Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:9, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1959

Nr 9

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370); given Stockholms slott den 12 december

1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att inkomst av fastighet, som tillhör allmännyttigt

bostadsföretag, skall beräknas enligt samma schablonmetod, som tillämpas

beträffande fastighet, som äges av bostadsförening eller bostadsaktiebolag.

1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 9 år 1959

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 24 § 4 mom. och 25 § 4 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skola upphöra att gälla, samt att 24 § 3 mom.,

46 § 1 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 36 § samma lag1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

24 §.

3 in o m. Har fastighet — — -—

före taxeringsåret.

Att inkomst •— •— -— till 38 §.

46 §.

1 mom. Därest vid---sam
ma

kommun.

Befinnes vid beräkning jämlikt 24 §

4 mom. av intäkt av annan fastighet

att det lånade, i fastigheten nedlagda

kapitalet uppgår till högre belopp än

taxeringsvärdet eller det värde å fastigheten,

som då taxeringsvärde icke

åsatts skall gälla i stället för taxeringsvärde,

skall vad som motsvarar

tre procent av det sålunda översk jutande

beloppet, i förekommande fall

med tillägg av i 25 § 4 mom. omförmäld

avgäld, anses såsom underskott

i förvärvskälla, varom i första stycket

förmäles.

Avdrag är — — — av sjömansskatt.

1

24 §.

3 m om. Har fastighet •— -— —

före taxeringsåret.

Vad i föregående stycke sågs skall

äga motsvarande tillämpning i fråga

om fastighet, vilken tillhört bolag,

förening eller stiftelse, som bildats

efter den 30 juni 1945 och av bostadsstyrelsen

(statens byggnadslånebyrå)

eller länsbostadsnämnd erkänts såsom

allmännyttigt bostadsföretag.

Att inkomst — ---till 38 §.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

1 m o m. Därest vid---sam
ma

kommun.

Avdrag är —---av sjömans
skatt.

1 Senaste lydelse av 24 § 3 mom. se 1957: 57, av 46 § 1 mom. se 1958: 296 samt av punkt

1 av anvisningarna till 36 § se 1954: 263.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 9 är 1959

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 36 §.

1. Vid beräkning av realisationsvinst

upptages såsom intäkt vad som

erhållits för den avyttrade egendomen.

Avdrag får ske för alla omkostnader

för förvärvet och avyttringen,

således för erlagd köpeskilling, för vad

som nedlagts på förbättring av egendomen,

för inköps- och försäljningsprovision,

för stämpelkostnader in. m.

Hit räknas jämväl kostnad, som under

tid, då intäkt av avyttrad annan

fastighet eller i förekommande fall

del därav beräknats enligt 24 § 2, 3

eller 4 mom. nedlagts på reparation

och underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen,

i den mån den avyttrade

egendomen på grund därav vid avyttringen

befunnit sig i bättre skick än

vid förvärvet. Har den skattskyldige

tidigare fått åtnjuta avdrag för värdeminskning

av den avyttrade egendomen

eller dyl., skall å andra sidan,

i den mån ej vad som vid avyttringen

återbekommits av de avskrivna beloppen

inräknas i intäkt av rörelse, omkostnadsbeloppet

minskas med detta

avdrag. Vidare får vid vinstberäkningen

den skattskyldige åtnjuta avdrag

för under beskattningsåret utbetalda

förvaltningskostnader och

räntor, därest dessa ej böra hänföras

till annan förvärvskälla.

till 36 §.

1. Vid beräkning av realisationsvinst

upptages såsom intäkt vad som

erhållits för den avyttrade egendomen.

Avdrag får ske för alla omkostnader

för förvärvet och avyttringen,

således för erlagd köpeskilling, för vad

som nedlagts på förbättring av egendomen,

för inköps- och försäljningsprovision,

för stämpelkostnader in. in.

Hit räknas jämväl kostnad, som under

tid, då intäkt av avyttrad annan

fastighet eller i förekommande fall

del därav beräknats enligt 24 § 2 eller

3 mom. nedlagts på reparation och

underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen,

i den mån den avyttrade

egendomen på grund därav vid avyttringen

befunnit sig i bättre skick än

vid förvärvet. Har den skattskyldige

tidigare fått åtnjuta avdrag för värdeminskning

av den avyttrade egendomen

eller dyl., skall å andra sidan,

i den mån ej vad som vid avyttringen

återbekommits av de avskrivna beloppen

inräknas i intäkt av rörelse, omkostnadsbeloppet

minskas med detta

avdrag. Vidare får vid vinstberäkningen

den skattskyldige åtnjuta avdrag

för under beskattningsåret utbetalda

förvaltningskostnader och räntor,

därest dessa ej böra hänföras till

annan förvärvskälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen

icke skall äga tillämpning vid 1959 års taxering eller vid eftertaxering för

år 1959 eller tidigare år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1959

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 december 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler, efter gemensam

beredning med chefen för socialdepartementet, vissa frågor rörande

beskattningen av allmännyttiga bostadsföretag samt anför därvid följande.

Inledning

Genom beslut av 1954 års riksdag infördes en schablonmetod vid inkomsttaxeringen

för beräkning av inkomst av fastighet som tillhör allmännyttigt

bostadsföretag, som bildats den 1 juli 1945 eller senare.

Med en den 28 februari 1958 dagtecknad skrivelse har utredningen om

allmännyttiga och kooperativa bostadsföretags förvaltning m. m. avlämnat

en promemoria med synpunkter och förslag beträffande beskattningen av

allmännyttiga bostadsföretag jämte författningsförslag.

