Sök i Ratio Lex

Angående anslag till vattendomstolarna för budgetåret 1959/60

1959-03-13 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1959:98, Angående anslag till vattendomstolarna för budgetåret 1959/60

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1959

1

Nr 98

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående anslag till vattendomstolarna

för budgetåret 1959/60; given Stockholms

slott den 13 mars 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ingvar Lindell

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en ny vattendomstol skall inrättas för övre

Norrland med Luleå såsom kansliort. Vidare föreslås med hänsyn härtill

ändringar beträffande de anslag för vattendomstolarna, som upptagits i årets

statsverksproposition.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 9S

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1959

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsurenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 mars 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, följande.

Vid anmälan till årets statsverksproposition av domstolarnas anslagsbehov

(II ht s. 15) anförde jag, bland annat, att numera justitierådet Olof

Riben tillkallats för att, såsom 1958 års riksdag begärt (riksd. skr. 1958: 2),

utreda frågan om inrättande av en ny vattendomstol för Norrbottens län. Jag

anmälde vidare att betänkande i ämnet avgivits den 31 december 1958 och

att ärendet skulle anmälas efter remissbehandling av betänkandet.

Med utgångspunkt från den dittillsvarande vattendomstolsorganisationen

upptogs anslagen till avlöningar och omkostnader för vattendomstolarna till

2 949 900 kronor respektive 481 600 kronor, varvid gjorda framställningar

om höjningar av anslagen i viss utsträckning beaktats.

Sedan det nyssnämnda betänkandet, vari utredningsmannen föreslagit delning

av Norrbygdens vattendomstol, varit föremål för remissbehandling, anhåller

jag nu att få ånyo anmäla dessa anslagsfrågor.

Vattendomstolarnas nuvarande organisation in. in.

Vattendomstolarna i riket är till antalet fem, nämligen Norrbygdens, Mellanbygdens,

Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar.

Bestämmelser rörande vattendomstolarnas domsområden m. in. har meddelats

i kungörelse den 10 juni 1949, nr 326.

Vattendomstol består i sin reguljära sammansättning av en vattenrättsdomare

såsom ordförande samt två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän.

Av ingenjörerna skall den ene ha sakkunskap särskilt i

fråga om byggande i vatten (vattenbyggnadsteknisk ingenjör) och den andre

särskilt beträffande torrläggning av mark (agrikulturteknisk ingenjör).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1959

3

Härtill kommer erforderlig kanslipersonal. Till följd av stor arbetsbelastning

bar vattendomstolarna sedan lång tid tillbaka måst arbeta med utökad

personal.

Enligt 11 kap. 9 § vattenlagen skall gränserna för de till varje vattendomstol

hörande områdena följa vattendelare mellan olika vattensystem

på sätt Kungl. Maj :t närmare förordnar. Domsoinrådet för Norrbygdens

vattendomstol skall enligt nyssnämnda kungörelse omfatta Norrbottens

län samt de delar av Västerbottens och Västernorrlands län som ligger

norr och öster om vattendelaren mellan Umeälvs m. fl. vattendrags vattenområden,

å ena, samt Ångermanälvens vattenområde, å andra sidan. Genom

kungörelsen har vidare förordnats, att domstolens kansli tillsvidare skall

vara förlagt till Umeå.

Enligt en av vattenöverdomstolen fastställd arbetsordning skall Norrbygdens

vattendomstol för målens behandling vara uppdelad på tre avdelningar.

Målen skall i princip fördelas så mellan avdelningarna, att målen

från Luleälvs nederbördsområde handlägges på första avdelningen, målen

från Skellefteälvs nederbördsområde på andra avdelningen och målen från

Umeälvs nederbördsområde på tredje avdelningen, varjämte mål som ej är

att hänföra till något av angivna nederbördsområden handlägges på första

avdelningen.

Vid domstolen tjänstgör för närvarande tre vattenrättsdomare, två e. o.

vattenrättsdomare, en särskild vattenrättsdomare, fem vattenrättsingenjörer,

tre e. o. vattenrättsingenjörer, en vattenrättssekreterare, en e. vattenrättssekreterare,

fem bitr. vattenrättssekreterare, en vattenrättsamanuens

(protokollssekreterare), en e. kanslist, en kansliskrivare, ett e. kanslibiträde

och åtta kontorsbiträden. Av dessa har till tjänstgöring på domstolens första

avdelning indelats en vattenrättsdomare (Löwing), en e. o. vattenrättsdomare

(Ejerdal), en vattenrättsingenjör, två e. o. vattenrättsingenjörer, vattenrättssekreteraren,

en bitr. vattenrättssekreterare, vattenrättsamanuensen,

kanslisten, kansliskrivaren, kanslibiträdet samt tre kontorsbiträden. Vattenrältsdomaren

Löwing och vattenrättssekreteraren handlägger — förutom

mål på första avdelningen — även administrativa ärenden rörande alla avdelningarna.

Kanslisten och kansliskrivaren tilldelas arbetsuppgifter med

anknytning till domstolen i dess helhet.

Utredningsmannens förslag

Beträffande utbyggnaden av övre Norrlands vattenkraft

betonar utredningsmannen den successiva förskjutning av utbyggnadsverksamheten

mot landets nordliga delar som ägt rum under senare

år. Av den totala vattenkraftproduktionen inom landet svarade sålunda

älvarna inom Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolars domsområden

åren 1939, 1949 och 1958 för resp. 33, 55 och 70 procent. År 1970

beräknas procenttalet ha stigit till 74 för att i slutstadiet uppgå till 78.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1959

Samtidigt framträder en förskjutning av produktionens tyngdpunkt från

Mellanbygdens till Norrbygdens vattendomstols domsområde. Medan älvarna

inom sistnämnda område åren 1939 och 1949 endast svarade för 10 å 15

procent av landets vattenkraftproduktion och år 1958 för cirka 25 procent,

kommer andelen år 1970 att uppgå till nära 40 procent och i slutstadiet till

cirka 50 procent. Ännu tydligare framstår den pågående förskjutningen mot

övre Norrland av vattenkrafttillgångarnas utbyggande, om man jämför

produktionens årliga ökning inom olika domsområden. Medan nybyggnaderna

inom Mellanbygdens vattendomstols område under 1940- och 1950- talen sålunda omfattade i genomsnitt 500 resp. 800 miljoner kilowattimmar

(MkWh) per år och under 1960-talet beräknas omfatta i medeltal 650

MkWh om året, är motsvarande siffror för Norrbygdens vattendomstol 50,

700 och 1 350 MkWh per år. Utredningsmannen jämför även den nuvarande

och för framtiden beräknade kraftproduktionens geografiska fördelning

inom Norrbygdens vattendomstols område. I anslutning därtill framhålles,

att av landets utbyggnadsvärda vattenkraft (85 000 MkWh) finnes mer än

en fjärdedel inom Piteälvs och norr därom belägna vattendrags nederbördsområden.

Jämförelsen visar även att utbyggnadsverksamheten hittills

varit något mera omfattande inom den södra delen av domsområdet än

inom den norra men att förhållandet redan under 1960-talet kommer att bli

det motsatta samt att verksamheten efter 1970 — om våra vattenkrafttillgångar

skall utnyttjas i den utsträckning man för närvarande räknar

med -—i än högre grad måste inriktas på den norra delen av domsområdet.

Utredningsmannen anser det uppenbart, att den nuvarande personalen

på första avdelningen vid Norrbygdens vattendomstol, vid vilken avdelning

alla mål från den norra delen av domsområdet nu handlägges, är otillräcklig

för de rättskipningsuppgifter som den planerade utbyggnaden av

vattenkraften i de nordligaste älvarna kommer att föra med sig. Möjligheten

att överföra arbetskrafter från de båda övriga avdelningarna måste anses

utesluten. En utökning av personalorganisationen

anses alltså ofrånkomlig. Enligt utredningsmannens uppfattning kräves

för behandling av målen rörande Luleälv -— de nu anliängiga och de som

kommer att anhängiggöras inom den närmaste tiden — samt mål från den

norra delen av domsområdet i övrigt en omedelbar förstärkning av arbetskrafterna

på första avdelningen med två vattenrättsdomare samt ett motsvarande

tillskott av ingenjörs- och sekreterarkrafler jämte kanslipersonal.

En sådan personalstyrka kommer enligt utredningsmannens uppfattning

utan tvekan att beredas full sysselsättning inom den norra delen

av domsområdet åtminstone till 1970-talets slut. Under huvuddelen av den

aktuella 20-årsperioden kommer personalbehovet sannolikt att vara väsentligt

större. Utredningsmannen framhåller i anslutning därtill, att det

enligt hans mening för de närmaste två decennierna knappast finns någon

anledning antaga, att användningen av atomkraft skall förorsaka några

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr DS år 1959 5

mera betydande inskränkningar i programmet för vattenkraftens utbyggnad.

Utredningsmannen berör i detta sammanhang motsättningen mellan vattenkraft-

och naturskyddsintressena, varom utredningsmannen — under

erinran bl. a. om den förteckning över skyddsvärda objekt, som den s. k.

naturvårdsdelegationen låtit upprätta — anför följande:

På föranstaltande av naturvårdsdelegationen — vilken numera innesluter

representanter såväl för naturskyddsföreningen och andra ideella organisationer

med närliggande syften som för vattenkraftindustrien och för vilken

Kungl. Maj:t utsett eu opartisk ordförande — håller emellertid en ny förteckning

på att utarbetas som skall innefatta en gradering av de objekt för

vilka särskilt skydd i en eller annan form anses önskvärt. Resultatet är avsett

att framläggas under den allra närmaste tiden, varefter man har att

vänta en ingående debatt i frågan. Det är givetvis i nuvarande läge omöjligt

att bedöma, i vilken utsträckning naturskyddets målsmän på denna

väg kan få sina önskemål tillgodosedda. Sannolikt kan det emellertid icke

bli tal om att från utbyggnad helt undantaga mer än en förhållandevis liten

del av landets återstående utbyggnadsvärda vattenkraft. Naturskyddets praktiskt

viktigaste uppgift i detta sammanhang kommer i stället att ligga i bevakningen

av att kraftverks- och regleringsföretagen utformas under skäligt

hänsynstagande till landskapets skönhetsvärden och till vattendragens betydelse

för växt- och djurliv m. m. Den aktuella situationen i naturskyddsfrågan

kan därför enligt utredningens mening icke motivera någon nedprutning

av den i det föregående framlagda mycket försiktiga bedömningen av

den erforderliga domstolsorganisationens storlek.

Enligt utredningsmannens uppfattning är det även orealistiskt att räkna

med att från fiskeintressets sida framförda förslag om undantagande från

kraftexploatering av vissa vattendrag, främst sådana som är av särskild betydelse

för laxreproduktionen, skall leda till inskränkningar i kraftutbyggnadsprogrammet

av den omfattning att de kan inverka på behovet av arbetskrafter

för vattenrättskipningen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig utredningsmannen utan

tvekan kunna uttala, att ett domsområde, i huvudsak sammanfallande med

Norrbottens län, kan beräknas för längre tid framåt ge full sysselsättning åt

eu självständig vattendomstol av lämplig storlek.

Utredningsmannen övergår härefter till frågan, huruvida inrättandet

av en ny självständig domstol med förläggning inom

domsområdet är den lämpligaste formen för förstärkning av domstolsorganisationen

eller om eu utökning av den till Umeå förlagda domstolen är att

föredraga.

Till förmån för inrättande av en ny domstol i Norrbotten talar enligt utredningsmannens

mening främst förkortningen av resvägarna från kansliorten

till förrättningsplatserna. Om domstolen förlägges till Luleå eller Boden,

vilka orter anses vara de enda praktiskt tänkbara alternativen, minskas

sålunda landsvägsavståndet mellan kansliorten å ena sidan samt orter i

Lule, Kalix och Torne älvdalar å andra sidan med i runt tal .''10 mil. 1 den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1959

män järnvägsförbindelser finnes, blir skillnaden vid tågresor ungefär densamma.

Minskningen i resväg och därmed i restid måste innebära en betydande

vinst både i effektiv arbetstid och i bekvämlighet för domstolsledamöterna,

för vilka resorna i denna del av landet under alla omständigheter

är förenade med åtskilligt besvär. Utredningsmannen anmärker därjämte,

att reseprogrammet för en ny domstol med lokal förläggning säkerligen

kommer att utformas något annorlunda — med flera och kortare resor •—

än om den nuvarande domstolen blir kvar odelad i Umeå. Detta är givetvis i

sin mån ägnat att reducera vinsten i arbetstid. Det framhålles emellertid,

att det i och för sig är en stor fördel med en förläggning som gör det lättare

för domstolen eller ledamot av denna att med kort varsel och oberoende av

uppgjorda resplaner i övrigt hålla sammanträde eller undersökning i ett

visst mål, när sådant av någon anledning finnes angeläget.

Vilken betydelse inrättandet av en ny domstol med förläggning till Luleå

eller Boden kan få för resekostnaderna anser utredningsmannen svårt att

bedöma. En övergång från tåg- till bilresor, varmed man enligt utredningsmannens

uppfattning måste räkna oavsett om en ny domstol inrättas eller

icke, är i detta hänseende ägnad att öka betydelsen av resvägarnas förkortning.

Att den ökade uppspaltning av resorna som inrättandet av en ny

domstol sannolikt skulle draga med sig skulle verka höjande på resekostnaderna

är å andra sidan obestridligt. Emellertid anser utredningsmannen

resekostnaderna spela en relativt underordnad roll när det gäller att taga

ställning till frågan på vilket sätt den förstärkning av vattendomstolsorganisationen

skall genomföras, som erfordras för den ekonomiskt så oerhört

betydelsefulla utbyggnaden av översta Norrlands vattenkraft.

Såsom ett skäl för inrättande av en särskild vattendomstol för Norrbottens

län har i olika sammanhang anförts värdet av närmare kontakt mellan

den domstol som handlägger vattenmål i länet, speciellt de stora kraftverksoch

regleringsmålen, och länsmyndigheterna i Luleå. Utredningsmannen

ansluter sig till denna uppfattning och anser sålunda att möjligheten till

direkt kontakt mellan domstolen och länsmyndigheterna skulle innebära en

påtaglig fördel. Detta gäller enligt utredningsmannens mening även förhållandet

mellan domstolen och de flottningsföreningar för ett flertal Norrbottensälvar,

som har gemensamt kontor i Luleå. Även enskilda sakägare

i vattenmålen kan givetvis ha anledning att besöka vattendomstolens kansli.

Betydelsen härav bör visserligen icke överdrivas, men med tanke på de

omfattande, i befolkningens levnadsvillkor djupt ingripande utbyggnader

i Norrbottensälvarna, som nu pågår eller är under förberedelse, anser utredningsmannen

det vara ett befogat önskemål, att även de av dessa företag

berörda sakägarna utan alltför stora uppoffringar i form av tidsspillan

och kostnader skall kunna söka kontakt med vattendomstolens befattningshavare

på kansliorten. En förläggning av en ny vattendomstol till Luleå eller

Boden skulle otvivelaktigt få stor betydelse i detta hänseende, icke blott genom

att kansliorten bleve mindre avlägsen än för närvarande utan även där
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1959

7

för att nämnda platser är centra inom Norrbottens län, vilka befolkningen

ofta har anledning att besöka i andra ärenden.

Betänkligheter mot inrättande av en ny domstol kan enligt utredningsmannens

mening anföras huvudsakligen från två synpunkter, nämligen dels

med hänsyn till rekryteringsfrågan och vad därmed sammanhänger och

dels med hänsyn till vissa praktiska svårigheter med avseende å den fortsatta

handläggningen av vissa mål rörande Suorvasjöarnas reglering m. m.

Betydelsen av att domar- och ingenjörstjänster vid vattendomstolarna

besättes med förstklassiga krafter understrykes med skärpa av utredningsmannen,

som även framhåller vikten för ett gott arbetsresultat av kontinuiteten

i domstolsverksamheten; täta personombyten inverkar sålunda

oundvikligen menligt på både effektiviteten och kvaliteten i arbetet.

Under utredningen har från vissa håll uttalats farhågor för rekryteringssvårigheter.

Utredningsmannen vill emellertid hålla före, att dessa farhågor

är överdrivna, i varje fall om den nya domstolen förlägges till Luleå. Härom

anföres följande:

Det är visserligen sant, att rekryteringssvårigheter i övre Norrland föreligger

på många förvaltningsområden. Det kan ej heller förnekas att, i valet

mellan Umeå och Luleå som förläggningsort, de flesta »sörlänningar»

torde finna Luleå mindre lockande redan på grund av det geografiska läget

och vad därmed sammanhänger. På sista tiden har dessutom tillkomsten

av högskolor in. in. i Umeå skapat förbättrade utbildningsmöjligheter

för studerande ungdom, vilket säkerligen har en viss betydelse från rekryteringssynpunkt.

Å andra sidan håller hela övre Norrland på att komma närmare

Stockholm och Mellansverige genom kommunikationernas förbättring.

Flygförbindelsen Stockholm—Luleå—Kiruna har starkt bidragit härtill. Vidare

är näringslivet i Norrbotten statt i snabb utveckling, vilket icke minst

kommer till synes i Luleå. Jämsides med det ekonomiska framåtskridandet

äger en kulturell utveckling rum, som betyder mycket för trevnaden i

det dagliga livet. Det finnes all anledning tro, att denna utveckling på olika

områden kommer att tränga »transportmentaliteten» tillbaka. Vad särskilt

en ny vattendomstol beträffar är det enligt utredningsmannens mening berättigat

att antaga, att de utomordentligt betydelsefulla och intressanta arbetsuppgifterna

skall verka i samma riktning.

Utredningsmannen betonar emellertid samtidigt, att befattningshavarna

vid den nya domstolen efter en längre tids tjänstgöring i många fall lär komma

att önska förflyttning söderut. För en tillfredsställande rekrytering är

det av stor vikt, alt vederbörande kan räkna med en sådan möjlighet. Åt

innehavare av ordinarie domar- och ingenjörstjänster vid den nya domstolen

bör därför lämnas en auktoritativ försäkran att de skall vara berättigade

söka transport till häradshövdingeämbete, annan vattenrättsdomarbefattning

eller tingsdomartjänst resp. till annan vattenrättsingenjörstjänst.

Beträffande såväl ordinarie som extra ordinarie domartjänster

vid den nya domstolen är det därjämte önskvärt alt sökande, som ej fullgjort

sedvanlig revisionssekreteraretjänstgöring, kan räkna med att denna

omständighet ej skall försämra hans möjligheter alt sedermera söka och

erhålla annan tjänst. Tjänstgöringen som vatlcnrättsdomarc vid den nya

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1959

domstolen bör slutligen vid ansökan till annan tjänst få tillgodoräknas som

merit efter samma grunder som enligt praxis gäller för tjänstgöring vid

hovrätten för övre Norrland.

Målen angående Suorvaregleringarna handlägges av vattenrättsdomaren

Löwing, vilken tillika handlägger vissa andra mål och ärenden avseende Stora

Luleälv ovanför dess sammanflöde med Lilla Luleälv.1 Anhängiga mål

angående företag i Lilla Luleälv och i Stora Luleälv nedanför sammanflödet

handlägges för närvarande av den e. o. vattenrättsdomare, som är indelad

till tjänstgöring på första avdelningen (Ejerdal). Det är avsett att denne,

i varje fall till en början, även skall taga hand om de nya mål rörande

företag i Lilla Luleälv, som väntas inkomma inom den närmaste framtiden.

Då de olika kraftverks- och vattenregleringsföretagen i Luleälvs vattensystem

— utförda, påbörjade och planerade —- i stor utsträckning har samband

med varandra, skulle det i princip vara önskvärt, att alla målen kunde

handläggas av samma domare. Liksom beträffande andra älvar, där omfattande

utbyggnader äger rum, är emellertid ett sådant arrangemang praktiskt

ogenomförbart. Att Löwing bör fortfara med handläggningen av Suorvamålen

anser utredningsmannen uppenbart. Arbetsuppgifterna i övrigt i Luleälv

torde icke för någon längre tid kunna hållas samlade på en hand utan

kräva åtminstone två domare. Frågan har i och för sig intet direkt samband

med frågan om inrättandet av en ny domstol; även om Norrbygdens

vattendomstol bibehålies odelad i Umeå, blir det nödvändigt att söka uppdraga

rationella riktlinjer för gränsdragningen mellan målen, d. v. s. för

vad som skall behandlas i det ena och det andra målet. Att utredningsmannen

likväl uppmärksammat spörsmålet beror på att man icke torde kunna

räkna med att Löwing, om den nuvarande första avdelningen utbrytes till

en självständig domstol med placering i Luleå eller Boden, kommer att

medfölja till den nya förläggningsorten. Det är uppenbart, att samordningen

av de olika domarnas arbete kan avsevärt försvåras av att de är bosatta

på olika orter. Utredningsmannen anser dock icke svårigheterna större

än att de kan bemästras. Utredningsmannen framhåller tillika, att liknande

svårigheter naturligtvis kan uppstå genom att olika vattenrättsingenjörer

tjänstgör i målen men att icke heller dessa svårigheter torde vara olösliga.

Efter att sålunda ha övervägt skälen för och emot inrättandet av en ny

vattendomstol har utredningsmannen stannat för den meningen, att en

sådan domstol bör inrättas. Det är enligt utredningsmannens mening angeläget,

att den nya domstolen inrättas snarast möjligt.

Beträffande dom so in rådet för den nya vattendomstolen uttalar

utredningsmannen, att områdets södra gräns, i likhet med gränserna mellan

vattendomstolarnas domsområden i övrigt, bör följa en naturlig vattendelare

mellan olika vattendrag. Det torde vara klart, att området bör sträcka

sig åtminstone t. o. m. Piteälv men däremot icke omfatta Skellefteälv, ehuru

av dennas nederbördsområde en icke obetydlig del faller inom Norrbot
1

Då i fortsättningen talas om »Suorvamålen» avses därmed alla dessa mål och ärenden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kanyl. Maj:ts proposition nr t)8 år 1959

tens län. Huruvida de mellan nämnda båda älvar belägna vattendragen,

av vilka de största är Åby och Byske älvar, skall hänföras till den nya

domstolens område torde ur arbetssynpunkt vara av relativt liten betydelse.

Från andra synpunkter anser emellertid utredningsmannen det vara lämpligast

att draga gränsen omedelbart söder om Piteälvs nederbördsområde.

Såsom förläggningsort för den nya vattendomstolen anser utredningsmannen

som förut antytts Luleå och Boden utgöra de enda praktiskt

tänkbara alternativen. Till förmån för Boden talar huvudsakligen stadens

gynnsammare belägenhet i kommunikationshänseende. För en förläggning

av domstolen till Luleå anföres den omständigheten, att alla länsmyndigheter

för Norrbottens län och flera flottningsföreningar har säte i

denna stad. Ännu viktigare —- och enligt utredningsmannens mening utslagsgivande

— är rekryteringsfrågan. Utredningsmannen har funnit anledning

tro, att man i Luleå skall kunna få en tillfredsställande rekrytering.

Skillnaden mellan Luleå och Boden i detta hänseende torde vara avsevärd.

Detta utredningsmannens uttalande gör icke anspråk på att vara grundat på

någon objektiv gradering av de båda städernas företräden utan uppgives

endast innebära ett konstaterande av hur en bosättning i resp. städer allmänt

torde betraktas inom de tjänstemannakategorier om vilka här är

fråga. Bodens försteg i kommunikationshänseende kan enligt utredningsmannens

bestämda mening icke motivera att man skall taga risken för en

avsevärt försämrad rekrytering. Utredningsmannen anser således att den

nya domstolen bör förläggas till Luleå.

Representanter för Luleå stad har för utredningsmannen uppgivit, att det

icke erbjuder några svårigheter att i staden skaffa lämpliga lokaler för

den nya domstolen. Jämväl frågan om bostäder för domstolspersonalen

kommer enligt förmälan av stadens myndigheter att kunna lösas på

ett tillfredsställande sätt.

Utredningsmannen behandlar härefter personalorganisationen

vid den nya vattendomstolen.

Vad först beträffar antalet vattenrättsdomare har förut antytts att enligt

utredningsmannens mening fyra domare erfordras redan från början. Förutom

de två domare, som för närvarande finnes vid Umeådomstolens första

avdelning — vars huvudsakliga arbetsuppgifter kommer att övertagas av

den nya vattendomstolen — behöves sålunda ytterligare två domare. Med

hänsyn till att vattenrättsdomaren Löwing, vilken under flera år framåt

kommer att vara upptagen av handläggningen av de s. k. Suorvamålen, får

antagas komma att bo kvar i Umeå, uppstår frågan om Löwings tjänsteställning.

En fullt tillfredsställande lösning av denna fråga anser utredningsmannen

svår att finna. Det lämpligaste synes vara, att Löwing kvarstår såsom

den till tjänsteställningen främste vattenrättsdomaren (»chefsdomare»)

i Umeå inen förordnas att tillsvidare handlägga Suorvamålen vid den nya

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år i959

domstolen. I enlighet med del anförda föreslår utredningsmannen, att tre

domartjänster inrättas vid den nya domstolen och att i samband därmed den

vid nuvarande första avdelningen befintliga tjänsten som extra ordinarie

vattenrättsdomare avföres från Umeådomstolens stat. Av de tre domartjänsterna

bör enligt utredningsmannens åsikt två genast göras ordinarie

och den återstående tillsvidare extra ordinarie. Av de ordinarie tjänsterna

bör den ena vara chefstjänst med samma avlöningsförstärkning som utgår

till »chefsdomarna» i Umeå och Östersund.

Vid den nya vattendomstolen bör vidare enligt förslaget inrättas sex vattenrättsingenjörstjänster,

därav fyra agrikulturtekniska och två vattenbyggnadstekniska,

i samband varmed de tre ingenjörstjänsterna vid den nuvarande

första avdelningen bör avföras från Umeådomstolens stat. Två agrikulturtekniska

tjänster och en vattenbyggnadsteknisk synes genast böra

ordinariesättas, under det att övriga tjänster tillsvidare inrättas såsom extra

ordinarie.

Vad angår vattenrättssekreterartjänsterna och biträdespersonalen vid första

avdelningen bör tjänsten som biträdande vattenrättssekreterare ävensom

de tre kontorsbiträdestjänsterna överflyttas till den nya domstolen. Övriga

befattningar torde böra bibehållas vid Umeådomstolen.

Förutom den tjänst som biträdande vattenrättssekreterare, vilken enligt

det sagda bör överflyttas till den nya domstolen, torde där erfordras en befattning

som vattenrättssekreterare och en som extra vattenrättssekreterare.

Någon vattenrättsamanuens (protokollssekreterare) bör enligt förslaget ej

anställas vid den nya domstolen. I stället för amanuensen bör i princip —

såsom skett vid Mellanbygdens vattendomstol — ett kvalificerat icke rältsbildat

biträde anställas. Innan en sådan åtgärd vidtages, torde man dock

enligt utredningsmannens mening lämpligen kunna avvakta någon tids utveckling.

De biträdesbefattningar vid den nuvarande första avdelningen i

Umeå, som icke överflyttas till den nya domstolen, bör där få sin motsvarighet

i nyinrättade tjänster. Den kvalificerade biträdespersonalen bör alltså

enligt förslaget tillsvidare bestå av en extra kanslist, en ordinarie kansliskrivare

och ett extra kanslibiträde. Utöver de tre kontorsbiträden, vilkas

tjänster överföres från första avdelningen, synes därjämte ytterligare ett

dylikt biträde böra anställas. Slutligen erfordras en expeditionsvakt.

Såsom namn för den nya vattendomstolen föreslår utredningsmannen

Övre Norrbygdens vattendomstol. För den domstol som kvarblir

i Umeå föreslås benämningen Nedre Norrbygdens vattendomstol.

Inrättandet av den nya domstolen medför ökade kostnader. Den ökade

årliga lönekostnad som uppkommer bar av utredningsmannen på grundval

av 1958 års löner beräknats till sammanlagt 343 644 kronor. Härjämte

kan förutses en ökning av åtminstone vissa poster i vattendomstolarnas

omkostnadsstat. Hyreskostnaden för domstolslokaler i Luleå kan beräknas

belöpa sig till 70 kronor per kvadratmeter. Utgiften härför torde en
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1959

11

dast till en mindre del komma att uppvägas av en minskning av hyresutgifterna

i Umeå. Slutligen framhålles, att flyttningen till Luleå samt inredningen

av de nya lokalerna och anskaffning av juridisk och teknisk litteratur

kommer att draga vissa engångskostnader.

Yttranden

Över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av vattenöverdomstolen,

vars utlåtande åtföljes av ett utav vattenrättsdomaren Löwing för

Norrbygdens vattendomstols räkning efter samråd med övriga vattenrättsdomare

samt vattenrättsingenjörerna vid domstolen avgivet yttrande, kammarkollegiet,

vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsslyrelsen, lantbruksstyrelsen,

sjöfartsslyrelsen, fiskeristyrelsen, byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, statskontoret

samt länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län.

Yttrandet från länsstyrelsen i Norrbottens län åtföljes av yttranden från

Norrbottens läns hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens

län, länets lappfogdar, över jägmästarna i Övre och Nedre Norrbottens distrikt,

Lule älvs flottningsförening samt länsorganet för bevakande av kommunala

intressen m. in. i samband med vattenregleringar och kraftverksbyggen.

Yttranden har vidare efter remiss avgivits av Luleå stad, Bodens stad,

svenska vattenkraftföreningen, riksförbundet landsbygdens folk, svenska

väg- och vattenbyggares riksförbund, styrelsen för Sveriges advokatsamfund,

Sveriges juristförbund, svenska flottledsförbundet, civila statsförvaltningens

tjänstemannaförbund och svenska naturskyddsföreningen.

I likhet med utredningsmannen anser remissorganen allmänt, att en u tökning

av personalorganisationen för vattenrättskipningen

i övre Norrland är påkallad.

Kammarkollegiet erinrar om, att två av rikets vattendomstolar för närvarande

är organiserade med vardera endast två vattenrättsdomare. Med

hänsyn härtill synes en vattendomstol för Norrbottens län kunna inrättas

även om man skulle anse att arbetsmängd och övriga omständigheter motiverade

en något mindre organisation än den föreslagna. Vad angår den beräkneliga

arbetsmängden tilltror kammarkollegiet sig ej att kunna bedöma

för så lång tid framåt som 20 år verkan på vattenkraftens utbyggnad av

nyare former av kraftproduktion. Kollegiet finner det dock slå utom tvivel,

att arbetsuppgifterna inom området för den tilltänkta domstolen kommer

—- även om man undantar Suorvamålen — alt under åtskilliga år fullt sysselsätta

två vattenrättsdomare och häremot svarande övrig personal.

Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar, att utbyggnadsverksamheten inom

länet redan har en omfattning som saknar motsvarighet i andra delar av landet.

Ytterligare planer har tillkännagivits rörande utbyggnaden av vatten
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1959

kraften i länet. Redan de nu pågående vattenmålen fordrar en mycket tidsoch

arbetskrävande domstolsbehandling. Det torde därför enligt länsstyrelsens

mening icke råda tvivel om att vattenrättskipningen inom vattendomstolens

nuvarande domsområde för en tid av minst 20 år framåt kommer

att ge full sysselsättning åt två fullständigt organiserade vattendomstolar.

Frågan om erforderligbeten av en förstärkning diskuteras ganska utförligt

av vattenöverdomstolen, som därvid uttalar vissa sympatier för ett uppskov

med bedömningen av behovet av en utökad personalorganisation. Det

torde enligt vattenöverdomstolens mening vara osäkert, om Norrbottensälvarna

verkligen kommer att utbyggas enligt det tidsschema och i den omfattning,

som kraftindustriens talesmän förutsätter. Vattenöverdomstolen är

emellertid benägen att biträda utredningsmannens uppfattning, att användningen

av atomkraft sannolikt icke kommer att under de närmaste två decennierna

förorsaka mera betydande inskränkningar i utbyggnadsprogrammet.

Vidare är att beakta den av utredningsmannen berörda motsättningen

mellan vattenkraftintresset och naturskyddsintresset. Vattenöverdomstolen

finner det emellertid tveksamt i vad mån en anordning till skydd för vissa

ideella intressen kan påverka bedömningen av vattendomstolarnas organisation.

Därest Lilla Luleälv skulle helt eller till stor del undantagas från

utbyggnad, skulle måhända en omedelbar, mera omfattande förstärkning av

domstolsorganisationen icke vara erforderlig, helst som planerna beträffande

Pite, Kalix och Torne älvar ännu icke tagit fastare form. Med hänsyn

härtill anser vattenöverdomstolen, att det skulle vara en avgjord fördel, om

bedömningen av behovet av en utökad organisation kunde anstå, till dess

naturvårdsdelegationen framlagt resultatet av sitt nu pågående arbete och

statsmakterna blivit i tillfälle att taga ställning till förslagen. Emellertid

föreligger det ett starkt krav på skyndsam förstärkning av domstolsorganisationen.

All sannolikhet talar också för att — även med bortseende från

Lilla Luleälv — övre Norrlands återstående utbyggnadsvärda vattenkraft till

övervägande delen kommer att tagas i anspråk inom en icke alltför avlägsen

framtid. Vattenöverdomstolen anser sig därför kunna biträda utredningsmannens

uppfattning, att den aktuella situationen i naturskyddsfrågan

icke motiverar en ned prutning av den i promemorian gjorda bedömningen

av den erforderliga domstolsorganisationens storlek.

Utredningsmannens förslag om inrättande av en ny självständig

vattendomstol godtages i allmänhet av remissinstanserna.

Både länsstyrelsen i Norrbottens län och Luleå stad betonar, alt farhågorna

för rekryteringssvårigheter är överdrivna. Enligt stadens mening

är rekryteringsfrågan ett spörsmål »på andra planet», såvida icke svårigheterna

kan befaras bli så stora, att de äventyrar domstolens förmåga att

fungera.

Även vattenöverdomstolen anser sig kunna tillstyrka utredningsmannens

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1959

13

förslag i denna del, men betonar samtidigt, att vissa betänkligheter kan anföras

mot inrättandet av en ny domstol. Vattenöverdomstolen förklarar sig

sålunda vara fullt medveten om att rekryteringssvårigheterna kan bli mycket

stora, särskilt som kravet att domar- och ingenjörstjänsterna besättes

med förstklassiga krafter icke bör eftergivas. Även om det nu är omöjligt

att med önskvärd säkerhet bedöma rekryteringssvårigheterna, anser

sig vattenöverdomstolen likväl böra räkna med att tillräckligt kvalificerade

krafter kommer att stå till förfogande för att besätta de föreslagna tjänsterna.

Givetvis måste man utgå från att befattningarna främst kommer att

locka yngre domar- och ingenjörskrafter, men hittills vunna erfarenheter av

rekryteringen till de norrländska vattendomstolarna har enligt vattenöverdomstolen

givit vid handen, att den yngre arbetskraften är synnerligen

lämplig för det fysiskt och psykiskt krävande arbetet vid dessa domstolar.

Vattenöverdomstolen anför vidare, att en sådan anordning, varigenom

mål från samma älvsystem kommer att handläggas av olika domare, tillhörande

skilda domstolar, uppenbarligen är mycket oläglig, särskilt med

hänsyn till att verkningarna av vattenregleringarna vid Suorva gör sig gällande

inom vidsträckta delar av älvsystemet. Efter att ha erinrat om nackdelarna

av tidigare sammanblandning i Indalsälven av skilda domares arbetsuppgifter,

framhåller emellertid vattenöverdomstolen, att svårigheterna

torde kunna reduceras, därest Luleälven indelas i sektioner och samtliga, av

olika företag orsakade skador inom varje sektion behandlas i ett visst bestämt

mål.

Förslaget avstyrkes av Norrbygdens vattendomstol, statskontoret, Sveriges

jnristförbund och svenska naturskyddsföreningen.

Norrbygdens vattendomstol anser, att den erforderliga förstärkningen av

domstolsorganisationen bör ske genom en utökning av den nuvarande domstolen

i Umeå och icke genom inrättande av ännu en vattendomstol.1 Det

vitsordas att, om vattendomstol kommer att få behandla huvuddelen av

de planerade utbyggnadsprojekten, arbetsuppgifterna enbart inom Norrbottens

län kommer att vara fullt tillräckliga som underlag för en ny självständig

domstol. Skulle Lilla Luleälv undantagas från utbyggnad, torde behovet

av en ny domstol minska avsevärt. Det synes därför vattendomstolen

lämpligast, att statsmakterna fattar ståndpunkt i denna fråga, innan man

avgör frågan om delning av den nuvarande domstolen. Den förkortning av

avståndet från vattendomstolens kansli till platserna för olika vattenbyggnadsprojekt,

som vinnes om domstolen delas och den nybildade domstolen

får kansli exempelvis i Luleå, måste anses vara i och för sig gynnsam.

De förkortade resvägarna kan utan tvivel möjliggöra tidsvinster, som stundom

kan uppskattas till dagar. I detta sammanhang framhålles emellertid, att

de förluster i arbetsinsats, som torde bli en följd av att befattningarna vid

den nya domstolen kommer att bli passagetjänster och av att rekryteringen

säkerställes icke genom löneökningar utan genom att ung personal med

ringa erfarenhet på området erbjuds bögre tjänster, kan beräknas motsvara

1 Vattcnrättsingenjören G. Aspegren tillstyrker för sill del att en ny domstol inrättas i Luleå.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1959

förluster i arbetstid som måhända kan räknas i år. Mot lämpligheten att

inrätta en ny vattendomstol i Norrbotten talar även den omständigheten,

att möjligheterna för de nya ledamöterna vid den föreslagna domstolen

att hålla kontakt med mera erfarna ledamöter vid andra vattendomstolar

blir dåliga. Vattendomstolen finner det vidare uppenbart, att rekryteringssvårigheterna,

som utredningsmannen tillmätt sådan betydelse vid valet av

förläggningsort för den nya vattendomstolen, har minst lika stor betydelse

vid valet mellan inrättandet av en ny domstol och utökningen av den redan

befintliga i Umeå.

Mot bakgrunden av att vissa till det norra området hänförliga mål och

ärenden även i fortsättningen avses komma alt handläggas från Umeå och

med beaktande av de skäl som i promemorian anförts mot en delning av

vattendomstolen finner statskontoret frågan om inrättande av en ny vattendomstol

i Luleå icke nu böra upptagas till avgörande.

Vad avser den nya vattendomstolens domsområde förordar vattenöverdomstolen,

Norrbygdens vattendomstol och Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut, att dit bör hänföras Lill-Piteälvs, Rokåns och Jävreåns

nederbördsområden. Länsstyrelsen i Norrbottens län, Norrbottens läns

hushållningssällskap och länsorganet i Norrbottens län för bevakande av

kommunala intressen m. m. i samband med vattenregleringar och kraft-,

verksbyggen ifrågasätter, om icke även Åby och Byske älvars vattenområden

bör föras till den nordliga vattendomstolen.

Utredningsmannens förslag att Luleå skall väljas som förlägg ning so

r t för den nya vattendomstolen tillstyrkes av alla remissinstanser utom

Bodens stad, som anser Boden vara den lämpligaste förläggningsorten. Till

stöd härför åberopar staden bl. a. kommunikationssynpunkter, stadens struktur

av renodlat tjänstemannasamhälle och väntad utbyggnad av Bodenforsarna.

En lösning av lokalfrågan för en till Luleå förlagd vattendomstol

synes enligt vad byggnadsstyrelsen anfört kunna erhållas, om beslut i ärendet

meddelas i tid. Statskontoret understryker däremot angelägenheten av

att, därest inrättandet av eu Luleådomstol skulle aktualiseras, beslut i ärendet

icke fattas, förrän bl. a. lokalfrågan och därmed sammanhängande ekonomiska

spörsmål noggrant utretts.

Vad utredningsmannen föreslagit angående personalorganisationen

för den nya vattendomstolen har i stort lämnats utan erinran av

remissorganen.

Vattenöverdomstolen, som framhåller att antalet befattningshavare vid

domstolen icke bör understiga vad utredningsmannen funnit erforderligt,

förordar, att den befattning för ett kvalificerat icke rättsbildat biträde, som

enligt utredningsmannens förslag skall inrättas i stället för en vattenrätts
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1959

15

amanuensbefattning, tillsättes redan från början. Därigenom skulle svårigheter

med det i förhållande till domartjänsterna ringa antalet vattenrättssekreterare

i viss mån avhjälpas.

Norrbygdens vattendomstol framhåller, att behovet av arbetskraft inom det

efter en delning för Umeådomstolen återstående domsområdet måste beräknas

med beaktande av att den nuvarande första avdelningen har att svara

för vattendomstolens hela domsområde utom Skellefteälvs, Rickleåns och

Umeälvs nederbördsområden. Även efter en uppdelning av det nuvarande

domsområdet synes Umeådomstolen i fortsättningen komma att behöva personal,

som till sin omfattning och sammansättning i huvudsak motsvarar

minst den nuvarande. Jämväl vattenfallsstyrelsen, som anser att den blivande

Luleådomstolens personalbehov blir väl tillgodosett om utredningsmannens

förslag därutinnan genomföres, understryker att behov föreligger

av förstärkning av personalen även vid Umeådomstolen efter en delning.

Liknande synpunkter framföres av svenska väg- och vattenbyggares riksförbund.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund finner utredningsmannens

förslag i vad avser den icke rättsbildade personalen i stort sett tillfredsställande

men förutsätter, att personalorganisationen omprövas i samband

med att den pågående utredningen angående vattendomstolarnas organisation

framlägger sina förslag.

Departementschefen

Den omfattande utbyggnad av vårt lands vattenkrafttillgångar som pågått

under senare år har utsatt vattendoinstolsorganisationen för mycket

kännbara påfrestningar. Arbetsökningen började bli märkbar redan under

förra hälften av 1940-talet, och belastningen på organisationen har

sedermera oavlåtligt stegrats. Med anledning härav har det blivit nödvändigt

att successivt förstärka organisationen, särskilt i Norrland, där huvudparten

av vattenkrafttillgångarna finns. Till en början hade förstärkningarna

tillfällig karaktär, men det visade sig så småningom erforderligt

att mera stadigvarande utöka arbetskrafterna. År 1949 fattades beslut om

inrättande av en ny vattendomstol — Mellanbygdens — genom uppdelningav

Norrbygdens vattendomstol. Genom den fortsatta kraftiga expansionen

av vattenkraftutbyggnaden har frågan om inrättande av ytterligare en vattendomstol

i Norrland nu blivit aktuell.

Domsområdet för Norrbygdens vattendomstol, vars kansli är förlagt till

Umeå, omfattar för närvarande övre Norrland norr och öster om Ängermanälvens

flodsystem. Domstolen arbetar på tre avdelningar, av vilka en,

den första, handlägger främst målen från domsområdets nordliga delar,

däribland målen från Luleälvs nederbördsområde. Första avdelningen omfattar,

förutom sekreterar- och biträdespersonal, två vattenrättsdomare och

Ire vattenrättsingenjörer. Vid den utredning, som på riksdagens initiativ

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1959

utförts angående eventuell delning av Norrbygdens vattendomstol, har konstaterats,

att utbyggnaden av vattenkrafttillgångarna successivt förskjutes

mot övre Norrland, främst Norrbottens län, och att mot denna bakgrund

första avdelningens nuvarande personal är otillräcklig för de rättskipningsuppgifter

som i fortsättningen kommer att åvila avdelningen. Detta har

även bestyrkts vid remissbehandlingen, bortsett från att på ett håll anmälts

viss tvekan med hänsyn till att man ej med säkerhet vet i vilken omfattning

beaktande av bl. a. naturskyddsintresset kan leda till att sjöar och

strömfall lämnas orörda. Med hänsyn till att av landets återstående utbyggnadsvärda

vattenkraft omkring två tredjedelar är belägna i övre Norrland

— bortåt hälften inom området för den föreslagna nya domstolen — måste

man emellertid räkna med en betydande utbyggnad i dessa delar av landet

under 1960- och 70-talen, även om — såsom i hög grad är önskvärt — ur

naturskyddssynpunkt värdefulla objekt skonas. Avdelningen behöver därför

snarast förstärkas, och då de övriga avdelningarna kan antagas bli fullt

sysselsatta inom sina områden även i fortsättningen, måste förstärkningen

ske genom nytillskott av arbetskraft. Det bör i detta sammanhang understrykas,

att de förseningar av utbyggnaden, som blir en följd av att vattendomstolsorganisationen

är otillräcklig, medför ekonomiska förluster som

uppgår till mycket avsevärda belopp i jämförelse med kostnaderna för upprustning

av organisationen. Det är också tydligt att tillräcklig kapacitet hos

vattendomstolsorganisationen är ägnad att motverka det understundom praktiserade,

mindre lämpliga förfarandet att byggnadsarbeten på land påbörjas

innan tillståndsfrågan prövats av vattendomstolen.

Såsom utredningsmannen framhållit kan förstärkningen åstadkommas

antingen genom inrättandet av en ny självständig vattendomstol för nordligaste

Norrland med kansliet förlagt inom domsområdet eller såsom en

utökning av den till Umeå förlagda domstolen. Att inrättandet av en särskild

domstol medför fördelar i ett flertal hänseenden är ovedersägligt. Sålunda

vinnes därigenom främst förkortning av resvägarna från kansliorten

till förrättningsplatserna samt goda förutsättningar för direkt kontakt melian

å ena sidan domstolen samt å andra sidan myndigheter och befolkning

i de av kraftutbyggnadsföretagen berörda bygderna. Mot en delning av

Umeådomstolen har särskilt åberopats rekryteringssvårigheter och vissa

med delningen sammanhängande praktiska problem betingade därav, att

ett antal mål från Luleälvs nederbördsområde i fortsättningen måste tills

vidare handläggas av personal, som är och torde förbli knuten till Umeådomstolen.

Dessa synpunkter förtjänar visst beaktande men synes icke böra föranleda

att man avstår från de fördelar som en förläggning av domstolen

närmare de berörda områdena medför. Vad särskilt rekryteringsfrågan beträffar

har valtenöverdomstolen i sitt remissvar framhållit, att tillräckligt

kvalificerade krafter torde komma att stå till förfogande för att besätta

erforderliga tjänster vid den nya domstolen. De senaste årens erfarenheter

från de norrländska vattendomstolarna bestyrker också, att rekryterings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1959

17

frågan icke kan väntas vålla några större svårigheter efter den betydande

löneförbättring som skett för vattendomstolarnas personal.

Jag anser mig sålunda böra förorda att — såsom utredningsmannen föreslagit

och flertalet remissinstanser tillstyrkt — den nuvarande första avdelningen

vid Norrbygdens vattendomstol utbrytes till en ny, självständig domstol.

Lämplig benämning på den nya domstolen synes vara övre Norrbygdens

vattendomstol. Den domstol som kvarstannar i Umeå bör kallas Nedre

Norrbygdens vattendomstol.

Domsområdet för övre Norrbygdens vattendomstol bör sträcka sig t. o. m.

Piteälv men ej omfatta Skellefteälv. Frågan till vilken domstol de däremellan

belägna mindre vattendragen bör hänföras kräver vissa detalj bedömningar,

som torde få överlämnas till Kungl. Maj:t.

Jag ansluter mig till utredningsmannens av så gott som samtliga remissorgan

tillstyrkta förslag, att den nya domstolen skall förläggas till residensstaden

Luleå. Enligt vad som upplysts finns goda möjligheter att i staden

ordna lokaler för domstolen och bostäder för personalen.

Med hänsyn till vad tidigare anförts om angelägenheten av en snar förstärkning

av domstolsorganisationen vill jag föreslå, att domstolen inrättas

redan fr. o. m. den 1 juli 1959. Intill dess lokalfrågan och andra praktiska

detaljer ordnats torde dock kansliet böra förläggas till Umeå. Det bör få ankomma

på Kungl. Maj:t att bestämma tidpunkt för domstolens flyttning till

Luleå.

Rörande personalorganisationen vid de båda domstolarna kan jag i huvudsak

ansluta mig till utredningsmannens förslag. Med hänsyn till pågående

utredning angående vattendomstolarnas organisation och därmed sammanhängande

frågor kan jag dock ej tillstyrka inrättandet av den föreslagna

kanslisttjänsten, varjämte samtliga de nya tjänster, som föreslås för icke

rättsbildad personal, bör placeras å extra stat. Mitt ställningstagande till

personalorganisationen vid de båda domstolarna skulle innebära följande.

Vid den nya domstolen bör vara anställda tre vattenrättsdomare, varav

en chefsdomare, sex vattenrättsingenjörer (två vattenbyggnadstekniska och

fyra agrikulturtekniska), en vattenrättssekreterare, en extra vattenrättssekreterare,

en biträdande vattenrättssekreterare, en kansliskrivare, ett kanslU

biträde, fem biträden för skriv- och kontorsgöromål samt en expeditionsvakt.

Till domstolen överflyttas från Umeådomstolens första avdelning följande

tjänster, nämligen en som extra ordinarie vattenrättsdomare i Be 3, en som

ordinarie vattenrättsingenjör i Bo 3, två som extra ordinarie vattenrättsingenjörer

i Be 3, en som biträdande vattenrättssekreterare i Ag 21 samt tre biträdestjänster

för skriv- och kontorsgöromål. Såsom utredningsmannen framhållit

kommer innehavaren av den nuvarande tjänsten som chefsdomare vid

den odelade domstolen vattenrättsdomaren Lövving under flera år framåt att

vara upptagen av handläggningen av de s. k. Suorvamålen. Av denna anled2

Bihang till riksdagens protokoll 195!). 1 samt. Nr 98

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1959

ning anser jag liksom utredningsmannen, att dessa mål bör tills vidare, efter

särskilt förordnande, handläggas av Löwing vid den nya domstolen.

Följande tjänster bör nyinrättas, nämligen två vattenrättsdomare, tre

vattenrättsingenjörer, en vattenrättssekreterare, en extra vattenrättssekreterare,

en kansliskrivare, ett kanslibiträde, två biträden för skriv- och kontorsgöromål

samt en expeditionsvakt.

Av de nyinrättade tjänsterna torde som ordinarie i Bo 3 uppföras de båda

domartjänsterna med avlöningsförstärkning av respektive 5 640 kronor och

4 200 kronor samt två av ingenjörstjänsterna. Fn ingenjörstjänst torde inrättas

som extra ordinarie i Be 3. De nytillkommande befattningarna som

vattenrättssekreterare, extra vattenrättssekreterare, kansliskrivare, expeditionsvakt,

kanslibiträde och biträde för skriv- och kontorsgöromål bör placeras

i respektive Ag 23, Ag 23, Ag 10, Ag 7, Ag 7 och Ag 1—5.

Ehuru det bl. a. av rekryteringsskäl är ovisst, om samtliga nya tjänster

kan besättas redan från den 1 juli 1959, torde medel för avlöningar böra beräknas

för hela budgetåret.

Vid Nedre Norrbygdens vattendomstol kommer, om man inbegriper den

förstärkning av tredje avdelningen som förordats i årets statsverksproposition,

att från den 1 juli 1959 kvarstå följande befattningshavare, nämligen

fem vattenrättsdomare — av vilka en chefsdomare — fem vattenrättsingenjörer,

en vattenrättssekreterare, en extra vattenrättssekreterare, fyra biträdande

vattenrättssekreterare, en vattenrättsamanuens, en kanslist, en kansliskrivare,

ett kanslibiträde och sex biträden för skriv- och kontorsgöromål.

Kostnaderna för den nu föreslagna förstärkningen av vattendomstolarnas

organisation kan, såvitt angår vattendomstolarnas avlöningsanslag, beräknas

till 351 100 kronor. Härav hänför sig 90 400 kronor till domare, 129 000

kronor till ingenjörer, 53 200 kronor till sekreterare samt 59 000 kronor

till biträden och expeditionsvakt. I kostnaderna ingår även 2 000 kronor till

kompensation för höjda folkpensionsavgifter.

I årets statsverksproposition har föreslagits en höjning av vattendomstolarnas

avlöningsanslag med 179 100 kronor (jfr II ht s. 51). Den sammanlagda

anslagsökningen skulle sålunda uppgå till (179 100 -j- 351 100)

530 200 kronor.

Anslaget beräknas sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 1 224 300 (+ 154 100) kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, 60 000 ( +

10 000) kronor;

avlöningar till icke-ordinarie personal 1 592 700 (+ 300 600) kronor;

rörligt tillägg 404 000 (-f- 45 500) kronor;

kompensation för höjda folkpensionsavgifter 20 000 (+ 20 000) kronor.

Anslaget uppföres alltså med 3 301 000 (+ 530 200) kronor.

I personalförteckningen bör erforderliga ändringar vidtagas.

Den föreslagna omorganisationen bör vidare medföra en uppräkning av

vattendomstolarnas omkostnadsanslag. Det är svårt att med säkerhet be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1959

döma storleken av den ökning som kan uppkomma på de olika posterna —

sjukvård m. m., reseersättningar m. m. och expenser — men på grundval av

gjorda beräkningar vill jag föreslå att omkostnadsanslaget uppräknas med

96 500 kronor utöver det belopp, 481 600 kronor, som äskats för detta ändamål

i årets statsverksproposition (II ht s. 53). Det nämnda beloppet 96 500

kronor har framräknats genom att posterna sjukvård m. m., reseersättningar

m. m., bränsle, lyse och vatten samt övriga expenser höjts med respektive

500, 45 000, 1 000 och 50 000 kronor. Av sistnämnda summa, 50 000

kronor, är 40 000 kronor avsedda att täcka engångskostnader för utrustning

av domstolen med möbler, maskiner, instrument, litteratur, telefon m. m.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte -— med ändring av vad i innevarande

års statsverksproposition föreslagits beträffande anslagen till vattendomstolarna,

varom riksdagen ännu icke fattat beslut — föreslå riksdagen

att

a) medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder

för inrättande från och med den 1 juli 1959 av en vattendomstol

i Norrbottens län;

b) godkänna följande personalförteckning för vattendomstolarna,

att tillämpas under budgetåret 1959/60:

Personalförteckning

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat:

12 vattenrättsdomare............................ Bo 3

18 vattenrättsingenjörer......................... Bo 3

5 kansliskrivare ............................... Ao 10

1 kanslibiträde ................................ Ao 7

6 kontorsbiträden.............................. Ao 5

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än Ae 19:

3 vattenrättsdomare............................ Be 3

6 vattenrättsingenjörer ......................... Be 3

3 biträdande vattenrättsdomare.................. Be 1

c) fastställa följande avlöningsstat för vattendomstolarna

att tillämpas under budgetåret 1959/60:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

....................................... 1 224 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis

60 000

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1959

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...... 1 592 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 404 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................ 20 000

Summa kronor 3 301 000

d) till Vattendomstolarna: Avlöningar för budgetåret

1959/60 anvisa ett förslagsanslag av 3 301 000 kronor;

e) till Vattendomstolarna: Omkostnader för budgetåret

1959/60 anvisa ett förslagsanslag av 578 100 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Maj :t Konungen bifalla samt förordnar,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

590506 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1959:232 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1959/60 till socialattachéer. a1 i texten
  2. SU 1959:84 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag för budgetåret 1959/60 till vattendomstolarna. s. 1 i texten