Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1959/60 till vissa kostnader för läkarutbildningen

1959-03-06 · 51 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 50 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:93, Angående anslag för budgetåret 1959/60 till vissa kostnader för läkarutbildningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

1

Nr 93

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för

budgetåret 1959/60 till vissa kostnader för läkarutbildningen;

given Stockholms slott den 6 mars 1959.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen förordas att de medicinska läroanstalternas utbildningskapacitet

skall ökas på följande sätt. Vid medicinska fakulteten i Göteborg

föreslås den årliga nybörjarintagningen ökad med 45 studerande från och

med läsåret 1960/61, varigenom den sammanlagda intagningen vid ifrågavarande

läroanstalter ökar från 408 till 453. Utbildningskapaciteten under

det s. k. propedeutiska året — som nu omfattar sammanlagt 390 platser —

beräknas kunna höjas till på grund av den ökade nybörj arintagningen

erforderliga 430 platser genom att 40 studerande årligen skall erhålla propedeutisk

undervisning i Umeå från och med läsåret 1962/63. Den ökning

av utbildningskapaciteten i de kliniska ämnena från 390 till likaledes 430

platser, som på grund därav erfordras från och med läsåret 1963/64, föreslås

skola ske genom ökning med 20 platser vid vardera av de medicinska fakulteterna

i Uppsala och Lund.

De medicinska lärosätenas ökade utbildningskapacitet i de kliniska ämnena

föreslås emellertid genomförd successivt redan från och med nästa

budgetår. Innan den behövs till följd av den föreslagna ökningen av nybörjarintagningen

avses den skola i första hand utnyttjas för utbildning av

sådana medicine studerande som i utlandet genomgått en medicinsk grundutbildning

tillräcklig för att de i Sverige skall kunna fullborda sin utbildning

1 — Bihamj till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. AV 93

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1959

till färdiga läkare genom att genomgå det kliniska utbildningsskedet. Vidare

föreslås åtgärder för att under läsåren 1959/60 och 1960/61 möjliggöra för

i Sverige nu verksamma utländska, icke-nordiska läkare att genomgå viss

utbildning i kliniska ämnen. Slutligen förordas åtgärder för att under läsåret

1959/60 möjliggöra särskilda propedeutiska kurser i syfte att förhindra

ytterligare fördröjningar av studierna för studerande, som ännu ej påbörjat

sitt tredje utbildningsår.

De föreslagna åtgärderna beräknas vid »full utbyggnad», budgetåret

1962/63, medföra årliga kostnader om sammanlagt 980 000 kronor. Därtill

kommer engångskostnader om sammanlagt 325 000 kronor. Kostnaderna

berör såväl ecklesiastikdepartementet som inrikesdepartementet. För nästa

budgetår förordas en medelsförstärkning om sammanlagt 332 000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

6 mars 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, följande.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.

Maj:t under punkten 100 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1959/60 beräkna till Vissa kostnader för

läkarutbildningen ett förslagsanslag av 400 000 kronor.

Sedan denna anslagsfråga numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla

densamma.

1. Inledning

I anledning av propositionen 1957: 188 fattade 1957 års riksdag beslut om

inrättande av en medicinsk högskola i Umeå. Vid högskolan i Umeå intages

från och med vårterminen 1959 20 medicine studerande per termin

för undervisning i de ämnen som ingår i studierna efter de propedeutiska

studiernas avslutande.1 I enlighet med nyss nämnda riksdagsbeslut beräknas

undervisning i de propedeutiska ämnena kunna börja läsåret 1962/63

för 20 studerande per termin. Det nuvarande antalet platser per läsår för

propedeutisk utbildning är tillsammans 390, fördelade med 80 vid universitetet

i Uppsala, 90 vid universitetet i Lund, 100 vid universitetet i Göteborg

och 120 vid karolinska institutet. Läsåret 1962/63 skulle totalantalet genom

tillkomsten av platserna vid högskolan i Umeå kunna ökas till 430.

Utbyggnaden av de medicinsk-teoretiska institutionerna vid universitetet

i Göteborg närmar sig nu sin fullbordan. Antalet studieplatser för den

prekliniska utbildningen uppgår för närvarande till 70 vid universitetet i

1 Utbildningen fram till medicine licentiatexamen omfattar tre skeden: den prekliniska utbildningen

(år 1 och 2), den propedeutiska utbildningen (år 3) samt den kliniska utbildningen (år 4—7).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1959

Göteborg. Vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet

uppgår motsvarande antal platser för närvarande till sammanlagt 338 per

läsår, varav 90 vid universitetet i Uppsala, 110 vid universitetet i Lund och

138 vid karolinska institutet. Det sammanlagda antalet platser för preklinisk

utbildning uppgår således för närvarande per läsår till 408. Från och

med läsåret 1960/61 kan detta tack vare utbyggnaden i Göteborg ökas med

45 till sammanlagt 453 per läsår. Mot detta högre antal platser för preklinisk

utbildning kommer som framgår av vad här sagts att från och med

läsåret 1962/63 svara sammanlagt 430 platser för propedeutisk utbildning.

För den kliniska utbildningen finns från och med 1 januari 1959 sammanlagt

390 platser per läsår, fördelade med 60 vid universitetet i Uppsala,

70 vid universitetet i Lund, 100 vid universitetet i Göteborg, 120 vid karolinska

institutet och 40 vid högskolan i Umeå. Dessa 390 platser motsvarar

de 390 nuvarande platserna för den propedeutiska utbildningen och de 408

platserna för den prekliniska utbildningen. Möjligheterna att öka med 45

nya platser i Göteborg för preklinisk utbildning från och med läsåret

1960/61 och med 40 nya platser för propedeutisk utbildning från och med

läsåret 1962/63 aktualiserar följaktligen frågan om möjligheterna att också

utöka antalet platser för klinisk utbildning.

1955 års läkarutbildningsutredning påvisade i sitt betänkande med utredning

och förslag rörande utökning av antalet kliniska utbildningsplatser

för blivande läkare (SOU 1956: 34) de möjligheter som vid universiteten i

Uppsala och Lund fanns att öka antalet platser för studier i de kliniska

ämnena med vid vartdera lärosätet 20 per läsår (alternativet »Befintliga

lärosäten»). I remissyttrandena över utredningens förslag framkom inga

synpunkter som innebar att alternativet »Befintliga lärosäten» icke skulle

vara i och för sig genomförbart, även om alternativet på grund av det

begränsade patientmaterialet vid vederbörande undervisningssjukhus —

särskilt vad beträffar Uppsala — vore behäftat med vissa svagheter.

Den alltjämt mycket besvärande bristen på läkare, vilken brist under

senare år blivit påtalad med synnerligen stor skärpa i samband med framläggandet

av ett antal viktiga reformprojekt på sjukvårdens område, gör

det nödvändigt att nu på nytt taga upp frågan om möjligheterna till ökat

antal utbildningsplatser för blivande läkare. De förutsättningar som de närmaste

åren skapas för en ökad intagning av studerande vid de medicinska

fakulteterna och för en utbildning till och med det s. k. propedeutiska året

ställer åter frågan om möjligheterna att öka antalet utbildningsplatser för

studier i de kliniska ämnena i centrum. Av de två alternativ som läkarutbildningsutredningen

anvisade — alternativet »Befintliga lärosäten» respektive

alternativet »Norrland» — valde statsmakterna det senare genom

inrättandet av den medicinska högskolan i Umeå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1959

Med hänsyn till de av läkarutbildningsutredningen gjorda undersökningarna

har det ställt sig naturligt att nu pröva huruvida ett ökat antal

utbildningsplatser för studier i kliniska ämnen kan ordnas genom att genomföra

jämväl alternativet »Befintliga lärosäten».

En ökning av utbildningskapaciteten i de kliniska ämnena blir aktuell

först från och med läsåret 1963/64, om man enbart tar hänsyn till utbildningsbehovet

för det antal medicine studerande som skall kunna beredas

platser vid de prekliniska nybörjarkurserna läsåret 1960/61.

Behovet att snabbt öka tillgången på färdigutbildade läkare är mycket

stort. Möjligheter torde föreligga att från utlandet förvärva studerande med

en tillfredsställande förutbildning för fortsatt klinisk utbildning i Sverige.

Därtill kommer att det för närvarande finns ett betydande antal i Sverige

arbetande utländska icke-nordiska läkare utan svensk legitimation i behov

av kompletterande klinisk utbildning. Vidare finns det till följd av inträffade

stockningar i studiegången ett behov av att tillfälligt öka möjligheterna

för svenska medicine studerande och medicine kandidater som ännu ej

passerat det propedeutiska året att få tillgång till utbildningsplatser i kliniska

ämnen. Av först anförda skäl har det varit angeläget att undersöka

möjligheterna att redan tidigare än läsåret 1963/64 öka antalet utbildningsplatser

i kliniska ämnen.

För att utföra de kompletterande undersökningar som ansetts erforderliga

för att ur olika synpunkter bedöma de nuvarande förutsättningarna att

genomföra det tidigare i vederbörlig ordning remissbehandlade förslaget

angående alternativet »Befintliga lärosäten» redan från och med läsåret

1959/60 har inom ecklesiastikdepartementet professorn B. Rexed i enlighet

med bemyndigande den 27 juni 1957 biträtt med särskild utredning. Utredningsmannen

har redovisat sina överväganden i olika promemorior samt

slutligt i skrivelse till departementschefen den 17 februari 1959 angående

förutsättningar för en utökning av utbildningskapaciteten vid de medicinska

fakulteterna i Uppsala, Lund och Göteborg.

Kanslern för rikets universitet, som lämnat berörda fakulteter tillfälle att

yttra sig i ärendet, har avgivit utlåtande över nämnda skrivelse, varjämte i

anledning av densamma Sveriges förenade studentkårer inkommit med en

skrift.

Under ärendets beredning har vidare överläggningar ägt rum med företrädare

för de kommunala sjukvårdshuvudmännen samt de statliga myndigheter,

lärosäten och övriga organ, som beröres av förevarande spörsmål

ävensom Sveriges läkarförbund.

I det följande kommer jag att först beröra frågan om läkartillgång och

läkarbehov. Därefter tar jag upp till behandling frågan om kostnaderna

för en ökning av antalet utbildningsplatser för blivande läkare och vissa

frågor om utnyttjandet av ett ökat antal utbildningsplatser på skilda medicinska

lärosäten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1959

2. Framtida läkartillgång och läkarbehov

Den senaste prognos, som baserats på en detalj granskning av det framtida

läkarbehovet inom hälso- och sjukvårdens alla fält, framlades av 1949

års arbetskraftsutredning i dess betänkande .»Arbetskraftsbehovet inom

offentlig verksamhet» (SOU 1955: 34). Arbetskraftsutredningen utgick i sin

prognos från en undersökning av personalens och vårdplatsantalets utveckling

inom sjukvården under åren 1930—1950 (—1954 i vissa delar). Därvid

framkom för vissa av den slutna sjukvårdens delar karakteristiska utvecklingstendenser.

Lasaretts- och förlossningsvården utvecklades under denna

period stadigt, medan epidemi- och tuberkulosvården minskade i omfattning.

Såväl kronikervården som sinnessjukvården tillfördes ökade resurser.

De i undersökningen framkomna tendenserna fick utgöra grunden för en

beräkning av utvecklingen under tiden 1950—1965, vilket senare år var

prognosens mål.

Prognosen för det totala vårdplatsbehovet i sluten vård 1965 utvisade en

stegring från 99 232 platser år 1950 till 134 625 platser år 1965. Samtidigt

skulle antalet läkare vid dessa avdelningar behöva ökas från 2 355 år 1950

till 4 305 år 1965. Vid beräkningarna inbegreps i läkarbehovet även den

öppna vård, som meddelades vid sjukvårdsanstalterna. För den övriga öppna

sjukvården antog arbetskraftsutredningen, att det skulle behövas en

läkare på 4 000 personer på landsbygden, vilket skulle kräva en höjning

av provinsialläkarnas antal från 540 till 890. I städerna räknades med en

läkare på 2 500 personer, vilket ökade läkarantalet där från 1 280 till 1 615.

Industriläkarna beräknades öka från 40 år 1950 till 130 år 1965, och för

fängelseläkarnas del antogs en ökning från 30 till 55. För länspsykiatriker

och läkare inom den psykiska barna- och ungdomsvården räknades med ytterligare

105 läkare till ett totalantal på 125. För dispensärvården räknades

ett oförändrat behov av läkare med 30, och vid de statliga och kommunala

laboratorierna antogs en ökning komma till stånd från 50 till 75 läkare.

Undervisning och forskning ansågs kräva ett ökat läkarantal från 135 år

1950 till 250 år 1965. Slutligen uppskattades behovet av vikarier år 1965 till

1 025 läkare, vilket är en ökning med 350.

Arbetskraftsutredningen fann genom sammanräkning av de olika framräknade

delbehoven, att det år 1965 kommer att behövas 4 305 läkare i

sluten vård och 2 845 läkare i öppen vård utanför sjukhusen samt 1 350

läkare i övrig verksamhet, vilket tillhopa gör 8 500 läkare. Då tillgången

på läkare under 67 års ålder enligt arbetskraftsutredningens beräkningar

med ett intag av 408 elever per år endast skulle komma att uppgå till 7 630

år 1965, skulle en brist på läkare vara för handen detta år med icke mindre

än 870 läkare. Enligt arbetskraftsutredningens beräkningar skulle antalet

8 500 yrkesverksamma läkare uppnås först omkring 1970. Med yrkesverksamma

läkare avsåg arbetskraftsutredningen samtliga läkare under 65 år

jämte hälften av antalet läkare mellan 65 och 70 år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

Vid remissbehandlingen av arbetskraftsutredningens betänkande ställde

sig Sveriges läkarförbund kritiskt till de tillämpade beräkningsgrunderna.

Utan att påstå att ett framtida läkarantal i vårt land om 8 500 läkare

under alla förhållanden behövde vara för högt förklarade sig läkarförbundet

likväl anse, att det på grundval av utredningens premisser ej framginge,

att detta antal läkare erfordrades just år 1965. Även medicinalstyrelsen

framhöll, att en viss eftersläpning i förhållande till arbetskraftsutredningens

prognos gjort sig märkbar på vissa områden av sjukvården. Eftersläpningen

vore emellertid ej så stor att den ökning, som skulle krävas för att ta igen

eftersläpningen under åren fram till 1965, tedde sig osannolik med hänsyn

till gjorda erfarenheter beträffande byggnadskvot och oavsett de hinder,

som läkarbristen medförde. Beträffande prognosens totalomfattning uttalade

styrelsen, att denna på alla punkter vore grundad på medicinalstyrelsens

intentioner för hälso- och sjukvårdens utveckling och att man förr

eller senare komme att utbygga vårdformerna ungefär i den omfattning som

prognosen visar. Medicinalstyrelsen underströk särskilt angelägenheten av

att åtgärder snarast vidtas för att öka undervisningsväsendets kapacitet

beträffande utbildningen av läkare.

Styrelsen för Svenska landstingsförbundet fann, att arbetskraftsutredningen

i stort sett bedömt utvecklingen riktigt i fråga om personalbehovet,

men tillfogade att kalkylerna i detta avseende icke kan hålla, om en allmän

arbetstidsförkortning genomföres. Enligt styrelsens bestämda mening

vore beräkningarna hållna i underkant även med bortseende från en sådan

eventualitet.

Sveriges förenade studentkårer framhöll i sitt yttrande möjligheten —

oavsett om den av arbetskraftsutredningen beräknade läkartillgången år

1970 vore önskvärd och lämplig — av ett rörligt intag till de medicinska

fakulteterna, vilket årsvis eller periodvis fastställes med hänsyn till kontinuerliga

prognoser av efterfrågan på läkare.

Särskilt frågan om läkartillgången behandlades ytterligare av 1955 års

läkarutbildningsutredning i dess betänkande »Kliniska utbildningsplatser

för blivande läkare» (SOU 1956:34). Utredningen beräknade med biträde

av medicinalstyrelsens statistiska byrå och med utgångspunkt från det

beslutade intaget vid de medicinska utbildningsanstalterna av 408 medicine

studerande per år antalet läkare fram till år 1990. Enligt dessa beräkningar

skulle antalet läkare under 65 år med ett oförändrat intag år 1970 uppgå

till 8 390, år 1980 till 10 170 och år 1990 till 11 675. I fortsättningen skulle

ökningen av läkarkåren så småningom avstanna och läkarkåren bli konstant.

Enligt av Sveriges läkarförbund gjorda beräkningar skulle detta läge

uppnås strax efter år 2000, då antalet läkare, 67 år och yngre, skulle vara

cirka 14 000.

Vid sin diskussion av det framtida läkarbehovet framhöll läkarutbildningsut

redningen, att sannolikheten torde tala för att det efter 1965—70

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

komme att behövas fler yrkesverksamma läkare än 8 500. Intet tydde på

att kroppssjukvårdens utveckling skulle vara avslutad i och med det

stadium som arbetskraftsutredningen angivit skulle vara uppnått år 1965.

Man finge vänta sig en fortsatt utveckling inom den slutna kroppssjukvården

med ytterligare specialisering i framtiden. Även inom sinnessjukvården

kunde det anses som säkert, att en ytterligare utbyggnad komme att vara

nödvändig. Den öppna sjukvården erfordrade en ytterligare utbyggnad med

både allmänläkare och specialister. Vidare hade i arbetskraftsutredningens

betänkande ringa hänsyn tagits till den förebyggande sjukvården och hälsovården,

men den moderna medicinens utveckling gjorde det synnerligen

troligt att där komme att krävas betydande insatser av läkare. Forskningens

och undervisningens behov torde även komma att utvisa en ökning.

Läkarutbildningsutredningen pekade vidare på möjligheten av en framtida

arbetstidsreglering för läkarna och framhöll att det vore omöjligt att i dag

säga vad en sådan arbetstidsreglering skulle betyda för läkarbehovet men

att all sannolikhet talade för att en dylik reform skulle kräva en stor

ökning av antalet läkare. Även den ekonomiska standardhöjningen i landet

komme säkerligen i framtiden att innebära, att en allt bättre och mera

omfattande hälso- och sjukvård eftersträvades, vilket även komme att öka

behovet av läkare.