Över nämnda promemoria och författningsförslag har, efter remiss, yttranden

avgivits av kammarrätten, statskontoret, bostadsstyrelsen, riksskattenämnden,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län, 1957 års skatteutredning,

Hyresgästernas riksförbund, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförb.und, Svenska landskommunernas förbund, Svenska riksbyggen,

Svenska stadsförbundet, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag,

Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges industriförbund och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund.

Jag anhåller nu att få anmäla detta ärende och skall till en början lämna

en översikt av gällande bestämmelser om inkomstberäkning för olika

slag av annan fastighet än jordbruksfastighet och bakgrunden till dessa

bestämmelser.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 9 år 1959

5

Gällande bestämmelser m. m.

De allmänna stadgandena om beskattning av inkomst av annan fastighet

än jordbruksfastighet är intagna i 24—26 §§ kommunalskattelagen.

Enligt huvudregeln skall såsom bruttointäkt av fastighet upptagas uppburna

hyror och andra inkomster, däribland hyresvärdet av lägenhet som

fastighetsägaren använt för sin, sin familjs och sina personliga tjänares

räkning. Avdrag medges för egentliga omkostnader, därunder inbegripet

enligt vanliga regler beräknad värdeminskning av fastighetens byggnader.

Inkomstberäkningen sker regelmässigt enligt den s. k. kontantprincipen.

Avdrag för reserveringar som är avsedda att täcka framtida kostnader tilllåts

inte.

Tillämpningen av dessa bestämmelser mötte vissa svårigheter, särskilt

beträffande egnahemsfastigheter. Svårigheterna hänförde sig till uppskattningen

av värdet av ägarens eget nyttjande av fastigheten men även till

vissa avdragsposter. Så t. ex. gav gränsdragningen mellan avdragsgill reparationskostnad

och icke avdragsgill kostnad för ny-, till- eller ombyggnad

upphov till svårlösta tvister.

Under åberopande bl. a. härav framlade 1950 års skattelagssakkunniga

under år 1951 förslag till förenklade bestämmelser på förevarande område.

Förslaget syftade till att, i stället för att beskatta det uppskattade värdet av

bostadsförmånen i cn- och tvåfamilj sfastigheter, beskattningen skulle träffa

beräknad avkastning av det i fastigheten nedlagda egna kapitalet. Två alternativ

kunde, enligt de sakkunniga, därvid ifrågakomma.

Enligt det ena alternativet skulle den beräknade, till beskattning upptagna

inkomsten hänföras direkt till det egna kapitalet. Beräkningen kunde

då ske på det sättet att det egna kapitalet upptogs till skillnaden mellan

fastighetens värde och i fastigheten nedlagt upplånat kapital; nettointäkten

av fastigheten skulle då i princip motsvara viss fastställd procent av det

egna kapitalet.

Det andra alternativet skulle innebära, att man på inkomstsidan beräknade

ränta å fastighetens värde i dess helhet men medgav avdrag för erlagd

ränta å gäld som hänförde sig till fastigheten.

De sakkunniga förordade det andra alternativet, med hänsyn till bl. a.

att det första alternativet skulle innebära en orättvisa gentemot dem som

är hänvisade till upplåning av större delen av kostnaden för fastighetsförvärvet

och därvid nödgas betala jämförelsevis hög ränta å den högst liggande

delen av gälden. Vidare framhölls att svårigheter skulle uppkomma att

särskilja den på fastigheten belöpande och därför icke avdragsgilla gäldräntan

från den skattskyldiges övriga ränteutgifter, beträffande vilka avdragsrätt

alltid förelåg.

Genom beslut av 1953 års riksdag infördes bestämmelser om schablonmässig

beräkning av inkomst av eu- och tvåfamilj sfastigheter vid inkomsttaxeringen.

Beslutet, som i sina huvuddrag följde skattelagssakkunnigas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1959

förslag, innebar i princip följande. Bruttoinkomsten av fastigheten skulle

beräknas till ett belopp motsvarande 3 procent av fastighetens taxeringsvärde.

Från denna intäkt skulle avdrag inte medges för andra omkostnader

än för ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt för tomti ättsavgäld

eller liknande avgäld. — Vid 1957 års riksdag ändrades dessa bestämmelser

såtillvida, att procenttalet för inkomstberäkningen bestämdes till 2,5 och att

ett extra avdrag om 200 kronor tillkom för egnahemsägare, som själv bebor

sin fastighet.

Bestämmelserna om beskattning av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter

och vissa därmed jämställda fastigheter (sommarstugor o. dyl.) finns

intagna i 24 § 2 inom. och 25 § 3 mom. kommunalskattelagen jämte tillhörande

anvisningar.

Beträffande bostadsföreningar och bostadsaktiebolag gällde tidigare den

förut angivna huvudregeln för beräkning av inkomst av fastighet. Huvudregeln

kompletterades emellertid med särskilda bestämmelser som innebar

att beskattningen av inkomsten av föreningens (bolagets) fastighet uppdelades

så att medlemmarna (delägarna) skattade för inkomsten av bostad

eller annan förmån som tillkommit dem, medan föreningen (bolaget) skattade

för återstoden av fastighetsinkomsten.

Genom beslut av 1954 års riksdag ändrades dessa bestämmelser så att inkomst

av fastighet, som äges av bostadsförening eller bostadsaktiebolag,

kom att beräknas enligt samma förenklade schablonmetod som gällde för

en- och tvåfamilj sfastigheter. Hela fastighetsinkomsten skulle nu beskattas

hos föreningen (bolaget); medlemmen (delägaren) inkomstbeskattas enligt

de nya reglerna blott om han hyr ut sin lägenhet.

