Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av en lärarhögskola i södra Sverige

1959-03-06 · 86 sidor, varav 85 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 85 av 86 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:89, Angående inrättande av en lärarhögskola i södra Sverige

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

1

Nr 89

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av

en lärarhögskola i södra Sverige; given Stockholms

slott den 6 mars 1959.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att en andra lärarhögskola upprättas i södra

Sverige och förlägges till Malmö. Det för denna högskola nya i förhållande

till lärarhögskolan i Stockholm är främst, att verksamheten skall omfatta

utbildning även av småskollärare.

Den årliga intagningen vid den andra lärarhögskolan beräknas bli 90

ämneslärarkandidater, 96 mellanskollärarkandidater och 48 småskollärarkandidater.

Verksamheten beräknas kunna starta vid den nya högskolan

hösten 1962, dock att provisoriskt ordnad utbildning av ämneslärare är

avsedd att komma till stånd redan från och med hösten 1960.

Enligt vid statsrådsprotokollet som bilaga fogat förslag till avtal mellan

staten och Malmö stad överlåter staden utan kostnad för statsverket tomt

för högskolanläggningen samt uppför och överlämnar till staten utan bidrag

av statsmedel fullständiga övningsskolbyggnader.

Fullt utbyggd beräknas kostnaderna för verksamheten komma att uppgå

till omkring 7,5 miljoner kronor årligen.

För nästa budgetår äskas endast ett investeringsanslag av 200 000 kronor.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 89

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

6 mars 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, följande.

I årets statsverksproposition (Bil. 29: Kapitalbudgeten; punkten 12) har

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, till

Nybyggnad för lärarhögskola i södra Sverige för budgetåret 1959/60 beräkna

ett investeringsanslag av 200 000 kronor.

Sedan beredningen av denna fråga numera avslutats, anhåller jag att få

ånyo anmäla densamma.

I. Inledning

Enligt vid 1950 års riksdag fattat principbeslut skall i den ordning och

till det antal, som framdeles bestämmes, inrättas lärarutbildningsanstalter

av ny typ, lärarhögskolor, avsedda att meddela egentlig yrkesutbildning för

ämneslärare, mellanskollärare och eventuellt småskollärare ävensom, i den

mån sådant i vederbörlig ordning bestämmes, för olika grupper av speciallärare.

En första lärarhögskola inrättades genom beslut av riksdagen år 1954

och påbörjade sin egentliga verksamhet höstterminen 1956.

Med stöd av nådigt bemyndigande den 30 september 1955 tillkallade

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet den 28 november 1955 för

utredning av frågan om inrättande av en andra lärarhögskola, belägen i

södra Sverige, såsom sakkunniga dåvarande ledamoten av riksdagens första

kammare, f. d. lektorn Hakon Lauritz Edgar Sjödahl, numera ledamoten

av riksdagens första kammare, hemmansägaren Nils Ivar Johansson i

Mysinge och rektorn vid folkskoleseminariet i Lund Erik Georg Stenquist

samt uppdrog åt Sjödahl att såsom ordförande leda utredningsarbetet.

Sedan de sakkunniga överlämnat sitt den 29 juli 1958 dagtecknade be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

tänkande »Lärarhögskola i Sydsverige» (stencilerat), har utlåtanden över

detsamma avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, kanslersämbetet

för rikets universitet, skolöverstyrelsen, vars utlåtande gäller som uttalande

även av styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm, överstyrelsen för yrkesutbildning,

byggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län — som i ärendet

hört vederbörande kommunala myndigheter i Malmö och Lund — länsskolnämnden

i Malmöhus län ävensom arbetsmarknadsstyrelsen. Tillfälle

har slutligen beretts åtskilliga organisationer att avgiva yttrande, varjämte

länsskolnämnden i Malmöhus län och Lunds studentkår inkommit med

skrivelser i ärendet.

En andra lärarhögskola bör träda i full verksamhet snarast möjligt. Detta

synes dock kunna ske tidigast hösten 1962. Efter en redogörelse för den

första lärarhögskolans tillkomst och organisation samt för vad de sakkunniga

föreslagit och remissinstanserna anfört, ämnar jag framlägga de förslag

rörande en andra lärarhögskola, som nu synes mig påkallade.

II. Den första lärarhögskolans tillkomst och

nuvarande organisation

Betänkande rörande den första lärarhögskolan (SOU 1952: 33) utarbetades

av 1946 års skolkommission och lades sedermera till grund för proposition

angående inrättandet av denna högskola (1954: 209).

Enligt skolkommissionens förslag skulle den första lärarhögskolan ha till

uppgift att meddela dels egentlig yrkesutbildning åt de aspirantgrupper,

för vilka den stode öppen, dels ock vidareutbildning åt lärare samt att i mån

av sina resurser medverka vid den pedagogiska försöksverksamheten.

Härtill kan också läggas den vetenskapliga forskningsverksamhet, som

skulle ledas av professorn i skolforskning.

Arbetssättet skulle enligt skolkommissionen vara högskolemässigt. Fria

studier borde få så stort utrymme som möjligt. Skolkommissionen förväntade,

att den vetenskapliga forskning, som kunde komma att bedrivas vid

högskolan, skulle söka arbetsuppgifter i synnerhet inom områden, som

berördes av försöksverksamheten.

De för lärarutbildningen centrala ämnena psykologi, pedagogik och metodik

skulle vara högskolans huvudämnen. Däremot vore det icke meningen,

att lärarhögskolan skulle övertaga någon del av den fackutbildning i skolämnena,

som av gammalt meddelats vid universiteten.

Vidareutbildningen skulle ha skiftande former allt efter behovet.

Lärarhögskolans medverkan vid försöksverksamheten skulle avse icke

blott att genom direkta försök vinna resultat av värde för det pedagogiska

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

framstegsarbetet utan också — och framför allt — att väcka de blivande

lärarnas intresse för arbete av detta slag, så att tillräckligt många läraraspiranter

längre fram såsom aktiva lärare skulle befinnas skickade att

medverka vid försöksverksamheten inom skolan.

Egentlig yrkesutbildning skulle vid lärarhögskolan enligt skolkommissionens

förslag meddelas för blivande ämneslärare, mellanskollärare och småskollärare.

Utbildningen av ämneslärare skulle enligt skolkommissionens förslag

komma att avvika från den dittillsvarande utbildningen så till vida, att den

skulle påbörjas omedelbart efter universitetsstudiernas slut. Den pedagogiska

kursen i ämbetsexamen skulle ersättas av studier i psykologi och

pedagogik vid lärarhögskolan, där utbildningen skulle omfatta två terminer

med en mellanliggande praktiktermin. Den första terminen vid lärarhögskolan

skulle ägnas åt grundläggande studier i pedagogik, metodik, specialkurser

i tal- och röstvård, muntlig framställning, skolhygien m. m. samt åt

auskultationer och egen (icke betygsatt) övningsundervisning. Den sista

terminen skulle ägnas åt pedagogik med specialkurser, metodik samt auskultationer

och betygsatta undervisningsserier.

Utbildningen av mellanskollärare skulle motsvara utbildningen på folkskoleseminariernas

tvååriga linjer. En praktiktermin skulle emellertid läggas

in mellan den andra och tredje terminen vid lärarhögskolan. Bland

annat på grund härav bleve utbildningsgången en annan än vid folkskoleseminarierna.

På det praktiska området skulle således lärarhögskolereformens kärnpunkt

bli införandet av den av riksdagen år 1950 i princip beslutade praktikterminen

ute på arbetsfältet.

Vid lärarhögskolan skulle enligt skolkommissionens förslag årligen mottagas
80

blivande ämneslärare, 128 blivande mellanskollärare, 144 blivande

småskollärare, 150 deltagare i den förberedande kursen för inträde vid

småskollärarlinjen, ävensom 150 (cirka) deltagare i propedeutiska kurser

för inträdessökande till mellanskollärarlinjen.

Av småskolläraraspiranterna skulle i regel 16 intagas på en speciallinje

för studenter. Av ämnesläraraspiranterna beräknades 10 å 20 per år önska

specialutbildning för tjänstgöring vid folkhögskola.

Småskolläraraspiranterna skulle alltså bli högskolans största elevgrupp.

De skilda aspirantkategoriernas vistelse vid lärarhögskolan skulle omfatta

för

småskollärare 4 terminer utom praktikterminen ute på arbetsfältet, för

mellanskollärare 4 terminer utom praktikterminen och för

ämneslärare 2 terminer utom praktikterminen.

Sedan verksamheten fått sin fulla omfattning, skulle antalet vid lärarhögskolan

samtidigt undervisade komma att uppgå till 800 å 900 förutom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959 5

deltagarna i kurser av mera tillfällig karaktär och eleverna i lärarhögskolans

övningsskola.

Remissinstanserna ansåg allmänt, att utbildningen vid en lärarhögskola

av det av skolkommissionen föreslagna formatet måste bli opersonlig och

organisatoriskt tungrodd och departementschefen ansåg en nedskärning

vara oundviklig. I första hand förfeslog han att småskollärarutbildningen

tills vidare skulle slopas. Vidare borde intagningen av mellanskollärare

under högskolans första tid begränsas till 96 per år och intagningen av

ämneslärarkandidater till högst 60. Examinationen av ämneslärare skulle

likväl bli betydande och motsvara tre ä fyra pro vår släroverk. Antalet personer,

som samtidigt undervisades vid högskolan i egenskap av läraraspiranter

eller under fortsatt utbildning, skulle således endast bli omkring 300.

Den viktigaste institutionen vid högskolan skulle enligt kommissionens

förslag bli den psykologisk-pedagogiska, som skulle förestås av en professor.

Undervisning i psykologi och pedagogik skulle huvudsakligen handhas

av lektorer, som skulle bestrida den egentliga kursundervisningen. För undervisningen

i metodik skulle finnas tre grupper metodiklektorer. Lektorerna

i högstadiets metodik vore huvudsakligen avsedda för ämneslärarutbildningen

och för ämnesfördjupningen i klasslärarutbildningen. Vidare

skulle lektorstjänster i mellan- och lågstadiernas metodik inrättas. Den

tredje gruppen av metodiklektorer skulle utgöras av lektorerna i övningsämnenas

metodik.

Metodiklektorernas uppgifter skulle principiellt skilja sig från pedagogiklektorernas:

de förra avsågs ge sina lärarkandidater metodiska anvisningar

och råd samt handleda dem under den praktiska lärarutbildningen, de

senare skulle orientera lärarkandidaterna om undervisningsmetodernas teoretiska

motivering.

För vissa ämnen erfordrades dessutom deltidstjänstgörande biträdande

lärare.

Enligt skolkommissionen borde högskolans övningsskola till en början

omfatta en fullständig enhetsskola med klasserna 1—9 och ledas av två

rektorer, av vilka den ena skulle svara för klasslärarstadiet och den andra

för högstadiet. Längre fram skulle övningsskolan påbyggas med ett gymnasium.

Departementschefen ansåg emellertid icke någon gymnasial överbyggnad

erforderlig och ej heller mer än en rektorstjänst.

Vidare borde övningsklasser inom det kommunala skolväsendet kunna

komma till användning för klasslärarutbildningen. Slutligen måste för ämneslärarutbildningens

behov några högre allmänna läroverk knytas till

lärarhögskolan såsom samverkande läroverk.

Liksom inom andra skolformer skulle för övningsskolan erfordras lärare

med olika utbildning alltefter det stadium, på vilket de skulle tjänstgöra,

för klasserna 1—6 övningsskollärartjänster, för realskolestadiet adjunkts
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts ''proposition nr 89 år 1959

tjänster och för gymnasialstadiet, om ett sådant komme till stånd, lektorstjänster.

För alla tre stadierna erfordrades dessutom lärare i övningsämnen.

Såsom förläggningsort för den första lärarhögskolan föreslog skolkommissionen

stadsdelen Vällingby i Stockholm. I några remissyttranden nämndes

såsom alternativ till Vällingby en förläggning till de lokaler, som då

disponerades av folkskoleseminariet för manliga elever i Fredhäll i Stockholm.

Departementschefen stannade inför sistnämnda alternativ.

Lärarhögskolan skulle enligt skolkommissionens förslag stå under ledning

av en särskild styrelse. Högskolans lärarråd skulle emellertid såsom

lokal styrelse kunna avgöra vissa frågor, huvudsakligen pedagogiska. Den

omedelbara ledningen av högskolans verksamhet skulle utövas av högskolans

rektor.

Bortsett från omfånget anslöt sig departementschefen i allt väsentligt till

skolkommissionens förslag i vad gällde den första lärarhögskolans organisation

och arbetsformer.

Statsutskottet anslöt sig i stort sett till förslaget om en nedskuren lärarhögskola

(SU 1954: 189) och riksdagen beslöt, att en lärarhögskola skulle

upprättas i Stockholm med i huvudsak de uppgifter och den organisation,

som av departementschefen förordats (Rskr 1954: 303).

Lärarhögskolan i Stockholm påbörjade, som förut sagts, sin verksamhet

hösten 1956 och avslutade vårterminen 1958 sitt andra läsår. Hösten 1957

fullbordade den första kullen ämneslärarkandidater sin utbildning och

hösten 1958 avlade den första kullen mellanskollärarkandidater examen.

Högskolans båda lärarutbildningslinjer är således nu fullt utbyggda. Övningsskolan

har emellertid ännu icke fått den omfattning, som förutsatts.

Antalet sökande och intagna på de olika linjerna vid högskolan framgår

av följande sammanställning.

Ht 56

Vt 57

Ht 57

Vt 58

Ht 58

Vt 59

Ämneslärarlinjen .....

Sökande

29

78

155

106

144

122

Intagna

29

33

43

30

38

29

Mellanskollärarlinjen . .

Sökande

136

87

261

161

269

163

Intagna

48

48

48

48

48

48

Enligt Kungl. Maj:ts beslut skall tillsvidare från och med läsåret 1957/58

på lärarhögskolans ämneslärarlinje intagas under höstterminen omkring 35

och under vårterminen omkring 25 sökande. På lärarhögskolans mellanskollärarlinje

skall såväl höst- som vårtermin intagas 48 sökande, därav omkring

hälften manliga. Den första lärarhögskolan har således för närvarande

en intagningskapaeitet av 96 mellanskollärarkandidater och 60 ämneslärarkandidater

per år.

Utbildningsgången vid lärarhögskolan omfattar i enlighet med 1954 års

riksdagsbeslut för ämneslärarkandidaterna två utbildningsterminer med en

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 89 år 1959

mellanliggande praktiktermin samt för mellanskollärarkandidaterna två utbildningsår

med en mellanliggande praktiktermin.

I lärarhögskolans petita för budgetåret 1956/57 föreslogs vissa allmänna

riktlinjer för lärarhögskolans verksamhet. En härvid för mellanskollärarutbildningen

förordad preliminär timplan för den muntliga undervisningen

i de olika ämnena under högskolans begynnelsetid mötte i huvudsak ingen

erinran från departementschefens sida och har i stort sett följts under de

gångna två åren.

För lärarhögskolan i Stockholm gäller tills vidare från och med budgetåret

1958/59 följande personalförteckning:

Personalförteckning

Tjänstemän å ordinarie stat

1 rektor för lärarhögskolan ............................... Bp 1

1 professor ............................................. Bo 3

Anm. Ämnesområdet för professorstjänsten benämnes praktisk pedagogik.

1 rektor vid övningsskolan................................ ABp 26

1 laborator ............................................. Ao 26

13 lektorer i högstadiets metodik .......................... Ao 26

2 lektorer i psykologi och pedagogik....................... Ao 26

1 forskningssekreterare ................................... Ao 24

9 adjunkter............................................. Ao 23

4 lektorer i mellanstadiets metodik ....................... Ao 23

4 lektorer i övningsämnenas metodik ...................... Ao 21

1 sekreterare ............................................ Ao 21

1 lärare i musik ......................................... Ao 20

2 lärare i gymnastik med lek och idrott.................... Ao 20

1 lärare i teckning ...................................... Ao 20

2 lektorer i övningsämnenas metodik....................... Ao 19

27 övningsskollärare ...................................... Ao 19

5 folkskollärare.......................................... Ao 17

2 lärare i kvinnlig slöjd .................................. Ao 17

2 lärare i manlig slöjd ................................... Ao 17

1 lärare i hemkunskap ................................... Ao 13

1 kansliskrivare ......................................... Ao 10

1 kontorist ............................................. Ao 9

2 vaktmästare .......................................... Ao 8

2 kanslibiträden ......................................... Ao 7

1 kontorsbiträde ........................................ Ao 5

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än Ae 19

1 bibliotekarie .......................................... Ae 21

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

Enligt medgivande av Kungl. Maj:t må dessutom tills vidare vara inrättade

högst två extra ordinarie övningsskollärartjänster i lönegrad Ae 13,

vilka må innehavas av till övningsskollärartjänst behörig småskollärare, under

villkor att antalet ordinarie övningsskollärartjänster i Ao 19 i motsvarande

omfattning hålles vakant.

Av de i personalförteckningen upptagna befattningarna har följande tillkommit

för speciella uppgifter nämligen: 1 laborator, 1 kontorist, 1 forskningssekreterare.

De två förstnämnda befattningarna har tillskapats för

vetenskapliga undersökningar och bearbetningar för försöksverksamheten.

Sekreterartjänsten jämte en extra ordinarie kanslibiträdestjänst har ursprungligen

varit placerade vid psykologisk-pedagogiska institutet men har

överflyttats till lärarhögskolan i samband med förändringar av institutets

verksamhet.

Innehavaren av professuren vid lärarhögskolan skall enligt kungl. brev

den 16 december 1955 utan särskild ersättning vara ledamot av humanistiska

avdelningen och lärarrådet vid Stockholms högskola och vid högskolan

meddela undervisning och förrätta examination i den omfattning, som av

Kungl. Maj:t på förslag av styrelserna för högskolorna bestämmes.

De lokaler själva lärarhögskolan i Stockholm disponerar har övertagits

från folkskoleseminariet för manliga elever i Fredhäll. Då seminariets byggnad

ej planerats med tanke på att den skulle inrymma en lärarhögskola har

vissa om- och tillbyggnader blivit erforderliga. Framför allt för att tillgodose

den pedagogiska institutionens lokalbehov och för att få en föreläsningssal

har en ny flygelbyggnad uppförts.

Den 30 juni 1955 godkände Kungl. Maj:t ett mellan kronan och Stockholms

stad träffat avtal om överlåtelse till kronan med äganderätt av

Fredhällsskolan, såväl tomten som byggnaden. Överlåtelsen skulle omfatta

alla yttre och inre inventarier samt all undervisningsmateriel med vissa

undantag, bland annat utrustningen för skolmåltidsverksamheten, som även

i fortsättningen skall drivas i kommunal regi, samt böcker och inventarier i

skolbiblioteket, som alltjämt skall vara filial till Stockholms stadsbibliotek.

Kronan skulle tillträda fastigheten den 1 juli 1956. Kostnaderna för undervisningen

har av staten successivt övertagits från och med sagda dag.

Från och med den 1 juli 1958 bestrides kostnaderna för all undervisning,

omfattande högst 24 klassavdelningar på låg- och mellanstadiet jämte vissa

specialavdelningar samt erforderligt antal klassavdelningar på högstadiet,

helt av staten. Undervisningen i yrkesteori och yrkespraktik skall dock

organiseras och bekostas av staden. Eleverna vid övningsskolan skall på

stadens bekostnad åtnjuta samma skolsociala förmåner som övriga elever i

enhetsskolor i Stockholm. Staden svarar vidare för inköp av böcker till

skolbiblioteket.

Lärarhögskolans övningsskola skall fullt utbyggd omfatta sex parallellavdelningar

av var och en av klasserna 3—6 och fem parallellavdelningar av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

varje klass på högstadiet. Härtill kommer en läsklinik och två specialklasser

(=41 klassavdelningar).

Högstadieklasserna vid övningsskolan utnyttjas för ämneslärarkandidaternas

icke betygsatta övningsundervisning samt auskultationer under den

första utbildningsterminen. De betygsatta undervisningsserierna under den

sista utbildningsterminen förlägges däremot till de s. k. samverkande läroverken.

I motsats till övningsskolan har dessa läroverk både gymnasium

och realskola. För närvarande har lärarhögskolan två samverkande läroverk,

nämligen högre allmänna läroverket å Kungsholmen och Nya elementarskolan.

Höstterminen 1958 fanns vid förstnämnda läroverk 32 avdelningar,

varav 22 avdelningar på gymnasiet, med 947 elever och vid sistnämnda 38

avdelningar, varav 22 avdelningar på gymnasiet, med 1 168 elever.

För mellanskollärarnas praktiska utbildning blir övningsskolan utnyttjad

i motsatt ordning. Det första årets auskultation och övningsundervisning

förlägges i huvudsak till övningsklasser tillhörande det kommunala skolväsendet,

det sista utbildningsårets samtliga undervisningsövningar däremot

helt till övningsskolan (klasserna 3—6). På dessa undervisningsövningar

grundas den slutliga bedömningen av undervisningsskickligheten.

Mellanskollärarna erhåller ej utbildning genom övningsundervisning i klasserna

1 och 2 utan lär känna detta stadium endast genom auskultation i

kommunala klasser.

För mellanskollärarutbildningen hade skolkommissionen icke planerat

några egentliga undervisningsövningar på högstadiet utan endast auskultationer

i folkskolans klasser 7—8 och på enhetsskolans högstadium under det

andra utbildningsåret. Från och med höstterminen 1957 kan emellertid de

lärarkandidater, som så önskar, under två veckor sista eller näst sista utbildningsterminen

ha serieundervisning i två eller högst tre ämnen i dessa

klasser. Eftersom övningsskolans högstadium reserverats för ämneslärarkandidaternas

övningsundervisning, måste denna serieundervisning förläggas

till särskilda handledarklasser utanför övningsskolan.

Lärarhögskolan i Stockholm står under ledning av en särskild styrelse,

vilken utgöres av skolöverstyrelsen i följande sammansättning: generaldirektören

eller, i dennes frånvaro, generaldirektörens ställföreträdare, såsom

ordförande, den ledamot av överstyrelsen, som handlägger ärenden

rörande lärarutbildning, lärarhögskolans rektor, en av Kungl. Maj:t på förslag

av universitetskanslern utsedd ledamot, företrädande den psykologiskpedagogiska

forskningen, samt ytterligare en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

III. Förslag angående en lärarhögskola

i södra Sverige

A. Allmänna synpunkter

Enligt direktiven för de sakkunnigas arbete skulle den nya lärarhögskolan

vara »av i huvudsak samma omfattning och organisation som lärarhögskolan

i Stockholm». Av flera olika skäl har emellertid sistnämnda skolas

uppgifter och omfattning avsiktligt begränsats under uppbyggnadsperioden.

Med hänsyn till att verksamheten är av försökskaraktär ansågs det lämpligt,

att den började i begränsad skala och att den sedermera på grundval

av vunna erfarenheter skulle kunna byggas ut. Genom lärarhögskolans

förläggning till Fredhäll har dess framtida utvidgning i viss mån blivit

beroende av psykiatriska sjukhusets nedläggande. I propositionen 1954: 209

förutsattes att psykiatriska sjukhusets nuvarande område, så snart detta

sjukhus nedlagts, skulle kunna helt eller delvis reserveras för lärarhögskolan

eller denna närstående institutioner.

Då den definitiva utformningen av den första lärarhögskolan således

ännu ej kan anses fixerad, har de sakkunniga ansett sig ej böra betrakta

dennas nuvarande omfattning och organisation som helt bindande för den

andra lärarhögskolan ens då det gäller en utbyggnads- och försöksperiod.

De erinrar om att föredragande departementschefen vid avgivandet av

lärarhögskolepropositionen 1954 särskilt framhöll, att varje ny lärarhögskola

måste »ses som ett organisationsproblem för sig» samt att det första

villkoret varje gång bör vara att »något väsentligt vinnes och att intet

väsentligt förloras genom upprättandet av den nya utbildningsanstalten».

I den mån man redan nu kan tillgodogöra sig vissa erfarenheter, som kan

underlätta såväl upprättandet av den andra lärarhögskolan som dess verksamhet,

bör man därför enligt de sakkunnigas mening icke avvisa tanken

på att den kan erhålla en något större initialorganisation än den första lärarhögskolan.

Det främsta villkoret för en sådan utvidgning anses emellertid

vara att behovet därav är klart dokumenterat och att man icke därigenom

skapar svårbemästrade administrativa problem, som innebär risker för den

verksamhet av försökskaraktär, vilken måste bli en av huvuduppgifterna

även för den andra lärarhögskolan.

Den eventuella utvidgning av organisationen, som närmast synes komma

i fråga, anser de sakkunniga vara dels att förlägga utbildning av småskollärare

till lärarhögskolan, dels att utvidga övningsskolan till att omfatta

fullständig enhetsskola och gymnasium.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

11

B. Omfattning och organisation

1. De sakkunnigas förslag

a) Utbildningskapaciteten

De sakkunniga framhåller inledningsvis, att en av de grundläggande

principerna för den av riksdagen beslutade lärarhögskoleutbildningen är att

den skall omfatta både ämnes- och klasslärarutbildning vid gemensam

utbildningsanstalt. Klasslärarutbildningen skall i första hand avse lärare

för enhetsskolans mellanstadium.

Med hänsyn till tidigare överväganden och beslut av Kungl. Maj:t och

riksdagen anser de sakkunniga, att det icke råder någon tvekan om att

även den nya lärarhögskolan skall utbilda ämneslärare och mellanskollärare.

Då den för närvarande mest angelägna uppgiften är att utbilda ämneslärare,

har de sakkunniga övervägt om lärarhögskolan möjligen skulle kunna starta

med enbart ämneslärarutbildning, men de har funnit, att man med en

sådan organisation skulle förlora väsentliga pedagogiska värden utan att

därför vinna några ekonomiska som ersättning.

De sakkunniga går härefter närmare in på frågan om antalet utbildningslinjer

vid högskolan och kapaciteten vid dessa. De anför härom i huvudsak

följande.

Lärarhögskolan i Stockholm skall enligt kungl. brev den 6/6 1957 utbilda

cirka 60 ämneslärare per år. Under läsåret 1957/58 har försöksvis ett

sjuttiotal lärarkandidater intagits på ämneslärarlinjen, men erfarenheterna

härav har icke varit gynnsamma, varför en återgång till det lägre antalet,

60 per år, planeras. En ytterligare reduktion av detta antal, exempelvis till

50, skulle icke medföra några nämnvärda besparingar beträffande undervisning

eller lokaler. Det administrativa arbetet samt belastningen på

övningsskolan och de samverkande läroverken skulle visserligen minska,

men denna lättnad skulle få köpas till priset av en kraftig minskning av

utbildningskapaciteten i fråga om den lärarkategori, som det är särskilt

viktigt att få fram just nu på grund av enhetsskolans utbyggnad och gymnasiets

expansion, vilka faktorer kräver ett stort tillskott särskilt av lärarhögskoleutbildade

ämneslärare.

En utbildning av färre ämneslärare än 60 per år synes därför icke böra

komma i fråga vid en ny lärarhögskola, möjligen med undantag för det

första verksamhetsåret. Snarare vore en utökning motiverad, eftersom den

undervisning i metodik, som meddelas vid lärarhögskolan, i själva verket

skulle kunna utnyttjas av betydligt fler ämneslärarkandidater utan större

kostnadsökningar. En sådan utökning skulle dock medföra behov av en

väsentligt förstärkt administration, fler samverkande läroverk och en dubblering

av vissa lektorstjänster i högstadiets metodik och bör för den skull

icke komma i fråga, innan ytterligare erfarenhet vunnits om lärarhögskoleutbildningen

av ämneslärare.

Med hänsyn till dessa överväganden vill de sakkunniga därför föreslå, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

ämneslärarlinjen vid den nya lärarhögskolan får samma utbildningskapacitet

som ämneslärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm, d. v. s. cirka 60 lärarkandidater

per år.

På mellanskollärarUnjen vid lärarhögskolan i Stockholm intages för

närvarande 96 lärarkandidater per år, 24 manliga och 24 kvinnliga vid

början av varje termin, såvida icke de sökandes meriter motiverar en något

ändrad proportion mellan antalet manliga och kvinnliga lärarkandidater.

Erfarenheterna från lärarhögskolan i Stockholm visar, att en utbildning

av 96 mellanskollärare per år är lämplig ur såväl pedagogiska som organisatoriska

synpunkter. I och för sig finns därför ingen anledning att räkna

med någon annan utbildningskapacitet, när det gäller mellanskollärarutbildningen

vid den sydsvenska lärarhögskolan. Men om även småskollärarutbildning

förlägges till denna, kan det ifrågasättas, om ej en reduktion av

antalet mellanskollärarkandidater vore motiverad, t. ex. så att den årliga

intagningen omfattade 48 mellanskollärarkandidater och 48 småskollärarkandidater.

Den småskollärarutbildning vid lärarhögskolan, som 1946 års skolkommission

föreslog, avsåg i första hand en på realexamen och en ettårig förberedande

kurs baserad tvåårig utbildning. Därjämte skulle en tvåårig

speciallinje för studenter upprättas.

På grund av den kritik, som framfördes vid remissbehandlingen, ansåg

dåvarande departementschefen sig icke kunna tillstyrka utbildning vid

lärarhögskolan av småskolläraraspiranter med lägre kunskapsgrund än

studentexamen. Däremot syntes åtskilliga skäl tala för en studentlinje för

småskollärare. Att en sådan ändock icke föreslogs i propositionen 1954: 209

berodde huvudsakligen på två skäl, dels ovissheten beträffande rekryteringen,

dels en strävan att nedbringa det organisatoriska arbetet under

lärarhögskolans uppbyggnadsperiod: »Skolkommissionen har känt sig tveksam,

om det föreslagna minimiantalet av 16 deltagare alla år skulle kunna

uppnås, och detta synes mig begripligt, då linjen måste uthärda konkurrens

bland annat med folkskoleseminariernas tvååriga linjer, som öppnar en väg

till folkskollärarexamen på något kortare tid. Redan av detta skäl kunde

det vara motiverat att ännu något se tiden an. Härtill kommer emellertid,

att vissa organisations- och utrymmessvårigheter torde vara att motse vid

lärarhögskolan under dess första tid. Det definitiva avgörandet synes mig

icke heller nödvändigtvis behöva träffas i år. Jag räknar för tillfället icke

med någon småskollärarlinje vid lärarhögskolan men har för avsikt att efter

kontakt med högskolans styrelse och rektor återkomma till denna fråga,

innan lärarhögskolan påbörjar sitt första verksamhetsår.»

