Angående inrättande av en lärarhögskola i södra Sverige
1959-03-06 · 86 sidor, varav 85 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 85 av 86 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1959:89, Angående inrättande av en lärarhögskola i södra Sverige
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
1
Nr 89
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av
en lärarhögskola i södra Sverige; given Stockholms
slott den 6 mars 1959.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås att en andra lärarhögskola upprättas i södra
Sverige och förlägges till Malmö. Det för denna högskola nya i förhållande
till lärarhögskolan i Stockholm är främst, att verksamheten skall omfatta
utbildning även av småskollärare.
Den årliga intagningen vid den andra lärarhögskolan beräknas bli 90
ämneslärarkandidater, 96 mellanskollärarkandidater och 48 småskollärarkandidater.
Verksamheten beräknas kunna starta vid den nya högskolan
hösten 1962, dock att provisoriskt ordnad utbildning av ämneslärare är
avsedd att komma till stånd redan från och med hösten 1960.
Enligt vid statsrådsprotokollet som bilaga fogat förslag till avtal mellan
staten och Malmö stad överlåter staden utan kostnad för statsverket tomt
för högskolanläggningen samt uppför och överlämnar till staten utan bidrag
av statsmedel fullständiga övningsskolbyggnader.
Fullt utbyggd beräknas kostnaderna för verksamheten komma att uppgå
till omkring 7,5 miljoner kronor årligen.
För nästa budgetår äskas endast ett investeringsanslag av 200 000 kronor.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 89
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
6 mars 1959.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, följande.
I årets statsverksproposition (Bil. 29: Kapitalbudgeten; punkten 12) har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, till
Nybyggnad för lärarhögskola i södra Sverige för budgetåret 1959/60 beräkna
ett investeringsanslag av 200 000 kronor.
Sedan beredningen av denna fråga numera avslutats, anhåller jag att få
ånyo anmäla densamma.
I. Inledning
Enligt vid 1950 års riksdag fattat principbeslut skall i den ordning och
till det antal, som framdeles bestämmes, inrättas lärarutbildningsanstalter
av ny typ, lärarhögskolor, avsedda att meddela egentlig yrkesutbildning för
ämneslärare, mellanskollärare och eventuellt småskollärare ävensom, i den
mån sådant i vederbörlig ordning bestämmes, för olika grupper av speciallärare.
En första lärarhögskola inrättades genom beslut av riksdagen år 1954
och påbörjade sin egentliga verksamhet höstterminen 1956.
Med stöd av nådigt bemyndigande den 30 september 1955 tillkallade
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet den 28 november 1955 för
utredning av frågan om inrättande av en andra lärarhögskola, belägen i
södra Sverige, såsom sakkunniga dåvarande ledamoten av riksdagens första
kammare, f. d. lektorn Hakon Lauritz Edgar Sjödahl, numera ledamoten
av riksdagens första kammare, hemmansägaren Nils Ivar Johansson i
Mysinge och rektorn vid folkskoleseminariet i Lund Erik Georg Stenquist
samt uppdrog åt Sjödahl att såsom ordförande leda utredningsarbetet.
Sedan de sakkunniga överlämnat sitt den 29 juli 1958 dagtecknade be
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
tänkande »Lärarhögskola i Sydsverige» (stencilerat), har utlåtanden över
detsamma avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, kanslersämbetet
för rikets universitet, skolöverstyrelsen, vars utlåtande gäller som uttalande
även av styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm, överstyrelsen för yrkesutbildning,
byggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län — som i ärendet
hört vederbörande kommunala myndigheter i Malmö och Lund — länsskolnämnden
i Malmöhus län ävensom arbetsmarknadsstyrelsen. Tillfälle
har slutligen beretts åtskilliga organisationer att avgiva yttrande, varjämte
länsskolnämnden i Malmöhus län och Lunds studentkår inkommit med
skrivelser i ärendet.
En andra lärarhögskola bör träda i full verksamhet snarast möjligt. Detta
synes dock kunna ske tidigast hösten 1962. Efter en redogörelse för den
första lärarhögskolans tillkomst och organisation samt för vad de sakkunniga
föreslagit och remissinstanserna anfört, ämnar jag framlägga de förslag
rörande en andra lärarhögskola, som nu synes mig påkallade.
II. Den första lärarhögskolans tillkomst och
nuvarande organisation
Betänkande rörande den första lärarhögskolan (SOU 1952: 33) utarbetades
av 1946 års skolkommission och lades sedermera till grund för proposition
angående inrättandet av denna högskola (1954: 209).
Enligt skolkommissionens förslag skulle den första lärarhögskolan ha till
uppgift att meddela dels egentlig yrkesutbildning åt de aspirantgrupper,
för vilka den stode öppen, dels ock vidareutbildning åt lärare samt att i mån
av sina resurser medverka vid den pedagogiska försöksverksamheten.
Härtill kan också läggas den vetenskapliga forskningsverksamhet, som
skulle ledas av professorn i skolforskning.
Arbetssättet skulle enligt skolkommissionen vara högskolemässigt. Fria
studier borde få så stort utrymme som möjligt. Skolkommissionen förväntade,
att den vetenskapliga forskning, som kunde komma att bedrivas vid
högskolan, skulle söka arbetsuppgifter i synnerhet inom områden, som
berördes av försöksverksamheten.
De för lärarutbildningen centrala ämnena psykologi, pedagogik och metodik
skulle vara högskolans huvudämnen. Däremot vore det icke meningen,
att lärarhögskolan skulle övertaga någon del av den fackutbildning i skolämnena,
som av gammalt meddelats vid universiteten.
Vidareutbildningen skulle ha skiftande former allt efter behovet.
Lärarhögskolans medverkan vid försöksverksamheten skulle avse icke
blott att genom direkta försök vinna resultat av värde för det pedagogiska
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
framstegsarbetet utan också — och framför allt — att väcka de blivande
lärarnas intresse för arbete av detta slag, så att tillräckligt många läraraspiranter
längre fram såsom aktiva lärare skulle befinnas skickade att
medverka vid försöksverksamheten inom skolan.
Egentlig yrkesutbildning skulle vid lärarhögskolan enligt skolkommissionens
förslag meddelas för blivande ämneslärare, mellanskollärare och småskollärare.
Utbildningen av ämneslärare skulle enligt skolkommissionens förslag
komma att avvika från den dittillsvarande utbildningen så till vida, att den
skulle påbörjas omedelbart efter universitetsstudiernas slut. Den pedagogiska
kursen i ämbetsexamen skulle ersättas av studier i psykologi och
pedagogik vid lärarhögskolan, där utbildningen skulle omfatta två terminer
med en mellanliggande praktiktermin. Den första terminen vid lärarhögskolan
skulle ägnas åt grundläggande studier i pedagogik, metodik, specialkurser
i tal- och röstvård, muntlig framställning, skolhygien m. m. samt åt
auskultationer och egen (icke betygsatt) övningsundervisning. Den sista
terminen skulle ägnas åt pedagogik med specialkurser, metodik samt auskultationer
och betygsatta undervisningsserier.
Utbildningen av mellanskollärare skulle motsvara utbildningen på folkskoleseminariernas
tvååriga linjer. En praktiktermin skulle emellertid läggas
in mellan den andra och tredje terminen vid lärarhögskolan. Bland
annat på grund härav bleve utbildningsgången en annan än vid folkskoleseminarierna.
På det praktiska området skulle således lärarhögskolereformens kärnpunkt
bli införandet av den av riksdagen år 1950 i princip beslutade praktikterminen
ute på arbetsfältet.
Vid lärarhögskolan skulle enligt skolkommissionens förslag årligen mottagas
80
blivande ämneslärare, 128 blivande mellanskollärare, 144 blivande
småskollärare, 150 deltagare i den förberedande kursen för inträde vid
småskollärarlinjen, ävensom 150 (cirka) deltagare i propedeutiska kurser
för inträdessökande till mellanskollärarlinjen.
Av småskolläraraspiranterna skulle i regel 16 intagas på en speciallinje
för studenter. Av ämnesläraraspiranterna beräknades 10 å 20 per år önska
specialutbildning för tjänstgöring vid folkhögskola.
Småskolläraraspiranterna skulle alltså bli högskolans största elevgrupp.
De skilda aspirantkategoriernas vistelse vid lärarhögskolan skulle omfatta
för
småskollärare 4 terminer utom praktikterminen ute på arbetsfältet, för
mellanskollärare 4 terminer utom praktikterminen och för
ämneslärare 2 terminer utom praktikterminen.
Sedan verksamheten fått sin fulla omfattning, skulle antalet vid lärarhögskolan
samtidigt undervisade komma att uppgå till 800 å 900 förutom
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959 5
deltagarna i kurser av mera tillfällig karaktär och eleverna i lärarhögskolans
övningsskola.
Remissinstanserna ansåg allmänt, att utbildningen vid en lärarhögskola
av det av skolkommissionen föreslagna formatet måste bli opersonlig och
organisatoriskt tungrodd och departementschefen ansåg en nedskärning
vara oundviklig. I första hand förfeslog han att småskollärarutbildningen
tills vidare skulle slopas. Vidare borde intagningen av mellanskollärare
under högskolans första tid begränsas till 96 per år och intagningen av
ämneslärarkandidater till högst 60. Examinationen av ämneslärare skulle
likväl bli betydande och motsvara tre ä fyra pro vår släroverk. Antalet personer,
som samtidigt undervisades vid högskolan i egenskap av läraraspiranter
eller under fortsatt utbildning, skulle således endast bli omkring 300.
Den viktigaste institutionen vid högskolan skulle enligt kommissionens
förslag bli den psykologisk-pedagogiska, som skulle förestås av en professor.
Undervisning i psykologi och pedagogik skulle huvudsakligen handhas
av lektorer, som skulle bestrida den egentliga kursundervisningen. För undervisningen
i metodik skulle finnas tre grupper metodiklektorer. Lektorerna
i högstadiets metodik vore huvudsakligen avsedda för ämneslärarutbildningen
och för ämnesfördjupningen i klasslärarutbildningen. Vidare
skulle lektorstjänster i mellan- och lågstadiernas metodik inrättas. Den
tredje gruppen av metodiklektorer skulle utgöras av lektorerna i övningsämnenas
metodik.
Metodiklektorernas uppgifter skulle principiellt skilja sig från pedagogiklektorernas:
de förra avsågs ge sina lärarkandidater metodiska anvisningar
och råd samt handleda dem under den praktiska lärarutbildningen, de
senare skulle orientera lärarkandidaterna om undervisningsmetodernas teoretiska
motivering.
För vissa ämnen erfordrades dessutom deltidstjänstgörande biträdande
lärare.
Enligt skolkommissionen borde högskolans övningsskola till en början
omfatta en fullständig enhetsskola med klasserna 1—9 och ledas av två
rektorer, av vilka den ena skulle svara för klasslärarstadiet och den andra
för högstadiet. Längre fram skulle övningsskolan påbyggas med ett gymnasium.
Departementschefen ansåg emellertid icke någon gymnasial överbyggnad
erforderlig och ej heller mer än en rektorstjänst.
Vidare borde övningsklasser inom det kommunala skolväsendet kunna
komma till användning för klasslärarutbildningen. Slutligen måste för ämneslärarutbildningens
behov några högre allmänna läroverk knytas till
lärarhögskolan såsom samverkande läroverk.
Liksom inom andra skolformer skulle för övningsskolan erfordras lärare
med olika utbildning alltefter det stadium, på vilket de skulle tjänstgöra,
för klasserna 1—6 övningsskollärartjänster, för realskolestadiet adjunkts
-
6
Kungl. May.ts ''proposition nr 89 år 1959
tjänster och för gymnasialstadiet, om ett sådant komme till stånd, lektorstjänster.
För alla tre stadierna erfordrades dessutom lärare i övningsämnen.
Såsom förläggningsort för den första lärarhögskolan föreslog skolkommissionen
stadsdelen Vällingby i Stockholm. I några remissyttranden nämndes
såsom alternativ till Vällingby en förläggning till de lokaler, som då
disponerades av folkskoleseminariet för manliga elever i Fredhäll i Stockholm.
Departementschefen stannade inför sistnämnda alternativ.
Lärarhögskolan skulle enligt skolkommissionens förslag stå under ledning
av en särskild styrelse. Högskolans lärarråd skulle emellertid såsom
lokal styrelse kunna avgöra vissa frågor, huvudsakligen pedagogiska. Den
omedelbara ledningen av högskolans verksamhet skulle utövas av högskolans
rektor.
Bortsett från omfånget anslöt sig departementschefen i allt väsentligt till
skolkommissionens förslag i vad gällde den första lärarhögskolans organisation
och arbetsformer.
Statsutskottet anslöt sig i stort sett till förslaget om en nedskuren lärarhögskola
(SU 1954: 189) och riksdagen beslöt, att en lärarhögskola skulle
upprättas i Stockholm med i huvudsak de uppgifter och den organisation,
som av departementschefen förordats (Rskr 1954: 303).
Lärarhögskolan i Stockholm påbörjade, som förut sagts, sin verksamhet
hösten 1956 och avslutade vårterminen 1958 sitt andra läsår. Hösten 1957
fullbordade den första kullen ämneslärarkandidater sin utbildning och
hösten 1958 avlade den första kullen mellanskollärarkandidater examen.
Högskolans båda lärarutbildningslinjer är således nu fullt utbyggda. Övningsskolan
har emellertid ännu icke fått den omfattning, som förutsatts.
Antalet sökande och intagna på de olika linjerna vid högskolan framgår
av följande sammanställning.
Ht 56
Vt 57
Ht 57
Vt 58
Ht 58
Vt 59
Ämneslärarlinjen .....
Sökande
29
78
155
106
144
122
Intagna
29
33
43
30
38
29
Mellanskollärarlinjen . .
Sökande
136
87
261
161
269
163
Intagna
48
48
48
48
48
48
Enligt Kungl. Maj:ts beslut skall tillsvidare från och med läsåret 1957/58
på lärarhögskolans ämneslärarlinje intagas under höstterminen omkring 35
och under vårterminen omkring 25 sökande. På lärarhögskolans mellanskollärarlinje
skall såväl höst- som vårtermin intagas 48 sökande, därav omkring
hälften manliga. Den första lärarhögskolan har således för närvarande
en intagningskapaeitet av 96 mellanskollärarkandidater och 60 ämneslärarkandidater
per år.
Utbildningsgången vid lärarhögskolan omfattar i enlighet med 1954 års
riksdagsbeslut för ämneslärarkandidaterna två utbildningsterminer med en
7
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 89 år 1959
mellanliggande praktiktermin samt för mellanskollärarkandidaterna två utbildningsår
med en mellanliggande praktiktermin.
I lärarhögskolans petita för budgetåret 1956/57 föreslogs vissa allmänna
riktlinjer för lärarhögskolans verksamhet. En härvid för mellanskollärarutbildningen
förordad preliminär timplan för den muntliga undervisningen
i de olika ämnena under högskolans begynnelsetid mötte i huvudsak ingen
erinran från departementschefens sida och har i stort sett följts under de
gångna två åren.
För lärarhögskolan i Stockholm gäller tills vidare från och med budgetåret
1958/59 följande personalförteckning:
Personalförteckning
Tjänstemän å ordinarie stat
1 rektor för lärarhögskolan ............................... Bp 1
1 professor ............................................. Bo 3
Anm. Ämnesområdet för professorstjänsten benämnes praktisk pedagogik.
1 rektor vid övningsskolan................................ ABp 26
1 laborator ............................................. Ao 26
13 lektorer i högstadiets metodik .......................... Ao 26
2 lektorer i psykologi och pedagogik....................... Ao 26
1 forskningssekreterare ................................... Ao 24
9 adjunkter............................................. Ao 23
4 lektorer i mellanstadiets metodik ....................... Ao 23
4 lektorer i övningsämnenas metodik ...................... Ao 21
1 sekreterare ............................................ Ao 21
1 lärare i musik ......................................... Ao 20
2 lärare i gymnastik med lek och idrott.................... Ao 20
1 lärare i teckning ...................................... Ao 20
2 lektorer i övningsämnenas metodik....................... Ao 19
27 övningsskollärare ...................................... Ao 19
5 folkskollärare.......................................... Ao 17
2 lärare i kvinnlig slöjd .................................. Ao 17
2 lärare i manlig slöjd ................................... Ao 17
1 lärare i hemkunskap ................................... Ao 13
1 kansliskrivare ......................................... Ao 10
1 kontorist ............................................. Ao 9
2 vaktmästare .......................................... Ao 8
2 kanslibiträden ......................................... Ao 7
1 kontorsbiträde ........................................ Ao 5
Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än Ae 19
1 bibliotekarie .......................................... Ae 21
8
Kuncjl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
Enligt medgivande av Kungl. Maj:t må dessutom tills vidare vara inrättade
högst två extra ordinarie övningsskollärartjänster i lönegrad Ae 13,
vilka må innehavas av till övningsskollärartjänst behörig småskollärare, under
villkor att antalet ordinarie övningsskollärartjänster i Ao 19 i motsvarande
omfattning hålles vakant.
Av de i personalförteckningen upptagna befattningarna har följande tillkommit
för speciella uppgifter nämligen: 1 laborator, 1 kontorist, 1 forskningssekreterare.
De två förstnämnda befattningarna har tillskapats för
vetenskapliga undersökningar och bearbetningar för försöksverksamheten.
Sekreterartjänsten jämte en extra ordinarie kanslibiträdestjänst har ursprungligen
varit placerade vid psykologisk-pedagogiska institutet men har
överflyttats till lärarhögskolan i samband med förändringar av institutets
verksamhet.
Innehavaren av professuren vid lärarhögskolan skall enligt kungl. brev
den 16 december 1955 utan särskild ersättning vara ledamot av humanistiska
avdelningen och lärarrådet vid Stockholms högskola och vid högskolan
meddela undervisning och förrätta examination i den omfattning, som av
Kungl. Maj:t på förslag av styrelserna för högskolorna bestämmes.
De lokaler själva lärarhögskolan i Stockholm disponerar har övertagits
från folkskoleseminariet för manliga elever i Fredhäll. Då seminariets byggnad
ej planerats med tanke på att den skulle inrymma en lärarhögskola har
vissa om- och tillbyggnader blivit erforderliga. Framför allt för att tillgodose
den pedagogiska institutionens lokalbehov och för att få en föreläsningssal
har en ny flygelbyggnad uppförts.
Den 30 juni 1955 godkände Kungl. Maj:t ett mellan kronan och Stockholms
stad träffat avtal om överlåtelse till kronan med äganderätt av
Fredhällsskolan, såväl tomten som byggnaden. Överlåtelsen skulle omfatta
alla yttre och inre inventarier samt all undervisningsmateriel med vissa
undantag, bland annat utrustningen för skolmåltidsverksamheten, som även
i fortsättningen skall drivas i kommunal regi, samt böcker och inventarier i
skolbiblioteket, som alltjämt skall vara filial till Stockholms stadsbibliotek.
Kronan skulle tillträda fastigheten den 1 juli 1956. Kostnaderna för undervisningen
har av staten successivt övertagits från och med sagda dag.
Från och med den 1 juli 1958 bestrides kostnaderna för all undervisning,
omfattande högst 24 klassavdelningar på låg- och mellanstadiet jämte vissa
specialavdelningar samt erforderligt antal klassavdelningar på högstadiet,
helt av staten. Undervisningen i yrkesteori och yrkespraktik skall dock
organiseras och bekostas av staden. Eleverna vid övningsskolan skall på
stadens bekostnad åtnjuta samma skolsociala förmåner som övriga elever i
enhetsskolor i Stockholm. Staden svarar vidare för inköp av böcker till
skolbiblioteket.
Lärarhögskolans övningsskola skall fullt utbyggd omfatta sex parallellavdelningar
av var och en av klasserna 3—6 och fem parallellavdelningar av
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
varje klass på högstadiet. Härtill kommer en läsklinik och två specialklasser
(=41 klassavdelningar).
Högstadieklasserna vid övningsskolan utnyttjas för ämneslärarkandidaternas
icke betygsatta övningsundervisning samt auskultationer under den
första utbildningsterminen. De betygsatta undervisningsserierna under den
sista utbildningsterminen förlägges däremot till de s. k. samverkande läroverken.
I motsats till övningsskolan har dessa läroverk både gymnasium
och realskola. För närvarande har lärarhögskolan två samverkande läroverk,
nämligen högre allmänna läroverket å Kungsholmen och Nya elementarskolan.
Höstterminen 1958 fanns vid förstnämnda läroverk 32 avdelningar,
varav 22 avdelningar på gymnasiet, med 947 elever och vid sistnämnda 38
avdelningar, varav 22 avdelningar på gymnasiet, med 1 168 elever.
För mellanskollärarnas praktiska utbildning blir övningsskolan utnyttjad
i motsatt ordning. Det första årets auskultation och övningsundervisning
förlägges i huvudsak till övningsklasser tillhörande det kommunala skolväsendet,
det sista utbildningsårets samtliga undervisningsövningar däremot
helt till övningsskolan (klasserna 3—6). På dessa undervisningsövningar
grundas den slutliga bedömningen av undervisningsskickligheten.
Mellanskollärarna erhåller ej utbildning genom övningsundervisning i klasserna
1 och 2 utan lär känna detta stadium endast genom auskultation i
kommunala klasser.
För mellanskollärarutbildningen hade skolkommissionen icke planerat
några egentliga undervisningsövningar på högstadiet utan endast auskultationer
i folkskolans klasser 7—8 och på enhetsskolans högstadium under det
andra utbildningsåret. Från och med höstterminen 1957 kan emellertid de
lärarkandidater, som så önskar, under två veckor sista eller näst sista utbildningsterminen
ha serieundervisning i två eller högst tre ämnen i dessa
klasser. Eftersom övningsskolans högstadium reserverats för ämneslärarkandidaternas
övningsundervisning, måste denna serieundervisning förläggas
till särskilda handledarklasser utanför övningsskolan.
Lärarhögskolan i Stockholm står under ledning av en särskild styrelse,
vilken utgöres av skolöverstyrelsen i följande sammansättning: generaldirektören
eller, i dennes frånvaro, generaldirektörens ställföreträdare, såsom
ordförande, den ledamot av överstyrelsen, som handlägger ärenden
rörande lärarutbildning, lärarhögskolans rektor, en av Kungl. Maj:t på förslag
av universitetskanslern utsedd ledamot, företrädande den psykologiskpedagogiska
forskningen, samt ytterligare en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
III. Förslag angående en lärarhögskola
i södra Sverige
A. Allmänna synpunkter
Enligt direktiven för de sakkunnigas arbete skulle den nya lärarhögskolan
vara »av i huvudsak samma omfattning och organisation som lärarhögskolan
i Stockholm». Av flera olika skäl har emellertid sistnämnda skolas
uppgifter och omfattning avsiktligt begränsats under uppbyggnadsperioden.
Med hänsyn till att verksamheten är av försökskaraktär ansågs det lämpligt,
att den började i begränsad skala och att den sedermera på grundval
av vunna erfarenheter skulle kunna byggas ut. Genom lärarhögskolans
förläggning till Fredhäll har dess framtida utvidgning i viss mån blivit
beroende av psykiatriska sjukhusets nedläggande. I propositionen 1954: 209
förutsattes att psykiatriska sjukhusets nuvarande område, så snart detta
sjukhus nedlagts, skulle kunna helt eller delvis reserveras för lärarhögskolan
eller denna närstående institutioner.
Då den definitiva utformningen av den första lärarhögskolan således
ännu ej kan anses fixerad, har de sakkunniga ansett sig ej böra betrakta
dennas nuvarande omfattning och organisation som helt bindande för den
andra lärarhögskolan ens då det gäller en utbyggnads- och försöksperiod.
De erinrar om att föredragande departementschefen vid avgivandet av
lärarhögskolepropositionen 1954 särskilt framhöll, att varje ny lärarhögskola
måste »ses som ett organisationsproblem för sig» samt att det första
villkoret varje gång bör vara att »något väsentligt vinnes och att intet
väsentligt förloras genom upprättandet av den nya utbildningsanstalten».
I den mån man redan nu kan tillgodogöra sig vissa erfarenheter, som kan
underlätta såväl upprättandet av den andra lärarhögskolan som dess verksamhet,
bör man därför enligt de sakkunnigas mening icke avvisa tanken
på att den kan erhålla en något större initialorganisation än den första lärarhögskolan.
Det främsta villkoret för en sådan utvidgning anses emellertid
vara att behovet därav är klart dokumenterat och att man icke därigenom
skapar svårbemästrade administrativa problem, som innebär risker för den
verksamhet av försökskaraktär, vilken måste bli en av huvuduppgifterna
även för den andra lärarhögskolan.
Den eventuella utvidgning av organisationen, som närmast synes komma
i fråga, anser de sakkunniga vara dels att förlägga utbildning av småskollärare
till lärarhögskolan, dels att utvidga övningsskolan till att omfatta
fullständig enhetsskola och gymnasium.
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
11
B. Omfattning och organisation
1. De sakkunnigas förslag
a) Utbildningskapaciteten
De sakkunniga framhåller inledningsvis, att en av de grundläggande
principerna för den av riksdagen beslutade lärarhögskoleutbildningen är att
den skall omfatta både ämnes- och klasslärarutbildning vid gemensam
utbildningsanstalt. Klasslärarutbildningen skall i första hand avse lärare
för enhetsskolans mellanstadium.
Med hänsyn till tidigare överväganden och beslut av Kungl. Maj:t och
riksdagen anser de sakkunniga, att det icke råder någon tvekan om att
även den nya lärarhögskolan skall utbilda ämneslärare och mellanskollärare.
Då den för närvarande mest angelägna uppgiften är att utbilda ämneslärare,
har de sakkunniga övervägt om lärarhögskolan möjligen skulle kunna starta
med enbart ämneslärarutbildning, men de har funnit, att man med en
sådan organisation skulle förlora väsentliga pedagogiska värden utan att
därför vinna några ekonomiska som ersättning.
De sakkunniga går härefter närmare in på frågan om antalet utbildningslinjer
vid högskolan och kapaciteten vid dessa. De anför härom i huvudsak
följande.
Lärarhögskolan i Stockholm skall enligt kungl. brev den 6/6 1957 utbilda
cirka 60 ämneslärare per år. Under läsåret 1957/58 har försöksvis ett
sjuttiotal lärarkandidater intagits på ämneslärarlinjen, men erfarenheterna
härav har icke varit gynnsamma, varför en återgång till det lägre antalet,
60 per år, planeras. En ytterligare reduktion av detta antal, exempelvis till
50, skulle icke medföra några nämnvärda besparingar beträffande undervisning
eller lokaler. Det administrativa arbetet samt belastningen på
övningsskolan och de samverkande läroverken skulle visserligen minska,
men denna lättnad skulle få köpas till priset av en kraftig minskning av
utbildningskapaciteten i fråga om den lärarkategori, som det är särskilt
viktigt att få fram just nu på grund av enhetsskolans utbyggnad och gymnasiets
expansion, vilka faktorer kräver ett stort tillskott särskilt av lärarhögskoleutbildade
ämneslärare.
En utbildning av färre ämneslärare än 60 per år synes därför icke böra
komma i fråga vid en ny lärarhögskola, möjligen med undantag för det
första verksamhetsåret. Snarare vore en utökning motiverad, eftersom den
undervisning i metodik, som meddelas vid lärarhögskolan, i själva verket
skulle kunna utnyttjas av betydligt fler ämneslärarkandidater utan större
kostnadsökningar. En sådan utökning skulle dock medföra behov av en
väsentligt förstärkt administration, fler samverkande läroverk och en dubblering
av vissa lektorstjänster i högstadiets metodik och bör för den skull
icke komma i fråga, innan ytterligare erfarenhet vunnits om lärarhögskoleutbildningen
av ämneslärare.
Med hänsyn till dessa överväganden vill de sakkunniga därför föreslå, att
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
ämneslärarlinjen vid den nya lärarhögskolan får samma utbildningskapacitet
som ämneslärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm, d. v. s. cirka 60 lärarkandidater
per år.
På mellanskollärarUnjen vid lärarhögskolan i Stockholm intages för
närvarande 96 lärarkandidater per år, 24 manliga och 24 kvinnliga vid
början av varje termin, såvida icke de sökandes meriter motiverar en något
ändrad proportion mellan antalet manliga och kvinnliga lärarkandidater.
Erfarenheterna från lärarhögskolan i Stockholm visar, att en utbildning
av 96 mellanskollärare per år är lämplig ur såväl pedagogiska som organisatoriska
synpunkter. I och för sig finns därför ingen anledning att räkna
med någon annan utbildningskapacitet, när det gäller mellanskollärarutbildningen
vid den sydsvenska lärarhögskolan. Men om även småskollärarutbildning
förlägges till denna, kan det ifrågasättas, om ej en reduktion av
antalet mellanskollärarkandidater vore motiverad, t. ex. så att den årliga
intagningen omfattade 48 mellanskollärarkandidater och 48 småskollärarkandidater.
Den småskollärarutbildning vid lärarhögskolan, som 1946 års skolkommission
föreslog, avsåg i första hand en på realexamen och en ettårig förberedande
kurs baserad tvåårig utbildning. Därjämte skulle en tvåårig
speciallinje för studenter upprättas.
På grund av den kritik, som framfördes vid remissbehandlingen, ansåg
dåvarande departementschefen sig icke kunna tillstyrka utbildning vid
lärarhögskolan av småskolläraraspiranter med lägre kunskapsgrund än
studentexamen. Däremot syntes åtskilliga skäl tala för en studentlinje för
småskollärare. Att en sådan ändock icke föreslogs i propositionen 1954: 209
berodde huvudsakligen på två skäl, dels ovissheten beträffande rekryteringen,
dels en strävan att nedbringa det organisatoriska arbetet under
lärarhögskolans uppbyggnadsperiod: »Skolkommissionen har känt sig tveksam,
om det föreslagna minimiantalet av 16 deltagare alla år skulle kunna
uppnås, och detta synes mig begripligt, då linjen måste uthärda konkurrens
bland annat med folkskoleseminariernas tvååriga linjer, som öppnar en väg
till folkskollärarexamen på något kortare tid. Redan av detta skäl kunde
det vara motiverat att ännu något se tiden an. Härtill kommer emellertid,
att vissa organisations- och utrymmessvårigheter torde vara att motse vid
lärarhögskolan under dess första tid. Det definitiva avgörandet synes mig
icke heller nödvändigtvis behöva träffas i år. Jag räknar för tillfället icke
med någon småskollärarlinje vid lärarhögskolan men har för avsikt att efter
kontakt med högskolans styrelse och rektor återkomma till denna fråga,
innan lärarhögskolan påbörjar sitt första verksamhetsår.»
Riksdagen uttalade emellertid som sin mening, att slutlig ställning till
frågan om småskollärarutbildnings förläggande till lärarhögskolan icke borde
tagas, förrän erfarenheter vunnits av lärarhögskolans verksamhet.
I underdånig skrivelse den 11 september 1957 har Sveriges Småskollärarförbund
under åberopande av de skäl, som tidigare anförts för småskollärarutbildningens
förläggning till lärarhögskola, samt på grund av det stora
antalet studenter, som våren 1957 sökt och antagits till småskollärarutbildning,
hemställt, att frågan om småskollärarutbildning vid lärarhögskola
ånyo upptages till behandling. Över denna skrivelse har styrelsen för lärarhögskolan
i Stockholm avgivit yttrande den 25 oktober 1957, varefter
Kungl. Maj:t överlämnat skrivelsen till de sakkunniga för avgivande av
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 89 år 1959
underdånigt utlåtande. I sitt yttrande har styrelsen för lärarhögskolan i
Stockholm bland annat anfört, att starka skäl talar för att lärarutbildning
för enhetsskolans samtliga stadier skall kunna förekomma vid samma lärarutbildningsanstalt
och att ingenting framkommit, som skulle kunna väcka
tveksamhet om lämpligheten av att anordna en studentlinje för småskollärarutbildning
efter i stort sett samma linjer som nu pågående mellanskollärarutbildning
vid lärarhögskolan. Då styrelsen ändock icke kan tillstyrka
framställningen, beror detta på att lokalbristen omöjliggör en utökning av
verksamheten och att det ännu får anses vara för tidigt att erfarenhetsmässigt
yttra sig om de praktiska komplikationer, som lärarhögskolans utbyggnad
med småskollärarutbildning kan komma att medföra. Styrelsen
förordar dels, att möjligheterna till tillbyggnad av lärarhögskolan utredes
dels att frågan om småskollärarutbildning vid lärarhögskola uppmärksammas,
då nybyggnad för ytterligare lärarhögskolor planeras.
Enligt beslut av 1957 års riksdag skall från och med läsåret 1961/62
småskollärarutbildningen bli treårig och grundas på realexamen eller motsvarande
kunskaper. Därjämte skall en särskild tvåårig linje för studenter
inrättas. Seminarieutredningen, vars förslag låg till grund för detta riksdagsbeslut,
ägnade frågan om inrättande av studentlinje särskild uppmärksamhet
och fann, att antalet vid småskoleseminarierna intagna elever med
studentexamen kraftigt ökat under 1950-talet och att enbart av denna
anledning skäl kunde finnas att inrätta särskild studentlinje.
Av siffror, som de sakkunniga redovisar, framgår, att antalet i första
klassen intagna elever för utbildning till småskollärare med studentexamen
från år 1949 till år 1957 ökat från 5,0 procent av hela antalet intagna elever
till 38,1 procent. Vid de tre seminarierna i Skåne var år 1957 procenttalet
52,5.
De sakkunniga går inte närmare in på orsakerna till den ökade tillströmningen
av studenter till småskollärarutbildningen utan konstaterar endast
att ingen behöver tveka om att rekryteringen till en småskollärarlinje vid
den nya lärarhögskolan kommer att bli fullt tillfredsställande.
Av de sakkunniga framhålles, att i den diskussion, som förts angående förläggning
av småskollärarutbildning till den första lärarhögskolan, huvudsakligen
två skäl synes ha anförts mot en småskollärarlinje för studenter,
nämligen
1) ovissheten huruvida rekryteringen skulle bli tillfredsställande och
2) sannolika organisations- och lokalsvårigheter under lärarhögskolans
första tid.
Ingen av dessa invändningar kan emellertid enligt de sakkunnigas mening
resas mot upprättandet av en dylik linje vid den planerade nya lärarhögskolan.
De sakkunniga anser att rekryteringen utan tvivel blir fullt
tillfredsställande. Vid organisationen av ämneslärar- och mellanskollärarutbildningen
kan man tillgodogöra sig erfarenheterna från den första lärarhögskolan
och då den nya lärarhögskolan behöver omfattande nybyggnader,
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
kan dessa planeras att inrymma även småskollärarutbildning i lärarhögskolans
utbildningsprogram.
De sakkunniga framhåller, att alla de skäl, som talar för att ämneslärarutbildning
och mellanskollärarutbildning sammankopplas med pedagogisk
forskning, också talar för en nära kontakt mellan småskollärarutbildningen
och lärarhögskolans pedagogiska forskningsverksamhet.
Då starka skäl enligt de sakkunnigas mening talar för en småskollärarutbildning
vid den nya lärarhögskolan, förordar de sakkunniga bestämt, att
en sådan utbildning också kommer till stånd. Då denna kommer att få
karaktär av försöksverksamhet, bör antalet lärarkandidater begränsas till
det minimum, som av ekonomiska skäl ej gärna bör underskridas, nämligen
24 intagna per termin. Utbildningen bör stå öppen även för manliga lärarkandidater.
Med hänsyn till vad de sakkunniga anfört rörande utbildningen av lärare
på mellanskollärarlinjen finner de, att det vore motiverat att för den nya
lärarhögskolan föreslå en utbildningskapacitet, som svarar mot en årlig
intagning av 60 lärarkandidater på ämneslärarlinjen, 96 på mellanskollärarlinjen
och 48 på småskollärarlinjen. Då utbildningen av mellanskollärare
och småskollärare är ungefär lika lokalkrävande, kan en lärarhögskola, som
dimensionerats för ovanstående organisation av klasslärarutbildningen,
generellt anses ha en utbildningskapacitet svarande mot en årlig intagning
av 144 klasslärarkandidater. Dessa kan sedan med hänsyn till föreliggande
behov fördelas med 1) 96 på mellanskollärarlinjen och 48 på småskollärarlinjen
eller 2) 48 på mellanskollärarlinjen och 96 på småskollärarlinjen eller
3) 72 på vardera linjen.
Även om åtskilliga av de svårigheter, som är förenade med upprättandet
av en ny lärarhögskola, är undanröjda genom de erfarenheter, som gjorts
vid lärarhögskolan i Stockholm, kommer likväl tillräckligt många att kvarstå
för att de sakkunniga skall tveka att förorda en årlig intagning av 144
klasslärarkandidater, särskilt som detta antal svarar mot utbildningskapaciteten
hos två folkskoleseminarier och någon brist på klasslärare icke kommer
att föreligga med den nuvarande lärarhögskole- och seminarieorganisationens
kapacitet. De sakkunniga förordar därför i första hand en årlig
intagning av 96 klasslärarkandidater, 48 på mellanskollärarlinjen och 48 på
småskollärarlinjen. En ökning av detta antal till 144 kräver, som de sakkunniga
senare visar, en förhållandevis ringa utökning av lokalerna. De
anser det därför lämpligt, att lärarhögskolans byggnader dimensioneras för
den större utbildningskapaciteten och framhåller, att lokaler, som eventuellt
icke tages i anspråk för klasslärarutbildningen, kan medge en viss utvidgning
av annan verksamhet vid lärarhögskolan, t. ex. fortbildningen och den
pedagogiska forskningen.
Då de sakkunniga behandlar olika tänkbara utbildningsalternativ, an
-
15
Kungl. Maj ds proposition nr 89 år 1959
vändes ett förkortat beteckningssätt, där varje alternativ angives med tre
siffergrupper, vilka i tur och ordning avser antalet årligen intagna lärarkandidater
på ämneslärarlinjen, mellanskollärarlinjen och småskollärarlinjen.
Beteckningen 60—96—0 anger sålunda det alternativ, som svarar
mot den årliga intagningen vid lärarhögskolan i Stockholm, 60 på ämneslärarlinjen
och 96 på mellanskollärarlinjen samt avsaknad av småskollärarlinje.
Med detta beteckningssätt kan de sakkunnigas överväganden och
förslag beträffande lärarhögskolans utbildningskapacitet sammanfattas på
följande sätt.
De sakkunniga föreslår, att den egentliga lärarutbildningen vid lärarhögskolan
organiseras i enlighet med alternativet 60—48—48 men förutsätter,
att lokalerna dimensioneras så, att en utökning av organisationen till alternativ,
som avser utbildning av ett större antal klasslärare, utan svårighet
kan ske.
Beträffande spörsmålet om en andra lärarhögskolas uppgifter i fråga om
vidareutbildning av lärare redovisar de sakkunniga olika uttalanden
om den betydelse lärarhögskolorna förutsatts få i samband med denna
utbildning och uttalar som sin uppfattning, att det är nödvändigt, att vid
planeringen av en ny lärarhögskolas lokaler ta hänsyn till behovet för detta
ändamål.
När det gäller utbildning av andra lärarkategorier än
de hittills nämnda, exempelvis utbildning av speciallärare såsom hjälpklasslärare
samt pedagogisk utbildning av civilingenjörer, läroverksingenjörer
och civilekonomer, säger de sakkunniga, att de icke funnit det möjligt att
ta hänsyn härtill vid lokalplaneringen. De förordar emellertid, att lärarhögskolans
byggnad får en sådan utformning att såväl den pedagogiska
institutionen som administrationslokalerna kan utvidgas utan alltför stora
ingrepp och kostnader, om detta skulle bli nödvändigt på grund av ökade
utbildningsuppgifter.
Om upprättande av en pedagogisk institution vid en andra
lärarhögskola anför de sakkunniga bland annat följande.
Den hittillsvarande erfarenheten av lärarhögskolans pedagogiska institution
och dess verksamhet synes i allt bekräfta skolkommissionens uppfattning
om att forskning bedriven vid själva lärarhögskolan utgör en förutsättning
för att utbildningen där skall stå i god kontakt med den psykologiska
och pedagogiska forskningen. För de sakkunniga synes det därför
självklart att även den sydsvenska lärarhögskolan skall ha en självständig
pedagogisk forskningsinstitution.
Det synes emellertid icke vara nödvändigt att förutsätta en så stor organisation,
som den lärarhögskolan i Stockholm på grund av särskilda omständigheter
erhållit, utan hellre en organisation, som mera överensstämmer
med den ursprungligen avsedda, alltså i första hand en professur och två
assistenttjänster jämte det antal lektorstjänster, som blir erforderligt för
lärarhögskolans undervisning i psykologi och pedagogik. Därjämte vill de
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 89 år 1959
sakkunniga efter samråd med lärarhögskolans styrelse och med hänsyn till
de vid lärarhögskolan redan vunna erfarenheterna förorda, att även den
sydsvenska lärarhögskolans pedagogiska institution erhåller en forskningssekreterartjänst,
vars innehavare bland annat får till uppgift att vid sidan
av egen forskning direkt under professorn ansvara för ledningen och administrationen
av institutionens fältundersökningar och praktiska försöksverksamhet.
Med hänsyn till den snabba expansion, vari både den psykologiska och
den pedagogiska forskningen i vårt land befinner sig, kan det dock vara
motiverat, att den pedagogiska institutionen får ett sådant läge och även i
övrigt så planeras, att tillbyggnad lätt kan ske, om en utökning av den nya
lärarhögskolans pedagogiska forskningsprogram skulle visa sig erforderlig.
Som tidigare framhållits är en sådan planering motiverad även ur andra
synpunkter.
Då full analogi bör råda mellan den sydsvenska lärarhögskolan i dess förhållande
till Lunds universitets humanistiska fakultet och lärarhögskolan
i Stockholm i dess förhållande till Stockholms högskolas humanistiska avdelning,
förordar de sakkunniga, dels att innehavaren av professuren vid
den sydsvenska lärarhögskolan skall vara ledamot av den humanistiska
fakulteten i Lund, dels att han erhåller rätt att vid universitetet där undervisa
och examinera i den omfattning, Kungl. Maj:t på förslag av universitetskanslern
bestämmer. Professurens benämning föreslår bli praktisk pedagogik
med utvecklingspsykologi och dess förste innehavare föreslås tillsatt
medelst kallelseförfarande.
b) Personalbehov
Personalförteckningen för det utbildningsalternativ, de sakkunniga i
första hand förordar, 60—48—48, skiljer sig från den personalförteckning,
som gäller för den egentliga lärarhögskolan i Stockholm, endast därigenom
att två av de fyra lektorstjänsterna i mellanstadiets metodik ersatts med
två lektorstjänster i lågstadiets metodik, varjämte den personal, som tillkommit
för speciella uppgifter inom den pedagogiska institutionen, frånräknats.
I det följande återgives de sakkunnigas förslag till personalförteckning för
nämnda alternativ. Förteckningen är ordnad efter befattningshavarnas
arbetsuppgifter. Även icke ordinarie personal har medtagits. Därefter redogöres
för den ändring av personalbehovet, som enligt de sakkunnigas beräkningar
blir följden av en utökning av utbildningskapaciteten till 144 klasslärare
per år.
Den i förteckningen angivna lönegradsplaceringen för lektorerna i lågstadiets
metodik betraktas av de sakkunniga enbart som ett av beräkningstekniska
skäl tillkommet förslag, vars enda funktion är att underlätta kostnadsberäkningen.
Lönegradsbeteckningarna i övrigt är desamma som för
motsvarande befattningshavare vid lärarhögskolan i Stockholm.
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959 17
Alternativet 60—48—48
1. Administrationen: Lönegrad
1 rektor för lärarhögskolan.............................. Bp 1
1 sekreterare .......................................... Ao 21
1 kansliskrivare ....................................... Ao 10
2 kanslibiträden ....................................... Ao 7
1 bibliotekarie ......................................... Ae 21
1 biblioteksbiträde ..................................... Ae 7
1 kontorsbiträde ....................................... Ae 5
2. Den pedagogiska institutionen:
1 professor ............................................ Bo 3
2 lektorer i psykologi och pedagogik...................... Ao 26
1 forskningssekreterare ................................. Ao 24
1 kontorsbiträde ....................................... Ao 5
2 assistenter (arvodestjänster)
3. Lärare i metodik:
13 lektorer i högstadiets metodik.......................... Ao 26
(kristendomskunskap, modersmålet, latin och grekiska, engelska, tyska, franska,
historia, samhällskunskap, geografi, biologi med hälsolära, matematik, fysik,
kemi)
2 lektorer i mellanstadiets metodik ...................... Ao 23
4 lektorer i övningsämnenas metodik .................... Ao 21
(två i gymnastik med lek och idrott, en i teckning, en i musik)
2 lektorer i lågstadiets metodik, förslagsvis ............... Ao 19
2 lektorer i övningsämnenas metodik .................... Ao 19
(en i manlig och en i kvinnlig slöjd)
4. Vaktmästarpersonal:
1 vaktmästare ......................................... Ao 8
1 värmeskötare ........................................ Ao 8
Alternativen 60—96—48, 60—48—96 och 60—72—72
1. Administrationen:
Kanslipersonalen måste utökas med en befattningshavare, som bland
annat får till uppgift att biträda vid planeringen och organisationen av
praktiktjänstgöringen. Det kan därför ej bli fråga om lägre befattningshavare
än
1 kontorist ...................................... lönegrad Ao 9.
2. Den pedagogiska institutionen:
En intagning av ytterligare 48 lärarkandidater per år kommer att öka
antalet lärartimmar i pedagogik med 450 timmar per år, vilket motiverar
ytterligare
1 lektor i psykologi och pedagogik ................ lönegrad Ao 26.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 sand. Nr 89
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
3. Lärare i metodik:
För utbildningen av klasslärare får man räkna med en lektor i lågrespektive
mellanstadiets metodik per 24 intagna lärarkandidater.
Ökningen av antalet metodiklektorer uppgår alltså för
Lönegrad
alternativ 60—96—48 till 2 lektorer i mellanstadiets metodik . . Ao 23
alternativ 60—48—96 till 2 lektorer i lågstadiets metodik, för
-
slagsvis .............................................. Ao 19
alternativ 60—72—72 till 1 lektor i mellanstadiets metodik ... Ao 23
och 1 lektor i lågstadiets metodik, förslagsvis
.......................... Ao 19
c) Lokalbehov
Lokalbehovet för den egentliga lärarhögskolan har av de sakkunniga
beräknats endast för utbildningsalternativen 60—48—48 och 60—96—48.
Alternativet 60—96—0 medför nämligen samma lokalbehov som det förra
och alternativen 60—48—96 samt 60—72—72 samma lokalbehov som det
senare.
För genomförandet av en beräkning av detta slag är det nödvändigt att
ha tillgång till timplaner för utbildningen av de tre lärarkategorier, som är
i fråga. Vad gäller ämneslärare och mellanskollärare har de sakkunniga
funnit det naturligt att räkna med de vid lärarhögskolan i Stockholm tilllämpade
timplanerna. Någon timplan för lärarhögskoleutbildning av småskollärare
existerar emellertid inte.
Den av skolkommissionen angivna timplanen för utbildning av studenter
på småskollärarlinje avsåg endast ungefärliga timtal. Då någon småskollärarutbildning
ej föreslogs i propositionen och ej heller senare, har denna
provisoriska timplan ej kommit att diskuteras närmare.
Frågan om särskild småskollärarutbildning för studenter har senast behandlats
av seminarieutredningen, vars förslag härom i princip godkänts
av riksdagen. Kungl. Maj:t har dock ännu ej tagit ställning till föreliggande
förslag beträffande timplanerna.
De sakkunniga har icke funnit anledning att utarbeta något definitivt
förslag till timplan för den sydsvenska lärarhögskolans småskollärarutbildning,
enär de anser detta vara en uppgift för lärarhögskolans styrelse. Då
det för lokalplaneringen varit nödvändigt att räkna med en preliminär
timplan, har de sakkunniga emellertid funnit det lämpligt att utgå från den
av skolkommissionen föreslagna, i förekommande fall modifierad med hänsyn
dels till seminarieutredningens överväganden och därav föranledda
förslag dels till vid lärarhögskolan i Stockholm redan vunna erfarenheter
beträffande mellanskollärarutbildningen, vilka kan vara tillämpliga även på
småskollärarutbildningen.
Med utgångspunkt i dels en sålunda konstruerad timplan för småskollärarutbildning,
dels de vid lärarhögskolan i Stockholm tillämpade timpla
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
nerna för iimneslärar- och mellanskollärarutbildningen, dels ock förutsättningen
att vid den nya lärarhögskolan skall kunna anordnas fyra vidareutbildningskurser
för folkskollärare årligen har de sakkunniga beräknat
antalet lärartimmar i de olika ämnena för de olika utbildningslinjerna. På
denna grundval har veckotimtalen framräknats. För att få besked om lokalbehovet
har de sakkunniga sedan låtit vägleda sig av den genomsnittliga
lokalbelastningen per vecka och ämne. Därvid har de sakkunniga, ehuru de
anser att det skulle varit försvarligt att räkna med 25 veckotimmar som en
övre gräns för utnyttjandet av lärosalar och institutionslokaler, med hänsyn
till önskvärdheten att på alla sätt begränsa kostnaderna sett sig nödsakade
att räkna med 27 veckotimmar som övre gräns. Från nu i korthet angivna
utgångspunkter har de sakkunniga uppgjort två lokalprogram, svarande
mot de båda utbildningsalternativen 60—48—48 och 60—96—48. Utredningen
i detta avseende framgår av sammanställningen i tabell 1. De sakkunniga
anför beträffande denna utredning bland annat följande.
Beträffande den redovisade utredningen må anmärkas, att dess huvudsakliga
syfte är en beräkning av den erforderliga totala nettoytan. Även
däri förekommande detaljdiskussioner har detta syfte och får därför icke
betraktas som ingående i ett av de sakkunniga föreslaget lokalprogram. Det
definitiva lokalprogram, som sedermera skall uppgöras inom en av Kungl.
Maj:t och riksdagen fastställd ram, bör också ta hänsyn till utländska
erfarenheter, särskilt grannländernas. De sakkunniga har icke ansett det
nödvändigt att på nuvarande stadium låta utarbeta ett definitivt lokalprogram,
då ett sådant med all sannolikhet ändå skulle behöva revideras
med hänsyn till de senaste in- och utländska erfarenheterna vid den tidpunkt,
då ritningsarbetet kan påbörjas.
Utgångspunkt för det redovisade preliminära lokalprogrammet är lokalsituationen
vid lärarhögskolan i Stockholm sedd mot bakgrunden av de
beräknade veckotimtalen. Organisationen vid lärarhögskolan i Stockholm
(alt. 60—96—0) visar sig nämligen ha identiskt samma lokalbehov som
det av utredningen i första hand förordade alternativet 60—48—48.
De redovisade resultaten visar, att en ökning av utbildningskapaciteten
(60 ämneslärare, 96 klasslärare och 80 vidareutbildade folkskollärare per år)
med ytterligare 48 klasslärare ökar lokalbehovet och därmed kostnaderna
med cirka 10 procent. Byggnadsstyrelsen har på de sakkunnigas uppdrag
verkställt bland annat en kostnadsberäkning av två alternativ. Därav framgår,
att kostnaderna för det mindre preliminärt uppskattas till 4 och för det
större till 4,5 miljoner kronor. (I sin skrivelse till byggnadsstyrelsen hade
de sakkunniga för beräkning uppgivit alternativen 60—96—0 och 60—96—
48. Lokalbehovet för det förra är dock, som tidigare framhållits, identiskt
med lokalbehovet för alternativet 60—48—48. Lokalbehoven för alternativen
60—96—48, 60—72—72 och 60—48—96 iir också sinsemellan lika.
— De slutligt beräknade och i sammanställningen angivna nettoytorna är
80 respektive 50 in2 större än de som legat till grund för byggnadsstyrelsens
kostnadsberäkningar.)
De sakkunniga utgår från att den nya lärarhögskolan från början organiseras
enligt utbildningsalternativet 60—48—48 men förordar, att byggna
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
derna dimensioneras för de större alternativen 60—96—48 etc. Skulle en
utökning, svarande mot de större alternativen, icke komma till stånd, kan,
påpekar de sakkunniga, lokalerna utnyttjas för andra utbildnings- och
forskningsprogram, som bör förläggas till lärarhögskola.
Tab. 1. Sammanställning av lokalbehovet för en lärarhögskola med årlig
intagning av 1) 60 ämneslärarkaruUdater, 48 mellanskollärarkandidater och
48 småskollär arkandidater (60—48—48), 2) 60 ämneslärar kandidater, 96
mellanskollärarkandidater och 46 småskollärarkandidater (60—96—48)■
Lokaler
Ytinnehåll i m2
Alt. 60—48—48 Alt. 60—96—48
Aula (skrivsal) och föreläsningssal .... 360 360
Lärosalar för den icke institutionsbundna
undervisningen.................... 360 520
Grupprum .......................... 20 20
Konferensrum ...................... 10 10
Materielrum ........................ 100 120
Bibliotek ........................... 250 280
Pedagogisk institution ............... 420 430
Geografi ........................... 80 80
Biologi ............................. 150 200
Fysik .............................. 220 220
Kemi .............................. 200 200
Teckning ........................... 140 160
Musik ............................. 260 320
Gymnastik ......................... 700 700
Manlig slöjd ........................ 150 150
Kvinnlig slöjd ...................... 110 110
Administration ...................... 240 250
Lärare (utanför institutionerna) ...... 190 190
Lärarkandidater .................... 210 280
Läkarmottagning.................... 50 50
Summa 4 220 4 650
d) Styrelse
I fråga om styrelse för en andra lärarhögskola har de sakkunniga fattat
sig kort. De har anfört och föreslagit följande.
Inom skolkommissionen rådde delade meningar både om sammansättningen
av lärarhögskolans styrelse och om dess relation till skolöverstyrelsen.
Den lösning, som Kungl. Maj:t och riksdagen anvisade och för vilken
tidigare redogjorts, följde i princip minoritetens förslag. Det betonades
emellertid samtidigt, att frågan huruvida en enhetlig central ledning för
lärarutbildningen borde organiseras inom ramen för skolöverstyrelsen eller
såsom en fristående styrelse vore en fråga, som finge senare övervägas. »En
slutgiltig prövning av organisationsformerna bör företagas, när nätet av
lärarhögskolor blivit utbyggt och den centrala ledningen måste taga sikte
på uppgiften att vårda gemensamma angelägenheter för på olika orter
belägna högskolor», framhöll departementschefen (prop. 1954:209 s. 189).
21
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 89 år 1959
De gångna årens erfarenheter visar enligt de sakkunnigas mening, att
styrelsen erhållit en för uppbyggnadstiden lämplig sammansättning och
funktion. Med tillkomsten av en andra lärarhögskola är uppbyggnads- och
försökstiden ingalunda avslutad och det finnes ännu ingen anledning att i
samband därmed företaga en slutgiltig prövning av organisationsformerna.
Alla skäl synes tvärtom tala för att styrelsen så långt det är möjligt bibehåller
sin organisation och sina uppgifter oförändrade.
De sakkunniga räknar med att ett stort antal frågor blir gemensamma
för båda lärarhögskolorna och menar att det av denna orsak skulle vara
både opraktiskt och oekonomiskt, om varje lärarhögskola hade sin egen i
huvudsak lokalt rekryterade styrelse. Vid de sakkunnigas samråd med
styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm har full enighet rått om att båda
lärarhögskolorna bör ha gemensam styrelse av den sammansättning, som
lärarhögskolan i Stockholm nu har, men att rektor bör vara medlem av
styrelsen endast vid behandlingen av ärenden, som berör den egna lärarhögskolan.
Då gemensamma ärenden behandlas, bör alltså båda rektorerna
vara medlemmar av styrelsen.
2. Remissyttranden
a) Utbildningskapaciteten. Remissinstanserna ställer sig
genomgående positiva till förslaget att den nya lärarhögskolan skall mottaga
även småskolläraraspiranter. Endast i ett par yttranden
kan en viss reservation förmärkas.
Statskontoret vill med hänsyn till den i betänkandet redovisade undersökningen
rörande antalet elever med studentexamen, som utbildar sig till
småskollärare, samt till att särskilda studentlinjer för småskollärarutbildning
skall införas från och med budgetåret 1961/62 ej motsätta sig de sakkunnigas
förslag. Då en småskollärarlinje vid högskolan bör ha karaktär av
försöksanordning, ansluter sig ämbetsverket till den föreslagna begränsningen
av antalet intagna elever per termin till 24.
Läroverkslärarnas riksförbund — som förordar utbildningsalternativet
60—48—48 — tillstyrker utbildningen av småskollärare vid högskolan
endast under förutsättning att en sådan utbildning ej medför någon ökning
av antalet lärarkandidater vid högskolan.
I övrigt är anslutningen till förslaget helt oreserverad från remissinstansernas
sida.
Skolöverstyrelsen erinrar om att den redan i sitt utlåtande 1953 över
betänkandet rörande den första lärarhögskolan förordade, att till lärarhögskolan
skulle förläggas en på studentexamen grundad småskollärarutbildning.
Tjänstemännens centralorganisation, som uttrycker tillfredsställelse över
förslaget, anför följande.
I yttrandet över »Seminarieorganisationen I» erinrade TCO om att det
i riksdagsbeslutet framhållits, att den nya skolans struktur gör det angeläget
att de olika lärargrupperna inom skolan känner samhörighet och
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
gemensamt ansvar. Man ville hos lärarna skapa en ökad förståelse för arbetet
på andra områden än de, där de själva kommer att verka. Av denna
anledning är det särskilt glädjande att kommittén går tillbaka till skolkommissionens
ursprungliga organisationsplan och föreslår, att även småskollärarutbildningen
skall förläggas till denna lärarhögskola.
De båda folkskollärarförbunden anser, att det av många skäl är värdefullt,
att utbildningen av lärare för enhetsskolans samtliga stadier förekommer
vid samma lärarutbildningsanstalt.
Sveriges småskollär ar förbund understryker riktigheten av de sakkunnigas
förmodande, att rekryteringen till en småskollärarlinje vid lärarhögskolan
skulle bli fullt tillfredsställande. Ett av de många skäl, som talar för
en till lärarhögskolan förlagd småskollärarutbildning, är enligt förbundet,
att blivande småskollärare bör få omedelbar kontakt med den pedagogiska
forskning, som bedrives inom lärarhögskolans ram. Vikten av sådan kontakt
framhålles även av Blivande lärares riksförbund. Härigenom vinnes, anser
förbundet, att nya rön kan prövas redan från grunden i praktisk tillämpning.
Statstjänstemannens nksförbund anser det såväl av organisatoriska som
pedagogiska skäl vara en stor fördel om utbildningen av lärare för de sex
första årsklasserna bleve jämbördig om också inte helt likartad. En sådan
utbildning skulle enligt förbundet utan tvivel bättre än nu tillgodose kommunernas
behov av klasslärare, som kan utnyttjas på båda klasslärarstadierna.
Den starka tillströmningen av sökande med studentexamen till småskollärarlinjen
framhålles av Svenska seminarielärarföreningen som ett skäl till
att den föreslagna utbildningen snarast bör komma till stånd.
Småskolläraraspiranternas grundutbildning diskuteras
av Blivande lärares riksförbund, som föreslår, att skolkommissionens
förslag om en på realexamen och en ettårig förberedande kurs baserad tvåårig
utbildning än en gång tages under omprövning. Som stöd härför åberopar
förbundet den långsamma utbyggnaden av enhetsskolan på landsbygden,
vilket medför, att en stor del av landets ungdom fortfarande saknar
möjligheter till utbildning vid gymnasium och läroverk. Förbundet ifrågasätter
vidare om småskollärarutbildningen vid lärarhögskolan blir av sådan
karaktär, att studentexamen bör utgöra minimikrav för sökande till denna
utbildning.
Att lärarhögskolan bör ha möjlighet att meddela utbildning även för
andra lärarkategorier än ämnes- och klasslärare understrykes
i skilda remissyttranden.
Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller, att en växelverkan mellan
forskning och lärarutbildning bör komma till stånd i alla de fall, där be
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
tryggande förutsättningar finns därför. Av den anledningen är det enligt
överstyrelsens uppfattning angeläget, att pedagogisk utbildning även av
civilingenjörer, läroverksingenjörer och civilekonomer, som avser att bli
lärare, upptages på lärarhögskolornas program.
Länsskolnämnden i Malmöhus län erinrar om att de sakkunniga vid
lokalplaneringen icke funnit någon möjlighet att taga hänsyn till lärarutbildning
av annan art än ämnes- och klasslärarutbildning men säger sig
dock vilja starkt betona önskvärdheten av att pedagogisk utbildning av
läroverksingenjörer förlägges till lärarhögskolan.
Tjänstemännens centralorganisation förordar, att frågan om förläggningen
av den pedagogiska utbildningen av såväl specialklasslärare som vissa grupper
av facklärare snarast blir föremål för utredning.
Även jolkskollärarförbunden konstaterar med beklagande, att de sakkunniga
inte har ansett sig kunna ta hänsyn till utbildningen av speciallärare
vid lokalplaneringen av den nya lärarhögskolan. Då det enligt förbundens
mening är synnerligen angeläget att en förbättring av speciallärarutbildningen
snarast åstadkommes förordas att möjligheterna att till den nya
lärarhögskolan knyta även detta slag av utbildning ytterligare undersökes.
Sveriges skolledarförbund anför likartade synpunkter.
Även frågan om fortsatt utbildning av lärare har blivit föremål
för intresse från olika håll. Sålunda tillstyrker Tjänstemännens centralorganisation
och jolkskollärarförbunden förslaget om att vid planeringen av
lärarhögskolan hänsyn tages även till vidareutbildningen av lärare, och
Läroverksläramas riksförbund hälsar med tillfredsställelse de planerade
fortbildningskurserna såsom ett mycket värdefullt bidrag till den svenska
lärarutbildningen.
Meningarna är delade om det antal lärarkandidater av olika
kategorier, som bör intagas vid lärarhögskolan.
En av pedagogiska och andra skäl önskvärd begränsning av lärarhögskolans
omfång ifrågasättes i vissa remissyttranden.
Humanistiska fakulteten vid universitetet i Lund — i vars yttrande universitetskanslern
i huvudsakliga delar instämt — finner, att det allvarligt
kan ifrågasättas, om det med hänsyn till lärarkandidaternas handledning
och från allmänna pedagogiska och administrativa synpunkter är ändamålsenligt
att skapa en lärarhögskola med större årlig utbildningskapacitet än
den av de sakkunniga i första hand föreslagna.
Liknande synpunkter framföres av Läroverksläramas riksförbund, som
anser det viktigt, att det individuella omhändertagandet av lärarkandidaterna
ej äventyras. Förbundet anför bland annat.
Den nuvarande utbildningskapaciteten vid lärarhögskolan torde representera
ett maximum. Den på hösten 1957 företagna ökningen av antalet
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
intagna kandidater på ämneslärarlinjen från 35 till 43 har enligt vad LR inhämtat
haft ogynnsamma följder för arbetstrivseln, både för lärarkandidater,
metodiklektorer och lärare vid samverkande läroverk, och visar, att
det av departementschefen förordade antalet 60 per läsår ei bör överskridas.
Det föreliggande starka behovet av ökade möjligheter till ämneslärarutbildning
anser förbundet böra tillgodoses med det snaraste genom en
ökning av antalet lärarhögskolor.
Svenska seminarielärarföreningen finner alternativet 60—48—48 välbetänkt
men ifrågasätter om detta ej är en maximal organisation. Ramen bör
i varje fall enligt föreningens mening ej överskridas med hänsyn till den
omfattande fortsatta utbildning och den kursverksamhet, som skall bedrivas
vid högskolan.
En försiktig start för lärarhögskolan med hänsyn till begynnelsesvårigheterna
rekommenderas av skolöverstyrelsen, som tillstyrker en intagning
enligt utbildningsalternativet 60—48—48 för de första åren. Överstyrelsen
understryker emellertid starkt vikten av att lärarhögskolans lokaler planeras
för det större alternativet och finner det minst lika angeläget, att ett
större antal ämneslärarkandidater än vad de sakkunniga föreslagit kan
tagas emot vid lärarhögskolan. Så snart sig göra låter bör därför enligt
överstyrelsens mening i första hand antalet ämneslärarkandidater ökas och
vid lokalplaneringen bör även, såsom de sakkunniga föreslagit, hänsyn
tagas till att lärarhögskolan skall kunna ha hand om viss fortbildning av
lärare.
För en lärarhögskola av större omfattning än den av de sakkunniga föreslagna
talar bland andra Tjänstemännens centralorganisation, som anför
följande i detta avseende.
Utredningen diskuterar två alternativ till utbildningskapacitet vid den
andra lärarhögskolan, dels 60—96—48 kandidater och dels 60—48—48.
Man föreslår att lokalerna dimensioneras efter det större alternativet men
förordar en intagning enligt det lägre. Främsta motiveringen till denna inkonsekventa
åtgärd är, att man ej vill skapa en konkurrenssituation mellan
lärarhögskolan och redan befintliga seminarier. TCO vill med skärpa framhålla,
att detta strider mot avsikten i ovan nämnda principbeslut av år
1950, som innebar en successiv avveckling av den nuvarande seminarieorganisationen
under lärarhögskolans uppbyggnad. Också av andra skäl
torde det vara lämpligt att räkna med en högre intagning än den av utredningen
föreslagna. TCO vill här endast nämna det synnerligen önskvärda i
en snabbare reduktion av barnantalet i klassavdelningama. I samband med
den nya skollagstiftningen innevarande år gavs anledning att diskutera
denna väg för att få lätthanterligare klasser, och TCO vill även i detta sammanhang
betona vikten av en sådan utveckling.
Folkskollärarförbunclen finner det välbetänkt, att den nya lärarhögskolan
projekteras för en så stor utbildningskapacitet som möjligt och förordar
årlig intagning av 96 kandidater på mellanskollärarlinjen. De anför i samband
därmed bland annat följande.
25
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 89 år 1959
Förbunden vill vidare understryka vad de sakkunniga framhållit om
angelägenheten av att den nya lärarhögskolan ges en sådan utformning att
lokaler o.s. v. vid eventuella framtida behov kan utvidgas utan alltför stora
ingrepp och kostnader. Förbunden tillstyrker således att byggnaderna dimensioneras
i enlighet med utredningens förslag men ställer sig frågande
inför varför de sakkunniga — trots förslaget om att byggnaderna skall dimensioneras
för en utbildningskapacitet av 144 klasslärare per år — förordat
det lägre utbildningsalternativet med sammanlagt 96 klasslärare per
år. Som tidigare framhållits har enligt förbundens uppfattning de sakkunniga
inte framlagt några vägande skäl för detta sitt ställningstagande. Förbunden
anser, att tillgängliga utrymmen från början i sin helhet bör tas i
anspråk för den egentliga lärarutbildningen och vill bestämt förorda, att
den årliga intagningen på mellanskollärarlinjen blir 96 kandidater.
Sveriges skolledarförbund anser, att den nuvarande semin arieorganisationens
storlek ej bör vara ett skäl för begränsning av lärarhögskolans kapacitet
och menar, att om lärarhögskolan dimensioneras för det större alternativet,
man bör taga i anspråk hela utrymmet för den egentliga lärarutbildningen
och således höja den årliga intagningen på mellanskollärarlinjen
till 96.
De sakkunnigas förslag angående upprättande av en pedagogisk
institution accepteras i stort sett av de remissinstanser, som behandlat
frågan. Endast i fråga om professurens inriktning och benämning har några
erinringar gjorts.
Om den blivande professorn vid lärarhögskolan tilldelas säte och stämma
i humanistiska fakulteten vid universitetet skulle samverkan mellan högskolan
och universitetet på ett naturligt sätt befordras, anser humanistiska
jakidteten i Land, som beträffande rätten för ifrågavarande professor att
vid universitetet meddela undervisning, förrätta examination och deltaga
i bedömning av gradualavhandlingar finner, att närmare bestämmelser härom
torde böra bero av ett föregående samråd mellan lärarhögskolan och
vederbörande universitetsmyndigheter.
Tjänstemännens centralorganisation understryker vad utredningen framför
angående behovet av forskning bedriven vid lärarhögskolan såsom en
förutsättning för att arbetet vid skolan skall kunna stå i god kontakt med
den pedagogiska och psykologiska forskningen.
Angående forskningsprofessurens inriktning vill organisationen endast
erinra om att skolöverstyrelsen i yttrande över betänkandet angående den
första lärarhögskolan föreslog två professurer vid högskolan, varav den
ena i praktisk pedagogik med särskild inriktning på »de pedagogiska åtgärdernas
effekt i klassen». Organisationen säger sig slutligen bestämt vilja
hävda att samtliga tjänster, således även professuren, tillsättes efter sedvanligt
ledigförklarande.
Professurens benämning är enligt Läroverkslärarnas riksförbund — som
finner en pedagogisk institution av ungefär samma format som i Stockholm
26
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 89 år 1959
synnerligen önskvärd — en ganska väsentlig fråga med tanke på blivande
forskares inriktning. Den bör därför enligt förbundets uppfattning ej ha
samma benämning som i Stockholm.
I detta sammanhang erinrar skolöverstyrelsen om psykologutredningens
förslag om inrättande av nya psykotekniska institut. Enligt överstyrelsens
mening kan starka skäl anföras för att det institut, som psykologutredningen
ansett böra inrättas i Lund, anknytes till den nya lärarhögskolan i
Sydsverige, antingen denna förlägges till Lund eller Malmö. Hänsyn härtill
bör enligt överstyrelsen tagas vid planeringen av lärarhögskolans lokaler.
Med hänsyn till vad statskontoret under hand inhämtat rörande arbetsförhållandena
vid en institution av nu ifrågavarande art vill ämbetsverket
icke motsätta sig förslaget om inrättande jämväl av en forskningssekreterartjänst,
vars innehavare bland annat skulle ha till uppgift att under professorn
ansvara för ledningen och administrationen av institutionens fältundersökningar
och praktiska försöksverksamhet. Tjänsten som forskningssekreterare
förutsättes av Sveriges akademikers centralorganisation komma
att placeras i lönegrad Ao 24, såsom är fallet vid lärarhögskolan i Stockholm.
Krav på licentiatkompetens bör enligt organisationen uppställas.
På frågan om arbetsmetoderna vid lärarhögskolan och den därmed
sammanhängande frågan om timplaner har vissa lärarorganisationer
anfört synpunkter.
Läroverkslärarnas riksförbund anser, att skolkommissionens önskemål om
mera högskolemässiga studieformer vid lärarhögskolan bör realiseras i
större utsträckning än som skett i Stockholm och anför härom.
Det är omotiverat att, samtidigt med att friare studieformer vinner terräng
på gymnasiestudiet, undervisningen på mellanskollärarlinjen fixeras
vid ett oproportionerligt högt antal schemabundna lektionstimmar, vilka
genom sin mängd verkar rent hindrande på lärarkandidaternas möjligheter
till studier på egen hand. En granskning av timplanerna (s. 48) i betänkandet
ger vid handen att en avsevärd reduktion av antalet schemabundna
timmar bör kunna prövas, inte minst i de största ämnena pedagogik,
gymnastik och engelska. Sannolikt kan efter en sådan reduktion både
lokalbehovet och antalet lärartimmar vid lärarhögskolan justeras nedåt.
Det sagda gäller givetvis i lika mån den planerade småskollärarutbildningen,
för vilken LR med tanke på elevernas förmåga att bedriva högskolemässiga
studier förutsätter studentexamen som inträdeskrav.
Folkskollärarförbunden förutsätter, att detaljerade förslag till timplaner
för de olika utbildningsgrenarna sedermera utarbetas, varvid tiden för
schemabunden undervisning bör avvägas så att självständigt bedrivna studier
i högskolemässiga former medges i största möjliga utsträckning. Utbildningen
i psykologi och pedagogik bör vidare förstärkas. Engelska bör
enligt förbunden ingå såsom obligatoriskt kompetensgivande ämne i folkskollärarutbildningen,
varför erforderlig tid för detta ämne måste anslås
vid utformningen av timplanen för mellanskollärarlinjen.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
Svenska seminarielärarföreningen anser det vara en allvarlig brist att utredningen
ej avgivit förslag till definitiv timplan för småskollärarlinjen och
kritiserar på flera punkter de sakkunnigas beräkningar. Bland annat anses
en anmärkningsvärd nedskärning ha ägt rum av ämnet psykologi och pedagogik.
Vidare påtalas reduceringen av timtalet i övningsämnena, bibliotekskunskapen
och metodiken rörande tekniska hjälpmedel, i vilka det
enligt föreningens mening är uppenbart omöjligt att tillämpa högskolemässig
undervisning. Föreningen säger sig, med hänsyn till att småskollärarna
är de mest utpräglade klasslärarna, med skärpa vilja framhålla, att
övningsämnenas timtal ej tål vid någon som helst reducering.
b) Personalbehov. Vad de sakkunniga anfört beträffande den
egentliga lärarhögskolans personal har ej givit skolöverstyrelsen anledningtill
erinringar. En annan ståndpunkt intar emellertid Sveriges skolledarjörbund,
som framhåller önskvärdheten av att antalet metodiklektorat utökas.
Erfarenheterna från lärarhögskolan i Stockholm visar, enligt förbundet, att
dessa lektorer ej i önskvärd utsträckning hinner med den individuella handledningen
av lärarkandidaterna.
I detta sammanhang kan nämnas, att Läroverlcslärarnas riksförbund i
sitt yttrande understryker vikten av att samtliga metodiklektorer vid lärarhögskolan
också har egen undervisning i tillräcklig utsträckning. Den individuella
handledning, som de ger lärarkandidaterna och som torde vara det
värdefullaste i utbildningen, bör enligt förbundets mening bygga på kontinuerlig
kontakt med de metodiska frågorna i samband med egen undervisning
i klasser.
Överstyrelsen för yrkesutbildning förklarar sig medveten om att lärarhögskolornas
personal måste utökas, därest pedagogisk utbildning av civilingenjörer
m. fl. liknande yrkeskategorier upptages på högskolornas program,
och tillstyrker, att den lärarhögskola, som utses för denna nya lärarutbildning,
förses med tillräcklig personal för uppgiften.
Sveriges akademikers centralorganisation hävdar, att lärarhögskolan
redan från början bör tillföras en skolpsykologtjänst då det enligt organisationens
mening bör ingå i lärarkandidaternas utbildning att komma i kontakt
med skolpsykologisk verksamhet.
Frågan om övertalig lärarpersonal vid ett eventuellt nedläggande av folkskoleseminariet
i Lund och andra folkskoleseminarier i anledning av den
nya lärarhögskolan tages upp av Statstjänstemännens riksförbund och
Svenska seminarielärarföreningen. Sådan personal bör, anser riksförbundet,
under alla förhållanden beredas tillfälle att fortsätta sin lärargärning under
likartade förhållanden vid annan lärarutbildningsanstalt. Seminarielärarföreningen
menar, att personalen bör beredas plats vid den nya lärarhögskolan
för utbildningen av klasslärare.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
d) Styrelse. Denna punkt i betänkandet har tagits upp av endast två
remissinstanser, nämligen skolöverstyrelsen, som ej har några erinringar
mot de sakkunnigas förslag, och statskontoret, som ej anser sig kunna biträda
det. Enligt det sistnämnda ämbetsverkets mening bör styrelsen i
huvudsak vara lokalt rekryterad. Några närmare synpunkter på sammansättningen
anföres dock icke.
C. Övningsskola
1. De sakkunnigas förslag
a) Behovet av övning sklasser
Av den redogörelse, som lämnats för verksamheten vid lärarhögskolan i
Stockholm, framgår, att klasslärarkandidaternas auskultation
och övningsundervisning under det första året förlägges till övningsklasser
tillhörande det kommunala skolväsendet, medan undervisningsövningarna
det sista läsåret helt förlägges till den interna övningsskolan. I propositionen
1954: 209 beräknades denna behöva omfatta minst 18 avdelningar av klasserna
3—6 (normalklasser). Fredhällsskolan hade emellertid plats för ytterligare
6 klasser och då det från organisatorisk synpunkt ansågs mindre lämpligt
att dessa var kommunala, utökades övningsskolan till 24 avdelningar
av klasserna 3—6. Enligt vad lärarhögskolans rektor under hand meddelat
de sakkunniga, har denna utvidgning visat sig synnerligen värdefull för
utbildningen.
Då de sakkunniga haft att ta ställning till en mot alternativet 60—96—0
svarande övningsskola, har det till en början förefallit dem naturligt att
acceptera tanken på en övningsskola med 18 avdelningar av klasserna 3—6.
På grund av de erfarenheter, som gjorts vid lärarhögskolan i Stockholm, är
de sakkunniga emellertid böjda att föreslå någon ökning, nämligen till 20
avdelningar, under förutsättning att dessa fördelas på 5 parallellavdelningar
inom varje klass. En skolenhet omfattande klasserna 3—6 anser de sakkunniga
visserligen vara svårförenlig med själva enhetsskoleprincipen och
måste betraktas som en skolorganisatorisk nödlösning. På grund av tredje
klassens betydelse för mellanskollärarutbildningen är de emellertid benägna
att för detta alternativ acceptera en sådan organisation, dock enbart för en
övningsskola om minst 20 klassavdelningar. Skulle övningsskolan däremot
begränsas till 18 avdelningar, synes det vara lämpligare att den omfattar
enbart klasserna 4—6 och att man trots de uppenbara olägenheter, som
är förknippade härmed, förlägger den kompletterande utbildningen för undervisning
i tredje klassen till kommunala klassavdelningar.
De sakkunniga understryker emellertid, att övningsskolan får en helt
annan och bättre organisation om även småskollärarutbildning förlägges till
lärarhögskolan. I detta fall måste givetvis lågstadiet vara fullständigt.
Förutsätter man, att småskollärarkandidaternas praktiska utbildning skall
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
Tab. 2. Antal avdelningar av den interna övningsskolans låg- och
mellanstadium (normalklasser) vid olika utbildningsalternativ
Alternativ
Klass
60—18—48 60—96—0 60—96—48 60—72—72
1 ................ 3+1 4 5
2 ................ 3 4 5
3 ................ 3 5 4 5
4 ................ 3+1 5 6 5
5 ................ 3 5 6 5
6 ................ 3 5 6 5
Summa avdelningar 20 20 30 30
Anm. Den för alternativ 60—48—48 angivna organisationen gäller ett visst år. Följande år har
klasserna 2 och 5 fyra avdelningar men alla övriga tre o. s. v.
vara lika omfattande som mellanskollärarkandidaternas, erfordras för utbildning
av 48 småskollärare 10 avdelningar av klasserna 1—3.
Under här angivna förutsättningar bör övningsskolan enligt de sakkunnigas
mening lämpligen erhålla den organisation, som återgives i tabell 2
för de fyra utbildningsalternativ, som utredningen räknat med.
Förutom de i tabell 2 redovisade klassavdelningarna bör den sydsvenska
lärarhögskolans övningsskola enligt de sakkunnigas mening liksom lärarhögskolan
i Stockholm även omfatta 2 hjälpklasser och läsklinik.
Den organisation av den interna övningsskolan, som de sakkunniga föreslår
för alternativet 60—48—48, anser de vara den lämpligaste även för de
större alternativen, om man räknar med möjligheten att allt efter föreliggande
behov kunna låta utbildningskapaciteten av klasslärare variera mellan
alternativen 60—96—48, 60—72—72 och 60—48—96. En intern övningsskola
svarande mot alternativet 60—48—48 kan i så fall lätt påbyggas
med ett erforderligt antal externa övningsklasser.
Klasslärarkandidaternas auskultation och övningsundervisning i kommunala
klasser (externa övningsklasser) skall under det första utbildningsåret
omfatta följande moment:
1. Fria auskultationer före frukostrasten under 2 veckor.
2. Fria auskultationer hela dagarna under 1 vecka.
3. Hospitering med heldagsundervisning 1 vecka.
4. Hospitering i B-skolor 1 vecka.
Behovet av externa övningsavdelningar enligt olika förutsättningar framgår
av sammanställningen i tabell 3.
När det gäller frågan om övningsavdelningar för ämneslärarutbildningen
erinrar de sakkunniga inledningsvis om att den interna
övningsskolans högstadium skall användas för ämneslärarkandidaternas
övningsundervisning, under det att den betygsatta undervisningen skall
förläggas till avdelningar utanför den egna övningsskolan, till avdelningar i
s. k. samverkande läroverk.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
Tab. 3. Antal externa övning sav delning ar för mellanskollärarutbildningen
vid olika utbildningsalternativ
Klass
Alternativ
60—48—48
60—96—0
60—96—48
60—72—72
1—3 .............
9
9
9—18
4—6 .............
9
18
18
9—18
7—8 .............
2
4
4
2— 4
Summa avdelningar
20
22
31
20—40
Beträffande storleken av högstadiet vid den andra lärarhögskolans övningsskola
anser de sakkunniga inte anledning föreligga att förorda annan
storlek eller sammansättning än den som förutsatts för lärarhögskolan i
Stockholm, d. v. s. 5 parallellavdelningar av var och en av klasserna 7, 8
och 9. De sakkunniga förutsätter härvid, att vederbörande kommun, liksom
fallet är i Stockholm, organiserar den undervisning i yrkesteori och yrkespraktik,
som skall förekomma.
För att man skall kunna bedöma, huruvida det är möjligt att förlägga
en lärarhögskolas ämneslärarutbildning till en stad av Lunds storlek, har de
sakkunniga funnit det nödvändigt att beräkna antalet erforderliga externa
övningsklasser för övrig övningsundervisning och för den sista terminens
betygsatta undervisningsserier. Då en sådan beräkning måste grundas på
vissa bestämda antaganden, bland annat rörande fördelningen av lärarkandidaternas
ämneskombinationer, framhåller de sakkunniga, att den
måste bli mycket schematisk. Å andra sidan anser de att även approximativa
uppgifter kan visa sig vara fullt tillräckliga för en bedömning av vilket
underlag, som fordras för utbildningen vid en lärarhögskola.
Vid sin beräkning av det antal externa avdelningar, som fordras för utbildning
av 60 ämneslärare per år, har de sakkunniga antagit, att fördelningen
av lärarkandidaternas ämneskombinationer svarar mot läroämnenas
relativa förekomst på enhetsskolans högstadium, justerad med hänsyn till
inverkan av ämnesfördelningen på gymnasiet och av den undervisning i
engelska i klasserna 5 och 6, som sannolikt kommer att bestridas av ämneslärare.
Följande fördelning av de olika klasserna inom ett högstadium av
enhetsskola med 4 parallellavdelningar har av de sakkunniga ansetts rätt
väl svara mot den genomsnittliga fördelningen inom försöksverksamheten
för närvarande.
Klass 7: 1 tvåspråkig och 3 enspråkiga avdelningar.
Klass 8: 1 tvåspråkig, 2 enspråkiga och 1 nollspråkig avdelning.
Klass 9: 1 avdelning 9 g, 1 avdelning 9 a och 2 avdelningar 9 y.
En avdelning av klass 7 och en avdelning av klass 8 förutsättes läsa
svensk tilläggskurs, varjämte antages att ungefär en åttondel av undervisningen
i engelska i klasserna 5 och 6 bestrides av ämneslärare.
På grundval av vissa ytterligare angivna förutsättningar har de sakkunniga
beräknat den genomsnittliga fördelningen av den undervisning i läro
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
Tab. 4. Antalet ämneslärartimmar i procent av totala timtalet i
läroämnen på enlietsskola -f- gymnasium
Ämne Procenttal
Kristendomskunskap ............................... 5
Modersmålet ...................................... 16
Latin ............................................. —
Grekiska .......................................... —
Engelska .......................................... 13
Tyska ............................................ 6
Franska ........................................... 4
Historia/samhällskunskap ........................... 13
Geografi .......................................... 6
Filosofi............................................ —
Matematik ........................................ 13
Biologi ............................................ 8
Fysik ............................................. 9
Kemi ............................................. 7
Summa 100
ämnen, som skall bestridas av ämneslärare, utbildade vid lärarhögskola
eller praktisk lärarkurs, bortsett från den undervisning, som meddelas vid
kommunala flickskolor, praktiska realskolor m. fl., vilken ej påverkar resultatet.
Detta framgår av tabell 4, som också kan anses visa den önskvärda
genomsnittliga fördelningen under en längre tid på olika ämnen i lärarhögskolans
ämneslärarutbildning under förutsättning att ämneslärarnas undervisning
i genomsnitt är lika fördelad på tjänstens ämnen.
Det osäkra i detta resultat har redan tidigare framhållits och understrykes
ytterligare av de sakkunniga genom påpekandet att någon möjlighet att
på nuvarande stadium ta hänsyn till den sannolika förekomsten av vidareutbildade
folkskollärare ej synes föreligga, varför man får nöja sig med
konstaterandet att de moderna språken möjligen kan väntas vara något
underrepresenterade i den ämnesfördelning, som återfinnes i tabell 4.
De sakkunniga har på sätt som närmare framgår av betänkandet med tillhjälp
av uppgifterna i tabell 4 teoretiskt konstruerat en ämnesfördelning och
sammanställt den med ett par slumpvis valda verkliga fördelningar. Resultatet
framgår av tabell 5. Överensstämmelsen mellan teori och verklighet
i detta fall anser de sakkunniga vara större än man haft anledning vänta.
Under den sista terminen vid lärarhögskolan skall ämneslärarkandidaterna
ha 2 serier i vartdera av sina ämnen, en i gymnasiet och en i enhetsskolan,
om ämnet förekommer på båda stadierna. Uppgifterna i tabell 5
anger således också antalet serier på gymnasie- respektive realskolestadiet
(serierna i franska får dock huvudsakligen placeras på gymnasiestadiet).
Vid beräkningen av den erforderliga minimiorganisationen förutsättes i det
följande att denna skall kunna inrymma ett så stort antal serier i varje
ämne. som anges .av det större av de tre talen för samma ämne i tabell 5.
Det sålunda erhållna antalet serier återfinnes i tabell 6. Mot detta antal
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
Tab. 5. Fördelningen av
ämneslärarkandidater på
olika ämnen
Ämne
Lärarhög- skolan 1957
Egentliga
lärarkurser i
Lund och
Malmö 1957
Beräknad
genomsnittlig
fördelning
Kristendomskunslcap ...
3
5
8
Modersmålet ...........
21
17
24
Engelska ...............
24
20
19
Tyska..................
17
16
9
Franska ...............
13
6
6
Historia/samhällskunskap
19
20
20
Geografi ...............
13
16
9
Matematik .............
12
13
20
Biologi .................
10
10
12
Fysik ..................
12
11
13
Kemi ..................
8
12
10
Summa ämnen1 152
146
150
1 De olika ämnena har härvid räknats på nytt varje gång det förekommit i en lärarkandidats
ämneskombination.
anser de sakkunniga svara 80—85 ämneslärarkandidater, varigenom tillräcklig
marginal förmenas vara säkrad för i praktiken förekommande variationer
beträffande ämnesfördelningen ävensom vissa andra omständigheter,
som tillfälligt kan försvåra utläggandet av serierna.
De sakkunniga har vidare med utgångspunkt i det antal serier, som
framgår av tabell 6, beräknat minimiorganisationen av externt högstadium
och av gymnasium å den ort där utbildning av föreslagna 60 ämneslärare
skall kunna ske. Resultatet av dessa beräkningar framgår av tabell 7. Även
i detta fall bygger slutsatserna på vissa beträffande detaljerna gjorda förutsättningar,
vilka närmare redovisats i de sakkunnigas betänkande.
T eib. 6. Av de sakkunniga beräknat antal undervisning sserier,
skolorganisationen skall ha utrymme för
Ämne
I enhetsskolan
Å gymnasiet
Kristendomskunskap ...........
........ 8
8
Modersmålet ..................
....... 24
24
Engelska ......................
....... 24
24
Tyska.........................
....... 17
17
Franska .......................
....... 3
10
Historia / samhällskunskap ......
....... 20
20
Geografi ......................
....... 16
16
Matematik ....................
....... 20
20
Biologi ........................
....... 12
12
Fysik .........................
....... 13
13
Kemi .........................
....... 12
12
Summa 169 176
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
Tab. 7. Av de sakkunniga beräknad minimiorganisation för det i
angivna antalet undervisning sserier per läsår
Ämne
enhetsskolans klass
5 j 6 7 8 9
Kristendomsk. .. .
Modersmålet ....
Engelska ........ 2
Tyska ..........
Franska .........
Historia/samhällsk.
Geografi ........
Matematik ......
Biologi ..........
Fysik ...........
Kemi ...........
4 4
5 6 5
2 4 4 4
4 3 3
3
5 5 5
5 6 5
5 5 5
4 4 4
5 4 4
4 4
Antal avdelningar av
gymnasiets ring
HH
h-t
1
H-l
t—t
1—t
<
tf
<1
H?
rt
<
1
i
1
1
1
1
1
3
3
3
3
3
3
2
2
2
3
2
2
3
2
2
2
3
2
2
2
1
1
1
1
1
1
2
2
2
2
2
2
2
3
3
4
3
3
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
3
2
3
tab. 6
1
2 2
2 2
2
2 2
2
2
2
2
Resultatet av diskussionen rörande behovet av övningsklasser för ämneslärarkandidaternas
betygsatta undervisning under den sista terminen vid
lärarhögskolan sammanfattar de sakkunniga på följande sätt. För en årlig
utbildning av 60 ämneslärare erfordras förutom 4 mellanstadieklasser (för
engelska) 15 högstadieklasser och 27 gymnasieklasser, de senare ungefär
lika fördelade på de tre linjerna. Relativt stora variationer beträffande
lärarkandidaternas ämneskombinationer kan därvid ifrågakomma. Det förutsättes
dock, att läraruppsättningen är sådan, att praktiskt taget samtliga
ämneslärare i de samverkande klasserna kan anlitas som handledare.
b) Den interna övningsskolans organisation
I det föregående har redogjorts för de sakkunnigas diskussion av olika
alternativ beträffande omfattningen av den interna övningsskolan vad gäller
det obligatoriska skolstadiet (klasserna 1—9). De sakkunniga har också
övervägt, huruvida skäl föreligger att utvidga övningsskolan så att den
kommer att omfatta även gymnasium. Härom har de sakkunniga anfört i
huvudsak följande.
Skolkommissionen räknade, som tidigare nämnts, med att övningsskolan
skulle påbyggas med gymnasium, men något förslag härom framlades icke
för riksdagen. De sakkunniga anser emellertid, att frågan måste bli föremål
för prövning, då en ny lärarhögskola planeras. Om väsentliga pedagogiska
fördelar kan vinnas med ett gymnasium anknutet till övningsskolan, måste
dessa vägas mot eventuella nackdelar av administrativ eller ekonomisk art.
De pedagogiska fördelarna är påtagliga och har redan framhållits i skolkommissionens
betänkande om den första lärarhögskolan. Det faller sig
naturligt, att lärarhögskolan »blir i tillfälle att fullfölja såväl undervisningsmetoder
som psykologiska iakttagelser alltifrån den första skolåldern till
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 89
34
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 89 år 1959
.skolans högstadium» och »genom att lärarhögskolan fullt självständigt disponerar
över lästider, undervisningsavdelningarnas sammansättning och
lärarnas arbetsfördelning kan också klasserna på ett betydligt effektivare
sätt än eljest utnyttjas för utbildningen». Det måste innebära en väsentlig
fördel att kunna utnyttja övningsskolans gymnasium för undervisningsövningar.
Metodiklektorernas fyllnadstjänstgöring kan förläggas dit, varigenom
mycken tidsspillan undvikes. Det skulle till och med vara tänkbart,
att gymnasiet kunde helt avvara egna lektorer i ämnen med endast ett fåtal
lärarkandidater, (t.ex. kristendomskunskap, klassiska språk, franska) eftersom
metodiklektorerna i sådana ämnen måste ha en relativt omfattande
fyllnadstjänstgöring. Det kan förväntas, att pedagogisk försöksverksamhet
i viss utsträckning blir förlagd till lärarhögskolornas övningsskolor i likhet
med vad fallet varit med seminariernas övningsskolor. I den mån sådan
försöksverksamhet berör gymnasiestadiet kan den mycket lättare förläggas
till ett gymnasium direkt under lärarhögskolans administration än till ett
samverkande läroverk.
Till dessa enligt de sakkunnigas mening vägande skäl för ett till övningsskolan
knutet gymnasium kommer ytterligare ett, som i överraskande hög
grad gjort sig gällande beträffande rekryteringen till adjunktstjänsterna på
övningsskolans högstadium vid lärarhögskolan i Stockholm. Det visar sig
nämligen, att åtskilliga för dessa tjänster högt kvalificerade personer underlåtit
att anmäla sig som sökande, därför att de icke velat undvara den
stimulans i arbetet, som gymnasieundervisning — även av ringa omfattning
— ger. Ett till övningsskolan knutet gymnasium kan därför förväntas
stimulera lärarrekryteringen till övningsskolans högstadium.
De sakkunniga skulle ändock ej förorda någon gymnasial påbyggnad på
övningsskolan, om detta skulle medföra väsentliga administrativa och ekonomiska
olägenheter. Så synes emellertid icke vara fallet. I själva verket
underlättas administrationen genom att övningsskolan uppdelas på två
enheter med var sin rektor; en del omfattar gymnasiet och enhetsskolans
högstadium, den andra enhetsskolans mellan- och lågstadium. Förutsätter
man ett fullständigt gymnasium, kommer den förra delen att omfatta
9 + 15 = 24 klasser, den senare 30 + 2 = 32 eller 20 + 2 = 22 klasser,
beroende på om man räknar med en årlig intagning av7 144 eller 96 klasslärarkandidater.
Skulle övningsskolan begränsas till att endast omfatta det
obligatoriska skolstadiet, får den 47 respektive 37 klasser och kan ej gärna
uppdelas på två skolenheter under var sin rektor. Vid lärarhögskolan i
Stockholm skall övningsskolan omfatta 41 klasser.
Som samverkande läroverk torde endast statliga läroverk komma i fråga.
Om ett samverkande läroverks gymnasium ersättes med gymnasium tillhörande
övningsskolan, åsamkas följaktligen statsverket inga extra kostnader,
frånsett de kommunen åvilande kostnaderna för byggnaders och
inventariers underhåll. Sådana underhållskostnader övertar emellertid statsverket
även beträffande övningsskolan i övrigt och det är naturligt, att
ersättningen i sin helhet regleras genom det avtal mellan staten och vederbörande
kommun, varom förslag framlägges i annat sammanhang.
De sakkunniga har sålunda funnit, att starka skäl talar för att övningsskolan
bör omfatta även gymnasium och vill därför förorda, att ett treårigt
gymnasium med allmän linje, latinlinje och reallinje upprättas inom övningsskolan
som en påbyggnad på det obligatoriska skolstadiet. Det förutsättes
dock, att ifrågavarande stadsdel verkligen behöver ett nytt gymna
-
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
sium eller att man kan utnyttja redan befintligt eller planerat gymnasium.
Det bör upprättas oberoende av vilket alternativ, som väljes beträffande
omfattning och organisation av övningsskolans låg- och mellanstadium.
c) Personalbehov för övningsskolan
I det följande återgives dels sammanfattningsvis den av de sakkunniga
beräknade omfattningen av övningsskolan vid följande olika utbildningsalternativ,
nämligen 60 ämneslärare, 48 mellanskollärare och 48 småskollärare
(60—48—48), 60 ämneslärare, 96 mellanskollärare och 0 småskollärare
(60—96—0) samt 60 ämneslärare, 96 mellanskollärare och 48 småskollärare
(60—96—48), dels ock sammanställningar i anslutning till de
olika alternativen av det personalbehov, som övningsskolan enligt de sakkunnigas
beräkningar bör ha.
1) Alternativ 60—48—48.
Klass 1—3
» 4—6
» 7—9
Ring I—III
Hjälpklass
Övningsskolans omfattning
10 avdelningar
10 »
15 »
9 »
2 »
Summa 46 avdelningar
Personalbehov
Befattning Lönegrad
1 rektor vid övningsskolan (gymnasiet och högstadiet)...... Bp 1
1 rektor vid övningsskolan (mellan- och lågstadiet) förslagsvis ABP231
9 lektorer vid övningsskolan.............................. Ao 26
13 adjunkter ............................................ Ao 23
1 lärare i musik ........................................ Ao 20
3 lärare i gymnastik med lek och idrott.................... Ao 20
1 lärare i teckning ...................................... Ao 20
23 övningsskollärare...................................... Ao 19
5 folkskollärare ......................................... Ao 19
1 lärare i kvinnlig slöjd.................................. Ao 17
1 lärare i manlig slöjd................................... Ao 17
1 lärare i hemkunskap .................................. Ao 13
1 vaktmästare .......................................... Ao 8
1 värmeskötare ......................................... Ae 8
1 kanslibiträde.......................................... Ae 7
1 Antagen lönegrad att användas vid kostnadsberäkningen.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
Det antal veckotimmar i läroämnen, som enligt denna personalförteckning
skall bestridas av lektorerna i högstadiets metodik och av icke ordinarie
lärare, motsvarar enligt de sakkunnigas beräkningar omkring 3 hela
tjänster på enhetsskolans högstadium och 3 på gymnasiet.
Det antal veckotimmar i övningsämnen, som kommer att behöva bestridas
av icke ordinarie lärare, uppgår till omkring 20 i teckning, 15 i musik
(förutom all instrumentalmusik i både övningsskolan och den egentliga
lärarhögskolan), 15 i gymnastik, manlig slöjd och kvinnlig slöjd och 25 i
hemkunskap och hushållsgöromål. Om gymnasium icke skall ingå i övningsskolan,
räknar de sakkunniga med att de två rektorstjänsterna ersättes av
en tjänst i lönegrad ABp 26 och vidare med att personalförteckningen mins
-
kas med
9 lektorer .............................................. Ao 26
4 adjunkter ............................................ Ao 23
1 lärare i gymnastik med lek och idrott.................... Ao 19
2) Alternativ 60—96—0.
Övningsskolans omfattning
Klass 3—6 ............................. 20 avdelningar
» 7—9 ............................. 15 »
Ring I—III ............................ 9 »
Hjälpklass ............................. 2 »
Summa 46 avdelningar
Personalbehov
Befattning Lönegrad
1 rektor vid övningsskolan (gymnasiet och högstadiet)...... Bp 1
1 rektor vid övningsskolan (mellan- och lågstadiet) förslagsvis ABp 231
9 lektorer vid övningsskolan.............................. Ao 26
13 adjunkter ............................................ Ao 23
1 lärare i musik ........................................ Ao 20
3 lärare i gymnastik med lek och idrott................... Ao 20
1 lärare i teckning ...................................... Ao 20
23 övningsskollärare ...................................... Ao 19
5 folkskollärare ......................................... Ao 19
2 lärare i kvinnlig slöjd.................................. Ao 17
2 lärare i manlig slöjd................................... Ao 17
1 lärare i hemkunskap .................................. Ao 13
1 vaktmästare .......................................... Ao 8
1 värmeskötare ......................................... Ae 8
1 kanslibiträde.......................................... Ae 7
1 Antagen lönegrad att användas vid kostnadsberäkningen.
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
Det antal veckotimmar i läroämnen, som enligt denna personalförteckning
skall bestridas av lektorerna i högstadiets metodik och av icke ordinarie
lärare, beräknas av de sakkunniga motsvara omkring 3 hela tjänster
på enhetsskolans högstadium och 3 på gymnasiet.
Det antal veckotimmar i övningsämnen, som kommer att behöva bestridas
av icke ordinarie lärare uppgår till omkring 30 i teckning, 25 i musik
(förutom all instrumentalmusik i både övningsskolan och lärarhögskolan),
omkring 15 i gymnastik, 20 i manlig slöjd, 20 i kvinnlig slöjd och 30 i hemkunskap
och hushållsgöromål.
Om gymnasium icke skall ingå i övningsskolan, beräknar de sakkunniga
samma förändringar i personalbehovet, som vid närmast föregående alternativ
angivits.
3) Alternativ 60—96—48.
Klass 1—3
» 4—6
» 7—9
Ring I—III
Hjälpklass
Övningsskolans omfattning
......................... 12 avdelningar
......................... 18 »
......................... 15 »
......................... 9 »
......................... 2
Summa 56 avdelningar
Personalbehov
Befattning Lönegrad
1 rektor vid övningsskolan (gymnasiet och högstadiet)...... Bp 1
1 rektor vid övningsskolan (mellan- och lågstadiet) förslagsvis ABp 231
9 lektorer vid övningsskolan.............................. Ao 26
13 adjunkter ............................................ Ao 23
2 lärare i musik ........................................ Ao 20
3 lärare i gymnastik med lek och idrott.................... Ao 20
1 lärare i teckning ...................................... Ao 20
33 övningsskollärare...................................... Ao 19
5 folkskollärare ......................................... Ao 19
2 lärare i kvinnlig slöjd.................................. Ao 17
2 lärare i manlig slöjd................................... Ao 17
1 lärare i hemkunskap .................................. Ao 13
1 vaktmästare .......................................... Ao 8
1 värmeskötare ......................................... Ao 8
1 kanslibiträde.......................................... Ae 7
1 kontorsbiträde ........................................ Ae 5
1 Antagen lönegrad att användas vid kostnadsberäkningen.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
Det antal veckotimmar i läroämnen, som med denna personalförteckning
skall bestridas av lektorerna i högstadiets metodik samt av icke ordinarie
personal, beräknas motsvara omkring 3 hela gymnasietjänster och 3 hela
tjänster på enhetsskolans högstadium.
Även i övningsämnena kommer ett betydande antal veckotimmar att
behöva bestridas av icke ordinarie lärare; omkring 35 i teckning, all undervisning
i instrumentalmusik (både i övningsskolan och lärarhögskolan),
omkring 30 veckotimmar i gymnastik, 20 i manlig slöjd, 20 i kvinnlig slöjd
och 30 i hemkunskap och hushållsgöromål.
Om gymnasium icke skall ingå i övningsskolan, torde personalförteckningen
ändras på följande sätt. De två rektorstjänsterna ersättes av en
tjänst i lönegrad ABp 26, varjämte följande befattningshavare bortfaller
9 lektorer i övningsskolan................................ Ao 26
4 adjunkter ............................................ Ao 23
1 lärare i gymnastik med lek och idrott.................... Ao 20
1 kontorsbiträde ........................................ Ae 5
Därjämte anser de sakkunniga att värmeskötartjänsten torde kunna
överföras på icke-ordinarie stat.
d) Lokalbehov för övningsskolan
De sakkunniga har icke ansett det nödvändigt att genomföra en beräkning
av övningsskolans lokalbehov för varje i det föregående omnämnt
alternativ utan har begränsat sig till ett större, nämligen alternativet
69—96—48 med 47 klasser av enhetsskola samt dessutom gymnasium, och
ett mindre, alternativet 60—96—0 med 37 klasser av enhetsskola men utan
gymnasium. För övningsskolans del är emellertid lokalbehovet för detta
alternativ detsamma som för alternativet 60—48—48. Dessutom har ett
kompletterande alternativ, avseende endast låg- och mellanstadium, beräknats.
Detta senare gäller dock endast ett av de ifrågasatta förläggningsalternativen
i Malmö och diskuteras i betänkandet i samband med diskussionen
av själva förläggningsfrågan. Det bör observeras, att i det större alternativet
räknats med gymnastiklokaler även för den egentliga lärarhögskolans
behov.
Det beräknade lokalbehovet enligt de nämnda båda alternativen återges
här sammanfattningsvis.
Övningsskolans lokalbehov enligt
det större alternativet
Förutsättningen är att övningsskolan erhåller den organisation och omfattning
som angivits på s. 37, d. v. s. med sammanlagt 56 klassavdelningar.
De sakkunniga anser det uteslutet, att samtliga dessa avdelningar inrymmes
i en och samma byggnad och bildar en enda administrativ enhet. Den
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
naturliga uppdelningen anses bli i dels en enhet omfattande låg- och mellanstadiet
jämte hjälpklasserna samt läskliniken dels en enhet omfattande
högstadiet och gymnasiet. Det förutsattes, att vardera enheten får sin
egen rektor.
Övningsskolans gymnasie- och högstadiedel kommer under angivna förutsättningar
att omfatta 24 klasser med sammanlagt högst (9 X 30 + 15 X
25 =) 645 elever, mellan- och lågstadiedelen 32 klasser med högst (30 X
25 + 2 X 10 ä 15 =) 775 elever.
Vid beräkningen av lokalbehovet har förutsatts, att de båda enheterna
endast har vissa institutioner gemensamma.
Beträffande högstadie- och gymnasiedelens lokaler har de sakkunniga
framhållit följande.
Vid bedömningen av lokalbehovet för ett högre allmänt läroverk omfattande
gymnasium och högstadium av enhetsskola räknar skolöverstyrelsen
med att ämnesrum tillämpas för gymnasiet och klass 9 samt att ett system
med ämnesrum och delat klassrum tillämpas för övriga klasser. Om en
sådan anläggning skall tjänstgöra som övningsskola bör ämnesrummen ej
belastas hårdare än att lärarkandidaterna då och då kan få tillfälle att
utnyttja dessa rum för lektionsförberedelser. Det synes av denna anledning
lämpligast, att man vid uppskattningen av lokalbehovet räknar med klassrumsundervisning
av traditionell omfattning för klasserna 7 och 8 och med
ämnesrumsundervisning för klass 9 och gymnasiet. Som normal beläggning
av ämnesrum och institutionslärosalar räknas 25 veckotimmar (skolöverstyrelsen
räknar med högst 30 veckotimmar).
Lokalbehovet för övningsskola, omfattande på lågstadiet 12, mellanstadiet
18, högstadiet 15 och gymnasiet 9 klassavdelningar samt 2 hjälpklasser
och läsklinik blir enligt de sakkunnigas beräkningar sammanfattningsvis
följande. Beträffande detaljer och närmare motiveringar i förevarande
avseende torde få hänvisas till de sakkunnigas betänkande.
1. Låg- och mellanstadiedelen
Klassrum 32 X 70 in2 ........................ 2 240 m2
Grupprum.................................. 60 »
Läsklinik................................... 30 »
Bildvisningsrum............................. BO »
Materielrum................................ 45 »
Naturkunnighet............................. 100 »
Teckning................................... 100 »
Bibliotek................................... 90 »
Administration.............................. 95 »
Lärare ..................................... 115 »
2 955 in2
40 Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
2. Högstadie- och gymnasiedelen
Klassrum 10 X 70 m2 ........................ 700 m2
Ämnes- och grupprum (13 + 3)................ 1 160 »
Geografi ................................... 120 »
Biologi .................................... 285 »
Fysik ...................................... 340 »
Kemi ...................................... 235 »
Verkstad ................................... 30 »
Bildvisning (tekn. hjälpmedel) ................ 110 »
Materielrum................................ 40 »
Teckning .................................. 125 »
Musik ..................................... 190 »
Handelsutbildning........................... 145 »
Bibliotek................................... 285 »
Administration.............................. 135 »
Lärare och ämneslärarkandidater.............. 230 »
3. Gemensamma lokaler
Aula ....................................... 590 m2
Gymnastik (även för lärarhögskolans behov) .... 2 000 »
Slöjd ...................................... 545 »
Hushållsgöromål ............................ 205 »
Läkare..................................... 60 »
Skolmåltidslokaler........................... 665 »
4 065 m2
Sammanlagd golvyta beräknas till 11 150 m2
Vaktmästarbostäder, luftskyddsrum samt utrymmen för panncentral, elcentral,
sopor etc. är ej medräknade.
Övningsskolans lokalbehov enligt
det mindre alternativet
Förutsättningen för beräkningen är att övningsskolan består av fullständig
enhetsskola omfattande 35 avdelningar, 2 hjälpklasser och läsklinik.
Klassrum 37 X 70 m2 ........................ 2 590 in2
Materielrum ....................... 40 »
Aula för 600 personer........................ 450 »
Bildvisningsrum............................. 110 »
Geografi och fysik........................... 230 »
Biologi..................................... 115 »
Kemi ...................................... 100 »
Teckning................................... 125 »
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 89 år 1959 41
Musik ..................................... 125 m2
Gymnastik ................................. 810 »
Slöjd ...................................... 545 »
Hushållsgöromål ............................ 145 »
Lokaler för handelsutbildning................. 215 »
Läsklinik .................................. 30 »
Bibliotek................................... 185 »
Administration................................ 145 »
Lärare och lärarkandidater ................... 200 »
Läkare..................................... 60 »
Skolmåltidslokaler........................... 405 »
Sammanlagd golvyta 6 625 m2
Vaktmästarbostäder samt källarutrymmen är ej medräknade.
Byggnadsstyrelsen har för de sakkunnigas räkning kostnadsberäknat
byggnadsföretagen enligt båda alternativen. Kostnaden enligt det större
har preliminärt beräknats till 9,7 miljoner kronor och enligt det mindre till
5,8 miljoner kronor.
2. Remissyttranden
a) Behovet av övningsklasser. Den av de sakkunniga
gjorda utredningen i denna del utsättes för kritik från olika håll.
Skolöverstyrelsen vänder sig först mot de sakkunnigas förutsättning att
praktiskt taget samtliga ämneslärare vid de samverkande läroverken skulle
kunna anlitas som handledare. Överstyrelsen framhåller vidare, på grundval
av det senaste årets erfarenheter från lärarhögskolan i Stockholm, vilka icke
kunnat vara kända för de sakkunniga, att beräkningarna av antalet
erforderliga övningsklasser måste anses vara hållna starkt i
underkant.
I realiteten kan inte, på grund av tjänstledigheter eller av andra skäl, alla
lärare vid samverkande läroverk regelbundet anlitas som handledare, och
därtill kommer, att hänsynen till elever och undervisningsresultat vid dessa
läroverk ofrånkomligen kräver återhållsamhet med undervisningsövningar i
klasserna.
Överstyrelsen understryker samtidigt, att övningsklassernas antal måste
anpassas efter ämneslärarutbildningens omfattning.
Länsskolnämnden i Malmöhus läti går in på samma frågor som överstyrelsen
och uttalar, att de sakkunniga i fråga om utbildningen av ämneslärare
enligt Lundaalternativet räknat med ett i verkligheten alldeles otillräckligt
antal övningsklasser. Enligt nämndens uppfattning har de sakkunniga icke
tagit hänsyn till att undervisningsserier ej kan förläggas till högsta ringen
på vårterminen, vilket förhållande siiges medföra, att antalet disponibla
42
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 89 år 1959
gymnasieavdelningar varannan termin sjunker från det av de sakkunniga
beräknade antalet 27 till 18.
Nämnden finner det vidare anmärkningsvärt, att de sakkunniga ej beaktat,
att tillgången på handledare vid det samverkande läroverket påverkas
av tjänstledighet för lärarna av olika orsaker såsom sjukdom, vetenskapligt
arbete etc. Nämnden anför bland annat:
Vad det först och sist gäller är alltså tillgång på lämpliga lärare som handledare.
De sakkunniga för den första lärarhögskolan var klart medvetna om
de nu berörda svårigheterna. De skriver härom bland annat: »Antalet lärarkandidater
(d.v. s. ämneslärarkandidater) måste bli mycket olika i olika
ämnen, och i ett och samma ämne blir det betydande variationer från termin
till termin. En övningsskola, som ena terminen är väl avvägd, kan bli
tämligen otjänlig nästa termin. Skall den vara beredd att möta alla uppkommande
eventualiteter, måste den vara överdimensionerad i förhållande
till sin faktiska kapacitet.» (SOU 1952: 33, s. 127.)
De båda folkskollärarförbunden förutsätter i detta sammanhang, att den
interna övningsskolan ges en omfattning, som enligt de sakkunnigas beräkningar
svarar mot alternativet med 96 mellanskollärare, därest detta genomföres,
såsom förbunden förordat.
Sveriges skolledarförbund påpekar nödvändigheten av att övningsskolan
ej underdimensioneras. Den bör i möjligaste mån arbeta som en vanlig
skola, vilket ej blir möjligt om den i alltför hög grad belastas med övningslektioner.
Lunds studentkår slutligen hemställer, att utbildningskapaciteten av ämneslärare
vid den andra lärarhögskolan väsentligen ökas utöver vad de
sakkunniga föreslagit och att därvid ytterligare undersökes övningsklassunderlagets
elasticitet. Härvid bör enligt studentkåren särskilt granskas
möjligheterna att samtidigt utnyttja övningsklasser i Malmö och Lund.
b) Den interna övningsskolans organisation. Statskontoret
ställer sig tveksamt och riksräkenskapsverket negativt till tanken
att det skall ingå även gymnasium i övningsskolan.
Statskontoret framhåller, att skäl för en gymnasial påbyggnad på övningsskolan
torde föreligga endast för det fall att ett nytt gymnasium
erfordras å den plats, dit lärarhögskolan kommer att förläggas.
Riksräkenskapsverket finner inga bärande skäl för inrättandet av ett
särskilt gymnasium vid den nya lärarhögskolan. I stället anser ämbetsverket,
att ett statligt gymnasium på skolorten bör tagas i anspråk såsom
samverkande övningsskola. Ämbetsverket anför vidare följande kritiska
synpunkt på detta förslag.
Under åberopande av vissa pedagogiska skäl förordar utredningen att ett
särskilt gymnasium skall ingå i övningsskolan vid den nya lärarhögskolan
som en påbyggnad på det obligatoriska skolstadiet. Beträffande de ekonomiska
konsekvenserna härav uttalar utredningen (s. 67) att om ett sam
-
43
Kungl. Maj.ts proposition nr 89 år 1959
verkande statligt gymnasium ersättes med gymnasium tillhörande övningsskolan
statsverket icke åsamkas några extra kostnader, frånsett de kommunen
åvilande kostnaderna för byggnaders och inventariers underhåll. Av
förslagen till avtal med såväl Lund som Malmö framgår emellertid (s. 126),
att staten i princip skulle åtaga sig att bestrida kostnaderna för bränsle,
lyse och vatten för övningsskolan samt allt underhåll av övningsskolans
byggnader, inredning, inventarier och möbelutrustning.
Bland remissmyndigheter, som är positiva till förslaget om gymnasium i
övningsskolan, märks först skolöverstyrelsen, som finner, att de sakkunniga
anfört övertygande skäl för att i den interna övningsskolan även bör ingå
ett treårigt gymnasium med allmän linje, latinlinje och reallinje.
Länsskolnämnden i Malmöhus län finner att gymnasiet bör organiseras
såsom i betänkandet föreslagits, d. v. s. såsom ett försöksgymnasium på
grundval av nioårig enhetsskola. Nämnden framhåller, att den med intresse
noterat, att styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm i sina anslagsäskanden
för budgetåret 1959/60 uttalat, att sedan lärarhögskolan påbörjat sin verksamhet
»avsaknaden av ett gymnasium visat sig vara i flera avseenden
ogynnsamt».
Statstjänstemännens riksförbund, folkskollärarförbunden, Svenska serninarielärarföreningen
och Sveriges skolledarförbund tillstyrker likaledes de
sakkunnigas förslag. Statstjänstemännens riksförbund och seminarielärarföreningen
ifrågasätter härvid, om ej en andra försöksskola med den i Linköping
som modell borde anknytas till den planerade lärarhögskolan såsom
ett komplement till den skolforskning, som skall bedrivas vid den psykologiska
institutionen.
De sakkunnigas förslag att övningsskolan skall omfatta även 1 å g s t a - d i u m möter ej någon kritik i remissyttrandena.
Av de olika uttalandena i frågan kan nämnas ett av Sveriges småskollärarförbund,
som framhåller, att en av förutsättningarna för en fullvärdig utbildning
är att lärarhögskolan har tillgång till en fullständigt utbyggd
övningsskola, omfattande tillräckligt antal övningsklasser även på lågstadiet
samt specialklasser.
De sakkunnigas förslag att mellanskollärarnas praktiska
utbildning för undervisning i folkskolans högre klasser skall vara frivillig,
liksom fallet är vid lärarhögskolan i Stockholm, motsätter sig folkskollärarförbunden.
De framhåller bland annat följande.
Folkskollärarnas tjänstgöringsområde inom folkskolan kommer att under
övergångstiden fram till enhetsskolans genomförande sträcka sig från tredje
klassen till avgångsklassen och inom enhetsskolan kommer ett betydande
antal folkskollärare att ha sin tjänstgöring förlagd till högstadiet. I det
senare fallet krävs viss vidareutbildning, vilken dock med nuvarande studieuppläggning
icke omfattar någon praktisk utbildning för undervisning
på högstadiet utan främst avser ren ämnesutbildning.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
Med hänsyn härtill finner förbunden det absolut nödvändigt, att samtliga
mellanskollärarkandidater i sin grundutbildning ges praktisk utbildning
även för tjänstgöring i de högre klasserna i folkskolan och att denna utbildning
får obligatorisk karaktär och ingår som ett naturligt led i den praktiska
utbildningen vid lärarhögskolan. I viss utsträckning bör denna utbildning
enligt förbundens mening förläggas till de interna högstadieklasserna inom
övningsskolan men även klasserna 7 och 8 i folkskolan inom det kommunala
skolväsendet anses kunna tagas i anspråk. Även Tjänstemännens centralorganisation
och Sveriges skolledarförbund förordar, att den praktiska
lärarutbildningen på högstadiet blir obligatorisk för samtliga lärarkandidater
på mellanstadielinjen.
I detta sammanhang må framhållas, att folkskollärarförbunden menar,
att det inte finns något skäl, som talar för att man skall utgå från att
undervisningen i engelska i klasserna 5 och 6 skall bestridas av annan lärare
än folkskollärare.
De sakkunnigas förslag beträffande den administrativa ledningen
av övningsskolan möter kritik från de skolorganisationers
sida, som yttrat sig i frågan.
Folkskollärarförbunden och Sveriges skolledarförbund anser, att samtliga
stadier inom den obligatoriska skolformen, enhetsskolan, bör bilda en enhet
under ledning av en rektor, medan ledningen av den icke-obligatoriska skolformen,
gymnasiet, bör handhas av annan rektor, och Tjänstemännens
centralorganisation understryker önskvärdheten av att man, därest den
administrativa ledningen av övningsskolan uppdelas, behåller hela den obligatoriska
skolformen i en av enheterna.
c) Personalbehov. De sakkunniga har i sin redovisning av det
beräknade personalbehovet räknat med att undervisningen på högstadiet
till viss del skall bestridas av folkskollärare med vidareutbildning. Folkskollärarförbunden
fäster uppmärksamheten på att den föreslagna fördelningen
mellan de olika ämneslärarkategorierna icke överensstämmer med den
procentuella fördelning, som för närvarande tillämpas inom enhetsskolan,
och anför i anslutning därtill följande.
Enligt nu gällande beräkningsgrunder besättes omkring 40 procent av
tjänsterna på enhetsskolans högstadium av folkskollärare med vidareutbildning.
Förbunden förutsätter att samma fördelning kommer att tilllämpas
också för övningsskolans högstadium.
Även Tjänstemännens centralorganisation uttalar sig för den inom enhetsskolan
rådande procentuella fördelningen mellan ifrågavarande lärarkategorier.
Slutligen kan anföras att Sveriges skolledarförbund framhåller som önskvärt,
att övningsskollärarna får inräkna viss tid för konferenser med lärarkandidaterna
i sin tjänstgöring.
Kungl. May.ts proposition nr 89 år 1959
45
D. Förläggningsort m. m.
1. Av de sakkunniga redovisade alternativ
a) Allmänna synpunkter
I de diskussioner, som tidigare förts rörande förläggningen av en lärarhögskola
till Lund eller Malmö, har förutsatts, att man för lärarutbildningen
skulle kunna utnyttja båda städernas skolväsen, oberoende av om
själva lärarhögskolan placerades i Lund eller i Malmö. Som stöd för denna
uppfattning, som kan synas naturlig med tanke på de utmärkta kommunikationerna
mellan de båda städerna, kan man åberopa exempel från universitetsutbildningen,
speciellt den medicinska. Man kan också peka på att
åtskilliga yrkesarbetande personer har sitt arbete i den ena staden och bor
i den andra. Exempel saknas ej heller på att båda städernas skolväsen har
utnyttjats vid lärarutbildning; läsåret 1947/48 förläde sålunda folkskoleseminariet
i Lund alla sina undervisningsövningar i externa övningsklasser
till folkskoleväsendet i Malmö.
De sakkunniga har emellertid valt att betrakta vardera stadens skolväsen
för sig som underlag för lärarhögskolans praktiska lärarutbildning och
anför härom.
Erfarenheterna från ämneslärarutbildningen vid lärarhögskolan i Stockholm
visar, att metodiklektorernas tjänstgöring blir särdeles betungande
genom att den är splittrad på flera läroanstalter och att man har att räkna
med åtskillig spilltid på grund av förflyttningar och schemasplittring. Att
en lärarhögskola i den ena staden mera regelbundet utnyttjar skolväsendet
i den andra bör därför så vitt möjligt undvikas. Vid undersökningen av möjligheten
att förlägga en lärarhögskola till Lund respektive Malmö har de
sakkunniga följaktligen helt bortsett från möjligheten att utnyttja övningsklasser
inom den andra stadens skolväsen.
Då det visat sig, att både Lund och Malmö är lämpliga som förläggningsorter
för en lärarhögskola med av de sakkunniga diskuterade alternativa
utbildningsprogram, har de sakkunniga icke funnit skäl att undersöka,
huruvida en förläggning till annan ort i södra Sverige är genomförbar,
fastän uppenbarligen Hälsingborg ej kan lämnas helt utanför blickfältet.
b) L u n d so in förläggningsort
Enligt ett år 1951 träffat avtal mellan å ena sidan Kungl. Maj:t och
kronan och å den andra sidan Malmöhus läns landsting skall landstinget
successivt övertaga nuvarande folkskoleseminariets tomt (kvarteret Seminariet)
i Lund jämte därå befintliga byggnader senast år 1969. Som ny
tomt för folkskoleseminariet eller en eventuell lärarhögskola har Lunds
stad erbjudit staten med äganderätt och såsom gåva stadsägan 1630, omfattande
cirka 50 000 in2 å ett område norr om Tunavägen inom stadsdelen
Helgonagården i nordöstra delen av staden.
46
Kiuigl. Maj.ts proposition nr 89 år 1959
Som övningsskola för en blivande lärarhögskola har Lunds stad erbjudit
den skolanläggning, som planerats på stadsägan 410 m. fl. inom kvarteret
Galjevången, den s. k. Tunaskolan, belägen tämligen nära nyssnämnda
stadsäga. Denna skolanläggning skall omfatta såväl fullständig enhetsskola
som statligt gymnasium, nämligen det till Lund förlagda försöksgymnasiet,
som tills vidare är anknutet till folkskoleseminariet. Tomtens storlek uppgår
till 62 900 in2.
För Tunaskolan föreligger redan av skolöverstyrelsen godkänd lokalbehovsprövning
samt därpå grundade skissritningar. Planeringen har emellertid
icke kunnat ske med tanke på att skolan skulle fungera som övningsskola.
Den har beräknats för 3-årigt gymnasium med 4 linjer (= 12 klassavdelningar)
samt enhetsskola omfattande, förutom 3 specialklasser, 3
parallellavdelningar inom varje klass (= 30 klassavdelningar).
För denna organisation har skolöverstyrelsen funnit behov föreligga av
3 gymnastiksalar på respektive 400, 200 och 100 m2. Drätselkammaren har
förklarat sig beredd att, om lärarhögskolan förlägges till Lund, låta uppföra
en idrotts- och gymnastikhall med tillhörande utrymmen för bowlingbanor,
simbassäng m.m. ävensom idrottsplats, allt inom det för skolanläggningen
avsedda området. Lärarhögskolan skulle äga rätt att utan kostnad använda
dessa anläggningar i erforderlig omfattning.
Skall Tunaskolan organiseras som övningsskola, måste högstadiet under
alla förhållanden utökas från 3 till 5 parallellavdelningar, d. v. s. med 6
klassavdelningar. Däremot behöver man ej räkna med dubblering av någon
gymnasielinje. Låg- och mellanstadiedelen är tillräcklig för de sakkunnigas
alternativ 60—48—48 men skulle behöva utvidgas med 12 klassavdelningar,
om man t. ex. väljer en mot alternativet 60—96—48 svarande större övningsskola.
Lunds stad är beredd att verkställa erforderliga ändringar i
Tunaskolans organisation, så att denna överensstämmer med det alternativ,
som kan komma i fråga, och har för den skull uppskjutit arbetet med de
definitiva ritningarna över Tunaskolan, tills beslut om lärarhögskolans
placering föreligger. Staden är dessutom beredd medgiva att själva lärarhögskolans
byggnader placeras inom samma tomtområde i kvarteret Galjevången
som Tunaskolan, därest beslut fattas om att lärarhögskolan förlägges
till Lund.
För den framtida organisationen av skolväsendet i
Lund har de sakkunniga lämnat i huvudsak följande redogörelse.
Försöksverksamhet med enhetsskola påbörjades i Lund läsåret 1957/58
och kan beräknas ha nått klass 7 läsåret 1959/60 samt vara fullt genomförd
från och med läsåret 1961/62.
Inom Lunds folkskolor pågår sedan några år försök med 4-åriga realskollinjer
av ny typ, nämligen socialbetonad linje och konstbetonad linje. I sin
anhållan om försöksverksamhet med enhetsskola har Lunds stad antytt som
sin avsikt att inom enhetsskolans ram och med tillhjälp av kommunala påbyggnader
på enhetsskolan vid sidan om den normala utbildningen söka
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
åstadkomma en utbildning, som i huvudsak har samma utbildningsmål som
dessa båda linjer samt de nuvarande flickskolelinjerna och praktiska realskollinjerna.
Man kan därför förvänta, att Lunds stads skolväsen även efter
enhetsskolans genomförande skall kunna uppvisa ett högstadium, som är
lika differentierat som för närvarande, vad den teoretiska utbildningen beträffar.
Vad beträffar den yrkesförberedande utbildningen, kan man vänta
en betydligt ökad differentiering.
För en bedömning av möjligheterna att förlägga en lärarhögskola till
Lund har de sakkunniga ansett det vara nödvändigt att skaffa sig en uppfattning
om den sannolika utvecklingen av den statliga gymnasieorganisationen
i staden. De har beträffande detta spörsmål anfört
bland annat följande.
Lund har tre gymnasier, av vilka två är statliga och ett privat. Rekryteringen
till gymnasierna av elever, mantalsskrivna inom staden, är anmärkningsvärt
hög, 24,4 procent, medan den för riket i dess helhet beräknas vara
11,35 procent. Då det är mycket svårt att avgöra vilken roll Lunds Privata
Elementarskola, som hösten 1957 hade 23 gymnasieavdelningar, kommer
att spela i sammanhanget, torde man få nöja sig med en uppskattning av
de statliga gymnasiernas minimiorganisation. Katedralskolans gymnasium
omfattade läsåret 1957/58 18 avdelningar, varav 6 nybörjara vdelningar.
Någon minskning härav kan ej gärna ifrågakomma i en tid, då det är synnerligen
angeläget att på allt sätt utöka antalet gymnasieplatser, och man
kan därför utgå från att Katedralskolan efter övergången till 3-årig gymnasieorganisation
kommer att ha minst 6 linjer, d. v. s. minst 18 avdelningar.
Försöksgymnasiet, som nu huvudsakligen rekryteras från försöksdistrikten
i närheten av Lund, blir i full utsträckning tillgängligt för elever från
Lunds stad först då den första kullen elever lämnar klass 9 g, d. v. s. från
och med läsåret 1962/63.
I kungl. brev den 2 maj 1958 har föreskrivits, att gymnasiet skall omfatta
en latinlinje, eller en allmän linje samt en reallinje. Man bör därför kunna
räkna med en minimiorganisation om 9 avdelningar.
Så långt man för närvarande kan bedöma utvecklingen, synes alltså den
statliga gymnasieorganisationen i Lund komma att omfatta 27 avdelningar
av treårigt gymnasium. För närvarande är latinlinjen överrepresenterad i
förhållande till de båda andra linjerna, men man har anledning tro, att
proportionerna kommer att jämnas ut. En viss tendens härtill kan redan nu
spåras i anmälningarna gällande läsåret 1958/59. Därjämte har man också
att räkna med effekten av de särskilda åtgärder för att stimulera rekryteringen
till reallinjen, vilka förebådats av skolöverstyrelsen. Enligt de beräkningar
och överväganden, som de sakkunniga redovisat, kan alltså den
statliga gymnasieorganisationen i Lund förväntas bli fullt tillräcklig för
en utbildning av minst 60 ämneslärare per år.
De sakkunniga har även beräknat antalet klassavdelningar
inom det kommunala skolväsendet och de under avveckling
varande statliga 4- och 5-åriga realskollinjerna för åren 1958/1966 på
grundval av material, som ställts till utredningens förfogande av skoldirektören
i Lund, samt uppgifter från läroanstalternas kataloger. Resultatet avberäkningarna,
som bygger på vissa i betänkandet närmare angivna förutsättningar,
framgår av tabell 8.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tab. 8. Beräknat antal klassavdelningar inom vissa skolformer i Lund läsåren 1959/59—1965/66.
GO
Läsår
Folkskole- resp. enhetsskoleklass
På- byggnad
på 9 a
Klasser av 5-årig
realskola och
7-årig flickskola
Klasser av 4-åriga
realskole- och
högstadielinjer
Klasser av
3-åriga teo- retiska linjer
Klasser av
3-åriga
prakt, linjer
1-2
3
4—6
7
8
9 g
9 a
9 y
Spec.
kl.
10
11
7
8
9
10
11
7
8
9
10
7
8
9
7
8
9
1958/59
42
22
48
7
6
6
18
7
7
5
1
1
5
4
4
3
2
2
2
1
1
1
1959/60
46
19
49
25
5
7
18
7
5
1
1
5
4
4
2
2
1
1
1960/Cl
46
23
50
24
25
6
18
5
1
1
5
4
2
1
1961/62
45
23
51
26
24
7
8
20
18
1
1
4
1962/63
44
23
53
26
26
7
8
20
18
5
1
1963/64
45
22
56
24
26
7
8
21
18
5
1
1964/65
(46)
22
56
27
24
7
9
22
18
6
1
1965/66
(46)
(23)
55
27
27
7
8
19
18
5
1
Klassavdelningarna har benämnts efter skolåret. Sålunda är realskoleklass 7 = klass 35 o. s. v. Uppgift inom parentes är baserad på ett födelsetal för
1957 och 1958, som utgör medeltalet för åren 1951—56.
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
Beträffande sistnämnda beräkningar har de sakkunniga anfört följande.
Som de sakkunniga tidigare visat, behöver lärarhögskolan disponera 15
interna och 15 externa högstadieklasser för ämneslärarutbildningen och 4
respektive 2 externa högstadieklasser för klasslärarutbildningen, om 96 respektive
48 mellanskollärare per år skall utbildas. Med nuvarande lokalutrymmen
kan på Katedralskolan placeras 18 gymnasieavdelningar och 11
högstadieavdelningar (ytterligare ett par, om ämnesrumssystem skulle tilllämpas).
Om anordningar kunde vidtagas för att samtliga 15 för ämneslärarutbildningen
erforderliga klasser kunde placeras vid Katedralskolan,
skulle antalet handledarklasser på högstadiet kunna inskränkas till de 4 eller
2, som erfordras för mellanskollärarutbildningen. Intet hindrar emellertid,
att även serieövningar för ämneslärarkandidater förlägges till särskilda
handledarklasser, om antalet högstadieklasser vid det samverkande läroverket
ej blir fullt tillräckligt. Frånsett 9 y-avdelningarna (2 sådana har
inräknats i övningsklasserna) kommer lärarhögskolan att t. ex. läsåret
1963/64 behöva utnyttja högst 32 av Lunds stads 71 högstadieklasser (däri
inberäknade 5 klasser 10 och en klass 11). 24—28 av dessa klasser kan
beräknas ingå i övningsskola och samverkande läroverk. Eftersom icke ens
hälften av klasserna kommer att behöva anlitas, får högstadiet i Lund anses
vara fullt tillräckligt för lärarhögskolans behov.
Antalet erforderliga låg- och mellanstadieavdelningar har enligt ett
mindre alternativ (60—48—48) och ett större (60—96—48) sammanställts
i en tabell (tab. 9) med antalet i Lund befintliga klassavdelningar läsåret
1963/64. Av tabellen framgår, att nämnda läsår 19 respektive 21 av lågstadiets
67 klassavdelningar skulle behöva tagas i anspråk för lärarutbildningen
och 19 respektive 36 av mellanstadiets 56 avdelningar. Däri är också
de interna övningsklasserna inräknade, vilka undervisas av för lärarutbildning
särskilt utvalda övningsskollärare. Tabellen ger också besked om hur
stor del av antalet befintliga avdelningar av det kommunala skolväsendet,
som behöver utnyttjas i form av externa handledarklasser. För lågstadiet
behöver 9 av 57 respektive 9 av 55 utnyttjas, beroende på om det mindre
eller större utbildningsalternativet väljes. För mellanstadiet är motsvarande
uppgifter 9 av 46 respektive 18 av 38.
Tab. 9. Översikt över antalet i Lund befintliga låg- och mellanstadieklasser
läsåret 1963/64 samt det antal avdelningar som enligt två olika
alternativ skulle behöva utnyttjas av en lärarhögskola
Stadium
Alternativ 60—48—48
Alternativ 60—96—48
Totala antalet
klassavd.
Antalet för lärar- utbildn. utnytt- jade klassavd.
Totala antalet
klassavd.
Antalet för lärar- utbildn. utnytt- jade klassavd.
Statliga
Kommu-
nala
Interna
Externa
Statliga
Kommu-
nala
Interna
Externa
Lågstadiet (1—3) .. .
Mellanstadiet (4—6) .
10
57
10
9
12
55
12
9
G
10
5
7
4(i
G
19
10 9
19
G7
18 38
5G
21
18 18
36
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 89
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
Skolväsendet i Lund utgör således enligt de sakkunnigas bedömande ett
tillräckligt underlag för klasslärarutbildning även enligt det mera omfattande
alternativet. Som tidigare framhållits anser de sakkunniga, att det
mindre (60—48—48) i första hand bör komma i fråga.
När de sakkunniga därefter övergår till att diskutera skäl för och
emot Lund som förläggningsort för den andra lärarhögskolan, finner
de det nödvändigt att konstatera, att tillgången på övningsklasser, framför
allt statliga gymnasieklasser, kan bli otillräcklig, om man i en framtid skulle
vilja utöka utbildningskapaciteten av ämneslärare. Man kan enligt de sakkunnigas
mening icke på nuvarande stadium med säkerhet avgöra, huruvida
en dubblering av vissa metodiklektorat skulle väsentligt underlätta ett
anlitande av gymnasieorganisationen i Malmö, och de finner det knappast
vara realistiskt att räkna med möjlighet till ökning av utbildningskapaciteten
vid förläggning till Lund.
Av de sakkunniga i övrigt anförda skäl för och emot Lund som förläggningsort
är i huvudsak följande.
Lund har redan nu på folkskolans högstadium och på realskolestadiet ett
rikt differentierat skolväsen. Det kan erinras om de sociala och konstnärliga
försökslinjerna, som saknar motsvarighet på andra håll. Särskilt för ämneslärarkandidaterna
borde det vara av stort värde att erhålla sin utbildning
inom ett så rikt differentierat högstadium.
Gäller det att så snabbt som möjligt få fram en lärarhögskoleorganisation,
måste Lund tillerkännas ett visst företräde framför Malmö, bland annat av
den orsaken, att enhetsskolan beräknas nå högstadiet år 1959 och vara fullt
genomförd från och med läsåret 1961/62.
Att ett samarbete mellan universitetets och lärarhögskolans psykologiska
och pedagogiska institutioner skulle i hög grad underlättas genom lärarhögskolans
förläggning till Lund ligger i öppen dag. Professorn vid lärarhögskolan
torde i regel önska förlägga även sin universitetsundervisning till
lärarhögskolans pedagogiska institution (så är fallet i Stockholm). Alan kan
också räkna med att lärarkandidater vid lärarhögskolan kan vara sysselsatta
med specialstudier eller vetenskapligt arbete vid universitetets institutioner
för psykologi och pedagogik. Speciellt viktigt är att de tre institutionernas
bibliotek kompletterar varandra, och det är för den skull av stor
fördel att de icke är belägna alltför långt ifrån varandra.
Om lärarhögskolan förlägges till Lund, kan lärare och lärarkandidater
lättare utnyttja universitetsbibliotekets resurser än om den är förlagd till
Alalmö. De sakkunniga vill för sin del tillmäta denna omständighet en stor
om än icke avgörande vikt. Önskvärdheten att även universitetsstuderande
skall kunna utnyttja lärarhögskolans bibliotek är också ett argument för
lärarhögskolans placering i Lund.
Ämneslärarkandidaterna vid lärarhögskolan kommer i regel direkt från
sina universitetsstudier för att genomgå lärarutbildningen. För många av
dem kan det vara angeläget att fortfarande ha någon kontakt med den
akademiska undervisningen och forskningen, särskilt gäller detta dem,
som ämnar fortsätta eller påbörja högre akademiska studier efter lärarutbildningen.
För dessa lärarkandidater kan det vara av en viss betydelse att
lärarhögskolan är förlagd till universitetsstaden. Man har dessutom att
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959 51
räkna med att flertalet ämneslärarkandidater redan har bostad i Lund, då
de påbörjar sina studier vid lärarhögskolan.
Avstånden till samverkande läroverk och externa övningsklasser i övrigt
uppgår till närmare 2 km. Även om kommunikationerna till och från lärarhögskolan
ytterligare förbättras, måste de sakkunniga konstatera, att dessa
relativt långa avstånd kan försvåra lärarhögskolans verksamhet.
För den egentliga lärarhögskolan erfordras en nybyggnad var den än
blir placerad. I Lund erfordras dessutom nybyggnad för hela övningsskolan
inklusive gymnasium. Samtliga lärarhögskolebyggnader kan därför från
början ges en utformning, som motsvarar deras uppgift i lärarutbildningen.
Fn viss besparing av lokaler och undervisningsmateriel kan också bli möjlig
i den mån vissa lokaler kan utnyttjas gemensamt av lärarhögskolan och
övningsskolan.
Lärarhögskolan kan förläggas till Lund endast under förutsättning att
den egentliga lärarkursen vid Katedralskolan upphör och denna skola i
stället blir ett med lärarhögskolan samverkande läroverk. För lärarhögskolan
skulle det förvisso bli av största värde att som samverkande läroverk
få ett läroverk med en lärarkår med omfattande erfarenhet av ämneslärarutbildning.
Även om bortfallet av Katedralskolan som lärarkursläroverk
skulle kunna kompenseras av en egentlig lärarkurs vid exempelvis det gymnasium,
som är anknutet till realskolan för gossar i Malmö, kan man måhända
dock ifrågasätta lämpligheten av att avveckla den egentliga lärarkursen
vid Katedralskolan.
Efter förhandlingar med representanter för Lunds stad har de sakkunniga
tillställt staden en promemoria, avsedd att läggas till grund för ett eventuellt
avtal om upprättande av en lärarhögskola i Lund.
I promemorian förutsättes att en lärarhögskola i Lund skall utbilda
ämneslärare och mellanskollärare (eventuellt även småskollärare), samt att
övningsskolan endast skall omfatta klasserna 3—9 (eventuellt även klasserna
1 och 2) med sammanlagt 37 klasser samt läsklinik. Därest lärarhögskolan
förlägges till Lund skulle staden enligt promemorian förplikta sig
att utan vederlag till Kungl. Maj:t och kronan med äganderätt överlåta
ett område om 49 996,2 m2 av stadsägan nr 1630 med läge och gränser
på sätt angives å en av stadsingenjörskontoret i Lund den 8 februari
1955 upprättad karta,
att fastigheten överlåtes fri från alla gravationer,
att helt bekosta uppförandet av byggnader av gängse kommunal standard
för en övningsskola omfattande klasserna 3—9 (eventuellt klasserna
1 och 2) jämte skolsociala lokaler (bespisning, läkarmottagning m. m.)
till vilka byggnader staten skall erhålla äganderätt,
att helt bekosta inredning av övningsskolan samt dess utrustning med
inventarier och möbler; allt av gängse kommunal standard,
att utan kostnad för statsverket svara för anläggning, underhåll och renhållning
av omgivande gatu- eller vägområden,
att organisera och bekosta undervisningen i yrkesteori och yrkespraktik i
övningsskolan,
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
att tillerkänna eleverna i övningsskolan samma skolsociala förmåner (t. ex.
skolfrukost, hälsovård, tandvård, skolbad, fria skolböcker) som övriga
enhetsskolelever i staden,
att sådana kommunala anslag, som avser undervisning utöver gällande timplan
(t. ex. stödundervisning, frivillig undervisning i instrumentalmusik,
ledning av fritidssysselsättning), även kommer övningsskolan till del,
att svara för inköp av böcker till skolbiblioteket på samma sätt som till
andra skolbibliotek i staden.
Enligt promemorian skulle statsverket i princip bekosta all undervisning
i övningsskolan; bränsle, lyse och vatten för övningsskolan samt allt underhåll
av övningsskolans lokaler, inredning, inventarier och möbelutrustning.
Drätselkammaren i Lund har meddelat de sakkunniga, att kammaren,
under förutsättning av stadsfullmäktiges godkännande, beslutat att i princip
acceptera de villkor, som angives i promemorian.
Enligt kammarens mening synes det dock vara lämpligast att lärarhögskolan
förlägges till det för Tunaskolan avsedda området, d. v. s. att själva
lärarhögskolan och den därtill knutna övningsskolan placeras på samma
tomt. För den händelse överenskommelse härom träffas, förutsätter drätselkammaren,
att Kungl. Maj:t icke gör anspråk på stadsägan 1630 för tidigare
avsett ändamål.
Om Tunaskolan blir övningsskola, anser drätselkammaren att den även
bör omfatta försöksgymnasiet. Slutligen har drätselkammaren förklarat sig
beredd att under vissa förutsättningar låta uppföra och till staten överlämna
vissa idrottslokaler samt upplåta idrottsplats såsom förut nämnts.
c) Malmö som förläggningsort
Beträffande den framtida organisationen av skolväsendet
i Malmö inhämtas ur de sakkunnigas betänkande följande.
I Malmö är enhetsskola endast införd i Limhamnsdistriktet men är där
fullt genomförd från och med läsåret 1958/59. En av Malmö stad gjord
anhållan att från och med läsåret 1956/57 få utvidga försöksverksamheten
med enhetsskola till ytterligare ett par överlärardistrikt har avslagits av
Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1956.
Om enhetsskola vore genomförd i Malmö läsåret 1962/63 skulle antalet
klassavdelningar på lågstadiet vara 368, på mellanstadiet 311, i klass 7
113, i klass 8 116, i klass 9 a och 9 g 61 samt i klass 9 y 61. Av klasserna
7, 8, 9 a och 9 g skulle alltså nämnda läsår finnas sammanlagt 290 avdelningar.
Såsom jämförelse kan nämnas att läsåret 1962/63 beräknas i
Lund antalet klassavdelningar på lågstadiet vara 67, på mellanstadiet 53
samt på högstadiet 87.
För närvarande finns i Malmö gymnasier vid högre allmänna läroverket
för flickor, högre allmänna läroverket för gossar, S:t Petri högre allmänna
läroverk (kommunalt gymnasium, vilket successivt förstatligas från och
med budgetåret 1958/59) och Slottsstadens samrealskola (kommunalt gymnasium).
Från och med budgetåret 1958/59 kommer även ett kommunalt
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
gymnasium att knytas till Johannes samrealskola. Vid samtliga gymnasier
utom det till Slottsstadens samrealskola knutna är såväl latinlinje, reallinje
som allmän linje representerade. I början på 1960-talet beräknas totala
antalet gynmasieavdelningar bli 57—69 (enbart treårigt gymnasium). Man
kan beräkna att hela gymnasieorganisationen i Malmö blir statlig. Den
kommer alltså att bli mer än dubbelt så stor som motsvarande organisation
i Lund och skulle rent teoretiskt räcka till för utbildning av omkring 130
ämneslärare per år.
Vid diskussionen av skäl för och emot en förläggning
till Malmö har de sakkunniga anlagt bland annat följande synpunkter.
Av redogörelsen för skolväsendets väntade utveckling i Malmö framgår,
att en lärarhögskola utan svårighet kan förläggas till Malmö. Sammanfattningsvis
kan sägas att Malmöalternativens styrka ligger just i det stora
antalet klassavdelningar på alla stadier, vilket medför att tillgången på
övningsklasser blir tillräcklig för samtliga utbildningsalternativ.
I början på 1960-talet beräknas specialklassorganisationen omfatta 67
avdelningar av klasserna 1—9.
Även i övrigt måste skolväsendet i Malmö betecknas som väl differentierat.
Yrkesskolväsendet är högt utvecklat. Malmö har vidare tekniskt läroverk
med såväl gymnasium som fackskola, handelsgymnasium samt sjöbefälsskola.
I detta sammanhang kan även Hermods korrespondensinstitut
nämnas. Av större värde för lärarutbildningen torde Borgarskolan (Malmö
praktiska realskola) vara, då viss auskultation och övningsundervisning kan
tänkas bli förlagd dit.
I Malmö finnes ett av landets bäst utrustade stadsbibliotek tillika centralbibliotek.
Tillgången till detta bibliotek är mycket värdefull för högskolans
lärare och lärarkandidater. Ur högskolesynpunkt kan dock stadsbibliotekets
resurser givetvis icke mäta sig med universitetsbibliotekets.
Vid förläggning av en lärarhögskola till Malmö har de sakkunniga ansett,
att två olika områden i staden skulle kunna ifrågakomma för högskolans
placering. Det ena är beläget förhållandevis centralt, i omedelbar närhet av
numera S:t Petri läroverk (»Realskolan») och stadsbiblioteket och med
stadens centrum lätt tillgängligt. Vid en placering av högskolan i detta
område är olika lösningar möjliga, i de sakkunnigas betänkande benämnda
alternativen Drotsen III a), Drotsen III b) och Drotsen II.
Det andra område, som enligt de sakkunnigas mening kan komma i fråga,
är beläget i stadsdelen Mellanheden i västra delen av staden, nära gränsen
till Limhamn. Innebörden av dessa fyra förläggningsalternativ framgår
närmare av efterföljande redogörelse.
På grundval av eu skrivelse från Malmö stads fastighetskontor har skolöverstyrelsen
vid sidan av de förläggningsalternativ inom Malmö, som
redovisats av de sakkunniga, föreslagit ett tredje område, beläget i stadsdelen
Södervärn, omkring 700 meter sydost om Dalaplan och benämnt
IIeleneholmsområdet. Detta alternativ lämnas tills vidare å sido och upptages
särskilt för sig i det följande.
De sakkunniga har framlagt utkast till avtal med Malmö stad enligt vart
och ett av de fyra lorläggningsalternativen. I fråga om de allmänna förut
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
sättningarna överensstämmer avtalsutkasten väsentligen med vad som på
s. 51 f. redovisats beträffande förslag till avtal med Lunds stad. En principiell
olikhet är att markupplåtelsen i Malmö har förutsatts skola ske med
nyttjanderätt, medan Lunds stad av förut angivna skäl överlåter en tomt
med äganderätt.
De fyra olika alternativen har enligt de sakkunnigas redogörelse följande
innebörd.
Drotsen III a) innebär, att själva lärarhögskolan och övningsskola för
låg- och mellanstadierna förlägges till en cirka 30 000 in2 stor tomt i södra
delen av det nu obebyggda kvarteret Kvartermästaren. Såsom övningsskola
för högstadiet och gymnasiestadiet skulle efter en viss övergångstid
den på en angränsande tomt uppförda kommunala flickskolans byggnad
övertagas. Dessförinnan skulle dessa två stadier provisoriskt placeras i den
närbelägna Realskolans byggnader i kvarteret Hästhagen.
Drotsen III b) skiljer sig från Drotsen III a) endast därutinnan, att Realskolans
byggnader redan från början permanent övertages såsom övningsskola
för högstadiet och gymnasiestadiet, varför något övertagande av
flickskolans lokaler inte ifrågasättes.
Drotsen II innebär en förläggning av såväl själva lärarhögskolan som
övningsskola för klasserna 1—9 till det nu obebyggda kvarteret Kvartermästaren,
omfattande cirka 40 800 m2. Enligt detta alternativ omfattar
övningsskolan ej något gymnasium.
Mellanheden som förläggningsalternativ innebär, att lärarhögskolan får
disponera större delen av ett sammanhängande område i stadens västra del.
Själva högskolan skulle uppföras på en obebyggd tomt om cirka 13 700 m2
i södra delen av detta område. Såsom övningsskolor skulle högskolan övertaga
två redan uppförda skolor nämligen för låg- och mellanstadiet Mellanhedens
folkskola och för högstadiet och gymnasiestadiet Slottsstadens samrealskola
och kommunala gymnasium.
Enligt samtliga Malmöalternativen skulle markupplåtelserna gälla med
dispositionsrätt. Därvid skulle dock icke utgå någon ersättning till staden,
så länge högskolemässig lärarutbildning bedrives inom de på upplåtet område
uppförda byggnaderna. Liksom i Lundaalternativet skulle Malmö stad
i princip helt bekosta uppförandet av byggnader av gängse kommunal standard
för övningsskolan, till vilka byggnader staten skulle erhålla äganderätt.
Eventuellt redan uppförda byggnader skulle utan vederlag med
äganderätt överlåtas av staden sedan de i erforderlig utsträckning om- och
tillbyggts för ifrågavarande ändamål. Malmö stad skulle även helt bekosta
inredning av övningsskolor samt deras utrustning med inventarier och
möbler. Vidare skulle all i redan uppförda byggnader befintlig undervisningsmateriel
samt inventarie- och möbelutrustning utan vederlag överlåtas
med äganderätt.
Enligt av länsarkitektkontoret i Malmö avgivet utlåtande synes Realskolans
byggnadsstomme vara av bra kvalitet och de framtida underhålls
-
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
och driftkostnaderna bedömes bli normala, sedan vissa redan planerade
underhållsarbeten samt ombyggnadsarbeten fullbordats. Under förutsättning
att dessa arbeten kommer till stånd har de sakkunniga förklarat sig
kunna förorda att staten övertager Realskolans byggnader.
De sakkunniga har i sitt betänkande förordat förläggningsalternativen i
följande ordning. I första rummet har de satt Drotsen III b). Detta alternativ
anser de sakkunniga ha en lämpligare gymnasieplanering än Drotsen
III a). Vidare har de funnit Realskolans lokaler efter viss ombyggnad klart
lämpligare för övningsskolans högstadium och gymnasiestadium än kommunala
flickskolans lokaler. I andra hand förordar de sakkunniga alternativet
Drotsen III a) och i tredje rummet sätter de alternativet Drotsen II.
Samtliga Drotsenalternativ har således av de sakkunniga satts före alternativet
Mellanheden. Malmö stad å sin sida har ansett sistnämnda alternativ
lämpligast med hänvisning till att skolplaneringen i staden därigenom
bleve bäst tillgodosedd. I andra och tredje hand förordar staden Drotsen
III b) och Drotsen II. Vid en lösning enligt alternativet Drotsen II har
staden dock betingat sig ett bidrag av statsmedel med 1 miljon kronor med
hänvisning till områdets utmärkta belägenhet och därigenom stora värde.
Alternativet Drotsen III a) anser staden böra diskuteras endast om intet
annat kan ifrågakomma.
Som motivering för sitt ställningstagande till frågan om placeringen av
en eventuell lärarhögskola inom Malmö stad har de sakkunniga anfört
bland annat följande.
Slottsstadens samrealskola saknar grupprum, verkstad, bildvisningsrum
med tillhörande utrymmen, lokaler för handelsutbildning samt aula. Reservutrymmen
saknas helt. De naturvetenskapliga institutionerna är avsevärt
mycket mindre än vad som är önskvärt vid en lärarutbildningsanstalt. Detsamma
gäller utrymmena för lärare och lärarkandidater. Det synes icke
vara lämpligt att som övningsskola välja en skola, om vilken man från
början vet, att den kommer att vara otillräcklig eller bereda lokalsvårigheter.
Vid en jämförelse med förhållandena vid Realskolan bör anföras att denna
skola saknar bildvisningsrum med tillhörande utrymmen, lokaler för handelsutbildning,
kvinnlig slöjd och hushållsgöromal. Å andra sidan finns i
sousterrainvåningen och vindsvåningen nära 700 m" reservutrymmen,^ som
utan större svårighet kan utnyttjas så, att erforderliga lokaler kan erhållas.
Till reservutrymmena har räknats den nuvarande norra vaktmåstarbostaden
om 146 in2, som beräknas kunna tagas i anspråk, då den nuvarande
innehavaren pensioneras, samt läkarmottagningen på 68 m2, som blir obehövlig,
om en läkarmottagning inredes i byggnaden för övningsskolans
låg- och mellanstadium. Reservutrymmena tillåter även vissa omdispositioner
av lokalerna, så att bättre utrymme kan beredas administration,
lärarlokaler, bibliotek och geografisk institution. De naturvetenskapliga
institutionerna är fullt tillräckliga och överlägsna motsvarande institutioner
vid Slottsstadens samrealskola.
De sakkunniga, som har besett bada skolorna och hatt tillfälle att med
Realskolans rektor ingående diskutera möjliga omändringar och omdispositioner
av lokalerna, vill med hänsyn till lokalernas ändamålsenlighet be
-
56
Kungi. Maj:ts ;proposition nr SO år 1959
stämt förorda Realskolan framför Slottsstadens samrealskola såsom övningsskola.
Metodiklektorernas splittrade tjänstgöring har blivit ett av de större
problemen vid lärarhögskolan i Stockholm. Utöver gymnasiet inom övningsskolan
måste en högskola i Malmö ha tillgång till ytterligare ett måhända
två samverkande läroverk. I Malmö bör lämpligen i första hand högre
allmänna läroverket för gossar anlitas. Avståndet från Mellanheden till
detta läroverk är nästan tre gånger så stort som från Drotsenalternativen.
Aven övriga läroverk är belägna i innerstaden. En förläggning till Mellanheden
skulle därför medföra avsevärt mera spilltid för metodiklektorerna
och mera splittrad tjänstgöring för dessa lärare än en förläggning till något
av Drotsenalternativen.
För samtliga Drotsenalternativ talar framför allt det centrala läget i
Malmö med alla de fördelar detta medför. Förutom att en förläggning dit
kommer att avsevärt biciraga till att metodiklektorernas tjänstgöring blir
mindre splittrad far saväl lärare som lärarkandidater där närmare till bland
annat stadsbibliotek och simhall samt den planerade idrottshallen på angränsande
tomt. I detta sammanhang kan även framhållas närheten till
centralstationen för lärare och elever med bostad på annan ort.
I andra hand har drätselkammaren förordat alternativet III b), vilket
av de sakkunniga satts i första rummet.
Såsom framgår av vad nyss anförts har de sakkunniga vid en jämförelse
mellan Slottsstadens samrealskolas och Realskolans lokaler kommit till den
bestämda slutsatsen att Realskolans lokaler är klart lämpligare. Härtill
bidrar inte minst att de naturvetenskapliga institutionerna vid Realskolan
är fullt tillräckliga och överlägsna motsvarande institutioner vid den andra
skolan.
I alternativet Drotsen III b) erfordras nybyggnad av övningsskola för
la§- och mellanstadium. Byggnaderna för dessa stadier kan således redan
från början planeras såsom en övningsskola.
I tredje rummet sätter drätselkammaren alternativet Drotsen II, innebarande
en förläggning till det nu obebyggda ändrade kvarteret nummer
19 Kvartermästaren om cirka 40 800 in2. I detta alternativ erfordras nybyggnader
för en övningsskola omfattande klasserna 1—9 och själva lärarhögskolan.
Alternativet omfattar icke något gymnasium, då det ur skolplanermgssynpunkt
anses mindre lämpligt att placera ytterligare ett gymnasium
alldeles i närheten av Realskolans gymnasium. Vidare bedömer de
sakkunniga tomten vara för liten för en övningsskola omfattande jämväl ett
gymnasium. Liksom i Lundaalternativet kan här samtliga lärarhögskolebyggnader
ges en utformning, som motsvarar deras uppgift i lärarutbildningen.
Mot alternativet talar att det kräver betydande nyinvesteringar.
Vidare torde det i framtiden vid fullt genomförd enhetsskola bli en allt°för
stor anhopning av högstadier inom denna del av staden med högstadium
dels i Realskolan, dels i nuvarande flickskolan, dels i den nya övningsskolan,
dels också i den nuvarande Borgarskolan.
Beträffande alternativet Drotsen III a) vill de sakkunniga framhålla, att
flickskolans byggnad är något för liten för högstadium och gymnasium.
Vidare att flickskolans lokaler, särskilt de naturvetenskapliga, är mindre
lämpliga för gymnasiestadiet och således underlägsna motsvarande lokaler i
Realskolan. För en övningsskola som endast omfattar högstadiet anser de
emellertid flickskolans lokaler, frånsett att klassrummen är för små, vara
mycket lämpliga.
57
Kungl. Maj ds proposition nr 89 år 1959
Som tidigare nämnts, har Heleneholmsområdet i Malmö av
skolöverstyrelsen föreslagits såsom förläggningsplats för en eventuell lärarhögskola
i staden. Av en av Malmö stads fastighetskontor upprättad promemoria
angående nämnda område inhämtas följande.
Heleneholmsområdet i Malmö kan sägas motsvara Tunaområdet i Lund
i den meningen att möjlighet föreligger att skapa en för den speciella verksamheten
särskilt avpassad anläggning.
Huvuddelen av Malmö stads bostadsbyggande de närmaste åren kommer
enligt föreliggande planer att förläggas till den region, där Heleneholmsområdet
är beläget. Inom regionen finns eller planeras nya bostadsområden
för omkring 37 000 personer enligt följande sammanställning.
Bostadsområde
Påbörjas
Färdigt
Antal boende
Augustenborgsområdet ......
1951
6 000
Sevedsplansområdet ........
1954
2 000
Blekingsborgsområdet .......
1957
5 000
Almhögsområdet ...........
1959/60
5 000
Söderkullaområdet..........
...... 1960
inom 3 år
5 000
Nydalaområdet ............
Hermodsdal (planeras) .....
...... 1960
inom 3 år
8 000
5 500
36 500
Härutöver finnes äldre villaområden och planeras ytterligare områden för
egnahemsbebyggelse.
Heleneholmsområdet är enligt stadsplaneförslag den 13 februari 1957 helt
avsett för allmänna ändamål och utgör det centrum i regionen, i vilket för
regionen erforderliga allmänna byggnader skall förläggas. Av föreslagna
allmänna byggnader på området är värmeverk och skola för högstadiet och
gymnasium föremål för planläggning.
Områdets yta är cirka 23 har, varav cirka 7,3 har för närvarande upptages
av Heleneholms idrottsplats.
Befolkningsunderlaget i området räcker till för det större utbildningsalternativet.
Avståndet till samverkande läroverk blir relativt kort. Restid
per buss till högre allmänna läroverket för flickor är för närvarande 8—14
minuter samt per buss och spårvagn till högre allmänna läroverket för
gossar 14—20 minuter. Turtätheten för bussarna på Ystadvägen framför
Heleneholmsområdet är för närvarande 4 minuter vid rusningstid (eljest
7—8 min.). Tätare förbindelser kan förväntas med den ökade bebyggelsen.
Å Heleneholmsområdet skall år 1960 uppföras en skola med 12 klasser
för högstadium och 9 klasser för gymnasium. Inom Augustenborgsområdet
finnes en nybyggd låg- och mellanstadieskola med 11 klasser för lågstadiet
och 22 klasser för mellanstadiet.
Ytterligare skolor planeras å Almhögsområdet med 6 klasser, Nydalaområdet
med 27 klasser, Söderkullaområdet med 21 klasser, Ilermodsdalsområdet
med 21 klasser och Blekingsborgsområdet med 9 klasser (lågstadiet).
Vid ett förläggande av lärarhögskolan till Heleneholmsområdet ifrågasätter
fastighetskontoret huruvida inte klasser för låg- och mellanstadiet
skulle kunna överföras dit från intilliggande planerade skolor inom Almhögsområdet
och eventuellt Nydalaområdet, så att en fullständig skolanläggning
erhålles, jämförbar med Tunaområdets i Lund.
För lärarhögskolan synes enligt fastighetskontoret — efter viss omdis
-
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
ponering i planerna för området — en yta om 60 000 m2, belägen i Heleneholmsområdets
östra del vid Ystadvägen, Munkhättegatan och Eriksfältsgatan
samt med en större utsträckning längs Munkhättegatan, kunna
ställas till förfogande.
2. Remissyttranden
Av de remissinstanser, som berört valet av förläggningsort för den nya
lärarhögskolan, har några ej velat taga ståndpunkt i frågan, såsom Sveriges
akademikers centralorganisation och Statstjänstemannens riksförbund.
Överstyrelsen för yrkesutbildning har från sin speciella synpunkt ej kunnat
finna några särskilda skäl, som ger företräde för någondera av de ifrågasatta
städerna. Blivande lärares riksförbund anser, att man bör beakta, att tillgång
till en väl differentierad klassorganisation för klasslärarnas undervisningsövningar
utgör en av grundförutsättningarna för en effektiv utbildning.
Statskontoret framhåller endast, att de totala investeringarna torde i
Malmö kunna hållas inom en lägre kostnadsram än i Lund samt att skolorna
i Malmö synes erbjuda större möjligheter såsom underlag för lärarutbildningen.
Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning utgör, därest inrättandet av en
lärarhögskola i Sydsverige skulle medföra att folkskoleseminariet i Lund
nedlägges, denna omständighet ett särskilt skäl att förlägga högskolan till
Lund.
Klar ståndpunkt för Lund som förläggningsort intar universitetskanslern
ävensom mindre akademiska konsistoriet samt de humanistiska och
matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid universitetet i Lund. Humanistiska
fakulteten betonar fördelarna med alternativet Lund i fråga om
den pedagogiska forskningsinstitutionen, då det för vetenskaplig forskning
fordras tillgång till ett vetenskapligt bibliotek.
Byggnadsstyrelsen förordar likaledes Lund och framhåller därvid främst
den stora fördelen att man där, obunden av befintliga byggnader, kan skapa
en för lärarhögskolans verksamhet särskilt avpassad anläggning. Generellt
anser styrelsen att samtliga av de sakkunniga redovisade Malmöalternativ
innebär vissa olägenheter av byggnadsmässig art. Klassrummen synes genomgående
vara för små och mer eller mindre omfattande ombyggnader
erfordras vid de befintliga skolorna.
Arbetsmarknadsstyrelsen anser Lund vara att föredraga ur allmänna
lokaliseringssynpunkter.
Svenska seminarielärarföreningen anser ställningstagandet bli beroende
av den utbildningskapacitet man önskar ge den nya högskolan. Närheten
till universitetet ger emellertid enligt föreningens mening ett avgjort försteg
för Lund.
Lunds studentkår anser att avgörande måste vara möjligheterna dels att
bereda ett stort antal ämneslärare plats, dels ock att i framtiden ytterligare
59
Kungl. May.ts proposition nr 89 år 1959
kunna öka lärarhögskolans kapacitet för denna kategori. De sakkunniga
synes härvid enligt kårens mening ej ha beaktat Lunds framtida utveckling
som skolstad. Ej heller anses klara besked föreligga angående möjligheterna
att utnyttja gymnasieklasser i Lunds privata elementarskola. Studentkåren
framhåller även betydelsen av att de studerande vid lärarhögskolan får del
av de studentsociala förmåner, som erbjuder sig i Lund, och fäster stor
vikt vid frågan om bostäder för lärarhögskolans elever. Det erinras om att
det i Lund redan existerar en organisation för byggande av studentbostadshus,
varför bostadsfrågan där torde kunna lösas avsevärt smidigare än på
annat håll.
Malmö får visst företräde av länsstyrelsen i Malmöhus län med hänsyn
till att Drotsenalternativen — de enda länsstyrelsen anser böra komma
ifråga — från lokaliseringssynpunkt erbjuder en mycket central placering.
Liknande synpunkter anföres av länsarkitekten i Malmöhus län.
Majoriteten av länsskolnämnden i Malmöhus län anser, att de sakkunniga
i fråga om utbildningen av iimneslärare enligt Lundaalternativet räknat
med ett i verkligheten alldeles otillräckligt antal övningsklasser. Vidare
anses detta alternativ sakna erforderlig elasticitet med tanke på en eventuell
framtida utökning av högskolans kapacitet i fråga om nämnda lärarkategori.
Sammanfattningsvis talar enligt nämndens mening så starka skäl för
Malmö, att lärarhögskolan bör förläggas dit, under förutsättning att staten
vid förhandlingarna med Malmö stad kan uppnå fullt acceptabla villkor.
Någon slutlig ståndpunkt beträffande de olika alternativen inom Malmö
har nämnden ej tagit. Vid placering av lärarhögskolan inom Malmö stad
anser nämnden att man bör taga den största hänsynen till om övningsskolan
kan inpassas i stadens allmänna skolplanering.
Skolöverstyrelsen finner att lärarhögskolan kan förläggas till Lund endast
under förutsättning att gymnasieklasser även i Malmö utnyttjas för ämneslärarutbildningen.
Trots de starka skäl, som talar för Lund, finner sig överstyrelsen
med hänsyn till den begränsade tillgången på övningsklasser i
staden böra föreslå en förläggning av högskolan till Malmö. En förutsättning
synes dock enligt överstyrelsens mening vara, att försök med nioårig
enhetsskola genomföres i staden snarast möjligt.
Såsom tidigare framhållits, har skolöverstyrelsen förordat det av Malmö
stads fastighetskontor framlagda förslaget om en förläggning av högskolan
till ITeleneholmsområdet i Malmö. För detta alternativ talar enligt överstyrelsen,
att lokalerna för övningsskolan från början kan planeras för sitt
speciella ändamål och att befolkningsunderlaget medger upprättande av ett
gymnasium inom övningsskolan.
Läroverkslärarnas riksförbund slutligen förordar alternativet Drotsen
III b i Mal mö främst med hänsyn till att förbundet anser det vara en
omöjlighet att placera det av de sakkunniga beräknade och förutsatta
antalet undervisningsserier vid samverkande läroverk i Lund.
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
E. Kostnadsberäkningar
De sakkunniga har redovisat sammanfattande beräkningar av kostnaderna
för en lärarhögskola av olika storlek, såväl vad avser kostnaderna för
byggnader som för drift.
Byggnadskostnaderna har på begäran av de sakkunniga uppskattats av
byggnadsstyrelsen enligt två alternativ för själva lärarhögskolan och enligt
tre alternativ för övningsskolan. De sakkunniga har därutöver beräknat
kostnaderna för en övningsskola enligt ytterligare två alternativ. Rörande
beräkningarna av byggnadskostnaderna, vilka redovisas i efterföljande sammanställning,
har de sakkunniga anfört följande.
Vid sina kostnadsberäkningar har byggnadsstyrelsen utgått från den
generella standard för skolanläggningar, som fastställts i kungörelsen
1957: 318 om statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet.
Genomsnittskostnaden per m2 för lärarhögskolan har dock av byggnadsstyrelsen
ansetts böra sättas något högre än för övningsskolan. Kostnadsuppskattningen
hänför sig till prisläget den 1 juli 1957. Kostnadsnivån
för Malmö och Lund kan enligt byggnadsstyrelsen i stort sett betraktas
som lika.
De sakkunniga har icke tagit ställning till frågan huruvida den egentliga
lärarhögskolan skall ha en egen gymnastikbyggnad eller huruvida lärarhögskolan
och övningsskolan skall ha en gemensam gymnastikinstitution. Av
denna anledning har lokaler för klasslärarkandidaternas gymnastikutbildning
medtagits i lokalprogrammen för såväl den egentliga lärarhögskolan som
samtliga övningsskolalternativ utom ett (det i sammanställningen nedan
sist upptagna), vilket torde beaktas, då det definitiva lokalprogrammet skall
uppgöras.
Enligt de sakkunnigas förslag till avtal med städerna Lund och Malmö
skall kostnaderna för själva lärarhögskolebyggnaden stanna på statsverket,
medan övningsskolans byggnader skall bekostas av kommunen.
Uppskattade kostnader för lärarhögskolans byggnader m. m.
Utbildnings
alternativ
-
Nettoyta Kostnader
60—96—48 ..................................... 4 600 m2 c:a 4,5 mkr
60—48—48 4 140 m2 c:a 4 mkr
60—96—0 4 140 m2 c:a 4 mkr
Uppskattade kostnader för övningsskolans byggnader m.m.
Utbildnings
alternativ
-
Övningsskolans omfattning
Nettoyta Kostnader
60—96—48 Fullst. enhetsskola -f- gymnasium ..... 11 150 m2 c:a 9,7 mkr
60—96—48 Endast låg- och mellanstadium........ 5 000 in2 c:a 4,4 mkr
60—48—48 Fullst. enhetsskola -)- gymnasium ..... 10 050 m2 c:a 8,8 mkr
60—48—48 Endast låg- och mellanstadium........ 4 000 in2 c:a 3,5 mkr
60—96—0 Ofullst. lågstadium och utan gymnasium 6 625 m2 c:a 5,8 mkr
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
Vid sina beräkningar av de årliga driftkostnaderna har de sakkunniga
utgått från de för lärarhögskolan i Stockholm för budgetåret 1958/59 uppförda
olika anslagen. De sakkunniga har beträffande dessa kostnadsberäkningar
anfört följande.
Avlöning skostnaderna för de olika utbildningsalternativen har beräknats
så, att de av de sakkunniga uppgjorda personalförteckningarna i detalj jämförts
med den i kungl. brev den 2 maj 1958 för lärarhögskolan i Stockholm
för budgetåret 1958/59 fastställda, varefter motsvarande justeringar gjorts
av det för lärarhögskolan beräknade beloppet. Vidare har hänsyn tagits till
att antalet mellanskollärarkandidater respektive småskollärarkandidater,
som skall avlönas under praktikterminen, blir olika i de skilda alternativen.
Beträffande småskollärarkandidaterna har i detta sammanhang räknats
med att de under praktikterminen är placerade i löneklass 7. För att erhålla
fullt jämförbara siffror har vid beräkningarna ingen hänsyn tagits till att
Stockholm tillhör ortsgrupp 5 medan Lund och Malmö båda tillhör ortsgrupp
3. De för den sydsvenska lärarhögskolan beräknade avlöningskostnaderna
är alltså något för högt beräknade.
För budgetåret 1958/59 har till Lärarhögskolan i Stockholm: Avlöningar
anvisats ett förslagsanslag om 5 402 000 kronor. Med utgångspunkt härifrån
har de sakkunniga beräknat avlöningskostnaderna för de olika utbildningsalternativen
vid en fullt utbyggd lärarhögskola enligt följande.
Alternativ 60—18—48 ................ 5 500 000 kronor
» 60—96—0 ................ 5 700 000 »
» 60—96—48 ................ 6 350 000 »
Om gymnasium icke skall ingå i övningsskolan kan kostnaderna för de
olika alternativen minskas med drygt 400 000 kronor årligen. Härvid är att
märka att anslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar då i stället måste
ökas med motsvarande belopp.
Årskostnaden för omkostnader vid en fullt utbyggd lärarhögskola beräknar
de sakkunniga till omkring 400 000 kronor (motsvarande anslag till
lärarhögskolan i Stockholm 1955/56: 25 000 kronor, 1956/57: 271 000 kronor,
1957/58: 385 000 kronor och 1958/59: 411 000 kronor).
För materiel, böcker m.m. räknar de sakkunniga med ett årligt anslag
av omkring 100 000 kronor (motsvarande anslag till lärarhögskolan i Stockholm
1956/57: 115 000 kronor, 1957/58: 115 000 kronor och 1958/59:
100 000 kronor).
Vad slutligen angår kostnaderna för utrustning har folkskoleseminariet
för manliga elever i Stockholm under budgetåren 1946/58 erhållit utrustning
för sammanlagt omkring 400 000 kronor. Till inredning och utrustning har
lärarhögskolan i Stockholm erhållit 145 000 kronor för budgetåret 1956/57
och 65 000 kronor för budgetåret 1957/58. För budgetåret 1958/59 har
anvisats 10 000 kronor under omkostnadsanslaget. Det sammanlagda värdet
av den inredning och utrustning, som lärarhögskolan i Stockholm nu disponerar
kan således beräknas till 620 000 kronor. Även om det enligt avtalsförslagen
skall ankomma på kommunen att förse övningsskolan med inredning
och utrustning bör man med hänsyn till kostnadsstegringarna för
statsverkets del räkna med ett belopp av omkring 600 000 kronor till inredning
och utrustning av den sydsvenska lärarhögskolan.
62
Kungl. May.ts proposition nr 89 år 1959
IV. Departementschefen
De riktlinjer för ordnandet av vissa lärargruppers egentliga yrkesutbildning,
som fastslogs vid 1950 års riksdag och sedan vidareutvecklats i betänkandet
och propositionen om den första lärarhögskolan, har varit grunden
för de sakkunnigas arbete, vilka nu framlagt förslag rörande en andra
lärarhögskola, förlagd till södra Sverige. Vad de sakkunniga föreslagit har
icke givit anledning till någon diskussion rörande de fastlagda grundlinjerna
för lärarutbildningens omdaning, och jag har inte heller för egen del funnit
skäl att i detta sammanhang ställa dessa riktlinjer under debatt. De nu
aktuella spörsmålen är närmast av praktisk-organisatorisk natur. Av de
väsentliga frågor jag här ämnar taga upp rör den första omfattningen av en
andra lärarhögskola, d. v. s. dels vilka lärarkategorier som med hänsyn till
olika omständigheter lämpligen bör utbildas vid denna, dels huru många
lärarkandidater av varje kategori som bör intagas. I överensstämmelse med
den tidigare lämnade redogörelsen går jag därefter in på frågan om behovet
av övningsklasser och diskuterar i direkt anslutning därtill frågan om den
andra lärarhögskolans förläggning, då jag funnit dessa båda frågor hänga
mycket nära samman. Övningsskolans omfattning och organisation behandlar
jag därnäst, varefter jag redovisar kostnaderna för en fullt utbyggd
andra lärarhögskola. Slutligen ämnar jag framlägga förslag till avtalsbestämmelser
samt beröra frågan om det fortsatta arbetet i samband med upprättandet
av den sydsvenska lärarhögskolan.
De sakkunniga har uttalat, att de inte ansett sig böra betrakta den
nuvarande lärarhögskolans omfattning och organisation som helt bindande
för sina förslag rörande en andra högskola. Jag delar helt de sakkunnigas
inställning i detta fall. Det är först och främst alldeles klart, att man noga
bör beakta de erfarenheter i olika avseenden, som kan ha gjorts vid den
första lärarhögskolan och rätta sig efter dem. Men även i övrigt kan avvikelser
från vad som gäller vid stockholmshögskolan vara motiverade. Jag
erinrar om att det i samband med riksdagsbeslutet 1954 underströks, att
den första lärarhögskolan i åtskilliga hänseenden måste få försökskaraktär.
Den betydelsefullaste avvikelse från den nuvarande lärarhögskolan, de
sakkunniga funnit sig böra föreslå, är, att en linje för utbildning av
småskollärare, baserad på studentexamen, skall inrättas vid den nya
högskolan. Såsom framgått av redogörelsen för de sakkunnigas betänkande
är förutsättningarna för att genomföra ett dylikt förslag nu andra än de
varit vid tidigare tillfällen, då denna sak diskuterats. Det gäller främst i
fråga om förutsättningarna för en tillfredsställande rekrytering till en dylik
linje. Den ovisshet som vid 1950-talets början fanns på denna punkt råder
inte längre. På grundval av den starka tillströmningen av studenter till den
nuvarande småskollärarutbildningen — hösten 1958 hade 38,3 procent av
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
samtliga i första klassen på småskollärarlinje intagna elever avlagt studentexamen
— kan man med de sakkunniga våga antaga att rekryteringen till
en dylik linje vid lärarhögskola skall bli fullt tillfredsställande. Eftersom
vidare meningen är att byggnaderna för den andra lärarhögskolan skall
uppföras från grunden, kommer lokalsvårigheter inte att utgöra hinder för
upprättande av en småskollärarlinje.
Vad frågans principiella sida beträffar — alltså huruvida småskollärarutbildning
överhuvudtaget skall förläggas till lärarhögskola — vid jag först
erinra om att 1954 års riksdag som sin mening uttalade, att slutlig ställning
till frågan om förläggning av småskollärarutbildning till lärarhögskolan icke
borde tagas, förrän erfarenhet vunnits av lärarhögskolans verksamhet. Därmed
avsågs i första hand att ställning icke då borde tagas mot förslaget att
en för blivande småskollärare avsedd förberedande kurs efter realexamen
och därpå grundad tvåårig utbildning skulle förläggas till lärarhögskola och
att således endast aspiranter med studentexamen skulle komma i fråga vid
sådan utbildningsanstalt. Någon negativ ställning till tanken att blivande
småskollärare med studentexamen skulle kunna få sin utbildning vid lärarhögskola
har från statsmakternas sida icke tagits. Att högskolemässig utbildning
av småskolläraraspiranter, som avlagt studentexamen, i varje fall
försöksvis bör prövas, finner jag vara fullt i överensstämmelse med riksdagens
och Kungl. Maj:ts tidigare intagna ståndpunkt. De erfarenheter som
därvid skulle vinnas torde, tillsammans med erfarenheter av den från och
med läsåret 1961/62 treåriga småskollärarutbildningen, ganska snart kunna
läggas till grund för bedömning av i vilken utsträckning småskollärarutbildning
lämpligen bör vara förlagd till lärarhögskola och i vilken utsträckning
andra utbildningsformer bör anlitas.
Ett huvudskäl för upprättande av lärarhögskolor är den växelverkan
mellan forskning och praktisk lärarutbildning som där kan förväntas äga
rum. Under erinran härom och om att lågstadiets problem inte är av mindre
betydelse för den pedagogiska forskningen än andra stadiers tillstyrker jag
de sakkunnigas förslag att en småskollärarlinje för aspiranter, som avlagt
studentexamen, inrättas vid den andra lärarhögskolan samt att denna linje
träder i verksamhet samtidigt som utbildningen av mellanskollärare tager
sin början. Antalet årligen intagna aspiranter bör under de första åren
vara 48, fördelade med hälften på höst- och hälften på vårterminen. Utbildningen
bör liksom för mellanskollärarnas del omfatta fyra terminer vid högskolan
och en termins praktiktjänstgöring. Den sistnämnda bör infalla mellan
andra och tredje terminen vid högskolan. Tim- och kursplaner samt
övriga bestämmelser rörande denna utbildning bör utarbetas i den ordning
jag senare ämnar föreslå.
Medan frågan om småskollärarutbildningens förläggning till lärarhögskola
enligt de sakkunnigas mening kan diskuteras, anser de, att det inte
råder någon tvekan om att den nya lärarhögskolan skall utbilda ämneslii
-
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
rare och mellanskollärare. Med hänsyn till att den för närvarande mest
angelägna uppgiften är att utbilda ämneslärare, har de dock övervägt, om
inte högskolan skulle kunna starta med enbart ämneslärarutbildning. Av
vad jag nyss framhållit i fråga om småskollärarutbildningen framgår, att
jag lika litet som de sakkunniga accepterar en sådan tanke, vilken i själva
verket strider mot lärarhögskolans idé. I denna ligger nämligen att ämneslärare
och klasslärare skall utbildas vid samma utbildningsanstalt. Såtillvida
har jag dock tagit fasta på de sakkunnigas tankegång, att jag låtit
undersöka möjligheterna att — i avvaktan på att lokaler för en fullständig
lärarhögskola hinner färdigställas — i provisoriska former anordna utbildning
av ämneslärare enligt vid lärarhögskola tillämpade grunder. Det har
därvid visat sig, att dylik utbildning för högst 60 ämneslärarkandidater
skulle kunna ordnas redan från och med höstterminen 1960. Skälet för att
vidtaga en sådan åtgärd är, som de sakkunniga framhållit, angelägenheten
av att snarast möjligt öka ämneslärarutbildningen. I samband med frågan
om lärarhögskolans förläggning återkommer jag till möjligheten att anordna
provisorisk utbildning av det slag jag nu nämnt.
Såväl i fråga om införandet av en småskollärarlinje som beträffande antalet
aspiranter vid en sådan råder överensstämmelse mellan de sakkunnigas,
flertalet remissmyndigheters och min uppfattning. När det gäller utbildningskapaciteten
i övrigt — en fråga i vilken remissinstanserna
har delade meningar — kan jag emellertid inte helt ansluta mig till de
sakkunnigas uppfattning, vilken jag här i korthet skall erinra om.
Beträffande mellanskollärarutbildningen åberopar de sakkunniga erfarenheterna
från lärarhögskolan i Stockholm, som säges visa, att en utbildning
av 96 mellanskollärare per år är lämplig från såväl pedagogiska som organisatoriska
synpunkter. Om utbildning av 48 småskollärare tillkommer,
anser de sakkunniga dock att det kan ifrågasättas, huruvida inte en reduktion
av mellanskollärarkandidaternas antal vore motiverad, så att den årliga
intagningen visserligen komrne att bibehållas vid 96 men fördelades med 48
på en var av de båda kategorierna. De sakkunniga tvekar att förorda en
årlig intagning av 96 + 48 klasslärarkandidater av organisatoriska skäl och
anför som särskild motivering för denna ståndpunkt, att en sådan utbildningskapacitet
svarar mot kapaciteten hos två folkskoleseminarier och att
någon brist på klasslärare icke kommer att föreligga med den utbildningskapacitet
vi redan förfogar över. De sakkunniga förordar på denna grund i
första hand en intagning av 48 + 48 klasslärarkandidater men anser det
lämpligt, att lärarhögskolans lokaler dimensioneras för en årlig utbildningskapacitet
av 96 -f 48 klasslärare. Skillnaden i lokalutrymmen blir, som de
sakkunniga påvisar, förhållandevis ringa.
I fråga om ämneslärarlinjen föreslår de sakkunniga, efter övervägande av
olika omständigheter, att den skall få samma utbildningskapacitet som
65
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
ämneslärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm, d. v. s. omkring 60 årligen
utexaminerade. Om man av något skäl skulle gå ifrån detta tal, har de sakkunniga
närmast funnit en utökning motiverad med hänsyn främst till att
den undervisning i metodik, som under alla omständigheter fordras för
utbildning av 60 ämneslärare, skulle kunna utnyttjas för utbildning av betydligt
fler lärarkandidater utan större kostnader.
De sakkunnigas ställningstagande till frågan om mellanskollärarlinjens
kapacitet synes mig vara präglat av för stor bundenhet vid den förebild som
stockholmshögskolan utgör och av en för långt gående försiktighet i bedömningarna.
Man bör nämligen beakta att, innan utbildningsverksamheten vid
en ny högskola kommer i gång, ytterligare erfarenheter rörande såväl utbildning
som organisation hinner samlas från den i verksamhet varande
lärarhögskolan. God förberedelsetid kommer också att stå till buds innan
den nya lärarhögskolan startar. Vidare måste självfallet resurserna anpassas
efter utbildningens omfattning. Det finns därför knappast anledning att
befara, att en ökning av utbildningskapaciteten i jämförelse med den nuvarande
lärarhögskolans från 96 klasslärare till 144, d. v. s. i realiteten med
de 48 småskollärarkandidaterna, skulle medföra sådana svårigheter, att den
inte kunde genomföras från skolans start, om ökningen i och för sig skulle
vara önskvärd.
När de sakkunniga som motivering för en till 48 mellanskollärarkandidater
begränsad intagning anför, att den nuvarande utbildningskapaciteten
av klasslärare är tillräcklig, synes de ha förbisett det viktigaste skälet
för att ökad kapacitet verkligen i och för sig framstår som önskvärd, nämligen
behovet av en förbättrad lärarutbildning, det skäl som också ligger
bakom beslutet om lärarhögskolor. Meningen är ju att ersätta seminarieutbildningen
av mellanskollärare med utbildning vid lärarhögskolor, inte
att komplettera den. Naturligtvis skall seminariernas utbildningskapacitet
inte heller förbli opåverkad av tillkomsten av lärarhögskolor utan begränsas
i samma mån som utbildningen kan överflyttas till de senare.
Jag förordar, att den andra lärarhögskolans byggnader dimensioneras så,
att en årlig utbildning av 144 klasslärare kan ske samt att denna utbildningskapacitet
t ages i anspråk från skolans start på så sätt, att 96 mellanskollärare
och 48 småskollärare utbildas. Jag ämnar anföra ytterligare skäl
för en dylik utbildningskapacitet i det följande.
När jag nu övergår till spörsmålet om ämneslärarutbildningens omfattning
vid den andra lärarhögskolan vill jag, ehuru någon påminnelse därom
knappast behövs, först framhålla, att situationen i fråga om denna lärarkategori
delvis är en annan iin beträffande de förut behandlade. Det föreligger
ett stort behov av ökade utbildningsmöjligheter för ämneslärare,
vilket klart illustreras av den s. k. provårskön. I väntan på praktisk ut bild
5
— Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 sand. Nr SO
66
Kungl. May.ts proposition nr 89 år 1959
ning vid lärarkursläroverken beräknas för närvarande bortemot 2 000 lärare
befinna sig. Mot denna bakgrund har jag också funnit det angeläget att,
som nyss berördes, snarast möjligt få till stånd en provisorisk utbildning av
ämneslärare i anslutning till den blivande lärarhögskolan. Förhållandena
på detta område gör det också mycket angeläget att den nya lärarhögskolan
i fråga om ämneslärarutbildning får den största utbildningskapacitet som
med hänsyn till utbildningens effektivitet är försvarlig.
De sakkunniga själva, skolöverstyrelsen, läroverkslärarnas riksförbund
och Lunds studentkår har framhållit angelägenheten av att ökade utbildningsmöjligheter
för ämneslärare erhålles. De sakkunniga har emellertid,
när det gäller den andra lärarhögskolan, icke velat sträcka sig längre än till
att föreslå en årlig utbildning av 60 lärarkandidater och uttalat, att en
ökning härutöver inte bör komma i fråga förrän ytterligare erfarenhet vunnits
av lärarhögskoleutbildning. Ingen av de nämnda remissinstanserna har
heller direkt förordat någon ökning utöver de sakkunnigas förslag. Skolöverstyrelsen
har dock framhållit, att den ökning av de sakkunnigas främsta
utbildningsalternativ — 60—48—48 — som i första hand bör komma i
fråga är en ökning av ämneslärarutbildningen. Den motsatta ståndpunkten,
att de sakkunnigas utbildningsalternativ av pedagogiska och administrativa
skäl knappast bör överskridas, hävdas emellertid också av vissa remissmyndigheter.
Läroverkslärarnas riksförbund, som tillhör dessa men samtidigt
framhåller behovet av ökad ämneslärarutbildning, menar, att detta
behov bör tillgodoses med det snaraste genom en ökning av antalet lärarhögskolor.
Med anledning av denna synpunkt vill jag framhålla följande.
Ingen bestrider behovet av ökad ämneslärarutbildning. Inte heller att det
förmånligaste vore om bristen på utbildningsmöjligheter snabbt kunde
hävas genom tillkomsten av nya lärarhögskolor. Men även om möjligheterna
att inrätta sådana skulle bedömas mycket optimistiskt, kan de resultat
som skulle nås på den vägen inte påverka den akuta bristen på utbildningsresurser.
Vidare vill jag påpeka, att de undersökningar, som gjorts av
de sakkunniga och av andra i anslutning till deras arbete, talar för att man
nog tidigare underskattat behovet av underlag i form av övningsklasser för
en lärarhögskola. Med i det följande närmare angivna motiveringar ämnar
jag förorda Malmö som förläggningsort för den andra lärarhögskolan. Redan
här vill jag emellertid säga, att det avgörande skälet till detta är, att
jag ställer mig mycket tveksam till möjligheterna att med den omfattning
skolväsendet i Lund har utbilda ens 60 ämneslärare årligen vid en dit förlagd
lärarhögskola. Räknar man med en utbildning av 144 klasslärare uppkommer
också tvekan om möjligheterna att på ett tillfredsställande sätt i
Lund utbilda ett sålunda ökat antal av dessa lärare. Eftersom Lund är en
stad med närmare 40 000 invånare och ett väl utvecklat skolväsen, finner
jag att antalet lämpliga förläggningsorter för fullständiga lärarhögskolor
får antagas vara mera begränsat än som sannolikt förut antagits. Det är
67
Kungl. Maj:ts -proposition nr 89 år 1959
därför all anledning, och det är dit jag vill komma, att försöka i full utsträckning
utnyttja de utbildningsresurser som en stor stad erbjuder. Vi
har helt enkelt inte råd att avstå från dem, även om, som läroverkslärarnas
riksförbund säger, man skulle anse det vara mera önskvärt med flera mindre
än med färre större lärarhögskolor.
Nu anförda omständigheter tillsammans med det stora aktuella utbildningsbehovet
har föranlett mig att låta närmare undersöka förutsättningarna
för att åstadkomma en större utbildningskapacitet på ämneslärarsidan
än de sakkunniga föreslagit. Det har därvid framgått, att om man som
utgångspunkt tar en lärarhögskola med utbildningskapaciteten 60—96—48
och vill öka utbildningen av ämneslärare från 60 till 90, alltså med 50
procent, följande utvidgningar erfordras. Lokalutrymmena bör ökas från
beräknade 4 650 m2 till 4 760 m2, d. v. s. med 110 nr eller cirka 2,4 procent.
I personalhänseende bör i första hand två metodiklektorer tillkomma, en i
modersmålet och en i engelska, varigenom totala antalet skulle komma att
uppgå till 15. En biträdande rektor för de ökade organisatoriska göromålen
har jag också funnit behövlig samt slutligen vissa extra lärarkrafter till ett
belopp av cirka 6 000 kronor årligen.
Endast ett förhållandevis ringa tillskott av lokalutrymmen och personal
erfordras således för att eljest för lärarutbildning outnyttjad kapacitet på
ett effektivt sätt skall kunna nyttiggöras med en mycket väsentligt ökad
utbildning som följd. För att denna skall kunna vinnas, fordras naturligtvis
också ett samverkande läroverk utöver vad de sakkunniga för sitt
utbildningsalternativ räknat med. Den ökning av utbildningskapaciteten,
som skulle erhållas, svarar emellertid mot kapaciteten hos ett och ett halvt
av de större nuvarande lärarkursläroverken.
Jag har här talat om en utbildning av omkring 90 ämneslärare. Någon
frågar kanske, om det inte i nuvarande situation skulle vara möjligt att vid
en och samma lärarhögskola utbilda ännu fler. Det är det knappast. Med
det alternativ för en sammanlagd årlig examination av 234 lärare, som jag
här diskuterat, kommer det antal lärarkandidater som ständigt är knutet
till skolan att uppgå till omkring 500. Därtill kommer så övningsskolan
och de samverkande läroverken. Det synes ej vara tillrådligt att skapa en
organisation av större omfattning än denna. Avgörande för att just 90
lämpligen bör sättas som gräns är emellertid, att en ökning därutöver
skulle medföra behov av dubblering av allt fler metodiklektorat.
Som en sammanfattning av de nu förda resonemangen vill jag säga att
— mot bakgrunden av det behov av resurser för praktisk utbildning av
ämneslärare som föreligger och med hänsyn till de visade möjligheterna att
gå utöver den av de sakkunniga föreslagna årliga utbildningen — det för
mig framstår som klart, att den andra lärarhögskolan bör dimensioneras
för en årlig utbildning av omkring 90 ämneslärare. Jag förordar följaktligen
att så sker.
68
Kungl. Maj.ts -proposition nr 89 år 1959
Vid bifall till vad jag nu och i det föregående förordat, bör alltså den
andra lärarhögskolans årliga utbildningskapacitet i fråga om ämnes- och
klasslärare bestämmas till 90 ämneslärare, 96 mellanskollärare och 48 småskollärare.
De sakkunniga har något berört frågan huruvida utbildning av andra
lärarkategorier än de nu nämnda bör äga rum vid den nya lärarhögskolan.
De har emellertid icke funnit det möjligt att taga hänsyn till
sådan utbildning vid planeringen av lokalbehovet. Med den ökade utbildningskapacitet
jag förordat, framstår även för mig dessa möjligheter som
begränsade, och jag vill i detta hänseende inte här förorda någon annan än
den av de sakkunniga föreslagna åtgärden, nämligen att det eftersträvas,
att högskolans byggnader uppföres med iakttagande av att framdeles behov
av tillbyggnad kan uppkomma.
Vad de sakkunniga föreslagit angående den vetenskapligt skolade personalen
vid den pedagogiska institutionen kan jag i allt väsentligt
tillstyrka. Någon tvekan om att professorn i pedagogik bör tilldelas säte
och stämma i humanistiska fakulteten vid Lunds universitet torde inte råda.
Mer än att så skall vara förhållandet anser jag emellertid inte att det finns
anledning att i detta sammanhang fastslå. Professurens slutliga benämning,
tillsättningsförfarandet och innehavarens uppgifter vid universitetet bör
bli föremål för ytterligare överväganden, innan dessa frågor slutligt prövas
av Kungl. Maj:t.
Vid remissbehandlingen har i några yttranden framförts synpunkter på
arbetsmetoderna vid den nya lärarhögskolan samt på utformningen
av timplanerna. Dessa spörsmål bör enligt min mening inte tagas upp till
behandling i detta sammanhang. Jag förutsätter, att de uppmärksammas
under det förberedelsearbete, som nödvändigtvis måste utföras innan verksamheten
vid den nya högskolan kan taga sin början, och att de nämnda
synpunkterna då kan beaktas.
Den nya lärarhögskolans personalbehov vid olika utbildningsalternativ
har av de sakkunniga beräknats med utgångspunkt i personaluppsättningen
vid lärarhögskolan i Stockholm. Mot dessa beräkningar har
jag i och för sig inte funnit anledning till erinran.
Då det av mig förordade utbildningsalternativet inte sammanfaller med
något av de sakkunnigas, har vissa avvikelser från de sakkunnigas beräkningar
av personalbehovet emellertid befunnits nödvändiga. För den egentliga
lärarhögskolans verksamhet vid full utbyggnad anser jag, vid bifall
till av mig förordat utbildningsalternativ, följande ordinarie samt heltidsanställda
icke ordinarie befattningshavare erforderliga; jag anger samtidigt
de lönegrader som bör gälla för befattningarna.
Kungl. Maj:ts "proposition nr 89 år 1959
69
1 rektor ................................................. Bp 1
1 professor ............................................... Bo 3
15 lektorer i högstadiets metodik............................. Ao 26
3 lektorer i psykologi och pedagogik ........................ Ao 26
1 forskningssekreterare..................................... Ao 23
4 lektorer i mellanstadiets metodik.......................... Ao 23
2 lektorer i lågstadiets metodik..............................{ Ao 17
4 lektorer i övningsämnenas metodik......................... Ao 21
1 bibliotekarie ............................................ Ao 21
1 sekreterare ............................................. Ao 21
2 lektorer i övningsämnenas metodik......................... Ao 19
1 kansliskrivare ........................................... Ao 10
1 kontorist ............................................... Ao 9
1 vaktmästare ............................................ Ao 8
1 värmeskötare ........................................... Ao 8
1 kanslibiträde............................................ Ao 7
1 kontorsbiträde .......................................... Ao 5
2 assistenter.....
1 kansliskrivare . .
1 biblioteksbiträde
1 kanslibiträde . ..
reglerad befordringsgång
............... Ae 10
............... Ae 7
............... Ae 7
Denna förteckning över personalbehovet skiljer sig från vad som nu
gäller vid lärarhögskolan i Stockholm i följande avseenden. 1) Antalet lektorer
i högstadiets metodik har ökats med två, vilket motsvarar behovet
vid en till 90 utökad årlig examination av ämneslärare. 2) Utbildningen av
småskollärare ökar behovet av lektorer i psykologi och pedagogik till tre,
vilket är en tjänst mer än vid lärarhögskolan i Stockholm. 3) Införandet
av småskollärarutbildning medför behov av lektorer i lågstadiets metodik i
enlighet med de förslag som ursprungligen framlades av skolkommissionen
och som nu helt naturligt aktualiserats av de sakkunniga. Till dessa tjänster
bör, i avseende å grundläggande examensmeritering, såviil folkskollärarsom
småskollärarexamen medföra behörighet. Lönesättningen bör vara
beroende av vilken av nämnda examina vederbörande innehavare avlagt.
4) Vid lärarhögskolan i Stockholm är bibliotekarietjänsten dels extra ordinarie,
dels endast 5/7-tjänst. Den väsentligt ökade omfattningen av den
andra lärarhögskolan och avsaknaden av ett pedagogiskt specialbibliotek i
Malmö motiverar enligt min mening att bibliotekarietjänsten blir heltids
-
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
tjänst och ordinariesättes. Från vilken tidpunkt detta bör ske torde böra
prövas senare. 5) Den i förteckningen upptagna kontoristtjänsten har
sin motsvarighet vid lärarhögskolan i Stockholm men har där tillkommit
av speciella, tidigare angivna skäl. Hade utbildningskapaciteten vid
båda lärarhögskolorna varit densamma, hade tjänsten således ej erfordrats.
Liksom de sakkunniga finner jag emellertid en dylik tjänst fullt motiverad
vid ett mera omfattande utbildningsalternativ. 6) Slutligen vill jag
förorda att värmesköt artjänsten vid den nya lärarhögskolan inrättas som
ordinarie.
Den redovisade personalökningen torde framstå som knapp i förhållande
till den kapacitetsökning den motsvarar. Den är resultat av en restriktiv
bedömning men avvägd så, att utbildningen, såvitt enligt gjorda erfarenheter
nu kan bedömas, skall kunna bedrivas med full effektivitet.
De sakkunniga redovisar utförliga beräkningar av lokalbehovet
för den egentliga lärarhögskolan men framhåller, att syftet därmed huvudsakligen
varit att få fram den erforderliga totala nettoytan och icke att
presentera ett lokalprogram. Jag har i det föregående mera utförligt redogjort
för de sakkunnigas synpunkter i detta avseende och lämnat en sammanställning
av vilka lokalenheter de sakkunniga räknat med, dessa enheters
ytor samt det totala ytinnehåll de sakkunniga funnit erforderligt för
en lärarhögskola med bland annat en utbildning enligt alternativet 60—96
—48. Mot de gjorda beräkningarna, vilka mycket väl fyller sitt syfte, har
jag inte funnit anledning till erinran. Jag har redan tidigare lämnat besked
om det ökade utrymme, som fordras, om utbildningskapaciteten utökas att
omfatta 90 ämneslärare per år. Jag framhöll därvid, att det av de sakkunniga
beräknade ytinnehållet för nyssnämnda alternativ — 4 650 nr —
skulle behöva ökas med 110 m2 eller 2,4 procent.
Självfallet kan de sakkunnigas utredning rörande lokalbehovet inte i
enskildheter få verka bindande vid den definitiva utformningen av lokalprogrammet
för den nya lärarhögskolan men den bör väl kunna tjäna som
utgångspunkt för detta arbete. Vidare bör en ungefärlig kostnadsram kunna
fastställas på grundval av det beräknade ytinnehållet. Jag återkommer till
kostnaderna i det följande.
Innan jag övergår till spörsmålet om övningsklasser, skall jag med några
ord beröra frågan om styrelse för den andra lärarhögskolan. Statskontoret
uttalar sig för en i huvudsak lokalt rekryterad styrelse, medan den andra
remissmyndighet som berört styrelsefrågan, skolöverstyrelsen, förordar de
sakkunnigas förslag om en gemensam styrelse, d. v. s. samma styrelse som
för den nuvarande lärarhögskolan med den enda skillnaden att respektive
skolans rektor inträder som ledamot, då frågor som enbart rör den egna
skolan behandlas, medan båda rektorerna skall närvara vid frågor som är
gemensamma för båda skolorna.
Det torde, i varje fall under tiden för den andra lärarhögskolans upp
-
71
Kungl. Mcij:ts proposition nr 89 år 1959
byggnad, vara mest praktiskt och ändamålsenligt med en gemensam styrelse
i enlighet med de sakkunnigas förslag, varför jag tillstyrker bifall till
detta.
Lärarutbildning måste i viss utsträckning bedrivas praktiskt. Lärarkandidaten
måste ha möjligheter att se vanliga skolklasser i arbete och öva sig i
undervisning i sådana under utbildningstiden. För att inte arbetet i de
klasser, som tages i anspråk för auskultationer och övningsundervisning,
skall förryckas och barnen utsättas för alltför allvarliga störningar i sin
skolgång fordras tillgång till ett i förhållande till antalet utbildade ganska
stort antal klasser. Ju mera tyngdpunkten skjutes över på den praktiska
delen av utbildningen desto större antal fordras för att inte belastningen pa
de för övningsändamål använda klasserna skall bli för stor. Det är således
av vikt, såväl för lärarutbildningsanstalten som för skolväsendet i den ort
där den ligger, att förhållandet mellan utbildningskapacitet och tillgången
till klasser för övningsundervisningen är riktigt avvägt.
När det gäller den andra lärarhögskolans utbildningskapacitet har icke
ifrågasatts, att utbildningen av ämneslärare skulle vara mindre än 60 årligen,
medan olika alternativ för klasslärarutbildningens omfattning diskuterats.
I den föreslagna ämneslärarutbildningen har man således en fast utgångspunkt
för beräkning av det minsta behovet av övningsklasser för
utbildningen av denna lärarkategori och därmed för bedömningen av möjligheterna
att förlägga lärarhögskolan till den ena eller andra orten. Avgörande
vid en sådan prövning blir realiter tillgången på gymnasieklasser,
vilka i regel torde utgöra den smalaste sektorn inom en orts skolväsen.
De sakkunniga har från olika antagna förutsättningar beräknat den minimiorganisation
som fordras för att behovet av övningsklasser för 60 ämneslärarkandidaters
betygsatta undervisning — alltså i princip externa klasser
— skall bli tillgodosett. Jag har tidigare i huvudsak redogjort för hur de
sakkunniga därvid gått tillväga och upprepar här endast de slutsatser de
nått. Behovet beräknas till: 4 mellanstadieklasser för engelskundervisningen,
15 högstadieklasser och 27 gymnasieklasser. De senare förutsättes ungefär
lika fördelade på de tre linjerna. Enligt de sakkunnigas mening skulle relativt
stora variationer beträffande lärarkandidaternas ämneskombinationer
kunna förekomma med nämnda antal gymnasieklasser som underlag för
övningsundervisning. En viktig förutsättning är dock, framhålles det, att
läraruppsättningen är sådan, att praktiskt taget samtliga ämneslärare i de
samverkande klasserna kan anlitas som handledare.
Vid remissbehandlingen har de sakkunnigas beräkningar och bedömningar
i vad avser behovet av gymnasieklasser för övningsundervisningen utsatts
för ganska skarp kritik. I skolöverstyrelsens utlåtande, som är gemensamt
för överstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm, framhålles,
att ifrågavarande beräkningar måste anses vara hallna starkt i underkant,
72
Kungl. May.ts proposition nr 89 år 1959
och länsskolnämnden i Malmöhus län menar, att de sakkunniga i fråga om
utbildningen av ämneslärare räknat med ett i verkligheten alldeles otillräckligt
antal övningsklasser. Samma uppfattning har läroverkslärarnas riksförbund
givit bestämt uttryck åt i sitt yttrande.
En jämförelse mellan de sakkunnigas uppfattning och det antal klasser,
som tagits i anspråk för ämneslärarutbildningen vid lärarhögskolan i Stockholm,
synes också peka mot att i första hand antalet behövliga gymnasieklasser
för den av de sakkunniga förutsatta utbildningskapaciteten är något
större än de sakkunniga angivit. Vid de samverkande läroverken i Stockholm
tages nämligen innevarande läsår 36 gymnasieklasser i anspråk för
ämneslärarutbildningen. Även om man beaktar, att ämneslärarkandidaterna
i Stockholm är cirka 70 och att lärarna vid de samverkande läroverken
där inte utsetts med hänsyn till uppgiften att fungera som handledare,
tyder antalet ianspråktagna gymnasieklasser — 36 av 44 — på att
de sakkunnigas beräkningar är hållna i underkant.
I de uppgifter, som jag underhand inhämtat från lärarhögskolan, har
också framhållits, att försöken att något höja utbildningskapaciteten medfört
en så stark belastning för de samverkande läroverken att en minskning
av antalet intagna lärarkandidater av denna anledning blivit nödvändig.
Vidare har påpekats, att de gångna årens verksamhet vid lärarhögskolan
givit vid handen, att gymnasiets högsta ring av hänsyn till eleverna praktiskt
taget inte alls kan användas för övningsundervisning. På grundval av
de i samband med ämneslärarutbildningen vid lärarhögskolan i Stockholm
gjorda erfarenheterna har i överstyrelsens utlåtande också understrukits, att
hänsynen till elever och undervisningsresultat vid de samverkande läroverken
ofrånkomligen kräver återhållsamhet med undervisningsövningar i
klasserna.
Med hänsyn till det sagda finner jag att 27 gymnasieklasser som underlag
för utbildning av 60 ämneslärare vid en lärarhögskola enligt nu tillämpade
grunder icke skulle ge tillfredsställande säkerhet för en ändamålsenlig lärarutbildning
och skänka garantier mot en oskälig belastning av eleverna i de
för övningsundervisningen använda klasserna.
Anledningen till att jag sa utförligt uppehållit mig vid de sakkunnigas
beräkningar i denna del är, att de sakkunniga vid sin undersökning av den
framtida utvecklingen av skolväsendet i Lund funnit, att antalet statliga
gymnasieklasser i staden, inklusive dem som av de sakkunniga förutsatts
skola ingå i den interna övningsskolan, kommer att uppgå till just det som
motsvarar den beräknade minimiorganisationens, alltså 27, varav nio skulle
vara sista ringar. Detta förhållande tillsamman med att de sakkunniga uttalat,
dels att tillgången på övningsklasser i Lund, framför allt statliga gymnasieklasser,
skulle kunna bli otillräcklig, om man i en framtid skulle vilja
utöka utbildningskapaciteten av ämneslärare, dels ock att det knappast vore
73
Kungl. May.ts ''proposition nr 89 år 1959
realistiskt att räkna med en möjlighet till ökning av denna kapacitet vid
förläggning till Lund, har för mig blivit avgörande vid valet av förläggningsort
för den andra lärarhögskolan, eftersom jag för egen del här förordat en
utökning av utbildningskapaciteten till 90 ämneslärare årligen.
Det vore uppenbarligen föga framsynt att förlägga en miljonanläggning
för lärarutbildning till en ort om vilken man vet att den i ett synnerligen
väsentligt hänseende icke erbjuder några möjligheter för utbyggnad av
anläggningen och beträffande vilken man måste hysa tvekan om dess
möjligheter att erbjuda tillfredsställande underlag ens för en planerad
minimiutbildning. Som utvägar att åtminstone delvis eliminera dessa brister,
om Lund i övrigt skulle framstå som önskvärd förläggningsort, kunde
man tänka sig att i planeringen taga med även icke-statliga gymnasieklasser
i staden eller statliga gymnasieklasser i Malmö. Jag har noga övervägt dessa
möjligheter men icke funnit, att de olägenheter som skulle följa därmed,
skulle vägas upp av några särskilda, med en förläggning till Lund förknippade
fördelar.
Som de sakkunniga antyder, är det dessutom inte enbart bristen på gymnasieavdelningar
som talar mot en förläggning till Lund. Även den beräknade
tillgången på övningsklasser för utbildning av mellanskollärare framstår
som knapp.
Vid en årlig utbildning av 96 mellanskollärare har de sakkunniga funnit,
att av det totala antalet kommunala klasser av årskurserna 4—6 i Lund
närmare hälften eller 18 av 38 skulle behöva tagas i anspråk. Om man
räknar in övningsskolans klasser i stadens skolorganisation, visar det sig,
att det totala antalet klasser på nämnda stadium kommer att uppgå till 56,
av vilka inte mindre än 36 eller omkring 2/s skulle behöva anlitas för
övningsundervisningen. Något avgörande hinder för en förläggning till
Lund synes de senast anförda förhållandena inte i och för sig utgöra, men
de ger anledning till tvekan om det lämpliga i att räkna med en mellanskollärarutbildning
av den av mig förordade omfattningen i Lund från den
synpunkten att det kan ifrågasättas om så stor del av lärarkåren, som skulle
behöva tagas i anspråk för lärarutbildningen, kan antagas ha önskvärda
förutsättningar för denna krävande uppgift.
Under erinran om vad jag tidigare anfört om angelägenheten av en så hög
utbildningskapacitet som möjligt vid den andra lärarhögskolan och med
hänvisning till den redogörelse jag nu lämnat för de beräknade resurserna
för övningsundervisning i Lund vill jag beträffande valet mellan Malmö
och Lund som förläggningsort uttala, att någon ytterligare argumentation
icke torde vara erforderlig för uppfattningen att den andra lärarhögskolan
bör förläggas till Malmö. Som de grundläggande och avgörande förhållandena
är, synes mig något annat val knappast kunna grundas på rationella
skäl.
Jag har på detta sätt bundit samman frågorna om behovet av övnings
-
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
klasser och förläggningsort, därför att jag funnit, att det behov av gymnasieavdelningar,
som i verkligheten erfordras vid en önskvärd utbildningskapacitet,
utesluter det ena av de två förläggningsalternativ, som de sakkunniga
i första hand haft att undersöka.
Vad de sakkunniga anfört om behovet av övningsklasser för småskolläraroch
mellanskollärarutbildningen vid en utbildning årligen av 48 respektive
96 lärare har inte givit mig anledning till erinran.
De sakkunnigas förslag rörande den interna övningsskolans
organisation vid utbildningsalternativet 60—96—48 synes mig vara
en lämplig avvägning mellan å ena sidan önskemålet att en övningsskola
skall vara så fullständig som möjligt och å andra sidan de krav på begränsning
av anläggningens omfattning som från pedagogiska och administrativa
synpunkter måste ställas.
Att övningsskolan bör rymma samtliga stadier inom enhetsskolan och
dessutom ett gymnasium finner jag naturligt. Likaså att hjälpklasser enligt
de sakkunnigas förslag samt läsklinik skall ingå. Beträffande gymnasiefrågan
finner jag fog föreligga för statskontorets reservation att en gymnasial
påbyggnad endast skall ingå, om gymnasium ändå erfordras på den
plats dit lärarhögskolan förlägges. Denna förutsättning är emellertid uppfylld
såväl i Lund som i Malmö.
Den ökning av antalet ämneslärarkandidater i förhållande till de sakkunnigas
förslag som jag förordat, anser jag inte böra inverka på utformningen
eller omfattningen av den interna övningsskolan. Antalet parallellklasser
i denna bör enligt min mening bli följande på de olika stadierna:
lågstadiet 4, mellanstadiet 6, högstadiet 5. Gymnasiet bör omfatta samtliga
tre linjer. Tillsammans med föreslagna två hjälpklasser skulle det totala
antalet klasser och ringar således komma att uppgå till 12 + 18 + 15 + 9
+ 2 = 56, vartill skulle komma en läsklinik.
