Sök i Ratio Lex

Angående stiftskansliernas organisation m. m

1960-03-04 · 92 sidor, varav 86 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 86 av 92 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:101, Angående stiftskansliernas organisation m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

1

Nr 101

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående stiftskansliernas

organisation m. m.; given Stockholms slott den

4 mars 1960.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § 1 och 2 mom. lagen

den 29 juni 1951 (nr 570) angående pastorats deltagande i kostnaderna

för församlingsprästernas avlöning (prästlönekostnadslag),

2) lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1947 (nr 275) om

kyrkomusiker, samt

3) lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om

kyrkofond,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att rationalisera arbetet vid de för domkapitlen och stiftsnämndema

gemensamma, till domkapitlen knutna stiftskanslierna framlägges

förslag om viss omfördelning av de båda stiftsmyndigheternas kompetens,

en smidigare beslutsordning hos dem, bland annat genom möjlighet till

delegation av beslutanderätten i vissa ärenden, samt förenklingar på det

kamerala och kontorstekniska området.

Vidare föreslås åtgärder för att underlätta handläggningen av vissa

grupper av ärenden på det kyrkligt-ekonomiska området. Sålunda föreslås

ett förenklat avräkningsförfarande mellan pastoraten och kyrkofonden,

enligt vilket beräkningen av pastoratens överskottsandel eller rätt till till
1

— Bihang till riksdagens protokoll 1900. 1 samt. Nr 101

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

skott ur kyrkofonden skall grundas på en uppskattad normallönekostnad

för pastoratens präster och kyrkomusiker i stället för som nu sker på en

detalj granskning av pastoratens faktiska lönekostnader för befattningshavarna.

Vidare föreslås den förenklingen beträffande fördelningen av kostnaderna

för pastoratsadjunkts avlöningsförmåner, att dessa kostnader helt

skall åvila kyrkofonden.

Mot bakgrunden av förordade rationaliseringsåtgärder framlägges förslag

till ny personalorganisation vid stiftskanslierna, innebärande bland

annat, att ett antal juristtjänster föreslås utbytta mot kanslisttjänster.

Kammarkollegiet och statskontoret har på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställt

av 1959 års riksdag begärd översyn av hittills tillämpade principer

för finansieringen av domkapitlens verksamhet. Ämbetsverkens utredning

föranleder inte nagot förslag om ändring i hittills tillämpade grunder för

finansieringen.

Anslaget på riksstaten till Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Avlöningar

föreslås för budgetåret 1960/61 bli uppfört med 1 115 300 kronor

och anslaget till Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Omkostnader

med 188 300 kronor.

I propositionens senare avsnitt behandlas frågor rörande vissa anslag

ur kyrkofonden. Arbetsgivaravgiften för prästernas allmänna tilläggspensionering

föreslås fa slutligen bestridas ur fonden. Vidare föreslås inrättandet

av ytterligare en stiftsadjunktstjänst, ändrade grunder för avlöningsbidragen

till sjömanspräster samt anslag till vissa nya ändamål, nämligen

konferenser med de svenska utlandskyrkoherdarna, bidrag till församlingar

med kyrkomusiker på äldre stat samt översättning av den

svenska evangelieboken till lulelapska, varjämte föreslås höjningar av vissa

nu utgående anslag. Kyrkofondsanslaget till extra utgifter föreslås erhålla

en något ändrad konstruktion.

Förslag framlägges om vissa ändringar i prästlönekostnadslagen, lagen

om kyrkomusiker samt lagen om kyrkofond.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

3

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § 1 och 2 mom. lagen

den 29 juni 1951 (nr 570) angående pastorats deltagande

i kostnaderna för församlingsprästernas avlöning

( prästlönekostnadslag )

Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. och 3 § 1 och 2 mom. lagen den

29 juni 1951 angående pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas

avlöning (prästlönekostnadslag) skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

1 §•

2 mom. Med församlingspräst avses

i lagen dels domprost, kyrkoherde,

komminister och kyrkoadjunkt,

dels med sådan församlingspräst

likställd garnisons- och

amiralitetspräst, dels ock annan

icke-ordinarie präst, som är förordnad

att såsom vikarie uppehålla annan

församlingsprästtjänst, eller som

utan sådant förordnande fullgör

tjänstgöring i pastoratet under tid,

då någon i pastoratet inrättad tjänst

icke uppehälles av vare sig innehavare

av tjänsten eller vikarie.

3 §.

1 mom. Kostnad för tjänstebostad,

som pastorat enligt prästlönereglementet

tillhandahåller församlingspräst,

så ock för i reglementet

avsett bidrag till uppvärmning skostnad

och där avsedd ersättning för

skatt eller allmän tunga, som innehavare

av prästgård i sådan egenskap

erlagt, skall stanna å pastoratet.

Föreslagen lydelse:

1 §•

2 mom. Med församlingspräst avses

i lagen dels domprost, kyrkoherde,

komminister och kyrkoadjunkt,

dels med sådan församlingspräst

likställd garnisons- och

amiralitetspräst, dels ock annan

icke-ordinarie präst, som innehar vikariatslöneförordnande

å församlingsprästtjänst

.

3 §.

1 mom. Pastoratet skall bestrida

kostnaderna för följande församlingspräst

enligt prästlönereglementet

tillkommande avlöningsförmåner,

nämligen

1) lön, reseersättning, kallortstilllägg,

provisoriskt extra tillägg och

språktillägg, samt

2) vikariatsersättning, tjänste
dubblering

sarvode, tjänstgörings
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960

Nuvarande lydelse:

2 mom. Av övriga församling spräst

enligt prästlönereglementet tillkommande

avlöningsförmåner skall

pastoratet bestrida lön, vikariatsersättning,

tjänstedubblering sarvode,

reseersättning, tjänstgöring straktamente,

källortstillägg, språktillägg

och arvode.

Belopp, som pastorat under visst

år jämlikt detta moment haft att utgiva,

utgör pastoratets prästlönekostnad

för året.

Föreslagen lydelse:

traktamente samt tjänstebostad

jämte bränslekostnadsgottgörelse

och ersättning för skatt eller allmänna

avgifter, som innehavare av prästgård

erlagt.

2 mom. Pastoratets utgifter under

visst år för avlöningsförmåner

som avses i 1 mom. 1) skola ligga

till grund för beräkningen av pastoratets

prästlönekostnad

för året. Närmare bestämmelser

om hur kostnaden skall beräknas

meddelar Konungen.

Kostnaderna för avlöningsförmåner

som avses i 1 mom. 2) skola

stanna å pastoratet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1961.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

5

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1947 (nr 275)

om kyrkomusiker

Härigenom förordnas att 2 § lagen den 27 juni 1947 om kyrkomusiker1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

2 §.

1. Kyrkomusiker åtnjuter avlöning

samt i vissa fall tjänstepension

och rätt till pension för efterlevande

i enlighet med vad Konungen efter

av riksdagen godkända grunder bestämmer.

2. Kostnaderna för kyrkomusikers

verksamhet gäldas, i den mån de

icke skola enligt vad särskilt stadgas

annorledes utgöras, av pastorat och

församling, vardera i den utsträckning

Konungen efter av riksdagen

godkända grunder bestämmer. Utgifter,

som sålunda skola av pastorat

bestridas, utgöra — med undantag

för engångsavgift för pensionering

— pastoratets kyrkomusikerlönekostnad.

Föreslagen lydelse:

2 §.

1. Kyrkomusiker äger rätt till avlöningsförmåner

ävensom i vissa fall

tjänstepensionsrätt i enlighet med

vad Konungen efter av riksdagen

godkända grunder bestämmer.

2. Kostnaderna för kyrkomusikers

verksamhet gäldas, i den mån de

icke skola enligt vad särskilt stadgas

annorledes utgöras, av pastorat och

församling, vardera i den utsträckning

Konungen efter av riksdagen

godkända grunder bestämmer.

Utgifter som pastoratet har att

bestrida skola — med undantag av

engångsavgift för pensionering samt

ersättningar vid vikariat — ligga till

grund för beräkningen av pastoratets

kyrkomusikerlönekostnad.

Närmare bestämmelser

om hur kostnaden skall beräknas

meddelar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1961.

1 Senaste lydelse av 2 §, se 1051: 572.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)

om kyrkofond

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

6 §.

Enligt vad---Luleå stift.

Ytterligare skola, utöver vad i

denna lag eljest stadgas, ur kyrkofonden

utgöras:

1) Kostnad för — — — annan

ordning;

2) kostnad för pensionsförmåner

åt präster eller efterlevande till dem

enligt tjänste- och familjepensionsreglementena

för präster;

2 a) annan kostnad---av
sedda

präster;

2 b) kostnad för---särskilt

stadgas;

3) bidrag, som---åt döv
stumma;
4)

kostnad, som---äger till
lä

mpning;

5) kostnad, enligt---åt för
samlingspräster;
6)

anslag, som---kyrkliga

ärenden;

7) kostnad för---till kyr
kofonden;
8)

belopp, som---avlöning
en

bidraga;

Föreslagen lydelse:

6 §.

Enligt vad---Luleå stift.

Ytterligare skola, utöver vad i

denna lag eljest stadgas, ur kyrkofonden

utgöras:

1) Kostnad för — — — annan

ordning;

2) kostnad för pensionsförmåner

åt präster eller efterlevande till dem

enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente

eller äldre bestämmelser

samt avgift pastorat utgivit

till församlingsprästs försäkring för

allmän tilläggspension;

2 a) annan kostnad---av
sedda

präster;

2 b) kostnad för---särskilt

stadgas;

3) bidrag, som---åt döv
stumma;
4)

kostnad, som---äger till
lämpning;
5)

kostnad, enligt---åt för
samlingspräster;
6)

anslag, som---kyrkliga

ärenden;

7) kostnad för---till kyr
kofonden;
8)

belopp, som---avlöning
en

bidraga;

1 Senaste lydelse av 6 §, se 1959: 139.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960

Nuvarande lydelse:

9) anslag till extra utgifter med

ett av Konungen och riksdagen bestämt

belopp för år, vilket efter

Konungens bestämmande må användas

till bestridande av kostnad

för härförut i denna paragraf icke

särskilt angivet kyrkligt ändamål.

Föreslagen lydelse:

9) kostnad för annat, av Konungen

och riksdagen särskilt angivet

kyrkligt ändamål samt anslag till

extra utgifter med ett av Konungen

och riksdagen bestämt belopp för år,

vilket efter Konungens bestämmande

må användas till kyrkliga ändamål.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1960.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den Jf mars 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, afGeijerstam, Nordlander.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om stiftskansliernas

organisation m. m. samt anför därvid följande.

A. Stiftskansliernas organisation m. m.

I årets statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, punkten 38, har

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

angående stiftskansliernas organisation m. m., för budgetåret 1960/61 till

Domkapitlen och stiftsnämndema m. m.: Avlöningar beräkna ett förslagsanslag

av 1 081 500 kronor och till Omkostnader ett förslagsanslag av

188 300 kronor.

Sedan ärendet varit föremål för ytterligare beredning, anhåller jag nu att

anyo få anmäla detsamma.

I. Inledning

Styrelsen över stiftet utövas dels av biskopen ensam i hans egenskap av

stiftschef och dels i kollegial ordning av biskopen, andra präster och lekmän.

Den kollegiala stiftsstyrelsens nuvarande organisation tillkom i samband

med ett par betydelsefulla reformer på det kyrkliga området under 1930- talet. Sålunda uppdelades genom 1932 års ecklesiastika boställslagstiftning

stiftsstyrelsens verksamhet på två myndigheter, domkapitlet och den

nyinrättade stiftsnämnden, och genom tillkomsten av en ny domkapitelslag

år 1936 ändrades bestämmelserna om domkapitlets sammansättning och

arbetsuppgifter. Vidare antog 1937 års riksdag ny personalorganisation för

stiftskanslierna.

Frågan om en översyn av stiftskansliernas organisation har därefter aktualiserats

vid flera tillfällen. Behovet av eu sådan översyn blev särskilt påtag
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds ''proposition nr 101 år 1960

ligt, sedan ett par viktiga reformer blivit genomförda i slutet av 1940-talet

och början av 1950-talet, nämligen den nya kyrkomusikerorganisationen

och den nya ordningen för församlingsprästernas avlönande. Dessa åtgärder

innebar bland annat, att nya arbetsuppgifter av betydande omfång lades

på stiftskanslierna. Å andra sidan har den etappvis genomförda omdaningen

av det obligatoriska skolväsendet medfört, att ärenden på skolans område

inte längre handlägges av domkapitlet.

Mot bakgrunden av nu berörda förhållanden utverkade min företrädare

i ämbetet år 1952 Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga

för att utreda organisationen av stiftsstyrelsernas kanslier och därmed

sammanhängande frågor. Till sakkunniga utsågs landssekreteraren

R. A. Hj. Magnusson, tillika ordförande, stiftssekreteraren O. A. Morén och

numera byrådirektören G. F. Bruno. De benämnde sig stiftskansliutredningen.

Som ett första led i sitt arbete avlämnade stiftskansliutredningen den 31

oktober 1956 ett delbetänkande med förslag till förenkling av förfarandet

vid försäljning av kyrklig jord. Därefter avgav utredningen den 30 oktober

1957 ytterligare ett delbetänkande med förslag till förenklad reglering av

pastoratens och kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden. Sitt slutbetänkande

med förslag till stiftskansliernas organisation m. m. framlade utredningen

den 12 december 1958. Betänkandena är utgivna i stencilerad form.

Över utredningens betänkande!! har efter remiss utlåtanden avgivits av

kammarkollegiet, statskontoret, statens organisationsnämnd, domkapitlen

och stiftsnämnderna, länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och Västernorrlands

län samt Svenska pastoratens riksförbund. I vissa frågor har domkapitlen

infordrat yttranden från ett antal (omkring 90) pastorat samt

stiftsnämnderna från ordförandena i de ecklesiastika boställsnämnderna och

stiftsjägmästarna. Dessa yttranden har bilagts remissvaren.

Utlåtanden över förslaget till förenklat försäljningsförfarande har efter

remiss vidare avgivits av lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, statens

sakrevision, bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Gotlands, Malmöhus, Skaraborgs

och Norrbottens län, domkyrkorådet i Lund, Svenska stadsförbundet

och Svenska landskommunernas förbund.

Över förslaget till förenklad reglering av pastoratens och kyrkofondens

mellanhavanden har efter remiss yttranden avgivits av riksräkenskapsverket,

länsstyrelsen i Malmöhus län, Svenska stadsförbundet och Svenska

landskommunernas förbund.

Slutligen har riksräkenskapsverket, statens sakrevision, kompetensutredningen

samt Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers

centralorganisation (SACO) efter remiss avgivit yttranden över

utredningens slutbetänkande. Över delar därav har också riksarkivet (me
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

delsförvaltning och diarier) samt skogsstyrelsen (stiftsnämnds årsberättelse)

yttrat sig.

Utredningens förslag, som är enhälliga, går i huvudsak ut på att förenkla

handläggningen av ett flertal grupper av ärenden på det kyrkligt-ekonomiska

området samt att i vissa fall omfördela de två stiftsmyndigheternas

kompetens och införa en smidigare beslutsordning hos dem, bland annat

genom att göra det möjligt att delegera beslutanderätten i mindre viktiga

ärenden. Den kamerala verksamheten har översetts och förenklats. Också

på det kontorstekniska området har betydelsefulla rationaliseringsförslag

lagts fram. De föreslagna åtgärderna medför enligt utredningens uppfattning,

att personal med akademisk utbildning i viss utsträckning kan ersättas

med sådan som har lägre utbildning, samt att det totala behovet av arbetskraft

minskas. En årlig besparing på något mer än 100 000 kronor beräknas

uppstå vid fullt genomförd omorganisation.

Remissyttrandena ger allmänt uttryck åt den uppfattningen att de framlagda

förslagen är ägnade att underlätta arbetet på stiftskanslierna samt

att skapa en smidigare organisation av myndigheternas förvaltning. De av

förslagen direkt berörda myndigheterna har dock så gott som enhälligt förklarat

sig anse, att reformen inte medför något minskat behov av arbetskraft.

Enstaka remissinstanser har motsatt sig vissa ändringsförslag på det

kyrkligt-ekonomiska området.

Jag anhåller nu att närmare få redogöra för ärendet. Innan så sker vill jag

upplysa om att kompetensutredningen den 27 mars 1958 till chefen för

civildepartementet avgivit ett betänkande (rotaprinttryck) med förslag att

kanslisttjänster skall inrättas vid domkapitlen. Även detta betänkande har

varit föremål för remissbehandling.

II. Allmänna synpunkter

1. Nuvarande förhållanden

Som jag inledningsvis nämnde är den kollegialt utövade stiftsstyrelsen

uppdelad på två organ, domkapitel och stiftsnämnd. Domkapitlets sammansättning

och verksamhet regleras i främsta rummet genom lagen om

domkapitel den 13 november 1936 (nr 567) och instruktionen för domkapitlen

den 4 januari 1937 (nr 7). Enligt domkapitelslagen åligger det domkapitlet

att taga noggrann kännedom om stiftets förhållanden samt verksamt

beflita sig om det kyrkliga livets vård och förkovran. Utöver de kyrkliga

uppgifterna omhänderhar domkapitlet även viss fondförvaltning.

Före 1932 års ecklesiastika boställsreform, som innebar att förvaltningen

av de ecklesiastika löneboställena decentraliserades till pasto
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

raten, hade domkapitlen också vissa arbetsuppgifter som angick boställsförvaltningen.

I propositionen med förslag till ny boställsordning föreslogs,

att domkapitlens befattning med den ecklesiastika egendomen skulle utvidgas.

Riksdagen beslöt emellertid i stället att inrätta ett särskilt organ,

stiftsnämnd, för att handha dessa angelägenheter.

Stiftsnämnd skall enligt ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932

(nr 400) finnas i varje stift med undantag av Stockholms stift. Det åligger

stiftsnämnd att ha inseende och vård över ecklesiastik boställsjord samt

övrig till kyrkliga behov och ändamål avsedd fast egendom inom stiftet,

taga befattning med in- och utbetalningar för kyrkofondens räkning samt

ombesörja annan uppbörd av kyrkliga medel. Verksamheten vid stiftsnämnderna

regleras genom bestämmelser i lagen om kyrkofond den 30

augusti 1932 (nr 404), ecklesiastika arrendestadgan den 29 juni 1945

(nr 588) samt instruktionen för stiftsnämnd och stiftsjägmästare den 16

september 1932 (nr 425).

Befattningshavarna hos domkapitlet är anställda för såväl domkapitlets

eget som stiftsnämndens behov. Därjämte har stiftsnämnden hos sig anställd

skoglig personal. Stiftskansliets personalorganisation är, som nämnts,

fastställd av riksdagen år 1937. Under årens lopp har ett flertal förändringar

vidtagits i den, men den är alltjämt oförändrad till sina huvudgrunder.

2. Utredningen

Utredningen erinrar till en början om att dess tillkomst får ses mot bakgrunden

av de nya arbetsuppgifter, som pålagts stiftsstyrelserna genom

kyrkomusikerreformen och prästlönereformen. I direktiven för utredningen

förutsattes, att dessa reformer medförde ökad arbetsbelastning för stiftskansliernas

personal, och det framhölls vidare, att kansliernas organisation

inte var avpassad för de nya arbetsuppgifterna.

Utredningen påminner härefter om att dess uppdrag enligt direktiven i

främsta rummet var att efter en kartläggning av stiftsstyrelsernas olika arbetsuppgifter

framlägga förslag om hur stiftskanslierna lämpligen borde

vara organiserade för att arbetsuppgifterna skall kunna handläggas rationellt.

Utredningen var därvid oförhindrad att taga upp alla under utredningsarbetet

uppkommande frågor rörande kansliorganisationen, utom direkta

lönefrågor. Förutom det väsentliga spörsmålet att avväga stiftskansliernas

tjänsteorganisation nämndes i direktiven också åtgärder i syfte att

förenkla arbetet, såsom att skapa en smidigare beslutsordning och en mera

rationell kameral förvaltning. Vidare berördes vissa rent kontorsorganisatoriska

frågor.

I enlighet med direktiven lägger utredningen fram ett förslag till ny personalorganisation

för stiftsstyrelsernas kanslier. Detta förslag grundar sig pa

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

ett flertal överväganden, som syftar till att åstadkomma en rationalisering

av arbetet på kanslierna. En av förutsättningarna för att den nya personalorganisationen

skall kunna genomföras är därför, anför utredningen, att de

förslag som framlägges om förenkling av arbetet på kanslierna i allt väsentligt

blir godtagna.

Utredningen uttalar att den vid sin allmänna översyn inte kunnat undgå

att beakta den inverkan, som själva organisationen av stiftsmyndigheterna

har på arbetsförhållandena vid stiftskanslierna. Utredningen

finner det ligga i öppen dag, att den nuvarande anordningen med domkapitel

och stiftsnämnd som skilda myndigheter förorsakar åtskilligt dubbelarbete

för såväl myndigheterna själva som stiftskansliet. Sålunda måste

exempelvis beslut fattas av båda myndigheterna i vissa ärenden. Dessa olägenheter

bortfaller om stiftsstyrelsen i sin helhet tillkommer en enda myndighet.

En utväg vore i och för sig att låta stiftsnämndens åligganden övertagas

av domkapitlet. Men utredningen finner inte en sådan genomgripande

omdaning möjlig utan att också domkapitlets sammansättning ändras. Utredningen

finner det ligga närmare till hands att sammanslå de båda organen

utan att göra någon större förändring i deras sammansättning. Härigenom

vinnes att de ärenden, som nu fordrar beslut av båda myndigheterna var för

sig, kan avgöras i ett sammanhang. Men också annan dubblering av arbetet

försvinner, bland annat vid diarieföring och annan registrering, medelsförvaltning,

bokföring samt redovisning.

Enligt utredningens mening torde en fullt rationell stiftskansliorganisation

inte kunna genomföras utan att stiftsmyndigheterna omorganiseras i den

riktning som utredningen sålunda berört. Utredningen anser emellertid att

spörsmålet om en sådan omorganisation ligger utanför dess uppdrag, och

den avstår därför från att framlägga något förslag. Utredningen uttalar

dock som sin mening, att frågan torde vara av den vikt, att den bör bli

föremål för särskild utredning.

Utredningen har sålunda med utgångspunkt från en oförändrad stiftsstyrelseorganisation

undersökt olika åtgärder att ernå ändamålsenliga arbetsformer

på kanslierna. Utredningen har därvid i främsta rummet riktat sin

uppmärksamhet på det i direktiven berörda spörsmålet om en enklare

beslutsordning hos stiftsmyndigheterna genom delegation av beslutanderätten

till ledamot eller befattningshavare.

Utredningen erinrar därvid till en början om att biskopen enligt gällande

bestämmelser äger att besluta på domkapitlets vägnar i ärenden, som är

av mindre vikt eller som kräver särskild skyndsamhet. För stiftsnämnds del

finns ingen motsvarighet till denna bestämmelse, men enligt vad utredningen

har sig bekant förekommer det i viss utsträckning, att beslut fattas

i en liknande ordning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

Utredningen föreslår, att beslutsordningen förenklas, så att domkapitel

och stiftsnämnd erhåller möjlighet att delegera beslutanderätten i vissa

ärenden eller grupper av ärenden. Det framlagda systemet för beslutsordning

har utredningen upprättat efter förebild av det som gäller för länsstyrelserna.

Enligt utredningens mening synes alltefter ärendenas vikt och

natur beslutanderätten kunna delegeras så, att besluten fattas av antingen

1) preses i domkapitlet eller ordföranden i stiftsnämnden efter föredragning

av tjänsteman, 2) stiftssekreteraren, stifts jägmästaren eller stiftsnotarie

efter föredragning av annan tjänsteman, eller 3) tjänsteman utan föredragning

(enmansärenden). Vid behov skall också annan befattningshavare kunna

kallas att deltaga i ett ärendes handläggning.

Utredningen föreslår vidare att preses eller ordföranden skall kunna besluta

i brådskande plenarärenden i närvaro av föredraganden. Föredrages

ärende av annan än stiftssekreteraren bör även denne närvara. Beslutet

torde böra anmälas vid myndighetens närmaste sammanträde. Enligt utredningens

mening bör det ankomma på stiftsmyndigheten att — i arbetsordning

eller annorledes — bestämma närmare om delegation och föredragningsskyldighet.

— Utredningen har utarbetat ett förslag till normalarbetsordning.

I samband med nu berörda spörsmål har utredningen föreslagit ändrade

bestämmelser om stiftsnämnds beslutförhet.

Stiftsnämnden består av fem ledamöter jämte en personlig ersättare för

envar av dem. Tre ledamöter skall äga erforderlig insikt i lantbruk och

skogsbruk samt därmed sammanhängande affärsförhållanden och en skall

vara juridiskt skolad. I stiftsnämndsinstruktionen bestämmes att nämnden

skall vara fulltalig, då den fattar beslut (i ett specialfall gäller andra regler).

Utredningen erinrar om att frågan om ändrad ordning för stiftsnämnds

beslutförhet väckts vid skilda tillfällen. Således beslöt bland annat 1954 års

riksdag att överlämna två motioner härom (likalydande I: 244 och II: 304)

till utredningen för övervägande vid dess arbete (L3U 18; Rskr 170).

För egen del anser utredningen att kravet på att stiftsnämnd skall vara

fulltalig, då den fattar beslut, är både tyngande och otidsenligt. Den finner

inte några bärande skäl föreligga att behålla villkoret, och den stöder sig

därvid på jämförelser med de bestämmelser, som gäller för domkapitel och

nytillkomna regionala myndigheter, såsom lantbruksnämnd och länsbostadsnämnd.

Utredningen föreslår därför, att bestämmelserna om stiftsnämnds

beslutförhet utformas så, att stiftsnämnd skall vara beslutför med

fyra ledamöter, om tre är om beslutet ense. Som villkor för beslutförhet

bör dock krävas att den juridiskt skolade ledamoten är närvarande. Nuvarande

bestämmelser om personligt suppleantskap för ledamot bör enligt

utredningens åsikt kvarstå med hänsyn bland annat till att ledamöterna

inte tillsätts i samma ordning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960

Som en annan åtgärd för att rationalisera arbetet vid stiftskanslierna föreslår

utredningen en viss omfördelning av domkapitlets och

stiftsnämndens inbördes kompetens. I första hand tänker

sig utredningen att stiftsnämnds rätt att disponera över kyrkofondsmedel

i vissa avseenden skall överföras till domkapitlet. Enligt gällande bestämmelser

skall domkapitel fastställa vissa avlöningsförmåner åt präst, vilka skall

bestridas ur kyrkofonden. Vidare fastställer domkapitlet visst bidrag för

kyrkomusikerlönekostnad, som pastorat kan erhålla ur kyrkofonden. Däremot

utbetalas avlöningsförmånerna och bidragen av stiftsnämnden. Ärendena

måste således handläggas av såväl domkapitlet som stiftsnämnden.

Utredningen föreslår att handläggningen av ärendena förenklas, så att domkapitlet

även får betala ut medlen.

Av ålder har det processuella representantskapet för den kyrkliga jorden

tillkommit Kungl. Maj:t, och det har utövats främst genom kammarkollegiet

och länsstyrelserna. En central ställning härvidlag intar också domkapitlen,

vars uppgifter regleras i 26 kap. 5 § kyrkolagen och femte punkten

av prästerskapets privilegier. Ett processuellt representantskap tillkommer

därjämte i vissa fall pastorat eller församling. Stiftsnämnden däremot saknar

processuell behörighet att företräda den kyrkliga jorden, ehuru det i

viktiga avseenden just är stiftsnämnden, som har inseende och vård över

jorden.

Utredningen påpekar, att stiftsnämndernas skogliga personal skaffar sig

en ingående kännedom om den ecklesiastika jorden och därmed sammanhängande

frågor. Det torde därför i regel vara genom stiftsnämndens förmedling

som domkapitlet får sitt material, då det utövar sitt processuella

representantskap. Utredningen finner det därför innebära en förenkling, om

representantskapet överföres till stiftsnämnden.

I detta sammanhang tar utredningen även upp frågan om kontrollen av

pastorats prästlönefonder. Enligt prästlönekostnadslagen skall pastorat, som

vill placera prästlönefondsmedel på annat än stadgat sätt, inhämta domkapitlets

tillstånd till åtgärden. Utredningen föreslår, att det i stället får

ankomma på stiftsnämnden att lämna tillståndet.

I rationaliseringssyfte föreslår utredningen vidare förenklingar i

det administrativa arbetet. Förslag framlägges om ändringar

i stiftsmyndigheternas medelsförvaltning och därmed sammanhängande

åligganden. Sålunda synes det angeläget att komma till rätta med ett

inte oväsentligt dubbelarbete vid bokföringen. Utredningen finner det också

vara av betydelse, att medelsredovisningssystemen om möjligt är likformigt

uppbyggda. Vidare föreslår utredningen ett manuellt genomskriftssystem

liknande stiftsnämndens för domkapitlets redovisning. Den förordar

även, att stiftsnämndens medelsförvaltning koncentreras inom kansliorga
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

nisationen, samt att till följd härav den särredovisning, som exempelvis

handhas av stiftsjägmästaren, borttages.

Ett flertal andra göromål på kanslierna föreslås bli handlagda efter eu förenklad

metod, såsom diarieföring, personalredovisning och protokollföring.

Utredningen anser vidare, att redovisningen av olika uppgifter, som angår de

ecklesiastika fastigheterna, samt det tekniska arbetet med avräkningen mellan

pastoraten och kyrkofonden kan göras enklare. Den föreslår dessutom

en allmän översyn av blankettmaterialet.

För närvarande skall stiftsnämnden avge en årsberättelse över sin verksamhet,

och vid den skall fogas en kortfattad redogörelse för de ecklesiastika

fastigheternas tillstånd och skötsel. Enligt vad utredningen har sig

bekant bearbetas inte det i berättelserna publicerade materialet i vidare

mån än att uppgifter, som rör skogsvårdande åtgärder, intages i skogsstyrelsens

årsstatistik för hela riket. Dessa uppgifter utgör endast en mindre

del av materialet. Bland annat med hänsyn härtill finner utredningen det

kunna sättas ifråga om tillräckliga skäl föreligger att behålla ordningen med

årsberättelser. Härtill kommer, säger utredningen, att arbetet med berättelserna

är tidskrävande för stifts jägmästare och annan personal. Utredningen

föreslår därför att berättelserna avskaffas. Skulle detta inte anses lämpligt,

anser utredningen att berättelsernas innehåll i allt fall bör standardiseras

och begränsas till vad som kan anses vara av mera allmänt intresse.

Utredningen betonar, att enbart en översyn av stiftskansliernas organisation,

personaluppsättning och arbetsmetoder inte är tillräcklig för att

man skall kunna åstadkomma en önskvärd rationalisering. Enligt utredningens

åsikt är nämligen det i författning reglerade handläggningsförfarandet

i vissa ärenden tungrott och tidsödande och bestämmelserna invecklade.

Utredningen har därför ansett det vara en viktig del av sitt uppdrag

att undersöka möjligheterna att förenkla handläggningen. Undersökningarna

har främst inriktats på sådana grupper av ärenden, där en

förenkling skulle medföra en mera påtaglig rationalisering av kansliarbetet.

Utredningen har därvid undersökt möjligheterna att få till stånd ett

förenklat förfarayide vid försäljning av kyrklig jord. Den har lagt fram ett

förslag, som bland annat går ut på att beslutanderätten i vissa ärenden

decentraliseras från kammarkollegiet till stiftsnämnden. Sålunda anser utredningen

att försäljningar, vid vilka saluvärdet inte kan antas överstiga

5 000 kronor, skall handläggas helt av stiftsnämnden. Vidare föreslås, att

tiden för anförande av besvär förkortas, så att bestämmelserna överensstämmer

med reglerna för besvär i förvaltningen i allmänhet. Förslagen går ut på

att åtskillig skriftväxling och formell handläggning för stiftskansliernas del

undvikes samt att handläggningstiden förkortas.

