Sök i Ratio Lex

Angående anslagsbehovet för budgetåret 1959/60 till sjöbefälsskolorna, m. m

1959-03-06 · 53 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 52 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:81, Angående anslagsbehovet för budgetåret 1959/60 till sjöbefälsskolorna, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1959

1

Nr 81

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående anslagsbehovet

för budgetåret 1959/60 till sjöbefälsskolorna, m. m.;

given Stockholms slott den 6 mars 1959.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ny studieordning vid sjöbefälsskolorna

i huvudsaklig överensstämmelse med sjöbefälsutredningens nyligen

avlämnade betänkande om sjöbefälsutbildningens organisation m. m. (SOU

1958:33). Förslaget kännetecknas framför allt av att nuvarande splittring

på ett flertal olika examina och behörighetsformer häves: vid sjöbefälsskolorna

kommer i fortsättningen — frånsett viss lägre nautisk utbildning,

som icke behandlas i detta sammanhang — att utbildas endast två kategorier

av befäl, styrmän och maskintekniker respektive sjökaptener och sjöingenjörer.

Studietiden föreslås bli ett år för den lägre kategorien och ytterligare

två år för den högre. Den nya studiegången avses vara helt genomförd

år 1961.

Nuvarande fem sjöbefälsskolor föreslås bibehållna liksom skolornas yttre

organisation i övrigt.

Anslag begäres, utom till sjöbefälsskolornas avlöningar —- därvid bl. a.

föreslås inrättande av ett antal nya lärartjänster och förstärkning av biträdespersonalen

på rektorsexpeditionerna — till omkostnader, till upprustning

av demonstrations- och laboratoriematerielen, till fortbildningskurser

för sjöbefäl samt till ersättning åt författare av läroböcker m. in.

1 Biliang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 81

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1959

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

6 mars 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga angående sjöbefälsutbildningens

organisation m. m. och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition, (X ht p. 64) har Kungl. Maj:t på hemställan

av chefen för handelsdepartementet föreslagit riksdagen att i avbidan

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1959/60 beräkna

a) till Sjöbefälsskolorna: Avlöningar

ett förslagsanslag av 1 832 000 kronor,

b) till Sjöbefälsskolorna: Omkostnader

ett förslagsanslag av 140 000 kronor,

c) till Sjöbefälsskolorna: Utrustning

ett reservationsanslag av 250 000 kronor,

d) till Sjöbefälsskolorna: Fortbildningskurser

ett reservationsanslag av 10 000 kronor samt

e) till Sjöbefälsskolorna: Ersättning åt författare av läroböcker m. m.

ett reservationsanslag av 10 000 kronor.

Hithörande frågor torde nu få upptagas till fortsatt behandling.

I. Inledning

För att utreda vissa spörsmål rörande sjöbefälsutbildningens organisation

och därmed sammanhängande frågor tillkallade chefen för handelsdepartementet

den 1 juni 1956, med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande

samma dag, särskilda sakkunniga, nämligen landshövdingen G. A. Widell,

tillika ordförande, dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare, numera

framlidne landshövdingen E. G. Andersson, sjöfartsrådet G. Lindencrona,

undervisningsrådet J. A. Orring och rektorn vid sjöbefälsskolan i

Stockholm A. E. Strömberg. De sakkunniga, som antog benämningen sjöbefälsutredningen,

överlämnade den 2 september 1958 betänkandet Sjöbefälsutbildningens

organisation m. m. (SOU 1958:33). Betänkandet var enhälligt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1959

Genom särskilt beslut har de sakkunniga erhållit Kungl. Maj :ts uppdrag

att granska även frågan om hur undervisningen i navigation för fiskare

lämpligen bör ordnas. Utredningen har förklarat sig ämna senare framlägga

särskilt förslag härom liksom förslag beträffande viss annan lägre nautisk

utbildning.

Över betänkandet bär, efter remiss, yttranden avgivits av chefen för marinen,

arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning, sjöfartsstyrelsen — efter

hörande av samtliga direktioner för sjöbefälsskolorna — Sveriges redareförening,

Sveriges varvsindustriförening, Sveriges fartygsbefälsförening,

Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet, Rederiföreningen

för mindre fartyg, Rydbergska stiftelsen, Sjöassuradörernas förening,

Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation,

Statstjänstemännens riksförbund, sjöbefälsskolornas lärarförbund,

Svenska officersförbundet, försvarets civilmilitära ingenjörers förbund,

Svenska underofficersförbundet, försvarsväsendets underbefälsförbund,

Stockholms stadsfullmäktige samt stadsfullmäktige i Göteborg, Malmö, Kalmar

och Härnösand. Genom sjöfartsstyrelsens försorg har även Hermods

korrespondensinstitut, NKI-skolan, Stockholms handelskammare, Handelskammaren

i Göteborg och Skånes handelskammare beretts tillfälle att yttra

sig i ärendet. Skånes handelskammare har i sin tur inhämtat yttranden från

Malmö och Hälsingborgs sjöfartsföreningar samt Malmö nautiska förening.

Stadsfullmäktige i Malmö har hört högre tekniska läroverket i Malmö och

Malmö stads skolstyrelse.

Historik

Undervisning i vårt land av sjömän påbörjades redan vid mitten av

1600-talet. Det var emellertid först långt senare som undervisningen fick

fastare former, framför allt genom beslut av statsmakterna år 1841 om

inrättande av navigationsskolor i Stockholm, Göteborg, Malmö, Gävle och

Kalmar. Senare inrättades skolor även i Härnösand, Västervik, Visby, Karlshamn

och Strömstad. Den nuvarande ordningen, att sjöbefälsskolor skall

finnas endast i Stockholm, Göteborg, Malmö, Härnösand och Kalmar, fastställdes

av 1911 års riksdag.

Såsom tillsynsmyndighet över navigationsskolorna har under olika perioder

fungerat förvaltningen av sjöärendena (sedermera marinförvaltningen)

och kommerskollegium. Sedan den 1 januari 1956 är sjöfartsstyrelsen överstyrelse

för skolorna.

Den år 1841 fastställda undervisningsordningen har tid efter annan förnyats.

För närvarande gäller Kungl. Maj:ts stadga för sjöbefälskolorna i

riket av den 23 juli 1953.

Utbildningen av befäl för handelsflottan har under årens lopp varit föremål

för ett flertal utredningar, senast av 1943 urs sjöbefälssakkunniga,

som i betänkande den 30 april 1947 (SOU 1947:31) föreslog genomgripande

förändringar i den existerande utbildningsorganisationen. Sålunda för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1959

ordades, att den högre nautiska utbildningen förlädes till en enda läroanstalt,

navigationsskolan i Göteborg, under ledning av den dåvarande överstyrelsen

för sjöbefälsutbildningen, kommerskollegium. Samtidigt föreslogs

att den högre maskintekniska undervisningen överfördes till de tekniska

läroverken, där för ändamålet nya fackavdelningar, benämnda sjömaskinfackskolor,

skulle inrättas, i första hand i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Utbildningen skulle sortera under samma överstyrelse som de högre tekniska

läroverken, d. v. s. överstyrelsen för yrkesutbildning. Den lägre sjöbefälsutbildningen

ansåg de sakkunniga borde förläggas till yrkesskolorna.

Härutöver innefattade betänkandet bl. a. förslag om förberedande kurser

för vissa elevkategorier och om ändrade praktiktider.

I särskilda reservationer till utredningsförslaget förordades bibehållande

av antingen fem eller fyra navigationsskolor med nautiska och maskintekniska

linjer samt överförande av den centrala ledningen för navigationsskolorna

även i vad angår den högre nautiska utbildningen från kommerskollegium

till överstyrelsen för yrkesutbildning.

Då vid remissbehandlingen av 1943 års sjöbefälssakkunnigas betänkande

de däri framlagda organisationsförslagen mötte rätt stark kritik — bl. a.

från kommerskollegium och Sveriges redareförening — ansågs betänkandet

icke böra läggas till grund för proposition i ämnet.

Under åren 1950—1953 genomfördes likväl en hel del partiella reformer

inom sjöbefälsutbildningen. Som exempel härå kan nämnas inrättandet av

en befattning som maskinteknisk överinspektör, införandet av vissa förberedande

kurser och av de s. k. A-linjeklasserna samt förlängning av lästiden

i navigationsskolorna, vilka från och med år 1951 benämnas sjöbefälsskolor.

Vid olika tillfällen har vidare ändringar i kurs- och timplanerna

fastställts. Efter 1953 har organisationen av undervisningen vid sjöbefälsskolorna

i stort sett varit oförändrad.

Nu gällande organisation m. m.

Överstyrelsen för sj Öb ef åls skolor na

Sjöfartsstyrelsen är överstyrelse för sjöbefälsskolorna och utövar i denna

egenskap den omedelbara tillsynen över sjöbefälsskolornas verksamhet.

Den har även att meddela behörighetsbevis för fartygs- resp. maskinbefäl

enligt gällande bestämmelser angående befäl å svenska handelsfartyg.

Utbildningsgången för sjöbefäl

Vid samtliga sjöbefälsskolor finns en nautisk och en maskinteknisk linje.

Inom båda linjerna finns såväl högre utbildning, syftande till sjökaptens-

och styrmansexainina respektive sjöingenjörs- och maskinteknikerexamina,

som lägre utbildning, vilken leder till östersjö- och nordsjöskepparexamina

respektive maskinistexamen. Den maskintekniska linjen vid skolan

i Kalmar omfattar endast maskinistklass.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1959

Varje klass inom de högre utbildningsformerna pågår två terminer, eller

ett läsår, medan östersjöskepparklassen varar 10 veckor, nordsjöskepparklassen

12 veckor och maskinistklassen 16 veckor. Dessutom finns för såväl

den nautiska som för den maskintekniska linjen en icke obligatorisk förberedande

klass om 17 veckor, avsedd för inträdessökande, vilka icke har

de erforderliga teoretiska kunskaperna för att börja i styrmans- respektive

maskinteknikerklass. Vissa klasser pågår från januari till december, den

s. k. A-linjen, medan andra klasser börjar i augusti och slutar i juni, den

s. k. B-linjen.

Inträdes fordringar

Bestämmelser om inträdesfordringar finns i sjöbefälsskolestadgan samt i

kommerskollegiets kungörelse den 27 oktober 1936 med vissa föreskrifter i

anledning av befälsförordningen. Endast den som är svensk medborgare

må enligt stadgan vinna inträde som elev vid sjöbefälsskola. Även vissa fysiska

krav ställes på den sökande.

I övrigt varierar inträdeskraven för de olika utbildningsformerna. För tillträde

till styrmansklass fordras fullgjord sjöpraktik om i princip 42 månader

samt viss teoretisk utbildning, motsvarande den förberedande kursen.

I sjökaptensklass vinner endast den inträde, som avlagt styrmansexamen

med godkänt betyg i samtliga ämnen. Kravet på sjöpraktik för den lägre

nautiska utbildningen utgör i princip 36 månader. Härjämte måste vissa

teoretiska färdigheter kunna redovisas. För tillträde till nordsjöskepparklass

fordras avlagd östersjöskepparexamen med godkänt betyg i samtliga

ämnen.

Den högre maskintekniska utbildningen förutsätter praktikanttjänst om

i princip 36 månader, fullgjord både till sjöss och på mekanisk verkstad.

Dessutom fordras vissa teoretiska kunskaper, motsvarande den förberedande

kursen. Avlagd maskinteknikerexamen med godkänt betyg i samtliga

ämnen är en förutsättning för påbörjande av sjöingenjörsklass. För den lägre

maskintekniska utbildningen uppgår praktikkravet till 15 månader, fullgjorda

dels till sjöss dels på mekanisk verkstad, varjämte vissa teoretiska

kunskaper krävs.

överstyrelsen äger meddela dispens från angivna praktik- och kunskapskrav.

För sökande med högre teoretisk utbildning (real- eller studentexamen)

är särskilda bestämmelser utfärdade.

Undervisnings planer

För sjöbefälsskolorna nu gällande undervisningsplaner fastställdes år 1953.

Antalet lektionstimmar bar däri angivits till i regel 39 för vecka. Fördelningen

på läroämnen framgår av de särskilda timplanerna. Under senare år

bar en viss utvidgning av kursomfånget skett genom tillägg av bl. a. undervisning

i radartjänst.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1959

Examensförfarande

Samtliga examina omfattar enligt sjöbefälsskolestadgan skriftliga, muntliga

och praktiska prov. För rätt att deltaga i muntlig prövning fordras att

elev vid skriftliga prov erhållit minst vitsordet godkänd i vissa för de olika

examina angivna särskilda ämnen.

Elev från enskild undervisning (privatist) kan avlägga östersjöskepparoch

maskinistexamina. För att få avlägga övriga examina som privatist

fordras att elev förut genomgått vederbörande lärokurs vid sjöbefälsskola

men av någon anledning icke avlagt godkänd examen.

Antalet utexaminerade elever i de nautiska klasserna respektive de maskintekniska

klasserna under den senaste tioårsperioden framgår av följande

uppställningar.

Läsår

Sjökaptens-

examina

Styrmans-

examina

Nordsjö- skepp ar- examina

Östersjöskeppar- examina (skeppar- examina av l:a klass)

1948/49 ..................

76

79

98

1949/50 ..................

67

128

in

1950/51 ..................

107

63

69

1951/52 ..................

82

135

45

97

1952/53 ..................

104

151

37

103

1953/54 ..................

129

160

41

74

1954/55 ..................

146

131

39

79

1955/56 ..................

119

133

37

72

1956/57 ..................

133

129

29

75

1957/58 ..................

122

113

31

56

Läsår

Sjöingenjörs- examina

(övermask inist- examina)

Maskintekniker-

examina

(maskinistexamina

av 2:a klass)

Maskinistaxamina

(maskinistexa- mina av 3:e

klass)

1948/49 ..................

63

102

159

1949/50 ..................

64

112

197

1950/51 ..................

78

124

106

1951/52 ..................

86

62

92

1952/53 ..................

9

101

105

1953/54 ..................

63

97

117

1954/55 ..................

56

83

119

1955/56 ..................

73

60

107

1956/57 ..................

76

64

in

1957/68 ..................

59

66

115

Behörighetsvillkor utöver examen

För erhållande av behörighetshandlingar för högre fartygs- och maskinbefäl

uppställer 1936 års befälsförordning särskilda fordringar utöver examen.

Sålunda gäller bl. a. att styrmansbrev erhålles först sedan före eller

efter avlagd styrmansexamen viss tids sjötjänstgöring fullgjorts. För att erhålla

sjökaptensbrev krävs sjökaptensexamen, innehav av styrmansbrev samt

att efter sistnämnda brevs utfärdande ha fullgjort viss sjötjänst. För erhål
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1959

lande av maskinteknikerbrev och sjöingenjörsbrev stadgas liknande villkor.

Även vissa åldersstipulationer ingår i bestämmelserna, liksom föreskrifter

om minimidräktighet hos fartyg, å vilka sjötjänsten skall fullgöras.

En närmare redogörelse för villkoren utöver examen för erhållande av de

skilda behörighetsgraderna återfinns i betänkandet å s. 33—36, vartill här

torde få hänvisas.

Studielån och stipendier

Den statliga studiehjälpen åt studerande vid sjöbefälsskolorna regleras av

allmänna studiehjälpsreglementet. Enligt detta utgår statlig studiehjälp i

form av allmänt studiebidrag, särskilt studiebidrag, stipendier och studielån.

Studielån beviljas i regel till belopp av högst 2 500 kronor för varje gång.

Stipendier kan utgå med månadsvis högst 75 kronor till yngre och högst

100 kronor till äldre elev. Dock är eleverna i skeppar- och maskinistklasserna

undantagna från sistnämnda studiehjälpsform. I fråga om särskilt

studiebidrag — som avser bidrag till inackordering på skolorten eller dagliga

resor och måltider — gäller till skillnad mot vad som stadgas för studerande

vid vissa andra läroanstalter, att elev vid sjöbefälsskola icke kan

erhålla dylik studiehjälp. Ej heller erhålles fria skolmåltider vid sjöbefälsskolorna.

Vid sidan om den statliga studiehjälpen kan studielån med låg ränta

erhållas ur Sveriges redareförenings studielånefond. Lån kan också beviljas

ur vissa jubileumsfonder.

Efterutbildning m. m.

Vid sidan av de nu nämnda undervisningsformerna må nämnas den sedan

1931 årligen anordnade kompletteringskursen för elever från de tekniska

läroverken. Kursen har till ändamål att meddela den särskilda undervisning,

som erfordras för att avgångsexamen vid tekniskt läroverk må bli

likvärdig med sjöingenjörsexamen vid sjöbefälsskola. Den är förlagd till

tekniska läroverket i Göteborg. I genomsnitt utexamineras 15 elever årligen.

Under 1957 och 1958 har genom enskilt initiativ och med anlitande av

statsmedel anordnats ett flertal radarkurser för aktivt befäl. Kurserna har

tidigare varit förlagda till marinens skolor på Berga, men anordnas nu vid

sjöbefälsskolan i Göteborg. Varje kurs omfattar högst 35 undervisningstimmar

jämte det antal timmar, som behövs för genomgång av särskild radartentamen.

Antalet utexaminerade var drygt 220 under år 1957 och ej mindre

än 330 under våren 1958.

Särskilda bestämmelser finns om tillgodoräkning -— för vinnande av behörighet

att utöva befäl å handelsfartyg — av nautisk och maskinteknisk

utbildning vid marinen för stam- och reservpersonal liksom om tjänstgöringsförhållandena

vid marinen för handelsflottans personal.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1959

Enskild utbildning

Vid sidan av utbildningen vid sjöbefälsskolorna har praktisk undervisning

av sjöbefäl sedan länge ägt rum hos enskilda rederier ombord på skolfartyg

av skilda slag. Denna utbildning skedde tidigare på segelfartyg —

först år 1936 upphävdes en bestämmelse om skyldighet för fartygsbefäl att

ha fullgjort sjötjänst å segelfartyg — och sådan utbildning förekommer i

viss utsträckning alltjämt, men efter den allmänna övergången till maskindrivna

fartyg kom utbildningen huvudsakligen att ske i den formen, att på

dylika fartyg påmönstrades en eller flera befälselever, vilka av det aktiva befälet

fick viss vägledning i det praktiska arbetet ombord. Systemet visade sig

emellertid icke fungera i alla avseenden väl, och flera rederier har numera

övergått till att i fastare former meddela förberedande utbildning ombord på

särskilt utrustade maskindrivna handelsfartyg genom anställda lärare och

instruktörer. En utbildningsverksamhet som syftar än längre, nämligen till

full kompetens för avläggande av styrmans- och maskinteknikersexamina,

bedrives sedan något år tillbaka på de maskindrivna skolfartygen »G. D.

Kennedy» och »Sarek». Den av de enskilda rederierna bedrivna utbildningsverksamheten

premieras av sjöfartsstyrelsen genom att tjänstgöringstiden

får — med viss maximering —- tillgodoräknas dubbelt som praktik vid inträde

i sjöbefälsskola. I några fall har elev å skolfartyg medgivits rätt att

som privatist avlägga styrmans- och maskinteknikerexamina vid sjöbefälsskola.

S jömansskolorna

Undervisningen vid sjömansskolorna omfattar tre utbildningslinjer, nämligen

för däckspersonal, för maskinpersonal och för kökspersonal. Därjämte

förekommer viss utbildning av fartygselektriker. Skolorna står under ledning

av överstyrelsen för yrkesutbildning och är belägna i Stockholm, Göteborg,

Malmö, Kalmar, Hälsingborg, Visby och Härnösand. Dock meddelas

icke utbildning i alla grenar vid samtliga dessa skolor. Undervisningstiden

varierar mellan 20 och 42 veckor. Under år 1957 utexaminerades sammanlagt

359 elever.