Fullt utbyggd avses den till lärarhögskolan i Stockholm knutna övningsskolan
komma att omfatta 41 klasser på enhetsskolans låg-, mellan- och
högstadier för den utbildning som nu bedrives där. För småskollärarutbildningen
vid den andra lärarhögskolan fordras ett fullständigt lågstadium,
vilket medför ett behov av en större övningsskola för klasslärarutbildningen
än i Stockholm. Skillnaden utgör enligt de sakkunnigas förslag åtta klasser.
En annan olikhet i jämförelse med förhållandena i Stockholm blir gymnasiet,
vilket ökar övningsskolan med nio avdelningar. Från kostnadssynpunkt
spelar den sistnämnda utökningen på längre sikt ringa roll, eftersom gymnasieundervisningen
är en statlig uppgift och ett gymnasium — vare sig det
förlägges inom eller utom övningsskolan — förutsättes bli behövligt alldeles
oavsett lärarhögskolans behov av övningsskola. I organisatoriskt hänseende
menar emellertid de sakkunniga, att ett gymnasium inom övningsskolan
75
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
bör få till följd att ledningen av denna måste fördelas på två rektorer. En
sådan uppdelning finner också jag nödvändig. De sakkunniga har tänkt sig
att en rektor skulle leda enhetsskolans låg- och mellanstadium och en annan
enhetsskolans högstadium samt gymnasiet. Från bland annat folkskollärarförbundens
sida har emellertid den uppfattningen framförts, att hela enhetsskolan
bör sammanhållas under ledning av en rektor.
Eftersom meningen är att övningsskolan, om än uppdelad på olika byggnadsenheter,
skall få karaktär av en samlad anläggning, belägen på ett
sammanhängande tomtområde, och att lärarutbildningen för alla kategorier
skall bedrivas under ledning av högskolans rektor, som också i sista hand
skall ha ansvar för övningsskolan, anser jag inte att invändningarna mot de
sakkunnigas förslag på denna punkt är motiverade. Från praktisk synpunkt
skulle det knappast framstå som meningsfyllt att fördela de 56 klasserna i
övningsskolan så, att en rektor finge 47 och en annan nio klasser på sin lott,
vilket bleve följden vid en uppdelning i enlighet med bland annat folkskollärarförbundens
uppfattning.
I huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag beräknar
jag i fråga om personal behovet av ordinarie och heltidsanställda icke
ordinarie befattningshavare vid en fullt utbyggd övningsskola enligt följande;
jag anger samtidigt de lönegrader, som bör gälla för befattningarna.
1 rektor ............................
1 rektor ...........................
9 lektorer ..........................
13 adjunkter........................
3 lärare i gymnastik med lek och idrott
2 lärare i musik....................
1 lärare i teckning ..................
5 folkskollärare.....................
33 övningsskollärare .................
2 lärare i kvinnlig slöjd .............
2 lärare i manlig slöjd ...............
1 lärare i hemkunskap ..............
1 vaktmästare .....................
1 värmeskötare......................
1 kanslibiträde .....................
Bp 1
ABp 24
Ao 26
Ao 23
Ao 20
Ao 20
Ao 20
Ao 19
I Ao 19
| Ao 13
Ao 17
Ao 17
Ao 13
Ao 8
Ao 8
Ao 7
1 kontorsbiträde...........................reglerad befordringsgång
Från personalorganisationernas sida har framhållits, att antalet folkskollärare
i lönegrad 19 vid övningsskolan bör beräknas enligt samma grunder
som beträffande dylika tjänster på enhetsskolans högstadium. Det vill
76
Kungl. May.ts proposition nr 89 år 1959
synas som om antalet tjänster därvid skulle bli något högre än jag i anslutning
till de sakkunnigas förslag här räknat med. Jag anser emellertid att
med ställningstagande i denna fråga kan anstå, till dess personalförteckning
för övningsskolan första gången skall fastställas av riksdagen. Att vissa
andra modifikationer i de nu gjorda beräkningarna av personalbehovet då
kan behöva vidtagas, bör man naturligtvis räkna med som möjligt. Detsamma
gäller självfallet också beträffande personalbehovet vid den egentliga
lärarhögskolan.
Lokalbehovet för en övningsskola, omfattande 56 klasser,
har av de sakkunniga beräknats, såväl i vad avser de olika lokalenheterna
och dessas ytor som i vad gäller anläggningens totala ytinnehåll.
Den redogörelse jag tidigare lämnat för dessa beräkningar torde ge en god
uppfattning om anläggningens omfattning. Som därvid angivits, har kostnaderna
för dess uppförande beräknats till omkring 9,7 miljoner kronor.
Beträffande övningsskolan förutsättes emellertid i de sakkunnigas betänkande,
att den skall bekostas och uppföras av kommunen utan bidrag av
statsmedel. Så bör också enligt min mening ske och i det preliminära avtal,
som träffats med Malmö stad, har överenskommelse nåtts härom. Jag ämnar
gå närmare in på innebörden av denna överenskommelse i samband med
den redogörelse jag strax skall lämna för nämnda avtal. Dessförinnan vill
jag sammanfattningsvis beröra omfattningen av de på statsverket fallande
kostnaderna för den andra lärarhögskolan.
Byggnadskostnaderna för den egentliga lärarhögskolan med av mig förordad
omfattning kan på grundval av byggnadsstyrelsens för de sakkunnigas
räkning gjorda uppskattning beräknas komma att uppgå till 4,6 miljoner
kronor enligt nuvarande kostnadsnivå. Denna såväl som andra i det
följande angivna kostnader kan, även med bortseende från eventuella penningvärdeförändringar,
för närvarande inte anges med full bestämdhet, men
beloppen torde ge erforderligt underlag för en bedömning av vad ett principbeslut
om inrättande av en andra lärarhögskola från ekonomisk synpunkt
innebär. För nästa budgetår föreslår jag endast, att ett investeringsanslag
till det tidigare preliminärt beräknade beloppet av 200 000 kronor äskas
för upprättande av ritningar och vidtagande av andra förberedande åtgärder
för byggnadsföretaget.
De årliga driftkostnaderna har av de sakkunniga approximerats med
utgångspunkt i de för budgetåret 1958/59 till lärarhögskolan i Stockholm
anvisade medlen. Jag beräknar på grundval av det tidigare redovisade personalbehovet,
förordad utbildningskapacitet samt uppskattat behov av
annan icke-ordinarie personal än som förut nämnts avlöningskostnaderna
för en fullt utbyggd lärarhögskola i Malmö vid nuvarande lönenivå till följande
belopp: Till ordinarie tjänstemän 2 450 000 kronor; till arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, 546 000 kronor; till övrig
icke-ordinarie personal 2 960 000 kronor samt till rörligt tillägg in. m.
77
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
891 000 kronor eller tillhopa i avrundat tal 6 850 000 kronor. Av detta belopp
kan omkring 2 900 000 kronor beräknas åtgå till lärarkandidaternas
löner, d. v. s. omkring 42 procent av de totala lönekostnaderna.
Med utgångspunkt i anslaget till omkostnader vid lärarhögskolan i Stockholm
kan uppskattningsvis 500 000 kronor angivas som sannolikt erforderligt
belopp för en skola av den andra lärarhögskolans omfattning. Till materiel
och böcker torde 100 000 kronor få beräknas.
När skolan hunnit bli fullt utbygfd, skulle dess årliga stat således kunna
beräknas omfatta ett belopp av omkring 7,5 miljoner kronor.
Engångsanskaffningar för övningsskolans inrättande skall icke till någon
del bekostas av statsmedel. Kostnaderna av detta slag för den egentliga
lärarhögskolans behov skall däremot falla på statsverket. Fördelade på ett
antal år torde de i enlighet med de sakkunnigas uppskattningar få beräknas
till omkring 600 000 kronor.
Jag vill i detta sammanhang slutligen erinra om att jag redan i det
föregående uttalat, att folkskoleseminariernas utbildningskapacitet naturligtvis
inte skall förbli opåverkad genom tillkomsten av ytterligare en lärarhögskola
utan begränsas i samma mån som utbildningen kan överflyttas till
denna lärarhögskola. Jag förutsätter att skolöverstyrelsen beaktar detta vid
sin planläggning beträffande seminarieorganisationens fortsatta utbildningskapacitet
och upptar spörsmålet till prövning och förslag i samband med
vederbörliga anslagsäskanden till Kungl. Maj:t för de närmast följande
budgetåren. Det bör här erinras om att enligt ett mellan kronan och Malmöhus
läns landsting gällande avtal landstinget successivt skall ha senast år
1969 övertagit nuvarande folkskoleseminariets tomt i Lund jämte därå
befintliga byggnader.
Jag har nyss angivit, vad jag anser vara avgörande skäl för att den andra
lärarhögskolan bör förläggas till Malmö, nämligen att skolväsendet i Lund
icke är nog omfattande som övningsunderlag för den utbildningskapacitet,
som den andra lärarhögskolan enligt min mening bör ha. Av redogörelsen
för de sakkunnigas förslag och för remissyttrandena torde de väsentliga
synpunkter, som kan anläggas på förläggningsfrågan, ha framgått. Då de
samtliga synes vara sekundära i förhållande till frågan om underlaget för
övningsundervisningen och då dessutom även i övrigt tillfredsställande förutsättningar
enligt min mening finnes för en förläggning till Malmö, finner
jag inte anledning att här väga nämnda synpunkter mot varandra utan
hänvisar till min tidigare redogörelse. Med anledning av byggnadsstyrelsens
motivering för en förläggning till Lund — man skulle där obunden av befintliga
byggnader kunna ordna en för lärarhögskolan särskilt avpassad
anläggning — vill jag dock erinra om att detta i och för sig inte oviktiga
förhållande bortfallit som särskilt skäl till förmån för Lund i och med att
78 Kung!. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
det så kallade Heleneholmsområdet i Malmö förts fram som förläggningsalternativ.
På mitt uppdrag har representanter för ecklesiastikdepartementet besett
de olika förläggningsplatserna i Malmö och vid överläggningar med företrädare
för staden undersökt de närmare förutsättningarna för lärarhögskolans
förläggning dit. Mellan företrädare för departementet och för
Malmö stad har därefter överenskommelse träffats om förslag till avtal
angående upprättande av en lärarhögftcola i Malmö m. in. Avtalsförslaget
torde som bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. Beträffande
av talsförslagets innebörd och vissa därmed sammanhängande
frågor vill jag anföra följande.
Vad först beträffar frågan om förläggning inom Malmö har det visat sig,
att den plats som från allmänna synpunkter närmast ter sig som den fördelaktigaste,
nämligen det centralt belägna område som skulle disponeras
enligt något av Drotsenalternativen, skulle vara ett mindre lämpligt val,
om man tager hänsyn till stadens skolplanering. Med den omfattning övningsskolan
enligt min mening bör ha, skulle en förläggning enligt något av
dessa alternativ framstå som direkt olämplig för staden, då ett naturligt
upptagningsområde för erforderligt antal elever i övningsskolan skulle komma
att saknas.
Vid val av Mellanhedsalternativet skulle man möta olägenheten att
tvingas övertaga befintliga lokaler, vilka enligt de sakkunnigas bestämda
mening icke erbjuder erforderligt utrymme för en anläggning av det slag
det gäller. I detta läge har jag, sedan det visat sig möjligt att träffa en från
statens synpunkt tillfredsställande överenskommelse med Malmö stad vid
en förläggning till Heleneholmsområdet, ansett mig böra förorda en förläggning
till detta område, där en för sitt ändamål planerad anläggning till alla
delar kan uppföras från grunden.
Avtalsförslaget avser således inrättande av en lärarhögskola, med tillhörande
statlig övningsskola, förlagd till Heleneholmsområdet. Den reguljära
utbildningsverksamheten avses skola börja den 1 juli 1962. Som allmän
förutsättning gäller, att staden efter i vederbörlig ordning gjord ansökan
inför försöksverksamhet med nioårig obligatorisk enhetsskola successivt i
hela staden så, att den läsåret 1962/63 omfattar årskurserna 1—7.
För högskolanläggningen skall staden utan kostnader till staten överlåta
ett markområde, omfattande cirka 60 000 m2, och därå utan bidrag av
statsmedel uppföra, inreda och utrusta erforderliga byggnader för en fullständig
övningsskola av den omfattning jag förut angivit såsom lämplig.
Klasser och ringar i övningsskolan skall till storleken avpassas för övningsskolans
uppgifter. Beträffande tillhandahållande av externa övningsklasser
skall tillämpas samma bestämmelser som från den 1 juli 1959 föreslagits
skola i detta hänseende gälla i fråga om folkskoleseminarierna.
79
Kungl. Maj ds proposition nr 89 år 1959
Byggnadernas standard skall vara den för kommunala skolanläggningar
vanliga, dock att de särskilda behov, som skolans karaktär av övningsskola
medför, skall beaktas. Även i fråga om standard på utrustning och undervisningsmateriel
skall gälla vad nu sagts. Jag vill här erinra om att jag i
annat sammanhang med skärpa understrukit vikten av att verkligt allvarliga
ansträngningar göres för att hålla nere kostnaderna för statliga eller
med statsmedel finansierade byggnadsföretag och att i detta syfte alla till
buds stående möjligheter att genom förenklingar, rationellare planlösningar
och liknande åtgärder förbilliga byggnadsverksamheten på effektivaste sätt
utnyttjas. Vad jag sålunda framhållit gäller givetvis också beträffande den
del av lärarhögskolanläggningen, vars uppförande skall bekostas av staden.
Motsvarande synpunkter på angelägenheten av återhållsamhet i utgifterna
och effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser bör enligt min mening
vidare självfallet också gälla med avseende på den i 8 § avtalsförslaget avsedda
inredningen, undervisningsmaterielen in. m.
Att övningsskolans uppförande skall bekostas av Malmö stad innebär
helt naturligt inte att staten skall sakna inflytande över utformningen av
denna del av anläggningen. Förutom att ritningar, utrustningslistor m. in.
enligt avtalsförslaget skall godkännas av statlig myndighet förutsättes i
förslaget att intimt samråd alltifrån början skall äga rum mellan vederbörande
statliga och kommunala myndigheter rörande anläggningens utformning
och utförande. Med hänsyn till att den 1 juli 1962 i avtalsförslaget
angivits som den tidpunkt då byggnaderna skall överlämnas och förutsättes
vara färdigställda, är det angeläget, att kontakt mellan berörda myndigheter
tages så tidigt som möjligt och att samrådet bedrives kontinuerligt, så
att arbetet inte fördröj es genom att vidtagna åtgärder senare visar sig inte
vara i enlighet med båda parters uppfattning.
Enligt avtalsförslaget har vidare staden förbundit sig att från och med
höstterminen 1960 provisoriskt tillhandahålla behövliga lokaler för ämneslärarutbildning.
Jag vill också nämna, att staden åtagit sig att tillhandahålla
idrottsanläggningar för lärarhögskolans behov samt utfäst sig att
verka för att lärare och lärarkandidater skall kunna erhålla lämpliga bostäder
samt för att kommunikationerna mellan högskolan och den centrala
staden blir tillfredsställande.
Beträffande fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna för
den andra lärarhögskolan är avtalsförslaget utformat så, att vad kommunen
skall svara för uttryckligen angivits, medan övriga kostnader förutsättes
falla på staten. I fråga om investeringar skall i princip kostnaderna för
mark och för uppförande av övningsskolan, såsom redan sagts, falla på
staden, medan staten skall bestrida kostnaderna för den egentliga lärarhögskolans
uppförande och vad därmed sammanhänger.
Driftkostnaderna, d. v. s. underhåll av anläggningen, utgifter för personal
och materiel m. in., skall falla på staten utom i vad gäller skolsociala anord
-
80
Kungl. Maj.ts proposition nr 89 år 1959
ningar och inköp av böcker till skolbibliotek, allt för övningsskolans elever,
samt undervisningen i yrkesteori och yrkespraktik. I den mån särskilda
statsbidrag utgår för dessa ändamål avses kommunen äga uppbära sådana
även för övningsskolans elever.
Utöver vad jag nu anfört, torde avtalsförslaget inte fordra några närmare
kommentarer från min sida. Jag förordar, att Kungl. Maj:t utverkar riksdagens
bemyndigande att med Malmö stad träffa överenskommelse i huvudsaklig
överensstämmelse med vad jag här förordat. Skulle smärre jämkningar
av eller tillägg till avtalsbestämmelserna senare erfordras, förutsätter
jag, att riksdagens samtycke därtill icke skall behöva inhämtas.
Vid bifall från Kungl. Maj:ts och riksdagens sida till de förslag, jag i det
föregående framlagt, skulle något mer än ett år återstå till dess att den provisoriskt
ordnade ämneslärarutbildningen kan taga sin början och drygt tre
år till dess att den nya högskolanläggningen avses skola tagas i bruk. Viss
tid för att förbereda verksamheten fordras emellertid oundgängligen. Därest
principbeslut nu fattas, bör åtgärder således snarast vidtagas dels för att
förbereda och organisera den provisoriska utbildningen av ämneslärare, dels
för att planera den nya anläggningen. Den senare åtgärden torde fordra
intim samverkan mellan byggnadsteknisk och pedagogisk sakkunskap. Ett
omfattande arbete torde vidare krävas för att förbereda igångsättandet av
utbildningsverksamheten vid högskolan, även om man i det avseendet kan
bygga på redan gjorda erfarenheter.
För den provisoriska ämneslärarutbildningen torde fordras att den blivande
högskolans rektor och vissa övriga befattningshavare vid denna är
utsedda och kan påbörja sin verksamhet den 1 juli 1960. För det budgetår,
som då börjar, bör vidare medel lämpligen ha av skolöverstyrelsen beräknats
och äskats i vanlig ordning hösten dessförinnan, så att förslag om medelsanvisning
kan föreläggas riksdagen i 1960 års statsverksproposition. Sedan
högskolans rektor utsetts, bör han givetvis få en ledande ställning vid det
fortsatta förberedelsearbetet. Högskolans styrelse bör träda i funktion från
den 1 juli 1960 som styrelse för den verksamhet som hänger samman med
den provisoriska ämneslärarutbildningen. Redan dessförinnan och under
loppet av budgetåret 1960/61 måste emellertid åtskilliga förberedelseåtgärder
ske, såsom att pröva huruvida viss till lärarhögskolan knuten personal
bör tillsättas medelst kallelseförfarande, att taga ställning till professurens
benämning och att närmare klargöra innehavarens ställning och uppgifter
vid Lunds universitet, att framlägga förslag till tim- och kursplaner för
småskollärarutbildningen m. m. samt undersöka huruvida arbetsformerna
vid den andra lärarhögskolan lämpligen bör få en mera högskolemässig
prägel än de för närvarande har vid den första lärarhögskolan. Därvid bör
uppmärksammas vad i dessa frågor anförts vid remissbehandlingen av betänkandet
angående lärarhögskola i Sydsverige. I övrigt torde här endast
81
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
sammanfattningsvis behöva sägas, att det förberedande arbetet skall sikta
på utarbetandet av erforderliga detalj förslag för verksamheten vid den
andra lärarhögskolan på grundval av fastställda riktlinjer för lärarutbildningens
ordnande men med beaktande av sedan dess gjorda rön och erfarenheter.
För utförande av ifrågavarande förberedelsearbete torde vissa särskilda
anordningar bli nödvändiga. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att framdeles besluta härom.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) besluta, att i Malmö skall upprättas en lärarhögskola
med i huvudsak de uppgifter och den organisation, som
jag i det föregående förordat;
b) besluta, att utbildningsverksamheten vid nämnda lärarhögskola
skall taga sin början höstterminen 1962, dock
att utbildning av ämneslärare provisoriskt skall anordnas
från och med höstterminen 1960;
c) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat sluta avtal
med Malmö stad angående upprättande av en lärarhögskola
i Malmö m. m. ävensom i övrigt fatta de beslut och
vidtaga de åtgärder, som i samband med upprättandet kan
erfordras;
d) till Nybyggnad för lärarhögskolan i Malmö för budgetåret
1959/60 under statens allmänna fastighetsfond anvisa
ett investeringsanslag av 200 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
M. Ribbing
6 — Bihang till riksdagens protokoll 1999. 1 samt. Nr 89
82
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 89 år 1959
Bilaga
Förslag
till
Avtal
mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Malmö stad, å andra sidan,
angående upprättande av en lärarhögskola i Malmö m. m.
Mellan företrädare för Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt företrädare
för Malmö stad, å andra sidan, har — under förutsättning av Kungl. Maj :ts
respektive stadsfullmäktiges godkännande före den 1 juli 1959 — träffats
följande avtal angående upprättande av en lärarhögskola i Malmö m. m.
1 §
I Malmö inrättas en lärarhögskola med därtill hörande statlig övningsskola,
innefattande fullständig enhetsskola samt gymnasium.
Utbildningsverksamheten avses skola börja den 1 juli 1962. Angående
tidigare igångsättande i provisoriska lokaler av utbildning för ämneslärarkandidater
stadgas i 21 §.
Kostnaderna för lärarhögskolan med den därtill hörande övningsskolan
bestrides av statsmedel, om ej annat följer av vad nedan sägs.
2 §
Försöksverksamhet med nioårig obligatorisk enhetsskola förutsättes skola
införas successivt i hela staden i sådan ordning att försöksverksamheten
läsåret 1962/63 omfattar årskurserna 1—7, där den icke på grund av tidigare
fattade beslut redan har större omfattning.
Övningsskolans enhetsskola skall läsåret 1962/63 omfatta årskurserna
1—7 samt därefter successivt utbyggas med årskurserna 8 och 9.
Övningsskolans gymnasium inrättas som treårigt, för manlig och kvinnlig
ungdom öppet gymnasium med allmän linje, latinlinje och reallinje. Det
upprättas successivt med början från och med läsåret 1962/63 i första
ringen.
Anm. Beträffande skolväsendets närmare organisation i Malmö förutsättes staden skola snarast
inkomma till skolöverstyrelsen med särskild utredning och förslag.
3 §
Övningsskolan förutsättes fullt utbyggd omfatta följande antal klasser
och ringar:
83
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
enhetsskolans lågstadium (årskurs 1—3)........ 12 klasser
» mellanstadium (årskurs 4—6) .... 18 »
» högstadium (årskurs 7—9)....... 15 »
gymnasiet .................................. 9 ringar
hjälpklass .................................. 2 klasser
47 klasser
9 ringar
Härtill kommer 1 läsklinik.
4 §
Det åligger staden att anpassa övningsskolans upptagningsområde så, att
klasser och ringar erhåller med hänsyn till övningsskolans uppgifter lämplig
storlek.
5 §
För i 1 § angivet ändamål överlåter staden utan ersättning samt fritt
från alla gravationer till kronan ett område, omfattande cirka 60 000 m2,
vilket angivits med röd begränsningslinje å ett av Malmö stadsingenjörskontor
den 13 februari 1957 upprättat förslag till stadsplan för del av
Södervärn (Heleneholm), begränsat i norr av Ystadvägen, i öster av Munkhättegatan,
i söder av Eriksfältsgatan samt i väster av området i övrigt.
6 §
Staden svarar för att området enligt gällande bestämmelser kan bebyggas
på sätt förutsattes i detta avtal.
7 §
Staden åtager sig att på området utan bidrag av statsmedel uppföra de
byggnader för övningsskolan, som erfordras med hänsyn till dess i 3 § angivna
omfattning (inklusive lokaler för skolsociala ändamål och andra
lokaler till elevernas omvårdnad, administrationslokaler samt tjänstebostäder
för vaktmästare och värmeskötare), allt enligt gängse kommunal standard,
dock med beaktande av övningsskolans särskilda behov.
Ovannämnda byggnader överlämnas i kronans ägo den 1 juli 1962.
8 §
Staden åtager sig att utan bidrag av statsmedel verkställa inredning av
övningsskolan före överlämnandet samt förse övningsskolan med den första
uppsättningen möbler, inventarier och undervisningsmateriel, allt enligt
gängse kommunal standard, dock med beaktande av övningsskolans särskilda
behov.
Till ovan angiven egendom erhåller kronan äganderätt.
Beträffande stadens tillhandahållande av viss särskild utrustning gäller
vad nedan i 17 § sägs.
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
9 §
Staden åtager sig, i vad gäller övningsskolans behov, att utan kostnad
för statsverket iordningställa erforderliga skolgårdar, parkeringsplatser,
cykelställ och liknande anordningar samt i övrigt verkställa yttre planeringsarbeten.
10 §
Erforderliga vägar samt ledningar för anslutning till vatten och avlopp,
gas, elektricitet och central värmeanläggning (fjärrvärme), därest sådan nu
eller framdeles skulle ifrågakomma, åtager sig staden att utan kostnad för
statsverket framdraga till områdets gräns, såvitt gäller den egentliga
lärarhögskolan, samt över området, såvitt gäller övningsskolan.
11 §
Staden åtager sig att svara för anläggning, underhåll och renhållning av
området omgivande gatuområden.
12 §
Ritningar, utrustningslistor och andra grundläggande dokument beträffande
de byggnads- och anläggningsarbeten samt anskaffningar, som avses
i 7—9 §§, skall godkännas av Kungl. Maj:t eller den statliga myndighet,
som Kungl. Maj:t därtill bemyndigar.
Anm. Det förutsattes, att stadens samtliga åtgärder beträffande projektering, uppförande och
färdigställande av övningsskolanläggningen alltifrån början vidtages i samråd med vederbörande
statliga myndigheter.
13 §
Skulle kronan upphöra att använda de på området uppförda byggnaderna
huvudsakligen för ändamål, som avses i 1 §, eller för liknande utbildningsändamål,
skall området med vad därtill hör i fast egendom ävensom till
övningsskolan hörande möbler, inventarier, undervisningsmateriel och
annan lös inredning återgå till staden. De av kronan för den egentliga lärarhögskolan
uppförda byggnaderna skall därvid inlösas av staden med belopp,
motsvarande deras bruksvärde vid inlösningstillfället. I övrigt skall lösen
icke utgå.
14 §
Staden åtager sig att — med åtnjutande av i förekommande fall utgående
statsbidrag — omhänderhava undervisningen i yrkesteori och yrkespraktik
för övningsskolan.
15 §
Staden åtager sig att — med åtnjutande av i förekommande fall utgående
statsbidrag — tillhandahålla övningsskolans elever skolsociala förmåner
(t. ex. skolmåltider, hälsovård, tandvård, skolbad, fria läroböcker, fri undervisningsmateriel)
och andra kommunalt beviljade förmåner (t. ex. stöd
-
85
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
undervisning, frivillig undervisning, fritidsverksamhet) i den omfattning
och på de villkor, som gäller för stadens övriga elever i motsvarande skolformer.
16 §
Staden åtager sig att — med åtnjutande av i förekommande fall utgående
statsbidrag — verkställa inköp av böcker för övningsskolans skolbibliotek
i den omfattning och på de villkor, som tillämpas beträffande
övriga skolbibliotek i motsvarande skolformer.
17 §
Till av staden bekostad verksamhet, som avses i 14—16 §§, tillhandahåller
kronan i 7 § avsedda lokaler utan hyresersättning eller ersättning för
bränsle, lyse och vatten. Upplåtelse av ifrågavarande lokaler för annat än
lärarhögskoleverksamhetens behov må ske först efter samråd med stadens
vederbörande myndigheter.
Inredning och utrustning för upprätthållande av sagda verksamhet anskaffas
och underhålles av staden.
18 §
Staden åtager sig att utan kostnad för statsverket tillhandahålla idrottsanläggningar,
till vilkas begagnande lärarhögskolan för sin verksamhet skall
äga företrädesrätt under lektionstid.
19 §
Staden åtager sig att ställa externa övning sklasser till förfogande i den
utsträckning som erfordras för övningsundervisningen, varvid de bestämmelser,
vilka från och med den 1 juli 1959 avses skola gälla för dylika
klasser vid folkskoleseminariums övningsskola, skall äga motsvarande tilllämpning.
20 §
Staden utfäster sig att verka för att personalen vid lärarhögskolan och
lärarkandidaterna skall kunna erhålla lämpliga bostäder i lärarhögskolans
närhet samt för att trafikförhållandena så ordnas, att tillfredsställande kommunikationsmöjligheter
erhålles med samverkande skolanläggningar av
olika slag samt stadens centrala delar.
21 §
Staden åtager sig att från och med läsåret 1960/61 till dess den egentliga
lärarhögskolans nybyggnad uppförts och kan tagas i bruk till kronan utan
kostnad för statsverket provisoriskt upplåta lokaler i befintligt skick i den
s. k. Åbergska flickskolan i staden i den utsträckning, som erfordras för en
årlig utbildning av högst 60 ämneslärarkandidater.
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1959
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
I. Inledning ....................................................... 2
II. Den första lärarhögskolans tillkomst och nuvarande organisation .... 3
III. Förslag angående en lärarhögskola i södra Sverige.................. 10
A. Allmänna synpunkter......................................... 10
B. Omfattning och organisation .................................. 11
1. De sakkunnigas förslag .................................... H
a) Utbildningskapaciteten.................................. H
b) Personalbehov ......................................... 4 6
c) Lokalbehov ............................................ 28
d) Styrelse ............................................... 20
2. Remissyttranden .......................................... 21
C. Övningsskola ................................................ 28
1. De sakkunnigas förslag .................................... 28
a) Behovet av övningsklasser .............................. 28
b) Den interna övningsskolans organisation.................. 33
c) Personalbehov för övningsskolan ........................ 35
d) Lokalbehov för övningsskolan............................ 38
2. Remissyttranden .......................................... 41
D. Förläggningsort m. m.......................................... 45
1. Av de sakkunniga redovisade alternativ ..................... 45
a) Allmänna synpunkter................................... 45
b) Lund som förläggningsort ............................... 45
c) Malmö som förläggningsort.............................. 52
2. Remissyttranden .......................................... 58
E. Kostnadsberäkningar ......................................... 60
IV. Departementschefen ............................................. 62
Bilaga. Avtalsjörslag................................................. 82
Ivar Hasggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1959
690313
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1959:217 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av eu lärarhögskola i södra Sverige. a1 i texten
- SU 1959:77 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående inrättande av en lärarhögskola i södra Sverige jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten