Angående anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1959160
1959-03-06 · 123 sidor, varav 119 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 119 av 123 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1959:87, Angående anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1959160
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
1
Nr 87
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m.
för budgetåret 1959160; given Stockholms slott den
6 mars 1959.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Rune B. Johansson
Propositionens huvudsakliga innehåll
Under kapitalbudgeten beräknas för Vissa byggnadsarbeten vid statens
sinnessjukhus m. m. en ökning av medelsanvisningen från 35 850 000 till
51 090 000 kronor eller med 15 240 000 kronor. Av sistnämnda belopp avser
dock något mer än 12 000 000 kronor arbeten av beredskapskaraktär för
att möjliggöra sysselsättning av arbetslösa. För fortsättande av byggnadsarbetena
vid de tre redan beslutade nya sinnessjukhusen i Falköping, Örebro
och Bollnäs beräknas sammanlagt 17 800 000 kronor. Förstnämnda sjukhus
beräknas vara färdigt att tagas i bruk hösten 1961.
Förslag framlägges även om påbörjande av ett sjukhus i Sala om 540
platser för vissa höggradigt psykiskt efterblivna patienter.
Vidare förordas, att ett sjukhus för vård av s. k. psykopater om cirka
250 vårdplatser uppföres i Katrineholm. Sjukhuset avses i huvudsak för
sådant psykopatklientel, som f. n. vårdas på de statliga sinnessjukhusen.
Vidare föreslås, att två specialavdelningar vid S:t Sigfrids och Sidsjöns
sjukhus med sammanlagt omkring 200 vårdplatser tills vidare helt tages i
anspråk för vård av sådana psykopater, som icke lämpligen bör omhän1
— Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 87
2 Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
dertas på det nya sjukhuset. Byggnadskostnaderna för sjukhuset beräknas
enligt prisläget den 1 juli 1958 till 14 900 000 kronor.
Beträffande de befintliga sinnessjukhusen förordas en betydande upprustning.
Bl. a. beräknas medel för projektering eller påbörjande av nya
vårdpaviljonger med sammanlagt omkring 480 vårdplatser vid S:ta Gertruds,
S:t Jörgens och Säters sjukhus. Ytterligare omkring 300 vårdplatser
avses skola renoveras.
Vid Kronprinsessan Victorias kustsanatorium, som enligt beslut vid 1958
års riksdag redan börjat beläggas med höggradigt vanföra psykiskt efterblivna,
föreslås ombyggnadsarbeten för en kostnad av 1 500 000 kronor
för att möjliggöra att hela sanatoriet kan disponeras för ändamålet.
Slutligen äskas under reservationsanslaget till Utrustning av nya sinnessjukhus
m. m. en medelsanvisning om 2 990 000 kronor. Av anslaget,
som till större delen är avsett för nytillkommande vårdplatser m. m., beräknas
omkring 420 000 kronor för att möjliggöra en angelägen upprustning
också av sådana vårdavdelningar m. in. vid befintliga sjukhus,
som renoveras med anlitande av till medicinalstyrelsens förfogande ställda
underhållsmedel.
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 7959
3
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 mars
1959.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och finansdepartementen
anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson.
I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkten 32, har reservationsanslaget
till Utrustning av nya sinnessjukhus in. in. upptagits med ett
preliminärt beräknat belopp om 3 120 000 kronor. Anledningen härtill var
att beredningen av anslagsfrågan vid tiden för statsverkspropositionens färdigställande
icke kunnat slutföras.
Vidare har Kungl. Maj :t i sagda proposition på min hemställan under
kapitalbudgeten, inrikesdepartementet, statens allmänna fastighetsfond,
punkten 4, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus in. in. för budgetåret
1959/60 beräkna ett investeringsanslag av 39 000 000 kronor.
Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.
I. Uppförande av ett sjukhus för vård av s. k. psykopater
Inledning
Frågan om inrättande av särskilda anstalter för vård av psykopater har
vid flera tillfällen varit föremål för övervägande. I enlighet med en efter
förslag av medicinalstyrelsen framlagd proposition i frågan (nr 231) fattade
19H års riksdag principbeslut om inrättande vid Sundby sjukhus vid
Strängnäs av en specialpaviljong med omkring 100 vårdplatser för svårskötta
och opålitliga manliga sjuka, företrädesvis psykopater. År 1945
framlade medicinalstyrelsen en tioårsplan för utbyggande av sinnessjukvården
och vården av psykiskt efterblivna. Styrelsen förordade i denna
plan bl. a., att den vid Sundby sjukhus beslutade specialpaviljongen i stället
skulle anslutas till ett nytt sinnessjukhus i Västerås. Inberäknat de tidigare
inrättade specialpaviljongerna vid S:t Sigfrids sjukhus i Växjö och Sidsjöns
sjukhus i Sundsvall skulle en organisation för vård av svårskötta
4
Kangl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
psykopater därmed omfatta tre till befintliga sinnessjukhus anslutna paviljonger
med cirka 300 vårdplatser, avsedda för manliga patienter. För
kvinnliga psykopater föreslog styrelsen inrättandet av en paviljong med
plats för cirka 80 patienter, även denna ansluten till ett sinnessjukhus.
I enlighet med departementschefens uttalande i propositionen nr 177
förordade 1946 års riksdag en komplettering av medicinalstyrelsens utredning.
Med anledning härav framlade medicinalstyrelsen i skrivelse till
Kungl. Maj :t den 14 december 1946 vissa riktlinjer för omhändertagande
av psykopater på särskilda anstalter. I skrivelsen anfördes bl. a. att styrelsen
vid sina överväganden av frågan kommit till den uppfattningen, att
särskilda anstalter, sidoordnade med sinnessjukvården i mera inskränkt
betydelse, borde organiseras. Vidare framhölls att anstalterna borde till
sin slutna del organiseras såsom väl utrustade sjukhus med 200 ä 250 vårdplatser.
Styrelsen fann behov föreligga av minst två anstalter för manliga
och en för kvinnliga psykopater. Anstalterna skulle övertaga såväl det
patientmaterial, som vårdades å specialavdelningarna vid S:t Sigfrids och
Sidsjöns sjukhus som ett avsevärt antal psykopater, som försvårade vården
å vanliga sinnessjukhus. För de allra farligaste psykopaterna måste de befintliga
fasta paviljongerna vid S:ta Gertruds sjukhus i Västervik och
Säters sjukhus fortfarande tagas i anspråk.
Medicinalstyrelsens förslag redovisades i propositionen nr 244 till 1947
års riksdag, vari föredragande statsrådet anslöt sig till förslaget, att de
svårskötta psykopaterna skulle överföras från sinnessjukhusen till särskilda
anstalter, organiserade direkt med tanke på de speciella krav, som
vården av detta klientel ställde. Då den nya vårdorganisationen under förslagets
remissbehandling ansetts väl ägnad att tillgodose även nykterhetsvårdens
behov av ett särskilt omhändertagande av dess svårskötta psykopatklientel,
kunde organisationen avses jämväl för detta. Därutöver borde
den stå öppen för psykopatklientelet även från andra områden inom socialvården.
Med prövning av frågan om ett omhändertagande å dessa anstalter
jämväl av de psykopater, som undergår frihetsstraff eller eljest är intagna
å fångvårdens anstalter, borde emellertid anstå, till dess erfarenheter vunnits
av den nya organisationen. Medicinalstyrelsens förslag rörande organisationens
närmare utformning vore endast att betrakta som en principskiss,
avsedd att ligga till grund för en fortsatt utredning i ärendet.
Vad i propositionen sålunda anförts och föreslagits vann riksdagens bifall.
I anslutning härtill tillkallades särskilda sakkunniga, vilka antog
benämningen 1947 års psykopatvårdsutredning, för fortsatt utredning
rörande psykopatvårdens organisation och därmed sammanhängande lagstiftningsfrågor.
I direktiven för utredningen anfördes bl. a., att delade
meningar kommit till uttryck rörande de nya anstalternas storlek. Denna
fråga borde därför övervägas på nytt. Särskild uppmärksamhet borde ägnas
spörsmålet om de lämpligaste formerna för att bereda patienterna erfor
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
derlig skolning och utbildning för deras återinträde i livet utanför anstalterna.
För bedömande av detta och andra spörsmål i samband med
patienternas sysselsättning borde ledning kunna erhållas av de erfarenheter,
som vunnits på motsvarande område inom fångvården.
I ett den 1 december 1952 avgivet betänkande (SOU 1952: 46, del I) framlade
psykopatvårdsutredningen förslag rörande de ifrågasatta psykopatanstalternas
planering och närmare utformning. Sedan betänkandet varit
föremål för remissbehandling, överlämnades det jämte avgivna yttranden
av Kungl. Maj :t genom beslut den 4 december 1953 till statens kommitté
för sinnessjukvårdens utbyggande — i det följande benämnd sinnessjukvårdskommittén
•— med förmälan, att Kungl. Maj :t funnit den år 1947
beslutade anstaltsorganisationen böra anordnas inom den statliga sinnessjukvårdens
ram. Kommittén erhöll samtidigt uppdrag att pröva frågan,
hur och i vilken ordning organisationen borde uppbyggas, samt att därvid
samordna planerna för den nya anstaltsorganisationen med de förslag beträffande
modernisering och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen,
som kommittén hade att avgiva. Kommittén borde vidare undersöka möjligheterna
att anordna en enklare och mindre kostnadskrävande organisation
än den av psykopatvårdsutredningen föreslagna.
Med skrivelse den 20 juni 1957 har sinnessjukvårdskommittén avgivit
betänkande angående uppförande av ett sjukhus för vård av psykopater
(stencilerat). Kommittén har därvid inledningsvis anmärkt, att kommittén
vid fullgörandet av sitt uppdrag utgått från att de allmänna principerna
för en psykopatvårdsorganisation inom sinnessjukvårdens ram sålunda
redan fastslagits av statsmakterna. Kommittén har därför sett som sin
huvudsakliga uppgift att pröva frågan, hur ett för psykopater avsett specialsjukhus
bör organiseras och utformas.
Över kommitténs betänkande har yttranden avgivits av statskontoret,
statens lönenämnd, medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, fångvårdsstyrelsen,
centrala sjukvårdsberedningen, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen i
Södermanlands län, överstyrelsen för yrkesutbildning, mentalsjukvårdsdelegationen
inom kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket,
nykterhetsvårdsutredningen, kommittén för ungdomsvårdsskolorna, Södermanlands
läns landsting och statens sjukhuspersonals förbund. Vidare har
Sveriges läkarförbund och svenska psykiatriska föreningen avgivit ett gemensamt
yttrande.
Kommitténs förslag
Psykopatibegreppet, psykopatityper och psykopatiernas orsaker
På vetenskapens nuvarande ståndpunkt föreligger betydande svårigheter
att avgränsa en diagnosgrupp med beteckningen psykopati. I allmänhet
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
torde man dock därmed avse svårare utvecklingsrubbningar på känslo- och
viljelivets område, som kan påvisas redan i den tidiga barndomen.
Någon ur medicinsk synpunkt tillfredsställande definition av begreppet
psykopati, som dessutom kunnat accepteras av alla, har hittills icke presterats.
Psykopatibegreppet har varit föremål för stark kritik från flera författares
sida. Man har påpekat, att psykopatigruppen innefattar tillstånd
med olikartade orsaker, att psykopaterna icke representerar en enhetlig
psykologisk typ samt att de olika kriterierna på psykopati innefattar även
sociala och etiskt-moraliska värderingar.
Även om delade meningar sålunda råder om den medicinska innebörden
av begreppet psykopati, synes det i förevarande sammanhang böra särskilt
uppmärksammas, att de rubbningar, som brukar hänföras till psykopatierna,
angives som långvariga, ofta bestående, och kan föras tillbaka till
den tidiga barndomen. Vidare anses de någorlunda konstanta och därför
åtminstone i viss utsträckning oberoende av omgivningens skiftande inflytelser.
Slutligen räknas hit endast sådana rubbningar, som är av mera
uttalad eller svårare karaktär.
En kortfattad och klar beskrivning av hur psykopati kliniskt och
symtomatologiskt ter sig är svår att lämna. Detta sammanhänger med att
i psykopatibegreppet ingår en rad psykopatityper, som var för sig har en
olikartad symtomatologi. Det gemensamma för de olika typerna är emellertid
den bristande måttligheten och harmonin inom känslolivet samt benägenheten
för överdrivna och inadekvata reaktioner på omgivningens inflytelser.
Psykopaterna upplever även bagatellartade konfliktanledningar
mycket intensivt och reagerar på grund härav på ett överdrivet sätt.
En fullständig redovisning av de psykopatityper, som uppställts av olika
författare och som användes i det vanliga psykiatriska språkbruket, skulle
i detta sammanhang bli alltför omfattande. En beskrivning av vissa typer
kan dock vara av värde.
Med hysteroida psykopater brukar man mena sådana psykopatiska personlighetstyper,
där suggestibiliteten och den psykiska påverkbarheten är
särskilt stora. Stor suggestibilitet är ofta förenad med lätthet att övertyga
andra människor och verka förtroendeingivande. I sina extrema varianter
blir psykopater av denna typ dupörer och fantasilögnare. Andra fall karakteriseras
av en önskan att dominera omgivningen, att framstå i mycket
fördelaktig dager eller att tilldraga sig uppmärksamheten. En ytterligare
variant av den hysteroida psykopattypen är den som ibland går under
beteckningen hållningslösa psykopater. Hos dessa dominerar den bristande
målsättningen och oförmågan såväl att hålla en linje i fråga om utbildning
och sociala intentioner som att genomföra enkla och rutinbetonade arbetsuppgifter.
På känslolivets område framträder också en rad olika varianter. Till de
stämningslabila (affektlabila) psykopaterna hör sådana människor, hos
vilka stämningsläget växlar plötsligt och på ett höggradigt sätt från den
ena stunden till den andra och mycket snabbt påverkas av omgivningens in
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
flytelser. Dessa psykopater blir därför ofta påfrestande i umgängesliv och
i olika former av arbetsgemenskap. Med depressiva psykopater menar man
personer med ett mera konstant depressivt stämningsläge, där hela inställningen
till livet och människorna präglas av pessimism, kritiklusta och
vresighet. — De ixoida (explosiva) psykopaterna företer tendenser till
affektuppladdning och vredesutbrott. Dessa psykopater brukar fastna i
föreställningar om orättvis behandling eller negativ inställning från omgivningens
sida. Till de känslokalla psykopaterna brukar hänföras individer
med bristande människointresse och bristande förmåga till känslomässigt
engagemang i omgivningens förhållanden. Bland andra psykopattyper kan
nämnas de fanatiska och expansiva samt de uttalat asteniska typerna
jämte de schizoida psykopaterna, som framför allt karakteriseras av inbundenhet
och kontaktsvårigheter.
De psykiska egenskaperna hos psykopater behöver icke med nödvändighet
leda till bristande social anpassning eller oförmåga att uträtta ett
yrkesarbete. Härav följer att ett stort antal psykopater aldrig blir i behov
av vård på sinnessjukhus eller kräver läkarkontakt eller rådgivning. Det
är först i sådana fall, där psykopatin leder till kriminalitet, till alkoholism
eller till andra mera avsevärda komplikationer i socialt avseende, som ett
behov av omhändertagande eller sjukhusvård blir aktuellt. Sjukhusvård
kan också behövas i samband med mera uttalade depressioner, psykiska
omtöckningstillstånd eller svårare neuroser. I dylika fall brukar vårdbehovet
som regel vara kortvarigt. I de fall däremot, där de psykopatiska reaktionerna
medfört komplikationer i förhållande till samhällslivet, kan vårdbehovet
bli mera långvarigt. Detta gäller i särskilt hög grad de straffriförklarade
psykopaterna. Det torde också bli i huvudsak denna kategori
av psykopater, som kommer att vårdas inom sinnessjukvårdens psykopatvårdsorganisation.
Vad psykopatiernas orsaker beträffar har flera undersökningar givit vid
handen, att de ärftliga faktorerna har viss betydelse för psykopatiernas
uppkomst och symtom. Emellertid spelar miljöfaktorerna en stor roll för
den sociala anpassningsförmågan. Om påfrestningarna i livet är av relativt
ringa omfattning, tycks även svårare personlighetsavvikelser kunna kompenseras
av andra mera gynnsamma egenskaper, så att en hygglig social
anpassning kan äga rum.
På senare år har uppmärksamheten riktats på betydelsen av s. k. lesionella
faktorer, d. v. s. skador inom centrala nervsystemet av huvudsakligen
traumatisk eller infektiös art. I vissa fall har man kunnat konstatera, att
det efter huvudskador uppkommit rubbningar på känslo- och viljelivets
område, som symtomatologiskt står de konstitutionellt betingade psykopatierna
nära. Även efter cerebrala infektioner, t. ex. hjärninflammationer,
kan liknande rubbningar uppträda.
Viktiga bidrag till frågan om psykopatiernas orsaker har på senare tid
lämnats av den barnpsykialriska och den psykoanalytiska forskningen.
Man har härvidlag uppmärksammat inflytelserna av ogynnsamma miljö
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
faktorer i den tidiga barndomen och under uppväxttiden. Det har bl. a.
påvisats, att uppväxtförhållanden med splittrade hem förekommer i större
utsträckning bland psykopater än hos genomsnittsbefolkningen. De emotionella
relationerna mellan föräldrar och barn och dessa relationers felaktiga
utveckling synes vidare ha en viss betydelse för utvecklingen av sådana
egenskaper, som förekommer hos psykopater.
Sjukhusklientelets avgränsning
1947 års principbeslut innebar, att en särskild sjukhusorganisation
skulle inrättas för vård av psykopater. Till psykopatsjukhus borde överföras
dels sinnessjukhusens svårskötta psykopater, dels nykterhetsvårdens
svårskötta psykopatklientel och dels psykopatklientelet från andra områden
inom socialvården. Frågan om fångvårdens psykopatklientel skulle
omhändertagas å sjukhusen borde däremot tills vidare anstå.
Sinnessjukvårdskommittén — som icke ansett det falla inom det givna
uppdraget att ytterligare pröva frågan om avgränsningen av den nya vårdorganisationens
klientel — ifrågasätter om rådande uppdelning av psykopatvården
på skilda vårdområden — sjukvård, socialvård och fångvård —
kan anses rationell. De väsentliga likheterna i psykopatins yttringar och
härav föranledd likhet i behandlingsmetoderna talar för en gemensam
vårdorganisation under enhetlig ledning. Nu berörda ämne innefattar en
rad svårbemästrade frågeställningar, bl. a. vissa problem rörande rättssäkerhet
vid intagning å sjukhus, frihetsberövande och straffverkställighet,
vilkas lösning torde förutsätta särskild lagstiftning. Skäl talar enligt
kommittén för att detta frågekomplex upptages till behandling.
V årdplatsbehovet
Kommittén har hos de statliga sinnessjukhusen och sinnessjukhusen
i Stockholm, Göteborg och Malmö efterfrågat bl. a. antalet av de å
sjukhusen under huvuddiagnosen psykopati den 1 maj 1956 inneliggande
patienter, som är i behov av vård å särskilt psykopatsjukhus samt antalet
exspektanter med samma huvuddiagnos.
Av lämnade uppgifter framgår, att ifrågavarande psykopater vid de statliga
sinnessjukhusen utgjorde 399 män och 85 kvinnor, varav omkring 160
på specialavdelningarna vid S:t Sigfrids och Sidsjöns sjukhus. De psykopater,
som finns på de fasta paviljongerna vid S:ta Gertruds och Säters
sjukhus har ej ansetts lämpade för vård på psykopatsjukhus och har därför
ej medräknats i nämnda antal. Antalet exspektanter — i huvudsak
straffriförklarade, som å fångvårdens sinnessjukavdelningar avbidar intagning
å sinnessjukhus — uppgick till 38 män och 16 kvinnor. Det sammanlagda
vårdplatsbehovet för sinnessjukvårdens del var sålunda 437 för
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
män och 101 för kvinnor eller tillhopa 538 platser. År 1950 hade detta behov
av psykopatvårdsutredningen beräknats till 534 platser.
Angivna behov av 85 platser för kvinnliga psykopater är måhända väl
högt. Svårigheterna att sköta det kvinnliga psykopatklientelet vid sinnessjukhusen
blir möjligen mindre uttalade, sedan de manliga avdelningarna
befriats från de mera svårdisciplinerade psykopaterna.
Då det avtalsmässigt ankommer på städerna Stockholm, Göteborg och
Malmö att själva svara även för den vård å särskilt psykopatsjukhus, som
erfordras för klientelet i dessa städer, synes de för sinnessjukhusen där
redovisade platssiffrorna -— i olikhet mot vad som skett vid 1950 års inventering
— icke böra upptagas vid beräkningen av vårdplatsbehovet vid
särskilda statliga psykopatsjukhus. Hur behovet av specialvård för de på
storstädernas sinnessjukhus intagna psykopaterna med hänsyn till de gällande
avtalen lämpligen bör tillgodoses är en fråga, som torde böra bliva
föremål för särskilda överväganden och förhandlingar med städerna. Vid
ett eventuellt överförande av den kvalificerade sinnessjukvården till lokala
huvudmän blir även frågan om huvudmannaskapet för psykopatvården
aktuell. Med hänsyn till psykopatvårdens förhållandevis ringa anstaltsbehov
kan skäl därvid komma att tala för att psykopatklientelet bör omhändertagas
å statliga sjukhus, i vilket fall även storstädernas psykopater
bör beredas vård å dessa sjukhus.
För kommitténs räkning har socialstyrelsen inhämtat uppgifter om platsbehovet
för nykterhetsvårdens psykopatklientel. Av de inskrivna
å allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare, 2 758 män och 61 kvinnor,
ansågs 253 manliga och 8 kvinnliga klienter erfordra vård å särskilda
psykopatsjukhus. Då 75—100 patienter kan antagas vara hemmahörande
i Stockholm, Göteborg och Malmö, bör liksom i fråga om sinnessjukvårdens
klientel behovet kunna nedräknas till i runt tal 150 platser för män och
ungefär 5 platser för kvinnor.
För psykopaterna inom lösdrivar klientelet samt å arbetsh
e m och ungdomsvårdsskolor beräknas ett behov av 30 platser
för män och 10 för kvinnor.
Det sammanlagda vårdplatsbehovet uppgår således till (400 + 150 + 30)
580 platser för män och (85 + 5 + 10) 100 för kvinnor.
Vårdplatsbehovets tillgodoseende
Psykopatvårdsutredningen fann med stöd av gjorda utredningar
i vårdfrågan det lämpligast att inrätta speciella sjukhus för psykopater.
Förslaget tillstyrktes eller lämnades utan erinran av remissmyndigheterna.
Enligt psykopatvårdsutredningen var det ur psykologisk synpunkt
mycket ogynnsamt alt vårda psykopater tillsammans med personer, som
lider av mer eller mindre framträdande sjukliga symtom i form av hallucinationer
och vanföreställningar. Psykopaterna kände sig missförstådda
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
och blev från början fientligt inställda till regimen på sjukhuset, vilket
försvårade möjligheterna att nå terapeutiska resultat.
Psykopatklientelet krävde mycken tid, om erforderlig kontakt skulle
kunna etableras mellan de vårdade och personalen, men kunde endast erhålla
en ringa del av den erforderliga tiden. Följden hade blivit irritation
och misstämning samt en negativ attityd gentemot praktiska terapeutiska
åtgärder. Härtill kom att övriga sjuka på sinnessjukhusen, vilka vore
mindre påträngande och fordrande, berövades välbehövlig kontakt med
läkare och övrig sjukvårdande personal.
Beträffande frågan, huruvida psykopatklientelet bör vårdas å specialsjukhus
eller specialavdelningar, anknutna till sinnessjukhus, framhöll utredningen
att den störande inverkan, som klientelet utövade på de i egentlig
mening sinnessjuka, och de bristande vårdmöjligheterna på sinnessjukhusen
givit vid handen, att psykopatvården måste i lokalhänseende utbrytas
ur den allmänna sinnessjukvården, så att en erforderlig differentiering
möjliggjordes. Utredningen räknade dock med att en del psykopater kunde
vårdas på vanliga sinnessjukhus. Dessa skulle alltså även i fortsättningen
i viss utsträckning tjänstgöra som vårdanstalter för psykopater.
Vården av de kvinnliga psykopaterna, vilka visat sig mindre besvärande
än de manliga, ansåg utredningen kunna ordnas vid specialpaviljonger
inom ramen för ett vanligt sinnessjukhus.
Vad patientantalet beträffar ansåg psykopatvårdsutredningen 125 patienter
per överläkaravdelning vara ett maximum. Utredningen avvisade
tanken att sammanslå flera avdelningar till ett sjukhus i syfte att förbilliga
driften och anläggningskostnaderna. Utredningen ansåg vidare erforderligt
alt till en början inrätta fem psykopatsjukhus för män och omkring
100 vårdplatser å specialavdelningar för kvinnliga psykopater.
I vissa remissyttranden över psykopatvårdsutredningens betänkande
ifrågasattes, om det icke vore lämpligast att tills vidare upprätta
endast ett sjukhus med karaktär av försökssjukhus. Med ledning av erfarenheterna
från detta sjukhus skulle fortsatt utbyggnad kunna äga rum.
Försökssjukhuset borde utformas på sådant sätt, att möjligheter till utbyggnad
funnes för den händelse en begränsad medicinsk utrustning skulle
visa sig icke vara .tillfyllest. Ytterligare en möjlighet till förenkling ansågs
vara att minska föreslaget antal enkelrum. Flera remissmyndigheter framhöll,
att det totala platsantalet borde höjas från 125 till 200—250, enär
den administrativa personalen annars skulle draga en onaturligt stor kostnad
per vårdplats. Vidare borde det vara lättare att bemästra personalproblemen
vid ett större sjukhus, där differentieringsmöjligheterna för
personalen bleve bättre. Förslag väcktes även om att låta psykopatsjukhusen
bilda annex till redan befintliga sinnessjukhus, vilket skulle väsentligt
reducera både anläggnings- och driftkostnaderna. Vad beträffar differentieringsfrågan
framställdes önskemål om en tuberkulosavdelning vid
ett av sjukhusen. För det äldre kroniska klientelet förordades enklare
sjukhus, i första hand avsedda för rena asylfall. Slutligen föreslog socialstyrelsen
inrättandet av en särskild ungdomsanstalt med omkring 80 vårdplatser.
Sinnessjukvår dskommittén förordar, i likhet med psykopatvårdsutredningen,
att en särskild vårdorganisation för psykopatklientelet
inrättas. De hittillsvarande möjligheterna att terapeutiskt påverka de psyko
-
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
patiska tillstånden har delvis försvårats av sammanblandningen på de vanliga
sinnessjukhusen av psykopater och annat klientel. Nya behandlingsmöjligheter
vid psykiska sjukdomar medger bl. a. de intagna en betydligt
större frihet under sjukhusvistelsen än tidigare. Då det gäller straffriförklarade
patienter har man emellertid ofta varit nödsakad att iakttaga stor
försiktighet med hänsyn till de gärningar som föranlett omhändertagandet
och till den psykiska abnormitet de visat. Detsamma gäller andra patienter,
som visat prov på farlighet, aggressiva tendenser eller sexuella rubbningar.
En stor del av dessa patienter kan hänföras till gruppen psykopater. Det
har visat sig svårt att vårda dylika patienter med svårare former av
psykopati och med mera långvarigt vårdbehov på avdelningar med öppna
dörrar eller tillsammans med andra patientkategorier. Särskilda regler för
beviljande av frigång, permissioner m. m. har måst tillämpas. För att kunna
införa enhetliga och för psykopatklientelet lämpade vårdprinciper torde det
således vara ändamålsenligt att anordna särskilda vårdenheter för detta
klientel. Det gäller härvidlag framför allt vissa kategorier av straffriförklarade,
vissa svårskötta alkoholister och vissa andra patienter med relativt
uttalad farlighet.
Kommittén delar även psykopatvårdsutredningens uppfattning, att för
det manliga psykopatklientelet bör inrättas sjukhus, som är lokalt helt
skilda från de vanliga sinnessjukhusen. Kravet att förhindra varje kontakt
mellan manliga svårskötta psykopater och kvinnliga patienter skulle icke
kunna effektivt tillgodoses, om speciella psykopatavdelningar anordnades
inom sinnessjukhusen eller såsom annex till dessa. De av säkerhetsskäl
betingade speciella lokaliteter och anordningar för beredande av sysselsättning
och arbete åt särskilt det manliga psykopatklientelet talar också för
att specialsjukhus anordnas.
Avgörande för frågan om storleken av ett psykopatsjukluis är det antal
patienter, som en överläkare lämpligen bör ha om hand. Psykopatvårdsutredningen
ansåg 125 patienter vara maximum. En ökning av detta antal
är icke heller enligt sinnessjukvårdskommitténs mening tänkbar. Utredningen
synes emellertid ha fäst alltför stor vikt vid nackdelarna av att
sammanföra flera sådana överläkaravdelningar till en enhet. I vart fall torde
olägenheterna ur vårdsynpunkt av att sammanföra åtminstone två överläkaravdelningar
icke vara så påtagliga, att de uppväger de fördelar ur
anläggnings- och driftsekonomiska synpunkter, som därigenom otvivelaktigt
ernås. Flera remissyttranden över utredningens betänkande ger också
stöd för denna mening. Såsom inledningsvis angivits ankommer det på
kommittén att utarbeta ett mindre kostnadskrävande förslag än det av utredningen
framlagda. Vid prövningen av olika alternativa möjligheter i
detta syfte har någon annan framkomlig väg icke visat sig stå till buds än
att utöka sjukhusens storlek. Någon sänkning av sjukhusens standard och
medicinska utrustning i förhållande till psykopatvårdsutredningens för
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
slag synes icke kunna övervägas i annan mån än att platsantalet på en del
avdelningar kan ökas något och att en inskränkning av antalet enkelrum
torde vara möjlig på vissa avdelningar.
Kommittén förordar sålunda, att ett psykopatsjukhus erhåller omkring
250 vårdplatser, uppdelade på två överläkaravdelningar, och förses med
fullständig medicinsk utrustning av ungefär den kvalitet, varmed ett modernt
sinnessjukhus numera utrustas. Kommittén föreslår, att ett sjukhus
av nu angivna storlek uppföres som en första etapp i utbyggnaden av en i
den statliga sinnessjukvården ingående psykopatvårdsorganisation. En
väsentlig arbetsuppgift vid detta första specialsjukhus bör även vara att
utprova nya diagnostiska och terapeutiska metoder inom psykopatvården
och att utbygga och förbättra redan befintliga metoder. Det är därför ett
önskemål, att verksamheten i viss omfattning kan bedrivas i form av forskningsarbete.
Hänsyn härtill måste tagas vid prövningen av vilka materiella
och personella resurser, som bör ställas till sjukhusets förfogande.
Med hänsyn till psykopatsjlikhusets karaktär av specialsjukhus torde det
jämlikt bestämmelserna i sinnessjukvårdsstadgan komma att åvila medicinalstyrelsen
att besluta om intagning å sjukhuset. Vid valet av patienter
bör hänsyn tagas till möjligheterna att med tillgängliga terapeutiska resurser
påverka klientelet. Det synes vara angeläget att åtminstone till en början
belägga sjukhuset med ett klientel, som bedömes vara förbättringsbart, så att
en god terapeutisk atmosfär upparbetas inom sjukhuset. Sedan viss erfarenhet
av behandlingsmöjligheterna vunnits, torde det vara möjligt att till
sjukhuset hänvisa även mera svårbehandlade fall. Vid klientelets uttagning
måste vidare avgränsningssvårigheterna beaktas. Det torde därför i allmänhet
icke böra ifrågakomma att, så snart diagnosen psykopati ställes eller
förmodas vara för handen, omedelbart intaga patienten på psykopatsjukhuset.
Som regel synes böra gälla att en patient av denna kategori först
intages på vanligt sinnessjukhus och att en överflyttning till psykopatsjukhus
sker, om placerings- eller vårdsvårigheter uppstår. Å andra sidan bör
intagning på sjukhus eller avdelning för psykopater kunna komma i fråga
även i enstaka fall av egentlig sinnessjukdom, där beteenderubbningarna
är likartade dem hos psykopatklientelet.
Av det föregående har framgått, att 400 manliga psykopater på de statliga
sinnessjukhusen är i behov av vård å särskilt psykopatsjukhus. Kommittén
finner lämpligt, att de befintliga specialavdelningarna å S:t Sigfrids
och Sidsjöns sjukhus med tillhopa 202 platser fortsättningsvis helt tages
i anspråk företrädesvis för sådana mindre påverkbara manliga psykopater,
för vilka ej heller någon yrkesutbildning i egentlig mening kan komma
i fråga. Ett frigörande av de övriga statliga sinnessjukhusen från psykopatklientelet
och ett omhändertagande av exspektanterna kommer i dylikt fall
att kräva (400 + 38 — 202) 236 nya vårdplatser. Inrättandet av ett nyrtt
sjukhus för omkring 250 manliga patienter innebär sålunda ett avsevärt
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
steg mot förverkligandet av det sedan lång tid gällande önskemålet att till
särskild vård kunna överföra de svårskötta psykopaterna.
Tillkomsten av ett psykopatsjukhus för manliga patienter torde enligt
kommitténs mening komma att medföra vissa lättnader i vården av de
förhållandevis fåtaliga kvinnliga psykopaterna. Även om svårigheter ur
vård- och sysselsättningssynpunkt beträffande det kvinnliga klientelet
alltjämt kommer att uppstå, har kommittén emellertid ansett att ett så
trängande behov av specialplatser för detta klientel f. n. icke föreligger, att
en första utbyggnadsetapp av psykopatvården jämväl bör innefatta en
speciell vårdenhet för kvinnor. Frågan härom torde framdeles få prövas.
Med ledning av då vunna erfarenheter torde därvid ytterligare böra övervägas
möjligheten att inrätta kvinnliga specialavdelningar i anslutning
till något av sinnessjukhusen.
Beträffande psykopaterna inom mjkterhetsvården torde gälla att det stora
flertalet icke företer vårdbehov å sinnessjukhus enligt nu rådande praxis.
Farliga alkoholister visar i allmänhet sin farlighet endast under alkoholpåverkan
och är på anstalterna ofta relativt välanpassade. Under vården på
sinnessjukhus försvinner ofta beteenderubbningarna efter kort tid och
indikationerna för kvarhållande på sjukhuset bortfaller. Möjligheterna att
bereda det svårbemästrade nykterhetsvårdsklientelet en ändamålsenlig och
mer långvarig vård å sjukhus, som är underkastade sinnessjuklagens bestämmelser,
torde därför vara starkt begränsade utan stöd av vissa kompletterande
föreskrifter om intagning och kvarhållande å sjukhuset.
I sammanhanget erinrar kommittén om att vården vid den beslutade
vårdanstalten för manliga alkoholmissbrukare i Gudhem — med 150 platser
— avses få ett starkt medicinskt inslag. Den medicinska verksamheten
har föreslagits omfatta även kvalificerad psykoterapi under medverkan av
läkare, psykologer och socialarbetare, en behandlingsform, som tidigare
icke prövats inom anstaltsvården för alkoholmissbrukare. Vidare har förutsatts
ett nära samarbete mellan anstalten och det nya sinnessjukhuset i
Falköping. En medicinsk inriktning av nykterhetsvården torde dessutom
vara att förutse vid vårdanstalterna å Venngarn och Svartsjö, där särskilda
sjukavdelningar inrättats eller beslutats.
Enligt kommitténs mening kan det icke anses uteslutet, att de utökade
medicinska behandlingsmöjligheterna på nykterhetsvårdens eget område,
som sålunda förordats, kommer att visa sig lämpade även för psykopatklientelet
inom denna vårdgren. Under denna förutsättning synes man
kunna räkna med att psykopatsjukhusets vårdmöjligheter endast i begränsad
utsträckning skulle behöva tagas i anspråk för ifrågavarande klientel.
Kommittén har i vart fall funnit motiverat, att ett ställningstagande till
frågan om psykopatvårdens utbyggande speciellt med tanke på detta klientel
icke bör ske, förrän möjlighet föreligger atl bedöma behandlingsresultatet
14 Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
av de nya former för anstaltsvård, som bl. a. nykterhetsvårdsutredningens
förslag innebär.
Frågan om behovet av specialvård för psykopater från andra socialmedicinska
vårdgrenar än nykterhetsvården torde ha blivit särskilt aktuell på
ungdomsvårdens område. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 17 december 1955
har socialstyrelsen påtalat behovet av ökade vårdresurser för de unga
svårbehandlade psykopaterna och hemställt, att frågan blir föremål för
utredning. Styrelsen har ifrågasatt, om icke ett gemensamt psykopatsjukhus
för ungdom borde inrättas, avsett för ett klientel i åldern 15—18 år
dels från ungdomsvårdsskolorna och dels från andra vårdområden. Kommittén
— som anmodats avgiva yttrande över socialstyrelsens framställning
— har i samband med fullgörandet av sitt uppdrag angående psykopatvårdens
organisation övervägt frågan, huruvida även ett sjukhus för ungdomspsykopater
bör inordnas inom sinnessjukvården. Kommittén har
emellertid funnit, att en sådan anordning icke utan vidare kan anses lämplig.
Såsom ett alternativ till inrättande av ett särskilt sjukhus synes också
kunna övervägas, om icke det psykiatriska vårdbehov, som föreligger för
detta klientel, skulle mera ändamålsenligt tillgodoses genom en utbyggd
medicinsk verksamhet inom den befintliga ungdomsvårdsskoleorganisationens
ram. Härmed sammanhängande frågor torde komma att prövas av
kommittén för ungdomsvårdsskolorna. Enligt direktiven för denna kommitté
bör samråd med sinnessjukvårdskommittén äga rum i nu berörda
ämne.
I samband härmed erinrar sinnessjukvårdskommittén om att den med
detta spörsmål sammanhängande frågan om hur vården av barn- och ungdomsklientelet
inom sinnessjukvården lämpligen bör vara anordnad icke
erhållit sin lösning. Kungl. Maj :t har uppdragit åt mentalsjukvårdsdelegationen
inom kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket att i
samråd med kommittén utreda spörsmålet om inrättande av särskilda vårdplatser
för sinnessjuka barn. Av delegationen med anledning härav inledda
undersökningar av platsbehovet har omfattat även det å sinnessjukhus
vårdade ungdomsklientelet, sålunda även de till psykopatgruppen hänförliga
ungdomarna. Behovet av specialvård för dessa inom sinnessjukvårdens
ram kan alltså väntas bli belyst i delegationens utredning.
Av det anförda framgår att sinnessjukvårdskommittén icke nu är beredd
förorda, att en första utbyggnad av psykopatvården skall omfatta flera
vårdenheter än det sjukhus, som kommittén föreslagit. Kommittén har i
stället ansett vägande skäl tala för att det fortsatta utbyggandet av denna
helt nya vårdform bör bli beroende av den erfarenhet, som vinnes av vårdoch
behandlingsmetoderna vid det första sjukhuset. Det synes icke möjligt
att nu avgöra, om anstaltsorganisationen i mer utbyggt skick skall omfatta
ytterligare sjukhus med i stort sett samma organisation och planläggning
som det nu föreslagna eller om den bör utformas så, att det nya sjukhuset
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
vid sidan av en viss forskningsverksamhet får speciella funktioner i förhållande
till andra sjukhus, exempelvis att verkställa en fullständig medicinsk
utredning av psykopatvårdsfall och att i särskilda fall meddela specialbehandling.
Tänkbart är också att det framdeles kan befinnas ändamålsenligt
att begränsa vårdorganisationens utbyggande till att såsom ett
komplement till specialsjukhuset inrätta mindre, för vissa grupper av
psykopater lämpade specialavdelningar. Vunna erfarenheter inom psykopatvården
får utvisa, om sådana avdelningar lämpligen kan anslutas till vissa
befintliga sinnessjukhus. Av verksamheten vid det nya sjukhuset bör
värdefulla synpunkter kunna inhämtas för ställningstagandet till nu berörda
frågor.
Vård- och behandlingsformer
En angelägen uppgift för en för psykopater avsedd vårdorganisation
måste vara att söka åstadkomma behandlingsmetoder, som är speciellt
lämpade för detta klientel. Behandlingen måste givetvis rikta sig emot de
orsaksfaktorer, som i det individuella fallet konstateras eller förmodas vara
för handen. På vetenskapens nuvarande ståndpunkt torde dock de allmänna
behandlingsprinciperna bli de mest betydelsefulla.
Forskningen har bl. a. visat, att behandlingsresultaten vid psykiska sjukdomstillstånd
delvis är beroende av terapeutens inställning och förväntningar.
Det har bestyrkts — bl. a. av erfarenheterna från utländska psykopatinstitutioner
— att terapeuter med en positiv och aktiv inställning till
möjligheterna att påverka även svåra sjukdomstillstånd erhåller bättre
resultat än sådana med en pessimistisk inställning.
Forskningen har vidare uppmärksammat sådana faktorer som de känslomässiga
relationerna mellan olika personalgrupper, särskilt de i aktivt
terapeutiskt arbete verksamma personernas egna konflikter m. m. Betydelsen
av en god anda och en effektiv sammanhållning av personalen på en
sjukvårdande institution har därför med skärpa framhållits.
För att kunna sätta in en adekvat behandling erfordras ofta en omfattande
utredning som syftar till en såvitt möjligt klar diagnos i det enskilda
fallet. Sjukhuset måste därför utrustas med tillräckliga lokaler för den
diagnostiska verksamheten. Även om en del av de intagna genomgått rättspsykiatrisk
undersökning och tidigare varit intagna på vanliga sinnessjukhus,
är det av stor vikt att man får tillfälle till en ny och omfattande genomgång
av fallet. Det är också viktigt att konstatera, om några förändringar
i det vid tidigare undersökningar beskrivna tillståndet inträtt. För beliandlingsverksamheten
är det slutligen av betydelse att kunna följa förändringar
i tillståndets utveckling med avseende å såväl kroppsliga som
psykiska symtom.
Med hänsyn till vad nu anförts erfordras för den diagnostiska verksam
-
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
heten laboratorium för sedvanliga blod- och urinundersökningar m. in.,
undersökningsrum och behandlingsrum för kroppsliga undersökningar
och ingrepp, röntgenavdelning samt electroencephalografiskt och psykotekniskt
laboratorium.
Behandlingsverksamheten bör omfatta vanlig psykiatrisk-medikamentell
behandling, psykoterapi och arbetsterapi. På grund av klientelets art måste
den terapeutiska aktiviteten vara annorlunda utformad än på ett vanligt
sinnessjukhus. Behandlingsmetoder som elektrochock- och insulincomabehandling
får säkerligen relativt liten betydelse. Lokaler för sådan och annan
speciell medicinsk behandling måste dock finnas. Den medikamentella
behandlingen åter kan som regel genomföras på de vanliga vårdavdelningarna.
Huvudvikten i den terapeutiska verksamheten kommer emellertid att
ligga på de psykoterapeutiska och arbetsterapeutiska områdena. Målsättningen
för all behandling bör vara, att varje intagen skall kunna återanpassas
i samhällslivet. Psykoterapi och arbetsterapi bör härvidlag gå hand i
hand. På grund av klientelets sammansättning måste speciella behandlingsformer
inom dessa båda områden komma till användning.
Psykoterapien kan genomföras individuellt eller i grupp. Syftet med
denna behandling bör vara att uppspåra och klarlägga konfliktsituationerna
i det individuella fallet, att försöka åstadkomma, att patienten själv upplever
och accepterar sambandet mellan konflikterna och det egna beteendet
samt att försöka att få vederbörande att förstå sin egen personlighet och de
olika egenskaper, som bildar grundvalen för de individuella reaktionerna.
Vidare gäller det att träna individen att orka med påfrestningar i anstaltsrutinen
och i vardagslivet samt att successivt vänja vederbörande vid livet
utanför sjukhuset.
Åtgärder i här angivna syfte är ofta lämpliga att genomföra i s. k. gruppterapi
antingen i form av en vanlig diskussionscirkel eller en terapeutisk
grupp, där deltagarna får tillfälle att uppleva konflikter och reaktionssätt
gentemot andra individer i gruppen.
Vid den s. k. socioterapien försöker man att huvudsakligen genom fritidsverksamhet
göra de intagna förtrogna med det vanliga livets villkor
under umgänge med andra människor. Denna behandlingsform kan bedrivas
såsom studiecirkelverksamhet, föredragsverksamhet, idrott m. m.
Resultaten av nu berörda terapiformer kan ännu icke med säkerhet bedömas,
men erfarenheterna är i allmänhet såtillvida positiva som klientelet
ur anstaltssynpunkt visat sig bli mera lättskött.
Arbetsterapien bör endast delvis utformas på det sätt, som numera sker
inom sinnessjukvården i övrigt. På de hittillsvarande psykopatavdelningarna
har huvudsakligen bedrivits arbetsterapi av sysselsättningskaraktär
med undantag för specialavdelningen vid Sidsjöns sjukhus, där en kom
fektionsverkstad inrättats efter industriella principer.
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
För patienter med begränsade möjligheter att uträtta ett regelbundet
och långvarigt arbete eller en mera uttalad benägenhet att råka i konflikt
med omgivningen torde en sysselsättningsbetonad arbetsterapi vara att
föredraga. Lokalerna för en sådan verksamhet bör vara så anordnade, att
patienterna kan arbeta tillsammans i små grupper. Det bör också finnas
möjlighet att ordna ett mindre antal individuella arbetsplatser.
För en stor del av klientelet torde ett mera yrkesbetonat arbete vara den
lämpligaste formen för arbetsterapi. En fortgående träning för det vanliga
livets arbetsvillkor torde bäst kunna ske i en sådan verksamhet. För sådant
ändamål är lokaler av industrikaraktär mest ändamålsenliga. Erfarenheterna
från fångvårdens område har visat, att närmast motsvarande klientel
till övervägande del föredrager mekaniskt och träindustriellt arbete samt
vissa former av tillverkning av specialartiklar. För att möjliggöra dylik
sysselsättning bör ett samarbete kunna upprättas med lämpliga industrier
i orten, bl. a. genom att vissa tillverkningsmoment förlägges till verkstäder
inom sjukhuset. Det torde också i likhet med vad som sker vid en del fångvårdsanstalter
vara möjligt att i verkstäder inom sjukhuset bedriva egen
tillverkning av vissa artiklar. För sålunda utförda arbetsprestationer bör
ersättning utgå till patienterna, i stort sett beräknad efter avtalsenliga
löner och, där så befinnes skäligt, med avdrag för kost och logi vid sjukhuset.
Ett dylikt arrangemang kan förutsättas stimulera patienterna till
en ökad arbetsinsats och därmed såväl befordra lugn och trivsel vid sjukhuset
som underlätta patienternas anpassning till samhällslivet.
För en liten del av klientelet torde utearbete vara mest lämpat. Vid ett
nytt sjukhus torde under flera år planeringsarbeten finnas att tillgå. En
del av klientelet kan väntas ha intresse även för trädgårdsarbete. En härför
lämpad verksamhet bör anordnas med arbetsvillkor, som ansluter till
dem, som gäller för sjukhusets verkstäder.
En del av psykopatklientelet inom sinnessjuk vården utgöres av unga
personer, av vilka många saknar yrkesutbildning. Dessa patienter bör efter
sjukhusvistelsen kunna placeras i så kvalificerade yrken och sysselsättningar
som möjligt. Det är därför önskvärt att i anslutning till sjukhusvården
kunna bedriva en regelrätt yrkesutbildning. Då det icke torde vara
möjligt att låta dessa patienter skaffa sig utbildning i skolor utanför sjukhuset,
bör erforderlig utbildningsverksamhet anordnas inom detta. Verksamheten
bör inskränkas till två eller tre utbildningsgrenar. Erfarenheterna
från fångvården ger vid handen att mekaniskt verkstadsarbete och
bilmekaniskt arbete är mest lockande för det yngre klientelet. För att ernå
eu effektiv utbildning bör undervisningen meddelas i små elevgrupper. I
anslutning till den praktiska utbildningen bör anordnas erforderlig teoretisk
utbildning.
Slor vikt bör ur behandlingssynpunkt läggas vid patienternas sysselsättning
under fritid. Det är i hög grad angeläget att klientelet beredes så stor
2 liiliang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 87
18 Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
trivsel som möjligt. Lustbetonade inslag måste införas icke blott då klientelet
är sysselsatt inom arbetsterapi och verkstadsdrift, utan också på
eftermiddagar och kvällar. Här kommer olika former av idrott att vara av
betydelse, men även filmförevisningar, föredrag, uppträdanden av skilda
slag, föreläsningsverksamhet, gudstjänster och annan andlig vård bör ingå
i sjukhusrutinen. Fritidsverksamheten bör i största möjliga utsträckning
bygga på patienternas egen medverkan. Särskilda fritidsassistenter, som
deltager i detta arbete, torde dock bli nödvändiga.
Sjukhusets allmänna organisation och planläggning
Sjukhuset bör såsom tidigare framhållits organiseras med två likvärdiga
överläkaravdelningar. Då särskilda administrativa arbetsuppgifter kommer
att åvila den av överläkarna, som är sjukhuschef, bör dennes avdelning
omfatta ett något mindre antal vårdplatser.
Sjukhuset bör vidare organiseras så, att olika kategorier på ett tillfredsställande
sätt kan skiljas från varandra. Med hänsyn härtill bör vårdavdelningarna
för flertalet av klientelet icke inrymma mer än 20 vårdplatser,
fördelade på 12 enkelrum och 2 fyrapatientrum. Den ena överläkaravdelningen
föreslås omfatta fyra, den andra fem sådana avdelningar.
Även om till en början ett mycket svårskött klientel icke avses bli placerat
på sjukhuset, kan dock bli nödvändigt att under någon tid isolera
vissa patienter. Tre avdelningar om högst 15 vårdplatser med enbart enkelrum
och anordningar i övrigt, som möjliggör en effektiv isolering, bör därför
inrättas. Inom dessa vårdavdelningar bör särskild arbetsterapi kunna
anordnas.
Vissa grupper av klientelet torde redan efter en relativt kort sjukhusvistelse
kunna placeras på avdelningar med öppna dörrar och beredas möjlighet
till frigång. Även som en övergång till utskrivning från sjukhuset
bör finnas möjlighet till vård på avdelningar, där patienterna i så stor utsträckning
som möjligt själva svarar för ordningen och där helt öppna
vårdförhållanden kan tillämpas. Vistelsen på sådana s. k. koloniavdelningar
förutsättes icke bli långvarig utan relativt snart övergå i försöksutskrivning
eller utskrivning. Varje överläkaravdelning bör ha tillgång till en
sådan avdelning med 10 vårdplatser, alla i enkelrum.
Psykopatsjukhuset kommer sålunda att erhålla följande indelning av
vårdplatserna.
överläkaravdelning I Antal vårdplatser
4 avdelningar, vardera med 20 vårdplatser, fördelade på 12 enkelrum och
2 fyrapatientrum.................................................. gO
1 avdelning med 15 vårdplatser, fördelade på enkelrum.................. 15
1 avdelning med 10 vårdplatser, fördelade på enkelrum (koloniavdelning).. 10 iq5
Kurigl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
19
överläkaravdelning 11
5 avdelningar, vardera med 20 vårdplatser (= avd. I)................... 100
2 avdelningar, vardera med 15 vårdplatser (= avd. I)................... 30
1 avdelning med 10 vårdplatser (koloniavdelning = avd. I)............... .10 140
Summa vårdplatser 245
Vad utbildningsverksamheten beträffar förordar kommittén, att sådan
anordnas i bilmekaniskt arbete och mekaniskt verkstadsarbete. En allsidig
yrkesutbildning kan självfallet icke anordnas utan utbildningen måste få
formen av modifierade verkstadsskolekurser. Även en begränsad utbildning,
där eleven exempelvis lär sig att sköta en viss grupp av maskiner,
har visat sig användbar i förvärvslivet. För utbildningen torde företrädesvis
det yngre klientelet, i ålder upp till 30 år, ifrågakomma. Med hänsyn till
klientelets art kan man icke räkna med att en yrkeslärare kan handleda
och undervisa en större grupp än åtta elever. Den bilmekaniska utbildningen
synes lämpligen böra omfatta en sådan grupp och utbildningen i
mekaniskt verkstadsarbete två elevgrupper.
Den industriella verkstadsdriften föreslås omfatta mekanisk industri och
träindustri. Genom samarbete med motsvarande lokala näringsgrenar bör
lämpliga arbetsobjekt kunna erhållas. Omkring 40 patienter torde kunna
sysselsättas inom den mekaniska industrin och ungefär 30 patienter inom
träindustrin.
Egentlig arbetsterapi (sysselsättningsterapi) förutsättes komma att bedrivas
dels i anslutning till »isoleringsavdelningarna», dels i särskilda lokaler,
som bör beräknas för ett 60-tal patienter. Arbetsterapien synes kunna
omfatta i huvudsak samma verksamhetsgrenar som på vanliga sinnessjukhus:
vävning, läder- och plastarbeten, bokbinderi, pappslöjd, modellering,
träslöjd och olika slag av monteringsarbeten. Viktigt är emellertid att även
denna sysselsättning i största möjliga utsträckning bedrives såsom produktivt
arbete. I detta syfte bör kontakt sökas med lokala företag och firmor
inom olika branscher.
Minst ett tjugutal patienter torde kunna sysselsättas med utearbete
bl. a. i sjukhusets trädgård och såsom biträden inom ekonomiavdelningarna.
Det bör vara möjligt att i patienternas sysselsättning i sjukhusets kök
infoga olika till kockutbildning hörande undervisningsmoment.
Olika handräckningsarbeien inom vårdavdelningarna kan beräknas komma
att sysselsätta ett 20-tal patienter.
De 20 patienterna på koloniavdelningarna förutsättes samtliga ha utsträckt
frigång till arbetsplatser utanför sjukhuset. Möjligheter att sysselsätta
dessa patienter inom sjukhuset har därför icke planerats.
Patienterna vid sjukhuset kommer sålunda att fördelas på olika sysselsättningsgrenar
enligt följande.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
Yrkesutbildning:
bilmekaniskt arbete.......
mekaniskt verkstadsarbete
Industriell sysselsättning:
mekanisk industri........
träindustri...............
Arbetsterapi...............
Utearbete m. m............
Handräckningsarbeten......
Arbete utanför sjukhuset. . . .
8
16 24 pat.
40
30 70 »
_ 60 »
20 *
20 »
20 *
Summa 214 pat.
Återstoden av klientelet, ett 30-tal patienter, förutsättes på grund av
kroppslig ohälsa eller av psykiska skäl icke kunna sysselsättas. Patienter
av sistnämnda kategori torde i regel komina att vårdas å isoleringsavdelningarna.
Det torde vara lämpligt, att de verkstads- och undervisningslokaler, som
erfordras för arbetsdriften vid sjukhuset, ävensom flertalet arbetsterapilokaler
sammanföres i en gemensam verkstadsbyggnad eller till en sluten
grupp av byggnader. Det är emellertid angeläget att lokaliteterna anordnas
så, att olika grupper av patienter kan hållas relativt avskilda från varandra.
Inom sjukhusområdet bör en särskild idrottsplats iordningställas och
förläggas så, att en del av övervakningen kan ske från de olika vårdbyggnaderna.
Samlingssal och klubblokaler bör förläggas på liknande sätt.
Sjukhusets förläggning. Markförvärv
Enligt psykopatvårdsutredningen borde de tre största städerna icke
ifrågakomma som förläggningsort med hänsyn till patienternas möjligheter
att vid besök i städer knyta förbindelser med asociala kretsar. Även
om vissa risker härför förelåge också i de mindre industristäderna, vore
dessa risker icke så stora att de kunde motväga de skäl, som talade för en
förläggning till medelstora städer med tillgång till industrier.
Utredningens invändningar mot det nya sjukhusets förläggande till storstäderna
torde enligt sinnessjukvårdskommitténs mening numera ha ökat
i styrka, bl. a. med hänsyn till det icke minst i dessa städer under senare tid
tilltagande alkoholmissbruket. Sjukhuset bör därför lämpligen lokaliseras
till en centralt belägen större ort, helst i anslutning till en medelstor stad.
I det föregående har antytts, att sjukhuset skulle kunna erhålla speciella
funktioner i förhållande till andra sjukhus av liknande slag. Med hänsyn
härtill och till landets befolkningsfördelning bör lokaliseringsorten om
möjligt vara belägen i Mellansverige. Ett väsentligt krav är vidare, att i
orten finnes tillgång till en väl differentierad industriell verksamhet, som
kan erbjuda lämpliga sysselsättningsmöjligheter för patienterna.
Sjukhuset bör vidare om möjligt förläggas i närheten av ett kroppssjukhus
med neurologisk avdelning. Sådana sjukhus finnes emellertid endast
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1951)
på ett fåtal större orter, som av andra skäl icke lämpligen kan ifrågakomma
för ett psykopatsjukhus. Behovet av samarbete med kroppssjukvården i
övrigt synes främst komma att gälla kirurgi och röntgen.
Utifrån i första hand nu anförda synpunkter har kommittén på flera
håll i Mellansverige undersökt förutsättningarna för sjukhusets förläggande.
Något livligare intresse för sjukhusets tillkomst har emellertid icke
visats från kommunernas sida. Kommittén har slutligen trätt i förbindelse
med Katrineholms stad, som förklarat sig villig att för en skälig kostnad
upplåta ett välbeläget och för ändamålet lämpat markområde.
Katrineholm är i första hand en industri- och hantverksstad med ett väl
differentierat näringsliv omfattande bl. a en tung järnindustri, finmekanisk
industri och träförädlingsindustri. Stadens praktiska skolor har fackavdelningar
för bl. a. maskin- och elektroteknik, husbyggnad samt väg- och
vattenbyggnad. Yrkesutbildningen sker bl. a. i lärlings- och yrkesskolor
samt i de verkstadsskolor, som vissa större industriföretag inrättat. Det
torde sålunda vara möjligt för sjukhuset att knyta erforderliga lokala förbindelser
för att organisera sjukhusets verkstadsdrift och utbildningsverksamhet
samt bereda arbete åt en del patienter under utsträckt frigång.
Det i Katrineholm befintliga lasarettet, Kullbergska sjukhuset, är f. n.
ett odelat lasarett. En avdelning för röntgenologisk diagnostik och behandling
med särskild överläkare har emellertid nyligen inrättats. Vidare skall
lasarettet enligt föreliggande godkända planer utökas med en självständig
medicinsk avdelning till ett s. k. treläkarlasarett. Vårdplatsantalet kommer
därvid att uppgå till 170. Efter den planerade utbyggnaden kan lasarettet
sålunda förutsättas komma att tillfredsställande tillgodose det somatiska
undersöknings- och vårdbehovet för psykopatsjukhusets klientel.
Då Katrineholm sålunda får anses fylla de primära krav, som kan ställas
på lokaliseringsorten för ett psykopatsjukhus, anser sig kommittén kunna
förorda, att det planerade nya sjukhuset förlägges till denna stad.
Det av staden såsom lämplig tomtmark för sjukhuset anvisade området,
som f. n. är i enskild ägo och delvis utgör fideikommissegendom, har en yta
av omkring 376 000 in2. Det är beläget cirka 1 500 in norr om den egentliga
stadsbebyggelsen invid allmänna vägen Katrineholm—Eskilstuna och begränsas
på motstående västra sidan av sjön Näsnaren. Området utgöres till
större delen av åkermark och till återstoden av skogsmark och hagmark
med lövskogsdungar. Det har ett naturskönt läge och får anses väl lämpat
för avsett ändamål.
Staden har förklarat sig villig att utan kostnad för kronan låta ansluta
sjukhuset till stadens ledningsnät för vatten och avlopp och elektrisk
kraft samt alt tillhandahålla bostäder för sjukhusets personal till antal
och typ, som kommittén bestämmer. Vidare har staden medgivit, att hyresrätten
till vissa höstäder, som förutsättes bli uppförda inom visst angivet
markområde i omedelbar anslutning till sjukhusområdet, endast upplåtes
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
till befattningshavare vid sjukhuset. Dessa bostäder avses skola ersätta de
bostäder, som genom kronans försorg eljest måste uppföras inom sjukhusets
område för oundgängligen erforderlig jour- och tillsynspersonal. Vad särskilt
angår bostäderna för sjukhusets överläkare synes förslag om deras
uppförande genom stadens eller Kronans försorg böra anstå till dess närmare
uppgifter föreligger bl. a. om förläggningen och den närmare utformningen
av de bostäder, som staden skall uppföra i omedelbar närhet av
sj ukhusområdet.
Staden har såsom ersättning för det anvisade markområdet begärt
370 000 kronor, motsvarande ett pris av i runt tal en krona per kvadratmeter,
vilket kommittén funnit skäligt.
På grundval av de förda förhandlingarna har kommittén slutit preliminärt
avtal med staden av följande lydelse.
»Mellan statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande såsom företrädare
för Kungl. Maj :t och Kronan, här nedan kallad Kronan, å ena, och
Katrineholms stads drätselkammare såsom företrädare för Katrineholms
stad, här nedan kallad staden, å andra sidan, är -— under förutsättning av
Kungl. Maj :ts och stadsfullmäktiges i Katrineholm godkännande — träffat
följande avtal.
§ 1.
Staden — som har för avsikt att förvärva bl. a. nedannämnda markområde
— överlåter med full äganderätt till Kronan sammanlagt cirka
376 000 m2 av stadsägan nr 1546 i Katrineholms stad, vilket område närmare
angivits inom heldragen röd linje på en vid detta avtal fogad karta
och i bilagda beskrivning över stadsägan benämnts ''Område beläget väster
om vägen’.
I överlåtelsen ingå å området befintliga, säljaren tillhöriga byggnader.
Därest vid den under § 7 här nedan avsedda tomtindelningen, den blivande
tomtens gränser skulle undergå mindre justering i förhållande till
de å kartan angivna, skall överlåtelsen avse i tomten ingående mark.
Området överlåtes gravationsfritt.
§ 2.
Området tillträdes av Kronan den 1 juli 1958.
§ 3.
I ersättning för marköverlåtelsen erlägger Kronan till staden vid tillträdet
ett belopp av trehundrasjuttiotusen (370 000) kronor.
§ 4.
Kronan utfäster sig att snarast möjligt efter områdets tillträdande vidtaga
erforderliga åtgärder för uppförande å detsamma av ett sjukhus för
vård av psykopater, vilket i utbyggt skick beräknas inrymma omkring
250 vårdplatser.
§ 5.
Staden, som medgiver att sjukhuset anslutes till stadens vatten- och
avloppsnät samt ledningsnät för elektrisk kraft, förbinder sig att till den
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
tidpunkt, varom överenskommelse senare kan träffas, ha framdragit för
anslutningen erforderliga ledningar till områdets gräns samt att från
samma tidpunkt leverera vatten och elektrisk energi.
För vatten- och elleverans erlägger Kronan ersättning enligt de för konsument
med motsvarande förbrukning inom staden vid varje tillfälle gällande
taxor och för respektive verk gällande reglemente. Motsvarande skall
gälla för sjukhusets avlopp, därest särskilda avloppsavgifter beslutas av
staden.
§ 6.
Staden förbehåller sig jakträtten inom det försålda området intill dess
arbeten för sjukhusets uppförande påbörjas.
§ 7.
Staden ombesörjer — utan avvaktan av Kungl. Maj:ts godkännande av
detta avtal — upprättandet av förslag till stadsplan och tomtindelning av
området, vilket utlägges till en tomt. Området betecknas i stadsplanen som
kvartersmark för allmänt ändamål.
§ 8.
Staden åtager sig att inom det å kartan med blå gränslinjer markerade
området omedelbart öster om sjukhusområdet låta uppföra bostäder till
antal och av typ, som statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande
bestämmer och som ur stadsplaneteknisk synpunkt kan godkännas, samt
förbinder sig att tillse att — efter anvisning av sjukhusets direktion —
hyresrätt till dessa bostäder endast upplåtes åt befattningshavare vid sjukhuset.
Kronan ansvarar för hyran för dessa bostäder.
Staden svarar för att tillräckligt antal lämpliga bostäder jämväl för övrig
personal vid sjukhuset kommer att uppföras i staden och tillhandahållas
denna personal.
Stadens här gjorda åtaganden skola gälla endast i den mån av staten
beslutade begränsningar inom byggnads- och kreditmarknaden icke förhindra
deras fullgörande. Med anledning av åtagandena beviljade tillstånd
och krediter förutsättas icke verka återhållande på övrig gängse bostadsproduktion
i staden.
En förutsättning för stadens åtagande enligt första stycket är vidare, att
för erforderliga bostadsbyggnader kunna erhållas — förutom utgående
primär- och sekundärlån — statliga tertiär- och tilläggslån till belopp, som
beräknas med utgångspunkt från det av den långivande myndigheten godkända
högsta belåningsvärdet för byggnaderna.
§ 9.
Kronan förbinder sig att icke inom området utan stadens tillstånd utföra
grundvattenbrunnar.
§ 10.
Kronan svarar för samtliga kostnader för lagfarts vinnande samt för
tomtmätning, tomtkarta och sammanläggning.
§ 11.
Detta avtal är träffat under förutsättning att Kungl. Maj:t medgiver, att
stadsägan nr 1546, varav en del utgör fideikommissegendom och i vilken
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
Stora Malms pastorat äger en ideell andel, får försäljas till staden mot en
köpeskilling, som överensstämmer med en av ordföranden i andra boställsdistriktet
av Strängnäs stift den 24 juli 1956 verkställd värdering av
stadsägan.»
Stadsfullmäktige i Katrineholm har vid sammanträde den 25 februari
1957 för sin del godkänt avtalet.
Beskrivning av sjukhuset
Vid placeringen av de olika byggnaderna har beaktats, att möjligheter
bör finnas för en eventuell utbyggnad av sjukhusanläggningen.
De nio vårdavdelningarna med vardera 20 vårdplatser — såsom tidigare
föreslagits fördelade på 12 enkelrum och 2 fyrapatientrum —- avses bli
inrymda i tre L-formade paviljonger med en avdelning i varje våning. De
tre vårdavdelningarna om vardera 15 platser med enbart enkelrum sammanföres
till en paviljong, medan de båda s. k. koloniavdelningarna föreslås
inrymda i två envåningsbyggnader med enbart enkelrum.
Patientrummens storlek föreslås inom vårdavdelningarna med 15 platser
utgöra omkring 9 m2. Denna rumsyta medgiver en mera långvarig sjukhusmässig
vård. Inom övriga vårdavdelningar torde enkelrummen kunna
göras något mindre eller omkring 7,5 m2. Rumsytan i fyrapatientrummen
har beräknats efter ungefär 6 m2 per vårdplats.
I en trevåningsbyggnad för medicinskt centrum och administration inrymmes
bl. a. lokaler för röntgen, fysikalisk terapi, EEG- och EKG-undersökningar,
laboratorium, tandklinik samt insulinbehandlingsavdelning.
Sjukhusets tre verkstadsbyggnader har grupperats kring en gård, som
gjorts sluten för att underlätta övervakningen av patienterna. Erforderliga
lagerförråd m. m. är inrymda i en särskild byggnad.
Personalbehov m, m,
I fråga om läkarbehovet har kommittén räknat med en överläkare för
vardera av sjukhusets två överläkaravdelningar. I övrigt föreslår kommittén,
att läkarpersonalen skall omfatta en biträdande överläkare och en
förste läkare vid varje överläkaravdelning. Till sjukhuset bör vidare knytas
en röntgenkonsult och en internmedicinsk konsult.
För den gruppterapeutiska och socioterapeutiska verksamheten bör sjukhuset
disponera över en psykolog och tre socialkuratorer.
Kommittén berör i detta sammanhang frågan om eftervården av patienterna.
Kommittén -— som erinrar om att kommittén i denna del icke har
att framlägga något förslag — räknar med att den eftervårdande verksamheten
i viss omfattning skall kunna bygga på ett samarbete med sinnes
-
25
Iiungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
sjukvårdens hjälpverksamhetsorganisation —- en uppgift som torde förutsätta
en förstärkning av organisationen. I vad mån en utökning av sjukhusets
egna resurser i detta avseende blir nödvändig torde erfarenheter av
verksamheten få utvisa.
Behovet av sjukvårdspersonal inom de 14 avdelningarna uppgår — förutom
en förste uppsyningsman vid vardera överläkaravdelningen, en uppsyningsman
för utomhusarbeten och en över skötare för nattjänst som
central tillsynspersonal — till 13 överskötare och 13 förste skötare (för de
båda koloniavdelningarna gemensamt tjänstgör 1 överskötare och 1 förste
skötare) samt 101 skötare eller tillhopa 127 anställda, vilket motsvarar ett
antal patienter per befattningshavare av (245: 127) 1,92. Motsvarande tal
vid de av psykopatvårdsutredningen föreslagna sjukhusen var cirka 1,96.
Då det med hänsyn till patientmaterialets särart måste förutsättas att
kvinnlig vårdpersonal skulle medföra svårigheter, har kommittén utgått
från en till övervägande del manlig personal. Kommittén delar emellertid
psykopatvårdsutredningens uppfattning att ett inslag av omsorgsfullt utvald
kvinnlig personal vore ägnat att minska sjukhusets karaktär av specialsjukhus.
En tänkbar möjlighet vore att vid vårdavdelningarna för
lugna och pålitliga patienter anställa översköterskor och första sköterskor.
För tjänstgöring i sjukhusets medicinska centrum bör anställas två översköterskor.
För yrkesutbildning och industriell verkstadsdrift kräves en yrkeslärare
i bilmekanik och två i mekaniskt verkstadsarbete. För handledning och
tillsyn inom den industriella driften beräknas fyra yrkesmästare för den
mekaniska industrin och tre för träindustrin. En yrkesmästare inom vardera
industrigrenen bör ha förmansställning.
För att leda den egentliga arbetsterapin bör sjukhuset disponera över
två arbetsterapeuter. Bland personalen för patienternas sysselsättning bör
slutligen upptagas en hantverksföreståndare (skräddare) för bl. a. tillsyn
och skötsel av patienternas kläder.
Vid vanliga sinnessjukhus ombesörjes alla materialinköp och all försäljning
av patienternas arbetsprodukter av sjukhuskontoret under ledning
av intendenten. Då arbetsdriften vid psykopatsjukhuset blir av helt
annan omfattning och kräver kännedom om och intimt samarbete med
olika industriföretag inom ortens näringsliv, föreslår kommittén att en
särskild arbetsföreståndare med ingenjörsutbildning anställes vid sjukhuset.
På denne skulle jämväl ankomma att ha ansvaret för ledningen av
såväl patienternas yrkesutbildning som den industriella verkstadsdriften
och att deltaga i den teoretiska undervisningen.
Av kanslipersonal erfordras, förutom en intendent, ett kanslibiträde för
tjänstgöring på sjukhuschefens expedition och ett kontorsbiträde på den
andre överläkarens expedition. Såsom biträde åt intendenten och en kassör
krävs ett kontorsbiträde. För skrivarbete in. m. åt de båda uppsyningsmän
-
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
nen och socialkuratorerna bör också ett kontorsbiträde beräknas. Arbetsföreståndaren
bör till sin hjälp ha ett kanslibiträde.
Vad ekonomipersonalen beträffar kan maskinpersonalen begränsas till
en maskinmästare, en reparatör och två eldare. Personalen för kökets behov
bör förutom köksföreståndaren beräknas till sammanlagt nio ekonomibiträden.
övrig ekonomipersonal föreslås omfatta två ekonomibiträden,
ett för tjänstgöring såsom förrådsman och ett för skötseln av sjukhusets
trädgård m. in., en telefonist och två biträden för städning.
Psykopatsjukhusets personalstat upptager sålunda sammanlagt 182
tjänster, motsvarande en personaltäthet av 1,35 patienter per befattningshavare.
Enligt psykopatvårdsutredningens förslag utgjorde motsvarande
förhållandetal 1,24.
Vid full beläggning av sjukhuset kommer de fasta avlöningskostnaderna
per patient och vårddag att uppgå till omkring 23 kronor. Enligt psykopatvårdsutredningens
förslag till avlöningsstat för de av utredningen förordade
sjukhusen uppgick motsvarande lönekostnad, omräknad enligt löneläget
den 1 juli 1957, till drygt 25 kronor. Sinnessjukvårdskommitténs personalorganisation
innebär alltså även lönemässigt ett mindre kostnadskrävande
alternativ.
Beräkning av byggnadskostnader
Kostnaderna för uppförande av det föreslagna psykopatsjukhuset har av
by£§nadsstyrelsen beräknats till 14 400 000 kronor, motsvarande en vårdplatskostnad
av 58 775 kronor.
För ett av psykopatvårdsutredningen förordat sjukhus med 124 vårdplatser
redovisades en byggnadskostnad av 6 993 000 kronor, varav för personalbostäder
1 450 000 kronor. Med hänsyn till inträffade byggnadskostnadsstegringar
bör kostnaden höjas till 7 693 000 kronor, motsvarande ungefär
62 000 eller — exklusive bostäder — cirka 50 000 kronor per vårdplats.
Vid en kostnadsmässig jämförelse efter enhetliga beräkningsgrunder
mellan det av sinnessjukvårdskommittén förordade sjukhuset och ett psykopatsjukhus,
utformat enligt psykopatvårdsutredningens förslag, uppgår
emellertid kostnaden till 53 625 kronor per vårdplats. Platskostnaden enligt
kommitténs förslag överstiger alltså utredningens med (58 775 — 53 625)
5 150 kronor.
Vid nu gjorda jämförelse måste beaktas, att erfarenheterna inom den
psykiatriska forskningen och av behandlingsmetoderna visat, att vården
av psykopatklientelet i väsentligt högre grad än tidigare måste taga sikte på
att genom psykoterapi samt arbetsträning och yrkesutbildning söka återanpassa
patienten till ett normalt samhällsliv. Detta har självfallet ställt
ökade krav på lokalutrymmen. Att förverkligandet av kommitténs förslag
förutsätter högre byggnadskostnad per vårdplats än utredningens ehuru av
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
seende ett sjukhus med dubbelt så många patienter är nära nog helt betingat
av dessa förhållanden.
Sjukhusets ökade storlek måste givetvis i och för sig medföra en utökning
av lokalerna för patienternas sysselsättning. Härtill kommer att man tidigare
icke räknat med så väl differentierade sysselsättningsmöjligheter, som
utvecklingen enligt kommitténs mening numera gjort ofrånkomliga för att
nå ett gott behandlingsresultat. Utrymmen för sysselsättningsbetonad arbetsterapi
av vanlig karaktär upptar en yta av omkring 600 m2 och de särskilda
avdelningarna för yrkesutbildning samt för industriell drift tillsammans
ungefär 2 100 in2. Sysselsättningslokalerna uppgår alltså till omkring
2 700 m2, motsvarande 11 m2 per patient. Motsvarande lokaler enligt
psykopatvårdsutredningens förslag utgjorde cirka 550 resp. 4,5 m2. Den
ur vårdsynpunkt föranledda ökningen med (11—4,5) 6,5 m2 per patient
motsvarar en ökning av sjukhusets byggnadskostnad per vårdplats med
ungefär 4 850 kronor.
Utvecklingen av redan tillämpade och tillkomsten av nya behandlingsmetoder
ävensom kravet på att vid ett nytt psykopatsjukhus kunna bedriva
forskning har medfört en ökning av sjukhusets medicinska centrum utöver
vad som betingas av det fördubblade patientantalet.
Från medicinskt håll har bl. a. framhållits nödvändigheten av att anordna
en centralt belägen behandlingsavdelning. Utrymmen har vidare tillkommit
bl. a. för en internmedicinsk konsult, för gruppterapi och fysikalisk
terapi, för överläkarnas kanslipersonal och för läkarnas undersökning av
patienter. Större utrymmen än i 1952 års förslag har också måst beräknas
bl. a. för EEG- och EKG-undersökningar samt röntgen. Detta har ökat
lokalytan med ungefär 600 m2, vilket representerar en byggnadskostnad av
omkring 2 140 kronor per vårdplats.
De nu redovisade, uteslutande av vårdhänsyn dikterade kostnadsökningarna
om tillhopa (4 850 + 2 140) 7 000 kronor per vårdplats uppväger sålunda
mer än väl nyssnämnda höjning av de totala byggnadskostnaderna
med 5 150 kronor per vårdplats. Det bör även anmärkas, att kostnaderna
för yttre arbeten, vartill hänförts även förbindelse- och värmekulvertar
samt vatten- och avloppsledningar mellan byggnaderna, enligt kommitténs
förslag uppgår till 9 550 kronor per vårdplats mot av utredningen beräknade
6 800 kronor per plats.
Kommittén erinrar också i detta sammanhang om att den av psykopatvårdsutredningen
planerade vårdorganisationen förutsatte uppförande av
fem vårdenheter med samma planläggning och utformning. Ett sjukhus,
som organiseras och utrustas med behandlingsmöjligheter enligt kommitténs
förslag, bör skapa förutsättningar att väsentligt begränsa vårdorganisationens
fortsatta utbyggande.
Sinnessjukvårdskommittén kommer givetvis att vid den fortsatta detaljbearbetningen
av psykopatsjukhuset söka i största möjliga mån in
-
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
skränka omfattningen av lokaler och utrustning för att därmed nedbringa
byggnadskostnaderna utan att eftersätta de medicinska och driftsekonomiska
synpunkterna.
Yttranden
Allmänna synpunkter
Kommitténs förslag att försöksvis anordna ett psykopatsjukhus som en
törsta etapp i utbyggnaden av en särskild psykopatvårdsorganisation tillstyrkes
av medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, länsstyrelsen i Södermanlands
län, mentalsjukvårdsdelegationen (majoriteten), Sveriges läkarförbund,
svenska psykiatriska föreningen och statens sjukhuspersonals förbund.
Socialstyrelsen erinrar därvid om att psykopatvården är en helt ny
vårdform. Behovet härav är otvivelaktigt, och det är ingen svårighet att ange
minimibehovet av platser. Den rätta utformningen av vården föranleder
dock viss osäkerhet. Under sådana förhållanden bör utbyggnaden av vården
ske etappvis men tiden mellan etapperna göras så kort som möjligt. Med
hänsyn härtill är det försvarligt att första etappen omfattar föreslagna
245 platser.
Läkarorganisationerna anser att benämningen psykopatsjukhus bör undvikas
och föreslår att sjukhuset kallas »mentalsjukhuset vid Katrineholm».
Statskontoret betonar att i avvaktan på resultatet av utredningen om
huvudmannaskapet för mentalsjukvården endast sådana förändringar bör
vidtagas beträffande sinnessjukhusens organisation och vårdklientelets fördelning,
vilka bedömes icke kunna uppskjutas. Ämbetsverket anser sig ej
kunna bestrida, att vägande skäl talar för uppförande av ett försökssjukhus
för psykopater men finner det framlagda projektet i icke oväsentlig grad
överdimensionerat. Enligt ämbetsverkets mening har möjligheterna till
besparingar icke tillvaratagits i önskvärd utsträckning.
Kritiska synpunkter anföres av fångvårdsstyrelsen, ledamoten av mentalsjukvår
dsdelegationen Inghe, som avgivit särskilt yttrande till delegationens
utlåtande, samt Södermanlands läns landsting. Fångvårdsstyrelsen finner
förslaget till psykopatsjukhus otillfredsställande med hänsyn till bl. a. lokalisering,
storlek och det summariska tillvägagångssättet vid urval av patienter.
Styrelsen anser — liksom landstinget — att vårdplatsantalet ej bör
sättas högre än till av psykopatvårdsutredningen föreslagna 125. Som skäl
härför anför styrelsen bl. a., alt en ökning av antalet intagna minskar möjligheterna
till en terapeutiskt gynnsam atmosfär på sjukhuset. Även om
vissa resurser finnes för behandling av psykiskt abnorma inom fångvården
och alkoholistvården, kan alla behandlings- och vårdbehov ej tillgodoses,
särskilt i fråga om de mest svårbedömda och svårbehandlade fallen. Styrelsen
efterlyser därför specialsjukhus av kliniktyp med 50—75 platser inord
-
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
nade i sinnessjukvårdens ram. Specialsjukhusen borde vara utrustade med
vidsträckta resurser för grundlig diagnostisering och intensiv medicinsk
vård samt vara så belägna att bekväma förbindelser erhölles med större
centrala sjukhus. Till specialsjukhusen skulle överföras bl. a. själsligt abnorma
fångar, vilka visserligen ej är många till antalet men vållar allvarliga
störningar i fångvårdsanstalternas verksamhet. Efter en i regel kortvarig
vistelse på specialsjukhuset skulle fången återföras till anstalten med anvisningar,
som byggts på säkrare diagnostisering, beträffande den fortsatta
behandlingen. En organisation av sådana specialsjukhus skulle föra
psykopatvården in på nya vägar och leda till vidgad forskning i syfte att
förebygga sådana mentalt betingade uppföranderubbningar som medför
risker ur samhällssynpunkt. Inghe anser det vara ett missgrepp att skapa
en särorganisation för de s. k. psykopaterna skild från mentalsjukvården
i övrigt. Smärre avdelningar borde inrättas vid större mentalsjukhus. Ett
par försöksavdelningar av denna typ borde inrättas, förslagsvis förlagda till
mentalsjukhus, där professurer i psykiatri av allt att döma kommer att
inrättas. Härigenom skulle helt andra forskningsmöjligheter komma att
stå till buds än vid ett sjukhus i Katrineholm. Landstinget anför att de tilltänkta
psykopatsjukhusen i särskilt hög grad kommer att beläggas med
straffriförklarade psykopater, d. v. s. det för den allmänna personliga säkerheten
farligaste klientelet. Även om allt bör göras för att återföra detta
klientel till dugande och samhällsnyttiga medborgare, får detta dock inte
ske på sådant sätt att övriga medborgares säkerhet till liv och egendom
eftersättes. Med hänsyn härtill borde en anstalt för ifrågavarande klientel
förläggas till områden med små möjligheter att avvika.
Psykopatibegreppet, psykopatityper och sjukhusklientelets avgränsning
Mentalsjukvårdsdelegationen anser att kommittén i sin redogörelse för
psykopatibegreppet bättre borde ha belyst, att osäkerheten om
vad som är psykopati är stark inom vida psykiatriska kretsar.
Mot den av kommittén gjorda avgränsningen av sjukhusklientelet
synes enligt medicinalstyrelsen inga vägande invändningar kunna göras.
V årdplatsbeho vet
Vid sina beräkningar av vårdplatsbehovet har kommittén såsom framgått
av det föregående bortsett från det å storstädernas sinnessjukhus vårdade
klientelet ävensom från nykterhetsvårdens i samma städer hemmahörande
klientel. I anslutning härtill anför mentals jukvårdsdelegationen, att man
inte kan bortse från detta tillskott, så länge storstäderna enligt gällande
avtal mellan staten och dessa städer kan skicka svårskötta och opålitliga
psykopater till specialavdelningar å statliga sinnessjukhus. På detta och
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
andra sätt har kommittén underskattat antalet psykopater. Anspråken på
vårdplatser vid ett blivande psykopatsjukhus kommer därför att bli betydligt
större än kommittén räknat med. Enligt socialstyrelsen bör nykterhetsvårdens
psykopatklientel i storstäderna medräknas vid bestämningen
av vårdplatsbehovet. Staten har nämligen åtagit sig svara för all anstaltskostnad
för alkoholmissbrukare och bör icke rimligen undandraga sig detta
åtagande beträffande alkoholmissbrukarna endast på den grund att vården
av tekniska skäl kommer att ske inom sinnessjukvårdens ram. Med hänsyn
till att vårdtiden vid nykterhetsvårdens anstalter är kort, är det verkliga
antalet psykopater inom nykterhetsvården betydligt större än uppgifterna
från anstalterna ger vid handen. Därtill kommer — framför allt inom nykterhetsvården
men även beträffande lösdrivarklientelet — ett latent vårdbehov,
som kommer att ge sig till känna sedan tillfredsställande vårdmöjligheter
skapats. Med ledning härav beräknar styrelsen ett behov av 750
vårdplatser, vilket behov efter hand kommer att öka.
Vårdplatsbehovets tillgodoseende
Anordnandet av ett psykopatsjukhus med 250 vårdplatser har,
såsom i det föregående redovisats, mött invändningar från vissa remissmyndigheter.
Jämväl medicinalstyrelsen — som dock icke motsatt sig förslaget
— har givit uttryck för tveksamhet. Styrelsen anför bl. a.
Från olika håll har ansetts att psykopatsjukhusen icke borde göras större
än för 125 patienter. Kommittén har ej övertygat styrelsen om att icke
psykologiska, medicinska och disciplinära synpunkter talar för den mindre
sjukhustypen. Förslaget innebär också vissa organisatoriska nackdelar. Det
kan bl. a. starkt ifrågasättas, om icke alltför lätt intressekollisioner kan
uppstå mellan överläkaravdelningarna i fråga om användningen av de för
avdelningarna gemensamma personella och terapeutiska resurserna, exempelvis
psykologverksamheten, placering i sjukhusets yrkesutbildning eller
i den industriella verkstadsdriften och konkurrens i fråga om arbetsplacering
under utsträckt frigång. Personalen på koloniavdelningarna liksom
den icke avdelningsbundna personalen får i frågor rörande patienterna
vända sig till olika befattningshavare (överläkare, uppsyningsmän, kuratorer),
beroende på vilken avdelning patienten tillhör, vilket förhållande
kan komma att menligt inverka på enhetligheten i sjukhusets verksamhet.
Det synes styrelsen nära nog nödvändigt med hänsyn till en effektiv vård
av särskilt det yngre och det akuta klientelet, att anstalten präglas av enhetlig
medicinsk ledning. Divergerande uppfattningar mellan tvenne överläkare
i terapeutiska och andra frågor skulle beträffande detta känsliga
och svårbehandlade klientel verka i hög grad ogynnsamt.
Sveriges läkarförbund och svenska psykiatriska föreningen anser, att två
överläkaravdelningar kan sammanföras till sjukhuset, men finner tveksamt,
om varje avdelning bör omfatta mer än 100 vårdplatser. Å andra
sidan anser organisationerna kunna övervägas, om inte tre överläkaravdel
-
31
Kungl. Mcij. ts proposition nr 87 år 1959
ningar med vardera 80—100 platser skulle kunna sammanföras. Ett ökat
antal överläkare skulle verka befruktande på forskningen vid sjukhuset
och befrämja rekryteringen av läkare. En tredje avdelning skulle i främsta
rummet kunna avses för ungdoinsklientelet.
Mentalsjukvårdsdelegationen kritiserar kommitténs uttalande, att sju khusklientelet
åtminstone till en början skulle bestå av sådana, som
bedömes vara förbättringsbara, för att möjliggöra upparbetandet av en god
terapeutisk atmosfär inom sjukhuset. Delegationen tillråder, att sjukhuset
från början får allsidig beläggning. Behandlingsbara fall kommer ändå ej
att saknas. Socialstyrelsen uttalar, att det nya psykopatsjukhuset främst
bör ha till uppgift att omhändertaga det klientel, som genom anpassningssvårigheter
äventyrar ordningen och vården på andra sjukhus eller anstalter.
Socialstyrelsen och nykterhetsvårdsutredningen framhåller att det föreslagna
sjukhuset inte kommer att få nämnvärd betydelse för behandlingen
av nykterhetsvårdens psykopatklientel. Nykterhetsvårdens anstalter är
emellertid icke rustade för vård av ett svårskött psykopatklientel. Utbyggnaden
och förbättringen av de statliga vårdanstalterna på nykterhetens område,
fortsätter utredningen, bör visserligen rimligtvis, såsom kommittén
understrukit, leda till att en del patienter, vilkas överflyttning till psykopatsjukhus
nu framstår som önskvärd, framdeles kan erhålla ändamålsenlig
behandling inom nykterhetsvårdens anstaltssystem. I vilken utsträckning
detta kan ske, kan dock f. n. ej närmare bedömas, och det kan ifrågasättas,
om nykterhetsvården bör eftersträva att inom sin egen organisation skapa
resurser för psykopatvård. — Såväl styrelsen som utredningen uttalar farhågor
för att nuvarande möjlighet för nykterhetsvårdsanstalterna att placera
mycket störande och svårskötta psykopater på vårdavdelningen för
alkoholmissbrukare vid Salberga sjukhus kommer att upphöra. Ett ersättande
av Salbergaanstalten med det nya psykopatsjukhuset, anför styrelsen,
medför att nykterhetsvården beträffande sitt mest svårskötta klientel får
konkurrera med sinnessjukvården om lediga platser på sjukhuset. Styrelsen
anför vidare.
Kommittén synes sikta till att det nya sjukhuset praktiskt taget helt skall
beläggas med psykopatklientel från sinnessjukhusen. Socialstyrelsen måste
häremot bestämt hävda, att psykopatklientelet på socialvårdsanstallerna,
framför allt på nykterhetsvårdsanstalterna, får belägga en avsevärd del
av detta sjukhus. Mot elt vårdplatsbehov för sinnessjukhusens del av omkring
200 står ett vårdplatsbehov för socialvårdsanstalternas del av omkring
300. Vid ett någorlunda likformigt tillgodoseende av detta vårdbehov bör
sålunda det nya psykopatsjukhusets vårdplatser till omkring sextio procent
stå öppna för socialvårdsanstalternas psykopatklientel.
Socialstyrelsen och ungdomsvårdsskolekommittén beklagar atl förslag
icke framlagts rörande förbättrad vård för det yngre svårhehandlade psyko
-
32
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
patklientelet samt erinrar om att frågan om andra vårdresurser för yngre
psykopater än inom ungdomsvårdsskoleorganisationen ej torde inrymmas
under det ungdomsvårdsskolekominittén givna uppdraget. Vårdfrågan för
hela ungdomsklientelet bör prövas i ett sammanhang.
Mentalsjukvårdsdelegationen samt Sveriges läkarförbund och svenska
psykiatriska föreningen finner anmärkningsvärt, att kommittén ej närmare
diskuterat den kvinnliga psykopatvården, och framhåller, att här
otvivelaktigt föreligger ett behov av specialvård. Frågan om inrättande av
antingen en fristående anstalt för kvinnor eller särskilda avdelningar i anslutning
till vissa mentalsjukhus bör sålunda ägnas större uppmärksamhet
än som skett i betänkandet.
Medicinalstyrelsen delar kommitténs uppfattning att intagning på
psykopatsj ukhus bör ske centralt genom beslut av styrelsen. Styrelsen
erinrar om att styrelsen i yttrande över psykopatvårdsutredningens
betänkande anfört att ett i en första etapp uppfört psykopatsjukhus sannolikt
kommer att huvudsakligen beläggas med patienter från nuvarande sinnessjukhus
och andra vårdanstalter samt betonat nödvändigheten av ett
centralt dirigerat intagningsförfarande på samma sätt som varit fallet beträffande
intagning på specialavdelningar inom sinnessjukvården. Styrelsen
anförde vidare, att för intagning för vård av psykopater, som icke redan
på ett eller annat sätt är omhändertagna, torde man ännu under lång tid få
anlita de vanliga sinnessjukhusen.
Vård- och behandlingsformer
Mot kommitténs förslag till vård- och behandlingsformer anser medicinalstyrelsen
och mentals jukvårdsdelegationen, att inga väsentliga erinringar
kan riktas. I fråga om föreslagen yrkesutbildning anmärker
överstyrelsen för yrkesutbildning, att den genomsnittliga behandlingstiden
icke angivits. Behandlingstiden är dock givetvis av betydelse vid valet av
ifrågakommande yrkesutbildning. Klarhet härom liksom om psykopaternas
möjligheter att tillgodogöra sig den föreslagna utbildningen måste vinnas
före ett definitivt fastställande av utbildningsgrenarna. Innan så sker,
bör överläggningar äga rum med företrädare för överstyrelsen.
Statskontoret, medicinalstyrelsen och mentals jukvårdsdelegationen finner
tveksamt, om utbildning bör anordnas i bilmekaniskt arbete. Medicinalstyrelsen
uttalar att ifrågavarande klientel endast undantagsvis är lämpliga
förare av körkortspliktiga fordon. Avsaknad av körkort medför emellertid
placeringssvårigheter. Styrelsen föreslår att utbildning i stället meddelas
i snickeri- eller byggnadsfacken.
Beträffande förslaget att ersättning för av patienter utfört
arbete i stort sett skall utgå efter avtalsenliga löner uttalar
statskontoret, att vid arbete för sjukhusets räkning bör liksom vid andra
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
anstalter utgå flitpengar. Vid arbete för annans räkning vill ämbetsverket
icke motsätta sig, att lön utgår enligt överenskommelse, i regel efter avdrag
för kost och logi.
Statskontoret kan icke tillstyrka, att särskilda fritidsassistenter
anställes vid sjukhuset.
Sjukhusets förläggning. Markförvärv
Förslaget om förläggning av sjukhuset vid Katrineholm vinner
anslutning från medicinalstijrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen
i Södermanlands län och statens sjukhuspersonals förbund. Mentalsjukvårdsdelegationen
finner läget gott ur geografisk synpunkt. Ur forskningssynpunkt
är däremot enligt delegationens samt Sveriges läkarförbunds
och svenska psykiatriska föreningens mening förläggningen mindre tillfredsställande.