Riksdagen uttalade emellertid som sin mening, att slutlig ställning till

frågan om småskollärarutbildnings förläggande till lärarhögskolan icke borde

tagas, förrän erfarenheter vunnits av lärarhögskolans verksamhet.

I underdånig skrivelse den 11 september 1957 har Sveriges Småskollärarförbund

under åberopande av de skäl, som tidigare anförts för småskollärarutbildningens

förläggning till lärarhögskola, samt på grund av det stora

antalet studenter, som våren 1957 sökt och antagits till småskollärarutbildning,

hemställt, att frågan om småskollärarutbildning vid lärarhögskola

ånyo upptages till behandling. Över denna skrivelse har styrelsen för lärarhögskolan

i Stockholm avgivit yttrande den 25 oktober 1957, varefter

Kungl. Maj:t överlämnat skrivelsen till de sakkunniga för avgivande av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 89 år 1959

underdånigt utlåtande. I sitt yttrande har styrelsen för lärarhögskolan i

Stockholm bland annat anfört, att starka skäl talar för att lärarutbildning

för enhetsskolans samtliga stadier skall kunna förekomma vid samma lärarutbildningsanstalt

och att ingenting framkommit, som skulle kunna väcka

tveksamhet om lämpligheten av att anordna en studentlinje för småskollärarutbildning

efter i stort sett samma linjer som nu pågående mellanskollärarutbildning

vid lärarhögskolan. Då styrelsen ändock icke kan tillstyrka

framställningen, beror detta på att lokalbristen omöjliggör en utökning av

verksamheten och att det ännu får anses vara för tidigt att erfarenhetsmässigt

yttra sig om de praktiska komplikationer, som lärarhögskolans utbyggnad

med småskollärarutbildning kan komma att medföra. Styrelsen

förordar dels, att möjligheterna till tillbyggnad av lärarhögskolan utredes

dels att frågan om småskollärarutbildning vid lärarhögskola uppmärksammas,

då nybyggnad för ytterligare lärarhögskolor planeras.

Enligt beslut av 1957 års riksdag skall från och med läsåret 1961/62

småskollärarutbildningen bli treårig och grundas på realexamen eller motsvarande

kunskaper. Därjämte skall en särskild tvåårig linje för studenter

inrättas. Seminarieutredningen, vars förslag låg till grund för detta riksdagsbeslut,

ägnade frågan om inrättande av studentlinje särskild uppmärksamhet

och fann, att antalet vid småskoleseminarierna intagna elever med

studentexamen kraftigt ökat under 1950-talet och att enbart av denna

anledning skäl kunde finnas att inrätta särskild studentlinje.

Av siffror, som de sakkunniga redovisar, framgår, att antalet i första

klassen intagna elever för utbildning till småskollärare med studentexamen

från år 1949 till år 1957 ökat från 5,0 procent av hela antalet intagna elever

till 38,1 procent. Vid de tre seminarierna i Skåne var år 1957 procenttalet

52,5.

De sakkunniga går inte närmare in på orsakerna till den ökade tillströmningen

av studenter till småskollärarutbildningen utan konstaterar endast

att ingen behöver tveka om att rekryteringen till en småskollärarlinje vid

den nya lärarhögskolan kommer att bli fullt tillfredsställande.

Av de sakkunniga framhålles, att i den diskussion, som förts angående förläggning

av småskollärarutbildning till den första lärarhögskolan, huvudsakligen

två skäl synes ha anförts mot en småskollärarlinje för studenter,

nämligen

1) ovissheten huruvida rekryteringen skulle bli tillfredsställande och

2) sannolika organisations- och lokalsvårigheter under lärarhögskolans

första tid.

Ingen av dessa invändningar kan emellertid enligt de sakkunnigas mening

resas mot upprättandet av en dylik linje vid den planerade nya lärarhögskolan.

De sakkunniga anser att rekryteringen utan tvivel blir fullt

tillfredsställande. Vid organisationen av ämneslärar- och mellanskollärarutbildningen

kan man tillgodogöra sig erfarenheterna från den första lärarhögskolan

och då den nya lärarhögskolan behöver omfattande nybyggnader,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

kan dessa planeras att inrymma även småskollärarutbildning i lärarhögskolans

utbildningsprogram.

De sakkunniga framhåller, att alla de skäl, som talar för att ämneslärarutbildning

och mellanskollärarutbildning sammankopplas med pedagogisk

forskning, också talar för en nära kontakt mellan småskollärarutbildningen

och lärarhögskolans pedagogiska forskningsverksamhet.

Då starka skäl enligt de sakkunnigas mening talar för en småskollärarutbildning

vid den nya lärarhögskolan, förordar de sakkunniga bestämt, att

en sådan utbildning också kommer till stånd. Då denna kommer att få

karaktär av försöksverksamhet, bör antalet lärarkandidater begränsas till

det minimum, som av ekonomiska skäl ej gärna bör underskridas, nämligen

24 intagna per termin. Utbildningen bör stå öppen även för manliga lärarkandidater.

Med hänsyn till vad de sakkunniga anfört rörande utbildningen av lärare

på mellanskollärarlinjen finner de, att det vore motiverat att för den nya

lärarhögskolan föreslå en utbildningskapacitet, som svarar mot en årlig

intagning av 60 lärarkandidater på ämneslärarlinjen, 96 på mellanskollärarlinjen

och 48 på småskollärarlinjen. Då utbildningen av mellanskollärare

och småskollärare är ungefär lika lokalkrävande, kan en lärarhögskola, som

dimensionerats för ovanstående organisation av klasslärarutbildningen,

generellt anses ha en utbildningskapacitet svarande mot en årlig intagning

av 144 klasslärarkandidater. Dessa kan sedan med hänsyn till föreliggande

behov fördelas med 1) 96 på mellanskollärarlinjen och 48 på småskollärarlinjen

eller 2) 48 på mellanskollärarlinjen och 96 på småskollärarlinjen eller

3) 72 på vardera linjen.

Även om åtskilliga av de svårigheter, som är förenade med upprättandet

av en ny lärarhögskola, är undanröjda genom de erfarenheter, som gjorts

vid lärarhögskolan i Stockholm, kommer likväl tillräckligt många att kvarstå

för att de sakkunniga skall tveka att förorda en årlig intagning av 144

klasslärarkandidater, särskilt som detta antal svarar mot utbildningskapaciteten

hos två folkskoleseminarier och någon brist på klasslärare icke kommer

att föreligga med den nuvarande lärarhögskole- och seminarieorganisationens

kapacitet. De sakkunniga förordar därför i första hand en årlig

intagning av 96 klasslärarkandidater, 48 på mellanskollärarlinjen och 48 på

småskollärarlinjen. En ökning av detta antal till 144 kräver, som de sakkunniga

senare visar, en förhållandevis ringa utökning av lokalerna. De

anser det därför lämpligt, att lärarhögskolans byggnader dimensioneras för

den större utbildningskapaciteten och framhåller, att lokaler, som eventuellt

icke tages i anspråk för klasslärarutbildningen, kan medge en viss utvidgning

av annan verksamhet vid lärarhögskolan, t. ex. fortbildningen och den

pedagogiska forskningen.

Då de sakkunniga behandlar olika tänkbara utbildningsalternativ, an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj ds proposition nr 89 år 1959

vändes ett förkortat beteckningssätt, där varje alternativ angives med tre

siffergrupper, vilka i tur och ordning avser antalet årligen intagna lärarkandidater

på ämneslärarlinjen, mellanskollärarlinjen och småskollärarlinjen.

Beteckningen 60—96—0 anger sålunda det alternativ, som svarar

mot den årliga intagningen vid lärarhögskolan i Stockholm, 60 på ämneslärarlinjen

och 96 på mellanskollärarlinjen samt avsaknad av småskollärarlinje.

Med detta beteckningssätt kan de sakkunnigas överväganden och

förslag beträffande lärarhögskolans utbildningskapacitet sammanfattas på

följande sätt.

De sakkunniga föreslår, att den egentliga lärarutbildningen vid lärarhögskolan

organiseras i enlighet med alternativet 60—48—48 men förutsätter,

att lokalerna dimensioneras så, att en utökning av organisationen till alternativ,

som avser utbildning av ett större antal klasslärare, utan svårighet

kan ske.

Beträffande spörsmålet om en andra lärarhögskolas uppgifter i fråga om

vidareutbildning av lärare redovisar de sakkunniga olika uttalanden

om den betydelse lärarhögskolorna förutsatts få i samband med denna

utbildning och uttalar som sin uppfattning, att det är nödvändigt, att vid

planeringen av en ny lärarhögskolas lokaler ta hänsyn till behovet för detta

ändamål.

När det gäller utbildning av andra lärarkategorier än

de hittills nämnda, exempelvis utbildning av speciallärare såsom hjälpklasslärare

samt pedagogisk utbildning av civilingenjörer, läroverksingenjörer

och civilekonomer, säger de sakkunniga, att de icke funnit det möjligt att

ta hänsyn härtill vid lokalplaneringen. De förordar emellertid, att lärarhögskolans

byggnad får en sådan utformning att såväl den pedagogiska

institutionen som administrationslokalerna kan utvidgas utan alltför stora

ingrepp och kostnader, om detta skulle bli nödvändigt på grund av ökade

utbildningsuppgifter.

Om upprättande av en pedagogisk institution vid en andra

lärarhögskola anför de sakkunniga bland annat följande.

Den hittillsvarande erfarenheten av lärarhögskolans pedagogiska institution

och dess verksamhet synes i allt bekräfta skolkommissionens uppfattning

om att forskning bedriven vid själva lärarhögskolan utgör en förutsättning

för att utbildningen där skall stå i god kontakt med den psykologiska

och pedagogiska forskningen. För de sakkunniga synes det därför

självklart att även den sydsvenska lärarhögskolan skall ha en självständig

pedagogisk forskningsinstitution.

Det synes emellertid icke vara nödvändigt att förutsätta en så stor organisation,

som den lärarhögskolan i Stockholm på grund av särskilda omständigheter

erhållit, utan hellre en organisation, som mera överensstämmer

med den ursprungligen avsedda, alltså i första hand en professur och två

assistenttjänster jämte det antal lektorstjänster, som blir erforderligt för

lärarhögskolans undervisning i psykologi och pedagogik. Därjämte vill de

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 89 år 1959

sakkunniga efter samråd med lärarhögskolans styrelse och med hänsyn till

de vid lärarhögskolan redan vunna erfarenheterna förorda, att även den

sydsvenska lärarhögskolans pedagogiska institution erhåller en forskningssekreterartjänst,

vars innehavare bland annat får till uppgift att vid sidan

av egen forskning direkt under professorn ansvara för ledningen och administrationen

av institutionens fältundersökningar och praktiska försöksverksamhet.

Med hänsyn till den snabba expansion, vari både den psykologiska och

den pedagogiska forskningen i vårt land befinner sig, kan det dock vara

motiverat, att den pedagogiska institutionen får ett sådant läge och även i

övrigt så planeras, att tillbyggnad lätt kan ske, om en utökning av den nya

lärarhögskolans pedagogiska forskningsprogram skulle visa sig erforderlig.

Som tidigare framhållits är en sådan planering motiverad även ur andra

synpunkter.

Då full analogi bör råda mellan den sydsvenska lärarhögskolan i dess förhållande

till Lunds universitets humanistiska fakultet och lärarhögskolan

i Stockholm i dess förhållande till Stockholms högskolas humanistiska avdelning,

förordar de sakkunniga, dels att innehavaren av professuren vid

den sydsvenska lärarhögskolan skall vara ledamot av den humanistiska

fakulteten i Lund, dels att han erhåller rätt att vid universitetet där undervisa

och examinera i den omfattning, Kungl. Maj:t på förslag av universitetskanslern

bestämmer. Professurens benämning föreslår bli praktisk pedagogik

med utvecklingspsykologi och dess förste innehavare föreslås tillsatt

medelst kallelseförfarande.

b) Personalbehov

Personalförteckningen för det utbildningsalternativ, de sakkunniga i

första hand förordar, 60—48—48, skiljer sig från den personalförteckning,

som gäller för den egentliga lärarhögskolan i Stockholm, endast därigenom

att två av de fyra lektorstjänsterna i mellanstadiets metodik ersatts med

två lektorstjänster i lågstadiets metodik, varjämte den personal, som tillkommit

för speciella uppgifter inom den pedagogiska institutionen, frånräknats.

I det följande återgives de sakkunnigas förslag till personalförteckning för

nämnda alternativ. Förteckningen är ordnad efter befattningshavarnas

arbetsuppgifter. Även icke ordinarie personal har medtagits. Därefter redogöres

för den ändring av personalbehovet, som enligt de sakkunnigas beräkningar

blir följden av en utökning av utbildningskapaciteten till 144 klasslärare

per år.

Den i förteckningen angivna lönegradsplaceringen för lektorerna i lågstadiets

metodik betraktas av de sakkunniga enbart som ett av beräkningstekniska

skäl tillkommet förslag, vars enda funktion är att underlätta kostnadsberäkningen.

Lönegradsbeteckningarna i övrigt är desamma som för

motsvarande befattningshavare vid lärarhögskolan i Stockholm.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959 17

Alternativet 60—48—48

1. Administrationen: Lönegrad

1 rektor för lärarhögskolan.............................. Bp 1

1 sekreterare .......................................... Ao 21

1 kansliskrivare ....................................... Ao 10

2 kanslibiträden ....................................... Ao 7

1 bibliotekarie ......................................... Ae 21

1 biblioteksbiträde ..................................... Ae 7

1 kontorsbiträde ....................................... Ae 5

2. Den pedagogiska institutionen:

1 professor ............................................ Bo 3

2 lektorer i psykologi och pedagogik...................... Ao 26

1 forskningssekreterare ................................. Ao 24

1 kontorsbiträde ....................................... Ao 5

2 assistenter (arvodestjänster)

3. Lärare i metodik:

13 lektorer i högstadiets metodik.......................... Ao 26

(kristendomskunskap, modersmålet, latin och grekiska, engelska, tyska, franska,

historia, samhällskunskap, geografi, biologi med hälsolära, matematik, fysik,

kemi)

2 lektorer i mellanstadiets metodik ...................... Ao 23

4 lektorer i övningsämnenas metodik .................... Ao 21

(två i gymnastik med lek och idrott, en i teckning, en i musik)

2 lektorer i lågstadiets metodik, förslagsvis ............... Ao 19

2 lektorer i övningsämnenas metodik .................... Ao 19

(en i manlig och en i kvinnlig slöjd)

4. Vaktmästarpersonal:

1 vaktmästare ......................................... Ao 8

1 värmeskötare ........................................ Ao 8

Alternativen 60—96—48, 60—48—96 och 60—72—72

1. Administrationen:

Kanslipersonalen måste utökas med en befattningshavare, som bland

annat får till uppgift att biträda vid planeringen och organisationen av

praktiktjänstgöringen. Det kan därför ej bli fråga om lägre befattningshavare

än

1 kontorist ...................................... lönegrad Ao 9.

2. Den pedagogiska institutionen:

En intagning av ytterligare 48 lärarkandidater per år kommer att öka

antalet lärartimmar i pedagogik med 450 timmar per år, vilket motiverar

ytterligare

1 lektor i psykologi och pedagogik ................ lönegrad Ao 26.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 sand. Nr 89

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

3. Lärare i metodik:

För utbildningen av klasslärare får man räkna med en lektor i lågrespektive

mellanstadiets metodik per 24 intagna lärarkandidater.

Ökningen av antalet metodiklektorer uppgår alltså för

Lönegrad

alternativ 60—96—48 till 2 lektorer i mellanstadiets metodik . . Ao 23

alternativ 60—48—96 till 2 lektorer i lågstadiets metodik, för
-

slagsvis .............................................. Ao 19

alternativ 60—72—72 till 1 lektor i mellanstadiets metodik ... Ao 23

och 1 lektor i lågstadiets metodik, förslagsvis

.......................... Ao 19

c) Lokalbehov

Lokalbehovet för den egentliga lärarhögskolan har av de sakkunniga

beräknats endast för utbildningsalternativen 60—48—48 och 60—96—48.

Alternativet 60—96—0 medför nämligen samma lokalbehov som det förra

och alternativen 60—48—96 samt 60—72—72 samma lokalbehov som det

senare.

För genomförandet av en beräkning av detta slag är det nödvändigt att

ha tillgång till timplaner för utbildningen av de tre lärarkategorier, som är

i fråga. Vad gäller ämneslärare och mellanskollärare har de sakkunniga

funnit det naturligt att räkna med de vid lärarhögskolan i Stockholm tilllämpade

timplanerna. Någon timplan för lärarhögskoleutbildning av småskollärare

existerar emellertid inte.

Den av skolkommissionen angivna timplanen för utbildning av studenter

på småskollärarlinje avsåg endast ungefärliga timtal. Då någon småskollärarutbildning

ej föreslogs i propositionen och ej heller senare, har denna

provisoriska timplan ej kommit att diskuteras närmare.

Frågan om särskild småskollärarutbildning för studenter har senast behandlats

av seminarieutredningen, vars förslag härom i princip godkänts

av riksdagen. Kungl. Maj:t har dock ännu ej tagit ställning till föreliggande

förslag beträffande timplanerna.

De sakkunniga har icke funnit anledning att utarbeta något definitivt

förslag till timplan för den sydsvenska lärarhögskolans småskollärarutbildning,

enär de anser detta vara en uppgift för lärarhögskolans styrelse. Då

det för lokalplaneringen varit nödvändigt att räkna med en preliminär

timplan, har de sakkunniga emellertid funnit det lämpligt att utgå från den

av skolkommissionen föreslagna, i förekommande fall modifierad med hänsyn

dels till seminarieutredningens överväganden och därav föranledda

förslag dels till vid lärarhögskolan i Stockholm redan vunna erfarenheter

beträffande mellanskollärarutbildningen, vilka kan vara tillämpliga även på

småskollärarutbildningen.

Med utgångspunkt i dels en sålunda konstruerad timplan för småskollärarutbildning,

dels de vid lärarhögskolan i Stockholm tillämpade timpla
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

nerna för iimneslärar- och mellanskollärarutbildningen, dels ock förutsättningen

att vid den nya lärarhögskolan skall kunna anordnas fyra vidareutbildningskurser

för folkskollärare årligen har de sakkunniga beräknat

antalet lärartimmar i de olika ämnena för de olika utbildningslinjerna. På

denna grundval har veckotimtalen framräknats. För att få besked om lokalbehovet

har de sakkunniga sedan låtit vägleda sig av den genomsnittliga

lokalbelastningen per vecka och ämne. Därvid har de sakkunniga, ehuru de

anser att det skulle varit försvarligt att räkna med 25 veckotimmar som en

övre gräns för utnyttjandet av lärosalar och institutionslokaler, med hänsyn

till önskvärdheten att på alla sätt begränsa kostnaderna sett sig nödsakade

att räkna med 27 veckotimmar som övre gräns. Från nu i korthet angivna

utgångspunkter har de sakkunniga uppgjort två lokalprogram, svarande

mot de båda utbildningsalternativen 60—48—48 och 60—96—48. Utredningen

i detta avseende framgår av sammanställningen i tabell 1. De sakkunniga

anför beträffande denna utredning bland annat följande.

Beträffande den redovisade utredningen må anmärkas, att dess huvudsakliga

syfte är en beräkning av den erforderliga totala nettoytan. Även

däri förekommande detaljdiskussioner har detta syfte och får därför icke

betraktas som ingående i ett av de sakkunniga föreslaget lokalprogram. Det

definitiva lokalprogram, som sedermera skall uppgöras inom en av Kungl.

Maj:t och riksdagen fastställd ram, bör också ta hänsyn till utländska

erfarenheter, särskilt grannländernas. De sakkunniga har icke ansett det

nödvändigt att på nuvarande stadium låta utarbeta ett definitivt lokalprogram,

då ett sådant med all sannolikhet ändå skulle behöva revideras

med hänsyn till de senaste in- och utländska erfarenheterna vid den tidpunkt,

då ritningsarbetet kan påbörjas.

Utgångspunkt för det redovisade preliminära lokalprogrammet är lokalsituationen

vid lärarhögskolan i Stockholm sedd mot bakgrunden av de

beräknade veckotimtalen. Organisationen vid lärarhögskolan i Stockholm

(alt. 60—96—0) visar sig nämligen ha identiskt samma lokalbehov som

det av utredningen i första hand förordade alternativet 60—48—48.

De redovisade resultaten visar, att en ökning av utbildningskapaciteten

(60 ämneslärare, 96 klasslärare och 80 vidareutbildade folkskollärare per år)

med ytterligare 48 klasslärare ökar lokalbehovet och därmed kostnaderna

med cirka 10 procent. Byggnadsstyrelsen har på de sakkunnigas uppdrag

verkställt bland annat en kostnadsberäkning av två alternativ. Därav framgår,

att kostnaderna för det mindre preliminärt uppskattas till 4 och för det

större till 4,5 miljoner kronor. (I sin skrivelse till byggnadsstyrelsen hade

de sakkunniga för beräkning uppgivit alternativen 60—96—0 och 60—96—

48. Lokalbehovet för det förra är dock, som tidigare framhållits, identiskt

med lokalbehovet för alternativet 60—48—48. Lokalbehoven för alternativen

60—96—48, 60—72—72 och 60—48—96 iir också sinsemellan lika.

— De slutligt beräknade och i sammanställningen angivna nettoytorna är

80 respektive 50 in2 större än de som legat till grund för byggnadsstyrelsens

kostnadsberäkningar.)

De sakkunniga utgår från att den nya lärarhögskolan från början organiseras

enligt utbildningsalternativet 60—48—48 men förordar, att byggna
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

derna dimensioneras för de större alternativen 60—96—48 etc. Skulle en

utökning, svarande mot de större alternativen, icke komma till stånd, kan,

påpekar de sakkunniga, lokalerna utnyttjas för andra utbildnings- och

forskningsprogram, som bör förläggas till lärarhögskola.

Tab. 1. Sammanställning av lokalbehovet för en lärarhögskola med årlig

intagning av 1) 60 ämneslärarkaruUdater, 48 mellanskollärarkandidater och

48 småskollär arkandidater (60—48—48), 2) 60 ämneslärar kandidater, 96

mellanskollärarkandidater och 46 småskollärarkandidater (60—96—48)■

Lokaler

Ytinnehåll i m2

Alt. 60—48—48 Alt. 60—96—48

Aula (skrivsal) och föreläsningssal .... 360 360

Lärosalar för den icke institutionsbundna

undervisningen.................... 360 520

Grupprum .......................... 20 20

Konferensrum ...................... 10 10

Materielrum ........................ 100 120

Bibliotek ........................... 250 280

Pedagogisk institution ............... 420 430

Geografi ........................... 80 80

Biologi ............................. 150 200

Fysik .............................. 220 220

Kemi .............................. 200 200

Teckning ........................... 140 160

Musik ............................. 260 320

Gymnastik ......................... 700 700

Manlig slöjd ........................ 150 150

Kvinnlig slöjd ...................... 110 110

Administration ...................... 240 250

Lärare (utanför institutionerna) ...... 190 190

Lärarkandidater .................... 210 280

Läkarmottagning.................... 50 50

Summa 4 220 4 650

d) Styrelse

I fråga om styrelse för en andra lärarhögskola har de sakkunniga fattat

sig kort. De har anfört och föreslagit följande.

Inom skolkommissionen rådde delade meningar både om sammansättningen

av lärarhögskolans styrelse och om dess relation till skolöverstyrelsen.

Den lösning, som Kungl. Maj:t och riksdagen anvisade och för vilken

tidigare redogjorts, följde i princip minoritetens förslag. Det betonades

emellertid samtidigt, att frågan huruvida en enhetlig central ledning för

lärarutbildningen borde organiseras inom ramen för skolöverstyrelsen eller

såsom en fristående styrelse vore en fråga, som finge senare övervägas. »En

slutgiltig prövning av organisationsformerna bör företagas, när nätet av

lärarhögskolor blivit utbyggt och den centrala ledningen måste taga sikte

på uppgiften att vårda gemensamma angelägenheter för på olika orter

belägna högskolor», framhöll departementschefen (prop. 1954:209 s. 189).

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 89 år 1959

De gångna årens erfarenheter visar enligt de sakkunnigas mening, att

styrelsen erhållit en för uppbyggnadstiden lämplig sammansättning och

funktion. Med tillkomsten av en andra lärarhögskola är uppbyggnads- och

försökstiden ingalunda avslutad och det finnes ännu ingen anledning att i

samband därmed företaga en slutgiltig prövning av organisationsformerna.

Alla skäl synes tvärtom tala för att styrelsen så långt det är möjligt bibehåller

sin organisation och sina uppgifter oförändrade.

De sakkunniga räknar med att ett stort antal frågor blir gemensamma

för båda lärarhögskolorna och menar att det av denna orsak skulle vara

både opraktiskt och oekonomiskt, om varje lärarhögskola hade sin egen i

huvudsak lokalt rekryterade styrelse. Vid de sakkunnigas samråd med

styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm har full enighet rått om att båda

lärarhögskolorna bör ha gemensam styrelse av den sammansättning, som

lärarhögskolan i Stockholm nu har, men att rektor bör vara medlem av

styrelsen endast vid behandlingen av ärenden, som berör den egna lärarhögskolan.

Då gemensamma ärenden behandlas, bör alltså båda rektorerna

vara medlemmar av styrelsen.

2. Remissyttranden

a) Utbildningskapaciteten. Remissinstanserna ställer sig

genomgående positiva till förslaget att den nya lärarhögskolan skall mottaga

även småskolläraraspiranter. Endast i ett par yttranden

kan en viss reservation förmärkas.

Statskontoret vill med hänsyn till den i betänkandet redovisade undersökningen

rörande antalet elever med studentexamen, som utbildar sig till

småskollärare, samt till att särskilda studentlinjer för småskollärarutbildning

skall införas från och med budgetåret 1961/62 ej motsätta sig de sakkunnigas

förslag. Då en småskollärarlinje vid högskolan bör ha karaktär av

försöksanordning, ansluter sig ämbetsverket till den föreslagna begränsningen

av antalet intagna elever per termin till 24.

Läroverkslärarnas riksförbund — som förordar utbildningsalternativet

60—48—48 — tillstyrker utbildningen av småskollärare vid högskolan

endast under förutsättning att en sådan utbildning ej medför någon ökning

av antalet lärarkandidater vid högskolan.

I övrigt är anslutningen till förslaget helt oreserverad från remissinstansernas

sida.

Skolöverstyrelsen erinrar om att den redan i sitt utlåtande 1953 över

betänkandet rörande den första lärarhögskolan förordade, att till lärarhögskolan

skulle förläggas en på studentexamen grundad småskollärarutbildning.

Tjänstemännens centralorganisation, som uttrycker tillfredsställelse över

förslaget, anför följande.

I yttrandet över »Seminarieorganisationen I» erinrade TCO om att det

i riksdagsbeslutet framhållits, att den nya skolans struktur gör det angeläget

att de olika lärargrupperna inom skolan känner samhörighet och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

gemensamt ansvar. Man ville hos lärarna skapa en ökad förståelse för arbetet

på andra områden än de, där de själva kommer att verka. Av denna

anledning är det särskilt glädjande att kommittén går tillbaka till skolkommissionens

ursprungliga organisationsplan och föreslår, att även småskollärarutbildningen

skall förläggas till denna lärarhögskola.

De båda folkskollärarförbunden anser, att det av många skäl är värdefullt,

att utbildningen av lärare för enhetsskolans samtliga stadier förekommer

vid samma lärarutbildningsanstalt.

Sveriges småskollär ar förbund understryker riktigheten av de sakkunnigas

förmodande, att rekryteringen till en småskollärarlinje vid lärarhögskolan

skulle bli fullt tillfredsställande. Ett av de många skäl, som talar för

en till lärarhögskolan förlagd småskollärarutbildning, är enligt förbundet,

att blivande småskollärare bör få omedelbar kontakt med den pedagogiska

forskning, som bedrives inom lärarhögskolans ram. Vikten av sådan kontakt

framhålles även av Blivande lärares riksförbund. Härigenom vinnes, anser

förbundet, att nya rön kan prövas redan från grunden i praktisk tillämpning.

Statstjänstemannens nksförbund anser det såväl av organisatoriska som

pedagogiska skäl vara en stor fördel om utbildningen av lärare för de sex

första årsklasserna bleve jämbördig om också inte helt likartad. En sådan

utbildning skulle enligt förbundet utan tvivel bättre än nu tillgodose kommunernas

behov av klasslärare, som kan utnyttjas på båda klasslärarstadierna.

Den starka tillströmningen av sökande med studentexamen till småskollärarlinjen

framhålles av Svenska seminarielärarföreningen som ett skäl till

att den föreslagna utbildningen snarast bör komma till stånd.

Småskolläraraspiranternas grundutbildning diskuteras

av Blivande lärares riksförbund, som föreslår, att skolkommissionens

förslag om en på realexamen och en ettårig förberedande kurs baserad tvåårig

utbildning än en gång tages under omprövning. Som stöd härför åberopar

förbundet den långsamma utbyggnaden av enhetsskolan på landsbygden,

vilket medför, att en stor del av landets ungdom fortfarande saknar

möjligheter till utbildning vid gymnasium och läroverk. Förbundet ifrågasätter

vidare om småskollärarutbildningen vid lärarhögskolan blir av sådan

karaktär, att studentexamen bör utgöra minimikrav för sökande till denna

utbildning.

Att lärarhögskolan bör ha möjlighet att meddela utbildning även för

andra lärarkategorier än ämnes- och klasslärare understrykes

i skilda remissyttranden.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller, att en växelverkan mellan

forskning och lärarutbildning bör komma till stånd i alla de fall, där be
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

tryggande förutsättningar finns därför. Av den anledningen är det enligt

överstyrelsens uppfattning angeläget, att pedagogisk utbildning även av

civilingenjörer, läroverksingenjörer och civilekonomer, som avser att bli

lärare, upptages på lärarhögskolornas program.

Länsskolnämnden i Malmöhus län erinrar om att de sakkunniga vid

lokalplaneringen icke funnit någon möjlighet att taga hänsyn till lärarutbildning

av annan art än ämnes- och klasslärarutbildning men säger sig

dock vilja starkt betona önskvärdheten av att pedagogisk utbildning av

läroverksingenjörer förlägges till lärarhögskolan.

Tjänstemännens centralorganisation förordar, att frågan om förläggningen

av den pedagogiska utbildningen av såväl specialklasslärare som vissa grupper

av facklärare snarast blir föremål för utredning.

Även jolkskollärarförbunden konstaterar med beklagande, att de sakkunniga

inte har ansett sig kunna ta hänsyn till utbildningen av speciallärare

vid lokalplaneringen av den nya lärarhögskolan. Då det enligt förbundens

mening är synnerligen angeläget att en förbättring av speciallärarutbildningen

snarast åstadkommes förordas att möjligheterna att till den nya

lärarhögskolan knyta även detta slag av utbildning ytterligare undersökes.

Sveriges skolledarförbund anför likartade synpunkter.

Även frågan om fortsatt utbildning av lärare har blivit föremål

för intresse från olika håll. Sålunda tillstyrker Tjänstemännens centralorganisation

och jolkskollärarförbunden förslaget om att vid planeringen av

lärarhögskolan hänsyn tages även till vidareutbildningen av lärare, och

Läroverksläramas riksförbund hälsar med tillfredsställelse de planerade

fortbildningskurserna såsom ett mycket värdefullt bidrag till den svenska

lärarutbildningen.

Meningarna är delade om det antal lärarkandidater av olika

kategorier, som bör intagas vid lärarhögskolan.

En av pedagogiska och andra skäl önskvärd begränsning av lärarhögskolans

omfång ifrågasättes i vissa remissyttranden.

Humanistiska fakulteten vid universitetet i Lund — i vars yttrande universitetskanslern

i huvudsakliga delar instämt — finner, att det allvarligt

kan ifrågasättas, om det med hänsyn till lärarkandidaternas handledning

och från allmänna pedagogiska och administrativa synpunkter är ändamålsenligt

att skapa en lärarhögskola med större årlig utbildningskapacitet än

den av de sakkunniga i första hand föreslagna.

Liknande synpunkter framföres av Läroverksläramas riksförbund, som

anser det viktigt, att det individuella omhändertagandet av lärarkandidaterna

ej äventyras. Förbundet anför bland annat.

Den nuvarande utbildningskapaciteten vid lärarhögskolan torde representera

ett maximum. Den på hösten 1957 företagna ökningen av antalet

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

intagna kandidater på ämneslärarlinjen från 35 till 43 har enligt vad LR inhämtat

haft ogynnsamma följder för arbetstrivseln, både för lärarkandidater,

metodiklektorer och lärare vid samverkande läroverk, och visar, att

det av departementschefen förordade antalet 60 per läsår ei bör överskridas.

Det föreliggande starka behovet av ökade möjligheter till ämneslärarutbildning

anser förbundet böra tillgodoses med det snaraste genom en

ökning av antalet lärarhögskolor.

Svenska seminarielärarföreningen finner alternativet 60—48—48 välbetänkt

men ifrågasätter om detta ej är en maximal organisation. Ramen bör

i varje fall enligt föreningens mening ej överskridas med hänsyn till den

omfattande fortsatta utbildning och den kursverksamhet, som skall bedrivas

vid högskolan.

En försiktig start för lärarhögskolan med hänsyn till begynnelsesvårigheterna

rekommenderas av skolöverstyrelsen, som tillstyrker en intagning

enligt utbildningsalternativet 60—48—48 för de första åren. Överstyrelsen

understryker emellertid starkt vikten av att lärarhögskolans lokaler planeras

för det större alternativet och finner det minst lika angeläget, att ett

större antal ämneslärarkandidater än vad de sakkunniga föreslagit kan

tagas emot vid lärarhögskolan. Så snart sig göra låter bör därför enligt

överstyrelsens mening i första hand antalet ämneslärarkandidater ökas och

vid lokalplaneringen bör även, såsom de sakkunniga föreslagit, hänsyn

tagas till att lärarhögskolan skall kunna ha hand om viss fortbildning av

lärare.

För en lärarhögskola av större omfattning än den av de sakkunniga föreslagna

talar bland andra Tjänstemännens centralorganisation, som anför

följande i detta avseende.

Utredningen diskuterar två alternativ till utbildningskapacitet vid den

andra lärarhögskolan, dels 60—96—48 kandidater och dels 60—48—48.

Man föreslår att lokalerna dimensioneras efter det större alternativet men

förordar en intagning enligt det lägre. Främsta motiveringen till denna inkonsekventa

åtgärd är, att man ej vill skapa en konkurrenssituation mellan

lärarhögskolan och redan befintliga seminarier. TCO vill med skärpa framhålla,

att detta strider mot avsikten i ovan nämnda principbeslut av år

1950, som innebar en successiv avveckling av den nuvarande seminarieorganisationen

under lärarhögskolans uppbyggnad. Också av andra skäl

torde det vara lämpligt att räkna med en högre intagning än den av utredningen

föreslagna. TCO vill här endast nämna det synnerligen önskvärda i

en snabbare reduktion av barnantalet i klassavdelningama. I samband med

den nya skollagstiftningen innevarande år gavs anledning att diskutera

denna väg för att få lätthanterligare klasser, och TCO vill även i detta sammanhang

betona vikten av en sådan utveckling.

Folkskollärarförbunclen finner det välbetänkt, att den nya lärarhögskolan

projekteras för en så stor utbildningskapacitet som möjligt och förordar

årlig intagning av 96 kandidater på mellanskollärarlinjen. De anför i samband

därmed bland annat följande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 89 år 1959

Förbunden vill vidare understryka vad de sakkunniga framhållit om

angelägenheten av att den nya lärarhögskolan ges en sådan utformning att

lokaler o.s. v. vid eventuella framtida behov kan utvidgas utan alltför stora

ingrepp och kostnader. Förbunden tillstyrker således att byggnaderna dimensioneras

i enlighet med utredningens förslag men ställer sig frågande

inför varför de sakkunniga — trots förslaget om att byggnaderna skall dimensioneras

för en utbildningskapacitet av 144 klasslärare per år — förordat

det lägre utbildningsalternativet med sammanlagt 96 klasslärare per

år. Som tidigare framhållits har enligt förbundens uppfattning de sakkunniga

inte framlagt några vägande skäl för detta sitt ställningstagande. Förbunden

anser, att tillgängliga utrymmen från början i sin helhet bör tas i

anspråk för den egentliga lärarutbildningen och vill bestämt förorda, att

den årliga intagningen på mellanskollärarlinjen blir 96 kandidater.

Sveriges skolledarförbund anser, att den nuvarande semin arieorganisationens

storlek ej bör vara ett skäl för begränsning av lärarhögskolans kapacitet

och menar, att om lärarhögskolan dimensioneras för det större alternativet,

man bör taga i anspråk hela utrymmet för den egentliga lärarutbildningen

och således höja den årliga intagningen på mellanskollärarlinjen

till 96.

De sakkunnigas förslag angående upprättande av en pedagogisk

institution accepteras i stort sett av de remissinstanser, som behandlat

frågan. Endast i fråga om professurens inriktning och benämning har några

erinringar gjorts.

Om den blivande professorn vid lärarhögskolan tilldelas säte och stämma

i humanistiska fakulteten vid universitetet skulle samverkan mellan högskolan

och universitetet på ett naturligt sätt befordras, anser humanistiska

jakidteten i Land, som beträffande rätten för ifrågavarande professor att

vid universitetet meddela undervisning, förrätta examination och deltaga

i bedömning av gradualavhandlingar finner, att närmare bestämmelser härom

torde böra bero av ett föregående samråd mellan lärarhögskolan och

vederbörande universitetsmyndigheter.

Tjänstemännens centralorganisation understryker vad utredningen framför

angående behovet av forskning bedriven vid lärarhögskolan såsom en

förutsättning för att arbetet vid skolan skall kunna stå i god kontakt med

den pedagogiska och psykologiska forskningen.

Angående forskningsprofessurens inriktning vill organisationen endast

erinra om att skolöverstyrelsen i yttrande över betänkandet angående den

första lärarhögskolan föreslog två professurer vid högskolan, varav den

ena i praktisk pedagogik med särskild inriktning på »de pedagogiska åtgärdernas

effekt i klassen». Organisationen säger sig slutligen bestämt vilja

hävda att samtliga tjänster, således även professuren, tillsättes efter sedvanligt

ledigförklarande.

Professurens benämning är enligt Läroverkslärarnas riksförbund — som

finner en pedagogisk institution av ungefär samma format som i Stockholm

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 89 år 1959

synnerligen önskvärd — en ganska väsentlig fråga med tanke på blivande

forskares inriktning. Den bör därför enligt förbundets uppfattning ej ha

samma benämning som i Stockholm.

I detta sammanhang erinrar skolöverstyrelsen om psykologutredningens

förslag om inrättande av nya psykotekniska institut. Enligt överstyrelsens

mening kan starka skäl anföras för att det institut, som psykologutredningen

ansett böra inrättas i Lund, anknytes till den nya lärarhögskolan i

Sydsverige, antingen denna förlägges till Lund eller Malmö. Hänsyn härtill

bör enligt överstyrelsen tagas vid planeringen av lärarhögskolans lokaler.

Med hänsyn till vad statskontoret under hand inhämtat rörande arbetsförhållandena

vid en institution av nu ifrågavarande art vill ämbetsverket

icke motsätta sig förslaget om inrättande jämväl av en forskningssekreterartjänst,

vars innehavare bland annat skulle ha till uppgift att under professorn

ansvara för ledningen och administrationen av institutionens fältundersökningar

och praktiska försöksverksamhet. Tjänsten som forskningssekreterare

förutsättes av Sveriges akademikers centralorganisation komma

att placeras i lönegrad Ao 24, såsom är fallet vid lärarhögskolan i Stockholm.

Krav på licentiatkompetens bör enligt organisationen uppställas.

På frågan om arbetsmetoderna vid lärarhögskolan och den därmed

sammanhängande frågan om timplaner har vissa lärarorganisationer

anfört synpunkter.

Läroverkslärarnas riksförbund anser, att skolkommissionens önskemål om

mera högskolemässiga studieformer vid lärarhögskolan bör realiseras i

större utsträckning än som skett i Stockholm och anför härom.

Det är omotiverat att, samtidigt med att friare studieformer vinner terräng

på gymnasiestudiet, undervisningen på mellanskollärarlinjen fixeras

vid ett oproportionerligt högt antal schemabundna lektionstimmar, vilka

genom sin mängd verkar rent hindrande på lärarkandidaternas möjligheter

till studier på egen hand. En granskning av timplanerna (s. 48) i betänkandet

ger vid handen att en avsevärd reduktion av antalet schemabundna

timmar bör kunna prövas, inte minst i de största ämnena pedagogik,

gymnastik och engelska. Sannolikt kan efter en sådan reduktion både

lokalbehovet och antalet lärartimmar vid lärarhögskolan justeras nedåt.

Det sagda gäller givetvis i lika mån den planerade småskollärarutbildningen,

för vilken LR med tanke på elevernas förmåga att bedriva högskolemässiga

studier förutsätter studentexamen som inträdeskrav.

Folkskollärarförbunden förutsätter, att detaljerade förslag till timplaner

för de olika utbildningsgrenarna sedermera utarbetas, varvid tiden för

schemabunden undervisning bör avvägas så att självständigt bedrivna studier

i högskolemässiga former medges i största möjliga utsträckning. Utbildningen

i psykologi och pedagogik bör vidare förstärkas. Engelska bör

enligt förbunden ingå såsom obligatoriskt kompetensgivande ämne i folkskollärarutbildningen,

varför erforderlig tid för detta ämne måste anslås

vid utformningen av timplanen för mellanskollärarlinjen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

Svenska seminarielärarföreningen anser det vara en allvarlig brist att utredningen

ej avgivit förslag till definitiv timplan för småskollärarlinjen och

kritiserar på flera punkter de sakkunnigas beräkningar. Bland annat anses

en anmärkningsvärd nedskärning ha ägt rum av ämnet psykologi och pedagogik.

Vidare påtalas reduceringen av timtalet i övningsämnena, bibliotekskunskapen

och metodiken rörande tekniska hjälpmedel, i vilka det

enligt föreningens mening är uppenbart omöjligt att tillämpa högskolemässig

undervisning. Föreningen säger sig, med hänsyn till att småskollärarna

är de mest utpräglade klasslärarna, med skärpa vilja framhålla, att

övningsämnenas timtal ej tål vid någon som helst reducering.

b) Personalbehov. Vad de sakkunniga anfört beträffande den

egentliga lärarhögskolans personal har ej givit skolöverstyrelsen anledningtill

erinringar. En annan ståndpunkt intar emellertid Sveriges skolledarjörbund,

som framhåller önskvärdheten av att antalet metodiklektorat utökas.

Erfarenheterna från lärarhögskolan i Stockholm visar, enligt förbundet, att

dessa lektorer ej i önskvärd utsträckning hinner med den individuella handledningen

av lärarkandidaterna.

I detta sammanhang kan nämnas, att Läroverlcslärarnas riksförbund i

sitt yttrande understryker vikten av att samtliga metodiklektorer vid lärarhögskolan

också har egen undervisning i tillräcklig utsträckning. Den individuella

handledning, som de ger lärarkandidaterna och som torde vara det

värdefullaste i utbildningen, bör enligt förbundets mening bygga på kontinuerlig

kontakt med de metodiska frågorna i samband med egen undervisning

i klasser.

Överstyrelsen för yrkesutbildning förklarar sig medveten om att lärarhögskolornas

personal måste utökas, därest pedagogisk utbildning av civilingenjörer

m. fl. liknande yrkeskategorier upptages på högskolornas program,

och tillstyrker, att den lärarhögskola, som utses för denna nya lärarutbildning,

förses med tillräcklig personal för uppgiften.

Sveriges akademikers centralorganisation hävdar, att lärarhögskolan

redan från början bör tillföras en skolpsykologtjänst då det enligt organisationens

mening bör ingå i lärarkandidaternas utbildning att komma i kontakt

med skolpsykologisk verksamhet.

Frågan om övertalig lärarpersonal vid ett eventuellt nedläggande av folkskoleseminariet

i Lund och andra folkskoleseminarier i anledning av den

nya lärarhögskolan tages upp av Statstjänstemännens riksförbund och

Svenska seminarielärarföreningen. Sådan personal bör, anser riksförbundet,

under alla förhållanden beredas tillfälle att fortsätta sin lärargärning under

likartade förhållanden vid annan lärarutbildningsanstalt. Seminarielärarföreningen

menar, att personalen bör beredas plats vid den nya lärarhögskolan

för utbildningen av klasslärare.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

d) Styrelse. Denna punkt i betänkandet har tagits upp av endast två

remissinstanser, nämligen skolöverstyrelsen, som ej har några erinringar

mot de sakkunnigas förslag, och statskontoret, som ej anser sig kunna biträda

det. Enligt det sistnämnda ämbetsverkets mening bör styrelsen i

huvudsak vara lokalt rekryterad. Några närmare synpunkter på sammansättningen

anföres dock icke.

C. Övningsskola

1. De sakkunnigas förslag

a) Behovet av övning sklasser

Av den redogörelse, som lämnats för verksamheten vid lärarhögskolan i

Stockholm, framgår, att klasslärarkandidaternas auskultation

och övningsundervisning under det första året förlägges till övningsklasser

tillhörande det kommunala skolväsendet, medan undervisningsövningarna

det sista läsåret helt förlägges till den interna övningsskolan. I propositionen

1954: 209 beräknades denna behöva omfatta minst 18 avdelningar av klasserna

3—6 (normalklasser). Fredhällsskolan hade emellertid plats för ytterligare

6 klasser och då det från organisatorisk synpunkt ansågs mindre lämpligt

att dessa var kommunala, utökades övningsskolan till 24 avdelningar

av klasserna 3—6. Enligt vad lärarhögskolans rektor under hand meddelat

de sakkunniga, har denna utvidgning visat sig synnerligen värdefull för

utbildningen.

Då de sakkunniga haft att ta ställning till en mot alternativet 60—96—0

svarande övningsskola, har det till en början förefallit dem naturligt att

acceptera tanken på en övningsskola med 18 avdelningar av klasserna 3—6.

På grund av de erfarenheter, som gjorts vid lärarhögskolan i Stockholm, är

de sakkunniga emellertid böjda att föreslå någon ökning, nämligen till 20

avdelningar, under förutsättning att dessa fördelas på 5 parallellavdelningar

inom varje klass. En skolenhet omfattande klasserna 3—6 anser de sakkunniga

visserligen vara svårförenlig med själva enhetsskoleprincipen och

måste betraktas som en skolorganisatorisk nödlösning. På grund av tredje

klassens betydelse för mellanskollärarutbildningen är de emellertid benägna

att för detta alternativ acceptera en sådan organisation, dock enbart för en

övningsskola om minst 20 klassavdelningar. Skulle övningsskolan däremot

begränsas till 18 avdelningar, synes det vara lämpligare att den omfattar

enbart klasserna 4—6 och att man trots de uppenbara olägenheter, som

är förknippade härmed, förlägger den kompletterande utbildningen för undervisning

i tredje klassen till kommunala klassavdelningar.

De sakkunniga understryker emellertid, att övningsskolan får en helt

annan och bättre organisation om även småskollärarutbildning förlägges till

lärarhögskolan. I detta fall måste givetvis lågstadiet vara fullständigt.

Förutsätter man, att småskollärarkandidaternas praktiska utbildning skall

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

Tab. 2. Antal avdelningar av den interna övningsskolans låg- och

mellanstadium (normalklasser) vid olika utbildningsalternativ

Alternativ

Klass

60—18—48 60—96—0 60—96—48 60—72—72

1 ................ 3+1 4 5

2 ................ 3 4 5

3 ................ 3 5 4 5

4 ................ 3+1 5 6 5

5 ................ 3 5 6 5

6 ................ 3 5 6 5

Summa avdelningar 20 20 30 30

Anm. Den för alternativ 60—48—48 angivna organisationen gäller ett visst år. Följande år har

klasserna 2 och 5 fyra avdelningar men alla övriga tre o. s. v.

vara lika omfattande som mellanskollärarkandidaternas, erfordras för utbildning

av 48 småskollärare 10 avdelningar av klasserna 1—3.

Under här angivna förutsättningar bör övningsskolan enligt de sakkunnigas

mening lämpligen erhålla den organisation, som återgives i tabell 2

för de fyra utbildningsalternativ, som utredningen räknat med.

Förutom de i tabell 2 redovisade klassavdelningarna bör den sydsvenska

lärarhögskolans övningsskola enligt de sakkunnigas mening liksom lärarhögskolan

i Stockholm även omfatta 2 hjälpklasser och läsklinik.

Den organisation av den interna övningsskolan, som de sakkunniga föreslår

för alternativet 60—48—48, anser de vara den lämpligaste även för de

större alternativen, om man räknar med möjligheten att allt efter föreliggande

behov kunna låta utbildningskapaciteten av klasslärare variera mellan

alternativen 60—96—48, 60—72—72 och 60—48—96. En intern övningsskola

svarande mot alternativet 60—48—48 kan i så fall lätt påbyggas

med ett erforderligt antal externa övningsklasser.

Klasslärarkandidaternas auskultation och övningsundervisning i kommunala

klasser (externa övningsklasser) skall under det första utbildningsåret

omfatta följande moment:

1. Fria auskultationer före frukostrasten under 2 veckor.

2. Fria auskultationer hela dagarna under 1 vecka.

3. Hospitering med heldagsundervisning 1 vecka.

4. Hospitering i B-skolor 1 vecka.

Behovet av externa övningsavdelningar enligt olika förutsättningar framgår

av sammanställningen i tabell 3.

När det gäller frågan om övningsavdelningar för ämneslärarutbildningen

erinrar de sakkunniga inledningsvis om att den interna

övningsskolans högstadium skall användas för ämneslärarkandidaternas

övningsundervisning, under det att den betygsatta undervisningen skall

förläggas till avdelningar utanför den egna övningsskolan, till avdelningar i

s. k. samverkande läroverk.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

Tab. 3. Antal externa övning sav delning ar för mellanskollärarutbildningen

vid olika utbildningsalternativ

Klass

Alternativ

60—48—48

60—96—0

60—96—48

60—72—72

1—3 .............

9

9

9—18

4—6 .............

9

18

18

9—18

7—8 .............

2

4

4

2— 4

Summa avdelningar

20

22

31

20—40

Beträffande storleken av högstadiet vid den andra lärarhögskolans övningsskola

anser de sakkunniga inte anledning föreligga att förorda annan

storlek eller sammansättning än den som förutsatts för lärarhögskolan i

Stockholm, d. v. s. 5 parallellavdelningar av var och en av klasserna 7, 8

och 9. De sakkunniga förutsätter härvid, att vederbörande kommun, liksom

fallet är i Stockholm, organiserar den undervisning i yrkesteori och yrkespraktik,

som skall förekomma.

För att man skall kunna bedöma, huruvida det är möjligt att förlägga

en lärarhögskolas ämneslärarutbildning till en stad av Lunds storlek, har de

sakkunniga funnit det nödvändigt att beräkna antalet erforderliga externa

övningsklasser för övrig övningsundervisning och för den sista terminens

betygsatta undervisningsserier. Då en sådan beräkning måste grundas på

vissa bestämda antaganden, bland annat rörande fördelningen av lärarkandidaternas

ämneskombinationer, framhåller de sakkunniga, att den

måste bli mycket schematisk. Å andra sidan anser de att även approximativa

uppgifter kan visa sig vara fullt tillräckliga för en bedömning av vilket

underlag, som fordras för utbildningen vid en lärarhögskola.

Vid sin beräkning av det antal externa avdelningar, som fordras för utbildning

av 60 ämneslärare per år, har de sakkunniga antagit, att fördelningen

av lärarkandidaternas ämneskombinationer svarar mot läroämnenas

relativa förekomst på enhetsskolans högstadium, justerad med hänsyn till

inverkan av ämnesfördelningen på gymnasiet och av den undervisning i

engelska i klasserna 5 och 6, som sannolikt kommer att bestridas av ämneslärare.

Följande fördelning av de olika klasserna inom ett högstadium av

enhetsskola med 4 parallellavdelningar har av de sakkunniga ansetts rätt

väl svara mot den genomsnittliga fördelningen inom försöksverksamheten

för närvarande.

Klass 7: 1 tvåspråkig och 3 enspråkiga avdelningar.

Klass 8: 1 tvåspråkig, 2 enspråkiga och 1 nollspråkig avdelning.

Klass 9: 1 avdelning 9 g, 1 avdelning 9 a och 2 avdelningar 9 y.

En avdelning av klass 7 och en avdelning av klass 8 förutsättes läsa

svensk tilläggskurs, varjämte antages att ungefär en åttondel av undervisningen

i engelska i klasserna 5 och 6 bestrides av ämneslärare.

På grundval av vissa ytterligare angivna förutsättningar har de sakkunniga

beräknat den genomsnittliga fördelningen av den undervisning i läro
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

Tab. 4. Antalet ämneslärartimmar i procent av totala timtalet i

läroämnen på enlietsskola -f- gymnasium

Ämne Procenttal

Kristendomskunskap ............................... 5

Modersmålet ...................................... 16

Latin ............................................. —

Grekiska .......................................... —

Engelska .......................................... 13

Tyska ............................................ 6

Franska ........................................... 4

Historia/samhällskunskap ........................... 13

Geografi .......................................... 6

Filosofi............................................ —

Matematik ........................................ 13

Biologi ............................................ 8

Fysik ............................................. 9

Kemi ............................................. 7

Summa 100

ämnen, som skall bestridas av ämneslärare, utbildade vid lärarhögskola

eller praktisk lärarkurs, bortsett från den undervisning, som meddelas vid

kommunala flickskolor, praktiska realskolor m. fl., vilken ej påverkar resultatet.

Detta framgår av tabell 4, som också kan anses visa den önskvärda

genomsnittliga fördelningen under en längre tid på olika ämnen i lärarhögskolans

ämneslärarutbildning under förutsättning att ämneslärarnas undervisning

i genomsnitt är lika fördelad på tjänstens ämnen.

Det osäkra i detta resultat har redan tidigare framhållits och understrykes

ytterligare av de sakkunniga genom påpekandet att någon möjlighet att

på nuvarande stadium ta hänsyn till den sannolika förekomsten av vidareutbildade

folkskollärare ej synes föreligga, varför man får nöja sig med

konstaterandet att de moderna språken möjligen kan väntas vara något

underrepresenterade i den ämnesfördelning, som återfinnes i tabell 4.

De sakkunniga har på sätt som närmare framgår av betänkandet med tillhjälp

av uppgifterna i tabell 4 teoretiskt konstruerat en ämnesfördelning och

sammanställt den med ett par slumpvis valda verkliga fördelningar. Resultatet

framgår av tabell 5. Överensstämmelsen mellan teori och verklighet

i detta fall anser de sakkunniga vara större än man haft anledning vänta.

Under den sista terminen vid lärarhögskolan skall ämneslärarkandidaterna

ha 2 serier i vartdera av sina ämnen, en i gymnasiet och en i enhetsskolan,

om ämnet förekommer på båda stadierna. Uppgifterna i tabell 5

anger således också antalet serier på gymnasie- respektive realskolestadiet

(serierna i franska får dock huvudsakligen placeras på gymnasiestadiet).

Vid beräkningen av den erforderliga minimiorganisationen förutsättes i det

följande att denna skall kunna inrymma ett så stort antal serier i varje

ämne. som anges .av det större av de tre talen för samma ämne i tabell 5.

Det sålunda erhållna antalet serier återfinnes i tabell 6. Mot detta antal

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

Tab. 5. Fördelningen av

ämneslärarkandidater på

olika ämnen

Ämne

Lärarhög- skolan 1957

Egentliga

lärarkurser i

Lund och

Malmö 1957

Beräknad

genomsnittlig

fördelning

Kristendomskunslcap ...

3

5

8

Modersmålet ...........

21

17

24

Engelska ...............

24

20

19

Tyska..................

17

16

9

Franska ...............

13

6

6

Historia/samhällskunskap

19

20

20

Geografi ...............

13

16

9

Matematik .............

12

13

20

Biologi .................

10

10

12

Fysik ..................

12

11

13

Kemi ..................

8

12

10

Summa ämnen1 152

146

150

1 De olika ämnena har härvid räknats på nytt varje gång det förekommit i en lärarkandidats

ämneskombination.

anser de sakkunniga svara 80—85 ämneslärarkandidater, varigenom tillräcklig

marginal förmenas vara säkrad för i praktiken förekommande variationer

beträffande ämnesfördelningen ävensom vissa andra omständigheter,

som tillfälligt kan försvåra utläggandet av serierna.

De sakkunniga har vidare med utgångspunkt i det antal serier, som

framgår av tabell 6, beräknat minimiorganisationen av externt högstadium

och av gymnasium å den ort där utbildning av föreslagna 60 ämneslärare

skall kunna ske. Resultatet av dessa beräkningar framgår av tabell 7. Även

i detta fall bygger slutsatserna på vissa beträffande detaljerna gjorda förutsättningar,

vilka närmare redovisats i de sakkunnigas betänkande.

T eib. 6. Av de sakkunniga beräknat antal undervisning sserier,

skolorganisationen skall ha utrymme för

Ämne

I enhetsskolan

Å gymnasiet

Kristendomskunskap ...........

........ 8

8

Modersmålet ..................

....... 24

24

Engelska ......................

....... 24

24

Tyska.........................

....... 17

17

Franska .......................

....... 3

10

Historia / samhällskunskap ......

....... 20

20

Geografi ......................

....... 16

16

Matematik ....................

....... 20

20

Biologi ........................

....... 12

12

Fysik .........................

....... 13

13

Kemi .........................

....... 12

12

Summa 169 176

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

Tab. 7. Av de sakkunniga beräknad minimiorganisation för det i

angivna antalet undervisning sserier per läsår

Ämne

enhetsskolans klass

5 j 6 7 8 9

Kristendomsk. .. .

Modersmålet ....

Engelska ........ 2

Tyska ..........

Franska .........

Historia/samhällsk.

Geografi ........

Matematik ......

Biologi ..........

Fysik ...........

Kemi ...........

4 4

5 6 5

2 4 4 4

4 3 3

3

5 5 5

5 6 5

5 5 5

4 4 4

5 4 4

4 4

Antal avdelningar av

gymnasiets ring

HH

h-t

1

H-l

t—t

1—t

<

tf

<1

H?

rt

<

1

i

1

1

1

1

1

3

3

3

3

3

3

2

2

2

3

2

2

3

2

2

2

3

2

2

2

1

1

1

1

1

1

2

2

2

2

2

2

2

3

3

4

3

3

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

3

2

3

tab. 6

1

2 2

2 2

2

2 2

2

2

2

2

Resultatet av diskussionen rörande behovet av övningsklasser för ämneslärarkandidaternas

betygsatta undervisning under den sista terminen vid

lärarhögskolan sammanfattar de sakkunniga på följande sätt. För en årlig

utbildning av 60 ämneslärare erfordras förutom 4 mellanstadieklasser (för

engelska) 15 högstadieklasser och 27 gymnasieklasser, de senare ungefär

lika fördelade på de tre linjerna. Relativt stora variationer beträffande

lärarkandidaternas ämneskombinationer kan därvid ifrågakomma. Det förutsättes

dock, att läraruppsättningen är sådan, att praktiskt taget samtliga

ämneslärare i de samverkande klasserna kan anlitas som handledare.

b) Den interna övningsskolans organisation

I det föregående har redogjorts för de sakkunnigas diskussion av olika

alternativ beträffande omfattningen av den interna övningsskolan vad gäller

det obligatoriska skolstadiet (klasserna 1—9). De sakkunniga har också

övervägt, huruvida skäl föreligger att utvidga övningsskolan så att den

kommer att omfatta även gymnasium. Härom har de sakkunniga anfört i

huvudsak följande.

Skolkommissionen räknade, som tidigare nämnts, med att övningsskolan

skulle påbyggas med gymnasium, men något förslag härom framlades icke

för riksdagen. De sakkunniga anser emellertid, att frågan måste bli föremål

för prövning, då en ny lärarhögskola planeras. Om väsentliga pedagogiska

fördelar kan vinnas med ett gymnasium anknutet till övningsskolan, måste

dessa vägas mot eventuella nackdelar av administrativ eller ekonomisk art.

De pedagogiska fördelarna är påtagliga och har redan framhållits i skolkommissionens

betänkande om den första lärarhögskolan. Det faller sig

naturligt, att lärarhögskolan »blir i tillfälle att fullfölja såväl undervisningsmetoder

som psykologiska iakttagelser alltifrån den första skolåldern till

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 89

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 89 år 1959

.skolans högstadium» och »genom att lärarhögskolan fullt självständigt disponerar

över lästider, undervisningsavdelningarnas sammansättning och

lärarnas arbetsfördelning kan också klasserna på ett betydligt effektivare

sätt än eljest utnyttjas för utbildningen». Det måste innebära en väsentlig

fördel att kunna utnyttja övningsskolans gymnasium för undervisningsövningar.

Metodiklektorernas fyllnadstjänstgöring kan förläggas dit, varigenom

mycken tidsspillan undvikes. Det skulle till och med vara tänkbart,

att gymnasiet kunde helt avvara egna lektorer i ämnen med endast ett fåtal

lärarkandidater, (t.ex. kristendomskunskap, klassiska språk, franska) eftersom

metodiklektorerna i sådana ämnen måste ha en relativt omfattande

fyllnadstjänstgöring. Det kan förväntas, att pedagogisk försöksverksamhet

i viss utsträckning blir förlagd till lärarhögskolornas övningsskolor i likhet

med vad fallet varit med seminariernas övningsskolor. I den mån sådan

försöksverksamhet berör gymnasiestadiet kan den mycket lättare förläggas

till ett gymnasium direkt under lärarhögskolans administration än till ett

samverkande läroverk.

Till dessa enligt de sakkunnigas mening vägande skäl för ett till övningsskolan

knutet gymnasium kommer ytterligare ett, som i överraskande hög

grad gjort sig gällande beträffande rekryteringen till adjunktstjänsterna på

övningsskolans högstadium vid lärarhögskolan i Stockholm. Det visar sig

nämligen, att åtskilliga för dessa tjänster högt kvalificerade personer underlåtit

att anmäla sig som sökande, därför att de icke velat undvara den

stimulans i arbetet, som gymnasieundervisning — även av ringa omfattning

— ger. Ett till övningsskolan knutet gymnasium kan därför förväntas

stimulera lärarrekryteringen till övningsskolans högstadium.

De sakkunniga skulle ändock ej förorda någon gymnasial påbyggnad på

övningsskolan, om detta skulle medföra väsentliga administrativa och ekonomiska

olägenheter. Så synes emellertid icke vara fallet. I själva verket

underlättas administrationen genom att övningsskolan uppdelas på två

enheter med var sin rektor; en del omfattar gymnasiet och enhetsskolans

högstadium, den andra enhetsskolans mellan- och lågstadium. Förutsätter

man ett fullständigt gymnasium, kommer den förra delen att omfatta

9 + 15 = 24 klasser, den senare 30 + 2 = 32 eller 20 + 2 = 22 klasser,

beroende på om man räknar med en årlig intagning av7 144 eller 96 klasslärarkandidater.

Skulle övningsskolan begränsas till att endast omfatta det

obligatoriska skolstadiet, får den 47 respektive 37 klasser och kan ej gärna

uppdelas på två skolenheter under var sin rektor. Vid lärarhögskolan i

Stockholm skall övningsskolan omfatta 41 klasser.

Som samverkande läroverk torde endast statliga läroverk komma i fråga.

Om ett samverkande läroverks gymnasium ersättes med gymnasium tillhörande

övningsskolan, åsamkas följaktligen statsverket inga extra kostnader,

frånsett de kommunen åvilande kostnaderna för byggnaders och

inventariers underhåll. Sådana underhållskostnader övertar emellertid statsverket

även beträffande övningsskolan i övrigt och det är naturligt, att

ersättningen i sin helhet regleras genom det avtal mellan staten och vederbörande

kommun, varom förslag framlägges i annat sammanhang.

De sakkunniga har sålunda funnit, att starka skäl talar för att övningsskolan

bör omfatta även gymnasium och vill därför förorda, att ett treårigt

gymnasium med allmän linje, latinlinje och reallinje upprättas inom övningsskolan

som en påbyggnad på det obligatoriska skolstadiet. Det förutsättes

dock, att ifrågavarande stadsdel verkligen behöver ett nytt gymna
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

sium eller att man kan utnyttja redan befintligt eller planerat gymnasium.

Det bör upprättas oberoende av vilket alternativ, som väljes beträffande

omfattning och organisation av övningsskolans låg- och mellanstadium.

c) Personalbehov för övningsskolan

I det följande återgives dels sammanfattningsvis den av de sakkunniga

beräknade omfattningen av övningsskolan vid följande olika utbildningsalternativ,

nämligen 60 ämneslärare, 48 mellanskollärare och 48 småskollärare

(60—48—48), 60 ämneslärare, 96 mellanskollärare och 0 småskollärare

(60—96—0) samt 60 ämneslärare, 96 mellanskollärare och 48 småskollärare

(60—96—48), dels ock sammanställningar i anslutning till de

olika alternativen av det personalbehov, som övningsskolan enligt de sakkunnigas

beräkningar bör ha.

1) Alternativ 60—48—48.

Klass 1—3

» 4—6

» 7—9

Ring I—III

Hjälpklass

Övningsskolans omfattning

10 avdelningar

10 »

15 »

9 »

2 »

Summa 46 avdelningar

Personalbehov

Befattning Lönegrad

1 rektor vid övningsskolan (gymnasiet och högstadiet)...... Bp 1

1 rektor vid övningsskolan (mellan- och lågstadiet) förslagsvis ABP231

9 lektorer vid övningsskolan.............................. Ao 26

13 adjunkter ............................................ Ao 23

1 lärare i musik ........................................ Ao 20

3 lärare i gymnastik med lek och idrott.................... Ao 20

1 lärare i teckning ...................................... Ao 20

23 övningsskollärare...................................... Ao 19

5 folkskollärare ......................................... Ao 19

1 lärare i kvinnlig slöjd.................................. Ao 17

1 lärare i manlig slöjd................................... Ao 17

1 lärare i hemkunskap .................................. Ao 13

1 vaktmästare .......................................... Ao 8

1 värmeskötare ......................................... Ae 8

1 kanslibiträde.......................................... Ae 7

1 Antagen lönegrad att användas vid kostnadsberäkningen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

Det antal veckotimmar i läroämnen, som enligt denna personalförteckning

skall bestridas av lektorerna i högstadiets metodik och av icke ordinarie

lärare, motsvarar enligt de sakkunnigas beräkningar omkring 3 hela

tjänster på enhetsskolans högstadium och 3 på gymnasiet.

Det antal veckotimmar i övningsämnen, som kommer att behöva bestridas

av icke ordinarie lärare, uppgår till omkring 20 i teckning, 15 i musik

(förutom all instrumentalmusik i både övningsskolan och den egentliga

lärarhögskolan), 15 i gymnastik, manlig slöjd och kvinnlig slöjd och 25 i

hemkunskap och hushållsgöromål. Om gymnasium icke skall ingå i övningsskolan,

räknar de sakkunniga med att de två rektorstjänsterna ersättes av

en tjänst i lönegrad ABp 26 och vidare med att personalförteckningen mins
-

kas med

9 lektorer .............................................. Ao 26

4 adjunkter ............................................ Ao 23

1 lärare i gymnastik med lek och idrott.................... Ao 19

2) Alternativ 60—96—0.

Övningsskolans omfattning

Klass 3—6 ............................. 20 avdelningar

» 7—9 ............................. 15 »

Ring I—III ............................ 9 »

Hjälpklass ............................. 2 »

Summa 46 avdelningar

Personalbehov

Befattning Lönegrad

1 rektor vid övningsskolan (gymnasiet och högstadiet)...... Bp 1

1 rektor vid övningsskolan (mellan- och lågstadiet) förslagsvis ABp 231

9 lektorer vid övningsskolan.............................. Ao 26

13 adjunkter ............................................ Ao 23

1 lärare i musik ........................................ Ao 20

3 lärare i gymnastik med lek och idrott................... Ao 20

1 lärare i teckning ...................................... Ao 20

23 övningsskollärare ...................................... Ao 19

5 folkskollärare ......................................... Ao 19

2 lärare i kvinnlig slöjd.................................. Ao 17

2 lärare i manlig slöjd................................... Ao 17

1 lärare i hemkunskap .................................. Ao 13

1 vaktmästare .......................................... Ao 8

1 värmeskötare ......................................... Ae 8

1 kanslibiträde.......................................... Ae 7

1 Antagen lönegrad att användas vid kostnadsberäkningen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

Det antal veckotimmar i läroämnen, som enligt denna personalförteckning

skall bestridas av lektorerna i högstadiets metodik och av icke ordinarie

lärare, beräknas av de sakkunniga motsvara omkring 3 hela tjänster

på enhetsskolans högstadium och 3 på gymnasiet.

Det antal veckotimmar i övningsämnen, som kommer att behöva bestridas

av icke ordinarie lärare uppgår till omkring 30 i teckning, 25 i musik

(förutom all instrumentalmusik i både övningsskolan och lärarhögskolan),

omkring 15 i gymnastik, 20 i manlig slöjd, 20 i kvinnlig slöjd och 30 i hemkunskap

och hushållsgöromål.

Om gymnasium icke skall ingå i övningsskolan, beräknar de sakkunniga

samma förändringar i personalbehovet, som vid närmast föregående alternativ

angivits.

3) Alternativ 60—96—48.

Klass 1—3

» 4—6

» 7—9

Ring I—III

Hjälpklass

Övningsskolans omfattning

......................... 12 avdelningar

......................... 18 »

......................... 15 »

......................... 9 »

......................... 2

Summa 56 avdelningar

Personalbehov

Befattning Lönegrad

1 rektor vid övningsskolan (gymnasiet och högstadiet)...... Bp 1

1 rektor vid övningsskolan (mellan- och lågstadiet) förslagsvis ABp 231

9 lektorer vid övningsskolan.............................. Ao 26

13 adjunkter ............................................ Ao 23

2 lärare i musik ........................................ Ao 20

3 lärare i gymnastik med lek och idrott.................... Ao 20

1 lärare i teckning ...................................... Ao 20

33 övningsskollärare...................................... Ao 19

5 folkskollärare ......................................... Ao 19

2 lärare i kvinnlig slöjd.................................. Ao 17

2 lärare i manlig slöjd................................... Ao 17

1 lärare i hemkunskap .................................. Ao 13

1 vaktmästare .......................................... Ao 8

1 värmeskötare ......................................... Ao 8

1 kanslibiträde.......................................... Ae 7

1 kontorsbiträde ........................................ Ae 5

1 Antagen lönegrad att användas vid kostnadsberäkningen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

Det antal veckotimmar i läroämnen, som med denna personalförteckning

skall bestridas av lektorerna i högstadiets metodik samt av icke ordinarie

personal, beräknas motsvara omkring 3 hela gymnasietjänster och 3 hela

tjänster på enhetsskolans högstadium.

Även i övningsämnena kommer ett betydande antal veckotimmar att

behöva bestridas av icke ordinarie lärare; omkring 35 i teckning, all undervisning

i instrumentalmusik (både i övningsskolan och lärarhögskolan),

omkring 30 veckotimmar i gymnastik, 20 i manlig slöjd, 20 i kvinnlig slöjd

och 30 i hemkunskap och hushållsgöromål.

Om gymnasium icke skall ingå i övningsskolan, torde personalförteckningen

ändras på följande sätt. De två rektorstjänsterna ersättes av en

tjänst i lönegrad ABp 26, varjämte följande befattningshavare bortfaller

9 lektorer i övningsskolan................................ Ao 26

4 adjunkter ............................................ Ao 23

1 lärare i gymnastik med lek och idrott.................... Ao 20

1 kontorsbiträde ........................................ Ae 5

Därjämte anser de sakkunniga att värmeskötartjänsten torde kunna

överföras på icke-ordinarie stat.

d) Lokalbehov för övningsskolan

De sakkunniga har icke ansett det nödvändigt att genomföra en beräkning

av övningsskolans lokalbehov för varje i det föregående omnämnt

alternativ utan har begränsat sig till ett större, nämligen alternativet

69—96—48 med 47 klasser av enhetsskola samt dessutom gymnasium, och

ett mindre, alternativet 60—96—0 med 37 klasser av enhetsskola men utan

gymnasium. För övningsskolans del är emellertid lokalbehovet för detta

alternativ detsamma som för alternativet 60—48—48. Dessutom har ett

kompletterande alternativ, avseende endast låg- och mellanstadium, beräknats.

Detta senare gäller dock endast ett av de ifrågasatta förläggningsalternativen

i Malmö och diskuteras i betänkandet i samband med diskussionen

av själva förläggningsfrågan. Det bör observeras, att i det större alternativet

räknats med gymnastiklokaler även för den egentliga lärarhögskolans

behov.

Det beräknade lokalbehovet enligt de nämnda båda alternativen återges

här sammanfattningsvis.

Övningsskolans lokalbehov enligt

det större alternativet

Förutsättningen är att övningsskolan erhåller den organisation och omfattning

som angivits på s. 37, d. v. s. med sammanlagt 56 klassavdelningar.

De sakkunniga anser det uteslutet, att samtliga dessa avdelningar inrymmes

i en och samma byggnad och bildar en enda administrativ enhet. Den

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

naturliga uppdelningen anses bli i dels en enhet omfattande låg- och mellanstadiet

jämte hjälpklasserna samt läskliniken dels en enhet omfattande

högstadiet och gymnasiet. Det förutsattes, att vardera enheten får sin

egen rektor.

Övningsskolans gymnasie- och högstadiedel kommer under angivna förutsättningar

att omfatta 24 klasser med sammanlagt högst (9 X 30 + 15 X

25 =) 645 elever, mellan- och lågstadiedelen 32 klasser med högst (30 X

25 + 2 X 10 ä 15 =) 775 elever.

Vid beräkningen av lokalbehovet har förutsatts, att de båda enheterna

endast har vissa institutioner gemensamma.

Beträffande högstadie- och gymnasiedelens lokaler har de sakkunniga

framhållit följande.

Vid bedömningen av lokalbehovet för ett högre allmänt läroverk omfattande

gymnasium och högstadium av enhetsskola räknar skolöverstyrelsen

med att ämnesrum tillämpas för gymnasiet och klass 9 samt att ett system

med ämnesrum och delat klassrum tillämpas för övriga klasser. Om en

sådan anläggning skall tjänstgöra som övningsskola bör ämnesrummen ej

belastas hårdare än att lärarkandidaterna då och då kan få tillfälle att

utnyttja dessa rum för lektionsförberedelser. Det synes av denna anledning

lämpligast, att man vid uppskattningen av lokalbehovet räknar med klassrumsundervisning

av traditionell omfattning för klasserna 7 och 8 och med

ämnesrumsundervisning för klass 9 och gymnasiet. Som normal beläggning

av ämnesrum och institutionslärosalar räknas 25 veckotimmar (skolöverstyrelsen

räknar med högst 30 veckotimmar).

Lokalbehovet för övningsskola, omfattande på lågstadiet 12, mellanstadiet

18, högstadiet 15 och gymnasiet 9 klassavdelningar samt 2 hjälpklasser

och läsklinik blir enligt de sakkunnigas beräkningar sammanfattningsvis

följande. Beträffande detaljer och närmare motiveringar i förevarande

avseende torde få hänvisas till de sakkunnigas betänkande.

1. Låg- och mellanstadiedelen

Klassrum 32 X 70 in2 ........................ 2 240 m2

Grupprum.................................. 60 »

Läsklinik................................... 30 »

Bildvisningsrum............................. BO »

Materielrum................................ 45 »

Naturkunnighet............................. 100 »

Teckning................................... 100 »

Bibliotek................................... 90 »

Administration.............................. 95 »

Lärare ..................................... 115 »

2 955 in2

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

2. Högstadie- och gymnasiedelen

Klassrum 10 X 70 m2 ........................ 700 m2

Ämnes- och grupprum (13 + 3)................ 1 160 »

Geografi ................................... 120 »

Biologi .................................... 285 »

Fysik ...................................... 340 »

Kemi ...................................... 235 »

Verkstad ................................... 30 »

Bildvisning (tekn. hjälpmedel) ................ 110 »

Materielrum................................ 40 »

Teckning .................................. 125 »

Musik ..................................... 190 »

Handelsutbildning........................... 145 »

Bibliotek................................... 285 »

Administration.............................. 135 »

Lärare och ämneslärarkandidater.............. 230 »

3. Gemensamma lokaler

Aula ....................................... 590 m2

Gymnastik (även för lärarhögskolans behov) .... 2 000 »

Slöjd ...................................... 545 »

Hushållsgöromål ............................ 205 »

Läkare..................................... 60 »

Skolmåltidslokaler........................... 665 »

4 065 m2

Sammanlagd golvyta beräknas till 11 150 m2

Vaktmästarbostäder, luftskyddsrum samt utrymmen för panncentral, elcentral,

sopor etc. är ej medräknade.

Övningsskolans lokalbehov enligt

det mindre alternativet

Förutsättningen för beräkningen är att övningsskolan består av fullständig

enhetsskola omfattande 35 avdelningar, 2 hjälpklasser och läsklinik.

Klassrum 37 X 70 m2 ........................ 2 590 in2

Materielrum ....................... 40 »

Aula för 600 personer........................ 450 »

Bildvisningsrum............................. 110 »

Geografi och fysik........................... 230 »

Biologi..................................... 115 »

Kemi ...................................... 100 »

Teckning................................... 125 »

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 89 år 1959 41

Musik ..................................... 125 m2

Gymnastik ................................. 810 »

Slöjd ...................................... 545 »

Hushållsgöromål ............................ 145 »

Lokaler för handelsutbildning................. 215 »

Läsklinik .................................. 30 »

Bibliotek................................... 185 »

Administration................................ 145 »

Lärare och lärarkandidater ................... 200 »

Läkare..................................... 60 »

Skolmåltidslokaler........................... 405 »

Sammanlagd golvyta 6 625 m2

Vaktmästarbostäder samt källarutrymmen är ej medräknade.

Byggnadsstyrelsen har för de sakkunnigas räkning kostnadsberäknat

byggnadsföretagen enligt båda alternativen. Kostnaden enligt det större

har preliminärt beräknats till 9,7 miljoner kronor och enligt det mindre till

5,8 miljoner kronor.

2. Remissyttranden

a) Behovet av övningsklasser. Den av de sakkunniga

gjorda utredningen i denna del utsättes för kritik från olika håll.

Skolöverstyrelsen vänder sig först mot de sakkunnigas förutsättning att

praktiskt taget samtliga ämneslärare vid de samverkande läroverken skulle

kunna anlitas som handledare. Överstyrelsen framhåller vidare, på grundval

av det senaste årets erfarenheter från lärarhögskolan i Stockholm, vilka icke

kunnat vara kända för de sakkunniga, att beräkningarna av antalet

erforderliga övningsklasser måste anses vara hållna starkt i

underkant.

I realiteten kan inte, på grund av tjänstledigheter eller av andra skäl, alla

lärare vid samverkande läroverk regelbundet anlitas som handledare, och

därtill kommer, att hänsynen till elever och undervisningsresultat vid dessa

läroverk ofrånkomligen kräver återhållsamhet med undervisningsövningar i

klasserna.

Överstyrelsen understryker samtidigt, att övningsklassernas antal måste

anpassas efter ämneslärarutbildningens omfattning.

Länsskolnämnden i Malmöhus läti går in på samma frågor som överstyrelsen

och uttalar, att de sakkunniga i fråga om utbildningen av ämneslärare

enligt Lundaalternativet räknat med ett i verkligheten alldeles otillräckligt

antal övningsklasser. Enligt nämndens uppfattning har de sakkunniga icke

tagit hänsyn till att undervisningsserier ej kan förläggas till högsta ringen

på vårterminen, vilket förhållande siiges medföra, att antalet disponibla

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 89 år 1959

gymnasieavdelningar varannan termin sjunker från det av de sakkunniga

beräknade antalet 27 till 18.

Nämnden finner det vidare anmärkningsvärt, att de sakkunniga ej beaktat,

att tillgången på handledare vid det samverkande läroverket påverkas

av tjänstledighet för lärarna av olika orsaker såsom sjukdom, vetenskapligt

arbete etc. Nämnden anför bland annat:

Vad det först och sist gäller är alltså tillgång på lämpliga lärare som handledare.

De sakkunniga för den första lärarhögskolan var klart medvetna om

de nu berörda svårigheterna. De skriver härom bland annat: »Antalet lärarkandidater

(d.v. s. ämneslärarkandidater) måste bli mycket olika i olika

ämnen, och i ett och samma ämne blir det betydande variationer från termin

till termin. En övningsskola, som ena terminen är väl avvägd, kan bli

tämligen otjänlig nästa termin. Skall den vara beredd att möta alla uppkommande

eventualiteter, måste den vara överdimensionerad i förhållande

till sin faktiska kapacitet.» (SOU 1952: 33, s. 127.)

De båda folkskollärarförbunden förutsätter i detta sammanhang, att den

interna övningsskolan ges en omfattning, som enligt de sakkunnigas beräkningar

svarar mot alternativet med 96 mellanskollärare, därest detta genomföres,

såsom förbunden förordat.

Sveriges skolledarförbund påpekar nödvändigheten av att övningsskolan

ej underdimensioneras. Den bör i möjligaste mån arbeta som en vanlig

skola, vilket ej blir möjligt om den i alltför hög grad belastas med övningslektioner.

Lunds studentkår slutligen hemställer, att utbildningskapaciteten av ämneslärare

vid den andra lärarhögskolan väsentligen ökas utöver vad de

sakkunniga föreslagit och att därvid ytterligare undersökes övningsklassunderlagets

elasticitet. Härvid bör enligt studentkåren särskilt granskas

möjligheterna att samtidigt utnyttja övningsklasser i Malmö och Lund.

b) Den interna övningsskolans organisation. Statskontoret

ställer sig tveksamt och riksräkenskapsverket negativt till tanken

att det skall ingå även gymnasium i övningsskolan.

Statskontoret framhåller, att skäl för en gymnasial påbyggnad på övningsskolan

torde föreligga endast för det fall att ett nytt gymnasium

erfordras å den plats, dit lärarhögskolan kommer att förläggas.

Riksräkenskapsverket finner inga bärande skäl för inrättandet av ett

särskilt gymnasium vid den nya lärarhögskolan. I stället anser ämbetsverket,

att ett statligt gymnasium på skolorten bör tagas i anspråk såsom

samverkande övningsskola. Ämbetsverket anför vidare följande kritiska

synpunkt på detta förslag.

Under åberopande av vissa pedagogiska skäl förordar utredningen att ett

särskilt gymnasium skall ingå i övningsskolan vid den nya lärarhögskolan

som en påbyggnad på det obligatoriska skolstadiet. Beträffande de ekonomiska

konsekvenserna härav uttalar utredningen (s. 67) att om ett sam
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 89 år 1959

verkande statligt gymnasium ersättes med gymnasium tillhörande övningsskolan

statsverket icke åsamkas några extra kostnader, frånsett de kommunen

åvilande kostnaderna för byggnaders och inventariers underhåll. Av

förslagen till avtal med såväl Lund som Malmö framgår emellertid (s. 126),

att staten i princip skulle åtaga sig att bestrida kostnaderna för bränsle,

lyse och vatten för övningsskolan samt allt underhåll av övningsskolans

byggnader, inredning, inventarier och möbelutrustning.

Bland remissmyndigheter, som är positiva till förslaget om gymnasium i

övningsskolan, märks först skolöverstyrelsen, som finner, att de sakkunniga

anfört övertygande skäl för att i den interna övningsskolan även bör ingå

ett treårigt gymnasium med allmän linje, latinlinje och reallinje.

Länsskolnämnden i Malmöhus län finner att gymnasiet bör organiseras

såsom i betänkandet föreslagits, d. v. s. såsom ett försöksgymnasium på

grundval av nioårig enhetsskola. Nämnden framhåller, att den med intresse

noterat, att styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm i sina anslagsäskanden

för budgetåret 1959/60 uttalat, att sedan lärarhögskolan påbörjat sin verksamhet

»avsaknaden av ett gymnasium visat sig vara i flera avseenden

ogynnsamt».

Statstjänstemännens riksförbund, folkskollärarförbunden, Svenska serninarielärarföreningen

och Sveriges skolledarförbund tillstyrker likaledes de

sakkunnigas förslag. Statstjänstemännens riksförbund och seminarielärarföreningen

ifrågasätter härvid, om ej en andra försöksskola med den i Linköping

som modell borde anknytas till den planerade lärarhögskolan såsom

ett komplement till den skolforskning, som skall bedrivas vid den psykologiska

institutionen.

De sakkunnigas förslag att övningsskolan skall omfatta även 1 å g s t a - d i u m möter ej någon kritik i remissyttrandena.

Av de olika uttalandena i frågan kan nämnas ett av Sveriges småskollärarförbund,

som framhåller, att en av förutsättningarna för en fullvärdig utbildning

är att lärarhögskolan har tillgång till en fullständigt utbyggd

övningsskola, omfattande tillräckligt antal övningsklasser även på lågstadiet

samt specialklasser.

De sakkunnigas förslag att mellanskollärarnas praktiska

utbildning för undervisning i folkskolans högre klasser skall vara frivillig,

liksom fallet är vid lärarhögskolan i Stockholm, motsätter sig folkskollärarförbunden.

De framhåller bland annat följande.

Folkskollärarnas tjänstgöringsområde inom folkskolan kommer att under

övergångstiden fram till enhetsskolans genomförande sträcka sig från tredje

klassen till avgångsklassen och inom enhetsskolan kommer ett betydande

antal folkskollärare att ha sin tjänstgöring förlagd till högstadiet. I det

senare fallet krävs viss vidareutbildning, vilken dock med nuvarande studieuppläggning

icke omfattar någon praktisk utbildning för undervisning

på högstadiet utan främst avser ren ämnesutbildning.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

Med hänsyn härtill finner förbunden det absolut nödvändigt, att samtliga

mellanskollärarkandidater i sin grundutbildning ges praktisk utbildning

även för tjänstgöring i de högre klasserna i folkskolan och att denna utbildning

får obligatorisk karaktär och ingår som ett naturligt led i den praktiska

utbildningen vid lärarhögskolan. I viss utsträckning bör denna utbildning

enligt förbundens mening förläggas till de interna högstadieklasserna inom

övningsskolan men även klasserna 7 och 8 i folkskolan inom det kommunala

skolväsendet anses kunna tagas i anspråk. Även Tjänstemännens centralorganisation

och Sveriges skolledarförbund förordar, att den praktiska

lärarutbildningen på högstadiet blir obligatorisk för samtliga lärarkandidater

på mellanstadielinjen.

I detta sammanhang må framhållas, att folkskollärarförbunden menar,

att det inte finns något skäl, som talar för att man skall utgå från att

undervisningen i engelska i klasserna 5 och 6 skall bestridas av annan lärare

än folkskollärare.

De sakkunnigas förslag beträffande den administrativa ledningen

av övningsskolan möter kritik från de skolorganisationers

sida, som yttrat sig i frågan.

Folkskollärarförbunden och Sveriges skolledarförbund anser, att samtliga

stadier inom den obligatoriska skolformen, enhetsskolan, bör bilda en enhet

under ledning av en rektor, medan ledningen av den icke-obligatoriska skolformen,

gymnasiet, bör handhas av annan rektor, och Tjänstemännens

centralorganisation understryker önskvärdheten av att man, därest den

administrativa ledningen av övningsskolan uppdelas, behåller hela den obligatoriska

skolformen i en av enheterna.

c) Personalbehov. De sakkunniga har i sin redovisning av det

beräknade personalbehovet räknat med att undervisningen på högstadiet

till viss del skall bestridas av folkskollärare med vidareutbildning. Folkskollärarförbunden

fäster uppmärksamheten på att den föreslagna fördelningen

mellan de olika ämneslärarkategorierna icke överensstämmer med den

procentuella fördelning, som för närvarande tillämpas inom enhetsskolan,

och anför i anslutning därtill följande.

Enligt nu gällande beräkningsgrunder besättes omkring 40 procent av

tjänsterna på enhetsskolans högstadium av folkskollärare med vidareutbildning.

Förbunden förutsätter att samma fördelning kommer att tilllämpas

också för övningsskolans högstadium.

Även Tjänstemännens centralorganisation uttalar sig för den inom enhetsskolan

rådande procentuella fördelningen mellan ifrågavarande lärarkategorier.

Slutligen kan anföras att Sveriges skolledarförbund framhåller som önskvärt,

att övningsskollärarna får inräkna viss tid för konferenser med lärarkandidaterna

i sin tjänstgöring.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 89 år 1959

45

D. Förläggningsort m. m.

1. Av de sakkunniga redovisade alternativ

a) Allmänna synpunkter

I de diskussioner, som tidigare förts rörande förläggningen av en lärarhögskola

till Lund eller Malmö, har förutsatts, att man för lärarutbildningen

skulle kunna utnyttja båda städernas skolväsen, oberoende av om

själva lärarhögskolan placerades i Lund eller i Malmö. Som stöd för denna

uppfattning, som kan synas naturlig med tanke på de utmärkta kommunikationerna

mellan de båda städerna, kan man åberopa exempel från universitetsutbildningen,

speciellt den medicinska. Man kan också peka på att

åtskilliga yrkesarbetande personer har sitt arbete i den ena staden och bor

i den andra. Exempel saknas ej heller på att båda städernas skolväsen har

utnyttjats vid lärarutbildning; läsåret 1947/48 förläde sålunda folkskoleseminariet

i Lund alla sina undervisningsövningar i externa övningsklasser

till folkskoleväsendet i Malmö.

De sakkunniga har emellertid valt att betrakta vardera stadens skolväsen

för sig som underlag för lärarhögskolans praktiska lärarutbildning och

anför härom.

Erfarenheterna från ämneslärarutbildningen vid lärarhögskolan i Stockholm

visar, att metodiklektorernas tjänstgöring blir särdeles betungande

genom att den är splittrad på flera läroanstalter och att man har att räkna

med åtskillig spilltid på grund av förflyttningar och schemasplittring. Att

en lärarhögskola i den ena staden mera regelbundet utnyttjar skolväsendet

i den andra bör därför så vitt möjligt undvikas. Vid undersökningen av möjligheten

att förlägga en lärarhögskola till Lund respektive Malmö har de

sakkunniga följaktligen helt bortsett från möjligheten att utnyttja övningsklasser

inom den andra stadens skolväsen.

Då det visat sig, att både Lund och Malmö är lämpliga som förläggningsorter

för en lärarhögskola med av de sakkunniga diskuterade alternativa

utbildningsprogram, har de sakkunniga icke funnit skäl att undersöka,

huruvida en förläggning till annan ort i södra Sverige är genomförbar,

fastän uppenbarligen Hälsingborg ej kan lämnas helt utanför blickfältet.

b) L u n d so in förläggningsort

Enligt ett år 1951 träffat avtal mellan å ena sidan Kungl. Maj:t och

kronan och å den andra sidan Malmöhus läns landsting skall landstinget

successivt övertaga nuvarande folkskoleseminariets tomt (kvarteret Seminariet)

i Lund jämte därå befintliga byggnader senast år 1969. Som ny

tomt för folkskoleseminariet eller en eventuell lärarhögskola har Lunds

stad erbjudit staten med äganderätt och såsom gåva stadsägan 1630, omfattande

cirka 50 000 in2 å ett område norr om Tunavägen inom stadsdelen

Helgonagården i nordöstra delen av staden.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kiuigl. Maj.ts proposition nr 89 år 1959

Som övningsskola för en blivande lärarhögskola har Lunds stad erbjudit

den skolanläggning, som planerats på stadsägan 410 m. fl. inom kvarteret

Galjevången, den s. k. Tunaskolan, belägen tämligen nära nyssnämnda

stadsäga. Denna skolanläggning skall omfatta såväl fullständig enhetsskola

som statligt gymnasium, nämligen det till Lund förlagda försöksgymnasiet,

som tills vidare är anknutet till folkskoleseminariet. Tomtens storlek uppgår

till 62 900 in2.

För Tunaskolan föreligger redan av skolöverstyrelsen godkänd lokalbehovsprövning

samt därpå grundade skissritningar. Planeringen har emellertid

icke kunnat ske med tanke på att skolan skulle fungera som övningsskola.

Den har beräknats för 3-årigt gymnasium med 4 linjer (= 12 klassavdelningar)

samt enhetsskola omfattande, förutom 3 specialklasser, 3

parallellavdelningar inom varje klass (= 30 klassavdelningar).

För denna organisation har skolöverstyrelsen funnit behov föreligga av

3 gymnastiksalar på respektive 400, 200 och 100 m2. Drätselkammaren har

förklarat sig beredd att, om lärarhögskolan förlägges till Lund, låta uppföra

en idrotts- och gymnastikhall med tillhörande utrymmen för bowlingbanor,

simbassäng m.m. ävensom idrottsplats, allt inom det för skolanläggningen

avsedda området. Lärarhögskolan skulle äga rätt att utan kostnad använda

dessa anläggningar i erforderlig omfattning.

Skall Tunaskolan organiseras som övningsskola, måste högstadiet under

alla förhållanden utökas från 3 till 5 parallellavdelningar, d. v. s. med 6

klassavdelningar. Däremot behöver man ej räkna med dubblering av någon

gymnasielinje. Låg- och mellanstadiedelen är tillräcklig för de sakkunnigas

alternativ 60—48—48 men skulle behöva utvidgas med 12 klassavdelningar,

om man t. ex. väljer en mot alternativet 60—96—48 svarande större övningsskola.

Lunds stad är beredd att verkställa erforderliga ändringar i

Tunaskolans organisation, så att denna överensstämmer med det alternativ,

som kan komma i fråga, och har för den skull uppskjutit arbetet med de

definitiva ritningarna över Tunaskolan, tills beslut om lärarhögskolans

placering föreligger. Staden är dessutom beredd medgiva att själva lärarhögskolans

byggnader placeras inom samma tomtområde i kvarteret Galjevången

som Tunaskolan, därest beslut fattas om att lärarhögskolan förlägges

till Lund.

För den framtida organisationen av skolväsendet i

Lund har de sakkunniga lämnat i huvudsak följande redogörelse.

Försöksverksamhet med enhetsskola påbörjades i Lund läsåret 1957/58

och kan beräknas ha nått klass 7 läsåret 1959/60 samt vara fullt genomförd

från och med läsåret 1961/62.

Inom Lunds folkskolor pågår sedan några år försök med 4-åriga realskollinjer

av ny typ, nämligen socialbetonad linje och konstbetonad linje. I sin

anhållan om försöksverksamhet med enhetsskola har Lunds stad antytt som

sin avsikt att inom enhetsskolans ram och med tillhjälp av kommunala påbyggnader

på enhetsskolan vid sidan om den normala utbildningen söka

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

åstadkomma en utbildning, som i huvudsak har samma utbildningsmål som

dessa båda linjer samt de nuvarande flickskolelinjerna och praktiska realskollinjerna.

Man kan därför förvänta, att Lunds stads skolväsen även efter

enhetsskolans genomförande skall kunna uppvisa ett högstadium, som är

lika differentierat som för närvarande, vad den teoretiska utbildningen beträffar.

Vad beträffar den yrkesförberedande utbildningen, kan man vänta

en betydligt ökad differentiering.

För en bedömning av möjligheterna att förlägga en lärarhögskola till

Lund har de sakkunniga ansett det vara nödvändigt att skaffa sig en uppfattning

om den sannolika utvecklingen av den statliga gymnasieorganisationen

i staden. De har beträffande detta spörsmål anfört

bland annat följande.

Lund har tre gymnasier, av vilka två är statliga och ett privat. Rekryteringen

till gymnasierna av elever, mantalsskrivna inom staden, är anmärkningsvärt

hög, 24,4 procent, medan den för riket i dess helhet beräknas vara

11,35 procent. Då det är mycket svårt att avgöra vilken roll Lunds Privata

Elementarskola, som hösten 1957 hade 23 gymnasieavdelningar, kommer

att spela i sammanhanget, torde man få nöja sig med en uppskattning av

de statliga gymnasiernas minimiorganisation. Katedralskolans gymnasium

omfattade läsåret 1957/58 18 avdelningar, varav 6 nybörjara vdelningar.

Någon minskning härav kan ej gärna ifrågakomma i en tid, då det är synnerligen

angeläget att på allt sätt utöka antalet gymnasieplatser, och man

kan därför utgå från att Katedralskolan efter övergången till 3-årig gymnasieorganisation

kommer att ha minst 6 linjer, d. v. s. minst 18 avdelningar.

Försöksgymnasiet, som nu huvudsakligen rekryteras från försöksdistrikten

i närheten av Lund, blir i full utsträckning tillgängligt för elever från

Lunds stad först då den första kullen elever lämnar klass 9 g, d. v. s. från

och med läsåret 1962/63.

I kungl. brev den 2 maj 1958 har föreskrivits, att gymnasiet skall omfatta

en latinlinje, eller en allmän linje samt en reallinje. Man bör därför kunna

räkna med en minimiorganisation om 9 avdelningar.

Så långt man för närvarande kan bedöma utvecklingen, synes alltså den

statliga gymnasieorganisationen i Lund komma att omfatta 27 avdelningar

av treårigt gymnasium. För närvarande är latinlinjen överrepresenterad i

förhållande till de båda andra linjerna, men man har anledning tro, att

proportionerna kommer att jämnas ut. En viss tendens härtill kan redan nu

spåras i anmälningarna gällande läsåret 1958/59. Därjämte har man också

att räkna med effekten av de särskilda åtgärder för att stimulera rekryteringen

till reallinjen, vilka förebådats av skolöverstyrelsen. Enligt de beräkningar

och överväganden, som de sakkunniga redovisat, kan alltså den

statliga gymnasieorganisationen i Lund förväntas bli fullt tillräcklig för

en utbildning av minst 60 ämneslärare per år.

De sakkunniga har även beräknat antalet klassavdelningar

inom det kommunala skolväsendet och de under avveckling

varande statliga 4- och 5-åriga realskollinjerna för åren 1958/1966 på

grundval av material, som ställts till utredningens förfogande av skoldirektören

i Lund, samt uppgifter från läroanstalternas kataloger. Resultatet avberäkningarna,

som bygger på vissa i betänkandet närmare angivna förutsättningar,

framgår av tabell 8.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. 8. Beräknat antal klassavdelningar inom vissa skolformer i Lund läsåren 1959/59—1965/66.

GO

Läsår

Folkskole- resp. enhetsskoleklass

På- byggnad

på 9 a

Klasser av 5-årig

realskola och

7-årig flickskola

Klasser av 4-åriga

realskole- och

högstadielinjer

Klasser av

3-åriga teo- retiska linjer

Klasser av

3-åriga

prakt, linjer

1-2

3

4—6

7

8

9 g

9 a

9 y

Spec.

kl.

10

11

7

8

9

10

11

7

8

9

10

7

8

9

7

8

9

1958/59

42

22

48

7

6

6

18

7

7

5

1

1

5

4

4

3

2

2

2

1

1

1

1959/60

46

19

49

25

5

7

18

7

5

1

1

5

4

4

2

2

1

1

1960/Cl

46

23

50

24

25

6

18

5

1

1

5

4

2

1

1961/62

45

23

51

26

24

7

8

20

18

1

1

4

1962/63

44

23

53

26

26

7

8

20

18

5

1

1963/64

45

22

56

24

26

7

8

21

18

5

1

1964/65

(46)

22

56

27

24

7

9

22

18

6

1

1965/66

(46)

(23)

55

27

27

7

8

19

18

5

1

Klassavdelningarna har benämnts efter skolåret. Sålunda är realskoleklass 7 = klass 35 o. s. v. Uppgift inom parentes är baserad på ett födelsetal för

1957 och 1958, som utgör medeltalet för åren 1951—56.

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

Beträffande sistnämnda beräkningar har de sakkunniga anfört följande.

Som de sakkunniga tidigare visat, behöver lärarhögskolan disponera 15

interna och 15 externa högstadieklasser för ämneslärarutbildningen och 4

respektive 2 externa högstadieklasser för klasslärarutbildningen, om 96 respektive

48 mellanskollärare per år skall utbildas. Med nuvarande lokalutrymmen

kan på Katedralskolan placeras 18 gymnasieavdelningar och 11

högstadieavdelningar (ytterligare ett par, om ämnesrumssystem skulle tilllämpas).

Om anordningar kunde vidtagas för att samtliga 15 för ämneslärarutbildningen

erforderliga klasser kunde placeras vid Katedralskolan,

skulle antalet handledarklasser på högstadiet kunna inskränkas till de 4 eller

2, som erfordras för mellanskollärarutbildningen. Intet hindrar emellertid,

att även serieövningar för ämneslärarkandidater förlägges till särskilda

handledarklasser, om antalet högstadieklasser vid det samverkande läroverket

ej blir fullt tillräckligt. Frånsett 9 y-avdelningarna (2 sådana har

inräknats i övningsklasserna) kommer lärarhögskolan att t. ex. läsåret

1963/64 behöva utnyttja högst 32 av Lunds stads 71 högstadieklasser (däri

inberäknade 5 klasser 10 och en klass 11). 24—28 av dessa klasser kan

beräknas ingå i övningsskola och samverkande läroverk. Eftersom icke ens

hälften av klasserna kommer att behöva anlitas, får högstadiet i Lund anses

vara fullt tillräckligt för lärarhögskolans behov.

Antalet erforderliga låg- och mellanstadieavdelningar har enligt ett

mindre alternativ (60—48—48) och ett större (60—96—48) sammanställts

i en tabell (tab. 9) med antalet i Lund befintliga klassavdelningar läsåret

1963/64. Av tabellen framgår, att nämnda läsår 19 respektive 21 av lågstadiets

67 klassavdelningar skulle behöva tagas i anspråk för lärarutbildningen

och 19 respektive 36 av mellanstadiets 56 avdelningar. Däri är också

de interna övningsklasserna inräknade, vilka undervisas av för lärarutbildning

särskilt utvalda övningsskollärare. Tabellen ger också besked om hur

stor del av antalet befintliga avdelningar av det kommunala skolväsendet,

som behöver utnyttjas i form av externa handledarklasser. För lågstadiet

behöver 9 av 57 respektive 9 av 55 utnyttjas, beroende på om det mindre

eller större utbildningsalternativet väljes. För mellanstadiet är motsvarande

uppgifter 9 av 46 respektive 18 av 38.

Tab. 9. Översikt över antalet i Lund befintliga låg- och mellanstadieklasser

läsåret 1963/64 samt det antal avdelningar som enligt två olika

alternativ skulle behöva utnyttjas av en lärarhögskola

Stadium

Alternativ 60—48—48

Alternativ 60—96—48

Totala antalet

klassavd.

Antalet för lärar- utbildn. utnytt- jade klassavd.

Totala antalet

klassavd.

Antalet för lärar- utbildn. utnytt- jade klassavd.

Statliga

Kommu-

nala

Interna

Externa

Statliga

Kommu-

nala

Interna

Externa

Lågstadiet (1—3) .. .

Mellanstadiet (4—6) .

10

57

10

9

12

55

12

9

G

10

5

7

4(i

G

19

10 9

19

G7

18 38

5G

21

18 18

36

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 89

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

Skolväsendet i Lund utgör således enligt de sakkunnigas bedömande ett

tillräckligt underlag för klasslärarutbildning även enligt det mera omfattande

alternativet. Som tidigare framhållits anser de sakkunniga, att det

mindre (60—48—48) i första hand bör komma i fråga.

När de sakkunniga därefter övergår till att diskutera skäl för och

emot Lund som förläggningsort för den andra lärarhögskolan, finner

de det nödvändigt att konstatera, att tillgången på övningsklasser, framför

allt statliga gymnasieklasser, kan bli otillräcklig, om man i en framtid skulle

vilja utöka utbildningskapaciteten av ämneslärare. Man kan enligt de sakkunnigas

mening icke på nuvarande stadium med säkerhet avgöra, huruvida

en dubblering av vissa metodiklektorat skulle väsentligt underlätta ett

anlitande av gymnasieorganisationen i Malmö, och de finner det knappast

vara realistiskt att räkna med möjlighet till ökning av utbildningskapaciteten

vid förläggning till Lund.

Av de sakkunniga i övrigt anförda skäl för och emot Lund som förläggningsort

är i huvudsak följande.

Lund har redan nu på folkskolans högstadium och på realskolestadiet ett

rikt differentierat skolväsen. Det kan erinras om de sociala och konstnärliga

försökslinjerna, som saknar motsvarighet på andra håll. Särskilt för ämneslärarkandidaterna

borde det vara av stort värde att erhålla sin utbildning

inom ett så rikt differentierat högstadium.

Gäller det att så snabbt som möjligt få fram en lärarhögskoleorganisation,

måste Lund tillerkännas ett visst företräde framför Malmö, bland annat av

den orsaken, att enhetsskolan beräknas nå högstadiet år 1959 och vara fullt

genomförd från och med läsåret 1961/62.

Att ett samarbete mellan universitetets och lärarhögskolans psykologiska

och pedagogiska institutioner skulle i hög grad underlättas genom lärarhögskolans

förläggning till Lund ligger i öppen dag. Professorn vid lärarhögskolan

torde i regel önska förlägga även sin universitetsundervisning till

lärarhögskolans pedagogiska institution (så är fallet i Stockholm). Alan kan

också räkna med att lärarkandidater vid lärarhögskolan kan vara sysselsatta

med specialstudier eller vetenskapligt arbete vid universitetets institutioner

för psykologi och pedagogik. Speciellt viktigt är att de tre institutionernas

bibliotek kompletterar varandra, och det är för den skull av stor

fördel att de icke är belägna alltför långt ifrån varandra.

Om lärarhögskolan förlägges till Lund, kan lärare och lärarkandidater

lättare utnyttja universitetsbibliotekets resurser än om den är förlagd till

Alalmö. De sakkunniga vill för sin del tillmäta denna omständighet en stor

om än icke avgörande vikt. Önskvärdheten att även universitetsstuderande

skall kunna utnyttja lärarhögskolans bibliotek är också ett argument för

lärarhögskolans placering i Lund.

Ämneslärarkandidaterna vid lärarhögskolan kommer i regel direkt från

sina universitetsstudier för att genomgå lärarutbildningen. För många av

dem kan det vara angeläget att fortfarande ha någon kontakt med den

akademiska undervisningen och forskningen, särskilt gäller detta dem,

som ämnar fortsätta eller påbörja högre akademiska studier efter lärarutbildningen.

För dessa lärarkandidater kan det vara av en viss betydelse att

lärarhögskolan är förlagd till universitetsstaden. Man har dessutom att

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959 51

räkna med att flertalet ämneslärarkandidater redan har bostad i Lund, då

de påbörjar sina studier vid lärarhögskolan.

Avstånden till samverkande läroverk och externa övningsklasser i övrigt

uppgår till närmare 2 km. Även om kommunikationerna till och från lärarhögskolan

ytterligare förbättras, måste de sakkunniga konstatera, att dessa

relativt långa avstånd kan försvåra lärarhögskolans verksamhet.

För den egentliga lärarhögskolan erfordras en nybyggnad var den än

blir placerad. I Lund erfordras dessutom nybyggnad för hela övningsskolan

inklusive gymnasium. Samtliga lärarhögskolebyggnader kan därför från

början ges en utformning, som motsvarar deras uppgift i lärarutbildningen.

Fn viss besparing av lokaler och undervisningsmateriel kan också bli möjlig

i den mån vissa lokaler kan utnyttjas gemensamt av lärarhögskolan och

övningsskolan.

Lärarhögskolan kan förläggas till Lund endast under förutsättning att

den egentliga lärarkursen vid Katedralskolan upphör och denna skola i

stället blir ett med lärarhögskolan samverkande läroverk. För lärarhögskolan

skulle det förvisso bli av största värde att som samverkande läroverk

få ett läroverk med en lärarkår med omfattande erfarenhet av ämneslärarutbildning.

Även om bortfallet av Katedralskolan som lärarkursläroverk

skulle kunna kompenseras av en egentlig lärarkurs vid exempelvis det gymnasium,

som är anknutet till realskolan för gossar i Malmö, kan man måhända

dock ifrågasätta lämpligheten av att avveckla den egentliga lärarkursen

vid Katedralskolan.

Efter förhandlingar med representanter för Lunds stad har de sakkunniga

tillställt staden en promemoria, avsedd att läggas till grund för ett eventuellt

avtal om upprättande av en lärarhögskola i Lund.

I promemorian förutsättes att en lärarhögskola i Lund skall utbilda

ämneslärare och mellanskollärare (eventuellt även småskollärare), samt att

övningsskolan endast skall omfatta klasserna 3—9 (eventuellt även klasserna

1 och 2) med sammanlagt 37 klasser samt läsklinik. Därest lärarhögskolan

förlägges till Lund skulle staden enligt promemorian förplikta sig

att utan vederlag till Kungl. Maj:t och kronan med äganderätt överlåta

ett område om 49 996,2 m2 av stadsägan nr 1630 med läge och gränser

på sätt angives å en av stadsingenjörskontoret i Lund den 8 februari

1955 upprättad karta,

att fastigheten överlåtes fri från alla gravationer,

att helt bekosta uppförandet av byggnader av gängse kommunal standard

för en övningsskola omfattande klasserna 3—9 (eventuellt klasserna

1 och 2) jämte skolsociala lokaler (bespisning, läkarmottagning m. m.)

till vilka byggnader staten skall erhålla äganderätt,

att helt bekosta inredning av övningsskolan samt dess utrustning med

inventarier och möbler; allt av gängse kommunal standard,

att utan kostnad för statsverket svara för anläggning, underhåll och renhållning

av omgivande gatu- eller vägområden,

att organisera och bekosta undervisningen i yrkesteori och yrkespraktik i

övningsskolan,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

att tillerkänna eleverna i övningsskolan samma skolsociala förmåner (t. ex.

skolfrukost, hälsovård, tandvård, skolbad, fria skolböcker) som övriga

enhetsskolelever i staden,

att sådana kommunala anslag, som avser undervisning utöver gällande timplan

(t. ex. stödundervisning, frivillig undervisning i instrumentalmusik,

ledning av fritidssysselsättning), även kommer övningsskolan till del,

att svara för inköp av böcker till skolbiblioteket på samma sätt som till

andra skolbibliotek i staden.

Enligt promemorian skulle statsverket i princip bekosta all undervisning

i övningsskolan; bränsle, lyse och vatten för övningsskolan samt allt underhåll

av övningsskolans lokaler, inredning, inventarier och möbelutrustning.

Drätselkammaren i Lund har meddelat de sakkunniga, att kammaren,

under förutsättning av stadsfullmäktiges godkännande, beslutat att i princip

acceptera de villkor, som angives i promemorian.

Enligt kammarens mening synes det dock vara lämpligast att lärarhögskolan

förlägges till det för Tunaskolan avsedda området, d. v. s. att själva

lärarhögskolan och den därtill knutna övningsskolan placeras på samma

tomt. För den händelse överenskommelse härom träffas, förutsätter drätselkammaren,

att Kungl. Maj:t icke gör anspråk på stadsägan 1630 för tidigare

avsett ändamål.

Om Tunaskolan blir övningsskola, anser drätselkammaren att den även

bör omfatta försöksgymnasiet. Slutligen har drätselkammaren förklarat sig

beredd att under vissa förutsättningar låta uppföra och till staten överlämna

vissa idrottslokaler samt upplåta idrottsplats såsom förut nämnts.

c) Malmö som förläggningsort

Beträffande den framtida organisationen av skolväsendet

i Malmö inhämtas ur de sakkunnigas betänkande följande.

I Malmö är enhetsskola endast införd i Limhamnsdistriktet men är där

fullt genomförd från och med läsåret 1958/59. En av Malmö stad gjord

anhållan att från och med läsåret 1956/57 få utvidga försöksverksamheten

med enhetsskola till ytterligare ett par överlärardistrikt har avslagits av

Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1956.

Om enhetsskola vore genomförd i Malmö läsåret 1962/63 skulle antalet

klassavdelningar på lågstadiet vara 368, på mellanstadiet 311, i klass 7

113, i klass 8 116, i klass 9 a och 9 g 61 samt i klass 9 y 61. Av klasserna

7, 8, 9 a och 9 g skulle alltså nämnda läsår finnas sammanlagt 290 avdelningar.

Såsom jämförelse kan nämnas att läsåret 1962/63 beräknas i

Lund antalet klassavdelningar på lågstadiet vara 67, på mellanstadiet 53

samt på högstadiet 87.

För närvarande finns i Malmö gymnasier vid högre allmänna läroverket

för flickor, högre allmänna läroverket för gossar, S:t Petri högre allmänna

läroverk (kommunalt gymnasium, vilket successivt förstatligas från och

med budgetåret 1958/59) och Slottsstadens samrealskola (kommunalt gymnasium).

Från och med budgetåret 1958/59 kommer även ett kommunalt

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

gymnasium att knytas till Johannes samrealskola. Vid samtliga gymnasier

utom det till Slottsstadens samrealskola knutna är såväl latinlinje, reallinje

som allmän linje representerade. I början på 1960-talet beräknas totala

antalet gynmasieavdelningar bli 57—69 (enbart treårigt gymnasium). Man

kan beräkna att hela gymnasieorganisationen i Malmö blir statlig. Den

kommer alltså att bli mer än dubbelt så stor som motsvarande organisation

i Lund och skulle rent teoretiskt räcka till för utbildning av omkring 130

ämneslärare per år.

Vid diskussionen av skäl för och emot en förläggning

till Malmö har de sakkunniga anlagt bland annat följande synpunkter.

Av redogörelsen för skolväsendets väntade utveckling i Malmö framgår,

att en lärarhögskola utan svårighet kan förläggas till Malmö. Sammanfattningsvis

kan sägas att Malmöalternativens styrka ligger just i det stora

antalet klassavdelningar på alla stadier, vilket medför att tillgången på

övningsklasser blir tillräcklig för samtliga utbildningsalternativ.

I början på 1960-talet beräknas specialklassorganisationen omfatta 67

avdelningar av klasserna 1—9.

Även i övrigt måste skolväsendet i Malmö betecknas som väl differentierat.

Yrkesskolväsendet är högt utvecklat. Malmö har vidare tekniskt läroverk

med såväl gymnasium som fackskola, handelsgymnasium samt sjöbefälsskola.

I detta sammanhang kan även Hermods korrespondensinstitut

nämnas. Av större värde för lärarutbildningen torde Borgarskolan (Malmö

praktiska realskola) vara, då viss auskultation och övningsundervisning kan

tänkas bli förlagd dit.

I Malmö finnes ett av landets bäst utrustade stadsbibliotek tillika centralbibliotek.

Tillgången till detta bibliotek är mycket värdefull för högskolans

lärare och lärarkandidater. Ur högskolesynpunkt kan dock stadsbibliotekets

resurser givetvis icke mäta sig med universitetsbibliotekets.

Vid förläggning av en lärarhögskola till Malmö har de sakkunniga ansett,

att två olika områden i staden skulle kunna ifrågakomma för högskolans

placering. Det ena är beläget förhållandevis centralt, i omedelbar närhet av

numera S:t Petri läroverk (»Realskolan») och stadsbiblioteket och med

stadens centrum lätt tillgängligt. Vid en placering av högskolan i detta

område är olika lösningar möjliga, i de sakkunnigas betänkande benämnda

alternativen Drotsen III a), Drotsen III b) och Drotsen II.

Det andra område, som enligt de sakkunnigas mening kan komma i fråga,

är beläget i stadsdelen Mellanheden i västra delen av staden, nära gränsen

till Limhamn. Innebörden av dessa fyra förläggningsalternativ framgår

närmare av efterföljande redogörelse.

På grundval av eu skrivelse från Malmö stads fastighetskontor har skolöverstyrelsen

vid sidan av de förläggningsalternativ inom Malmö, som

redovisats av de sakkunniga, föreslagit ett tredje område, beläget i stadsdelen

Södervärn, omkring 700 meter sydost om Dalaplan och benämnt

IIeleneholmsområdet. Detta alternativ lämnas tills vidare å sido och upptages

särskilt för sig i det följande.

De sakkunniga har framlagt utkast till avtal med Malmö stad enligt vart

och ett av de fyra lorläggningsalternativen. I fråga om de allmänna förut
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

sättningarna överensstämmer avtalsutkasten väsentligen med vad som på

s. 51 f. redovisats beträffande förslag till avtal med Lunds stad. En principiell

olikhet är att markupplåtelsen i Malmö har förutsatts skola ske med

nyttjanderätt, medan Lunds stad av förut angivna skäl överlåter en tomt

med äganderätt.

De fyra olika alternativen har enligt de sakkunnigas redogörelse följande

innebörd.

Drotsen III a) innebär, att själva lärarhögskolan och övningsskola för

låg- och mellanstadierna förlägges till en cirka 30 000 in2 stor tomt i södra

delen av det nu obebyggda kvarteret Kvartermästaren. Såsom övningsskola

för högstadiet och gymnasiestadiet skulle efter en viss övergångstid

den på en angränsande tomt uppförda kommunala flickskolans byggnad

övertagas. Dessförinnan skulle dessa två stadier provisoriskt placeras i den

närbelägna Realskolans byggnader i kvarteret Hästhagen.

Drotsen III b) skiljer sig från Drotsen III a) endast därutinnan, att Realskolans

byggnader redan från början permanent övertages såsom övningsskola

för högstadiet och gymnasiestadiet, varför något övertagande av

flickskolans lokaler inte ifrågasättes.

Drotsen II innebär en förläggning av såväl själva lärarhögskolan som

övningsskola för klasserna 1—9 till det nu obebyggda kvarteret Kvartermästaren,

omfattande cirka 40 800 m2. Enligt detta alternativ omfattar

övningsskolan ej något gymnasium.

Mellanheden som förläggningsalternativ innebär, att lärarhögskolan får

disponera större delen av ett sammanhängande område i stadens västra del.

Själva högskolan skulle uppföras på en obebyggd tomt om cirka 13 700 m2

i södra delen av detta område. Såsom övningsskolor skulle högskolan övertaga

två redan uppförda skolor nämligen för låg- och mellanstadiet Mellanhedens

folkskola och för högstadiet och gymnasiestadiet Slottsstadens samrealskola

och kommunala gymnasium.

Enligt samtliga Malmöalternativen skulle markupplåtelserna gälla med

dispositionsrätt. Därvid skulle dock icke utgå någon ersättning till staden,

så länge högskolemässig lärarutbildning bedrives inom de på upplåtet område

uppförda byggnaderna. Liksom i Lundaalternativet skulle Malmö stad

i princip helt bekosta uppförandet av byggnader av gängse kommunal standard

för övningsskolan, till vilka byggnader staten skulle erhålla äganderätt.

Eventuellt redan uppförda byggnader skulle utan vederlag med

äganderätt överlåtas av staden sedan de i erforderlig utsträckning om- och

tillbyggts för ifrågavarande ändamål. Malmö stad skulle även helt bekosta

inredning av övningsskolor samt deras utrustning med inventarier och

möbler. Vidare skulle all i redan uppförda byggnader befintlig undervisningsmateriel

samt inventarie- och möbelutrustning utan vederlag överlåtas

med äganderätt.

Enligt av länsarkitektkontoret i Malmö avgivet utlåtande synes Realskolans

byggnadsstomme vara av bra kvalitet och de framtida underhålls
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

och driftkostnaderna bedömes bli normala, sedan vissa redan planerade

underhållsarbeten samt ombyggnadsarbeten fullbordats. Under förutsättning

att dessa arbeten kommer till stånd har de sakkunniga förklarat sig

kunna förorda att staten övertager Realskolans byggnader.

De sakkunniga har i sitt betänkande förordat förläggningsalternativen i

följande ordning. I första rummet har de satt Drotsen III b). Detta alternativ

anser de sakkunniga ha en lämpligare gymnasieplanering än Drotsen

III a). Vidare har de funnit Realskolans lokaler efter viss ombyggnad klart

lämpligare för övningsskolans högstadium och gymnasiestadium än kommunala

flickskolans lokaler. I andra hand förordar de sakkunniga alternativet

Drotsen III a) och i tredje rummet sätter de alternativet Drotsen II.

Samtliga Drotsenalternativ har således av de sakkunniga satts före alternativet

Mellanheden. Malmö stad å sin sida har ansett sistnämnda alternativ

lämpligast med hänvisning till att skolplaneringen i staden därigenom

bleve bäst tillgodosedd. I andra och tredje hand förordar staden Drotsen

III b) och Drotsen II. Vid en lösning enligt alternativet Drotsen II har

staden dock betingat sig ett bidrag av statsmedel med 1 miljon kronor med

hänvisning till områdets utmärkta belägenhet och därigenom stora värde.

Alternativet Drotsen III a) anser staden böra diskuteras endast om intet

annat kan ifrågakomma.

Som motivering för sitt ställningstagande till frågan om placeringen av

en eventuell lärarhögskola inom Malmö stad har de sakkunniga anfört

bland annat följande.

Slottsstadens samrealskola saknar grupprum, verkstad, bildvisningsrum

med tillhörande utrymmen, lokaler för handelsutbildning samt aula. Reservutrymmen

saknas helt. De naturvetenskapliga institutionerna är avsevärt

mycket mindre än vad som är önskvärt vid en lärarutbildningsanstalt. Detsamma

gäller utrymmena för lärare och lärarkandidater. Det synes icke

vara lämpligt att som övningsskola välja en skola, om vilken man från

början vet, att den kommer att vara otillräcklig eller bereda lokalsvårigheter.

Vid en jämförelse med förhållandena vid Realskolan bör anföras att denna

skola saknar bildvisningsrum med tillhörande utrymmen, lokaler för handelsutbildning,

kvinnlig slöjd och hushållsgöromal. Å andra sidan finns i

sousterrainvåningen och vindsvåningen nära 700 m" reservutrymmen,^ som

utan större svårighet kan utnyttjas så, att erforderliga lokaler kan erhållas.

Till reservutrymmena har räknats den nuvarande norra vaktmåstarbostaden

om 146 in2, som beräknas kunna tagas i anspråk, då den nuvarande

innehavaren pensioneras, samt läkarmottagningen på 68 m2, som blir obehövlig,

om en läkarmottagning inredes i byggnaden för övningsskolans

låg- och mellanstadium. Reservutrymmena tillåter även vissa omdispositioner

av lokalerna, så att bättre utrymme kan beredas administration,

lärarlokaler, bibliotek och geografisk institution. De naturvetenskapliga

institutionerna är fullt tillräckliga och överlägsna motsvarande institutioner

vid Slottsstadens samrealskola.

De sakkunniga, som har besett bada skolorna och hatt tillfälle att med

Realskolans rektor ingående diskutera möjliga omändringar och omdispositioner

av lokalerna, vill med hänsyn till lokalernas ändamålsenlighet be
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungi. Maj:ts ;proposition nr SO år 1959

stämt förorda Realskolan framför Slottsstadens samrealskola såsom övningsskola.

Metodiklektorernas splittrade tjänstgöring har blivit ett av de större

problemen vid lärarhögskolan i Stockholm. Utöver gymnasiet inom övningsskolan

måste en högskola i Malmö ha tillgång till ytterligare ett måhända

två samverkande läroverk. I Malmö bör lämpligen i första hand högre

allmänna läroverket för gossar anlitas. Avståndet från Mellanheden till

detta läroverk är nästan tre gånger så stort som från Drotsenalternativen.

Aven övriga läroverk är belägna i innerstaden. En förläggning till Mellanheden

skulle därför medföra avsevärt mera spilltid för metodiklektorerna

och mera splittrad tjänstgöring för dessa lärare än en förläggning till något

av Drotsenalternativen.

För samtliga Drotsenalternativ talar framför allt det centrala läget i

Malmö med alla de fördelar detta medför. Förutom att en förläggning dit

kommer att avsevärt biciraga till att metodiklektorernas tjänstgöring blir

mindre splittrad far saväl lärare som lärarkandidater där närmare till bland

annat stadsbibliotek och simhall samt den planerade idrottshallen på angränsande

tomt. I detta sammanhang kan även framhållas närheten till

centralstationen för lärare och elever med bostad på annan ort.

I andra hand har drätselkammaren förordat alternativet III b), vilket

av de sakkunniga satts i första rummet.

Såsom framgår av vad nyss anförts har de sakkunniga vid en jämförelse

mellan Slottsstadens samrealskolas och Realskolans lokaler kommit till den

bestämda slutsatsen att Realskolans lokaler är klart lämpligare. Härtill

bidrar inte minst att de naturvetenskapliga institutionerna vid Realskolan

är fullt tillräckliga och överlägsna motsvarande institutioner vid den andra

skolan.

I alternativet Drotsen III b) erfordras nybyggnad av övningsskola för

la§- och mellanstadium. Byggnaderna för dessa stadier kan således redan

från början planeras såsom en övningsskola.

I tredje rummet sätter drätselkammaren alternativet Drotsen II, innebarande

en förläggning till det nu obebyggda ändrade kvarteret nummer

19 Kvartermästaren om cirka 40 800 in2. I detta alternativ erfordras nybyggnader

för en övningsskola omfattande klasserna 1—9 och själva lärarhögskolan.

Alternativet omfattar icke något gymnasium, då det ur skolplanermgssynpunkt

anses mindre lämpligt att placera ytterligare ett gymnasium

alldeles i närheten av Realskolans gymnasium. Vidare bedömer de

sakkunniga tomten vara för liten för en övningsskola omfattande jämväl ett

gymnasium. Liksom i Lundaalternativet kan här samtliga lärarhögskolebyggnader

ges en utformning, som motsvarar deras uppgift i lärarutbildningen.

Mot alternativet talar att det kräver betydande nyinvesteringar.

Vidare torde det i framtiden vid fullt genomförd enhetsskola bli en allt°för

stor anhopning av högstadier inom denna del av staden med högstadium

dels i Realskolan, dels i nuvarande flickskolan, dels i den nya övningsskolan,

dels också i den nuvarande Borgarskolan.

Beträffande alternativet Drotsen III a) vill de sakkunniga framhålla, att

flickskolans byggnad är något för liten för högstadium och gymnasium.

Vidare att flickskolans lokaler, särskilt de naturvetenskapliga, är mindre

lämpliga för gymnasiestadiet och således underlägsna motsvarande lokaler i

Realskolan. För en övningsskola som endast omfattar högstadiet anser de

emellertid flickskolans lokaler, frånsett att klassrummen är för små, vara

mycket lämpliga.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj ds proposition nr 89 år 1959

Som tidigare nämnts, har Heleneholmsområdet i Malmö av

skolöverstyrelsen föreslagits såsom förläggningsplats för en eventuell lärarhögskola

i staden. Av en av Malmö stads fastighetskontor upprättad promemoria

angående nämnda område inhämtas följande.

Heleneholmsområdet i Malmö kan sägas motsvara Tunaområdet i Lund

i den meningen att möjlighet föreligger att skapa en för den speciella verksamheten

särskilt avpassad anläggning.

Huvuddelen av Malmö stads bostadsbyggande de närmaste åren kommer

enligt föreliggande planer att förläggas till den region, där Heleneholmsområdet

är beläget. Inom regionen finns eller planeras nya bostadsområden

för omkring 37 000 personer enligt följande sammanställning.

Bostadsområde

Påbörjas

Färdigt

Antal boende

Augustenborgsområdet ......

1951

6 000

Sevedsplansområdet ........

1954

2 000

Blekingsborgsområdet .......

1957

5 000

Almhögsområdet ...........

1959/60

5 000

Söderkullaområdet..........

...... 1960

inom 3 år

5 000

Nydalaområdet ............

Hermodsdal (planeras) .....

...... 1960

inom 3 år

8 000

5 500

36 500

Härutöver finnes äldre villaområden och planeras ytterligare områden för

egnahemsbebyggelse.

Heleneholmsområdet är enligt stadsplaneförslag den 13 februari 1957 helt

avsett för allmänna ändamål och utgör det centrum i regionen, i vilket för

regionen erforderliga allmänna byggnader skall förläggas. Av föreslagna

allmänna byggnader på området är värmeverk och skola för högstadiet och

gymnasium föremål för planläggning.

Områdets yta är cirka 23 har, varav cirka 7,3 har för närvarande upptages

av Heleneholms idrottsplats.

Befolkningsunderlaget i området räcker till för det större utbildningsalternativet.

Avståndet till samverkande läroverk blir relativt kort. Restid

per buss till högre allmänna läroverket för flickor är för närvarande 8—14

minuter samt per buss och spårvagn till högre allmänna läroverket för

gossar 14—20 minuter. Turtätheten för bussarna på Ystadvägen framför

Heleneholmsområdet är för närvarande 4 minuter vid rusningstid (eljest

7—8 min.). Tätare förbindelser kan förväntas med den ökade bebyggelsen.

Å Heleneholmsområdet skall år 1960 uppföras en skola med 12 klasser

för högstadium och 9 klasser för gymnasium. Inom Augustenborgsområdet

finnes en nybyggd låg- och mellanstadieskola med 11 klasser för lågstadiet

och 22 klasser för mellanstadiet.

Ytterligare skolor planeras å Almhögsområdet med 6 klasser, Nydalaområdet

med 27 klasser, Söderkullaområdet med 21 klasser, Ilermodsdalsområdet

med 21 klasser och Blekingsborgsområdet med 9 klasser (lågstadiet).

Vid ett förläggande av lärarhögskolan till Heleneholmsområdet ifrågasätter

fastighetskontoret huruvida inte klasser för låg- och mellanstadiet

skulle kunna överföras dit från intilliggande planerade skolor inom Almhögsområdet

och eventuellt Nydalaområdet, så att en fullständig skolanläggning

erhålles, jämförbar med Tunaområdets i Lund.

För lärarhögskolan synes enligt fastighetskontoret — efter viss omdis
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

ponering i planerna för området — en yta om 60 000 m2, belägen i Heleneholmsområdets

östra del vid Ystadvägen, Munkhättegatan och Eriksfältsgatan

samt med en större utsträckning längs Munkhättegatan, kunna

ställas till förfogande.

2. Remissyttranden

Av de remissinstanser, som berört valet av förläggningsort för den nya

lärarhögskolan, har några ej velat taga ståndpunkt i frågan, såsom Sveriges

akademikers centralorganisation och Statstjänstemannens riksförbund.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har från sin speciella synpunkt ej kunnat

finna några särskilda skäl, som ger företräde för någondera av de ifrågasatta

städerna. Blivande lärares riksförbund anser, att man bör beakta, att tillgång

till en väl differentierad klassorganisation för klasslärarnas undervisningsövningar

utgör en av grundförutsättningarna för en effektiv utbildning.

Statskontoret framhåller endast, att de totala investeringarna torde i

Malmö kunna hållas inom en lägre kostnadsram än i Lund samt att skolorna

i Malmö synes erbjuda större möjligheter såsom underlag för lärarutbildningen.

Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning utgör, därest inrättandet av en

lärarhögskola i Sydsverige skulle medföra att folkskoleseminariet i Lund

nedlägges, denna omständighet ett särskilt skäl att förlägga högskolan till

Lund.

Klar ståndpunkt för Lund som förläggningsort intar universitetskanslern

ävensom mindre akademiska konsistoriet samt de humanistiska och

matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid universitetet i Lund. Humanistiska

fakulteten betonar fördelarna med alternativet Lund i fråga om

den pedagogiska forskningsinstitutionen, då det för vetenskaplig forskning

fordras tillgång till ett vetenskapligt bibliotek.

Byggnadsstyrelsen förordar likaledes Lund och framhåller därvid främst

den stora fördelen att man där, obunden av befintliga byggnader, kan skapa

en för lärarhögskolans verksamhet särskilt avpassad anläggning. Generellt

anser styrelsen att samtliga av de sakkunniga redovisade Malmöalternativ

innebär vissa olägenheter av byggnadsmässig art. Klassrummen synes genomgående

vara för små och mer eller mindre omfattande ombyggnader

erfordras vid de befintliga skolorna.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser Lund vara att föredraga ur allmänna

lokaliseringssynpunkter.

Svenska seminarielärarföreningen anser ställningstagandet bli beroende

av den utbildningskapacitet man önskar ge den nya högskolan. Närheten

till universitetet ger emellertid enligt föreningens mening ett avgjort försteg

för Lund.

Lunds studentkår anser att avgörande måste vara möjligheterna dels att

bereda ett stort antal ämneslärare plats, dels ock att i framtiden ytterligare

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. May.ts proposition nr 89 år 1959

kunna öka lärarhögskolans kapacitet för denna kategori. De sakkunniga

synes härvid enligt kårens mening ej ha beaktat Lunds framtida utveckling

som skolstad. Ej heller anses klara besked föreligga angående möjligheterna

att utnyttja gymnasieklasser i Lunds privata elementarskola. Studentkåren

framhåller även betydelsen av att de studerande vid lärarhögskolan får del

av de studentsociala förmåner, som erbjuder sig i Lund, och fäster stor

vikt vid frågan om bostäder för lärarhögskolans elever. Det erinras om att

det i Lund redan existerar en organisation för byggande av studentbostadshus,

varför bostadsfrågan där torde kunna lösas avsevärt smidigare än på

annat håll.

Malmö får visst företräde av länsstyrelsen i Malmöhus län med hänsyn

till att Drotsenalternativen — de enda länsstyrelsen anser böra komma

ifråga — från lokaliseringssynpunkt erbjuder en mycket central placering.

Liknande synpunkter anföres av länsarkitekten i Malmöhus län.

Majoriteten av länsskolnämnden i Malmöhus län anser, att de sakkunniga

i fråga om utbildningen av iimneslärare enligt Lundaalternativet räknat

med ett i verkligheten alldeles otillräckligt antal övningsklasser. Vidare

anses detta alternativ sakna erforderlig elasticitet med tanke på en eventuell

framtida utökning av högskolans kapacitet i fråga om nämnda lärarkategori.

Sammanfattningsvis talar enligt nämndens mening så starka skäl för

Malmö, att lärarhögskolan bör förläggas dit, under förutsättning att staten

vid förhandlingarna med Malmö stad kan uppnå fullt acceptabla villkor.

Någon slutlig ståndpunkt beträffande de olika alternativen inom Malmö

har nämnden ej tagit. Vid placering av lärarhögskolan inom Malmö stad

anser nämnden att man bör taga den största hänsynen till om övningsskolan

kan inpassas i stadens allmänna skolplanering.

Skolöverstyrelsen finner att lärarhögskolan kan förläggas till Lund endast

under förutsättning att gymnasieklasser även i Malmö utnyttjas för ämneslärarutbildningen.

Trots de starka skäl, som talar för Lund, finner sig överstyrelsen

med hänsyn till den begränsade tillgången på övningsklasser i

staden böra föreslå en förläggning av högskolan till Malmö. En förutsättning

synes dock enligt överstyrelsens mening vara, att försök med nioårig

enhetsskola genomföres i staden snarast möjligt.

Såsom tidigare framhållits, har skolöverstyrelsen förordat det av Malmö

stads fastighetskontor framlagda förslaget om en förläggning av högskolan

till ITeleneholmsområdet i Malmö. För detta alternativ talar enligt överstyrelsen,

att lokalerna för övningsskolan från början kan planeras för sitt

speciella ändamål och att befolkningsunderlaget medger upprättande av ett

gymnasium inom övningsskolan.

Läroverkslärarnas riksförbund slutligen förordar alternativet Drotsen

III b i Mal mö främst med hänsyn till att förbundet anser det vara en

omöjlighet att placera det av de sakkunniga beräknade och förutsatta

antalet undervisningsserier vid samverkande läroverk i Lund.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

E. Kostnadsberäkningar

De sakkunniga har redovisat sammanfattande beräkningar av kostnaderna

för en lärarhögskola av olika storlek, såväl vad avser kostnaderna för

byggnader som för drift.

Byggnadskostnaderna har på begäran av de sakkunniga uppskattats av

byggnadsstyrelsen enligt två alternativ för själva lärarhögskolan och enligt

tre alternativ för övningsskolan. De sakkunniga har därutöver beräknat

kostnaderna för en övningsskola enligt ytterligare två alternativ. Rörande

beräkningarna av byggnadskostnaderna, vilka redovisas i efterföljande sammanställning,

har de sakkunniga anfört följande.

Vid sina kostnadsberäkningar har byggnadsstyrelsen utgått från den

generella standard för skolanläggningar, som fastställts i kungörelsen

1957: 318 om statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet.

Genomsnittskostnaden per m2 för lärarhögskolan har dock av byggnadsstyrelsen

ansetts böra sättas något högre än för övningsskolan. Kostnadsuppskattningen

hänför sig till prisläget den 1 juli 1957. Kostnadsnivån

för Malmö och Lund kan enligt byggnadsstyrelsen i stort sett betraktas

som lika.

De sakkunniga har icke tagit ställning till frågan huruvida den egentliga

lärarhögskolan skall ha en egen gymnastikbyggnad eller huruvida lärarhögskolan

och övningsskolan skall ha en gemensam gymnastikinstitution. Av

denna anledning har lokaler för klasslärarkandidaternas gymnastikutbildning

medtagits i lokalprogrammen för såväl den egentliga lärarhögskolan som

samtliga övningsskolalternativ utom ett (det i sammanställningen nedan

sist upptagna), vilket torde beaktas, då det definitiva lokalprogrammet skall

uppgöras.

Enligt de sakkunnigas förslag till avtal med städerna Lund och Malmö

skall kostnaderna för själva lärarhögskolebyggnaden stanna på statsverket,

medan övningsskolans byggnader skall bekostas av kommunen.

Uppskattade kostnader för lärarhögskolans byggnader m. m.

Utbildnings
alternativ
-

Nettoyta Kostnader

60—96—48 ..................................... 4 600 m2 c:a 4,5 mkr

60—48—48 4 140 m2 c:a 4 mkr

60—96—0 4 140 m2 c:a 4 mkr

Uppskattade kostnader för övningsskolans byggnader m.m.

Utbildnings
alternativ
-

Övningsskolans omfattning

Nettoyta Kostnader

60—96—48 Fullst. enhetsskola -f- gymnasium ..... 11 150 m2 c:a 9,7 mkr

60—96—48 Endast låg- och mellanstadium........ 5 000 in2 c:a 4,4 mkr

60—48—48 Fullst. enhetsskola -)- gymnasium ..... 10 050 m2 c:a 8,8 mkr

60—48—48 Endast låg- och mellanstadium........ 4 000 in2 c:a 3,5 mkr

60—96—0 Ofullst. lågstadium och utan gymnasium 6 625 m2 c:a 5,8 mkr

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

Vid sina beräkningar av de årliga driftkostnaderna har de sakkunniga

utgått från de för lärarhögskolan i Stockholm för budgetåret 1958/59 uppförda

olika anslagen. De sakkunniga har beträffande dessa kostnadsberäkningar

anfört följande.

Avlöning skostnaderna för de olika utbildningsalternativen har beräknats

så, att de av de sakkunniga uppgjorda personalförteckningarna i detalj jämförts

med den i kungl. brev den 2 maj 1958 för lärarhögskolan i Stockholm

för budgetåret 1958/59 fastställda, varefter motsvarande justeringar gjorts

av det för lärarhögskolan beräknade beloppet. Vidare har hänsyn tagits till

att antalet mellanskollärarkandidater respektive småskollärarkandidater,

som skall avlönas under praktikterminen, blir olika i de skilda alternativen.

Beträffande småskollärarkandidaterna har i detta sammanhang räknats

med att de under praktikterminen är placerade i löneklass 7. För att erhålla

fullt jämförbara siffror har vid beräkningarna ingen hänsyn tagits till att

Stockholm tillhör ortsgrupp 5 medan Lund och Malmö båda tillhör ortsgrupp

3. De för den sydsvenska lärarhögskolan beräknade avlöningskostnaderna

är alltså något för högt beräknade.

För budgetåret 1958/59 har till Lärarhögskolan i Stockholm: Avlöningar

anvisats ett förslagsanslag om 5 402 000 kronor. Med utgångspunkt härifrån

har de sakkunniga beräknat avlöningskostnaderna för de olika utbildningsalternativen

vid en fullt utbyggd lärarhögskola enligt följande.

Alternativ 60—18—48 ................ 5 500 000 kronor

» 60—96—0 ................ 5 700 000 »

» 60—96—48 ................ 6 350 000 »

Om gymnasium icke skall ingå i övningsskolan kan kostnaderna för de

olika alternativen minskas med drygt 400 000 kronor årligen. Härvid är att

märka att anslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar då i stället måste

ökas med motsvarande belopp.

Årskostnaden för omkostnader vid en fullt utbyggd lärarhögskola beräknar

de sakkunniga till omkring 400 000 kronor (motsvarande anslag till

lärarhögskolan i Stockholm 1955/56: 25 000 kronor, 1956/57: 271 000 kronor,

1957/58: 385 000 kronor och 1958/59: 411 000 kronor).

För materiel, böcker m.m. räknar de sakkunniga med ett årligt anslag

av omkring 100 000 kronor (motsvarande anslag till lärarhögskolan i Stockholm

1956/57: 115 000 kronor, 1957/58: 115 000 kronor och 1958/59:

100 000 kronor).

Vad slutligen angår kostnaderna för utrustning har folkskoleseminariet

för manliga elever i Stockholm under budgetåren 1946/58 erhållit utrustning

för sammanlagt omkring 400 000 kronor. Till inredning och utrustning har

lärarhögskolan i Stockholm erhållit 145 000 kronor för budgetåret 1956/57

och 65 000 kronor för budgetåret 1957/58. För budgetåret 1958/59 har

anvisats 10 000 kronor under omkostnadsanslaget. Det sammanlagda värdet

av den inredning och utrustning, som lärarhögskolan i Stockholm nu disponerar

kan således beräknas till 620 000 kronor. Även om det enligt avtalsförslagen

skall ankomma på kommunen att förse övningsskolan med inredning

och utrustning bör man med hänsyn till kostnadsstegringarna för

statsverkets del räkna med ett belopp av omkring 600 000 kronor till inredning

och utrustning av den sydsvenska lärarhögskolan.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. May.ts proposition nr 89 år 1959

IV. Departementschefen

De riktlinjer för ordnandet av vissa lärargruppers egentliga yrkesutbildning,

som fastslogs vid 1950 års riksdag och sedan vidareutvecklats i betänkandet

och propositionen om den första lärarhögskolan, har varit grunden

för de sakkunnigas arbete, vilka nu framlagt förslag rörande en andra

lärarhögskola, förlagd till södra Sverige. Vad de sakkunniga föreslagit har

icke givit anledning till någon diskussion rörande de fastlagda grundlinjerna

för lärarutbildningens omdaning, och jag har inte heller för egen del funnit

skäl att i detta sammanhang ställa dessa riktlinjer under debatt. De nu

aktuella spörsmålen är närmast av praktisk-organisatorisk natur. Av de

väsentliga frågor jag här ämnar taga upp rör den första omfattningen av en

andra lärarhögskola, d. v. s. dels vilka lärarkategorier som med hänsyn till

olika omständigheter lämpligen bör utbildas vid denna, dels huru många

lärarkandidater av varje kategori som bör intagas. I överensstämmelse med

den tidigare lämnade redogörelsen går jag därefter in på frågan om behovet

av övningsklasser och diskuterar i direkt anslutning därtill frågan om den

andra lärarhögskolans förläggning, då jag funnit dessa båda frågor hänga

mycket nära samman. Övningsskolans omfattning och organisation behandlar

jag därnäst, varefter jag redovisar kostnaderna för en fullt utbyggd

andra lärarhögskola. Slutligen ämnar jag framlägga förslag till avtalsbestämmelser

samt beröra frågan om det fortsatta arbetet i samband med upprättandet

av den sydsvenska lärarhögskolan.

De sakkunniga har uttalat, att de inte ansett sig böra betrakta den

nuvarande lärarhögskolans omfattning och organisation som helt bindande

för sina förslag rörande en andra högskola. Jag delar helt de sakkunnigas

inställning i detta fall. Det är först och främst alldeles klart, att man noga

bör beakta de erfarenheter i olika avseenden, som kan ha gjorts vid den

första lärarhögskolan och rätta sig efter dem. Men även i övrigt kan avvikelser

från vad som gäller vid stockholmshögskolan vara motiverade. Jag

erinrar om att det i samband med riksdagsbeslutet 1954 underströks, att

den första lärarhögskolan i åtskilliga hänseenden måste få försökskaraktär.

Den betydelsefullaste avvikelse från den nuvarande lärarhögskolan, de

sakkunniga funnit sig böra föreslå, är, att en linje för utbildning av

småskollärare, baserad på studentexamen, skall inrättas vid den nya

högskolan. Såsom framgått av redogörelsen för de sakkunnigas betänkande

är förutsättningarna för att genomföra ett dylikt förslag nu andra än de

varit vid tidigare tillfällen, då denna sak diskuterats. Det gäller främst i

fråga om förutsättningarna för en tillfredsställande rekrytering till en dylik

linje. Den ovisshet som vid 1950-talets början fanns på denna punkt råder

inte längre. På grundval av den starka tillströmningen av studenter till den

nuvarande småskollärarutbildningen — hösten 1958 hade 38,3 procent av

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

samtliga i första klassen på småskollärarlinje intagna elever avlagt studentexamen

— kan man med de sakkunniga våga antaga att rekryteringen till

en dylik linje vid lärarhögskola skall bli fullt tillfredsställande. Eftersom

vidare meningen är att byggnaderna för den andra lärarhögskolan skall

uppföras från grunden, kommer lokalsvårigheter inte att utgöra hinder för

upprättande av en småskollärarlinje.

Vad frågans principiella sida beträffar — alltså huruvida småskollärarutbildning

överhuvudtaget skall förläggas till lärarhögskola — vid jag först

erinra om att 1954 års riksdag som sin mening uttalade, att slutlig ställning

till frågan om förläggning av småskollärarutbildning till lärarhögskolan icke

borde tagas, förrän erfarenhet vunnits av lärarhögskolans verksamhet. Därmed

avsågs i första hand att ställning icke då borde tagas mot förslaget att

en för blivande småskollärare avsedd förberedande kurs efter realexamen

och därpå grundad tvåårig utbildning skulle förläggas till lärarhögskola och

att således endast aspiranter med studentexamen skulle komma i fråga vid

sådan utbildningsanstalt. Någon negativ ställning till tanken att blivande

småskollärare med studentexamen skulle kunna få sin utbildning vid lärarhögskola

har från statsmakternas sida icke tagits. Att högskolemässig utbildning

av småskolläraraspiranter, som avlagt studentexamen, i varje fall

försöksvis bör prövas, finner jag vara fullt i överensstämmelse med riksdagens

och Kungl. Maj:ts tidigare intagna ståndpunkt. De erfarenheter som

därvid skulle vinnas torde, tillsammans med erfarenheter av den från och

med läsåret 1961/62 treåriga småskollärarutbildningen, ganska snart kunna

läggas till grund för bedömning av i vilken utsträckning småskollärarutbildning

lämpligen bör vara förlagd till lärarhögskola och i vilken utsträckning

andra utbildningsformer bör anlitas.

Ett huvudskäl för upprättande av lärarhögskolor är den växelverkan

mellan forskning och praktisk lärarutbildning som där kan förväntas äga

rum. Under erinran härom och om att lågstadiets problem inte är av mindre

betydelse för den pedagogiska forskningen än andra stadiers tillstyrker jag

de sakkunnigas förslag att en småskollärarlinje för aspiranter, som avlagt

studentexamen, inrättas vid den andra lärarhögskolan samt att denna linje

träder i verksamhet samtidigt som utbildningen av mellanskollärare tager

sin början. Antalet årligen intagna aspiranter bör under de första åren

vara 48, fördelade med hälften på höst- och hälften på vårterminen. Utbildningen

bör liksom för mellanskollärarnas del omfatta fyra terminer vid högskolan

och en termins praktiktjänstgöring. Den sistnämnda bör infalla mellan

andra och tredje terminen vid högskolan. Tim- och kursplaner samt

övriga bestämmelser rörande denna utbildning bör utarbetas i den ordning

jag senare ämnar föreslå.

Medan frågan om småskollärarutbildningens förläggning till lärarhögskola

enligt de sakkunnigas mening kan diskuteras, anser de, att det inte

råder någon tvekan om att den nya lärarhögskolan skall utbilda ämneslii
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

rare och mellanskollärare. Med hänsyn till att den för närvarande mest

angelägna uppgiften är att utbilda ämneslärare, har de dock övervägt, om

inte högskolan skulle kunna starta med enbart ämneslärarutbildning. Av

vad jag nyss framhållit i fråga om småskollärarutbildningen framgår, att

jag lika litet som de sakkunniga accepterar en sådan tanke, vilken i själva

verket strider mot lärarhögskolans idé. I denna ligger nämligen att ämneslärare

och klasslärare skall utbildas vid samma utbildningsanstalt. Såtillvida

har jag dock tagit fasta på de sakkunnigas tankegång, att jag låtit

undersöka möjligheterna att — i avvaktan på att lokaler för en fullständig

lärarhögskola hinner färdigställas — i provisoriska former anordna utbildning

av ämneslärare enligt vid lärarhögskola tillämpade grunder. Det har

därvid visat sig, att dylik utbildning för högst 60 ämneslärarkandidater

skulle kunna ordnas redan från och med höstterminen 1960. Skälet för att

vidtaga en sådan åtgärd är, som de sakkunniga framhållit, angelägenheten

av att snarast möjligt öka ämneslärarutbildningen. I samband med frågan

om lärarhögskolans förläggning återkommer jag till möjligheten att anordna

provisorisk utbildning av det slag jag nu nämnt.

Såväl i fråga om införandet av en småskollärarlinje som beträffande antalet

aspiranter vid en sådan råder överensstämmelse mellan de sakkunnigas,

flertalet remissmyndigheters och min uppfattning. När det gäller utbildningskapaciteten

i övrigt — en fråga i vilken remissinstanserna

har delade meningar — kan jag emellertid inte helt ansluta mig till de

sakkunnigas uppfattning, vilken jag här i korthet skall erinra om.

Beträffande mellanskollärarutbildningen åberopar de sakkunniga erfarenheterna

från lärarhögskolan i Stockholm, som säges visa, att en utbildning

av 96 mellanskollärare per år är lämplig från såväl pedagogiska som organisatoriska

synpunkter. Om utbildning av 48 småskollärare tillkommer,

anser de sakkunniga dock att det kan ifrågasättas, huruvida inte en reduktion

av mellanskollärarkandidaternas antal vore motiverad, så att den årliga

intagningen visserligen komrne att bibehållas vid 96 men fördelades med 48

på en var av de båda kategorierna. De sakkunniga tvekar att förorda en

årlig intagning av 96 + 48 klasslärarkandidater av organisatoriska skäl och

anför som särskild motivering för denna ståndpunkt, att en sådan utbildningskapacitet

svarar mot kapaciteten hos två folkskoleseminarier och att

någon brist på klasslärare icke kommer att föreligga med den utbildningskapacitet

vi redan förfogar över. De sakkunniga förordar på denna grund i

första hand en intagning av 48 + 48 klasslärarkandidater men anser det

lämpligt, att lärarhögskolans lokaler dimensioneras för en årlig utbildningskapacitet

av 96 -f 48 klasslärare. Skillnaden i lokalutrymmen blir, som de

sakkunniga påvisar, förhållandevis ringa.

I fråga om ämneslärarlinjen föreslår de sakkunniga, efter övervägande av

olika omständigheter, att den skall få samma utbildningskapacitet som

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

ämneslärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm, d. v. s. omkring 60 årligen

utexaminerade. Om man av något skäl skulle gå ifrån detta tal, har de sakkunniga

närmast funnit en utökning motiverad med hänsyn främst till att

den undervisning i metodik, som under alla omständigheter fordras för

utbildning av 60 ämneslärare, skulle kunna utnyttjas för utbildning av betydligt

fler lärarkandidater utan större kostnader.

De sakkunnigas ställningstagande till frågan om mellanskollärarlinjens

kapacitet synes mig vara präglat av för stor bundenhet vid den förebild som

stockholmshögskolan utgör och av en för långt gående försiktighet i bedömningarna.

Man bör nämligen beakta att, innan utbildningsverksamheten vid

en ny högskola kommer i gång, ytterligare erfarenheter rörande såväl utbildning

som organisation hinner samlas från den i verksamhet varande

lärarhögskolan. God förberedelsetid kommer också att stå till buds innan

den nya lärarhögskolan startar. Vidare måste självfallet resurserna anpassas

efter utbildningens omfattning. Det finns därför knappast anledning att

befara, att en ökning av utbildningskapaciteten i jämförelse med den nuvarande

lärarhögskolans från 96 klasslärare till 144, d. v. s. i realiteten med

de 48 småskollärarkandidaterna, skulle medföra sådana svårigheter, att den

inte kunde genomföras från skolans start, om ökningen i och för sig skulle

vara önskvärd.

När de sakkunniga som motivering för en till 48 mellanskollärarkandidater

begränsad intagning anför, att den nuvarande utbildningskapaciteten

av klasslärare är tillräcklig, synes de ha förbisett det viktigaste skälet

för att ökad kapacitet verkligen i och för sig framstår som önskvärd, nämligen

behovet av en förbättrad lärarutbildning, det skäl som också ligger

bakom beslutet om lärarhögskolor. Meningen är ju att ersätta seminarieutbildningen

av mellanskollärare med utbildning vid lärarhögskolor, inte

att komplettera den. Naturligtvis skall seminariernas utbildningskapacitet

inte heller förbli opåverkad av tillkomsten av lärarhögskolor utan begränsas

i samma mån som utbildningen kan överflyttas till de senare.

Jag förordar, att den andra lärarhögskolans byggnader dimensioneras så,

att en årlig utbildning av 144 klasslärare kan ske samt att denna utbildningskapacitet

t ages i anspråk från skolans start på så sätt, att 96 mellanskollärare

och 48 småskollärare utbildas. Jag ämnar anföra ytterligare skäl

för en dylik utbildningskapacitet i det följande.

När jag nu övergår till spörsmålet om ämneslärarutbildningens omfattning

vid den andra lärarhögskolan vill jag, ehuru någon påminnelse därom

knappast behövs, först framhålla, att situationen i fråga om denna lärarkategori

delvis är en annan iin beträffande de förut behandlade. Det föreligger

ett stort behov av ökade utbildningsmöjligheter för ämneslärare,

vilket klart illustreras av den s. k. provårskön. I väntan på praktisk ut bild
5

— Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 sand. Nr SO

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. May.ts proposition nr 89 år 1959

ning vid lärarkursläroverken beräknas för närvarande bortemot 2 000 lärare

befinna sig. Mot denna bakgrund har jag också funnit det angeläget att,

som nyss berördes, snarast möjligt få till stånd en provisorisk utbildning av

ämneslärare i anslutning till den blivande lärarhögskolan. Förhållandena

på detta område gör det också mycket angeläget att den nya lärarhögskolan

i fråga om ämneslärarutbildning får den största utbildningskapacitet som

med hänsyn till utbildningens effektivitet är försvarlig.

De sakkunniga själva, skolöverstyrelsen, läroverkslärarnas riksförbund

och Lunds studentkår har framhållit angelägenheten av att ökade utbildningsmöjligheter

för ämneslärare erhålles. De sakkunniga har emellertid,

när det gäller den andra lärarhögskolan, icke velat sträcka sig längre än till

att föreslå en årlig utbildning av 60 lärarkandidater och uttalat, att en

ökning härutöver inte bör komma i fråga förrän ytterligare erfarenhet vunnits

av lärarhögskoleutbildning. Ingen av de nämnda remissinstanserna har

heller direkt förordat någon ökning utöver de sakkunnigas förslag. Skolöverstyrelsen

har dock framhållit, att den ökning av de sakkunnigas främsta

utbildningsalternativ — 60—48—48 — som i första hand bör komma i

fråga är en ökning av ämneslärarutbildningen. Den motsatta ståndpunkten,

att de sakkunnigas utbildningsalternativ av pedagogiska och administrativa

skäl knappast bör överskridas, hävdas emellertid också av vissa remissmyndigheter.

Läroverkslärarnas riksförbund, som tillhör dessa men samtidigt

framhåller behovet av ökad ämneslärarutbildning, menar, att detta

behov bör tillgodoses med det snaraste genom en ökning av antalet lärarhögskolor.

Med anledning av denna synpunkt vill jag framhålla följande.

Ingen bestrider behovet av ökad ämneslärarutbildning. Inte heller att det

förmånligaste vore om bristen på utbildningsmöjligheter snabbt kunde

hävas genom tillkomsten av nya lärarhögskolor. Men även om möjligheterna

att inrätta sådana skulle bedömas mycket optimistiskt, kan de resultat

som skulle nås på den vägen inte påverka den akuta bristen på utbildningsresurser.

Vidare vill jag påpeka, att de undersökningar, som gjorts av

de sakkunniga och av andra i anslutning till deras arbete, talar för att man

nog tidigare underskattat behovet av underlag i form av övningsklasser för

en lärarhögskola. Med i det följande närmare angivna motiveringar ämnar

jag förorda Malmö som förläggningsort för den andra lärarhögskolan. Redan

här vill jag emellertid säga, att det avgörande skälet till detta är, att

jag ställer mig mycket tveksam till möjligheterna att med den omfattning

skolväsendet i Lund har utbilda ens 60 ämneslärare årligen vid en dit förlagd

lärarhögskola. Räknar man med en utbildning av 144 klasslärare uppkommer

också tvekan om möjligheterna att på ett tillfredsställande sätt i

Lund utbilda ett sålunda ökat antal av dessa lärare. Eftersom Lund är en

stad med närmare 40 000 invånare och ett väl utvecklat skolväsen, finner

jag att antalet lämpliga förläggningsorter för fullständiga lärarhögskolor

får antagas vara mera begränsat än som sannolikt förut antagits. Det är

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts -proposition nr 89 år 1959

därför all anledning, och det är dit jag vill komma, att försöka i full utsträckning

utnyttja de utbildningsresurser som en stor stad erbjuder. Vi

har helt enkelt inte råd att avstå från dem, även om, som läroverkslärarnas

riksförbund säger, man skulle anse det vara mera önskvärt med flera mindre

än med färre större lärarhögskolor.

Nu anförda omständigheter tillsammans med det stora aktuella utbildningsbehovet

har föranlett mig att låta närmare undersöka förutsättningarna

för att åstadkomma en större utbildningskapacitet på ämneslärarsidan

än de sakkunniga föreslagit. Det har därvid framgått, att om man som

utgångspunkt tar en lärarhögskola med utbildningskapaciteten 60—96—48

och vill öka utbildningen av ämneslärare från 60 till 90, alltså med 50

procent, följande utvidgningar erfordras. Lokalutrymmena bör ökas från

beräknade 4 650 m2 till 4 760 m2, d. v. s. med 110 nr eller cirka 2,4 procent.

I personalhänseende bör i första hand två metodiklektorer tillkomma, en i

modersmålet och en i engelska, varigenom totala antalet skulle komma att

uppgå till 15. En biträdande rektor för de ökade organisatoriska göromålen

har jag också funnit behövlig samt slutligen vissa extra lärarkrafter till ett

belopp av cirka 6 000 kronor årligen.

Endast ett förhållandevis ringa tillskott av lokalutrymmen och personal

erfordras således för att eljest för lärarutbildning outnyttjad kapacitet på

ett effektivt sätt skall kunna nyttiggöras med en mycket väsentligt ökad

utbildning som följd. För att denna skall kunna vinnas, fordras naturligtvis

också ett samverkande läroverk utöver vad de sakkunniga för sitt

utbildningsalternativ räknat med. Den ökning av utbildningskapaciteten,

som skulle erhållas, svarar emellertid mot kapaciteten hos ett och ett halvt

av de större nuvarande lärarkursläroverken.

Jag har här talat om en utbildning av omkring 90 ämneslärare. Någon

frågar kanske, om det inte i nuvarande situation skulle vara möjligt att vid

en och samma lärarhögskola utbilda ännu fler. Det är det knappast. Med

det alternativ för en sammanlagd årlig examination av 234 lärare, som jag

här diskuterat, kommer det antal lärarkandidater som ständigt är knutet

till skolan att uppgå till omkring 500. Därtill kommer så övningsskolan

och de samverkande läroverken. Det synes ej vara tillrådligt att skapa en

organisation av större omfattning än denna. Avgörande för att just 90

lämpligen bör sättas som gräns är emellertid, att en ökning därutöver

skulle medföra behov av dubblering av allt fler metodiklektorat.

Som en sammanfattning av de nu förda resonemangen vill jag säga att

— mot bakgrunden av det behov av resurser för praktisk utbildning av

ämneslärare som föreligger och med hänsyn till de visade möjligheterna att

gå utöver den av de sakkunniga föreslagna årliga utbildningen — det för

mig framstår som klart, att den andra lärarhögskolan bör dimensioneras

för en årlig utbildning av omkring 90 ämneslärare. Jag förordar följaktligen

att så sker.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts -proposition nr 89 år 1959

Vid bifall till vad jag nu och i det föregående förordat, bör alltså den

andra lärarhögskolans årliga utbildningskapacitet i fråga om ämnes- och

klasslärare bestämmas till 90 ämneslärare, 96 mellanskollärare och 48 småskollärare.

De sakkunniga har något berört frågan huruvida utbildning av andra

lärarkategorier än de nu nämnda bör äga rum vid den nya lärarhögskolan.

De har emellertid icke funnit det möjligt att taga hänsyn till

sådan utbildning vid planeringen av lokalbehovet. Med den ökade utbildningskapacitet

jag förordat, framstår även för mig dessa möjligheter som

begränsade, och jag vill i detta hänseende inte här förorda någon annan än

den av de sakkunniga föreslagna åtgärden, nämligen att det eftersträvas,

att högskolans byggnader uppföres med iakttagande av att framdeles behov

av tillbyggnad kan uppkomma.

Vad de sakkunniga föreslagit angående den vetenskapligt skolade personalen

vid den pedagogiska institutionen kan jag i allt väsentligt

tillstyrka. Någon tvekan om att professorn i pedagogik bör tilldelas säte

och stämma i humanistiska fakulteten vid Lunds universitet torde inte råda.

Mer än att så skall vara förhållandet anser jag emellertid inte att det finns

anledning att i detta sammanhang fastslå. Professurens slutliga benämning,

tillsättningsförfarandet och innehavarens uppgifter vid universitetet bör

bli föremål för ytterligare överväganden, innan dessa frågor slutligt prövas

av Kungl. Maj:t.

Vid remissbehandlingen har i några yttranden framförts synpunkter på

arbetsmetoderna vid den nya lärarhögskolan samt på utformningen

av timplanerna. Dessa spörsmål bör enligt min mening inte tagas upp till

behandling i detta sammanhang. Jag förutsätter, att de uppmärksammas

under det förberedelsearbete, som nödvändigtvis måste utföras innan verksamheten

vid den nya högskolan kan taga sin början, och att de nämnda

synpunkterna då kan beaktas.

Den nya lärarhögskolans personalbehov vid olika utbildningsalternativ

har av de sakkunniga beräknats med utgångspunkt i personaluppsättningen

vid lärarhögskolan i Stockholm. Mot dessa beräkningar har

jag i och för sig inte funnit anledning till erinran.

Då det av mig förordade utbildningsalternativet inte sammanfaller med

något av de sakkunnigas, har vissa avvikelser från de sakkunnigas beräkningar

av personalbehovet emellertid befunnits nödvändiga. För den egentliga

lärarhögskolans verksamhet vid full utbyggnad anser jag, vid bifall

till av mig förordat utbildningsalternativ, följande ordinarie samt heltidsanställda

icke ordinarie befattningshavare erforderliga; jag anger samtidigt

de lönegrader som bör gälla för befattningarna.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts "proposition nr 89 år 1959

69

1 rektor ................................................. Bp 1

1 professor ............................................... Bo 3

15 lektorer i högstadiets metodik............................. Ao 26

3 lektorer i psykologi och pedagogik ........................ Ao 26

1 forskningssekreterare..................................... Ao 23

4 lektorer i mellanstadiets metodik.......................... Ao 23

2 lektorer i lågstadiets metodik..............................{ Ao 17

4 lektorer i övningsämnenas metodik......................... Ao 21

1 bibliotekarie ............................................ Ao 21

1 sekreterare ............................................. Ao 21

2 lektorer i övningsämnenas metodik......................... Ao 19

1 kansliskrivare ........................................... Ao 10

1 kontorist ............................................... Ao 9

1 vaktmästare ............................................ Ao 8

1 värmeskötare ........................................... Ao 8

1 kanslibiträde............................................ Ao 7

1 kontorsbiträde .......................................... Ao 5

2 assistenter.....

1 kansliskrivare . .

1 biblioteksbiträde

1 kanslibiträde . ..

reglerad befordringsgång

............... Ae 10

............... Ae 7

............... Ae 7

Denna förteckning över personalbehovet skiljer sig från vad som nu

gäller vid lärarhögskolan i Stockholm i följande avseenden. 1) Antalet lektorer

i högstadiets metodik har ökats med två, vilket motsvarar behovet

vid en till 90 utökad årlig examination av ämneslärare. 2) Utbildningen av

småskollärare ökar behovet av lektorer i psykologi och pedagogik till tre,

vilket är en tjänst mer än vid lärarhögskolan i Stockholm. 3) Införandet

av småskollärarutbildning medför behov av lektorer i lågstadiets metodik i

enlighet med de förslag som ursprungligen framlades av skolkommissionen

och som nu helt naturligt aktualiserats av de sakkunniga. Till dessa tjänster

bör, i avseende å grundläggande examensmeritering, såviil folkskollärarsom

småskollärarexamen medföra behörighet. Lönesättningen bör vara

beroende av vilken av nämnda examina vederbörande innehavare avlagt.

4) Vid lärarhögskolan i Stockholm är bibliotekarietjänsten dels extra ordinarie,

dels endast 5/7-tjänst. Den väsentligt ökade omfattningen av den

andra lärarhögskolan och avsaknaden av ett pedagogiskt specialbibliotek i

Malmö motiverar enligt min mening att bibliotekarietjänsten blir heltids
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

tjänst och ordinariesättes. Från vilken tidpunkt detta bör ske torde böra

prövas senare. 5) Den i förteckningen upptagna kontoristtjänsten har

sin motsvarighet vid lärarhögskolan i Stockholm men har där tillkommit

av speciella, tidigare angivna skäl. Hade utbildningskapaciteten vid

båda lärarhögskolorna varit densamma, hade tjänsten således ej erfordrats.

Liksom de sakkunniga finner jag emellertid en dylik tjänst fullt motiverad

vid ett mera omfattande utbildningsalternativ. 6) Slutligen vill jag

förorda att värmesköt artjänsten vid den nya lärarhögskolan inrättas som

ordinarie.

Den redovisade personalökningen torde framstå som knapp i förhållande

till den kapacitetsökning den motsvarar. Den är resultat av en restriktiv

bedömning men avvägd så, att utbildningen, såvitt enligt gjorda erfarenheter

nu kan bedömas, skall kunna bedrivas med full effektivitet.

De sakkunniga redovisar utförliga beräkningar av lokalbehovet

för den egentliga lärarhögskolan men framhåller, att syftet därmed huvudsakligen

varit att få fram den erforderliga totala nettoytan och icke att

presentera ett lokalprogram. Jag har i det föregående mera utförligt redogjort

för de sakkunnigas synpunkter i detta avseende och lämnat en sammanställning

av vilka lokalenheter de sakkunniga räknat med, dessa enheters

ytor samt det totala ytinnehåll de sakkunniga funnit erforderligt för

en lärarhögskola med bland annat en utbildning enligt alternativet 60—96

—48. Mot de gjorda beräkningarna, vilka mycket väl fyller sitt syfte, har

jag inte funnit anledning till erinran. Jag har redan tidigare lämnat besked

om det ökade utrymme, som fordras, om utbildningskapaciteten utökas att

omfatta 90 ämneslärare per år. Jag framhöll därvid, att det av de sakkunniga

beräknade ytinnehållet för nyssnämnda alternativ — 4 650 nr —

skulle behöva ökas med 110 m2 eller 2,4 procent.

Självfallet kan de sakkunnigas utredning rörande lokalbehovet inte i

enskildheter få verka bindande vid den definitiva utformningen av lokalprogrammet

för den nya lärarhögskolan men den bör väl kunna tjäna som

utgångspunkt för detta arbete. Vidare bör en ungefärlig kostnadsram kunna

fastställas på grundval av det beräknade ytinnehållet. Jag återkommer till

kostnaderna i det följande.

Innan jag övergår till spörsmålet om övningsklasser, skall jag med några

ord beröra frågan om styrelse för den andra lärarhögskolan. Statskontoret

uttalar sig för en i huvudsak lokalt rekryterad styrelse, medan den andra

remissmyndighet som berört styrelsefrågan, skolöverstyrelsen, förordar de

sakkunnigas förslag om en gemensam styrelse, d. v. s. samma styrelse som

för den nuvarande lärarhögskolan med den enda skillnaden att respektive

skolans rektor inträder som ledamot, då frågor som enbart rör den egna

skolan behandlas, medan båda rektorerna skall närvara vid frågor som är

gemensamma för båda skolorna.

Det torde, i varje fall under tiden för den andra lärarhögskolans upp
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Mcij:ts proposition nr 89 år 1959

byggnad, vara mest praktiskt och ändamålsenligt med en gemensam styrelse

i enlighet med de sakkunnigas förslag, varför jag tillstyrker bifall till

detta.

Lärarutbildning måste i viss utsträckning bedrivas praktiskt. Lärarkandidaten

måste ha möjligheter att se vanliga skolklasser i arbete och öva sig i

undervisning i sådana under utbildningstiden. För att inte arbetet i de

klasser, som tages i anspråk för auskultationer och övningsundervisning,

skall förryckas och barnen utsättas för alltför allvarliga störningar i sin

skolgång fordras tillgång till ett i förhållande till antalet utbildade ganska

stort antal klasser. Ju mera tyngdpunkten skjutes över på den praktiska

delen av utbildningen desto större antal fordras för att inte belastningen pa

de för övningsändamål använda klasserna skall bli för stor. Det är således

av vikt, såväl för lärarutbildningsanstalten som för skolväsendet i den ort

där den ligger, att förhållandet mellan utbildningskapacitet och tillgången

till klasser för övningsundervisningen är riktigt avvägt.

När det gäller den andra lärarhögskolans utbildningskapacitet har icke

ifrågasatts, att utbildningen av ämneslärare skulle vara mindre än 60 årligen,

medan olika alternativ för klasslärarutbildningens omfattning diskuterats.

I den föreslagna ämneslärarutbildningen har man således en fast utgångspunkt

för beräkning av det minsta behovet av övningsklasser för

utbildningen av denna lärarkategori och därmed för bedömningen av möjligheterna

att förlägga lärarhögskolan till den ena eller andra orten. Avgörande

vid en sådan prövning blir realiter tillgången på gymnasieklasser,

vilka i regel torde utgöra den smalaste sektorn inom en orts skolväsen.

De sakkunniga har från olika antagna förutsättningar beräknat den minimiorganisation

som fordras för att behovet av övningsklasser för 60 ämneslärarkandidaters

betygsatta undervisning — alltså i princip externa klasser

— skall bli tillgodosett. Jag har tidigare i huvudsak redogjort för hur de

sakkunniga därvid gått tillväga och upprepar här endast de slutsatser de

nått. Behovet beräknas till: 4 mellanstadieklasser för engelskundervisningen,

15 högstadieklasser och 27 gymnasieklasser. De senare förutsättes ungefär

lika fördelade på de tre linjerna. Enligt de sakkunnigas mening skulle relativt

stora variationer beträffande lärarkandidaternas ämneskombinationer

kunna förekomma med nämnda antal gymnasieklasser som underlag för

övningsundervisning. En viktig förutsättning är dock, framhålles det, att

läraruppsättningen är sådan, att praktiskt taget samtliga ämneslärare i de

samverkande klasserna kan anlitas som handledare.

Vid remissbehandlingen har de sakkunnigas beräkningar och bedömningar

i vad avser behovet av gymnasieklasser för övningsundervisningen utsatts

för ganska skarp kritik. I skolöverstyrelsens utlåtande, som är gemensamt

för överstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm, framhålles,

att ifrågavarande beräkningar måste anses vara hallna starkt i underkant,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. May.ts proposition nr 89 år 1959

och länsskolnämnden i Malmöhus län menar, att de sakkunniga i fråga om

utbildningen av ämneslärare räknat med ett i verkligheten alldeles otillräckligt

antal övningsklasser. Samma uppfattning har läroverkslärarnas riksförbund

givit bestämt uttryck åt i sitt yttrande.

En jämförelse mellan de sakkunnigas uppfattning och det antal klasser,

som tagits i anspråk för ämneslärarutbildningen vid lärarhögskolan i Stockholm,

synes också peka mot att i första hand antalet behövliga gymnasieklasser

för den av de sakkunniga förutsatta utbildningskapaciteten är något

större än de sakkunniga angivit. Vid de samverkande läroverken i Stockholm

tages nämligen innevarande läsår 36 gymnasieklasser i anspråk för

ämneslärarutbildningen. Även om man beaktar, att ämneslärarkandidaterna

i Stockholm är cirka 70 och att lärarna vid de samverkande läroverken

där inte utsetts med hänsyn till uppgiften att fungera som handledare,

tyder antalet ianspråktagna gymnasieklasser — 36 av 44 — på att

de sakkunnigas beräkningar är hållna i underkant.

I de uppgifter, som jag underhand inhämtat från lärarhögskolan, har

också framhållits, att försöken att något höja utbildningskapaciteten medfört

en så stark belastning för de samverkande läroverken att en minskning

av antalet intagna lärarkandidater av denna anledning blivit nödvändig.

Vidare har påpekats, att de gångna årens verksamhet vid lärarhögskolan

givit vid handen, att gymnasiets högsta ring av hänsyn till eleverna praktiskt

taget inte alls kan användas för övningsundervisning. På grundval av

de i samband med ämneslärarutbildningen vid lärarhögskolan i Stockholm

gjorda erfarenheterna har i överstyrelsens utlåtande också understrukits, att

hänsynen till elever och undervisningsresultat vid de samverkande läroverken

ofrånkomligen kräver återhållsamhet med undervisningsövningar i

klasserna.

Med hänsyn till det sagda finner jag att 27 gymnasieklasser som underlag

för utbildning av 60 ämneslärare vid en lärarhögskola enligt nu tillämpade

grunder icke skulle ge tillfredsställande säkerhet för en ändamålsenlig lärarutbildning

och skänka garantier mot en oskälig belastning av eleverna i de

för övningsundervisningen använda klasserna.

Anledningen till att jag sa utförligt uppehållit mig vid de sakkunnigas

beräkningar i denna del är, att de sakkunniga vid sin undersökning av den

framtida utvecklingen av skolväsendet i Lund funnit, att antalet statliga

gymnasieklasser i staden, inklusive dem som av de sakkunniga förutsatts

skola ingå i den interna övningsskolan, kommer att uppgå till just det som

motsvarar den beräknade minimiorganisationens, alltså 27, varav nio skulle

vara sista ringar. Detta förhållande tillsamman med att de sakkunniga uttalat,

dels att tillgången på övningsklasser i Lund, framför allt statliga gymnasieklasser,

skulle kunna bli otillräcklig, om man i en framtid skulle vilja

utöka utbildningskapaciteten av ämneslärare, dels ock att det knappast vore

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. May.ts ''proposition nr 89 år 1959

realistiskt att räkna med en möjlighet till ökning av denna kapacitet vid

förläggning till Lund, har för mig blivit avgörande vid valet av förläggningsort

för den andra lärarhögskolan, eftersom jag för egen del här förordat en

utökning av utbildningskapaciteten till 90 ämneslärare årligen.

Det vore uppenbarligen föga framsynt att förlägga en miljonanläggning

för lärarutbildning till en ort om vilken man vet att den i ett synnerligen

väsentligt hänseende icke erbjuder några möjligheter för utbyggnad av

anläggningen och beträffande vilken man måste hysa tvekan om dess

möjligheter att erbjuda tillfredsställande underlag ens för en planerad

minimiutbildning. Som utvägar att åtminstone delvis eliminera dessa brister,

om Lund i övrigt skulle framstå som önskvärd förläggningsort, kunde

man tänka sig att i planeringen taga med även icke-statliga gymnasieklasser

i staden eller statliga gymnasieklasser i Malmö. Jag har noga övervägt dessa

möjligheter men icke funnit, att de olägenheter som skulle följa därmed,

skulle vägas upp av några särskilda, med en förläggning till Lund förknippade

fördelar.

Som de sakkunniga antyder, är det dessutom inte enbart bristen på gymnasieavdelningar

som talar mot en förläggning till Lund. Även den beräknade

tillgången på övningsklasser för utbildning av mellanskollärare framstår

som knapp.

Vid en årlig utbildning av 96 mellanskollärare har de sakkunniga funnit,

att av det totala antalet kommunala klasser av årskurserna 4—6 i Lund

närmare hälften eller 18 av 38 skulle behöva tagas i anspråk. Om man

räknar in övningsskolans klasser i stadens skolorganisation, visar det sig,

att det totala antalet klasser på nämnda stadium kommer att uppgå till 56,

av vilka inte mindre än 36 eller omkring 2/s skulle behöva anlitas för

övningsundervisningen. Något avgörande hinder för en förläggning till

Lund synes de senast anförda förhållandena inte i och för sig utgöra, men

de ger anledning till tvekan om det lämpliga i att räkna med en mellanskollärarutbildning

av den av mig förordade omfattningen i Lund från den

synpunkten att det kan ifrågasättas om så stor del av lärarkåren, som skulle

behöva tagas i anspråk för lärarutbildningen, kan antagas ha önskvärda

förutsättningar för denna krävande uppgift.

Under erinran om vad jag tidigare anfört om angelägenheten av en så hög

utbildningskapacitet som möjligt vid den andra lärarhögskolan och med

hänvisning till den redogörelse jag nu lämnat för de beräknade resurserna

för övningsundervisning i Lund vill jag beträffande valet mellan Malmö

och Lund som förläggningsort uttala, att någon ytterligare argumentation

icke torde vara erforderlig för uppfattningen att den andra lärarhögskolan

bör förläggas till Malmö. Som de grundläggande och avgörande förhållandena

är, synes mig något annat val knappast kunna grundas på rationella

skäl.

Jag har på detta sätt bundit samman frågorna om behovet av övnings
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

klasser och förläggningsort, därför att jag funnit, att det behov av gymnasieavdelningar,

som i verkligheten erfordras vid en önskvärd utbildningskapacitet,

utesluter det ena av de två förläggningsalternativ, som de sakkunniga

i första hand haft att undersöka.

Vad de sakkunniga anfört om behovet av övningsklasser för småskolläraroch

mellanskollärarutbildningen vid en utbildning årligen av 48 respektive

96 lärare har inte givit mig anledning till erinran.

De sakkunnigas förslag rörande den interna övningsskolans

organisation vid utbildningsalternativet 60—96—48 synes mig vara

en lämplig avvägning mellan å ena sidan önskemålet att en övningsskola

skall vara så fullständig som möjligt och å andra sidan de krav på begränsning

av anläggningens omfattning som från pedagogiska och administrativa

synpunkter måste ställas.

Att övningsskolan bör rymma samtliga stadier inom enhetsskolan och

dessutom ett gymnasium finner jag naturligt. Likaså att hjälpklasser enligt

de sakkunnigas förslag samt läsklinik skall ingå. Beträffande gymnasiefrågan

finner jag fog föreligga för statskontorets reservation att en gymnasial

påbyggnad endast skall ingå, om gymnasium ändå erfordras på den

plats dit lärarhögskolan förlägges. Denna förutsättning är emellertid uppfylld

såväl i Lund som i Malmö.

Den ökning av antalet ämneslärarkandidater i förhållande till de sakkunnigas

förslag som jag förordat, anser jag inte böra inverka på utformningen

eller omfattningen av den interna övningsskolan. Antalet parallellklasser

i denna bör enligt min mening bli följande på de olika stadierna:

lågstadiet 4, mellanstadiet 6, högstadiet 5. Gymnasiet bör omfatta samtliga

tre linjer. Tillsammans med föreslagna två hjälpklasser skulle det totala

antalet klasser och ringar således komma att uppgå till 12 + 18 + 15 + 9

+ 2 = 56, vartill skulle komma en läsklinik.