S jövärnskåren

Sjövärnskåren, som är organiserad på 17 sjövärnsflottiljer, ingår i marinen

och har till uppgift att befrämja rekrytering och utbildning av värnpliktig

och krigsfrivillig personal vid flottan. Aspiranter, 14—17 år gamla,

antages till däckslinje eller teknisk linje. Utbildningen är såväl teoretisk

som praktisk och bedrives under tre sommar- och två vinterkurser.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1959

II. Studiegången m. m.

Allmänna synpunkter

Utredningen erinrar inledningsvis om den utveckling mot större och snabbare

fartyg, som ägt rum under senare år. Såväl fartyg som last har ökat i

värde. Kraven på snabba och säkra transporter har stimulerat utrustandet

av fartygen med en mångsidig och tekniskt högtstående nautisk instrumentering.

Även den maskintekniska utrustningen har utvecklats; fartygen har

inte bara erhållit starkare och mera snabbgående framdrivningsmaskinerier

utan också hjälpmaskinerna har ökat i antal och styrka. Nya elektrotekniska,

teletekniska och hydrauliska hjälpmedel har vidare tagits i anspråk i

ökad omfattning.

Ett effektivt utnyttjande av de nya fartygen förutsätter att deras komplicerade

hjälpmedel handhaves på ett riktigt sätt framför allt av befälet. Ökningen

av fartygens storlek har medfört större besättningar, vilket ställer

vidgade krav på befälets arbetsledande förmåga. Särskilt för det nautiska

befälet framträder behovet av administrativt och kameralt kunnande med

större styrka. Den svenska handelsflottans struktur med tyngdpunkten lagd

på ocean- och medelhavsfart ställer även krav på förbättrade kunskaper i

främmande språk m. m.

Utredningen framhåller att den nuvarande utbildningen icke har kunnat

hålla jämna steg med sjöfartens och fartygens utveckling. Vid besök på sjöbefälsskolorna

har utredningen också kunnat konstatera, att möjligheterna

för en effektiv utbildning varit långt ifrån tillfredsställande. Framför allt

har utbildningsmaterielen i allt för många hänseenden befunnits bristfällig.

Olika omständigheter har medfört, att det för närvarande råder brist på

sjöbefäl. I en särskild undersökning, verkställd inom sjöfartsstyrelsen, har

den frågan behandlats. Vid jämförelse år 1957 mellan behovet enligt gällande

befälsförordning av befäl av skilda kategorier inom den svenska handelsflottan

och den faktiska befälsbemanningen kunde konstateras, att av

2 610 befattningar, för vilka krävdes sjökaptens- eller styrmansbehörighet,

endast 68,6 procent upprätthölls av behörigt fartygsbefäl och att av 1 687

befattningar, för vilka krävdes behörighet som sjöingenjör eller maskintekniker,

endast 50,7 procent innehades av behörigt maskinbefäl. Viss brist förelåg

även inom kategorien lägre maskinbefäl.

Utredningen anser att en mera modern och attraktiv utbildning kan stimulera

rekryteringen till sjöbefälsyrket och motverka avgången från detta

genom den större trivsel som en riktig utbildning ger. Utredningen framhåller

också den svenska sjöfartens ekonomiska betydelse för landet. Handelsflottans

konkurrenskraft är i mycket beroende på dess kvalitet. Härvid spelar

sjöbefälet och den utbildning detta erhåller en mycket stor roll. De statliga

insatserna på området bör ses mot bakgrunden härav.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1959

Förslag till utbildningsgång för sjöbefäl

Befälskategorier

För att rationalisera och effektivisera utbildningen har utredningen funnit

det angeläget att minska det betydande antalet befälskategorier. Nuvarande

utbildningsgång vid sjöbefälsskolorna, där flera utbildningsformer

var för sig utgör ett avslutat helt, försvårar en följdriktig och kontinuerlig

kursuppläggning. Kraven på avläggande av flera examina medför tidsförlust

genom avbrott i studierna och genom omläsning i högre klasser av en

del i lägre klasser genomgånget kunskapsstoff.

Utredningen föreslår därför att nuvarande styrmans- och nordsjöskepparexamina

resp. maskintekniker- och maskinistexamina avskaffas och ersättes

med blott en kategori av befäl, avsedd för vakttjänsten och därmed

sammanhängande göromål, vaktbefäl. Man skulle då för var och en av de

båda utbildningslinjerna få endast två befälskategorier: högre befäl (sjökapten

och sjöingenjör) samt vaktbefäl (vaktstyrman och vaktmaskinist).

Vaktbefälet föreslås få en på sjuårig folkskola grundad utbildning, som

för fram till kunskaper, vilka är högre än dem som kräves i nuvarande

nordsjöskeppar- resp. maskinistexamen men lägre än som fordras i nuvarande

styrmans- resp. maskinteknikerexamen. övergången från lägre till

högre studier bör underlättas och utbildningen läggas upp med sikte på

fortlöpande studier till den högre examen med underlag av en i princip obligatorisk

vaklbefälsklass.

Utbildningstidens längd

I direktiven för utredningen har i fråga om undervisningsplanernas innehåll

och utbildningstidens längd antagits, att ytterligare något eller några

ämnen bör införas på undervisningsschemat och att undervisningen i vissa

redan förekommande ämnen behöver utökas och moderniseras. Därjämte

heter det att möjligheterna till praktiska övningar under utbildningstiden

bör ägnas uppmärksamhet. Den erforderliga utökningen av undervisningen

borde helst ske utan att utbildningstiden förlängdes, exempelvis genom slopande

av inaktuellt lärostoff.

För att inom en oförändrad studietid kunna bereda utrymme för nya läroämnen,

som ansetts med nödvändighet böra upptagas på schemat, har utredningen

noggrant inventerat alla möjligheter till tidsbesparingar inom den

nuvarande studiegången och på grundval därav föreslagit dels utmönstring

av en hel del föråldrat lärostoff, dels avskaffande av examensskrivningar

och examensförfarande, dels beaktat den effektivisering av undervisningen,

som kan erhållas genom utnyttjande av modern undervisningsmateriel. Utredningen

nödgas likväl konstatera att den därvid erhållna tidsvinsten visat

sig icke vara tillräcklig för att ge utrymme för de ifrågasatta nya läroämnena

och för en nödvändig utökning av redan upptagna ämnen. Utredningen

anser därför en viss förlängning av studietiden ofrånkomlig och föreslår,

att utbildningen till vaktbefäl skall omfatta ett läsår och följas av en tvåårig

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1959

högre kurs till sjökapten resp. sjöingenjör. Den nuvarande förberedande

kursen skulle slopas och motsvarande grundläggande utbildning lämnas i

vaktbefälsklassen. Då flertalet av eleverna på den maskintekniska linjen

för närvarande genomgår både förberedande kurs och maskinistklass, beräknas

utökningen av studietiden för denna kategori bli så relativt ringa som

cirka en månad. För den nautiska linjen kommer förlängningen i vissa fall

att uppgå till en termin.

Den nuvarande uppdelningen i A- och B-klasser föreslås av organisatoriska

skäl upphöra och intagning av elever ske endast en gång årligen.

Inträdeskrav m. m.

Utredningen räknar med alt undervisningen i vaktbefälsklass i teoretiskt

avseende skall vara likvärdig åtminstone med den, som ges i realskolan, där

det för inträde fordras medelbetyget Ba i folkskolans avgångsämnen. Men

då sjöbefälsulbildningen utformats så att vaktbefälskompetens skall kunna

beredas alla med intresse och påtaglig lämplighet för yrket, varvid en betydande

praktisk erfarenhet bör kunna få uppväga brister i teoretisk utbildning,

har utredningen stannat för att inträdeskravet till vaktbefälsklass bör

vara avgångsbetyg från sjuårig folkskola med minst betyget godkänd i samtliga

läroämnen. Elev, som har högre teoretiska kunskaper än motsvarande

sjuårig folkskola, föreslås — åtminstone under en övergångstid — få tillträde

till undervisningen under utbildningstidens gång efter rektors bedömande.

Särskilda antagningsföreskrifter förutsättes även för elev, som erhållit

utbildning vid enskilt rederi.

Vaktbefälsklassen bör enligt utredningsförslaget vara examenslös och avslutas

med en betygskonferens, då vitsord meddelas på grundval av under

läsåret ådagalagda kunskaper. Den, som icke önskar gå vidare till den

högre utbildningen äger utfå vaktbefälsbrev, även om han inte har godkända

betyg i samtliga ämnen.

Rätt till tillträde till den högre utbildningen föreslås tillkomma

1) den, som med godkända betyg genomgått vaktbefälsklass resp. kompletterat

underbetyg till godkända betyg samt i båda fallen därefter söker

inträde i den högre klassen senast höstterminen näst efter det tre år förflutit,

sedan vaktbefälsklassen genomgåtts;

2) den, som vid särskilt anordnade prov visat sig ha i annan ordning förvärvat

motsvarande kunskaper som den, vilken med godkända betyg genomgått

vaktbefälsklass samt därefter sökt inträde å tid som sägs i

punkt 1);

3) den, som efter avlagda kunskapsprov enligt punkterna 1) och 2) icke

inom föreskriven tid söker inträde till den högre utbildningen men som vid

särskild prövning styrkt sig äga erforderliga kunskaper i de för undervisningen

väsentliga ämnena.

Den högre undervisningen, som omfattar två läsår, föreslås utgöra en

sammanhängande utbildning. För att få fortsätta efter det första läsåret

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1959

bör dock fordras godkända betyg i samtliga ämnen, med rätt dock att före

det andra läsårets början komplettera eventuellt underkända betyg.

För den högre utbildningen anser de sakkunniga, att någon form av examen

bör bibehållas, ehuru den bör betydligt förenklas. Särskilda examensskrivningar

bör icke förekomma, utan betyg sättas på grundval av företrädesvis

under det senaste läsåret ådagalagda kunskaper.

Privatistexamen och särskild prövning

Enligt nu gällande stadgar för sjöbefälsskolorna är privatistexamen generellt

tillåten endast i fråga om östersjöskepparexamen resp. maskinistexamen.

I fråga om övriga examina medges privatistexamen med vissa undantag

endast för elev, som tidigare har genomgått hel lärokurs utan att likväl

ha blivit godkänd vid det ordinarie examenstillfället. Utredningen anser,

bl. a. med tanke på den av vissa rederier bedrivna utbildningsverksamheten

med skolfartyg och på den utveckling korrespondensundervisningen undergått,

tiden nu vara inne för en uppmjukning av bestämmelserna om möjlighet

att avlägga privatistexamen. Utredningen föreslår dessutom att för såväl

maskintekniska som nautiska linjen möjlighet till särskild prövning i

enstaka ämnen införes samt att generellt tillstånd lämnas att som privatist

förvärva fullständig vaktbefäls- eller högre befälskompetens.

Betänkandet innehåller jämväl utförliga förslag om de förutsättningar,

som bör gälla för särskild prövning i enstaka ämnen resp. avläggande av

privatistexamen. För närmare kännedom härom torde få hänvisas till betänkandet

(s. 63—65).

Praktisk tjänstgöring och behörighet

Frågan om praktiktidens längd diskuteras av utredningen ur olika synpunkter.

Å ena sidan finnes det ostridigt, att en lång praktik till sjöss är

av väsentlig betydelse för befälets förmåga att på ett kompetent sätt fullgöra

sin tjänst. Å andra sidan bör studierna vid sjöbefälsskolorna icke komma

så lång tid efter den allmänna skolgången, att studievanan och tidigare

förvärvade kunskaper delvis gått förlorade. Därtill kommer att de psykologiska

och ekonomiska skälen mot fortsatta studier blir starkare, ju längre

vederbörande varit ute i praktiskt förvärvsarbete, medan en kort praktiktid

motsättningsvis kan verka stimulerande i avseende på rekryteringen till

studiebanan.

Utredningen understryker det stora värdet ur praktiksynpunkt av den

utbildning, som meddelas vid sjömansskolorna, och anser det därför i och

för sig önskvärt, att praktiken till sjöss som regel föregås av utbildning vid

sjömansskola. Något krav härpå anser sig de sakkunniga dock ej böra uppställa,

bl. a. därför att platsantalet vid sjömansskolorna för närvarande är

otillräckligt. Genomgången sjömansskola bör dock självfallet räknas vederbörande

till godo vid beräkning av praktiktidens längd. Även genomgången

fullständig utbildning vid sjövärnskåren bör beaktas.

Utredningen anför, att den praktik till sjöss, vilken sker under särskild

ledning, uppenbarligen har ett större värde än den, som sker under oregle
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1959

13

rade förhållanden. Utbildningen av elever hos enskilda rederier har dock

för närvarande så mångskiftande karaktär, att utredningen vill överlåta

på vederbörande överstyrelse att för olika slag av normerad praktik medge

den tidspremiering, densamma kan ge anledning till. Utredningen understryker

det stora värdet av elevfartygsutbildningen och anser att densamma

hör uppmuntras, men betonar samtidigt önskvärdheten av att vissa standardformer

för denna utbildningsform tillkommer.

Utredningen förordar att kravet på sjötjänstgöring för tillträde till vaktstyrmansklassen

inom den nautiska utbildningen bestämmes till 30 månader,

med möjlighet till förkortning därav i särskilda fall. Med en föregående

praktik av den omfattningen anses vaktstynnansklassen ge tillräckliga

kunskaper för tjänstgöring som vaktstyrman å fartyg av alla storlekar

samt som befälhavare å fartyg av sådan storlek, att kompetens som nordsjöskeppare

för närvarande är tillräcklig. Sedan vaktstyrmansbrev kompletterats

med sjötjänstgöring under 36 månader som vaktbefäl i nordsjö- eller

vidstäcktare fart bör vederbörande kunna ges behörighet att vara befälhavare

på fartyg, där det enligt nu gällande bestämmelser krävs styrmansbrev.

Det förutsättes dock att frågan härom blir föremål för närmare

överväganden i samband med översyn av befälsförordningen.

Utredningen tar i detta sammanhang upp frågan om ej vaktbefälsstudierna

borde efterföljas av någon tids tjänstgöring som aspirant, innan behörighetsbevis

utfärdas. En dylik aspiranttjänst om exempelvis sex månader

anses vara ur flera synpunkter värdefull. Utredningen har likväl stannat

för att icke framlägga förslag härom. I den nuvarande situationen med

brist på befäl i alla grader är det nämligen att räkna med att vederbörande

i stället skulle komma att mönstras som tredje styrman. Utredningen förutsätter

emellertid att den första tjänstgöringstiden efter avslutad vaktbefälsutbildning

sker under erfaret befäls överinseende.

För erhållande av behörighetsbevis som sjökapten föreslår de sakkunniga,

att vederbörande efter utfående av behörighetsbevis som vaktstyrman skall

ha fullgjort minst 36 månaders tjänstgöring i ansvarig ställning i nordsjöeller

vidsträcktare fart enligt de närmare bestämmelser, som kan bli fastställda

vid översyn av befälsförordningen.

Vad härefter gäller den maskintekniska utbildningen förordar utredningen,

att för tillträde till vaktmaskinistklassen bör krävas dels tolv månaders

praktik till sjöss i fartygs maskinanläggning dels viss verkstadspraktik.

Rörande tiden för och den närmare utformningen av verkstadspraktiken

bar utredningen övervägt olika alternativ, och därvid bl. a. understrukit

det stora värdet av den rent praktiskt inriktade utbildning som ges vid våra

sjömansskolor och å enskilda rederiers elevfartyg. Sjömansskolorna bar

emellertid icke nått den utbredning, att obligatoriskt krav på genomgång

av sådan skola kan uppställas. Frågan om inrättande av särskilda verkstadsskolekurser

bar diskuterats inom utredningen men av bl. a. kostnadsskäl

måst förkastas. Utredningen stannar vid att för tillträde till vaktinaskinistklass

bör fordras, förutom sjöpraktik, dels praktik å mekanisk verk
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1959

stad under minst nio månader — varav minst sex månader i inom branschen

förekommande yrkesarbete såsom bänkarbete, borrning, svarvning,

smidning, härdning, svetsning, lödning etc., och minst tre månader i arbete

med tillverkning, reparation eller montering av fartygs framdrivningsmaskineri

— dels praktik under minst tre månader i elverkstad eller därmed

jämförlig utbildning.

Utredningen anför att vaktmaskinistklassen får ett sådant kursomfång,

att den synes ge tillräckliga kunskaper för tjänstgöring som vaktmaskinist

på fartyg av alla storlekar samt som maskinchef på fartyg i östersjö- eller

nordsjöfart. I sistnämnda fall anses dock maskinstyrkan böra vara maximerad

till 1 500 hästkrafter. Behörighet som maskinchef å fartyg med mer än

350 hästkrafter föreslås vidare icke böra meddelas, förrän 36 månaders

tjänst som vaktmaskinist fullgjorts efter erhållet vaktmaskinistbrev. På

samma sätt som frågan om vaktstyrmans behörighet förutsättes emellertid

frågan om behörighet för vaktmaskinist komma att närmare prövas vid den

ifrågasatta översynen av befälsförordningen.

Ej heller för vaktmaskinisterna bör uppställas krav på fullgörande av

viss aspiranttjänstgöring, innan behörighetsbevis utfärdas.

Av den, som skall fortsätta utbildningen och bli sjöingenjör, bör enligt

de sakkunniga krävas ytterligare verkstadspraktik, före eller efter genomgång

av vaktmaskinistklassen. Denna praktik skulle omfatta förslagsvis

nio månader och vara förlagd till civilt eller militärt varv. Därest svårigheter

visar sig föreligga att bereda samtliga praktiksökande plats vid varv,

bör även annan praktik kunna godtagas, t. ex. hos av vederbörlig överstyrelse

särskilt godkänd tillverkare av större fartygsmaskiner eller hos annat

företag, som bedriver rörelse av i utbildningshänseende lämplig art och

omfattning och där motsvarande kunskaper kan inhämtas.

För erhållande av sjöingenjör sbrev räknar de sakkunniga med 36 månaders

vaktmaskinisttjänst å fartyg med en maskinstyrka om minst 1 000 hästkrafter,

varav minst tolv månader å fartyg med en maskinstyrka om lägst

2 000 hästkrafter. Här liksom tidigare förutsättes emellertid, att behörighetskraven

närmare prövas vid översyn av befälsförordningen.

En jämförelse mellan nuvarande utbildningsgång och de sakkunnigas förslag

redovisas i följande sammanställning.

Tim- och kursplaner

Läsåret föreslås omfatta oförändrat 39 veckor, vilket är samma tid som

inom det allmänna skolväsendet.

Till betänkandet är fogade utkast till nya kurs- och timplaner, omfattande

36 veckotimmar för de olika klasserna inom den högre utbildningen

och 38 veckotimmar för vaktbefälsklasserna. Införandet i utbildningen av

flera nya ämnen motiverar i och för sig att läroplanen inrymmer ett jämförelsevis

stort antal veckotimmar. Å andra sidan talar starka skäl för att

antalet veckotimmar väsentligt reduceras jämfört med för närvarande. Det

kan bl. a. hävdas, att sjöbefälsskolorna icke bör ställas utanför den allmän
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1959

15

Sjöbefälets utbildningsgång

Nu Förslag

Nautiska linjen

Östersjöskeppare 1

Sjöpraktik 36 mån.

Östersjöskepparklass 21/» *

Praktik för erhållande

av östersjöskepparbrev

6

>

44l/j mån.

Nordsjöskeppare

Nordsj öskepparklass

3 mån.

V aktstyrman

Praktik för erhållande

av nordsjöskepparbrev

6

»

9 mån.

30 mån.

9 »

Sjöpraktik

Vaktstyrmansklass

53‘/i mån.

Styrman

Sjöpraktik

42

mån.

Förberedande klass

4

»

Styrmanskurs

Praktik för erhållande

9

»

av styrmansbrev

6

*

61 mån.

Sjökapten

Sjökapten

18 mån.

Sjökaptenskurs

9 mån.

Sjökaptenskurs

Praktik för erhållande

Praktik för erhållande

av sjökaptensbrev

24

»

33 mån.

av sjökaptensbrev

36 »

94 mån.

Maskintekniska linjen

Maskinist

Sjö- och verkstads-

praktik

15 mån.

Maskinistklass

Praktik för erhållande

4

»

Vaktmaskinisl

av maskinistbrev

15

»

34 mån.

12 mån.

Verkstadspraktik

Maskintekniker

Sjöpraktik

12 »

Sjöpraktik

Verkstadspraktik

21

mån.

Vaktmaskinistklass

9 *

15

»

Förberedande klass

4

»

Maskinteknikerklass

Praktik för erhållande

9

*

av maskinteknikerbrev 12

*

61 mån.

Sjöingenjör

Sjöingenjör

9 mån.

S j öingenj örskurs

9 mån.

Varvspraktik (motsv.)

Praktik för erhållande

Sjöingenjörskurs

18 »

av sjöingenjörsbrev

24

«

33 mån.

Praktik för erhållande

36 »

«

94 mån.

av sjöingenjörsbrev

39 mån.

54 mån.

93 mån.

33 mån.

63 mån.

96 mån.

1 Frågan om utbildning av lägre nautiskt befäl är för närvarande föremål för särskild utredning.

na tendensen mot en successiv övergång till fem dagars skolvecka. Även

önskemålet att undervisningen allt mer skall kunna läggas så, att den

befrämjar elevernas egen studieverksamhet — vilket utredningen funnit

vara av särskilt värde för den skoltyp, sjöbcfälsskolorna representerar —

förutsätter eu begränsning av antalet veckotimmar. Med hänsyn härtill bör

senast då den nioåriga skolan genomförts en omprövning av timplanerna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1959

företagas, varvid önskemålet om en sänkning av antalet veckotimmar till

eller mot 33 får vägas mot nödvändigheten av att på undervisningsplanen

införa nya ämnen.

Varukännedom, arbetsledarkunskap, samhällslära, bokföring och maskinskrivning

samt fysisk fostran är nya ämnen i de föreslagna timplanerna.

Samtidigt föreslås vissa ämnen få ökat utrymme. Vidare är enligt de sakkunnigas

uppfattning tiden nu mogen att införa två främmande språk som

obligatoriska på läroschemat. Ett av dessa bör vara engelska. Utredningen

har stannat för att på nautiska linjen som andra språk föreslå tyska eller

spanska valfritt. På den maskintekniska linjen bör däremot tyska språket

vara obligatoriskt som andra främmande språk, med hänsyn till behovet för

eleverna av att kunna läsa på detta språk förekommande teknisk litteratur

m. in.

Ämnet matematik föreslås i den maskintekniska utbildningen beredas

samma utrymme som för närvarande, medan en mindre utökning av timantalet

för detta ämne förutses på den nautiska linjen. För att icke från vaktbefälsyrket

utestänga praktiskt inriktade elever, för vilka ett för stort mått

av teoretiska studier kan tänkas medföra svårigheter, föreslås att godkänt

betyg i matematik icke skall krävas för vaktbefälskompetens.

Innan de av utredningen framlagda förslagen till kurs- och timplaner

fastställes, förutsättes de skola tillämpas på prov under en treårsperiod.

Studiehjälp och elevavgifter

För att underlätta utbildningsmöjligheterna för elever vid sjöbefälsskolorna

och därigenom bl. a. stimulera rekryteringen dit bör enligt de sakkunniga

skapas bättre ekonomiska förutsättningar för den enskilde eleven under

studietiden. I första hand bör eftersträvas samma ekonomiska förmåner,

som vid andra motsvarande utbildningsanstalter. Av redogörelsen i det tidigare

framgår (s. 7), att elev vid sjöbefälsskola icke må uppbära bidrag

till inackordering på skolorten eller till dagliga resor och måltider (särskilt

studiebidrag). Uredningen anser detta felaktigt och menar att dylik ekonomisk

hjälp är särskilt starkt motiverad för just sjöbefäl sskolornas elever,

vilka i regel icke är bosatta på skolorten. Utredningen föreslår därför att

även sjöbefälsskoleeleverna berättigas att uppbära särskilt studiebidrag. På

samma sätt bör enligt de sakkunnigas mening stipendier och studielån —

varifrån elever i skeppar- och maskinistklasser för närvarande är undantagna

— kunna tilldelas eleverna i de föreslagna vaktbefälsklasserna.

Utredningen har varit inne även på spörsmålet om anordande av fria skolmåltider

vid sjöbefälsskolorna. Då emellertid frågan ligger inom ramen för

den översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område som utföres av

därför särskilt tillkallade sakkunniga, har ärendet överlämnats dit. För sin

del uttalar sjöbefälsutredningen önskvärdheten av att eleverna vid sjöbefälsskola

kommer i åtnjutande av fria skolmåltider såsom elever vid andra motsvarande

skolformer.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1959

För närvarande erlägger sjöbefälsskoleeleverna vissa intagnings- och kursavgifter,

vilka tas till uppbörd å sjöbefälsskolornas omkostnadsstat. Avgifterna

beräknas för budgetåret 1958/59 uppgå till 40 600 kronor. Med erinran

bl. a. om att elevavgifterna numera avskaffats vid såväl de allmänna

läroverken som vid de tekniska läroverken föreslår de sakkunniga, att systemet

med särskilda intagnings- och kursavgifter för elever vid sjöbefälsskolorna

upphör med utgången av läsåret 1958/59.

Särskilda utbildningsfrågor m. m.

Sjöbefälets ef t er utbildning

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen (s. 7) anordnas för närvarande

viss efterutbildning i radarkunskap vid sjöbefälsskolan i Göteborg.

Sjöfartsstyrelsen har även godkänt en för självstudier i ämnet lämpad lärobok.

Utredningen konstaterar, att den fortskridande tekniska utvecklingen över

huvud taget gör det nödvändigt för det utbildade sjöbefälet att kontinuerligt

tillgodogöra sig nya erfarenheter på såväl det nautiska som det maskintekniska

området. De sakkunniga föreslår därför anordnande vid företrädesvis

sjöbefälsskolan i Göteborg av kortare fortbildningskurser inom skilda

områden av fartygstekniken. De årliga kostnaderna härför uppskattas till

30 000 kronor.

Lärarutbildningen

Navigationslärarkurs anordnas vid behov. För deltagande kräves enligt

kungörelserna den 13 maj 1932 (nr 148) och den 31 januari 1941 (nr 46)

angående dylik kurs bl. a. att ha avlagt antingen sjöofficersexamen eller sjökaptensexamen

jämte studentexamen. Kursen omfattar i regel en vår- och

en hösttermin och avslutas med navigationslärarexamen. Navigationslärarkurs

var anordnad under år 1958, och tillgången på navigationslärare beräknas

enligt utredningen vara säkerställd för de närmaste åren. Några förändringar

i fråga om navigationslärarkursen föreslås icke.

Föreskrifter om praktisk lärarkurs är meddelade genom Kungl. Maj :ts brev

den 19 juni 1931 och den 13 maj 1932. Fn sådan kurs pågår under innevarande

vårtermin. Medel för arvoden åt deltagarna har i 1958 års statsverksproposition

(X ht, s. 139) beräknats efter samma grunder som vid den

praktiska kursen under budgetåret 1953/54, och till ändamålet har anvisats

sammanlagt 13 500 kronor. Sjöf artsstyrelsen har tidigare hemställt att arvoden

åt deltagarna skall utgå enligt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev

den 8 maj 1953 angående avlöningsförmåner in. in. för deltagare i praktisk

lärarkurs vid allmänt läroverk, varigenom arvodeskostnaderna skulle komma

alt stiga till i runt tal 40 000 kronor. Sjöbefälsutredningen ansluter sig

härtill och föreslår alltså att deltagare i praktisk lärarkurs vid sjöbefälsskola

skall äga uppbära ersättning, motsvarande vad som utgår enligt gällande

bestämmelser om praktisk kurs vid allmänt läroverk.

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 81

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1959

Utbildning av fartygselektriker

Bestämmelser om krav på viss kompetens hos fartygselektriker och föreskrifter

om behörighetsbevis finns för närvarande icke. Särskild utbildning

av fartygselektriker har tills helt nyligen ej heller förekommit, utan

underhåll och skötsel av fartygens elektriska anläggningar har oftast kommit

att åvila motormän och maskinister, vilka visserligen inmönstrats som

elektriker men saknat därför lämpad teoretisk och praktisk skolning.

Från och med höstterminen 1956 har emellertid Göteborgs stads yrkesskolor

vid sjömansskolan i Göteborg anordnat grundläggande kurser om

20—22 veckor för fartygselektriker. Några praktiska förkunskaper har ej

uppställts som krav för tillträde till denna utbildning. För rätt att deltaga

i en vid sjömansskolan anordnad fortbildningskurs för elektriker fordras

däremot sex månaders praktisk sjötjänstgöring.

Utredningen har kunnat konstatera, att behov föreligger att utbilda fartygselektriker,

och föreslår att verksamheten — som närmast är att betrakta

som en specialiserad yrkesundervisning utom ramen för sjöbefälsskolornas

huvuduppgift — förlägges till de statsunderstödda yrkesskolorna.

Den vid sjömansskolan i Göteborg på området inledda utbildningsverksamheten

anges vara i huvudsak ändamålsenligt upplagd.

Utbildning av kylmaskinister

Antalet fartyg med kylanläggningar har ökat kraftigt under senare år, och

transporterna av lättförstörbara varor har tilltagit. Någon särskild utbildning

av kylmaskinister förekommer emellertid icke i vårt land. De sakkunniga

föreslår nu anordnande i mån av behov av påbyggnadskurser för blivande

kylmaskinister om mellan sex och åtta veckor. Utbildningen skulle

bygga på avlagd vaktmaskinistexamen och kunna koncentreras till en skola,

förslagsvis sjöbefälsskolan i Göteborg. Även särskild utbildning i kyllasthantering

anser utredningen kunna ifrågakomma.

Utbildningen vid marinen

I betänkandet konstateras att de kunskapskrav, som av utredningen uppställes

för vaktstyrmansklass, väl motsvarar vad som fordras för stamstyrmansexamen

vid flottan eller för sjökadettexamen med godkända betyg i

sjökrigsskolans lägre kurs eller för reservofficersexamen på sjökrigsskolans

reservofficerslinje B. Den som inom marinen avlagt någon av de nu nämnda

examina bör alltså, enligt utredningens mening, anses ha erhållit samma

teoretiska utbildning som den, vilken genomgått vaktstyrmansklass vid sjöbefälsskola.

\ idare uttalas att underbefäl vid flottans däcksavdelning med viss kompletterande

utbildning (»underbefälsutbildning 3») får anses likvärdig, i vad

avser de teoretiska kunskaperna, med vaktstyrman.

Ytterligare förutsätter de sakkunniga att sjöofficersexamen på stamlinjen

bibehåller sin likvärdighet med sjökaptensexamen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 81 år 1959

19

När det gäller den maskintekniska linjen anser utredningen att likvärdighet

i teoretisk utbildning mellan å ena sidan vaktmaskinist och å andra

sidan underbefäl vid flottan, tillhörande yrkesgrenarna eldare, motorman

och ubåtsmotorman, bör kunna uppnås genom viss kompletterande utbildning

för underbefäl inom de nämnda yrkesgrenarna, i likhet med vad soin

nyss sagts beträffande underbefäl vid däcksavdelningen.

De sakkunniga framhåller att en jämförelse mellan nuvarande kursplaner

för marinens maskinistutbildning och föreslagna kursplaner för sjöingenjörer

ger vid handen, att den marina utbildningen icke innehåller undervisning

i tyska språket samt att något ökad utbildning i ämnena mekanik

med hållfasthetslära, fysik och kemi blir erforderlig. För att utbildningsgångarna

skall bli likvärdiga bör timantalet i de tre sistnämnda ämnena

ökas. Kunskaper i tyska språket bör dock inte fordras för likställighet.

Övergångsbestämmelser

Utredningen föreslår att den nya studieordningen börjar tillämpas med

intagning av nybörjare höstterminen 1959, då de nuvarande förberedande

klasserna, nordsjöskeppar- och maskinistklasserna samt styrmans- och maskinteknikerklassernas

A-linjer ersättes med vaktbefälsklasser. Den nya utbildningen

kommer då att vara helt genomförd höstterminen 1961.

Den som avlagt styrmans- eller maskinteknikerexamen enligt nuvarande

bestämmelser och önskar fortsätta studierna, bör ulan prövning få tillträde

till den högre undervisningen. För elev som påbörjat utbildning ombord på

elevfartyg, med syfte att avlägga styrmans- eller maskinteknikerexamen

som privatist, bör beredas möjlighet att fullfölja utbildningen enligt den nu

gällande studieordningen. Även när det gäller kraven på praktik för tillträde

till den maskintekniska utbildningen förutsättes särskilda bestämmelser

under de första åren. Bl. a. bör förutom överstyrelsen även rektorerna

kunna i viss omfattning dispensera från eljest gällande praktikkrav.

Yttrandena

Remissyttrandena präglas allmänt av en positiv inställning till sjöbefälsutredningens

förslag, som i sina huvuddrag tillstyrkes eller lämnas ulan

erinran av samtliga hörda myndigheter och organisationer. Bl. a. uttalar

sjöfarts styrelsen att betänkandet är väl avvägt och ägnat att läggas till grund

för ställningstaganden i fråga om sjöbefälsutbildningens organisation och

innehåll. Sveriges redareförening hälsar med tillfredsställelse, att ett förslag

till omläggning av utbildningen av sjöbefäl nu framlagts, vilket synes

medföra icke endast eu vidgad rekrytering till sjöbefälsbanan ulan även eu

bättre utbildning av det blivande befälet. Liknande uttalanden till förmån

för ett genomförande av betänkandet har gjorts av skolöverstyrelsen, överstyrelsen

för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges fartygsbc
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1959

fälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet och sjöbefälsskolornas lärarförbund.

I flera yttranden understrykes besvärligheterna och även riskerna

med den nuvarande svåra befälsbristen och framhålles angelägenheten av

att den nya studieordningen snabbt föres ut i praktiken.

Förslaget att nuvarande examina ersättes med blott två, vaktbefäl och

liögre befäl, anses genomgående väl motiverat. Sålunda hälsar Sveriges redareförening

med tillfredsställelse att man nu skapar dels en stor grupp relativt

väl utbildat befäl för vakttjänsten och därmed sammanhängande göroromål,

dels en grupp befäl, som kvalificerat sig för de högsta posterna ombord,

och direktionen för sjöbefälsskolan i Göteborg uttalar, att den anser

förslaget till helt ny uppdelning av sjöbefälet i vaktbefäl och högre befäl

rationellt. Även sjöbefälsskolornas lärarförbund bedömer utredningens förslag

vara i väsentliga delar välgrundade och ändamålsenliga. Sveriges fartijgsbcfälsförening

beklagar dock, att en i och för sig önskvärd förbättring

av undervisningen för det högre befälet måst ske delvis på bekostnad av den

lägre utbildningen. Genom nedskärningen av såväl den praktiska som teoretiska

styrmansutbildningen skapas en kategori av befäl, säger föreningen,

vars teoretiska kunskaper och praktiska insikter blir mindre än vad som

nu ordinärt fordras på de lägre styrmansposterna. Att låta en dylik utbildning

utgöra grunden för erhållande av styrmanskompetens med det betydande

ansvar för sjösäkerheten, som följer därmed, vill föreningen bestämt

avråda ifrån.

Vad utredningen föreslagit rörande utbildningstidens längd

vinner anslutning av flera remissinstanser, bl. a. sjöfartsstgrelsen, sjöbefälsskolorna,

Skånes handelskammare, Svenska maskinbefälsförbundet och

Sjöassuradörernas förening.

Sveriges redareförening däremot är kritisk mot att den obligatoriska studietiden

vid sjöbefälsskolorna ansetts böra utökas. Föreningen säger sig vara

medveten om att förlängningen totalt sett är relativt måttlig, men har ej

velat underlåta att framhålla, att den ökade undervisningen kan komma att

menligt inverka på rekryteringen.

Förslaget om slopande av den nuvarande uppdelningen i A- och B - klasser biträdes icke av Sveriges redareförening, som anser att systemet

med saxning av läsåret var en av de stora vinster, som framkom vid

överarbetningen av 1943 års sjöbefälssakkunnigas betänkande, och bör bibehållas.

Direktionen för sjöbefälsskolan i Kalmar däremot hälsar förslaget

om en återgång till traditionellt läsår med tillfredsställelse. Anordningen

med ett »fasförskjutet läsår» är en onaturlighet inom skolväsendet, heter

det, och de avsevärda svårigheter, som A-linjen redan nu vållar, skulle vid

övergång till den nya utbildningen bli än kännbarare.

Frågan om inträdesf ordringarna har behandlats av åtskilliga

instanser, av vilka flertalet intar en negativ hållning till utredningsförslaget,

att kravet på tillträde till vaktbefälsklassen skall vara avgångsbetyg från

sjuårig folkskola med minst betyget godkänd i samtliga ämnen. Sålunda

erinrar arbetsmarknadsstyrelsen om att antalet inträdessökande med högre

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 8i år 1959

skolundcrbyggnad än sjuårig folkskola redan inom en nära framtid med

största sannolikhet kommer att öka kraftigt. Bland de inträdessökande kommer

då att finnas ett relativt stort antal ungdomar med högre skolunderbyggnad

än sjuårig folkskola. Styrelsen anser att utredningen ej tillräckligt

har beaktat de utbildningsmässiga olägenheter, som följer med att man i en

och samma kurs har elevkategorier med olika förutbildning. Även riksräkenskapsverket

anser en höjning av inträdeskraven motiverad och yttrar

härom i huvudsak följande.

Undervisningen i vaktbefälsklassen bör uppläggas på sådant sätt, att i

första hand utbildningen i de egentliga fackämnena tillgodoses. Detta förutsätter,

att samtliga elever redan vid intagningen besitter relativt goda teoretiska

kunskaper. Verket förordar därför, att intagning i vaktbefalsklassen

i princip skall grunda sig på realexamen eller godkända betyg från enhetsskola

i de ämnen, som är av särskild betydelse för utbildningen till vaktbefäl.

Innan enhetsskolan blivit mera allmänt genomförd bör emellertid

möjligheter finnas att antaga även sådana aspiranter, som har en lägre

skolunderbyggnad, men som under en längre tids praktisk tjänstgöring visat

påtaglig lämplighet för yrket. För sådana sökande bör därför enligt verkets

mening möjlighet beredas att genomgå bibehållen förberedande klass

vid sjöbefälsskola och därvid bibringas sådana kunskaper, som i huvudsak

motsvarar del i enhetsskolan inhämtade kunskapsmåttet i de för studierna

viktigaste ämnena.

Styrelsen för högre tekniska läroverket i Malmö går än längre i fråga

om kompetenskraven för tillträde till sjöbefälsskolorna och anser att hela

grunden för vaktbefälsutbildningen måste omprövas, om icke förslaget skall

hänga i luften. Enligt styrelsens åsikt måste ett inträdesprov till vaktbefälsklasserna

läggas in, ungefär motsvarande inträdesfordringarna till de

tekniska läroverkens maskinfackskolor — åtminstone i ämnena matematik,

fysik och svenska — eller kanske svarande mot realkunskaper i dessa ämnen.

Särskilt utarbetade korrespondenskurser bör dessutom sättas i händerna

på praktikanterna i god tid före skolstudiernas början. — Samma

uppfattning i huvudsak har Skånes handelskammare, som betvivlar, att

ett elevmaterial med av utredningen angivna förkunskaper kommer att kunna

tillgodogöra sig undervisningen. En elev med endast B i genomsnittsbetyg

i folkskolan torde över huvud taget vara mindre väl ägnad för teoretiska

studier. Enligt handelskammarens mening ligger i de låga inträdesfordringarna

en verklig svaghet i utredningens eljest förtjänstfulla förslag.

Handelskammaren anser att såväl inträdesprövningarna, åtminstone i ämnena

modersmål, matematik och möjligen även engelska, som — i varje fall

till dess alt enhetsskolan blivit genomförd —- den förberedande kursen, möjligen

förkortad till förslagsvis tre månader, bör bibehållas. För elever med

högre relativ kunskapsnivå torde kravet på genomgång av den förberedande

kursen kunna slopas.

För ett bibehållande av inträdesprövningarna uttalar sig även sjöbefälsskolornas

lärarförbund och sjöbefälsskolan i Malmö, vilken alternativt föreslår

anordnandet av eu preparandkurs för sådana elever, som genomgått

sjuårig folkskola. Rederiföreningen för mindre fartyg och Rgdbergska stiftelsen

vill bibehålla den förberedande klassen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1959

Motsatt uppfattning uttalas av skolöverstyrelsen och sjöbefälsskolnn i

Härnösand. Lärarkollegiet vid nämnda sjöbefälsskola ansluter sig sålunda

lielt till utredningens förslag och säger sig hysa förståelse för att de sakkunniga

ej velat sätta kraven på inträde alltför högt. Skolöverstyrelsen finner,

att den avvägning, som utredningen gjort mellan vad som i och för sig

vore önskvärt och vad som i den konkreta situationen är genomförbart,

framstår som väl motiverad.

Förslaget om avskaffande av det nuvarande examensförfarandet och införande

av b etygskonfe renser inom vaktbefälsklassen tillstyrkes

av överstyrelsen för yrkesutbildning, som tillägger att motsvarande system

f. n. tillämpas vid de tekniska läroverken och där visat sig fungera väl.

Malmö sjöfartsförening ställer sig emellertid kritisk till utredningsförslaget

på denna punkt och uttalar — med hänvisning till de enligt föreningens

mening alltför låga inträdeskraven till vaktbefälsklassen — farhågor för en

så småningom inträdande standardsänkning i det verkliga kunskapsmått,

varmed vaktbefälet utrustas. Föreningen rekommenderar därför införande

av en enklare typ av examen med censorer, som bör ges befogenhet att inverka

på betygsättningen. Sjöfartsstyrelsen är delvis inne på samma linje

och föreslår att vid utformande av ny sjöbefälsskolestadga bestämmelser

införes om att överstyrelsen skall äga föreskriva för alla skolor gemensamma

skrivningar vid slutet av varje läsår, varigenom likvärdiga kunskaper

vid olika skolor kan garanteras.

De av utredningen föreslagna benämningarna vaktstyrman och

vaktmaskinist har mött åtskillig kritik. Några av de hörda instanserna önskar

bibehålla benämningarna styrman och maskinist. För den icke initierade

kan, enligt direktionen för sjöbefälsskolan i Stockholm, i förstavelsen

»vakt» ligga en nedvärdering av vederbörandes kompetens, och Sveriges redareförening

anför, att när nu kraven på den lägre utbildningen ställts så

höga, att de överstiger vad som för närvarande fordras av nordsjöskeppare

resp. maskinist, så kommer det lägre befälet att bli lämpat även för andra

uppgifter än vakttjänstens fullgörande på däck och i maskinrum. På samma

sätt anser Svenska maskinbefälsförbundet att benämningen vaktmaskinist

icke anger samhörigheten med sjöfarten och föreslår att titeln bestämmes

til! sjötekniker. Ej heller Sveriges farlygsbefälsförening och arbetsmarknadsstyrelsen

anser att de föreslagna benämningarna täcker de befälsuppgifter,

som kan komma ifråga. Högre tekniska läroverket i Malmö önskar författningsmässigt

reservera tjänstetitlarna sjökapten och sjöingenjör för sådant

befäl, som genomgått den högre utbildningen.

De sakkunnigas förslag om vidgad rätt till privatistexamen och

särskild prövning i enskilda ämnen vinner allmänt gillande. Bl. a.

erinrar skolöverstyrelsen om att förslaget — med vissa inlagda modifikationer,

som styrelsen accepterar — väl ansluter till vad som gäller beträffande

real- och studentexamen. Vid utarbetande av prövningsformerna bör,

enligt arbetsmarknadsstyrelsen, särskild uppmärksamhet ägnas möjligheterna

att stödja och uppmuntra de ombordanställdas fritidsstudier, t. ex.

genom korrespondensstudier i nautiska och maskintekniska ämnen. Sjö
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1959

assuradörernas förening ansluter sig till denna åsikt och förordar även utgivande

av lämpliga läroböcker för självstudier och uppställande av riktlinjer

för studiecirklar.

Hermods korrespondensinstitut, som genom sjöfartsstyrelsens försorg beretts

tillfälle yttra sig rörande förslagen om privatistexamen och särskild

prövning, ifrågasätter om inte sjöfartsstyrelsen skulle kunna organisera laborationskurser

vid lämpliga skolor, förslagsvis två gånger om året, av

typ motsvarande dem, som överstyrelsen för yrkesutbildning fr. o. m. i år

ordnar för tentander i statlig privatistexamen för ingenjörer. Det vore enligt

institutets uppfattning skäligt, att sådana laborationskurser bekostades av

statsmedel och gjordes kostnadsfria för eleverna. Detta förslag vinner stöd

av sjöfartsstyrelsen, som i det sammanhanget tar upp även den av vissa rederier

sedan i början av år 1958 bedrivna skolfartygsutbildningen, vilken omfattar

ej blott praktisk utan även teoretisk utbildning av samma art och

innehåll som den nuvaranade styrmans- och maskinteknikerutbildningen

vid sjöbefäl sskolorna. Styrelsen säger sig vid besök på skolfartygen ha funnit

denna utbildningsform lämplig och menar, att den med fördel kan anpassas

efter den föreslagna utbildningsgången för vaktbefäl. För sådana skolfartyg,

där den teoretiska undervisningen bedrivs i samma omfattning som

vid sjöbefälsskola, ifrågasätter styrelsen om icke — sedan ytterligare erfarenheter

av verksamheten vunnits — lärarnas vitsord bör kunna godtagas i

samma ordning som föreslagits beträffande vitsord av lärare vid sjöbefälsskola,

i vilka fall särskild privatistexamen skulle kunna undvaras.

Frågan om längden och utformningen av den praktiska utbildningen

uppmärksammas av nästan samtliga hörda myndigheter och organisationer.

I allmänhet understrykes — i likhet med vad som skett från utredningens

sida — värdet av den praktik, som kan fullgöras under särskild

ledning såsom vid våra sjömansskolor, vid sjövärnskåren, på rederiernas

elevfartyg etc., och det förutsättes att vid den kommande översynen av befälsförordningen

även frågan om premieringen av dylik kvalificerad praktisk

tjänstgöring ägnas tillbörlig uppmärksamhet.

Rörande längden av den för tillträde till vaktstyrmansklassen erforderliga

sjöpraktiken — som av utredningen föreslagits till 30 månader — har

framförts olika meningar: sjöfartsstyrelsen, sjöbefälsskolan i Malmö, Skånes

handelskammare, Malmö nautiska förening, Rydbergska stiftelsen och

Rederiföreningen för mindre fartyg vill ha förlängning av den föreslagna

praktiktiden, medan sjöbefälsskolornas lärarförbund och Sjöassuradörernas

förening önskar att den förkortas. Övriga remissinstanser tillstyrker utredningsförslaget

på denna punkt eller lämnar det utan erinran.

Frågan om längden och utformningen av den praktiska utbildningen för

maskintekniker bär föranlett motstridiga uttalanden. Sjöfartsstyrelsen har

visserligen icke någon erinran mot det föreslagna kravet på verkstadspraklik

om 12 månader för de blivande vaktmaskinisterna men uttalar tveksamhet

beträffande möjligheterna för eleverna alt — i synnerhet i tider med

sysselsättningssvårigheter — erhålla eu så differentierad praktik, som utredningen

förordar. För att inte de nya reglerna skall verka som en spärr på

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1959

rekryteringen, torde det enligt styrelsen bli nödvändigt att på något sätt underlätta

anskaffandet av praktikplatser. Styrelsen ifrågasätter därvid, om

ej de i Göteborg i yrkesskolornas regi nyligen påbörjade verkstadsskolekurserna

för sjöfolk kan vara en lämplig väg. — I en till sjöfartsstyrelsens yttrande

fogad reservation (sjöfartsrådet Borg och överinspektören Nylinder)

hävdas dels att den av utredningen föreslagna differentierade praktiken ej

ens under högkonjunktur för varvs- och verkstadsindustrien kan anskaffas,

dels att den ofta ej har det värde, som är avsett. Efter att ha erinrat om att

1. n. endast ett fåtal vaktmaskinister har den behörighet, befälsförordningen

föreskriver, framhåller reservanterna allmänt, att utbildningen enligt deras

mening bör ges en mindre teoretisk och mera praktisk inriktning än vad

utredningen och sjöfartsstyrelsen anser erforderligt. Flertalet av de senare

årens maskinhaverier och olyckshändelser till sjöss har, hävdar reservanterna,

berott på brister i den praktiska utbildningen hos maskinbefälet. Med

hänsyn bl. a. härtill föreslår reservanterna, att på bekostnad av den teoretiska

utbildningen den praktiska undervisningen ges totalt sett en avsevärt

större omfattning än utredningen stannat för, men all samtidigt en del av

den svåranskaffade praktiken före inträde i skolan avkortas. Förslaget ställer

emellertid avsevärt ökade krav på medelstilldelning för upprustning av sjöbefälsskolorna.

— Även sjöbefälsskolan i Göteborg ifrågasätter möjligheterna

för de affärsdrivande verkstäderna att erbjuda praktikanttjänstgöring i

tillräcklig omfattning. Sveriges varvsindustriförening har emellertid icke funnit

anledning till erinran mot de i betänkandet framförda förslagen, och från

sjöbefälsskolan i Härnösand erinras om att de på varje större ort befintliga

verkstadsskolorna kan på ett betryggande sätt meddela i vart fall den grundläggande

verkstadsutbildningen för blivande sjöbefälsskoleelever.

Frågan om avvägningen mellan teori och praktik inom den maskintekniska

undervisningen har tagits upp även av Sveriges redareförening i sammanhang

med kritik av förslaget om olika längd av utbildningsgången för

sjökaptener och sjöingenjörer. Det heter härom i föreningens yttrande bl. a.

följande.

Föreningen delar helt den kritik, som framförts mot förslaget om olika

längd på utbildningsgången beträffande sjökaptener jämfört med sjöingenjörer.

Det måste anses föga välbetänkt att göra utbildningsgången för en

sjöingenjör tre månader längre än för en sjökapten. För närvarande är tiden

lika och bör alltjämt vara så. En avkortning av praktiktiden för sjöingenjör

vid viss tidpunkt i hans utbildningsgång blir erforderlig och torde

icke bliva till men för utbildningen. Sådan avkortning torde kunna ske beträffande

den föreslagna speciella varvspraktiken, vilken utan olägenhet

torde kunna minskas från nio till sex månader.

Det har med skärpa framhållits, att planläggningen av utbildningen för

det blivande maskinbefälet syftar till alltför teoretiskt utbildat befäl. Målsättningen

för vaktmaskinistutbildningen bör vara att få fram praktiskt inriktade

personer med en viss teoretisk påbyggnad. När det gäller sjöingenjörsutbildningen

måste denna leda till att få fram praktiskt kunnigt högre

maskinbefäl med tillräckliga teoretiska kunskaper för att leda och ansvara

för maskintjänsten i våra större fartyg. All sådan utbildning, som mera för

fram till konstruktionsverksamhet, bör slopas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 är 1959

Sett ur dessa synvinklar bör vaktmaskinistutbildningens tyngdpunkt läggas

på praktisk maskinteknik med beskrivning av de viktigaste maskinerna

och maskindetaljerna.

Liknande synpunkter kan läggas på sjöingenjörsutbildningen. Det är viktigt,

att den teoretiska utbildningen nära ansluter sig till och är överförbar

på tjänsten ombord.

Direktionen för sjöbefälsskolan i Malmö ställer kraven i fråga om praktisk

utbildning inom den maskintekniska utbildningen än högre. Sålunda

föreslås för den lägre undervisningen ökning av verkstadspraktiken med tre

och av sjöpraktiken med sex månader. För den högre utbildningen skulle

varvspraktiken — som enligt direktionens mening bör i sin helhet förläggas

till efter genomgång av sjöingenjörskursen — utökas med tre månader.

Samtidigt kunde emellertid den föreslagna sjöpraktiken minskas till 33 månader.

Den totala utbildningen för sjöingenjörer skulle enligt direktionens

förslag komma att uppgå till 105 månader, vilket är en ökning med nio

månader jämfört med utredningsförslaget. Även Skånes handelskammare

gör uttalanden till förmån för en vidgad praktisk tjänstgöring inom den

maskintekniska utbildningsgången. — Däremot anser Svenska maskinbefälsförbundet

att de sakkunnigas förslag beträffande fördelning av praktiktiden,

samt dess längd och inplacering i undervisningen är väl avvägt.

Utredningens yttrande, att det i och för sig skulle vara värdefullt om

tiden vid sjöbefälsskolan kunde följas av t. ex. sex månaders aspiran ttjänstgöring,

innan behörighetsbevis som vaktbefäl utfärdades, men

att utredningen i nuvarande bristsituation icke ansett sig böra framlägga

förslag härom, ger Sveriges fartygsbefälsförening anledning uttala, att den

aktuella bristen på befäl i allt för hög grad torde ha påverkat utredningsmännens

förslag i bl. a. aspirantfrågan. Föreningen anser icke att den nuvarande

särskilda konjunkturen bör få vara avgörande i fråga om utbildningens

organisation. Enligt föreningens mening ställer den generellt förkortare

utbildningstiden krav på en obligatorisk aspiranttjänst av viss tid.

En sådan skulle bereda eleverna möjlighet att under erfaret befäls ledning

sätta sig in i arbetsuppgifterna och på ett instruktivt sätt få teori och praktiskt

kunnande sammansmält. Därest utredningens förslag beträffande vaktbefälsutbildningen

genomföres, bör alltså denna kompletteras med en föreskrift

om aspiranttjänst om förslagsvis 12 månader före utfående av vaktbefälsbrev.

Även sjöfartsstyrelsen förordar, att spörsmålet om särskild

aspiranttjänst tas under förnyat övervägande. Obligatorisk aspiranttjänstgöring

föreslås av Malmö sjöfartsförening, sjöbefälsskolan i Härnösand och

sjöbefälsskolornas lärarförbund.

Utredningen har vid framläggandet av sina förslag utgått från att behörighetsformern

a, d. v. s. bestämmelserna om kompetens att utöva

befäl å fartyg av olika storlek, skall överarbetas efter av utredningen antydda

riktlinjer. Sjöfartsstyrelsen ansluter sig härtill och menar att de av

utredningen förordade principerna i sitt slutliga skick bör inarbetas i befälsförordningen.

En översyn av densamma bör därför snarast igångsättas,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 81 år 1959

och det förefaller styrelsen lämpligt att sjöbefälsutredningen ges i uppdrag

att utföra detta arbete. Även Sveriges redareförening understryker vikten av

att arbetet med en revidering av befälsförordningen snarast påbörjas.

Utredningens förslag till tim- och kursplaner — som förutsättes

skola överarbetas, sedan närmare erfarenhet vunnits av desamma — föranleder

i remissen just inga andra erinringar än i fråga om detaljerna. Härutinnan

torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Att sedvanliga lån och stipendier utan begränsning skall kunna

utgå till elever i vaktbefälsklasserna tillstyrkes eller lämnas utan erinran.

Även vad utredningen föreslagit beträffande möjlighet för sjöbefälsskoleelev

att komma i åtnjutande av särskilt studiebidrag vinner anslutning

i flera yttranden. Bl. a. understryker sjöfartsstyrelsen angelägenheten

av att särskilt de elever, som har sina hem på annan plats än utbildningsorten,

bereds möjlighet att komma i åtnjutande av denna form av

studiehjälp. Statskontoret anser emellertid, att en sådan utvidgning av den

statliga studiehjälpen med hänsyn till ifrågavarande elevers ålder och utkomstmöjligheter

skulle stå i mindre god överensstämmelse med de av statsmakterna

antagna grunderna för studiehjälpverksamheten och avstyrker

alltså för sin del. Samma ståndpunkt intager riksräkenskapsverket, som

erinrar om att särskilt studiebidrag för närvarande icke utgår till elever vid

fackutbildningsanstalter, till vilka ju sjöbefälsskolorna är att hänföra. Enligt

ämbetsverkets mening finns därför icke anledning att för sjöbefälsskolornas

del medgiva studiehjälp i denna form. Med framhållande av att den

nu tillgängliga studiehjälpen ofta är otillräcklig, ifrågasätter arbetsmarknadsstyrelsen

om ej sjöbefälsskoleeleverna borde beredas möjligheter att

erhålla ökad ekonomisk hjälp, exempelvis genom höjda lånebelopp eller tillläggslån,

eventuellt med statlig kreditgaranti.

Det av utredningen framförda förslaget om avskaffande av nuvarande

kurs- och elevavgifter vid sjöbefälsskolorna lämnas över lag utan

erinran.

I frågan om fria skolmåltider vid sjöbefälsskolorna erinrar riksräkenskapsverket,

att i ett den 28 augusti 1958 avgivet betänkande (SOU

1958: 37) de särskilda sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets

område avstyrkt eu hemställan från sjöfartsstyrelsen att Kungl.

Maj:t måtte förordna, att de städer, som önskar anordna skolmåltider vid

sjöbefälsskola, i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 28 juni

1946, skall erhålla statsbidrag till kostnaderna härför. Riksräkenskapsverket

ansluter sig till de sakkunnigas avstyrkan. Häremot framhåller sjöfartsstyrelsen,

som vidhåller sin uppfattning i frågan, att enligt den nya utbildningsplanen

omfattar den teoretiska delen av sjökaptens- och sjöingenjörsutbildningen

tre år, att utredningens förslag innebär åtgärder för sänkning av

elevernas inträdesålder till cirka 18—20 år samt att ekonomiska svårigheter

hittills visat sig vara ett väsentligt hinder för dem som vill söka inträde i

sjöbefälsskola. Det är med hänsyn till dessa förhållanden samt till att en

stor del av sjöbefälsskolornas elever har sina hem på andra orter än studie
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1959

27

orten, som styrelsen anser det vara av väsentlig betydelse, att frågan om fria

skolmåltider vid sjöbefälsskolorna snarast erhåller en tillfredsställande lösning.

— Även från andra remissinstanser göres uttalanden till förmån för

fria skolmåltider vid sjöbefälsskolorna.

Vad utredningen anfört under rubriken Särskilda utbildningsfrågor

m. m. behandlas i remissen rätt knapphändigt och lämnas därvid

i allmänhet utan erinran. Av de yttranden som gjorts må här återges följande.

I fråga om sjöbefälets efter utbildning vitsordar sjöfartsshjrelsen,

att under senare år ett starkt behov av särskilda fortbildningskurser framkommit

och anser att det av utredningen till ändamålet upptagna anslagsbeloppet,

30 000 kronor, är för lågt. Särskilt för alt möjliggöra anordnandet

av ett ökat antal radarkurser bör anslaget bestämmas till 50 000 kronor.