Utredningen lägger även fram förslag om förenklad reglering av pastoratens

och kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden. Denna årliga reglering

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition nr 101 år 1960

avser i huvudsak att fastställa vad pastorat skall erlägga i allmän kyrkoavgift

till kyrkofonden samt, i förekommande fall, erhålla i tillskott ur

kyrkofonden för att täcka sina präst- och kyrkomusikerlönekostnader. Den

omfattar också vad pastorat skall inbetala till kyrkofonden av eventuella

överskottsmedel eller återfå av tidigare under den s. k. utjämningsperioden

inbetalade sådana medel.

Beloppen fastställes på grundval av bland annat pastoratens uppgifter

om avkastning från avlöningstillgångar och om utgifter, som fått bestridas

med sådan avkastning. Då man bestämmer tillskott ur kyrkofonden, upptages

avkastningen av avlöningstillgångarna i huvudsak till beräknade

belopp, men avlöningskostnaderna till verkliga belopp. Då det gäller att fastställa

kyrkofonden tillkommande överskottsmedel räknar man däremot med

verkliga belopp även i fråga om avkastningen. Innan tillskott och överskott

kan fastställas, måste pastoratets utgifter för avlöningskostnader och — i

vissa fall — uppgiven avkastning från avlöningstillgångar granskas av

stiftsmyndigheterna. Särskilt omständlig och tidsödande är granskningen

av pastoratens utgifter för avlönande av präster och kyrkomusiker.

I syfte att göra granskningen av präst- och kyrkomusikerlönekostnaderna

överflödig föreslår utredningen, att dessa skall upptagas med belopp, motsvarande

en normallönekostnad, då man fastställer pastorats tillskott ur

kyrkofonden och fonden tillkommande överskottsmedel. Utredningen föreslår

vidare den förenklingen, att man årligen skall beräkna avkastningen

av pastorats prästlönefond på fondens kapitalbelopp vid den s. k. normaluppskattningsperiodens

ingång i stället för som nu på ett successivt ökande

kapitalbelopp.

För att göra den ekonomiska regleringen lättare föreslår utredningen slutligen,

att kostnaderna för avlönande av pastoratsadjunkt, som förordnats

att uppehålla församlingsprästtjänst under så kort tid, att han inte får uppbära

vikariatslön, skall — i motsats till nu — helt gäldas ur kyrkofonden.

Utredningen föreslår också ändrade regler om reseersättning åt församlingspräst.

Ersättningen regleras för närvarande genom ett system med

fasta och tillfälliga reseanslag. Utredningen erinrar om att 1949 års reseersättningskommitté

föreslagit, att ersättning åt församlingspräst skall utgå

efter samma normer, som användes inom statsförvaltningen — således mot

reseräkning. Utredningen avvisar av flera skäl en övergång till ett sådant

system samt föreslår i stället att domkapitlet årligen, efter förslag av kyrkorådet,

fastställer en engångsersättning åt prästen för de resor han beräknas

företa inom pastoratet. Ett liknande system gäller redan för kyrkomusikerna.

Enligt utredningens uppfattning kommer de framlagda förslagen att medföra

arbetsbesparing. Utredningen räknar sålunda med att en inte oväsentlig

lättnad följer av de förslag, som syftar till att förenkla avräkningen mel
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

lan pastoraten och kyrkofonden. Utredningen anser sig kunna utgå ifrån en

minskning av arbetsbördan i detta hänseende till inemot hälften.

Som redan påpekats är den hos domkapitlet anställda kanslipersonalen

gemensam för domkapitlet och stiftsnämnden. Utredningen föreslår inte

någon ändring av personalens anställningsförhållanden och utgår således

ifrån att kanslipersonalen även i fortsättningen skall vara anställd hos domkapitlet

men gemensam för domkapitlet och stiftsnämnden. Emellertid har

utredningen inom ramen för den nuvarande ordningen sökt utforma en ändrad

tjänsteorganisation. Utredningen föreslår således att kanslisttjänster

inrättas. Innehavare av dessa tjänster avses skola överta arbetsuppgifter,

som nu regelmässigt är anförtrodda jurister hos domkapitlen, men

för vilka juridisk skolning inte anses nödvändig. En sådan omfördelning av

arbetsuppgifterna kommer att medföra ett minskat behov av jurister. Vidare

föreslår utredningen omändring av kansliskrivartjänsterna till kontoristtjänster.

De arbetsuppgifter som nu fullgöres av kansliskrivare anser utredningen

väsentligen vara av sådan art, att de kan utföras av kontorister.

På grundval av den arbetsbesparing, som förslagen till rationalisering

enligt utredningens mening medför, föreslår utredningen även vissa inskränkningar

av biträdespersonalen .

3. Remissyttranden

Som inledningsvis antytts har utredningens olika förslag i stort sett fått

ett gott mottagande vid remissbehandlingen. Till utgångspunkt för sina

överväganden har flera remissinstanser upptagit de av utredningen berörda

olägenheterna av stiftsstyrelsens uppdelning pa två myndigheter.

Sålunda betonar riksräkenskapsverket de administrativa fördelar,

som skulle vinnas genom en sammanslagning. Också statskontoret påpekar

att uppdelningen försvårar en rationell handläggning av arbetsuppgifterna,

och ämbetsverket beklagar, att utredningen inte lagt fram förslag till en

sammanslagning. Övervägande antalet remissinstanser uttalar sig för en

särskild utredning i sådant syfte, och en remissinstans hävdar, att i själva

verket borde en utredning om myndighetsorganisationen ske, innan man kan

bedöma personal- och arbetsorganisationen.

å andra sidan ifrågasätter kammarkollegiet, om en sammanslagning medför

någon mera påtaglig vinst, eftersom stiftsmyndigheten i allt fall torde

få delas upp på två avdelningar med väsentligen olikartade uppgifter. Domkapitlen

i Luleå och Stockholm råder till att se hur de nu framlagda förslagen

verkar i praktiken, innan man ger sig in på frågan om en sammanslagning

av myndigheterna. Några remissinstanser uttalar sig emot en utredning om

sammanslagning av stiftsmyndigheterna, emedan de anser att nuvarande

olägenheter i stort sett kommer att försvinna, om man genomför utred2

— Bihang till riksdagens protokoll 11)60. 1 samt. Nr 101

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

ningens förslag. Vidare framhåller domkapitlet i Göteborg, att frågan om en

sammanslagning skulle på obestämd tid uppskjuta den kansliorganisation,

som sedan länge är ett angeläget önskemål.

Utredningens förslag om delegation av beslutanderätten

har genomgående godtagits av remissinstanserna. Särskilt från stiftsmyndigheternas

sida har starkt betonats angelägenheten av att myndigheterna

själva får så stor frihet som möjligt att bestämma omfattningen av delegationen.

Vid remissbehandlingen har ej heller framförts erinran mot att pleniärenden

i brådskande fall får handläggas av ordföranden efter föredragning

av tjänsteman.

Även den föreslagna regeln om stiftsnämnds beslutförhet

har mottagits gynnsamt av flertalet remissinstanser. Emellertid uttalar

SACO och ett flertal stifts jägmästare, att förslaget kan komma att medföra

försämrade möjligheter för de jord- och skogsbrukssakkunniga ledamöterna

i nämnden att hävda sina tekniska och ekonomiska synpunkter.

Den av utredningen föreslagna omfördelningen av stift smyndigheternas

kompetens har vunnit anslutning av flertalet

remissinstanser. Samtliga instanser — utom statskontoret och domkapitlet

i Växjö — tillstyrker att domkapitlet får rätt att betala ut medel i sådana

ärenden, där det ankommer på domkapitlet att fastställa ersättning eller

bidrag ur kyrkofonden. Förslaget att överflytta det processuella representantskapet

för den kyrkliga jorden från domkapitlet till stiftsnämnden tillstyrkes

också av flertalet av remissinstanserna, men mot detta förslag intar

rätt många en negativ hållning. En instans ifrågasätter om inte stiftsnämnden

kunde vid sidan av domkapitlet erhålla processuell behörighet att företräda

den kyrkliga jorden. Från ett annat håll föreslås att domkapitlet ges

möjlighet att delegera behörigheten till stiftsnämnden. Även i fråga om förslaget

att stiftsnämnd i stället för domkapitel skall äga meddela tillstånd till

placering av prästlönefondsmedel går meningarna i sär.

Mot utredningens förslag till förenkling och förenhetligande av stiftsmyndigheternas

medelsförvaltning samt registrering soch

redovisningsarbete ävensom förenkling av det tekniska

arbetet med avräkningslängden har remissinstanserna i stort sett inte haft

något att erinra. Bland annat uttalar sig statens organisationsnämnd i tillstyrkande

riktning härvidlag.

Förslaget att stiftsnämndens årsberättelse skall avskaffas har mottagits

olika; sålunda avstyrker kammarkollegiet, inemot hälften av stiftsmyndigheterna

samt flertalet stifts jägmästare förslaget. Genomgående framhåller

man dock angelägenheten av att berättelserna standardiseras och begränsas

till innehållet. I sådan riktning uttalar sig även de remissinstanser, som i

första hand tillstyrkt förslaget. Skogsstyrelsen framhåller, att styrelsen får

vissa uppgifter om de ecklesiastika fastigheterna från årsberättelserna för

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960

sin publikation Skogsstatistisk årsbok. Styrelsen motsätter sig dock inte

att årsberättelserna avskaffas om styrelsen bara erhåller uppgifterna i annan

ordning.

Utredningens förslag att förenkla handläggningen av vissa

ärenden har i allmänhet hälsats med tillfredsställelse. Sådana uttalanden har

särskilt föranletts av förslaget att förenkla regleringen av pastoratens och

kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden. Flertalet remissinstanser anser

sig kunna i princip godtaga utredningens förslag till normallönekostnad.

Även förslaget att förenkla förfarandet vid försäljning av kyrklig jord

tillstyrkes av de flesta remissinstanserna. Detta förslag har dock avstyrkts

av kammarkollegiet samt domkapitlet och stiftsnämnden i Lund. Remissinstanser,

som godtagit förslaget, har i allmänhet framhållit, att vinsten med

förslaget huvudsakligen ligger i en förkortning av handläggningstiden. Däremot

betvivlar man ganska genomgående bland stiftsmyndigheterna, att

förslaget får till följd, att stiftskansliernas arbetsbörda minskar.

Det av utredningen framlagda förslaget till ändrade regler för bestämmande

av reseersättning åt församlingspräst avstyrkes så gott som genomgående

av stiftsmyndigheterna. De förordar allmänt att nuvarande ordning

med fasta och tillfälliga reseanslag behålles. För att nedbringa antalet ansökningar

om tillfälligt reseanslag föreslår ett flertal stiftsstyrelser en höjning av

det fasta reseanslaget.

Utredningens uppfattning om vinsten av att förslagen genomföres delas

inte av stiftsmyndigheterna, som hävdar att vinsten inte blir av den omfattning

utredningen förmodar. Vidare framhåller man, att utredningens slutsatser

i varje fall inte kan tagas till intäkt för en minskning av personalen. Förslaget

till personalorganisation har överhuvudtaget blivit föremål

för kraftig kritik från flertalet stiftsmyndigheter, vilka särskilt vänt sig

mot att personalen minskas och att kansliskri var tjänsterna ändras till kontoristtjänster.

Däremot har förslaget att inrätta kanslisttjänster i princip godtagits

av såväl stiftsmyndigheterna som övriga remissinstanser med undantag

av statskontoret och riksräkenskapsverket, som i stället föreslår andra mellangradstjänster.

4. Departementschefen

Stiftsstyrelsernas nuvarande organisation tillkom under 1930-talet i samband

med att den ecklesiastika boställsförvaltningen decentraliserades till

pastoraten. Vid sidan av domkapitlen inrättades stiftsnämnderna, som

skulle ha tillsyn över den ecklesiastika jorden. Den vid domkapitlen anställda

personalen blev gemensam för de båda stiftsmyndigheterna. Det

förutsattes att omfattningen av göromålen på stiftskanslierna inte skulle

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

bli nämnvärt större än tidigare. Tämligen snart visade det sig dock, att

arbetet ökade i inte ringa omfattning. Personalorganisationen blev därför

föremål för översyn och en ny organisation antogs av 1937 års riksdag.

Året innan hade riksdagen antagit ny domkapitelslag, genom vilken domkapitlens

sammansättning och arbetsuppgifter ändrades i viktiga avseenden.

När min företrädare i ämbetet år 1952 utverkade Kungl. Maj:ts bemyndigande

att låta utreda organisationen av stiftskanslierna, framhöll han,

att arbetsuppgifterna undergått betydande förändringar under den långa

tid, som förflutit sedan kansliorganisationen i sin helhet översågs. Han

betonade också, att två omfattande reformer på det kyrkliga området,

nämligen kyrkomusikerreformen och prästlönereformen, föranlett stora förändringar

i arbetsförhållandena. Beträffande domkapitlens befattning med

skolväsendet erinrade han om att frågan om nya mellaninstanser på området

då utreddes. Sedermera har sådana myndigheter, länsskolnämnderna,

inrättats, vilka övertagit skolärendena från domkapitlen.

Stiftskansliutredningen har framlagt olika förslag, som syftar till att

förenkla och effektivisera arbetet på stiftskanslierna. Förslagen är utformade

efter huvudsakligen två riktlinjer: utredningen vill åstadkomma mera

ändamålsenliga arbetsformer hos stiftsmyndigheterna, och den vill förenkla,

handläggningsförfarandet i ärenden av tidskrävande art. Med utgångspunkt

i rationaliseringsförslagen har utredningen framlagt förslag till ny

personalorganisation.

Utredningen säger sig ha funnit, att betydande olägenheter är förbundna

med att stiftsstyrelsen är uppdelad på två myndigheter. Enligt utredningens

åsikt är den i och för sig bästa utvägen att slå samman myndigheterna.

Utredningen vill dock inte lägga fram något förslag härom. Den söker i

stället undanröja olägenheterna genom att föreslå smidigare arbetsformer

för myndigheterna.

Även om vissa nackdelar är förenade med den nuvarande uppdelningen

på två stiftsmyndigheter, anser jag i likhet med utredningen det inte vara

påkallat att för närvarande göra någon mera genomgripande förändring

i själva stiftsstyrelsen. Enligt min mening torde nämligen olägenheterna

till väsentlig del försvinna, om utredningens förslag till förenklingar av

arbetsformerna genomföres. Denna åsikt delar också flera av remissinstanserna.

De olika förslag utredningen lägger fram anser jag i allt väsentligt vara

väl genomtänkta och ägnade att avsevärt underlätta arbetet för de berörda

myndigheterna. Förslagen har också fått ett gott mottagande vid

remissbehandlingen; mera vägande invändningar har varit sällsynta. Jag

finner mig därför redan nu kunna förorda, att förslagen i huvudsakliga

delar lägges till grund för en rationalisering av arbetet och en ny personalorganisation

för stiftskanslierna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960

Utredningen har i främsta rummet inriktat sitt arbete på att åstadkomma

en enklare beslutsordning hos stiftsmyndigheterna genom

att beslutanderätten föreslås kunna delegeras till ledamot eller tjänsteman.

En sådan ordning är i allmänhet redan införd hos andra förvaltningsmyndigheter.

Jag vill därför förorda att motsvarande möjlighet införes

också hos stiftsmyndigheterna. Eftersom förhållandena kan växla i de

olika stiften finner jag i likhet med utredningen det lämpligt, att myndigheterna

får stor frihet att själva bestämma i vilken omfattning delegation

skall ske. För att beslutsordningen inte skall bli för oenhetlig har

utredningen lagt fram ett förslag till normalarbetsordning för domkapitel

och stiftsnämnd. Jag finner detta välbetänkt, och jag anser att förslaget

i sina huvuddrag bör läggas till grund för hur de lokala arbetsordningarna

skall vara utformade.

I syfte att underlätta arbetet föreslår utredningen vidare, att man gör

bestämmelserna om stiftsnämnds beslutförhet mindre stränga. Några remissinstanser

har invänt, att en sådan ändring kan rubba förhållandet mellan

olika slag av sakkunskap, som är representerade i nämnden. För egen

del anser jag, att ifrågavarande bestämmelser bör uppmjukas. Det torde få

ankomma på Kungl. Maj:t att besluta härom.

Utredningen lägger också fram förslag om ändring av myndigheternas

inbördes kompetens. Vad utredningen därvid anfört om rätt för domkapitlet

att disponera över kyrkofondsmedel kan jag biträda. Till utredningens

förslag om att stiftsnämnd bör äga företräda den kyrkliga jorden

i rättegång m. m. vill jag också i princip ansluta mig.

Förslaget att stiftsnämnden i stället för domkapitlet skall för visst fall

ge tillstånd till placering av pastorats prästlönefondsmedel har sådant samband

med vissa andra, här icke aktuella spörsmål rörande förvaltningen av

de ecklesiastika löneboställena m. m., att det lämpligen torde böra ytterligare

övervägas i sammanhang därmed.

De föreslagna förenklingarna förutsätter i vissa fall ändring i gällande

bestämmelser rörande stiftsmyndigheternas organisation. I några avseenden

återfinns de gällande reglerna i lagstiftning, som på grund av sin

natur av kyrkolag inte kan ändras utan kyrkomötets medverkan. Så är

fallet beträffande beslutsordningen i domkapitlet, vilken regleras i lagen

om domkapitel, och domkapitlets processuella representantskap, om vilket

stadgas i kyrkolagen. Eftersom det inte är avsett att kyrkomöte skall

inkallas under innevarande år, torde frågan om lagändringar i berörda

fall få anstå någon tid. I övrigt hänför sig de erforderliga författningsändringarna

till lagstiftning av administrativ natur. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att i dessa hänseenden vidtaga de åtgärder, som föranledes

av vad jag nu förordat.

I syfte att göra arbetet på stiftskanslierna mera effektivt föreslår utred
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960

ningen åtgärder, som avser att bland annat förenkla medelsförvaltning,

diarieföring, annan registrering och protokollföring, varjämte ett ökat

utnyttjande av kontorstekniska hjälpmedel förordas. Jag finner mig i allt

väsentligt kunna biträda vad sålunda föreslagits. I likhet med utredningen

anser jag vidare, att tillräckligt bärande skäl inte föreligger att behålla

stiftsnämndernas årsberättelser.

Utredningen har förklarat sig anse, att enbart de föreslagna ändringarna

av stiftskansliernas organisation och arbetsmetoder inte är tillräckliga

för att astadkomma en effektiv rationalisering. Utredningen har därför

även undersökt möjligheterna att förenkla handläggningen

av vissa ärenden, som är av mera invecklad eller eljest tidskrävande art.

Utredningens förslag i dessa avseenden inriktar sig främst på två omfattande

arbetsuppgifter, nämligen stiftsnämndens befattning med ärenden,

som rör försäljning av kyrklig jord, och den årliga regleringen av

pastoratens och kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden.

Vad först gäller fragan om ett förenklat förfarande vid försäljning av

kyrklig jord är jag inte övertygad om att utredningens förslag i och för

sig medför någon mera påtaglig vinst från arbetsbesparingssynpunkt. Ett

flertal remissinstanser har också givit uttryck åt en sådan uppfattning.

Vidare torde det av utredningen väckta spörsmålet inte kunna upptagas

till behandling, utan att man samtidigt löser vissa andra frågor, som angår

försäljningsförfarandet. Jag vill upplysa om att frågan om ändrade grunder

för försäljning av kyrklig jord för närvarande är föremål för överväganden

inom ecklesiastikdepartementet. Innan förslag härom läggs fram, torde

inte heller reglerna för själva förfarandet böra ändras. Jag är till följd av

det anförda, inte beredd att nu tillstyrka utredningens förslag.

Såsom tidigare framhållits har den årliga regleringen av pastoratens och

kyrkofondens mellanhavanden efter prästlöne- och kyrkomusikerreformerna

medfört ökat arbete på stiftskanslierna. I likhet med utredningen anser

jag, att en påtaglig vinst skulle uppkomma, om man får till stånd en enklare

handläggning av dessa arbetsuppgifter. Enligt min mening har utredningen

därför tagit ett riktigt initiativ genom att lägga fram förslag i

sådant syfte. Jag finner också, att förslaget har stora fördelar, och jag

anser mig i huvudsak kunna biträda detsamma. Jag anhåller att få återkomma

till frågan och under ett särskilt avsnitt mera utförligt motivera

min ståndpunkt.

Utredningen föreslår vidare, att pastoratsadjunktema skall avlönas helt

från kyrkofonden. Också detta förslag finner jag medföra väsentliga förenklingar,

främst genom att löneuträkningen blir lättare och kostnadsfördelningen

mellan pastoraten och kyrkofonden försvinner. Jag avser att i

det följande lämna en mera utförlig redogörelse även för detta förslag.

Vad slutligen angår utredningens förslag om ändrade regler för rese
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960

ersättning åt församlingspräst, har jag för avsikt att i annat sammanhang

taga ställning till spörsmålet.

Utredningens olika förslag om rationalisering av arbetsmetoder och handläggning

av ärenden utgör en av de förutsättningar, på vilka utredningen

bygger sitt förslag till ny tjänsteorganisation. Vissa av utredningens förslag

till rationaliseringsåtgärder kan, såsom framgått av det anförda, inte

nu tagas upp till slutlig behandling. De frågor, som sålunda måste lösas

i ett annat sammanhang, är dock enligt mitt bedömande inte av den betydelse

för det föreliggande spörsmålet om personalorganisationen, att de

bör hindra att ett principbeslut fattas redan nu om hur organisationen bör

vara avvägd.

Jag ämnar nu övergå till att redogöra för de delar av utredningens förslag,

för vilka jag anser mig böra lämna en mera utförlig framställning.

III. Förenklat avräkningsförfarande mellan pastoraten och

kyrkofonden m. m.

1. Gällande regler om finansiering av pastorats präst- och

kyrkomusikerlönekostnader m. m.

Enligt 3 § 2 mom. prästlönekostnadslagen skall pastorat bestrida lön,

vikariatsersättning, tjänstedubbleringsarvode, reseersättning, tjänstgöringstraktamente,

kallortstillägg, språktillägg och arvode åt församlingspräst.

Vidare åligger det enligt särskilda bestämmelser pastorat att bestrida personlig

lönefyllnad ävensom provisoriskt extra tillägg. De nämnda löneförmånerna

utgör tillsammantagna pastorats prästlönekostnad.

Av kyrkomusiker tillkommande avlöningsförmåner skall enligt bestämmelser

i kyrkomusikerstadgan pastorat bestrida lön (kantorstillägg, arvode),

semesterersättning, ersättning vid vikariat, resekostnads- och traktamentsersättning,

personlig lönefyllnad, ersättning för flyttningskostnad, kallortstillägg,

sjukvårdsersättning, avgifter för kyrkomusikers pensionering samt

begravningshjälp åt efterlevande till kyrkomusiker. Pastorat skall vidare

enligt särskilda bestämmelser bestrida kostnad för provisoriskt extra tilllägg.

Utgifter för nu uppräknade löneförmåner — med undantag av engångsavgift

för pensionering — utgör pastorats Icyrkomusikerlönekostnad.

Då pastoratet skall gälda sina präst- och kyrkomusikerlönekostnader skall

det i första hand använda avkastningen av sina präst- och kyrkomusikerlönetillgångar.

Prästlönetillgångarna består av löneboställen,prästlönefonder

samt pastorats andelar i stiftets prästlönejordsfond och prästlönefondshemman.

Med kyrkomusikerlönetillgång avses ett på visst sätt bestämt boställskapital.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

Om präst- och kyrkomusikerlönetillgångarna i ett pastorat lämnar så

stor avkastning, att det blir ett överskott, sedan man täckt lönekostnaderna

under året samt visst virkesbehov, skall pastoratet leverera in hälften

av överskottet till kyrkofonden.

I den mån lönekostnaderna inte blir täckta av avkastningen från avlöningstillgångarna

eller andra tillgängliga medel, får man tillgripa uttaxering

(församlingsavgift). Uttaxeringen skall motsvara en utdebitering för skattekrona

av högst det öretal Kungl. Maj:t bestämmer. Förslår inte nu nämnda

inkomstkällor till att täcka lönekostnaderna, får pastoratet tillskott ur

kyrkofonden för det som erfordras ytterligare.

Kyrkofonden, som upplades den 1 januari 1914, skall användas för kyrkliga

ändamål på sätt närmare framgår av lagen om kyrkofond. Fonden förvaltas

av statskontoret. Kyrkofondens inkomster består, förutom av den

årliga ersättningen från statsverket för prästerskapets indragna tionde

m. m. samt inkomster från vissa hemman och andra tillgångar, av tidigare

nämnda andelar i överskott på avkastningen av pastoratens lönetillgångar

samt — för närvarande till drygt fyra femtedelar — av den allmänna

kyrkoavgiften, som årligen erlägges till fonden av samtliga pastorat i förhållande

till antalet skattekronor.

Bland kyrkofondens utgifter märkes bland annat tillskotten åt pastoraten

för deras lönekostnader samt vissa direkt ur fonden utgående avlöningsoch

pensionskostnader.

Då Kungl. Maj:t bestämmer det öretal, som skall ligga till grund för

utdebiteringen av den allmänna kyrkoavgiften, tillses, att kyrkofondens

inkomster under året såvitt möjligt blir lika stora som dess utgifter.

Bestämmelserna om regleringen av kyrkofondens och pastoratens ekonomiska

mellanhavanden finns i ecklesiastika medelsförvaltningsreglementet.

Denna årliga reglering sker, som tidigare berörts, genom två särskilda förfaranden,

nämligen dels avräkning, dels fastställande av kyrkofonden tillkommande

överskottsmedel.

Regleringen avser sålunda i huvudsak att fastställa de belopp, som pastorat

skall erlägga i allmän kyrkoavgift till kyrkofonden samt, i förekommande

fall, dels erhålla i tillskott ur kyrkofonden för att kunna bestrida sina

lönekostnader, dels betala in till kyrkofonden av överskottsmedel eller eventuellt

få åter av tidigare inbetalade sådana medel. Beloppen fastställes på

grundval av bland annat redovisningar från pastoraten av avkastning från

avlöningstillgångar och av utgifter, som fått bestridas med avkastningen.

Då man bestämmer tillskott ur kyrkofonden upptages avkastningen i huvudsak

med beräknade belopp men lönekostnaderna med verkliga belopp.

Då det gäller att fastställa kyrkofonden tillkommande överskottsmedel

räknar man med verkliga belopp även i fråga om avkastningen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 25

2. Utredningen

Utredningen framhåller, att en betydande del av stiftskansliernas arbete

med regleringen av pastoratens och kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden

består i att i detalj granska pastoratens redovisningar av avkastningen

från löneboställen, prästlönefonder och kyrkomusikerlönetillgångar samt av

präst- och kyrkomusikerlönekostnaderna. Granskningen av lönekostnaderna

är den mest arbetstyngande delen. Härvid skall kontrolleras, att varje präst

och kyrkomusiker — för hela riket rör det sig om cirka 5 000 befattningshavare

— tillkommande löneförmåner uträknats rätt av pastoraten.

Utredningen har undersökt tre utvägar att förenkla granskningen av lönekostnaderna,

nämligen stickprovsgranskning, centralisering av avlöningsarbetet

till stiftsmyndighet samt fastställande av en normallönekostnad för

pastorats präst- och kyrkomusikerlönekostnader.

Utredningen framhåller som sin mening, att en metod med stickprovsgranskning

torde förutsätta, att man på förhand kan räkna med att redovisningsmaterialet

är fullständigt och icke behäftat med alltför många felaktigheter.

Enligt vad utredningen erfarit förekommer emellertid fel och

ofullständigheter i pastoratens uppgifter om lönekostnaderna i sådan omfattning,

att utredningen inte anser sig kunna förorda metoden ifråga.

En centralisering av avlöningsarbetet till stiftsmyndighet skulle i och för

sig medföra att nuvarande granskning av lönekostnaderna blir överflödig.

Utredningen har gjort prov med att centralt räkna ut församlingsprästernas

löneförmåner i två stift. Utredningen anser sig med stöd av proven inte

kunna draga några bestämda slutsatser om fördelarna med en centraliserad

löneuträkning, men håller före, att uträkningen, allteftersom personalen blir

mer van, tar kortare tid i anspråk än en granskning i efterhand av lönekostnaderna.

Utredningen överväger också en centralisering av såväl uträkning som

utbetalning av lönerna. Härigenom vinner man — förutom bortfallet av

granskningen — den fördelen att antalet utbetalningsorgan, som är nästan

lika många som det finns pastorat, skulle inskränkas till ett i varje stift.

Men centraliseringen medför arbete med att räkna ut skatteavdrag och att

redovisa skatt, att skriva ut utbetalningskort samt att bokföra utbetalningarna.

En viktig fråga i detta sammanhang är också hur stiftsmyndigheten

skall tillföras medel för utbetalningsverksamheten, som blir av stor omfattning.

På vilket sätt detta än sker — genom att kyrkofondsmedel ställes till

stiftsmyndighetens förfogande eller att pastoraten betalar in erforderliga

lönemedel — blir bestyret med uppbörd och avräkning av lönemedel enligt

utredningens mening både omfattande och arbetskrävande.

Utredningen berör även speciella frågor som uppstår om kyrkomusikernas

löner skulle räknas ut och betalas centralt. Domkapitlen känner ofta inte till

kyrkomusikernas ledigheter och förordnanden och löneuträkningen måste

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960

därför bygga på uppgifter från lokala organ — kyrkoråd och skolstyrelser.

En sådan ordning medför enligt utredningens uppfattning att man måste

både kontrollera, att uppgifterna kommer in i rätt tid, och infordra felande

uppgifter.

Vid sina överväganden av fördelar och nackdelar med en centralisering

ställer sig utredningen avvisande till metoden främst med hänsyn till att

den torde medföra ökat arbete på stiftskanslierna och inte, såsom avsetts,

bereda lättnader i arbetsbördan.

Utredningen föreslår i stället att tillskotten ur kyrkofonden samt överskottsmedlen

skall beräknas på grundval av en uppskattad och helst oföränderlig

normallönekostnad. Arbetet med granskningen av de verkliga lönekostnaderna

skulle härigenom bortfalla.

Utredningen finner att det för avräkningens del inte innebär någon nyhet

att räkna med uppskattade i stället för med verkliga belopp. Sålunda

skall pastoratens inkomster redan nu i huvudsak ingå i avräkningen med

uppskattade belopp, bland annat avkastningen av löneboställe (löneboställes

normalavkastning). Vidare skall avkastningen av pastorats prästlönefond

beräknas till den procent av fondens kapital, som Kungl. Maj:t

bestämmer.

Då utredningen utformat sitt förslag till normallönekostnad, har den funnit

nödvändigt att begränsa antalet utgiftsposter, som skall ingå däri. Men

en utgångspunkt för förslaget har också varit att en övergång till normallönekostnad

inte får medföra någon större ändring av de enskilda pastoratens

tillskott ur kyrkofonden enligt gällande bestämmelser.

Utredningen begränsar urvalet av utgiftsposter till sådana, som är lätt

tillgängliga för stiftskanslipersonalen och utan nämnvärt arbete kan bestämmas

till beloppet. I normallönekostnaden tar utredningen sålunda inte

med utgifter för ersättning åt vikarie — med undantag för vikariatslön åt

präst — och tjänstgöringstraktamente. Utredningen tar också undan kostnad

för personlig lönefyllnad. Denna löneförmån förekommer sällan och i

regel uppgår den till mindre belopp. Utgifter, som inte ingår i normallönekostnaden,

kommer således att slutligt stanna på pastoratet, i den mån pastoratet

inte kompenseras genom att normallönekostnaden överstiger pastoratets

verkliga lönekostnader.

I normallönekostnaden skall man enligt förslaget för varje prästerlig

tjänst taga med följande löneförmåner, nämligen lön, reseanslag, kallortstillägg,

provisoriskt extra tillägg samt språktillägg. Utgifter för dessa löneförmåner

motsvarar pastoratets prästlönekostnad.

För varje kyrkomusikertjänst skall i normallönekostnaden ingå följande

löneförmåner, nämligen lön (respektive kantorstillägg och arvode), reseanslag,

kallortstillägg, provisoriskt extra tillägg, pensionsavgift (med undantag

av engångsutgift för pensionering), ersättning för flyttningskostnad,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

sjukvårdskostnad samt begravningshjälp åt efterlevande. Utgifterna motsvarar

pastoratets kyrkomusikerlönekostnad.

Då man fastställer normallönekostnaden, bör tillfälligt reseanslag åt präst

samt ifråga om kyrkomusikerna ersättning för rese-, flyttnings- och sjukvårdskostnader

samt begravningshjälp upptagas till belopp, som fastställts

av domkapitlet. Övriga löneförmåner skall beräknas i princip schablonmässigt

med utgångspunkt från de förhållanden som gäller den 1 juli avlöningsåret.

Utredningen anser vidare, att man i största möjliga utsträckning bör

bortse från kostnadsändringar till följd av vakanser och löneavdrag vid

tjänstledighet, utom då pastorat inte alls haft någon avlöningsutgift för

viss prästerlig tjänst. Enligt utredningens mening bör nämligen ett s.k.

tillskottspastorat inte få räkna sig tillgodo bidrag från kyrkofonden i sistnämnda

fall.

Utredningen har sökt erhålla en uppfattning om hur en övergång till

normallönekostnad kommer att påverka det ekonomiska förhållandet mellan

pastoraten och kyrkofonden. För ändamålet har utredningen skaffat in

uppgifter om vissa präst- och kyrkomusikerlönekostnader under år 1954 (de

vid undersökningstillfället senast tillgängliga) i samtliga pastorat, bland

vilka sedan utvalts 140 för närmare undersökning.

I undersökningen har inte medtagits kostnader för lön till pastoratsadjunkter

och andra, som tjänstgjort som vikarier på församlingsprästerlig

tjänst utan rätt till vikariatslön. Sådana kostnader skall nämligen enligt

utredningens förslag gäldas från kyrkofonden. Undersökningen har i övrigt

begränsats till att omfatta kostnader för löneförmåner, som kan tänkas

medföra skillnader av praktisk betydelse mellan normallönekostnaden och

de verkliga lönekostnaderna.

Undersökningen visar enligt utredningens åsikt, att en tillämpning av det

föreslagna systemet år 1954 skulle ha medfört, att ifrågavarande pastorats

sammanlagda lönekostnader trots förenklingen i stort sett skulle ha varit

helt avräkningsbara. Man får dock därav inte dra den slutsatsen, att varje

enskilt pastorats lönekostnader legat inom eller i omedelbar närhet av normallönekostnaden,

fortsätter utredningen. För att belysa verkningarna för

de enskilda pastoraten undersöker utredningen därför, vilken inverkan en

tillämpning av det föreslagna systemet fått på pastoratens utdebitering

av skatt. Utredningen finner att relativt obetydliga förändringar skulle

ha uppstått. Höjningarna ligger inom en förhållandevis snäv ram med 6,4

skatteören som maximal gräns. Utdebiteringen hade behövt höjas i Ilo

fall, dock i så gott som alla med högst 2 öre. Sänkningarna ligger spridda

inom en vidare ram. I 30 fall hade utdebiteringen kunnat sänkas, varvid

sänkningarna i tre fall av fyra hade stannat vid högst 2 öre.

De fall, där en övergång till normallönekostnad medfört större förskjutningar

i pastoratens utdebitering, torde kunna betraktas som undantag,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960

fortsätter utredningen. Undersökningen utvisar sålunda, att i inte mindre

än 122 av de undersökta 140 pastoraten förändringen uppgått till högst 2

skatteören. Utredningen anser sig därför ha rätt draga den slutsatsen, att

ett normallönekostnadssystem i det stora flertalet fall medför en ringa förändring,

som på det hela taget måste anses sakna betydelse för pastoratens

ekonomi.

Enligt utredningens mening utgör undersökningsresultatet sålunda ett

belägg för att något hinder i ekonomiskt avseende inte föreligger att räkna

med en normallönekostnad i stället för med verkliga lönekostnader. Utredningen

räknar också med att pastoratens förluster till följd av att kostnader

för kortare vikariat inte medräknas kommer att på lång sikt uppvägas av

att de vanligen förekommande löneavdragen vid ledighet i sin tur inte frånräknas.

Genomföres förslaget medför detta till en början att pastoratens redovisnings-

och uppgiftsskyldighet minskas. Särskilt för pastorat med ett flertal

befattningshavare anser utredningen, att arbetsbesparingen blir inte

oväsentlig.

Men den ojämförligt största arbetsbesparande effekten får förslaget för

arbetet på stiftskanslierna, säger utredningen. Av arbetet med pastoratens

redovisningar bortfaller den mest omfattande delen, nämligen kontrollen av

lönekostnaderna. Däremot tillkommer som en ny arbetsuppgift att fastställa

normallönekostnaden. Utredningen betonar, att arbetet härmed blir

av väsentligt mindre omfattning än den nuvarande kontrollen av lönekostnaderna.

3. Remissyttranden

Principen att vid avräkningen och fastställandet av kyrkofonden tillkommande

överskottsmedel räkna med en normallönekostnad i

stället för med verkliga lönekostnader tillstyrkes eller lämnas utan erinran

av övervägande antalet remissinstanser. Också ett 80-tal hörda pastorat

intar samma ståndpunkt. Vissa remissinstanser betonar, att förslaget innebär

en behövlig förenkling av det nuvarande synnerligen invecklade avräkningsförfarandet

och att det kommer att medföra betydande lättnad i arbetet

för såväl stiftskanslierna som pastoraten. Sådana synpunkter framföres

av bland annat kammarkollegiet, statskontoret, statens organisationsnämnd,

länsstyrelsen i Västernorrlands län, domkapitlen i Skara och Göteborg

samt stiftsnämnderna i Uppsala, Skara och Göteborg.

Riksräkenskapsverket, domkapitlen i Västerås, Härnösand och Luleå,

stiftsnamndema i Västerås, Växjö, Härnösand och Luleå samt Svenska

stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund avstyrker förslaget.

Flertalet av de avstyrkande remissinstanserna framhåller, att den nuvarande

granskningen av pastoratens redovisningar innebär en garanti för

att präster och kyrkomusiker i stort sett får ut riktiga löner. En övergång

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

till normallönekostnadssystem medför att denna garanti försvinner, eftersom

pastoratskyrkoråden och pastoratskassörerna ofta inte är helt kompetenta

att räkna ut lönerna. Inte heller bör man räkna med att pastoratens

revisorer skall uppmärksamma alla felaktigheter, då avlöningsbestämmelserna

är så svårtolkade. Vidare gör man gällande, att någon påtaglig arbetsminskning

inte uppstår på stiftskanslierna till följd av att förfrågningar om

löner m. m. torde öka i väsentlig grad. Av de avstyrkande myndigheterna

förordar riksräkenskapsverket i stället stickprovsgranskning, samt flertalet

av de övriga centralisering till stiftsmyndighet av avlöningsarbetet.

Stiftsnämnden och domkapitlet i Luleå föreslår, att normallönekostnadssystemet

införes för enbart kyrkomusikerlönekostnaderna, under det att

arbetet med prästlönerna centraliseras till stiftsmyndigheten. Härigenom

uppstår en betydligt mindre avvikelse mellan pastoratens faktiska lönekostnader

och de avräkningsbara. Även statskontoret diskuterar en sådan kombination

men avvisar den, enär den inte lämnar samma möjligheter till

lättnader i arbetet som en enhetlig metod med normallönekostnad.

Frågan om de ekonomiska konsekvenserna av normallönekostnadsförslaget

beröres av de flesta remissinstanserna. Övervägande antalet

av dem — liksom flertalet hörda pastorat — räknar med att en övergång

till normallönekostnad kommer att medföra smärre förluster för pastoraten.

Från flera håll uttalas, att pastoraten på något sätt bör kompenseras för

förlusterna. Några remissinstanser anser emellertid, att förlusterna kommer

att bli så obetydliga, att de i stort sett saknar praktisk betydelse. Vidare

framhålles, att förlusterna på längre sikt kommer att uppvägas av vinster.

På något håll räknar man med att förlusterna kommer att uppvägas genom

arbetsbesparing och kostnadsminskning på annat sätt. De ekonomiska

konsekvenserna för kyrkofondens del anses såsom obetydliga.

I frågan betonar kammarkollegiet, att en förutsättning för genomförande

av reformen bör vara, att den inte medför någon väsentlig rubbning i nuvarande

avvägning mellan kyrkofondens och pastoratens ansvar för gäldande

av lönekostnaderna. Enligt kollegiets mening kan reformen knappast

anses medföra en mera kännbar olägenhet för de särskilda pastoraten.

Svenska pastoratens riksförbund sluter sig av den företagna undersökningen

till att praktiska skäl inte talar mot reformen.

Som nämnt anser några remissinstanser, att det bör finnas möjligheter

att begränsa pastoratens förluster vid övergång till normallönekostnadssystem.

Förslag härom framföres av domkapitlet i Uppsala, som fruktar att

de ekonomiska konsekvenserna kan bli sådana att grundprincipen i mellanhavandet

med kyrkofonden — nämligen maximeringen av den uttaxering

som skall täcka lönekostnaderna — sättes ur funktion.

Fn begränsning av pastorats förluster kan enligt några remissinstansers

uttalanden ske genom att antalet i normallönekostnaden ingående löneför
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

måner ökas. I första hand föreslås, att kostnaderna för ersättning åt semestervikarier

inräknas i normallönekostnaden.

Domkapitlet i Linköping anser, att pastorat, som för vikariats- och traktamentskostnader

för präst måste vidkännas en uttaxering som med mer

än 2 öre överskrider den maximerade uttaxeringen för lönekostnaderna, bör

vara berättigat att erhålla bidrag för det överskjutande beloppet.

Statskontoret och Svenska pastoratens riksförbund framhåller, att viss

utjämning kan åstadkommas genom att man medtager kostnad för personlig

lönefyllnad. Denna kan i vissa fall uppgå till ganska betydande belopp.

I stället för att öka antalet löneförmåner i normallönekostnaden har

några remissinstanser föreslagit att de begränsas. Sålunda föreslår statskontoret

och domkapitlet i Stockholm, att normallönekostnaden beträffande

kyrkomusiker inte skall omfatta ersättning för flyttnings- och sjukvårdskostnad

samt begravningshjälp. Domkapitlet motiverar förslaget med att

prästs motsvarande förmåner utbetalas av kyrkofondsmedel. Det förefaller

domkapitlet oegentligt att göra åtskillnad. En ytterligare förenkling äger

rum, om förmånerna utgår direkt ur kyrkofonden även beträffande kyrkomusikerna.

För kyrkofondens del kan förslaget enligt domkapitlets mening

inte medföra nämnvärd belastning.

Sättet att beräkna utgiftsposterna i normallönekostnaden

beröres av några remissinstanser. Sålunda föreslår statskontoret såsom mera

praktiskt, att lön bör beräknas efter en viss för varje lönegrad bestämd löneklass

och ej efter tjänsteinnehavarens löneklass den 1 juli avlöningsåret.

Statskontoret har en erinran också mot förslaget att i normallönekostnaden

inte upptaga lön för tid, då pastorat inte haft någon utgift därför. En sådan

regel bör träda i kraft, först sedan vakans eller ledighet varat tillhopa mer

än en månad av avlöningsåret. Även domkapitlet i Stockholm berör frågan

och anser, att man bör bortse från förhållandet, såvida tiden inte överstiger

förslagsvis 30 dagar av avlöningsåret.

Förslaget att normallönekostnaden skall anknytas till förhållandena den

1 juli avlöningsåret har väckt gensaga också såtillvida, att man anser,

att hänsyn bör tagas till eventuell ändring i tjänsteorganisationen under

året. Sålunda betonar kammarkollegiet, att en sådan ändring kan få relativt

vittgående konsekvenser för pastoratet. Det synes ämbetsverket inkonsekvent

att inte beakta ändringen, eftersom man beaktar tjänstevakanser.

Ofta inrättar man eller drar in en tjänst från och med årsskifte,

och då saknar spörsmålet betydelse, men i nästan samma utsträckning sker

en organisationsändring under löpande år, påpekar kollegiet.

Även Svenska pastoratens riksförbund har uppmärksammat följderna och

framhåller, att ett pastorat utan avräkningsmöjlighet kan få bära utgifterna

för en eller flera präster hela fem månader. I motsatt fall kan pastorat

göra en vinst genom att uppbära oförminskat tillskott, fastän en tjänst

dragits in.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960 31

4. Departementschefen

Regleringen av pastoratens och kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden

utgör en väsentlig del av arbetet på stiftskanslierna. Redan innan

prästlöne- och kyrkomusikerreformerna genomfördes, ansågs göromålen

vara av betydande omfattning, och genom dessa reformer blev de än mera

omfattande och komplicerade. Utredningen har framhållit, att ökningen av

arbetsuppgifterna främst är en följd av att pastoratens redovisningar måste

granskas i detalj, innan de kan läggas till grund för en avräkning mellan

kyrkofond och pastorat. Av detta kontrollarbete är, enligt vad utredningen

uppger, granskningen av lönekostnaderna den mest arbetskrävande delen.

Tidigare behövde man inte göra en liknande detaljgranskning och vad beträffar

kyrkomusikerna ingick över huvud taget inte lönekostnaderna i

avräkningsförfarandet.

I likhet med utredningen finner jag det angeläget, att arbetet med regleringen

av pastoratens och kyrkofondens mellanhavanden förenklas. För att

största möjliga arbetsbesparing skall ernås, bör uppgiften i första hand vara

att söka nedbringa det tidskrävande kontrollarbetet med lönekostnaderna.

En förenkling av de göromål, som angår avkastningen av pastoratens prästlönefonder,

synes lämpligen kunna övervägas i samband med en översyn av

förvaltningen av de ecklesiastika löneboställena m. m.

Utredningen har undersökt olika utvägar att förenkla arbetet med lönekostnaderna.

Den har därvid först övervägt en metod, enligt vilken man

nöjer sig med stickprovsgranskning, men funnit att en sådan inte är särskilt

väl lämpad för just förevarande fall. Detta sammanhänger bland annat med

att avlöningsbestämmelserna är invecklade och svåröverskådliga. Felkällorna

kan därför enligt utredningens bedömande i praktiken bli betydande.

Utredningen har också tagit upp möjligheten att till stiftskanslierna

centralisera löneuträkningen samt eventuellt också löneutbetalningen. Därmed

skulle kontrollarbetet falla bort, men i stället skulle komma andra,

främst kamerala göromål. Efter ingående överväganden har utredningen

funnit, att en sådan omläggning — vare sig den avser enbart löneuträkning

eller också löneutbetalning — inte medför någon arbetsbesparing av betydelse.

Utredningen har därför avvisat även det alternativet.

Utredningen har i stället stannat inför en tredje metod. Den föreslår, att

man vid regleringen av pastoratens och kyrkofondens mellanhavanden

skall räkna med i huvudsak vissa schematiskt uppskattade belopp, en

normallönekostnad, för avlöningsförmånerna åt präster och kyrkomusiker.

Med detta tillvägagångssätt skulle kontrollen av lönekostnaderna bli överflödig

vid den ekonomiska regleringen, utan att därför andra, mera arbetskrävande

göromål kommer i stället.

För att få fram en så enkel och arbetsbesparande metod som möjligt

bygger utredningens förslag bland annat på att man i normallönekostnaden

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

tar med endast sådana utgiftsposter, som utan svårighet kan beräknas.

Självfallet ingår dock häri alla mera väsentliga avlöningsförmåner. Utredningen

har nämligen strävat efter att utforma förslaget så, att det inte

medför förändringar av betydelse för pastoratens ekonomi i jämförelse med

nuvarande system.

Utredningens förslag har vid remissbehandlingen fått ett övervägande

positivt mottagande. Allmänt har framhållits, att förslaget innebär en

behövlig förenkling, vilken medför lättnader i arbetet inte bara på stiftskanslierna

utan också för pastoraten. De myndigheter, som ställer sig avvisande

till förslaget, har mestadels förordat någon av de två andra metoderna.

För egen del är jag ense med utredningen, att, om man vill åstadkomma

en mera väsentlig arbetsbesparing på stiftskanslierna, kan inte centralisering

av löneuträkning och löneutbetalning — eller ens bara löneuträkningen

— komma i fråga. Däremot torde inte någon erinran i och för sig kunna

göras mot ett förenklat kontrollförfarande, som innefattar stickprovsgranskning

av pastoratens löneredovisningar. En sådan metod tillämpas också

flerstädes inom förvaltningen. En förutsättning för dess praktiska användbarhet

får dock anses vara, att materialet kan antagas vara i stort sett

riktigt och att felprocenten således är ringa. Hittar man ett flertal fel,

föranleder detta ytterligare kontrollarbete. Då det gäller att avgöra om

en dylik ordning är lämplig i förevarande sammanhang, kan man enligt

min mening inte bortse från de skäl utredningen anfört för sitt avståndstagande.

Jag är därför inte övertygad om att man vinner några egentliga

fördelar med denna metod.

Utredningens förslag att räkna med uppskattade i stället för verkliga

utgifter innebär däremot enligt min åsikt en betydande förenkling av arbetet

på stiftskanslierna med regleringen av kyrkofondens och pastoratens

mellanhavanden. Denna åsikt hyser också, som jag nyss nämnde, ett övervägande

antal remissinstanser. Det omfattande kontrollarbetet försvinner

och i stället kommer en förhållandevis enkel metod att beräkna löneutgifterna.

Jag vill också understryka utredningens uttalande, att förslaget inte

innebär någon nyhet; redan nu bygger avräkningen i väsentliga delar på

uppskattade belopp, nämligen i fråga om avkastningen av pastoratens löneboställen,

prästlönefonder och kyrkomusikerlönetillgångar.

I likhet med utredningen finner jag, att en viktig förutsättning för att

man skall kunna genomföra förslaget är, att det inte medför några väsentliga

förskjutningar i den nuvarande fördelningen av lönekostnaderna.

Framför allt får det inte föranleda, att pastoratens nuvarande lönebudget

förändras i nämnvärd utsträckning. Vid remissbehandlingen har också framhållits

att förenklingssträvandena ej får ha till följd att grunderna för den

nuvarande skatteu t jämningen över kyrkofonden sätts i fara. Enligt min

mening torde så ej bli fallet och jag finner farhågorna för att det förelig
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

gande förslaget skulle ha en sådan verkan överdrivna. Jag avser att senare

återkomma till de ekonomiska konsekvenser förslaget kan föra med sig.

Jag har dock redan nu velat beröra problemet, eftersom det måste beaktas

också då man tar ställning till hur detaljerna i förslaget bör vara utformade.

Samtidigt vill jag understryka, att med ett schematiskt system så gott som

alltid torde följa, att de beräknade beloppen företer vissa avvikelser från

de faktiska. Det är också ofrånkomligt, att skillnaden på någon enstaka

punkt kan bli relativt betydande, om man vill hålla fast vid att metoden

skall vara enkel och lättanvänd.

Då det gällt att begränsa urvalet av de avlöningsförmåner, som i fortsättningen

skall ingå i avräkningen, har utredningen uteslutit endast mindre,

men svårbestämbara kostnader, såsom vikariatsersättning och tjänstgöringstraktamente.

Också den övergångsvis utgående kostnaden för personlig

lönefyllnad har utredningen bortsett från. Vid remissbehandlingen har

från några håll föreslagits, att sistnämnda kostnad liksom hittills skall ingå

i avräkningsförfarandet, eftersom den stundom kan vara betydande. Till

denna ståndpunkt vill jag ansluta mig. De av utredningen i övrigt undantagna

löneförmånerna anser jag inte vara särskilt kostnadskrävande. De

torde också på längre sikt drabba de enskilda pastoraten tämligen lika.

Jag biträder alltså med nyss angivna undantag utredningens förslag till

avgränsning och är följaktligen inte villig att, såsom några remissinstanser

förordat, föreslå en ytterligare begränsning av antalet avräkningsbara löneförmåner.

Kostnaderna för de i normallönekostnaden ingående avlöningsförmånerna

föreslås, som nämnts, bli upptagna i huvudsak med schematiskt beräknade

belopp vid avräkningsförfarandet. I några speciella fall anser utredningen,

att de bör tagas upp till sina verkliga belopp. Det gäller här vissa kostnader,

som under året fastställts av domkapitlet. Spörsmålet efter vilka regler

de schematiska beloppen skall beräknas har tilldragit sig stort intresse vid

remissbehandlingen.

Utredningen har som en första beräkningsgrund föreslagit, att kostnaderna

skall uppskattas med beaktande av de tjänster, som är inrättade i

pastoratet den 1 juli. Mot denna regel har någon principiell erinran inte

framförts. Kammarkollegiet och pastoratens riksförbund anser doek att

man bör ta hänsyn till om en ändring inträffar i tjänsteorganisationen under

året. En sådan ståndpunkt finner jag i och för sig vara sakligt motiverad.

Men enligt min åsikt utgör utredningens förslag att anknyta till förhållandena

vid eu viss tidpunkt under året en av de viktigaste förenklingarna.

Man bör därför endast på starka grunder göra avvikelse från en

sådan regel. I flertalet fall inträffar förändringar i tjänsteorganisationen

den 1 januari eller den 1 juli. I de fåtal fall då förändringen sker vid tidpunkt

efter den 1 juli kan pastoratet visserligen göra en mindre vinst eller

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1000. 1 sam!. AV 101

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

förlust. Att av hänsyn till dylika fall, vilka torde komma att utgöra en

engångsföreteelse för det enskilda pastoratet, förorda något undantag från

den av utredningen föreslagna regeln finner jag inte erforderligt.

Utredningen föreslår vidare, att till grund för beräkningen av årslön

(kantorstillägg, arvode) skall ligga tjänsteinnehavarens löneklass vid samma

tidpunkt, den 1 juli. Jag är ense med utredningen att denna regel förenklar

beräkningarna i de fall en tjänst under året bytt innehavare eller

innehavaren erhållit löneklassuppflyttning. Statskontoret har föreslagit, att

årslönen alltid skall beräknas efter en viss, för olika lönegrader bestämd

löneklass. Från förenklingssynpunkt innebär givetvis en sådan metod ytterligare

fördelar. Även utredningen har övervägt metoden men funnit, att den

skulle vidga skillnaden mellan den verkliga och beräknade lönen ytterligare.

För egen del vill jag ansluta mig till utredningens ståndpunkt. De ifrågavarande

uppgifterna, som skall ligga till grund för beräkningen, torde också

kunna förebringas utan större omgång.

I den förenklade beräkningsmetoden har utredningen i princip bortsett

från kostnadsförändringar på grund av vakans eller löneavdrag vid tjänstledighet,

såvida inte pastoratet helt och hållet sluppit ifrån kostnad för lön

för viss prästtjänst. Några remissinstanser har ansett, att ett sådant helt

kostnadsbortfall bör beaktas endast om vakans eller ledighet uppgår till

mer än en månad under året. Detta förslag — som i och för sig är till de

enskilda pastoratens förmån — medför enligt min åsikt ytterligare fördelar

från rationaliseringssynpunkt. Jag vill alltså förorda utredningens förslag

med den ändringen, att nu berörda undantagsregler skall tillämpas först

sedan vakans eller tjänstledighet med fullt löneavdrag på en och samma

tjänst varat mera än 30 dagar under avlöningsåret.

Som jag tidigare framhållit har utredningen sökt utforma normallönekostnaden

så, att pastoratens tillskott ur kyrkofonden kan antagas bli i

huvudsak lika stora som om de verkliga kostnaderna legat till grund för

avräkningen. Vissa avvikelser är emellertid, som jag också påpekat, ofrånkomliga.

Pastoratet kan således göra en vinst vid tillämpningen av normallönekostnadsmetoden,

vilket främst sammanhänger med att man inte beaktar

vissa löneavdrag vid tjänstledighet och vakans. Å andra sidan kan en

förlust uppstå för pastoratet. Detta beror på att man vid kortare vikariat

inte medräknar kostnader för vikariatsersättning m. m.

Utredningen har undersökt hur förslaget utfaller i praktiken. Enligt min

åsikt visar denna undersökning förhållandevis obetydliga förändringar i de

undersökta pastoratens utdebitering. Då förslaget föranleder en höjning av

utdebiteringen, stannar denna i det alldeles övervägande antalet fall vid

högst två skatteören. Sänkningen av utdebiteringen ligger inom en något

vidare ram men också här stannar den i flesta fallen vid högst två skatteören.

Den största förändringen i skattehänseende motsvarar cirka sex

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

skatteören. Sammanfattningsvis skulle i nio av tio undersökta pastorat en

förändring av utdebiteringen med högst två öre ha inträffat, om metoden

med en normallönekostnad legat till grund för avräkningsförfarandet.

Jag anser mig med stöd av den redovisade undersökningen kunna dra

den slutsatsen, att en övergång till ett system med normallönekostnad i det

stora flertalet fall medför en ringa förändring i fråga om pastoratens ekonomi.

Jag vill även erinra om att de av mig förordade principerna för hur

lönekostnaden skall beräknas, på några punkter avviker från utredningens

förslag, och att dessa ändringar i allt väsentligt är ägnade att minska den

bristande överensstämmelsen mellan de verkliga och beräknade kostnaderna.

Jag finner följaktligen inte att från nu berörda utgångspunkter några

hinder föreligger mot att den av utredningen föreslagna förenklingen genomföres.

Metoden bör av praktiska skäl användas såväl vid avräkningen mellan

pastoraten och kyrkofonden som vid fastställandet av kyrkofonden tillkommande

överskott.

För genomförandet av utredningens förslag till normallönekostnad fordras

vissa ändringar i prästlönekostnadslagen och kyrkomusikerlagen. Inom

ecklesiastikdepartementet har, i överensstämmelse med de principer jag nu

förordat, utarbetats förslag till ny lydelse av bestämmelserna i dessa lagar

om pastorats skyldighet att bestrida lönekostnaderna för präster och kyrkomusiker.

Grunderna för beräkningen av normallönekostnaderna har intagits

i ett utkast till kungörelse, vilket torde som bilaga A få fogas vid statsrådsprotokollet.

Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att utfärda bestämmelser

i huvudsaklig överensstämmelse med detta utkast. Jag vill slutligen

nämna, att normallönekostnadsmetoden förutsätter smärre ändringar

i ett par författningar av administrativ natur.

IV. Avlönandet av pastoratsadjunkter och vissa andra

icke-ordinarie präster

1. Gällande bestämmelser

Pastoratets skyldighet att stå för sina prästlönekostnader är i prästlönekostnadslagen,

såsom framgått av vad jag tidigare anfört, begränsad till församlingsprästtjänsterna.

Härmed avses domprost, kyrkoherde, komminister

och kyrkoadjunkt. När det gäller pastoratsadjunkter är förhållandena mera

invecklade. Detta sammanhänger med att pastoratsadjunkten fullgör sin

tjänstgöring i pastoraten, ehuru hans tjänst inte är inrättad i ett visst

pastorat.

Före 1951 års prästlönereform bestreds den kontanta avlöningen till

pastoratsadjunkt ur kyrkofonden. Förordnades adjunkten till vikarie för

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

eller personligt ämbetsbiträde åt församlingspräst, fick denne i regel stå

för vikariatsersättningen samt också vissa andra löneförmåner.

Även sedan prästlönereformen trätt i kraft avlönas pastoratsadjunkt ur

kyrkofonden. Men skyldighet att avlöna adjunkt föreligger numera också

i vissa fall för pastoraten. Enligt prästlönekostnadslagen jämställes nämligen

i lönekostnadshänseende med församlingspräst en icke-ordinarie

präst, som är förordnad att såsom vikarie uppehålla församlingsprästtjänst

eller som fullgör tjänstgöring i pastoratet under tid, då en i pastoratet inrättad

tjänst inte uppehälles av vare sig innehavare eller vikarie. Då pastoratsadjunkt

tjänstgör i ett pastorat under angivna förhållanden, skall alltså

pastoratet stå för hans avlöning.

Det kan vidare nämnas, att samma grunder gäller, då annan till prästämbetets

utövning behörig befattningshavare — lärare eller pensionerad

präst — förordnats såsom vikarie på församlingsprästtjänst.

2. Utredningen

Utredningen framhåller, att den nuvarande ordningen för pastoratsadjunkts

avlönande — med lön vissa tider från kyrkofonden och andra tider

från pastoraten — medfört ett omfattande administrativt arbete för stiftskanslierna.

Sålunda måste man vid löneuträkningen till en början kontrollera,

om domkapitlet förordnat pastoratsadjunkten på församlingsprästtjänst.

Är så inte fallet måste man undersöka, om pastoratsadjunkten ändå

skall anses såsom församlingspräst på grund av att sådan präst åtnjuter

ledighet. Under en och samma månad kan pastoratsadjunkten uppbära viss

del av lönen från kyrkofonden och återstoden från ett, stundom flera pastorat.

I sådana fall åligger det domkapitlet att räkna ut, hur stora delar av

lönen som kyrkofonden och de olika pastoraten skall bestrida. Domkapitlet

skall därpå underrätta pastoratskyrkorådet om vad pastoratet skall betala

ut samt draga av i skatt. Utredningen understryker, att olägenheterna av

nuvarande ordning särskilt framträder under semestertid, då det ofta inträffar

att en pastoratsadjunkt förordnas att under samma månad uppehålla

församlingsprästtjänster i flera pastorat.

I syfte att undanröja dessa olägenheter föreslår utredningen, att kostnaderna

för pastoratsadjunkts avlöning i princip alltid skall åvila kyrkofonden

samt att den skall utbetalas genom stiftsmyndighets försorg. Detta innebär

en viss återgång till den tidigare ordningen; kyrkofonden bestred då

kostnaderna för pastoratsadjunkts kontanta löneförmåner utom vikariatsersättning.

Utredningen förordar emellertid, att om pastoratsadjunkt innehar

vikariatslöneförordnande på församlingsprästtjänst, skall kostnaderna

för hans avlöning som hittills gäldas av pastoratet.

För att man skall få enhetliga regler föreslår utredningen, att också annan

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

till prästämbetets utövning behörig befattningshavare, som förordnats till

vikarie på församlingsprästtjänst, skall avlönas från kyrkofonden. Utredningen

påpekar i sammanhanget, att kostnaderna för arvoden åt icke prästvigda

tjänstebiträden redan nu bestrides ur kyrkofonden.

3. Remissyttranden

Utredningens förslag har i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av remissinstanserna. Flertalet av dem vitsordar de administrativa

olägenheterna av nuvarande ordning samt anser, att förslaget medför förenkling

och arbetsbesparing. Sålunda är kammarkollegiet och statskontoret

positiva till förslaget, och riksräkenskapsverket finner, att det medför en påtaglig

förenkling i redovisningsarbetet. Enligt domkapitlet i Uppsala innebär

förslaget, att en oformlighet avskaffas, som är betungande för både

stiftskanslierna och pastoraten. Även Svenska pastoratens riksförbund —

som erinrar om att förslaget strider mot grundsatsen, att pastoraten skall

avlöna församlingsprästerna — anser att förslaget har betydande praktiska

fördelar.

Av domkapitlet och stiftsnämnden i Strängnäs betecknas anordningen

såsom en nödvändig följd av förslaget, att kostnaderna för vikariatsersättning,

tjänstedubbleringsarvode och tjänstgöringstraktamente inte längre

skall vara avräkningsbara.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Lund påpekar, att förslaget innebär att

en förmån — minskad utdebitering för prästernas avlönande — bereds de

pastorat, som inte erhåller tillskott ur kyrkofonden. Ett avsteg göres alltså

från skat teutjämnings vägen, samtidigt som kyrkofondens utgifter ökas.

Myndigheterna framhåller, att förslaget på ett sätt också medför ökade

arbetsuppgifter med löneutbetalning för kanslipersonalen, eftersom flertalet

pastoratsadjunkter i Lunds stift för närvarande erhåller sina avlöningar

genom kyrkorådens försorg. Även domkapitlet och stiftsnämnden i Strängnäs

anlägger en liknande synpunkt. 4

4. Departementschefen

Utredningen har funnit, att den gällande ordningen för pastoratsadjunkternas

avlönande medför betydande olägenheter i det administrativa arbetet.

Göromålen med löneuträkning och räkenskapsföring blir både omfattande

och invecklade, till följd av att kostnaderna tidvis åvilar kyrkofonden

och tidvis de enskilda pastoraten. Jag finner också för egen del att denna

växling medför betydande praktiska olägenheter. I likhet med utredningen

anser jag det därför angeläget, att förfarandet förenklas.