Läkarutbildningsutredningen framhöll vidare, att en prognos för sjukvårdsbehovet

och läkarbehovet icke vore möjlig att genomföra med rimlig

sannolikhet för längre tid än 10—15 år framåt i tiden. Under åren

närmast före 1965 kunde således en prognos för läkarbehovet utarbetas för

1970-talet. Omkring år 1965 torde statsmakterna även ha tagit ställning till

de förslag rörande sjukvårdens framtida organisation, som den arbetande

kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket komme att framlägga.

På grundval av dessa beslut rörande den framtida sjukvårdsorganisationen

och under hänsynstagande till den inträffade och väntade medicinska

utvecklingen kunde således en prognos färdigställas, som framlades

under åren närmast före 1965 och som belyste behovet av läkare under

1970-talet. Med ledning av denna prognos borde frågan om det årliga intaget

av medicine studerande upptas till förnyad prövning.

Under senaste tid har nya utredningar belyst läkarbehovet inom enstaka

sektorer av sjukvården. Kommittén för översyn av hälso- och sjukvården

i riket studerade i sitt betänkande »Hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområdena»

(SOU 1958:15) särskilt hälsovården och den förebyggande

sjukvården samt den öppna sjukvården inom tjänsteläkarorganisationen.

Sålunda konstaterade kommittén, att lasarett och undervisningssjukhus tar

i anspråk en mycket betydande del av läkarkårens ökning — inte mindre

än 2/3 under åren 1953—56. Bland annat med hänsyn till de lättnader i

byggnadsregleringen som från och med 1958 trätt i kraft kunde dessa anspråk

förväntas stiga ytterligare, vilket även gällde för mentalsjukvården

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

i stort. Även inom forskning, undervisning, administration och på andra

områden fann kommittén att en stigande efterfrågan gjorde sig gällande.

Kommittén noterade att produktionen av läkare väsentligt ökat under

de senare decennierna. Den årliga ökningen i antalet läkare under senare

årsperioder belystes i följande tabell:

1931—40 ............................ 84

1941—47 ............................. 1361

1948—53 ............................. 180

1954—57 ............................. 230

Trots ovan redovisade markerade ökning i tillgången på läkare efter 1940

blev enligt kommittén likväl det allmänna intrycket av utvecklingen att

en sådan acceleration i efterfrågan på läkare förelegat, att den existerande

bristen dock efterhand blivit allt svårare. Under 1957 torde ökningen i tillgången

— att döma av preliminära uppgifter — ha uppgått till mer än 300.

Trots detta hade antalet sådana vakanser, vilka icke uppehölls av vikarie

med allmän behörighet, ökat från 410 i april 1957 till 480 i oktober 1957.

Enligt kommittén hade den förda diskussionen visat, att sjukvårdens

utveckling under 1954—57 ställde krav på en nettoökning av mer än 230

läkare per år. Kommittén fann det uppenbart, att den nettoökning av

läkarkåren på i genomsnitt cirka 235 per år, som kan förväntas komma till

stånd under åren 1958—70 genom enbart den vidgade läkarutbildningskapaciteten

och sålunda utan ytterligare läkarimmigration, icke kan räcka

för att dels tillgodose en fortsatt efterfrågestegring motsvarande ovan redovisade

erfarenhet och dels eliminera den synbara brist på bortåt 500 läkare,

som registrerades i oktober 1957. Kommittén anmärkte vidare, att på 70- talet motsvarande tillgångsökning vid oförändrad utbildningskapacitet och

utan läkarimmigration kommer att reduceras till cirka 190 per år. Skulle

efterfrågeutvecklingen, i enlighet med all hittillsvarande praktisk erfarenhet,

fortsätta att accelerera, bleve den nuvarande utbildningskapaciteten

än mer otillräcklig. Det funnes enligt kommittén icke något som helst erfarenhetsmässigt

stöd för antagandet, att den nuvarande läkarutbildningskapaciteten

komme att förslå både för alla andra krav och dessutom för att

ge utrymme för en förstärkning av tjänsteläkarorganisationen enligt det

minimiprogram, som kommittén uppställt.

Kommittén framhöll fortsättningsvis det tacknämliga i Sveriges läkarförbunds

initiativ att årligen utverka en ökad immigration av 50 danska

och norska läkare per år. Kommittén anslöt sig vidare till medicinalstyrelsens

förslag om en speciell rekrytering av ett par 10-tal utländska läkare

årligen för sådana tjänster, vilkas innehavare har mindre intima kontakter

med patienter och följaktligen icke nödvändigtvis behöver omedelbart fullt

behärska svenska språket (laboratorieläkare, röntgenläkare, narkosläkare,

patologer, forskningsläkare) liksom även om viss annan immigration. Kommittén

underströk i detta sammanhang, att en läkarimmigration av den om
1

Från och med 1947 medräknas utländska läkare, förordnade av medicinalstyrelsen men utan

allmän behörighet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

fattning det här blir fråga om på samma sätt som skärpta ransoneringsåtgärder

i fråga om läkartjänster givetvis endast är en nödfallsåtgärd, framtvungen

av en svår brist. Kommittén påpekade i sammanhanget, att läkarbristen

skulle ha varit ännu mycket värre om vi inte sedan slutet av 30- talet tagit emot så många immigranter, att dessa svarat för minst 1/5-del

av läkarkårens hela ökning under 40- och 50-talen och att de nu utgör

mer än en 10-del av hela läkarkåren.

Kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket avslutade sin

diskussion i dessa frågor med det bestämda uttalandet, att det erfordrades

en ytterligare utbyggnad av läkarutbildningskapaciteten. Det återstode att

på grundval av nya tillgångs- och efterfrågeprognoser pröva hur stor denna

fortsatta utbyggnad behövde vara. Vid detta fortsatta utredningsarbete

om omfattningen av den på längre sikt erforderliga utbildningskapaciteten

skulle givetvis hänsyn tagas till verkningarna av den läkarimmigration,

som kommittén förordade. Kommittén ansåg vidare, att det nu vore angeläget

att aktualisera frågan om en utbyggnad utöver vad som hittills beslutats

av den medicinska undervisningen i Umeå. Kommittén erinrade om.

att denna undervisning enligt beslut av 1957 års riksdag skulle begränsas

till de senare stadierna i den medicinska undervisningen (det propedeutiska

året och den kliniska utbildningen). Vid förarbetena och i remissbehandlingen

av ärendet hade starkt betonats, att en medicinsk undervisning i

Umeå efter hand måste utvecklas till större fullständighet och behövde stöd

av ordentligt utbyggda teoretiska institutioner för att nå erforderlig kvalitativ

standard. Kommittén underströk återigen dessa synpunkter, som representerade

ett viktigt ytterligare motiv för en fortsatt utveckling av den

medicinska undervisningen i Umeå.

Slutligen anförde kommittén, att vid sidan av nyss nämnda åtgärder även

syntes böra prövas om icke redan inom ramen för befintliga läkarutbildningsresurser

en tillfällig ökning av den svenska läkarutbildningen kunde

åstadkommas. Det hade ännu icke lyckats att för undervisningsändamål

fullständigt utnyttja alla de sjukhusresurser i Stockholm, som borde kunna

användas för sådant ändamål; om Stockholms stads sjukhus komme att

utnyttjas i full utsträckning, gåve detta möjlighet till ökad intagning. Alternativt

fann kommittén att det på nytt borde övervägas, om icke vid vissa

ledande medicinska läroanstalter i utlandet kunde åstadkommas en läkarutbildning

för svenska studenter, som kunde vara lämplig ur både kvalitativa

och ekonomiska synpunkter.

I sitt remissyttrande över kommitténs för översyn av hälso- och sjukvården

i riket nu refererade betänkande ställde sig Sveriges läkarförbund starkt

kritiskt till värdet av de prognoser, som kommittén gett. Läkarförbundet

baserade sin kritik främst på det förhållandet, att det inte visats att den

under senare år iakttagna accelerationen i behovsökningen inom sjukvården

komme att fortsätta. När det gällde behovet av läkarkrafter anfördes,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

att sjukvårdseffektiviteten med hänsyn till utnyttjandet av andra sjukvårdskrafter

än läkare syntes vara mycket hög i Sverige jämfört med andra

länder. Läkarförbundet fann vid sin granskning av behovssituationen vad

avser läkare år 1965, att den i och för sig kunde godta de beräkningar som

arbetskraftsutredningen och senare kommittén för översyn av hälso- och

sjukvården kommit till. Emellertid ansåg läkarförbundet, att tillgången på

läkare vid detta årtal faktiskt komme att motsvara behovet dels därigenom

att produktionen av svenska legitimerade läkare komme att bli något högre

än vad tidigare beräknats och dels genom att ett högre antal utländska

läkare, som nu befunne sig i Sverige, finge allmän behörighet. Den ökning av

antalet nordiska läkare, som skulle komma till riket enligt Sveriges läkarförbunds

överenskommelser, kommer att fortsätta med 50 per år utöver

tidigare antal. Härigenom skulle enligt läkarförbundet en tillgångssiffra

uppnås som täckte eller till och med överskred behovet. Utgående från

sådana resonemang ställde sig Sveriges läkarförbund kritiskt till kommitténs

konstaterande, att det på lång sikt skulle behövas en utökning av

läkarutbildningsresurserna i landet.

Av betydelse för här föreliggande frågeställning är även utredningen

rörande sjukvårdshuvudmännens samarbete i fråga om sådan sjukhusvård,

vars specialiserade utveckling icke lämpligen kan bedrivas med de nuvarande

sjukvårdsområdena som tillräckligt befolkningsunderlag. Härom har

generaldirektören A. Engel som utredningsman framlagt betänkandet

»Regionsjukvården. Riksplan för samarbete inom specialiserad sjukhusvård»

(SOU 1958:26). Den medicinska verksamhet, som regionvårdsutredningen

fann böra centraliseras på regionplanet, berörde specialkliniker för

neurokirurgi, neurologi, thoraxkirurgi, kardiologi, plastikkirurgi, urologi,

barnkirurgi, radioterapi (cancerkliniker) och dermatologi. Vidare upptogs

centraler för ortopedisk och profetisk behandling av käkskador m. m. vid

så kallade käkcentraler och behandlingsenheter för konstgjord njure. Slutligen

diskuterades även inrättandet av en råd olika laboratorieorgan jämte

en del specialiserade andra sjukhusavdelningar. Regionvårdsutredningen

föreslog, att dessa sjukvårdsdiscipliner i första hand utbygges vid de centrala

sjukhusen i 6 så kallade sjukvårdsregioner, vilka centralsjukhus i regioner

med undervisningssjukhus skulle utgöras av dessa sjukhus.

Sedan regionvårdsutredningen framräknat sjukvårdsbehovet för specialiteterna

ifråga, beräknades erforderligt antal läkare för utvecklingen av de

olika specialiteterna. Därvid tog man endast hänsyn till den slutna vårdens

behov, d. v. s. vården av de inneliggande patienterna och därtill anknuten

verksamhet som jourtjänst och efterkontroll av tidigare vårdade. Den polikliniska

verksamhetens behov av läkare beaktades sålunda ej, ehuru en viss

öppen vård inom regionspecialiteterna givetvis förutsetts. Utredningen underströk

därför, att det blir nödvändigt att huvudmännen, när erfarenhet

vunnits om omfattningen av denna öppna vård, själva får justera antalet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

läkartjänster med hänsyn härtill. Icke heller inbegreps undervisningens och

forskningens anspråk på läkarkrafter inom de angivna disciplinerna.

Utredningen fann ett behov föreligga av 373 tjänster inom de 9 regionspecialiteterna

mot 191 den 31 december 1956, d. v. s. en ökning med 182

tjänster. Utredningen påpekade, att sistnämnda tal motsvarade ungefär ett

års nettoökning av den svenska läkarkåren under de närmaste 5 åren. Härtill

komme ett flertal läkare för de skilda serviceorganen, konsult- eller överläkarbefattningar

i internmedicin för de större radioterapeutiska centralanstalterna,

läkare vid mentalsjukhusen för barn och vid astmasanatorierna,

förstärkning av infektions- eller invärtesklinikernas läkarstab med

hänsyn till behandlingen med konstgjord njure, konsultläkare för vissa specialuppgifter

etc. Åtskilliga — vid vissa regionsjukhus de flesta — av dessa

läkartjänster funnes redan inrättade. Utredningen fann det emellertid ej

nödvändigt att avge förslag om ifrågavarande tjänster och ej heller möjligt

utan en ingående utredning, som ej finge fördröja framläggandet av betänkandet.

Summariska beräkningar angav emellertid enligt utredningens mening,

att ytterligare 30 å 40 läkare skulle vara erforderliga för nyss nämnda

behov utöver de 182 för klinikerna tillkommande.

Nyligen har behovet av läkare för behandling av olika psykiska sjukdomar

utretts i mentalsjuk vårdsdelegationens huvudbetänkande »Mentalsjukvården.

Planering och organisation» (SOU 1958:38). Delegationen betonade

i detta betänkande, att den viktigaste förutsättningen för att mentalsjukvården

skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande

sätt vore, att kvalificerad personal i tillräcklig utsträckning ställs till dess

förfogande. Delegationen granskade ingående läkarbehovet för hela mentalsjukvården

och hade som bakgrund införskaffat sammanställningar av vad

man för närvarande känner till beträffande utbredningen av psykiska sjukdomar

och abnormtillstånd inom befolkningen. Ehuru omfattningen av det

psykiatriska behandlingsbehovet inom en befolkning icke omedelbart kunde

beräknas på basis av dylika överväganden kunde man dock enligt utredningen

konstatera, att behovet av psykiatrisk behandling vore betydande och

avsevärt större än man tidigare ansett. Vissa undersökningar gav vid handen,

att ungefär 5 procent av den vuxna befolkningen (över 20 år) företedde

svåra psykiska och nervösa sjukdomstillstånd, vilket dock icke finge tolkas

så att de på grund härav skulle vara i behov av sluten vård. Härutöver led

åtminstone 20 procent av lindrigare psykiska åkommor, som kunde motivera

läkarkonsultationer.

Utgående från sådana tankegångar kunde ett sammanlagt konsultationsbehov

framräknas på 2 350 000 per år. Om varje läkarkraft väntades hinna

med 10 konsultationer dagligen under 270 arbetsdagar eller sålunda 2 700

konsultationer per år, skulle mot den angivna behandlingsvolymen svara

870 läkarkrafter. För de på mentalsjukhus och mentalsjukhem intagna patienterna

samt för dem som vårdas på de psykiatriska lasarettsavdelningar
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

na skulle enligt mentalsjukvårdsdelegationens beräkningar behövas tillsammans

cirka 1.100 läkarkrafter. Härtill komme ett icke närmare uppskattat

vikariebehov under semestrar, sjukledighet etc. Delegationen anförde

vidare, att utöver de cirka 2 000 läkarkrafter, som enligt ovan gjorda

uppskattning skulle erfordras för egentlig mentalsjukvård inom den vuxna

befolkningen, den psykiska barna- och ungdomsvården samt en rad randområden

till den egentliga mentalsjukvården såsom kriminalvård, vård av

alkoholskadade, arbetsvärd m. fl. tillsammans krävde några 100-tal läkarkrafter.

Överslagsberäkningen gav således vid handen, att behovet av läkare

i psykiatrisk vård skulle ligga icke oväsentligt utöver 2 000.

Mentalsjukvårdsdelegationen försökte även att på ett annat sätt skaffa

sig en uppfattning om det framtida läkarbehovet inom psykisk vård. Delegationen

gick därvid igenom det framtida behovet av läkare vid olika typer

av sjukvårdsanstalter och olika typer av psykisk behandling i öppen vård

och sökte detaljberäkna de erforderliga läkarkrafterna. När alla olika poster

summerades, visade delegationens undersökningar att det sammanlagda behovet

av psykiatriker i allmän tjänst uppgick till omkring 1 750 heltidskrafter.

Därav skulle flertalet, eller omkring 1 300, vara knutna till mentalsjukhusens

och de psykiatriska lasarettsavdelningarnas slutna och öppna vård

samt huvudparten av den psykiska barna- och ungdomsvården, medan ett

100-tal därutöver skulle erfordras för undervisningskliniker och avdelningar

och ytterligare 109 för statliga heltidstjänster, varjämte för konsulterande

uppgifter inom olika statliga eller kommunala vårdområden skulle åtgå 220

läkarkrafter. Slutligen skulle för företagspsykiatri och enskild praktik erfordras

omkring 85 läkarkrafter. Enligt dessa delegationens kalkyler angavs

sålunda psykiatrikerbehovet till 1 837 heltidskrafter utgående från invånareantalet

vid 1957 års ingång.

Då delegationen emellertid utgick ifrån att det ovan angivna antalet läkare

inte rimligen kunde komma att stå till förfogande under den närmaste

framtiden, syntes enligt delegationens mening ansträngningarna böra inriktas

på att tillfredsställa behovet först vid en senare tidpunkt. Därvid måste

emellertid behovskalkylen omräknas med ledning av då aktuella invånarantal.

Utgående från statistiska centralbyråns prognos för befolkningsutvecklingen

fram till 1970 borde det nyss angivna läkarbehovet med hänsyn

till invånarantalets ökning ökas med ett 90-tal läkarkrafter. Delegationen

räknade därför med ett framtida psykiatrikerbehov av i runt tal 1 900 läkarkrafter.

Enligt delegationen kunde det angivna läkarbehovet te sig oväntat stort.

Delegationen påpekade emellertid, att flera omständigheter måste tas med

i beräkningen. Delegationen underströk, att det vore hög tid att fler psykiatriker

utbildades då mentalsjukvården stode mitt i en utbyggnadspcriod

med ombyggnad och nybyggnad av ett flertal mentalsjukhus. Vidare inrättades

psykiatriska lasarettsavdelningar i snabb takt i det ena landstinget

efter det andra. De nya sjukhusen bleve byggnadstekniskt och medicinskt

fullt moderna. De skulle dock sannolikt komma att drivas med ett för litet

antal läkare, varför arbetet och därmed behandlingsresultaten inte kunde

bli helt tillfredsställande. Det vore därför nödvändigt att moderniseringen

av mentalsjukvården påskyndades ii ven beträffande tillgången till viil ut
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1959

bildad personal. Då man kunde räkna med att antalet nylegitimerade läkare

komme att öka först omkring 1962 och då det tar åtskilliga år att utbilda

psykiatriker efter läkarexamen måste det komma att dröja länge, innan den

av delegationen skisserade expansionen kunde sättas in med full kraft.

Delegationen anförde, att behovet av psykiatriker tidigare torde ha varit

väsentligt underskattat. Den snabba utveckling, som på senare år hade ägt

rum inom psykiatrin, hade väsentligt rubbat grunderna för tidigare behovsuppskattningar.

Detta framginge redan av den av läkarförbundet och psykiatriska

föreningen år 1955 avgivna promemorian, och samma tendens

hade sedan dess ytterligare förstärkts vilket enligt delegationens mening

komme till uttryck i dess egen mera specificerade kalkyl. Medan arbetskraftsutredningen

kom till det resultatet, att av en kår om 8 500 läkare 8

procent skulle vara verksamma inom de psykiatriska vårdområdena, bortsett

från lasarettspsykiatrisk verksamhet, skulle enligt delegationens kalkyl

år 1970 vid samma totalantal läkare 22 procent behövas enbart för rent

psykiatriska uppgifter, varav 6 procent för lasarettspsykiatrisk verksamhet

och 16 procent för övriga områden.

Mentalsjuk vårdsdelegationen anförde slutligen, att det ginge utanför dess

uppdrag att göra en samlad beräkning över det framtida läkarbehovet och

den härför behövliga utbildningskapaciteten. Delegationen ville dock icke

underlåta att påpeka, att det framlagda materialet beträffande behovet av

läkarkrafter inom mentalsjukvården och dess gränsområden gjorde en sådan

samlad översyn nödvändig. Det toge 7 år efter studentexamen att utbilda

en läkare och 12—15 år att utbilda en specialist. Att öka läkarutbildningsanstaltemas

kapacitet vore inte heller en affär på kort sikt. För att

inte reformeringen av mentalsjukvården skulle fördröjas på ett katastrofalt

sätt och den likaledes behövliga expansionen inom kroppssjukvården försenas,

fann delegationen det nödvändigt, att problemet om läkartillgången

gjordes till föremål för en samlad översyn. Immigration av ett mindre antal

läkare vore endast ett provisorium. En breddad rekryteringsbas inom universitet

och högskolor vore den enda åtgärd, yttrade delegationen, som på

lång sikt kunde ge tillfredsställande resultat.

Departementschefen

Såsom 1949 ars arbetskraftsutredning och kommittén för översyn av

hälso- och sjukvården inom riket framhållit, karakteriseras läget inom sjukvården

under efterkrigstiden av en exceptionellt snabb utbyggnad främst av

den slutna men även av den öppna sjukvården. Detta har lett till ett läge

med brist på sjukvårdspersonal av nästan alla kategorier.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

En sådan bristsituation har särskilt vad gäller läkarna speciella återverkningar

på vissa delar av sjukvården. Läkarna söker sig i första liand till de

med hänsyn till arbetsförhållanden och ekonomiska omständigheter gynnsammare

tjänsterna medan områden med i olika avseenden mindre lockande

villkor har svårt att få även det mest blygsamma behov av läkare tillgodosett.

Så kommer det sig, att sjukvårdssituationen för närvarande karakteriseras

av en kvalitativt sett god utveckling av kroppssjukvården, medan mentalsjukvården

lider brist på läkare. Discipliner med dålig proportion mellan

sluttjänster och underordnade tjänster på grund av mycket hög specialisering

eller en mycket snabb utbyggnad har rekryteringssvårigheter. Av dessa och

liknande skäl föreligger brist på neurokirurger, radioterapeuter, narkosläkare,

rättsläkare och en del laboratorieläkare. Geografiskt sett mera avlägsna

delar av landet har svårigheter att få läkare, vilket medför att befolkningen

särskilt i Norrland får nöja sig med ett ytterst otillräckligt antal

läkare särskilt för den öppna vården. Bristsituationen har nödvändiggjort

och möjliggjort ett utnyttjande av läkare, vilka som flyktingar eller immigranter

sökt sig till vårt land, och även läkare från de nordiska länderna har

i ökat antal sökt arbete för längre eller kortare tid i den svenska sjukvården.

Utan dessa tillskott av läkare från andra länder skulle sjukvårdssituationen

givetvis vara ytterligare starkt försämrad.

För läget i stort gäller således, att det är bristen på läkare som framstår

som en väsentlig orsak till de aktuella svårigheterna. Denna brist är

också det avgörande hindret för en fortsatt utveckling av sjukvårdens olika

delar i enlighet med de planer, som successivt växer fram genom det pågående

utredningsarbetet på olika fronter.

Beträffande läkarbehovet på relativt kort sikt synes den bedömning, som

1949 års arbetskraftsutredning gjorde i sitt 1955 framlagda betänkande, ha

vunnit en relativt allmän anslutning. Såväl kommittén för översyn av hälsooch

sjukvården i riket som medicinalstyrelsen och Sveriges läkarförbund

torde nu vara ense om att läkarbehovet i stort sett år 1965 kan uppskattas

till 8 500 yrkesverksamma läkare eller något mera. Emellertid

bryter sig alltjämt meningarna huruvida landet vid denna tid kommer att

förfoga över det härför erforderliga antalet läkare. Både medicinalstyrelsen

och kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket håller

före, att ett avsevärt underskott kommer att bestå vid denna tidpunkt.

Sveriges läkarförbund menar däremot, att totalsumman av legitimerade

läkare och i Sverige verksamma läkare med utländsk examen (såväl ickenordisk

som nordisk) skall uppgå till det behövliga antalet. Väsentligt

härvidlag är om tillflödet av särskilt nordiska läkare till vårt land verkligen

kommer att ökas i den takt som läkarförbundet antagit. En sådan ökning

har hittills ej kunnat fastställas och kan ej för framtiden bli annat än en

relativt obestämd möjlighet. Jag kan för min del icke biträda åsikten att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

läkarbristen i vårt land skulle hävas inom en relativt nära framtid utan

några ytterligare åtgärder från de ansvariga samhällsorganens sida. Jag

finner, att de under medicinalstyrelsens medverkan utarbetade prognoser,

som utvisar ett avsevärt läkarunderskott under större delen av 60-talet,

alltjämt i huvudsak står orubbade.

Men även om antalet tillgängliga yrkesverksamma läkare år 1965 skulle

nå upp till det tal som tidigare prognoser angett för behovet av läkare

nämnda år, är detta enligt min mening likväl inte ett fullgott skäl att intaga

en avvaktande attityd i fråga om läkarutbildningskapaciteten. Under det

senaste året har nämligen granskningar av sjukvårdsbehovet på flera områden

visat hän på ytterligare behov utöver tidigare beräknade. I många

fall är dessa behov av en sådan art, att de kan göra sig gällande på kort tid.

Så har kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket pekat på

dylika behov inom landstingsområdenas tjänsteläkarorganisation. Regionvårdsutredningen

har klarlagt nödvändigheten av en utbyggnad av den

högt specialiserade sjukvården, och mentalsjukvårdsdelegationen har beräknat

en oväntat stor behovsökning inom mentalsjukvården. Det fulla förverkligandet

av åtgärder på de nu berörda områdena i enlighet med respektive

utredningars intentioner utgör visserligen en utveckling på längre sikt,

men delar av de berörda handlingsprogrammen aktualiseras redan nu. Här

avslöjas sålunda nya behov av hög angelägenhet sgrad, vilka ytterligare tenderar

att öka efterfrågekonkurrensen kring de läkare som utbildas under de

närmaste åren.

Vad jag sålunda anfört ger mig anledning konstatera, att den i förhållande

till den väntade efterfrågan allt knappare tillgången på läkare under

den närmaste 1 O-årsperioden inger allvarliga farhågor. Den för närvarande

starkt kännbara läkarbristen kan, trots ett under de närmaste åren med

oförändrad intagning ytterligare ökat nettotillskott av läkare från våra

utbildningsanstalter, icke förväntas bli hävd med hänsyn till den takt,

vari sjukvården nu utbygges, samtidigt som nya angelägna sjukvårdsbehov

anmäler sig, vilka de för sjukvården ansvariga myndigheterna i en situation

med lättande byggnadsregleringar kan komma att tillgodose snabbare

än vad hittills kunnat förutses. Ett ökat antal läkare måste enligt min mening

tillföras vår sjukvård under det kommande decenniet. I första hand bör

detta givetvis ske genom att om möjligt öka läkarutbildningskapaciteten

vid våra medicinska läroanstalter. Såsom jag redan antytt och närmare

återkommer till i det följande, föreligger i detta avseende vissa möjligheter.

Det torde emellertid här vara lämpligt att också något beröra läkarbehovet

på längre sikt. Härvid möter många svårigheter. Det kan vara

svårt att definiera, vad det verkliga, ur medicinska synpunkter helt berättigade,

aktuella behovet av läkare för olika slag av medicinsk vård och

behandling kan vara. Uppenbart är att många såväl rent medicinska som

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts propositio?i nr 93 år 1959

mera psykologiska faktorer spelar in härvidlag. Även befolkningens ekonomiska

standard utgör en viktig faktor i detta sammanhang. An större måste

ovissheten bli när man försöker definiera läkarbehovet i en framtid. Härvid

gör sig så olika faktorer gällande som ett ändrat sjukdomspanorama på

grund av förändringar i befolkningens levnadsförhålladen och ekonomiska

standard, läkarnas möjligheter till nya undersöknings- och behandlingsmetoder

genom den medicinska forskningens framsteg och organisatoriska förändringar

inom sjukvården genom kommunala och statliga myndigheters

beslut och personalorganisationernas fordringar på t. ex. reglerad arbetstid.

Det är givet att ett samspel av så många växlande faktorer inte låter sig

förutse under någon längre tid framåt. Prognoser för läkarbehovet har

hittills i regel avsett en tidrymd av 10 år, och längre framåt än allra högst

15 år torde det vara ogörligt att förutse medicinens och därmed sjukvårdens

utveckling. Emellertid måste försök till en långsiktig bedömning av läkarbehovet

göras som ett led i den fortsatta planeringen för samhällsutvecklingen,

eftersom läkarutbildningen är en dyrbar och långvarig yrkesutbildning.

En försummelse att i tillräcklig omfattning öka läkarutbildningens

kapacitet ställer samhället i en mycket svår och brydsam situation i den

framtid, då ett ökat behov yppar sig och då tiden för verksamma åtgärder

sedan länge gått förbi.

För tiden efter år 1965, slutpunkten för arbetskraftsutredningens prognos,

och vidare in på 1970-talet bör nya behovsberäkningar komma till

stånd för att ge ledning vid bedömningen av den behövliga läkarutbildningskapaciteten

för kommande år. Jag erinrar om att flera utredningar

och instanser i den tidigare diskussionen understrukit nödvändigheten

av nya prognoser för sjukvårdsutvecklingen och för läkarbehovet. Jag

biträder helt denna uppfattning och anser det ur såväl utbildningsanstalternas

som sjukvårdens synpunkt nödvändigt, att en fortlöpande bedömning

genom en prognosverksamhet får i görligaste mån klarlägga utvecklingstendenserna

inom sjukvården och underbygga de nödvändiga åtgärderna

att på personalsidan fylla uppkommande behov. Med tanke på

betydelsen för sjukvårdsplaneringen och nödvändigheten att i denna prognosverksamhet

tillgodose de intentioner rörande den framtida sjukvårdsorganisationen

som ansvariga sjukvårdsmyndigheter på olika sätt arbetar

fram, bör en sådan prognos utarbetas inom inrikesdepartementet, och chefen

för inrikesdepartementet har också under ärendets beredning förklarat

sig ämna inhämta Kungl. Maj:ts bemyndigande att genom särskilda sakkunniga

närmare utreda förevarande spörsmål.

2 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1959. 1 saml. Nr 93

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

3. Ökad utbildningskapacitet vid de medicinska

läroanstalterna

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 juni 1957 tillkallades

professorn B. Rexed att såsom sakkunnig biträda vid utredningen av vissa

medicinska utbildningsfrågor m.m. Inom ramen för detta uppdrag har utredningsmannen

inom departementet bearbetat frågan om framtida utökning

av de medicinska läroanstalternas utbildningskapacitet. I första hand

har utredningsarbetet inriktats på möjligheten att utnyttja den utvidgning

av den kliniska utbildningskapaciteten, vilken ådagalagts genom 1955 års

läkarutbildningsutrednings arbete. I dess betänkande »Kliniska utbildningsplatser

för blivande läkare» (SOU 1956: 34) angavs som möjliga förutom

den senare beslutade utvidgningen med 40 kliniska utbildningsplatser i

Umeå även en utvidgning med samma antal vid då befintliga lärosäten.

Härom anför utredningsmannen följande:

»Riksdagsbeslutet 1957 om inrättande av en medicinsk högskola i Umeå,

avsedd för propedeutisk och klinisk utbildning av 40 studerande, tillgodosåg

behovet att finna kliniska utbildningsplatser för de angivna studerande,

vilka när de togs in på den medicinska utbildningsbanan ännu icke kunnat,

placeras. Beslutet tillförde emellertid icke den medicinska utbildningslinjen

några nya studerande, då intagningen vid de teoretiska, prekliniska institutionerna

icke ändrades. Vid medicinska fakulteten i Göteborg erbjuder sig

emellertid en sådan möjlighet. Det nuvarande intaget av studerande vid

medicinska fakulteten i Göteborg är 70 årligen. De nybyggda teoretiska

institutionerna är beräknade för en maximal intagning på 120 studerande.

Så snart dessa institutionsbyggnader färdigställts, kan således en ökning av

intagningen med maximalt 50 elever ske. Av de teoretiska institutionsbyggnaderna

i Göteborg kommer de anatomiska och histologiska institutionerna

att vara färdigställda hösten 1958, medan de medicinsk-kemiska och fysiologiska

institutionerna kommer att kunna tas i bruk senast under kalenderåret

1960. Då det dröjer ett år innan de nyintagna studerandena når de

medicinsk-kemiska och fysiologiska institutionerna, kan ett ökat intag i

Göteborg i varje fall ske senast 1 januari 1960.

Finns det då någon möjlighet att på den kliniska sidan meddela undervisning

till ett sålunda ökat intag av elever? I den utredning, som föregick

beslutet om inrättande av en medicinsk högskola i Umeå, beräknades i

själva verket två alternativ för klinisk utbildning av 40 nya medicine studerande,

nämligen dels vid de befintliga lärosätena och dels vid den medicinska

högskolan i Umeå (betänkande av 1955 års läkarutbildningsutredning

SOU 1956: 34). Alternativet utvidgning av den kliniska utbildningskapaciteten

vid befintliga lärosäten, som således icke kom till utförande, upptog en

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

ökning av den kliniska utbildningen i Uppsala, Lund och Göteborg med tillhopa

40 utbildningsplatser. De nya utbildningsplatserna fördelade sig så,

att antalet kliniska studerande i Uppsala höjdes från 60 till 80 och i Lund

från 70 till 90. I Göteborg höjdes samma antal till 100, vilket skedde även i

alternativet Umeå. Utbildningen i Stockholm bibehölls vid det tidigare

antalet 120 studerande. Alternativet ''Befintliga lärosäten’ utgör således

efter igångsättande av utbildningen vid den medicinska högskolan i Umeå

en realistisk möjlighet till utökning av de kliniska utbildningsplatserna med

40. Denna utbildningskapacitet kan tas i bruk först när de 40 elever, som

avses bli flyttade till Umeå, verkligen kan förflyttas dit och där fullgöra det

propedeutiska året och de följande kliniska utbildningsåren. Enligt planerna

för utbyggnaden av den medicinska högskolan i Umeå skall propedeutisk

undervisning där påbörjas 1 september 1962. Om det av 1955 års läkarutbildningsutredning

utredda alternativet ''Befintliga lärosäten’ också skall

förverkligas, så bör intaget av de nya studerande för de sålunda tillkomna

40 utbildningsplatserna på propedeutiska och kliniska kurser tas in vid de

medicinska lärosätena 2 år tidigare, d. v. s. 1 september 1960. Vid denna

tidpunkt skall således intagningen vid medicinska fakulteten i Göteborg

ökas så att 2 år senare 40 medicine studerande ytterligare vinner tillträde

till propedeutisk undervisning vid de befintliga lärosätena.

Antalet nyintagna elever vid de medicinska högskolorna får beräknas

efter tillgången på kliniska utbildningsplatser. Fördelningen av de propedeutiska

platserna mellan de medicinska lärosätena skulle vid det diskuterade

alternativet bli som följer: Uppsala 80 platser, Lund 90 platser, Stockholm

120 platser, Göteborg 100 platser och Umeå 40 platser. Detta gör ett sammanlagt

antal propedeutiska och kliniska utbildningsplatser på 430. Om

man såsom hittills skett räknar med 5 procents avgång av elever mellan

intagningen och tillträdet till propedeutiska undervisningen, så skulle en

intagning på 453 studerande behövas för att förse den kliniska utbildningen

med tillräckligt antal elever. Dessa 453 intagna skulle, med hänsyn till nuvarande

utbildningskapaciteter, lämpligen fördela sig sålunda, att intagningen

på de teoretiska, prekliniska institutionerna i Uppsala, Lund och

Stockholm finge förbli vid det nuvarande, medan intagningen i Göteborg

höjdes i tillräcklig grad att komma upp i den nya intagningssiffran. Fördelningen

av platser för medicine studerande vid intagningen till den anatomiska

undervisningen skulle då bli följande: Uppsala 90 elever, Lund Ilo

elever, Stockholm 138 elever och Göteborg 115 elever.

Om man beräknar att 5 procents avgång sker under de 2 första studieåren,

så skulle denna intagning betyda att de 40 elever, som efter 2 år skall gå

vidare till Umeå, skulle komma från följande lärosäten: från Uppsala 5

elever, från Lund 14 elever, från Stockholm 12 elever och från Göteborg 9

elever. Det kan tyckas som om denna situation med studerande, som flyttar

Iran samtliga de nuvarande lärosätena till Umeå, skulle erbjuda nackdelar,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

därigenom att det blir ett förflyttningsproblem för de studerande vid samtliga

nu befintliga lärosäten. Emellertid ligger det också en fördel i att alla

lärosäten sänder några studerande till de kliniska utbildningsplatserna i

Umeå. Uppenbart är sannolikheten större att det i hela studentmaterialet

finns ett antal elever, som frivilligt önskar gå kurserna i Umeå än sannolikheten

att man vid ett par utbildningsanstalter skall få en större del av hela

antalet studerande att på motsvarande sätt byta lärosäte. Med den ovan

angivna fördelningen av intagna elever blir proportionen elever, som bör

söka sig till Umeå, relativt måttfull på samtliga ställen.»

Det av utredningsmannen diskuterade förslaget till ökad utbildningskapacitet

vid de medicinska läroanstalterna granskades, såvitt frågan rör de

propedeutiska och kliniska utbildningsplatserna, av bland annat universiteten

och karolinska institutet vid remissbehandlingen av 1955 års läkarutbildningsutrednings

tidigare nämnda betänkande. Därvid fann sig samtliga

medicinska fakulteter och karolinska institutet kunna godta läkarutbildningsutredningens

förslag till utökning av antalet propedeutiska och kliniska

utbildningsplatser vid de då befintliga medicinska läroanstalterna och tillstyrkte

detta alternativ (se propositionen 1957: 91, s. 23—25).

Utredningsmannen har nu närmare granskat förutsättningarna för en

utökning av utbildningskapaciteten vid de medicinska fakulteterna i Uppsala,

Lund och Göteborg i enlighet med nyss redovisade plan. Av utredningsmannens

överväganden inhämtas bland annat följande.

En näraliggande möjlighet att öka antalet kliniska utbildningsplatser föreligger

genom att förverkliga det förslag, som 1955 ars läkarutbildningsutredning

uppställde som alternativ till en klinisk medicinsk högskola i Emea

(SOU 1956:34). Ifrågavarande förslag godtogs av de medicinska fakulteterna

och lärarkollegiet vid karolinska institutet, vilka även granskade av

läkarutbildningsutredningen framlagda förslag till i sammanhanget nödvändiga

förstärkningsanordningar rörande personal, utrustning, materielkostnader

m. in. Tillkomsten av de nya institutionsbyggnaderna för de teoretiska

ämnena vid medicinska fakulteten i Göteborg synes vidare öppna

möjligheten att i motsvarande grad öka utbildningsplatserna även under

studierna fram till medicine kandidatexamen.

För att i detalj undersöka de aktuella förutsättningarna för nu nämnda

åtgärder har utredningsmannen vid sammanträden i Uppsala, Lund och

Göteborg berett ämnesföreträdarna vid de berörda institutionerna och klinikerna

samt vederbörande fakulteters dekaner tillfälle att ta del av förslagen

och framföra sina synpunkter. För Göteborgs vidkommande har

frågan icke tidigare diskuterats, då de nya lokalerna, som möjliggör den

utökade undervisningen, ännu icke i sin helhet tagits i bruk (anatomi- och

histologiinstitutionerna har dock flyttat in i de nybyggda husen redan

hösten 1958). För Uppsalas och Lunds vidkommande tog vederbörande

medicinska fakulteter ställning även till detaljproblemen vid en utökad

klinisk undervisning vid remissbehandlingen av 1955 års läkarutbildningsutredning.

Emellertid har efter denna tidpunkt förändringar inträffat vid

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

Tabell 1: Nuvarande intagning

A. Intagning av studerande

till de prekliniska stu-

Uppsala

Lund

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

dierna (fr. o. in. ht 1955)

B. Siffrorna under A mins- kade med 5 procent (be- räknad avgång efter de

90

no

70

m

m

två första studieåren) .

C. Omflyttning av stude- rande efter andra studie- året, beräknad efter an- talet tillgängliga platser

under det propedeutiska

året (det tredje studie-

86

105

67

132

390

året) ................

D. Tillgängliga platser un- der det propedeutiska

— 6

— 15

+ 33

— 12

året .................

E. Omflyttning av stude- rande efter tredje studie- året, beräknad efter an- talet tillgängliga platser

under det kliniska ske- det (fr. o. m. det fjärde

80

90

100

120

390

studieåret) ...........■

F. Tillgängliga platser un-

— 20

— 20

± 0

± 0

+ 40

der det kliniska skedet

60

70

100

120

40

390

Anm. De kliniska platserna i Umeå tillgängliga från och med vårterminen 1959. Övergångsvis kommer

från och med höstterminen 1958 20 studerande att fortsätta sina kliniska studier i Uppsala och Lund

(10 10). Se härom prop. 1957:188 s. 22 och 79. — Siffrorna på rad B avrundade enligt redovisningen i

prop. 1957: 188 s. 7.

de nämnda lärosätena i olika avseenden. I fråga om undervisningspersonalen

har såväl beträffande lärartjänster som tekniska tjänster vissa utökningar

skett. På sjukvårdssidan har relativt betydande tillskott av läkarkrafter

kommit till stånd. Om- och tillbyggnadsarbeten, som vid tidigare remisstillfällen

var under planering, har nu i flera fall förverkligats. Ett behov av

översyn av de tidigare framlagda förslagen förelåg därför.

I det följande redovisas fakultets- och ämnesvis de förändringar och förstärkningar

av personella och övriga resurser som enligt utredningsmannens

mening är nödvändiga som förutsättning för en utökning av utbildningskapaciteten

vid de berörda läroanstalterna.

Allmänt

Vid en ökning av antalet kliniska utbildningsplatser med 40 per år i

enlighet med 1955 års läkarutbildningsförslag (alternativ »Befintliga lärosäten»)

tillkommer 20 sådana utbildningsplatser i Uppsala och 20 i Lund

utöver vad som för närvarande gäller. Dessa utbildningsplatser måste ställas

till förfogande från och med det fjärde studieåret (medicin-kirurgiåret) och

framåt. Under det tredje studieåret (det propedeutiska året) intages i Uppsala

och Lund redan ifrågavarande antal studerande. En utökning av antalet

elever under detta studieår till det nödvändiga antalet platser kan ske när

medicinska högskolan i Umeå från höstterminen 1962 övertar utbildningen

på det propedeutiska skedet av sina 40 elever. Personaluppsättningen för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1959

Tabell 2. Ökad intagning med början höstterminen 1960

Uppsala

Lund

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

A. Intagning av studerande

till de prekliniska stu- dierna ...............

90 (of.)

no (of.)

115 (+45)

138 (of.)

i53 (+ 45)

B. Siffrorna under A mins- kade med 5 procent (be- räknad avgång efter de

två första studieåren) .

85

101

109

132

430

C. Omflyttning av stude- rande efter andra studie- året, beräknad efter an- talet tillgängliga platser

under det propedeutiska

året (det tredje studie- året) ................

— 5

— 14,

— 9

— 12

+ 40

D. Tillgängliga platser un- der det propedeutiska

året; såvitt gäller Umeå

fr.o.m. 1962/63 ......

80 (of.)

90 (of.)

100 (of.)

120 (of.)

40 (+ 40)

430 (+ 40)

K. Omflyttning av stude- rande efter tredje studie- året, beräknad efter an- talet tillgängliga platser

under det kliniska ske- det (fr. o. m. det fjärde

studieåret) ...........

h\ Tillgängliga platser un- der det kliniska skedet

80 (+ 20)

90 (+ 20)

100 (of.)

120 (of.)

40 (of.)

i30 (+ 40)

Anm. Tabellen illustrerar den av 1955 års läkarutbildningsutredning föreslagna ökningen av den kliniska

utbildningskapaciteten i Uppsala och Lund (alternativet »Befintliga lärosäten»). Se SOU 1956: 34 samt prop.

1957:91. Vidare höjes intagningen till de prekliniska studierna i Göteborg så, att studerandeantalet där —

efter reduktion med hänsyn till avbrottsfrekvensen — svarar mot tillgängliga propedeutiska och kliniska

platser. — Siffrorna på rad B korrigerade för överensstämmelse med rad C. — Siffrorna inom parentes

avser jämförelse med nuläget.

utbildningen i detta skede finns redovisad och i princip beslutad i och med

riksdagens behandling av proposition 1957: 188. Det ökade intaget under de

två första studieåren (det morfologiska året och det medicinskt kemiskfysiologiska

året) kan komma till stånd i Göteborg med början från och med

höstterminen 1960 på anatomiska institutionen. Då en viss avgång, schematiskt

beräknad till 5 procent, sker fram till medicine kandidatexamen, blir

ökningen av elevantalet 45 för de två första studieåren. De nu nämnda

utökningarna av utbildningsplatserna och de förflyttningar av studerande,

som de föranleder, finns redovisade i förevarande tabeller över nuvarande

intagning (tabell 1) och ökad intagning (tabell 2).

Göteborg: de två första studieåren

Beträffande forskarpersonalen har som ett allmänt önskemål från de

berörda ämnesföreträdarna i Göteborg framförts, att det för varje institution

borde reserveras en docentbefattning med företräde för docent i institutionsämnet.

Sådana docenttjänster med företrädesrätt för docenter i vissa

ämnen är de vanligaste vid de övriga medicinska fakulteterna. I Göteborg

har uppbyggnaden av docenttjänstinstitutionen skett stegvis, och det har

därför ansetts riktigt att samtliga docenttjänster under detta inledande

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 93 ur 1959

skede får förbli rörliga. 1955 års universitetsutredning intar i sitt betänkande

V angående forskningens villkor och behov den ståndpunkten, att

flertalet docentbefattningar bör vara rörliga. Även om denna princip godtages,

torde dock docenttjänstinstitutionen till någon del böra konstrueras

med företrädesrätt till tjänster för vissa ämnen. Utredningsmannen föreslår

därför, att i Göteborg vid framtida tillkomst av docenttjänster åtminstone

de stora undervisningsämnena erhåller docenttjänster med företrädesrätt,

detta med tanke på behovet vid dessa institutioner av mera permanent

placerade kvalificerade forskare för forskarhandledning och forskningsundervisning

av de yngre forskarna, vilka vid dessa institutioner blir relativt

talrika på grund av den elementära undervisningens omfattning.

För såväl medicinsk kemi som fysiologi begär fakulteten en dubblering

av professurerna. Ämnesföreträdarna anser, att ett starkt behov av fasta,

högt kvalificerade forskartjänster föreligger, särskilt för att tillgodose den

väsentliga forskarutbildningen. Man menar, att denna synpunkt blir än mer

framträdande, när den vid institutionerna anställda, lägre lärarpersonalen

ökar. Även ur forskningens synpunkt anses en dubblering av professurerna

i dessa två grundläggande medicinska ämnen nödvändig, särskilt med tanke

på utnyttjandet av de nya, väsentligt ökade institutionsbyggnaderna.

Utredningsmannen instämmer i princip i de synpunkter, som varit vägledande

för ämnesföreträdarnas och fakultetens önskemål i nyss berörda

avseende. I detta sammanhang synes dock vissa särskilda omständigheter

böra beaktas. Från och med 1 juli 1959 överföres professor Einar Stenhagens

personliga professur i medicinsk biokemi från Uppsala universitet till Göteborgs

universitet. För den medicinsk-kemiska institutionen, där professor

Stenhagen beredes lokaler, betyder denna överflyttning givetvis en väsentlig

förstärkning i forskningshänseende med ty åtföljande ökad forskningsundervisning.

Inom medicinsk kemi torde sålunda behovet av personal för

det ökade antalet studerande kunna tillgodoses genom en utökning av lägre

lärarpersonal på sätt som föreslås i det följande.

Fysiologien har under senare år genomgått en snabb utveckling, vilket

lett till att delar av ämnet i hög grad specialiserats och ur forskningssynpunkt

kommit att framstå som relativt välavgränsade områden av fysiologien,

vilka ur denna synpunkt kräver egna företrädare. Vidare har en betydande

utveckling och ett ökat intresse ägnats den medicinska fysiken, vilken

efter 1954 års läkarutbildningskommittés förslag upptogs som ett ordinarie

undervisningsämne under fysiologiterminen. Anordningen vidtogs då en

väsentlig del av den medicinska fysiken nära sammanhänger med det fysiologiska

ämnesområdet och väl lämpar sig för samundervisning med fysiologien.

1955 års universitetsutredning understryker i sitt förenämnda betänkande,

att den medicinska fysiken utgör en sådan ny disciplin, som i framtiden

bör bli företrädd av en egen ordinarie lärare i professors ställning.

Utredningsmannen finner det i detta läge vanskligt att avgöra, om en i och

för sig behövlig förstärkning av den högre lärarpersonalen inom fysiologiterminens

ram bör ske som en omvandling av lärartjänsten i medicinsk fysik

till en professur i ämnet eller som eu dubblering av fysiologiprofessuren med

specialisering inom någon av huvudämnets delar. Då ytterligare överväganden

torde vara nödvändiga, finner utredningsmannen det riktigast att nu

lämna frågan öppen. Ilan föreslår därför, att en professur inrättas, antingen

för ämnet medicinsk fysik eller för fysiologi, och anslag beräknas till den

jämte viss annan personal. Därest detta förslag vinner bifall, bör fakulteten

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

senast i sina äskanden för budgetåret 1961/62 klart motivera sitt ställningstagande

i frågan, varefter definitivt förslag bör framläggas i 1961 års

statsverksproposition. I övrigt räknar utredningsmannen för fysiologi och

medicinsk fysik med viss förstärkning av annan lärarpersonal. Därest den

nu berörda professuren kommer att inrättas i fysiologi, förutsättes att den

nu föreslagna befattningen som biträdande lärare i sådant fall icke kommer

till stånd. Därest professuren inrättas i medicinsk fysik, föreslås att den nu

befintliga fasta docent befattningen i ämnet indrages.

I övrigt redovisas utredningsmannens förslag till förstärkning av personal

m. m. från och med budgetåret 1960/61 beträffande medicinska fakulteten

i Göteborg i följande uppställning:

Anatomi

1 assistent ..................................................... 15 948

2 förste amanuenser ............................................ 15 948

Avgår 2 tredje amanuenser...................................... — 7 974

1 vaktmästare i lönegrad Ae 8.................................... 11 004

Materiel m. m................................................... 10 000

Komplettering av utrustning..................................... 5 000

Summa kronor 49 926

Histologi

1 assistent ..................................................... 15 948

2 förste amanuenser............................................. 15 948

1 laboratoriebiträde i lönegrad Ae 7 .............................. 10 464

Materiel ....................................................... 10 000

Summa kronor 52 360

Medicinsk statistik

Arvode till lärare ............................................... 225

Summa kronor 225

Medicinsk genetik

Arvode till lärare ............................................. 225

Summa kronor 225

Medicinsk kemi

1 biträdande lärare ............................................. 22 068

1 assistent ..................................................... 15 948

2 förste amanuenser............................................. 15 948

1 tredje amanuens.............................................. 3 987

1 laboratoriebiträde i lönegrad Ae 7 .............................. 10 464

Materiel ....................................................... 12 000

Summa kronor 80 415

Fysiologi

1 biträdande lärare ............................................. 22 068

2 assistenter ................................................... 31 896

2 förste amanuenser............................................. 15 948

1 laboratoriebiträde i lönegrad Ae 7 .............................. 10 464

Materiel ....................................................... 14 000

Summa kronor 94 376

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959 25

Medicinsk fysik

1 assistent ..................................................... 15 948

Materiel ........................................ 10 000

Summa kronor 25 948

Psykologi

Arvode till lärare ................................ 225

Summa kronor 225

För senare fastställande

1 professor..................................................... 38 868

Avgår 1 lärare i Ae 21 (Ae 24)....................................— 22 068

1 laboratoriebiträde i lönegrad Ae 7 .............................. 10 464

Materiel ....................................................... 10 000

Komplettering av utrustning .................................... 75 000

Summa kronor 112 264

Totalsumma kronor 415 964

Avlöningskostnader ............................................. 269 964

Materielkostnader .............................................. 66 000

Komplettering av utrustning (engångsanslag) ...................... 80 000

Uppsala: klinisk undervisning under

4:de—6:e studieåren

För Uppsalas del betyder utökningen av den kliniska undervisningen med

20 platser en i förhållande till det tidigare intagna antalet — 60 studerande

— relativt kraftig ökning. I samband med diskussionen om 1955 års läkarutbildningsutrednings

förslag förmärktes på sina håll bland ämnesföreträdarna

en viss tvekan, om akademiska sjukhuset kunde bära en sådan utvidgning

utan en sänkning av undervisningens standard. Denna tvekan måste

ses mot den bakgrunden, att akademiska sjukhuset efter läkarutbildningsreformens

genomförande organisatoriskt och byggnadstekniskt befinner sig

i ett besvärligt övergångsstadium. Utan att sjukhuset på ett radikalt sätt

har kunnat ny- och ombyggas har en rad discipliner tillkommit vilka icke

tidigare fanns företrädda på sjukhuset såsom ortopedi, radioterapi, neurologi

och dermatologi. I fråga om de s. k. kliniska serviceavdelningarna har den

kliniska kemien fått ställning av undervisningsämne och en avdelning för

klinisk fysiologi har tillkommit. Inom kirurgiens ram har en speciell avdelning

för thoraxkirurgi skapats, och innevarande års statsverksproposition

innehåller förslag om en barnkirurgisk avdelning. Genom omdispositioner

av tidigare befintliga vårdplatser, nyinredning av outnyttjade utrymmen

och utnyttjande för undervisningskliniker av en tidigare för annat ändamål

använd paviljong har dock ett icke obetydligt tillskott av vårdplatser kunnat

ställas till förfogande för de nya vårdgrenarna, även om alltjämt utrymmet

för dem är begränsat. Ur lokalsynpunkt inträder en verkligt avgörande

förändring för sjukhuset först med förverkligandet av den av

statsmakterna och Uppsala läns landsting beslutade nybyggnadsplanen för

sjukhuset. Ianspråktagandet av den nytillkommande medicinska kliniken,

som beräknas bli färdig 1962, kommer att innebära stora förbättringar för

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

sjukvården och undervisningen. De närmaste åren erbjuder av lättförståeliga

skäl stora problem i samband med sjukhusets utvidgning och nybyggnad

för såväl sjukvårds- som undervisningsverksamheten.

Å andra sidan har situationen redan väsentligt förbättrats på personalsidan.

Utöver det av 1948 års läkarutbildningskommitté framlagda utvidgningsprogrammet

har för undervisningens del tillkommit en professur i

klinisk fysiologi. På sjukvårdssidan skedde från och med budgetåret 1956/57

en omorganisation av personalstaten, varigenom en rad överläkar- och biträdande

överläkartjänster skapades, till vilka knöts en betydande undervisning.

Även för underläkarnas del har under de senaste åren skett en

betydande ökning i antalet tjänster. Sålunda har sjukhusets läkarpersonal,

bortsett från med professurer förenade överläkartjänster, från budgetåret

1955/56 till och med budgetåret 1959/60 (alltså inklusive de tjänster som

nu föreslagits i statsverkspropositionen till 1959 års riksdag) skett en utvidgning

från 76 till icke mindre än 104 tjänster. Uppenbarligen innebär

denna personalförstärkning en betydande ökning i sjukhusets undervisningsresurser

genom den ökning av antalet patienter och den specialisering inom

olika discipliner, som denna läkarpersonalens utökning medför.

1955 års läkarutbildningsutredning fann det möjligt att utöka antalet

kliniska utbildningsplatser i Uppsala från 60 till 80 per år, vilket även vitsordades

av medicinska fakulteten i Uppsala. Vid överläggningarna med

ämnesföreträdarna för de berörda institutionerna och klinikerna har någon

ändring i deras inställning icke redovisats. Med hänsyn härtill och med

beaktande av de senaste årens icke oväsentliga förstärkningar av undervisnings-

och sjukvårdsresurserna finner utredningsmannen det fullt möjligt

att genomföra den ovan nämnda utvidgningen av den kliniska utbildningskapaciteten

i Uppsala.

Ur undervisningssynpunkt måste utöver vad som sagts ytterligare några

omständigheter särskilt kommenteras. Under kirurgikursen sker en genom

läkarutbildningsreformen nytillkommen eller utökad undervisning i radioterapi

och ortopedi. Dessa två discipliner disponerar för närvarande relativt

begränsade utrymmen på akademiska sjukhuset och har därmed en viss

knapphet på patienter för den kliniska undervisningen. Enligt utredningsmannens

mening är det synnerligen önskvärt att vårdresurserna för dessa

discipliner utökas, vilket också enligt upplysningar som lämnades vid sammanträdet

redan nu skulle vara möjligt. Även i ämnena neurologi och dermato-venereologi

erbjuder undervisningen svårigheter, då de knappa lokalerna

inte tillåter större öppna mottagningar som kan användas i undervisningens

tjänst. Denna fråga kan lösas först i samband med den nya medicinska

klinikens tillkomst, då den gamla invärtesmedicinska klinikbyggnaden

kan tas i anspråk bland annat för nu nämnda discipliner. Med hänsyn

till berörda förhållanden är det nödvändigt, att någon försening av nybyggnaden

för invärtes-medicinska kliniken inte inträffar.

Vid sin diskussion av neurologiundervisningen i Uppsala föreslog 1955

års läkarutbildningsutredning, att det knappa patientmaterialet för neurologiens

del skulle utökas genom ett tillskott av neurokirurgiplatser, varigenom

en viss del av neurologiundervisningen kunde ske med hjälp av sådana

patienter. Enligt vad nu inhämtats, finns ingen möjlighet att för närvarande

bereda utrymme för en neurokirurgisk klinik på akademiska sjukhuset.

Detta kan ske först 1962, då nuvarande invärtesmedicinska kliniken kan

utnyttjas för andra ändamål. Även utredningsmannen finner, att det för

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:Is proposition nr 93 år 1999

neurologiens del är nödvändigt att en breddning av patientmaterialet sker

genom tillkomst av en neurokirurgisk klinik med en akademisk lärare,

som kan delta i undervisningen. Han föreslår därför, att principbeslut om

inrättande av en professur i neurokirurgi nu fattas, vilken professur bör

inrättas från och med budgetåret 1962/63. Även ur sjukvårdssynpunkt

synes en neurokirurgisk klinik vara oundgängligen nödvändig, särskilt ur

regionvårdens synpunkt. Utredningsmannen beräknar redan här kostnaderna

för professuren i neurokirurgi med tillhörande personal.

I huvudämnena utgör undervisningen av ett ökat antal kandidater en

stor belastning för de ordinarie lärarna genom bland annat det organisatoriska

arbete som undervisningens anordnande med ökad gruppindelning

utgör samt genom det stigande behovet av forskningsundervisning och

forskarhandledning. Detta och behovet av en mera permanent tjänst, vars

innehavare kan i olika avseenden företräda och avlasta professorn i ämnet,

har kommit två ämnesföreträdare att begära inrättandet av laboratorstjänster

i sina ämnen genom omvandling av en biträdande lärartjänst.

Enligt utredningsmannens mening har de av 1948 års läkarutbildningskommitté

ursprungligen föreslagna lärartjänsterna i Ce 30 genom senare organisatoriska

åtgärder icke kommit att innebära den förstärkning av undervisningen,

som ursprungligen var avsedd. Han biträder därför åsikten, att en

övergång till mera permanenta och ur undervisningssynpunkt effektivare

tjänster bör ske. I enlighet med vederbörande ämnesföreträdares äskanden

föreslås således, att en biträdande överläkartjänst i lönegrad Ae 24 indrages

vid vardera pediatriska och psykiatriska kliniken och att i stället en laboratorstjänst

inrättas i vardera ämnet pediatrik och psykiatri. För psykiatriens

del understrykes, att den i statsverkspropositionen till 1959 års riksdag

föreslagna professuren i psykiatri på Ulleråkers sjukhus utgör en avsevärd

förstärkning av undervisningsresurserna. Utredningsmannen förutsätter, att

professorn på denna avdelning meddelar den undervisning, som enligt läkarutbildningsreformen

skall ske på sinnessjukhus (15 timmars föreläsningar

per kurs), samt förordar, att de tjänstgörande vid kursen i psykiatri under

lämplig tid, som fakulteten må föreslå, får tjänstgöra på den nya kliniken

vid Ulleråkers sjukhus.

I den förebyggande medicinens huvudämnen, hygien och socialmedicin,

saknar fakulteten i Uppsala alltjämt företrädare. Detta är enligt utredningsmannens

mening en betydande olägenhet och innebär en stor svaghet i undervisningen.

Sedan provisoriska lokaler för en lärare och en institution i

socialmedicin kommit till stånd genom en barackbyggnad på akademiska

sjukhusets område, har medicinska fakulteten som sitt angelägnaste petitaäskande

uppfört eu professur i socialmedicin. Utredningsmannen ansluter sig

till fakultetens mening, att det nu föreliggande förslaget med förstärkning

av biträdande lärararvodet iir ett mindre tillfredsställande provisorium, som

så snart ske kan bör ersättas med en professur i ämnet.

Utredningsmannens förslag rörande undervisningsresurserna i Uppsala

under de berörda studieåren redovisas i följande uppställning. Beträffande

arvoden till biträdande lärare i medicin, pediatrik, klinisk epidemiologi,

neurologi, obstetrik-gynekologi, socialmedicin och rättsmedicin bör anmärkas

att de omräknats för att möjliggöra en på grund av det ökade antalet

kursdeltagare nödvändig dubblering av undervisningsgrupperna. Tillkommande

underläkartjänstor motiveras av nödvändigheten att på kliniker

med stor undervisningsbelastning och mindre tillfredsställande lokaler

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

kunna bredda och bättre utnyttja patientmaterialet. För röntgendiagnostikens

del erfordras en komplettering av föreläsningssalens utrustning med

röntgenepidiaskop för att tillåta det ökade antalet studerande att följa

bilddemonstrationerna, vilket ej på annat sätt är möjligt med hänsyn till

lokalförhållandena.

Klinisk bakteriologi

Materiel m. m................................................... 1 000

Summa kronor 1 000

Medicin

Arvode till biträdande lärare..................................... 4 800

1 andre underläkare ............................................ 20 160

Materiel m. m................................................... 3 000

Summa kronor 27 960

Kirurgi

1 förste underläkare ....................

1 laboratoriebiträde i lönegrad Ae 7.......

Materiel m. m...........................

Materiel m. m,

Ortopedi

.............. 23 892

.............. 9 852

.............. 4 000

Summa kronor 37 744

.............. 2 000

Summa kronor 2 000

Radioterapi

1 biträdande överläkare i lönegrad Ae 24 .......................... 25 272

Avgår 1 förste underläkare.......................................— 23 892

Arvode till biträdande lärare i gynekologisk radioterapi............. 5 860

Materiel m. in................................................... 1 000

Summa kronor 8 240

Röntgendiagnostik

Materiel m. m................................................... 2 000

Komplettering av utrustning..................................... 20 000

Summa kronor 22 000

Pediatrik (2 kurser per år)

1 laborator i lönegrad A 26 ...................................... 28 296

Avgår 1 biträdande överläkare i lönegrad Ae 24 ....................— 25 272

1 förste underläkare ............................................ 23 892

Avgår arvode till biträdande lärare................................ — 1 200

Materiel m. m................................................... 3 000

Summa kronor 28 716

Psykiatri (4 kurser per år)

1 laborator i lönegrad A 26 ...................................... 28 296

Avgår 1 biträdande överläkare i lönegrad Ae 24 ....................— 25 272

Arvode till biträdande lärare i social- och rättspsykiatri............ 600

Avgår arvode till biträdande lärare................................ — 2 700

Arvode för amanuensarbete under praktiktjänstgöring på Ulleråkers

sjukhus ...................................................... 1 200

Materiel m. m................................................... 3 000

Summa kronor 5 124

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts -proposition nr 93 år 1959

Barnpsykiatri

Arvode till biträdande lärare..................................... 180

Summa kronor 180

Dermato-venereologi (4 kurser per år)

1 biträdande överläkare i lönegrad Ae 24 .......................... 25 272

1 förste underläkare ............................................ 23 892

Avgår arvode till biträdande lärare ............................... — 640

Materiel m. m................................................... 3 000

Summa kronor 51 524

Klinisk epidemiologi (3 kurser per år)

Arvode till biträdande lärare..................................... 3 330

Materiel m. m................................................... 2 000

Summa kronor 5 330

Neurologi (4 kurser per år)

Arvode till biträdande lärare..................................... 5 060

Materiel m. m................................................... 2 000

Summa kronor 7 060

N eur okirurgi

Arvode till biträdande lärare..................................... 720

Summa kronor 720

Obstetrik-gynekologi (4 kurser per år eller dubblering av viss

undervisning under 3 kurser)

Arvode till biträdande lärare..................................... 9 820

Materiel m. m................................................... 4 500

Summa kronor 14 320

Oftalmiatrik (5 kurser per år)

Arvode till biträdande lärare..................................... 3 290

1 förste underläkare ............................................ 23 892

Materiel m. m................................................... 4 500

Summa kronor 31 682

Oto-rhino-laryngologi (4 kurser per år)

Arvode till biträdande lärare..................................... 1 400

1 förste underläkare ............................................ 23 892

Materiel m. m................................................... 4 500

Summa kronor 29 792

Hygien (3 kurser per år)

Arvode till biträdande lärare .................................... 3 660

Arvode till kursamanuens ....................................... 960

Materiel m. m................................................... 1 000

Summa kronor

5 620

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

Socialmedicin (2 kurser per år)

Arvode till biträdande lärare..................................... 4 140

Materiel m. m................................................... 2 000

Summa kronor 6 140

Rättsmedicin (2 kurser per år)

Arvode till biträdande lärare..................................... 1 560

Materiel m. m................................................... 1 000

Summa kronor 2 560

Krigsmedicin (3 kurser per år)

Arvode till biträdande lärare .................................... 3 060

Arvode till kursamanuens ....................................... 440

Materiel m. m................................................... 2 000

Summa kronor 5 500

För senare fastställande

1 professor i neurokirurgi ....................................... 38 868

Avgår arvoden till biträdande lärare i neurologi och neurokirurgi .... — 6 200

1 kanslibiträde i lönegrad Ae 7 ................................... 9 852

1 förste underläkare ............................................ 23 892

Materiel m.m................................................... 10 000

Utrustning ..................................................... 75 000

Summa kronor 151 412

Totalsumma kronor 444 624

Avlöningskostnader ............................................. 294 124

Materielkostnader .............................................. 55 500

Komplettering av utrustning (engångsanslag)...................... 95 000

Lund: klinisk undervisning under

4:de — 6:te studieåren

Utvidgningen av den kliniska utbildningskapaciteten vid medicinska fakulteten

i Lund innebär, att antalet utbildningsplatser i Lund och Malmö

utökas från 70 till 90 per år. Såsom 1955 års läkarutbildningsutredning

konstaterade synes förutsättningarna härför vara goda. Fakulteten vitsordade

också i remisshandlingarna, att en utökad undervisning låter sig

göra. Å andra sidan råder enligt utredningsmannens mening på vissa punkter

olägenheter, som snarast bör avlägsnas, och undervisningsresurserna synas

i några fall relativt knappa.

Såväl den kirurgiska som den medicinska kliniken i Lund är i behov av

utvidgning för vissa undervisnings- och sjukvårdslokaler, vilka har stor

betydelse för den utökade undervisningens genomförande. Sådana utvidgningsmöjligheter

kommer till stånd, när den nya administrationsbyggnaden

vid lasarettet möjliggör lösgörandet av vissa lokaler som nu tas i bruk för

administrativa ändamål. Utredningsmannen konstaterar, att den kirurgiska

kliniken har betydande svårigheter med sina otillfredsställande omklädningsrum

och sin trånga föreläsningssal och att den invärtesmedicinska

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

kliniken är i stort behov av en utvidgning, främst av polikliniklokalerna.

Varje åtgärd, som kan påskynda frigörandet av utökade lokaler för nämnda

ändamål bör vidtagas. I detta sammanhang framhålles, att genomförandet

av planerade nybyggnader för vissa kliniker vid lasarettet i Lund självklart

på längre sikt i hög grad kommer att öka sjukvårds- och utbildningsresurserna

och därmed säkra undervisningens standard. Ett fullföljande av dessa

planer är således nödvändigt även ur undervisningens synpunkt.

Den psykiatriska kliniken i Lund arbetar enligt ämnesföreträdarens mening

under besvärliga förhållanden, då patientmaterialet är i knappaste

laget. En utflyttning av den barnpsykiatriska kliniken till egna lokaler,

vilka sedan någon tid är planerade, skulle bereda en stor lättnad. Den barnpsykiatriska

klinikens lokalfråga måste lösas så snart ske kan, detta icke

endast med hänsyn till behovet av ett utökat antal platser för den psykiatriska

undervisningen utan även med tanke på den barnpsykiatriska klinikens

egen betydelse som utbildningscentrum för specialistutbildningen av

läkare inom detta ur vårdsynpunkt mycket angelägna område. I detta

sammanhang bör framhållas, att den nya psykiatriska klinik, som enligt

statsverkspropositionen till 1959 års riksdag kommer att förläggas till S:t

Lars sjukhus, blir ett väsentligt tillskott till undervisningskapaciteten i

psykiatri och självklart i lämplig utsträckning bör utnyttjas för den psykiatriska

elementärundervisningen. Utredningsmannen förutsätter att professorn

på S:t Lars sjukhus skall meddela det antal föreläsningar på sinnessjukhus

(15 timmar per kurs), som ingår i psykiatriundervisningen, och

förordar att tjänstgöringen i psykiatri under kursen i ämnet enligt förslag,

som medicinska fakulteten bör utforma, på lämpligt sätt fördelas mellan

psykiatriska klinikerna på lasarettet och på S:t Lars sjukhus.

Ämnesföreträdaren anger som bästa lösning för en utökad undervisning

i psykiatri, att för elementärundervisningen även den psykiatriska kliniken

vid allmänna sjukhuset i Malmö finge utnyttjas. Ehuru en sådan utvidgning

ur vissa synpunkter givetvis kunde vara önskvärd och lämplig, kan utredningsmannen

dock icke med tanke på de betydande kostnader, som utnyttjandet

av denna i avtalet med Malmö stad icke intagna klinik skulle betyda,

föreslå en sådan anordning. Detta synes vara så mycket mindre befogat som

förslaget om en psykiatrisk klinik på S:t Lars sjukhus innebär en betydande

framtida förstärkning av den psykiatriska undervisningen i Lund till priset

av avsevärda ekonomiska insatser.

Undervisningen i dermato-venereologi bedrives under mindre tillfredsställande

villkor på grund av de trånga lokaler, kliniken disponerar. Härigenom

blir det olägligt att — vilket eljest synes riktigast i detta som i några andra

ämnen — avlasta professorn organisatoriskt och undervisningsmässigt genom

att inrätta en med undervisningsskyldighet förenad biträdande överläkartjänst.

En uppdelning av undervisningen får här ordnas genom ökade

arvoden till biträdande lärare.

I klinisk epidemiologi förordar fakulteten en koncentration av samtliga

kurser till kliniken i Lund. Denna i förhållande till tidigare planer starkt

ökade undervisningsbelastning nödvändiggör i förening med det ökade intaget

av studerande enligt min mening en kraftig förstärkning av lärar- och

läkarkrafterna vid kliniken på sätt, som redovisas i det följande.

Utredningsmannen redovisar sina förslag rörande undervisningsresurserna

vid de berörda institutionerna och klinikerna i Lund och Malmö i följande

uppställning. Vid beräkningen av arvoden till biträdande lärare har i iim
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

nena medicin, kirurgi, ortopedi, röntgendiagnostik, radioterapi, dermatovenereologi,

klinisk epidemiologi, obstetrik-gynekologi, socialmedicin och

rättsmedicin hänsyn tagits till behovet att utöka antalet föreläsningar och

demonstrationer för att tillgodose en nödvändig uppdelning i mindre grupper

av det ökade antalet studerande per kurs. Förslag om ökning av de

kliniska amanuenserna har upptagits för vissa ämnen, där ett breddat och

mera effektivt utnyttjande av patientmaterialet erfordras. Vid granskning

av behovet i detta avseende har självfallet förändringar av ifrågavarande

personal under senaste åren beaktats. Den kliniske amanuens, som beräknats

för undervisningen under det propedeutiska året, bör flyttas från sin

placering på reumatologiska kliniken, där en av sjukvårdshuvudmannen

beslutad underläkartjänst tillkommer, och placeras på medicinska kliniken.

Klinisk bakteriologi

Lund 1 klinisk amanuens ...................................... 15 840

Avgår 1 assistent........................................— 15 180

Materiel m. m........................................... 1 000

Malmö 1 klinisk amanuens ...................................... 15 840

Avgår 1 assistent........................................— 15 180

Materiel m. m........................................... 500

Summa kronor 2 820

Medicin

Lund Arvode till biträdande lärare.............................. 4 800

Materiel m. m............................................ 1500

Malmö Arvode till biträdande lärare.............................. 4 800

Materiel m. m........................................... 1 500

Summa kronor 12 600

Kirurgi

Lund Arvode till biträdande lärare.............................. 4 800

Materiel m. m........................................... 1 500

Malmö Arvode till biträdande lärare.............................. 4 800

Materiel m. m........................................... 1 500

Summa kronor 12 600

Ortopedi

Lund Arvode till biträdande lärare.............................. 3 600

Materiel m. m........................................... 1 000

Malmö Arvode till biträdande lärare.............................. 4 260

Materiel m. m........................................... 1 000

Summa kronor 9 860

Röntgendiagnostik

Lund Arvode till biträdande lärare.............................. 1 500

Materiel m. m........................................... 1 000

Malmö Arvode till biträdande lärare.............................. 2 700

Materiel m. m........................................... 1 000

Summa kronor 6 200

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1959

Radioterapi

Lund 1 klinisk amanuens med placering på gynekologiska avdelningen

............................................... 15 840

Anm.: Den kliniska amanuens, som nu enligt regleringsbrev kan vara

placerad antingen i Lund eller Malmö bör placeras i Malmö.

Arvode till biträdande lärare.............................. 3 480

Materiel m. m........................................... 1 000

Malmö Arvode till biträdande lärare.............................. 1 200

Materiel m. m........................................... 500

Summa kronor 22 020

Pediatrik (3 kurser per år)

Lund Materiel m. m........................................... 3 000

Summa kronor 3 000

Psykiatri (4 kurser per år)

Lund Arvode till biträdande lärare.............................. 5 700

Materiel m. m........................................... 3 000

Summa kronor 8 700

Bampsykiatri

Lund Arvode till biträdande lärare.............................. 240

Summa kronor 240

Dermato-venereologi (4 kurser per år)

Lund Arvode till biträdande lärare.............................. 14 400

1 klinisk amanuens ...................................... 15 840

1 fotograf i lönegrad Ag 8 ................................ 10 356

Anm.: Anslaget utgår under två år, och tjänstinnehavaren bör under högst

halvtid stå till förfogande även för undervisningen i klinisk epidemiologi och

oto-rhino-laryngologi.

Materiel m. m........................................... 4 500

Summa kronor 45 096

Klinisk epidemiologi (4 kurser per år)

Lund 1 lärare i lönegrad Ae 24 ................................. 25 272

1 klinisk amanuens ...................................... 15 840

1 kanslibiträde .......................................... 9 852

Avgår arvode till kursamanuens........................... — 2 880

Materiel m. in........................................... 2 000

Summa kronor 50 084

Ftisiologi (4 kurser per år)

Lund Materiel m. m........................................... 1 000

Summa kronor 1 000

Neurologi (4 kurser per år)

Lund Arvode till biträdande lärare.............................. 4 740

Materiel m. m........................................... 1 ooo

Summa kronor 5 740

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 93

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

Obstetrik och gynekologi (3 kurser per år på vardera kliniken)

Lund Arvode till biträdande lärare.............................. 2 160

Materiel m. m........................................... 3 500

Malmö Arvode till biträdande lärare.............................. 2 160

1 klinisk amanuens ...................................... 15 840

Materiel m. m......................................... 3 500

Summa kronor 27 160

Oftalmiatrik (5 kurser per år)

Lund 1 lärare i lönegrad Ae 24 ................................. 25 272

Avgår arvode för biträdande lärare........................ — 5 340

Materiel m. m............................ 4 500

Summa kronor 24 432

Oto-rhino-laryngologi (4 kurser per år)

Lund 1 lärare i lönegrad Ae 24 ................................. 25 272

Avgår arvode till biträdande lärare........................ — 3 120

1 klinisk amanuens ...................................... 15 840

Materiel m. m............................ 4 500

Summa kronor 42 492

Hygien

Lund Arvode till biträdande lärare.............................. 900

Materiel m. in........................................... 2 000

Summa kronor 2 900

Socialmedicin (3 kurser per år)

Lund Arvode för biträdande lärare.............................. 3 900

Materiel m. m........................................... 2 000

Summa kronor 5 900

Rättsmedicin (2 kurser per år)

Lund Arvode till biträdande lärare.............................. 1 740

Materiel m. m........................................... 1 000

Summa kronor 2 740

Krigsmedicin (3 kurser per år)

Lund Arvode till biträdande lärare ............................. 2 640

Arvode till kursamanuens ................................ 480

Summa kronor 3 120

Totalsumma kronor 288 704

Avlöningskostnader ............................................. 240 204

Materielkostnader .............................................. 48 500

Omedelbar utökning av den kliniska

utbildningskapaciteten

Då med all sannolikhet en uttalad läkarbrist kommer att föreligga under

de närmaste åren har utredningsmannen även undersökt möjligheterna att

öka produktionen av läkare redan innan det ökade intaget av medicine

studerande vid medicinska fakulteten i Göteborg kan göra sig märkbart.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1939

Utnyttjandet av den ökade utbildningskapacitet, som inträder när de

teoretiska institutionerna vid universitetet i Göteborg kan tas i anspråk,

avser att öka antalet utbildningsplatser under hela den medicinska grundutbildningen

från de teoretiska ämnena över den kliniska perioden. En

sådan ökad utbildning kan såsom förut anförts komma till stånd i olika

etapper från och med 1960, varigenom de kliniska utbildningsplatserna ökas

i antal från och med budgetåret 1963/64.

Att denna ökade medicinska utbildningskapacitet inte genast kan tagas

i anspråk beror på att det inte omedelbart finns tillgång till ett ökat antal

utbildningsplatser på de teoretiska medicinska institutionerna. Däremot

finns denna möjlighet omedelbart på de kliniska avdelningarna. Detta gör

att man, om behov härav föreligger, redan innan den omtalade ökningen av

hela den medicinska utbildningsgången kommer till stånd, kan utnyttja ett

ökat antal kliniska utbildningsplatser från och med det fjärde studieåret

och framåt, d.v. s. från och med medicin-kirurgikurserna och till slutet av

grundutbildningen. Antalet kliniska utbildningsplatser utgör i enlighet med

vad tidigare anförts 40, och platserna ifråga kan tas i anspråk med 20

platser per år i Uppsala och 20 platser per år i Lund. Dessa utbildningsplatser

finns tillgängliga från och med läsåret 1959/60 till och med läsåret

1962/63. Från och med läsåret 1963/64 skall nämligen dessa platser beläggas

av de ordinarie studerande, som enligt tidigare framlagd plan avses ha

vunnit inträde i den medicinska utbildningsgången hösten 1960. För utbildning

efter det propedeutiska året finns således under nämnda fyra läsår ett

sammanlagt antal av 160 kliniska utbildningsplatser. Därtill kommer att

man under ett läsår, d. v. s. det första av de ovan nämnda eller året

1959/60 även kan utnyttja platser under det femte och sjätte utbildningsåret,

nämligen i de speciella kliniska ämnena. Detta antal platser blir

emellertid endast hälften av 40, då 20 av platserna tas i bruk för den elevgrupp,

som utgör första intaget för utbildning i Umeå men vars första hälft

dock måste utbildas på de nuvarande lärosätena. För ifrågavarande utbildningsperiod

finns alltså tillhopa 20 kliniska platser i Uppsala och Lund

under läsåren 1959/60 och 1960/61.

Utredningsmannen har diskuterat, vilka studerande som kan ta dessa

kliniska utbildningsplatser i anspråk, då antalet medicine studerande vid

landets teoretiska och propedeutiska kurser är för litet för att utnyttja

dem. Utredningsmannen anför, att sådana studerande uppenbarligen på

annat sätt måste ha fullgjort grundutbildningens tre första studieår, d. v. s.

studierna fram till medicine kandidatexamen samt under det propedeutiska

året. Utredningsmannen nämner flera olika grupper av elever, vilka kan

tänkas för en sådan avkortad studiegång.

Enligt utredningsmannen utgöres den första gruppen av utländska, ickenordiska

läkare, som redan arbetar i Sverige men som ännu inte fått behörighet

att i riket utöva läkarkonsten. Såsom särskilt tillkallad sakkunnig

inom inrikesdepartementet för att utreda frågan om efterutbildning av vissa

utländska läkare in. m. har utredningsmannen den 10 februari 1959 lill

chefen för inrikesdepartementet avgivit utredning med förslag härom.

För att möjliggöra för de utländska, icke-nordiska läkarna att få ifrågasatt

efterutbildning vid de medicinska läroanstalterna bör enligt utredningsmannen

dessas kliniska utbildningskapacitet under lämplig tid utökas huvudsakligen

i enlighet med förslag av’ 1955 års läkarutbildningsutredning.

Enligt medicinalstyrelsen utgjorde läkarna i fråga den 30 september 1958

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

ett 80-tal. Emellertid torde de enligt utredningsmannen icke behöva utnyttja

ett lika stort antal kliniska utbildningsplatser för sin efterutbildning,

eftersom de befinner sig i varierande stadier av7 utbildning, utan ett väsentligt

mindre antal utbildningsplatser kan bli tillfyllest härför.

En annan grupp av studerande som enligt utredningsmannen är tänkbar

för en enbart klinisk utbildning i Sverige, utgörs av sådana svenskar som

nu genomgår medicinsk utbildning i utlandet. Särskilt de medicinska lärosätena

i Västtyskland, Österrike och Schweiz torde besökas av ett antal

svenskar, som inte kunnat beredas plats i den svenska läkarutbildningen.

Antalet synes vara okänt, men lägst måste de uppskattas till något 10-tal

studerande. Utredningsmannen anför, att det visserligen ur rättvisesynpunkt

kan synas betänkligt att dessa elever nu får tillfälle att genomgå

läkarutbildning i Sverige, men i föreliggande läge synes det likväl vara

riktigt att de nu finge möjlighet att återkomma till hemlandet och att man

därmed definitivt löste deras utbildningsproblem. Sannolikheten talar nämligen

för att dessa läkare söker sig till Sverige för arbete i vår sjukvård, och

det är även troligt, att de liksom andra läkare med utländsk examen kommer

att erbjudas möjlighet till arbete i den bristsituation beträffande läkare,

som förmodas komma att råda framöver. Under sådana förhållanden synes

det enligt utredningsmannen riktigare att omedelbart lösa deras utbildningsproblem.

I detta sammanhang betonar utredningsmannen, att det

måste göras klart att det rör sig om en engångsåtgärd, som icke kan beräknas

bli upprepad i fortsättningen. Utbildningen för dessa svenska medicine

studerande från utlandet skulle avse tiden från det 4:e studieåret, d. v. s.

från och med medicin-kirurgikurserna.

Enligt utredningsmannen kan även en tredje grupp studerande tänkas

för de nyss diskuterade kliniska utbildningsplatserna. Det är nämligen

tänkbart, att man utvalde utländska läkare, som i hemlandet avslutat sin

grundutbildning men ännu icke fullgjort någon praktisk tjänstgöring vid

sjukhus, s.k. turnustjänstgöring, för avslutande utbildning här i landet.

Det skulle för läkare i vissa länder på detta utbildningsstadium säkerligen

icke synas orimligt, att ett erbjudande om ytterligare drygt 3 års utbildning

i Sverige skulle kunna godtas, då dessa läkares situation i Sverige i fortsättningen

skulle bli fullt jämförbar med svenska läkares, eftersom de finge

svensk medicine licentiatexamen och legitimation. Enligt utredningsmannens

mening syns det inte osannolikt, att sådana läkare kunde rekryteras

från t. ex. Västtyskland, där för närvarande ett stort antal läkare utbildas

och dit dessutom betydande grupper av östtyska flyktingläkare söker sig.

Utbildningen för dylika utländska läkare skulle således i den svenska läkarutbildningen

ske från det 4:de studieåret, d. v. s. från och med medicinkirurgikurserna,

och framåt till utbildningens slut.

Kostnadsfördelning på skilda budgetår vid

genomförande av ökad utbildningskapacitet

Vid genomförande av en ökning av utbildningskapaciteten på de teoretiska

och de kliniska studieåren av den medicinska utbildningen kommer de

ökade resurserna för de undervisande institutionernas och klinikernas del

att krävas under det år, då vederbörande institution eller klinik kommer in

i utbildningsprogrammet. Med ledning härav är det möjligt att på budgetår

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1959

fördela de i de olika uppställningarna för de medicinska fakulteterna i Göteborg,

Uppsala och Lund gjorda anordningarna. Vid denna fördelning utgår

utredningsmannen från den förutsättningen, att samtliga de möjligheter till

utökning av utbildningskapaciteten, som i det föregående behandlats, kommer

att bli utnyttjade. Detta betyder, att den ökade kliniska utbildningskapaciteten

kommer att tas i anspråk med början budgetåret 1959/60, och

att förstärkningarna för den teoretiska utbildningen i Göteborg sker med

början budgetåret 1960/61.

LTnder budgetåret 1959/60 kommer den utökade utbildningen att beröra

samtliga de ämnen, som undervisas under det fjärde studieåret (medicinkirurgiåret).

Detta giiller ämnena klinisk bakteriologi, medicin, kirurgi,

ortopedi, radioterapi och röntgendiagnostik. I fortsättningen kommer de

studerande in på den fria delen av den kliniska utbildningen. En fixerad

studieordning är här inte fastställd, men vissa ämnen bör tas senare än

andra och i något fall fordras, att en del kurser först skall vara genomgångna

innan de senare kurserna får följas. Med ledning av allmän erfarenhet

om hur de flesta studerande genomlöper utbildningen under perioden

för undervisning i de kliniska specialämnena har utredningsmannen schematiskt

fördelat ämnena under denna utbildningsperiod i två grupper, som får

del av de utökade undervisningsresurserna under efter varandra följande

budgetår. Under budgetåret 1960/61 skulle efter denna uppdelning förstärkningar

av undervisningsresurserna ske för ämnena dermato-venereologi, klinisk

epidemiologi, oftalmiatrik, oto-rhino-laryngologi, hygien, rättsmedicin

och krigsmedicin. Under budgetåret 1961/62 skulle förstärkningarna tillföras

även ämnena pediatrik, psykiatri, barnpsykiatri, neurologi, neurokirurgi,

obstetrik-gynekologi och socialmedicin. Den nu nämnda uppdelningen

gäller för medicinska fakulteten i såväl Uppsala som Lund. För

Uppsalas del tillkommer dessutom under ännu ett följande budgetår, d. v. s.

budgetåret 1962/63, posten »för senare fastställande», d. v. s. utökningen

av undervisningsresurserna i neurokirurgi.

För de teoretiska institutionerna vid medicinska fakulteten i Göteborg

kommer behovet av förstärkta undervisningsresurser att ta sin början med

budgetåret 1960/61. Under detta budgetår bör förstärkningar tillfalla undervisningen

i ämnena anatomi och histologi. Under budgetåret 1961/62 bör

undervisningsresurserna förstärkas i ämnena medicinsk kemi, fysiologi och

medicinsk fysik, varjämte under detta budgetår även bör utgå resurser i

enlighet med avsnittet »för senare fastställande», d. v. s. professuren med

tillhörande hjälpkrafter inom fysiologi eller medicinsk fysik bör tillkomma.

Den fördelning av kostnaderna mellan 5:le och 6:te studieåren, som gjorts,

är uppenbarligen i viss mån schematisk. Då det sålunda kan tänkas, att

något av de ämnen, vars förstärkningsanordningar enligt det ovan givna

förslaget skall utgå under tredje budgetåret från utökningens början, kan

behöva en förstärkning redan under det andra budgetåret, föreslås att en

viss möjlighet härtill erbjudes genom alt en del av påföljande budgetårs

ökade anslag får utnyttjas efter särskilt beslut av universitetskanslern. Om

cirka en fjärdedel av det påföljande årets anslag finge utnyttjas redan under

det andra utbyggnadsåret, torde detta bli tillräckligt. Utredningsmannen

föreslår således, att 30 000 kronor ställes till universitetskanslerns förfogande

som förstärkningsanordningar vilka efter särskild ansökan kan fördelas

bland de institutioner och kliniker, som meddelar undervisning under

den tredje etappen av utökningen av de kliniska utbildningsplatserna.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

En särskild grupp av studerande, som kan komma i åtjutande av undervisning

med hjälp av den utökade kliniska utbildningskapaciteten utgör

som förut nämnts de utländska, icke-nordiska läkare som nu arbetar i

svensk sjukvård men icke innehar generell behörighet. Då en efterutbildning

för dylika läkare i form av undervisningskurser vid de medicinska lärosätena

kan komma att behövas redan under budgetåret 1959/60 för de

speciella kliniska läroämnena, d. v. s. de ämnen som faller in under 5:e och

6:e studieåret, förordar utredningsmannen möjlighet att redan under detta

år tillgodose behovet av utbildningsplatser för dem. Då antalet sådana

studerande och omfattningen av deras undervisning inte nu i detalj kan

förutses, föreslås att även för deras del ett anslag ställes till universitetskanslerns

förfogande att fördelas som förstärkningsanordningar till de

undervisningsinstitutioner och kliniker, som i särskilda ansökningar anhåller

härom på grund av nyss berörda studerandes tillkomst. Ett anslag på högst

50 000 kronor under vardera av budgetåren 1959/60 och 1960/61 torde vara

tillräckligt för detta ändamål.

Avslutningsvis föreslår utredningsmannen att de förstärkta undervisningsresurserna

vid beslut om en ökad utbildningskapacitet enligt angivna

linjer sker med hjälp av anslagshöjningar i följande ordning:

Budgetåret 1959/60

Totalsumma kronor

4:e studieåret Uppsala .................

4:e studieåret Lund....................

Förstärkning för vissa utländska läkares

efterutbildning ......................

98 944

66 100

50 000

Summa kronor årlig kostnad

engångskostnad

195 044

20 000

Årlig kostnad

195 044

Budgetåret 1960/61

l:a studieåret Göteborg ................

5:e studieåret Uppsala .................

5:e studieåret Lund ...................

Förstärkning för del av 6:e studieåret ....

102 736

132 008

171 864

30 000

Summa kronor årlig kostnad

engångskostnad

431 608

5 000

Årlig kostnad

626 652

Budgetåret 1961/62

2:a studieåret Göteborg ................

6:e studieåret Uppsala .................

6:e studieåret Lund ...................

Avgår förstärkningsanordningar.........■

313 228

62 260

50 740

— 80 000

Summa kronor årlig kostnad

engångskostnad

271 228

75 000

Årlig kostnad

897 880

Budgetåret 1962/63

Senare fastställt Uppsala................

151 412

Summa kronor årlig kostnad

engångskostnad

76 412

75 000

Årlig kostnad

97k 292

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1959

Universitetskanslern framhåller i sitt yttrande över utredningsmannens

förslag till en början att på grund av den begränsade remisstiden det icke

varit möjligt att infordra yttranden från de av utredningen berörda lärosätena,

varför kanslern saknar vägledning i dylika yttranden vid sitt ställningstagande

till förevarande utredning.

Kanslern påpekar därefter beträffande medicinska fakulteten i Göteborg

att utredningsmannens förslag innebär, att antalet nyintagna medicine studerande

i Göteborg skall från och med läsåret 1960/01 ökas med 45 till 115

per år. De redan färdigställda eller under uppförande varande nybyggnaderna

för fakultetens teoretiska institutioner medger, att den föreslagna utökningen

genomföres från och med nämnda läsår. Frågan om den erforderliga

utökningen av fakultetens resurser i fråga om personal, materiel

in. in., om en dylik åtgärd genomföres, synes kanslern slutligt böra prövas

först på grundval av universitetets anslagsäskanden. Utredningsmannens

beräkningar och förslag härutinnan synes kanslern emellertid kunna läggas

till grund för en bedömning av storleksordningen av de merkostnader, som

den ifrågasatta åtgärden kommer att medföra.

En nödvändig förutsättning för att antalet medicine studerande i Göteborg

skall kunna utökas till 115 från och med läsåret 1960/61 är, framhåller

kanslern, att de 40 redan beslutade nya propedeutplatserna vid medicinska

högskolan i Umeå finnes tillgängliga från och med läsåret 1962/63. Om det

är realistiskt att räkna härmed anser kanslern sig böra ifrågasätta.

Vidare, framhåller kanslern, medför den föreslagna utökningen av antalet

nyintagna studerande i Göteborg behov successivt från och med budgetåret

1963/64 av ytterligare minst 40 utbildningsplatser på det kliniska stadiet.

Utredningsmannens härutinnan framlagda förslag innebär ett förverkligande

av det förslag, som 1955 års läkarutbildningsutredning uppställde

som alternativ till en klinisk medicinsk högskola i Umeå (SOU 1956:34),

och avser en ökning av antalet kliniska utbildningsplatser med 20 till 80 i

Uppsala och med likaledes 20 till 90 i Lund—Malmö.

Den utökning eller förändring av annat slag beträffande personalorganisationen

m. in., som utredningsmannen funnit erforderlig för genomförande

av den föreslagna utökningen av antalet kliniska utbildningsplatser vid

universiteten i Uppsala och Lund, sammanfaller, framhåller kanslern vidare,

för vissa ämnen med de förslag, som läkarutbildningsutredningen framlagt

härutinnan. På vissa punkter är förändringarna i förhållande till läkarutbildningsutredningens

förslag mer eller mindre väsentliga utan att detta

torde bero på att personalorganisationen för ämnena förändrats, efter det

att läkarutbildningsutredningen avgav sitt förslag.

Vid uppgörande av sina förslag till personalorganisation, påpekar kanslern,

har utredningsmannen i likhet med 1955 års läkarutbildningsutredning

funnit sig böra räkna med en dubblering av undervisningen för kursdeltagarna

i vissa ämnen. Av utredningen framgår icke, framhåller kanslern, om

utredningsmannen härvid följt samma principer som läkarutbildningsutredningen.

Det förefaller emellertid som om utredningsmannen härvidlag för

vissa ämnen räknat med dubblering i större omfattning, för vissa ämnen

möjligen med mindre omfattning, än läkarutbildningsutredningen. Med

hänsyn till nämnda och andra omständigheter har det icke varit kanslern

möjligt att i detalj kontrollera utredningsmannens beräkningar i fråga om

bland annat behovet av arvoden till biträdande lärare.

Vid beräkningen av behovet av lärarkrafter för ämnena oftalmiatrik och

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

K un gl. May.ts proposition nr 93 år 1959

oto-rhino-laryngologi vid Lunds universitet synes utredningsmannen ha följt

liikarutbildningsutredningens förslag men förbisett, påpekar kanslern, att

undervisningsskyldigheten vid de av utredningsmannen föreslagna lärartjänsterna

i Ce 24 endast omfattar 65 timmar per år, medan undervisningsskyldigheten

vid de av läkarutbildningsutredningen föreslagna tjänsterna i

Ce 30 var 130 timmar per år.

Enligt utredningsmannens förslag skall en laboratur i A 26 inrättas i

vartdera av ämnena pediatrik och psykiatri vid Uppsala universitet med

samtidig indragning av en tjänst som biträdande överläkare i Ae 24 vid

vederbörande klinik. Innan ställning tas till detta förslag torde det enligt

kanslern böra klarläggas, på vad sätt de föreslagna laboraturerna lämpligen

böra och kunna infogas i sjukhusorganisationen.

En indragning av arvodet å 2 700 kronor till biträdande lärare i psykiatri

torde kunna ske först i samband med tillkomsten av den förebådade nya

prof essuren i psykiatri med placering vid Ulleråkers sjukhus, framhåller

kanslern vidare.

Därefter påpekas att om antalet nybörjarplatser för medicine studerande

i enlighet med utredningsmannens förslag ökas vid Göteborgs universitet

från och med höstterminen 1960 uppkommer på grund härav ett ökat behov

av kliniska utbildningsplatser först från och med höstterminen 1963. Utredningsmannen

har emellertid förutsatt, att den ökade utbildningskapacitet

på det kliniska stadiet, som kommer att föreligga vid realiserande av hans

förslag, skall tagas i anspråk redan med början budgetåret 1959/60. De

elever, som kan komma i fråga för utbildning enbart under det kliniska

skedet, anför utredningsmannen, måste på annat sätt än vid de svenska

läroanstalterna ha fullföljt en utbildning, motsvarande vår grundutbildnings

tre första studieår. Tänkbara är, fortsätter utredningsmannen, t. ex. här i

riket befintliga, icke-nordiska läkare i behov av viss efterutbildning; svenskar

som genomgått medicinsk utbildning i utlandet; utländska läkare som

genom viss efterutbildning i Sverige önskar få möjlighet att i framtiden

arbeta här som läkare.

Utredningen rörande efterutbildning av vissa utländska läkare har, erinrar

kanslern, med skrivelse den 10 februari 1959 till statsrådet och chefen

för inrikesdepartementet framlagt utredning och förslag rörande efterutbildning

av vissa utländska, icke-nordiska läkare och därmed sammanhängande

spörsmål.

Sagda utredning har, påpekas vidare, räknat med ett antal av omkring

80 i Sverige befintliga icke-nordiska läkare, vilka bedömts ha behov av

efterutbildning. Omfattningen av den efterutbildning, som vederbörande

skall genomgå, föreslås skola prövas av en särskild prövningsnämnd. Innan

så skett synes det enligt kanslern icke möjligt att bedöma behovet av

kliniska utbildningsplatser inom olika ämnen för denna kategori läkare.

Härtill kommer, påpekar kanslern, att det synes ovisst, i vilken takt dessa

läkare kunna frigöras från sin sjukvårdande verksamhet för att genomgå

efterutbildning.

Såvitt kanslern har sig bekant föreligger icke någon utredning om huru

många svenskar det finns, som i utlandet genomgått medicinsk utbildning

av en omfattning, minst motsvarande vår grundutbildnings tre första studieår,

och som kan komma i fråga för fortsatta medicinska studier i Sverige.

På grund av berörda omständigheter saknar kanslern möjlighet att be
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

döma, huruvida utredningsmannens beräkning av medelsbehovet under de

närmaste budgetåren för utökning av antalet kliniska utbildningsplatser är

realistisk.

Kanslern anser sig i detta sammanhang böra framhålla följande. Den propedeutiska

kurs, som börjat innevarande vårtermin i Göteborg, är icke

fullbesatt. Till följd härav torde ett 15-tal platser vid den huvudkurs i

medicin, som skall taga sin början i januari 1960, icke komma att — såsom

beräknats — erfordras för medicine studerande vid Göteborgs universitet.

Härtill bör hänsyn tagas vid ställningstagande till frågan om en utökning

från och med nästa budgetår av antalet kliniska utbildningsplatser i Uppsala

och Lund.

Slutligen framhåller kanslern att om avsikten är, såsom utredningsmannen

tänkt sig, att den föreslagna ökade utbildningskapaciteten på det kliniska

stadiet skall utnyttjas bland annat för att bereda svenskar, som erhållit

viss medicinsk grundutbildning utomlands, tillfälle till fortsatta medicinska

studier i Sverige, vill kanslern framhålla angelägenheten av att

dessa svenskar icke erhålla företrädesrätt till de kliniska utbildningsplatser,

som må tillkomma vid universiteten i Uppsala och Lund.

Departementschefen

Som framgår av vad jag tidigare anfört, anser jag den aktuella och nu

förutsebara bristen på läkare vara så stor och behovet att öka tillgången

för vår sjukvård av i landet utbildade läkare vara så markant, att man nu

om möjligt bör öka intagningen av medicine studerande vid våra medicinska

läroanstalter.

Det finns självklart starka skäl för att antalet utbildningsplatser vid en

medicinsk läroanstalt är fixerat. Tillgången till laboratorieplatser och tillgången

till patienter gör det nödvändigt att begränsa antalet studerande

vid ett och samma undervisningssjukhus. Även de självklara kraven på

högsta möjliga kvalitet på utbildningen av de medicine studerandena, vilka

krav bland annat tar sig uttryck i behovet av små elevgrupper med möjlighet

till personlig handledning av eleverna, måste under alla förhållanden

tillgodoses så långt det är möjligt och rimligt. Å andra sidan är det lika

självfallet att ett en gång beslutat antal utbildningsplatser för medicine

studerande vid en utbildningsanstalt inte får betraktas som så fixerat, att

det inte under några förhållanden får överskridas. Den medicinska grundutbildningen

är fortfarande starkt skolmässigt bunden med en bestämd

följd för de olika kurserna. Emedan de studerande ofta ej kan hålla den

planenliga studiegången uppstår behov av att kunna överskrida det för en

given kurs bestämda platsantalet. Självfallet måste man i dylika fall kunna

tillfälligt tänja den givna organisationen så att det möjliggöres för ett

mindre antal studerande utöver det normalt beräknade att delta i undervisningen.

Så torde nu också ske i åtskilliga fall.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

Men det bör även vara möjligt att genom en förstärkning av de personella

och materiella resurserna mer stadigvarande i dagens läge möjliggöra

en ökning av antalet utbildningsplatser vid undervisningssjukhusen. Jag vill

här till en början erinra om att intagningen av studerande vid de medicinska

läroanstalterna under trycket av en allt kännbarare läkarbrist successivt

har ökat under det senaste decenniet. Kalenderåret 1948 intogs 230

medicine studerande vid nybörjarkurserna i anatomi. Kalenderåret 1958

intogs vid samma kurser 408 studerande. I den sistnämnda siffran ingick

den i början av ifrågavarande period nyinrättade medicinska högskolan

(nuvarande fakulteten) i Göteborg med 70 elever. De anförda siffrorna

visar, att de tre äldre fakulteterna under denna period ökade sin intagning

med inte mindre än 108 elever, d. v. s. deras utbildningskapacitet växte

med nästan 50 procent, och sammantaget ökade de sin intagning utöver

vad som motsvarade den nyinrättade högskolan.

Det är självklart att en mer stadigvarande ökning av antalet utbildningsplatser

kommer att för många vårdavdelningar vid undervisningssjukhusen

innebära en ökad belastning framför allt beträffande patientmaterialets

utnyttjande. Denna nackdel måste dock i dagens läge tolereras med hänsyn

till det oavvisliga kravet att tillföra sjukvården fler läkare. Det bör också

tilläggas att just den aktuella bristen på läkare hindrar och försvårar en

önskad medicinsk utveckling till förmån för sjukvården.

Jag förordar därför att åtgärder nu vidtages för att utöka antalet utbildningsplatser

för medicine studerande. Med hänsyn till vad jag tidigare

redovisat dels rörande antalet tillgängliga platser i olika skeden av läkarutbildningen,

dels rörande tidigare utredningar om möjligheterna att utöka

antalet utbildningsplatser vid de skilda lärosätena, har det ställt sig naturligt

undersöka förutsättningarna för att öka antalet platser under det

prekliniska skedet vid den medicinska fakulteten i Göteborg från 70 till

omkring 115 samt att öka antalet platser under det kliniska skedet vid den

medicinska fakulteten i Uppsala från 60 till omkring 80 samt vid den medicinska

fakulteten i Lund från 70 till omkring 90, allt med utgångspunkt i

att minst 40 studerande årligen skall kunna beredas propedeutisk utbildning

vid högskolan i Umeå i enlighet med 1957 års riksdags beslut.

I det föregående har redovisats den av utredningsmannen utarbetade

planen för en dylik mer varaktig utökning av den medicinska utbildningskapaciteten

med omkring 45 platser för det prekliniska skedet och 40 platser

för det kliniska skedet. Den gjorda utredningen utgår från att utökningen

av den prekliniska undervisningen skall ske från och med läsåret 1960/61.

Anledningen till att ökningen av antalet platser under det prekliniska

skedet ej bör genomföras dessförinnan är att antalet platser under det propedeutiska

året i utbildningsgången kan ökas i erforderlig omfattning först

från och med läsåret 1962/63, vilket läsår utbyggnaden av högskolan i

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 93 år 1959

Umeå av utredningsmannen förutsatts ha fullföljts så långt, att undervisning

i det propedeutiska skedets ämnen skall kunna påbörjas där.

För egen del vill jag förorda att den av utredningsmannen framlagda

planen för en utökning av antalet medicinska utbildningsplatser nu antages.

Enligt vad jag inhämtat kommer det att bli möjligt att från och med läsåret

1962/63 meddela undervisning för minst 40 studerande årligen i det propedeutiska

årets ämnen vid högskolan i Umeå.

Jag har i det föregående förutskickat, att Ivungl. Maj:t på föredragning

av chefen för inrikesdepartementet torde få pröva frågan om igångsättande

av särskild utredning rörande läkarbehovet på lång sikt och därmed

sammanhängande spörsmål. Med hänsyn härtill synes det riktigast

att, i avvaktan på resultatet av det kommande prognosarbetet och därav

föranledda åtgärder, den nu förordade ökningen av intagningen till medicinska

studier tills vidare fastställes att gälla en begränsad period, förslagsvis

fem år, d. v. s. för intagningen till första studieåret perioden 1960/61—

1964/65. Detta innebär för den ifrågavarande perioden en nyintagning av

omkring 453 medicine studerande årligen. Till frågan om kostnaderna för

denna utökning och därav föranledda anslagsbehov torde jag få återkomma

i det följande.

Med den beräknade studietiden för medicine licentiatexamen skulle

denna ökning av antalet medicine studerande leda till ett ökat antal färdigutbildade

läkare under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet Det

totala tillskottet av läkare till följd av den förordade ökningen skulle för

femårsperioden uppgå till i runt tal 200.

Som framgått av vad jag redan tidigare anfört är emellertid den aktuella

bristen på läkare mycket stor. Med hänsyn härtill och då såsom framgår

av vad i det föregående redovisats, förutsättningar finnes för att omedelbart

utöka antalet kliniska utbildningsplatser vid de medicinska fakulteterna

i Uppsala och Lund, finner jag det angeläget att om möjligt utnyttja

också denna ytterligare utbildningskapacitet för det kliniska skedet redan

innan den från och med läsåret 1963/64 blir erforderlig till följd av den

förordade ökningen av nybörjarintagningen från och med läsåret 1960/61.

Som även framgår av det föregående torde det finnas olika grupper av

studerande, vilka kan tänkas utnyttja ett redan från och med läsåret

1959/60 ökat antal kliniska utbildningsplatser. Utredningsmannen nämner

bland annat sådana svenska medborgare, som för närvarande bedriver medicinska

studier utomlands, och sådana medicine studerande i andra länder,

som i hemlandet avslutat sin grundutbildning men ännu ej fullgjort någon

praktisk tjänstgöring vid sjukhus, s.k. turnustjänstgöring.

För egen del vill jag med hänsyn till den nuvarande stora bristen på

läkare i landet förorda, att redan från och med läsåret 1959/60 vid de medicinska

fakulteterna i Uppsala och Lund antalet utbildningsplatser i de

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1959

kliniska ämnena — med början i de till det s. k. medicin-kirurgiåret (år 4 i

utbildningsgången) hörande ämnena — ökas med omkring 20 vid vardera

fakulteten. Den genom denna ökning av antalet utbildningsplatser uppkomna

totala kapacitetsökningen under det kliniska skedet vid landets

medicinska lärosäten — som alltså bör resultera i ett engångstillskott av

omkring 160 läkare innan den reguljärt ökade kapaciteten för utbildningsgången

i hela dess längd börjar ge resultat — bör enligt min mening i första

hand utnyttjas för utbildning av sådana medicine studerande av svensk

eller annan nationalitet, som i utlandet genomgått en medicinsk grundutbildning

tillräcklig för att de vid våra medicinska läroanstalter skall kunna

fullborda sin utbildning till färdiga läkare genom att genomgå det kliniska

utbildningsskedet. Till frågan om kostnaderna för detta förslag och därav

föranledda anslagsbehov återkommer jag i det följande.

Som framgår av den föregående redogörelsen för utredningsmannens plan

för en utökning av utbildningskapaciteten vid de medicinska läroanstalterna

finns för närvarande inom landet ett antal verksamma utländska, ickenordiska

läkare utan generell behörighet att utöva läkaryrket. För att

möjliggöra för dessa utländska läkare att genomgå erforderlig efterutbildning

för vinnande av behörighet synes det mig i enlighet med utredningsmannens

plan nu böra skapas förutsättningar för att under läsåren 1959/60

och 1960/61 i mån av behov möjliggöra en dylik utbildning i de delar av

det kliniska skedet av utbildningen som normalt infaller under femte och

sjätte studieåren. Jag förordar att så sker på sätt föreslagits av utredningsmannen.

Till frågan om kostnaderna för detta förslag och därav föranledda

anslagsbehov torde jag få återkomma i det följande.

De nu förordade åtgärderna att från och med budgetåret 1959/60 utöka

antalet kliniska utbildningsplatser för att möjliggöra för personer med en

utländsk medicinsk grundutbildning att genomgå svensk klinisk utbildning

skulle för det kliniska skedets första utbildningsår, det s. k. medicin-kirurgiåret,

avse de fyra läsåren 1959/60—1962/63. För övriga ämnen under det

kliniska skedet skulle åtgärderna avse en motsvarande fyraårsperiod längre

fram i tiden. För att möjliggöra en lämplig rekrytering av studerande till

dessa kliniska utbildningsplatser torde vissa åtgärder snarast böra vidtagas;

även de förordade möjligheterna för i landet redan verksamma utländska,

icke-nordiska läkare till viss kompletterande medicinsk utbildning läsåren

1959/60 och 1960/61 inom ämnen, som normalt infaller under femte och

sjätte studieåren, torde förutsätta vissa åtgärder. Såvitt nu kan bedömas

synes förutsättningarna för att få de ifrågavarande ytterligare utbildningsutrymmena

fyllda med personer med tillfredsställande förutbildning vara

goda. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om de närmare

åtgärder, som blir erforderliga härutinnan. För bidrag till resekostnader,

utgifter för språkkurser och andra liknande utgifter i samband med ifrågavarande

studerandes inordnande i den svenska utbildningsgången torde,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

därest riksdagen ej riktar någon erinran däremot, få disponeras medel ur

förefintlig behållning å investeringsanslaget till Lån till utländska läkare för

viss efterutbildning eller andra för ändamålet tillgängliga medel. I avseende

på studiesociala förmåner torde de av ifrågavarande studerande, som skall

undergå en fullständig klinisk utbildning, böra vara jämställda med motsvarande

svenska studerande. Jag vill här också slutligen erinra om att

frågan om formerna för efterutbildning av vissa utländska läkare för närvarande

är föremål för Kungl. Maj:ts prövning med anledning av en den

10 februari 1959 till chefen för inrikesdepartementet avgiven utredning

härutinnan.

Som framgår av universitetskanslerns yttrande över den av utredningsmannen

framlagda planen för en utökning av antalet utbildningsplatser vid

de medicinska lärosätena är den propedeutiska kurs, som börjat innevarande

vårtermin i Göteborg, icke fullbesatt. Bland annat till följd härav

torde under nästa läsår antalet sökande till de propedeutiska kurserna bli

väsentligt större än det antal som totalt kan beredas plats vid dessa kurser.

Med hänsyn till angelägenheten av att största möjliga antal läkare blir utexaminerade

de närmaste åren finner jag mig föranlåten att nu förorda att för

läsåret 1959/60 såsom en engångsanordning vidtages extraordinära åtgärder

för att största möjliga antal studerande skall kunna beredas platser vid

propedeutiska kurser under år 1959/60. De till följd härav uppkommande

kostnadsökningarna och därav föranledda anslagsbehov har jag för avsikt

att återkomma till i det följande.

Det nu anförda föranleder mig emellertid att i detta sammanhang beröra

en fråga av stor vikt för den medicinska utbildningens organisation, nämligen

frågan om bestämmelserna rörande tillträde till olika kurser under den

medicinska utbildningen.

Dessa bestämmelser, som kanslersämbetet har att utfärda, innehåller

bland annat föreskrifter om turordningen mellan sökande till olika kurser.

Genom dessa turordningsbestämmelser regleras för närvarande de flyttningar

av medicine studerande mellan skilda lärosäten under de olika skedena

av den medicinska utbildningen, som är nödvändiga med hänsyn till att

antalet utbildningsplatser vid ett och samma lärosäte ej är lika stort för de

tre skedena.

Jag är fullt medveten om de besvärligheter, som följer av att ett

antal studerande måste flytta under studiernas gång. Å andra sidan är

det från samhällets synpunkter ytterligt angeläget att tillgängliga utbildningsplatser

verkligen till fullo utnyttjas av de studerande. Vad nyss

anförts om det stora antalet outnyttjade platser vid de propedeutiska kurserna

innevarande läsår i Göteborg utgör ett exempel på att de nuvarande

bestämmelserna rörande tillträde till skilda kurser i den medicinska utbild
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 93 år 1959

ningen icke fungerar tillfredsställande. Dessa bestämmelser bör därför omprövas.

Jag vill i anslutning härtill erinra om att Kungl. Maj:t genom beslut

tidigare denna dag ställt medel till förfogande åt kanslersämbetet för anlitande

av experter för en översyn av gällande bestämmelser. Det ger mig

anledning att här något beröra vissa problem, som aktualiseras genom de av

mig förordade åtgärderna för en ökning av utbildningskapaciteten vid de

medicinska fakulteterna.

Till en början vill jag konstatera att en utökning av den prekliniska utbildningskapaciteten

med omkring 45 utbildningsplatser i Göteborg från

och med läsåret 1960/61, omkring 40 platser till den propedeutiska kursen

från och med läsåret 1962/63 i Umeå i kombination med ytterligare omkring

20 utbildningsplatser i de kliniska ämnena vid vardera av de medicinska

fakulteterna i Uppsala och Lund i och för sig innebär att totala antalet

flyttningar för de studerande kommer att kunna avsevärt reduceras. Detta

framgår bäst vid en jämförelse mellan de förut återgivna tabellerna 1 och 2.

Icke desto mindre erfordras även efter ett genomförande av ifrågavarande

ökning av utbildningsplatserna ett antal flyttningar vilka samtliga i princip

avser flyttningar till Umeå från vart och ett av de övriga lärosätena. Det

finns enligt min mening anledning att nu överväga att beträffande dem, som

kommer att inleda sina medicinska studier från och med läsåret 1960/61,

redan före studiernas påbörjande — givetvis efter tillbörligt beaktande av

de enskilda studerandenas skiftande önskemål — utvälja ett antal som

måste räkna med att de kan komma att få fullgöra sina studier från och

med det propedeutiska året på annan ort än där de prekliniska studierna

fullgöres. Stannar man för ett dylikt system förefaller det mig naturligt att

hänsyn tas bland annat till hemorternas belägenhet i förhållande till de

olika studieorterna.

Vid översynen finns det därjämte anledning att beakta den utökning av

antalet kliniska utbildningsplatser redan från och med läsåret 1959/60,

som jag i det föregående förordat. Som framgått av det anförda är avsikten

med detta förslag att vid de medicinska lärosätena, innan det reguljärt

ökade studerandeantalet når fram till det kliniska skedet, möjliggöra utbildning

i första hand av sådana medicine studerande av svensk eller annan

nationalitet som i utlandet genomgått medicinsk grundutbildning. Bestämmelserna

bör i detta hänseende självfallet utformas så, att under inga förhållanden

den situationen inträffar att samtliga eller huvuddelen av de från

utlandet kommande studerandena placeras vid ett och samma lärosäte.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att tillkomsten av det större antalet

kliniska utbildningsplatser i Uppsala och Lund redan från och med läsåret

1959/60 kommer att innebära att antalet flyttningar mellan lärosätena för

svenska studerande sannolikt kommer att kunna nedbringas.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1959

Jag har i det föregående förordat åtgärder för att utöka utbildningskapaciteten

i de kliniska ämnena vid Uppsala och Lunds universitet från och

med läsåret 1959/60 och i de prekliniska ämnena vid universitetet i Göteborg

från och med läsåret 1960/61. Vidare har jag förordat åtgärder för att

under läsåren 1959/60 och 1960/61 möjliggöra för i Sverige nu verksamma

utländska, icke-nordiska läkare att genomgå utbildning i kliniska ämnen

tillhörande femte och sjätte utbildningsåret av den svenska studiegången.

Slutligen har jag förordat åtgärder för att under läsåret 1959/60 möjliggöra

särskilda propedeutiska kurser i syfte att förhindra ytterligare fördröjningar

av studierna för studerande som ännu ej påbörjat sitt tredje utbildningsår

enligt normal studiegång.

De till följd härav erforderliga medelsförstärkningarna har med undantag

av för den sistnämnda åtgärden erforderligt belopp beräknats av utredningsmannen.

Hans förslag till medelsförstärkningar jämte universitetskanslerns

yttrande över detta förslag har redovisats i det föregående. Därjämte har

från berörda fakulteter inkommit vissa ytterligare påpekanden i anledning

av utredningsmannens förslag. Slutligen vill jag i detta sammanhang omnämna,

att kanslern för rikets universitet i framställning till Kungl. Maj:t

den 23 februari 1959 angående anordnandet av undervisning i klinisk epidemiologi

vid universitetet i Lund bland annat framlagt förslag om viss förstärkning

från och med läsåret 1959/60 i ämnet epidemiologi vid Lunds

universitet.

För egen del ansluter jag mig i huvudsak till det av utredningsmannen

framlagda förslaget till anslagsförstärkningar.

Jag förordar sålunda, bland annat, att en ny professur inrättas vid den

medicinska fakulteten vid universitetet i Göteborg från och med budgetåret

1961/62. I likhet med utredningsmannen anser jag att det tills vidare bör

hållas öppet, huruvida professurens ämnesområde bör vara fysiologi eller

medicinsk fysik. Jag förutsätter, att vederbörande myndigheter tar upp

frågan till behandling och förslag vid utarbetande av anslagsäskandena för

budgetåret 1961/62.

Vidare förordar jag att vid universitetet i Uppsala inrättas en professur i

ämnet neurokirurgi från och med budgetåret 1962/63.

Utredningsmannens förslag att i vartdera av ämnena pediatrik och psykiatri

vid universitetet i Uppsala skulle inrättas en laboratur från och med

budgetåret 1961/62 med samtidig indragning av en tjänst såsom biträdande

överläkare anser jag mig däremot icke kunna biträda. Utredningsmannen

har här berört en fråga av stort principiellt intresse. För egen del är jag i

nuvarande läge ej övertygad om att den av utredningsmannen förordade

lösningen för att tillgodose behovet av en effektivisering av undervisningen

i dessa ämnen är den mest ändamålsenliga. Frågan förtjänar enligt min

mening ytterligare överväganden. För att tillgodose det ökade undervisningsbehovet

i pediatrik och psykiatri vid universitetet i Uppsala bör från

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1959

och med budgetåret 1962/63 tills vidare beräknas undervisningsarvoden,

vartdera om 3 900 kronor.

Utredningsmannen har beträffande ämnena medicin och kirurgi vid medicinska

fakulteten i Uppsala föreslagit att från och med budgetåret 1959/60

inrättas en tjänst såsom andre underläkare respektive en tjänst såsom

förste underläkare. Jag förordar att dessa befattningar för budgetåret

1959/60 inrättas såsom extra tjänster i respektive lönegrader. Erforderliga

avlöningsmedel för dessa läkartjänster beräknar jag för budgetåret 1959/60

under det anslag, varom äskande framlägges i det följande. Från och med

budgetåret 1960/61 bör däremot ifrågavarande läkartjänster reguljärt inordnas

i undervisningssjukhusets stat. Motsvarande gäller naturligtvis för

de övriga läkartjänster, som enligt vad jag här förordar skall inrättas under

de närmaste budgetåren.

Beträffande ämnet radioterapi har utredningsmannen föreslagit att från

och med budgetåret 1959/60 inrättas en tjänst såsom biträdande överläkare

varjämte samtidigt en tjänst såsom förste underläkare skulle indragas. Jag

förordar att tjänsten såsom förste underläkare bibehålies budgetåret

1959/60 och att ett mot den ökade undervisningen svarande undervisningsarvode

beräknas för ämnet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att

efter förslag av kanslern för rikets universitet fastställa storleken av nämnda

arvode. Vidare torde det böra ankomma på vederbörande myndigheter

att till prövning upptaga frågan om lämplig tidpunkt för ombildning av

tjänsten som förste underläkare till en tjänst såsom biträdande överläkare i

lönegrad Ae 24.

Efter att nu ha tagit ställning till de från principiell synpunkt viktigaste

frågorna i utredningsmannens förslag till förstärkningar övergår jag till att

lärosäte för lärosäte och ämne för ämne taga ställning till de framlagda förslagen.

Jag följer därvid den av utredningsmannen i det föregående redovisade

ordningen av lärosäten och ämnen. I syfte att förtydliga mitt förslag

anger jag efter varje ämne inom parentes det budgetår från och med vilket

den förordade anslagsförstärkningen bör komma till stånd.

I fråga om de vid medicinska fakulteten vid universitetet i Göteborg

berörda ämnena ansluter jag mig helt till utredningsmannens förslag beträffande

ämnena anatomi (1960/61), histologi (1960/61), medicinsk statistik

(1960/61), medicinsk genetik (1960/61), medicinsk kemi (1961/62), fysiologi

(1961/62), medicinsk fysik (1961/62) och psykologi (1961/62). I

fråga om den förordade professuren erinrar jag om vad jag tidigare anfört.

Vid denna frågas kommande behandling torde även ställning böra tagas till

de med professurens inrättande sammanhängande förstärkningarna av övriga

avlönings-, materiel- och utrustningsanslag.

I fråga om de vid medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala berörda

ämnena ansluter jag mig helt till utredningsmannens förslag beträffande

ämnena klinisk bakteriologi (1959/60), ortopedi (1959/60), röntgendiagnostik

(1959/60), barnpsykiatri (1961/62), dermato-venereologi (1960/

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1959

61), klinisk epidemiologi (1960/61), neurologi (1961/62), neurokirurgi

(1961/62), obstetrik-gynekologi (1961/62), oftalmiatrik (1960/61), otorhino-laryngologi

(1960/61), hygien (1960/61), socialmedicin (1961/62),

rättsmedicin (1960/61), krigsmedicin (1960/61) samt neurokirurgi (1962/

63). Med beaktande av vad jag tidigare anfört tillstyrker jag vidare vad

utredningsmannen i övrigt förordat i fråga om ämnena medicin (1959/60),

kirurgi (1959/60), radioterapi (1959/60), pediatrik (1961/62) och psykiatri

(1961/62).

I fråga om de vid medicinska fakulteten vid universitetet i Lund berörda

ämnena ansluter jag mig helt till utredningsmannens förslag beträffande

ämnena klinisk bakteriologi (1959/60), medicin (1959/60), kirurgi (1959/

60) , ortopedi (1959/60), röntgendiagnostik (1959/60), radioterapi (1959/60),

pediatrik (1961/62), psykiatri (1961/62), barnpsykiatri (1961/62), dermatovenereologi

(1960/61), ftisiologi (1960/61), neurologi (1961/62), obstetrik

och gynekologi (1961/62), oto-rhino-laryngologi (1960/61), hygien (1960/

61) , socialmedicin (1961/62), rättsmedicin (1960/61) samt krigsmedicin

(1960/61).

I fråga om ämnet klinisk epidemiologi (1960/61) biträder jag utredningsmannens

förslag, dock att befattningen som klinisk amanuens bör inrättas

redan budgetåret 1959/60. I fråga om ämnet oftalmiatrik (1960/61) förordar

jag i likhet med utredningsmannen en personalförstärkning med en

lärare i lönegrad Ae 24 och en förstärkning av anslaget till materiel m. m.

med 4 500 kronor. Den av utredningsmannen föreslagna sänkningen av

arvodet till biträdande lärare torde böra begränsas till 2 860 kronor.

Såsom utredningsmannen förordat, torde ett belopp av 30 000 kronor för

budgetåret 1960/61 böra ställas till kanslerns disposition för att vid behov

användas för anordnande av kurser i sådana ämnen, tillhörande det s. k.

fria skedet, för vilka i det föregående medel beräknats först från och med

budgetåret 1961/62.

Vad därefter beträffar de i det föregående förordade åtgärderna för att

under läsåren 1959/60 och 1960/61 möjliggöra utbildning av i landet verksamma

utländska, icke-nordiska läkare inom ämnen som normalt studeras

under femte och sjätte studieåren, föreslår jag i likhet med utredningsmannen

att för bestridande av kostnaderna för den erforderliga undervisningen

beräknas ett medelsbehov av 50 000 kronor för vartdera av budgetåren

1959/60 och 1960/61. Jag förordar att dessa medel ställes till förfogande för

kanslern att av honom vid behov disponeras för här avsett ändamål.

Vad slutligen gäller de av mig förordade engångsåtgärderna för att öka

antalet utbildningsplatser vid propedeutiska kurser under budgetåret

1959/60 föreslår jag för detta ändamål cn mcdelsanvisning av 100 000

kronor. Dessa medel torde böra ställas till förfogande av kanslern att av

honom i mån av behov disponeras för här avsett ändamål.

De av mig nu förordade mcdelsförstärkningarna vid de medicinska fakul
4

— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 sand. Nr 93

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959

teterna vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg avseende löner och

materiel m.m. beräknar jag uppgå till sammanlagt 162 000 kronor för

budgetåret 1959/60. För budgetåren 1960/61, 1961/62, 1962/63 beräknar

jag nu erforderliga medelsförstärkningar i jämförelse med riksstaten för

innevarande budgetår till omkring 580 000 kronor, 905 000 kronor respektive

980 000 kronor. Därtill kommer medel ställda till kanslerns förfogande

för anordnande vid behov av ytterligare kurser dels under propedeutiska

året, dels för vissa utländska läkares utbildning, vilka jag beräknat till sammanlagt

150 000 kronor under budgetåret 1959/60 och 50 000 kronor under

budgetåret 1960/61. Slutligen tillkommer medel för täckande av vissa engångskostnader

för inredning och utrustning vilka jag beräknar till sammanlagt

175 000 kronor under budgetåren 1959/60—1962/63, varav för

budgetåret 1959/60 20 000 kronor.

Den av mig i det föregående föreslagna förstärkningen av anslagsmedlen

för nästa budgetår uppgår till sammanlagt (312 000 + 20 000 =) 332 000

kronor. Ifrågavarande belopp fördelar sig på följande poster:

Till universitetskanslersämbetets förfogande.................. 150 000

Uppsala universitet: avlöningar ............................ 69 000

materiel m. m.......................... 13 000

utrustning (engångsanslag) .............. 20 000

Lunds universitet: avlöningar .............................. 67 000

materiel m. m............................ 13 000

Summa kronor 332 000

Beloppet torde för nästa budgetår böra anvisas under ett särskilt förslagsanslag

med rubriken Vissa kostnader för läkarutbildningen. Det torde få

ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av kanslersämbetet meddela

erforderliga närmare föreskrifter rörande anslagets disposition.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig i det föregående förordade åtgärder

för att öka de medicinska lärosätenas utbildningskapacitet;

b) till Vissa kostnader för läkarutbildningen för budgetåret

1959/60 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 332 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

M. Ribbing

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1959 51

INNEHÅLL

Sid.

1. Inledning........................................................ 3

2. Framtida läkartillgång och läkarbehov.............................. 6

Departementschefen .............................................. 14

3. Ökad utbildningskapacitet vid de medicinska läroanstalterna.......... 18

Departementschefen .............................................. 41

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:230 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om översyn av expropriationslagens bestämmelser om rättegångskostnader. a1 i texten
  2. SU 1959:82 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1959/60 till vissa kostnader för läkarutbildningen jämte i ämnet väckta motion s. 1 i texten