Även Svenska maskinbefälsförbundet understryker att fortbildningskurser

inom skilda tekniska områden är välbehövliga men uttalar samtidigt tvivel

på möjligheterna att vinna önskad anslutning. Förbundet tror mera på fortbildning

genom kursmaterial, som utsändes till sjöbefälet. Statskontoret

menar att även i fortsättningen fondmedel bör tagas i anspråk för efterutbildningskurser

av olika slag.

Malmö stads skolstyrelse efterlyser en utredning om behovet av fartygsele

k tri k er samt förslag till lokalisering av yrkeskurser för denna

kategori.

Rörande utbildningen vid marinen och dess likvärdighet

med den av de sakkunniga föreslagna utbildningsgången vid sjöbefälsskolorna

har synpunkter framförts av arbetsmarknadsstyrelsen, chefen för marinen,

Svenska underofficersförbundet, försvarsväsendets underofficersförbnnd,

försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund och Svenska maskinbefälsförbundet.

I stort sett lämnas i dessa yttranden — beträffande vilkas

närmare innehåll torde få hänvisas till akten i ärendet — de av utredningen

redovisade slutsatserna utan erinran.

Departementschefen

Den svenska handelsflottan har under de senaste femton åren genomgått

eu utveckling, som tidigare knappast kunde förutses. Vid det andra världskrigets

slut fanns i Sverige 2 07(5 fartyg om sammanlagt 1,6 milj. bruttoton.

År 1958 bestod flottan av cirka 1 500 fartyg med ett sammanlagt tonnagetal

av 3,2 milj. Antalet fartyg över 2 000 bruttoton hade under denna tid —

Irots minskningen av det totala antalet fartyg inom handelsflottan — ökat

från 196 till cirka 430. Jämsides med ökningen i tonnage har sålunda en

övergång ägl rum mot större och värdefullare enheter, sammanhängande

med att varuutbytet över haven icke blott vidgats utan även förskjutits mot

avlägsnare marknader, llnder 1920-talet hade nordsjöfarten den största andelen

av vår sjöfart — i dag representerar det oceangående tonnaget ej

mindre än ‘JO procent av hela vår sjögående handelsflotta. Utvecklingen har

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1959

också gått mot allt snabbare fartyg med tekniskt allt mera komplicerad utrustning.

Både de teoretiska och de praktiska kraven på sjöbefälet, som har

att ansvara för fartygen, har härigenom ökat.

På det hela taget har denna utveckling varit gynnsam för folkhushållningen.

De totala sjöfartsintäkterna uppgår för närvarande till mer än 2 000

milj. kronor för år, och handelsflottans betydelse i valutahänsende visas av

att under år 1957 dess nettoinkomster av frakter i utrikes fart motsvarade

tretton procent av hela den svenska varuexportens värde. Sjöfarten är därmed

en av vårt lands viktigaste näringsgrenar.

En för sjöfarten besvärande omständighet utgör emellertid den rådande

bristen på befäl med utbildning motsvarande behoven för skilda befattningar.

Vid jämförelse år 1957 mellan behovet enligt gällande befälsförordning

av befäl av skilda kategorier inom den svenska handelsflottan och den faktiska

befälsbemanningen kunde konstateras, att av 2 610 befattningar, för

vilka krävdes sjökaptens- eller styrmansbehörighet, endast 68,6 procent

upprätthölls av behörigt fartygsbefäl och att av 1 687 befattningar, för vilka

krävdes behörighet som sjöingenjör eller maskintekniker, endast 50,7 procent

innehades av behörigt maskinbefäl.

Bristen på kompetent befäl är givetvis till nackdel för sjöfartssäkerheten.

Jag tänker ej blott på den direkta fara som ligger däri, att vakttjänst i stor

utsträckning måste utföras av personal, som saknar erforderlig utbildning

eller erfarenhet för sin uppgift. Måhända ligger en än större fara därutinnan,

att det behöriga befälet på grund av sin fåtalighet utsättes för stark belastning

i form av långa arbetsdygn och avsevärt ökat ansvar. Under tiden

1953—1957 förlorade vårt land i genomsnitt årligen närmare 23 000 bruttoton

genom totalförlisningar. Satt i relation till det totala tonnaget ger denna

siffra ett jämförelsetal, som är bland de högsta i världen. — En annan ogynnsam

faktor av befälsbristen sammanhänger med våra möjligheter att möta

den ständigt ökade konkurrensen från andra länders handelsflottor. Kvaliteten

hos sjöbefälet och den utbildning, som detta erhåller, torde här spela

en ej oväsentlig roll.

Utbildningen av sjöbefäl i vårt land har icke moderniserats i takt med

den tekniska utvecklingen. Visserligen har 1943 års sjöbefälssakkunnigas

utredningsarbete resulterat i vissa partiella reformer på sjöbefälsutbildningens

område, men i huvudsak grundar sig den nuvarande utbildningsgången

på beslut av statsmakterna i början av 1930-talet. Vad som framför allt kan

invändas mot den gällande studieordningen är förekomsten av ett stort antal

behörighelsformer, vilka i hög grad försvårar en följdriktig och kontinuerlig

kursuppläggning. Ordningen med förberedande kurser och upprepade

examina och inträdesprov jämte kravet på att maskinist- och maskinteknikerklasserna,

liksom nordsjöskeppar- och styrmansklasserna, var för

sig skall utgöra ett avslutat helt minskar den effektiva undervisningstiden,

bl. a. genom att i de olika klasserna omläsning i stor utsträckning måste ske

av tidigare inhämtat kunskapsstoff.

Det är särskilt ur dessa synpunkter, som jag har ansett att en omprövning

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1959

av frågan om sjöbefälsutbildningens organisation och innehåll bör äga rum.

De härför tillkallade sakkunniga, som kallar sig sjöbefälsutredningen, har

i september 1958 avlämnat betänkande med förslag till ny studieordning vid

sjöbefälsskolorna. Enligt denna skall i fortsättningen — frånsett viss lägre

nautisk utbildning, som nu ej behandlas — utbildas endast två kategorier

av befäl: vaktbefäl (vaktstyrman och vaktmaskinist) samt högre befäl (sjökapten

och sjöingenjör). Vaktbefälsutbildningen förutsättes leda fram till

kunskaper, vilka är högre än dem som nu kräves i nordsjöskeppar- och

maskinistexamina men lägre än som fordras i nuvarande styrmans- och

maskinteknikerexamina. Undervisningsplanerna har lagts upp med sikte

på fortlöpande studier till den högre examen, byggande på vaktbefälsklassen

som i princip obligatorisk. I huvudsak har utredningen hållit sig inom

den nuvarande sammanlagda utbildningstiden men förordat en ändrad fördelning

mellan lägre och högre utbildning. Sålunda föreslås vaktbefälsutbildningen

avsevärt reducerad jämfört med nuvarande styrmans- och maskinteknikerexamina,

särskilt när det gäller praktiktidens längd. Samtidigt

ökar emellertid sjökaptens- och sjöingenjör skur serna från ett till två år, och

även den praktik som krävs för den högre utbildningen föreslås förlängd.

En annan nyhet är att den praktiska tjänstgöringen i vaktbefälsklassen helt

förlägges till tiden före den ettåriga kursen vid sjöbefälsskolan. Den nuvarande

förberedande kursen slutligen har inarbetats i vaktbefälsklassen.

Den föreslagna nya studiegången har av de hörda myndigheterna och

organisationerna genomgående hälsats med tillfredsställelse. Man uttalar

bl. a. att reformen är välbetänkt och innefattar en rationalisering av sjöbefälsutbildningen

till gagn för sjöfartsnäringen. I stort kan jag ansluta mig

härtill; jag anser att förslaget innebär en väsentlig och behövlig förbättring

av sjöbefälsutbildningen som ett led i våra strävanden att skapa ökad säkerhet

till sjöss och över huvud taget gynnsammare betingelser för svensk sjöfart.

Det är också min förhoppning, att den nya utbildningen redan genom

sin modernare utformning kan medverka till en ökad rekrytering till sjöbefälsyrket

och även till en minskad avgång genom den större trivsel i yrket,

som en riktig utbildning ger. Framför allt finner jag det tillfredsställande

att den nuvarande splittringen på flera olika examina häves, eftersom den

fördröjer studierna och försvårar en enhetlig uppläggning av dem.

I fråga om detaljerna inom den nya studiegången har vid remissbehandlingen

självfallet olika uppfattningar kommit till uttryck. Innan jag går in

närmare härpå, torde dock få erinras om att utbildningsgången vid sjöbefälsskolorna

kommer att slutligt utformas först i samband med Kungl.

Maj :ts prövning av ny stadga för sjöbefälsskolorna och av ny befälsförordning.

Innan jag anmäler dessa författningar, kommer de erinringar, som nu

gjorts på olika punkter, att göras till föremål för utredning och överväganden.

I några frågor vill jag emellertid redan på detta stadium tillkännage

min principiella inställning.

Sjöbefälsutredningens förslag i fråga om de teoretiska inträdeskraven för

vaktbefälsklassen möter kritik i många av remissyttrandena, och det häv
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1959

das bestämt, att utredningen har satt kraven på teoretiska insikter — avgångsbetyg

från sjuårig folkskola med minst betyget godkänd i samtliga

ämnen — för lågt. För egen del har jag visserligen samma uppfattning som

utredningen, att vaktbefälsklassen i princip bör stå öppen för alla med intresse

och lämplighet för yrket och att därvid en betydande praktisk erfarenhet

bör kunna uppväga vissa brister i det teoretiska kunskapsunderlaget.

Det kan dock ej förbises, att en olämplig avvägning mellan inträdesfordringar

och examensfordringar har många olägenheter i släptåg: större

kuggningsprocent, ökad avgång under studietiden och, kanske framför allt,

utbildningsmässiga hinder av olika slag, som alltid följer med att i en och

samma kurs ha elevkategorier med olika förutbildning. Erinras må också om

att vaktbefälsklassen skall ligga till grund för krävande högre studier. Enligt

min mening måste garantier skapas för att sjöbefälsskoleeleverna redan från

början besitter sådana teoretiska kunskaper, att de på ett tillfredställande

sätt kan tillgodogöra sig undervisningen. Detta synes icke komma att bli fallet

med utredningens förslag. Jag förordar därför att intagning i vaktbefälsklassen

i princip skall grunda sig på genomgången enhetsskola eller motsvarande

utbildning med godkända betyg i de ämnen, som är av särskild betydelse

för utbildningen till vaktbefäl, d. v. s. matematik, fysik, engelska och

modersmål. Under tiden intill dess enhetsskolan blivit allmänt genomförd

måste även annan kompetens godtagas. Sålunda bör givetvis godkända betyg

i nämnda ämnen i realexamen berättiga till inträde, men även den som

genom korrespondensstudier eller på annat sätt inhämtat kunskaper i dessa

ämnen motsvarande godkända betyg vid avgång från enhetsskola eller i

realexamen bör få tillträde till vaktstyrmansklassen. För den som inte på

annat sätt kan styrka, att han innehar de erforderliga kunskapsmåtten, bör

särskilda inträdesprov anordnas vid sjöbefälsskolorna. Jag förutsätter att

vid den stundande överarbetningen av sjöbefälsskolornas tim- och kursplaner

dessa kommer att, såvitt gäller vaktbefälsundervisningen, anpassas

efter vad jag nu föreslagit beträffande fordringarna för tillträde till undervisningen.

Vaktbefälskoinpetens bör tillkomma var och en som genomgått vaktbefälsklassen,

även om han blivit underkänd i högst två ämnen, dock icke i

något av ämnena navigation, sjömanskap och signalering respektive maskinteknik

och elektroteknik. För tillträde till den högre utbildningen bör

emellertid krävas, såvitt nu är i fråga, godkända betyg i samtliga i vaktbefälsklassen

ingående ämnen vari betyg meddelas. Till den av några remissmyndigheter

aktualiserade frågan om krav på viss tids aspiranttjänstgöring,

innan behörighetsbevis som vaktbefäl utfärdas, återkommer jag i det följande.

I fråga om benämningarna på det nya lägre befälet föreslår jag bibehållande

av nu närmast motsvarande titlar, styrman och maskintekniker.

Omfattningen av praktisk tjänstgöring respektive teoretiska studier inom

utbildningsgången är en avvägningsfråga, där självfallet olika meningar kan

hävdas. För egen del anser jag i likhet med bl. a. Svenska maskinbefälsför
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kiingl. Maj:ts proposition nr 81 år 1959

bundet, att de sakkunnigas förslag till lösning i huvudsak innebär en rimlig

avvägning, ägnad att ligga till grund för den kommande detaljplaneringen

av utbildningsplanerna. I anledning av vad Sveriges redareförening uttalar

rörande den inom sjöingenjörsklassen ifrågasatta praktiktiden, förordar

jag emellertid, att densamma förkortas från nio till sex månader. Härigenom

kommer också den sammanlagda utbildningstiden för sjökaptener

och sjöingenjörer att bli lika. Valfrihet bör gälla mellan att förlägga praktiken

till varv eller till annan i utbildningshänseende lämplig industrirörelse.

Några av de hörda instanserna, däribland sjöfartsstyrelsen och Sveriges

fartygsbefälsförening, har gjort uttalanden till förmån för en obligatorisk

aspiranttjänstgöring, innan behörighetsbevis som styrman eller maskintekniker

utfärdas. Det är riktigt att eu dylik tjänstgöring under erfaret befäls

ledning skulle i utbildningshänseende vara ett värdefullt komplement till

de teoretiska studierna och gagna säkerheten till sjöss. Såsom utredningen

anfört är det emellertid ovisst om föreskriven aspiranttjänstgöring under

nuvarande förhållanden skulle i praktiken få en sådan uppläggning, att den

verkligen tjänade sitt syfte. Dessutom fordrar arrangemanget en aktiv medverkan

från redarnas sida, som måhända icke kan påräknas för närvarande

— i vart fall har icke Sveriges redareförening i sitt yttrande gjort något uttalande

till förmån för en obligatorisk aspiranttjänstgöring. Jag nödgas däriör

här intaga samma ståndpunkt som utredningen, d. v. s. att krav på obligatorisk

aspiranttjänstgöring, med därav följande förlängning av utbildningstiden,

ej bör uppställas i nuvarande läge med redovisad stor befälsbrist.

Yrkandet att sedvanliga lån och stipendier utan begränsning skall kunna

utgå till eleverna i styrmans- och maskinteknikerklasserna föranleder icke

någon erinran från min sida. Merkostnaderna uppskattas till drygt 300 000

kronor och belastar vederbörligt förslagsanslag å åttonde huvudtiteln. Såsom

statskontoret och riksräkenskapsverket har uttalat synes däremot — med

hänsyn till den principiella uppläggningen av den statliga studiehjälpen,

beslutad av 1952 års riksdag — särskilt studiebidrag ej böra ifrågakomma

vid sjöbefälsskolorna. Sådan studiehjälp förekommer icke vid närmast jämförbara

läroanstalter — fackutbildningsanstalter i allmänhet samt lärarutbildningsanstalter.

Ej heller fria skolmåltider förekommer vid jämförbara

läroanstalter och jag avstyrker därför införande härav vid sjöbefälsskolorna.

Utbyggnad av skolmåltidsverksamheten har också avstyrkts av de särskilda

sakkunniga för statsbidragsfrågor på skolväsendets område.

Vid såväl de allmänna som de tekniska läroverken har efter beslut av

statsmakterna under de senaste åren förekommande intagnings- och kursavgifter

slopats, och jag tillstyrker alt motsvarande avgifter vid sjöbefälsskolorna

upphör från och med budgetåret 1959/60. Avgifterna uppgår

sammanlagt till 40 600 kronor för år. Då medlen för närvarande tas till uppbörd

å omkostnadsanslaget, ökar anslagsbehovet därunder med motsvarande

belopp.

I likhet med utredningen vitsordar jag behovet av efterutbildningskurser

inom skilda områden av fartygsteknikcn. Hittills har sådana kurser — del

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj ds proposition nr 81 år 1959

har fram för allt gällt utbildning i radartjänst — kunnat anordnas i endast

begränsad utsträckning och då med anlitande av fondmedel eller av anslag,

som de enskilda rederierna har ställt till förfogande. Jag tillstyrker nu att

från och med budgetåret 1959/60 medel till ändamålet anvisas å riksstaten

under ett särskilt reservationsanslag till Fortbildningskurser m. m. Utgiftsbehovet

under nästa läsår uppskattas till 10 000 kronor. Anslaget bör

även få användas för inköp och distribution till sjöbefälet av kursmaterial.

I anledning av sjöbefälsutredningens förslag om förbättrade arvodesförmåner

åt deltagare i praktisk lärarkurs vid sjöbefälsskola må erinras om

att Kungl. Maj:t redan genom beslut den 23 januari 1959 har föreskrivit,

att deltagare i dylik kurs skall äga uppbära arvode enligt samma grunder,

som gäller för deltagare i praktisk lärarkurs vid allmänt läroverk.

Vad utredningen eljest föreslagit under avsnittet Särskilda utbildningsfrågor

m. m. föranleder icke för närvarande annat uttalande från min sida,

än att jag knappast anser det befogat att förlägga särskild utbildning av

kylmaskinister till sjöbefälsskolorna.

Beträffande ikraftträdandet slutligen av den nya studieordningen föreslår

jag, i likhet med de sakkunniga, att densamma börjar tillämpas med

intagning av nybörjare höstterminen 1959, då de nuvarande förberedande

klasserna, nordsjöskeppar- och maskinistklasserna samt styrmans- och maskinteknikerklassernas

A-linjer bör ersättas med de nya styrmans- och maskinteknikerklasserna.

Vissa övergångsbestämmelser erfordras. Den nya utbildningen

kommer att vara helt genomförd höstterminen 1961.

III. Organisation m. m.

Sjöbefälsskolorna

Examinering sbehovet

Handelsflottans omfattning och fördelning vid ingången av år 1958 framgår

av efterföljande tabell. De ombordanställdas antal uppgick vid samma

tidpunkt till omkring 26 000.

För en bedömning av examineringsbehovet vid sjöbefälsskolorna har utredningen

undersökt möjligheterna att göra en prognos för den sannolika

framtida utvecklingen av den svenska handelsflottans storlek och därmed

av behovet av befäl i olika grader. Det har emellertid visat sig att skilda

osäkra faktorer försvårar en dylik uppläggning. De sakkunniga har därför i

sitt arbete utgått från det handelstonnage, som fanns den 1 januari 1958,

varjämte räknats med att tendensen vid utbyggnad under de senaste åren

— minskning i antalet enheter men ökning i fråga om tonnaget — kommer

att fortsätta. De ha vidare såsom utgångspunkt antagit vissa genomsnittliga

relationer mellan lägre och högre befäl å fartyg av olika storlek samt uppskattat

den genomsnittliga tjänstetiden till sjöss till 17 år för fartygsbefäl

och 15 år för maskinbefäl. På grundval härav har utredningen framräknat

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1959

33

Storleksgrupper

Bruttoton

Ångfartyg

Motorfartyg

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

intill

300 ........

166

20 378

507

55 751

300

»

500 ........

15

5 247

135

59 258

500

»

1000 ........

19

15 329

18

14 963

1000

»

1 500 ........

47

62 078

27

35 019

1500

»

2 000 ........

41

69 345

50

88 253

2 000

»

3 000 ........

32

76 627

52

126 539

3 000

»

4 000 ........

8

27 979

59

209 091

4 000

»

5 000 ........

7

30 711

49

221 431

5 000

»

6 000 ........

3

16 455

38

208 141

6 000

»

8 000 ........

5

34 044

54

380 328

8 000

»

10 000 ........

—

—

35

304 099

10 000

»

15 000 ........

—

—

70

808 184

15 000

och däröver ........

4

74 714

13

226 194

Summa

347

432 907

1107

2 737 251

det årliga ersättningsbehovet av befäl till 110 vaktstyrmän och 90 sjökaptener

samt 160 vaktmaskinister och 95 sjöingenjörer.

Vid uppskattning av det erforderliga antalet elevplatser inom den lägre utbildningen

måste emellertid hänsyn även tas till att färdigutbildade vaktstyrmän

och vaktmaskinister är rekryteringsbas för den högre fartygs- och

maskinbefälsutbildningen. Utredningen räknar för detta ändamål med ytterligare

100 vaktstyrmän och 105 vaktmaskinister. Med beaktande av en

normal avgång under studietiden skulle därvid, för att säkerställa tillgången

på befäl, det totala antalet elevplatser vid sjöbefälsskolorna enligt utredningen

behöva uppgå till avrundat 930, varav 520 inom den lägre utbildningen

och 410 inom den högre.

Elevantalet förutsättes bli högst 24 per klassavdelning inom vaktbefälsutbildningen

och högst 20 inom den högre utbildningen. Utredningen tilllägger

att det i och för sig hade varit önskvärt med mindre klassavdelningar

men att utredningen av kostnadsskäl ansett sig böra avstå från att framlägga

förslag härom.

I enlighet med de nu redovisade kalkylerna — som i betänkandet fått en

utförlig siffermässig belysning, bl. a. i form av tabeller och sammanställningar,

till vilka här torde få hänvisas (betänkandet s. 90—93) — skulle

vid ett genomförande av den föreslagna nya studiegången behövas följande

antal klassavdelningar vid sjöbefälsskolorna.

Nautiska linjen Maskintekniska linjen

Vaktstyrmansklass.............. 10 Vaktmaskinistklass.............. 12

Sjökaptenskurs (5+5) ....... 10 Sjöingenjörskurs (5+5) ....... 10

Summa 20 Summa 22

Därest det framtida behovet av sjöbefäl kommer att gestalta sig enligt

utredningens antaganden, och tillströmningen till sjöbefälsskolorna blir så

stor, att alla tillgängliga elcvplatser tas i anspråk, kommer det nuvarande

underskottet på befäl att vara hävt efter omkring 15 år. Utredningen anför

it Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr SI

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1959

alt en så lång övergångstid självfallet icke är tillfredsställande och rekommenderar

därför vidtagande framöver av särskilda åtgärder i syfte att snabbare

häva befälsbristen. I det sammanhanget pekar utredningen på den utbildning,

som bedrives hos enskilda redare, liksom på möjligheten att vid

sjöbefäl sskolorna övergångsvis inrätta extra klasser.

Skolornas organisation

1 de tör sjöbefälsutredningen lämnade direktiven erinras om att 1943 års

sjöbefälssakkunniga förordade, att den högre maskinbefälsutbildningen

skulle skiljas från sjöbefälsskolorna och överföras till de tekniska läroverken.

Sjöbefälssakkunnigas motivering för en sådan omorganisation var bl. a.,

alt för de tekniska läroverken hade tillkommit eller vore under planering

flera och modernare skolor, att de anspråk, som numera ställdes på demonstrations-

och laboratorieutrustningen, vore så stora, att de inte kunde

tänkas bli tillgodosedda vid läroanstalter med så få elever som sjöbefälsskolorna,

att dessa skolors isolerade ställning inom skolväsendet medförde svårigheter

att få kvalificerade lärare på den maskintekniska linjen, att det

tunnes ett tydligt samband ur teknisk undervisningssynpunkt mellan den

maskintekniska utbildningen och undervisningen vid de tekniska läroverkens

maskintekniska avdelningar samt att en förbättring i rekryteringen

skulle ske, om den maskintekniska utbildningen vid sjöbefälsskolorna flyttades

till de tekniska läroverken.

Såsom förutsattes i direktiven har sjöbefälsutredningen närmare övervägt

denna fråga. Därvid har utredningen för sin del kommit fram till att

några egentliga fördelar icke står att vinna med en överflyttning av den

högre maskintekniska utbildningen från sjöbefälsskolorna till de tekniska

läroverken. Såsom motivering erinrar utredningen om att den verksamhet,

som bedrivs vid de tekniska läroverken, i huvudsak syftar till att utbilda i

produktionen sysselsatta tekniker, och att utbildningen sålunda har sin

tyngdpunkt i bl. a. sådana ämnen, som fordras för blivande konstruktörer.

Den till sjöss verksamme maskinteknikern eller sjöingenjören däremot har

sin sysselsättning nästan helt förlagd till driften av de olika maskin- och

andra anläggningar, som finns på fartygen. Redan samhörigheten mellan utbildningsformerna

är alltså enligt utredningens mening allt för ringa, för att

i undervisningshänseende något egentligt skulle stå att vinna med ett sammanförande.

Till ytterligare bemötande av de av 1943 års sjöbefälssakkunniga anförda,

nyss refererade argumenten för överflyttning av sjöbefälsskolornas maskintekniska

utbildning till de tekniska läroverken anför sjöbefälsutredningen

bl. a. följande.

De tekniska läroverken utvecklas visserligen i snabb takt. Det är emellertid

ur rekryteringssynpunkt lämpligt, att de sprides så mycket som möjligt,

och de bör följaktligen icke göras för stora. Tekniska läroverket i

Stockholm synes vidare icke böra ytterligare utökas för att icke bli för

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 ur 1959

svårt att sammanhålla. I Göteborg har det tekniska läroverket icke något

eget maskintekniskt laboratorium utan utnyttjar Chalmers tekniska högskolas

äldre laboratorium. I Malmö finnes vid högre tekniska läroverket

icke någon fullständig maskinell utrustning för undervisning, avseende

verksamheten till sjöss. Omfattande nyanskaffningar skulle sålunda bli erforderliga

även för de maskintekniska laboratorierna vid de tekniska läroverken.

De sjöbefälssakkunniga har som skäl för förläggning av den maskintekniska

utbildningen till de tekniska läroverken anfört, att rekryteringen

skulle förbättras. Några skäl för ett dylikt påstående har emellertid icke

redovisats. Med hänsyn till den olika inriktning av undervisningen, varom

ovan talats, har sjöbefälsutredningen för sin del närmast motsatt uppfattning.

De högre tekniska läroverken befinner sig för närvarande under utbyggnad.

Arbetet härmed ger full sysselsättning åt såväl den centrala som den

lokala administrationen. Att ytterligare komplicera detta arbete genom att

införa en ny undervisningsgren, artskild från den övriga undervisningen,

synes icke böra ske utan vägande skäl. Svårigheter synes även kunna uppkomma,

när det gäller att ge denna relativt lilla grupp tillräckliga hänsyn

vid anordnandet av utbildningen i dess helhet vid skolan.

Sjöbefälsutredningen anser sålunda, afl den högre maskintekniska utbildningen

icke bör överflyttas till de tekniska läroverken utan bibehållas vid

sjobefälsskolorna. Av samma skäl och av rekryteringsskäl — som kommer

att utvecklas närmare i nästa avsnitt — har utredningen avstått från att

föreslå centralisering av den högre maskintekniska utbildningen till en enda

skola.

Antal skolor

Även frågan om skolornas antal har tagits upp i direktiven. Det säges där

bl. a., att utredningen bör sikta till att häva eller minska den nuvarande

splittringen av undervisningen på fem olika skolenheter, och samtidigt bör

undersökas vilka fördelar i form av effektivisering av undervisningen m. in.,

som kan vinnas genom att utbildningen antingen centraliseras eller överföres

till skolformer, där det förekommer undervisning, som är likartad med

sjöbefälsundervisningen.

Frågan om antalet sjöbefälsskolor måste enligt utredningens mening bedömas

mot bakgrunden främst av den inverkan på rekryteringen till skolorna,

som olika i och för sig tänkbara lösningar kan ha. Särskilt i nuvarande

läge bör varje åtgärd, som kan få rekryteringshämmande följder,

undvikas.

Utredningen har efter noggranna bedömanden kommit till den uppfattningen

att centralisering av undervisningen till någon eller några orter komme

alt verka hindrande på tillströmningen till sjobefälsskolorna. Till stöd

härför åberopas bl. a. en nyligen verkställd granskning av de vid skolorna

inskrivna elevernas hemorter, vilken visar att varje skola i stort sett får

sina elever från det egna och de närbelägna länen. Även sjiilva skolstäderna

visar sig ha stor betydelse: drygt 42 procent av samtliga elever under läsåret

1954/55 kom från de fem skolstäderna.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1959

Över huvud taget går, menar utredningen, tendensen på undervisningens

område i riktning mot decentralisering. I första hand betingas denna av

behovet att genom bättre tillgång på utbildningsmöjligheter i eller nära

hemorten ge ett större antal ungdomar möjlighet till studier. Bristen på

utbildad arbetskraft inom många områden gör det angeläget att helt enkelt

söka upp den reserv av för studier lämpade personer, som kan finnas, och

den bästa vägen härför är en spridning av studieanstalterna. Under senare

år har exempelvis tandläkarutbildningen och även den medicinska utbildningen

decentraliserats, och nya högre tekniska läroverk har av bl. a.

rekryteringsskäl tillkommit. Ur dessa synpunkter borde enligt utredningens

mening egentligen ytterligare en sjöbefälsskola upprättas, nämligen i Norrland.

Utredningen har dock icke ansett sig böra nu föreslå att antalet skolor

ökas.

För en allsidig belysning av frågan om sjöbefälsskolornas antal har utredningen

inhämtat yttrande från arbetsmarknadsstyrelsen över olika alternativ

i fråga om skolornas organisation och deras lokalisering. Efter ett

uttalande av innebörd, att den nuvarande organisationen med fem skolor

är från allmän lokaliseringspunkt att föredra framför en centralisering,

kommer arbetsmarknadsstyrelsen i sitt svar — som är återgivet i betänkandet

(s. 99 o. 100) — in på den betydelse, som sjöbefälsutbildningens organisation

har från rekryteringssynpunkt. Styrelsen uttalar därvid att förekomsten

av en yrkesskola i närheten av hemorten erfarenhetsmässigt stimulerar

intresset för yrket, och att man således icke kan bortse från att

indragning av uIbildningsanstalter försämrar rekryteringsmöjligheterna.

Särskilt allvarligt synes det styrelsen vara om Norrland skulle gå miste om

den sjöbefälsskola, som nu finns där. Även från rekryteringssynpunkt förordar

alltså arbetsmarknadsstyrelsen starkt att nuvarande skolor bibehålies.

Utredningen har givetvis granskat skolorganisationen enligt olika alternativ

även ur kostnadssynpunkt och därvid valt att jämföra tre i och för

sig tänkbara lösningar, nämligen två centralskolor, en nautisk och en maskinteknisk

(alt. I), tre skolor med vardera fullständig nautisk och maskinteknisk

utbildning (alt. II) samt fem skolor, varav fyra med fullständig

nautisk och maskinteknisk utbildning och en med fullständig nautisk

men, på den maskintekniska sidan, med blott vaktmaskinistutbildning (alt.

III). Sistnämnda alternativ är lika med den nu gällande organisationen.

Det visar sig i fråga om storleken av de årliga löpande utgifterna till löner

etc., att skillnaden mellan de olika alternativen är relativt måttlig:

nämnda utgifter uppskattas i avrundade tal till respektive 2,3, 2,2 och 2,4

milj. kronor.

När det gäller erforderligt anslagsbelopp för en upprustning av materielen

konstaterar utredningen, att alt. I givetvis ställer sig billigast: medelsbehovet

uppskattas till 1,5 milj. kronor mot respektive 2,2 och 2,6 milj.

kronor för alt. II och III. Utredningen tillägger emellertid, att alternativet

med en centralskola av vardera slaget förutsätter så stora byggnadskostna
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungi. Maj. ts proposition nr 81 år 1959

der — vilka för närvarande åvilar vederbörande kommun — att det måhända

inte rimligen kan förväntas att kommunen skall helt svara för desamma;

staten skulle antagligen få påtaga sig en stor del av kostnaderna

för såväl tomtanskaffning som nybyggnader. Utgifterna för uppförande av

byggnader till två centralskolor har av utredningen uppskattats till 12 milj.

kronor. Även alt. II förutsätter nybyggnader eller i vart fall stora om- och

tillbyggnader i de städer, som kunde tänkas bli berörda, närmast Stockholm,

Göteborg och Malmö.

Utredningen föreslår på grund härav att nuvarande sjöbefälsskolor bibehålies.

Skolornas lokalbehov

Även utredningsförslaget om ett bibehållande av nuvarande sjöbefälsskolor

ställer krav på ökade utrymmen till klassrum, demonstrationssalar etc.

Som nämnts svarar vederbörande kommun för att sjöbefälsskolornas lokalbehov

blir tillgodosedda. I såväl Malmö som Kalmar finns också utarbetade

förslag till nybyggnader, vilka kommer att genomföras vid övergång till den

nya studieordningen, och stadsfullmäktige i Härnösand har förklarat att staden

är villig att vidtaga sådana åtgärder, att det av utredningen förutsatta

utrymmesbehovet vid sjöbefälsskolan blir tillgodosett. I Stockholm har frågan

rörande om- och tillbyggnad av sjöbefälsskolan ännu inte blivit föremål

för beslut av stadsfullmäktige. Från skoldirektionen uppges att utredningens

förslag kommer att läggas till grund för förhandlingar mellan staten och

staden, vilka förutsattes skola äga rum, innan staden gör några nya åtaganden.

Stadskollegiet i Göteborg slutligen har meddelat att staden är beredd

att förutsättningslöst förhandla med staten om konkreta och skäliga

förslag til 1 förbättring och utvidgning av sjöbefälsskolans lokaler.

Rektorer, lärare och annan personal

Rektorerna vid sjöbefälsskolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Härnösand

är inplacerade i lönegrad Bp 1, rektorn vid sjöbefälsskolan i Kalmar

i ABp 26. Utredningen hemställer att samtliga rektorer vid sjöbefälsskolorna

upptages å chefslöneplanen. Skolans storlek bör nämligen enligt utredningens

mening i det hänseendet icke vara avgörande. Samtidigt anser dock

utredningen rimligt, att arbetsbördan vid skolor av olika storlek beaktas.

Därför föreslås att rektorerna utöver lön enligt Bp 1 skall äga uppbära ett

årligt lönetillägg om 2 400 kronor för rektorn i Göteborg och 1 200 kronor

för var och en av rektorerna i Stockholm, Malmö, Kalmar och Härnösand.

Utredningen erinrar i delta sammanhang om att sjöbefälsskolornas rektorer

för närvarande har en undervisningsskyldigliet om 16—20 veckotimmar,

räknat i medeltal för 40 veckor. Vederbörande överstyrelse äger visserligen

besluta om minskning av antalet veckotimmar till 12, men utredningen anser

detta otillräckligt och föreslår att — i likhet med vad som gäller vid de högre

tekniska läroverken — rektorernas undervisningsskyldigliet allmänt minskas

till 10 14 veckotimmar, med rätt för överstyrelsen all i särskilda fall

besluta om sänkning därav till åtta veckotimmar.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1959

För närvarande finns vid sjöbefälsskolorna anställda ordinarie lärare till

ett antal av 30, därav 10 lektorer och 20 adjunkter. En avsevärd del av undervisningen

— nära hälften — meddelas genom extra lärare, i huvudsak

timlärare, som anställes i mån av behov. Utredningen finner detta system

otillfredsställande och räknar med upptagande å sjöbefälsskolornas stat

successivt under de närmaste åren av åtskilliga fasta lektors- och adjuktstjänster,

bl. a. i elektroteknik och språk. För budgetåret 1959/60 föreslår utredningen

inrättande av 10 adjunktstjänster i lönegrad Ao 23 för språkundervisningen.

Det framhålles att överstyrelsen sedan länge har arbetat på att

till sjöbefälsskolorna knyta fast anställda språklärare och som motivering

åberopas — i likhet med utredningen -— den speciella utformningen av

språkundervisningen vid sjöbefälsskolorna. Över huvud taget skapar, framhåller

utredningen, det nuvarande stora antalet timlärare bristande fasthet i

undervisningen, då lärarna har sin huvudsakliga sysselsättning på annat

håll, främst de allmänna läroverken. Det föreslås även att samtliga

adjunktstjänster — alltså även nu befintliga, av vilka några är placerade i

Aö 21 — placeras i Ao 23.

Sjöbefälsskolorna föreslås i det följande komma att erhålla en relativt

omfattande laboratorie- och ämnesrumsutrustning i form av maskiner, instrument

etc. Det är viktigt att denna materiel blir föremål för kontinuerlig

tillsyn och vård. För ett effektivt utnyttjande av materielen i undervisningen

är det även av betydelse att erforderliga förberedelser till lektionerna kan

utföras. Då sjöbefälsskolorna saknar för dessa uppgifter lämpad personal,

föreslår utredningen att från och med nästa budgetår vid varje skola inrättas

en tjänst som institutionsvaktmästare i lönegrad Ae 9.

Rektorerna bär nu inte någon fast anställd kontorspersonal för biträde

med sådana sysslor som löneuträkning, bokföring, intygsskrivning etc. utan

disponerar endast ett visst årligt anslag för anställande av extra arbetskraft.

Anslagsbeloppen varierar mellan 3 900 och 9 000 kronor och bedömes otillräckliga.

Med hänsyn härtill föreslår utredningen att från och med nästa

budgetår vid envar av sjöbefälsskolorna inrättas en befattning som kontorist

i Ae 9 för utförande av allehanda rutingöromål, som nu i stor omfattning

betungar rektor till förfång för verksamheten som skolledare och pedagog.

Vid skolan i Göteborg, som är den största, bör anställas även ett kontorsbiträde

i reglerad befordringsgång med halvtidstjänst.

Undervisningsmatcrielen m. m.

Utredningen konstaterar att sjöbefälsskolornas undervisningsmateriel är

bristfällig och i behov av modernisering och upprustning. Anspråken på materielanskaffning

är störst beträffande den maskintekniska utbildningen,

där materielen även ställer sig mest kostsam, men även den nautiska utbildningen

kräver tillgång till nya typer av instrument. De ordinarie anslagen

har emellanåt förstärkts med fondmedel men har likväl visat sig otillräckliga,

och det är endast genom att dyrare maskinmateriel, såsom ångpannor,

dieselmotorer in. in., deponerats vid sjöbefälsskolorna eller över
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1959

lämnats dit i form av gåvor från enskilda firmor, som sjöbefälsskolorna kunnat

hålla demonstrations- och laboratorieutrustningen något så när i nivå

med den tekniska och pedagogiska utvecklingens krav. Detta gäller såväl

den maskintekniska som den nautiska utrustningen. En dylik materielanskaffning

måste emellertid med nödvändighet bli sporadisk och även slumpmässig,

och utredningen anser det icke rimligt att i framtiden grunda en

effektiv och modern undervisning på så osäkra förutsättningar.

En ordentlig upprustning av undervisningsmaterielen är sålunda erforderlig

och utgör t. o. m., enligt de sakkunnigas mening, en nödvändig förutsättning

för övergång till den föreslagna nya studieordningen. Erforderliga materielinköp

har av utredningen beräknats draga en kostnad av sammanlagt

nära 2,6 milj. kronor. Det föreslås emellertid, att anskaffningen sker successivt,

förslagsvis under en treårsperiod, främst med tanke på att de kommunala

myndigheterna måste få viss tid för genomförande av tilltänkta nyoch

ombyggnader. För att säkerställa att anskaffningarna kan ske planmässigt

och beställningar läggas ut i tid, föreslås bemyndigande för överstyrelsen

att — utöver å budgeten omedelbart tillgängliga medel men inom den

totala ramen för nyanskaffning — vidtaga åtgärder för inköp av behövlig

materiel. För materielanskaffningen förordas anvisande av ett särskilt reservationsanslag,

som för budgetåret 1959/60 bör upptagas med 864 000 kronor.

Från reservationsanslaget till Materiel, böcker m. m., vilket för innevarande

budgetår är uppfört med 60 000 kronor, skulle därvid tills vidare endast

behöva bestridas kostnaderna för underhåll och reparation av anskaffad

utrustning samt för bokinköp o. d. Medelsbehovet till dessa ändamål

beräknas av utredningen till respektive 10 000 och 5 000 kronor.

I detta sammanhang erinrar de sakkunniga om att sjöbefälsutbildningen

lider brist på lämplig undervisningslitteratur, bl. a. därför att upplagorna

icke kan beräknas bli tillräckligt stora för att täcka nedlagda kostnader. Det

är också svårt att få lämpliga lärare att utarbeta läroböcker och kompendier

utan att kunna ersätta exempelvis förlorade löneinkomster under tjänstledighet.

Därest samarbete med övriga nordiska länder i läroboksfrågan kommer

till stånd, kan det även bli fråga om att ersätta utnyttjande av författarrätt

etc. Utredningen föreslår nu att medel till ändamålet anvisas under

ett särskilt anslag, avseende arvoden för utarbetande av läroböcker m. m.

För budgetåret 1959/60 beräknas anslagsbehovet till 10 000 kronor.

Härutöver har utredningen föreslagit mindre ändringar under skilda poster

i sjöbefälsskolornas avlönings- och omkostnadsstater. Redogörelse härför

kommer att lämnas vid behandlingen i det följande av respektive anslag

för budgetåret 1959/60.

Sjöbefälsutbildningens centrala ledning

Utredningen erinrar om att Kungl. Maj:t den 30 september 1955 tillkallat

särskilda sakkunniga för att verkställa en förutsättningslös utredning av

frågan om den centrala ledningen för hela yrkesutbildningen och av där
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1959

med sammanhängande spörsmål. Då denna fråga alltså redan är föremål

för särskild granskning, har sjöbefälsutredningen — efter samråd med

nämnda sakkunniga -— ej ansett sig böra ingå på densamma.

Utredningen tar dock i detta sammanhang upp en fråga, som gäller den

centrala ledningen för sjöbefälsskolorna, nämligen anordningen med två

överinspektörer inom sjöfartsstyrelsen för den omedelbara tillsynen över

skolorna. Enligt utredningens mening försvårar detta system en enhetlig

ledning av den samlade utbildningsverksamheten, och skäl talar för att låta

den direkta ledningen över skolorna utövas av endast en befattningshavare.

Yttrandena

I anledning av utredningens beräkningar av det årliga examineringsbehovet

vid sjöbefälsskolorna erinrar arbetsmarknadsstyrelsen

om att handelsflottan under 1950-talet genomgått en stark strukturförändring:

antalet fartyg mellan 300 och 500 bruttoregisterton har ökat, medan

fartygen i storleksklasserna däröver minskat i antal men samtidigt ökat

i medelstorlek. Denna utveckling har samtidigt inneburit i fråga om befälsbehovet

en ökning för det mindre tonnaget men en minskning för det

större. Skulle tendensernas inbördes styrkeförhållande förskjutas, blir utredningens

beräkningar mer eller mindre missvisande. Som grund för en

uppskattning av befälsbehovet torde det därför vara nödvändigt med en

närmare analys av handelsflottans utveckling. Såsom utredningen anfört

kommer den föreslagna elevintagningen att först efter 15—17 år täcka den

rådande bristen på sjöbefäl. Åtgärder för att snabbare häva befälsbristen

är därför nödvändiga. Även sjöfartsstyrelsen understryker osäkerheten i de

sakkunnigas beräkningar om erforderligt elevplatsantal. Speciellt för sjökaptensutbildningen

bör räknas med större marginaler, och styrelsen ifrågasätter,

om det ej vore lämpligt att tills vidare utgå från åtminstone 6 sjökaptenskurser

per år. Slutlig ställning härtill behöver dock ej tas förr än

vid beräkningen av anslagen för budgetåret 1960/61. Direktionen för sjöbefälsskolan

i Göteborg hyser samma uppfattning. Direktionen finner det

sålunda vara allvarligt, att i Göteborg i fortsättningen kommer att utexamineras

endast 20 sjökaptener årligen mot nu 48 och förordar en viss utökning

av antalet sjökaptensklasser där. Även Malmö sjöfartsförening menar,

att antalet klasser bör ökas, åtminstone vid sjöbefälsskolan i Malmö.

Sveriges fartygsbefälsförening slutligen vill öka antalet klassavdelningar

för vaktstyrmän och för sjökaptener från föreslagna 10 till 12 för vardera

kategorien.

I fråga om skolornas organisation delar flertalet remissinstanser

utredningens åsikt att maskinbefälsutbildningen liksom hittills bör

vara förlagd till sjöbefälsskolorna. Svenska maskinbefälsförbundet anser

dock att de av 1943 års sjöbefälssakkunniga anförda skälen för en överflyttning

av utbildningen till de tekniska läroverken är lika vägande i dag

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1959

som tidigare. Då därbakom ligger strävandena att uppnå en bättre utbildning,

vidhåller förbundet sitt tidigare framförda önskemål om en överflyttning.

Spörsmålet om antalet skolor har behandlats i nästan samtliga

yttranden. I ett ljugotal av dessa utvecklas motiv till förmån för ett bibehållande

enligt utredningsförslaget av nuvarande fem sjöbefälsskolor. I

några fall anses dessutom frågan om ytterligare en sjöbefälsskola i Norrland

böra övervägas. Eljest är det egentligen bara statskontoret och stadsfullmäktige

i Göteborg som redovisar en från majoriteten av remissintanserna

klart avvikande mening.

Statskontoret hänvisar till att icke obetydliga kostnadsbesparingar kan

ernås genom en centralisering av den nuvarande organisationen. För en

förändring i den riktningen talar, enligt statskontorets mening, även de

ojämna beläggningsförhållandena med i några fall relativt små skolenheter.

Ett bibehållande av nuvarande skolor bör enligt statskontorets mening

ifrågakomma endast om de av utredningen angivna rekryteringsskälen anses

böra tillmätas utslagsgivande betydelse. Under alla förhållanden bör ett

beslut om bibehållande av samtliga skolor icke utesluta, att sedermera en

eller flera skolor nedlägges, därest beläggningsförhållandena ger anledning

därtill. Liknande tankegångar utvecklas av stadsfullmäktige i Göteborg,

som både med hänsyn till kostnaderna och undervisningens rationella bedrivande

anser det vara betänkligt med så små skolenheter som exempelvis

sex klassavdelningar. En viss koncentration till färre och större enheter

säges vara riktigare.

Förslaget om höjd lönegradsplacering m. in. för rektorerna avstyrkes

av statskontoret, som erinrar om 1958 års B-riksdags beslut om bättre

löneförmåner för sjöbefälsskolerektorerna. Det synes ej motiverat att redan

nu besluta om ytterligare höjning.

I fråga om behovet av flera fast anställda lärare anser statskontoret

att tills vidare bör anstå med tillskapande av nya lektorstjänster i elektroteknik.

Däremot vill ämbetsverket icke motsätta sig inrättande av en adjunktstjänst

i språk vid var och en av sjöbefälsskolorna i Stockholm, Göteborg

och Malmö. Då det emellertid saknas anledning att frångå hittills tilllämpade

normer beträffande lönegradsplaceringen, bör två av tjänsterna

placeras i Ae 23 och en i Ae 21. I lönegradsfrågan har skolöverstyrelsen uttalat

samma mening — styrelsen kan icke tillstyrka att alla adjunktstjänster

vid sjöbefälsskolorna placeras i Ae 23. Statstjänstemannens riksförbund

och sjöbefälsskolornas lärarförbund å andra sidan anser alt alla

ordinarie lärartjänster vid sjöbefälsskola bör vara lektorstjänster.

Ej heller förslaget om inrättande av tjänster som institutionsvaktmästare

anser statskontoret för närvarande hör tillstyrkas i vidare

mån än för sjöbefälsskolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Löneställningen

får prövas i särskild ordning. Riksräkenskapsvcrket ifrågasätter

om det över huvud taget är motiverat att inrätta tjänster som institutionsvaktmästare

vid sjöbefälsskolorna.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1959

I anledning av förslaget om förstärkt biträdes hjälp åt rektorerna

tillstyrker statskontoret inrättande av kanslibiträdestjänster med

tjänstgöring, på heltid vid sjöbefälsskolan i Göteborg och på deltid vid övriga

skolor. — För att ytterligare avlasta rektor från rent administrativa

arbetsuppgifter föreslår sjöbefälsskolan i Göteborg inrättande av — i vart

fall för göteborgsskolans del — två arvodesbefattningar som avdelningsföreståndare.

Behovet av en ordentlig materielupprustning vid sjöbefälsskolorna

vitsordas av remissinstanserna, som i allmänhet också godtar utredningens

avvägning i anslagsfrågan. Sveriges redareförening och sjöbefälsskolornas

lärarförbund anser dock att medelsbehovet till utrustning har

beräknats för lågt — föreningen påyrkar t. o. in. att hela frågan omprövas.

Statskontoret å andra sidan ifrågasätter om ej den planerade materielanskaffningen

kan utsträckas över en längre tid, än utredningen förutsatt.

Riksräkenskapsverket avstyrker förslaget om bemyndigande för överstyrelsen

att i viss utsträckning lägga ut beställningar å utrustning till större

belopp, än som svarar mot å budgeten omedelbart tillgängliga medel.

Utredningens förslag om uppförande av ett särskilt anslag till arvoden

tör utarbetande av läroböcker in. m. tillstvrkes av statskontoret

för budgetåret 1959/60, därvid förutsättes att det skall ankomma på

Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall meddela beslut om storleken av utgående

ersättningsbelopp.

I avvaktan på resultatet av pågående utredning av frågan om den centrala

ledningen för hela yrkesutbildningen avstår sjöfartsstyrelsen

från att framlägga förslag till omorganisation av styrelsens sjöbefälsskoleavdelning.

Styrelsen framhåller emellertid att omläggningen av studieordningen

föranleder behov under budgetåret 1959/60 av extra arbetskraft för

löpande administrativa arbetsuppgifter, för utarbetande av metodiska anvisningar

etc. Medelsbehovet uppskattas till 42 000 kronor, som bör tillföras

anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal å styrelsens avlöningsanslag.

— I anslutning härtill föreslår styrelsen, att som en provisorisk åtgärd

överinspektörerna på sjöbefälsskoleavdelningen från och med den 1 juli

1959 tillerkännes en avlöningsförstärkning med 1 500 kronor om året för

att bibehalla relationen i lönehänsende till sjöbefälsskolornas rektorer, vilka,

med undantag för rektorn i Kalmar, under år 1958 har uppflyttats till

lönegraden Bp 1. För ändamålet skulle för budgetåret 1959/60 anslagsposten

Arvoden och särskilda ersättningar å sjöfartsstyrelsens avlöningsanslag

behöva förstärkas med 3 000 kronor.

Departementschefen

Utredningen har grundat sitt förslag om sjöbefälsskolornas organisation

på en uppskattning av examineringsbehovet. Därvid har räknats med att

den svenska handelsflottan kommer att under det närmaste decenniet tillväxa

i ungefär samma takt som för närvarande och att tendensen till minsk
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1959

ning i antalet enheter men ökning i fråga om tonnaget skall fortsätta. På

grundval härav beräknar utredningen det erforderliga antalet elevplatser

vid sjöbefälsskolorna till 930, därav 520 inom den lägre utbildningen och

410 inom den högre. Till jämförelse med detta förslag må nämnas, att för

närvarande kan undervisas vid skolornas samtliga utbildningslinjer, utom

östersjöskeppar- och förberedande kurser, under höstterminen 865 elever och

under vårterminen 815. Eleverna skall enligt förslaget fördelas på 10 nauiiska

och 12 maskintekniska vaktbefälsklasser samt 5 sjökaptens- och 5 sjöingenjörsklasser

i första och lika många i andra årskursen. Vårterminen

1959 finns 2 nordsjöskcpparklasser, 8 styrmansklasser, 3 maskinistklasser,

5 maskinteknikerklasser samt 7 sjökaptens- och 5 sjöingenjörsklasser.

Utredningen anför att därest elevrekryteringen blir så god, att alla tillgängliga

elevplatser fortlöpande tas i anspråk, kommer det nuvarande underskottet

på befäl att vara hävt efter omkring 15 år. — Från några håll,

däribland sjöfartsstyrelsen och Sveriges fartygsbefälsförening, understrykes

osäkerheten i de sakkunnigas uppskattning om erforderligt elevplatsantal,

och det framhålles att utredningen borde ha räknat med större marginaler,

särskilt för sjökaptensutbildningen men även för utbildningen av vaktstyrmän.

Skilda osäkra faktorer, såsom utvecklingen på exportmarknaden, fördelningen

mellan land-, sjö- och flygtransporter, de nybyggda fartygens storlek

etc., försvårar varje bedömning på sikt av den svenska handelsflottans

befälsbehov. Jag anser mig emellertid kunna i huvudsak godtaga utredningens

beräkningar av examineringsbehovet vid sjöbefälsskolorna och tillstyrker

alltså, att elevplatsantalet bestäms till omkring 930 med den fördelning

på olika linjer och klassavdelningar, som utredningen angivit. Detta

innebär en icke obetydlig ökning av det totala antalet elevplatser. Det är

emellertid icke uteslutet att antalet sjökaptensklasser har beräknats för

lågt. Frågan härom behöver dock icke prövas omedelbart, eftersom de första

sjökaptensklasserna enligt den nya ordningen icke inrättas förrän höstterminen

1960. Slutlig ställning till spörsmålet synes böra tas först om

några år, då man säkrare kan bedöma i vilken utsträckning de utexaminerade

styrmännen kommer att fortsätta sin utbildning vid sjöbefälsskolorna

och man har vunnit erfarenheter av den nya studieordningens tillämpning i

praktiken. Jag finner det givetvis olyckligt om befälsbristens hävande skulle

behöva ta så lång tid som 15 år. Möjligheterna med hänsyn till elevtillströmningen

och i övrigt att övergångsvis anordna extra klasser bör därför övervägas.

De två huvud spörsmålen för utredningen, när det gäller sjöbefälsskolornas

yttre organisation, har varit frågan om överflyttning av den högre maskintekniska

utbildningen vid dessa skolor till de högre tekniska läroverken —

alternativt sammanförande av nämnda utbildning till eu enda skola — och

frågan om eu begränsning av det nuvarande antalet sjöbefälsskolor i landet.

Båda spörsmålen har varit föremål för tidigare utredningar, första gången

av 1930 års navigationssakkunniga och sedermera, som nämnts, av 1943 års

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj-.ts proposition nr 81 år 1959

sjöbefälsakkunniga. Sjöbefälsutredningen har nu vid sin granskning avskolorganisationen

stannat för att densamma bör bibehållas oförändrad, både

i fråga om den högre maskintekniska utbildningens förläggning och i fråga

om skolornas antal. Rörande den maskintekniska undervisningens förläggning

gör utredningen gällande, att denna utbildning och utbildningen vid de

tekniska läroverken är så artskilda, att av den anledningen icke något sammanförande

bör äga rum. Utredningen anför också kostnadsskäl. När det

gäller skolornas antal åberopas främst att indragning av en eller flera skolor

skulle minska utbildningsmöjligheterna och därmed även rekryteringen

till sjöbefälsyrket. I båda frågorna delar flertalet remissinstanser utredningens

förslag.

Till stöd för bibehållande av den högre maskintekniska utbildningen vid

sjöbefälsskolorna åberopar utredningen, att undervisningen vid de tekniska

läroverken har sin tyngdpunkt i sådana ämnen, som fordras för blivande

konstruktörer, medan utbildningen av maskintekniker vid sjöbefälsskolorna

är mera inriktad på drift av bestående anläggningar. Redan samhörigheten

mellan utbildningsformerna skulle alltså enligt utredningen vara så ringa,

att i undervisningshänseende något egentligt icke står att vinna med ett

sammanförande. Jag ifrågasätter det berättigade i detta argument. I vart

fall tillmäter jag det inte utslagsgivande betydelse. Då jag likväl har stannat

för att biträda utredningens förslag om den högre maskintekniska undervisningens

kvarblivande vid sjöbefälsskolorna har skälen härtill varit

huvudsakligen av ekonomisk art. En överflyttning av nämnda undervisning

till exempelvis tre högre tekniska läroverk, närmast Stockholm, Göteborg

och Malmö, kräver omfattande materielanskaffningar och byggnadsarbeten.

Tekniska läroverket i Stockholm anses redan vara så stort, att ytterligare

undervisningsgrenar knappast bör föras dit. Tekniska läroverket \ Göteborg

saknar eget maskintekniskt laboratorium och disponerar Chalmers

tekniska högskolas äldre laboratorium. Dessa lokaler är emellertid hårt utnyttjade.

Detsamma gäller vid de tekniska läroverken i Stockholm och Malmö.

En omläggning av ifrågasatt innebörd skulle alltså medföra betydande

utgifter för statsverket.

Av nu anförda skäl och av rekryteringsskäl — vartill jag återkommer

mera i det följande — har jag även avstått från att ta upp tanken på ett

sammanförande av den högre maskintekniska utbildningen vid sjöbefälsskolorna

till en enda skola.

Utredningens förslag att bibehålla nuvarande fem sjöbefälsskolor vinner

stöd hos nästan samtliga remissinstanser. Förslaget motiveras främst med

den negativa inverkan på rekryteringen till sjöbefälsskolorna, som en centralisering

av organisationen till någon eller några orter skulle ha. Utredningen

visar på att varje skola i stort sett får sina elever från det egna eller

närbelägna länen och att särskilt skolstäderna därvidlag har stor betydelse.

Vad utredningen anfört om riskerna av en försämrad rekrytering till sjöbefälsskolorna,

därest undervisningen skulle sammanföras till någon eller

några orter, har nästan enstämmigt vitsordats av remissinstanserna, och för

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1959

45

min del känner jag mig övertygad om riktigheten härav. Dessutom visar det

sig beträffande olika av utredningen granskade alternativ — nuvarande

organisation, centralisering till tre skolor och centralisering till en skola för

vardera utbildningslinjen — att skillnaderna i löpande utgifter för löner

och omkostnader in. in. mellan de tre varianterna är relativt måttlig. När

det gäller engångskostnader för anskaffande av utrustning synes visserligen

alternativet med en skola för vardera utbildningslinjen innebära besparingar

för staten å drygt en milj. kronor, men jag har i likhet med utredningen

ej kunnat bortse från att byggnadskostnaderna enligt detta alternativ

skulle bli så väsentliga — de uppskattas till 12 milj. kronor —- att staten

antagligen skulle få påtaga sig en del av dessa kostnader. Även en mindre

långt driven centralisering av skolorganisationen skulle föra med sig rätt

betydande byggnadskostnader. Jag anser mig av nu anförda skäl böra förorda,

att de fem nuvarande skolorna bibehålies.

Frågorna om storleken av sjöbefälsskolerektorernas löneförmåner och om

längden av deras undervisningsskyldighet torde icke böra prövas i detta

sammanhang. Jag vill erinra om att så sent som vid 1958 års B-riksdag beslut

fattades om höjd lönegradsplacering för rektorerna vid sjöbefälsskolorna.