Det förslag utredningen lägger fram i sådant syfte innebiir, att kyrko
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

fonden svarar för pastoratsadjunkternas lönekostnader, utom då adjunkt

genom att inneha vikariatslöneförordnande på en församlingsprästtjänst

är knuten längre tid till ett visst pastorat. Löneutbetalningen skall ombesörjas

av stiftskanslierna. Förslaget har fått ett i stort sett välvilligt mottagande

vid remissbehandlingen och man har allmänt framhållit dess praktiska

fördelar. I denna synpunkt vill jag för egen del instämma.

Såsom några stiftsmyndigheter framhållit medför förslaget ett visst merarbete

med löneutbetalningen. Detta förhållande kan enligt min mening

inte tillmätas nämnvärd betydelse i jämförelse med den påtagliga vinst,

förslaget för med sig i andra avseenden, främst en enklare löneuträkning.

Jag är ense med pastoratens riksförbund, att förslaget i och för sig innebär

ett avsteg från principen, att pastoraten skall själva avlöna sina församlingspräster.

Samtidigt vill jag dock understryka, att det är fråga om

präster, som tjänstgör tillfälligt i olika pastorat. Förslaget berör således inte

grunderna för det egentliga församlingsprästerskapets avlönande. Några

avgörande principiella betänkligheter synes därför knappast kunna anföras

mot förslaget.

Det förenklade avlöningssystemet medför en viss ökning av kyrkofondens

prästlönekostnader, vilken dock inte är av den omfattningen att den föranleder

någon ökning av utdebiteringen för den allmänna kyrkoavgiften.

För pastoratens del torde den omedelbara effekten inskränka sig till, att

en del av de s. k. självförsörjande pastoraten får någon lättnad i sina prästlönekostnader.

Jag anser mig till följd av det anförda kunna förorda utredningens förslag,

att kyrkofonden i fortsättningen står för avlönandet av pastoratsadjunkterna,

utom då dessa uppehåller vikariatslöneförordnande på församlingspr

ästt j änst.

Jag finner det vidare praktiskt, att även andra personer, som domkapitlet

kan förordna till vikarier på församlingsprästtjänst — lärare eller pensionerade

präster — blir avlönade från kyrkofonden och jag biträder därför

utredningens förslag också i denna del.

Av utredningens förslag följer, att kostnaderna för vikariernas resor inom

pastoratet skall ersättas av kyrkofonden. Som jag i ett tidigare sammanhang

berört är jag för närvarande inte beredd att lägga fram förslag till

ändrade grunder för församlingsprästernas resekostnader. I avbidan på

frågans lösning i ett sammanhang anser jag det därför vara lämpligt, att

den nya ordningen för pastoratsadjunkternas avlönande inte omfattar

kostnaderna för resor inom pastoratet. Dessa bör därför som hittills ersättas

av den ordinarie prästen, som i sin tur får gottgöra sig härför från sitt

fasta eller tillfälliga reseanslag.

Den av mig förordade ordningen för pastoratsadjunkternas avlönande

förutsätter en ändring i 1 § prästlönekostnadslagen. Inom ecklesiastikdepartementet

har därför upprättats förslag till ändrad lydelse av lagrummet.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

39

V. Stiftskansliernas personalorganisation

1. Nuvarande förhållanden

Stiftskansliet är organisatoriskt knutet till domkapitlet men har till uppgift

att betjäna såväl domkapitlet som stiftsnämnden. Befattningshavarna

vid kansliet är alltså anställda för stiftsmyndigheternas gemensamma behov.

Den nuvarande personalorganisationen hos domkapitlen tillkom år 1937

och gäller i sina grunddrag fortfarande. Efter sistnämnda år har nämligen

blott smärre ändringar skett i tjänsteorganisationen. För avhjälpande av

den merbelastning å stiftskanslierna, som genomförandet av kyrkomusikerreformen

och prästlönereformen medfört, har emellertid riksdagen sedan

ett tiotal år tillbaka på förslag av Kungl. Maj:t ur kyrkofonden anvisat

medel för anställande av tillfällig arbetskraft hos domkapitlen.

Någon författningsmässig gränsdragning, innebärande att en befattningshavare

på kansliet skall arbeta med domkapitelsgöromal och en annan

med stiftsnämndsgöromål, har inte gjorts. Beträffande beslutsordningen i

domkapitlet och stiftsnämnden gäller, som tidigare nämnts, att besluten

skall fattas i kollegial form. Bestämmelser om delegation av stiftsmyndighets

beslutanderätt till tjänsteman saknas således. Däremot medger 15 §

domkapitelslagen biskopen att, efter föredragning av stiftssekreteraren,

på domkapitlets vägnar avgöra vissa ärenden av mindre vikt. Någon analog

bestämmelse beträffande stiftsnämndsärenden finns emellertid ej.

Hos domkapitel skall en stiftssekreterare vara anställd. Denne är chef

för domkapitlets kansli och i regel föredragande i domkapitlet. Han är

även redogörare för domkapitlets och stiftsnämndens medelsförvaltning.

Vidare skall stiftssekreteraren stå biskopen till tjänst i hans ämbetsutövning.

Under stiftssekreteraren finns som föredragande stiftsnotarier

och amanuenser samt hos domkapitlet i Lund en stiftskamrerare. Där stiftskamrerare

är anställd, skall denne vara redogörare för stiftsmyndigheternas

medelsförvaltning. Andra befattningshavare hos domkapitel år kansliskrivare,

kontorister, kansli- och kontorsbiträden samt expeditionsvakter.

Vidare må omnämnas att stiftssekreterare, stiftskamrerare, förste stiftsnotarie

och amanuens är skyldiga att mottaga uppdrag att vara ledamot

och sekreterare i stiftsnämnden eller ersättare för sådan ledamot.

Stiftssekreterare, stiftskamrerare, stiftsnotarier och amanuenser skall

ha avlagt examen medförande behörighet till domarbefattning. Iran detta

kompetenskrav har dock medgivits dispens i några fall.

Hos de särskilda domkapitlen den 1 oktober 1959 anställd, lönegradsplacerad

personal framgår av sammanställningen i tablå I.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tablå 1. T id domkapitlen anställd, lönegradsplacerad personal den 1 oktober 1959

o

Domkapitel

Stifts-

sekre-

terare

Ao 26

Stifts-

kamre-

rare

Ao 23

Förste stifts- notarie

Stifts-

notarie

Ao 19

Amanuens

Af 13—Ae 19

Kansli-

skrivare

Ao 10

Kontorist

Kanslibiträde

Expe-

ditions-

vakt

Ao 7

Kontors-

biträde

Ao 5T

Kontorsbi- träde Af 1—

Ae (Ag) 5

Ao 23

Ao 21

heltidstj.

halvtidstj.

Ao 9

Ae 9

Ao 7

Ae 7

hel-

tidstj.

halv-

tidstj.

Uppsala .....

1

—

1

1

_

1

_

1

1

1

1

2»

Linköping ...

1

—

1

—

—

1

l1 * 3 * 5 6

1

—

_

_

1

1

1

23

Skara .......

1

—

—

1

—

1

—

1

—

—

—

1

1

1

2

—

Strängnäs ...

1

—

—

1

—

—

1

_

_

_

1

1

24

Västerås ....

1

—

—

2*

—

I3

—

1

—

—

1

_

1

_

3‘

_

Växjö .......

1

—

1

—

—

2

—

1

—

—

—

1

1

—

1

—

Lund .......

1

1

1

I2

—

3‘

—

1

—

_

2

1

1

1

2*

I3

Göteborg ....

1

—

1

—

—

1

1

1

—

—

_

2

1

2

Karlstad ....

1

—

—

1

—

1

—

1

—

—

—

1

1

—

_

Härnösand ..

1

—

—

1

—

1

—

1

_

_

_

1

1

1

1

Luleå .......

1

—

1

—

—

1

1

1

_

_

_

1

1

2

Visby .......

1

—

—

—

—

1

—

_

1

_

_

1

Stockholm ...

1

—

—

—

1

—

—

—

1

—

—

—

_0

—

_

1

Summa

13

1

6 1

8*

1

14

3

11

1

1

4

11

126

47

19

2

1 En tjänst & övergångsstat.

Tjänsten uppehälles för närvarande efter ordinarie innehavarens avgång endast av vikarie.

3 Avlönas helt från kyrkofondsanslaget till tillfällig personal vid domkapitlen.

'' En befattningshavare avlönas helt från kyrkofondsanslaget till tillfällig personal vid domkapitlen.

5 Avlönas delvis från kyrkofondsanslaget till tillfällig personal vid domkapitlen.

“ Hos domkapitlet i Stockholm finns ett arvodesavlönat vaktmästarbiträde.

7 Åtta tjänster hålles för närvarande obesatta.

Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960

Utöver i tablån redovisad lönegradsplacerad personal var dessutom mot

särskilda arvoden från kyrkofondsanslaget för fortsatt anställande av tillfällig

personal vid domkapitlens och stiftsnämndernas kanslier anställda vid

vartdera domkapitlet i Uppsala och Skara en tjänsteman för huvudsakligen

kamerala uppgifter, vid domkapitlet i Skara därjämte en jurist och ett

deltidsanställt skrivbiträde samt vid domkapitlet i Växjö ett heltidsanställt

skrivbiträde.

Hos stiftsnämnderna är anställd skoglig personal, nämligen i varje stift

en stiftsjägmästare, i sex stift därjämte en stifts jägmästareassistent samt i

ett av dessa tillika en stiftsskogvaktare. Dessa befattningshavare tillhör ej

stiftskansliet. Stiftsjägmästaren åligger att biträda stiftsnämnden vid handläggning

av frågor rörande skogsskötseln och vad därmed sammanhänger

och att enligt stiftsnämndens bestämmande bereda och föredraga sådana

frågor samt i övrigt fullgöra den tjänstgöring som stiftsnämnden uppdrager

åt honom. Stiftsjägmästarassistent har i regel ingen föredragning. I den

mån beredning och föredragning och övriga göromål med avseende på stiftsnämndsärenden

ej åligger den skogliga personalen, ankommer detta på domkapitlets

personal.

2. Utredningen

Såsom tidigare framgått, föreslår utredningen ingen ändring i nuvarande

ordning med ett till domkapitlet organisatoriskt knutet stiftskansli. Även i

fortsättningen skall sålunda kanslipersonalen hos domkapitlet vara anställd

för domkapitlets och stiftsnämndens gemensamma behov. Ej heller tar

utredningen upp frågan om sektionsindelning av kansliet. Däremot föreslår

utredningen, såsom i det föregående berörts, viss delegation av beslutanderätten

inom stiftsmyndigheterna samt ett flertal åtgärder, som syftar

till att få arbetet på stiftskanslierna rationellt ordnat.

Utredningens förslag till personalorganisation för domkapitlen bygger på

förutsättningen att utredningens rationaliseringsförslag genomföres. Vidare

har utredningen i detta sammanhang beaktat, att domkapitlens tidigare

befattning med skolväsendet upphört. Härav föranledd minskning i stiftskansliernas

arbetsbelastning har dock ansetts vara förhållandevis obetydlig.

Å andra sidan framhåller utredningen, att den nya lagstiftningen

om prästval samt de år 1958 vidtagna ändringarna i kyrkomusikerstadgan

— bland annat innebärande inrättande av en ny typ av kyrkomusikertjänst

— torde komma att medföra ett visst merarbcte.

Efter vissa överväganden har utredningen funnit, att stiftskanslierna

med hänsyn till arbetsbelastningen kan indelas i fyra grupper, varvid arbetsbelastningen

är högst i grupp I och lägst i grupp IV. Till grupp I hänför

utredningen stiftskansliet i Lund, till grupp II stiftskanslierna i Uppsala,

Linköping, Skara, Växjö och Göteborg, till grupp III stiftskanslierna

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

i Strängnäs, Västerås, Karlstad, Härnösand och Luleå samt till grupp IV

stiftskanslierna i Visby och Stockholm.

Förslaget till personalorganisation innebär i första hand, att juristtjänster

i viss utsträckning skall utbytas mot kanslisttjänster. Detta förslag får ses

mot bakgrunden av utredningens uppfattning, att handläggningen av ärenden

inte skall uppdragas åt mera kvalificerad personal än som med hänsyn

till uppgiftens art och normala svårighetsgrad är erforderligt. Enligt utredningens

mening har denna regel inte alltid tillämpats hos stiftsmyndigheterna

i den utsträckning, som torde ha varit möjlig.

Som exempel på arbetsuppgifter för kanslist nämner utredningen utfärdande

av förordnanden för ecklesiastik boställsnämnd att förrätta ekonomiska

besiktningar, normaluppskattningar och syner. Erforderliga matriklar

och liggare torde även kunna föras under överinseende av kanslist och på

dennes ansvar. Vidare bör kanslist kunna föredraga ärenden angående fastställande

av kollektredovisningar samt angående rese-, traktaments-, sjukvårds-,

flyttnings- och andra ersättningar. Även ledningen av upprättandet

av avräkningslängden kan anförtros kanslist. Kanslist bör också leda och

övervaka arbetet med räkenskapsföringen samt efter anvisningar infordra

upplysningar och yttranden ävensom uppsätta förslag till skrivelser, resolutioner,

protokoll o. dyl. Utredningen framhåller, att kanslistpersonalen

hos länsstyrelserna sedan lång tid tillbaka handlägger arbetsuppgifter, som

torde kunna bedömas som likvärdiga med de exemplifierade.

Med avseende på lönesättningen föreslår utredningen, att kanslist redan

vid anställningens början skall kunna åtnjuta lön motsvarande högst lönegrad

15, d.v. s. samma lönegrad som ordinarie landskanslister hos länsstyrelse.

Som skäl härför anföres, att kanslisterna skall fullgöra arbetsuppgifter,

som nu till väsentlig del utföres av jurister. Ehuru vissa av dessa

uppgifter är av rutinmässig art, kommer det otvivelaktigt enligt utredningens

mening att av kanslisterna krävas, förutom kunnighet och omdöme,

även erfarenhet från administrativt arbete. Man måste sålunda ställa förhållandevis

höga kompetenskrav på innehavare av sådan tjänst och därför

redan från början tillse, att tjänsten ges en häremot svarande lönesättning,

enär man eljest uppenbarligen riskerar att syftet med kanslist tjänsten

äventyras.

För de nya befattningshavarna föreslår utredningen tjänstebenämningen

stiftskanslister.

Utredningen föreslår vidare, att kanslist bör underkastas prövotid, förslagsvis

ett år, innan han meddelas fastare anställning såsom antingen

ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman i lönegrad 15. Förutsättning för

sådan anställning bör också vara genomgången utbildning skurs av det slag

kompetensutredningen föreslagit, och vilken avses bestå av en allmän del

om 225 timmar samt en speciell del om 140 ä 150 timmar, direkt anpassad

efter stiftskansliernas särskilda behov.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960

Utredningen räknar med ett behov av sammanlagt elva kanslisttjänster

hos domkapitlen.

Utredningen framhåller, att inrättandet av kanslisttjänster självfallet

kommer att medföra en minskning av behovet av juristtjänster hos stiftskanslierna.

Denna minskning bör i första hand avse amanuenstjänster men

i några fall även förste stiftsnotarietjänster i lönegrad 21. Utbyte av

juristtjänst mot kanslisttjänst torde böra ske successivt allteftersom ledighet

uppstår på juristtjänsterna.

Utredningen räknar med att minst två juristtjänster bör finnas vid varje

domkapitel. Enligt utredningens mening torde det nämligen inte ens vid de

mindre domkapitlen vara möjligt för stiftssekreteraren att ensam handlägga

samtliga ärenden av juridisk natur. Utredningen framhåller också, att

stiftsmyndigheterna vid förfall för stiftssekreteraren måste ha tillgång till

annat juridiskt biträde med erfarenhet från och kännedom om den ecklesiastika

lagstiftningen. Utifrån denna förutsättning samt med ledning av

från domkapitlen infordrade uppgifter rörande juristpersonalens arbetsuppgifter

har utredningen funnit, att man kan dra in inalles ungefär elva

heltidstjänster för jurister.

De högsta biträdestjänsterna hos domkapitlen utgöres för närvarande av

kansliskrivartjänster. Sådana tjänster finnes hos samtliga domkapitel med

undantag av domkapitlen i Visby och Stockholm. Utredningen föreslår nu,

att kansliskrivartjänsterna ersättes med kontoristtjänster. Som skäl härför

åberopas att de arbetsuppgifter, som nu fullgöres av kansliskrivare, är av

sådan art att de bör utföras av kontorister. Omändring av kansliskrivartjänst

till kontoristtjänst torde enligt utredningen kunna ske först i samband

med nuvarande innehavares avgång, eftersom kansliskri vartjänsterna

hos domkapitlen är ordinarie.

I sina överväganden rörande behovet av övrig biträdespersonal hos domkapitlen

— kansli- och kontorsbiträden — erinrar utredningen om att de

olika förslagen till förenkling av arbetet å stiftskanslierna beräknats kunna

medföra arbetsminskning även vad gäller sådan personal. Med beaktande

härav har utredningen beräknat behovet av kanslibiträdestjänster till inalles

13 samt behovet av kontorsbiträdestjänster i reglerad befordringsgång

till sammanlagt 22,5 tjänster, vilket enligt utredningen skulle innebära en

reducering av antalet tjänster med 2 respektive 2,5.

Vid avvägningen av behovet av kontorsbiträdespersonal har utredningen

i princip utgått ifrån att biträdeshjdlp åt biskop — för vilket ändamål för

närvarande utgår särskilt anslag ur kyrkofonden — i första hand bör kunna

tillgodoses genom domkapitlets personal. Utredningen räknar emellertid

med att så ej kan bli fallet hos domkapitlen i Strängnäs, Västerås, Härnösand,

Luleå och Stockholm, där behovet av biträdeshjälp åt biskop föreslås

tillgodoses genom anlitande av särskilt anslag.

Beträffande expeditionsvaktpersonalen föreslår utredningen, att expedi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

tf*

tf*

Tablå II. Utredningens förslag till ''personalorganisation vid de särskilda domkapitlen

Förste

Amanuens

Kontorsbiträde

stiftsnotarie

Stifts-

Stifts-

Stifts-

lg 13—10

Kanslist

Konto-

Exp.-

Kansli-

lg 1

—5

sekreterare

kamrerare

notarie

med hel-

med halv-

rist

vakt

biträde

med hel-

med halv-

lg 26

lg 23

lg 23

lg 21

lg 19

tidstj.-

tidstj.-

lg 15

lg 9

lg 7

lg 7

tidstj.-

tidstj.-

goring

gönng

goring

goring

Uppsala .....

1

_

1

_

__

1

1

1

1

2

2

Linköping ...

1

—

1

—

—

—

1

1

1

1

1

2

_

Skara .......

1

—

—

1

—

1

—

1

1

1

1

3

—

Strängnäs ...

1

—

—

1

—

—

—

—

1

1

1

ls

Väster&s ....

1

—

—

1

—

—

—

1

1

1

1

V

_

Växjö .......

1

—

1

—

—

1

—

1

1

1

1

2

—

Lund .......

1

1

1

—

—

2

—

2

l

1

2

4

_

Göteborg____

1

—

1

—

—

1

—

1

1

1

1

3

_

Karlstad ....

1

—

—

1

—

—

—

1

1

1

1

1

—

Härnösand ..

1

—

—

1

—

—

—

1

»

1

1

1

ls

Luleå .......

1

—

1

—

—

—

1

1

1

1

1

1*

_

Visby .......

1

—

—

—

—

1

—

—

1

_

_

1

_

Stockholm ...

1

—

—

—

1

—

—

—

1

_1

—

i*

Summa

13

1

6

5 1

1

7

2

11

13 |

11

13

22

i

1 Medel för avlönande av vaktraästarbiträde skall tillgodoses inom ramen för av utredningen föreslaget särskilt anslag.

Medel för avlönande av biträdeshjälp åt biskop skall tillgodoses inom ramen för av utredningen föreslaget särskilt anslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 45

tionsvakttjänsten hos domkapitlet i Visby indrages och ersättes med en

kontorsbiträdest j änst.

Utöver de anslag, som erfordras för att bestrida kostnaderna för den av

utredningen föreslagna tjänsteorganisationen, föreslår utredningen, att ett

särskilt anslag å 60 000 kronor ställes till domkapitlens förfogande. Medel

ur detta anslag bör bland annat utgå för avlönande av biträdeshjälp åt

biskop i de stift, där sådan hjälp inte beräknas tillgodoses genom den

föreslagna personalorganisationen. I övrigt bör anslaget i första hand anlitas

för att tillgodose behov av tillfällig arbetskraft vid personalens sjukdom,

semester m. m.

Utredningens förslag till personaluppsättning vid domkapitlen framgår

av tablå II.

3. Remissyttranden

Den av utredningen gjorda grupperingen av stiftskanslierna

efter arbetsbelastning har lämnats utan erinran av

samtliga stiftsmyndigheter utom domkapitlet i Västerås, som anser sig böra

hänföras till en grupp med större arbetsbelastning än grupp III.

Utredningens uppfattning om den vinst, som utredningens olika förslag

kommer att medföra från rationaliseringssynpunkt, och om dessa förslags

inverkan på avvägningen av personalorganisationen hos domkapitlen delas

i regel inte av stiftsmyndigheterna. I den mån utredningens förslag

till personalorganisation inte helt avstyrkes tvivlar man

emellertid på att förslaget, även om de förordade arbetsbesparande förenklingarna

genomföres, kommer att ge tillräcklig arbetskraft.

Sålunda framhåller domkapitlet i Västerås, att domkapitlet inte kan godtaga

de antaganden på vilka utredningen byggt vid utarbetandet av sitt

förslag. Stijtsnämnden i Linköping menar, att utredningen som sitt främsta

ledmotiv haft frågan om förbilligande av stiftskansliernas organisation,

oavsett förslagens lämplighet eller genomförbarhet. Stijtsnämnden i Skara

framhåller, att den föreslagna personalorganisationen bygger på förutsättningen,

att alla av utredningen föreslagna förenklingar genomföres, men

stiftsnämnden ifrågasätter starkt, huruvida den föreslagna organisationen

kommer att visa sig tillräcklig även om förenklingarna genomföres. I liknande

ordalag uttalar sig domkapitlet i Skara, och domkapitlet i Göteborg

anser, att kanslierna i inte ringa utsträckning redan nu är underdimensionerade.

Samma synpunkt framförcs av domkapitlet i Uppsala, som menar

att detta särskilt är fallet på juristsidan.

Domkapitlet i Linköping anser, att den upprustning av den kamerala

personalen, som synes ha förutsatts av vederbörande statsråd, helt uteblivit.

I stället har såväl kvantitativt som kvalitativt föreslagits försämringar i

personalorganisationen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

Kammarkollegiet anser sig inte kunna ta slutlig ställning till förslaget, då

man inte vet i vilken utsträckning utredningens rationaliseringsförslag blir

godtagna. Kollegiet anser emellertid, att utredningen anfört goda skäl för en

organisationsreform i angiven riktning. Av liknande skäl anser sig ej heller

domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö kunna ta ställning. Statens organisationsnämnd

saknar underlag för att närmare kunna bedöma personalbehovet

vid stiftskanslierna, medan statens sakrevision, som uttalar sig

delvis i liknande riktning, ifrågasätter huruvida inte ytterligare indragning

av jurist- och kanslisttjänster kan ske.

SACO anser sig inte heller ha möjlighet att bedöma om de redovisade

grunderna för fördelningen av arbetskraften på de olika stiftskanslierna är

godtagbara men uttalar följande.

Nedskärningen av antalet juristtjänster kommer att ske successivt vid

uppkommande vakanser. Det bör således efter hand ges tillfälle att ompröva

frågan om stiftskansliernas personalorganisation. Det är emellertid

angeläget, att man redan nu har uppmärksamheten riktad på nödvändigheten

att personalorganisationen får en sådan utformning att vikariefrågan

nöjaktigt kan lösas.

Förslaget om inrättande av kanslisttjänster har i stort

sett lämnats utan erinran eller tillstyrkts av samtliga remissinstanser utom

av statskontoret och riksräkenskapsverket, vilka myndigheter håller före,

att det är lämpligare att inrätta mellangradstjänster exempelvis i lönegraderna

10 och 12.

Även vad utredningen uttalat rörande arbetsuppgifter för kanslist

har i stort sett lämnats utan erinran av remissinstanserna. Kompetensutredningen

understryker dock, att de föreslagna kanslisterna liksom landskanslisterna

hos länsstyrelserna bör anförtros även relativt kvalificerade

kansliuppgifter. Fn överflyttning av enbart kamerala göromål kan enligt

kompetensutredningens mening inte anses tillfyllest.

I anledning av förslaget att kanslisttjänsten skall placeras i lönegrad

1 5 ifrågasätter statens sakrevision om tillräckliga skäl föreligger att frångå

kompetensutredningens förslag om reglerad befordringsgång för kanslister

(Af 9—Ae 13). Skulle emellertid så ske, framhåller sakrevisionen vikten av

en omsorgsfull rekrytering och lämpligheten av att vederbörande anställes

på prov i lägre lönegrad i ett eller annat år, innan inplacering sker i den

föreslagna lönegraden. Kompetensutredningen uttalar emellertid i sitt nu

avgivna yttrande, att den med hänsyn till de motiv stiftskansliutredningen

anfört för sin ståndpunkt och som i viss mån överensstämmer med kompetensutredningens

förslag beträffande den första uppsättningen av landskanslister

vid vägförvaltningen i och för sig inte vill göra någon invändning

emot den föreslagna placeringen. TCO biträder förslaget i så måtto, att

tjänsterna inplaceras i lönegrad Ao 15 hos de stiftskanslier, där endast en

sådan tjänst inrättas, samt tillägger, att det synes angeläget, att dessa

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

tjänster får en sådan lönegradsplacering, att syftet med den föreslagna

förändringen verkligen åstadkommes. Statens organisationsnämnd framhåller,

att med hänsyn till bland annat önskemålet om kontinuitet på

mellangradstjänsterna dessa lönemässigt bör avvägas så, att de i flertalet

fall kommer att betraktas som sluttjänster.

Frågan om rekryteringen av kanslisttjänsterna beröres av ett

10-tal remissinstanser av vilka en del uttrycker farhågor för att det kan

bli svårt att rekrytera tjänsterna. Uttalanden i sådan riktning förekommer

i yttranden av domkapitlen i Växjö och Göteborg samt länsstyrelsen i Kronobergs

län, vilken stöder sitt antagande på att det inte kommer att finnas

några ytterligare befordringsmöjligheter inom stiftskansliorganisationen för

dugande kanslister i motsats till vad förhållandena exempelvis är för landskanslister

vid länsstyrelserna, särskilt landskontoren. Några remissinstanser

framhåller som lämpligt att kanslisterna rekryteras bland biträdespersonalen

hos domkapitlen. Sålunda hyses denna uppfattning av domkapitlet i

Uppsala, som även tillägger, att detta skulle stimulera rekryteringen av

domkapitlets övriga biträdespersonal. Domkapitlet och stiftsnä7?inden i

Härnösand anser, att kansliskrivartjänsterna bör bibehållas för att utgöra

lämpliga rekryteringstjänster till stiftskanslisttjänsterna.

Föreslagen minskning av antalet amanuenstjänster inger några

domkapitel farhågor för rekryteringen till de kvarvarande högre juristtjänsterna.

Sålunda anser domkapitlet i Karlstad, att basen för denna

rekrytering kommer att bli för snäv. Domkapitlet i Västerås hävdar, att

det redan nu föreligger svårigheter att till tjänster med självständigt ansvar

rekrytera tillräckligt kvalificerad arbetskraft. Genom den omfattande indragningen

av juristtjänster skulle befordringsmöjligheterna reduceras på

ett sätt, som utan tvivel kommer att medföra avsevärt försämrade befordringsutsikter,

vilket i sin tur inom en snar framtid med all sannolikhet

skulle försätta kyrkans administrativa regionala organ i en mycket prekär

situation.

I anledning av förslaget att amanuenstjänster med halvtidstjänstgöring

skall finnas hos vissa domkapitel, anför domkapitlet i Karlstad, att sådana

halvtidstjänster bör undvikas med hänsyn till svårigheten att få kvalificerade

sökande till tjänsterna. Domkapitlet i Linköping säger sig ha en

synnerligen nedslående erfarenhet av möjligheterna att återbesätta halvtidstjänst.

Utredningen har inte föreslagit någon ändring i de nuvarande kompetenskraven

för innehav av tjänst såsom stiftssekreterare, stiftskamrcrare,

stiftsnotarie och amanuens. Förslag härom har dock vid remissbehandlingen

framförts av, bland andra, kompetensutredningen, som anser

att ej endast juris kandidatexamen utan även juridisk-samhällsvetenskaplig

examen i dess utformning från och med den 1 juli 1958 skall grunda behörighet

till sådana tjänster.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960

Mot utredningens förslag att kansliskrivartjänsterna hos domkapitlen

skall ersättas med kontoristtjänster framföres erinringar från ett

flertal remissinstanser, och föreslagen minskning av kansli* och kontorsbiträdespersonal

godtages ej av de myndigheter, som berörs

därav.

Utredningens förslag att omändra expeditions v akttjänsten

hos domkapitlet i Visby till kontorsbiträdestjänst i reglerad befordringsgång

kan TCO biträda endast under villkor att expeditionsvakttjänsten utbytes

mot en kanslibiträdestjänst.

Mot förslaget om successivt utbyte av juristtjänster

mot kanslisttjänster, allteftersom juristerna lämnar sina

tjänster, har TCO intet att erinra men anför i detta sammanhang följande.

Det är dock önskvärt att erforderlig omorganisation kan genomföras utan

en alltför stark tidsutdräkt. Då antalet tjänstemän, som skulle bli övertaliga,

är lågt, borde inga större svårigheter uppstå för att överföra friställd

personal till andra delar inom statsförvaltningen i likhet med vad

som skett i samband med vida större omorganisationer inom statliga myndigheter.

TCO är dock mycket angelägen framhålla, att omorganisationen

bör ske med sådan varsamhet, att några problem inte uppstår för placeringen

av befintlig personal.

Utredningens förslag att biträdes hjälp åt biskop i första

hand bör tillgodoses genom domkapitlets personal, har mött erinringar hos

några stiftsmyndigheter. Sålunda kan domkapitlet och stiftsnämnden i

Lund inte förorda förslaget, som innebär en påtaglig försämring för biskopen

vid jämförelse med nu rådande förhållanden. Domkapitlet i Linköping uttalar,

att en för domkapitlets kansli och biskopen gemensam skrivbiträdestjänst

inte är önskvärd, särskilt med hänsyn till att biskopen kan behöva

biträdeshjälp på annan tid än den vanliga kontorstiden.

Det anslag å 60000 kronor, som enligt utredningen bör ställas

till domkapitlens förfogande bland annat för avlönande av tillfällig

personal, anser domkapitlet och stiftsnämnden iSkara böra väsentligt höjas.

TCO menar, att utredningens förslag om behov av sådant anslag synes

bekräfta, att personalramen är för snävt beräknad.

Som framgått av de refererade remissyttrandena har flertalet av stiftsmyndigheterna

ansett att den av utredningen föreslagna personalorganisationen

för domkapitlen är otillräcklig. De enskilda domkapitlens önskemål

med avseende å personaluppsättningen framgår av följande redogörelse.

I fråga om den kvalificerade personalen hos domkapitlen

motsätter sig domkapitlet i Uppsala indragning av en förste stiftsnotarietjänst

i lönegrad 21 och domkapitlet i Linköping indragning av amanuenstjänsten

i reglerad befordringsgång med heltidstjänstgöring. Sistnämnda

domkapitel framhåller, att om någon juristtjänst skall indragas, vilket dom
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

kapitlet bestämt motsätter sig, kan det inte bli annan tjänst än den

som nu uppehälles av en amanuens i reglerad befordringsgång med deltidstjänstgöring.

Vidare föreslår domkapitlet inrättande av en stiftskamrerartjänst.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Lund motsätter sig indragning av

två juristtjänster samt vill i övrigt ha en annan sammansättning av juristpersonalen

än vad utredningen föreslagit. Sålunda föreslår domkapitlet, att

där bör finnas — förutom stiftssekreterare i lönegrad Bo 1 — en biträdande

stiftssekreterare i lönegrad 26, en förste stiftsnotarie i lönegrad 23, tre

förste stiftsnotarier i lönegrad 21 samt en amanuens i reglerad befordringsgång.

Domkapitlet i Härnösand hemställer om ytterligare en juristtjänst

för innehavare med halvtidstjänstgöring. Domkapitlet i Visby yrkar, att

amanuenstjänsten i reglerad befordringsgång omändras till en ordinarie

stiftsnotarietjänst i lönegrad 19 och domkapitlet i Stockholm föreslår, att

där befintlig ordinarie stiftsnotarietjänst i lönegrad 19 omändras till en

förste stiftsnotarietjänst i lönegrad 21. Domkapitlet i Lulea uttalar, att om

domkapitlet nöjer sig med att behålla tjänsten som halvtidstjänstgörande

amanuens, är det under de bestämda förutsättningarna, att domkapitlet

kan påräkna att få tjänsten omändrad till heltidstjänst, om arbetsförhållandena

skulle kräva det, ävensom att tjänsten kan hållas stadigvarande

besatt, vilket med hänsyn till dess karaktär av halvtidstjänst tidvis visat

sig svårt.

Beträffande den övriga personalen hemställer domkapitlet i

Strängnäs om en kanslisttjänst i stället för kontoristtjänst. Samtliga domkapitel,

där kansliskrivare nu finns anställd, med undantag av domkapitlet

i Karlstad, motsätter sig utbyte av kansliskrivartjänsterna mot kontoristtjänster.

Domkapitlet i Stockholm yrkar omändring av kontoristtjänsten

till kansliskrivartjänst. Domkapitlet i Lund önskar behålla alla kanslibit

i’ädestjänsterna. Domkapitlen i Uppsala, Strängnäs, Västeras, Härnösand

och Luleå motsätter sig indragning av kontorsbiträdestjänster hos

dem. Domkapitlet i Härnösand föreslår, att eu kontorsbiträdestjänst omändras

till kanslibiträdestjänst.

4. Departementschefen

Då stiftsnämnderna inrättades år 1932 erhöll de inte någon egen kanslipersonal.

utan domkapitlens personal skulle få anlitas för utförande av

nämndernas kansligöromål. Någon förstärkning av stiftskansliernas personal

ansågs ej heller erforderlig. Det visade sig dock snart, att stiftsnämndernas

tillkomst medförde en markant ökning av arbetet på kanslierna,

vilket ledde till att 1937 års riksdag antog en ny personalorganisation för

domkapitlen. Denna har senare underkastats endast smärre förändringar

och gäller fortfarande i sina huvuddrag. Frågan om en översyn av stiftskansliernas

organisation blev emellertid åter aktuell genom riksdagens

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1900. 1 sand. Å r 101

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

beslut om en kvrkomusikerreform och en prästlönereform, varigenom stiftsmyndigheterna

pålagts omfattande och delvis nya arbetsuppgifter. Då

domkapitlens kanslier inte var avpassade för handläggning av dessa uppgifter,

blev det nödvändigt att företaga en allmän översyn av kansliorganisationen.

I överensstämmelse med sina direktiv liar stiftskansliutredningen nu lagt

fram olika förslag, som syftar till att effektivisera arbetet vid stiftskanslierna.

Däribland märkes främst förslaget om förenklad handläggning av

vissa ärenden genom delegation av beslutanderätten och vidare förslag om

en förenklad, förenhetligad och koncentrerad medelsförvaltning hos stiftsmyndigheterna

samt förslag om förenklad protokollföring, diarieföring och

registrering. Utredningen föreslår också ökat utnyttjande av kontorstekniska

hjälpmedel. Dessa förslag, som verkar i arbetsbesparande riktning,

har jag tidigare i huvudsak tillstyrkt.

Till grund för utredningens förslag till personalorganisation ligger en av

utredningen verkställd indelning av stiftskanslierna i olika grupper med

hänsyn till arbetsmängden. Denna indelning anser jag mig kunna godtaga.

Utredningens förslag till personalorganisation förutsätter, att utredningens

i det föregående berörda förslag om rationalisering av arbetsmetoder

och handläggning av ärenden genomföres. Som jag tidigare nämnt,

avser jag att i ett senare sammanhang för Kungl. Maj:t anmäla vissa ytterligare

av utredningen avgivna förslag, som jag av förut anförda skäl inte

nu kan upptaga till behandling. Denna omständighet samt det förhållandet

att vissa av utredningens arbetsminskande åtgärder inte torde hinna få

avsedd verkan under budgetåret 1960/61 bör emellertid, som jag också tidigare

framhållit, inte hindra, att principbeslut redan nu fattas om nv personalorganisation

vid domkapitlen.

Som framgått av det föregående har utredningen funnit, att juristpersonalen

vid domkapitlen utför en mängd göromål, för vilka inte fordras

juridisk utbildning. Då flertalet av dessa arbetsuppgifter enligt utredningens

mening är likvärdiga med dem, som regelmässigt handläggs av landskanslister

hos länsstyrelserna, föreslår utredningen, att för handläggning av sådana

uppgifter även vid domkapitlen inrättas kanslisttjänster. I likhet med utredningen

anser jag angeläget, att arbetsuppgifterna hos stiftsmyndigheterna,

så långt det är möjligt utan att rättssäkerheten eftersättes, överföres

från akademiskt utbildad personal till personal med lägre kompetens. Jag

är också ense med utredningen att flertalet av de icke-juridiska arbetsuppgifter,

som nu handläggs av juristpersonal hos domkapitlen, är av sådan

natur, att de bör läggas på en tjänst i mellangradskarriären. Här avsedda

arbetsuppgifter synes mig jämförbara med dem som hos länsstyrelserna

handläggs av landskanslister. Jag tillstyrker därför utredningens förslag om

inrättande av kanslisttjänster inom stiftsförvaltningen i utbyte mot juristtjänster.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

Jag vill bär erinra om att kompetensutredningen den 27 mars 1958 till

ehefen för civildepartementet avgivit förslag i samma riktning i betänkandet

»Kanslister vid domkapitlen». Kompetensutredningen räknar med ett

behov av sammanlagt ett tiotal kanslisttjänster vid domkapitlen och föreslår,

att de placeras i samma reglerade befordringsgång som landskanslisttjänsterna

eller i lönegraderna Af 9—Ae 10—Ae 12—Ae 13. Stiftskansliutredningen

har med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som avses

läggas på kanslisterna hos domkapitlen förordat att dessa redan vid

anställningens början erhåller lön, motsvarande högst lönegrad 15, d.v. s.

samma lönegrad som ordinarie landskanslist.

Chefen för civildepartementet har vid anmälan i årets statsverksproposition

(Bilaga 2) av för flera huvudtitlar gemensamma frågor närmare redogjort

för frågan om kanslister i administrativ tjänst samt anslutit sig till

tanken på inrättandet av en dylik särskild mellangradskarriär. Beträffande

lönesättningen för de nya tjänsterna har han därvid förordat placering i

reglerad befordringsgång i överensstämmelse med kompetensutredningens

nyssnämnda förslag. Jag förordar, att nämnda reglerade befordringsgång

blir tillämplig även för kanslister vid domkapitlen. I fråga om inplaceringen

i befordringsgången och förutsättningarna för inrättandet framdeles av

ordinarie tjänster hänvisar jag till vad chefen för civildepartementet i nyssnämnda

sammanhang uttalat.

Som villkor för erhållande av kanslisttjänst torde i princip böra krävas

genomgången särskild utbildningskurs för kanslister. En första dylik kurs

kommer innevarande vår att försöksvis anordnas.

Beteckningen för dessa nya befattningshavare vid domkapitlen bör vara

kanslist.

I likhet med stiftskansliutredningen anser jag, att antalet kanslisttjänster

vid stiftskanslierna bör beräknas till sammanlagt elva. Av dessa bör två

placeras vid domkapitlet i Lund samt en vid ettvart av övriga domkapitel

med undantag av domkapitlen i Strängnäs, Visby och Stockholm.

Inrättandet av kanslisttjänster medför ett minskat behov av juristpersonal

hos domkapitlen. Vid sin bedömning av behovet av sådan personal

har utredningen utgått ifrån att hos varje domkapitel skall vara anställd,

förutom stiftssekreterare, ytterligare minst en jurist. Utifrån bland annat

denna förutsättning har utredningen funnit, att en minskning av juristpersonalen,

motsvarande inalles ungefär elva heltidsanställda tjänstemän, kan

ske. Enligt utredningens förslag skulle således vid ettvart av domkapitlen i

Uppsala och Lund kunna indragas en förste stiftsnotarietjänst i lönegrad

Ao 21, vid ettvart av domkapitlen i Linköping, Växjö, Lund, Karlstad,

Härnösand och Luleå en amanuenstjänst med hel tidst jänstgöring, vid domkapitlet

i Skara en arvodesanställd extra amanuens med heltidstjänstgöring

samt vid domkapitlet i Göteborg en amanuenstjänst med halvtidstjänstgöring.

Vid domkapitlet i Västerås föreslås jurist personalen vidare minskad

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960

till två befattningshavare, vilket skulle innebära ett bortfall av en förste

stiftsnotarietjänst i lönegrad Ao 21 — redan nu uppförd på övergångsstat

— samt en för närvarande anställd extra amanuens.

Jag ansluter mig till utredningens uppfattning att minimiantalet juridiskt

utbildade befattningshavare hos varje domkapitel bör vara två. Utredningens

beräkning av behovet av juristpersonal i övrigt hos de särskilda

domkapitlen kan jag också i huvudsak godtaga. Dock anser jag i likhet

med domkapitlet i Linköping, att där föreslagen amanuenstjänst för befattningshavare

med halvtidstjänstgöring bör bytas ut mot en heltidstjänst.

Av domkapitlen i övrigt framförda förslag om utökning av juristpersonalen

kan jag inte biträda.

Den här föreslagna reduceringen av antalet lägre tjänster utan motsvarande

minskning av de högre tjänsterna synes innebära avsevärt förbättrade

befordringsmöjligheter för juristpersonalen vid domkapitlen, vilket torde

komma att underlätta rekryteringen av kvalificerad personal. Om jag sålunda

inte är beredd att tillstyrka någon utökning av denna personal, anser

jag mig däremot böra tillmötesgå krav på förbättrad löneställning för vissa

av tjänstemännen. Jag föreslår därför uppflyttning av förste stiftsnotarietjänsterna

vid domkapitlen i Skara, Karlstad och Härnösand från lönegrad

Ao 21 till Ao 23. Vidare förordar jag, att stiftsnotarietjänsten i Ao 19 vid

domkapitlet i Stockholm ändras till en förste stiftsnotarietjänst i Ao 21

samt amanuenstjänsten i reglerad befordringsgång vid domkapitlet i Visby

till en extra ordinarie förste stiftsnotarietjänst i Ae 21.

Sammanfattningsvis innebär mitt förslag, att antalet tjänster för juridiskt

utbildad personal hos domkapitlen vid en fullt genomförd organisation

kommer att uppgå till 34,5, varav 13 stiftssekreterartjänster, 1 stiftskamrerartjänst,

9 förste stiftsnotarietjänster i Ao 23, 3 förste stiftsnotarietjänster

i Ao 21 och 1 i Ae21, 7 amanuenstjänster i reglerad befordringsgång för

heltidsanställda befattningshavare samt en tjänst för halvtidsanställd amanuens.

Kompetensutredningen har ansett, att ej endast juris kandidatexamen

utan även j uri disk-samhällsvetenskaplig examen i dess utformning sedan

den 1 juli 1958 bör medföra behörighet till de nu ifrågavarande befattningarna.

Jag ansluter mig till denna uppfattning.

Stiftskansliutredningens förslag om utbyte av de nuvarande kansliskrivartjänsterna

hos domkapitlen mot kontoristtjänster är jag inte beredd att

helt biträda. Jag finner sålunda starka skäl tala för att kansliskrivartjänsten

bibehålies vid domkapitlet i Strängnäs, där någon kanslisttjänst enligt vad

jag föreslagit inte skall finnas. Beträffande övriga domkapitel torde vid

uppkommande vakans å kansliskrivartjänst böra prövas huruvida tjänsten

efter den av mig förordade rationaliseringen av arbetet vid stiftskanslierna

bör bibehållas eller ändras till annan tjänst.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1060

Det sammanlagda behovet av kanslibiträdestjänster har utredningen beräknat

till 13 tjänster, varav två vid ettvart av domkapitlen i Uppsala

och Lund samt en tjänst vid ettvart av övriga domkapitel med undantag

av Visby och Stockholm. Jag ansluter mig till detta förslag utom i fråga

om domkapitlet i Visby, där jag anser mig böra förorda, att expeditionsvakttjänsten

i Ao 7 utbytes mot en kanslibiträ destjänst i lönegrad Ae 7

i stället för — såsom utredningen föreslagit — en kontorsbiträdestjänst i

reglerad befordringsgång.

Behovet av kontorsbiträdestjänster beräknar utredningen till 22,5 tjänster.

Av dessa avses fyra för domkapitlet i Lund, tre för vartdera av domkapitlen

i Skara och Göteborg, två för ettvart av domkapitlen i Uppsala,

Linköping och Växjö samt ett kontorsbiträde för ettvart av övriga domkapitel

utom Stockholm, där utredningen finner ett kontorsbiträde med

halvtidstjänstgöring såsom hittills vara tillräckligt. Med hänsyn till lokalförhållanden

vid domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand anser jag mig

böra förorda den avvikelsen från utredningens förslag, att stiftskansliet däi

erhåller två kontorsbiträdesbefattningar. Med hänsyn till vad jag nyss

anfört i fråga om den av utredningen föreslagna kontorsbiträdestjänsten

hos domkapitlet i Visby, beräknar jag emellertid det sammanlagda behovet

av kontorsbiträdestjänster till av utredningen föreslaget antal eller 22,5.

Vid domkapitlen finns 12 ordinarie kontorsbiträdestjänster inrättade,

varav dock sju för närvarande hålles obesatta, så länge innehavarna uppehåller

högre icke-ordinarie tjänst. Om riksdagen godkänner den av mig

föreslagna personalorganisationen vid domkapitlen torde, så länge ordinarie

tjänster inte uppehälles, motsvarande antal icke-ordinarie biträdestjänster

få vara inrättade.

Den av mig föreslagna personalorganisationen vid stiftskanslierna redovisas

överskådligt i en som bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende

fogad tablå (bil. B).

Mot den lönegradsplacering av stiftskansliernas personal, som jag här

förordat, har vederbörande personalorganisationer inte någon erinran.

Den nya organisationen bör, såsom utredningen föreslagit, genomföras

successivt, allteftersom de tjänster, som är avsedda att utbytas, blir lediga.

Mot utredningens förslag att ett särskilt anslag ställes till domkapitlens

förfogande för tillgodoseende av uppkommande behov av tillfällig arbetskraft

in. in., har jag i princip intet att erinra. För ändamålet torde lämpligen

en särskild anslagspost böra uppföras i avlöningsstaten för domkapitlen.

Utredningen har föreslagit ett belopp av 60 000 kronor, ur vilket också

medel skulle kunna anlitas för avlönande av särskild biträdeshjälp åt biskoparna

i Strängnäs, Västerås, Härnösands, Luleå och Stockholms stift. I

övriga stift räknar utredningen med att biskoparnas behov av biträdeshjälp

kan tillgodoses genom anlitande av domkapitlets personal. Jag anser mig

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

kunna biträda utredningens förslag i denna del utom i vad avser domkapitlet

i Härnösand, där biskopens behov av biträdeshjälp torde kunna tillgodoses

inom ramen för den av mig förordade — i jämförelse med utredningens

förslag något utökade — biträdespersonalen vid stiftskansliet. Frågan om

biträdeshjälp till ärkebiskopen kommer jag att behandla särskilt i det följande.

Med hänsyn till att föreslagna arbetsminskande åtgärder inte hinner

få någon effekt under budgetåret 1960/61 torde det av utredningen förordade

särskilda anslaget för hithörande ändamål doek inte böra upptagas

i avlöningsstaten för nästa budgetår, utan jag förordar, att under budgetåret

1960/61 såsom hittills ur kyrkofonden får anvisas dels ett anslag till

fortsatt anställande av tillfällig personal vid domkapitlens och stiftsnämndemas

kanslier, dels ett särskilt anslag till avlönande av skrivhjälp åt

biskoparna. Till storleken av dessa anslag återkommer jag i samband med

anslagsberäkningen.

\ ad utredningen i övrigt föreslagit med avseende på domkapitlens personalorganisation

föranleder ingen erinran från min sida.

VI. Finansieringen av domkapitlens verksamhet

I anledning av ett av riksdagens år 1958 församlade revisorer gjort uttalande

(under ecklesiastikdepartementet, § 30) angående finansieringen

av domkapitlens verksamhet fann 1959 års riksdag (SU 87 p. 30; Rskr 235)

tidpunkten vara inne för en översyn av hittills tillämpade principer för

denna finansiering. Fn dylik omprövning borde ske genom försorg av

Kungl. Maj:t och resultatet därav redovisas för riksdagen i 1960 års statsverksproposit

ion.

I denna har under åttonde huvudtiteln, punkten 38, anmälts att kammarkollegiet

och statskontoret på Ivungl. Maj:ts uppdrag verkställt den

begärda översynen och den 2 december 1959 inkommit med redogörelse

härför jämte förslag i ämnet. Resultatet av den gjorda översynen torde

lämpligen böra redovisas för riksdagen i detta sammanhang.

I den av kammarkollegiet och statskontoret avlämnade utredningen

redogöres inledningsvis för de hittillsvarande formerna för finansieringen

av domkapitlens verksamhet. Av denna redogörelse framgår i huvudsak

följande.

De under äldre tider till buds stående medlen för avlönande av domkapitlens

notarier, amanuenser och vaktbetjäning samt för kostnaderna

för skrivmateriel och expenser utgjordes dels av expeditionslösen och i

vissa, fall anslagna kronotionden, dels av vissa provisioner, kollekter, bidragur

vissa kassor och fonder m. m. Då dessa på olika sätt hopbragta medel

med tiden blev otillräckliga fick staten träda hjälpande emellan. Alltifrån

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. May.ts proposition nr 101 år 1960

år 1819 har staten lämnat bidrag i skilda, former till domkapitelsverksamheten.

De olika anslagen härför sammanfördes år 1880 till ett anslag å

25 000 kronor å åttonde huvudtiteln med rubriken Domkapitlens expeditioner.

Vid 1902 års riksdag framlade Knngl. Maj:t ett av statskontoret på

uppdrag av chefen för ecklesiastikdepartementet utarbetat förslag till lönereglering

för domkapitelspersonalen. Sedan departementschefen vid anmälan

av denna fråga redogjort för domkapitlens arbetsuppgifter, framhöll

han, att det anförda syntes vara nog för att ådagalägga, att domkapitlen

»huvudsakligen äro statsinstitutioner med uppgift och plikt att vårda synnerligen

maktpåliggande allmänna angelägenheter. Staten borde väl ock

då tillhandahålla de för uppehållande av deras verksamhet erforderliga

medel».

I fråga om medel av expensnatur framhöll departementschefen, att statskontorets

förslag, att de ecklesiastika konsistorierna skulle få anlita åttonde

huvudtitelns förslagsanslag för skrivmaterialier in. in., syntes synnerligen

välbetänkt. Dock borde föreskrivas, att de bidrag till skrivmaterialier och

expenser in. in., som fortfarande skulle utgå från domkyrkorna och vissa

kassor, i första hand skulle användas för sitt ändamål. Den kostnad, statsverket

skulle ikläda sig för uppehållande av verksamheten, kunde visserligen

förefalla ganska avsevärd, men vore enligt departementschefens förmenande

nödvändig, på det att det dittillsvarande ytterst olämpliga och

ingalunda med statens värdighet förenliga avlöningssättet måtte upphävas.

Kungl. Maj:ts förslag bifölls av riksdagen med vissa jämkningar i fråga

om de föreslagna avlöningsbeloppen m. m.

Sedan 1902 års reglering genomförts, synes några mera genomgripande

förändringar i principen, att kostnaderna för domkapitlens verksamhet

skulle gäldas huvudsakligen av statsmedel, ej på lång tid ha ifrågasatts.

Så skedde ej heller då 1932 års riksdag fattade beslut om inrättande av

stiftsnämnder, vilka skulle få anlita domkapitlens kansli för ärendenas beredning,

uppsättning och expediering, men vilkas verksamhet skulle bekostas

av kyrkofonden.

I ett av särskilt tillkallade sakkunniga avgivet betänkande med förslag

till lag om domkapitel in. in. (SOU 1935: 31) föreslogs att ersättningar till

domkapitlens ledamöter, samt vissa andra utgifter såsom resekostnads- och

traktamentsersättningar åt befattningshavare in. fl. skulle bestridas av

kyrkofonden, medan övriga utgifter för domkapitlens verksamhet borde

bestridas av statsmedel. I proposition nr 241 till 1930 års riksdag biträdde

Kungl. Maj:t de sakkunnigas förslag i dessa delar.

Riksdagen fann emellertid vid sin behandling av frågan, att en dylik

uppdelning av kostnaderna icke borde ske. Samtliga dessa kostnader vore

föranledda av domkapitlens verksamhet och det betonades, att någon inskränkning

av domkapitlens dåvarande allmänna uppgifter icke vore avsedd

med den av riksdagen beslutade omorganisationen av domkapitlen.

Anlitande av kyrkofondens medel för de av Kungl. Maj:t föreslagna ändamålen

skulle dessutom enligt riksdagens mening innebära en ur principiell

synpunkt väsentlig utvidgning av kyrkofondens utgifter. Skulle emellertid

någon väsentligare förändring i avseende på domkapitlens verksamhetsområde

framdeles inträda, förutsatte riksdagen, att frågan om sättet för

bestridande av dessa kostnader finge bli föremål för ny omprövning. (SL1!:

1936: 7; Rskr 349).

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960

I proposition nr 97 till 1937 års riksdag framlades förslag till grunder,

enligt vilka kyrkofonden borde bidraga till kostnaderna dels för den personal,

som vid domkapitlens kanslier sysselsattes för stiftsnämndernas rakning,

dels för expenser. Förslaget innebar, att all den för vederbörande domkapitel

och stiftsnämnder erforderliga kanslipersonalen — den skogliga

personalen dock undantagen — skulle avlönas från det under åttonde

huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Domkapitlen: Avlöningar och

detta anslag beredas ersättning för de kostnader, som skäligen kunde anses

belöpa på stiftsnämnderna, genom omföring till anslaget av medel från

kyrkofonden. Ersåttningen borde beräknas till hälften av förslagsanslagets

slutbelopp, sedan detsamma minskats med kostnaderna för Stockholms

domkapitel, som vid sin sida ej hade någon stiftsnämnd, samt med kostnaderna

för arvoden och annan ersättning åt domkapitlens ledamöter.

Vidare föreslogs, att de för domkapitlen och stiftsnämnderna erforderliga

expensmedlen, i den män dessa icke avsåge kostnader för anskaffande av

lokaler till stiftsjägmästarna, skulle utgå från förslagsanslaget till Domkapitlen:

Omkostnader, och att detta anslag skulle beredas ersättning från

kyrkofonden med hälften av expensmedlens slutsumma, sedan densamma

minskats med för Stockholms domkapitel beräknade belopp. Riksdagen

biträdde förslaget i förevarande delar.

I samband med 1938 års lönereglering för ilen skogliga personalen hos

stiftsnämnderna skedde vissa förändringar med avseende å de nämnda

förslagsanslagen, innebärande att samtliga kostnader för domkapitlen och

stiftsnämnderna nu skulle redovisas över riksstaten. Någon ändring i fråga

om den slutliga fördelningen av dessa kostnader mellan statsverket och

kyrkofonden skedde icke.

Slutligen kan erinras om att frågan om gäldandet av kostnaderna för

domkapitlens verksamhet berördes av riksdagens år 1953 församlade revisorer

men då lades till handlingarna av riksdagen i avvaktan på resultatet

av 1951 års kyrkomöteskommittés arbete.

I utredningen lämnas därefter en redogörelse för kyrkofondens tillkomst

och användning, av vilken bland annat framgår följande.

Kyrkofonden bildades efter beslut av 1910 års riksdag genom vissa,

prästerskapet i territoriella församlingar anslagna avlöningsmedel och var

ursprungligen — frånsett ett mindre anslag till s. k. stifts- och kontraktsadjunkter

helt avsedd för kostnader, som angick det territoriella prästerskapets

avlöning och pensionering. Sedermera har genom lieslut av statsmakterna

medgivits att fondens medel må tagas i anspråk även för andra

prästerliga lönekostnader, kyrkomusikernas avlönande och vissa andra

kostnader, sammanhängande med den kyrkliga verksamheten. Fonden har

också tillförts vissa ecklesiastika kapitaltillgångar utöver de ursprungliga.

Alltfort är emellertid fonden i främsta rummet en fond för utjämning mellan

pastoraten av deras kostnader för det territoriella prästerskapets avlönande.

Den huvudsakliga delen av fondens utgifter avser kostnader för

nämnda prästerskap. Fondens kapitaltillgångar har under de senaste tio

budgetåren uppgått till i genomsnitt 83,7 miljoner kronor.

Under budgetåret 1958/59 var kyrkofondens inkomster 58 956 186 kronor,

därav allmän kyrkoavgift 48 144 291 kronor, och utgifterna 54 698 843

kronor, därav tillskott till pastoraten 31 863 176 kronor.

Kyrkofondens utgifter täckes numera således till huvudsaklig del av

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

den allmänna kyrkoavgiften. Ett överförande av utgifter från statsbudgeten

till fonden innebär sålunda i realiteten ett utbyte av finansiering medelst

statsskatt mot finansiering medelst utdebitering efter kyrkligt kommunal

skattegrund.

Den ändring med avseende å domkapitlens verksamhetsområde, som

föranlett riksdagens revisorer och riksdagen att nu begära en översyn av hittills

gällande principer för finansieringen av domkapitelsverksamheten, är

den år 1958 genomförda skolstyrelsereformen, varigenom den regionala ledningen

av skolväsendet anförtrotts åt länsskolnämnderna och domkapitlens

befattning med skolväsendet upphört.

För att belysa återverkningarna av denna reform på domkapitlens verksamhet

åberopar utredningen en i 1951 års skolstyrelseutrednings betänkande

(SOU 1955:31, s. 200 f.) lämnad redogörelse för omfattningen av

domkapitlens arbetsbörda med avseende å skolärendena. Det framgår bland

annat därav, att det genomsnittliga antalet arbetstimmar för vecka och

domkapitel, som personalen vid domkapitlen nedlagt på dessa ärenden,

under tioårsperioden 1937—1946 utgjorde 14,4, medan det för den följande

femårsperioden sjunkit till 9,4 och för åren 1952—1954 till 6,9 timmar.

Stiftskansliutredningen har också uttalat, att den minskning i stiftskansliernas

arbetsbelastning, som skolärendenas bortfall inneburit, varit

förhållandevis obetydlig.

I den av kammarkollegiet och statskontoret verkställda utredningen

redovisas också resultatet av en undersökning rörande den proportionella

fördelningen av stiftskanslipersonalens arbetsbörda på domkapitels- respektive

stiftsnämndsärenden. Undersökningen hade till syfte att utröna,

om någon sådan förskjutning av arbetsbördan inträffat, att det nu fanns

anledning att ändra den hittills tillämpade grunden för fördelning av domkapitlens

avlönings- och expenskostnader mellan statsverket och kyrkofonden

med hälften å vardera, Undersökningen visar, att domkapitelsgöromålen

upptager drygt 50 procent och i flertalet fall 60 procent eller mera

av den totala arbetsbördan. Endast vid ett domkapitel (Lund) uppgår domkapitelsärendena

till mindre än hälften (45 procent) av arbetsbördan.

Då kammarkollegiet och statskontoret mot bakgrunden av vad som här

refererats haft att taga ställning till frågan om anledning föreligger att

nu föreslå ändring i finansieringsprinciperna, har ämbetsverken stannat

i olika meningar.

Kammarkollegiet understryker, att det med hänsyn till det förhållande

mellan staten och kyrkan, som rått och råder i vårt land, måste betraktas

som naturligt, att statliga myndigheter även har kyrkliga uppgifter. Utövandet

av statens kyrkostyrelse, i vilken även domkapitlen får anses

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kurigl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

taga del, lärer ej kunna betraktas på annat sätt än som en del av statsverksamheten.

De kyrkliga uppgifter, som myndigheterna har att befatta

sig med, måste därför också betraktas som statliga.

Kammarkollegiet anför vidare i huvudsak följande.

Domkapitlen har tidigare varit statsorgan med såväl statligt-kyrkliga

som statligt-borgerliga uppgifter. Genom reformen i avseende å skolväsendets

lokala och regionala^ ledning har de statligt-borgerliga uppgifterna

frångått domkapitlen i sadan grad, att de statligt-kyrkliga uppgifterna

blivit dominerande. Detta kan emellertid ej anses ha förändrat domkapitlens

karaktär av statliga myndigheter, eftersom även de kyrkliga uppgifter

som domkapitlen har att fullgöra måste anses utgöra en del av

statens verksamhet. Framhallas ma också att på domkapitlen alltjämt ankommer

arbetsuppgifter av väsentligen statligt-borgerlig karaktär, framför

allt inseendet över kyrkobokföringen.

Förutom domkapitlen finnes åtskilliga andra statliga myndigheter, som

har att fullgöra statligt-kyrkliga uppgifter, och vilkas kostnader bestridas

helt av statsmedel. Som exempel härpa kan nämnas ecklesiastikdepartementets

kyrkobvrå, vars ärenden så gott som helt och hållet torde vara

av kyrklig art, samt kammarkollegiet och statskontoret. Det synes icke

föreligga någon särskild anledning att nu separat upptaga finansieringsfrågan

beträffande domkapitlen.

Avkastningen av kyrkofondens kapital och fondens inkomster av överskott

å lokala prästlönetillgångar utgör visserligen numera endast en mindre

del av fondens totala inkomster, vilka huvudsakligen härrör av allmänna

kyrkoavgiften. Enligt kollegiets mening är det emellertid det oaktat med

hänsyn till kyrkofondens tillkomst och rättsliga ställning angeläget att

icke utan starka skäl pålägga fonden nya utgifter av en art som principiellt

skiljer sig från de ändamål, för vilka fonden bildats och utbvggts. Det må

i detta sammanhang framhållas, att när kyrkofonden ålades att gälda

vissa kostnader för kyrkomusikers avlönande, detta skedde i samband med

en ändring av avlöningssystemet för kyrkomusikerna, som bland annat

innebar att de lokala avlöningstillgangarna för kyrkomusikertjänstema

sammanfördes med motsvarande prästlönetillgångar till en gemensam inkomstkälla.

Ifrågavarande utvidgning av kyrkofondens utgiftsändamål kan

med hänsyn härtill och då syftet med densamma varit att åstadkomma

utjämning av de lokala kostnaderna för avlöning av kyrkliga befattningshavare

knappast sägas ha inneburit något väsentligt avsteg från den ursprungliga

principen. De nya utgifter som i övrigt ålagts kyrkofonden

har icke varit av den art och omfattning att de inverkat på fondens ställning

såsom i huvudsak en löne- och pensionsfond för det territoriella prästerskapet.

Kammarkollegiet finner inte anledning föreligga att för närvarande ändra

principerna för finansiering av domkapitlens verksamhet genom att överföra

kostnaderna för verksamheten på kyrkofonden. Av de återgivna uppgifterna

rörande fördelningen av stiftskansliernas arbetsbörda synes framgå,

att hälftendelning av kostnaderna alltjämt är sakligt motiverad.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

Statskontoret förordar däremot för sin del, att kostnaderna för domkapitlens

verksamhet framdeles bestrides ur kyrkofonden och anför till

stöd för sin ståndpunkt i huvudsak följande.

Domkapitelsexpeditionernas uppgift under 1600- och 1700-talen torde

framförallt ha varit att tjänstgöra som stiftskansli för prästerskapets angelägenheter

och de rent kyrkliga ärendenas vård. Befattningen med skol- och

undervisningsärenden torde under denna tid ha varit av mera underordnad

betydelse. Varken av domkapitlens ställning, sättet för bestridande av deras

expeditionskostnader eller av notariernas avlönings- och anställningsförhållanden

synes den slutsatsen kunna dragas, att dessa myndigheter ansetts

vara statsinstitutioner.

Den genom 1687 års domkapitelsförordning skapade organisationen kom

att bestå fram till år 1936, då den nuvarande domkapitelslagen trädde i

kraft. Under det att kapitlens sammansättning sålunda kvarstod oförändrad

under flera århundraden kom deras ställning och arbetsuppgifter att

småningom undergå en grundlig omvandling. Vad som här framförallt

inverkade, var de arbetsuppgifter på undervisningsväsendets område, vilka

under förra hälften av 1800-talet pålades kapitlen.

Den till följd därav ökade arbetsbördan kom givetvis att påverka domkapitelsexpeditionernas

och deras befattningshavares verksamhet. Slutgiltig

ställning till frågan om finansieringen av löner och övriga kostnader

för befattningshavarna vid dessa expeditioner togs emellertid icke under

1800-talet. Först genom beslut av 1902 års riksdag har statsmakterna under

trycket av de otidsenliga finansieringsmetoderna för domkapitlen sett sig

nödsakade att i princip åtaga sig det huvudsakliga ansvaret för kostnaderna.

Ej ens vid detta tillfälle var dock statsmakterna beredda att erkänna

kapitlen såsom helt statliga organ.

Efter år 1902 har domkapitlens arbetsuppgifter i viktiga hänseenden

förändrats. Sålunda har kapitlens befattning med skolväsendets administration

alltmer minskats för att fr. o. m. den 1 juli 1958 helt upphöra. Vidare

har förändringar i domkapitlens verksamhet inträffat även på vissa

andra områden. I anslutning till 1932 års boställsreform inrättades sålunda

stiftsnämnderna, till vilka överfördes en stor del ärenden, som tidigare

hört under domkapitlen. Samtidigt bestämdes, att kostnaderna för dessa

myndigheter skulle bestridas av kyrkofonden. Någon principiell gränslinje

mellan domkapitlen och stiftsnämnderna med avseende å deras karaktär

och ställning inom statsförvaltningen uppdrogs dock härvid icke. Utan

hänsyn till den skillnad i finansieringshänseende, som föreligger mellan

domkapitel och stiftsnämnder, har således de båda organen och deras

tjänstemän betraktats och behandlats på enahanda sätt.

En granskning av de åligganden, som numera inrymmes i domkapitlens

verksamhet, utvisar, att dessa uppgifter väsentligen är att hänföra till

kapitlens ställning såsom kyrkliga stiftsstyrelser och vad därmed sammanhänger.

Endast ifråga om kyrkobokföringen torde vissa arbetsåligganden

av statlig karaktär alltjämt åvila kapitlen. Dessa ärenden utgör emellertid

en mycket obetydlig del — på sin höjd några procent — av den totala

verksamheten.

I detta läge, då domkapitlens arbetsuppgifter i allt väsentligt åter begränsats

till göromål av rent kyrklig art, måste statskontoret hävda, att

staten — liksom tidigare var fallet — ej längre bör svara för finansieringen

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1.960

av domkapitlen. Till skillnad mot de förhållanden, som rådde då staten

1902 i princip trädde hjälpande emellan för finansiering av domkapitlens

verksamhet, finns nu möjligheter att tillgodose uppkommande medelsbehov

i annan ordning, nämligen genom kyrkofonden.

Då nu fråga uppkommer att utvidga fondens användningsområde, bör

understrykas, att det är i viss mån missvisande att betona kyrkofondens

egenskap av kapitalfond. Härigenom framkallas det intrycket, att fondens

utgifter i mera väsentlig omfattning skulle täckas av avkastningen av dess

kapital eller att kapitalet skulle begagnas för att täcka utgifterna. Då sa

ej alls är fallet behöver enligt statskontorets mening hänsynen till fondkapitalets

tillkomst och rättsliga ställning icke tillmätas den betydelse,

att man icke bör kunna pålägga fonden nya utgifter av en art, som skiljer

sig från de ändamål, för vilka fonden bildats.

Statsverkets nuvarande utgifter för domkapitlen beräknas uppgå till

1 200 000 kronor. En ökning av kyrkofondens utgifter med detta belopp

skulle motsvara en höjning av utdebiteringen i allmän kyrkoavgift med

endast omkring ett tredjedels öre.

För en finansiering av domkapitlen från kyrkofonden synas även andra

skäl kunna andragas. Så länge domkapitlens verksamhet bestrides av statsmedel,

deltager även den, som utträtt ur svenska kyrkan, via statsskatten

i finansieringen av kostnaderna för dessa numera helt kyrkliga organ.

Överföres däremot utgifterna på kyrkofonden, kommer dessa kostnader

till huvudsaklig del att täckas av allmänna kyrkoavgiften, som uttages

genom församlingarna med tillämpning av därvid stadgade regler för den.

som utträtt ur kyrkan.

Därest kostnaderna för domkapitlens finansiering i princip skulle gäldas

av kyrkofonden, skulle detta kunna ske genom att utgifterna direkt avföres

å kyrkofonden. Emellertid förutsätter detta en närmare utredning

om konsekvenserna i olika avseenden. Statskontoret får i stället förorda,

att utgifterna liksom hittills bestridas från de under åttonde huvudtiteln

upptagna anslagen och att sammanlagda beloppet av de utbetalningar,

som verkställts från anslagen till domkapitlen och stiftsnämnderna m.m.

under ett budgetår, ersättes ur kyrkofonden.

Över vad kammarkollegiet och statskontoret sålunda anfört har utlåtanden

avgivits av riksräkenskapsverket och justitiekanslersämbetet.

Riksräkenskapsverket — som inte tagit ställning till frågan om domkapitlens

kyrkliga uppgifter skall betraktas som statliga — har i och för

sig inte något att erinra mot statskontorets förslag att kostnaderna för

domkapitlens verksamhet framdeles bestrides ur kyrkofonden på sätt statkontoret

närmare angivit. Riksräkenskapsverket har därvid utgått från

att finansieringen över kyrkofonden är en form av specialdestination för

statskyrkliga ändamål.

Justitiekanslersämbetet anför i huvudsak följande.

Huruvida domkapitlens uppgifter är rent kyrkliga är ett spörsmål, som

synes vanskligt att med ledning av i ärendet föreliggande upplysningar

mera säkert besvara. Innebörden av begreppet kyrklig eller rent kyrklig

är långtifrån entydig; begreppet är i viss mån flytande och olika uppfattningar

torde kunna göras gällande därom. Den i ärendet verkställda utred
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(il

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

ningen har ej tagit sikte på att klargöra detta begrepp och till synes ej

heller att mera i detalj undersöka domkapitlens uppgifter och ur olika

synpunkter belysa arten därav. Om det alltså möter svårigheter att taga

mera bestämd ställning till förevarande spörsmål, synes likväl så mycket

kunna sägas, att så länge Sverige har en statskyrka, domkapitlens uppgifter

också har statlig karaktär, i vissa fall dominerande och i andra mindre

framträdande. Den administration, som erfordras för att upprätthålla den

svenska statskyrkan och genomföra den ordning som statsmakterna i olika

avseenden bestämt för dess verksamhet, fullgöres inom stiften av domkapitlen

och några andra uppgifter av betydelse synes i stort sett icke

ankomma å dem, frånsett deras uppsikt över och befattning i övrigt med

kyrkobokföringen. Domkapitlen torde i viss män kunna jämföras med

länsstyrelserna och den verksamhet dessa utövar. Båda myndigheterna

deltager i de olika landsdelarna i statsstyrelsen.

Det lärer ej med fog kunna göras gällande, att det finns en allmänt vedertagen

och generellt genomförd norm, enligt vilken kostnaderna för rent

kyrkliga uppgifters handhavande skall gäldas av andra medel än statsmedel.

Även om domkapitlens uppgifter anses vara rent kyrkliga, skulle

det alltså icke innebära något extra ordinärt, om deras verksamhet finansierades

med statsmedel.

Betydelsen för den som utträtt ur statskyrkan av att efter eu ändrad

finansiering av domkapitlens verksamhet enligt förslaget delvis slippa en

utgift för kyrkligt ändamål belyses av att en medborgare med en årlig

beskattningsbar inkomst av 15 000 respektive 30 000 kronor synes undgå

en utgift å 30 respektive 00 öre om året — detta under förutsättning att

såsom statskontoret meddelar den ifrågasatta ändringen av domkapitlens

finansiering skulle medföra en höjning av den allmänna kyrkoavgiften med

ett tredjedels öre per skattekrona. Hänsynen till dem som utträtt ur statskyrkan

kan alltså icke åberopas till stöd för berörda ändring.

'' Därest betänkligheter mot att rubba den ordning, vilken bestått under

lång tid. icke anses böra tilläggas avgörande betydelse utan statsmakterna

det oaktat ur budgetsynpunkt eller av annan grund skulle önska företaga

den ifrågasatta ändringen, lärer något hinder däremot icke föreligga med

hänsyn till kyrkofondens tillkomst eller rättsliga ställning. Fondens avkastning

är så ringa, att den helt och hållet kan anses bli tagen i anspråk för

de ursprungliga ändamålen med fonden; i själva verket utgör ju avkastningen

blott en obetydlig del av de kostnader som erfordras för att tillgodose

dessa ändamål. Om det är lämpligt att å kyrkofonden överföra ännu

en för fondens ursprungliga ändamål främmande utgift, uppgående till

det betydande beloppet av över 1 miljon kronor om aret, är däremot eu

annan fråga.

Departementschefen

Mot bakgrunden av vad utredningen visat beträffande storleken av

kyrkofondens kapital och arten av de medel, varmed huvudparten av fondens

löpande utgifter täckes, kan jag i likhet med statskontoret och justitiekanslersämbetet

inte finna, att hänsyn till fondkapitalets tillkomst och

rättsliga ställning i och för sig skulle utgöra något hinder för att låta också

kostnaderna för domkapitelsverksamheten bestridas från kyrkofonden.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majds proposition nr 101 år 1960

Såsom motiv för en omprövning av hittillsvarande principer har emellertid

väsentligen åberopats 1958 års skolstyrelsereform, varigenom domkapitlen

befriades från befattning med skolärenden. Av utredningen framgår,

att dessa ärendens andel i domkapitlens totala verksamhet redan vid

tidpunkten för 1936 års riksdagsbeslut angående domkapitelsorganisationen

var av mindre betydelse och därefter ytterligare minskat så, att dessa

ärendens bortflyttande från domkapitlen inte kan anses nämnvärt ha påverkat

omfattningen av domkapitlens arbetsuppgifter.

Någon väsentligare förändring med avseende å de allmänna uppgifter,

som enligt 1936 års bestämmelser ålagts domkapitlen, kan sålunda 1958

års reform inte anses ha medfört.

Såsom skäl för finansiering över kyrkofonden av kostnaderna för domkapitlen

har statskontoret även anfört, att de som inte tillhör svenska

kyrkan därigenom skulle befrias från skyldigheten att genom skatt bidraga

till ifrågavarande kostnader. Justitiekanslersämbetet har i sitt utlåtande

visat, att den lättnad i skatt, som skulle komma att beredas dessa personer,

är så ringa att åtgärden endast skulle kunna tillmätas principiell betydelse.

Avgörande för frågans bedömning synes mig under sådana förhållanden

vara, huruvida den omständigheten, att domkapitlen numera handlägger

så gott som uteslutande ärenden rörande den kyrkliga organisationen och

verksamheten — jag bortser här ifrån det fåtal ärenden, som berör folkbokföringen

— bör få till följd, att domkapitlen inte vidare skall finansieras

med statsmedel. Så länge de nuvarande banden mellan svenska kyrkan och

staten består, synes det emellertid vara ofrånkomligt, att statliga myndigheter

handlägger ärenden, som berör kyrkan och dess arbete. Den kyrkliga

verksamheten regleras av bestämmelser, som tillkommer genom statsmakternas

medverkan eller genom deras beslut, och det ankommer på Kungl.

Majrt att i sista instans avgöra frågor rörande dessa bestämmelsers tilllämpning.

Det kan då svårligen göras gällande, att domkapitlen, som närmast

under Kungl. Maj:t har att vaka över den kyrkliga organisationen,

skulle bedriva en verksamhet av sådan natur, att kostnaderna härför icke

lämpligen borde bestridas av statsmedel utan överföras på kyrkofonden,

vilket skulle innebära en förändring från finansiering medelst statsskatt

till finansiering medelst utdebitering efter kyrkligt kommunal skattegrund.

Det kan enligt min mening knappast hävdas, att det sedan 1936 års

riksdagsbeslut inträffat några förändringar av så avgörande slag, att frågan

om finansieringen av domkapitelsverksamheten därigenom kan anses ha

kommit i ett nytt läge. Den verkställda utredningen synes mig inte heller

ge vid handen, att skäl skulle föreligga till ändring av gällande grunder

för kostnadernas fördelning mellan statsverket och kyrkofonden.

I avvaktan på resultatet av den pågående utredningen om förhållandet

mellan stat och kyrka är jag därför inte benägen att nu förorda en överflyttning

av kostnaderna för domkapitlen på kyrkofonden.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tv proposition nr 101 år 1960

63

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1960/61

1. Domkapitlen och gtiftsnänindenia m. m.: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

1958/59 ............................. 1 028 800 930 470

1959/60 (statsliggaren s. 489) .......... 1 040 800

1960/61 (förslag) ..................... 1 115 300

Ur detta anslag bestrides kostnaderna för dels avlöning åt den vid domkapitlen

och stiftsnämnderna anställda personalen dels arvoden och andra

ersättningar åt ledamöter i domkapitlen och stiftsnämnderna m. fl. dels

och avlöning åt kyrkoherdarna för döva. Enligt de principer för fördelningen

av kostnaderna mellan statsverket och kyrkofonden, för vilka redogörelse

lämnats i det föregående, faller på statsverket alla utgifter för den

vid domkapitlet i Stockholm avlönade personalen ävensom utgifterna för

nämnda arvoden och andra ersättningar till den del de avser domkapitlen

samt på kyrkofonden alla utgifter för avlönande av den skogliga personalen

hos stiftsnämnderna, för arvoden och andra ersättningar avseende stiftsnämndema

och för avlönande av kyrkoherdarna för döva. Kostnaderna för

kanslipersonalen vid andra domkapitel än domkapitlet i Stockholm delas

lika mellan statsverket och kyrkofonden.

Kyrkofondens bidrag till angivna ändamål upptages som särskilda uppbördsmedel

i den för domkapitlen och stiftsnämnderna fastställda avlöningsstaten.

Nämnda bidrag utgör för innevarande budgetår 1 649 000

kronor.

Av domkapitlens anslagsäskanden rörande domkapitlen och stiftsnämnderna

samt kyrkoherdarna för döva inhämtas huvudsakligen följande.

Vissa domkapitel förklarar sig — trots föreliggande behov av personalökning

och reglering av nuvarande tjänster — icke nu vilja, i avvaktan på

Kungl. Maj:ts prövning av den verkställda utredningen rörande stiftskansliernas

omorganisation, framlägga förslag om inrättande av nya tjänster

m. m. För anställande av erforderlig extra personal föreslås, att för

nästa budgetår, liksom tidigare, särskilda medel anvisas ur kyrkofonden.

Flertalet domkapitel gör dock framställning om förbättrade avlöningsvillkor

för stiftssekreterarna och förordar därvid placering av deras tjänster

i lönegrad Bol. Härjämte föreslår domkapitlen i Stockholm, Linköping,

Skara, Strängnäs, Västerås och Göteborg utbyte av nuvarande tjänster

mot högre tjänster och inrättande av nya tjänster på sätt framgår av följande

sammanställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

f>4 Kungl. Maj.ts ''proposition nr 101 år 1960

Domkapitel

Nuvarande tjänst

Föreslagen tjänst

Stockholm .........

stiftsnotarie i Ao 19

förste stiftsnotarie i Ao 21

kontorist i Ao 9

kansliskrivare i Ao 10

Linköping..........

stiftsjägmästarassistent i Ae 21

Skara .............

förste stiftsnotarie i Ao 21

förste stiftsnotarie i Ao 23

Strängnäs ..........

förste stiftsnotarie i Ao 21

förste stiftsnotarie i Ao 23

e.o. kanslibiträde i Ae 7

kanslibiträde i Ao 7

e.o. kontorsbiträde i Ae 5

kontorsbiträde i Ao 5

e.o. kanslibiträde i Ae 7

Västerås ...........

förste stiftsnotarie i Ao 21

förste stiftsnotarie i Ao 23

expeditionsvakt i Ao 7

förste expeditionsvakt i Ao 8

e.o. kontorsbiträde i Ae 5

e.o. kanslibiträde i Ae 7

Göteborg ..........

e.o. kanslibiträde i Ae 7

kontorist i Ao 9

Domkapitlet i Uppsala anhåller om ökad medelsanvisning under anslagsposten

till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal för att möjliggöra

dels anställande under hela året av ett kontorsbiträde, som nu på grund av

bristande medel endast kan anställas under nio månader per år, dels ock

inrättande av en tjänst som skrivbiträde i reglerad befordringsgång med

halvtidstjänstgöring.

Domkapitlet i Skara föreslår därjämte att ledamot av stiftsnämnd skall i

likhet med vad nu gäller beträffande statstjänsteman, som är ledamot av

domkapitel, få åtnjuta ersättning för mistade löneförmåner vid tjänstledighet

för fullgörande av sitt uppdrag.

Domkapitlen räknar i övrigt huvudsakligen endast med automatiska

förändringar av medelsbehovet.

I underdånig skrivelse den 29 september 1959 har ärkebiskopen upptagit

frågan om sekreterargöromålen hos ärkebiskopen och därvid anfört i huvudsak

följande.

För avlönande av biträde, som erfordras för handläggning av ärenden,

sammanhängande med de ärkebiskopen åvilande särskilda ämbetsförpliktelserna,

må ärkebiskopen enligt 29 § 7 mom. prästlönereglementet tilldelas

biträdesersättning med visst belopp för år. Storleken av denna ersättning,

som uppenbarligen avsetts skola bereda ärkebiskopen erforderligt skrivbiträde,

fastställdes år 1951 till 7 000 kronor för år och höjdes år 1954 —

efter framställning från kyrkomötet om bidrag till avlöning av biskopsmötets

sekreterare — till 8 500 kronor för år. Detta belopp har disponerats

så, att till biskopsmötets sekreterare utbetalats ett årligt arvode av 1 500

kronor, medan återstående medel helt åtgått till avlöning av ett skrivbiträde

men icke räckt till mer än ersättning för fyra arbetstimmar per dag.

Utan att för närvarande önska påyrka en utredning av det stora problemet

om en omorganisation av ärkebiskopsämbetet anser jag tvingande

skäl föreligga för en förstärkning av de för ärkebiskopen tillgängliga personella

resurserna. Vid en genomgång av de olika uppgifterna och göro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 101 år 1960 05

målen har jag funnit en sådan förstärkning särskilt motiverad i följande

hänseenden.

Vad beträffar behovet av biträde för »handläggningen av ärenden, sammanhängande

med de ärkebiskopen åvilande särskilda ämbetsförpliktelserna»,

må först erinras om att de centrala styrelser, i vilka ärkebiskopen är

ordförande, har sina egna kanslier, som ombesörjer förekommande expeditioner,

men att därigenom ärkebiskopen icke befrias från en ganska omfattande

korrespondens på detta område. Vad återigen ordförandeskapet

i biskopsmötet beträffar, lämnar dess sekreterare värdefull hjälp vid de

omedelbara förberedelserna för biskopsmötets sammanträden liksom för

protokollföring och utsändning av skrivelser med anledning av fattade beslut.

Däremot kan en sekreterare, som har detta uppdrag som bisyssla med

lågt arvode och därtill icke är direkt knuten till ett ärkebiskopens kansli,

icke i nämnvärd grad tagas i anspråk för biträde med det betydande arbete

med frågor, tillhörande biskopsmötet, som måste ske mellan dess sammanträden.

Vad slutligen beträffar ärkebiskopens engagemang i internationellt

och ekumeniskt sammanhang, är att märka, att han i viss utsträckning

kan erhålla hjälp från existerande organ, såsom Svenska ekumeniska nämnden,

Nordiska ekumeniska institutet och svenska sektionen av Lutherska

världsförbundet, men att svenska kyrkan såsom sådan i många fall har

uppgifter och förbindelser, för vilka de nämnda institutionerna icke kan

stå till buds. Det må erinras om att 1948 års kyrkomöte ansett denna verksamhet

så omfattande och viktig, att det gjorde framställning om inrättande

av en svenska kyrkans utrikesnämnd, sidoordnad med de centrala

kyrkliga styrelserna, en framställning, som icke föranlett någon Kungl.

Maj ds åtgärd. I avsaknad av ett sådant kyrkligt organ har ärkebiskopen

med eller utan biskopsmötets medverkan måste bära ansvaret för denna

verksamhet. De därmed förenade göromålen har undan för undan ökats,

så att de numera utgör en av de mest arbetskrävande uppgifterna. För korrespondensen

i dessa angelägenheter, som upptar en mycket betydande del

av skrivarbetet, har ärkebiskopen för närvarande tillgång till kvinnligt

skrivbiträde med erforderliga språkkunskaper. Det begränsade antal arbetstimmar

per dag, vartill avlöningsmedel finnes, är emellertid helt otillräckligt.

Att i längden få behålla ett skrivbiträde med nuvarande avlöningsförhållanden

är otänkbart. Därutöver skulle det innebära en lättnad

för ärkebiskopen, om han i dessa och andra sammanhang hade tillgång till

kvalificerat biträde med införskaffande av material och uppsättande av

förslag till skrivelser och yttranden. Därtill skulle naturligtvis kunna anslutas

uppgiften att svara för meddelanden till pressen, program för besökare

från utlandet in. in.

I fråga om biträde för handläggningen av ärenden, sammanhängande

med de biskopliga ämbetsuppgilterna i Uppsala stift, har ärkebiskopen fält

en välkommen möjlighet att i högre grad än vad som är fallet i övriga stift

använda sig av domprosten, men arbetsbördan för ärkebiskopen blir likväl

så stor, alt den behöver ytterligare minskas. Det borde närmast ske genom

ökad personlig hjälp med beredning av ärenden, förberedelser av program

och resor, tjänstgöring som notarie vid visitationer m. m. Biträde har i

vissa av dessa hänseenden kunnat lämnas mera tillfälligt av de stiftsadjunkter,

som för närvarande är anställda i stiltet. Dessa är emellertid sa

engagerade av sina egentliga uppgifter, att behovet av ökat biträde åt

ärkebiskopen personligen icke kan fyllas på denna väg.

5 — Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 101

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

Departementschefen. Den personalorganisation för domkapitlen, som jag

tidigare förordat i anslutning till stiftskansliutredningens förslag, bör i

princip träda i kraft från och med budgetåret 1960/61 och genomföras

successivt, allteftersom ledigheter uppstår på de tjänster, som skall indragas

eller ersättas med andra. De föreslagna förändringarna torde dock

inte i nämnvärd utsträckning komma att påverka medelsbehovet för nästa

budgetår. Jag har därför vid anslagsberäkningen ansett mig kunna utgå

ifrån medelsbehovet vid ett bibehållande i huvudsak av nuvarande personalorganisation.

De ändringar jag räknat med är att utbyte från och med

den 1 juli 1960 sker av den nu med vikarie uppehållna förste stiftsnotarietjänsten

i Ao 21 vid domkapitlet i Lund mot en kanslisttjänst i reglerad

befordringsgång, att från och med samma tidpunkt en kanslisttjänst inrättas

vid domkapitlet i Skara samt att en viss omedelbar ökning av den

kontorsbiträdespersonal, som kommer att avlönas från riksstatsanslag, äger

rum. I övrigt har jag endast beaktat dels automatiska löneklassförändringar,

dels de utgiftsförändringar, som föranledes av de av mig tidigare

föreslagna lönegradsuppflyttningarna för juristpersonalen samt vad jag i

det följande kommer att förorda. Jag förutsätter, att domkapitlen framdeles

i sina anslagsäskanden uppmärksammar de förändringar i medelsbehovet

under olika anslagsposter, som den nya personalorganisationens successiva

genomförande kan föranleda.

Utöver de av mig tidigare föreslagna lönegradsförändringarna anser jag

mig inte i detta sammanhang kunna tillstyrka någon annan av domkapitlen

i deras anslagsäskanden begärd förändring, än att det extra ordinarie

kontorsbiträdet i Ae 5 vid domkapitlet i Strängnäs bör erhålla ordinarie

tjänst från och med den 1 juli 1960.

Av den av ärkebiskopen gjorda framställningen finner jag det klart

framgå, att frågan om biträde för skrivgöromål åt ärkebiskopen inte är

tillfredsställande löst genom den särskilda biträdesersättning, som nu utgår

jämlikt prästlönereglementet. För att bereda ärkebiskopen tillgång till

fast anställd, kvalificerad skrivhjälp vill jag därför föreslå att en extra

ordinarie kontoristtjänst inrättas, för vilken medel torde få beräknas å avlöningsstaten

för domkapitlet i Uppsala, ehuru tjänstens innehavare helt

skall stå till ärkebiskopens disposition. Vid bifall till detta förslag och till

vad jag i det följande vid anmälan av frågan om vissa anslag ur kyrkofonden

kommer att ytterligare förorda i anslutning till den av ärkebiskopen

gjorda framställningen, torde bestämmelsen i prästlönereglementet om

nämnda biträdesersättning kunna upphävas.

Förslaget om inrättande av en tjänst som stiftsjägmästarassistent i Linköping

kan jag inte biträda. Möjligheterna att tidvis utnyttja den vid

stiftsnämnden i Skara placerade stiftsjägmästarassistenten bör i första hand

prövas som en väg att lösa arbetskraftsbehovet vid stiftsnämnden i Linköping.

5*

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960

Såsom jag tidigare anfört, torde även under budgetåret 1960/61, i avvaktan

på den föreslagna omläggningen av arbetet på domkapitelskanslierna,

särskilda anslag ur kyrkofonden böra ställas till förfogande dels för

anställande i begränsad utsträckning av tillfällig personal vid domkapitlens

och stiftsnämndernas kanslier, dels till avlönande av skrivhjälp åt

biskoparna. Till förstnämnda ändamål har för innevarande budgetår anvisats

100 000 kronor. Genom beslut den 16 juli 1959 har Kungl. Maj:t

återkallat för ifrågavarande ändamål tidigare gjorda medelsanvisningar,

såvitt gällde anvisade, men vid utgången av juni månad 1959 ej rekvirerade

belopp. Med hänsyn till det belopp, som härigenom står till Kungl.

Maj:ts förfogande, och till att domkapitlens behov av kontorspersonal blir

något bättre tillgodosett från riksstatsanslaget enligt förslaget till ny personalorganisation,

beräknar jag, att den nya medelsanvisningen för ifrågavarande

ändamål skall kunna begränsas till 60 000 kronor.

Till skrivhjälp åt biskoparna torde liksom tidigare år ett belopp av 30 000

kronor böra anvisas ur kyrkofonden. Kungl. Maj:t torde få fördela såväl

detta belopp som det nyss angivna beloppet av 60 000 kronor.

Jag övergår härefter till beräkningen av medelsbehovet under de olika

avdelningarna i avlöningsstaten. Beträffande det till domkapitlet i Stockholm

nu utgående avlöningsanslaget räknar jag med höjningar av ordinarieposten

med 2 300 kronor samt anslagsposterna till rörligt tillägg med likaledes

2 300 kronor och till kompensation för höjda folkpensionsavgifter med

1 000 kronor. Den totala medelsanvisningen skulle därigenom bli 92 800

kronor. Dessa kostnader bestrides helt av statsmedel.

I fråga om anslagsmedlen till kanslipersonal hos övriga domkapitel samt

stijtsnämnderna m. m. räknar jag med en minskning av ordinarieposten

med 2 400 kronor samt uppräkning av icke-ordinarieposten med 68 600 kronor.

Vidare bör höjning ske av anslagsposterna till rörligt tillägg med

50 100 kronor och till kompensation för höjda folkpensionsavgifter med

21 000 kronor. Under denna del av avlöningsstaten torde sålunda böra uppföras

ett sammanlagt belopp av 1 999 000 kronor. Här berörda anslagsposter

fördelas lika mellan statsverket och kyrkofonden.

Under avdelningen skoglig personal hos stijtsnämnderna m. m. beräknar

jag sänkning av ordinarieposten med 4 200 kronor och av icke-ordinarieposten

med 2 200 kronor samt höjning av anslagsposterna till rörligt tillägg

med 15 600 kronor och till kompensation för höjda folkpensionsavgifter

med 6 200 kronor. Förändringarna är helt av automatisk natur. Jag vill

härjämte förorda, att möjlighet beredes för statstjänsteman, som är ledamot

av stiftsnämnd, att utfå ersättning för mistade löneförmåner vid tjänstledighet,

som föranledes av uppdraget. För detta ändamål erfordras en i

viss mån förändrad disposition av arvodesposten, vilken torde böra i sin

helhet betecknas förslagsvis. Jag räknar emellertid med oförändrad medelsanvisning

under denna post. Sammanlagt torde under denna avdelning böra

5* — llihang till riksdagens protokoll 19G0. 1 samt. Nr 101

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

uppföras ett belopp av 620 600 kronor, vilket innebär en höjning med

15 400 kronor, som berör endast kyrkofonden.

Beträffande kyrkoherdar för döva torde en automatisk höjning av anslagsposterna

till rörligt tillägg och till kompensation för höjda folkpensionsavgifter

böra ske med respektive 2 400 och 1 500 kronor. Under denna

avdelning bör således anvisas 11^0 200 kronor. Kostnaderna berör endast

kyrkofonden.

Avlöningsstatens utgiftssida slutar enligt de nu gjorda beräkningarna på

(92 800 + 1 999 000 + 620 600 + 140 200 =) 2 852 600 kronor, innebärande

en höjning med 162 800 kronor. Kyrkofondens bidrag, som nu är uppfört

med 1 649 000 kronor, bör enligt dessa beräkningar ökas med (69 000 -j—f-

15 400 -h 3 900 =) 88 300 kronor till 1 737 300 kronor. Anslaget å riksstaten,

som nu uppgår till 1 040 800 kronor, bör således för nästa budgetår

uppföras med (2 852 600 — 1 737 300 =) 1 115 300 kronor, vilket innebär en

höjning med 74 500 kronor.

Den sammanlagda medelsanvisningen, 2 852 600 kronor, bör fördelas på

olika avdelningar och poster på sätt framgår av avlöningsstaten i efterföljande

hemställan.

2. Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Omkostnader

Anslag Nettoutgift

1958/59 ............................... 151 400 145 244

1959/60 (statsliggaren s. 494) ............. 158 700

1960/61 (förslag) ....................... 188 300

Ur detta anslag bestrides domkapitlens och stiftsnämndernas kostnader

för sjukvård m. m., reseersättningar, expenser, publikationstryck, hyresersättningar

och vissa kostnader enligt lagen angående användande i vissa

fall av prästlönefond m. m. samt vissa omkostnader för kyrkoherdarna för

döva. Ur kyrkofonden utgår enligt hittills tillämpade grunder bidrag med

belopp motsvarande hälften av de beräknade sjukvårds- och expenslcostnaderna

för samtliga domkapitel utom Stockholms samt hela den beräknade

kostnaden för stiftsnämndernas verksamhet och kyrkoherdarnas för döva

verksamhet. Återstoden av de beräknade kostnaderna bestrides med medel

från riksstaten.

Kyrkofondens bidrag till angivna ändamål uppföres som särskilda uppbördsmedel

i den för domkapitlen, stiftsnämnderna och kyrkoherdarna för

döva fastställda omkostnadsstaten. Nämnda bidrag utgör för innevarande

budgetår 280 500 kronor.

I domkapitlets anslagsäskanden för nästa budgetår föreslås en sammanlagd

ökning av medelstilldelningen med 27 700 kronor. Av anslagsäskandena

inhämtas huvudsakligen följande.

Domkapitlet i Stockholm räknar med oförändrad medelstilldelning,

medan övriga domkapitel anhåller om en sammanlagd

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

höjning av den nuvarande medelstilldelningen för dessa domkapitels behov

med 13 250 kronor till 261 700 kronor. Sistnämnda medel föreslås fördelade

på de olika anslagsposterna med följande belopp: sjukvård m. m. 3 200

kronor (oförändrat belopp), reseersättningar 48 900 kronor (nu 40 500

kronor), expenser 192 100 kronor (nu 192 600 kronor) — varav för bränsle,

lyse och vatten 34 200 kronor och för övriga expenser 157 900 kronor — samt

publikationstryck 17 500 kronor (nu 12 150 kronor). För stiftsnämnd

e r n a s del föreslås en ökning av den nuvarande medelsanvisningen med

1 runt tal 13 900 kronor, varav 100 kronor belöper å delposten till sjukvård

m. m. (nu 700 kronor) samt 13 800 kronor å delposten till reseersättningar

m. m. (nu 127 200 kronor). Beträffande kyrkoherdar för döva föreslås

en höjning med 600 kronor till 41 650 kronor. Höjningen fördelar sig med

400 kronor på delposten till reseersättningar m. m. (nu 36 600 kronor) och

med 200 kronor på delposten till expenser (nu 2 300 kronor).

Departementschefen. För domkapitlet i Stockholm beräknar jag under

förevarande anslag oförändrad medelstilldelning med 8 800 kronor nästa

budgetår.

Beträffande övriga domkapitel finner jag lämpligt att med hänsyn till

anslagsbelastningen föreslå en uppräkning av anslagsposten till reseersättningar

med 6 300 kronor och anslagsposten till publikationstryck

med 350 kronor. Höjningen beträffande dessa båda poster

faller helt på statsverket. Delposten till bränsle, lyse och vatten

bör minskas med 6 200 kronor, vilken minskning till lika delar faller på

statsverket och kyrkofonden. Vad beträffar delposten till övriga expenser

har denna för innevarande budgetår beräknats till 152 200 kronor.

Jag erinrar om att detta belopp avser att täcka inte blott löpande utgifter

utan också i viss mån förekommande behov av nyanskaffningar av

inventarier och utrustning. Med hänsyn till att jag i det följande kommer

att föreslå särskild medelsanvisning för dylika ändamål i samband med den

omläggning av arbetet på stiftskanslierna, som följer av de tidigare av mig

tillstyrkta rationaliseringsåtgärderna, är jag inte beredd att tillstyrka annan

höjning av förevarande delpost än den, som synes motiverad med hänsyn

till allmänna kostnadsstegringar, eller med ett belopp av 2 100 kronor.

Vid bifall till vad jag här föreslagit torde till omkostnader för domkapitlen

— utom domkapitlet i Stockholm — för nästa budgetår böra anvisas

ett sammanlagt belopp av (3 200 + 46 800 -j- 188 500 + 12 500 =)

251 000 kronor, innebärande en höjning med 2 550 kronor.

Förändringarna i medelsanvisningen medför en ökad kostnad för statsverket

med 4 600 kronor samt en minskad belastning på kyrkofonden med

2 050 kronor.

I fråga om anslagsmedlen till stiftsnämnderna föreslår jag en uppräkning

av anslagsposten till sjukvård m.m. med 100 kronor och till reseersättningar

m. m. med 8 000 kronor. Sammanlagt torde alltså till

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

omkostnader för stiftsnämnderna för nästa budgetår böra anvisas (800 +

+ 135 200 -f- 7 600 -j- 6 000 =) 1^9 600 kronor, vilket innebär en höjning

med 8 100 kronor, som helt faller på kyrkofonden.

Vad angår anslagsmedlen till kyrkoherdar för döva beräknar jag höjning

av anslagsposten till reseersättningar m.m. med 400 kronor och

till expenser med 200 kronor, vilken höjning faller helt på kyrkofonden.

Stiftskansliutredningen har i samband med sina förslag om rationalisering

av kontorsarbetet framhållit behovet av att förnya kontorsutrustningen

vid vissa kanslier och har uppskattat kostnaderna för tillgodoseende av

detta ändamål till omkring 50 000 kronor. För att möjliggöra de av mig

tillstyrkta rationaliseringsåtgärderna torde det, enligt min mening, vara

nödvändigt att förnya beståndet av kontorsmaskiner på en del stiftskanslier,

och en översyn av kontorsutrustningen synes mig lämpligen böra ske

just i samband med den nu föreslagna omläggningen av arbetet på kanslierna.

Jag vill därför föreslå, att ett engångsbelopp av 50 000 kronor ställes

till Kungl. Maj:ts disposition för budgetåret 1960/61, att av Kungl. Maj:t

fördelas med hänsyn till behovet av ny kontorsutrustning vid de olika

kanslierna. Anslagsbeloppet synes mig i likhet med som gäller beträffande

expensmedlen vid domkapitlen — utom vid domkapitlet i Stockholm —

böra bestridas till hälften av statsverket och till hälften av kyrkofonden.

Under omkostnadsanslaget redovisas för närvarande såsom särskilda uppbördsmedel

dels kyrkofondens bidrag till omkostnaderna, för innevarande

budgetår 280 500 kronor, och dels hyra för vaktmästarbostad vid domkapitlet

i Linköping, för innevarande budgetår upptagen till 600 kronor.

Kyrkofondens bidrag skall enligt vad jag i det föregående anfört ökas med

(8 100 -f- 600 -|- 25 000 — 2 050 —) 31 650 kronor. Bidraget bör alltså för

nästa budgetår upptagas till (280 500 + 31 650 =) 312 150 kronor. Hyran

för vaktmästarbostaden i Linköping beräknar jag till oförändrat belopp

600 kronor. De sammanlagda uppbördsmedlen bör således beräknas till

812 750 kronor.

I enlighet med vad jag föreslagit bör för nästa budgetår till domkapitlen,

stiftsnämnderna och kyrkoherdarna för döva för omkostnader anvisas

(8 800 -f- 251 000 -j- 149 600 -(- 41 650 -j- 50 000 =) 501 050 kronor, innebärande

en höjning med 61 250 kronor. Jag föreslår således, att omkostnadsanslaget

å riksstaten för nästa budgetår uppföres med (501 050 —

312 750 =) 188 800 kronor, vilket innebär en höjning med 29 600 kronor.

VIII. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

1) godkänna av mig förordade riktlinjer för en förenkling

av stiftsmyndigheternas arbetsformer och handläggningen

av arbetet på stiftskanslierna;

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

2) godkänna av mig förordade grunder för förenklat avräkningsförfarande

mellan pastoraten och kyrkofonden

m. m. ävensom för avlönande av pastoratsadjunkter och

vissa andra icke-ordinarie präster;

3) antaga förutnämnda, inom ecklesiastikdepartementet

upprättade förslag till

lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1947

(nr 275) om kyrkomusiker;

lag om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § 1 och 2

mom. lagen den 29 juni 1951 (nr 570) angående pastorats

deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas avlöning

(prästlönekostnadslag);

4) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda i övrigt erforderliga

bestämmelser, som föranledes av vad som föreslagits

under punkterna 1) och 2);

5) godkänna av mig framlagt förslag till personalorganisation

vid domkapitlen;

6) medgiva, att för fortsatt anställande av tillfällig personal

vid domkapitlens och stiftsnämndemas kanslier må i

enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande ur kyrkofonden

utgå ytterligare högst 60 000 kronor;

7) medgiva, att för biträdeshjälp åt biskoparna må i

enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande ur kyrkofonden

utgå ytterligare högst 30 000 kronor;

8) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för domkapitlen, som föranledes av

vad jag i det föregående anfört;

9) godkänna följande avlöningsstat för domkapitlen,

stiftsnämnderna och kyrkoherdarna för döva, att tillämpas

tills vidare från och med budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat

Utgifter

I. Domkapitlet i Stockholm

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

............................... 65 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis.......... 3 300

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 8 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............... 13 900

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis........... 1 500

Summa kronor

92 800

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960

II. Kanslipersonal hos övriga domkapitel

samt stiftsnämnderna m. m.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

............................... 1 019 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis.......... 46 200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 601 400

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............... 299 800

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ......................... 32 400

Summa kronor 1 999 000

III. Skoglig personal hos stiftsnämnderna

m. m.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

............................... 455 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis.......... 39 200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 23 400

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............... 93 200

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis......................... 9 600

Summa kronor 620 600

IV. Kyrkoherdar för döva

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

............................... 116 300

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis

............................... 600

3. Rörligt tillägg, förslagsvis............... 21 000

4. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis......................... 2 300

Summa kronor 140 200

V. Sammanfattning

I. Domkapitlet i Stockholm .............. 92 800

II. Kanslipersonal hos övriga domkapitel samt

stiftsnämnderna m. m.................. 1 999 000

III. Skoglig personal hos stiftsnämnderna m. m. 620 600

IV. Kyrkoherdar för döva................. 140 200

Summa kronor 2 852 600

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960

Särskilda uppbördsmedel

Bidrag från kyrkofonden................... 1 737 300

Nettoutgift kronor 1 115 300

10) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar,

som föranledes av vad som föreslagits under

punkt 9);

11) till Domkapitlen och stiftsnämndema to. m.: Avlöningar

för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 1 115 300 kronor;

12) till Domkapitlen och stiftsnämndema m. m.: Omkostnader

för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 188 300 kronor.

B. Vissa anslag ur kyrkofonden m. m.

1. Arbetsgivaravgifter för församlingsprästernas försäkring

för allmän tilläggspension m. m.

Kostnaderna för pensionsförmåner åt präster eller efterlevande till dem

utgår enligt 6 § andra stycket 2) kyrkofondslagen ur kyrkofonden. Präst är

numera med avseende å såväl egenpension som familjepension underkastad

statens allmänna tjänstepensionsreglemente den 29 maj 1959 (nr 287).

Enligt lagen den 29 maj 1959 (nr 291) om försäkring för allmän tilläggspension

(ATP) skall arbetsgivare för varje år erlägga avgift till försäkringen,

beräknad å summan av de under året utgivna löneförmånerna till

arbetstagare. I enlighet härmed åligger det från och med den 1 januari 1960

vederbörande pastorat att svara för avgifterna för församlingsprästs tillläggspension.

I skrivelse den 30 juni 1959 hemställer Svenska pastoratens riksförbund —

under erinran om att kostnaderna för prästerskapets pensionering hittills

åvilat kyrkofonden — att arbetsgivaravgifterna matte gäldas av kyrkofonden

i stället för av pastoraten, eller, om en sådan omläggning inte anses böra

komma till stånd, att avgifterna får ingå i den prästlönekostnad, som är avräkningsbar

vid bestämmande av tillskott ur kyrkofonden.

Statskontoret förordar, att kyrkofonden får slutligt stå för avgifterna för

församlingsprästernas tilläggspension.

Härför talar, anför statskontoret, att kostnaderna för prästerskapets

tjänstc- och familjepension aldrig åvilat pastoraten, varför de nu fastställda

avgifterna kommer att medföra ökad ekonomisk belastning för pastoraten.

Avgifterna torde vidare kunna uppgå till inte oväsentliga belopp för pastorat

med ringa skattekraft. Från denna synpunkt är en kostnadsutjämning att

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

förorda och denna kan ske genom att avgifterna gäldas ur kyrkofonden. Den

allmänna tilläggspensioneringen innebär slutligen en avlastning för kyrkofonden.

Denna avlastning blir större för varje år och medför efter 20 år troligen

att större delen av fondens utgifter på detta område försvinner. Den invändningen

kan visserligen göras, att arbetsgivaravgifterna enligt sjukförsäkringslagen

och lagen om moderskapshjälp bestrids av vederbörande pastorat.

Dessa avgifter finner dock ämbetsverket till sin struktur inte jämförbara med

avgifterna för tilläggspensioneringen, eftersom pastoraten svarar för lönerna

men inte för pensionerna. I fråga om själva betalningen av pensionsavgifterna

förordar ämbetsverket, att pastoraten i första hand svarar för avgifterna och

sedan beredes ersättning ur fonden, lämpligen i samband med den årliga avräkningen

mellan fonden och vederbörande pastorat. Systemet skulle visserligen

medföra, att pastoraten får ersättning först sedan avsevärd tid förflutit.

Avgiften för 1960 torde sålunda kunna tillgodoföras pastoraten först i januari

1963. Statskontoret finner dock inte, att nämnda förhållande kan vara till

nagon större nackdel för pastoraten, eftersom avgiftsuttaget blir relativt lågt

de första åren.

Kammarkollegiet yttrar i huvudsak följande.

Den omständigheten, att pastoraten inte förut haft att svara för församlingsprästernas

pensionering, synes inte i och för sig böra fritaga pastoraten

från att själva vidkännas de pensioneringskostnader, som pålagts varje arbetsgivare

enligt den nya lagen. Att låta sådana kostnader beträffande församlingsprästerna

slutligt bäras av kyrkofonden, som före den nya lagens

ikraftträdande helt svarat för deras pensionering, torde därför böra ifrågakomma

endast^ om fondens nuvarande engagemang i detta hänseende kan

anses vila på sådana förutsättningar och åtaganden, att pensioneringsavgifterna

för församlingsprästerna i sista hand bör bestridas av fonden. Såsom

skäl för att låta fonden vidkännas arbetsgivaravgifterna torde enligt kollegiet

särskilt kunna aberopas vad som förekom i samband med nyregleringen

år 1941 av prästernas familjepensionsförhållanden. Vidare torde församlingsprästernas

slutliga inordnande i det statliga pensionssystemet samt den omständigheten,

att prästerna i inte ringa utsträckning fullgör statliga uppgifter,

ge vissa beröringspunkter i föreliggande fråga mellan församlingsprästerna

och sådana kommunala personalgrupper, för vilkas pensionering staten helt

eller delvis svarar.

I fråga om de ekonomiska konsekvenserna av en gottgörelse ur kyrkofonden

för pastoratens arbetsgivaravgifter erinrar kammarkollegiet om att kostnaden

för prästerskapets pensionering, näst efter tillskotten till pastoraten,

utgör kyrkofondens största utgiftspost. Den uppgick för avlöningsåret 1958

till 13 miljoner kronor. I stället för kyrkofondens successivt bortfallande kostnader

för denna pensionering skulle nu träda kostnaden för avgifterna för

prästerskapets tilläggspensionering. Enligt av statskontoret gjord beräkning

skulle denna kostnad för församlingsprästernas vidkommande efter fem år

troligen inte komma att understiga 3,5 miljoner kronor, vartill kommer avgifterna

för de präster, vilkas avlöning sker direkt från fonden.

Kollegiet har i och för sig intet att erinra mot den av statskontoret föreslagna

anordningen, att pastoraten i samband med de årliga avräkningarna

med kyrkofonden gottskrives erlagda arbetsgivaravgifter för församlingsprästernas

pensionering. Anordningen förutsätter dock, att pastoraten i inledningsskedet

förskotterar avgifterna.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition, nr 101 år 1960

Departementschefen. Jag vill inledningsvis erinra om att chefen för civildepartementet

vid anmälan i årets statsverksproposition (Bilaga 2) av för

flera huvudtitlar gemensamma frågor framhållit bland annat, att i de fall

staten nu svarar för eller bidrar till kostnaderna för pensionering av vissa

personalgrupper i kommunal eller eljest icke-statlig tjänst, kommer utgivandet

av ATP-avgifterna att medföra, att pensionsutgiften överföres på de

icke-statliga huvudmännen. Eftersom en sådan utveckling inte synes böra

följa av införandet av ATP, ansåg föredraganden att ATP-avgifterna inte

slutligt borde stanna på de icke-statliga arbetsgivarna. Han förordade därför

att mot avgifterna svarande statsbidrag skulle medgivas i sådana fall.

För församlingsprästerna är pastoraten i förevarande sammanhang att anse

som arbetsgivare. De har alltså att utgiva stadgade arbetsgivaravgifter. Detta

medför att pensionsutgifter överföres från kyrkofonden till pastoraten. Med

utgångspunkt från vad jag nyss anfört, finner jag avgörande skäl tala för

att inte heller den bestående ordningen för församlingsprästernas pensionskostnader

rubbas. Jag förordar därför, att ATP-avgifterna skall utgå ur

kyrkofonden.

I fråga om ordningen för hur avgifterna skall betalas, ansluter jag mig till

statskontorets förslag. Enligt detta erlägges avgifterna av pastoraten, som

sedan erhåller gottgörelse härför i samband med avräkningen mellan kyrkofonden

och pastoraten. En annan ordning torde förutsätta att undantagsregler

införes i bestämmelserna om uppbörd av arbetsgivaravgifterna, något

som inte torde kunna ifrågakomma för en enskild personalgrupp. Den ersättning

pastoraten enligt förslaget erhåller första gången år 1963 bör

självfallet avse hela avgiften för innevarande år.

Vad jag sålunda förordat föranleder ett tillägg till de i 6 § andra

stycket 2) lagen om kyrkofond upptagna bestämmelserna om gäldandet av

prästernas pensionskostnader. Inom ecklesiastikdepartementet har därför

uppgjorts förslag till lag om ändrad lydelse av detta lagrum. Samtidigt har

en ändring av redaktionell natur gjorts däri, vilken föranledes av att 1959

års allmänna tjänstepensionsreglemente blivit tillämpligt å prästerna.

I fråga om präster och andra befattningshavare, vars avlöning utgår

direkt ur kyrkofonden, torde även ATP-avgifterna — i likhet med vad som

sker beträffande arbetsgivarbidragen till den allmänna sjukförsäkringen

m. m. — böra bestridas ur kyrkofonden.

2. Stifts- och kontraktsadjunkterna

Enligt 3 § prästlönereglementet får stifts- och kontraktsadjunktstjänster

inrättas av Kungl. Maj:t högst till det antal, som riksdagen medgiver. Enligt

17 § samma reglemente är ifrågavarande tjänster placerade i lönegrad Ae 19.

Jämlikt 6 § andra stycket 1) lagen om kyrkofond skall kostnaderna för dessa

prästers avlöningsförmåner bestridas ur kyrkofonden.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960

För närvarande finns sammanlagt 46 stifts- och kontraktsadjunktstjänster

inrättade. En av de i Luleå stift placerade fyra kontraktsadjunktstjänsterna

skall dock, enligt beslut av 1959 års riksdag i samband med att

en tjänst som kyrkoherde för samer inrättades, från och med den 1 juli 1959

tills vidare hållas vakant. Tjänsterna har av Kungl. Maj:t för tiden den 1 juli

1957—den 30 juni 1960 fördelats sålunda, att Luleå stift — utöver nämnda

kontraktsadjunktstjänster — erhållit fem stiftsadjunktstjänster, Uppsala

stift fyra, Lunds stift fem, Visby stift en samt vart och ett av övriga stift

tre stiftsadjunktstjänster.

Hos Kungl. Maj:t har domkapitlen i Strängnäs, Västerås, Växjö och Lund

anhållit om utökning av stiftsadjunktsorganisationen inom respektive stift

med ytterligare en befattning. Domkapitlet i Strängnäs avser att lätta arbetsbördan

för den stiftsadjunkt, som är föreståndare för stiftsgården i Stjärnholm,

genom att överföra denne stiftsadjunkts uppgifter som stiftsstudieledare

på den nye befattningshavaren, vilken även skulle biträda den i Strängnäs

stationerade stiftsadjunkten i arbetet inom ungdomsvården. Domkapitlet

i Västerås önskar anställa en stiftsadjunkt för verksamhet bland arbetare

och tjänstemän inom industrin. Domkapitlet i Växjö vill åt en fjärde stiftsadjunkt

anförtro studiearbete, kontakten med folkrörelserna, kontakter inom

industrialiserade områden samt småkyrkoarbete, medan domkapitlet i Lund

önskar en sjätte stiftsadjunkt för att leda verksamheten vid stiftsgården i

Båstad. Vidare har ett antal domkapitel hemställt att få behålla oförändrat

antal stiftsadjunkter.

Kammarkollegiet avstyrker den av domkapitlen begärda utökningen av

antalet stiftsadjunkter och uttalar bland annat följande.

Åtskilligt av vad domkapitlen anfört till stöd för anställande av ytterligare

stiftsadjunkter synes med lika fog kunna åberopas av domkapitlen i övriga

stift. Ett bifall till framställningarna skulle därför skapa prejudikat, som kan

leda till en allmän ansvällning av hela stiftsadjunktsorganisationen i riket. En

dylik utveckling skulle emellertid stå i mindre god samklang med de principer

i fråga om den prästerliga organisationen, som enligt statsmakternas beslut

skall tillämpas vid den nu pågående allmänna pastoratsregleringen; enligt

dessa principer bör någon utökning av den församlingsprästerliga organisationen

inte för närvarande företagas. Det nuvarande ekonomiska läget påkallar

vidare största återhållsamhet i fråga om utgifterna för det allmänna.

Hänsyn torde också böra tagas till rådande prästbrist.

Departementschefen. I likhet med kammarkollegiet finner jag inte skäl

tillstyrka, att de av domkapitlen föreslagna nya stiftsadjunktstjänsterna inrättas.

Jag räknar därför inte med någon förändring i nuvarande antal tjänster

utöver vad som föranledes av vad jag i det följande ämnar föreslå för

Uppsala stift.

Jag har i samband med anmälan av anslagsbehovet till domkapitlens avlöningar

m. in. (s. 64) anmält en av ärkebiskopen i skrivelse den 29 september

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

1959 gjord framställning beträffande sekreterargöromålen hos honom. I anslutning

därtill har jag framlagt förslag om uppförande å Uppsala domkapitels

avlöningsstat av en kontoristtjänst, vars innehavare skall biträda ärkebiskopen

med skrivgöromål. Under hänvisning till vad ärkebiskopen i nämnda

skrivelse anfört vill jag i detta sammanhang upptaga frågan om behovet av

ytterligare biträde åt honom.

Ärkebiskopens arbetsförhållanden präglas i hög grad av att han inte bara

är stiftschef utan också ordförande i svenska kyrkans centrala styrelser och

kyrkans främste företrädare i rikskyrkliga och internationella sammanhang.

Ärkebiskopens arbetsgöromål i dessa senare sammanhang har under senare

år ökat betydligt i omfattning. För att bereda ärkebiskopen skälig lättnad i

arbetsbördan vill jag därför föreslå, att han till hjälp erhåller en kvalificerad

kraft, som kan biträda honom vid den förberedande handläggningen av ärenden

som är tidskrävande. En sådan befattningshavare skulle vidare kunna

biträda ärkebiskopen i stiftsarbetet, bland annat i samband med ärkebiskopens

resor och visitationer. Han torde också böra tjänstgöra som sekreterare

i biskopsmötet. Med hänsyn till arbetsuppgifternas speciella art och den

förtrogenhet de torde kräva med såväl kyrkans arbetsformer i allmänhet som

förhållandena i stiftet synes det lämpligt, att de anförtros åt en präst. Denne

torde, i enlighet med vad ärkebiskopen i sin skrivelse hemställt, böra anställas

som stiftsadjunkt.

Den nu ur kyrkofonden utgående biträdesersättningen till ärkebiskopen,

som till ett belopp av 1 500 kronor avser arvode åt biskopsmötets sekreterare,

bör vid bifall till mina förslag inte längre utgå.

Under åberopande av det anförda föreslår jag, att Kungl. Maj:t inhämtar

riksdagens bemyndigande att från och med den 1 juli 1960 inrätta ytterligare

en stiftsadjunktstjänst. Tjänsten bör tilldelas Uppsala stift och dess innehavare

ha att lämna ärkebiskopen erforderligt biträde i hans göromål samt

tjänstgöra som sekreterare i biskopsmötet. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att meddela närmare bestämmelser om tjänstens tillsättande och om

de med tjänsten förenade arbetsgöromålen.

3. Avlöningsbidrag till sjömanspräster

Enligt 6 § andra stycket 4) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden utgöras

bland annat kostnad, som Kungl. Maj:t enligt av riksdagen godkända

grunder bestämmer för avlönande av präst, som är anställd i särskild prästerlig

verksamhet utom riket och för vilken prästlönereglementet eller statens

allmänna avlöningsreglemente inte är tillämpligt.

Enligt av Kungl. Maj:t den 6 juni 1952 (Prop. 1952: 102 p. 3; L3U 16; Rskr

193) och den 22 maj 1953 (Prop. 1953: 96 p. 3; Motion II: 459; L3U 15; Rskr

181) utfärdade bestämmelser utgår bidrag ur kyrkofonden för avlönande av

6 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1960. 1 sarnl. Nr 101

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. May.ts proposition nr 101 år 1960

elva i sjömansvårdsstyrelsens tjänst i utlandet anställda präster. Av dessa

tjänstgör tio som sjömanspräster, en i Narvik, fem på europeiska fastlandet

utanför de nordiska länderna, tre i brittiska hamnar samt en i Melbourne.

I provinsen Misiones i Argentina är vidare en präst stationerad för kyrklig

verksamhet bland svenskar och svenskättlingar. De för arbetet på det europeiska

fastlandet och i brittiska hamnar avsedda avlöningsbidragen har av

sj ömans vårdsstyrelsen för budgetåret 1958/59 tilldelats sjömansprästerna

i Antwerpen, Dunkerque (delvis), Gent (delvis), Genua, Hull, London,

Middlesbrough, Rotterdam och Stettin. Avlöningsbidraget utgör alltsedan

den 1 juli 1958 16 800 kronor för befattningshavare och år (Prop. 1958: 54>

p. 1; L3U 10; Rskr 157). För åtnjutande av avlöningsbidragen har hittills gällt

vissa särskilda villkor, som givit bidragen karaktären av att vara en för

vederbörande sjömanspräster garanterad minimilön.

I skrivelse den 31 augusti 1959 har sjömansvårdsstyrelsen redogjort för sin

under budgetåret 1958/59 bedrivna verksamhet. Styrelsen har därvid, under

åberopande av att den under en följd av år avlönat sjömanspräster också

i bland annat Rio de Janeiro och San Francisco, anhållit att avlöningsbidrag

för budgetåret 1960/61 måtte få utgå till inalles tretton i styrelsens tjänst

anställda prästerliga befattningshavare. Utöver de tidigare nämnda skulle

bidragen således avse ytterligare en präst i Sydamerika samt en i Nordamerika.

Alternativt har styrelsen hemställt, att bidraget fick utgå till sjömansvårdsstyrelsen

utan föreskrift om geografisk begränsning eller fixering

för att fördelas bland tretton sjömanspräster i skilda utländska hamnstäder

på sätt styrelsen finner motiverat och lämpligt.

Statskontoret anser avlöningsbidrag till den i San Francisco stationerade

sjömansprästen inte böra ifrågakomma, men finner skäl kunna andragas för

att bidrag lämnas för sjömansprästen i Rio de Janeiro. Statskontoret erinrar

om att ämbetsverket vid ett tidigare tillfälle tillstyrkt förslag, att bidragen

till sjömansprästerna fick utgå utan den begränsning till vissa orter och

geografiska områden som nu gäller. Statskontoret ifrågasätter, om inte en

sådan omläggning av reglerna för bidragsgivningen, som skulle ge sjömansvårdsstyrelsen

möjlighet att utnyttja bidragen på ett friare sätt, skulle medföra

att spörsmålet om bidrag till sjömansprästen i Rio de Janeiro kunde

lösas utan ökning av nuvarande antal med lönebidrag från kyrkofonden

anställda präster.

Kammarkollegiet anser, att det torde föreligga ett mera varaktigt behov av

svensk sjömanspräst i Rio de Janeiro, och finner det därför skäligt, att bidrag

ur kyrkofonden utgår till avlönande av ytterligare en sjömanspräst. Kollegiet

hemställer att sjömansvårdsstyrelsen tilldelas anslag för avlönande av

tolv i dess tjänst i utlandet anställda präster tills vidare från och med den 1

juli 1960, varav nio sjömanspräster i Europa, en sjömanspräst i Australien

samt två präster, varav en sjömanspräst, i Sydamerika.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

Departementschefen. Jag anser mig inte böra tillstyrka någon ökning av

antalet nu utgående avlöningsbidrag till sjömanspräster. Däremot synes det

mig lämpligt, att sjömans vårdsstyrelsen får möjlighet att disponera de nu

utgående elva bidragen till avlönande av präster i styrelsens tjänst i utlandet

på sätt styrelsen finner lämpligt med hänsyn till verksamhetens skiftande

behov. Bidragen bör således enligt min mening inte längre ha formen

av en avlöningsförmån knuten till vissa tjänster. De bör i stället utgå såsom

bidrag till täckande av sjömans vårdsstyrelsens avlöningskostnader. Som

enda villkor bör gälla, att styrelsen under året bedriver religiös och social

verksamhet genom i utlandet stationerade präster till minst det antal, som

svarar mot bidragen.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att medgiva,

att till svenska kyrkans sjömans vårdsstyrelse må enligt av mig förordade

grunder årligen från och med budgetåret 1960/61 tillsvidare utgå

elva bidrag ur kyrkofonden, ett vart om 16 800 kronor, för avlönande av

präster som är anställda i styrelsens tjänst i utlandet.

4. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen

av kyrkliga ärenden

Jämlikt 6 § andra stycket 6) lagen om kyrkofond i dess från och med den

1 juli 1959 gällande lydelse skall ur kyrkofonden utgå anslag, som Kungl.

Maj:t och riksdagen finner skäligt ställa till vederbörande statsdepartements

förfogande för anlitande av biträde vid handläggning av kyrkliga ärenden.

Anslaget utgår från och med den 1 juli 1959 tills vidare med högst 40 000

kronor för år.

Det har visat sig nödvändigt att i olika sammanhang anlita särskild expertis

för handläggningen inom ecklesiastikdepartementet av kyrkliga frågor av

större omfattning. Så sker under slutet av innevarande budgetår för beredningen

av de frågor, som har samband med pastoratsregleringen. Arbetet

härmed kan förväntas pågå inom departementet under hela nästa budgetår,

då sålunda behovet av expertis för detta ändamål kommer att bestå, medan

det samtidigt även för andra ärenden av vikt torde visa sig nödvändigt att

anlita biträde mot ersättning ur ifrågavarande anslag. Detta gör en ökning

av anslaget ofrånkomlig. Jag föreslår därför, att riksdagens medgivande inhämtas

till en höjning av anslagsramen för nästa budgetår med 20 000 kronor

till 60 000 kronor.

5. Sammankomster för de svenska utlandskyrkoherdarna

I underdånig skrivelse den 19 september 1958 (nr 1) har 1958 års kyrkomöte,

under åberopande av första tillfälliga utskottets betänkande nr 1,

hemställt att anslag ur kyrkofonden måtte ställas till ärkebiskopens förfo
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

gande för sammankallande av de svenska utlandskyrkoherdarna till regelbundna

sammankomster för dryftande av gemensamma angelägenheter.

Statskontoret tillstyrker anslag ur kyrkofonden för ändamålet. Ämbetsverket

anser att konferenserna — i likhet med prästmötena — kan hållas

vart sjätte år, varvid deltagarna får uppbära oavkortad lön och erhålla ersättning

för sina resekostnader ävensom traktamente under resor och högst tre

konferensdagar. För svenske kyrkoherden i Buenos Aires — som enligt gällande

bestämmelser kan beviljas bidrag för semesterresa till Sverige en gång

vart tredje år — bör dock resa till konferens medgivas endast i anslutning till

sådan semesterresa. Kostnaderna för varje konferens uppskattas av ämbetsverket

till 6 000 kronor.

Kammarkollegiet tillstyrker likaledes bidrag ur kyrkofonden och ansluter

sig till statskontorets åsikt angående tidsintervallerna mellan sammanträdena,

den ersättning som bör utgå för resekostnader och traktamenten samt

den för kyrkoherden i Buenos Aires föreslagna begränsningen. Enligt kollegiet

torde de direkta kostnaderna för en konferens knappast uppgå till mera

än 5 000 kronor.

Domkapitlet i Uppsala tillstyrker kyrkomötets hemställan. Konferenserna

kunde enligt domkapitlet lämpligen äga rum vid tidpunkt, då kyrkoherden i

Buenos Aires åtnjuter bidragsberättigad semester i Sverige. Kostnadssynpunkterna

får dock inte vara avgörande härvidlag. Tänkbart är sålunda, att

en konferens kunde befinnas lämplig i samband med prästmöte i ärkestiftet.

De totala resekostnads- och traktamentsersättningarna för en konferens beräknar

domkapitlet till omkring 12 500 kronor.

Departementschefen. Jag tillstyrker, att medel anvisas ur kyrkofonden för

sammankomster i Sverige med de svenska utlandskyrkoherdarna högst vart

sjätte år. Det torde få ankomma på ärkebiskopen att sammankalla sådant

möte. I fråga om kostnaderna förordar jag, att deltagande präst får uppbära

oavkortad lön samt erhålla ersättning för resekostnader och traktamente under

resor och högst tre konferensdagar. Den svenske kyrkoherden i Buenos

Aires bör erhålla tillstånd att deltaga i konferens endast i samband med

semesterresa till hemlandet, för vilken han är bidragsberättigad. Kostnaderna

för denne kyrkoherdes deltagande begränsas därvid till ersättning för resor

mellan semesterorten i Sverige och konferensorten ävensom till traktamente

under resorna och konferensdagarna. Med den föreslagna begränsningen beräknar

jag för närvarande de totala kostnaderna för en konferens till cirka

5 000 kronor. Till frågan till vilken anslagspost kostnaden bör hänföras vid

medelsanvisningen ur kyrkofonden anhåller jag att få återkomma i det

följande.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser,

som erfordras.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 81

6. Bidrag till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat

Den nya kyrkomusikerorganisationen har medfört att vissa församlingar,

vilkas kyrkomusiker efter reformen kvarstår på äldre stat, fått väsentligt

ökade lönekostnader för den kyrkomusikaliska verksamheten. Samtidigt som

församlingarna ensamma har att svara för dessa kyrkomusikers avlönande,

måste de vidkännas den stegring av den allmänna kyrkoavgiften, som blivit

en följd av reformen samt — om de tillhör ett flerförsamlingspastorat

deltaga i avlöningskostnaderna för de nyreglerade kyrkomusikertjänsterna

inom pastoratet.

Frågan om särskild ersättning bör utgå åt sådana församlingar har uppmärksammats

i olika sammanhang. Den upptogs sålunda till behandling av

1942 års kyrkomusikerutredning, vars betänkanden låg till grund för reformen.

Utredningen ställde sig positiv till bidrag ur kyrkofonden men ansåg,

att man inte borde ta slutlig ställning till frågan, förrän omfattningen av

övergångsfallen kunde överblickas.

I propositionen 1950: 231 angående finansieringen av kostnaderna för den

nya kyrkomusikerorganisationen m. in. anslöt sig dåvarande departementschefen

till utredningens ståndpunkt, under framhållande av att det inte var

möjligt att på förhand ta ställning till de svårigheter, som kunde uppkomma

i sammanhanget.

Vid propositionens behandling i riksdagen underströk första lagutskottet

(L''U 29), att ojämnheten i den ekonomiska belastningen kunde bli synnerligen

kännbar för små församlingar med ringa skatteunderlag. Utskottet förutsatte

därför, att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på frågan

och för riksdagen framlade de förslag, som kunde visa sig erforderliga.

Frågan aktualiserades av 1953 års kyrkomusikersakkunniga, vilka i betänkande

den 1 mars 1956 uttalade en viss tvekan, huruvida lönekostnaden för

kyrkomusiker på äldre stat kunde anses ha sådan betydelse för församlingarnas

ekonomi, att ett särskilt bidrag ur kyrkofonden var motiverat. De sakkunniga

fann det dock lämpligt, att domkapitlen i sina remissutlåtanden

över betänkandet angav de församlingar, som berördes av frågan, och redogjorde

för hur deras ekonomiska ställning gestaltade sig. Därefter kunde ett

ställningstagande ske på grundval av den aktuella finansiella situationen.

I propositionen 1958: 102 angående vissa ändringar i kyrkomusikerorganisationen

uttalade sig min företrädare i ämbetet för en lösning av bidragsfrågan.

Han ansåg dock, att statsmakterna inte borde ta definitiv ståndpunkt,

förrän man närmare utrett, vilken betydelse ett bidrag kunde ha för

församlingarnas ekonomi samt vilken belastning bidragen kunde medföra på

kyrkofonden. Departementschefen förklarade sig ha för avsikt att i ett senare

sammanhang föreslå, att Kungl. Maj:t uppdrog åt kammarkollegiet att närmare

utreda spörsmålet. Därvid borde de av 1953 års sakkunniga uppdragna

riktlinjerna tjäna som utgångspunkt.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960

Sedan riksdagen godkänt vad departementschefen sålunda förordat (Rskr

197), fick kammarkollegiet den 25 april 1958 uppdrag att utreda frågan samt

inkomma med förslag.

Kammarkollegiet — som i ärendet inhämtat uppgifter från samtliga domkapitel

— har den 28 december 1959 framlagt den begärda utredningen med

förslag i ämnet.

Vid utredningen har kammarkollegiet i huvudsak följt de riktlinjer, som

uppdragits av 1953 års kyrkomusikersakkunniga. Kollegiet föreslår, att bidrag

ur kyrkofonden bör utgå till församling, som för pastoratets prästoch

kyrkomusikerlönekostnader fått vidkännas en utdebitering för skattekrona

av lägst det öretal, som bestämts jämlikt 7 § kyrkofondslagen.

De sakkunniga hade uppställt såsom villkor för bidrag, att utdebiteringen

skulle vara lägst 20 öre per skattekrona. Kollegiet framhåller, att eftersom

det fastställda öretalet under senast förflutna år regelmässigt varit 20 öre,

utgör kollegiets förslag inte någon avvikelse i praktisk mening från vad de

sakkunniga föreslagit.

Kammarkollegiet redovisar i tabellform bidragets ekonomiska betydelse

för vederbörande församlingar samt kyrkofondens årskostnad, grundad på

beräknade förhållanden den 1 januari åren 1959,1964,1969,1974,1979,1984

och 1989.

Undersökningen visar, att det sammanlagda antalet församlingar med

kyrkomusiker på äldre stat utgör 165. Av dessa skulle 92 enligt de av kollegiet

föreslagna principerna bli bidragsberättigade och en sänkning av utdebiteringen

bli möjlig med 1—5 öre per skattekrona i 49 församlingar, med 6—10

öre i 31 församlingar, med 11—15 öre i 8 församlingar och med 16—20 öre i

2 församlingar. I ett fall skulle skattelindringen för församlingen utgöra 21

öre och i ett annat fall 41 öre.

Den beräknade genomsnittliga belastning på kyrkofonden per år skulle

den första femårsperioden (1959—1963) bli 125 000 kronor, den andra (1964

—1968) 80 000 kronor, den tredje (1969—1973) 50 000 kronor, den fjärde

(1974—1978) 30 000 kronor, den femte (1979—1983) 15 000 kronor samt

den sjätte och sista (1984—1988) 2 500 kronor. Beräkningarna är jämkade

till närmaste hela 5 000-tal kronor, frånsett den sista femårsperioden.

Kammarkollegiet framhåller, att man i detta sammanhang måste beakta

vissa faktorer, som kan medföra rubbningar i beräkningarna, såsom vederbörande

kyrkomusikers avgångsålder, förändringar i församlingens folkmängdstal

och ortsgruppstillhörighet, i boställsräntans storlek eller i tjänsteinnehavarens

lön. Vidare kan en ändrad utdebitering för pastoratets prästoch

kyrkomusikerlönekostnader påverka rätten till bidrag. Kyrkomusiker på

äldre stat kan komma att övergå på de nya avlöningsbestämmelserna. Slutligen

kommer antalet bidragsberättigade församlingar att öka, om det i 7 §

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960 83

kyrkofondslagen nämnda öretalet bestämmes till lägre belopp än 20 öre per

skattekrona.

För att obilliga verkningar av den förordade bidragsregeln skall undvikas,

föreslår kollegiet, att bidrag skall kunna utgå — helt eller delvis — även när

utdebiteringen för pastoratets lönekostnader inte uppgår till det fastställda

öretalet, om Kungl. Maj:t finner särskilda skäl föreligga. Såsom exempel på

ett fall då bidrag kan vara berättigat, nämner kollegiet, att en församling

med en utdebitering av 20 öre får sitt skatteunderlag nagot ökat, sa att utdebiteringen

sänks till 19 öre. Bidraget till församlingen faller då bort, nagot

som kan medföra en rätt kännbar belastning på församlingens budget.

Kollegiets förslag innebär i övrigt bland annat följande. Bidragen får inte

överstiga belopp, motsvarande lönen i 12 löneklassen av löneplan A i vederbörlig

ortsgrupp för visst, med hänsyn till församlingens folkmängd bestämt

antal veckotimmar. Ansökningar om bidrag, vilka skall göras under januari

—mars året efter avlöningsåret, prövas av domkapitlen.

Statskontoret förordar, att en bidragsgivning av angiven art kommer till

stånd.

Ämbetsverket finner det emellertid tveksamt, huruvida regeln angående

rätt till bidrag bör utformas på det sätt kammarkollegiet föreslagit. Vad som

åsyftas med dessa bidrag är att lämna understöd åt församling, som därigenom

kommit i ett sämre läge än som eljest skulle blivit fallet, därför att församlingens

kyrkomusiker kvarstått på äldre stat. Detta torde i första hand

inträffa för församling tillhörande pastorat, som uppbär tillskott ur kyrkofonden,

antingen pastoratet består av en eller flera församlingar. I ett pastorat

utan rätt till tillskott och omfattande endast en församling har församlingen

samma ställning i ekonomiskt hänseende, oavsett om dess kyrkomusiker

kvarstår på äldre stat eller övergått på ny stat. Fn sådan församling bör

givetvis inte kunna erhålla bidrag. Så synes emellertid kunna bli fallet enligt

i förslaget angivna villkor. Visserligen har vid en undersökning kunnat konstateras,

att alla föreslagna bidragsberättigade församlingar erhållit tillskott

vid den slutliga avräkningen för år 1958. Detta läge kan emellertid i framtiden

förändras. Ämbetsverket anser därför, att rätten till bidrag bör bestämmas,

inte med hänsyn till utdebiteringen utan till om det pastorat, församlingen

tillhör, för bidragsåret vid den slutliga avräkningen mellan pastorat och

kyrkofond blivit berättigat uppbära tillskott från fonden. Därest förutsättningen

för bidrag angives på detta sätt, bör bestämmelsen, att Kungl. Maj:t

skall kunna medgiva bidrag även om författningsmässiga förutsättningar

inte föreligger, utgå.

Departementschefen. Den av kammarkollegiet gjorda utredningen följer

de av 1958 års riksdag godkända riktlinjerna. Utredningen visar enligt min

mening övertygande, att det är av vikt för församlingar, som har kyrkomusiker

anställda på äldre stat, att kunna få bidrag till avlönande av sådana befattningshavare.

I likhet med kollegiet finner jag dock att en begränsning av

bidragsmöjligheterna bör ske, så att endast de mera skattetyngda församlingarna

blir berättigade till bidrag.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

Kammarkollegiet har föreslagit en begränsningsregel, enligt vilken endast

sådana församlingar blir bidragsberättigade, som har en utdebitering för

präst- och kyrkomusikerlönekostnader av lägst det öretal, som utgör gräns

för pastorats rätt att erhålla tillskott ur kyrkofonden. Statskontoret har i

stället för en anknytning till utdebiteringen föreslagit, att bidrag skall utgå,

om pastoratet faktiskt fått tillskott från fonden. Som skäl härför har statskontoret

anfört, att församling, som utgör eget pastorat, i visst fall kan

komma i en ställning, som gör den berättigad erhålla bidrag, fastän skäl för

bidrag egentligen inte föreligger.

Med hänsyn till att endast 17 av de 92 församlingar, som enligt kammarkollegiets

förslag skulle ifrågakomma för bidrag, för närvarande utgör egna

pastorat, och samtliga 92 församlingar för närvarande uppbär tillskott ur

kyrkofonden, kan jag inte tillmäta de av statskontoret gjorda erinringarna

mot kammarkollegiets förslag någon avgörande betydelse. Då dessutom

vissa av statskontoret självt påpekade olägenheter följer även med den av

statskontoret föreslagna begränsningsregeln, anser jag mig inte böra frångå

kammarkollegiets förslag.

Jag förordar alltså, att bidrag får utgå ur kyrkofonden för ändamålet i enlighet

med vad kammarkollegiet föreslagit. Också i förevarande ärende anhåller

jag att i ett senare sammanhang få återkomma till frågan, till vilken

anslagspost bidraget bör hänföras. Bidragen bör för nästkommande budgetår

beräknas med utgångspunkt från församlingens lönekostnader för hela

år 1960.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser av

administrativ natur, som kan erfordras i ämnet.

7. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden

Jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden

utgöras »anslag till extra utgifter med ett av Konungen och riksdagen

bestämt belopp för år, vilket efter Konungens bestämmande må användas

till bestridande av kostnad för härförut i denna paragraf icke särskilt angivet

kyrkligt ändamål». Nämnda anslag utgör för det kyrkliga området

en motsvarighet till de anslag under riksstatens särskilda huvudtitlar, som

avser extra utgifter.

Ifrågavarande anslag har under de gångna åren använts till skiftande

ändamål av betydelse för kyrkan och den kyrkliga organisationen. Sålunda

har bidrag lämnats till bestridande av kostnader för konferenser och

möten av kyrklig natur, till reseunderstöd, vissa tryckningskostnader samt

kulturminnesvårdande åtgärder beträffande kyrkor m. m.

Anslaget höjdes från och med budgetåret 1949/50 med 25 000 kronor till

50 000 kronor. Med bifall till en i propositionen 1954: 57 gjord framställ
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

ning medgav riksdagen, att anslaget för budgetåret 1954/55 tillfälligt höjdes

med 20 000 kronor för beviljande av ett bidrag å sistnämnda belopp till

Lutherska världsförbundets svenska sektion. Med bidraget skulle sektionen

bestrida medlemsavgiften till förbundet. I propositionen 1955: 61 hemställdes,

att extrautgiftsanslaget med hänsyn till berörda bidrag från och med

budgetåret 1955/56 fick utgå med högst 70 000 kronor. Riksdagen biföll

denna hemställan. I enlighet med en i propositionen 1957: 23 gjord framställning

medgav riksdagen, att anslaget för budgetåx-et 1957/58 höjdes

med 20 000 kronor till 90 000 kronor för att dels möjliggöra, att bidraget

till Lutherska världsförbundets svenska sektion höjdes med 10 000 kronor

till 30 000 kronor, dels täcka det större behovet av medel för resebidrag

samt anslag och understöd till olika former av kyrklig verksamhet, för

vilka andra medel inte stod till förfogande. Med bifall till hemställan i propositionen

1959:42 medgav riksdagen, att anslaget för budgetåret 1959/60

tillfälligt höjdes till 105 000 kronor. Anslagshöjningen föranleddes av ett

bidrag till representation vid den evangelisk-lutherska Augustana-kyrkans

hundraårsjubileum i Förenta staterna.

I skrivelse den 19 augusti 1959 har Lutherska världsförbundets svenska

sektion anhållit att bidraget till sektionen höjes till 40 000 kronor för bestridande

av den svenska medlemsavgiften till förbundet och sektionens starkt

stegrade administrationskostnader. Till stöd härför anföres i skrivelsen

huvudsakligen följande.

Medlemsavgiften har de senaste åren undergått avsevärda höjningar. År

1954 uppgick avgiften till 61 383 kronor, år 1955 till 72 520 kronor, åren

1956—1958 till 80 290 kronor per år och år 1959 till över 100 000 kronor.

Då sektionen år 1958 anhöll om kyrkofondsbidrag, hade sektionen ännu ej

erfarit, att avgiften för år 1959 höjts, varför avgiften för sistnämnda år

uppgavs till 80 290 kronor i stället för till 100 000 kronor. Sektionen har

till direkt bestridande av denna utgift å svenska kyrkans vägnar utöver

bidrag från kyrkofonden endast att tillgå frivilliga bidrag av skilda slag.

Dessa bidrag har under sistförflutna verksamhetsår utgjort 19 560 kronor

och under de två föregående åren 18 745 och 18 140 kronor. För den höjda

medlemsavgiften och de starkt stegrade administrationskostnaderna har

använts andra insamlade medel, framför allt en beviljad rikskollekt.

Statskontoret vill med hänsyn till den höjda medlemsavgiften inte motsätta

sig en viss höjning av bidraget från kyrkofonden. Denna höjning bör

dock ske i förhållande till den höjning, som skett av medlemsavgiften i

dess helhet. Ämbetsverket förordar därför, att ökningen av bidraget begränsas

till 7 500 kronor, och att bidraget till sektionen från och med budgetåret

1960/61 utgår med 37 500 kronor.

I skrivelse den 25 november 1959 har domkapitlet i Luleå hemställt att

Kungl. Maj:t måtte ställa ett belopp av 5 000 kronor till domkapitlets för
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

fogande såsom arvode åt förre komministern H. Grundström för översättning

till lulelapska av den svenska evangelieboken.

Statskontoret tillstyrker en medelsanvisning för ändamålet med föreslaget

belopp att utgå ur kyrkofondens anslag till extra utgifter.

Departementschefen. Såsom framgår av det föregående föreligger ett inte

ringa behov av att kunna lämna stöd ur kyrkofonden åt skilda former av

kyrklig verksamhet. Till förfogande för dylika bidrag står dock i flertalet

fall inte andra medel än sådana som kan anvisas ur anslaget till extra utgifter.

Detta anslag belastas emellertid till stor del av några årligen återkommande

fasta utgifter. Bidrag till nya — vare sig tillfälliga eller mera

varaktiga — ändamål kan därför inte beviljas, utan att detta får återverkningar

på de redan nu utgående bidragen. Detta förhållande har fått till

följd att anslaget vid upprepade tillfällen fått uppräknas för att tillgodose

nytillkommande ändamål.

För att motverka att anslaget alltmera mister sin karaktär av anslag till

i verklig mening extra utgifter, för vilka anslagsramen inte synes böra

varieras år från år, vill jag föreslå en viss omläggning av medelsanvisningen

ur kyrkofonden till sådana ändamål, som är av mera varaktig natur och

som hittills, i avsaknad av annan utgiftstitel under 6 § kyrkofondslagen,

brukat tillgodoses genom anvisning från ifrågavarande anslag eller ock anvisats

av riksdagen ur kyrkofonden utan angivande av någon specifik utgiftstitel

under paragrafen. Kostnaderna för ett av Kungl. Maj:t och riksdagen

gemensamt antaget, i kyrkofondslagen inte särskilt angivet kyrkligt

ändamål bör sålunda enligt mitt förmenande i vissa fall kunna på grundval

av uttryckligt stadgande i lagtexten utgå ur kyrkofonden vid sidan av den

för extra utgifter jämlikt 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen bestämda

anslagsramen. Härvid torde som regel den årliga kostnaden för ändamålet

böra begränsas till ett av Kungl. Maj:t och riksdagen godkänt belopp.

Stundom kan det emellertid ställa sig svårt eller omöjligt att i förväg förutse,

vilka kostnader ett visst ändamål kan medföra. Ett exempel härpå är

den under närmast föregående punkt behandlade frågan om bidrag till

församlingar med kyrkomusiker på äldre stat. I de fall, där sålunda visst

utgiftsbelopp inte kan fastställas på förhand, torde dock grunderna för

utgifternas utgående böra godkännas av riksdagen. För sådana ändamål av

varaktig natur, som jag nu berört, torde en särskild utgiftstitel böra angivas

i 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen. Under denna utgiftstitel torde

jämväl böra hänföras sådana kostnader, som avser av Kungl. Maj:t och

riksdagen godkända ändamål av mera tillfällig natur, men som är av sådan

storlek, att deras bestridande ur det för extra utgifter särskilt avsedda beloppet

skulle påkalla variationer år från år av anslagsramen för dylika utgifter.

Exempel härpå utgör den under punkt 5 i det föregående förordade

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj ds ''proposition nr 101 år 1960

medelsanvisningen för konferenser med utlandskyrkoherdarna liksom den

av fjolårets riksdag (Prop. 42; L3U 6; Rskr 88) medgivna ersättningen till

stiftsrepresentanter vid handläggning hos kammarkollegiet av ärenden rörande

pastoratsindelningen.

Till den kategori av kostnader, som jag här avhandlat, bör i samband

med erforderlig ändring av 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen hänföras

följande utgifter, nämligen den av mig i det föregående förordade medelsanvisningen

till extra arbetskraft vid stiftskanslierna och biträdeshjälp åt

biskoparna, den nyssnämnda ersättningen till vissa stiftsrepresentanter hos

kammarkollegiet, de under punkt 5 i det föregående avsedda kostnaderna

för konferenser med utlandskyrkoherdarna, det under punkt 6 förordade

bidraget till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat, det årliga bidraget

till Lutherska världsförbundets svenska sektion, beträffande vilket jag

förordar en höjning från och med nästa budgetår till 35 000 kronor, samt

i enlighet med föreliggande framställning ett engångsbelopp av 5 000 kronor

såsom ersättning för översättning av evangelieboken till lulelapska.

Härutöver föreslår jag, att, såsom hittills, ett anslag till extra utgifter

utgår med ett av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämt belopp för år, vilket

efter Kungl. Maj:ts bestämmande får användas till kyrkliga ändamål. Med

detta anslag torde täckas utgifter för sådana ändamål, som i mera egentlig

mening har karaktären av tillfälliga kostnader och som inte är av den

storlek, att ändringar behöver vidtagas år från år beträffande summan av

den sammanlagda medelsanvisning, som står till Kungl. Maj:ts disposition.

Vad gäller storleken av det årliga anslaget till extra utgifter från och

med nästa budgetår, torde en nedräkning böra ske med dels 15 000 kronor,

motsvarande en för innevarande budgetår medgiven engångsanvisning för

Sveriges representation vid Augustana-kyrkans hundraårsjubileum, dels

30 000 kronor, motsvarande det nuvarande bidraget till Lutherska världsförbundets

svenska sektion. Anslagsbeloppet bör således minskas med sammanlagt

45 000 kronor till 60 000 kronor.

Inom ecklesiastikdepartementet har uppgjorts förslag till lag om ändrad

lydelse av 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond, som föranledes av vad

jag här förordat.

8. Hemställan

Under åberopande av vad jag i detta avsnitt av min framställning under

punkterna 1—7 anfört och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels antaga förutnämnda inom ecklesiastikdepartementet

upprättade förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 §

lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond;

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

dels ock medgiva,

a) att från och med den 1 juli 1960 tills vidare erforderliga

medel ur kyrkofonden må disponeras enligt av mig förordade

grunder för bestridande av arbetsgivaravgifter för

prästernas och vissa andra befattningshavares försäkring

för allmän tilläggspension;

b) att från och med den 1 juli 1960 tills vidare erforderliga

medel ur kyrkofonden må disponeras för anställande

av ytterligare en stiftsadjunkt;

c) att till svenska kyrkans sjömans vårdsstyrelse må årligen

från och med budgetåret 1960/61 tills vidare utgå elva

bidrag om 16 800 kronor ur kyrkofonden för avlönande enligt

av mig förordade grunder av präster, som är anställda

i styrelsens tjänst i utlandet;

d) att för anlitande av biträde vid handläggningen inom

vederbörande statsdepartement av kyrkliga ärenden må för

budgetåret 1960/61, enligt Kungl. Maj:ts beprövande, ur

kyrkofonden utgå högst 60 000 kronor;

e) att för sammankallande högst vart sjätte år av kyrkoherdarna

i de svenska utlandsförsamlingarna till konferens

i Sverige må från och med den 1 juli 1960 tills vidare

utgå medel ur kyrkofonden enligt av mig förordade grunder;

f) att ur kyrkofonden må tills vidare, räknat från och

med den 1 januari 1960, utgå bidrag enligt av mig förordade

grunder till avlöningskostnader, vilka församling har att

bestrida för kyrkomusiker, som är anställd på äldre stat;

g) att ur kyrkofonden må tills vidare från och med den

1 juli 1960 utgå ett årligt bidrag å 35 000 kronor till

Lutherska världsförbundets svenska sektion för bestridande

av dess medlemsavgift till världsförbundet;

h) att ur kyrkofonden må utgå ett arvode av 5 000

kronor till förre komministern H. Grundström för översättning

av den svenska evangelieboken till lulelapska; samt

i) att från och med den 1 juli 1960 tills vidare det i 6 §

andra stycket 9) lagen om kyrkofond omförmälda anslaget

till extra utgifter må utgå med 60 000 kronor för budgetår.

Vad departementschefen sålunda under avsnitten

A. VIII och B. 8 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämmer, bifaller Hans Maj:t Konungen

samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

B. Assar sou

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960 89

Bilaga A

Utkast

till

kungörelse om beräkning av pastorats präst- och

kyrkomusikerlönekostnad

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Pastorats prästlönekostnad enligt prästlönekostnadslagen och kyrkomusikerlönekostnad

enligt kyrkomusikerlagen under visst avlöningsår skola

beräknas med beaktande av den 1 juli samma år

1) i pastoratet inrättade tjänster,

2) för tjänsterna gällande avlöningsbestämmelser samt

3) till tjänsteinnehavaren utgående kontanta löneförmåner,

allt såvida icke annat nedan angives.

Vad nu sagts skall i tillämpliga delar gälla även beträffande orgelspelare,

som avses i 2 § 4 mom. kyrkomusikerstadgan den 2 juni 1950.

2 §.

Är församlingsprästtjänst vakant den 1 juli, upptages lönekostnaden till

belopp, vartill lön uppgår i den för tjänsten gällande lönegradens lägsta

löneklass eller, om vikariatslöneförordnande meddelats å tjänsten, i vikariens

löneklass.

Har under längre tid än 30 dagar av avlöningsåret församlingsprästtjänst

varit vakant eller ock tjänstens innehavare åtnjutit ledighet med C-avdrag

å lönen, skall kostnad för lön icke upptagas för den överskjutande tiden,

såvida icke pastoratet bestritt kostnad för vikariatslön.

3 §.

Är tjänst som kyrkomusiker vakant den 1 juli, upptages lönekostnaden

till belopp, vartill lön (kantorstillägg, arvode) uppgår enligt den lägsta löneklass,

som kan tillämpas för tjänsten.

4 §.

Tillfälligt reseanslag åt församlingspräst samt ersättning för resekostnad,

flyttningskostnad och sjukvårdskostnad åt kyrkomusiker ävensom begravningshjälp

åt kyrkomusikers dödsbo upptages till belopp, varmed ersättning

enligt beslut av domkapitlet skall utgå.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1961.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga B

o

o

Förslag till personalorganisation vid domkapitlen från och med den 1 juli 1960

Inom parentes anges förändringar i jämförelse med den 1 oktober 1959 anställd lönegradsplacerad

personal. Viss då befintlig arvodesanställd personal föreslås därjämte bortfalla.

Dom-

kapitel

Stifts-

sekre-

terare

Ao 26

Stifts-

kamre-

rare

Ao 23

Förste stiftsnotarie

Stifts-

Amanuens

Af13-Ae19

Kanslist

Af 9-Ae 13

Kansli-

skri-

vare

Ao 10

Kontorist

Kansli-

biträde

Exp.-

vakt

Ao 7

Kontorsbiträde

Af 1-Ae (Ao) 5

Ao 23

Ao 21

Ae 21

Ao 19

hel- tidst j.

halv- tidst j.

Ao 9

Ae 9

Ao 7

Ae 7

hel- tidst j.

halv- tidst j.

Uppsala ...

1

—

1

-(-1)

_

_

1

_

1( +

1)

1*

_

18(+ 1)

1

1

1

2

Linköping ..

1

—

1

-

—

—

1

-(-1)

1( +

1)

l2

—

—

—

1

1

2 (— 1)

—

Skara......

1

—

1(+ 1)

-(- 1)

—

—

1

—

1( +

1)

l2

—

—

—

1

1

3

—

Strängnäs ..

1

—

—

1

—

—

-

—

—

1

—

—

—

1

1

16(— 1)

_

Västerås ...

1

—

—

1 (— l1)

—

—

-(- 1)

—

K +

1)

l2

—

—

1

—

1

16(— 2)

—

Växjö .....

1

—

1

—

—

K-i)

—

1( +

1)

l2

—

—

—

1

1

2 (+ 1)

—

Lund......

1

1

1

-(- 1)

—

—

2(-l)

—

2 (+

2)

l2

—

—

2

-(- 1)

1

4(+ 1)

K- 1)

Göteborg ..

1

—

1

-

—

—

1

-(- 1)

1( +

1)

l2

—

—

—

K-1)

1

3(+ 1)

—

Karlstad ...

1

—

1(+ 1)

-(- 1)

—

—

-(- 1)

—

1( +

1)

l2

—

—

—

l

1

K+l)

—

Härnösand .

1

—

1(+ 1)

-(- 1)

—

—

-(-1)

—

K+

1)

l2

—

—

—

i

1

2

_

Luleå......

1

—

1

-

—

—

-(- 1)

1

1( +

1)

l2

—

—

—

i

1

16(- 1)

—

Visby......

1

—

—

-

K+ 1)

—

-(- 1)

—

—

—

—

1

—

K+l)

-(- D

—

—

Stockholm..

1

—

—

K+ r

—

-(- 1)

-

—

—

—

1

—

—

-

_4

—

I5

13

1

9(+ 3)

3 (-5)

1(+ 1)

-(- 1)

7 (-7)

1 (— 2)|

11 (+ 11)

11

1

2 (+ l)i

4

10 (-1)1

11 (-1)22(-1)

1(- 1)

1 Tjänsten är redan nu uppförd på övergångsstat.

2 Vid uppkommande vakans skall prövas huruvida tjänsten bör bibehållas eller ändras till annan tjänst.

3 Biträde åt ärkebiskopen.

* Medel för avlönande av vaktmästarbiträde skall tillgodoses inom ramen för särskilt anslag.

6 Medel för avlönande av biträdeshjälp åt biskop skall tillgodoses inom ramen för särskilt anslag.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101 år 1960 91

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll.................................. 1

Lagförslag .......................................................... 3

Lag om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § 1 och 2 mom. lagen den

29 juni 1951 angående pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas

avlöning (prästlönekostnadslag) ...................... 3

Lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1947 om kyrkomusiker 5

Lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond 6

A. Stiftskansliernas organisation m.m................................. 8

I. Inledning .................................................. 8

II. Allmänna synpunkter ....................................... 10

Nuvarande förhållanden ................................... 10

Utredningen.............................................. 11

Remissyttranden.......................................... 17

Departementschefen ...................................... 19

III. Förenklat avräkningsförfarande mellan pastoraten och kyrkofonden

m. m................................................... 23

Gällande regler om finansiering av pastorats präst- och kyrko
musikerlönekostnader

m. m................................ 23

Utredningen.............................................. 25

Remissyttranden.......................................... 28

Departementschefen ...................................... 31

IV. Avlönandet av pastoratsadjunkter och vissa andra icke-ordi
narie

präster ............................................... 35

Gällande bestämmelser.................................... 35

Utredningen.............................................. 36

Remissyttranden.......................................... 37

Departementschefen ...................................... 37

V. Stiftskansliernas personalorganisation ......................... 39

Nuvarande förhållanden ................................... 39

Utredningen.............................................. 41

Remissyttranden.......................................... 45

Departementschefen ...................................... 49

VI. Finansieringen av domkapitlens verksamhet................... 54

Departementschefen ...................................... 61

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1960/61 .................... 63

Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Avlöningar ......... 63

Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Omkostnader ....... 68

VIII. Hemställan................................................. 70

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

Sid.

B. Vissa anslag ur kyrkofonden m.m.................................. 73

1. Arbetsgivaravgifter för församlingsprästernas försäkring för allmän

tilläggspension m. m........................................... 73

2. Stifts- och kontraktsadjunkterna......................... 75

3. Avlöningsbidrag till sjömanspräster ............................. 77

4. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden

.......................................................... 79

5. Sammankomster för de svenska utlandskyrkoherdarna............ 79

6. Bidrag till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat.......... 81

7. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden ........................ 84

8. Hemställan ................................................... 87

Bilagor

A. Utkast till kungörelse om beräkning av pastorats präst- och kyrko
musikerlönekostnader.

......................................... 89

B. Förslag till personalorganisation vid domkapitlen från och med den

1 juli 1960 .................................................... 90

Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1960

600306

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående riktlinjer för ordnande av utbildningen av lärare i vissa yrkesämnen m. m. a1 i texten
  2. Rskr. 1960:216 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1960/61, såvitt angår jordbruksärenden, jämte i ä s. 9 i texten
  3. 3LU 1960:19 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition angående stiftskansliernas organisation m. m., dels ock motioner om avlöning med medel ur kyrkofonden s. 1 i texten