Södermanlands läns landsting finner anmärkningsvärt, att
— då kommittén förutsatt att Kullbergska sjukhuset i Katrineholm skulle
tillgodose det somatiska undersöknings- och vårdbehovet för psykopatsjukhusets
klientel — någon kontakt ej tagits med sjukhusets huvudman. Om
landstinget tidigare fått kännedom om nu föreliggande planer, hade landstinget
sökt planera pågående ombyggnad av sjukhuset på sådant sätt att
detsamma utan olägenheter för övriga patienter kunnat upplåtas vid behov
för psykopatsjukhusets klientel. Huruvida erforderlig vård kan beredas
nämnda klientel får därför avgöras från fall till fall eller med hänsyn till
övriga patienters blivande reaktion. I varje fall förutsättes, att erforderlig
personal, där så påkallas, tillhandahålles för bevakningen. — Till psykopatsjukhuset
har vidare avsetts att knyta röntgen- och intermedicinkonsulter.
Då arbetsbelastningen för vid Kullbergska sjukhuset anställda lasarettsläkare
redan nu är mer än tillräcklig, torde det komma att erbjuda svårigheter
att lokalt erhålla önskvärda specialister för dessa konsultuppdrag.
Vad gäller det med Katrineholms stad slutna preliminära avtalet
avstyrker statskontoret den i 8 § intagna bestämmelsen, att kronan skall
svara för hyran för de bostäder, som av staden upplåles åt befattningshavare
vid sjukhuset.
Beskrivning av sjukhuset
Inledningsvis har anmärkts statskontorets allmänt kritiska ståndpunkt
beträffande byggnadsprogrammet. Ämbetsverket anför vidare.
Byggnadsprogrammet har uppgjorts utan tillbörligt hänsynstagande till
kostnadsfrågan. Utan eu genomgripande överarhetning — hl. a. syftande till
koncentration av sjukhuset på färre byggnader — torde detsamma icke
vara ägnat att läggas till grund för beslut. Utrymmena synes i flera fall
alltför spatiöst tilltagna. Olika rum föreslås för ändamål, för vilka samma
rum skulle kunna användas. Sålunda har räknats med samlingssal, rum
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 87
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
för andakt, sällskapsrum, bibliotek och studierum. Inskränkningen av
enskilda sjukrum i förhållande till tidigare förslag torde icke ha drivits
tillräckligt långt. Genom att sjukhuset spritts på ett stort antal byggnadsenheter
har en del lokaliteter behövt dubbleras.
Centrala sjukvårdsberedningen har å andra sidan i princip ingen erinran
mot ritningsförslaget. Medicinalstyrelsen anser en viss minskning av antalet
enkelrum försvarlig. Mentalsjukvårdsdelegationen samt Sveriges läkarförbund
och svenska psykiatriska föreningen ifrågasätter, om rumsplaneringen
är gynnsam med tanke på vårdklientelet och varnar för att anordna
enkelrum med en yta av blott 7,5 m2 med hänsyn till risken för reaktioner
i form av cellpsykos eller klaustrofobi. Delegationen anser att inskränkning
av rumsutrymmet ej bör ske av kostnadsskäl, om vårdresultatet därigenom
äventyras.
Vad beträffar behovet av lokaler för tandpoliklinik anför medicinalstyrelsen,
att möjligheterna till avtal med folktandvården eller praktiserande
tandläkare bör övervägas i syfte att spara kostnaderna för tandvårdsutrustning.
Överstyrelsen för yrkesutbildning finner föreslagna utrymmen för yrkesundervisningen
alltför små. Lokalerna borde snarast vara större än i en
verkstadsskola för normal ungdom, bl. a. med hänsyn till att vårdpersonalen
skall deltaga i övervakningen av eleverna.
Personalbehov m. m.
Medicinalstyrelsen finner att en enklare organisation av det föreslagna
sjukhuset och en minskning av läkarpersonalen skulle kunna prövas
utan att därigenom den tänkta verksamheten vid sjukhuset alltför mycket
inskränkes. Förutsättningen härför är att sjukhuset tillföres ett »medelklientel»
av patienter genom medicinalstyrelsens försorg. I varje fall i början
av sjukhusets verksamhet och i avbidan på vidare erfarenheter torde
följande organisation böra prövas.
Sjukhuset utgöres av en överläkaravdelning, varigenom man vinner en
enhetlig ledning för sjukhuset och dess olika avdelningar. Dessutom anställes
två förste läkare och två läkare. Klientelet differentieras i »behandlingsfall»
och övriga fall. Genom att de många små vårdavdelningarna
möjliggör god differentiering av klientelet, torde en grupp kunna samlas till
en »behandlingsavdelning» under ledning av överläkaren, som till sin hjälp
har en förste läkare (ev. biträdande överläkare) och en läkare. Den andre
förste läkaren (biträdande överläkare) svarar med hjälp av en läkare för
övriga avdelningar. Den närmare uppdelningen av arbetsuppgifterna torde
kunna göras av medicinalstyrelsen, sedan sjukhusdriften kommit i gång.
Genom den av styrelsen föreslagna ändringen av sjukhusorganisationen blir
en tjänst som förste uppsyningsman obehövlig. Även en tjänst som socialkurator
torde f. n. kunna utgå.
35
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
Ej heller statskontoret finner sig kunna biträda förslaget om uppdelningen
på två överläkaravdelningar eller i fråga om läkaruppsättningen.
Ämbetsverket anser, att läkarpersonalen bör bestå av, förutom en överläkare,
förste läkare och läkare. Statens lönenämnd har i och för sig ingen
erinran mot föreslagen löneställning för läkarpersonalen men ifrågasätter,
om icke —- bortsett från överläkarna — läkartjänsterna bör fördelas på
samma sätt som statskontoret föreslagit.
Statskontoret har icke blivit övertygat om nödvändigheten av att inrätta
en särskild psykologbefattning med hänsyn till att sjukhusets
läkare får anses äga erforderliga insikter i psykologi. Socialstyrelsen samt
läkarförbundet och psykiatriska föreningen hävdar, att arbetsuppgifterna
kommer att föranleda behov av ytterligare en psykolog, enligt läkarorganisationerna
alternativt en psykologassistent.
I fråga om behovet av kuratorer anser statskontoret i likhet med
medicinalstyrelsen, att mer än två kuratorer i varje fall till en början icke
behöver anställas. Socialstyrelsen och mentalsjukvårdsdelegationen åter
understryker behovet av ytterligare en kurator utöver vad kommittén föreslagit.
Styrelsen framhåller, att erfarenheterna från Venngarns- och Svartsjöanstalterna
visar, att det å dessa anstalter föreligger ett mycket stort
behov av välutbildade befattningshavare, som kan bistå klienterna i olika
sociala angelägenheter.
Vad angår erforderlig central tillsynspersonal föreslår statskontoret
—— liksom medicinalstyrelsen — att, därest uppdelning på två överläkaravdelningar
ej kommer till stånd, en förste uppsyningsmannatjänst
indrages.
Kommitténs förslag rörande sj ukvårdspersonalen inom sjukhusets
olika avdelningar finner medicinalstyrelsen väl avvägt. Tanken att
i viss utsträckning anlita kvinnlig personal vinner instämmande från medicinalstyrelsen
samt Sveriges läkarförbund och svenska psykiatriska föreningen.
I fråga om den för yrkesutbildning och industriell verkstadsdrift
föreslagna personalen anser statskontoret, att behov knappast
föreligger av en ingenjörsutbildad arbetsföreståndare.
Statskontoret förutsätter, att hantverksföreståndaren främst anlitas för
den arbetsterapeutiska verksamheten.
Föreslagen kanslipersonal anses för knappt beräknad av medicinalstyrelsen,
mentals jukvårdsdelegationen samt Sveriges läkarförbund och
svenska psykiatriska föreningen, vilka anser, att ytterligare skrivbiträden
bör anställas.
Statskontoret anser, att avvägningen av ekonomipersonalen
bl.a. bör ske med beaktande av de synpunkter, vilka framlagts i det av
utredningen rörande maskin- och byggnadspersonalen vid sinnessjukhusen
avgivna betänkandet. Medicinalstyrelsen föreslår viss justering av köks
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
personalens sammansättning i enlighet med erfarenheterna från försöks*
verksamheten vid statens sinnessjukhus.
Den av kommittén i detta avsnitt berörda frågan om eftervården har
föranlett kritiska meningsyttringar från remissmyndigheterna. Medicinalstyrelsen
framhåller, att den eftervårdande verksamheten måste ägnas stor
uppmärksamhet. Verksamheten torde till en början till stor del få läggas
på sinnessjukvårdens hjälpverksamhetsorganisation. Av stor vikt är därför
att denna utbygges med personella resurser för att tillfredsställande kunna
handha hithörande uppgifter.
Fångvårdsstyrelsen anför.
Liksom fallet är inom modern kriminalvård torde väl någon skarp gräns
icke kunna dragas mellan anstaltsvård och vården därefter. Skulle uppförande
av psykopatsjukhus komma i fråga, innan den omorganisation och
de förbättringar inom den öppna vården genomförts, som f. n. utredes av
kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket, synes det nödvändigt
att provisoriskt skaffa fram mera omfattande och effektiva eftervårdsresurser
än dem kommittén föreslagit. Styrelsen erinrar om att det här
gäller öppen vård för ett i många fall mycket problematiskt och svårskött
klientel.
Mentalsjukvårdsdelegationen samt Sveriges läkarförbund och svenska
psykiatriska föreningen anser att kommittén behandlat eftervårdsfrågan
alltför knapphändigt. Delegationen, som avser att i sitt betänkande behandla
frågan om den öppna psykopatvårdens organisation, yttrar.
Delegationen måste med beklagande konstatera, att kommittén låtit utarbeta
ett förslag till byggande av en psykopatvårdanstalt utan att närmare
diskutera hur den öppna eftervården skall organiseras. Om man, som här
är fallet, planerar en djupgripande psykoterapi med gruppterapi, måste
man räkna med att kontakten mellan patienterna och anstalten med dess
terapeuter är en så viktig faktor i den kommande resocialiseringen, att ett
överlämnande av de försöksutskrivna till ett främmande hjälporgan i hög
grad kommer att äventyra de uppnådda förbättringarna. Även om man på
grund av de stora avstånden i vårt land svårligen kan organisera en eftervård,
som helt ledes från den centrala anstalten, måste denna dock ha ett
mycket effektivt eftervårdsorgan, som kan samarbeta med de personer och
myndigheter på andra ställen i landet, som skall medverka i resocialiseringen
av de försöksutskrivna. Det finns för denna eftervård ett personaloch
lokalbehov, som är oavvisligt och som ej tillfredsställande tillgodosetts
i den. framlagda organisationsplanen.
Läkarorganisationerna uttalar, att man vid planeringen av sjukhusets
personalorganisation måste räkna med att åtminstone en kurator för varje
överläkaravdelning och helst även en läkare ägnar sig åt eftervården.
Departementschefen
För omhändertagande och vård av s. k. psykopater finns f. n. inom sinnessjukvården
en särskild specialpaviljong om cirka 100 platser vid vart
-
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
dera av S:t Sigfrids och Sidsjöns sjukhus. Dessa sammanlagt omkring 200
platser är närmast avsedda för svårskötta manliga patienter, i första hand
kriminella psykopater. Härutöver finns för de farligaste psykopaterna
sammanlagt omkring 70 platser, fördelade på en s. k. fast paviljong vid
vartdera av S:ta Gertruds och Säters sjukhus. Det övervägande antalet psykopater
vårdas emellertid på samma avdelningar som sinnessjukhusens
övriga patienter.
Det torde råda allmän enighet om att sistnämnda förhållanden inte är tillfredsställande
vare sig för psykopatvården eller för sinnessjukvården.
Spörsmålet om det lämpligaste sättet för omhändertagande och vård av
psykopaterna vid sinnessjukhusen har också sedan många år tillbaka varit
föremål för utredning och diskussion. Vissa åtgärder från statsmakternas
sida har också vidtagits. Sålunda fattades redan vid 1947 års riksdag (prop.
244; rskr. 352) på grundval av ett av medicinalstyrelsen år 1946 framlagt
förslag principbeslut beträffande vissa riktlinjer för omhändertagandet av
psykopater inom sinnessjukvårdens ram. Enligt dessa riktlinjer skulle för
ändamålet inrättas en särskild sjukhusorganisation. Till de nya psykopatsjukhusen
skulle i första hand överföras sinnessjukhusens svårskötta
psykopatklientel. Den nya vårdorganisationen skulle vidare tillgodose också
nykterhetsvårdens behov av särskilt omhändertagande av dess svårskötta
psykopatklientel. Härutöver skulle den nya organisationen stå öppen för
psykopatklientelet också från andra områden inom socialvården. Med prövning
av frågan om ett eventuellt omhändertagande på dessa anstalter jämväl
av psykopater, som undergår frihetsstraff eller eljest är intagna på fångvårdens
anstalter, ansågs emellertid böra anstå, till dess erfarenheter vunnits
av den nya organisationen. Däremot skulle till den föreslagna organisationen
överföras sådana straffriförklarade psykopater, som på fångvårdens
anstalter nu måste avvakta plats vid sinnessjukhusen.
1947 års riksdagsbeslut var emellertid, som förut nämnts, endast ett principbeslut.
Frågan om den nya organisationens närmare utformning ansågs
fordra ytterligare utredning. I enlighet härmed uppdrogs den fortsatta utredningen
av psykopatvårdens organisation åt en särskild kommitté, 1947
års psykopatvårdsutredning, vilken i december 1952 avlämnade betänkande
i ämnet (SOU 1952:46). Enligt utredningens förslag skulle till en början
inrättas fem särskilda psykopatsjukhus om vartdera 125 vårdplatser för
män. Vidare skulle omkring 100 vårdplatser för kvinnor inrättas vid specialavdelningar,
lokalt anslutna till sinnessjukhusen. Psykopatsjukhusen skulle
därvid utgöra specialsjukhus inom den statliga sinnessjuk vårdens ram. De
nuvarande specialpaviljongerna vid S:t Sigfrids och Sidsjöns sjukhus skulle
framdeles icke utnyttjas för vård av psykopater. Däremot skulle på de fasta
paviljongerna vid S:ta Gertruds och Säters sjukhus även i fortsättningen
omhändertas de farligaste psykopaterna.
1 remissyttrandena över betänkandet kritiserades utredningens förslag
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
på flera punkter. Bl. a. ifrågasattes lämpligheten av att nu inrätta mer än
ett av de föreslagna psykopatsjukhusen, vilket då skulle få karaktären av
för sökssjukhus. Beträffande utformningen av sjukhusen framhölls särskilt
angelägenheten av en förenkling i olika hänseenden för att nedbringa de höga
anläggningskostnaderna.
Kungl. Maj :t fann vid sin prövning av psykopatvårdsutredningens förslag,
att den nya anstaltsorganisationen — såsom utredningen föreslagit — borde
anordnas inom den statliga sinnessjukvårdens ram. Under sådana förhållanden
syntes frågan om uppförande av psykopatsjukhus naturligt nog böra
bedömas i samband med den då redan pågående och planerade upprustningen
av sinnessjukvården i dess helhet. I december 1953 beslöt därför
Kungl. Maj :t att överlämna psykopatvårdsutredningens betänkande till statens
kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande, vilken kommitté i enlighet
med beslut av 1950 års riksdag tillkallats just för att biträda med den
fortsatta handläggningen av frågorna om modernisering och utbyggnad av
de statliga sinnessjukhusen. Kommittén fick i uppdrag att pröva frågan
hur och i vilken ordning den nya anstaltsorganisationen borde uppbyggas
samt att samordna planerna för denna anstaltsorganisation med de förslag
beträffande modernisering och utbyggnad av de statliga sinnessjukhusen,
som kommittén hade att avgiva. Kommittén fick även i uppdrag att undersöka
möjligheterna att anordna en enklare och mindre kostnadskrävande
organisation än den av psykopatvårdsutredningen föreslagna.
Kommitténs nu framlagda förslag innebär, att ett specialsjukhus för omhändertagande
och vård av psykopater skall inrättas såsom en första etapp
i utbyggnaden av den nya anstaltsorganisationen. Sjukhuset skall enligt förslaget
omfatta omkring 250 vårdplatser och förläggas till Katrineholms stad.
För egen del vill jag till en början erinra om att betydande svårigheter
föreligger då det gäller att medicinskt avgränsa psykopatibegrepp
e t. Någon ur medicinsk synpunkt tillfredsställande definition av begreppet
psykopati, som dessutom kunnat allmänt accepteras, torde sålunda hittills
icke ha presterats. I allmänhet torde man dock med psykopati avse
svårare utvecklingsrubbningar på känslo- och viljelivets område, vilka som
regel kan påvisas redan i barndomen. Vissa svårigheter kan därför tänkas
uppstå beträffande avgränsningen av psykopatklientelet inom den nya anstaltsorganisationen.
Det bör dock understrykas, att det först är i sådana fall, där psykopatin
leder till kriminalitet, till alkoholism eller till andra mera avsevärda
komplikationer i socialt hänseende som ett behov av omhändertagande eller
sjukhusvård blir aktuellt. I vissa fall föreligger ett klart medicinskt vårdbehov
men i regel torde sociala eller samhällspreventiva synpunkter komma
att få tillerkännas dominerande betydelse vid ett omhändertagande. Härav
följer att ett delvis likartat klientel kommer att finnas både inom sinnessjukvården
och inom andra vårdgrenar, främst fångvården. Det kan, såsom
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
kommittén framhållit, ifrågasättas, om detta ur vårdsynpunkt är den mest
rationella ordningen.
Emellertid torde tillräckliga skäl icke nu föreligga att till omprövning
upptaga frågan om avgränsningen av den nya vårdorganisationens
klientel i förhållande till psykopatklientelet inom
andra vårdområden. Det av 1947 års riksdag fattade principbeslutet, enligt
vilket till psykopatsjukhusen skulle kunna överföras såväl sinnessjukhusens
och nykterhetsvårdens svårskötta psykopatklientel som psykopatklientelet
från andra områden inom socialvården, torde sålunda åtminstone
till vidare böra tjäna som utgångspunkt för den nya sjukhusorganisationen.
Det yngsta psykopatklientelet bör i princip icke omhändertagas inom denna
organisation. Vårdresurserna för detta klientel är visserligen som framhållits
i ett par remissyttranden f. n. otillräckliga. Hithörande frågor kommer
emellertid att upptagas till närmare behandling dels i en förut denna
dag av chefen för socialdepartementet anmäld proposition angående anslag
för budgetåret 1959/60 till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården
in. m., dels ock i anslutning till mentalsjukvårdsdelegationens båda
första betänkanden.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att för intagning på sinnessjukhus
erfordras att vederbörande är sinnessjuk och i behov av vård på sinnessjukhus.
Begreppet sinnessjuk har alltså bl. a. när det gäller psykopater
fått en ganska vidsträckt tillämpning. Frågan om vilka bestämmelser som
bör gälla för intagning och kvarhållande på de särskilda psykopatsjukhusen
prövas f. n. av sinnessjuklagstiftningskommittén, vilken har att verkställa
en fullständig översyn av sinnessjuklagstiftningen och i anslutning därtill
utfärdade föreskrifter. Då psykopatsjukhusen åtminstone tills vidare är avsedda
att utgöra specialsjukhus inom sinnessjukvårdens ram, skall utredningens
förslag till lagstiftning enligt meddelade direktiv omfatta samtliga
de lagbestämmelser, som befinnes erforderliga för att ligga till grund för
omhändertagande och vård av psykopater å såväl sinnessjukhus som psykopatsjukhus.
Utredningens förslag kan beräknas föreligga inom sådan tid
att proposition i ämnet bör kunna föreläggas riksdagen innan den nya
psykopatvårdsorganisationen står färdig.
Det psykopatklientel, som redan nu vårdas inom sinnessjukvården, består
till stor del av vissa kategorier straffriförklarade, av vissa svårskötta alkoholister
och av andra patienter med relativt uttalad farlighet. Enighet torde
råda därom att psykopater i allmänhet icke hör vårdas på samma avdelningar
som egentligt sinnessjuka. Psykopaterna verkar i hög grad störande
på dessa patienter och kan heller icke där erhålla en för dem speciellt avpassad
vård. I psykopatvård bör bl. a. ingå såväl arbetsterapi av annan
omfattning och karaktär än på vanliga sinnessjukhus som speciell yrkesutbildning.
Starkt behov föreligger därför alt skapa särskilda vårdmöjligheter
för psykopatklientelet inom sinnessjukvården. Med hänsyn härtill och
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
för att underlätta strävandena inom sinnessjukvården mot friare vårdformer
är det synnerligen angeläget, att det av kommittén såsom en första
etapp föreslagna nya psykopatsj ukhuset snarast möjligt kommer
till stånd. Ett ytterligare skäl att snarast tillgodose nämnda vårdbehov
är betydelsen av ökade möjligheter till vetenskaplig forskning på
området. I anslutning till ett nytt psykopatsjukhus skulle sannolikt behovet
av sådan forskning kunna i viss utsträckning tillgodoses. De resultat som
därvid uppnås och de erfarenheter, som vinnes av ett sådant specialsjukhus,
skulle sedan kunna ge vägledning för den fortsatta utbyggnaden av vårdmöjligheterna
på detta område.
Det nya sjukhuset skall som nämnts anordnas inom sinnessjukvårdens
ram och bör därför åtminstone tills vidare drivas med staten som huvudman.
Jag har emellertid därmed icke tagit ställning till frågan om huvudmannaskapet
på längre sikt för denna gren av mentalsjukvården. Likheter
i klientelets art kan anses tala för att såväl sinnessjukvård som psykopatvård
också i fortsättningen handhas av samma huvudman medan å andra
sidan vissa organisatoriska skäl möjligen kan motivera ett fortsatt statligt
huvudmannaskap, även om sinnessjukvården i övrigt överföres till landstingen.
Frågan om vilka grenar av mentalsjukvården, som staten bör svara
för, har nyligen utretts av mentalsjukvårdsdelegationen och den nu aktuella
frågan bör prövas först i sammanhang med övriga spörsmål på detta område.
Med den avgränsning av psykopatklientelet som förut angivits har kommittén
beräknat vårdplatsbehovet till sammanlagt 580 för män
och 100 för kvinnor. Då emellertid städerna Stockholm, Göteborg och Malmö
avtalsenligt är skyldiga att svara för vården av andra psykopater än strafffriförklarade,
har därvid vårdplatsbehovet ansetts kunna minskas med 150.
Enbart på de statliga sinnessjukhusen vårdas närmare (400 män + 85 kvinnor)
500 psykopater, lämpade för vård på särskilt psykopatsjukhus, vartill
kommer omkring (38 + 16) 50 exspektanter. För nykterhetsvårdens del
beräknas vårdplatsbehovet till (150 + 5) 155 och för övrig socialvård till
(30 + 10) 40.
Kommitténs beräkningar, som i huvudsak överensstämmer med psykopatvårdsutredningens
siffror och som med vissa erinringar i stort sett accepterats
av remissmyndigheterna, torde kunna godtagas i varje fall som utgångspunkt
för en bedömning av det nu aktuella vårdplatsbehovet. Enbart
antalet på statens sinnessjukhus vårdade psykopater motiverar jämte antalet
exspektanter inrättandet av det nu föreslagna sjukhuset.
Enligt kommitténs förslag skall föreliggande vårdplatsbehov
tillgodoses dels genom inrättande av förenämnda särskilda psykopatsjukhus,
dels genom bibehållande av de båda nuvarande specialavdelningarna
om sammanlagt cirka 200 vårdplatser vid S:t Sigfrids och Sidsjöns
sjukhus. Det nya sjukhusets vårdplatsantal skulle bestämmas till omkring
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959 41
245, fördelade på två särskilda överläkaravdelningar om 105 resp. 140 vårdplatser.
Såsom medicinalstyrelsen framhållit talar visserligen såväl psykologiska
och medicinska som disciplinära synpunkter för relativt små sjukhusenheter
för vård av psykopater. Kommittén -— som haft att utarheta ett
mindre kostnadskrävande förslag än psykopatvårdsutredningens — har å
andra sidan ansett olägenheterna ur vårdsynpunkt av att sammanföra
åtminstone två överläkaravdelningar icke kunna med säkerhet bedömas
vara så påtagliga, att de överväger de fördelar ur anläggnings- och driftsekonomiska
synpunkter, som därigenom kan uppnås. Med hänsyn härtill
och till angelägenheten av att snarast möjligt kunna tillgodose föreliggande
vårdbehov anser jag mig böra förorda, att sjukhuset får en storlek av omkring
250 vårdplatser. I likhet med kommittén förordar jag vidare, att de
båda specialavdelningarna vid S:t Sigfrids och Sidsjöns sjukhus om sammanlagt
202 vårdplatser till vidare helt tages i anspråk för vård av sådana
manliga psykopater, vilka icke lämpligen bör omhändertas på det nya sjukhuset.
För vården av de farligaste psykopaterna, vilka icke heller ansetts
lämpade för vård på psykopatsjukhuset och vilka icke medräknats vid redovisningen
av vårdplatsbehovet, bör de fasta paviljongerna vid S:ta Gertruds
och Säters sjukhus alltjämt tagas i anspråk. I anslutning till vad socialstyrelsen
anfört beträffande vårdavdelningen för alkoholmissbrukare vid
Salberga sjukhus, vill jag vidare framhålla, att denna i varje fall tills vidare
bör bibehållas för nuvarande klientel.
Kommittén har icke ansett erforderligt, att denna första utbyggnadsetapp
jämväl innefattar en vårdenhet för kvinnliga psykopater. Jag vill emellertid
framhålla, att även dessa patienter synes vålla sådana vårdsvårigheter
på sinnessjukhusen att frågan om inrättande av särskilda vårdplatser också
för deras del bör närmare övervägas av kommittén.
Förut har nämnts, att kommittén beträffande sjukhusets allmänna
organisation och planläggning föreslagit, att sjukhuset
uppdelas på två överläkaravdelningar. Såsom medicinalstyrelsen framhållit
torde det emellertid med hänsyn till en effektiv vård av det speciella
klientel, som skall vårdas på sjukhuset, vara nära nog nödvändigt, att detsamma
präglas av en enhetlig medicinsk ledning. Med hänsyn härtill och
då därigenom också en viss personalbesparing torde bli möjlig, anser jag
mig böra förorda, att sjukhuset åtminstone tills vidare i avbidan på erfarenheter
av verksamheten ställes under ledning av en överläkare och sjukhuschef.
Sjukhuset bör dock kunna organiseras på två avdelningar, den ena
under direkt ledning av överläkaren och den andra under en biträdande
överläkare. Mot kommitténs förslag i övrigt i dessa hänseenden har jag i
huvudsak intet annat alt erinra än att möjligheterna att minska antalet
enkelrum — som enligt psykopatvårdsutredningens förslag utgjorde cirka
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
66 procent och enligt kommitténs förslag cirka 70 procent av totalantalet
rum — bör beaktas vid det fortsatta planeringsarbetet.
Kommitténs förslag innebär att betydande lokalutrymmen kan disponeras
för såväl vanlig arbets- och sysselsättningsterapi som för mera yrkesbetonat
arbete av industrikaraktär och för regelrätt yrkesutbildning. Då
psykopatklientelet i alldeles särskilt hög grad är i behov av möjligheter
till arbete och yrkesutbildning och därmed återanpassning till samhällslivet
har jag i och för sig intet att erinra mot dessa förslag. Det bör emellertid
undersökas om ej dessa syften kan tillgodoses inom ramen för en mera
begränsad utbyggnad. Det torde icke heller vara lämpligt att redan nu binda
sig för de verksamhetsgrenar eller de utbildningslinjer, som i framtiden
skall finnas vid sjmkhuset. Jag förutsätter därför, att vid den fortsatta planeringen
beaktas att dessa lokaler göres så allsidigt användbara som möjligt.
Beträffande sjukhusets förläggning har kommittén som
nämnts stannat för att förorda Katrineholms stad. Kommittén har också
med staden träffat preliminärt avtal om överlåtelse fr. o. in. den 1 juli 1958
av ett område om 376 000 in2 för ändamålet. Den avtalade köpeskillingen
utgör 370 000 kronor.
Det i staden befintliga lasarettet, Kullbergska sjukhuset, är f. n. ett odelat
lasarett men skall enligt godkända planer utökas till ett s. k. treläkarlasarett
med cirka 170 platser. Då psykopatsjukhusets somatiska undersöknings-
och vårdbehov främst torde komma att avse kirurgi och röntgen
torde en sådan utbyggnad i och för sig vara tillräcklig. Från vederbörande
landsting har emellertid framhållits bl. a. att utformningen av lasarettets
vårdavdelningar kommer att medföra svårigheter att bereda erforderlig
vård åt patienter från psykopatsjukhuset. Det har vidare framhållits, att
det torde komma att erbjuda svårigheter att erhålla önskvärda specialister
för uppdrag som intern-medicinsk konsult och röntgenkonsult. För egen
del vill jag framhålla, att det givetvis varit önskvärt att dessa frågor kunnat
lösas redan under ärendets förberedande handläggning. Jag vill emellertid
erinra om att erfarenheterna från såväl S:t Sigfrids som Sidsjöns sjukhus
tyder på en ringa besöksfrekvens vid lasaretten och att antalet intagningar
för operation o. dyl. endast utgör ett fåtal per år. Vid eventuell intagning
kan vårdtiderna med hänsyn till psykopatsjukhusets sjukvårdsresurser
beräknas bli relativt korta. Då vidare om så erfordras särskild vårdpersonal
bör kunna avdelas från psykopatsjukhuset, är det min förhoppning, att dessa
spörsmål skall kunna erhålla en för alla berörda parter godtagbar lösning.
Då staden ur övriga synpunkter får anses väl fylla de krav, som bör uppställas
på förläggningsort för ett blivande psykopatsjukhus, anser jag mig
böra förorda, att Kungl. Maj :t bemyndigas godkänna förenämnda med staden
preliminärt upprättade avtal om förvärv av markområde
in. m. för sjukhuset. Stadsfullmäktige i staden har för sin del godkänt
avtalet. Enär den fortsatta närmare planeringen och utformningen av sjuk
-
43
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
huset kan beräknas pågå fram till sommaren 1959, behöver området icke
tillträdas förrän den 1 juli samma år. Enligt vad jag inhämtat har staden
intet att invända häremot, dock under villkor att köpeskillingen ökas med
5 procent per år efter den 1 juli 1958 av värdet av den skog, som befinner
sig på det försålda området. Kostnadsökningen i anledning härav kan uppskattas
till högst 3 000 ä 4 000 kronor och torde böra godtagas.
Avtalet innebär bl. a. att staden förbundit sig att uppföra vissa bostäder
också för det begränsade antal befattningshavare, som måste bo i omedelbar
anslutning till sjukhuset. Kronan skulle svara för hyran av dessa bostäder.
Motsvarande förfaringssätt har tillämpats beträffande örebrosjukhuset.
Med hänsyn härtill och då anordningen torde vara till fördel för statsverket
har jag intet att erinra häremot.
Kostnaderna för uppförande av det nya psykopatsjukhuset har
beräknats till 14 400 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1956, vilket fördelat
på 245 vårdplatser motsvarar en byggnadskostnad per plats om 58 775
kronor. Då motsvarande platskostnad för ett av psykopatvårdsutredningen
föreslaget sjukhus beräknats till 53 625 kronor, innebär alltså kommitténs
förslag en merkostnad med (58 775—53 625) 5 150 kronor. Kommitténs förslag
har emellertid i väsentligt högre grad än utredningens tagit sikte på
behovet av att genom psykoterapi, arbetsträning och yrkesutbildning söka
återanpassa psykopaterna till ett normalt samhällsliv. Detta har givetvis
ställt ökade krav på lokalutrymmen av olika slag. Medan sysselsättningslokalerna
enligt psykopatvårdsutredningens förslag uppgick till omkring
4,5 in2 per patient, motsvarar kommitténs förslag icke mindre än 11 in2 per
patient, ökningen, 6,5 m2 per patient, motsvarar en ökning av byggnadskostnaderna
med omkring 1 188 000 kronor eller cirka 4 850 kronor per
vårdplats. För att bereda utrymme för nya behandlingsmetoder m. in. har
vidare sjukhusets medicinska centrum måst utökas med omkring 600 in2,
vilket motsvarar en ökad byggnadskostnad med omkring 524 000 kronor
eller cirka 2 140 kronor per vårdplats. Redan dessa av vårdhänsyn motiverade
kostnadsökningar uppgår sålunda till omkring 7 000 kronor per
vårdplats, d. v. s. betydligt mer än förenämnda kostnadsskillnad. Enligt
kommitténs i det följande redovisade anslagsäskanden för budgetåret
1959/60 har emellertid byggnadskostnaderna bl. a. på grund av de svårartade
markförhållandena numera ansetts böra uppräknas med 500 000 kronor
eller med cirka 2 000 kronor per vårdplats. Jag förutsätter, att kommittén
vid den fortsatta detaljbearbetningen söker i möjligaste mån göra de inskränkningar
i programmet och i övrigt iakttaga de besparingsmöjligheter,
som utan att eftersätta rimliga krav på en tillfredsställande vårdstandard,
kan befinnas genomförbara. Vissa möjligheter i detta hänseende har antytts
i det föregående. Med dessa utgångspunkter har jag ansett mig kunna i
huvudsak godtaga kommitténs förslag. Vidtagna besparingsåtgärder torde
böra redovisas för Kungl. Maj:t.
44
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
För utarbetande av förslag till sjukhusets närmare planläggning och utformning
har redan av 1957 års riksdag anvisats ett belopp av 200 000 kronor.
För det fortsatta planeringsarbetet och för ersättning till Katrineholms
stad i samband med tillträdet av markområdet m. in. erfordras härutöver
för nästa budgetår en medelsanvisning om 600 000 kronor. Den
egentliga byggnadstiden för sjukhuset kan beräknas till högst fyra år. Jag
förutsätter, att tidpunkten för bostädernas färdigställande anpassas efter
den takt, i vilken sjukhuset uppföres.
Vad slutligen angår personalbehovet för det nya sjukhuset har
frågan härom något berörts i det föregående såvitt angår sjukhusets organisation
i stora drag. Något ställningstagande till denna fråga i övrigt torde
icke f. n. vara påkallat. Det bör ankomma på medicinalstyrelsen att — givetvis
med utnyttjande av den kartläggning av personalbehovet som framkommit
i kommitténs förslag och däröver avgivna yttranden — i god tid före
sjukhusets färdigställande inkomma med vederbörliga förslag och äskanden
i detta hänseende. Också frågan om eftervården bör därvid uppmärksammas
av styrelsen.
II. Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m.
Framställning från sinnessjukvårdskommittén
Inledning
I skrivelse den 8 december 1958 anför statens kommitté för sinnessjukvårdens
utbyggande.
Det fastställda antalet vårdplatser vid de egentliga sinnessjukhusen
uppgick den 31 december 1957 till 20 050, vilket innebär en ökning i
jämförelse med 1956 med 733 platser. Vid sjukhusen var under år 1957 i
medeltal 21 905 platser belagda, vilket sålunda utgjorde en överbeläggning
med 1 855 patienter eller 9,3 procent av det fastställda platsantalet. Jämfört
med föregående år föreligger en minskning i överbeläggningen med
780 eller med i runt tal en tredjedel. Antalet exspektanter minskade från
år 1956 med 116 till 1 352.
Kommittén framhåller, att dess förslag i huvudsak ansluter sig till den
av 1956 års riksdag godtagna reviderade generalplanen för sinnessjukvårdens
upprustning. Förslagen till upprustning av vissa äldre sjukhus
innebär dock vissa avvikelser, i huvudsak med avseende på sjukhusens
framtida storlek.
Kommittén föreslår att uppförandet av Falbygdens, Mellringe och Bollnäs
sjukhus planenligt fortsättes. Kommittén framlägger vidare förslag till
planläggning och utformning av det beslutade nya sinnessjukhuset i
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
Upplands Väsby och ett likaledes beslutat sjukhus för höggradigt psykiskt
efterblivna, förlagt i anslutning till Salberga sjukhus i Sala. Enligt preliminära
tidsplaner beräknas båda dessa sjukhus kunna färdigställas under
år 1964. Slutligen föreslås att ett av kommittén i särskilt betänkande
föreslaget sjukhus i Katrineholm för vård av psykopater börjar uppföras.
Kommitténs förslag i detta hänseende har redovisats i det föregående.
För psykopatsjukhuset, som beräknas kunna påbörjas under hösten 1959
och färdigställas under år 1963, föreslår kommittén en medelsanvisning
om 1 milj. kronor för nästa budgetår. Av det sammanlagda medelsbehovet
för nästa budgetår avser ungefär 26 miljoner kronor arbeten vid nu angivna
nya sjukhus.
Medelsbehovet för arbeten vid de befintliga sjukhusen uppgår till sammanlagt
omkring 21,5 miljoner kronor. Av detta belopp avser cirka 12,1
miljoner kronor fortsatt uppförande respektive påbörjande av nya vårdpaviljonger
samt upprustningsarbeten inom gamla paviljonger. Föreslagna
nya vårdpaviljonger ger ett tillskott av 480 vårdplatser. Å andra sidan innebär
renovering av vårdpaviljonger vid två sjukhus en minskning med
51 vårdplatser. Ungefär 6,2 miljoner kronor hänför sig vidare till lokaler
för en aktiv terapeutisk verksamhet, nämligen för diagnostik och behandling,
arbets- och rörelseterapi samt socioterapi in. m. Återstående omkring
3,2 miljoner kronor belöper på upprustning eller utbyggnad av lokaler för
administration, ekonomi och drift samt anordningar för vatten och avlopp.
Kommittén erinrar om, att vissa av kommittén förordade arbeten i
prop. nr 86/1958 upptagits såsom beredskapsarbeten. Dessa arbeten har
hittills icke utförts i sin helhet, och man torde ej heller kunna räkna med
att de ianspråktages såsom beredskapsarbeten före nästa budgetårsskifte.
Med hänsyn till angelägenheten av att vissa av arbetena snarast igångsättes,
föreslår kommittén att sammanlagt 940 000 kronor anvisas för
ändamålet.
Kommitténs övriga medelsäskanden om 960 000 kronor hänför sig till
elektriska arbeten vid vissa befintliga sjukhus samt kommitténs utredningsarbete.
Kostnaderna för nya byggnadsförslag grundar sig på prisläget den 1
juli 1958.
Oaktat en sedan flera år intensifierad byggnadsinässig upprustning är
lokalförhållandena vid flertalet sjukhus ännu ur allmän vårdsynpunkt synnerligen
otillfredsställande. Ofta kan de icke ge utrymme för de behandlingsmöjligheter,
som de senaste rönen inom denna vårdgren erbjuder. I
sina anslagsäskanden för budgetåret 1958/59 framhöll kommittén bl. a.
nödvändigheten av att för en följd av år kunna i medelsavseende räkna med
någorlunda stabila investeringsmöjligheter för alt åstadkomma en rationell
och effektiv planering av upprustningsarbetet. Att så blir förhållandet är
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
en oundgänglig förutsättning för att den fortsatta upprustningen och utbyggnaden
av vårdresurserna skall i någon mån kunna tillfredsställa de föreliggande
behoven och bedrivas efter en planläggning, som för att vara ändamålsenlig
och ekonomisk måste äga en viss fasthet. Därigenom skulle
även en tillförlitlig grund erhållas vid avvägningen av medelsbehoven för
befintliga och nya sjukhus. Kravet härpå framstår såsom än starkare med
tanke på de stora investeringsbehov, som kommitténs i det följande framlagda
förslag om en intensifierad upprustning och modernisering av de
äldre sjukhusen kommer att medföra under de närmaste 5—10 åren.
Principer för upprustning av äldre sjukhus
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 februari 1958 angående omdisposition
av anvisade medel för vissa beslutade byggnadsarbeten vid statens
sinnessjukhus föreslog kommittén, att medel skulle få tagas i anspråk för
moderniseringsarbeten vid S:ta Gertruds och Ryhovs sjukhus. Kommittén
hade då påbörjat en förnyad genomgång av byggnadsbeståndet vid dessa
sjukhus i syfte att utarbeta detaljerade generalplaner för hur den fortsatta
upprustningen lämpligen borde genomföras. I prop. nr 86/1958 framhöll
departementschefen angelägenheten av att den av kommittén påbörjade
inventeringen av byggnadsbestånden snarast möjligt utsträcktes att
omfatta även övriga äldre sjukhus. Denna genomgång borde göras i samråd
med medicinalstyrelsen för att en lämplig avgränsning till och samordning
med de underhållsarbeten, som utföres genom styrelsens försorg,
skulle kunna ske. Det vore synnerligen angeläget att på så sätt skapa ett
fastare underlag för en bedömning av de åtgärder, som borde vidtagas för
att åstadkomma åtminstone godtagbara vårdförhållanden på dessa ofta
otidsenliga och hårt nedslitna sjukhus. Genom beslut den 25 april 1958
har Kungl. Maj :t härefter uppdragit åt kommittén alt i samråd med medicinalstyrelsen
utarbeta närmare planer för den fortsatta upprustningen av
befintliga äldre sjukhus.
Kommittén har numera slutfört inventeringen av lokalförhållandena vid
S:ta Gertruds, Ryhovs och Säters sjukhus och i samråd med medicinalstyrelsen
utarbetat preliminära planer för sjukhusens upprustning. Innan
en närmare redogörelse lämnas för planerna beträffande dessa sjukhus,
framför kommittén vissa allmänna synpunkter.
Ledmotivet för en definitiv upprustning av de äldre sinnessjukhusen
bör vara att giva dessa en standard, som från medicinsk och byggnadsleknisk
synpunkt gör dem i huvudsak likvärdiga med de nya sinnessjukhusen.
Med hänsyn till medelsbehovet under ett flertal år framåt för redan
beslutade och planerade byggnadsåtgärder inom den statliga mentalsjukvården
i sin helhet måste man emellertid räkna med att en förhållandevis
lång tidrymd kommer att förflyta, innan en upprustning av sjukhusen
kan bli genomförd. Byggnaderna är dock genomgående så hårt förslitna, att
47
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 195!)
eu förbättring av lokalförhållandena framstår som synnerligen angelägen.
Det bör dessutom beaktas, att utvecklingen inom förevarande vårdområde
kan leda till en framtida vårdorganisation med flera och mindre sjukhusenheter.
Å andra sidan torde det med hänsyn till föreliggande platsbehov
icke vara möjligt att under den närmaste framtiden minska platsantalet
inom sinnessjukvården. Tvärtom föreligger f. n. ett stort behov av ytterligare
vårdmöjligheter.
I avbidan på den närmare prövningen av dessa frågor i samband med
mentalsjukvårdsdelegationens förslag om de allmänna riktlinjerna för sinnessjukvårdens
organisation inom ett sjukvårdsområde bör en mera genomgripande
upprustning begränsas till att omfatta allenast en så stor del av
sjukhusens vårdplatser, som sjukhusen kan tänkas få i en framtida vårdorganisation.
De delar av sjukhusen, som alltså icke beröres av denna
upprustning, bör moderniseras i begränsad utsträckning. En definitiv modernisering
kan nämligen i regel icke åstadkommas annat än genom nybyggnader.
Planeringen bör sålunda i nuläget gå ut på dels att genom omeller
nybyggnader för varaktigt bruk tillskapa en kärna inom sjukhusen
och dels att genom begränsade iståndsättningsåtgärder för en övergångsperiod
upprusta sjukhusen i övrigt. Härvid bör noga övervägas, icke minst
från ekonomisk synpunkt, om det kan vara lämpligt att utnyttja gamla
vårdpaviljonger för behandlingsverksamhet.
Lokaler för behandling och expeditioner har vid flertalet av de äldre
sjukhusen väsentligt förbättrats genom vidtagna om- och tillbyggnader.
Med hänsyn till utvecklingen under senare år på det diagnostiska och
terapeutiska området kan befintliga anläggningar emellertid i flesta fall
icke längre anses motsvara aktuella krav. Kommitténs lokalprogram för
medicinska centra vid nya sinnessjukhus upplager ett betydligt större och
mera differentierat lokalbehov än det som i regel finnes vid de gamla
sjukhusen. Svårigheter föreligger allmänt att tillgodose detta behov inom
befintliga byggnader. Då det är av största vikt att just dessa lokalfrågor
får en god lösning, torde nybyggnader för ändamålet komma att visa sig
mest ändamålsenliga.
Lokaler för arbets- och sysselsältningsterapi, gruppterapi och socioterapi
in. m. enligt numera vedertagna principer finnes i regel icke vid de äldre
sjukhusen. För ändamålet erforderliga lokaler torde ofta utan nackdelar
kunna anordnas i vårdpaviljonger, som icke lämpar sig för sitt ursprungliga
ändamål.
Upprustningsplanerna innefattar även en översyn av sjukhusens centralkök,
panncentraler och ledningssystem ävensom anläggningar för försörjning
med färskvatten och för rening av avloppsvatten. Möjligheterna att
i dessa angelägenheter samarbeta med vederbörande kommuner bör tillvaratagas.
De äldre sjukhusen saknar i flera fall kulvertförbindelse mellan byggnaderna.
Vid planläggningen av sjukhusens upprustning bör man därför
undersöka möjligheterna att på lämpligt säll förbinda behandlingslokalerna
med de vårdavdelningar för en mera intensiv behandling, som kan
förutsättas komma att utgöra kärnan i det framtida sjukhuset. Anordnandet
av kulvertförbindelser torde emellertid komma att medföra betydande
kostnader. I vissa fall torde dessa bli så stora, alt anläggandet av
ett i och för sig önskvärt k ulver t sys lem bör anstå under eu övergångsperiod.
1 de fall, där förhållandena icke medger anläggande av kulvert,
måste sjukhusets interna transporlproblem lösas på annat sätt exempelvis
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
med hjälp av härför lämpade motorfordon. Detta förutsätter bl. a., att sjukhusets
vägar permanentas.
Kommittén understryker alt principplanerna för upprustning av Ryhovs,
S:ta Gertruds och Säters sjukhus måste ytterligare bearbetas med särskilt
aktgivande på frågan om sjukhusens framtida storlek, innan ett mera
detaljerat program kan fastställas. Kommittén räknar med att kunna framlägga
förslag härom i samband med anslagsäskandena för budgetåret
1960/61. De förslag beträffande dessa sjukhus, som i det följande framlägges,
föregriper icke den fortsatta bearbetningen av principplanerna.
Psykiatriska sjukhuset i Stockholm
Renovering av vårdavdelningar
I enlighet med förslag av Kungl. Maj :t beslöt 1957 års riksdag (prop.
nr 103; rskr. 237), att vårdavdelningarna vid sjukhuset skulle renoveras
för en beräknad kostnad av 900 000 kronor. För ändamålet har av 1957
och 1958 års riksdagar anvisats 600 000 kronor.
Av ifrågavarande arbeten, vilka utföres av medicinalstyrelsen, beräknas
återstå som sista etapp renovering av avdelningarna M 1—M 3. Arbetena
torde bli avslutade under budgetåret 1959/60. Återstoden av den beräknade
kostnaden, (900 000 — 600 000) 300 000 kronor, bör därför anvisas.
Medicinalstyrelsen har till kommittén anmält en merkostnad av 200 000
kronor för ifrågavarande byggnadsarbeten till följd av bl. a. vissa oförutsedda
åtgärder beträffande avdelningarnas värme- och ventilationssystem.
Erforderligt tilläggsanslag kommer att föreslås i kommitténs medelsäskanden
för budgetåret 1960/61.
Renovering och utvidgning av medicinskt centrum m. m.
Vid framläggande av förslag om renovering av vårdavdelningarna vid
sjukhuset i samband med medelsäskandena för budgetåret 1957/58 anförde
kommittén bl. a., att med hänsyn till ett ständigt ökat behov av vårdplatser
sjukhuset — som enligt generalplanen skall nedläggas — med all sannolikhet
måste bibehållas under ytterligare åtminstone 15—20 år. Vidare
framhöll kommittén, att man måste räkna med att sjukhuset framdeles
behövde tagas i anspråk för vård av i Stockholm insjuknade patienter utan
hemortsrätt i staden, för vilkas vård staden icke har att svara. Även en
förbättring av sjukhusets lokaler för undersökning och behandling, läkarexpeditioner
och sjukhuskontor borde såsom synnerligen angelägen genomföras
i samband med vårdavdelningarnas renovering.
Sedan medicinalstyrelsen hemställt om åtgärder för att tillgodose ifrågavarande
lokalbehov, har förslag till lokalfrågans lösning upprättats. Förslaget
avser i huvudsak att inom den befintliga administrationsbyggnaden
anordna lokaler för urin- och blodlaboratorium, röntgenavdelning och
apotek med mörk- och vågrum, samt lokaler för elektrobehandling, EEG,
BMB och fysikalisk terapi. Därjämte utökas sjukhuskontoret med två rum.
Expedition för läkare, föreståndarinna och uppsyningsman anordnas i in
-
49
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
tilliggande lokaler, som f. n. disponeras av den rättspsykiatriska stationen
vid sjukhuset. Ett mindre antal rum i byggnadens tredje våning kommer
att tills vidare upplåtas för den rättspsykiatriska verksamheten. Renoveringen
innefattar förutom lokalernas iståndsättande utbyte av fönster, förnyelse
av värme-, sanitets- och ventilationstekniska anordningar samt installation
av hiss. Även sjukhusets kyrksal bör renoveras.
Kostnaderna för renoveringsarbetena beräknas till 630 000 kronor. För
nästa budgetår bör anvisas 300 000 kronor för arbetenas påbörjande.
Uppförande av nytt sinnessjukhus i Upplands Väsby
I enlighet med förslag av Kungl. Maj :t beslöt 1957 års riksdag (prop.
nr 103; rskr. 237), att ett nytt sinnessjukhus skulle uppföras i Stockholms
län och förläggas till Upplands Väsby. Genom beslut den 6 juni 1957 uppdrog
Kungl. Maj :t åt kommittén att upptaga erforderliga förhandlingar
med Stockholms läns landsting rörande det beslutade nya sinnessjukhuset
och till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till sjukhusets närmare planläggning
och utformning.
Uppkommande utredningsfrågor har förberetts inom en av kommittén
och landstingets förvaltningsutskott utsedd samarbetsdelegation och därefter
prövats av kommittén och landstingets representanter gemensamt. De
förslag, som nedan framlägges, bör väsentligen uppfattas som resultatet
av med landstinget träffade förhandlingsöverenskommelser.
Då kommittén i sina anslagsäskanden för budgetåret 1957/58 framlade förslag
till principbeslut om uppförande av det nya sinnessjukhuset, förutsattes
att detta skulle förläggas i nära anslutning till Löwenströmska
lasarettet i Upplands Väsby på ett av landstinget kostnadsfritt upplåtet
tomtområde. En förutsättning härför vore, att lasarettet — utöver en av
landstinget redan beslutad upprustning och utbyggnad —- försåges med
en gynekologisk-obstetrisk avdelning och att en befattning som narkosöverläkare
inrättades vid lasarettet. Vid kommitténs fortsatta förhandlingar
angående projekteringen av sinnessjukhuset har från landstingets
sida framhållits, att flera skäl talade för att ett helt nytt lasarett uppföres
i omedelbar anslutning till sjukhuset och sammanbygges med detta till
en gemensam sjukhusanläggning. Med anledning härav har kommittén
förklarat, att planläggningen och utformningen av sinnessjukhuset bör
ske med tillvaratagande av alla möjligheter till samordning såväl lokalmässigt
som i fråga om sjukhusets drift med landstingets planer för en
utbyggnad eller nybyggnad av lasarettet. Landstinget har sedermera fattat
principbeslut om uppförande av ett nytt lasarett med sammanlagt 235
platser, fördelade å avdelningar för medicin och kirurgi med vardera 90
platser samt obstetrik och gynekologi med 55 platser. Till kirurgavdelningen
fogas en avdelning för intagningsfall och postoperativ behandling.
Vad angår storleken av det nya sinnessjukhuset föreslog kommittén i
förenämnda anslagsäskanden, att sjukhuset icke borde erhålla ett större
vårdplatsantal än som föreslagits för Falbygdens sjukhus, d. v. s. cirka
780 platser. Vid kommitténs överläggningar i denna fråga med medicinal4
Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 87
50
Kungl. Mcij:ts proposition nr 87 år 1959
styrelsen och landstinget har från styrelsens sida anförts, att platsantalet
för egentligt sinnessjuka icke bör överstiga 600. Medicinalstyrelsens mening
ansluter till en numera gängse strävan att så vitt möjligt begränsa
sinnessjukhusens storlek. Enär länets platsbehov framdeles kan komma
att behöva tillgodoses genom inrättande av ytterligare sjukhusenheter för
sluten vård, har kommittén ansett sig kunna biträda medicinalstyrelsens
uppfattning om sjukhusets storlek. Med utgångspunkt härifrån har, i samråd
med landstinget, det nya sjukhuset planlagts för tjugutvå vårdavdelningar
med sammanlagt 627 platser. Däri ingår två klinikavdelningar med
sammanlagt 32 vårdplatser för bedrivande av öppen vård och intagning
av sådana patienter, som bör beredas vård i friare former. Den gemensamma
sjukhusanläggningen kommer sålunda att omfatta sammanlagt
(235 + 627) 862 platser.
Den för sinnessjukhuset och lasarettet gemensamma sjukhusanläggningen
föreslås förlagd omkring 800 meter nordväst om det nuvarande lasarettet.
En tillfartsväg kommer att ansluta till den nuvarande Uppsala-vägen med
infart till en för hela anläggningen gemensam huvudentré. Lasarettets
vårdavdelningar och behandlingslokaler m. m. är förlagda i ett stort byggnadsblock.
Söder därom är sinnessjukhusets akutavdelningar inrymda i
et} byggnadsblock om sex våningar. De båda byggnadsblocken sammanbindes
av en byggnad i två våningar med lokaler för i huvudsak vissa
läkarexpeditioner, speciella behandlingsenheter för sinnessjukhusets behov
samt centralsterilisering och bibliotek. I en flygel till sammanbindningsbyggnaden
inrymmes undervisningslokaler och omklädningsrum för personal
samt poliklinik och läkarexpeditioner för sinnessjukhuset. För hela
sjukhusanläggningen gemensamma lokaler, omfattande bl. a. administration,
centralt läkemedelsförråd, röntgen, fysikalisk terapi, laboratorier,
operationslokaler samt entréhall och posLkontor är inrymda i lasarettsblocket.
Till de två första våningarna i detta har den psykiatriska klinikavdelningen
förlagts.
I sinnessjukhusblocket upptager källarvåningen omklädningsrum för
patienter samt förråd och skyddsrum. Bottenvåningen inrymmer dels en
intagningsavdelning med 10 vårdplatser och dels en vårdavdelning med
16 platser. Till våningen en trappa har förlagts eu vårdavdelning med 29
platser, närmast avsedd för insulinbehandling. Blockets övriga fyra våningar
inrymmer vardera en vårdavdelning om 30 vårdplatser, fördelade
på två grupper. Sammanlagda antalet vårdplatser inom detta byggnadsblock
uppgår sålunda till 175.
Sinnessjukhusets övriga fjorton vårdavdelningar — vardera med 30 vårdplatser
— är förlagda till sex envånings- och två fyravåningspaviljonger.
Vårdavdelningarna är utformade i huvudsaklig överensstämmelse med
föreslagna avdelningar vid de nya sinnessjukhusen i Örebro och Bollnäs.
De sex enplanspaviljongerna, som inrymmer en vårdavdelning vardera,
är anslutna till varandra med en förbindelsebyggnad.
Lokaler för arbets- och rörelseterapi ävensom för servering, försäljning
och frisör har förlagts i en byggnadsgrupp. Anläggningens centralkök med
matsalar, samlingssal och garage samt centralförråd, som förlagts i en
gemensam byggnad, har planlagts för att kunna betjäna såväl sinnessjukhuset
som lasarettet.
Anläggningens samtliga byggnadsenheter är förbundna med varandra genom
ett kulvertsystem.
51
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
Sjukhusanläggningens värmeförsörjning kommer att tillgodoses från en
inom sjukhusområdet redan befintlig panncentral, som utbygges till erforderlig
kapacitet och förses med nödiga maskinverkstäder. Sjukhusets
behov av vatten beräknas bli tillgodosett genom anslutning till ett av
Upplands Väsby kommun planerat vattenverk. Sjukhusets avloppssystem
förutsättes framdeles kunna anslutas till ett av de norra förortskommunerna
planerat gemensamt avloppssystem, det s. k. Käppala-förbundet.
I avbidan härå kan sjukhuset anslutas till lasarettets nuvarande reningsanläggning,
som med anledning härav behöver i viss omfattning förbättras
och utbyggas.
Inom sjukhusområdet anordnas idrottsplan, tennisbana och miniatyrgolfbana.
Behovet av bostäder för såväl sinnessjukhusets som lasarettets personal
torde enligt därom med Upplands Väsby kommun förda förhandlingar
komma att tillgodoses genom kommunens försorg.
Kostnaderna för uppförande av sjukhusanläggningen beräknas till sammanlagt
47 000 000 kronor enligt följande sammanställning.
Centralbyggnad, inrymmande lasarettets vårdavdelningar, 207
vårdplatser för sinnessjukhuset, poliklinik- och behandlings
lokaler,
expeditioner och sjukhuskontor m. m.............
Vårdpaviljonger:
2 st. i fyra våningar 5 850 000
6 » »en våning.............................. 5 100 000
Byggnad för centralkök och matsalar, samlingssal, garage och
centralförråd in. in. ....................................
Byggnad för arbets- och rörelseterapi samt servering och försäljning
in. in.........................................
Om- och tillbyggnad av befintlig panncentral
Yttre arbeten:
Vägar, transportkulvert, yttre ledningar, planering och plantering,
idrottsplats in. in.
Ritningar, kontroll och oförutsett
47 000 000
21 350 000
10 950 000
3 550 000
2 650 000
2 500 000
5 000 000
1 000 000
I medvetande om önskvärdheten av att begränsa det statliga investeringsbehovet
avser kommittén att genom en planmässig bearbetning av upprättade
ritningar tillvarataga varje möjlighet att nedbringa byggnadskostnaderna
utan att eftersätta de medicinska och driftsekonomiska synpunkterna.
Bl. a. kan en överarbetning av förslaget beträffande enplanspaviljongerna
tänkas ge vissa besparingsmöjligheter.
Byggnadskostnaderna synes principiellt böra fördelas så, att staten svarar
för kostnaderna för uppförande av sinnessjukhusets lokaler och landstinget
för lasarettets lokaler samt att staten och landstinget tillskjuter det
belopp, som motsvarar vardera partens andel i gemensamma lokaler och
anordningar. En fördelning helt efter dessa principer har emellertid visat
sig nära nog ogörlig att genomföra, framför allt på grund av svårigheterna
att finna fördclningsgrunder, som i huvudsak överensstämmer med var
-
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
dera partens utnyttjande av de gemensamma lokalerna. Med hänsyn härtill
har kommittén och landstingets representanter ansett sig böra i stället
förorda en fördelning med utgångspunkt från anläggningskostnaden per
vårdplats för under senare år uppförda sinnessjukhus och lasarett av motsvarande
storlek och standard. Vad kostnaderna för sinnessjukhuset beträffar
torde det beslutade nya sinnessjukhuset i Bollnäs kunna tjäna som
lämpligt exempel. Vid nämnda sjukhus — avsett för 720 vårdplatser —
har platskostnaden beräknats till 47 200 kronor. Med den av statsmakterna
beslutade minskningen av sjukhusets vårdplatsantal till 660 torde
byggnadskostnaden komma att begränsas till 32 milj. kronor, vilket motsvarar
omkring 48 500 kronor per vårdplats. Denna platskostnad torde
kunna godtagas såsom genomsnittskostnad för ett självständigt sinnessjukhus
av motsvarande storlek. Från landstingets sida har uppgivits, att anläggningskostnaden
för lasarettet kan anses belöpa till 70 000 kronor per
plats. Med ledning av uppgifter från medicinalstyrelsen och centrala sjukvårdsberedningen
har kommittén funnit denna platskostnad i stort sett
riktig.
Med utgångspunkt från angivna platskostnader skulle byggnadskostnaden
för sinnessjukhuset utgöra (48 500 x 627) 30 410 000 kronor och för
lasarettet (70 000 x 235) 16 450 000 eller totalt (30 410 000 + 16 450 000)
46 860 000 kronor. Enligt av byggnadsstyrelsen verkställda beräkningar
kommer anläggningens uppförande att kosta 47 milj. kronor. Skillnaden
mellan denna och den uppskattade totalkostnaden, (47 000 000 —
46 860 000) 140 000 kronor, bör belasta sinnessjukhuset respektive lasarettet
i proportion till deras platskostnader. Statens andel i den totala
byggnadskostnaden uppgår sålunda till (30 410 000 + 90 000) 30 500 000
kronor — eller drygt 48 600 kronor per vårdplats — och landstingets andel
till (16 450 000 + 50 000) 16 500 000 kronor motsvarande ungefär 70 200
kronor per plats.
Vid en bedömning av statens sålunda beräknade andel i byggnadskostnaderna
kan göras gällande, att en samordning av ett sinnessjukhus med
ytterligare en vårdenhet till en gemensam sjukhusanläggning borde nr
ekonomisk synpunkt ställa sig mera fördelaktig än uppförandet av ett
självständigt sjukhus. Med hänsyn till den allmänna utvecklingen har emellertid
en viss vårdteknisk standardhöjning ansetts skälig. Bl. a. har de båda
klinikavdelningarna försetts med egna matsalar och terapilokaler. Inom
övriga vårdpaviljonger har avdelningarna utökats med omkring 40 kvadratmeter
jämfört med de nya sinnessjukhusen i Örebro och Bollnäs. Föreslagna
sex enplanspaviljonger, som icke äger motsvarighet vid något annat statligt
sinnessjukhus, har medfört en ytterligare kostnadsökning. En ändrad
planläggning och utformning av sistnämnda paviljonger kan emellertid
tänkas medföra en minskning av anläggningskostnaderna.
Ökning av kostnaderna till följd av vidtagna ändringar i det fastställda
53
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år U)öi)
byggnadsprogrammet bör gäldas av den part, som påkallar en sådan ändring.
Självfallet bör också vardera parten bära kostnadsökningar till följd
av allmänna byggnadskostnadsstegringar. Besparingar i kostnaderna för
gemensamma lokaler och anordningar bör räknas båda parterna till godo i
proportion till deras andelar i den totala byggnadskostnaden. En minskning
av kostnaderna för vårdavdelningar eller andra lokaler avsedda enbart
för sinnessjukhuset eller lasarettet, bör däremot helt komma staten respektive
landstinget till godo.
Det gemensamma utnyttjandet av olika lokalenheter och yttre anordningar
har medfört, att sinnessjukhuset respektive lasarettet icke kan helt
avgränsas till vissa byggnader eller byggnadsdelar. Anläggningen kommer
att uppföras på mark, som disponeras av landstinget. Det synes tveksamt,
om staten och landstinget under sådana förhållanden lämpligen bör stå
som ägare till var sin del av sjukhusanläggningen. Med hänsyn härtill
och med beaktande av önskvärdheten av att driften av hela sjukhusanläggningen
icke administrativt försvåras har kommittén och landstinget lunnit
övervägande skäl tala för att landstinget står som ägare till hela anläggningen
och ansvarar för driften av densamma. Det har därvid förutsatts,
att landstinget förbinder sig att för vård av egentligt sinnessjuka upplåta
för detta ändamål avsedda vårdavdelningar, behandlings- och ekonomilokaler
samt övriga anordningar inom sjukhusanläggningen.
Enär hela anläggningen kommer att utgöra landstingets egendom, måste
statens på sinnessjukhuset belöpande andel i byggnadskostnaderna utgå
antingen i form av anläggningsbidrag eller såsom ett landstinget beviljat
lån. Med hänsyn till att fråga blivit väckt om ett överförande av hela
sinnessjukvården till landstingen och städerna utanför landsting och att
de ekonomiska villkoren för ett sådant överförande f. n. är föremål för
prövning av mentalsjukvårdens statbidragsutredning har det synts angeläget,
att statens ekonomiska mellanhavande med landstinget icke gives en
lösning, som kan anses prejudicerande. Från denna synpunkt torde låneformen
närmast vara att rekommendera. Vid en framtida överföring av
huvudmannaskapet för sinnessjukvården skulle härigenom ej föreligga
andra förutsättningar i ekonomiskt avseende för Stockholms läns vidkommande
än för övriga län.
Den föreslagna lösningen av finansieringsfrågan för statens del synes
föranleda, att ett statligt lån till landstinget icke bör göras räntebärande
eller avhängigt av säkerhet. Därest av budgettekniska hänsyn lånet till
äventyrs skulle anses böra förbindas med ränta, måste förutsättas, att
räntekostnaderna inkluderas i sinnessjukhusets driftkostnader och återbetalas
till landstinget. Denna ordning synes kommittén innebära en sakligt
sett omotiverad och administrativt tyngande omgång.
Vad angår kostnaderna för en första utrustning av den gemensamma
sjukhusanläggningen synes staten respektive landstinget böra bekosta ut
-
54
Kungi. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
rustning och inredning av de lokaler, som kommer att utnyttjas uteslutande
av sinnessjukhuset respektive lasarettet. Frågan om kostnadsfördelningen
beträffande utrustning och inredning av gemensamma lokaler torde
endast kunna lösas efter särskild utredning och förhandlingar mellan parterna.
Kostnaden för ersättningsanskaffningar torde böra ingå i sjukhusanläggningens
driftkostnader. Frågor rörande det ekonomiska mellanhavandet
med landstinget vid framtida om- eller tillbyggnader m. in. torde i
förekommande fall få bli föremål för förhandlingar mellan parterna.
Sjukhusanläggningens uppförande samt inredning och utrustning torde
lämpligen uppdragas åt en av staten och landstinget utsedd byggnadskommitté.
I kommittén bör ingå tre ledamöter för staten och tre för landstinget.
Kungl. Maj :t torde utse en av ledamöterna till ordförande.
Byggnadsföretagets finansiering torde kunna ske genom årliga tillskott
från staten respektive landstinget i proportion till varderas andel i den
totala anläggningskostnaden. Av staten anvisade medel torde böra ställas
till byggnadskommitténs förfogande. Bestämmelser härom liksom de ytterligare
administrativa föreskrifter som erfordras för kommitténs verksamhet,
torde få utfärdas av Kungl. Maj :t efter hörande av landstingets förvaltningsutskott.
Om —- såsom i det föregående föreslagits — landstinget kommer att omhänderha
driften av hela sjukhusanläggningen, får i princip förutsättas, att
sinnessjukhusets driftkostnader ersättes av staten. Denna liksom övriga
med driften sammanhängande frågor bör bli föremål för särskilda förhandlingar.
Då byggnadstiden emellertid kan beräknas till fem år, torde av
mentalsjukvårdens statsbidragsutredning utarbetade allmänna riktlinjer för
ett överförande av huvudmannaskapet för sinnessjukvården till bl. a. landstingen
kunna förväntas föreligga, innan anläggningen är färdigställd. Kommittén
och landstingets representanter har ansett, att spörsmålen rörande
driften ej bör upptagas till närmare prövning i avbidan på utredningens
förslag. Det måste emellertid förutsättas, att erforderliga förhandlingar
kommer till stånd och att särskilt avtal i ämnet slutes mellan parterna i
god tid innan sjukhusanläggningen tages i bruk.
På grundval av de med landstinget sålunda förda förhandlingarna har
kommittén under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande träffat följande
preliminära avtal med landstingets förvaltningsutskott.
»Mellan statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande såsom företrädare
för Kungl. Maj :t och Kronan, å ena, samt Stockholms läns landstings
förvaltningsutskott såsom företrädare för landstinget enligt särskilt
bemyndigande, å andra sidan, är — under förutsättning av Kungl. Maj:ts
godkännande — träffat följande avtal dels angående uppförande i Upplands
Väsby av en sjukhusanläggning, innefattande ett sinnessjukhus och ett
lasarett, dels ock angående grunderna för fördelningen mellan Kronan
och landstinget av kostnaderna för uppförandet samt anläggningens utrustning
och drift m. in.
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
§ 1.
Kronan och landstinget förbinda sig att inom ett av landstinget för sjukvårdsändamål
disponerat markområde omedelbart norr om det nuvarande
Löwenströmska lasarettet i Upplands Väsby gemensamt låta uppföra en
sjukhusanläggning, innefattande dels ett sinnessjukhus med omkring 625
platser och dels ett lasarett med ungefär 235 platser, allt i huvudsaklig
överensstämmelse med ett i kommitténs anslagsäskanden för budgetåret
1959/60 till Kungl. Maj :t framlagt förslag i ämnet jämte tillhörande skissritningar.
§ 2.
Äganderätten till hela sjukhusanläggningen tillkommer landstinget.
Landstinget förbinder sig dock att för vård av sådana psykiskt sjuka, som
mottagas på statens sinnessjukhus, tills vidare upplåta härför avsedda vårdavdelningar
samt för ändamålet erforderliga behandlings- och ekonomilokaler
jämte övriga anordningar inom anläggningen.
§ 3.
Kostnaderna för sjukhusanläggningens uppförande ha enligt prisläget
den 1 juli 1958 beräknats till 47 000 000 kronor. Enligt av parterna verkställd
beräkning fördela sig anläggningskostnaderna med 30 500 000 kronor
å lokaler och anordningar för sinnessjukhusets behov och med 16 500 000
kronor å lokaler och anordningar, som betjäna lasarettet.
§ 4.
Å sinnessjukhuset belöpande del av anläggningskostnaden, 30 500 000
kronor, bestrides av Kronan i form av ett landstinget beviljat ränte- och
amorteringsfritt statligt lån.
Därest för vården av psykiskt sjuka helt eller delvis utnyttjade lokaler
inom anläggningen av landstinget tagas i anspråk för annat ändamål, äger
Kronan uppsäga lånet till betalning med det belopp, som efter en beräknad
avskrivningstid av sextio år motsvarar kostnaderna för dessa lokaler i den
omfattning de varit utnyttjade. Betalningsvillkoren fastställas efter förhandlingar
mellan parterna.
§ 5.
Å lasarettet belöpande del av anläggningskostnaderna, 16 500 000 kronor,
bestrides av landstinget.
§ 6.
Ökning av anläggningskostnaderna till följd av vidtagen ändring i det för
sjukhusanläggningen fastställda byggnadsprogrammet, skall bestridas av
den av parterna, som påkallar sådan ändring. Den ökning av parternas kostnadsandelar,
som inträffade allmänna byggnadskostnadsstegringar kunna
medföra, skall bäras av Kronan respektive landstinget.
Uppkommer besparing i kostnader för lokaler eller anordningar, som äro
gemensamma för sinnessjukhuset och lasarettet, skall denna räknas Kronan
och landstinget till godo i proportion till deras andelar i den totala anläggningskostnaden.
En minskning av kostnaderna för vårdavdelningar eller
andra lokaler, avsedda enbart för sinnessjukhuset eller lasarettet, skall helt
komma Kronan respektive landstinget till godo.
56
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
§ 7.
Vad angår kostnaderna för utrustning och inredning i samband med sjukhusanläggningens
färdigställande skall Kronan och landstinget var för sig
bekosta den utrustning och inredningen av de lokaler, som skola utnyttjas
uteslutande för sinnessjukhuset respektive lasarettet. Om fördelning av
kostnaderna för gemensam utrustning och för inredning av lokaler, som
skola betjäna båda vårdenheterna, skall särskild överenskommelse träffas
mellan Kronan och landstinget.
Framtida kostnader för ersättningsanskaffningar med avseende å utrustning
och inredning skola inräknas i omkostnaderna för sjukhusanläggningens
drift.
§ 8.
Därest sjukhusanläggningen behöver ombyggas eller tillbyggas, nya vårdenheter
anslutas till anläggningen eller om investeringskrävande åtgärder
eljest behöva vidtagas, skall i fråga om bestridandet av därav föranledda
anläggnings- och utrustningskostnader särskild överenskommelse träffas
mellan Kronan och landstinget.
§ 9.
Byggnadsföretagets genomförande — innefattande såväl sjukhusanläggningens
uppförande som dess utrustning och inredning — skall omhänderhavas
av en av Kungl. Maj :t och landstingets förvaltningsutskott utsedd
gemensam byggnadskommitté med sex ledamöter, varav tre för Kronan och
tre för landstinget. Kungl. Maj :t uppdrager åt en av ledamöterna att vara
ordförande i kommittén.
Inom ramen för den totala anläggningskostnaden äger byggnadskommittén
vidtaga sådana ändringar i de enskilda byggnadernas utformning
och konstruktion, som äro tekniskt betingade och icke innebära avvikelser
från principerna i det fastställda byggnadsprogrammet.
De ytterligare föreskrifter, som erfordras för byggnadskommitténs verksamhet,
utfärdas av Kungl. Maj :t efter förvaltningsutskottets hörande.
§ 10.
För sjukhusanläggningens uppförande erforderliga medel ställas till
byggnadskommitténs förfogande genom årliga tillskott under byggnadstiden
från Kronan respektive landstinget med en i proportion till varderas
andel i den totala anläggningskostnaden beräknad del av det belopp, vartill
medelsbehovet för varje budgetår uppgår.
§ 11-
Parterna äro ense om att förhandlingar skola upptagas beträffande frågan
om sjukhusanläggningens drift. Därest landstinget skall omhänderhava
driften av hela anläggningen skall i princip gälla, att kostnader, som äro
att hänföra till sinnessjukhusets drift, ersättas av Kronan.
Angående grunderna för driftskostnadernas beräkning och deras fördelning
mellan parterna jämte övriga med driften sammanhängande gemensamma
frågor skall särskilt avtal träffas mellan Kronan och landstinget.
§ 12.
Detta avtal — varav parterna tagit var sitt exemplar — gäller tills vidare
så länge staten är huvudman för sinnessjukvården inom Stockholms län.»
57
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer kommittén, ätt Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen dels besluta, att det av 1957 års riksdag beslutade
nya sinnessjukhuset i Stockholms län skall i huvudsaklig överensstämmelse
med här framlagt förslag uppföras i omedelbar anslutning till
ett av Stockholms läns landsting beslutat nytt lasarett i Upplands Väsby
och samordnas med detta till en för sjukhuset och lasarettet gemensam
anläggning, dels ock godkänna det mellan kommittén och landstingets förvaltningsutskott
slutna preliminära avtalet.
Byggnadsarbetena avses kunna påbörjas under hösten 1959. Som tidigare
nämnts kan byggnadstiden beräknas till fem år. En med hänsyn härtill
lämplig indelning i byggnadsetapper torde medföra ett medelsbehov för
bestridande av statens andel i byggnadskostnaderna under budgetåren
1959/60—1963/64 av 1, 4, 10, 10 respektive 5,5 milj. kronor per budgetår.
För budgetåret 1959/60 bör alltså anvisas 1 000 000 kronor för påbörjande
av byggnadsföretaget.
Birgittas sjukhus i Vadstena
Uppförande av vårdpaviljongerna M5, K5 och K6
Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag beslöt 1957 års riksdag
(prop. nr 103; rskr. 237), att vid sjukhuset skulle för en beräknad kostnad
av 4 800 000 kronor uppföras tre nya vårdpaviljonger, två avsedda för
kvinnliga patienter (K5 och K6) och en för manliga (M5). För ändamålet
har 1957 och 1958 års riksdagar anvisat (600 000 + 1 700 000) 2 300 000
kronor. För nästa budgetår bör anvisas 2 000 000 kronor för arbetenas fortsättande.
Uppförande av byggnader för arbetsterapi, samlingssal, rörelseterapi, servering
och försäljning samt anordnande av tvättbytesförråd och utökning
av centralköket
I överensstämmelse med i prop. nr 86 framlagt förslag anvisade 1958 års
riksdag (rskr. 198) 100 000 kronor för fortsatt projektering av byggnader
för arbetsterapi, samlingssal, rörelseterapi samt servering och försäljning
vid sjukhuset, kostnadsberäknade till sammanlagt 3 075 000 kronor. I
förenämnda proposition uttalade föredragande departementschefen, att förslaget
i och för sig icke föranlett någon erinran från hans sida. Med det
definitiva ställningstagandet finge emellertid enligt hans mening anstå.
Kommittén har låtit närmare bearbeta det tidigare framlagda förslaget.
Därvid har den tidigare föreslagna fristående byggnaden för servering och
försäljning kunnat utgå. 1 byggnaden för arbetsterapi har lokalytorna justerats,
medan någon ändring i förslaget till rörelseterapibyggnad icke har
vidtagits.
Kostnaderna enligt det bearbetade förslaget har beräknats till sammanlagt
2 825 000 kronor, varav för arbetsterapibyggnaden 1 400 000 kronor, för
58
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
rörelseterapibyggnaden 445 000 kronor, för samlingssalsbyggnaden 950 000
kronor och för vissa gemensamma yttre arbeten 30 000 kronor, vilket innebär
en kostnadsminskning med (3 075 000 — 2 825 000) 250 000 kronor.
Den renoverade tvättinrättningen vid sjukhuset är redan nu otillräcklig
och kommer icke att kunna tillgodose tvättbehovet, sedan de tre nya paviljongerna
blivit färdigställda. Sjukhusets tvätt bör därför framdeles utföras
vid det centraltvätteri, som uppföres i ödeshög och beräknas kunna tagas i
bruk i början av år 1960. Med hänsyn härtill måste anordnas ett för sjukhuset
centralt tvättbytesförråd. För ändamålet kan lämpligen iordningställas
en del av den befintliga tvättlokalen. Övrigt utrymme bör utnyttjas
för att förbättra lokalförhållandena i centralköket. För att ge detta den
ökade kapacitet, som erfordras bl. a. till följd av att den gamla mansavdelningen
vid sjukhuset tills vidare bibehålies, måste därutöver företagas en
mindre tillbyggnad. Nu angivna arbeten, vilka kostnadsberäknats till
275 000 kronor, bör lämpligen utföras i samband med övriga köksbyggnaden
berörande arbeten.
Totalkostnaden för byggnadsförslagen uppgår sålunda till (2 825 000 +
275 000) 3 100 000 kronor. För byggnadsarbetenas påbörjande bör 1 000 000
kronor anvisas.
Vissa yttre arbeten
Under åberopande av vad inledningsvis anförts bör för nästa budgetår
anvisas 250 000 kronor för utförande av de i prop. nr 86/1958 såsom beredskapsarbeten
godtagna yttre arbetena vid sjukhuset.
I detta sammanhang anmäler kommittén, att de beräknade kostnaderna
för beslutade vårdpaviljonger och terapilokaler icke inkluderar erforderliga
åtgärder för sjukhusområdets slutliga iordningsställande. Medelsbehovet
för angivna ändamål, som uppskattats till 160 000 kronor, avser kommittén
att anmäla i samband med slutliga anslagsäskanden för ifrågavarande byggnader.
Vissa iståndsättningsåtgärder inom gamla mansavdelningen
Sedan förutnämnda tre nya paviljonger vid sjukhuset blivit uppförda,
kan sjukhusets utbyggnad i fråga om vårdplatser anses vara avslutad. Så
snart paviljongerna blivit färdigställda, vilket beräknas ske i slutet av år
1960, kommer patienterna i den gamla mansavdelningen att överflyttas till
desamma. De omkring 300 vårdplatser, som därigenom friställes, bör under
en övergångsperiod kunna utnyttjas för evakuering av patienter från sjukhus,
som är under ombyggnad. Då byggnaden befinner sig i dåligt skick, erfordras
emellertid en upprustning av vårdavdelningarna. Vidare bör vissa
vårdavdelningar inredas som tillfälliga bostäder för den personal, som medföljer
överflyttade patienter. Kostnaderna för iståndsättningsåtgärderna uppskattas
till omkring 600 000 kronor. Med anlitande av tillgängliga under
-
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
hållsmedel har medicinalstyrelsen vidtagit vissa begränsade reparationsåtgärder.
För att påbörja iståndsättningen i anslutning härtill erfordras omkring
100 000 kronor. För ändamålet föreslås att 63 500 kronor tages i anspråk
av medel, som av 1957 års riksdag anvisats för utökning av panncentralen
vid Mariebergs sjukhus, vilket projekt av byggnadsstyrelsen ansetts
tills vidare böra anstå.
För nästa budgetår bör alltså anvisas (100 000 — 63 500) 35 000 kronor.
Bidrag till anläggande av reningsverk
För rening av avloppsvatten avser Vadstena stad att anlägga ett reningsverk
omedelbart väster om Mjölnaåns utlopp i Vättern. Kostnaderna för anläggningen
beräknas enligt infordrade anbud till högst 2 000 000 kronor. Då
Birgittas sjukhus är anslutet till stadens avloppsnät och alltså kommer att
betjänas av det nya reningsverket, har staden hemställt, att kronan bidrager
till kostnaderna för reningsverkets anläggande. Förutom staden och kronan
kommer Östergötlands läns landsting samt Vadstenas andelsmejeri att ingå
som intressenter i anläggningen. Fördelningen mellan dessa av anläggningskostnaderna
har föreslagits ske enligt följande grunder.
1. Kostnaden för sådana delar av anläggningen, som dimensioneras efter
den tillförda vattenmängden, fördelas i proportion till avloppsvattenmängden
från respektive intressent.
2. Kostnaden för sådana delar av anläggningen, som dimensioneras efter
den tillförda föroreningsmängden, fördelas i proportion till den ekvivalenta
folkmängden hos varje intressent.
En efter dessa grunder verkställd beräkning utvisar, att statens andel i
de totala anläggningskostnaderna skulle komma att uppgå till 30 procent och
således motsvara högst 600 000 kronor. Utöver detta engångsbidrag, kommer
årliga avgifter för anläggningens förnyelse, underhåll, skötsel och drift beräknade
till 18 öre per kubikmeter avloppsvatten.
Kommittén, som ansett staten icke kunna undandraga sig kostnaderna för
reningsanläggningens utförande och drift, har upptagit förhandlingar med
Vadstena stad om villkoren härför. Därvid har — under förutsättning av
Kungl. Maj :ts och stadsfullmäktiges godkännande — följande preliminära
avtal träffats mellan kommittén och drätselkammaren.
*§ I
För
rening av avloppsvattnet i Vadstena avser staden att, i huvudsaklig
överensstämmelse med ett av Vattenbyggnadsbyrån den 24 april 1958 upprättat
förslag, väster om Mjölnaån anlägga ett reningsverk, konstruerat för
s. k. höggradig rening av avloppsvatten, samt en ny pumpstation vid Fabriksgatan
ävensom tryckledning mellan pumpstationen och reningsverket, allt
för en beräknad kostnad av högst 2 000 000 kronor.
När i detta avtal talas om reningsverket avses därmed, om annat icke angives,
såväl själva reningsverket som pumpstationen och tryckledningen.
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
§ 2.
Det statliga sinnessjukhuset i Vadstena — Birgittas sjukhus — är anslutet
till stadens vatten- och avloppsnät. Från sjukhuset överfört avloppsvatten
tillföres stadens reningsverk genom befintliga ledningar och pumpstation.
§ 3.
Till kostnaderna för reningsverkets anläggande bidrager Kronan med
belopp, som motsvarar trettio procent av den totala anläggningskostnaden,
dock med högst sexhundratusen (600 000) kronor.
Med anläggningskostnad avses de verkliga, totala kostnaderna för reningsverkets
uppförande — inbegripet utredningskostnad, marklösen, kostnad för
förslags-, byggnads- och entreprenadhandlingar, kostnad för eventuellt erforderlig
domstolsbehandling samt skälig administrationskostnad — med
avdrag för eventuellt utgående ytterligare statsbidragsbelopp.
§ 4.
Av Kronans bidrag utbetalas till staden under juli respektive oktober
månad 1959 så stort belopp, som motsvarar trettio procent av de kostnader,
staden vid varje betalningstillfälle visar sig ha nedlagt för reningsverkets
uppförande, varje gång dock högst 200 000 kronor.
Återstoden av bidragsbeloppet utbetalas efter anläggningens färdigställande
och godkännande, så snart verifierade uppgifter om den totala anläggningskostnaden
tillhandahållas.
§ 5.
Beräkningen av Kronans bidrag till reningsverkets anläggningskostnader
förutsätter, att tvättinrättningen vid sjukhuset är nedlagd, när reningsverket
tages i drift. Skulle så icke vara förhållandet, skola särskilda förhandlingar
upptagas mellan parterna om utgivande av ytterligare bidrag till anläggningskostnaderna.
§ 6.
I ersättning för stadens omhändertagande och rening av avloppsvatten
från sjukhuset erlägger Kronan till staden en årlig avgift, beräknad efter
aderton (18) öre per kubikmeter spillvatten, som tillföres stadens reningsverk.
Spillvattenmängden skall anses motsvara sjukhusets uppmätta vattenförbrukning.
Den årliga avgiften, som skall vara indexreglerad enligt socialstyrelsens
konsumentprisindex, har beräknats enligt indextalet den 1 juli 1958. Mindre
växlingar i index än tio enheter skola icke föranleda ändring i avgiften.
Avgiften, som innefattar kostnader för förnyelse, underhåll, skötsel och
drift av reningsverket, skall erläggas årligen i efterskott.
§ 7.
Av staden levererat vatten till sjukhuset mätes i av staden tillhandahållen
vattenmätare.
Därest sjukhuset anordnar egen vattentäkt, skall mätning äga rum jämväl
av därifrån uttaget vatten.
§ 8.
Skulle behov av väsentlig utvidgning av reningsverket framdeles uppkomma,
skall i fråga om Kronans medgivande att utgiva bidrag till kost
-
61
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
naderna för sådan utvidgning och om grunderna därför särskild överenskommelse
träffas mellan parterna.
§ 9-
Uppsägning av detta avtal skall ske senast två år före den dag, från och
med vilken avtalet enligt uppsägningen skall upphöra.»
Stadsfullmäktige i Vadstena har för sin del godkänt avtalet.
Uppförandet av reningsverket kommer att påbörjas vid årsskiftet 1958/59
och vara avslutat inom sådan tid, att medel för statens bidrag bör finnas tillgängliga
under budgetåret 1959/60. För nästa budgetår bör därför anvisas
600 000 kronor.
Västra Ny sjukhus vid Motala
Åtgärder för rening av färskvatten
Vattenledningsvattnet vid sjukhuset har under senare år varit av mindre
god beskaffenhet. Tidvis är vattnet starkt brunfärgat och har dålig lukt.
Verkställda analyser har visat en riklig förekomst av colibakterier och en
osedvanligt hög järnhalt. Vattnet har dessutom hög halt av aktiv kolsyra,
som fräter på ledningarna. Förbättring av vattnets kvalitet torde icke kunna
förväntas. Anlitade experter har rekommenderat, att vattnet efter högklorering
filtreras genom granulerat aktivt kol. För att denna reningsprocedur skall
kunna genomföras, måste det befintliga reningsverket kompletteras med
kloreringsapparatur, kontaktbassäng, kol- och snabbfilter, erforderliga
pumpverk med elektrisk utrustning samt anslutningsledningar. Kostnaderna
härför beräknas till 135 000 kronor. Då föreslagna åtgärder måste vidtagas
snarast bör beloppet anvisas för nästa budgetår.
Ryhovs sjukhus i Jönköping
Principplan för upprustning
Antalet fastställda vårdplatser vid Ryhovs sjukhus uppgår f. n. till 1 390.
Medelbeläggningen har under de senare åren varit omkring 1 630. Enligt
1954 års reviderade generalplan skall sjukhusets upptagningsområde omfatta
Jönköpings län. Platsbehovet uppskattades i planen till 1 189 platser år
1970, och antalet platser vid sjukhuset beräknades efter företagen renovering
komma att uppgå till 1 131. Samtliga dessa vårdplatser förutsattes
kunna tillskapas genom ombyggnad av befintliga nio vårdpaviljonger (tre
tidigare kasernbyggnader, en förutvarande arrestbyggnad och fyra i början
av 1930-talet uppförda vårdpaviljonger samt en mindre paviljong av trä för
behandlingsavdelningar).
Folkmängden i länet uppgår till omkring 280 000 personer. Vid ett genom
-
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1950
snittligt vårdplatsbehov för egentligt sinnessjuka motsvarande 4 promille av
befolkningstalet erfordras 1 120 platser.
Den i inledningen omförmälda inventeringen av byggnadsbeståndet vid
sjukhuset har visat, att vård- och behandlingsavdelningarna i de gamla kasernbyggnaderna
och träpaviljongen — betecknade Kl, K2, Ml, M2 och
MK2 — icke kan genom ombyggnad komma att motsvara nutida krav på
ändamålsenliga sjukhuslokaler utan måste ersättas genom nybyggnader.
Av de under 1930-talet uppförda fyra paviljongerna är den s. k. upptagningspaviljongen,
MK1. nyligen renoverad. Övriga tre paviljonger (K3, M3
och M4) torde kunna bibehållas efter ombyggnad och upprustning. Platsantalet
inom samtliga fyra paviljonger beräknas efter modernisering till 526.
Som ett första led i sjukhusets upprustning bör en modernisering av paviljongerna
K3 och M4 komma till stånd.
För att täcka det för år 1970 beräknade vårdplatsbehovet erfordras ytterligare
(1 189—526) 663 vårdplatser. Inom sjukhusområdet finnes god byggnadsmark
för uppförande av nya vårdpaviljonger. Då ett sinnessjukhus
numera anses böra omfatta högst 700 å 800 platser och den framtida utvecklingen
kan leda till än mindre sjukhusenheter, bör planläggningen av den
erforderliga upprustningen av sjukhuset icke försvåra eller omöjliggöra en
fördelning av vårdplatserna på två sjukhusanläggningar.
För en tillfredsställande differentiering av patienterna, vilken är av stor
betydelse särskilt för vården av akutklientelet, bör vid sjukhuset tillskapas
förslagsvis åtta moderna avdelningar, vardera om 30 platser fördelade på två
vårdgrupper. Avdelningarna bör anordnas så, att korta och bekväma transportförbindelser
erhålles med sjukhusets medicinska centrum. Efter denna
utbyggnad kommer sjukhusets platsantal att uppgå till (526 + 8 X 30) 766.
För att täcka länets beräknade platsbehov återstår åtminstone (1 189—766)
cirka 425 platser, vilket antal utgör ett lämpligt underlag för ett nytt sjukhus
i länet.
Sjukhusets medicinska centrum och kontor m. in. inrymmes f. n. i det
tidigare kasernetablissementets kanslibyggnad samt i en till densamma ansluten
tillbyggnad, som färdigställts år 1955. Sjukhusens lokalbehov i förevarande
avseenden har numera ökat väsentligt. De nuvarande lokalerna är
otillräckliga och i viss omfattning otidsenliga. Denna lokalfråga bör emellertid
ej bli föremål för slutligt ställningstagande, förrän frågan om sjukhusets
framtida storlek och organisation kan säkrare överblickas. Ytterligare lokaler
för ändamålet torde under en övergångsperiod kunna erhållas genom att
taga i anspråk vissa bostäder inom kanslibyggnaden.
Sjukhusets lokaler för arbets- och sysselsättningsterapi är f. n. inrymda
i byggnaderna VI, V2, V3 och K2. Verksamheten bör lämpligen sammanföras
till en gemensam byggnad. Någon av de befintliga paviljongerna, som ej kommer
att användas som vårdpaviljong, torde i och för sig vara lämpad för
ändamålet. Men enär ombyggnadskostnaderna torde komma att närma sig
kostnaderna för nybyggnad, bör övervägas om icke en nybyggnad bör uppföras
för ändamålet.
Lokaler för rörelseterapi finnes f. n. inom sjukhusets tvättbyggnad, vilken
tidigare användes som gymnastiksal. Sedan tvättanläggningen blivit
nedlagd, vilket kommer att ske så snart tvättbehovet kan tillgodoses vid det
blivande centraltvätteriet i ödeshög, kan erforderliga lokaler för sjukgymnastik
och fysikalisk terapi in. in. anordnas i anslutning till gymnastiksalen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
63
Vidare torde bl. a. en ny samlingssal för sjukhuset kunna anordnas i tvättbyggnaden.
Vid sjukhuset bör på lämpligt sätt anordnas lokaler för kiosk- och kaférörelse
samt postkontor. Centralköket skall enligt beslut av 1958 års riksdag
ombyggas för en beräknad kostnad av 790 000 kronor. Under utredningsarbetet
har framkommit skäl, som talar för att det på längre sikt kan
vara lämpligare att i stället uppföra ett nytt centralkök med matsalar och
kasinolokaler för personalen. I avbidan på närmare utredning härom bör
ombyggnaden anstå.
Panncentralen vid sjukhuset befinner sig i gott skick och skall enligt
beslut av 1958 års riksdag förses med anordningar för oljeeldning. Av driftsekonomiska
skäl bör de nuvarande ångpannorna inom centralen kompletteras
med en varmvattenpanna. Även sjukhusets ledningssystem behöver kompletteras.
Befintliga familjebostäder vid sjukhuset bör moderniseras. Behov av ytterligare
bostäder för ogift personal föreligger. Om administrationsbyggnaden
i sin helhet tages i anspråk för behandlingslokaler och kontor, måste ersättningsbostäder
för där befintliga lägenheter anskaffas. I övrigt bör föreliggande
bostadsfrågor lösas i samråd med vederbörande kommun.
Kostnaderna för sjukhusets upprustning enligt nu skisserad principplan
beräknas till omkring 15 milj. kronor. Därtill kommer kostnaderna för medicinskt
centrum och kulvertförbindelse, vilka approximativt beräknats till
4 milj. kronor. Kostnaderna för sjukhusets upprustning motsvarar sålunda
nytt sjukhus i länet med 425 platser torde kunna beräknas efter 50 000 kronor
per plats till omkring 21 milj. kronor.
I principplanen för sjukhusets upprustning har kommittén förordat, att
en modernisering av paviljongerna M4 och K3 kommer till stånd som ett
första led i upprustningsarbetet. Paviljongerna inrymmer f. n. sammanlagt
280 vårdplatser. Enär paviljongerna ansetts kunna bibehållas, bör moderniseringen
få sådan omfattning, att numera vedertagna principer om vårdavdelningars
utformning och utrustning i görligaste mån tillgodoses. Enligt
ett med utgångspunkt härifrån utarbetat förslag till ombyggnad beräknas
vårdavdelningarna komma att omfatta 30 platser vardera, fördelade på 6
enkelrum, 1 två-, 1 fyra- och 3 sexpatientrum. Kostnaderna för ombyggnaderna
har uppskattats till 1 450 000 kronor för envar av paviljongerna. Då
antalet vårdplatser efter ombyggnaden kommer att uppgå till sammanlagt
240, motsvarar denna kostnad ungefär 12 000 kronor per plats.
1958 års riksdag har medgivit, att 500 000 kronor må disponeras av Kungl.
Maj:t för påbörjande av renovering av vissa vårdpaviljonger vid sjukhuset.
Kommittén föreslår att ifrågavarande medel tages i anspråk för påbörjande
under budgetåret 1958/59 av renoveringsarbetena i vårdpaviljong M4. Arbe
-
15 + 4 milj. kr
inemot
- ) 25 000 kronor per vårdplats. Kostnaderna för ett
Upprustning av paviljongerna M4 och K3
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
tena beräknas kunna slutföras under budgetåret 1959/60. Under förutsättning
att nyssnämnda belopp, 500 000 kronor, ställes till förfogande, erfordras
sålunda ytterligare (1 450 000 — 500 000) 950 000 kronor under nästa budgetår.
S:ta Gertruds sjukhus i Västervik
Principplan för upprustning
Antalet fastställda vårdplatser vid S:ta Gertruds sjukhus uppgår f. n. till
952. Därtill kommer 34 riksplatser i den s. k. fasta paviljongen. Medelbeläggningen
har under de senare åren varit omkring 1 250.
Folkmängden i Kalmar län uppgår till cirka 240 000 personer. Vid ett
vårdplatsbehov motsvarande 4 promille av befolkningstalet erfordras sålunda
960 platser.
Enligt 1954 års reviderade generalplan skall sjukhusets upptagningsområde
omfatta Kalmar län. Enligt planen beräknas år 1970 föreligga ett
behov av 870 platser, medan antalet platser vid sjukhuset efter företagen
renovering beräknats till 794. I den reviderade planen har förutsatts, att
de s. k. kolonipaviljongerna med sammanlagt 304 vårdplatser skall utgå
och att sjukhusets övriga tio paviljonger skall ombyggas och därefter
komma att inrymma 682 vårdplatser. Återstående 112 platser skulle förläggas
till de två nya vårdpaviljonger, vilka nu är i det närmaste färdigställda.
I likhet med Ryhovs sjukhus är det icke möjligt att ens efter genomgripande
ombyggnad av de befintliga vårdpaviljongerna — med undantag
för M 32 och K 33 — åstadkomma godtagbara avdelningar. Vid en slutlig
ombyggnad av sjukhuset bör således vårdplatsbehovet i huvudsak tillgodoses
genom nybyggnader. Med hänsyn till medelsbehovet för redan beslutade
och planerade byggnadsåtgärder inom den statliga mentalsjukvården kan
en definitiv upprustning av sjukhuset bli genomförd först efter en förhållandevis
lång tidrymd. Å andra sidan är byggnaderna så hårt förslitna,
att en förbättring icke längre kan anstå. Byggnader, som icke bör definitivt
iståndsättas eller som kommer att ersättas med nybyggnader, bör dock
endast upprustas med sikte på ett utnyttjande under en övergångstid.
Vidare bör beaktas vad tidigare anförts om en framtida utveckling mot
mindre sjukhusenheter, vilket skulle innebära att ytterligare ett sjukhus
uppföres inom länet. Med hänsyn härtill bör upprustningsplanen tills
vidare endast upptaga nybyggnader, som kan ingå i en framtida sjukhusanläggning
med ett betydligt lägre vårdplatsantal än f. n.
Av sjukhusets vårdpaviljonger har, som tidigare nämnts, endast M 32
och K 33 ansetts böra bli föremål för en fullständig ombyggnad. I paviljongerna
kan därvid inrymmas sammanlagt 100 platser. Därutöver bör
ytterligare vårdpaviljonger med cirka 180 platser uppföras i anslutning till
de nya paviljonger för 112 patienter, som nu färdigställes. Härigenom
65
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
skulle erhållas (100 + 180 + 112) omkring 400 moderna och effektiva vårdplatser,
vilka skulle utgöra en lämplig kärna i en framtida mindre sjukhusenhet.
De nya paviljongerna bör om möjligt kunna anslutas med kulvert
till sjukhusets medicinska centrum.
Den begränsade upprustningen av sjukhusets övriga paviljonger bör i
första hand syfta till eu modernisering av värme-, vatten- och sanitetsanordningar
samt elektriska installationer och till anordnande av expeditioner,
förråd samt skölj-, personal- och besöksrum. Av de elva s. k. kolonipaviljongerna
har en redan moderniserats. Enligt beslut av 1958 års riksdag
skall ytterligare sju paviljonger renoveras. Återstående tre paviljonger
bör redan tidigt utgå som vårdavdelningar. De torde emellertid utan större
ombyggnad kunna användas under en övergångstid för arbetsterapi m. in.
Två av paviljongerna, MS och K 9, torde även framdeles kunna utnyttjas
för dessa ändamål, vilket bör beaktas vid planläggningen.
Efter en upprustning av sjukhusets vårdpaviljonger enligt angivna riktlinjer
kommer vårdplatsantalet vid sjukhuset att uppgå till omkring 1 100,
varav ungefär 700 endast kan utnyttjas under en övergångsperiod.
Den gällande reviderade generalplanen förutsätter, att Norrköpings stad
utgår ur sjukhusets upptagningsområde. Härav föranledd minskning av
vårdplatsbehovet bör kunna medge nyss förutsatta ianspråktagande av
paviljongerna M 8 och Iv 9 för arbetsterapi. I övrigt torde vårdplatsantalet
vid sjukhuset framdeles lätt kunna regleras genom att kolonipaviljongerna
nedlägges.
Frågan om sjukhusets behov av behandlingslokaler, läkarexpeditionei
och sjukhuskontor m. in. torde icke kunna lösas definitivt, förrän närmare
kännedom föreligger om sjukhusets framtida storlek. Redan dessförinnan
är emellertid en förbättring av lokalförhållandena starkt påkallad. Det
väsentliga lokalbehovet — med undantag för undervisningslokaler, lokaler
för arbetsterapeuter och sjukgymnast — kan i huvudsak tillgodoses inom
den befintliga administrationsbyggnaden, därest i tredje våningen belägna
bostäder utrymmes. Som alternativ härtill bör övervägas att uppföra en ny
behandlingsbyggnad och utnyttja den nuvarande byggnaden för sjukhuskontor
och expeditioner jämte lokaler för undervisning. Nu berörda lokalfråga
torde få ytterligare prövas vid den fortsatta detaljbearbetningen av
upprustningsplanen.
F. n. föreligger stora svårigheter ur lokalsynpunkt att tillfredsställande
driva den arbetsterapeutiska verksamheten, som är uppdelad på smärre
lokaler. 1 avbidan på att paviljongerna M8 och Iv 9 friställes, skulle en
förbättring kunna ernås, om bageriverksamheten nedlades och bageribyggnaden
iordningsställdes för verksamheten. Under en övergångsperiod torde
även de tre till rivning föreslagna kolonipaviljongerna kunna användas.
Vid sjukhuset bör anordnas lokaler för servering och försäljning, frisör
samt patientbibliotek med studierum m. in.
Byggnaden E 10, som för närvarande inrymmer lokaler för arbetsterapi,
bostäder och centralbad, hör ombyggas för rörelseterapi, sjukgymnastik
och centralförråd samt eventuellt tör undervisning.
Sjukhusets centralkök med personalmatsalar och sällskapsrum är i gott
skick. Så snart sjukhusets tvätt kan överföras till centrallvätteri, bör tvätterilokalerna
iordningställas till tvätlbytesförråd in. in.
Panncentralen med tillhörande lokaler samt anläggningar för vatten och
avlopp torde i stort sell ej behöva bli föremål för åtgärder utöver redan
beslutade ny- och ombyggnadsarbeten.
5 B i han g till riksdagens protokoll 1959. t samt. AV 87
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
Vid sjukhuset befintliga familjebostäder av omodern typ bör utgå, så
snart förhållandena det medgiver. I paviljongerna inrymda bostäder för
ogift personal kan bibehållas för vikarier, så länge paviljongerna kvarblir.
Därest administrationsbyggnaden i sin helhet tages i anspråk för behandlingslokaler
och kontor, erfordras en ny överläkarbostad. Därutöver kan
anoidnandet av bostad för ytterligare en läkare bli aktuellt. I övrigt uppkommande
behov av bostäder för personalen bör framdeles lösas i samråd
med vederbörande kommun.
Kostnaderna för sjukhusets upprustning — exklusive eventuell kulvertanläggning
har uppskattats till 15 milj. kronor. Lägges härtill kostnaderna
för de två paviljonger, som redan är under uppförande, samt för
beslutad renovering av kolonipaviljongerna kommer den totala upprustningskostnaden
att uppgå till överslagsvis 19 milj. kronor. Vid ett platsantal
om cirka 1 100 motsvarar denna kostnad ungefär 17 300 kronor per
plats. Franräknas vårdplatserna i de för arbetsterapi avsedda paviljongerna
M 8 och K 9 blir platskostnaden omkring 20 000 kronor.
Uppförande av nya vårdpaviljonger m. m.
I principplanen för upprustning av sjukhuset har förordats bl. a. att nya
vårdpaviljonger med omkring 180 vårdplatser uppföres. Paviljongerna är
avsedda att tillgodose behovet av lämpliga, för en mera intensiv medicinsk
behandling erforderliga vårdplatser vid sjukhuset. Bl. a. för att möjliggöra
en evakuering av de vårdavdelningar, som skall ombyggas, bör de
nya paviljongerna uppföras snarast. Ehuru förslag om paviljongernas förläggning
och utformning ännu icke hunnit upprättas, bör principbeslut
fattas i frågan. Kommittén utgår därvid från att paviljongerna utformas
i huvudsak i enlighet med kommitténs lokalprogram för vårdpaviljonger
vid nya sinnessjukhus. Med utgångspunkt härifrån beräknas kostnaderna
till sammanlagt högst 4,5 milj. kronor, motsvarande 25 000 kronor per
vårdplats.
Inledningsvis har kommittén framhållit, att en närmare bearbetning av
principplanen för sjukhusets modernisering bör komma till stånd, innan
ett mera detaljerat program för upprustningsarbetets utförande kan fastställas.
För bestridande av kostnaderna härför samt för paviljongernas
närmare utformning m. in. bör för nästa budgetår anvisas 100 000 kronor.
Renovering av sju vårdavdelningar
Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag beslöt 1958 års riksdag
(prop. nr 86; rskr. 198), att sju vårdpaviljonger vid sjukhuset skulle renoveras
för en beräknad kostnad av sammanlagt 1 375 000 kronor. Genom
beslut den 25 april 1958 uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen att
ombesörja utförandet av dessa arbeten och bemyndigade styrelsen att för
påbörjande av desamma disponera 400 000 kronor för innevarande budgetår.
67
Kangl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
De anvisade medlen motsvarar kostnaderna för renovering av två kolonipaviljonger.
Under nästa budgetår torde ytterligare två paviljonger kunna
renoveras. Kostnaden härför beräknas till 400 000 kronor, vilket belopp
bör anvisas.
S:t Olofs sjukhus i Visby
Uppförande av byggnad för arbetsterapi
Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag beslöt 1958 års riksdag
(prop. nr 86; rskr. 198), att en byggnad för arbetsterapi skulle uppföras
vid sjukhuset för en beräknad kostnad av 950 000 kronor. Genom beslut
den 25 april 1958 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen att låta uppföra
byggnaden och bemyndigade styrelsen att för arbetets påbörjande
disponera 280 000 kronor för budgetåret 1958/59. För samma ändamål
ställdes 170 000 kronor till styrelsens disposition, vilket belopp 1956 års
riksdag anvisat för uppförande av en snickeriverkstad vid sjukhuset. Tillgängliga
medel uppgår sålunda till (280 000 + 170 000) 450 000 kronor.
Uppförandet av byggnaden beräknas bli påbörjat under första halvåret
1959 och vara avslutat under budgetåret 1959/60. Återstoden av den beräknade
kostnaden (950 000 — 450 000) 500 000 kronor bör därför anvisas.
Ombyggnad av lokaler för centralkök och tvätt
Kapaciteten vid sjukhusets centralkök uppgår till omkring 330 portioner
per dag och utnyttjas f. n. helt. I samband med färdigställandet av den av
1956 års riksdag beslutade nya vårdpaviljongen vid sjukhuset kommer det
erforderliga antalet portioner att öka med omkring 65 per dag. Kökets
golvyta, 255 m2, är otillräcklig redan för det nuvarande portionsantalet.
En utökning av kökslokalerna framstår sålunda som nödvändig för att
möta det framtida behovet. I första hand bör ökat utrymme givas kallskänken.
Vidare är utrymmena för köksdisk, mjölkkyl, renseri, varumottagning
och torrförråd alltför små. Köket saknar dessutom materielrum
Sjukhusets tvätteri avses komma att nedläggas och tvättbehovet tillgodoses
vid centraltvätteri i Visby. Genom att taga i anspråk vissa av de i anslutning
till köket belägna tvättlokalerna kan köket göras fullt funktionsdugligt.
En viss omdisposition av kökslokalerna måste dock vidtagas, varjämte
kökets utrustning måste utökas och kompletteras.
I samband med att sjukhusets egen tvättverksamhet nedlägges, måste
ett centralt tvättbytesförråd anordnas, vilket lämpligen kan ske genom att
taga i anspråk utrymmen inom tvätteriet.
Kostnaderna för nu angivna arbeten och komplettering av utrustning —
inklusive provisoriskt kök under ombyggnadstiden ■— har beräknats till
400 000 kronor, vilket belopp bör anvisas.
68
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år J959
Utökning av panncentral
Sedan den nya klinikpaviljongen och den av 1958 års riksdag beslutade
nya terapiavdelningen vid sjukhuset blivit färdigställda, beräknas sjukhusets
totala värmebehov icke kunna tillgodoses med det nuvarande pannbeståndet
i sjukhusets panncentral. Man måste därför räkna med att sjukhuset
under vintermånaderna kommer att sakna pannreserv. Vidare är
en av pannorna så försliten, att den snarast måste ersättas.
Kommittén föreslår att tre lågtryckspannor ersättes med två nya varmvattenpannor
och eu ny lågtryckspänna. En fjärde lågtryckspanna bibehålies
som reserv. I anslutning härtill behöver vissa rörledningsarbeten
för värmesystemet vidtagas och värmetekniska kontrollinstrument insättas.
Slutligen hör panncentralens skorsten repareras och förlängas. Kostnaderna
för nu angivna arbeten beräknas till 170 000 kronor.
I samband med utredningen rörande panncentralens upprustning har
fråga uppkommit om lämpligheten alt övergå till oljeeldning. Sjukhusledningen
har sålunda anfört, att kolgården blir för liten, sedan de nya
pannorna installerats. Kolgården kan av utrymmesskäl icke heller utökas.
Övergång till oljeeldning kan vid nuvarande prisläge beräknas medföra
en årlig besparing för bränsle och arbetskraft med omkring 20 000 kronor.
Med hänsyn till nuvarande förhållandevis labila läge på oljemarknaden
bör emellertid viss försiktighet iakttagas vid valet av bränsle. Tills vidare
bör därför endast de båda nya varmvattenpannorna utrustas med helautomatiska
oljebrännare och kol alltjämt användas för eldning av ångpannorna.
Härigenom kommer den befintliga kolgården att vara tillfyllest.
Kostnaden för partiell övergång till oljeeldning beräknas till 140 000
kronor. Den totala kostnaden för ändringsåtgärderna inom sjukhusets
panncentral uppgår sålunda till (170 000 + 140 000) 310 000 kronor, vilket
belopp bör anvisas.
Gullberna sjukhus i Karlskrona
Vissa yttre arbeten
Under åberopande av vad inledningsvis anförts föreslår kommittén, att
390 000 kronor anvisas för utförande av de i prop. nr 86/1958 såsom beredskapsarbete
godtagna yttre arbetena vid sjukhuset. Ifrågavarande arbeten,
vilka icke upptagits i det ursprungliga byggnadsprogrammet, är numera
de enda som återstår för sjukhusets färdigställande.
S:t Lars’ sjukhus i Lund
Uppförande av byggnad för arbetsterapi m. m.
Med bifall till av Kungl. Maj :t i prop. nr 103 framlagt förslag beslöt 1957
års riksdag (rskr. 237), att vid sjukhuset skulle uppföras en byggnad för
69
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
arbetsterapi in. in. för en beräknad kostnad av 1 780 000 kronor. För ändamålet
har 1957 och 1958 års riksdagar anvisat (400 000 + 800 000) 1 200 000
kronor.
Byggnadsarbetena beräknas vara helt avslutade under budgetåret 1959/60.
Återstoden av den beräknade kostnaden, (1 780 000 — 1 200 000) 580 000
kronor, bör därför anvisas.
Vipeliolms sjukhus i Lund
Anordnande av lokaler för arbetsterapi m. m.
Vid sjukhuset bör anordnas lokaler för arbetsterapi. Vidare behöves en
större och mera ändamålsenlig samlingssal än den nuvarande. Kommittén
anser emellertid, att nämnda lokalfrågor bör prövas vid uppgörandet av den
plan för sjukhusets upprustning, som kommittén avser att upprätta. I avvaktan
härpå bör dock vissa begränsade förbättringsåtgärder vidtagas för
att tillgodose arbetsterapins lokalbehov genom att omdisponera lokalerna
i bottenvåningen till vårdpaviljong Ml, där ett personalbad och vissa omklädnadsutrymmen
kan tagas i anspråk. I samband med denna omdisposition
bör de i samma våning belägna central- och tvättbytesförråden ombyggas
och givas en ur förrådssynpunkt mera ändamålsenlig utformning
och inredning. — Anordnandet av en ny samlingssal bör däremot anstå.
Kostnaderna för de föreslagna byggnadsarbetena beräknas till sammanlagt
115 000 kronor, vilket belopp bör anvisas för nästa budgetår.
S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg
Uppförande av ny byggnad för arbetsterapi
Med bifall till av Kungl. Maj:t framlagt förslag beslöt 1957 års riksdag
(prop. nr 103; rskr. 237), att vid sjukhuset skulle uppföras en ny byggnad
för arbetsterapi samt anvisade 100 000 kronor för ändamålet. Sedan 1958
års riksdag (rskr. 198) bifallit ett nytt förslag till arbetsterapibyggnad vid
sjukhuset, kostnadsberäknat till 1 600 000 kronor, uppdrog Kungl. Maj :t
genom beslut den 25 april 1958 åt byggnadsstyrelsen att låta uppföra byggnaden
i enlighet med det nya förslaget samt ställde för budgetåret 1958/59
ett belopp av 600 000 kronor till styrelsens disposition. För ändamålet tillgängliga
medel uppgår sålunda till (100 000 + 600 000) 700 000 kronor.
Byggnadsarbetet beräknas vara avslutat under budgetåret 1959/60. Återstoden
av den beräknade kostnaden (1 600 000 — 700 000) 900 000 kronor
bör därför anvisas.
Åtgärder till förbättring av sjukhusets värmeförsörjning
För utbyte av pannor i sjukhusets panncentral samt för anslutning av
vissa personalbostadshus till panncentralen har 1957 och 1958 års riksdagar
70
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 dr 1959
anvisat sammanlagt (350 000 + 335 000 + 350 000) 1 035 000 kronor, motsvarande
kostnaderna för det av byggnadsstyrelsen i november 1956 kostnadsberäknade
arbetsprogrammet. Styrelsen har sedermera anmält, att det
vid en närmare granskning befunnits önskvärt att förse de anslutna bostadshusen
med automatisk reglering av värmetillförseln, vilket tillstyrkts av
sjukhusets ledning och av medicinalstyrelsen. Kostnaderna härför beräknas
till 25 000 kronor. Det har enligt byggnadsstyrelsens uppfattning vidare ansetts
angeläget att anordna undercentraler samt varmvattencirkulationsledningar
i de till värmesystemet redan anslutna byggnaderna jämte kulvertar.
Kostnaderna för dessa arbeten — som berör 17 byggnader — beräknas till
210 000 kronor.
Medelsbehovet för sålunda tillkommande åtgärder uppgår alltså till (25 000
+ 210 000) 235 000 kronor. Enär åtgärderna bör vidtagas i omedelbar anslutning
till de redan påbörjade arbetena vid sjukhuset, bör beloppet anvisas
för nästa budgetår.
Av byggnadsstyrelsen framlagda förslag att förse vissa undercentraler
med automatisk variatorreglering samt installera nya pannor med oljeeldning
m. in. för en beräknad kostnad av sammanlagt 165 000 kronor har
kommittén ansett kunna anstå.
S:t Jörgens sjukhus i Göteborg
Uppförande av vårdpaviljongerna M4 och K4
För uppförande av två nya vårdpaviljonger, som efter revision av planläggning
och utformning kostnadsberäknats till 3 570 000 kronor, har 1956,
1957 och 1958 års riksdagar anvisat (800 000 + 500 000 + 500 000) 1 800 000
kronor.
Paviljongernas uppförande beräknas vara slutfört under budgetåret
1960/61. För nästa budgetår bör anvisas 1 200 000 kronor för arbetenas
fortsättande.
Uppförande av ny byggnad för administration och medicinskt centrum m. m.
I enlighet med förslag av Kungl. Maj :t beslöt 1957 års riksdag (prop. nr
103; rskr. 237), att vid sjukhuset skulle uppföras ny byggnad för administration
och medicinskt centrum för en beräknad kostnad av 3 140 000
kronor, varav för själva byggnaden 2 400 000 kronor, för kulvertförbindelser
335 000 kronor, för yttre arbeten 115 000 kronor och för ombyggnad av
befintliga behandlingslokaler m. m. 290 000 kronor. Enligt den plan för
sjukhusets fortsatta upprustning och utbyggnad, för vilken i det följande
redogöres, kommer en förut planerad förbindelsegång till paviljong MK2
att utgå. Paviljongen kommer i stället att förbindas med sjukhusets medicinska
centrum via en ny vårdpaviljong MK3. Dessutom kommer en tidigare
inom byggnaden för administration och medicinskt centrum planerad kommunikationsled
att förläggas i kulvert utanför byggnaden.
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
71
Enligt en förnyad beräkning kommer kostnaderna för själva byggnaden
att uppgå till 2 500 000 kronor. Hänsyn har därvid tagits till stegrade
byggnadskostnader. Förändringen av kulvertförbindelserna medför en
minskning av kostnaderna till 240 000 kronor. Kostnaden för de yttre arbetena
har beräknats till 150 000 kronor. För ombyggnad av behandlingslokalerna
beräknas oförändrat belopp. Sammanlagda byggnadskostnaden enligt
det reviderade förslaget uppgår sålunda till (2 500 000 + 240 000 + 150 000
+ 290 000) 3 180 000 kronor.
För uppförandet av byggnaden har 1957 och 1958 års riksdagar anvisat
(100 000 + 500 000) 600 000 kronor. För arbetenas fortsättande bör 2 000 000
kronor anvisas.
Uppförande av byggnad för samlingssal m. m.
Under åberopande av vad inledningsvis anförts hemställer kommittén, att
för uppförande av den i prop nr 86/1958 såsom beredskapsarbete godtagna
byggnaden för samlingssal m. m. vid sjukhuset för nästa budgetår anvisas
815 000 kronor.
Plan för fortsatt upprustning och utbyggnad
Det för sjukhuset fastställda vårdplatsantalet utgör f. n. 410. Medelbeläggningen
har under senare år uppgått till ungefär 510 patienter. Enligt 1954 års
reviderade generalplan skall sjukhusets upptagningsområde omfatta Göteborgs
och Bohus län med undantag för Göteborgs stad. Platsbehovet inom
detta område har i planen beräknats uppgå till 965 platser år 1970. Generalplanen
förutsätter emellertid, att sjukhusets utbyggnad begränsas till 775
vårdplatser. För länets behov skulle därtill komma 110 platser vid sekundäravdelningen
i Uddevalla.
Länets folkmängd utom Göteborgs stad uppgår f. n. till omkring 214 000
personer. Med ett beräknat vårdplatsbehov för egentligt sinnessjuka, som
motsvarar 4 promille av befolkningen, erfordras sålunda ungefär 850 platser.
Enligt kommitténs mening utgör detta icke tillräckligt underlag för två
sinnessjukhus i länet. På grund av den förskjutning i länets befolkningstal,
som en eventuellt ändrad länsindelning kan komma att medföra, är det
svårt att med ledning av den sannolika befolkningsutvecklingen beräkna
länets framtida vårdplatsbehov. Med hänsyn härtill bör man åtminstone
tills vidare icke räkna med ett högre platsantal för länet, än att det kan
inrymmas inom ett sjukhus av den storlek, som enligt den reviderade generalplanen
förordats för S:t Jörgens sjukhus. Frågan om en uppdelning på två
vårdenheter bör givetvis upptagas till förnyad prövning, därest platsbehovet
framdeles skulle komma att väsentligt öka.
Av de vid sjukhuset befintliga vårdpaviljongerna kan Ml och MK1 anses
lämpliga att ombyggas och infogas i den slutliga sjukhusanläggningen.
Dessa paviljonger beräknas kunna inrymma 92 resp. 70 vårdplatser eller
sammanlagt 162 platser. En av 1955 års riksdag beslutad vårdpaviljong,
72
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
MK2, med 132 platser beräknas vara färdigställd vid årsskiftet 1958/59.
Paviljongerna K4 och M4, som är under uppförande, kommer att omfatta
tillhopa 120 platser. Sammanlagda antalet vårdplatser i nu angivna paviljonger
kommer sålunda att uppgå till (162 + 132 + 120) 414. För att tillgodose
det i generalplanen beräknade ytterligare behovet av (775—414)
360 platser bör uppföras tre nya vårdpaviljonger, vardera med 120 platser.
Övriga befintliga paviljonger är nämligen så dåliga, att en upprustning av
dem för varaktigt bruk icke lönar sig. Av dessa paviljonger måste Ivl och
M2 rivas för att lämna utrymme för upprustningen av sjukhuset, medan K2,
K3 och M3, torde kunna bibehållas under en övergångstid för evakueringsändamål.
Den av 1957 års riksdag beslutade nya byggnaden för administration och
medicinskt centrum beräknas kunna färdigställas under år 1961. Till följd
av terrängförhållandena inom sjukhuset har byggnaden måst förläggas så
nära den gamla administrationsbyggnaden, att den nya icke kan fullt utbyggas,
förrän den gamla blivit riven. Detta kan ske först då verksamheten
i den gamla administrationsbyggnaden kan flyttas över till den nya. Den
sålunda erforderliga utbyggnaden, som icke omfattas av beslutet om den
nya byggnaden, avser att inrymma bl. a. de medicinska behandlingslokaler,
som f. n. är belägna i en mindre tvåvåningsbyggnad. På längre sikt måste
även denna byggnad utgå.
För tillgodoseende av lokalbehovet för samlingssal jämte andaktsrum och
bibliotek samt servering och försäljning in. m. har kommittén framlagt förslag
till nybyggnad i sina anslagsäskanden för budgetåret 1958/59.
Sjukhuset saknar särskilda lokaler för rörelseterapi samt för arbets- och
sysselsättningsterapi. Nya byggnader för dessa ändamål måste därför uppföras
i anslutning till byggnaden för samlingssal in. in.
Sjukhusets centralkök befinner sig i förhållandevis gott skick men har
otillräcklig kapacitet för att tillgodose sjukhusets behov i utbyggt skick.
Medel för utbyggnad av centralköket har anvisats.
Sjukhusets central- och tvättbyte sförråd förutsättas kunna förläggas i
suterrängvåningen till den blivande byggnaden för arbets- och sysselsättningsterapi.
Vid sjukhuset har under senare år uppförts en ny panncentral. För att
tillgodose värmebehovet för det utbyggda sjukhuset bör ytterligare en värmepanna
installeras. Den gamla panncentralen bör senare nedläggas.
En befintlig verkstadsbyggnad är i dåligt skick. Nödiga ersättningslokaler
jämte ytterligare förråd och garage bör anordnas genom en tillbyggnad till
den nya panncentralen.
Den upprättade utbyggnadsplanen förutsätter, att de egentliga sjukhusbyggnaderna
förbindes med transportkulvert. Hissar till kulvertsystemet
måste anordnas i de byggnader, som skall bibehållas.
För att förbättra sjukhusets vattenförsörjning har medel anvisats av
1958 års riksdag. Ledningssystemet måste utbyggas och anpassas till föreslagen
ny bebyggelse.
Ny infartsväg till sjukhuset måste anläggas. I övrigt behöver vägnätet
inom sjukhusområdet utbyggas och förbättras. Parkeringsplatser bör anordnas
liksom idrottsplan, tennisbana och miniatyrgolfbana in. in.
Sjukhusets framtida behov av bostäder för personal torde i huvudsak
kunna tillgodoses i samband med planerad bostadsbebyggelse inom Göteborgs
stad och angränsande Tuve kommun.
73
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
Kostnaderna för de sedan år 1950 beslutade byggnadsobjekten för sjukhusets
upprustning och utbyggnad belöper till inemot 15 milj. kronor, merkostnader
till följd av inträffade byggnadskostnadsstegringar icke inräknade.
Härav har cirka 1,4 milj. kronor avsett uppförande av bostäder för
personal vid sjukhuset. Ett fullföljande av sjukhusets upprustning och utbyggnad
enligt nu skisserad plan kommer enligt byggnadsstyrelsens beräkningar
att kosta omkring 20 milj. kronor. Den totala byggnadskostnaden
för de egentliga sjukhusbyggnaderna kommer alltså att uppgå till i
runt tal (15 — 1,4 + 20) 33,6 milj. kronor, motsvarande ungefär 43 000
kronor per vårdplats. För beslutade, ännu icke slutförda byggnadsarbeten,
exklusive bostäder, har tidigare anvisats tillhopa ungefär 8 800 000 kronor
Medelsbehovet för slutförandet av sjukhusets upprustning och utbyggnad
uppgår sålunda till cirka (33 600 000 — 8 800 000) 24 800 000 kronor.
Den verkställda utredningen har visat, att det torde vara tekniskt möjligt
att genomföra utbyggnadsprogrammet under fem år. Det härför erforderliga
investeringsbehovet kan beräknas uppgå till omkring 5 milj. kronor
för budgetår.
Uppförande av vårdpaviljong MK3 m. m.
Den ovan redovisade planen för sjukhusets upprustning och utbyggnad
innefattar bl. a. uppförande av tre nya vårdpaviljonger med sammanlagt
360 vårdplatser. Som ett första led i tillskapandet av dessa platser bör en
paviljong benämnd MK3 uppföras. Denna föreslås uppförd i fyra våningar,
vardera inrymmande en vårdavdelning med 30 platser. Med hänsyn till
terrängförhållandena inom sjukhusområdet måste den västra delen av den
befintliga paviljongen Kl rivas för att bereda plats för den nya paviljongen.
Dessutom måste motsvarande del av den befintliga paviljongen M2 rivas
för att möjliggöra uppförandet av den föreslagna nya byggnaden för samlingssal.
Dessa paviljonger befinner sig i mycket dåligt skick och avses
skola utgå.
Planen förutsätter, att den nya paviljongen förbindes med byggnaden tör
medicinskt centrum genom gångbar kulvert. Med hänsyn till behovet av
goda förbindelser mellan vårdavdelningarna och sjukhusets behandlingslokaler
bör kulverten utföras samtidigt med paviljongen.
Kostnaderna beräknas till sammanlagt 3 970 000 kronor, varav för paviljongen
3 150 000 kronor, för yttre arbeten inklusive kulvertförbindelse
670 000 kronor samt för rivningsarbeten 150 000 kronor. För budgetåret
1959/60 bör 1 000 000 kronor anvisas för arbetenas påbörjande.
Anläggande av ny infartsväg m. m.
Av den ovan framlagda planen framgår bl. a., att ny infartsväg behöver
anläggas. Med hänsyn till rådande terrängförhållanden har de redan under
uppförande varande vårdpaviljongerna MK2, M4 och K4 måst förläggas så,
74
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
att den nuvarande infartsvägen icke kan bibehållas. Härtill kominer att den
tunga trafiken till sjukhusets kök och panncentral m. m. under alla förhållanden
kräver en därför lämpad tillfartsväg.
Den nya infartsvägen bör ingå som första etapp i upprustningen av sjukhusets
vägar och markområde. Kostnaderna härför samt för anordnande
av anslutningsvägar och vägbanornas permanentbehandling, beräknas till
200 000 kronor, vilket belopp bör anvisas för nästa budgetår.
Restads sjukhus i Vänersborg
Ombyggnad av vårdpaviljong K10
Med bifall till av Kungl. Maj :t i prop. nr 103 framlagt förslag beslöt 1957
års riksdag (rskr. 237), att vårdpaviljong K10 vid sjukhuset skulle ombyggas
för en beräknad kostnad av 1 640 000 kronor. För ändamålet har
1957 och 1958 års riksdagar anvisat (700 000 + 300 000) 1 000 000 kronor.
Arbetena beräknas i huvudsak bli färdigställda under budgetåret 1959/60.
Återstoden av den beräknade kostnaden (1 640 000 — 1 000 000) 640 000
kronor bör därför anvisas.
Uppförande av vårdpaviljongerna M15 och K16
Med bifall till av Kungl. Maj:t i prop. nr 86 framlagt förslag beslöt 1958
års riksdag (rskr. 198), att två vårdpaviljonger — benämnda M15 och K16
— skulle uppföras vid sjukhuset för en beräknad kostnad av 6 000 000
kronor. Genom beslut den 25 april 1958 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen
att låta utföra arbetet samt ställde 2 000 000 kronor till styrelsens
disposition för arbetets påbörjande.
Uppförandet av paviljongerna beräknas bli påbörjat under första halvåret
1959 och torde kunna helt slutföras under nästa budgetår. Kommittén
finner angeläget, att de nya paviljongerna snarast möjligt utföres. Återstoden
av det erforderliga beloppet (6 000 000 — 2 000 000) 4 000 000 kronor
bör därför anvisas.
Merkostnad för uppförande av vårdpaviljongerna M4 och K9
För uppförande av två nya vårdpaviljonger, benämnda M4 och K9, anvisade
1956 och 1957 års riksdagar i enlighet med då beräknade kostnader
sammanlagt 2 485 000 kronor. Sedan byggnadsstyrelsen anmält ett ökat
medelsbehov föranlett av att pålningsarbeten visat sig erforderliga i större
utsträckning än tidigare kunnat förutses, medgav Kungl. Maj:t genom
beslut den 29 mars 1957, att vårdpaviljongerna finge utföras för en beräknad
kostnad av (2 485 000 + 75 000) 2 560 000 kronor.
Enär medel icke anvisats för att täcka angivna merkostnad, bör beloppet
anvisas för nästa budgetår.
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
75
Källshagens sjukhus i Vänersborg
Upprustning av vårdpaviljongerna Ml, M2 och Kl samt utbyte av vissa yttre
ledningar, etapp I
I enlighet med förslag av Kungl. Maj :t beslöt 1958 års riksdag (prop. nr
86; rskr. 198), att av arbeten, som förordats av kommittén för renovering
och modernisering av vårdpaviljongerna Ml, M2 och Kl samt utbyte av
vissa yttre ledningar, skulle utföras en första etapp för en beräknad kostnad
av 700 000 kronor. Genom beslut den 25 april 1958 uppdrog Kungl. Maj :t åt
medicinalstyrelsen att låta utföra denna etapp samt bemyndigade styrelsen
att för arbetets påbörjande disponera 400 000 kronor för budgetåret
1958/59.
De i etapp I ingående arbetena beräknas bli avslutade under våren 1960.
Återstoden av den beräknade kostnaden (700 000 — 400 000) 300 000 kronor
bör därför anvisas.
Ombyggnad av sjukhusets gymnastiksalsbyggnad
Vid sjukhuset saknas f. n. lokaler för servering och försäljning. Vidare
saknar gymnastiksalen tillfredsställande omklädnings- och tvättrum. Erforderliga
kapprum och toaletter finnes icke heller för vissa arbetsterapilokaler,
som är inrymda i gymnastiksalsbyggnaden. Dessutom saknas bastu.
Kommittén har efter utredning funnit, att en tillfredsställande lösning
av dessa lokalfrågor kan erhållas genom ombyggnad av gymnastiksalsbyggnaden.
Kostnaderna härför beräknas till sammanlagt 275 000 kronor, vilket
belopp bör anvisas för nästa budgetår.
Falbygdens sjukhus i Falköping
Byggnadsarbetenas fortsättande
Med bifall till av Kungl. Maj :t framlagt förslag beslöt 1957 års riksdag
(prop. nr 103; rskr. 237), att ett nytt sinnessjukhus skulle uppföras i Falköping
för en beräknad kostnad i redovisade delar av 31 000 000 kronor.
För utförandet av byggnadsarbetena har 1956, 1957 och 1958 års riksdagar
anvisat sammanlagt (625 000 + 4 000 000 + 7 000 000) 11 625 000 kronor.
Byggnadsarbetena fortgår planenligt. Under budgetåret 1958/59 slutföres
den första byggnadsetappen. Vidare fortsättes den under budgetåret påbörjade
etappen II (ekonomi- och terapibyggnader). Under nästa budgetår
kommer byggnadsetapp III (byggnader för administration och medicinskt
centrum samt sju vårdpaviljonger) att igångsättas.
För byggnadsarbetenas fortsättande bör anvisas 8 500 000 kronor.
76
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
Mariebergs sjukhus i Kristinehamn
Vissa yttre arbeten
Under åberopande av vad inledningsvis anförts hemställer kommittén,
att för utförande av de i prop. nr 86/1958 såsom beredskapsarbete godtagna
yttre arbetena vid sjukhuset för nästa budgetår anvisas 150 000 kronor.
Mellringe sjukhus i Örebro
Byggnadsarbetenas fortsättande
Med bifall till av Kungl. Maj :t framlagt förslag beslöt 1957 års riksdag
(prop. nr 103; rskr. 237), att ett nytt sinnessjukhus skulle uppföras i
Örebro för en beräknad kostnad i redovisade delar av 32 000 000 kronor.
Genom beslut den 6 juni 1957 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att uppföra det nya sinnessjukhuset och förordnade, att styrelsen för
budgetåret 1957/58 skulle äga disponera 675 000 kronor för vissa förberedande
arbeten. För innevarande budgetår har anvisats 5 000 000 kronor,
varav 200 000 kronor avser bidrag till kostnaderna för flyttning av en elkraftledning
in. in. För byggnadsarbetena har sålunda hittills anvisats
(675 000 + 5 000 000 — 200 000) 5 475 000 kronor.
Enligt planerna för sjukhusets uppförande kommer den första byggnadsetappen
att slutföras under budgetåret 1958/59, varjämte etapp II (byggnader
för administration och medicinskt centrum, centralkök, matsalar och
samlingslokaler, terapilokaler och verkstäder) påbörjas. Byggnadsetapp III
(åtta vårdpaviljonger) kan planenligt igångsättas under budgetåret 1959/60.
För byggnadsarbetenas fortsättande bör 9 000 000 kronor anvisas för
budgetåret 1959/60.
Anslutning av sjukhuset till Örebro stads värmeverk
Vid planläggningen av sinnessjukhuset förutsattes, att värmebehovet
skulle tillgodoses från ett av Örebro stads industriverk drivet fjärrvärmeverk.
I överensstämmelse härmed har i det mellan Kronan och staden
träffade avtalet angående överlåtelse till Kronan av mark för sjukhuset
in. m. angivits, att parterna vore överens om att senare upptaga förhandlingar
rörande tillgodoseende av sjukhusets värmebehov. I anslutning härtill
har kommittén förhandlat med staden om anslutning av sjukhuset till
stadens värmeverk. Härvid har staden begärt, att statsverket för anslutningen
utgiver en engångsavgift av 900 000 kronor. Beloppet motsvarar i
runt tal halva kostnaden för uppförande av en panncentral inom sjukhuset.
Förhandlingarna har vidare gällt såväl omfattning och uppmätning av
värmeverkets leveranser som ersättning för tillhandahållen värme. Då avskrivningstiden
för pannutruslningen i en sjukhusets egen panncentral kan
77
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
beräknas till omkring 30 år, har verkets leveransskyldighet bundits till
motsvarande tidsperiod. Vidare har överenskommelse träffats att, därest
avtalet skulle uppsägas före utgången av denna period, en på visst sätt beräknad
del av den erlagda engångsavgiften skall återbetalas till statsverket.
I övrigt förutsättes att av industriverkets styrelse fastställda allmänna bestämmelser
för leverans av värme skall gälla i tillämpliga delar.
Kommittén, som funnit det från såväl ekonomisk som driftmässig synpunkt
förmånligt för statsverket, att sjukhusets värmebehov blir tillgodosett
genom stadens försorg, har — under förutsättning av Kungl. Maj :ts
godkännande — träffat följande preliminära avtal med Örebro stads industriverk.
»Mellan statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande, nedan kallad
Abonnenten, såsom företrädare för Kungl. Maj:l och Kronan, å ena,
och Örebro stads industriverk, nedan kallat Värmeverket, enligt bemyndigande
företrädare för Örebro stad, å andra sidan, är — under förutsättning
av Kungl. Maj :ts godkännande — träffat följande avtal angående leverans
av värme till Mellringe sjukhus i Örebro.
§ I
Värmeverket
respektive Abonnenten förbinder sig att i den omfattning
och på de villkor, som angives i detta kontrakt jämte tillämpliga delar av
bifogade Allmänna bestämmelser, tillhandahålla respektive mottaga värme
till i sjukhuset enligt gällande huvudritningar ingående byggnader.
Värmet tillhandahålles i Abonnentens servisrum, beläget inom sjukhusområdet
och leveransen skall kunna påbörjas den 1 september 1959.
Värmeverket äger rätt att intill dess värme kan levereras från planerat
kraftvärmeverk tillgodose Abonnentens värmebehov från en i närheten av
sjukhusområdet uppförd provisorisk värmecentral. Den provisoriska värmecentralen
skall anordnas och drivas på sådant sätt, att sanitära olägenheter
icke uppkomma för sjukhusets patienter och personal.
Värmeverket förhinder sig att hålla sådan av Abonnenten godkänd pannreserv,
att därest den normala värmetillförseln måste avbrytas för reparation
eller översyn, minst hälften av abonnerad värmeeffekt kan levereras
under tiden den 15 september—14 maj och minst en fjärdedel under
tiden den 15 maj—14 september.
§ 2.
Abonnentens värmeabonnemang skall tills vidare uppgå till en värmeeffekt
av minst 5 650 Mcal/h. Därest det maximala värmebehovet för sjukhuset
i enligt § 1 uthyggt skick medför ökat värmeuttag, höjes i motsvarande
mån den för abonnemanget gällande effekten.
Värmeverket enligt § D i Allmänna bestämmelser tillkommande rätt att
genom mätning kontrollera värmebehovets storlek ocli med retroaktiv verkan
justera värmeabonnemanget i enlighet med resultatet av kontrollmätningen
gäller med ovan angiven begränsning jämväl för Abonnenten.
§ 3.
Abonnentens värmeförbrukning uppmätes i servisrummet på sätl i Allmänna
bestämmelserna § C, mom. 1 a angives.
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
§ 4.
Temperaturen på det från värmeväxlarnas sekundärsida utgående vattnet
skall icke understiga + 70 grader intill en yttertemperatur av -— 13 grader.
Vid lägre yttertemperatur skall vattnets temperatur höjas med 1 grad för
varje grad, varmed yttertemperaturen understiger — 13 grader. Abonnenten
äger dock icke påfordra högre vattentemperatur än + 80 grader.
Trycket i distributionsnätets framledning får i servisrummet ej överstiga
10 atö.
Abonnentens installation anslutes till distributionsledningarna med värmeväxlare.
Värmeväxlarna tillhöra Abonnenten, som bekostar anskaffande
och underhåll av desamma. Värmeväxlarnas dimensionering och utförande
bestämmes av Värmeverket.
§ 5.
Abonnenten utgiver till Värmeverket en anslutningsavgift med ett belopp
av niohundratusen (900 000) kronor, uppdelat i två poster om 450 000
kronor att erläggas den 1 juli 1959 och den 1 juli 1960.
§ 6.
Abonnenten förbinder sig att för tillhandahållen värme till Värmeverket
betala avgifter enligt följande.
Effektavgift (årlig) beräknad på basis av det maximala värmebehovet
5 650 Mcal/h intill dess Abonnentens anläggningar utbyggts till den omfattning
som nyssnämnda värmebehov avser och därefter på basis av det verkliga
maximala värmebehovet. Effektavgift erlägges från tidpunkten för
värmeleveransens påbörjande och beräknas enligt formeln
Y^X 10 xE kr/år
där E = max. värmebehovet enligt ovan.
I — socialstyrelsens konsumentprisindex (senaste offentliggjorda värdet
vid debiteringstillfället).
Förbrukningsavgift beräknad på basis av uppmätt värmeförbrukning
enligt formeln
(10 + 0,135 X W) x B kr
där W = uppmätt värmeförbrukning uttryckt i 1 000 Mcal.
B = referensbränslepris. För Mellringe sjukhus skall B vara gällande
listpris för eldningsolja 4 vid leverans i kvantiteter överstigande
6 m3 i Örebro, minskat med den rabatt, som av Värmeverkets styrelse
fastställes i anslutning till för motsvarande leveranser normalt
förekommande rabatter; dock skall referensbränslepriset
för Mellringe sjukhus ej överstiga det pris, till vilket Värmeverket
under bränsleåret kan inköpa eldningsolja 4 vid leveranskvantiteter
om cirka 500 m3 till tank vid Mellringe sjukhus. Därest hel
eller delvis övergång till eldning med annat bränsle än olja skulle
bli lämplig eller nödvändig med hänsyn till rådande prisförhållanden
eller tillgången på olja, skola kostnaderna för billigaste
fullgoda ersättningsbränsle läggas till grund vid bestämmande av
referensbränslepriset. Däri må även för Värmeverket uppkommande
extra kostnader för lagring och användning av sådant
bränsle inräknas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
75)
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
Såväl effekt- som förbrukningsavgift debiteras månadsvis, varvid under
löpande debiteringsår användes ett referensbränslepris, som preliminärt
fastställes på basis av gällande listpris med samma avdrag, som tillämpats
under nästföregående år, såvida ej särskilda skäl motivera annan beräkningsgrund.
Efter debiteringsårets slut sker slutavräkning enligt ovan.
§ 7.
Kontraktet gäller till och med den 31 december 1989.
Parterna äga rätt att uppsäga kontraktet att upphöra efter den 31 december
1969, varvid en uppsägningstid av tre år skall gälla. Om dylik tidigare
uppsägning sker från Värmeverkets sida, skall så stor del av den erlagda
anslutningsavgiften återbetalas, som vid en räntefot av fem procent och
konstanta, efter 30 års amorteringstid beräknade annuiteter skulle återstå
oamorterad, då kontraktet upphör att gälla. Den sålunda beräknade summan
skall dessutom ökas eller minskas i samma proportion som socialstyrelsens
konsumentprisindex ökats eller minskats under den gångna
delen av kontraktstiden.
Från och med den 1 januari 1990 gäller kontraktet tills vidare med en
ömsesidig uppsägningstid av tre år.»
Av den kontrakterade anslutningsavgiften, 900 000 kronor, skall enligt
avtalet 450 000 kronor erläggas den 1 juli 1959. Beloppet bör därför anvisas
för nästa budgetår.
Säters sjukhus
Principplan för upprustning
Antalet vårdplatser vid Säters sjukhus — inklusive 112 platser i paviljonger,
som är under uppförande — uppgår f. n. till 1 127. Därtill kommer
37 riksplatser i den s. k. fasta paviljongen. Medelbeläggningen har under
de senare åren varit omkring 1 240. Till sjukhuset hör sekundäravdelningarna
i Pärlby och Olofsfors med 151 resp. 120 platser. Sammanlagda antalet
vårdplatser uppgår sålunda till (1 127 + 151 + 120) omkring 1 400.
Folkmängden i Kopparbergs län uppgår f. n. till ungefär 282 000 personer.
Efter ett antaget vårdplatsbehov av 4 promille motsvarar detta invånarantal
cirka 1 130 platser.
Enligt 1954 års reviderade generalplan skall länet utgöra sjukhusets
upptagningsområde. Länets platsbehov har i planen uppskattats till 1 591
platser år 1970, medan antalet platser för länets patienter vid sjukhuset
efter företagen renovering av vårdpaviljongerna beräknats till 1 046. Inklusive
sekundärsjukhusen, av vilka Olofsfors enligt beslut av 1955 års riksdag
kommer att erhålla ytterligare 40 vårdplatser, kommer antalet »kinsplatser»
inom det blivande upptagningsområdet alltså att uppgå till (1 046 +
151 + 160) 1 357.
Enligt planen skall platsbehovet vid huvudsjukhuset tillgodoses genom
uppförande av nio byggnader, som ersätter åtta till rivning föreslagna pa
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
so
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
viljonger. Övriga tretton befintliga paviljonger skall byggas om. Sistnämnda
paviljonger innefattar elva s. k. kolonipaviljonger.
En förnyad undersökning av vårdpaviljongerna visar emellertid att godtagbara
avdelningar icke kan erhållas genom ombyggnad av äldre paviljonger,
möjligen med undantag av M30 och K31. Vid en slutlig renovering
av sjukhuset torde vårdplatsbehovet således i huvudsak få tillgodoses genom
nybyggnader.
För att täcka det för år 1970 beräknade vårdplatsbehovet erfordras utöver
de 151 platserna vid sekundäravdelningen i Pärlby omkring (1 591 — 151)
1 440 platser. Avdelningen i Olofsfors torde med hänsyn till anläggningens
läge långt ifrån tätort och byggnadernas mindre goda beskaffenhet på längre
sikt icke kunna bibehållas för sjukvårdsändamål. Vissa beslutade byggnadsåtgärder
bör därför omprövas och begränsas till sådana, som under
erforderlig övergångstid tillgodoser behovet av evakueringsplatser för de
statliga sinnessjukhusens upprustning.
Kommittén har vidare planlagt upprustningen av sjukhuset med tanke
på en eventuell uppdelning av del framtida vårdplatsbehovet inom länet på
ytterligare en sjukhusanläggning.
En förhållandevis lång tidrymd torde komma att förflyta, innan vårdplatsbehovet
inom länet kan tillgodoses enligt de riktlinjer, som nu förordas.
Byggnadsbeståndet vid sjukhuset är emellertid i stor utsträckning så dåligt,
att åtgärder till förbättring av lokalförhållandena icke kan anstå i avvaktan
på en slutlig lösning av sjukhusfrågorna inom upptagningsområdet. Då
vårdplatsantalet vid sjukhuset under upprustningsperioden icke heller i
högre grad torde kunna minskas, synes det nödvändigt att i begränsad omfattning
upprusta de av sjukhusets paviljonger, som icke tidigt bör ersättas
med nybyggnader.
Paviljongerna MK1, M2 och K3, som redan färdigställts, samt M4 och K5,
som påbörjats, kommer att inrymma 280 vårdplatser. Därutöver kan genom
ombyggnad av paviljongerna M30 och K31 erhållas ytterligare 100 fullgoda
vårdplatser. Såsom ersättning för paviljongerna M6 och K7 föreslås nya
paviljonger bli uppförda med cirka 180 platser. Härvid skulle sjukhuset förfoga
över sammanlagt (280 + 100 + 180) 560 moderna och rationella vårdplatser.
Vid en anpassning av sjukhusets storlek till 700 å 800 platser erfordras
därutöver omkring 200 platser, för vilka ytterligare vårdpaviljonger
bör uppföras. Platsantalet skulle då uppgå till (560 + 200) ungefär 750 eller
drygt hälften av det platsantal om 1 440 — platserna vid sekundäravdelningen
i Pärlby undantagna — som erfordras inom upptagningsområdet.
Sjukhusets övriga paviljonger bör endast iordningställas för ett utnyttjande
under en övergångsperiod. Åtgärderna bör i första hand syfta till att
upprusta anordningarna för vatten, värme och sanitet och elektriska installationer
ävensom att inom avdelningarna anordna lokaler för expeditioner
och förråd samt skölj- och personalrum. Två av dessa paviljonger, M8 och
KO, torde framdeles kunna utnyttjas för arbetsterapi m. m. Byggnaderna
bör med beaktande härav bl. a. förses med hissar och nya fönster.
81
Kiingl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
Vid en upprustning av sjukhusets vårdpaviljonger enligt ovan angivna
riktlinjer kommer vårdplatsantalet att uppgå till omkring 1 125. Därutöver
skulle sjukhuset tills vidare för evakueringsändamål kunna disponera sammanlagt
126 platser i de äldre paviljongerna M2g och K3g, för vilka ersättningsbyggnader
redan blivit uppförda. å tterligare 40 evakueringsplatser
kommer att stå till sjukhusets förfogande efter ombyggnaden vid sekundäravdelningen
i Olof sfors. I övrigt synes vårdplatsantalet vid sjukhuset framdeles
lätt kunna regleras genom att nedlägga exempelvis de s. k. kolonipaviljongerna
med sammanlagt 324 vårdplatser.
Sjukhusets medicinska centrum och kontor in. in. inrymmes i byggnad
Al, i vilken även en kyrksal är förlagd. Byggnaden, som år 1954 genomgick
en fullständig renovering, befinner sig i gott skick. De nuvarande lokalerna
är dock med hänsyn till väsentligt ökade lokalbehov otillräckliga och i viss
omfattning otidsenliga. För att ge sjukhuset full funktionsduglighet bör en
särskild behandlingsbyggnad uppföras i anslutning till den befintliga byggnaden,
som därefter utnyttjas för sjukhuskontor och expeditioner av olika
slag. Alternativt bör dock prövas att uppföra ett nytt medicinskt centrum
i anslutning till förordade nya paviljonger, och iordningställa den nuvarande
administrationsbyggnaden för undervisning samt bostäder för elever
och ogift personal. Ett ställningstagande till dessa spörsmål synes dock
höra anstå, till dess sjukhusets framtida storlek och organisation kan säkrare
överblickas.
Den i det föregående föreslagna ombyggnaden av paviljongerna M8 och K9
för att tillgodose behovet av lokaler för arbets- och sysselsättningsterapi bör
genomföras snarast möjligt. Därvid skulle byggnaden V10, som nu inrymmer
väv- och sysalar samt bostäder in. in., eller ombyggnad kunna tagas i
anspråk för rörelseterapi, sjukgymnastik och centralförråd.
Enligt beslut av 1957 och 1958 års riksdagar skall uppföras dels en byggnad,
inrymmande samlingssal och lokaler för personalens fritidsverksamhet,
dels en byggnad för servering och försäljning. Härigenom kommer ilrågavarande
lokalbehov att bli väl tillgodosedda.
Centralköket vid sjukhuset är nyligen ombyggt och moderniserat men kräver
viss komplettering av utrymmena för matutlämning. Sjukhusets tvätt
förutsättes bli överförd till centraltvätteri. Då de befintliga tvätterilokalerna
befinner sig i dåligt skick, måste denna fråga snarast lösas. Enligt uppgift
från försvarets fabrik sstyrelse förutsättes att sjukhusets tvätt ombesörjes
av en planerad centraltvätt- och reparationsanstalt i Ockelbo, som beräknas
kunna tagas i bruk under år 1960. Under cn övergångstid kan sjukhusets
tvättbehov tillgodoses vid en i det närmaste färdigbyggd centraltvättanläggning
i Karlstad. Sedan tvätteriet blivit nedlagt, bör inom de frigjorda lokalerna
anordnas dels nyssnämnda för centralköket erforderliga utrymmen,
dels tvättbytesförråd.
Sjukhusets panncentral, som är avsedd för angdrift, har otillräcklig kapacitet
och befinner sig i dåligt skick. Frågan om uppförande av ny panncentral
har sedan flera är varit aktuell. För att förbättra uppvärmningsförhållandena
har en varmvattenpanna installerats i en provisorisk tillbyggnad
till centralen. Vidare har medel anvisats för reparation, omläggning och komplettering
av kulveliar och ledningar inom sjukhusområdet. Något definitivt
ställningstagande i panncentralfrågan har hittills icke tagits, enär den
nya panncentralens utformning och utrustning är beroende av i vad man högtrycksånga
framdeles ertordras. Ånga krävs endast lör tvätteri och kök,
Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 87
6
82
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
sedan nuvarande ånguppvärmningssystem i samband med sjukhusets renovering
kommer att ersättas med varmvattenuppvärmning. Efter en överflyttning
av tvätten till centraltvätteri kräver kökets ångbehov endast lågtrycksångpannor;
alternativt kan ångkokapparaterna anordnas för elektrisk drift.
Med utgångspunkt härifrån har kommittén funnit, att vid sjukhuset bör
uppföras en ny värmecentral. I anslutning till denna bör anordnas erforderliga
maskinverkstäder och förråd.
Sjukhuset är f. n. utrustat med eget vatten- och avloppsreningsverk. Avloppsreningsverket
bör nedläggas och avloppsledningarna från sjukhuset
anslutas till Säters stads avloppssystem och av staden planerat reningsverk.
Kommittén förhandlar med staden om de ekonomiska villkoren för en
sådan anslutning. Även de ekonomiska och tekniska förutsättningarna för
sjukhusets anslutning till stadens vattenverk kommer att utredas".
Sjukhusets ledningssystem bör kompletteras och anpassas till den förordade
upprustningen av sjukhuset. Bl. a. bör utredas om en centralisering av
uppvärmningen för de fem friliggande kolonipaviljongerna inom området
Jönshyttan är ekonomiskt motiverad.
Flertalet av sjukhusets familjebostäder är omoderna och i mindre gott
skick. I den mån det från ekonomisk synpunkt icke kan anses försvarligt att
modernisera och upprusta bostadshusen, bör de därför rivas efter hand som
lägenhetsinnehavarna kan beredas bostäder utanför sjukhuset. Med hänsyn
till Säters stads begränsade möjligheter att tillhandahålla bostäder för ogift
personal, kan det emellertid bli nödvändigt att vid sjukhuset uppföra bostäder
såsom ersättning för sådana i vårdpaviljongerna befintliga rum, som enligt
upprustningsplanen kommer att tagas i anspråk för andra ändamål.
Enär med hänsyn till rådande terrängförhållanden särskilda svårigheter
föreligger att anordna kulvertförbindelse mellan de olika sjukhusbyggnaderna,
måste sjukhusets interna transportproblem till största delen "lösas
med hjälp av ändamålsenliga motorfordon. Vägarna inom sjukhuset bör
därför permanentbehandlas och i övrigt på lämpligt sätt anpassas för transporter
av patienter och förnödenheter. Skulle emellertid ett nytt medicinskt
centrum uppföras, kan invändiga förbindelser erhållas mellan behandlingslokaler
och ett betydande antal vårdplatser.
Kostnaderna för vårdpaviljongernas upprustning, anordnande av terapilokaler
och uppförande av ny panncentral enligt nu redovisad principplan
har approximativt beräknats till 18 milj. kronor. Vid ett platsantal av 1 124
motsvarar denna totalkostnad ungefär 16 000 kronor per plats. Lägges därtill
kostnaderna för nytt medicinskt centrum, ombyggnad av den befintliga
administrationsbyggnaden, anläggning av vägar och ledningar samt ny panncentral,
vilka kostnader uppskattas till omkring 6,5 milj. kronor, blir platskostnaden
cirka 22 000 kronor. Vid dessa beräkningar har hänsyn icke tagits
till de under senare år gjorda investeringarna för bl. a. fem nya vårdpaviljonger
med sammanlagt 280 platser.
Uppförande av nya vårdpaviljonger m. m.
I den ovan redovisade principplanen har förordats bl. a., att cirka 180
nya vårdplatser tillskapas vid sjukhuset. Redan den reviderade generalpla
-
83
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
nen förutsätter, att två nya vårdpaviljonger — avsedda att ersätta de nuvarande
paviljongerna M6 och K7 med 118 vårdplatser — uppföres som ett
led i en upprustning av sjukhuset.
Ehuru förslag om de nya paviljongernas förläggning och utformning ännu
icke hunnit upprättas, har kommittén ansett ett avgörande om paviljongernas
uppförande vara av så angelägen natur, att principbeslut därom redan
nu bör fattas. Kostnaderna för byggnadernas uppförande beräknas till
sammanlagt högst 4,5 milj. kronor, motsvarande 25 000 kronor per vårdplats.
För bestridande av kostnaderna för en närmare bearbetning av principplanen
för sjukhusets modernisering och för en närmare utredning av de
nu föreslagna paviljongernas utformning och förläggning in. in. bör anvisas
100 000 kronor.
Renovering av vårdpaviljong M30
I det föregående har förordats att den befintliga vårdpaviljongen M30 moderniseras.
Efter renovering beräknas paviljongen inrymma två vårdavdelningar,
vardera med 28 platser, fördelade på 8 enkelrum, 2 sjupatientrum
och 1 sexpatientrum ävensom erforderliga biutrymmen. Ny sänghiss installeras
och sop- och tvättnedkast anordnas. I källarvåningen iordningställes omklädnadsrum,
förråd m. in. Slutligen iordningställes vissa bostadsrum, avsedda
för vikarier.
Kostnaderna för renoveringen beräknas till 960 000 kronor, motsvarande
ungefär 17 000 kronor per vårdplats. Enär arbetena till följd av byggnadens
dåliga skick bör påbörjas snarast, bör 600 000 kronor anvisas.
Uppförande av ny panncentral
Frågan om en ny panncentral vid sjukhuset har berörts av kommittén i
dess anslagsäskanden för budgetåret 1956/57 (se prop. 106/1956).
I den i det föregående redovisade principplanen för sjukhusets upprustning
har framhållits, att för att upprustningen skall kunna påbörjas, sjukhusets
värmeförsörjning måste få en tillfredsställande lösning. Ehuru förslag
om panncentralens utformning ännu icke upprättats, har kommittén
funnit frågan därom så angelägen, att principbeslut bör fattas om uppförande
av en ny panncentral vid sjukhuset. Kostnaderna för byggnaden jämte pannutrustning,
erforderliga anslutningsledningar samt tillhörande förråd och
maskinverkstäder beräknas till sammanlagt 2,5 milj. kronor. För närmare
utredning om panncentralens utformning och förläggning in. in. bör för
nästa budgetår anvisas 100 000 kronor.
Uppförande av nytt sinnessjukhus i Bollnäs
Enligt beslul av 1956 års riksdag skall ett nytt sinnessjukhus uppföras i
Gävleborgs län och förläggas lill Bollnäs. Genom beslut den 25 april 1958
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
har Kungl. Maj :t uppdragit åt byggnadsstyrelsen att låta uppföra det nya
sinnessjukhuset för en beräknad kostnad i redovisade delar av 34 milj.
kronor, reducerad med belopp, som föranledes av en av 1958 års riksdag
beslutad minskning av antalet vårdplatser från 720 till omkring 660. Vidare
förordnade Kungl. Maj :t, att styrelsen för budgetåret 1958/59 skulle äga
disponera 1 500 000 kronor för byggnadsarbetenas påbörjande.
Byggnadskostnaderna torde efter reduceringen av platsantalet konuna att
uPP§å till omkring 32 milj. kronor. Enligt en preliminärt upprättad tidsplan
beräknades hela sjukhusanläggningen kunna färdigställas under år 1962.
Kommittén har därefter upprättat en ny tidsplan med sikte på sjukhusets
färdigställande under år 1963. Denna förutsätter ett medelsbehov för budgetåren
1959/60—1962/63 av resp. 5, 12, 8 och 5,5 milj. kronor. Första byggnadsetappen,
anläggande av huvudvägar och ledningar, beräknas därvid
planenligt kunna i huvudsak utföras under budgetåret 1958/59. Byggnadsetapp
IT, avseende sjukhusets byggnader för administration, behandling och
ekonomi, kan planenligt påbörjas under samma budgetår och fortgå under
budgetåret 1959/60. Uppförandet av vårdpaviljongerna — byggnadsetapp III
— som ursprungligen var avsett att påbörjas under nästa budgetår, har däremot
uppskjutits ett år.
För byggnadsarbetenas fortsättande bör sålunda anvisas 5 000 000 kronor.
Gådeå sjukhus i Härnösand
Upprustning av vårdavdelningar m. m., etapp II
Med bifall till av Kungl. Maj :t framlagt förslag beslöt 1958 års riksdag
(prop. nr 86; rskr. 198), att av arbeten, som förordats av kommittén för
renovering och modernisering av sjukhusets vårdavdelningar, skulle en av
medicinalstyrelsen påbörjad första etapp slutföras, samt anvisade 450 000
kronor för ändamålet. Genom beslut den 25 april 1958 uppdrog Kungl. Maj :t
åt medicinalstyrelsen att låta utföra denna etapp, avseende vårdavdelningarna
M3 och M4 samt påbörjande av renoveringsarbeten i paviljongerna
Ml och Kl, samt bemyndigade styrelsen att för budgetåret 1958/59 disponera
450 000 kronor.
Upprustningen av avdelningarna M3 och M4 är numera i det närmaste
slutförd. Med hänsyn till en jämsides med upprustningsarbetet pågående successiv
omläggning av värmeledningsinstallationen till cirkulationssystem
med temperering av varmvattnet bör en andra etapp i upprustningsarbetet
omfatta avdelningarna Ml, M2, Ivl och K2 i vårdpaviljongens mittparti, inrymmande
sammanlagt 87 vårdplatser. Med utgångspunkt från kostnaderna
för den utförda renoveringen av avdelningarna M3 och M4 — 7 700 kronor
per vårdplats — torde kostnaden för motsvarande arbeten inom paviljongens
mittparti uppgå till (87 x 7 700) 670 000 kronor. För nästa budgetår bör anvisas
450 000 kronor.
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
85
Umedalens sjukhus vid Umeå
Merkostnad för anordnande av kloreringsanläggning
Genom beslut den 3 juni 1955 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen
att för en kostnad av 100 000 kronor anordna en kloreringsanläggning vid
Umedalens sjukhus. Sedan styrelsen anmält uppkommen merkostnad av
(10 000 + 75 000) 85 000 kronor för nu ifrågavarande byggnadsföretag, medgav
Kungl. Maj :t genom beslut den 29 mars 1957, att kloreringsanläggningen
finge utföras för en kostnad av högst 185 000 kronor.
Enär medel icke anvisats för att täcka angiven merkostnad, bör beloppet
anvisas för budgetåret 1959/60.
Furunäsets sjukhus vid Piteå
Vissa yttre arbeten
Under åberopande av vad inledningsvis anförts hemställer kommittén, att
för utförande av de i prop. nr 86/1958 såsom beredskapsarbete godtagna yttre
arbetena vid sjukhuset anvisas 150 000 kronor.
Uppförande av sjukhus för vård av höggradigt psykiskt efterblivna
I enlighet med av Kungl. Maj :t framlagt förslag beslöt 1955 års riksdag
(prop. nr 123; rskr. 267), att i mellersta Sverige skulle uppföras ett sjukhus
för vård av psykiskt efterblivna.
I prop. nr 103/1957 förordade föredragande departementschefen, att det
nya sjukhuset skulle förläggas till Sala under förutsättning att en för staten
godtagbar överenskommelse om förvärv av lämpligt markområde kunde
komma till stånd. Med bifall härtill bemyndigade riksdagen Kungl. Maj :t
att godkänna avtal med Sala stad om överlåtelse till Kungl. Maj :t och Kronan
av markområde för det nya sjukhuset (rskr. 237). Genom beslut den 6 juni
1957 uppdrog Kungl. Maj :t härefter åt kommittén att med beaktande av vad
departementschefen anfört vidtaga åtgärder för sådant markförvärv och
att till Kungl. Maj :t inkomma med därav föranledda förslag.
Sala stad har anvisat tre alternativa markområden för det nya sjukhuset.
Av dessa har kommittén funnit ett söder om och i direkt anslutning till
Salberga sjukhus beläget område vara mest lämpat för ändamålet. Området,
som har en areal av omkring 238 800 kvadratmeter, begränsas i sydväst av
en föreslagen ny sträckning för riksväg nr 12 och i sydost av en planerad
förbindelseväg mellan den nya vägen och den nuvarande riksvägens sträckning
öster om Salberga sjukhusområde. Största delen av området utgöres
av plan åkermark och enligt utförda markundersökningar är grundförhållandena
i stort sett tillfredsställande.
86
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
Sala stad har erbjudit sig att utan vederlag överlåta ifrågavarande mark- ''
område till Kronan och att utan kostnad för statsverket ansluta det blivande
sjukhusområdet till stadens ledningar för vatten och avlopp. Staden har
emellertid begärt, att cirka 2 600 kvadratmeter av Salberga nuvarande sjukhusområde
kostnadsfritt överlåtes till staden. Enligt föreliggande planer
kommer detta mindre markområde att avskiljas från sjukhusområdet av
den förut nämnda förbindelsevägen. Med hänsyn till att området sålunda
framdeles icke torde kunna nyttiggöras för sjukhusets ändamål, har kommittén
ansett sig kunna tillstyrka områdets avstående till staden.
Staden har i princip förklarat sig villig att låta uppföra bostäder för sjukhusets
personal till antal och av typ, som kommittén bestämmer, samt medgivit,
att hyresrätten till vissa bostäder, som förutsättes bli uppförda i
omedelbar närhet av sjukhuset, upplåtes till befattningshavare vid sjukhuset.
På grundval av de förda förhandlingarna har kommittén träffat preliminärt
avtal med staden av följande lydelse.
»Mellan statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande såsom företrädare
för Kungl. Maj :t och Kronan, här nedan kallad Kronan, å ena, och
Sala stads drätselkammare såsom företrädare för Sala stad, här nedan kallad
staden å andra sidan, är — under förutsättning av Kungl. Maj:ts och stadsfullmäktiges
i Sala godkännande — träffat följande avtal.
§ I
Staden
överlåter utan ersättning med full äganderätt till Kronan ett markområde
om sammanlagt ungefär 238 800 m2, utgörande cirka 600 in2 av
stadsägan nr 161 + 162 + 166, cirka 17 400 in2 av stadsägan nr 165 + 167
+ 2636 + 2637, cirka 12 000 in2 av stadsägan nr 171, cirka 57 100 in2 av
stadsägan nr 172, cirka 37 100 in2 av stadsägan nr 172 A, cirka 100 000 in2
av stadsägan nr 173, cirka 11 700 in2 av stadsägan nr 174, cirka 20 m2 av
stadsägan nr 179 + 2642, cirka 280 in2 av stadsägan nr 180 + 2643, cirka
1 100 m2 av stadsägan nr 183 -f 2644, cirka 100 m2 av stadsägan nr 184 A
samt cirka 1 400 m2 av stadsägan nr 2697, allt i Sala stad, vilket område
angives närmare inom heldragen röd linje på den vid detta avtal fogade
kartan.
Området överlåtes gravationsfritt.
§ 2.
Kronan överlåter utan ersättning med full äganderätt till staden ett markområde
om cirka 2 600 in2, utgörande del av stadsägan nr 175 + 1809 + 1810,
vilket område med gul färg angives på den vid detta avtal fogade kartan.
Området överlåtes gravationsfritt.
§ 3-
Kronan och staden tillträda respektive områden den 1 oktober 1959.
§ 4.
Kronan utfäster sig att snarast möjligt efter tillträdande av det av staden
överlåtna området vidtaga erforderliga åtgärder för uppförande å detsamma
87
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
av ett sjukhus för höggradigt psykiskt efterblivna, vilket i utbyggt skick
beräknas inrymma omkring 500 vårdplatser.
§ 5.
Staden medgiver att sjukhuset anslutes till stadens vatten- och avloppsnät
samt ledningsnät för elektrisk kraft. Staden förbinder sig att till den
tidpunkt, varom överenskommelse senare kan träffas, ha framdragit för
anslutningen till vatten- och avloppsnätet erforderliga ledningar till områdets
gräns på sätt angives å den bifogade kartan.
För leverans av vatten och elektrisk kraft samt för omhändertagande av
avloppsvatten erlägger Kronan ersättning enligt de för konsument med
motsvarande förbrukning inom staden vid varje tillfälle gällande taxor och
för respektive verk gällande reglementen.
§ 6.
Kronan förbinder sig att icke inom det av staden överlåtna området utan
stadens tillstånd utföra grundvattenbrunnar.
§ 7.
Staden åtager sig att i omedelbar närhet till sjukhusområdet låta uppföra
bostäder till antal och av typ, som statens kommitté för sinnessjukvårdens
utbyggande bestämmer och som ur stadsplaneteknisk synpunkt kan
godkännas, samt förbinder sig att tillse att — efter anvisning av sjukhusets
direktion — hyresrätt till dessa bostäder endast upplåtes åt befattningshavare
vid sjukhuset. Kronan ansvarar för hyran för dessa bostäder.
Staden svarar för att tillräckligt antal lämpliga bostäder jämväl för övrig
personal vid sjukhuset kommer att uppföras i staden och tillhandahållas
denna personal.
Stadens här gjorda åtaganden skola gälla endast i den mån av staten beslutade
begränsningar inom byggnads- och kreditmarknaden icke förhindra
deras fullgörande. Med anledning av åtagandena beviljade tillstånd och
krediter förutsättas icke verka återhållande på övrig gängse bostadsproduktion
i staden.
En förutsättning för stadens åtagande enligt första stycket är vidare, att
för erforderliga bostadsbyggnader kunna erhållas — förutom utgående
primär- och sekundärlån — statliga tertiär- och tilläggslån till belopp, som
beräknas med utgångspunkt från det av den långivande myndigheten godkända
högsta belåningsvärdet för byggnaderna.
§ 8.
Staden ombesörjer — utan avvaktan av Kungl. Maj :ts godkännande av
detta avtal — upprättandet av förslag till stadsplan och tomtindelning av
det av staden överlåtna området, vilket utlägges till en tomt. Området betecknas
i stadsplanen som kvartersmark för allmänt ändamål.
§ 9-
Kronan svarar för samtliga kostnader för vinnande av lagfart å det av
staden överlåtna området samt för avstyckningar och sammanläggning av
områdets delar till en stadsäga. Motsvarande kostnader, avseende det av
Kronan till staden överlåtna området, gäldas av staden.»
88
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
Drätselkammaren har meddelat, att avtalet kommer att underställas stadsfullmäktige
för godkännande vid sammanträde den 18 december 1958.
Med utgångspunkt från att departementschefen i prop. nr 103/1957 förordat,
att den fortsatta planeringen inriktades på ett sjukhus med omkring
500 platser har kommittén under projekteringsarbetet funnit, att inom
sjukhuset lämpligen bör inrättas 18 vårdavdelningar, vardera om 30 vårdplatser.
Sjukhusets sammanlagda platsantal kommer sålunda att uppgå
till 540.
Såsom tidigare nämnts är det nya markområdet beläget i omedelbar
anslutning till området för Salberga sjukhus. Vid planläggningen av det
nya sjukhusets utbyggnad och dess samordning med Salberga sjukhus har
kommittén utgått från att nya byggnader för administration och medicinskt
centrum, centralkök och matsalar samt panncentral med tillhörande förråd
och verkstäder uppföres för de båda sjukhusenheterna. Motsvarande byggnader
inom det gamla sjukhuset är nämligen i synnerligen dåligt skick
och otillräckliga för att kunna tillgodose båda enheterna. Dessa byggnader
bör därför rivas, i den mån de icke kan utnyttjas för annat ändamål.
Lokalerna för administration och medicinskt centrum är inrymda i en
byggnad med tre våningar jämte källarvåning. Enligt upprättat lokalprogram
kommer byggnaden att inrymma i huvudsak samma lokalenheter som
motsvarande byggnader vid nya sjukhus för egentligt sinnessjuka. Lokaler
för sjukhusets centralkök och panncentral har sammanförts till en vinkelformad
byggnad i en våning jämte källarvåning. Sjukhusets tvättbytesförråd
har inrymts i denna byggnad.
Det nya sjukhusets sex vårdpaviljonger, vardera med tre avdelningar, förlägges
i en halvcirkel väster om centrumbyggnaderna. Paviljongerna anslutes
till dessa byggnader medelst gångbar kulvert. I likhet med vårdavdelningar
vid nya sinnessjukhus har avdelningarna i dessa paviljonger
uppdelats i två vårdgrupper, envar med femton platser. Med hänsyn till
klientelets art har avdelningarna dock givits en något annan utformning.
Bl. a. har det ökade behovet av sanitär utrustning tillgodosetts. Vidare har
de större patientrummen dimensionerats för sex platser mot högst fyra vid
andra sjukhus. En särskild byggnad för arbets- och sysselsättningsterapi
har tills vidare icke ansetts erforderlig för ifrågavarande klientel. Lokaler
för dessa ändamål har i stället kunnat inrymmas i suterrängvåningen till
de fyra paviljongerna.
Vid det gamla sjukhuset finnes såväl gymnastiksal som samlingssal.
Klientelet vid det nya sjukhuset har emellertid icke ansetts kunna utnyttja
dessa lokaler. Kommittén föreslår därför, att en särskild byggnad med kombinerad
gymnastik- och samlingssal uppföres inom det nya sjukhusområdet,
förlagd mellan centrumbyggnaderna och vårdpaviljongerna. En ny huvudentré
med infart till sjukhusanläggningens centrum förutsättes bli anordad.
I anslutning härtill förlägges en mindre byggnad med lokaler för försäljning
och servering.
Det nya sjukhusets område förutsättes bli planerat och försett med planteringar
i erforderlig omfattning. Promenadgårdar föreslås anordnade vid
samtliga vårdpaviljonger. En befintlig bollplan bör iordningställas till
idrottsplats.
I likhet med de äldre statliga sinnessjukhusen är Salberga sjukhus i
89
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1950
behov av en genomgripande upprustning. En sådan torde emellertid icke
kunna genomföras, förrän huvuddelen av det nya sjukhuset blivit uppförd.
Kommittén har för avsikt att utarbeta en plan för upprustningen och framlägga
förslag om behövliga moderniseringsåtgärder.
Kostnaderna för uppförande av det nya sjukhuset har beräknats
till sammanlagt 24 200 000 kronor enligt följande sammanställning.
Byggnad för administration och medicinskt centrum.......... 2 135 000
Byggnad för centralkök och matsalar........................ 1 930 000
Panncentral.............................................. 2 490 000
Vårdpaviljonger .......................................... 13 260 000
Byggnad för gymnastik- och samlingssal.................... 560 000
Byggnad för försäljning och servering...................... 100 000
Yttre arbeten, transportkulvert m. m......................... 3 725 000
24 200 000
Med hänsyn till önskvärdheten av att iakttaga återhållsamhet i fråga om
de statliga investeringsbehoven avser kommittén att vid den fortsatta detaljbearbetningen
av förslaget till sjukhusets utformning söka i görligaste mån
nedbringa byggnadskostnaderna utan att eftersätta de medicinska och driftsekonomiska
synpunkterna.
Enligt upprättad investeringsplan beräknas det nya sjukhusets uppförande
kräva en tid av högst fem år. Det härför erforderliga medelsbehovet
kan uppskattas till respektive 1, 5, 9, 7 och 2,2 milj. kronor per budgetår
till och med budgetåret 1963/64. Kommittén räknar med att anläggande av
vägar och huvudledningar samt schaktningsarbeten kan påbörjas under
nästa budgetår. För detta ändamål samt för fortsatt bearbetning av det upprättade
förslaget bör därför 1 000 000 kronor anvisas.
Elektriska arbeten vid vissa statens sinnessjukhus
Under senare år har medel regelbundet anvisats för renovering och utbyggnad
av de elektriska installationerna vid statens sinnessjukhus. Kostnadsberäkningar
för de arbeten, som bör utföras under budgetåret 1959/60,
har upprättats av aktiebolaget elektriska prövningsanstalten, varjämte
samråd i ärendet ägt rum med byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen.
Arbe lena är att anse som nödvändiga med tanke på sjukhusens drift. De
berör icke sådana lokalenheter, där de kunde vara ägnade att föregripa en i
övrigt erforderlig upprustning eller modernisering, som kan beräknas komma
till stånd inom cn nära framtid. Till relativt stor del utgör arbetena fortsättning
på tidigare påbörjade, i etapper indelade åtgärder eller syfta till en
förstärkning av de elektriska systemen. En omdisponering av arbetsplanerna
eller en uppdelning av arbetena i underetapper utöver vad som i det följande
föreslås torde icke lämpligen kunna komma i fråga med hänsyn till att
detta kan väntas medföra ökade kostnader och i många fall fördröja avvecklingen
av oekonomiska anläggningsdelar. Kommittén föreslår följande.
90
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
Ulleråkers sjukhus. Vid sjukhuset pågår sedan flera år omläggningsarbeten
för övergång från likström till växelström. Avsikten är att likströmsdistributionen
helt skall avvecklas. För budgetåret 1958/59 anvisades för
omläggning inom kvarvarande byggnader inom norra sjukhusområdet
10 000 kronor och för omläggning inom paviljongerna M12, K14 och Klä
inom södra området 110 000 kronor.
I paviljongerna inom södra området förekommer äldre likströmsinstallationer.
Ledningarna är till största delen utförda som s. k. listledning, d. v. s.
förlagda rör i spår av trälister. Ledningssystemen är hårt överbelastade och
medger ej tillräcklig belysning inom avdelningarna. Eldsvådetillbud har
förekommit i samband med överslag och kortslutningar i listledningarna.
Kommittén anser nödvändigt, att nuvarande risker och olägenheter elimineras
genom omläggning till växelström. För att undvika mer omfattande
kyg''gnadstekniska ingrepp, bör nya installationer utföras med utanpåliggande
ledningar. Ombyggnadsetappen bör omfatta paviljongerna Mil, M13
och K16.
Kostnaderna för ifrågavarande arbeten beräknas till 43 000 kronor för
paviljong Mil, 30 000 kronor för paviljong M13 och 30 000 kronor för
paviljong K16 samt 12 000 kronor för yttre kablar in. in. eller tillhopa
115 000 kronor, vilket belopp bör anvisas för nästa budgetår.
Västra Ny sjukhus. Inom paviljongerna M102 och M103 saknas sängbelysningar.
Belysningen i sovsalar utgöres av en enda lampa i taket. Vägguttag
saknas helt. För en tillfredsställande läsbelysning måste sänglampor anordnas.
Vid nyssnämnda paviljonger finnes f. n. icke centralradioanläggning. De
är utrustade med vanliga radiomottagare, till vilka extra högtalare är anslutna
i dagrum och sovsalskorridor. Paviljongerna användes för lugna, arbetande
patienter, som på fritid bör kunna syssla med läsning och lyssna på radioutsändningar.
Tillfredsställande anordningar kan erhållas genom individuellt
reglerbara kuddhögtalare vid varje säng. Den nuvarande radioanläggningen
bör därför utbytas mot centralradioanläggning.
Kostnaderna för ifrågavarande arbeten beräknas till sammanlagt 35 000
kronor, vilket belopp bör anvisas för nästa budgetår.
S:t Sigfrids sjukhus. De yttre belysningsanordningarna består av armaturer
över ingångar till byggnader samt av vissa äldre stolpbelysningar.
Belysningen bör kompletteras med ett antal nya stolpar och armaturer. Samtidigt
behöver central manövrering med automatisk tändning och släckning
anordnas. Kostnaden härför beräknas till 55 000 kronor.
\ id avbrott i sjukhusets ordinarie kraftförsörjningsnät uppstår störningar
framför allt i driften av panncentralen. För att eliminera detta bör
ett förbränningsdrivet nödströmsaggregat med cirka 140 KV generatoreffekt
installeras i den nya panncentralen. Aggregatet beräknas vid strömavbrott
kunna törse även andra viktiga anläggningsdelar med elkraft. Härför
erfordras en viss sektionsindelning i den befintliga lågspänningsfördelningen.
Kostnaderna beräknas till 70 000 kronor.
Sammanlagt bör sålunda anvisas (55 000 + 70 000 ) 125 000 kronor.
S:t Lars’ sjukhus. Vid sjukhuset pågår omläggning av det elektriska
distributionssystemet från likström till växelström. Den sista etappen omfattar
sjukhusets ytterbelysningssystem. Nya belysningsstolpar har tidigare
91
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
uppsatts. För överkoppling till växelström erfordras nytt kabelsystem. Kostnaderna
för slutetappen beräknas till 25 000 kronor, vilket belopp bör anvisas.
S:ta Maria sjukhus. Vid sjukhuset pågår omläggning från likström till
växelström. Ett nytt distributionssystem för växelström har utbyggts och
vissa byggnader har omlagts till den nya strömarten. De återstående arbetena
omfattar huvudsakligen fortsatt omläggning av inomhusinstallationerna.
För dessa arbeten har tidigare anvisats tillhopa 182 000 kronor.
För det kvarvarande likströmssystemet alstras elkraft bl. a. i ångturbindrivna
generatorer. Även driften i panncentralen är beroende av egengenerering.
Då det är önskvärt att likströmssystemet avlastas, bör omläggningsarbetena
fortsätta och såsom etapp nr 5 avse omläggning av systemet inom
paviljong K3. Kostnaderna härför beräknas till 40 000 kronor.
Den nuvarande mycket otillfredsställande belysningen i sjukhusets kulvertar
behöver förbättras genom ökat antal ljuspunkter. Avståndet mellan
ljuspunkterna uppgår till 25 å 30 in. Vid den ökade trafik, som bl. a. planerade
mattransporter med truckdragna vagnar kommer att medföra, föreligger
risker för olyckor på grund av den dåliga belysningen. Manövreringen
bör ordnas genom tidsmanövrerad central. Ledningsinstallationerna bör
omläggas till plastisolerade kablar. För ledbelysningen bör även reservbelysning
anordnas. Kostnaderna för nu angivna arbeten beräknas till
25 Ö00 kronor.
Efter nedläggandet av likströmsanläggningen blir vårdavdelningarna helt
utan reservbelysning utom två avdelningar inom den ombyggda paviljong
K5, vilka har reservbelysning som matas av ackumulatorbatterier. Kommittén
föreslår, att batterianläggningar anskaffas för paviljongerna Kl, M2,
K3, M4, återstående del av K5, M6, K14 samt M15 jämte tillhörande armaturer.
Reservbelysningen bör automatiskt tillkopplas vid strömavbrott i det
ordinarie nätet. Kostnaderna för dessa anläggningar beräknas till 60 000
kronor.
Sammanlagt bör sålunda anvisas (40 000 + 25 000 + 60 000) 125 000
kronor.
Restads sjukhus. Belysningen inom vissa av sjukhusets vårdpaviljonger
är bristfällig. Befintliga äldre globarmaturer tillåter ej så starka glödlampor,
som behövs för en tillfredsställande belysning. Vidare saknas sängbelysningar
så gott som helt. För att förbättra belysningsförhållandena i nu
angivna hänseenden anvisades för budgetåret 1958/59 ett belopp av 30 000
kronor, avseende paviljongerna Ml, M5 och K6. Motsvarande förbättringar
bör vidtagas inom paviljongerna M2, M3 och K8. Kostnaderna härför beräknas
till 40 000 kronor.
Västra Marks sjukhus. Vid sjukhuset är eldistributionen uppdelad på två
spänningssystem, dels ett äldre för 220/127 V och dels ett nytt för 330/220
planerade utökningen och kompletteringen av belysningen inom
garna 1, 2 och 3 i paviljong Iv kan icke ske i full utsträckning, då
V. Den
avdelnin
byg
,Hgnaden
fuilbelastat.
är ansluten till den lägre spänningen och
Kabeln till byggnaden bör därför kopplas
ningssystemet, varvid även ledningssystemet inom övr
anslutna byggnader bör ändras till 330/220 V.
ledningssystemet
till det högre spänga
till samma kabel
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
ses med elvärme. Ny matarkabel måste anläggas, då en spänningshöjning
omöjliggöres av att den befintliga kabeln icke är utförd enligt gällande föreskrifter.
Kostnaderna för ifrågavarande arbeten beräknas till 30 000 kronor.
Säters sjukhus. En komplettering av ytterbelysningen inom sjukhusområdet
pågår i etapper. För första etappen anvisades budgetåret 1954/55 ett
belopp av 19 000 kronor, avseende belysningen inom det nya bostadsområdet.
Nästa etapp bör omfatta ytterbelysning för vägen till det s. k. Jönshytteområdet
och för vissa vägar inom detta. Kostnaderna för etappen beräknas
till 30 000 kronor.
Pårlby sjukhus. I paviljongernas sovsalar finnes endast takarmaturer
installerade. Denna belysning är otillräcklig såsom läsbelysning och bör
kompletteras med sänglampor.
Eltillförseln sker via långa friledningar, som i hög grad är utsatta för
störningar. För att eliminera olägenheterna vid uppkommande strömavbrott
bör nödbelysning anordnas med ackumulatorbatterier. Anläggningen bör
automatiskt tillkopplas vid strömavbrott. Kostnaderna för ifrågavarande
arbeten beräknas till 20 000 kronor.
Umedalens sjukhus. Elkraften för sjukhusets normala behov levereras
via en enda kabel för 10 KV. Då ett avbrott i denna medför stora svårigheter
för sjukhusets drift, bör en reservledning framdragas. Umeå elverk
kommer att höja spänningen från 6 till 10 KV för en separat matarledning
till en befintlig elångpanna. Från denna matarledning kan en reservledning
framdragas för sjukhusets allmänna elkraftsbehov. Kostnaderna för
matarledningen beräknas till 15 000 kronor.
För elektriska arbeten vid vissa statens sinnessjukhus skulle alltså för
nästa budgetår erfordras sammanlagt (115 000 + 35 000 + 125 000 + 25 000
+ 125 000 + 40 000 + 30 000 + 30 000 + 20 000 + 15 000) 560 000 kronor.
Utredningsmedel
Medelsbehovet för kommitténs verksamhet utöver vad i det föregående
föreslagits beräknas till 400 000 kronor.
Yttranden
Medicinalstyrelsen har ingen erinran mot kommitténs avvägning av medelsbehoven
för å ena sidan uppförande av nya sjukhus och å andra sidan
nybyggnads- och upprustningsarbeten vid befintliga sjukhus. I likhet med
kommittén framhåller styrelsen nödvändigheten av att för en följd av år vid
utbyggnaden av mentalsjukvården kunna räkna med någorlunda stabila
investeringsmöjligheter. Styrelsen kan intyga behovet av en snabb renovering,
då vissa avdelningar befinner sig i ett skick, som icke gör dem lämpade
för sjukvård.
Medicinalstyrelsen ansluter sig till av kommittén framlagda förslag om
principer för upprustning av äldre sjukhus och understryker vikten av kommitténs
målsättning att uppnå likvärdighet mellan de nu befintliga och de
93
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
nya sjukhusen. Härigenom kan realiseras avsikten att tillgodose den framtida
sjukvården genom mindre sjukhus, spridda inom vårdområdena och —
där så låter sig göra — i anslutning till somatiska sjukhus.
Vid Birgittas sjukhus synes det väl motiverat att snarast iståndsätta de
300 vårdplatser, som kommer att friställas, så att de under en övergångsperiod
kan utnyttjas för evakuering av patienter, vilken skapar svåra problem
på sjukhusen under renoveringstiden.
Under hänvisning bl. a. till numera tillämpad praxis har byggnadskommittén
förutsatt att tvättverksamheten vid sjukhusen generellt skall successivt
övertagas av centraltvätterier, varigenom verksamheten skall bli mera ekonomisk.
För anordnande av tvättbytesförråd har kommittén äskat anslag
bl. a. vid Birgittas sjukhus. Medicinalstyrelsen framhåller att styrelsen vid
ett flertal tillfällen till byggnadskommittén under hand framfört betänkligheter
mot ett dylikt generellt överförande av tvättverksamheten. Orsakerna
härtill har varit dels vissa konstaterade bristfälligheter beträffande behandlingen
av tvättgodset vid de sjukhus, vilkas tvätt redan ombesörjes av
centraltvätterier, dels att viss tvätt (nylonklänningar o. d.) ändå måste ombesörjas
på sjukhusen, varför särskilda lokaler härför bör anordnas inom
vårdavdelningarna, dels att vissa kostnader tillkommer för iordningställande
av förutvarande tvättlokaler för annat ändamål samt dels att vid vissa sjukhus
nya panncentraler har uppförts, vilka dimensionerats för egna tvättinrättningar.
Därjämte har betonats angelägenheten av att tillvarataga den
form av arbetsterapi, som arbetet i tvätterierna utgör. I anslutning härtill
har styrelsen framhållit att ekonomiska kalkyler borde utarbetas sjukhus
för sjukhus under hänsynstagande till nämnda och övriga lokala förhållanden.
Utan mera ingående kännedom om kommitténs planering av ombyggnadsarbetena
vid Birgittas sjukhus kan framhållas, att tvättinrättningen
vid detta sjukhus uppfördes för endast sju år sedan och delvis ombyggdes
för fyra år sedan. Vid detta sjukhus har en ny panncentral uppförts, dimensionerad
med hänsyn till tvättinrättningen. Tvättlokalerna är i mycket gott
skick. För behövlig ökning av kapaciteten torde möjligen erfordras att nuvarande
mangel utbytes mot en större samt att tvättutlämningen något utökas.
Genom en rationalisering av tvättarbetet kan eventuellt även dessa åtgärder
undvikas.
Vid Birgittas sjukhus synes sålunda vara motiverat att företaga en närmare
ekonomisk utredning angående resultatet av överförande av tvättverksamheten
vid detta sjukhus till centraltvätten i ödeshög. Enligt en av
centrala sjukvårdsberedningen verkställd undersökning angående lönsamheten
av tvättverksamheten vid hl. a. Birgittas sjukhus understiger kostnaden
per kg tvätt (51,5 öre) den beräknade kostnaden vid anlitande av försvarets
centraltvätterier med 7,5 öre.
Vad gäller Vipeholms sjukhus anser medicinalstyrelsen i likhet med kommittén
att i avvaktan på en slutlig lösning av sjukhusets lokalfrågor endast
begränsade åtgärder bör vidtagas för att förbättra arbetsterapins lokalförhållanden.
Beträffande Säters sjukhus har kommittén föreslagit, att vårdpaviljongerna
M30 och K31 skall upprustas, och äskat medel för påbörjande av arbetena
inom paviljong M30. Från sjukhusledningens sida har emellertid framhållits,
all upprustningen i stället hör påbörjas inom systerpaviljongen K31,
94
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
enär rörledningarna inom denna paviljong är helt förslitna, under det att ledningarna
i paviljong M30 befinner sig i användbart skick. Enär samma arbeten
skall utföras inom paviljongerna, finner styrelsen, att paviljong K31 i
första hand bör upprustas.
Uppförandet av ett nytt sinnessjukhus i Upplands Väsby är en angelägen
uppgift och dessutom av betydande intresse. Det blir första gången som man
i Sverige får möjlighet att pröva hur ett mentalsjukhus och ett somatiskt
sjukhus i direkt anslutning till varandra kommer att fungera.
Beträffande uppförandet av nytt sjukhus i Mellansverige för vård av höggradigt
psykiskt efterblivna uttrycker medicinalstyrelsen sin glädje över att
förslag om påbörjandet av sjukhuset nu framlagts. Tillkomsten av detta
sjukhus är av allra största vikt. Uppförandet bör komma till stånd med
största möjliga skyndsamhet.
Den nuvarande bristen på platser för ifrågavarande klientel hotar att
äventyra genomförandet av den vårdorganisation, som fastställts i lagen
den 4 juni 1954 om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna. I
enlighet med denna lag har landstingen byggt ut sina anstalter endast för det
klientel, för vilket de ålagts inrätta institutioner. Så länge adekvata vårdmöjligheter
saknas för de mest svårskötta psykiskt efterblivna, vilka är
undantagna denna lag (§4), måste de omhändertagas på de kommunala anstalterna,
där tillfredsställande vård icke kan beredas dem, samtidigt som
vården av landstingsklientelet försvåras.
Den föreslagna utformningen av sjukhuset med ett flertal vårdpaviljonger
synes styrelsen ändamålsenlig och lämplig.
Över förslaget till avtal angående uppförande av en ny sjukhusanläggning
i Upplands Väsby har yttranden avgivits av statskontoret och riksräkenskapsverket.
Statskontoret yttrar.
Enligt föreslagen byggnadsplacering skulle ett antal vårdavdelningar tillhörande
sinnessjukhuset förläggas till fyra- och envåningspaviljonger. Med
hänsyn till byggnadskostnaderna och personalåtgången bör allvarligt övervägas,
om icke större koncentration av vårdavdelningarna kan komma till
stånd.
Beträffande fördelningen av kostnaderna för hela sjukhusanläggningens
uppförande upptager avtalet bestämmelser av innebörd, att staten respektive
landstinget skall svara för kostnaderna i proportion till dels antalet vårdplatser
å sinnessjukhuset respektive lasarettet, dels den normala anläggningskostnaden
per vårdplats å sjukhus av ifrågavarande slag. Statskontoret
har icke något att erinra mot att sagda fördelningsmetod kommer till användning
med avseende å de gemensamma lokaliteterna. I fråga om de delar
av anläggningen, som exklusivt användes av endera parten, synes före ett
ställningstagande till spörsmålet om kostnadsfördelningen böra undersökas
vilket resultat, som skulle uppnås, därest parterna hade att var för sig svara
för sin del.
Driften av hela sjukhusanläggningen anses närmast böra tillkomma landstinget.
Av avtalstexten framgår att parterna är ense om att förhandlingar
skall upptagas beträffande driften och därmed sammanhängande spörsmål.
Statskontoret förutsätter, att staten under alla omständigheter under oförändrade
huvudmannaskapsförhållanden i en eller annan form erhåller medinflytande
med avseende å anläggningens drift.
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
95
I formellt avseende må slutligen konstateras att avtalstexten icke upptager
någon egentlig uppsägningsklausul. Enligt ämbetsverkets åsikt bör avtalet
emellertid kompletteras på denna punkt.
Riksräkenskapsverket anför.
Kommittén har föreslagit, att det nya sinnessjukhuset skall förläggas i
omedelbar anslutning till det nya lasarett, som landstinget redan beslutat
uppföra därstädes, och sammanbyggas med lasarettet till en gemensam sjukhusanläggning,
vilken skall ägas och drivas av landstinget. En första förutsättning
för ett sådant sammanbyggande bör vara, att det fullt klarlagts,
att en dylik anordning icke blott är angelägen ur vårdsynpunkt utan även
medför väsentliga fördelar i ekonomiskt avseende. Enligt de av kommittén
framlagda kostnadsberäkningarna skulle emellertid samordningen icke leda
till lägre byggnadskostnader, och hur utrustningskostnader och löpande
driftkostnader skulle komma att påverkas av en samordning, belyses icke
alls. Det kan alltså icke anses påvisat, att ett sammanförande av de två sjukhusen
till en gemensam sjukhusanläggning är motiverat ur ekonomiska synpunkter
bortsett från vissa icke närmare preciserade standardförbättringar i
fråga om sinnessjukhusdelen.
I kommitténs framställning har vidare — i avbidan på särskilda förhandlingar
härom med landstingets förvaltningsutskott efter ytterligare utredning
— icke kunnat lämnas uppgifter rörande storleken av statens tillskott
till utrustningskostnaderna och på staten fallande andel av de löpande
driftkostnaderna. Innan klarhet härutinnan ernåtts, så att de ekonomiska
konsekvenserna av ett åtagande i enlighet med kommitténs förslag från statens
sida gentemot landstinget kan fullt överblickas, anser riksräkenskapsverket
ett sådant åtagande icke lämpligt.
Genom att landstinget förutsatts skola stå såsom ägare till hela anläggningen
och ansvara för driften av densamma måste enligt riksräkenskapsverkets
mening den av kommittén föreslagna samordningen — oavsett i vilken
form statens tillskott till anläggningskostnaderna lämnas — anses innebära
ett föregripande av resultatet av pågående utredning av frågan om ett
överförande av hela sinnessjukvården till landstingen och städerna utanför
landsting. Någon anledning till erinran i detta avseende skulle däremot icke
förefinnas vid en lösning, som innebure, att anläggningen ägdes av staten
och dreves i dess regi. Att det frånsett de statliga universitetssjukhusen ankommer
på landstingen och städerna utanför landsting att svara för den somatiska
sjukvården, medan förhållandet, om man bortser från de tre största
städerna, är det omvända inom sinnessjukvården, kan riksräkenskapsverket
icke i likhet med kommittén finna böra leda till den slutsatsen, att äganderätten
till och driften av hela den av kommittén föreslagna gemensamma
sjukhusanläggningen hör tillkomma landstinget. Det synes med hänsyn till
att statens tillskott till anläggningskostnaden avses skola bli ungefär dubbelt
så stort som landstingets ligga närmare till hands att anläggningen äges
och drives av staten, därvid landstingets kapitaltillskott och regleringen i
övrigt av förhållandet mellan landstinget och staten kan ske i den ordning,
som i motsvarande avseende tillämpats i fråga om karolinska sjukhuset.
Det kan också ifrågasättas, huruvida icke det av kommittén framlagda projektet
avser en sådan försöksanordning, som även frånsett önskemålet att
icke föregripa resultatet av utredningen om huvudmannaskapet för sinnessjukvården
hör handhas i statlig regi. Den samordning av sinnessjukvård
och kroppssjukvård, som skulle möjliggöras genom projektets realiserande,
96
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
kan nämligen tänkas bli av viss betydelse för den medicinska forskningen.
Mot bakgrunden härav vill riksräkenskapsverket ifrågasätta, om icke det
kombinerade sjukhuset bör utnyttjas såsom undervisningssjukhus, för vilken
användning anläggningen på grund av sin belägenhet samt moderna planering
och utrustning synes kunna antagas bli väl lämpad. Vidare skulle
härigenom kunna vinnas en behövlig utökning även av antalet kliniska utbildningsplatser
vid kroppssjukhus. Det bör ur nu angivna synpunkter närmare
undersökas om icke den lösningen bör ges företräde, att staten står såsom
ägare till ifrågavarande sjukhusanläggning, oavsett hur frågan om huvudmannaskapet
för sinnessjukvården löses.
Därest hela den av kommittén föreslagna sjukhusanläggningen skulle
befinnas böra ägas av landstinget och drivas i dess regi, bör statens tillskott
icke blott till anläggningskostnaderna utan även till utrustningskostnaderna
lämnas i form av ett lån till landstinget. Detta lån bör av landstinget förräntas
och amorteras. Utgifterna för räntor och avskrivningar bör inkluderas
i de kostnader för driften av sinnessjukhusets del av anläggningen, för
vilka landstinget skall erhålla ersättning av staten. Riksräkenskapsverket
kan icke i likhet med kommittén finna en sådan ordning sakligt omotiverad,
eftersom på detta sätt erhålles en riktig och klar redovisning av statens kostnader
för sinnessjukhuset. Enligt riksräkenskapsverkets mening kan anordningen
icke heller såsom kommittén velat göra gällande anses innebära
någon administrativt tyngande omgång. Därest lånet skall förräntas, bör det
utlämnas från fonden för låneunderstöd. Skulle det däremot befinnas icke
böra förräntas, bör det utbetalas av medel, som anvisas för ändamålet på
driftbudgeten.
I avtalsförslagets fjärde paragraf finnes intagen en bestämmelse om att,
därest de för sinnessjukvården disponerade lokalerna av landstinget tages i
anspråk för annat ändamål, Kronan skall »äga uppsäga lånet till betalning
med det belopp, som efter en beräknad avskrivningstid av sextio år motsvarar
kostnaden för dessa lokaler i den omfattning de varit utnyttjade».
Denna bestämmelse synes i realiteten innebära, att landstinget äger häva
avtalet, om lånet återbetalas i den utsträckning i bestämmelsen stipuleras.
Dessutom avses tydligen enligt bestämmelsen avskrivningarna å sjukhusanIäggningen
skola tillgodoräknas landstinget. Bestämmelsen kan enligt riksräkenskapsverkets
mening komma att leda till ett oriktigt resultat, eftersom
utgifterna för avskrivningen av sjukhusanläggningen eller amorteringen av
lånet avses skola ersättas av staten, som också kommer att svara för täckningen
av kostnaderna för anläggningens underhåll. Vidare anser riksräkenskapsverket,
att någon rätt icke bör tillförsäkras landstinget att ensidigt
häva avtalet. Riksräkenskapsverket föreslår, att den nu berörda bestämmelsen
och den under tolfte paragrafen införda oklara bestämmelsen om att avtalet
skall gälla så länge staten är huvudman för sinnessjukvården inom
Stockholms län bör ersättas med en under sistnämnda paragrafnummer införd
bestämmelse om att avtalet skall gälla under BO år och att staten före
angivna tidrymds utgång skall äga påfordra förlängning av avtalet för en tid
av ytterligare 60 år. Vad som efter den av riksräkenskapsverket nu förordade
ändringen kommer att återstå av bestämmelsen under fjärde paragrafen bör
omformuleras så, att bestämmelsen kommer att utsäga, att staten för finansieringen
av å sinnessjukhuset belöpande del av anläggnings- och utrustningskostnaderna
skall lämna landstinget ett lån.
Bostadsstijrelsen — som avgivit yttrande beträffande förslaget till avtal
med Sala stad — anför.
97
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
Enligt avtalsförslaget åtager sig staden att svara för viss bostadsproduktion—
enligt underhandsuppgift avseende cirka 130 lägenheter fördelade på
två år — i anslutning till sinnessjukhusets utbyggnad under förutsättning
att dessa åtaganden icke verkar återhållande på övrig gängse bostadsproduktion
i staden och att statliga tertiär- och tilläggslån kan erhållas.
Med anledning av denna avtalsbestämmelse kommer styrelsen vid fördelningen
på Västmanlands län av de ramar för den statliga långivningen, som
ställes till styrelsens förfogande, att beakta det ökade bostadsbehov, som
uppkommer för Sala till följd av sinnessjukhusets utbyggnad. Det förhållandet,
att de bostäder, som staden skall uppföra enligt § 7 i avtalet, endast
kommer att upplåtas till befattningshavare vid sjukhuset, kommer icke att
utgöra hinder för statliga lån.
Enligt vad styrelsen under hand inhämtat, utgår f. n. inga särskilda avgifter
för anslutning till stadens vatten- och avloppsnät. Ingenting hindrar dock
att staden med stöd av 1955 års lagstiftning om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
inför sådana särskilda avgifter. Till förhindrande av
framtida eventuell oklarhet om avtalets innebörd bör kommittén infordra
uttalande från staden, att anslutningsavgifter icke heller i framtiden skall
utgå för sjukhusets område.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen yttrar beträffande förslaget till avtal
med Vadstena stad.
Mot de grundläggande principer, efter vilka anläggningskostnaderna skall
fördelas har styrelsen intet alt erinra. Emellertid synes de för Kronan framräknade
andelarna alltför höga.
Vid dimensioneringen av anläggningen synes man sålunda ha utgått från
en vattenförbrukning vid sjukhuset år 1980 och år 2000 av respektive 700
och 800 liter per patient och dygn. Enligt vad styrelsen inhämtat är det vid
projektering av motsvarande sjukhus normalt att räkna med avsevärt lägre
specifik vattenförbrukning. Härtill kommer att enligt handlingarna sjukhusets
tvätt skall utföras på annat håll. Styrelsen anser att de angivna mängderna
700 och 800 liter per patient och dygn kan anses inkludera en så stor
mängd i ledningarna inströmmande grundvatten, som belöper på sjukhuset.
Den borgerliga förbrukningen i staden har antagits till 250 liter per person
och dygn år 1980, medan motsvarande tal år 2000 angivits till 350.
Dessa värden synes onormalt låga; vanligt är att man för städer av Vadstenas
typ år 1980 räknar med förbrukningar av 350—400 liter per person
och dygn. Värdena gäller exklusive inläckande grundvatten.
En inom styrelsen gjord överslagsberäkning, baserad på enligt styrelsens
bedömande normala utgångsvärden, har givit vid handen att Kronan för
sjukhusets del icke skäligen bör deltaga i förevarande anläggningskostnad
med mera än omkring 20 procent.
Uppgift saknas efter vilka grunder Kronans avsedda andel i årskostnaden
beräknats. Styrelsen anser emellertid att man, bl. a. med hänsyn till att tvättgodset
från sjukhuset skall tvättas på annan plats, icke har anledning att
räkna med specifikt starkare nedsmutsat vatten från sjukhuset än från
staden.
Det vill synas som om eu kostnad av omkring 10 öre in3 uppmätt vattenförbrukning
skulle vid fullt utbyggd anläggning vara ett värde av någorlunda
riktig storlek. Emellertid anser styrelsen det olämpligt att i detta
sammanhang i avtalet fixera en viss avgift per in’ vatten. Lämpligare är att
7 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 87
98
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
bestämma att Kronan skall varje år deltaga i den på överenskommet sätt
fastställda årskostnaden efter förhållandet mellan sjukhusets vattenförbrukning
och den totala vattenförbrukningen inom anläggningsområdet.
Styrelsen får slutligen framhålla att styrelsen vid tidigare utförd teknisk
granskning av förslagshandlingarna ifrågasatt om icke föreslagen låggradig
rening jämte behandling i de biologiska dammarna samt klorering
kunde tills vidare anses tillräcklig. Minskningen i anläggningskostnad vid
ett sådant förfarande kan uppskattas till omkring 400 000 kronor.
Under hänvisning till det anförda anser sig styrelsen på basis av tillgängligt
material icke kunna tillstyrka föreliggande preliminära avtal utan
jämkningar i berörda avseenden.
Departementschefen
I samband med behandlingen i årets statsverksproposition av anslaget
till statens sinnessjukhus: avlöningar lämnade jag en närmare redogörelse
för det nuvarande läget inom mentalsjukvården. Jag framhöll därvid bl. a.,
att det i flera avseenden alltjämt råder otillfredsställande vårdförhållanden
på detta område. Under de allra senaste åren har emellertid framstegen inom
den psykiatriska vetenskapen och de moderna behandlingsmetoderna ställt
mentalsjukvården i en ny dager och skapat förhoppningar om att i betydligt
större utsträckning än tidigare kunna varaktigt bota många av de människor,
som drabbas av psykisk sjukdom. Denna utveckling har redan ställt
och kommer uppenbarligen även i fortsättningen att ställa betydande anspråk
på sinnessjukhusens resurser av alla slag. Även om — såsom närmare
framgår av min redogörelse i nämnda proposition -— sedan flera år tillbaka
en omfattande upprustning i såväl personellt som materiellt hänseende
pågått, erfordras därför alltjämt betydande insatser innan en godtagbar
standard på detta område uppnåtts.
En väsentlig förutsättning för att nå det uppställda målet att utjämna
skillnaden mellan kroppssjukvård och mentalsjukvård är att byggnadsbeståndet
vid sinnessjukhusen blir föremål för en kraftig upprustning. Vid
flera av de äldre sinnessjukhusen är byggnader och inredning alltjämt föråldrade
och ofta i starkt nedslitet skick. Också platstillgången vid sjukhusen
är alltjämt otillräcklig även om antalet exspektanter (sjukhusen för psykiskt
efterblivna ej medräknade) minskat från omkring 1 470 år 1956 till
cirka 1 350 år 1957. Överbeläggningen vid de egentliga sinnessjukhusen,
som under åren 1954—1956 uppgick till resp. 17, 15 och 14 procent, visade
år 1957 en ytterligare minskning till omkring 9,4 procent. Överbeläggningen
varierade emellertid starkt de olika sjukhusen emellan och uppgick vid något
sjukhus till icke mindre än cirka 39 procent.
Samtidigt med nyssnämnda minskning av antalet exspektanter och av
överbeläggningen har en kraftig stegring av patientomsättningen ägt rum,
bl. a. genom den förbättrade medikamentösa terapin. Omsättningen, d. v. s.
antalet intagningar i procent av medelbeläggningen, uppgick sålunda åren
1953, 1956 och 1957 vid primärsjukhusen till resp. 52, 62 och 67 procent.
99
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
När man diskuterar platstillgång, beläggningsförhållanden och antalet
exspektanter in. in. niåste man emellertid även beakta, att det finns ett
stort antal människor, som i och för sig torde vara i behov av vård å mentalsjukhus
men som av olika skäl icke är upptagna å exspektantlista. Enligt
mentalsjukvårdsdelegationen torde antalet vårdbehövande människor
sålunda uppgå till omkring 4 promille av befolkningen. Först genom att
mentalsjukvården verkligen utbyggs och upprustas på ett tillfredsställande
sätt skapas möjligheter att bereda dessa människor den hjälp och vård som
de är i behov av.
Jämsides med den såväl kvantitativa som kvalitativa upprustning som ägt
rum på personalsidan har också i fråga om byggnadsbeståndet betydande
insatser gjorts under senare år. Jag vill sålunda erinra om att enligt den vid
1950 års riksdag antagna och av 1956 års riksdag reviderade generalplanen
byggnadsarbeten — innefattande såväl nya sinnessjukhus som upprustning
av befintliga sjukhus — skall utföras för en sammanlagd kostnad
(i 1954 års prisläge) av omkring 500 miljoner kronor för de egentliga sinnessjukhusen.
Härtill kommer de till omkring 85 miljoner kronor beräknade
kostnaderna (i 1954 års prisläge) för planerade ny- och ombyggnader
av sjukhus för vård av psykiskt efterblivna. De totala investeringsanslagen
för dessa ändamål har under budgetåren 1950/51—1958/59 uppgått till omkring
234 miljoner kronor, varav omkring 180 miljoner kronor för en upprustning
av de befintliga sjukhusen. Medel har emellertid därvid i vissa fall
anvisats för arbeten, som icke förutsatts i generalplanen, samtidigt som
denna enligt beslut vid 1957 års riksdag kompletterats med ett sinnessjukhus
i Västmanlands län. Statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande
hade i det år 1954 avgivna betänkande, som låg till grund för 1956
års reviderade generalplan, räknat med att upprustningen skulle vara slutförd
år 1967. Detta skulle med ett fr. o. in. budgetåret 1955/56 återstående
medelsbehov av 490 miljoner kronor — bortsett från beslutade ändringar i
och tillägg till generalplanen samt uppkomna byggnadskostnadsstegringar
— ha inneburit en medelsanvisning av i genomsnitt 41 miljoner kronor per
år. Då medelsanvisningen under budgetåren 1955/56—1958/59 uppgått till
i genomsnitt 32,5 miljoner kronor per ar bar sålunda, även bortsett från
nyss nämnda faktorer, redan uppkommit en betydande eftersläpning i planens
genomförande.
Kommitténs förslag till byggnadsarbeten för nästa budgetår förutsätter en
medelsanvisning av i runt tal 48 500 000 kronor mot för innevarande budgetår
anvisade 35 850 000 kronor. Av förstnämnda belopp avser omkring 26
milj. kronor nya sinnessjukhus. Därmed avses dels ett fullföljande av de tre
sjukhusen i Falköping, Örebro och Bollnäs, dels påbörjande av de beslutade
sjukhusen i Upplands Väsby och Sala med 627 resp. 540 platser, dels ock
uppförande av ett sjukhus om cirka 250 platser i Katrineholm för vård av
s. k. psykopater. Återstående del av det äskade beloppet hänför sig till upprustningsarbeten,
inkl. vissa elektriska arbeten, vid belintliga sjukhus samt
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
utredningsmedel. I fråga om de befintliga sjukhusen innebär kommitténs
förslag, såvitt avser arbeten som tidigare ej redovisats för riksdagen, ett
tillskott med sammanlagt 480 nya platser, fördelade på S:ta Gertruds, S:t
Jörgens och Säters sjukhus, samt renovering av ytterligare omkring 300
platser vid Ryhovs och Säters sjukhus.
Vad först angår de nya sinnessjukhusen har kommittén beträffande
de tre redan påbörjade sjukhusen i Falköping (Falbygdens sjukhus),
Örebro (Mellringe sjukhus) och Bollnäs äskat resp. 8 500 000, 9 000 000
och 5 000 000 kronor. Falbygdens sjukhus, som tidigare beräknats kunna
färdigställas till årsskiftet 1960—61, torde såvitt nu kan bedömas stå färdigt
först hösten 1961. Då jag av flera skäl anser angeläget, att byggnadsarbetena
där i möjligaste mån påskyndas, förordar jag en höjning av medelsanvisningen
med 500 000 till 9 000 000 kronor. Byggnadsarbetena vid
Mellringe sjukhus kan på grund av försenat projekteringsarbete icke drivas
i den takt kommittén räknat med. Av skäl som jag närmare redovisade i
propositionen nr 86 till 1958 års riksdag vid mitt ställningstagande till storleksordningen
av det nya sjukhuset i Bollnäs torde vidare böra undersökas
möjligheterna att minska det av 1957 års riksdag godtagna platsantalet om
780 till 720 eller 660. Med hänsyn härtill anser jag mig böra förorda en med
1 700 000 kronor till 7 300 000 kronor reducerad medelsanvisning.
Byggnadsarbetena vid Bollnässjukhuset har av arbetsmarknadsskäl igångsatts
redan i början av år 1959. I detta sammanhang torde en medelsanvisning
om 1 500 000 kronor vara tillfyllest. Till frågan om ytterligare medelsanvisning
återkommer jag i det följande.
Principbeslut om uppförande av ett nytt sinnessjukhus i Stockholms län,
förlagt till Upplands Väsby, fattades redan vid 1957 års riksdag. I enlighet
med Kungl. Maj :ts samma år meddelade uppdrag har kommittén nu inkommit
med dels förslag till avtal med Stockholms läns landsting om uppförande
av ett sinnessjukhus om 627 platser i anslutning till ett av landstinget
beslutat nytt lasarett om 235 platser i Upplands Väsby, dels ock förslag
till sjukhusets närmare planläggning och utformning. Då vårdplatsbehovet
i Stockholms län är mycket stort och länet f. n. saknar eget sjukhus,
måste det anses angeläget, att 1957 års principbeslut fullföljes genom
ett ställningstagande till av kommittén nu framlagda förslag. Härtill kommer
det betydande intresse som ligger i att på detta sätt för första gången
få möjlighet att pröva en organisation, som innebär en direkt samordning
av ett sinnessjukhus med ett lasarett. Jag finner det därför i och för sig angeläget
att detta sjukhus snarast kan påbörjas.
Beträffande sjukhusets storleksordning framhölls i propositionen nr 103
till 1957 års riksdag att ett högre platsantal än 780 icke syntes önskvärt
ur vårdsynpunkt. Såväl kommittén som medicinalstyrelsen har nu föreslagit,
att platsantalet begränsas till något mer än 600. En sådan begränsning
överensstämmer helt med de överväganden som legat till grund för
101
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
mitt ställningstagande beträffande Bollnässjukhuset och den förut ifrågasatta
minskningen av Mellringesjukhuset. Då vidare i detta fall en alltför
stor disproportion mellan sinnessjukhuset och lasarettet bör undvikas och
man därjämte torde få räkna med att även andra sjukhusenheter så småningom
kommer att erfordras för att tillgodose länets platsbehov, har jag
för egen del ansett mig böra förorda att sjukhuset i enlighet med kommitténs
förslag får ett platsantal av omkring 630.
Totalkostnaden för hela sjukhusanläggningen har beräknats till 47 000 000
kronor, varav för sinnessjukhuset 30 500 000 och för lasarettet 16 500 000
kronor. Utslaget på de 627 föreslagna vårdplatserna vid sinnessjukhuset
motsvarar statens andel i anläggningskostnaden en platskostnad om 48 644
kronor. Då platskostnaden för det senast beslutade statliga sinnessjukhuset,
d. v. s. i Bollnäs, vid ett platsantal om 720 beräknats till 47 222 kronor och
vid ett till 660 platser reducerat sjukhus till 48 485 kronor, måste nämnda
platskostnad för sjukhuset i Upplands Väsby anses alltför hög. Anledningen
härtill torde bl. a. vara att vissa avvikelser i standardhöj ande syfte gjorts
från det lokalprogram som accepterats för Bollnässjukhuset. Då tillräckliga
skäl icke synes föreligga att redan nu frångå ett av statsmakterna så nyligen
accepterat program, synes platskostnaden redan av detta skäl böra minskas.
Då härtill kommer att vissa ekonomiska fördelar rimligen måste vara förenade
med en samordning av sinnessjukhuset och lasarettet samt därav
följande gemensamt utnyttjande av åtskilliga lokaler, har jag icke ansett
mig kunna godtaga ett statligt engagement av denna storleksordning.
Såsom kommittén föreslagit kan bl. a. praktiska skäl anses tala för att
landstinget står som ägare till och ansvarar för driften av hela den gemensamma
anläggningen. Landstinget bör i så fall åtaga sig att — så länge staten
är huvudman för sinnessjukvården i Stockholms län — för statens räkning
uppföra och driva ett sinnessjukhus om minst 627 platser, avsedda
för det klientel som skall mottagas på de statliga sinnessjukhusen. Sjukhuset
bör då uppföras, utrustas och drivas efter lägst den standard som tilllämpats
beträffande de senast beslutade statliga sinnessjukhusen.
Frågorna om beräkning och fördelning av driftskostnaderna mellan staten
och landstinget har kommittén ansett böra göras till föremål för särskilda
förhandlingar. För egen del anser jag emellertid att ett statligt engagement
i anläggningskostnaden icke kan ske utan att åtminstone grunderna
för fördelningen av driftskostnaderna dessförinnan klarlagts. I avbidan
på ett ställningstagande till frågan om huvudmannaskapet för sinnessjukvården
och därmed sammanhängande spörsmål om statsbidrag
synes kunna övervägas, all landstinget erhåller ersättning för driftskostnaderna
med visst belopp per vårddag. Även frågan om fördelning av utrustningskostnaderna
bör klarläggas.
Vissa av de av riksräkenskapsverket och statskontoret berörda spörsmålen
i anslutning till det av kommittén framlagda avtalsförslaget torde vidare
102
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
även med nu angivna riktlinjer fordra ytterligare överväganden. Med hänsyn
härtill och då landstingets ställningstagande till nu angivna spörsmål
givetvis bör avvaktas, anser jag mig böra förorda, att nya förhandlingar
upptages med landstinget och att dessa frågor därefter ånyo underställes
riksdagens prövning. För att täcka uppkommande kostnader för det
fortsatta planerings- och ritningsarbetet in. in. bör för nästa budgetår anvisas
500 000 kronor, en minskning av äskade medel med samma belopp.
Vid 1957 års riksdag erhöll Kungl. Maj:t riksdagens bemyndigande att
— under förutsättning att en för staten godtagbar överenskommelse kunde
komma till stånd — godkänna avtal med Sala stad om förläggning in. in.
i staden av ett sjukhus för höggradigt psykiskt efterblivna patienter. Kommitténs
nu framlagda förslag till avtal med staden föranleder ingen erinran
från min sida och detsamma torde därför kunna godkännas av Kungl.
Maj :t. Stadsfullmäktige har för sin del godkänt avtalet vid sammanträde
den 18 december 1958. Mot kommitténs förslag till utformning av sjukhuset,
innebärande bl. a. ett platsantal om 540 fördelade på 18 avdelningar,
har jag icke heller något att erinra. Jag utgår därvid från att alla
de möjligheter till samordning i olika hänseenden med Salberga sjukhus,
som ur praktiska och vårdsynpunkter anses genomförbara noga tillvaratages.
Vårdmöjligheterna för ifrågavarande klientel är f. n. begränsade till
Vipeholms sjukhus. Överbeläggningen där är synnerligen besvärande samtidigt
som vårdbehovet — såsom framgått vid anmälan av dessa frågor för
1955 års riksdag — är betydande. Det måste därför anses i hög grad angeläget
att detta nya, redan beslutade sjukhus kommer till stånd utan ytterligare
dröjsmål. Jag förordar därför en ökning av medelsanvisningen för
nästa budgetår med 600 000 till 1 600 000 kronor.
Såsom framgår av vad jag anfört vid min anmälan av kommitténs betänkande
om psykopatvården är också tillkomsten av det föreslagna psykopatsjukhuset
i Katrineholm synnerligen angeläget ur vårdsynpunkt. Under
hänvisning till vad jag där anfört förordar jag, att för ändamålet beräknas
600 000 kronor utöver det belopp om 200 000 kronor som redan av
1957 års riksdag ställts till förfogande för sjukhusets planläggning in. m.
Vad härefter angår av kommittén framförda förslag till byggnadsåtgärder
vid de befintliga sinnessjukhusen vill jag erinra
om att kommittén i enlighet med vad jag anförde i propositionen nr 86
till 1958 års riksdag erhållit i uppdrag bl. a. att utarbeta detaljerade generalplaner
för hur den fortsatta upprustningen av de äldre sjukhusen lämpligen
bör genomföras. Kommittén har numera slutfört inventeringen av
byggnadsbeståndet vid S:ta Gertruds, Ryhovs och Säters sjukhus samt
upprättat preliminära planer för en upprustning av dessa sjukhus. Såsom
kommittén framhållit bör därvid ledmotivet för en definitiv upprustning
av sjukhusen vara att ur framför allt medicinska men även byggnadstekniska
synpunkter göra dem i huvudsak likvärdiga med nya sinnes
-
103
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
sjukhus. Kommitténs genomgång har visat, att det inom flertalet vårdpaviljonger
är ogörligt att genom en upprustning åstadkomma avdelningar
som uppfyller dessa krav. Det synes därför ofrånkomligt att åtminstone
i viss utsträckning tillgodose vårdplatsbehovet genom nybyggnader. Därvid
bör emellertid beaktas att utvecklingen inom sinnessjukvården och den
närmare anknytning till kroppssjukvården som nu eftersträvas förmodligen
kommer att leda till en vårdorganisation med flera och mindre sjukhusenheter.
Det synes därför riktigt att i avbidan på närmare erfarenheter
i dessa hänseenden tills vidare begränsa den mera genomgripande upprustningen
till det antal vårdplatser som vederbörande sjukhus under alla förhållanden
kan beräknas få i en framtida vårdorganisation. Då emellertid
byggnadsbeståndet vid de äldre sjukhusen genomgående är hårt förslitet
bör även återstående delar bli föremål för en om också mera begränsad
upprustning med sikte på fortsatt användning under en övergångsperiod.
Sjukhusen skulle på så sätt få ett antal moderna effektiva vårdplatser, som
antingen kunde användas som kärna i ett framtida större sjukhus eller
som ett fristående mindre sjukhus därest en uppdelning på flera vårdenheter
skulle visa sig mera lämplig.
Jag vill emellertid därvid framhålla angelägenheten av att kommittén vid
sin fortsatta prövning av dessa upprustningsfrågor ur såväl medicinska
som ekonomiska synpunkter ingående prövar möjligheterna att också på
längre sikt åstadkomma tillfredsställande vårdenheter in. in. utan nybyggnad,
d. v. s. genom ombyggnad av befintliga byggnader. Med hänsyn till nu
angivna omständigheter och med de reservationer som framgår av det föregående
anser jag mig i stort sett kunna tillstyrka de förslag till principer
för upprustning av de äldre sjukhusen, som kommittén nu redovisat. Jag
vill emellertid därvid understryka, att mitt ställningstagande endast är att
anse som allmänna riktlinjer för det fortsatta planläggningsarbetet och
icke föregriper den prövning av de enskilda byggnadsobjekten som givetvis
får ske i den män de aktualiseras. Med hänsyn härtill och då det förslag
till nya vårdpaviljonger, som kommittén i enlighet med angivna riktlinjer
framlagt för nästa budgetår innebär en utökning i jämförelse med
gällande generalplan endast beträffande S:ta Gertruds sjukhus, har jag
ansett mig kunna godtaga förslagen i dessa hänseenden.
Kommitténs förslag till byggnadsåtgärder i övrigt vid de särskilda sjukhusen
ger mig anledning till följande uttalanden.
Den föreslagna utökningen av centralköket vid Birgittas sjukhus synes
visserligen ofrånkomlig på grund av bl. a. kökets bristande kapacitet. Med
hänsyn till vad medicinalstyrelsen anfört är jag dock tveksam beträffande
lämpligheten alt för detta ändamål taga i anspråk tvättlokalerna vid sjukhuset.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter närmare prövning
taga ställning till detta spörsmål. För detta och övriga i sammanhanget föreslagna
arbeten — byggnader för arbets- och rörelseterapi in. in. — be
-
104 Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
räknar jag en från 1 000 000 till 500 000 kronor reducerad medelsanvisning.
Medelsanvisningen för de yttre arbetena torde böra begränsas med
150 000 till 100 000 kronor. Med hänsyn till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anfört i sitt yttrande är jag icke heller beredd att nu taga slutlig
ställning till storleken av statens bidrag till anläggande av avloppsreningsverk
i Vadstena. Även i detta hänseende torde det få ankomma på Kungl.
Maj :t att efter erforderlig kompletterande utredning taga närmare ställning.
Av kommittén äskade medel för upprustning av paviljongerna M 4 och
K 3 vid Ryhovs sjukhus torde kunna reduceras med 350 000 kronor.
Medelsanvisningen för uppförande av paviljongerna M 15 och K 16 vid
Restads sjukhus torde med hänsyn till numera beräknad byggnadstakt
kunna minskas med 1 000 000 kronor.
Såsom kommittén framhållit är tillgången på arbetsterapilokaler vid
Vipeholms sjukhus mycket begränsad. Lämpligheten av den av kommittén
föreslagna lösningen för att tillskapa bättre lokaler synes mig dock
kunna ifrågasättas. Även från sjukhusets sida har framförts önskemål om
en annan lösning av lokalfrågan. Det mest angelägna behovet av bättre
lokaler torde dock kunna tillgodoses på ett tillfredsställande sätt inom
ramen för det av kommittén angivna beloppet. Jag förordar därför att
för ändamålet beräknas av kommittén äskat belopp, 115 000 kronor. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om medlens användning.
Reträffande S:t Jörgens sjukhus vill jag erinra om att 1958 års riksdag
fattat principbeslut om uppförande av en byggnad för samlingssal m. m.
Några medel för ändamålet anvisades emellertid icke. Jag är icke heller nu
beredd tillstyrka att medel i förevarande sammanhang beräknas för byggnadsarbetenas
påbörjande. Av kommittén äskade medel för administrationsbyggnad
in. in. samt uppförande av vårdpaviljong MK 3 torde kunna
reduceras med 600 000 resp. 250 000 kronor.
För ombyggnad av gymnastiksalen vid Källshagens sjukhus kan enligt
vad byggnadsstyrelsen och kommittén framhållit disponeras 140 000 kronor
av de medel om 220 000 kronor, som anvisats för anordnande av oljeeldning
vid sjukhuset. Återstående 80 000 kronor avses skola disponeras
för vissa åtgärder i syfte att förbättra driftförhållandena inom panncentralen
m. m.
Medelsanvisningen för yttre arbeten vid Mariebergs och Furunäsets sjukhus
torde för nästa budgetår kunna reduceras med 100 000 vid vartdera
sjukhuset.
De av kommittén föreslagna renoveringsarbetena vid Säters sjukhus
torde på av medicinalstyrelsen anförda skäl böra påbörjas inom vårdpaviljong
K 31 i stället för M 30.
För de nu aktuella byggnadsarbetena vid Gådeå sjukhus har medel ställts
till förfogande av arbetsmarknadsstyrelsen. I detta sammanhang minskas
sålunda medelsbehovet med 450 000 kronor.
105
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
Beträffande de föreslagna elektriska arbetena har jag intet annat att
erinra än att niedelsanvisningen torde kunna begränsas med 40 000 kronor,
avseende vissa arbeten vid Restads sjukhus. Jag vill emellertid framhålla
angelägenheten av att den påbörjade genomgången av sjukhusen även omfattar
de elektriska installationerna och att erforderliga planer för arbetenas
rationella bedrivande uppgöres. Bl. a. torde böra undersökas om icke
planläggningsarbetet skulle kunna övertagas av kommittén eller av byggnadsstyrelsen,
eventuellt av båda dessa i samråd.
I övrigt anser jag mig kunna godtaga av kommittén framlagda förslag
såväl med avseende på byggnadsföretagens utformning som kostnadsberäkningarna,
vilka såvitt avser nya ändamål grundar sig på prisläget den
1 juli 1958. Jag förutsätter emellertid, att kommittén ingående prövar alla
möjligheter till besparingar, som kan föreligga beträffande planerade byggnadsföretag
m. m.
Medelsbehovet för kommitténs verksamhet beräknar jag liksom för innevarande
budgetår till i runt tal 400 000 kronor.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle anslaget för nästa budgetår
behöva upptagas till (48 540 000 + 500 000 — 1 700 000 — 3 600 000 —
500 000 + 600 000 — 400 000 — 500 000 — 150 000 — 350 000 — 1 000 000 —
815 000 — 600 000 — 250 000 — 140 000 — 200 000 — 450 000 — 40 000)
39 045 000 kronor. Härav belöper i runda tal 20 500 000 kronor på nya
sjukhus, 6 525 000 kronor på nya arbeten vid befintliga sjukhus och
12 020 000 kronor på fortsättningsarbeten in. m. vid dessa sjukhus.
Jag vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att det ur sysselsättningssynpunkt
kan visa sig önskvärt att öka de statliga investeringarna.
Möjligheter härtill föreligger bl. a. inom den statliga sinnessjukvården.
Ur teknisk synpunkt föreligger sålunda inga hinder att genom tidigare
igångsättning eller genom intensifiering av byggnadsarbetena öka investeringarna
i förut redovisade byggnadsföretag med omkring 7 600 000 kronor,
därav 2 500 000 kronor för det nya Bollnässjukhuset. Härutöver kan ytterligare
arbeten med en beräknad medelsförbrukning av omkring 4 500 000
kronor påbörjas under hösten 1959. Sammanlagt skulle sålunda i nämnda
syfte investeringarna på detta område — men bortsett från underhållsarbeten
på fastighetsfondens medel — kunna öka med (7 600 000 + 4 500 000)
12 100 000 kronor. Med hänsyn till behovet av beredskap och den bedömning
av sysselsättningsläget vintern 1959—60, som nu kan göras, förordar
jag alt för ändamålet beräknas 12 045 000 kronor, att disponeras efter samråd
med arbetsmarknadsstyrelsen. Beträffande den närmare fördelningen
av dessa medel torde jag få hänvisa till en i det följande återgiven sammanställning.
I förevarande sammanhang vill jag vidare anmäla, att byggnadsstyrelsen
i skrivelse den 24 september 1958 hemställt om anvisande av medel,
8 000 000 kronor, för att täcka hittills förskotterade och under budgetåret
106 Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
1959/60 erforderliga medel för att täcka till följd av kostnadsstegringar
uppkomna merkostnader för vissa byggnadsföretag vid
sinnessjukhusen. De sammanlagda utgifterna för dessa merkostnader beräknas
t. o. m. budgetåret 1959/60 uppgå till 17 035 000 kronor, varav hittills
anvisats 8 650 000 kronor. En brist på 8 385 000 kronor skulle alltså
komma att föreligga. Med hänsyn till de betydande reservationer, som förelegat
på ifrågavarande anslag, har emellertid Kungl. Maj :t erhållit riksdagens
bemyndigande att av anslaget disponera sammanlagt högst 8 730 000
kronor för att bestrida uppkommande merkostnader (jfr senast prop. nr
86/1958). Då reservationen vid utgången av budgetåret 1957/58 uppgick
till omkring 33 500 000 kronor och nämnda brist väl ryms inom det av riksdagen
lämnade bemyndigandet, torde icke heller under nästa budgetår särskilda
medel erfordras för ändamålet. Jag vill emellertid framhålla, att
detta endast innebär en förlängd förskottering från tillgängliga medel under
anslaget och att särskilt täckningsanslag så småningom måste anvisas.
Slutligen vill jag i detta sammanhang erinra om att Kungl. Maj:t av 1958
års riksdag bemyndigats att inom en kostnadsram av 1 220 000 kronor besluta
om Vissa byggnadsarbeten vid Kronprinsessan Victorias
kustsanatorium i Barkåkra, vilka erfordras för att
111 öjliggöra dess användning för vård av i första hand vissa psykiskt efterblivna.
För ändamålet har hittills anvisats 950 000 kronor. Byggnadsstyrelsen
har nu i skrivelse den 19 november 1958 anmält, att styrelsen — som
på tidigare föreliggande skissförslag endast kunnat preliminärt uppskatta
kostnaderna för byggnadsarbetena — på grundval av föreliggande bearbetade
ritningar beräknat kostnaderna till 1 400 000 kronor. Härtill kommer
ett belopp om 100 000 kronor såsom sanatoriets del i kostnaderna för en
lösning av avloppsfrågan. Då någon besparing i angivna kostnader icke har
varit möjlig, anser jag mig böra godtaga den nu angivna kostnadsramen,
1 500 000 kronor. Därest byggnadsarbetena påbörjas i maj 1959, erfordras
emellertid ingen ytterligare medelsanvisning under budgetåret 1959/60.
III. Utrustning av nya sinnessjukhus m.m.
Förslag av medicinalstyrelsen
Medicinalstyrelsen har i skrivelse den 29 december 1958 hemställt, att reservationsanslaget
till Utrustning av nya sinnessjukhus in. in. för budgetåret
1959/60 uppföres med 2 875 600 kronor.
Styrelsen har därvid beträffande frågan om anvisande av medel för
utrustning av nytillkommande, ombyggda och renoverade
lokaler vid statens sinnessjukhus anfört i huvudsak
följande.
107
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
Psykiatriska sjukhuset i Stockholm. Under innevarande budgetår har
30 000 kronor anvisats för komplettering och modernisering av utrustningen
å vårdavdelningarna. Efter granskning av föreliggande utrustningsförslag å
76 000 kronor, avseende avdelningar, som beräknas bli färdigrenoverade under
innevarande och nästa budgetår, tillstyrker centrala sjukvårdsberedningen
att 70 300 alternativt 71 300 kronor anvisas. Medicinalstyrelsen förordar
det senare alternativet, som innebär anskaffning av 4 \ -apparater i
stället för ljudfilmsprojektor. För nästa budgetår bör alltså anvisas (71 300
— 30 000) 41 300 kronor.
Ulleråkers sjukhus i Uppsala. Byggnadsarbeten för en provisorisk forskningsavdelning
avses bli påbörjade innevarande budgetår. För utrustning har
preliminärt beräknats ett belopp av 20 000 kronor.
S:ta Annas sjukhus i Nyköping. Avdelningarna 4 a och 4 b samt 2 a och
2 b renoveras. Kostnaderna för komplettering och utbyte av utrustning beräknas
till 41 985 kronor. Då centrala sjukvårdsberedningen icke granskat
förslaget, bör preliminärt 30 000 kronor anvisas.
Birgittas sjukhus i Vadstena. Paviljongerna M 5, K 5 och K 6 — med sammanlagt
180 vårdplatser — beräknas stå färdiga under nästa budgetår eller
i början av budgetåret 1960/61. Föreliggande utrustningsförslag å 292 820
kronor har ännu icke granskats av centrala sjukvårdsberedningen. Preliminärt
bör 260 000 kronor anvisas.
I ett tidigare utrustningsförslag, som omfattade huvuddelen av den nya
administrationsbyggnaden, upptogs icke inventarieutrustning för läkarexpeditioner
och expeditioner för annan administrativ personal, tillhörande
mansavdelningen, i avvaktan på färdigställandet av de flesta nybyggnaderna
för denna avdelning. Direktionens utrustningsförslag å 23 100 kronor har
granskats av centrala sjukvårdsberedningen, som tillstyrker att 21 100 kronor
anvisas.
I den del av gamla mansavdelningen, som numera utrymts, skall anordnas
21 enkelrum för ogift personal. Direktionens utrustningsförslag å 23 640
kronor har granskats av centrala sjukvårdsberedningen, som tillstyrker att
29 500 kronor anvisas.
Sammanlagt bör alltså (260 000 + 21 100 + 29 500) 310 600 kronor anvisas.
Västra Ny sjukhus i Motala. Preliminärt har för utrustning av verkstadsbyggnaden
anvisats 50 000 kronor. Direktionens utrustningsförslag uppgår
till 84 000 kronor. Centrala sjukvårdsberedningen tillstyrker att 62 500 alternativt
58 500 kronor anvisas. Det större beloppet innefattar kostnader för
måleriverkstad. Enär frågan om inrättande av sådan verkstad ingår i styrelsens
utredning om maskin- och byggnadsverksamheten vid sjukhusen, föreslår
styrelsen''alt allenast (58 500 — 50 000) 8 500 kronor anvisas.
Byhovs sjukhus i Jönköping. För komplettering och modernisering av utrustningen
i paviljong M K 1 har preliminärt anvisats 30 000 kronor. Efter
granskning av föreliggande utrustningsförslag å 37 000 kronor, vari även
ingår utrustning av två nytillkomna expeditioner, tillstyrker centrala sjukvårdsberedningen
ett belopp av 33 200 kronor.
Kommittén för sinnessjukvårdens utbyggande har beträffande sjukhuset
bl. a. föreslagit, att renovering av paviljong M 4, avsedd för 120 patienter,
108
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
skall påbörjas. Direktionen har framlagt ett utrustningsförslag å 202 800
kronor. För utrustning av de avdelningar, som eventuellt färdigrenoveras
under nästa budgetår, och i avvaktan på granskning av förslaget bör 100 000
kronor preliminärt anvisas.
Sammanlagt bör alltså (33 200 — 30 000 + 100 000) 103 200 kronor anvisas.
S:t Sigfrids sjukhus i Växjö. Paviljongerna 57 och 58 beräknas stå färdiga
under innevarande budgetår. Preliminärt har för utrustning anvisats
210 000 kronor. Efter granskning av direktionens förslag å 400 600 kronor
tillstyrker centrala sjukvårdsberedningen, att 306 600 kronor anvisas.
Paviljong 59, avsedd för 48 patienter, beräknas stå färdig redan i slutet
av innevarande budgetår. Direktionens utrustningsförslag å 82 000 kronor
har ännu icke granskats. Ett belopp av 70 000 kronor bör preliminärt anvisas.
Direktionen har vidare för utrustning av expeditioner å specialavdelningen
och å sjukhuskontoret anmält ett medelsbehov av 13 500 respektive
15 500 kronor. Preliminärt bör 24 000 kronor anvisas.
Vid inspektion av avdelningarnas läkemedelsförråd har anmärkningar
riktats mot medicinskåpen, som är av äldre typ och för små. Direktionen
hemställer om 10 750 kronor för anskaffande av 20 nya medicinskåp. Efter
prisgranskning föreslås, att 9 400 kronor anvisas.
Renovering av paviljong M 4 samt anordnande av dels vissa lokaler för
arbets- och sysselsättningsterapi, dels undervisningslokaler och bibliotek
planeras bli utförda under nästa budgetår, i fråga om paviljong M 4 under
förutsättning av erforderlig medelstilldelning. I likhet med direktionen föreslår
styrelsen, att preliminärt 80 000 kronor anvisas för utrustning.
Paviljong M 2 inrymmer cirka 60 platser och är avsedd att under ett antal
år användas för evakuerade patienter från andra sjukhus. Befintlig utrustning
är mycket gammal och endast nödtorftig. Förslag till komplettering
och förbättring föreligger ej. Preliminärt bör 30 000 kronor anvisas.
Sammanlagt bör alltså (306 600 — 210 000 + 70 000 + 24 000 + 9 400 +
80 000 + 30 000) 310 000 kronor anvisas.
S:ta Gertruds sjukhus i Västervik. Preliminärt har under innevarande
budgetår 210 000 kronor anvisats för utrustning av paviljongerna K 61 och
M 63, som beräknas vara färdiga i april 1959. Efter granskning av direktionens
utrustningsförslag å 257 940 kronor tillstyrker centrala sjukvårdsberedningen
236 000 kronor.
Vid sjukhuset skall sju vårdpaviljonger renoveras. Arbetena med de två
första, 16 Ö och 18 N med vardera 40 vårdplatser, beräknas vara avslutade
hösten 1959. Direktionens utrustningsförslag å 60 762 kronor har icke
granskats. I avvaktan härpå bör 50 000 kronor preliminärt anvisas.
Sammanlagt bör alltså (236 000 — 210 000 + 50 000) 76 000 kronor anvisas.
S:t Olofs sjukhus i Visby. För utrustning av klinikpaviljongen har preliminärt
anvisats 275 000 kronor. Centrala sjukvårdsberedningen tillstyrker
ett belopp av 282 500 kronor. Ytterligare (282 500 — 275 000) 7 500 kronor
bör anvisas.
S:t Lars’ sjukhus i Lund. Avdelning 13 b — med 24 platser — helrenoveras
f. n. i egen regi med beräknat färdigställande omkring den 1 januari
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
109
1960. Befintlig utrustning är i hög grad försliten. I avbidan på granskning av
föreliggande utrustningsförslag å 39 500 kronor bör 30 000 kronor anvisas.
För den beslutade centrala utbildningen av sjuksköterskeelever skall lokaler
anordnas genom ombyggnad av vissa lokaler i paviljong M 11. Direktionens
förslag till utrustning å 81 000 kronor har ännu icke granskats av centrala
sjukvårdsberedningen. Ett preliminärt belopp av 70 000 kronor bör
anvisas.
Arbetsterapibyggnaden beräknas stå färdig nästa budgetår. Direktionens
utrustningsförslag å 176 000 kronor har ännu ej granskats av centrala sjukvårdsberedningen.
Ett belopp av 150 000 kronor bör anvisas under nästa
budgetår.
Liksom vid Ulleråkers sjukhus avses en forskningsavdelning provisoriskt
bli anordnad vid S:t Lars’ sjukhus. Utrustningskostnaderna uppskattas till
25 000 kronor.
Sammanlagt bör alltså (30 000 + 70 000 + 150 000 + 25 000) 275 000 kronor
anvisas.
S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg. Centrala sjukvårdsberedningen tillstyrker
9 600 kronor för utrustning av nybyggnad för kiosk och serveringslokal.
Preliminärt har under innevarande budgetår 9 000 kronor anvisats.
Arbetsterapibyggnaden beräknas vara färdig omkring den 1 januari 1960.
I avvaktan på granskning av ett av direktionen överlämnat utrustningsförslag
å 150 000 kronor bör 125 000 kronor preliminärt anvisas.
Nybyggnaden för undervisning in. m. beräknas vara färdig omkring den
1 juli 1959. I avvaktan på granskning av ett av direktionen överlämnat utrustningsförslag
å 75 000 kronor bör 60 000 kronor preliminärt anvisas.
Direktionen har föreslagit, att den otidsenliga möbleringen i 21 dagrum i
nyrenoverade vårdavdelningar utbytes mot mera modern för en kostnad av
141 000 kronor. Utrustningsförslaget har ännu icke granskats av centrala
sjukvårdsberedningen. Då enligt styrelsens mening utbytet av möblerna
icke bör anstå ytterligare ett budgetår, bör 120 000 kronor preliminärt anvisas.
Sammanlagt bör alltså (9 600 — 9 000 + 125 000 + 60 000 + 120 000)
305 600 kronor anvisas.
S:t Jörgens sjukhus i Göteborg. För utrustning av den nybyggda paviljongen
M K 2 (förut benämnd paviljong 1) med 148 platser har preliminärt
anvisats 290 000 kronor. Direktionens utrustningsförslag å 742 538 kronor
bar granskats av centrala sjukvårdsberedningen, som tillstyrker att 481 000
kronor anvisas. De relativt höga kostnaderna beror på att paviljongen är
avsedd för akut sjuka samt att i paviljongen ingår ej blott vårdavdelningar
utan även behandlings- och arbetsterapilokaler. Styrelsen föreslår att ytterligare
(481 000 — 290 000) 191 000 kronor anvisas.
Restads sjukhus i Vänersborg. Av de nybyggda paviljongerna M 4 och K 9
är M 4 så utrustad, att den kan tagas i bruk, medan K 9 kommer att utrustas
i början av år 1959. För ändamålet bar preliminärt 200 000 kronor anvisats.
Efter granskning av direktionens utrustningsförslag å 269 000 kronor tillstyrker
centrala sjukvårdsberedningen 233 500 kronor.
Paviljong K 10 skall ombyggas i två etapper, varav den första beräknas
vara slutförd hösten 1959. Efter ombyggnaden kommer paviljongen alt
inrymma 100 platser. Direktionen har överlämnat ett utrustningsförslag
å 87 000 kronor, avseende förnyelse av säng- och möbelbeståndet samt
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Kungi. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
viss komplettering av utrustningen i övrigt. I avvaktan på centrala sjukvårdsberedningens
granskning bör preliminärt 75 000 kronor anvisas.
Sammanlagt bör alltså (233 500 — 200 000 + 75 000) 108 500 kronor anvisas.
Källshagens sjukhus i Vänersborg. Renovering av paviljong M 1, M 2 och
K 1 påbörjas under våren 1959 och kommer att utföras i etapper. Direktionen
har överlämnat ett utrustningsförslag å 150 000 kronor för komplettering
och modernisering av utrustningen å avdelningarna A 4, A 6, B 4, BO,
C 1 och C 5. I avvaktan på granskning av förslaget torde ett belopp av
100 000 kronor vara tillfyllest under nästa budgetår.
Falbygdens sjukhus i Falköping. Styrelsen har föreslagit, att vissa tjänster
inrättas vid det nya sjukhuset under nästa budgetår. För anskaffning
av erforderlig expeditionsutrustning bör ett belopp av 25 000 kronor
preliminärt anvisas.
Styrelsen förutsätter att granskade förslag till utrustning av sjukhuset
föreligger hösten 1959 ifråga om de enheter, som beräknas bli utrustade
under budgetåret 1960/61, såsom underlag för anslagsäskanden för samma
budgetår. Upphandlingarna bör därefter verkställas så, att de första leveranserna
inträffar vid sjukhuset omkring den 1 juli 1960. På grund härav
måste erforderliga beställningar kunna utläggas under budgetåret 1959/60.
Mariebergs sjukhus i Kristinehamn. Om- och tillbyggnad av administrationsbyggnaden
beräknas vara avslutad sommaren 1959. Direktionen har
framlagt ett utrustningsförslag å 188 200 kronor för möblering av nytillkommande
expeditioner, komplettering av utrustning i övrigt samt medicinsk
utrustning. Preliminärt har 60 000 kronor anvisats. I avvaktan på
granskning av förslaget bör för fortsatt utrustning ytterligare 70 000 kronor
preliminärt anvisas.
Renovering av avdelning M Ö 1 (33 patienter) fortgår i egen regi. Direktionen
föreslår kompletteringar och utbyten av bl. a. sittmöbler och sängar
för en kostnad av 13 962 kronor. I avvaktan på granskning av förslaget bör
preliminärt 10 000 kronor anvisas.
Sammanlagt bör sålunda (70 000 + 10 000) 80 000 kronor anvisas.
Säters sjukhus i Säter. Nybyggnaden för samlingssal skall vara färdig
våren 1959. Av direktionen framlagt utrustningsförslag å 62 300 kronor har
granskats av centrala sjukvårdsberedningen, som tillstyrker ett belopp av
52 000 kronor. För innevarande budgetår har 45 000 kronor preliminärt
anvisats.
Behandlingsavdelning med 42 platser, som kommer att anordnas genom
ombyggnad av en beredskapspaviljong, beräknas stå färdig i början av år
1960. Direktionens utrustningsförslag å 38 500 kronor har ännu icke granskats
av centrala sjukvårdsberedningen. Ett preliminärt belopp av 30 000
kronor bör anvisas.
Sammanlagt bör alltså (52 000 — 45 000 + 30 000) 37 000 kronor anvisas.
Gådeå sjukhus i Härnösand. I det av staten förhyrda kommunala vårdhemmet
har tillkommit 25 platser, för vilkas utrustning preliminärt anvisats
45 000 kronor. Centrala sjukvårdsberedningen tillstyrker ett belopp av
56 500 kronor.
Genom beslut den 25 april 1958 har Kungl. Maj :t ställt medel till förfogande
för upprustning av vårdavdelningar in. m., etapp I. Etappen omfattar
opaginerad Kontrollera mot PDF
in
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
avdelningarna M 3 och M 4, som nu är färdigrenoverade. Renovering av
avdelningarna M 1—2 avses bli påbörjade våren 1959. Efter granskning av
direktionens utrustningsförslag å 56 655 kronor tillstyrker centrala sjukvårdsberedningen
ett belopp av 49 300 kronor alternativt 49 625 kronor. I
förstnämnda belopp ingår kostnader för anskaffning av en ljudfilmsapparat
i stället för två TV-apparater. Ljudfilmsapparaten är avsedd att användas
även på nedannämnda avdelningar K 1—2, där merkostnaden för TV-apparater
beräknas till 5 075 kronor. Styrelsen, som beträffande andra sjukhus
förordat anskaffning av TV-apparater, tillstyrker att det högre beloppet,
49 625 kronor, anvisas.
Avdelningarna K 1—2 avses bli renoverade under nästa budgetår. Ett av
centrala sjukvårdsberedningen granskat utrustningsförslag å 72 300 kronor
alternativt 77 375 kronor (inklusive kostnader för TV-apparater) föreligger
avseende såväl avdelningarna K 1—2 som K 3—4. I enlighet med vad i föregående
stycke förordats, tillstyrker styrelsen ett slutligt belopp av 77 375
kronor. Då avdelningarna K 3 och 4 icke kommer att renoveras under nästa
budgetår, bör tills vidare endast 37 375 kronor anvisas.
Renovering av apotek och laboratorium samt kyrksal och bibliotek kommer
att utföras under nästa budgetår i samband med renoveringen av avdelningarna
1—2. För utrustning bör preliminärt anvisas 15 000 respektive
20 000 kronor eller sammanlagt 35 000 kronor.
F. n. renoveras 5 enkelrum och 1 dubblett. Rummens i hög grad otidsenliga
möbler bör utbytas. Ett utrustningsförslag å 15 000 kronor har ännu
icke granskats. Preliminärt bör 10 000 kronor anvisas.
Sammanlagt bör sålunda (56 500 — 45 000 + 49 625 + 37 375 + 35 000 +
10 000) 143 500 kronor anvisas.
Frösö sjukhus vid Östersund. Fortlöpande renoveras i enlighet med uppgjort
program vårdavdelningar i egen regi. I avvaktan på granskning av
direktionens utrustningsförslag å 47 699 kronor, avseende bl. a. utbyte av
224 sängar, bör preliminärt 35 000 kronor anvisas.
Sidsjöns sjukhus i Sundsvall. I anslagsäskandena för innevarande budgetår
redovisades beträffande nybyggnad och renovering av administrationen ett
utrustningsförslag å 24 564 kronor, vilket senare kompletterats med ett
förslag å armatur in. in. å 18 900 kronor. Efter granskning tillstyrker centrala
sjukvårdsberedningen sammanlagt (23 600 + 14 400) 38 000 kronor.
Då preliminärt anvisats 20 000 kronor, bör ytterligare (38 000 — 20 000)
18 000 kronor anvisas.
Vmedalens sjukhus vid Umeå. Ett belopp av 70 000 kronor bar preliminärt
anvisats för utrustning av byggnad för undervisningslokaler in. in.
Efter granskning av utrustningsförslag å 95 934 kronor tillstyrker centrala
sjukvårdsberedningen 82 000 kronor.
Till komplettering och modernisering av utrustningen å avdelningarna
K C 1 och K C 2, som renoveras, har uppgjorts ett förslag å 34 959 kronor.
Renoveringen av avdelningarna, som rymmer 92 platser, beräknas vara
avslutad hösten 1959. I avvaktan på granskning av förslaget bör preliminärt
25 000 kronor anvisas.
Sammanlagt bör alltså (82 000 — 70 000 + 25 000) 37 000 kronor anvisas.
Furunäsets sjukhus vid Piteå. För utrustning av ett bostadshus, vars
ombyggnad beräknas vara slutförd under innevarande budgetår, har preli
-
112
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 är 1959
minärt anvisats 40 000 kronor. Centrala sjukvårdsberedningen tillstyrker
efter granskning av föreliggande utrustningsförslag ett belopp av 60 500
kronor.
Uppförandet av paviljong M K 1, med 90 vårdplatser, beräknas vara avslutat
under hösten 1959. I avvaktan på granskning av direktionens utrustningsförslag
å 318 500 kronor och då utrustningen i huvudsak bör genomföras
under nästa budgetår, bör 275 000 kronor preliminärt anvisas.
Sammanlagt bör sålunda (60 500 — 40 000 + 275 000) 295 500 kronor anvisas.
Beträffande vissa preliminärt anvisade belopp anför
styrelsen följande.
Preliminärt har under innevarande budgetår anvisats sammanlagt 145 000
kronor till Sundby sjukhus, 80 000 kronor till Birgittas sjukhus, 180 000 kronor
till S:t Lars’ sjukhus, 345 000 kronor till S:ta Maria sjukhus, sammanlagt
42 000 kronor till Restads sjukhus, 120 000 kronor till Mariebergs sjukhus,
50 000 kronor till Västra Marks sjukhus, 80 000 kronor till sekundäravdelningen
i Olof sfors samt 30 000 kronor till Umedalens sjukhus. Då slutgiltiga
utrustningsförslag ännu icke föreligger, kan styrelsen f. n. icke beräkna
det definitiva medelsbehovet.
För innevarande budgetår har preliminärt anvisats 80 000 kronor för utrustning
av avdelningarna vid södra delen av det till Ulleråkers sjukhus
hörande sjukhusområdet. Enär avsedd renovering av avdelningarna ej kunnat
utföras, föreslår styrelsen att beloppet definitivt anvisas för att avhjälpa
de svåraste bristerna i utrustningen å sjukhusets B-paviljonger (med
360 platser), där vissa iståndsättningsarbeten utföres.
Styrelsen anmäler vidare, att sedan 50 000 kronor preliminärt anvisats
till utrustning av avdelningarna 4 och 5 vid Västra Marks sjukhus, centrala
sjukvårdsberedningen efter granskning av direktionens utrustningsförslag
tillstyrkt samma belopp. Bedan anvisat belopp är sålunda tillfyllest.
För utrustning av ett bostadshus vid S:ta Gertruds sjukhus har 80 000
kronor preliminärt anvisats. Då centrala sjukvårdsberedningen för ändamålet
endast tillstyrkt 75 500 kronor, återredovisas 4 500 kronor.
Styrelsen erinrar vidare om att för anskaffande av modern med icinsk
utrustning har under de senaste budgetåren beviljats 150 000
kronor årligen. Enär det visat sig i hög grad ändamålsenligt att medel
linnes disponibla för ändamålet, särskilt med hänsyn till utvecklingen inom
det medicinska området, föreslår styrelsen att jämväl för nästa budgetår
ett belopp av 150 000 kronor anvisas.
Därjämte föreslår styrelsen, att medel ställes till förfogande för anskaffande
av röntgenapparatur vid Umedalens sjukhus och en ny EEG-apparat
vid S:t Jörgens sjukhus. Styrelsen anför.
I brist på för ändamålet lämpliga lokaler har Umedalens sjukhus icke
försetts med röntgenapparatur. Erforderliga lokaler kan emellertid anordnas
genom ombyggnad av källarvåningen i administrationsbyggnaden. Efter utredning
tillstyrker centrala sjukvårdsberedningen att för ändamålet anvisas
149 000 kronor.
Befintlig EEG-apparat vid S:t Jörgens sjukhus anskaffades år 1949.
113
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
Apparaten uppvisar störande defekter, även om den kunnat göras funktionsduglig
efter reparationer. Med hänsyn härtill och då de moderna apparaterna
undergått en rad konstruktionsförbättringar, bör en ny apparat
inköpas för ett belopp av 27 000 kronor.
Sammanlagt bör alltså för anskaffande av modern medicinsk utrustning
anvisas (150 000 + 149 000 + 27 000) 326 000 kronor.
Det totala medelsbehovet skulle i enlighet härmed uppgå till
(41 300 + 20 000 + 30 000 + 310 600 + 8 500 + 103 200 + 310 000 + 76 000 +
7 500 + 275 000 + 305 600 + 191 000 + 108 500 + 100 000 + 25 000 + 80 000
+ 37 000 + 143 500 + 35 000 + 18 000 + 37 000 + 295 500 — 4 500 + 326 000)
2 879 700 kronor. Av detta belopp avser 2 067 500 kronor utrustning av
byggnadsobjekt, till vilka medel särskilt anvisats av Kungl. Maj:t, 486 200
kronor utrustning av ombyggnader och renoveringar, som bekostas genom
användning av till medicinalstyrelsens disposition ställda medel av statens
allmänna fastighetsfond för underhåll av byggnader samt 326 000 kronor
medicinsk utrustning. Efter avdrag av vissa ackumulerade besparingar å
4 100 kronor föreligger för budgetåret 1959/60 ett medelsbehov av (2 879 700
— 4 100) 2 875 600 kronor.
Förslag av utrustningskommittén för statens sinnessjukhus
I. Utrustningskommittén (skr. 31/10 1958) hemställer, att ett belopp av
162 000 kronor anvisas för anskaffande av ett buffertlager av beklädnadspersedlar.
II. Utrustningskommittén hemställer vidare i skrivelse den 14 februari
1959, att 63 000 kronor anvisas för fullföljande av utrustningen av Gullberna
sjukhus.
I. Tvätten vid Gullberna sjukhus ombesörjes av försvarets fabriksverks
tvättanstalt i Gullberna. Tvättanstalten kommer inom kort att övertaga
tvätten vid S:t Sigfrids sjukhus i Växjö, vilket medför att ett buffertlager
av sådana beklädnadspersedlar, som kommer att cirkulera mellan de båda
sjukhusen, måste läggas upp. Med hänsyn härtill och då av försvarets
fabriksverk tidigare i samband med utrustningsförslagens uppgörande lämnade
uppgifter angående behovet av beklädnadspersedlar visat sig vara för
knappt beräknade, bör för anskaffande av i buffertlagret ingående persedlar
anvisas ett belopp av 162 000 kronor.
I yttrande häröver anför försvarets fabriksstyrelse.
Utrustningskommittén bar uttalat att de av labriksverket tidigare lämnade
uppgifterna i samband med utrustningsförslagens uppgörande synts
vara för knappt beräknade. De tidigare behovssiffrorna baserade sig på att
sjukhuset enligt uppgift skulle få ett ovanligt gott klientel. Det bar emellertid
visat sig, att klientelet till stor del utgöres av osnygga patienter. Detta
inverkar i första hand på behovet av skjortor och underkläder men även
på behovet av sänglinne.
Beträffande skjortor och underkläder hölls de ursprungliga behovsupp8
— Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 87
114
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
gifterna låga på grund av att nya typer föreslagits, vilka tidigare endast
i begränsad omfattning använts vid statliga sinnessjukhus. Detta förhållande
i förening med det oväntat stora persedelbehovet har nödvändiggjort
en kraftig komplettering av dessa persedlar.
Det nu framräknade persedelbehovet grundar sig på sjukhusets nuvarande
tvättgodsförbrukning omräknad med hänsyn till de ytterligare vårdplatser,
som kommer att beläggas. Persedelbeståndet kommer sålunda efter
denna komplettering att vara tillräckligt för det fullt belagda sjukhuset
med cirka 800 patienter.
Styrelsen far därför tillstyrka, att 162 000 kronor ställes till utrustningskommitténs
förfogande för anskaffning av de begärda persedlarna.
II. För utrustning av Gullberna sjukhus har anvisats sammanlagt 3 375 000
kronor, medan kostnaderna för köpt, beställd men ej betald samt tillkommande
utrustning ävensom för administration m. in. uppgår till 3 415 948
kronor. Till följd härav föreligger sålunda ett ytterligare medelsbehov av
(3 415 948 — 3 375 000) i runt tal 40 000 kronor.
Enär det ej visat sig möjligt att utarrendera konditori med terrasservering
vid sjukhuset utan utrustning, bör ett belopp av 12 500 kronor anvisas för
anskaffande av erforderlig utrustning för ändamålet.
Slutligen bör 10 500 kronor anvisas för att täcka av kommittén förskotterat
belopp till utrustning av maskin- och handsnickeriverkstaden i terapibyggnaden.
Kommittén erinrar om att för första, andra och tredje utrustningsetapperna
äskats tillhopa 3 524 500 kronor, medan 3 375 000 kronor anvisats.
Nu äskade medel (40 000 + 12 500 + 10 500) 63 000 kronor ligger sålunda
inom ramen för framlagda utrustningsförslag. Kommittén framhåller vidare,
att i utrustningsförslagen ingående poster beträffande oförutsedda utgifter
och administrationskostnader upptagits med jämförelsevis låga belopp.
Departementschefen
För utrustning av om- eller nybyggda lokaler vid de statliga sinnessjukhusen
samt för anskaffande av modern medicinsk utrustning till sjukhusen
har medicinalstyrelsen anmält ett medelsbehov av 2 875 600 kronor.
Vissa av de av styrelsen angivna utrustningskostnaderna har endast kunnat
preliminärt angivas i avbidan på centrala sjukvårdsberedningens granskning
av utrustningsförslagen, och i ett par fall har sådant förslag ännu icke
upprättats av vederbörande sjukhusdirektion. De slutliga kostnaderna torde
emellertid i dessa fall otvivelaktigt komma att överstiga de av styrelsen preliminärt
angivna beloppen.
I propositionen nr 86/1958 angående anslag till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus in. in. framhöll jag angelägenheten av att utrustningsarbetet
så planlades och samordnades med byggnadsarbetena, att
i varje fall utrustningsförslag förelåge vid tidpunkten för anslagsäskandena.
Om möjligt borde också centrala sjukvårdsberedningens granskning
då vara slutförd. Jag förklarade mig vidare ha för avsikt att ta upp frågan
om hur dessa spörsmål skulle tillfredsställande lösas till närmare över
-
115
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
vägande i samband med att utrustningskommittén för Gullberna sjukhus
avslutade sitt arbete. Då kommittén numera i huvudsak slutfört utrustningsarbetet
vid sjukhuset, avser jag att snarast möjligt pröva såväl frågan om
en samordning av byggnadskommitténs och utrustningskommitténs arbete
som övriga hithörande spörsmål.
I nämnda äskanden har medicinalstyrelsen bl. a. föreslagit, att ett belopp
av (20 000 + 25 000) 45 000 kronor anvisas för anskaffande av sådan utrustning
till blivande forskningsavdelningar vid Ulleråkers och S:t Lars’
sjukhus, som erfordras för att arbetet skall kunna igångsättas i begränsad
omfattning redan fr. o. in. budgetåret 1960/61. Jag vill erinra om att proposition
framlagts till årets riksdag om inrättande av professurer i psykiatri
vid Uppsala och Lunds universitet med placering vid nämnda sjukhus.
Då styrelsens förslag ansluter sig till i propositionen angivna riktlinjer,
har jag intet att erinra mot detsamma.
Den vid Falbygdens sjukhus pågående byggnadsetappen II, avseende
ekonomi- och terapibyggnader, beräknas vara färdig i början av budgetåret
1960/61. Sjukhuset i sin helhet torde i huvudsak vara färdigställt under
hösten 1961. För att möjliggöra att de i etapp II ingående byggnaderna
kan börja utrustas i anslutning till färdigställandet, förordar jag, att Kungl.
Maj :t bemyndigas att intill ett belopp av högst 400 000 kronor medgiva
utläggande av beställningar å utrustning till sjukhuset. Jag torde i sammanhanget
få anmäla, att medicinalstyrelsen i skrivelse den 29 november
1958 hemställt om bemyndigande att utlägga beställningar å telefonväxlar
till Falbygdens och Mellringe sjukhus för en kostnad av sammanlagt omkring
200 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att inom
angivna kostnadsram medgiva utläggandet av erforderliga beställningar.
För utrustning av paviljong M 4 samt lokaler för arbets- och sysselsättningsterapi
in. in. vid Sit Sigfrids sjukhus har medicinalstyrelsen föreslagit,
att ett belopp av 80 000 kronor preliminärt anvisas. Enligt vad jag
under hand inhämtat torde renoveringsarbetena beträffande dessa lokaler
ej såsom tidigare förutsatts komma att utföras under nästa budgetår. Med
hänsyn härtill torde medelsanvisning för ändamålet tills vidare kunna
anstå. Enligt vad jag vidare under hand erfarit, har centrala sjukvårdsberedningen
numera slutfört granskningen av föreliggande utrustningsförslag
beträffande vissa avdelningar vid S:ta Annas sjukhus och nybyggnad för
undervisning in. m. vid S:ta Maria sjukhus. De av styrelsen för angivna
ändamål preliminärt äskade heloppen bör i anslutning härtill uppräknas
med 10 700 kronor respektive nedräknas med 2 000 kronor.
Med hänsyn till angelägenheten av att Umedalens sjukhus förses med
röntgenapparatur och att en EEG-apparat vid S:t Jörgens sjukhus uthytes
har jag ansett mig böra tillstyrka styrelsens äskanden i dessa hänseenden.
I övrigt anser jag mig kunna godtaga av medicinalstyrelsen framlagda
utrustningsförslag.
116
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
Vid utrustningen av Gullberna sjukhus synes antalet klädespersedlar ha
beräknats alltför knappt för att tvättbyte skall kunna ske i avsedd omfattning.
Jag vill därför ej motsätta mig utrustningskommitténs hemställan
om medel för uppläggande av ett buffertlager av persedlar. Då enligt vad
jag under hand inhämtat vissa i lagret ingående persedlar kan anskaffas
av medel, som ställts till arbetsmarknadsstyrelsens förfogande för arbetslöshetens
bekämpande, kan det av kommittén äskade beloppet, 162 000
kronor, minskas med i runt tal 40 000 kronor.
Vad slutligen gäller av kommittén äskat belopp, 63 000 kronor, för fullföljande
av utrustningen av Gullberna sjukhus vill jag erinra om att för
utrustning av sjukhuset förut äskats tillhopa 3 736 800 kronor — varav dock
ett mindre belopp avser upprepande av tidigare äskande — medan för ändamålet
anvisats 3 375 000 kronor. Trots vidtagna besparingsåtgärder har det
ej varit möjligt för kommittén att fullgöra utrustningsuppdraget inom den
av statsmakterna begränsade kostnadsramen. I fråga om en i merkostnaden
ingående post om 12 500 kronor för utrustning av konditori och terrassservering
vid sjukhuset kan sålunda nämnas, att Kungl. Maj:t genom beslut
den 16 maj 1958 uppdrog åt sjukhusets direktion att undersöka möjligheterna
att i första hand utarrendera bl. a. dessa lokaler utan utrustning.
Med skrivelse den 29 november 1958 har direktionen överlämnat en
utredning i ärendet, varav framgår att en utarrendering av sistnämnda lokaler
på ifrågasatta villkor ej är möjlig. Jag finner mig därför med hänsyn till
det anförda böra tillstyrka att av kommittén nu äskat belopp anvisas.
I enlighet härmed skulle alltså anslaget för nästa budgetår behöva uppföras
med (2 875 600 — 80 000 + 10 700 — 2 000 + 162 000 — 40 000 +
63 000) 2 989 300 eller i runt tal 2 990 000 kronor.
IV. Hemställan
Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle det sammanlagda
medelsbehovet under kapitalbudgeten för Vissa byggnadsarbeten vid statens
sinnessjukhus m. in. för budgetåret 1959/60 uppgå till 39 045 000 kronor
eller, om hänsyn jämväl tages till föreslagna beredskapsarbeten om cirka
12 000 000 kronor, 51 090 000 kronor enligt i det följande redovisad sammanställning.
I den mån så med hänsyn till sättet för byggnadsarbetenas bedrivande
eller eljest kan befinnas lämpligt, torde enligt Kungl. Maj :ts bestämmande
en ökning av beräknad medelsdisposition för visst ändamål kunna ske
mot det att motsvarande minskning vidtages för ett annat, oavsett för vilket
budgetår ifrågavarande medel anvisats.
Under reservationsanslaget till Utrustning av nya sinnessjukhus m. in.
skulle anvisas 2 990 000 kronor.
117
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
I. besluta
a) att i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordade
förslag må dels utföras de nya arbeten, som redovisas
i följande sammanställning, dels ock beräknas medel
för nämnda arbeten ävensom för övriga i sammanställningen
angivna ändamål med de belopp, som framgår av
densamma:
Förslag 1959/60
Sjukhus och arbete
Beräknad
kostnad
Anvisat
Fort-
sättnings-
arbeten
Nya
arbeten
Bered-
skaps-
arbeten
1
2
3
4
5
6
Psykiatriska sjukhuset:
900 000
600 000
300 000
Renovering och utvidgning av lokaler
630 000
300 000
Nytt sjukhus i Stockholms län:
500 000
500 000
UIleråkers sjukhus i Uppsala:
400 000
400 000
Birgittas sjukhus:
Uppförande av vårdpaviljongerna M5,
K5 och K6......................
4 800 000
2 300 000
2 000 000
Uppförande av byggnader för dels ar- betsterapi, dels samlingssal med loka- ler för servering och försäljning m. m.
och dels rörelseterapi samt anordnan- de av tvättbytesförråd och utökning
3 100 000
500 000
1 140 000
250 000
100 000
150 000
Vissa iståndsättningsåtgärder inom gam-
600 000
163 500
35 000
200 000
Bidrag till anläggande av reningsverk
600 000
600 000
Västra Ny sjukhus:
Åtgärder för rening av färskvatten. . .
135 000
135 000
Ryhovs sjukhus:
Upprustning av paviljongerna M4 och
K3..............................
2 900 000
500 000
600 000
350 000
S:ta Gerlruds sjukhus:
Uppförande av nya vårdpaviljonger
4 500 000
100 000
Renovering av sju vårdavdelningar...
Ombyggnad av vårdpaviljong M2 eller
K3..............................
1 375 000
650 000
400 000
400 000
650 000
200 000
200 000
S:t Olofs sjukhus:
Uppförande av byggnad för arbetsterapi
Ombyggnad av lokaler för centralkök
950 000
400 000
450 000
500 000
400 000
Utökning av panncentral............
310 000
310 000
Beloppet anvisat för annat ändamål.
118
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
Förslag 1959/60
Sjukhus och arbete
Beräknad
kostnad
Anvisat
Fort-
sättnings-
Nya
arbeten
Bered-
skaps-
arbeten
arbeten
1
2
3
4
5
6
Gullberna sjukhus:
Vissa yttre arbeten.................
390 000
390 000
S:t Lars’ sjukhus:
Uppförande av byggnad för arbetsterapi
m. m..........................
1 780 000
2 000 000
1 200 000
580 000
Ombyggnad av paviljong K44 eller M47
900 000
Vipeholms sjukhus:
Anordnande av lokaler för arbetsterapi
m. m.............................
115 000
115 000
S:la Maria sjukhus:
Uppförande av ny byggnad för arbets-
terapi.........................
1 600 000
700 000
900 000
Åtgärder till förbättring av sjukhusets
värmeförsörjning..................
235 000
235 000
S:t Jörgens sjukhus:
Uppförande av vårdpaviljongerna M4
och K4........................
3 570 000
1 800 000
1 200 000
Uppförande av ny byggnad för admi-
nistration och medicinskt centrum
m. in.............................
3 180 000
600 000
1 400 000
600 000
Uppförande av byggnad för samlingssal
m. m..........................
815 000
3 970 000
Uppförande av vårdpaviljong MK3 m.m.
750 000
750 000
Anläggande av ny infartsväg m. m. ..
200 000
200 000
Restads sjukhus:
Ombyggnad av vårdpaviljong K10 . . .
Uppförande av vårdpaviljongerna Ml5
1 640 000
1 000 000
640 000
och K16.........................
6 000 000
2 000 000
3 000 000
Merkostnad för uppförande av vårdpa-
viljongerna M4 och K9............
75 000
75 000
Källshagens sjukhus:
Upprustning av vårdpaviljongerna Ml,
M2 och Kl samt utbyte av vissa yttre
ledningar, etapp I................
700 000
400 000
300 000
Ombyggnad av sjukhusets gymnastik-
byggnad........................
275 000
1140 000
135 000
Falbygdens sjukhus:
Byggnadsarbetenas fortsättande......
9 000 000
31 000 000
11 625 000
Mariebergs sjukhus:
Vissa yttre arbeten.................
300 000
50 000
250 000
1 200 000
Uppförande av samlingssal..........
1 200 000
Mellringe sjukhus:
Byggnadsarbetenas fortsättande......
5 475 000
7 300 000
32 000 000
Anslutning av sjukhuset till Örebro
stads värmeverk..................
900 000
450 000
Säters sjukhus:
Uppförande av nya vårdpaviljonger
m. m.............................
4 500 000
100 000
1 Beloppet anvisat för annat ändamål.
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1959
119
Sjukhus och arbete
Beräknad
kostnad
Anvisat
Fö
Fort-
sättnings-
arbeten
rslag 1959/
Nya
arbeten
60
Bered-
skaps-
arbeten
1
2
3
4
5
6
Renovering av vårdpaviljong K31....
960 000
600 000
360 000
Uppförande av ny panncentral.......
2 500 000
100 000
Renovering av vårdpaviljong M30....
960 000
960 000
Nytt sinnessjukhus i Bollnäs..........
32 000 000
1 900 000
1 500 000
2 500 000
Gådeå sjukhus:
Upprustning av vårdavdelningar m. m.,
etapp II.........................
670 000
Umedalens sjukhus:
Merkostnad för anordnande av klore-
ringsanläggning...................
75 000
75 000
Uppförande av garage...............
135 000
135 000
Furunäsets sjukhus:
Vissa yttre arbeten.................
350 000
50 000
300 000
Uppförande av sjukhus för vård av hög-
gradigt psykiskt efterblivna..........
24 200 000
1 600 000
Uppförande av sjukhus för vård av s. k.
psykopater.......................
14 900 000
600 000
800 000
Elektriska arbeten vid vissa statens sinnes-
sjukhus..........................
520 000
520 000
Utredningsmedel.....................
600 000
400 000
200 000
Summa kronor
29 770 000
9 275 000
12 045 000
Totalsumma
51 090 000
b) att vid Kronprinsessan Victorias kustsanatorium i
Barkåkra må i huvudsaklig överensstämmelse med av mig
förordat förslag och med ändring därutinnan av 1958 års
riksdags beslut verkställas de ombyggnadsarbeten, som erfordras
för dess användning för vård av vissa psykiskt efterblivna,
tillika höggradigt vanföra, för en beräknad kostnad
av högst 1 500 000 kronor;
II. bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna avtal med
a) Katrineholms stad om överlåtelse till Kungl. Maj:t
och Kronan av markområde för ett nytt psykopatsjukbus
in. in., varvid tillträdet må äga rum den 1 juli 1959 och köpeskillingen
enligt förut redovisade grunder må bestämmas
till högst 374 000 kronor;
b) Vadstena stad angående bidrag till kostnaderna för
anläggande och drift av reningsverk in. in.;
c) Örebro stad angående leverans av värme till Mellringe
sj u khus;
120
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1959
III. bemyndiga Kungl. Maj :t att intill ett belopp av omkring
600 000 kronor medgiva utläggande av beställningar
å dels utrustning till Falbygdens sjukhus, dels ock telefonväxlar
till Falbygdens och Mellringe sjukhus;
IV. till Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus
m. m. under statens allmänna fastighetsfond, inrikesdepartementet,
för budgetåret 1959/60 anvisa ett investeringsanslag
av 51 090 000 kronor;
V. till Utrustning av nya sinnessjukhus m. m. för budgetåret
1959/60 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 2 990 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bo Stenfors
Kiingl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959 121
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
I. Uppförande av ett sjukhus för vård av s. k. psykopater................. 3
Inledning........................................................... 3
Kommitténs förslag.................................................. 5
Psykopatibegreppet, psykopatityper och psykopatiernas orsaker........ 5
Sjukhusklientelets avgränsning...................................... 8
Vårdplatsbehovet.................................................. 8
Vårdplatsbehovets tillgodoseende.................................... 9
Vård- och behandlingsformer....................................... 15
Sjukhusets allmänna organisation och planläggning................... 18
Sjukhusets förläggning. Markförvärv................................ 20
Beskrivning av sjukhuset.......................................... 24
Personalbehov m. m............................................... 24
Beräkning av byggnadskostnader................................... 26
Yttranden........................................................... 28
Allmänna synpunkter.............................................. 28
Psykopatibegreppet, psykopatityper och sjukhusklientelets avgränsning.. 29
Vårdplatsbehovet.................................................. 29
Vårdplatsbehovets tillgodoseende.................................... 30
Vård- och behandlingsformer....................................... 32
Sjukhusets förläggning. Markförvärv................................ 33
Beskrivning av sjukhuset.......................................... 33
Personalbehov m. m............................................... 34
Departementschefen..................... 36
II. Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m.m................. 44
Framställning från sinnessjukvårdskommittén........................... 44
Inledning......................................................... 44
Principer för upprustning av äldre sjukhus............................. 46
Psykiatriska sjukhuset i Stockholm.................................... 48
Renovering av vårdavdelningar................................... 48
Renovering och utvidgning av centrum m. m...................... 48
Uppförande av nytt sinnessjukhus i Upplands Väsby.................... 49
Birgittas sjukhus i Vadstena......................................... 57
Uppförande av vårdpaviljongerna M5, K5 och K6................... 57
Uppförande av byggnader för arbetsterapi, samlingssal, rörelseterapi,
servering och försäljning samt anordnande av tvättby tesförråd och
utökning av centralköket...................................... 57
Vissa yttre arbeten.............................................. 58
Vissa iståndsättningsåtgärder inom gamla mansavdelningen........ 58
Bidrag till anläggande av reningsverk............................. 59
!) — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 87
122 Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959
Sid.
Västra Ny sjukhus vid Motala....................................... 61
Åtgärder för rening av färskvatten................................. 61
Ryhovs sjukhus i Jönköping......................................... 61
Principplan för upprustning...................................... 61
Upprustning av paviljongerna M4 och K3......................... 63
S:ta Gertruds sjukhus i Västervik..................................... 64
Principplan för upprustning...................................... 64
Uppförande av nya vårdpaviljonger m. m.......................... 66
Renovering av sju vårdavdelningar............................... 66
S:t Olofs sjukhus i Visby............................................ 67
Uppförande av byggnad för arbetsterapi.......................... 68
Ombyggnad av lokaler för centralkök och tvätt..................... 67
Utökning av panncentral. . ...................................... 67
Gullberna sjukhus i Karlskrona...................................... 68
Vissa yttre arbeten.............................................. 68
S:t Lars’ sjukhus i Lund............................................ 68
Uppförande av byggnad för arbetsterapi m. m..................... 69
Vipeholms sjukhus i Lund........................................... 68
Anordnande av lokaler för arbetsterapi m. m........................ 69
S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg.................................... 69
Uppförande av ny byggnad för arbetsterapi......................... 69
Åtgärder till förbättring av sjukhusets värmeförsörjning.............. 69
S:t Jörgens sjukhus i Göteborg....................................... 70
Uppförande av vårdpaviljongerna M4 och K4....................... 70
Uppförande av ny byggnad för administration och medicinskt centrum
m. m......................................................... 70
Uppförande av byggnad för samlingssal m. m........................ 71
Plan för fortsatt upprustning och utbyggnad........................ 71
Uppförande av vårdpaviljong MK3 m. m............................ 73
Anläggande av ny infartsväg m. m................................ 73
Restads sjukhus i Vänersborg........................................ 74
Ombyggnad av vårdpaviljong K10................................ 74
Uppförande av vårdpaviljongerna M15 och K16..................... 74
Merkostnad för uppförande av vårdpaviljongerna M4 och K9.......... 74
Källshagens sjukhus i Vänersborg.................................... 75
Upprustning av vårdpaviljongerna Ml, M2 och Kl samt utbyte av
vissa yttre ledningar, etapp 1.................................. 75
Ombyggnad av sjukhusets gymnastiksalsbyggnad................... 75
Falbygdens sjukhus i Falköping.................................... 75
Byggnadsarbetenas fortsättande................................... 75
Mariebergs sjukhus i Kristinehamn................................... 76
Vissa yttre arbeten.............................................. 76
Mellringe sjukhus i Örebro........................................... 76
Byggnadsarbetenas fortsättande................................... 76
Anslutning av sjukhuset till Örebro stads värmeverk................. 76
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1959 123
Sid.
Säters sjukhus..................................................... 79
Principplan för upprustning...................................... 79
Uppförande av nya vårdpaviljonger m. m........................... 82
Renovering av vårdpaviljong M30................................. 83
Uppförande av ny panncentral.................................... 83
Uppförande av nytt sinnessjukhus i Bollnäs............................ 83
Gådeä sjukhus i Härnösand.......................................... 84
Upprustning av vårdavdelningar m. m., etapp II.................... 84
Umedalens sjukhus vid Umeå........................................ 85
Merkostnad för anordnande av kloreringsanläggning.................. 85
Furunäsels sjukhus vid Piteå........................................ 85
Vissa yttre arbeten.............................................. 85
Uppförande av sjukhus för vård av höggradigt psykiskt efterblivna......... 85
Elektriska arbeten vid vissa statens sinnessjukhus....................... 89
Utredningsmedel................................................... 92
Yttranden........................................................... 92
Departementschefen.................................................. 98
III. Utrustning av nya sinnessjukhus m. m............................... 106
Förslag av medicinalstyrelsen.....................................• ••• 166
Förslag av utrustningskommittén för statens sinnessjukhus................ 113
Departementschefen.................................................. 114
IV. Hemställan....................................................... 116
'' V.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM SS
908107
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1959:183 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1959/60 till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. a1 i texten
- SU 1959:63 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1959/60 till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus in. m. jämte i äm s. 1 i texten