Jag är ense med utredningen om olägenheterna av det nuvarande systemet

vid sjöbefälsskolorna med ett mycket stort antal extra lärare, huvudsakligen

timlärare, och är beredd medverka till en förbättring därvidlag. Utredningen

har för budgetåret 1959/60 föreslagit anställande av 10 adjunkter

i Ao 23 för språkundervisningen. För egen del anser jag visserligen icke behovet

av fast anställda språklärare vara lika angeläget som en förstärkning

av lärarkrafterna för den tekniska undervisningen. Frågan om ytterligare

lärartjänster i sådana ämnen som navigation och maskinteknik blir

emellertid aktuell först när den nya studieordningen börjar tillämpas i den

högre undervisningen, d. v. s. läsåren 1960/61 och 1961/62, och torde alltså

av sjöfartsstyrelsen få upptagas i petitaskrivelserna för motsvarande budgetår.

Jag nöjer mig därför nu med att i anledning av utredningsförslaget —

som på denna punkt i allmänhet har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

.iv de hörda instanserna —- förorda inrättande från och med nästa budgetår

av 5 adjunktstjänster för språkundervisningen. Av dessa hör två placeras i

lönegraden Ao 21 och tre i lönegraden Ao 23. Härav framgår att jag icke anser

mig kunna tillstyrka förslaget att samtliga adjunktstjänster vid sjöbefälsskolorna

skall placeras i den högre adjunktslönegraden.

Jag kommer i det följande alt föreslå ökade medel till anskaffande vid

sjöbefälsskolorna av laboratorie- och annan undervisningsmateriel. Måhända

är del i och för sig önskvärt all skolorna därvid får särskild personal

till sitt förfogande för skötsel och tillsyn av utrustningen. För nästa budgetår

begränsar jag mig emellertid till att föreslå inrättande för ändamålet

av en tjänst att placeras vid göteborgsskolan, där behovet av sådan arbetskraft

är störst. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera, efter

förslag av sjöfartsstyrelsen, besluta om inplacering i lönegrad av nämnda

tjänst.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1959

Rektorsexpeditionerna vid sjöbefälsskolorna torde kräva en förhållandevis

större insats av kontorspersonal än vid eljest jämförbara utbildningsanstalter.

Bland annat går mycken tid och arbetskraft åt för de omfattande sammanställningarna

över elevernas praktiktider ete. liksom för intygsskrivning.

Med hänsyn härtill och på de skäl som utredningen i övrigt anfört tillstyrker

jag inrättande från och med nästa budgetår av en tjänst som kanslibiträde

i Ae 7 vid envar av de fem sjöbefälsskolorna.

Utredningen bar ingående uppehållit sig vid frågan om förbättring av

sjöbefälsskolornas undervisningsmateriel. Den anges vara bristfällig och i

behov av modernisering, särskilt med hänsyn till de krav, som den nya studiegången

kommer att ställa på en fullgod laboratorie- och maskinutrustning.

Medelsbehovet uppskattas till sammanlagt nära 2,6 milj. kronor, som emellertid

föreslås fördelade på tre år.

För närvarande står endast omkring 50 000 kronor för år till sjöfartsstyrelsens

förfogande för anskaffande av utrustning till sjöbefälsskolorna.

Jag är ense med utredningen om att anspråken på materielanskaffning inom

såväl den nautiska som den maskintekniska utbildningen har ökat under

särskilt de senaste åren i takt med den snabba utvecklingen inom fartygstekniken.

Ökade medel för utrustningsändamål bör därför nu ställas till

sjöbefälsskolornas förfogande. Del är likväl icke möjligt för mig alt helt

biträda utredningens förslag, bl. a. med hänsyn till nödvändigheten att i nuvarande

läge begränsa utgifterna över den statliga budgeten. Jag föreslår

därför till materielanskaffning vid sjöbefälsskolorna anvisande å riksstaten

för budgetåret 1959/60 av 250 000 kronor, att upptagas under ett särskilt reservationsanslag

till Utrustning. Då jag emellertid är medveten om alt utlustningsbehovet

i samband med övergången till den nya studieordningen

överstiger nämnda belopp, synes ytterligare medel böra ställas till sjöbefälsskolornas

förfogande för anskaffande av utrustning. Jag är beredd tillstyrka

att för ändamålet i runt tal 450 000 kronor anvisas från fonden för

beredande av fyllnadsarvoden och tilläggsersätlningar åt skeppsinätare. Denna

fond utgöres av överskottsmedel från den före år 1955 gällande skeppsmätningsorganisationen.

I en framställning år 1952, i sammanhang med utredning

om ny organisation för skeppsmätningsväsendet, föreslog kommerskollegium,

att fonden, som helt utgöres av medel, vilka influtit från sjöfarten,

borde — sedan samtliga med den nya skeppsmätningsorganisationen

förbundna övergångskostnader bestritts — användas för ändamål, som är

1 ill gagn för den svenska sjöfartsnäringen. I proposition nr 119 till 1953 års

riksdag uttalade departementschefen i anledning härav, att ställning till frågan

om användningen av fondens återstående behållning bör tas i ett senare

sammanhang, då hl. a. storleken av behållningen kan med större säkerhet beräknas.

Innestående medel å skeppsmätningsfonden utgör för närvarande omkring

490 000 kronor. Viss del därav, kanske 50 000 kronor, bör reserveras för

skeppsmätningsändamål. Fondens behållning i övrigt torde, därest riksdagen

icke reser någon invändning häremot, få efter Kungl. Maj :ts prövning användas

till anskaffande av utrustning vid sjöbefälsskolorna.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1959

I likhet med riksräkenskapsverket avstyrker jag bemyndigande för sjöfartsstyrelsen

att lägga ut beställningar å utrustning till större belopp än

som svarar mot omedelbart tillgängliga medel.

Jag förutsätter att det skall bli möjligt för sjöfartsstyrelsen att inom ramen

för det av mig förordade reservationsanslaget till Utrustning även bestrida

uppkommande kostnader för underhåll och reparation av undervisningsmaterielen.

Dylika kostnader, vilka av utredningen uppskattas till 10 000 kronor

för år, betalas för närvarande ur det särskilda reservationsanslaget till

Materiel, böcker in. m. Då jag i det följande kommer att föreslå att löpande

utgifter till bokinköp fortsättningsvis belastar sjöbefälsskolornas omkostnadsanslag,

behöver från och med budgetåret 1959/60 sistnämnda reservationsanslag

ej längre uppföras å riksstaten. Därunder vid utgången av innevarande

budgetår eventuellt förefintlig reservation bör överföras till det

nya anslaget till Utrustning.

Vidkommande förslaget om särskild medelsanvisning till ersättning åt

författare av läroböcker in. in. må erinras om att Kungl. Maj :t i några tidigare

fall, med anlitande av särskilda medel, beslutat om dylika ersättningar.

Jag tillstyrker att medel till ändamålet nu anvisas å riksstaten och beräknar

för budgetåret 1959/60 under ett särskilt reservationsanslag till Ersättning

åt författare av läroböcker in. in. det av utredningen föreslagna beloppet

10 000 kronor. Såsom statskontoret förordat bör det ankomma på Kungl.

Maj :t att bestämma storleken av utgående ersättningsbelopp.

Prövning av frågan om den centrala ledningen för sjöbefälsskolorna bör,

såsom utredningen föreslagit, anstå till dess pågående utredning slutförts

angående en gemensam överstyrelse för hela yrksutbildningen. Ej heller

sjöfartsstyrelsens förslag om tillfällig utökning av sjöbefälsskoleavdelningen

och om löneförstärkning åt de båda översinspektörerna bör upptas i förevarande

sammanhang.

Vid behandlingen av de anslag för budgetåret 1959/60, vilka beröres av

den av mig förordade omorganisationen av sjöbefälsundervisningen, utgår

jag från utredningens förslag till medelsanvisning och -— i den mån motsvarande

frågor icke har tagits upp av utredningen — från sjöfartsstyrelsens

i petitaskrivelse den 30 augusti 1958 framförda äskanden.

Sjöbefälsskolorna: Avlöningar

IV. Anslagsberäkningar

1957/58

Anslag

1 578 300

Net toutgift

1 616 300

1958/59 (statsliggaren s. 955) .... 1 773 400

1959/60 (förslag)

1 844 000

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1959

Yrkanden

Utredningen

1. Nya tjänster

a) 10 adjunkter Ao 23 i språk; samtidigt in-l -f- 236 5C0

dragning av vissa timlärartjänster ......|—275 600

b) 5 institutionsvaktmästare Ae 9..........

c) 5 kontorister Ae 9, 1 skrivbiträde rb påj

halvtid; samtidigt indragning av medel till

extra skrivhjälp på rektorsexpeditionernaj

2. Lönegradsuppflyttningar m. m.

a) Redan beslutad lönegradsförändring för

+

+

55 000

59 3C0

27 100

skolsköterskor..........................

f) Flyttning av en lektorstjänst från Göteborg

till Malmö ............................

g) Flyttning av en adjunktstjänst från Malmö

till Göteborg .......................... —

3. Löneklassförändringar .................... —

4. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter —

5. Rörligt tillägg............................ + 59 400

+ 438 100 —302 700

+ 135^400

Sjöfartsstyrelsen

rektorerna .........................

... +

9 500

—

b) 1 rektor ABp 26—Bp 1.............

... +

2 400

—

c) Avlöningsförstärkning åt rektorerna ...

7 200

—

d) 4 adjunkter Ao 21—Ao 23...........

e) Redan beslutad höjning av arvodena

till

8 800

''

+ 1400

— — 576

+ 636

— 4 400

+ 11400

+ 13 500 —5 000

+ 8 5ÖÖ

+ 143 900

Motiv

1 a—c. Utredningens motiveringar för dessa yrkanden bär redan återgivits

(s. 38).

2 a. Utredningen hänvisar till statsmakternas under sommaren 1958 fattade

beslut om uppflyttning i lönegrad av sjöbefälsskolerektorerna.

2 b och c. Utredningens motiv för en ytterligare förbättring av rektorernas

löneförmåner har förut återgivits (s. 37).

2 d. Utredningen anser att samtliga adjunktstjänster vid sjöbefälsskolorna

bör vara placerade i Ao 23 (s. 38).

2 e. Sjöfartsstyrelsen hänvisar till av Kungl. Maj :t den 28 mars 1958 meddelat

beslut om höjning av skolsköterskornas arvoden.

2 f och g. Sjöfartsstyrelsen erinrar om att enligt beslut av Kungl. Maj:t

den 20 september 1957 en nautisk lektorstjänst Ao 24 vid sjöbefälsskolan i

Göteborg (ortsgrupp 4) vakantsatts, medan en dylik tjänst i Malmö (ortsgrupp

3) tillsatts. Härigenom minskar anslagsbehovet med 672 kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1959

49

Emellertid har samtidigt en extra adjunktstjänst Ag 21 flyttats från Malmö

till Göteborg, innebärande en merkostnad å 732 kronor.

Departementschefen. I anledning av sjöbefälsutredningens förslag om inrättande

av nya lärar- och andra tjänster vid sjöbefälsskolorna har jag förut

(s. 45 och 46) tillstyrkt inrättande från och med budgetåret 1959/60 av 3

tjänster som adjunkt i Ao 23, 2 tjänster som adjunkt i Ao 21, 1 tjänst för

skötsel och tillsyn av utrustningen vid sjöbefälsskolan i Göteborg samt

5 kanslibiträdestjänster i Ae 7. Det härigenom under ordinarie och ickeordinarieposterna

erforderliga medelstillskottet uppskattas till sammanlagt

173 800 kronor. Å andra sidan minskar anslagsbehovet till timlärare och

till extra skrivhjälp på rektorsexpeditionerna med 164 900 kronor. Yrkandet

om uppflyttning i lönegrad av 4 adjunktstjänster från Ao 21 till Ao 23

kan jag, som nämnts tidigare (s. 45), icke tillstyrka.

I anledning av redan beslutad höjning av utgående löner till sjöbefälsskolerektorerna

torde anslaget uppräknas med 9 500 kronor. Frågan om ytterligare

förbättring av rektorernas löneförmåner bör icke prövas i detta

sammanhang. Däremot tillstyrker jag yrkandena under p. 2 e, f och g angående

höjning av skolsköterskornas arvoden resp. omplacering av vissa

lärartjänster och beräknar till löneklassförändringar minskning med 4 400

kronor, till kompensation för höjda folkpensionsavgifter 11 400 kronor och

till rörligt tillägg ökning med 27 800 kronor. Vid bifall slutligen till förslag

i det följande (s. 51) om ändrad redovisning av inflytande hyresintäkter,

ökar medelsbehovet under förevarande anslag med 16 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för sjöbefälsskolorna, som föranledes

av vad jag i det föregående anfört;

b) godkänna följande avlöningsstat för sjöbefälsskolorna

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1959/60:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

....................................... 989 700

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis

...................................... 12 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 652 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 178 100

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................ 11 400

Summa kronor 1 844 000

c) till Sjöbefälsskolorna: Avlöningar för budgetåret 1959/

60 anvisa ett förslagsanslag av 1 844 000 kronor.

4 llihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr SI

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1959

Sjöbefälsskolorna: Omkostnader

Anslag

Nettoutgift

1957/58 .......................

... 54 100

89 624

1958/59 (statsliggaren s. 957).....

... 73 100

1959/60 (förslag) ...............

... 127 200

Yrkanden

Utred- Sjöfarts
ningeti

styrelsen

1. Sjukvård............................................ + 1500 —

2. Reseersättningar .................................... + 4 000 —

3. Expenser:

a) Bränsle, lyse och vatten .......................... — +6000

b) Övriga expenser.................................. +13 800 —

4. Bibliotek............................................ + 5 000 —

5. Bortfall av elevavgifter m. m......................... + 40 600 —

+ 64 900 + 6 000

+ 70 900

Motiv

1. Utredningen åberopar det ökade antalet fast anställda lärare och ökningen

i övrigt av personalen.

2. Utredningen erinrar att enligt befälsförordningen eleverna bör beredas

tillfälle till praktiska rön å fartyg, skeppsvarv samt maskin- och elektriska

anläggningar i land. Vid sådana studiebesök medföljer vederbörande

lärare som ledare. Han bör därvid få åtnjuta rese- och traktamentsersättning.

Likaså bör elevernas färdkostnader bekostas av statsmedel. Nuvarande

belopp, 1 000 kronor, har utnyttjats endast för navigeringsövningar med

elever på nautiska linjen. Med hänsyn till vad nu anförts och även med hänsyn

till uppkommande kostnader för rektorskonferenser bör posten till

Reseersättningar ökas till 5 000 kronor.

3 a. Sjöfartsstyrelsen åberopar belastningen å delposten under budgetåret

1957/58.

3 b. Utredningen anför allmänt, att delposten till Övriga expenser, som för

närvarande är upptagen med 47 200 kronor, visat sig för ringa och bör uppräknas

med 13 800 kronor. Sjöfartsstyrelsen föreslår i sitt yttrande över

utredningsbetänkandet höjning med 14 500 kronor, därav 5 500 kronor avser

städningen vid skolorna, vilken icke anses tillfredsställande, och återstoden,

9 000 kronor, viss inventarieanskaffning vid sjöbefälsskolan i Göteborg.

4. Som tidigare nämnts (s. 39) räknar utredningen med att till bokinköp

vid sjöbefälsskolorna under budgetåret 1959/60 erfordras 5 000 kronor, vilket

är i huvudsak oförändrat jämfört med nu. För närvarande betalas

kostnaderna för bokinköp ur det särskilda reservationsanslaget till Materiel,

böcker m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1959 61

5. Rörande utredningens motivering hänvisas till den tidigare redogörelsen

(s. 17).

Departementschefen. Under förevarande anslag tillstyrker jag på av utredningen

anförda skäl uppräkning av posten till Reseersättningar med

4 000 kronor. Likaså biträder jag yrkandet om ökad medelsanvisning till

bränsle, lyse och vatten. I fråga om delposten till Övriga expenser ansluter

jag mig till sjöfartsstyrelsens förslag och förordar alltså höjning med 14 500

kronor. Däremot torde till sjukvårdsersättningar beräknas oförändrat 1 500

kronor.

Kostnaderna för anskaffande av böcker vid sjöbefälsskolorna bör från och

med nästa budgetår betalas från förevarande anslag, och jag upptager till

ändamålet enligt utredningens förslag 5 000 kronor.

I det föregående (s. 31) har jag med godkännande av utredningens motivering

tillstyrkt, att elev- och kursavgifter ej längre skall utgå vid sjöbefälsskolorna.

Det härav betingade ökade medelsbehovet under förevarande

anslag beräknas för nästa budgetår till 40 600 kronor. Å andra sidan torde

vissa inflytande hyresersättningar, vilka för närvarande redovisas under avlöningsanslaget,

från och med nästa budgetår i stället tas till uppbörd under

omkostnadsanslaget. Nämnda hyresinkomster uppskattas för budgetåret

1959/60 till 16 000 kronor.

I enlighet med det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att till Sjöbefälsskolorna: Omkostnader för budgetåret

1959/60 anvisa ett förslagsanslag av 127 200 kronor.

Sjöbefälsskolorna: Utrustning

Kostnaderna för anskaffande av utrustning m. m. till sjöbefälsskolorna

bestrides för närvarande ur det särskilda reservationsanslaget till Materiel,

böcker m. in., vilket för budgetåret 1958/59 är uppfört med 60 000 kronor.

Under åberopande av vad jag förut uttalat (s. 46) om anvisande under

ny rubrik å riksstaten för budgetåret 1959/60 av medel till upprustning av

undervisningsmaterielen vid sjöbefälsskolorna hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Sjöbefälsskolorna: Utrustning för budgetåret 1959/

60 anvisa ett reservationsanslag av 250 000 kronor.

Sjöbefälsskolorna: Fortbildningskurser m. m.

Särskilt anslag å riksstaten till bekostande av fortbildningskurser m. m.

för sjöbefäl finns icke för närvarande.

Under åberopande av vad jag tidigare uttalat (s. 32) om anvisande å riksstaten

för budgetåret 1959/60 av medel till delta ändamål hemställer jag,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Sjöbefälsskolorna: Fortbildningskurser m. m. för

budgetåret 1959/60 anvisa ett reservationsanslag av 10 000

kronor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1959

Sjöbefälsskolorna: Ersättning åt författare av läroböcker m. m.

Särskilt anslag å riksstaten till ersättning åt författare av läroböcker och

för rätt till dylika verk finns icke för närvarande.

Under åberopande av vad jag uttalat i det föregående (s. 47) om anvisande

å riksstaten för budgetåret 1959/60 av medel till detta ändamål hemställer

jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Sjöbefälsskolorna: Ersättning åt författare av läroböcker

m. m. för budgetåret 1959/60 anvisa ett reservationsanslag

av 10 000 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Björn Bergman

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1959

53

Innehållsförteckning

I. Inledning

Historik........................................................ 3

Nu gällande organisation m. m................................... 4

II. Studiegången m. m.

Allmänna synpunkter............................................ 9

Förslag till utbildningsgång för sjöbefäl............................ 10

Studiehjälp och elevavgifter...................................... 16

Särskilda utbildningsfrågor m. m................................. 17

Övergångsbestämmelser .......................................... 19

Yttrandena .................................................... 19

Departementschefen.............................................. 27

III. Organisation m. m.

Sjöbefälsskolorna................................................ 32

Sjöbefälsutbildningens centrala ledning ............................ 39

Yttrandena .................................................... 40

Departementschefen.............................................. 42

IV. Anslagsberäkningar................................................ 47

590338

Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:212 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad Igdelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922 a1 i texten
  2. SU 1959:72 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslagsbehovet för budgetåret 1959/60 till sjöbefålsskolor na m. m. s. 1 i texten