Fullt utbyggd avses den till lärarhögskolan i Stockholm knutna övningsskolan

komma att omfatta 41 klasser på enhetsskolans låg-, mellan- och

högstadier för den utbildning som nu bedrives där. För småskollärarutbildningen

vid den andra lärarhögskolan fordras ett fullständigt lågstadium,

vilket medför ett behov av en större övningsskola för klasslärarutbildningen

än i Stockholm. Skillnaden utgör enligt de sakkunnigas förslag åtta klasser.

En annan olikhet i jämförelse med förhållandena i Stockholm blir gymnasiet,

vilket ökar övningsskolan med nio avdelningar. Från kostnadssynpunkt

spelar den sistnämnda utökningen på längre sikt ringa roll, eftersom gymnasieundervisningen

är en statlig uppgift och ett gymnasium — vare sig det

förlägges inom eller utom övningsskolan — förutsättes bli behövligt alldeles

oavsett lärarhögskolans behov av övningsskola. I organisatoriskt hänseende

menar emellertid de sakkunniga, att ett gymnasium inom övningsskolan

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

bör få till följd att ledningen av denna måste fördelas på två rektorer. En

sådan uppdelning finner också jag nödvändig. De sakkunniga har tänkt sig

att en rektor skulle leda enhetsskolans låg- och mellanstadium och en annan

enhetsskolans högstadium samt gymnasiet. Från bland annat folkskollärarförbundens

sida har emellertid den uppfattningen framförts, att hela enhetsskolan

bör sammanhållas under ledning av en rektor.

Eftersom meningen är att övningsskolan, om än uppdelad på olika byggnadsenheter,

skall få karaktär av en samlad anläggning, belägen på ett

sammanhängande tomtområde, och att lärarutbildningen för alla kategorier

skall bedrivas under ledning av högskolans rektor, som också i sista hand

skall ha ansvar för övningsskolan, anser jag inte att invändningarna mot de

sakkunnigas förslag på denna punkt är motiverade. Från praktisk synpunkt

skulle det knappast framstå som meningsfyllt att fördela de 56 klasserna i

övningsskolan så, att en rektor finge 47 och en annan nio klasser på sin lott,

vilket bleve följden vid en uppdelning i enlighet med bland annat folkskollärarförbundens

uppfattning.

I huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag beräknar

jag i fråga om personal behovet av ordinarie och heltidsanställda icke

ordinarie befattningshavare vid en fullt utbyggd övningsskola enligt följande;

jag anger samtidigt de lönegrader, som bör gälla för befattningarna.

1 rektor ............................

1 rektor ...........................

9 lektorer ..........................

13 adjunkter........................

3 lärare i gymnastik med lek och idrott

2 lärare i musik....................

1 lärare i teckning ..................

5 folkskollärare.....................

33 övningsskollärare .................

2 lärare i kvinnlig slöjd .............

2 lärare i manlig slöjd ...............

1 lärare i hemkunskap ..............

1 vaktmästare .....................

1 värmeskötare......................

1 kanslibiträde .....................

Bp 1

ABp 24

Ao 26

Ao 23

Ao 20

Ao 20

Ao 20

Ao 19

I Ao 19

| Ao 13

Ao 17

Ao 17

Ao 13

Ao 8

Ao 8

Ao 7

1 kontorsbiträde...........................reglerad befordringsgång

Från personalorganisationernas sida har framhållits, att antalet folkskollärare

i lönegrad 19 vid övningsskolan bör beräknas enligt samma grunder

som beträffande dylika tjänster på enhetsskolans högstadium. Det vill

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. May.ts proposition nr 89 år 1959

synas som om antalet tjänster därvid skulle bli något högre än jag i anslutning

till de sakkunnigas förslag här räknat med. Jag anser emellertid att

med ställningstagande i denna fråga kan anstå, till dess personalförteckning

för övningsskolan första gången skall fastställas av riksdagen. Att vissa

andra modifikationer i de nu gjorda beräkningarna av personalbehovet då

kan behöva vidtagas, bör man naturligtvis räkna med som möjligt. Detsamma

gäller självfallet också beträffande personalbehovet vid den egentliga

lärarhögskolan.

Lokalbehovet för en övningsskola, omfattande 56 klasser,

har av de sakkunniga beräknats, såväl i vad avser de olika lokalenheterna

och dessas ytor som i vad gäller anläggningens totala ytinnehåll.

Den redogörelse jag tidigare lämnat för dessa beräkningar torde ge en god

uppfattning om anläggningens omfattning. Som därvid angivits, har kostnaderna

för dess uppförande beräknats till omkring 9,7 miljoner kronor.

Beträffande övningsskolan förutsättes emellertid i de sakkunnigas betänkande,

att den skall bekostas och uppföras av kommunen utan bidrag av

statsmedel. Så bör också enligt min mening ske och i det preliminära avtal,

som träffats med Malmö stad, har överenskommelse nåtts härom. Jag ämnar

gå närmare in på innebörden av denna överenskommelse i samband med

den redogörelse jag strax skall lämna för nämnda avtal. Dessförinnan vill

jag sammanfattningsvis beröra omfattningen av de på statsverket fallande

kostnaderna för den andra lärarhögskolan.

Byggnadskostnaderna för den egentliga lärarhögskolan med av mig förordad

omfattning kan på grundval av byggnadsstyrelsens för de sakkunnigas

räkning gjorda uppskattning beräknas komma att uppgå till 4,6 miljoner

kronor enligt nuvarande kostnadsnivå. Denna såväl som andra i det

följande angivna kostnader kan, även med bortseende från eventuella penningvärdeförändringar,

för närvarande inte anges med full bestämdhet, men

beloppen torde ge erforderligt underlag för en bedömning av vad ett principbeslut

om inrättande av en andra lärarhögskola från ekonomisk synpunkt

innebär. För nästa budgetår föreslår jag endast, att ett investeringsanslag

till det tidigare preliminärt beräknade beloppet av 200 000 kronor äskas

för upprättande av ritningar och vidtagande av andra förberedande åtgärder

för byggnadsföretaget.

De årliga driftkostnaderna har av de sakkunniga approximerats med

utgångspunkt i de för budgetåret 1958/59 till lärarhögskolan i Stockholm

anvisade medlen. Jag beräknar på grundval av det tidigare redovisade personalbehovet,

förordad utbildningskapacitet samt uppskattat behov av

annan icke-ordinarie personal än som förut nämnts avlöningskostnaderna

för en fullt utbyggd lärarhögskola i Malmö vid nuvarande lönenivå till följande

belopp: Till ordinarie tjänstemän 2 450 000 kronor; till arvoden och

särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, 546 000 kronor; till övrig

icke-ordinarie personal 2 960 000 kronor samt till rörligt tillägg in. m.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

891 000 kronor eller tillhopa i avrundat tal 6 850 000 kronor. Av detta belopp

kan omkring 2 900 000 kronor beräknas åtgå till lärarkandidaternas

löner, d. v. s. omkring 42 procent av de totala lönekostnaderna.

Med utgångspunkt i anslaget till omkostnader vid lärarhögskolan i Stockholm

kan uppskattningsvis 500 000 kronor angivas som sannolikt erforderligt

belopp för en skola av den andra lärarhögskolans omfattning. Till materiel

och böcker torde 100 000 kronor få beräknas.

När skolan hunnit bli fullt utbygfd, skulle dess årliga stat således kunna

beräknas omfatta ett belopp av omkring 7,5 miljoner kronor.

Engångsanskaffningar för övningsskolans inrättande skall icke till någon

del bekostas av statsmedel. Kostnaderna av detta slag för den egentliga

lärarhögskolans behov skall däremot falla på statsverket. Fördelade på ett

antal år torde de i enlighet med de sakkunnigas uppskattningar få beräknas

till omkring 600 000 kronor.

Jag vill i detta sammanhang slutligen erinra om att jag redan i det

föregående uttalat, att folkskoleseminariernas utbildningskapacitet naturligtvis

inte skall förbli opåverkad genom tillkomsten av ytterligare en lärarhögskola

utan begränsas i samma mån som utbildningen kan överflyttas till

denna lärarhögskola. Jag förutsätter att skolöverstyrelsen beaktar detta vid

sin planläggning beträffande seminarieorganisationens fortsatta utbildningskapacitet

och upptar spörsmålet till prövning och förslag i samband med

vederbörliga anslagsäskanden till Kungl. Maj:t för de närmast följande

budgetåren. Det bör här erinras om att enligt ett mellan kronan och Malmöhus

läns landsting gällande avtal landstinget successivt skall ha senast år

1969 övertagit nuvarande folkskoleseminariets tomt i Lund jämte därå

befintliga byggnader.

Jag har nyss angivit, vad jag anser vara avgörande skäl för att den andra

lärarhögskolan bör förläggas till Malmö, nämligen att skolväsendet i Lund

icke är nog omfattande som övningsunderlag för den utbildningskapacitet,

som den andra lärarhögskolan enligt min mening bör ha. Av redogörelsen

för de sakkunnigas förslag och för remissyttrandena torde de väsentliga

synpunkter, som kan anläggas på förläggningsfrågan, ha framgått. Då de

samtliga synes vara sekundära i förhållande till frågan om underlaget för

övningsundervisningen och då dessutom även i övrigt tillfredsställande förutsättningar

enligt min mening finnes för en förläggning till Malmö, finner

jag inte anledning att här väga nämnda synpunkter mot varandra utan

hänvisar till min tidigare redogörelse. Med anledning av byggnadsstyrelsens

motivering för en förläggning till Lund — man skulle där obunden av befintliga

byggnader kunna ordna en för lärarhögskolan särskilt avpassad

anläggning — vill jag dock erinra om att detta i och för sig inte oviktiga

förhållande bortfallit som särskilt skäl till förmån för Lund i och med att

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Kung!. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

det så kallade Heleneholmsområdet i Malmö förts fram som förläggningsalternativ.

På mitt uppdrag har representanter för ecklesiastikdepartementet besett

de olika förläggningsplatserna i Malmö och vid överläggningar med företrädare

för staden undersökt de närmare förutsättningarna för lärarhögskolans

förläggning dit. Mellan företrädare för departementet och för

Malmö stad har därefter överenskommelse träffats om förslag till avtal

angående upprättande av en lärarhögftcola i Malmö m. in. Avtalsförslaget

torde som bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. Beträffande

av talsförslagets innebörd och vissa därmed sammanhängande

frågor vill jag anföra följande.

Vad först beträffar frågan om förläggning inom Malmö har det visat sig,

att den plats som från allmänna synpunkter närmast ter sig som den fördelaktigaste,

nämligen det centralt belägna område som skulle disponeras

enligt något av Drotsenalternativen, skulle vara ett mindre lämpligt val,

om man tager hänsyn till stadens skolplanering. Med den omfattning övningsskolan

enligt min mening bör ha, skulle en förläggning enligt något av

dessa alternativ framstå som direkt olämplig för staden, då ett naturligt

upptagningsområde för erforderligt antal elever i övningsskolan skulle komma

att saknas.

Vid val av Mellanhedsalternativet skulle man möta olägenheten att

tvingas övertaga befintliga lokaler, vilka enligt de sakkunnigas bestämda

mening icke erbjuder erforderligt utrymme för en anläggning av det slag

det gäller. I detta läge har jag, sedan det visat sig möjligt att träffa en från

statens synpunkt tillfredsställande överenskommelse med Malmö stad vid

en förläggning till Heleneholmsområdet, ansett mig böra förorda en förläggning

till detta område, där en för sitt ändamål planerad anläggning till alla

delar kan uppföras från grunden.

Avtalsförslaget avser således inrättande av en lärarhögskola, med tillhörande

statlig övningsskola, förlagd till Heleneholmsområdet. Den reguljära

utbildningsverksamheten avses skola börja den 1 juli 1962. Som allmän

förutsättning gäller, att staden efter i vederbörlig ordning gjord ansökan

inför försöksverksamhet med nioårig obligatorisk enhetsskola successivt i

hela staden så, att den läsåret 1962/63 omfattar årskurserna 1—7.

För högskolanläggningen skall staden utan kostnader till staten överlåta

ett markområde, omfattande cirka 60 000 m2, och därå utan bidrag av

statsmedel uppföra, inreda och utrusta erforderliga byggnader för en fullständig

övningsskola av den omfattning jag förut angivit såsom lämplig.

Klasser och ringar i övningsskolan skall till storleken avpassas för övningsskolans

uppgifter. Beträffande tillhandahållande av externa övningsklasser

skall tillämpas samma bestämmelser som från den 1 juli 1959 föreslagits

skola i detta hänseende gälla i fråga om folkskoleseminarierna.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj ds proposition nr 89 år 1959

Byggnadernas standard skall vara den för kommunala skolanläggningar

vanliga, dock att de särskilda behov, som skolans karaktär av övningsskola

medför, skall beaktas. Även i fråga om standard på utrustning och undervisningsmateriel

skall gälla vad nu sagts. Jag vill här erinra om att jag i

annat sammanhang med skärpa understrukit vikten av att verkligt allvarliga

ansträngningar göres för att hålla nere kostnaderna för statliga eller

med statsmedel finansierade byggnadsföretag och att i detta syfte alla till

buds stående möjligheter att genom förenklingar, rationellare planlösningar

och liknande åtgärder förbilliga byggnadsverksamheten på effektivaste sätt

utnyttjas. Vad jag sålunda framhållit gäller givetvis också beträffande den

del av lärarhögskolanläggningen, vars uppförande skall bekostas av staden.

Motsvarande synpunkter på angelägenheten av återhållsamhet i utgifterna

och effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser bör enligt min mening

vidare självfallet också gälla med avseende på den i 8 § avtalsförslaget avsedda

inredningen, undervisningsmaterielen in. m.

Att övningsskolans uppförande skall bekostas av Malmö stad innebär

helt naturligt inte att staten skall sakna inflytande över utformningen av

denna del av anläggningen. Förutom att ritningar, utrustningslistor m. in.

enligt avtalsförslaget skall godkännas av statlig myndighet förutsättes i

förslaget att intimt samråd alltifrån början skall äga rum mellan vederbörande

statliga och kommunala myndigheter rörande anläggningens utformning

och utförande. Med hänsyn till att den 1 juli 1962 i avtalsförslaget

angivits som den tidpunkt då byggnaderna skall överlämnas och förutsättes

vara färdigställda, är det angeläget, att kontakt mellan berörda myndigheter

tages så tidigt som möjligt och att samrådet bedrives kontinuerligt, så

att arbetet inte fördröj es genom att vidtagna åtgärder senare visar sig inte

vara i enlighet med båda parters uppfattning.

Enligt avtalsförslaget har vidare staden förbundit sig att från och med

höstterminen 1960 provisoriskt tillhandahålla behövliga lokaler för ämneslärarutbildning.

Jag vill också nämna, att staden åtagit sig att tillhandahålla

idrottsanläggningar för lärarhögskolans behov samt utfäst sig att

verka för att lärare och lärarkandidater skall kunna erhålla lämpliga bostäder

samt för att kommunikationerna mellan högskolan och den centrala

staden blir tillfredsställande.

Beträffande fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna för

den andra lärarhögskolan är avtalsförslaget utformat så, att vad kommunen

skall svara för uttryckligen angivits, medan övriga kostnader förutsättes

falla på staten. I fråga om investeringar skall i princip kostnaderna för

mark och för uppförande av övningsskolan, såsom redan sagts, falla på

staden, medan staten skall bestrida kostnaderna för den egentliga lärarhögskolans

uppförande och vad därmed sammanhänger.

Driftkostnaderna, d. v. s. underhåll av anläggningen, utgifter för personal

och materiel m. in., skall falla på staten utom i vad gäller skolsociala anord
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 89 år 1959

ningar och inköp av böcker till skolbibliotek, allt för övningsskolans elever,

samt undervisningen i yrkesteori och yrkespraktik. I den mån särskilda

statsbidrag utgår för dessa ändamål avses kommunen äga uppbära sådana

även för övningsskolans elever.

Utöver vad jag nu anfört, torde avtalsförslaget inte fordra några närmare

kommentarer från min sida. Jag förordar, att Kungl. Maj:t utverkar riksdagens

bemyndigande att med Malmö stad träffa överenskommelse i huvudsaklig

överensstämmelse med vad jag här förordat. Skulle smärre jämkningar

av eller tillägg till avtalsbestämmelserna senare erfordras, förutsätter

jag, att riksdagens samtycke därtill icke skall behöva inhämtas.

Vid bifall från Kungl. Maj:ts och riksdagens sida till de förslag, jag i det

föregående framlagt, skulle något mer än ett år återstå till dess att den provisoriskt

ordnade ämneslärarutbildningen kan taga sin början och drygt tre

år till dess att den nya högskolanläggningen avses skola tagas i bruk. Viss

tid för att förbereda verksamheten fordras emellertid oundgängligen. Därest

principbeslut nu fattas, bör åtgärder således snarast vidtagas dels för att

förbereda och organisera den provisoriska utbildningen av ämneslärare, dels

för att planera den nya anläggningen. Den senare åtgärden torde fordra

intim samverkan mellan byggnadsteknisk och pedagogisk sakkunskap. Ett

omfattande arbete torde vidare krävas för att förbereda igångsättandet av

utbildningsverksamheten vid högskolan, även om man i det avseendet kan

bygga på redan gjorda erfarenheter.

För den provisoriska ämneslärarutbildningen torde fordras att den blivande

högskolans rektor och vissa övriga befattningshavare vid denna är

utsedda och kan påbörja sin verksamhet den 1 juli 1960. För det budgetår,

som då börjar, bör vidare medel lämpligen ha av skolöverstyrelsen beräknats

och äskats i vanlig ordning hösten dessförinnan, så att förslag om medelsanvisning

kan föreläggas riksdagen i 1960 års statsverksproposition. Sedan

högskolans rektor utsetts, bör han givetvis få en ledande ställning vid det

fortsatta förberedelsearbetet. Högskolans styrelse bör träda i funktion från

den 1 juli 1960 som styrelse för den verksamhet som hänger samman med

den provisoriska ämneslärarutbildningen. Redan dessförinnan och under

loppet av budgetåret 1960/61 måste emellertid åtskilliga förberedelseåtgärder

ske, såsom att pröva huruvida viss till lärarhögskolan knuten personal

bör tillsättas medelst kallelseförfarande, att taga ställning till professurens

benämning och att närmare klargöra innehavarens ställning och uppgifter

vid Lunds universitet, att framlägga förslag till tim- och kursplaner för

småskollärarutbildningen m. m. samt undersöka huruvida arbetsformerna

vid den andra lärarhögskolan lämpligen bör få en mera högskolemässig

prägel än de för närvarande har vid den första lärarhögskolan. Därvid bör

uppmärksammas vad i dessa frågor anförts vid remissbehandlingen av betänkandet

angående lärarhögskola i Sydsverige. I övrigt torde här endast

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

sammanfattningsvis behöva sägas, att det förberedande arbetet skall sikta

på utarbetandet av erforderliga detalj förslag för verksamheten vid den

andra lärarhögskolan på grundval av fastställda riktlinjer för lärarutbildningens

ordnande men med beaktande av sedan dess gjorda rön och erfarenheter.

För utförande av ifrågavarande förberedelsearbete torde vissa särskilda

anordningar bli nödvändiga. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t

att framdeles besluta härom.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta, att i Malmö skall upprättas en lärarhögskola

med i huvudsak de uppgifter och den organisation, som

jag i det föregående förordat;

b) besluta, att utbildningsverksamheten vid nämnda lärarhögskola

skall taga sin början höstterminen 1962, dock

att utbildning av ämneslärare provisoriskt skall anordnas

från och med höstterminen 1960;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående förordat sluta avtal

med Malmö stad angående upprättande av en lärarhögskola

i Malmö m. m. ävensom i övrigt fatta de beslut och

vidtaga de åtgärder, som i samband med upprättandet kan

erfordras;

d) till Nybyggnad för lärarhögskolan i Malmö för budgetåret

1959/60 under statens allmänna fastighetsfond anvisa

ett investeringsanslag av 200 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

M. Ribbing

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1999. 1 samt. Nr 89

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 89 år 1959

Bilaga

Förslag

till

Avtal

mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Malmö stad, å andra sidan,

angående upprättande av en lärarhögskola i Malmö m. m.

Mellan företrädare för Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt företrädare

för Malmö stad, å andra sidan, har — under förutsättning av Kungl. Maj :ts

respektive stadsfullmäktiges godkännande före den 1 juli 1959 — träffats

följande avtal angående upprättande av en lärarhögskola i Malmö m. m.

1 §

I Malmö inrättas en lärarhögskola med därtill hörande statlig övningsskola,

innefattande fullständig enhetsskola samt gymnasium.

Utbildningsverksamheten avses skola börja den 1 juli 1962. Angående

tidigare igångsättande i provisoriska lokaler av utbildning för ämneslärarkandidater

stadgas i 21 §.

Kostnaderna för lärarhögskolan med den därtill hörande övningsskolan

bestrides av statsmedel, om ej annat följer av vad nedan sägs.

2 §

Försöksverksamhet med nioårig obligatorisk enhetsskola förutsättes skola

införas successivt i hela staden i sådan ordning att försöksverksamheten

läsåret 1962/63 omfattar årskurserna 1—7, där den icke på grund av tidigare

fattade beslut redan har större omfattning.

Övningsskolans enhetsskola skall läsåret 1962/63 omfatta årskurserna

1—7 samt därefter successivt utbyggas med årskurserna 8 och 9.

Övningsskolans gymnasium inrättas som treårigt, för manlig och kvinnlig

ungdom öppet gymnasium med allmän linje, latinlinje och reallinje. Det

upprättas successivt med början från och med läsåret 1962/63 i första

ringen.

Anm. Beträffande skolväsendets närmare organisation i Malmö förutsättes staden skola snarast

inkomma till skolöverstyrelsen med särskild utredning och förslag.

3 §

Övningsskolan förutsättes fullt utbyggd omfatta följande antal klasser

och ringar:

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

enhetsskolans lågstadium (årskurs 1—3)........ 12 klasser

» mellanstadium (årskurs 4—6) .... 18 »

» högstadium (årskurs 7—9)....... 15 »

gymnasiet .................................. 9 ringar

hjälpklass .................................. 2 klasser

47 klasser

9 ringar

Härtill kommer 1 läsklinik.

4 §

Det åligger staden att anpassa övningsskolans upptagningsområde så, att

klasser och ringar erhåller med hänsyn till övningsskolans uppgifter lämplig

storlek.

5 §

För i 1 § angivet ändamål överlåter staden utan ersättning samt fritt

från alla gravationer till kronan ett område, omfattande cirka 60 000 m2,

vilket angivits med röd begränsningslinje å ett av Malmö stadsingenjörskontor

den 13 februari 1957 upprättat förslag till stadsplan för del av

Södervärn (Heleneholm), begränsat i norr av Ystadvägen, i öster av Munkhättegatan,

i söder av Eriksfältsgatan samt i väster av området i övrigt.

6 §

Staden svarar för att området enligt gällande bestämmelser kan bebyggas

på sätt förutsattes i detta avtal.

7 §

Staden åtager sig att på området utan bidrag av statsmedel uppföra de

byggnader för övningsskolan, som erfordras med hänsyn till dess i 3 § angivna

omfattning (inklusive lokaler för skolsociala ändamål och andra

lokaler till elevernas omvårdnad, administrationslokaler samt tjänstebostäder

för vaktmästare och värmeskötare), allt enligt gängse kommunal standard,

dock med beaktande av övningsskolans särskilda behov.

Ovannämnda byggnader överlämnas i kronans ägo den 1 juli 1962.

8 §

Staden åtager sig att utan bidrag av statsmedel verkställa inredning av

övningsskolan före överlämnandet samt förse övningsskolan med den första

uppsättningen möbler, inventarier och undervisningsmateriel, allt enligt

gängse kommunal standard, dock med beaktande av övningsskolans särskilda

behov.

Till ovan angiven egendom erhåller kronan äganderätt.

Beträffande stadens tillhandahållande av viss särskild utrustning gäller

vad nedan i 17 § sägs.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

9 §

Staden åtager sig, i vad gäller övningsskolans behov, att utan kostnad

för statsverket iordningställa erforderliga skolgårdar, parkeringsplatser,

cykelställ och liknande anordningar samt i övrigt verkställa yttre planeringsarbeten.

10 §

Erforderliga vägar samt ledningar för anslutning till vatten och avlopp,

gas, elektricitet och central värmeanläggning (fjärrvärme), därest sådan nu

eller framdeles skulle ifrågakomma, åtager sig staden att utan kostnad för

statsverket framdraga till områdets gräns, såvitt gäller den egentliga

lärarhögskolan, samt över området, såvitt gäller övningsskolan.

11 §

Staden åtager sig att svara för anläggning, underhåll och renhållning av

området omgivande gatuområden.

12 §

Ritningar, utrustningslistor och andra grundläggande dokument beträffande

de byggnads- och anläggningsarbeten samt anskaffningar, som avses

i 7—9 §§, skall godkännas av Kungl. Maj:t eller den statliga myndighet,

som Kungl. Maj:t därtill bemyndigar.

Anm. Det förutsattes, att stadens samtliga åtgärder beträffande projektering, uppförande och

färdigställande av övningsskolanläggningen alltifrån början vidtages i samråd med vederbörande

statliga myndigheter.

13 §

Skulle kronan upphöra att använda de på området uppförda byggnaderna

huvudsakligen för ändamål, som avses i 1 §, eller för liknande utbildningsändamål,

skall området med vad därtill hör i fast egendom ävensom till

övningsskolan hörande möbler, inventarier, undervisningsmateriel och

annan lös inredning återgå till staden. De av kronan för den egentliga lärarhögskolan

uppförda byggnaderna skall därvid inlösas av staden med belopp,

motsvarande deras bruksvärde vid inlösningstillfället. I övrigt skall lösen

icke utgå.

14 §

Staden åtager sig att — med åtnjutande av i förekommande fall utgående

statsbidrag — omhänderhava undervisningen i yrkesteori och yrkespraktik

för övningsskolan.

15 §

Staden åtager sig att — med åtnjutande av i förekommande fall utgående

statsbidrag — tillhandahålla övningsskolans elever skolsociala förmåner

(t. ex. skolmåltider, hälsovård, tandvård, skolbad, fria läroböcker, fri undervisningsmateriel)

och andra kommunalt beviljade förmåner (t. ex. stöd
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

undervisning, frivillig undervisning, fritidsverksamhet) i den omfattning

och på de villkor, som gäller för stadens övriga elever i motsvarande skolformer.

16 §

Staden åtager sig att — med åtnjutande av i förekommande fall utgående

statsbidrag — verkställa inköp av böcker för övningsskolans skolbibliotek

i den omfattning och på de villkor, som tillämpas beträffande

övriga skolbibliotek i motsvarande skolformer.

17 §

Till av staden bekostad verksamhet, som avses i 14—16 §§, tillhandahåller

kronan i 7 § avsedda lokaler utan hyresersättning eller ersättning för

bränsle, lyse och vatten. Upplåtelse av ifrågavarande lokaler för annat än

lärarhögskoleverksamhetens behov må ske först efter samråd med stadens

vederbörande myndigheter.

Inredning och utrustning för upprätthållande av sagda verksamhet anskaffas

och underhålles av staden.

18 §

Staden åtager sig att utan kostnad för statsverket tillhandahålla idrottsanläggningar,

till vilkas begagnande lärarhögskolan för sin verksamhet skall

äga företrädesrätt under lektionstid.

19 §

Staden åtager sig att ställa externa övning sklasser till förfogande i den

utsträckning som erfordras för övningsundervisningen, varvid de bestämmelser,

vilka från och med den 1 juli 1959 avses skola gälla för dylika

klasser vid folkskoleseminariums övningsskola, skall äga motsvarande tilllämpning.

20 §

Staden utfäster sig att verka för att personalen vid lärarhögskolan och

lärarkandidaterna skall kunna erhålla lämpliga bostäder i lärarhögskolans

närhet samt för att trafikförhållandena så ordnas, att tillfredsställande kommunikationsmöjligheter

erhålles med samverkande skolanläggningar av

olika slag samt stadens centrala delar.

21 §

Staden åtager sig att från och med läsåret 1960/61 till dess den egentliga

lärarhögskolans nybyggnad uppförts och kan tagas i bruk till kronan utan

kostnad för statsverket provisoriskt upplåta lokaler i befintligt skick i den

s. k. Åbergska flickskolan i staden i den utsträckning, som erfordras för en

årlig utbildning av högst 60 ämneslärarkandidater.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning ....................................................... 2

II. Den första lärarhögskolans tillkomst och nuvarande organisation .... 3

III. Förslag angående en lärarhögskola i södra Sverige.................. 10

A. Allmänna synpunkter......................................... 10

B. Omfattning och organisation .................................. 11

1. De sakkunnigas förslag .................................... H

a) Utbildningskapaciteten.................................. H

b) Personalbehov ......................................... 4 6

c) Lokalbehov ............................................ 28

d) Styrelse ............................................... 20

2. Remissyttranden .......................................... 21

C. Övningsskola ................................................ 28

1. De sakkunnigas förslag .................................... 28

a) Behovet av övningsklasser .............................. 28

b) Den interna övningsskolans organisation.................. 33

c) Personalbehov för övningsskolan ........................ 35

d) Lokalbehov för övningsskolan............................ 38

2. Remissyttranden .......................................... 41

D. Förläggningsort m. m.......................................... 45

1. Av de sakkunniga redovisade alternativ ..................... 45

a) Allmänna synpunkter................................... 45

b) Lund som förläggningsort ............................... 45

c) Malmö som förläggningsort.............................. 52

2. Remissyttranden .......................................... 58

E. Kostnadsberäkningar ......................................... 60

IV. Departementschefen ............................................. 62

Bilaga. Avtalsjörslag................................................. 82

Ivar Hasggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1959

690313

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:217 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av eu lärarhögskola i södra Sverige. a1 i texten
  2. SU 1959:77 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående inrättande av en lärarhögskola i södra Sverige jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten