen

ratificeras av Sverige — närmare utredning verkställes i ämnet,

avseende bl. a. spörsmålet vad innehavare av identitetshandling har att iakttaga

vid förlust av densamma.

Statspolisintendenten hänvisar till att han i anledning av ett i 1946 års

sjömanskommittés betänkande den 25 juni 1957 rörande sjömanshusen

framfört förslag, att svensk sjöfartsbok i vissa fall skulle kunna utfärdas

för utländsk sjöman, bestämt avstyrkt detta förslag. Statspolisintendenten

framhåller, att de synpunkter, som motiverade detta ställningstagande, synes

vara tillämpliga jämväl i vad avser ifrågavarande identitetshandling.

Statspolisintendenten uttalar, att starka skäl talar för att en identitetshandling

bör ges begränsad giltighetstid.

Statens utlänningskommission anför i anslutning till konventionens artikel

2, att det ur de synpunkter kommissionen har att företräda icke finnes

något att erinra mot att svensk identitetshandling utfärdas till svensk sjöman.

Kommissionen framhåller vidare, att ett utställande av svensk identitetshandling

till utländsk sjöman måste med hänsyn till de rättsverkningar, som

är förbundna därmed, i varje särskilt fall föregås av en ingående prövning

ej endast ur yrkessynpunkt utan även ur utlänningskontrollsynpunkt. Kommissionen

anför därvid.

Bland utländska sjömän på svenska fartyg finnas åtskilliga goda yrkesmän,

som genom långvarig tjänstgöring vunnit stark anknytning till Sverige

och där några skäl att förvägra dem rätt att återvända hit icke föreligga.

Sådana yrkessjömän, som förutsättes vara i besittning av såväl pass

som uppehållstillstånd, torde utan olägenheter ur utlänningskontrollsynpunkt

kunna tilldelas identitetshandling. Det förekommer emellertid bland

utländska sjömän, som påmönstra svenskt fartyg utomlands, även sådana

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

personer som, vid en immigralionsprövning i vanlig ordning, skulle förvägras

inresetillstånd, därest de ansökte om dylikt. Dessa personer skulle genom

erhållandet av här ifrågavarande identitetshandling tillförsäkras rätt

att inresa i Sverige.

Kommissionen finner med hänsyn till nu anförda omständigheter, att kommissionen,

därest den icke själv skulle utfärda ifrågavarande identitetshandlingar,

ofrånkomligen bör genom obligatoriskt remissförfarande ges avgörande

inflytande på dessa ärenden.

Beträffande utländsk sjöman, som utrustats med svensk identitetshandling,

framhåller kommissionen, att sådana omständigheter självfallet sedermera

kunde inträffa att det generella återresetillstånd, som innefattas i

identitetshandlingen, komme att stå i strid med beslut, som meddelades vederbörande

utlänning enligt utlänningslagen. På grund härav bleve det nödvändigt

tillskapa bestämmelser, som under vissa förutsättningar, exempelvis

i samband med utvisning, förvisning och förpassning möjliggjorde handlingens

indragande. Det skulle vidare bli nödvändigt att handlingens giltighetstid

för en i Sverige för utländsk medborgare utfärdad identitetshandling

alltid tidsbegränsas, så att icke Sverige tvingas att garantera vederbörandes

återtagande under hela hans livstid.

Vad angår konventionens artikel 4 om identitetshandlingens form och

innehåll förklarar kommissionen, att den föreslagna handlingen uppenbarligen

icke uppfyller utlänningskungörelsens föreskrifter och att den därför

icke kan godtagas såsom pass.

I fråga om konventionens artikel 6 punkt 1 erinrar kommissionen om bestämmelserna

i 9, 17 och 23 §§ utlänningskungörelsen samt konstaterar, att

i nu berörda avseenden konventionen icke skulle innebära några nyheter i

fråga om behandlingen av utländsk sjöman i Sverige.

Vad avser konventionens artikel 6 punkt 2 finner kommissionen den förutsättning,

som där uppställts, nämligen att de i punkten angivna rättsverkningarna

skall vara beroende av identitetshandlingens utformning, synnerligen

anmärkningsvärd. Kommissionen anför vidare.

Frånsett detta skulle en tillämpning av bestämmelserna onekligen kunna

innebära vissa lättnader för yrkessjömännen. Kommissionen bär i olika sammanhang

övervägt att godtaga utländsk sjöfartsbok såsom pass i fall som

motsvara de under punkt 2 i artikel 6 angivna. Särskilt har detta gällt sjöfartsbok

utställd i Förbundsrepubliken Tyskland. Då emellertid de flesta

sjöfartsböcker utställas även till andra sjömän än sådana, som äro medborgare

i den egna staten och icke innehålla uppgift om innehavarens nationalitet

samt heller icke i och för sig berättiga innehavaren att återvända till

den stat, som utfärdat sjöfartsboken, har kommissionen icke ansett sig i allmänhet

kunna godtaga sjöfartsbok såsom pass för här förevarande ändamål.

Kommissionen bär emellertid gjort ett undantag för italiensk sjöfartsbok,

vilken endast utfärdas för italiensk medborgare.

Kommissionen framhåller, att betänkligheterna mot att godtaga identitetshandlingen

såsom pass icke är lika stora som vad fallet är beträffande sjöfartsboken.

Styrelsen finner emellertid, att då skyldigheten att återtaga sjö
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

man, vilken icke är medborgare i den stat, som utfärdat identitetshandlingen,

är förknippad med dennes innehav av identitetshandlingen, svårigheter

kan uppstå, om vederbörande under vistelse i riket skulle förlora sin handling.

Därest det överhuvudtaget ginge att klarlägga vilken stat, som utfärdat

handlingen, funnes likväl enligt kommissionen icke någon garanti för att

vederbörande skulle kunna återsändas till denna stat. Kommissionen erinrar

därvid om att någon skyldighet att utfärda ny identitetshandling icke föreskrives

i konventionen, samt framhåller, att utlänningen också kan underlåta

begära ny sådan handling.

Kommissionen förutser, att — enär identitetshandling skall kunna utfärdas

även för andra än den egna statens medborgare — en tillämpning av artikel

6 punkt 2 kommer att medföra så stora olägenheter ur utlänningskontrollsynpunkt,

att kommissionen av denna anledning avstyrker att Sverige

biträder konventionen.

Slutligen framhåller kommissionen, att — därest en anslutning till konventionen

från svensk sida ändock anses böra ske — spörsmålet om införande

av här ifrågavarande identitetshandling för sjömän är av sådan betydelse

för utövandet av den för de nordiska staterna gemensamma kontrollen

över till Norden inresande utlänningar, att frågan måste lösas i samråd

med övriga nordiska stater.

Sedan Sveriges redareförening och de ombordanställdas organisationer beretts

tillfälle att yttra sig i anledning av vad utlänningskommissionen anfört,

har dessa framfört sina synpunkter och därvid gjort vissa erinringar

mot kommissionens ståndpunkt. Från samtliga organisationers sida understrykes

önskvärdheten av att Sverige ratificerar konventionen.

Det i artikel 13 av överenskommelsen mellan Sverige, Danmark, Finland och

Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna omförmälda

samarbetsutskottet — Nordiska utlänningsutskottet — har därefter

enligt protokoll vid sammanträde i Stockholm i februari 1959 förklarat,

att utskottet med hänsyn till de olägenheter, som ur utlänningskontrollsynpunkt

skulle uppstå vid en tillämpning av konventionen, icke ansåge sig

kunna rekommendera en anslutning från de nordiska staternas sida till konventionen

i dess nuvarande utformning.

Rekommendation (nr 105) angående innehållet i skeppsapotek

Rekommendationen

Enligt rekommendationen bör varje fartyg, som nyttjas i sjöfart, vara försett

med ett skeppsapotek. Dess innehåll bör bestämmas av vederbörande

nationella myndighet med beaktande av bl. a. antalet personer ombord samt

resans beskaffenhet och varaktighet. Särskilda bestämmelser bör utfärdas

om att sådana läkemedel, vars användning är särskilt reglerad, skall förvaras

hos befälhavaren eller annat ansvarigt befäl ombord. Till rekommendationen

är såsom bilaga fogad en av medicinsk expertis uppgjord förteck
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

ning över ett skeppsapoteks minimiinnehåll. När vederbörande myndighet

fastställer eller ändrar bestämmelser om innehållet i skeppsapotek bör förteckningen

beaktas. Bestämmelser om innehållet bör med regelbundna mellanrum

bli föremål för översyn under hänsynstagande till nya medicinska

upptäckter och förbättrade behandlingsmetoder enligt förslag, varom överenskommelse

må träffas mellan Internationella arbetsorganisationen och

Världshälsovårdsorganisationen. I alla skeppsapotek bör även förvaras en av

vederbörande myndighet fastställd medicinsk handbok, av vilken klart skall

framgå hur apotekets innehåll skall användas. Det bör även fastställas föreskrifter

om nödigt underhåll och vård av skeppsapoteken m. in.

Rekommendationen antogs enhälligt av konferensen med 149 röster.

Svenska bestämmelser

Med stöd av 55 § förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad

och utrustning har medicinalstyrelsen den 19 december 1951 utfärdat kungörelse

angående skeppsapotek m. m. Tillägg till kungörelsen har utfärdats

den 17 november 1953.

Yttranden

Medicinalstyrelsen anför, att frågan om att i möjligaste mån utforma bestämmelser

rörande innehållet i fartygs medicinförråd efter internationella

erfarenheter sedan länge varit föremål för svenska strävanden. Detta har

bl. a. kommit till uttryck i det arbete, som legat till grund för Nordiska

rådets rekommendation nr 32/1958 angående gemensam hälsotjänst för sjöfolk.

Styrelsen förklarar sig ur dessa synpunkter livligt vilja ansluta sig till

rekommendationen angående skeppsapotek. I fråga om sistnämnda rekommendations

olika detaljer fäster medicinalstyrelsen uppmärksamheten på

att angiven minimiutrustning närmast motsvarar svenska bestämmelser angående

oceangående fartyg. I rekommendationen föreslagna bestämmelser

bör enligt styrelsens mening endast avse fartyg i nordsjö- och vidsträcktare

fart, medan övriga fartyg bör utrustas med skeppsapotek av mindre omfattning.

Rekomendationen bör enligt styrelsen även tjäna till ledning vid utformande

av bestämmelser för fiskefartyg.

Sjöfartsstijrelsen anser, att av medicinalstyrelsen utfärdade bestämmelser

och i övrigt vidtagna åtgärder i väsentliga delar till sin innebörd överensstämmer

med de föreskrifter, som angives i rekommendationen. Styrelsen tillstyrker

svensk medverkan för genomförandet av rekommendationens bestämmelser.

Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen, Sveriges fartygsbcfälsförening,

Svenska maskinbefälsförbundet och Sveriges redareförening

gör likaså uttalanden om en sådan medverkan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

Rekommendation (nr 106) angående medicinsk rådgivning per radio

till fartyg till sjöss

Rekommendationen

Enligt rekommendationen anmodas medlemsstaterna, att genom ett utbyggt

system tillse att medicinsk rådgivning per radio till fartyg till sjöss

kostnadsfritt göres tillgänglig hela dygnet. I fall då så befinnes nödvändigt

och praktiskt lämpligt bör därvid även medicinska specialister kunna anlitas.

För att rätt kunna utnyttja rådgivningen bör viss undervisning av den

ombordanställda personalen ske, varjämte för ändamålet lämpliga medicinska

handböcker bör utgivas. Varje radioutrustat fartyg bör vara försett

med en aktuell och fullständig förteckning över radiostationer, från vilka

rådgivning kan erhållas.

Rekommendationen antogs enhälligt av konferensen med 152 röster.

Svenska bestämmelser

Genom beslut den 23 februari 1923 medgav Kungl. Maj:t, att befordran

av radiotelegram över Göteborgs kuststation i samband med medicinsk rådgivning

till fartyg till sjöss fick ske utan avgift. Verksamheten utsträcktes

genom beslut av Kungl. Maj:t, dels den 28 februari 1930 att omfatta samtliga

kuststationer för telegrafi, dels ock den 30 maj 1952 att avse även radiotelefonsamtal.

Nu gällande bestämmelser angående medicinsk rådfrågning från fartyg

till sjöss är intagna i telestyrelsens instruktioner för rörliga radiostationer

och rörliga radiotelefonstationer av ringa effekt (televerkets författningssamling

Serie B: 21 respektive B: 54 av år 1958).

Yttranden

Telestyrelsen framhåller, att styrelsen, alltsedan systemet med medicinsk

rådgivning till fartyg infördes, under hand träffat avtal om kostnadsfri rådgivning

med sådana större sjukhus, som lämpligen kunde ifrågakomma. Av

de åtta svenska kuststationer, över vilka medicinsk rådgivning för närvarande

kan erhållas såväl per telegrafi som per telefoni, är Göteborgs, Karlskrona,

Stavsnäs’, Härnösands och Bodens kuststationer öppna hela dygnet.

Fartyg i svenska farvatten har därför i normala fall ständigt möjlighet att

erhålla kostnadsfri rådgivning från sjukhus. Fartyg med kortvågsutrustning

kan, var de än befinner sig, erhålla sådan vid kontakt med Göteborgs kuststation.

Samtliga svenska fartygsradiostationer är försedda med förteckningar,

vilka bl. a. innehåller anvisningar och bestämmelser rörande medicinsk rådgivning

till fartyg över kuststationer i olika länder. Styrelsen upplyser, att

frågan om bästa sättet att underlätta kontakten mellan fartyg och läkare vid

sjukdomsfall ombord på fartyg för närvarande utredes. I utredningsarbetet

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

ingår att få till stånd ett standardiserat förfaringssätt vid utväxlandet av radiotelegram

och radiotelefonsamtal mellan det hjälpsökande fartyget och

vederbörande läkare.

Medicinalstyrelsen, som i ärendet inhämtat yttrande från poliklinikläkare

vid hälsocentralen för sjöfolk i Göteborg, tillstyrker svensk anslutning till rekommendationen.

Styrelsen framhåller, att det för närvarande sker en omfattande

rådgivning till svenska fartyg på jordens alla hav genom svenska

radiostationer. Denna rådgivning torde enligt styrelsens uppfattning nu vara

realiserad i tillräcklig omfattning. Styrelsen anser, att frågan om en närmare

organisation av den av läkare vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg bedrivna

servicen, vilken torde omfatta cirka 30 konsultationer per månad, är värd att

övervägas.

Sjöfartsstyrelsen framhåller, att vidtagna svenska åtgärder väl täcker

samtliga i rekommendationen berörda förhållanden.

Sveriges redareförening och de ombordanställdas organisationer ansluter

sig samtliga till rekommendationens syftemål.

Rekommendation (nr 107) angående sjömäns anställning å fartyg

registrerade i främmande land

Rekommendationen

I rekommendationen uttrycker sjöfartskonferensen — med tanke i främsta

rummet på de under s. k. bekvämlighetsflagg registrerade fartygen — sin

allvarliga oro över den av medborgare i vissa sjöfartsländer visade benägenheten

att taga anställning å andra länders fartyg utan att genom i behörig

ordning slutna kollektivavtal tillförsäkra sig det skydd och de arbetsvillkor,

som tillämpas å fartyg i deras egna länder. Enligt rekommendationen bör

därför varje medlemsstat göra allt som står i dess makt för att avhålla sjömän

inom sitt territorium från att taga anställning eller avtala om anställning

ombord å fartyg registrerade i främmande land, såframt icke anställningsvillkoren

i stort sett är likvärdiga med de villkor, som föreskrives genom

kollektivavtal och sociala normer godtagna av redares och sjömäns

bona fide organisationer i sådana sjöfartsländer, där dylika avtal och normer

traditionellt följes. Det bör därvid fästas särskilt avseende vid att betryggande

bestämmelser finnes gällande för sjöman, anställd å fartyg registrerat

i främmande land, i två avseenden, nämligen för de fall då han

landsatts i främmande hamn antingen på grund av omständigheter, varöver

han icke råder, eller på grund av sjukdom eller skada, som inträffat under

tjänst på fartyget och ej uppsåtligen vållats av honom själv. Bestämmelserna

bör därvid avse, i förstnämnda fallet, att sjömannen skall återsändas

till anställningshamnen, hamn i hemlandet eller i det land, vilket han tillhör,

eller annan hamn, som anges i särskild ordning, och i det senare fallet,

att han skall erhålla medicinsk vård och underhåll.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 7959

Rekommendationen antogs vid konferensen med 138 röster mot 0 och 11

nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för antagandet av rekommendationen.

Svenska bestämmelser

Enligt 38 § kungörelsen den 9 juni 1939 angående sjömanshusen i riket

samt sjömäns på- och avmönstring m. m. skall påmönstring av svensk sjöman

ske, därest han anställes eller finnes anställd å utländskt handelsfartyg,

som avgår från svensk hamn. Därvid skall mönstringsförrättare iakttaga

bl. a., att mellan sjömannen och fartygsbefälhavaren upprättas anställningskontrakt.

Om fartyget ej tillhör främmande stat, mellan vilken och

Sverige överenskommelse är gällande angående ömsesidigt understödjande

i vissa fall av sjömän från den andra staten, skall i anställningskontraktet,

vilket utskrives på fastställt formulär, inrymmas bestämmelse därom att,

därest sjömannen till följd av antingen sjukdom eller skada, som han icke

ådragit sig genom grovt vållande eller vid tjänstens antagande förtegat, eller

annan utan hans förvållande förekommen anledning kvarlämnas på ort

utom Sverige, gottgörelse skall utgivas av befälhavaren för hans sjukvård

under tolv veckor efter anställningens upphörande och för hemresan till

närmaste svenska hamn.

Yttranden

Sjöfartsstyrelsen framhåller, att ett i enlighet med 38 § i förut angivna

kungörelse upprättat anställningskontrakt i allt väsentligt täcker de villkor,

som angives i rekommendationen. Någon motsvarande kontroll utövas emellertid

icke då utländska sjömän i Sverige anställes å utländskt fartyg. Genom

samverkan mellan berörda statliga myndigheter bör dock enligt styrelsens

mening möjligheter finnas att granska även utländska sjömäns anställning

å ifrågavarande fartyg. Sjöfartsstyrelsen förklarar sig med hänsyn härtill

vilja tillstyrka att Sverige medverkar till genomförande av de i rekommendationen

angivna bestämmelserna.

Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar med tillfredsställelse, att Internationella

arbetsorganisationen tagit initiativ till rekommendationen och tillstyrker

att Sverige medverkar till genomförande av dess bestämmelser. Styrelsen

förklarar, att arbetsmarknadsverket för sin del är berett att taga akliv

del i arbetet att avhålla sjömän bosatta i Sverige från att taga anställning

eller avtala om anställning ombord å fartyg registrerade i främmande

länder, såframt icke anställningsvillkoren i stort sett är likvärdiga med de

villkor som föreskrives genom kollektivavtal och sociala normer godtagna

av de svenska avtalsslutande parterna på arbetsmarknaden.

Sveriges redareförening framhåller, att risken för att sjömän tager anställning

å fartyg under s. k. bekvämlighetsflagg på villkor, som icke kan anses

normerande för s. k. bona fide-sjöfartsländer, under de senaste åren torde

ha varit minimal, enär löner och övriga villkor å dessa fartyg väl kunnat

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

hävda sig vid jämförelse med andra nationers. Skulle det emellertid visa sig,

att exempelvis den nu rådande åtstramningen inom den internationella sjöfartsnäringen

komme att medföra en förändring härutinnan, torde det enligt

föreningens mening måhända vara berättigat, att myndigheterna i bona

fide-sjöfartsländerna har sin uppmärksamhet riktad på frågan. Föreningen

har därför icke någon erinran mot en svensk anslutning till rekommendationen.

Svenska sjöfolksförbundct anför, att förbundet under en följd av år tillsammans

med Internationella transportarbetarefederationen framfört den

uppfattning, som kommit till uttryck i rekommendationen.

Även Svenska stewardsföreningen, Sveriges fartygsbefälsförening och

Svenska maskinbefälsförbundet uttalar sig för en svensk anslutning till rekommendationen.

Rekommendation (nr 108) angående sjömäns sociala villkor och säkerhet

i förhållande till fartygs registrering

Rekommendationen

Jämväl denna rekommendation anknyter till de sociala förhållanden, som

har samband med registreringen av fartyg under s. k. bekvämlighetsflagg.

I rekommendationen framhålles att arbetsförhållandena har en väsentlig

inverkan på säkerheten för människoliv till sjöss och att de därmed sammanhängande

problemen erhållit en synnerligen framskjuten ställning genom

den stora mängd tonnage, som registrerats i länder, vilka hittills icke

räknats till de traditionella sjöfartsländerna. Därvid hänvisas till att en

vid Förenta Nationernas s. k. havsrättskonferens i Geneve i april 1958 antagen

konvention om det öppna havet innehåller stadgande om att varje

stat har rätt att låta fartyg segla under dess flagg, att det beträffande ett

fartygs nationalitet måste föreligga ett verkligt samband mellan flaggstaten

och fartyget, varvid staten särskilt måste i administrativa, tekniska och sociala

hänseenden utöva effektiv jurisdiktion och kontroll över de fartyg,

som för dess flagg, samt att varje stat har skyldighet att i fråga om fartyg,

som seglar under dess flagg, med beaktande av tillämpliga internationella

överenskommelser rörande arbetsförhållanden vidtaga för betryggande av

säkerheten till sjöss nödvändiga åtgärder i vad avser bland annat fartygs bemanning

och arbetsförhållandena ombord. Under åberopande vidare av den

förut behandlade rekommendationen (nr 107) angående sjömäns anställning

å fartyg registrerade i främmande land och konventionen (nr 70) angående

social trygghet för sjömän, antagen vid Internationella arbetsorganisationens

sjätte sjöfartskonferens år 1940, hemställes till medlemsstaterna,

alt dessa måtte tillämpa eu bestämmelse av innehåll, att det land, vari ett

fartyg registreras, bör erkänna alla de förpliktelser, som en fartygsregislrering

innebär, samt utöva effektiv jurisdiktion och kontroll till gagn för

2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. t saml. Nr 78

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

sjömännens säkerhet och välfärd ombord å registreringslandets sjögående

handelsfartyg. Rekommendationen uppräknar därvid ett antal åtgärder,

som registreringslandet särskilt bör vidtaga. För kännedom härutinnan torde

få hänvisas till rekommendationstexten.

Rekommendationen antogs av konferensen med 144 röster mot 0 och 3

nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för antagandet av rekommendationen.

Svenska bestämmelser

Rekommendationen omspänner vad svenska förhållanden beträffar en

mängd lagar och författningar samt bestämmelser i kollektivavtal. Här må

endast erinras om bestämmelserna angående sjövärdighet i 5 a § sjölagen

och om vissa med föranledande av nämnda lagrum utfärdade författningar,

nämligen dels förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad och

utrustning, dels ock förordningen den 9 december 1932 angående vissa säkerhetsåtgärder

vid nyttjande av fartyg. Vidare må erinras om att lagen den

16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg stadgar, att inom riket fartygsinspektionen

och utom riket konsulerna skall utöva sådan tillsyn för att utröna huruvida

bestämmelserna i 5 a § sjölagen och de med stöd därav utfärdade

föreskrifterna är iakttagna. Lagen gäller — med vissa undantag — för

svenskt fartyg och utländskt fartyg, som finnes här i riket. Slutligen må

erinras om att bestämmelser avseende de förhållanden, som i övrigt åsyftas

i rekommendationen, återfinnes i bl. a. kungörelsen den 9 juni 1939 angående

sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m. in., sjömanslagen

den 30 juni 1952, befälsförordningen den 12 juni 1936 samt lagen

den 11 september 1936 om förenings- och förhandlingsrätt.

Det må nämnas, att konventionen (nr 70) angående social trygghet för

sjömän, vilken endast ratificerats av tre stater och icke trätt i kraft, innehåller

vissa detaljföreskrifter som hindrar en svensk ratificering (jfr prop. nr

321/1946). Konventionen om det öppna havet har — liksom övriga av havsrättskonferensen

antagna konventioner — ansetts f. n. icke böra ratificeras

av Sverige.

Yttranden

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att de i rekommendationen angivna

bestämmelserna för vårt lands vidkommande sedan länge varit i kraft genom

lagstiftning eller kollektivavtal. Ett genomförande av rekommendationen

skulle medföra en förbättring av de allmänna anställningsvillkoren för

sjöfolket i de länder, som icke genom lagstiftning eller kollektivavtal hunnit

lika långt som de traditionella sjöfartsnationerna. Styrelsen förklarar,

att styrelsen vill lämna rekommendationen sin allmänna tillstyrkan, enär

även vårt land och vårt sjöfolk i olika avseenden beröres av de förhållanden,

som råder i åsyftade länders fartyg.

Sjöfartsstyrelsen anför.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

19

Den alltmer omfattande registreringen av fartyg under s. k. bekvämlighetsflagg

har under senare år blivit ett av den internationella sjöfartens

dominerande problem. I olika sammanhang har diskuterats skilda förslag

alt komma till rätta med de olägenheter icke minst ur social synpunkt, som

iöranledes av sådan registrering. Någon tillfredsställande lösning har dock

ännu icke kunnat vinnas.

I yttrande över slutprotokollet från Förenta Nationernas s. k. havsrättskonferens

i Geneve mars—april 1958 avstyrkte sjöfartsstyrelsen ratifikation

av konventionen beträffande det öppna havet, under hänvisning till bl. a.

den otillfredsställande urvattning av ifrågasatta bestämmelser rörande bekvämlighetsflagg,

vartill konferensen kommit fram.

I den nu förevarande rekommendationen har man utgått från nämnda

bestämmelser i havsrättskonventionen men sökt att giva en precisering av

innebörden av de skyldigheter, som en stat bör anses ikläda sig genom registrering

av ett fartyg i sitt nationella fartygsregister.

Även om rekommendationen icke innebär eller ens avser att innebära en

lösning av frågan om bekvämlighetsflagg, har den dock positiv betydelse.

Enligt sjöfartsstyrelsens mening bör rekommendationen uppfattas som en

klar deklaration av ansvarskännande sjöfartsnationer av den grundläggande

principen att registrering av ett fartyg och därmed rätt för fartyget att

föra ett lands flagg medför ansvar och skyldigheter i skilda avseenden för

den registrerande staten. Sedd som en sådan deklaration har rekommendationen

stor principiell betydelse. Det synes icke uteslutet att den även kan

få praktisk betydelse som underlag för fortsatta internationella förhandlingar

om åtgärder, som leder till alt preciseringen av en registrerande stats

ansvar och skyldigheter beträffande registrerade fartyg icke blott blir en

deklaration utan en praktisk realitet och att därigenom registreringen av

fartyg under bekvämlighetsflagg kan bringas att upphöra.

Under åberopande av det anförda finner sjöfartsstyrelsen det synnerligen

angeläget, att Sverige genom en anslutning till rekommendationen ger uttryck

för sin vilja och avsikt att verka för eu tillfredsställande lösning av

frågan om förhindrande av registrering av fartyg under bekvämlighetsflagg
Socialstyrelsen

förklarar, att starka skäl synes tala för att de uppfattningar,

varåt ges uttryck i rekommendationen, stödes från svensk sida. Enligt

styrelsen är på grund av den allt mer ökade omfattningen, vari fartyg

registreras under så kallad bekvämlighetsflagg, en kraftig reaktion mot

detta förfarande påkallad.

Svenska sjöfolksförbundet finner det angeläget framhålla, att rekommendationens

innehåll är av sådan art, att den såsom helhet har en väsentlig

inverkan i fråga om förhållanden som har avseende på säkerheten för människoliv

till sjöss. Förbundet yttrar vidare följande.

Sedan slutet av andra världskriget har man inom sjöfartskretsar i sjö1''artsländer

med oro följt den utveckling, som lett till att en allt större volym

av handelstonnage registrerats under s. k. bekvämlighetsflagg. Redarna

för dessa fartyg är icke medborgare i och har inget samband med regislrcringslandet

och besättningsmännen i dessa fartyg är icke medborgare i registreringslandet.

Del förekommer inga kollektivavtal beträffande minimilöner

och arbetsvillkor i dessa länder. Inga sjöfolksorganisationcr av betydelse

finnes och nästan fullständig avsaknad av sociallagstiftning för sjö
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

folk råder. Några statliga organ, som erbjuder skydd för de ombordanställda,

existerar icke. Det är i själva verket så, att det saknas nästan allt som

värderas högst i de traditionella sjöfarlsländerna, varför det är av största

vikt att möjlighet gives att försäkra sig om att sjömännens tjänsteförhållanden

är i överensstämmelse med de normer, som är allmänt vedertagna

hos de traditionella sjöfartsnationerna.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker förbundet anslutning till rekommendationen.

Också Svenska maskinbefäls förbundet betonar, att rekommendationen berör

ett av de allvarligaste internationella sjöfartsprobleinen. Förbundet finner

det högst nödvändigt, att möjligheten för de s. k. bekvämlighetsflaggorna

att ohämmat dra till sig främmande tonnage förhindras på ett så effektivt

sätt som möjligt. Denna utveckling, säger förbundet, utgör en stor

tara för sjöfolket i de länder, där man tillkämpat sig en viss social trygghet.

I likhet med maskinbefälsförbundet anser Sveriges fartygsbefälsförening

och Svenska stewardsföreningen, att Sverige bör medverka till förverkligandet

av rekommendationens syfte.

Departementschefen

Konventionen (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän

behandlar ett problem, som är av betydande vikt för den internationella

sjöfarten. För sjömännen, som tillbringar så stor del av sin fritid ombord

på fartygen, är det ett berättigat intresse att ha möjlighet att gå i land under

fartygens hamnbesök. Det är också av betydelse både för dem, som är

anställda på fartyg i internationell fart, och för redare för sådana fartyg, att

eu sjöman, som avmönstrat ett fartyg i främmande land eller skall tillträda

anställning på fartyg i sådant land, skall ha rätt att resa genom landet på

väg till eller från fartyget. Svårigheter för sjömän att få tillträde till främmande

länder i sådana syften har emellertid uppkommit till följd av att

någon internationell överenskommelse om särskild för sjömän avsedd identitetshandling

icke finnes. De nu förekommande identitetshandlingarna är av

de mest skiftande slag, och de olika länderna tillämpar en oenhetlig praxis

i fråga om utländska sjömäns tillträde till sina territorier. Bland sjöfolket

har det länge varit ett önskemål att dessa svårigheter skall undanröjas, så

att man skall komma från den osäkerhet och de övriga olägenheter som följer

av de rådande förhållandena.

Konventionens syfte är att få till stånd en likalydande och likvärdig internationell

identitetshandling och att skapa en enkel och likformig praxis

på området. Såsom sjöfartsstyrelsen uttalat skulle ett genomförande i vårt

land av de principer som innefattas i konventionen knappast innebära någon

väsentlig ändring i behandlingen i Sverige av utländskt sjöfolk. Det väsentliga

skälet för en svensk ratifikation ligger därför huvudsakligen i vikten av

att bidraga till en mera allmän anslutning till konventionen eller i vart fall

ett internationellt accepterande av dess principer, vilket skulle underlätta

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

21

för svenskt sjöfolk att i länder utanför Norden erhålla en behandling, som

motsvarar den som kommer utländskt sjöfolk till del i Sverige. Förhållandet

torde vara detsamma i de övriga nordiska länderna. Jag kan ge min fulla

anslutning till konventionens syfte.

Med hänsyn till överenskommelsen mellan Sverige, Danmark, Finland och

Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna är

emellertid frågan om ratificering av konventionen av de nordiska länderna

en gemensam nordisk angelägenhet, som måste lösas enhetligt. Utlänningsmyndigheterna

i såväl Sverige som Danmark, Finland och Norge har — såsom

framgår av yttrandet från Nordiska utlänningsutskottet — rest erinringar

mot en ratificering av konventionen med hänsyn till de olägenheter,

som ur utlänningskontrollsynpunkt skulle uppstå vid dess tillämpning.

Dessa spörsmål hair nyligen varit föremål för diskussion mellan representanter

för sjöfartsmyndigheterna i de nordiska länderna i sytte att söka

tillgodose såväl sjöfartens intresse som intresset av en effektiv gemensam

utlänningskontroll. Dessa överläggningar har ännu icke kunnat slutföras,

men de har lett till att vissa undersökningar påbörjats. När dessa utförts avses

frågan ånyo bli föremål för gemensamma nordiska överväganden. I avbidan

därpå är jag ej beredd att nu förorda en ratificering av konventionen

från svensk sida.

Vad angår rekommendationen (nr 105) angående innehållet i skeppsapotek,

rekommendationen (nr 106) angående medicinsk rådgivning per radio

till fartyg till sjöss samt rekommendationen (nr 108) angående sjömäns sociala

villkor och säkerhet i förhållande till fartygs registrering har de anvisningar,

som innefattas i dessa rekommendationer, iakttagits i svensk lagstiftning

och praxis. Dessa rekommendationer påkallar därför ej någon åtgärd

från svensk sida.

I fråga om rekommendationen (nr 107) angående sjömäns anställning å

fartyg i främmande land bör framhållas, att svensk lagstiftning och praxis

icke täcker rekommendationens anvisningar vad angår de fall, då utländsk

sjöman i Sverige tager anställning å utländskt fartyg. Enligt sjöfartsstyrelsens

mening bör dock genom samverkan mellan berörda statliga myndigheter

vissa möjligheter finnas att granska även sådana anställningar. Arbetsmarknadsstyrelsen

har förklarat sig beredd att taga aktiv del i arbetet

att avhålla sjömän bosatta i Sverige från att taga anställning eller avtala

om anställning å utländskt fartyg, såframt icke anställningsvillkoren uppfyller

de krav, som anges i rekommendationen. Med hänsyn till angelägenheten

av att stödja det syfte att motverka uppkomsten av skadliga verkningar

på det sociala området i anledning av registreringarna under s. k. bekvämlighelsflagg,

som innefattas i denna rekommendation liksom i rekommendationen

nr 108, förordar jag, att anvisningarna i rekommendationen

nr 107 i görlig mån beaktas i praxis. Därmed torde rekommendationens anvisningar

i det väsentligaste vara uppfyllda.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kiingl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda,

av Internationella arbetsorganisationens år 1958 vid dess

fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen) antagna

konvention och rekommendationer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Pierre Vinde

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

23

Översättning

Bilaga A

Konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar

för sjömän

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 2i9 april 1958 till sitt fyrtioförsta sammanträde

och

beslutat antaga vissa förslag angående ömsesidigt eller internationellt

erkännande av nationella identitetshandlingar för sjömän, vilken fråga

utgör den sjunde punkten på dagordningen för sammanträdet, samt

beslutat att dessa förslag skola taga form av en internationell konvention,

antager denna den trettonde dagen i maj år nittonhundrafemtioåtta följande

konvention, som må benämnas »konventionen angående identitetshandlingar

för sjömän, 1958 /Seafarers’ Indentity Documents Convention, 1958/:

Artikel 1

1. Denna konvention äger tillämpning på varje sjöman, vilken i vad egenskap

det vara må är anställd ombord å fartyg, annat än krigsfartyg, som är

registrerat i ett territorium, för vilket denna konvention gäller, och vilket

regelmässigt nyttjas i sjöfart.

2. Därest tvekan uppstår, huruvida vissa kategorier av personer skola anses

såsom sjömän i och för tillämpningen av denna konvention, skall frågan

avgöras av vederbörande myndighet i varje land efter hörande av berörda

redar- och sjöfolksorganisationer.

Artikel 2

1. Medlemsstat, för vilken denna konvention gäller, skall på begäran av

sjöman, som är medborgare i staten, för honom utfärda identitetshandling

avfattad i enlighet med stadgandena i artikel 4 här nedan. Därest det är

omöjligt att utfärda dylik handling för vissa kategorier av sjömän, må medlemsstaten

dock i stället utfärda pass utvisande att innehavaren är sjöman;

sådant pass skall i och för tillämpningen av denna konvention äga samma

giltighet som förenämnda identitetshandling.

2. Medlemsstat, för vilken denna konvention gäller, må på begäran utfärda

identitetshandling jämväl för varje annan sjöman, som antingen är anställd

å fartyg, registrerat inom statens territorium, eller är inskriven vid

arbetsförmedling inom statens territorium.

Artikel 3

Identitetshandling skall alltid vara i sjömannens besittning.

Artikel 4

1. Identitetshandling skall vara av enkelt utförande; den skall vara av

hållbart material och så beskaffad att varje ändring i densamma lätt kan

upptäckas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 78 år 1959

~. Identitetshandling skall innehålla uppgift om den utfärdande myndighetens

namn och om dag och plats för utfärdandet samt en förklaring att

handlingen ar en med denna konvention avsedd identitetshandling.

«3. Identitetshandling skall innehålla följande uppgifter angående innenavareni
-

a)

b)

c)

d)

e)

f)

fullständigt namn (i förekommande fall såväl för- som efternamn) •

todelsedag och-ort;

nationalitet;

signalement;

fotografi;

namnteckning eller, där innehavaren icke är skrivkunnig, tumavtrvck

f. Därest medlemsstat utfärdar identitetshandling för utländsk sjöman

ma uppgift om sjömannens nationalitet utelämnas; sådan uppgift utgör icke

ensamt bevis om sjömannens nationalitet.

5. I identitetshandling skall all begränsning i dess giltighetstid vara tvd
ligt

angiven. o o

6. Med tillämpning av stadgandena i de föregående momenten skall medlemsstat

efter horande av berörda redar- och sjöfolksorganisationer bestämma

identitetshandlingens slutliga form och innehåll.

7. Den nationella lagstiftningen må föreskriva, att ytterligare uppgifter

skola intagas i identitetshandlingen. ‘ 1

Artikel 5

1. Sjöman, som innehar giltig identitetshandling utfärdad av vederböran.

?.,niyj1<?1,ghef. 1 territorium, för vilket denna konvention gäller, skall äga

ratt att atervanda till sagda territorium.

2. Sjöman skall därjämte äga rätt att återvända till i föregående moment

nämnt territorium under en tid av minst ett år efter utgången av i identitetshandlingen

eventuellt angiven giltighetstid.

Artikel 6

1. Medlemsstat skall tillåta sjöman, som innehar giltig identitetshandling,

att inresa till territorium, för vilket denna konvention gäller när

--a begäres för tillfälligt besök i land i samband med fartygs hamnuppe
-

2. Därest i identitetshandlingen finnes utrymme för vederbörliga anteckmngar

därom skall medlemsstat jämväl tillåta sjöman, som innehar giltig

identitetshandling, att inresa till territorium, för vilket denna konvention

galler, nar inresa begäres för

a) sjömannens inställelse ombord å hans fartyg eller sjömannens förflyttning

till annat fartyg; i

i ^2 genomresa för sjömannens inställelse ombord å hans fartyg i annat

land eller för sjömannens hemsändande;

heter annat andamal> som godkänts av vederbörande medlemsstats myndig
-

**; Medlemsstat må, innan inresa till dess territorium medgives för något

av i toregaende moment angivna ändamål, av sjömannen, redaren eller vederbörande

iartygsagent eller vederbörande konsul, infordra tillfredsställande

utredning, inbegripet skriftliga uppgifter, angående sjömannens avsikt

ni„ t.Jaresan och hans förmåga att förverkliga denna avsikt. Medlemsstat

ma tnhhä begransa sjömannens vistelse till att avse en för ändamålet ifråga

skälig tidsrymd. °

4. Intet i denna artikel skall anses innebära inskränkning i en medlemsstats

rätt att förhindra viss persons inresa till eller vistelse inom statens territorium.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 78 år 1959

Artikel 7

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Internationella

arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 8

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter den tidpunkt, då två medlemsstaters

ratifikationer registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlemsstat tolv

månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 9

1. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio

år förflutit från den tidpunkt då konventionen först träder i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns

generaldirektör för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention och icke inom

ett år efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden

gör bruk av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara

bunden för en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de

i denna artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången

av varje följande tioårsperiod.

Artikel 10

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga

medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla

ratifikationer och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens

medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om registreringen

av den andra ratifikationen som delgivits honom, har han att

fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konventionen träder i

kraft.

Artikel 11

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall för registrering jämlikt

artikel 102 av Förenta Nationernas stadga lämna Förenta Nationernas

generalsekreterare fullständiga upplysningar om alla ratifikationer och uppsägningar,

som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna i föregående

artiklar.

Artikel 12

Vid de tillfällen Internationella arbetsbyråns styrelse anser det nödvändigt,

skall den förelägga allmänna konferensen en redogörelse för konventionens

tillämpning och taga under övervägande, huruvida anledning föreligger

att på konferensens dagordning uppföra frågan om revidering, helt

eller delvis, av konventionen.

Artikel 13

1. Därest konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision,

helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat, skall

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

a) en medlemsstats ratifikation av den nya, reviderade konventionen, för

såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av förevarande

konvention, utan hinder av vad i artikel 9 här ovan stadgas;

b) från den dag, då den nya reviderade konventionen träder i kraft, förevarande

konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande i sin nuvarande

form och med sitt nuvarande innehåll för de medlemmar, som ratificerat

densamma och icke ratificerat den nya reviderade konventionen.

Artikel 14

De engelska och franska texterna till denna konvention skola äga lika vitsord.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

27

Översättning

Bilaga B

Rekommendation (nr 105) angående innehållet i skeppsapotek

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 29 april 1958 till sitt fyrtioförsta sammanträde

och

beslutat antaga vissa förslag angående innehållet i skeppsapotek, vilken

fråga inneslutes i femte punkten på dagordningen för sammanträdet,

samt

beslutat att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna den trettonde dagen i maj år nittonhundrafemtioåtta följande

rekommendation, vilken må benämnas »rekommendationen angående

skeppsapotek, 1958» /Ship’s Medicine Chests Recommendation, 1958/:

Konferensen hemställer, att organisationens medlemmar tillämpa följande

stadganden:

1. (1) Varje fartyg, som nyttjas i sjöfart, bör vara försett med ett skeppsapotek,

vars innehåll bör bestämmas av vederbörande myndighet med beaktande

av sådana omständigheter som antalet personer ombord samt resans

beskaffenhet och varaktighet. Särskilda föreskrifter om förvaring hos

befälhavaren eller annat ansvarigt befäl ombord av sådana läkemedel, vilkas

användning är särskilt reglerad, böra utfärdas.

(2) Bestämmelserna om minimiinnehållet i skeppsapotek böra tillämpas

vare sig fartygsläkare finnes ombord eller ej.

2. (1) Vid fastställande eller översyn av bestämmelser om innehållet i

de olika typerna av skeppsapotek bör vederbörande myndighet beakta den

till denna rekommendation fogade förteckningen1 över skeppsapoteks minimiinnehåll.

(2) Bestämmelser om innehållet böra med regelbundna mellanrum bliva

föremål för översyn under hänsynstagande till nya medicinska upptäckter

och framsteg samt förbättrade behandlingsmetoder i enlighet med de förslag,

varom överenskommelse må träffas mellan Internationella arbetsorganisationen

och Världshälsovårdsorganisationen.

.i. Alla skeppsapotek böra innehålla en av vederbörande myndighet fastställd

medicinsk handbok, varav klart framgår hur apotekets innehåll skall

användas. Handboken bör vara tillräckligt detaljerad för att sätta andra än

en fartygsläkare i stånd att, med eller utan bistånd av medicinsk rådgivning

per radio, vårda sjuka eller skadade ombord.

4. Det bör jämväl fastställas föreskrifter om nödigt underhåll och vård

av skeppsapoteken och deras innehåll samt om regelbunden besiktning

minst var tolfte månad av personer, som av vederbörande myndighet bemyndigats

därtill.

1 Förteckningen här utesluten.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

Översättning

Bilaga C

Rekommendation (nr 106) angående medicinsk rådgivning per radio

till fartyg till sjöss

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 29 april 1958 till sitt fyrtioförsta sammanträde

och

beslutat antaga vissa förslag angående medicinsk rådgivning per radio

till fartyg till sjöss, vilken fråga innefattas i den femte punkten på dagordningen

för sammanträdet, samt

beslutat att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna den trettonde dagen i maj år nittonhundrafemtioåtta följande

rekommendation, vilken må benämnas »rekommendationen angående

medicinsk rådgivning till sjöss, 1958» /Medicial Advice åt Sea Recommendation,

1958/:

Konferensen hemställer till organisationens medlemmar att tillämpa följande

stadganden:

Medlemsstat bör genom ett i förväg ordnat system tillse

a) att medicinsk rådgivning per radio till fartyg till sjöss kostnadsfritt är

tillgänglig vid varje tidpunkt på dygnet;

b) att denna medicinska rådgivning även innefattar råd av specialister,

där så är nödvändigt och praktiskt möjligt;

c) att den tillgängliga rådgivningen per radio utnyttjas på riktigt sätt bl. a.

genom undervisning av personalen ombord och genom medicinska handböcker,

vilka klart och tydligt angiva det slag av upplysningar, som kan vara

läkaren till hjälp vid rådgivningen, så att den person ombord som söker

råd förstår, vilka upplysningar den rådgivande läkaren behöver;

d) att en aktuell och fullständig förteckning över de radiostationer, från

vilka medicinsk rådgivning kan erhållas, medföres ombord å varje radioutrustat

fartyg och förvaras av radiobefälet eller, i fråga om mindre fartyg,

av den person som ansvarar för radioanläggningen ombord.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1959

29

Översättning

Bilaga D

Rekommendation (nr 107) angående sjömäns anställning å fartyg

registrerade i främmande land

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallad till Geneve

och där samlad den 29 april 1958 till sitt fyrtioförsta sammanträde,

uttrycker sin allvarliga oro över den av medborgare i vissa sjöfartsländer

visade benägenheten att taga anställning å andra länders fartyg

utan att genom i behörig ordning slutna kollektivavtal tillförsäkra sig

det skydd och de arbetsvillkor, som tillämpas å fartyg i deras egna länder,

och vilken konferens

beslutat antaga vissa förslag angående sjömäns anställning, vilken

fråga utgör tredje punkten på dagordningen för sammanträdet, samt

beslutat att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna den trettonde dagen i maj år nittonhundrafemtioåtta följande

rekommendation, vilken må benämnas »rekommendationen angående sjömäns

anställning å utländska fartyg, 1958» /Seafarers’ Engagement (Foreign

Vessels) Recommendation, 1958/:

1. Varje medlemsstat bör göra allt som står i dess makt för att avhålla

sjömän inom sitt territorium från att taga anställning eller avtala om anställning

ombord å fartyg registrerade i främmande land, såframt icke anställningsvillkoren

i stort sett äro likvärdiga med de villkor, som föreskrivas

genom kollektivavtal och sociala normer godtagna av redares och sjömäns

bona fide organisationer i sådana sjöfartsländer, där dylika avtal och

normer traditionellt följas.

2. Varje medlemsstat bör särskilt fästa avseende vid huruvida betryggande

bestämmelser finnas om att sjöman anställd å fartyg registrerat i främmande

land,

a) då han landsatts i främmande hamn på grund av omständigheter, varöver

han icke råder, återsändes till

1) anställningshamnen; eller

2) hamn i hemlandet eller i det land, vilket han tillhör; eller

3) annan hamn efter därom mellan vederbörande sjöman och befälhavaren

eller redaren med godkännande av vederbörande myndighet

eller under annat betryggande skydd träffad överenskommelse;

b) då han landsatts i främmande hamn på grund av sjukdom eller skada,

som inträffat under tjänst å fartyget och ej vållats uppsåtligen av honom

själv, erhåller medicinsk vård och underhåll.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kiingl. Maj.ts proposition nr 78 år 1959

Översättning

Bilaga E

Rekommendation (nr 108) angående sjömäns sociala villkor och säkerhet

i förhållande till fartygs registrering

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 29 april 1958 till sitt fyrtioförsta sammanträde

och

beslutat antaga vissa förslag rörande flaggskifle i förhållande till sociala

villkor och säkerhet, vilken fråga utgör den fjärde punkten på

dagordningen för sammanträdet, samt

bestämt att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna den fjortonde dagen i maj år nittonhundrafemtioåtta följande

rekommendation, vilken må benämnas »rekommendationen angående

sociala villkor och säkerhet för sjöfolk, 1958» /Social Conditions and Safety

(Seafarers) Recommendation, 1958/:

Konferensen, som

finner att arbetsförhållandena ha en väsentlig inverkan på säkerheten för

människoliv till sjöss,

finner att de därmed sammanhängande problemen ha erhållit en synnerligen

framskjuten ställning genom den stora mängd tonnage, som registrerats

i länder, vilka hittills icke räknats bland de traditionella sjöfartsnationerna,

finner att konventionen om det öppna havet, vilken antagits av Förenta

Nationernas konferens för kodifiering av de folkrättsliga reglerna om havet

och är tillgänglig för undertecknande sedan den 29 april 1958, innehåller

stadganden rörande

1) varje stats rätt att låta fartyg segla under dess flagg;

2) det villkor beträffande fartygs nationalitet, enligt vilket »det måste

föreligga ett verkligt samband (a genuine Iink) mellan flaggstaten och

fartyget; särskilt måste staten i administrativa, tekniska och sociala hänseenden

utöva effektiv jurisdiktion och kontroll över de fartyg som föra

dess flagg»;

3) varje stats skyldighet att i fråga om fartyg under dess flagg vidtaga

för tryggande av säkerheten till sjöss nödvändiga åtgärder i vad

avser bland annat fartygs bemanning och besättningens arbetsförhållanden,

därvid tillämpliga internationella överenskommelser om arbetsförhållanden

skola beaktas,

ävensom övervägt bestämmelserna i

rekommendationen angående sjömäns anställning ombord å utländska

fartyg, 1958, och

konventionen angående social trygghet för sjömän, 1946,

hemställer att följande bestämmelser tillämpas:

Registreringslandet bör erkänna alla de förpliktelser, som registreringen

innebär, samt utöva effektiv jurisdiktion och kontroll till gagn för sjömännens

säkerhet och välfärd ombord å registreringslandets sjögående handelsfartyg.

Registreringslandet bör särskilt:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 78 år 1959

31

a) utarbeta och antaga bestämmelser, som skola ha till syfte säkerställa

att alla i dess register upptagna fartyg följa internationellt erkända säkerhetsnormer;
b)

vidtaga åtgärder för en lämplig fartygsinspektion, som svarar mot behovet

hos det inregistrerade tonnaget, samt säkerställa regelbunden inspektion

av alla i registret upptagna fartyg för att därigenom trygga efterlevnaden

av de bestämmelser som utfärdats jämlikt a) härovan;

c) såväl inom sitt territorium som utomlands upprätta nödvändiga statskontrollerade

organ för övervakning av sjömäns på- och avmönstring;

d) försäkra sig om att sjömännens tjänsteförhållanden äro i överensstämmelse

med de normer, som äro allmänt vedertagna hos de traditionella sjöfartsnationerna;
e)

i de fall, där sjömännen ombord å dess fartyg icke redan äga rätt att

organisera sig, genom lagstiftning eller administrativa bestämmelser tillförsäkra

dem sådan rätt;

f) genom lagstiftning eller administrativa bestämmelser tillförsäkra sjömännen

ombord å dess fartyg rätt att på lämpligt sätt bliva hemsända i

enlighet med praxis hos de traditionella sjöfartsnationerna;

g) tillse att lämpliga och tillfredsställande åtgärder vidtagas för prövning

av personer, som ansöka om behörighetsbevis, och för utfärdandet av sådana

bevis.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj.ls proposition nr 78 år 1959

Bilaga F

Resolutioner

Resolution angående behörig jurisdiktion vid upphävande eller indragning

av fartygsbefäls behörighetsbevis.

Resolution angående tillämpning av principen om 40 timmars arbetsvecka

ombord å fartyg.

Resolution angående sjömän, som äro flyktingar.

Resolution angående välfärdsanordningar i hamn.

Resolution angående hälsovård och hygien ombord å fartyg.

Resolution angående besättningens bostäder å fartyg.

Resolution angående bemanningen av fartyg.

Resolution angående sammankallande av Joint Maritime Commission.

Resolution angående atomkraft och sjöfart.

Resolution angående fiskarnas problem.

Resolution angående säkerheten för människoliv till sjöss.

Resolution angående begränsning av redareansvaret.

581648

Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:177 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Majds proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens s. 1 i texten
  2. 2LU 1959:19 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens konferens år s. 1 i texten