Skattelagssakkunniga hade i den utredningspromemoria, som låg till grund

för lagstiftningen, beträffande bostadsföreningars och bostadsaktiebolags

fastigheter föreslagit att inkomsten skulle beräknas enligt det första alternativet

som de sakkunniga diskuterat beträffande en- och tvåfamilj sfastigheter.

I propositionen nr 37/1954 förordades dock att man även beträffande

bostadsföreningars och bostadsaktiebolags fastigheter skulle tillämpa den

schablonmetod som år 1953 beslutades för egnahemsfastigheter. I propositionen

framhölls att därigenom en bättre anpassning till den verkliga skatteförmågan

skulle vinnas, eftersom vid inkomstberäkningen hänsyn kom att

tas till den högre eller lägre ränta, som utgår på det lånade kapitalet.

Bestämmelserna om bostadsföreningars och bostadsaktiebolags beskattning

för inkomst av fastigheten är intagna i 24 § 3 mom. och 25 § 3 mom. kommunalskattelagen.

De år 1957 beslutade ändringarna i fråga om beräkning

av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter berör inte bostadsföreningar och

bostadsaktiebolag. Bruttointäkten av dessas fastigheter beräknas alltså fortfarande

efter 3 procent av taxeringsvärdet.

Vid 1954 års riksdag tillkom även bestämmelser om schablonmässig inkomstberäkning

för fastighet som tillhör vissa allmänngttiga bostadsföretag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition nr 9 år 1959 7

(24 § 4 inom., 25 § 4 mom. och 46 § 1 mom. andra stycket kommunalskattelagen).

Inkomstberäkningen tillgår enligt dessa bestämmelser i princip på följande

sätt. Såsom intäkt upptages ett belopp motsvarande för helt år räknat 3

procent av det belopp, varmed fastighetens taxeringsvärde året näst före

taxeringsåret överstiger företagets lånade, i fastigheten nedlagda kapital.

Avdrag medges inte för andra omkostnader än tomträttsavgäld eller liknande

avgäld.

I fråga om denna kategori fastigheter valdes alltså den direkta metod för

beräkning av det egna kapitalet, som av tekniska skäl ansågs inte böra ifrågakomma

beträffande en- och tvåfamiljsfastigheter samt bostadsföreningars

och bostadsaktiebolags fastigheter. Anledningen härtill torde främst ha varit

följande. Den ränta, som dessa allmännyttiga bostadsföretag i allmänhet

hade att erlägga på vissa lån utgjorde

på primärlån ............................ 3 %

på sekundärlån .......................... 3,5 %

på tertiärlån ............................ 3 %

medelränta 3,05 %

Med hänsyn till den ringa differensen i räntesatserna förelåg inte någon anledning

att frångå det av skattelagssakkunniga framlagda förslaget, som innebar

att inkomstberäkningen skulle hänföra sig direkt till det egna kapitalet.

Schablonmetoden för inkomstberäkningen tillämpas dock blott i fråga om

sådana allmännyttiga bostadsföretag som bildats efter den 30 juni 1945. För

övriga allmännyttiga bostadsföretag beräknas inkomsten av fastighet enligt

huvudregeln. Bakgrunden till denna uppdelning är följande.

Såsom allmännyttigt bostadsföretag erkänns bolag, förening eller

stiftelse, som uppfyller i särskilda författningar angivna villkor. Dessa villkor

har i vissa hänseenden växlat, men genomgående har krävts, att företagen

arbetar utan enskilt vinstsyfte samt att företagen står under kommunal

eller statlig kontroll och tillsyn. I själva verket är kommunerna i övervägande

antalet fall och beträffande samtliga enligt 1946 års och senare författningar

rörande tertiärlån tillkomna företag de verkliga huvudmännen

för företagen, och vederbörande bolag, förening eller stiftelse är närmast

att anse såsom en form för kommunal verksamhet i bostadsfrämjande syfte.

Att en sådan form valts beror på att man därigenom kunnat ordua förvaltningen

i ändamålsenligare former än om motsvarande verksamhet bedrivits

i kommunens direkta regi. Villkoret om frånvaro av enskilt vinstsyfte

har icke ansetts utesluta, att skälig ränta gottgöres å insatt kapital i förelaget.

Hyrorna i de allmännyttiga bostadsföretagens fastigheter är så bestämda,

att de skall täcka en låneamortering, som är större än de vid beräkning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1959

av inkomst av fastighet enligt huvudregeln medgivna värdeminskningsavdragen

för byggnader, samt att i hyrorna inräknas ersättning för underhållskostnader,

trots att dessa kostnader fördelar sig ojämnt i tiden. Härav följer

att beskattning sker vissa år av en vinst som, sedd på längre sikt, inte finns

och att andra år underskott uppkommer, som — då företagen regelmässigt

inte har annan inkomst mot vilken underskotten kan avräknas — ej kan

skattemässigt utnyttjas.

I och för sig föreligger inle hinder för kommun att direkt äga ifrågavarande

fastigheter. För sådant fall uppkommer överhuvud inte något beskattningsproblem,

eftersom kommun är frikallad från skyldighet att erlägga

statlig inkomstskatt. Skattefrihet gäller visserligen inte i fråga om kommunal

inkomstskatt, men med hänsyn till det s. k. procentavdraget uppkommer

i regel ingen inkomst att beskatta kommunalt. Skatt erlägges i sådana

fall endast för garantibelopp för fastigheten.

I propositionen nr 165/1954 framhölls, under hänvisning till nu nämnda

förhållanden, att dessa talade för ett utsträckande av schablonmetoden jämväl

till de allmännyttiga bostadsföretagen om och i den mån detta med hänsyn

till övriga omständigheter framstod som önskvärt. Eljest gällande beskattningsregler

medförde för de allmännyttiga bostadsföretagen speciella

besvärligheter främst under de första åren. Reparationsbehoven är då

regelmässigt relativt obetydliga samtidigt som amorteringen av skulder är

störst. Längre fram ökas reparationsbehoven samtidigt som amorteringsbeloppen

minskar. Det ansågs knappast vara acceptabelt att företag som vid

tiden för de nya reglernas ikraftträdande innehaft sina fastigheter så lång

tid att de redan drabbats av tidigare gällande reglers nackdelar, skulle tvingas

övergå från de regler, som i detta läge var för dem gynnsammast, till bestämmelser

som medför en hårdare beskattning.

Skattelagssakkunniga hade velat lösa detta problem genom en valrätt för

företagen att övergå till de nya reglerna antingen beträffande företagets

samtliga fastigheter eller beträffande viss eller vissa fastigheter. Om de

nya reglerna tillämpats ett år för eu fastighet, skulle de emellertid enligt

sakkunnigförslaget tillämpas även framgent för denna fastighet.

Häremot riktades åtskilliga invändningar under remissbehandlingen av

sakkunnigförslaget. Flera myndigheter påtalade det mindre lämpliga i den

föreslagna valrätten. Denna ansågs inte stå i överensstämmelse med förenklingssträvandena

utan skulle ur taxeringssynpunkt vara oläglig. I propositionen

förordades med anledning av kritiken eu annan lösning av förevarande

fråga. Därvid anfördes hl. a. följande.

Då, som jag nyss framhöll, det icke gärna kan ifrågakomma att påtvinga

schablonmetoden företag, som är mera betjänta av att få bibehållas vid nuvarande

beskattningsregler, måste lösningen sökas efter en annan linje än

den de sakkunniga förordat. Schablonmetoden bör göras obligatorisk men endast

för de allmännyttiga bostadsföretag, beträffande vilka det kan förutses

att metoden icke i dagens läge innebär en skatteskärpning. Och för dessa företag

bör schablonmetoden gälla för samtliga fastigheter och under hela tiden

för fastighetsinnehavet. De företag, beträffande vilka schablonmetoden bör

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 9 år i959

gälla, kan antagas vara de om vilka man vet att de uteslutande eller så gott

som uteslutande har ett yngre bostadsbestånd. En relativt tillfredsställande

reglering torde uppnås, om man anknyter till företag, som bildats den 1 juli

1945 eller senare och som erkänts såsom allmännyttiga bostadsföretag.

— — — Anknytningen till tidpunkten den 1 juli 1945 framstår som motiverad

med hänsyn till att 1946 års nyssnämnda kungörelse trädde i kraft

den 1 juli 1946 och att åtskilliga företag bildades under tiden dessförinnan

just i syfte att erhålla lån enligt denna kungörelse. Med denna gränsdragning

synes även bli beaktat, att de nya bestämmelserna icke blir tillämpliga

på företag med sådant äldre fastighetsbestånd att eu fortsatt tillämpning

av nu gällande regler vore för dessa företag mera önskvärd och riktig.

Det konstaterades att en lagstiftning enligt dessa linjer skulle medtöra,

att utanför de nya bestämmelsernas tillämpningsområde skulle falla även

sådana äldre företag som bar ett obetydligt bestånd av äldre fastigheter

men ett betydande antal yngre fastigheter. Även dessa företag skulle vara

betjänta av schablonmetoden och skulle följaktligen med visst tog kunna

kräva en tillämpning av denna metod. Det ansågs dock inte kunna ifrågakomma

att tillgodose ett sådant önskemål. Härför skulle nämligen fordras

en föreskrift, varigenom de nya reglerna gjordes tillämpliga på företag, vars

fastigheter till huvudsaklig del uppförts efter viss tidpunkt.

Emot eu sådan »huvudsaklighetslinje» kan det, framhölls det vidare, riktas

åtskilliga invändningar. Bl. a. påpekades det att den skulle kunna medföra

att ett företag genom ytterligare fastighetsförvärv skulle, mot sitt eget

intresse, beträffande samtliga fastigheter tvingas in under de nya reglerna.

I propositionen framhölls slutligen, att den föreslagna lagstiftningen i

viss mån borde betraktas som ett provisorium. Det kunde nämligen inte

anses rationellt och ur samhällets synpunkt önskvärt att vissa allmännyttiga

bostadsföretag alltjämt skulle beskattas för eu vinst, som i själva verket

inte finns. Lösningen, sedd på längre sikt, borde dock sökas efter eu

helt annan linje. Härom anföres i propositionen följande.

Anledningen till att förevarande beskattningsproblem överhuvud uppkommit

är mindre att tillskriva brister i skattelagstiftningen och mer det förhållandet

att reglerna för statliga lån och bidrag till bostadsbyggandet erhållit

den utformning som skett. För att komma i åtnjutande av sådana lån och

bidrag har kommunerna fått tillskapa särskilda bolag, föreningar eller stiftelser

av samma typ och därigenom med samma ställning i beskattningshänseende

som enskilda företag, vilkas fastighetsförvaltande verksamhet drives

i vinstsyfte och för vilkas vidkommande nu gällande skatteregler föreskrivits.

De allmännyttiga bostadsföretagen har försatts i sin nuvarande belägenhet

utan att konsekvenser av nu antytt slag beaktats. Det synes mig

därför påkallat att taga under övervägande hela den rättsliga konstruktionen

av dessa företag. Skulle man på denna väg komma fram till en ny ordning,

tillskapas även helt andra förutsättningar för en tillfredsställande lösning

av beskattningsfrågan. Det spörsmål, som jag nu senast berört, kräver

självfallet en närmare utredning och faller för övrigt i första hand icke inom

finansdepartementets ämnesområde.

Bevillningsutskottet (betänkande nr 56) fann sig böra godta den i propositionen

gjorda gränsdragningen mellan företag, beträffande vilka schablon
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1959

metoden skulle tillämpas, och övriga allmännyttiga bostadsföretag. Detta

innebär, framhålles det i betänkandet, att utskottet inte ansett sig böra

ifrågasätta någon form av valrätt för de berörda företagen med avseende å

vilka bestämmelser, som de önskar följa. Utskottet kunde inte heller tillstyrka

motionsvis framförda förslag att företag som inte faller under de

nya bestämmelserna skulle på därom gjord framställning erhålla rätt att

använda schablonmetoden. Utskottet fann dock, att Kungl. Maj :t borde ompröva

huruvida cj på detta sätt en lösning skulle kunna åvägabringas.

U trednings promemorian

I promemorian diskuteras olika alternativa möjligheter att åstadkomma

skattebefrielse för allmännyttiga bostadsföretag.

Det framhålles att några tekniska hinder att genom ändringar i skattelagstiftningen

åstadkomma skattefrihet för sådana företag inte föreligger.

De invändningar som framförts mot skattefriheten har gått ut på att denna

skulle innebära ett omotiverat privilegium för de kommunägda bostadsföretagen

jämfört med övriga samt att dessa företag — lika väl som kommuners

för andra ändamål bildade särskilda rättssubjekt — borde vara underkastade

vanliga beskattningsregler. Med hänsyn till att bostadsförsörjningen

numera i hög grad betraktas som en det allmännas angelägenhet kunde man

överväga att genom tillägg till 7 § första stycket f) förordningen om statlig

inkomstskatt ange som grund för skattefrihet även »främjande av bostadsförsörjningen».

Om innebörden i detta ändamål inte kan preciseras närmare

torde dock, påpekar utredningen, skattefriheten kunna föranleda allvarliga

missbruk.

Till grund för beslut om skattebefrielse borde, uttalas i utredningspromemorian,

läggas en bedömning av den bostadsförvaltande verksamhetens

sociala angelägenihetsgrad. Denna bedömning skulle dock sannolikt ställa

skattemyndigheterna inför vissa awägningsproblem. Utredningen fann det

därför tvivelaktigt om denna väg att ernå skattebefrielse för allmännyttiga

bostadsföretag är framkomlig.

Därest man önskar skapa en ny rättslig form för allmännyttiga bostadsföretag

ligger det, enligt utredningen, närmast till hands att anknyta till stiftelseformen.

Härom anföres följande.

Allmännyttiga bostadsföretag bör helt ägna sig åt förvaltning av bostäder

jämte vissa därtill hörande kollektiva komplement, och deras inkomster bör

inte få komma några andra ändamål tillgodo. Givetvis måste de i egenskap

av byggherrar låta producera bostäder, men i princip bör de inte bedriva rörelse.

För dem bör sålunda gälla vad som är utmärkande för stiftelseformen,

nämligen att deras tillgångar stadigvarande skall tjäna ett visst från början

angivet ändamål. Genom att till de regler som generellt gäller för stiftelser

foga särskilda föreskrifter om exempelvis bokföring, revision och kontroll i

andra former skulle man kunna åstadkomma en för allmännyttiga bostadsföretag

väl lämpad rättslig konstruktion.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj.ts proposition nr !) år 1!)59

11

Utredningen finner emellertid, att problemet att skapa en lielt ny företagsform

för kommunal bostadsförvaltning, oavsett om stiftelseformen tages till

utgångspunkt, kan aktualisera ändringar i ett synnerligen omfattande komplex

av lagar och föreskrifter — inte endast på skattelagstiftningens område.

Det aktualiserar även frågan huruvida det inte också på andra områden än

bostadsförsörjningens kunde vara ändamålsenligt att skapa nya rättsliga former

för kommunernas ekonomiska verksamhet. Om det anses önskvärt att

för allmännyttiga bostadsföretag skapa ett nytt rättssubjekt, bör denna fråga

utredas i ett vidare sammanhang.

I avvaktan härpå föreslår utredningen, för att skapa en någorlunda rimlig

lösning av dessa företags beskattningsproblem, några smärre justeringar i

de nuvarande reglerna om schablonbeskattning. Det konstateras visserligen

att schablonmetoden för inkomstbeskattningen inte på längre sikt innebär

någon i alla avseenden rationell lösning men att den med vissa modifikationer

kan kvarstå såsom ett förlängt provisorium.

Utredningen erinrar om att skilda schablonmetoder kommit till användning

för å ena sidan egnahemsfastigheter samt bostadsföreningars och bostadsaktiebolags

fastigheter samt å andra sidan för de allmännyttiga bostadsföretagens

fastigheter. När valet mellan de båda schablonmetoderna träffades

för de allmännyttiga bostadsföretagens del åberopades som motiv bl. a. att

medelräntan för de lån som belastar statligt belånade allmännyttiga företag

endast obetydligt översteg 3 procent.

Sedan dess har, framhålles det i utredningspromemorian, den garanterade

räntan för primärlån höjts till minst 3,5 procent för hus färdigställda efter

1950 och tertiärlåneräntan för nya hus höjts till 4 procent. För den

särskilda schablonmetoden för de allmännyttiga bostadsföretagen kan därför

inte längre anföras den nyssnämnda motiveringen.

Under åberopande härav föreslår utredningen att den skattepliktiga inkomsten

av allmännyttiga bostadsföretags fastigheter beräknas enligt samma

regler som gäller för bostadsförenings inkomst av fastighet.

Schablonmetoden innebär, understrykes det i promemorian, en lösning av

beskattningsproblemet endast för sådana allmännyttiga företag som bildats

efter den 30 juni 1945. Enligt en av utredningen företagen undersökning

uppgår det antal allmännyttiga företag som nu faller utanför schablonregelns

tillämpningsområde till 30 å 40. Häribiand ingår flera stora företag.

Mindre än ed tiotal av de ifrågavarande företagen har uppfört huvuddelen

av sitl lägenhetsbestånd före år 1946. Det antal företag, för vilka det på kort

sikt skulle innebära någon olägenhet att övergå lill schablonregeln, bedömes

därför av utredningen vara ringa.

Eftersom antalet allmännyttiga bostadsföretag, som inte omfattas av

schablonregeln, är tämligen litet, bör det, enligt utredningen, inte bereda

skattemyndigheterna några nämnvärda administrativa problem att efter

ansökan bevilja dessa företag rätt att övergå till schablonmetoden vid be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1959

räkning av skattepliktig inkomst. Utredningen föreslår därför, att sådan

rätt skall beredas företagen. Enligt förslaget skall framställning om tillämpning

av schablonmetoden göras i samband med avlämnande av självdeklaration

år 1960. I promemorian tillägges, att företag som en gång valt schablonmetoden

självfallet inte bör få rätt att därefter återgå till tidigare metod

för inkomstberäkningen.

Remissyttrandena

Vad utredningen föreslagit har i regel rönt instämmande eller lämnats

utan erinran från remissinstanserna. Några avstyrkanden förekommer dock.

Frågan huruvida formlig skattefrihet bör beredas de allmännyttiga

bostadsföretagen har berörts i några yttranden.

Hyresgästernas riksförbund anser det vara starkt motiverat, att de allmännyttiga

bostadsföretagen inte alls blir föremål för beskattning. Ehuru

schablonmetoden på längre sikt inte innebär en rationell lösning av dessa

företags beskattningsproblem, tillstyrker förbundet det framlagda förslaget.

Detta innebär ett förlängt provisorium i avvaktan på en slutlig lösning

av problemet om resultatutjämning.

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag uttalar sig i samma riktning.

1957 års skatteutredning framhåller att dess vid tiden för yttrandet ännu

inte framlagda betänkande angående förlust- och resultatutjämning kunde

förmodas innefatta möjlighet att inom vissa gränser utjämna förluster. Det

kunde därför vara ägnat att i någon mån minska behovet av specialregler

för de allmännyttiga bostadsföretagen. Å andra sidan torde företagens läge

i stort inte påverkas av skatteutredningens blivande förslag, vare sig de beskattas

enligt konventionell metod eller schablonmetod. — Skatteutredningen

framhåller, att det i utredningspromemorian framlagda förslaget inte reder

upp läget för de allmännyttiga bostadsföretagen, och förordar såsom

alternativ förnyad utredning. Efter en erinran om de uttalanden som i 1954

års proposition gjordes i frågan om skattefrihet för de allmännyttiga bostadsföretagen

anföres bl. a. följande.

I propositionen hade tanken avvisats att ur gruppen av aktiebolag och

ekonomiska föreningar utrycka vissa, de allmännyttiga bostadsföretagen,

och med bibehållen egenskap av aktiebolag eller ekonomisk förening hänföra

dem till den högkvalificerade grupp, som tillerkänts principiell skattefrihet.

Något sådant ansågs nämligen strida mot tillämpade grunder för

skattelagstiftningen. Däremot ansågs möjligt att pröva en annan ordning,

nämligen den att avföra de allmännyttiga bostadsföretagen ur gruppen aktiebolag

och ekonomiska föreningar, där de enligt sin natur inte hör hemma,

samt ge dem ställning antingen som ett rent kommunalt organ eller

ock som en specifik juridisk person, som skattemässigt kunde ställas i nivå

med kommunen såsom sådan.

Om något dylikt åstadkommes, funnes —- enligt propositionen — möjligheter

alt med en enkel skattefrihetsföreskrift rationellt lösa hela spörsmålet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 9 år 1959

13

I promemorian har denna väg inte beträtts ntan i stället kortfattat avvisats

med hänvisning till det »komplex av lagar och föreskrifter» som då

skulle behöva ändras. Vidare har anförts att, om det ansåges önskvärt att

för allmännyttiga bostadsföretag skapa nya rättsliga former, denna fråga

borde prövas i ett vidare sammanhang, närmast i anslutning till en allmännare

översyn av formerna för kommunernas ekonomiska verksamhet.

1957 års skatteutredning kan inte underlåta att uttala sitt beklagande över

att det i propositionen och i utredningsdirektiven lämnade uppslaget ej närmare

undersökts. Detta torde nämligen innefatta, såvitt synes, den enda

framkomliga vägen för en tillfredsställande ordning på området. Utredningen

vill därför för egen del förorda att problemkomplexet hänskjutes till förnyad

utredning. Till denna uppfattning medverkar utredningens i vissa hänseenden

kritiska inställning till det i promemorian framlagda förslaget.

Förslaget att för de allmännyttiga bostadsföretagens fastigheter tillämpa

samma schablonmetod som f. n. användes i fråga om fastighet som

tillhör bostadsförening eller bostadsaktiebolag tillstyrkes eller lämnas utan

erinran i nära nog samtliga yttranden. Blott två remissinstanser, Sveriges

industriförbund och Sveriges fastighetsägareförbund, avstyrker denna del

av utredningsförslaget.

Sveriges fastighetsägareförbund anser att anledning saknas att tillämpa

skilda beskattningsregler för olika företagsformer när det gäller inkomst av

annan fastighet. Förbundet framhåller vidare följande synpunkter.

Förbundet vill slutligen i detta sammanhang erinra om att de s. k. allmännyttiga

företagen fr. o. m. den 1 januari 1958 helt befriats från den reglering

av hyrorna, vilken alltjämt kvarstår för de enskilda fastighetsägarna.

Orättvisan i nuvarande beskattningssystem ter sig bl. a. med hänsyn härtill

hårdare för den privata företagsformen än för den s. k. allmännyttiga.

Att under sådana förhållanden utvidga och förbättra beskattningsreglerna

för företag, som redan intaga en förmånsställning, kan icke av förbundet

uppfattas som någonting annat än en obehörig diskriminering.

Kammarrätten förklarar att, enligt kammarrättens mening, bärande skäl

för en särlagstiftning på beskattningsområdet för de allmännyttiga bostadsföretagen

visserligen inte föreligger men att del synes naturligt, att samma

beräkningsmetod som gäller för bostadsföreningar och bostadsaktiebolag

och som tar hänsyn till förändringar i ränteläget kommer till användning.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner förslaget huvudsakligen innebära

ett återställande av likformigheten i beskattningen av de fastigheter för vilka

schablonmetoderna tillskapats. Såsom sådant bör det enligt länsstyrelsens

mening kunna accepteras.

Även länsstyrelserna i Malmälms och Västmanlands län understryker att

förslaget medför ökad likformighet på detta område.

Förslaget alt äldre allmännyttiga bostadsföretag, d. v. s. sådana företag

som bildats före den 1 juli 1945, skulle erhålla rätt att övergå till

schablonmetoden bar i regel accepterats av remissinstanserna.

Kammarrätten finner sålunda inte anledning alt motsätta sig förslaget.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 9 är 1959

Riksskattenämnden anser att det ur principiella synpunker är ägnat väcka

betänkligheter, att tillämpningen av schablonen beträffande de äldre företagen

göres beroende av en valrätt från den skattskyldiges sida. Då det nuvarande

provisoriet i vissa avseenden synes otillfredsställande finner nämnden

sig emellertid inte böra avstyrka förslaget.

Bostadsstyrelsen anför bl. a. följande.

Det torde ha framstått som en orättvisa för de företag av allmännyttig

karaktär, som har bildats före den 1 juli 1945 och som har ett stort bestånd

av yngre fastigheter, att icke få nyttja schablonmetoden. 1950 års skattelagssakkunniga

ville i sitt förslag angående beräkning av inkomst av fastigheter,

tillhöriga allmännyttiga företag, ge sådana företag rätt att själva avgöra

om schablonmetod skulle tillämpas i det särskilda fallet. Valrätten

skulle även innebära rätt att övergå till schablonmetoden allenast beträffande

viss eller vissa fastigheter. Mot detta förslag riktades bland annat den

kritiken att det icke vore lämpligt att de skattskyldiga finge välja mellan

olika beskattningsalternativ samt att förslaget icke vore förenligt med bestämmelserna

att ett företags fastigheter merendels är hänförliga till en

och samma förvärvskälla. Den utformning av valrätten som nu har föreslagits,

synes emellertid kunna godtagas.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att, även om de invändningar

mot valfrihet som framförts tidigare i och för sig har samma giltighet nu,

länsstyrelsen likväl med hänsyn till det praktiska behovet inte anser sig

böra rikta några invändningar mot förslaget.

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag anser det så väsentligt, att samtliga

allmännyttiga bostadsföretag får möjlighet till skattefria avsättningar till

underhållsfonder alt organisationen inte finner sig ha något att erinra

emot att schablonregeln utsträckes i enlighet med utredningsförslaget.

Förslaget om valrätt avstyrkes av 1957 års skatteutredning, Sveriges fastighetsägareförbund

och Sveriges industriförbund, medan länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län anmäler stor tvekan.

1957 års skatteutredning anför följande i denna fråga.

Invändningarna mot det föreliggande förslaget är — förutom att en lagstiftning

i enlighet med detta inte reder upp läget för de allmännyttiga bostadsföretag,

varå schablonreglerna redan nu är tillämpliga och vilka företag

förr eller senare kan komma att finna den nya taxeringsmetoden oförmånlig

— främst följande.

Förslaget innebär en utvidgning av den krets företag, som — efter en företagets

viljeförklaring — kommer att taxeras enligt schablonmetoden.

Bland de företag, som äger göra dylik viljeförklaring, måste antagas finnas

åtskilliga med ett icke genomgående nytt bostadsbestånd. Det är likväl

inte otänkbart, att dessa företag för någon tid framöver vinner skattelättnad

vid en övergång till schablontaxering och därför begär sådan övergång.

Men risken för att de snart nog finner sig ha gjort ett dåligt byte finns, och

krav lärer då komma att framställas på ytterligare författningsändringar,

ev. en valfri återgång till den konventionella taxeringsmetoden. En utveckling

åt sådant håll är föga tillfredsställande.

Såsom skatteutredningen ser saken är emellertid den allvarligaste invändningen

av principiell natur. Man har inte tidigare i lagstiftningssainmanhang''

givit regler enligt vilka den skattskyldige skall räkna ut hur han

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr !) är li)59

15

skall bli förmånligast beskattad, d. v. s. betala lägst skatt, och sedan ange

för taxeringsmyndigheterna efter vilken metod taxeringen skall i detta

syfte göras. Även med bortseende från att den skattskyldige mången gång

inte kan förutsättas kunna på längre sikt rätt bedöma sitt läge — särskilt

svårt blir detta självfallet för företag med större fastighetsbestånd och med

fastigheter av olika ålder — är själva anordningen såsom sådan principiellt

otillfredsställande och ägnad att belysa hur föga rationellt de allmännyttiga

bostadsföretagens skatteproblem lösts. Det erinras, att i 1954 års proposition

avvisades — såsom förut framhållits — just en dylik anordning.

Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att det inte kan

vara tillfredsställande, att en skattskyldig på detta sätt själv skall kunna

välja mellan två beskattningsalternativ. Det är icke säkert att det val, som

träffas, på lång sikt blir förmånligt för vederbörande företag. Betänkligt är,

att ett företag, som har fördel av att komma in under schablonen, kanske

underlåter att begagna denna möjlighet på grund av okunnighet. Å andra

sidan kan det, uttalar länsstyrelsen, ligga viss följdriktighet i att alla företag,

som av statlig myndighet godtagits såsom allmännyttiga, må kunna

taxeras enligt likformiga grunder.

Departementschefen

De olika schablonmetoder som införts för å ena sidan allmännyttiga bostadsföretag

och å andra sidan bostadsföreningar innebär båda i princip, alt

en beräknad avkastning av eget, i fastigheten nedlagt kapital skall beskattas.

Med denna utgångspunkt kunde den för de allmännyttiga företagen

valda metoden synas ligga närmast till hands; företaget taxeras för en ränteinkomst

av tre procent på ett belopp, motsvarande taxeringsvärdet efter

avdrag för lånat kapital. I fråga om bostadsföreningar ansågs emellertid

regler av denna innebörd inte lämpliga med tanke på olikheter i räntesatserna

för inteekningslånen, och det föreskrevs därför, att tre procent av taxeringsvärdet

skulle upptas såsom intäkt, varefter avdrag skulle ske med de

faktiska räntekostnaderna. Motsvarande hinder förelåg inte beträffande de

allmännyttiga företagen, för vilka gällde en enhetlig, låg räntenivå. Avsikten

var självfallet icke att dessa förelag, som vanligen drives av vederbörande

kommun, skulle komma i sämre ställning än bostadsföreningarna.

Genom ränteutvecklingen har ett nytt läge inträtt. De allmännyttiga bostadsföretagen

framstår numera såsom missgynnade i beskattningshänseende

i förhållande till bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. Om den andra

schablonmetoden valls, skulle nämligen de ökade ränteutgifterna, som nu

inte alls påverkar taxeringen, i många fall ha kunnat utnyttjas och föranleda

eu lägre taxering.

Utredningen föreslår i anledning härav, att den schablonmetod som användes

för bostadsföreningars och bostadsaktiebolags fastigheter skall t i 11 - lämpas även beträffande fastigheter som tillhör allmännyttiga bostadsföretag.

Förslaget syftar till att på så sii 11 återställa den avvägning av de olika

företagens relativa beskattning som gjordes år 1954.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1959

Förslaget har i regel tillstyrkts av remissinstanserna och kan, i vart fall

som ett fortsatt provisorium, även förordas av mig. Till de erforderliga ändringarna

i kommunalskattelagen — vilka medför en förenkling — har förslag

utarbetats inom finansdepartementet.

Utredningens förslag avser vidare att allmännyttigt bostadsföretag, som

bildats före den 1 juli 1945, skulle tillerkännas viss valrätt mellan schablonmetoden

och den konventionella metoden för inkomstberäkningen. Om företaget

nämligen senast i samband med 1960 års deklaration gör framställning

därom, skulle schablonmetoden för framtiden tillämpas beträffande företaget.

Jag vill erinra om att en liknande valrätt föreslogs i samband med 1954

års lagstiftning, men då avvisades. Skälen härför var, som den föregående

redogörelsen utvisar, både av principiell och praktisk natur.

Det stod klart redan år 1954, att utanför schablonmetodens tillämpningsområde

skulle falla företag som skulle ha varit betjänta av schablonreglerna

och som följaktligen med visst fog skulle kunna kräva en tillämpning av

dessa. Det ansågs dock inte kunna ifrågakomma att då tillgodose sådana

önskemål. Den uppdelning som gjordes mellan äldre och nyare bostadsföretag

betraktades som den då enda möjliga lösningen och i viss mån som ett

provisorium. Min företrädare i ämbetet framhöll att lösningen, sedd på längre

sikt, av de allmänna bostadsföretagens beskattningsfråga borde sökas efter

andra linjer. Man borde först taga under övervägande hela den rättsliga

konstruktionen av företagen. Förutsättningar för en tillfredsställande lösning

av beskattningsfrågan torde först därefter föreligga. Jag vill ansluta

mig till denna uppfattning och finner mig sålunda inte kunna i detta sammanhang

framlägga förslag till åtgärder som syftar till en ändring av reglerna

för beskattning av allmännyttiga bostadsföretag, som bildats före den

1 juli 1945.

Föredragande departementschefen hemställer under hänvisning till det

anförda, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå 1959 års riksdag

att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alice Magnusson

581929 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1959:4 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten