Sök i Ratio Lex

Angående vissa organisationsfrågor inom skolväsendet m. m

1960-04-01 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:131, Angående vissa organisationsfrågor inom skolväsendet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1960

1

Nr 131

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående vissa organisationsfrågor

inom skolväsendet m. m.; given Stockholms

slott den 1 april 1960.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehall

I propositionen lämnas först en kortfattad redogörelse för den under

skolöverstyrelsens ledning pågående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola

samt den pedagogiska försöksverksamheten vid vissa andra skolformer.

I ett andra avsnitt upptages till behandling vissa problem rörande organisationen

av gymnasierna i kommuner, där rekryteringsunderlaget till

huvudsaklig eller väsentlig del utgöres av elever från försöksskolornas högstadier.

Behörighetsvillkoren för rektor stjänster vid det obligatoriska skolväsendet

upptages som tredje spörsmål och förslag om vissa ändringar av nu

gällande behörighetsbestämmelser framlägges.

Slutligen föreslås, att en staten tillhörig läroverksfastighet i Haparanda

stad skall överlåtas till staden.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt Nr 131

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 131 år 1960

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 april 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, vissa organisationsfrågor

inom skolväsendet m. m. samt anför därvid följande.

I. Den allmänna försöksverksamheten

Skolöverstyrelsen har den 23 november 1959 till Kungl. Maj:t ingivit den

av riksdagen år 1957 begärda sammanfattande redogörelsen för den alltsedan

läsåret 1949/50 bedrivna försöksverksamheten med nioårig enhetsskola.

Denna redogörelse, som omfattar tiden till och med läsåret 1958/59,

är utarbetad i samverkan med lärarhögskolans pedagogiska institution och

har publicerats som nr 42 i överstyrelsens skriftserie. Redogörelsen har den

25 november 1959 överlämnats till 1957 års skolberedning för att tagas i

övervägande vid beredningens fullgörande av sitt uppdrag.

Den av skolöverstyrelsen ledda försöksverksamheten omfattar i överensstämmelse

med 1950 års riksdagsbeslut dels försök med en enhetsskoleorganisation

i anslutning till de riktlinjer, som uppdrogs i propositionen

1950. 70, dels också försök av olika slag inom de äldre skolformerna. Överstyrelsen

har att inkomma med årliga redogörelser för försöksverksamheten.

I enlighet med detta åliggande har skolöverstyrelsen med skrivelser

den 8 och den 19 februari 1960 avgivit redogörelser avseende försöksåret

1958/59 dels beträffande försök av olika slag inom de äldre skolformerna,

dels ock beträffande försöksverksamheten med enhetsskola. Sistnämnda

redogörelse utgör en komplettering till tioårsrapporten, enär erfarenheterna

från sistnämnda försöksar endast delvis hunnit bli redovisade i denna. De

båda nu nämnda redogörelserna kommer i sedvanlig ordning att publiceras

i »Aktuellt från skolöverstyrelsen».

Sedan år 1951 har chefen för ecklesiastikdepartementet årligen i lämpligt

sammanhang lämnat riksdagen en översikt rörande försöksverksamhetens

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition nr 131 år 1960

gång (prop. 1951: 136 s. 3; 1952: 149 s. 93; 1953: 126 s. 2; 1954: 137 s. 2;

1955: 120 s. 3; 1956: 80 s. 2; 1957: 106 s. 3; 1958: 109 s. 2; 1959: 62 s. 2).

Departementschefen. Den nyssnämnda tioårsrapporten, som överlämnats

till 1957 års skolberedning, i vilken jag är ordförande, anser jag mig inte i

detta sammanhang böra ta ställning till eller kommentera. Med hänsyn till

beredningens pågående arbete och den bedömning, som därvid skall ske av

försöksverksamheten, ämnar jag också vad beträffar läsaret 1958/59, som

delvis omfattas av tioårsrapporten, här begränsa den traditionella översikten

av försöksverksamheten till ett kortfattat referat och nagra kommentarer

på speciella punkter.

Vad först beträffar försöksverksamhetens kvantitativa omfattning kan

noteras, att antalet kommuner, som anslutit sig till försöksverksamheten

med enhetsskola, ökat från 96 läsåret 1957/58 till 142 läsaret 1958/59.

Antalet i verksamheten deltagande elever har därvid stigit från närmare

142 500 till drvgt 194 000. Av sistnämnda antal var omkring 30 000 högstadieelever.

Enligt hittills tillgängliga uppgifter för innevarande läsår pågår

försöksverksamhet i 217 kommuner med sammanlagt cirka 266 000

elever.

Alltsedan igångsättandet av försöksverksamhet med enhetsskola har

lärarfrågan varit ett mycket angeläget och centralt problem. Lärarsituationen,

främst beträffande högstadiet, är ännu långt ifrån tillfredsställande.

Inte fullt hälften (46 procent) av lärarna i läroämnen på detta stadium

besitter formell kompetens. Överstyrelsen konstaterar dock för läsåret

1958/59 en viss ökning av antalet filosofie magistrar med lärarutbildning

och folkskollärare med vidareutbildning. Som jag i propositionen 1959: 62

uttalade kommer också där angivna vidareutbildningskurser att avsevärt

öka tillgången på för högstadieundervisning behöriga lärare i läroämnen

från och med innevarande läsår. Det är dock oundgängligen nödvändigt att

lärarfrågan, särskilt då högstadiets, förblir föremål för största uppmärksamhet.

Ett annat spörsmål av särskilt intresse är vilka ändringar i fråga om

ämnes-, linje- och grenval på högstadiet eleverna gjort under pågående

läsår. Av de omkring 30 000 eleverna på detta stadium läsåret 1958/59 har

sammanlagt cirka 530 ändrat sina val i nämnda hänseenden. I årskurs

7 och 8 har det oftast varit fråga om en övergång från två främmande språk

till ett och från ett till inget. I årskurs 9 åter har ändringarna, frånsett grenbytena

i 9 y, så gott som uteslutande inneburit en övergång till en teoretiskt

mindre krävande linje än den först valda. Till stödundervisning åt omkring

260 av dessa elever har skolöverstyrelsen beviljat statsbidrag med inemot

15 500 kronor. Jag vill i detta sammanhang erinra om att särskilda medel

till stödundervisning vid övergång till annan studieriktning anslagits från

och med budgetåret 1958/59.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1960

Beträffande den inte mindre viktiga frågan om elevernas tillval av ämnen

och linjer på enhetsskolans högstadium kan konstateras, att tillvalet av två

främmande språk i årskurs 7 under femårsperioden 1954/59 ökat, för pojkar

från 37 till 42 procent och för flickor från 48 till 52 procent. Den andel

pojkar, som under samma femårsperiod valt den gymnasieförberedande

linjen i årskurs 9, har varit nära nog oförändrad, cirka 16 procent, medan

däremot flickornas andel ökat från 21 till 23 procent.

Fortfarande är det en mycket obetydlig andel av de från årskurs 9 avgående

eleverna, som direkt fortsätter vid fackgymnasier. Under nyssnämnda

femårsperiod har detta varit fallet med endast mellan 0,2 och 0,5

procent av dessa elever. Som jag i förutnämnda proposition uttalade, torde

detta förhållande delvis bero på högstadiets nuvarande konstruktion. Jag

framhöll där också, att frågan om utformningen av detta stadium är ett av

huvudproblemen för skol beredningen. Vidare ifrågasatte jag om inte vissa

modifikationer i syfte att underlätta fortsatta studier vid exempelvis tekniskt

gymnasium borde övervägas från skolöverstyrelsens sida redan inom

ramen för den nu pågående försöksverksamheten. Överstyrelsen har nu i sin

tioårsrapport redogjort för ett intressant försök i denna riktning. Från och

med läsåret 1958/59 prövas nämligen i två kommuner (Södertälje och

Timrå) en sådan avvikelse från timplansförebilden för 9 y, som avser att

ge de elever, vilka är tekniskt-matematiskt begåvade men har mindre lust

och fallenhet för språkstudier, en tekniskt inriktad studiegång, kallad gren

8 c. Tyngdpunkten förläggs alltså till studier i matematik, fysik och kemi.

Skolöverstyrelsen har efter överläggningar med överstyrelsen för yrkesutbildning

uttalat, att elev med kvalificerade betyg från gren 8 c bör kunna

vinna inträde vid tekniskt gymnasium. I övrigt kan studierna leda till

praktiska fackskolor eller annan tekniskt betonad vidareutbildning. En

studiegång av nämnt slag, påbörjad redan i årskurs 8 och fortsatt på den

yrkesförberedande linjen i årskurs 9, borde kunna bli en lämplig förutbildning

för inträdessökande till tekniskt läroverk.

Närmare uppgifter huruvida inte i realiteten ett större antal elever än

statistiken visar övergått till fackgymnasium, sedan de förvärvat för inträde

erforderlig praktik, måste anses vara av stort värde för en bedömning av de

ytterligare åtgärder, som kan behöva vidtagas för att även sådana gymnasiers

rekrytering från enhetsskolan skall få den omfattning, som är ändamålsenlig

och eftersträvansvärd. Frågan om en ökad övergång från de

gymnasieförberedande skolorna till fackgymnasierna har också uppmärksammats

av universitetsutredningen i dess sjätte, nyligen framlagda betänkande.

Åtgärder för att åstadkomma denna ökade övergång bör med det

snaraste vidtagas. Jag återkommer till denna fråga i annat sammanhang.

Utformningen av den förberedande yrkesutbildningen och vad därmed

hänger samman är ett annat spörsmål av synnerligen stor betydelse för

enhetsskolans organisation. Enligt skolöverstyrelsens rapport visar utveck
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition nr 131 år 1960

lingen en stark tendens mot att denna utbildning förlägges inom enhetsskolan,

vilket visserligen medför en rad problem främst i vad avser utrustning

och inredning av lokaler, lämpliga pedagogiska hjälpmedel och lärarfortbildning

men samtidigt förenklar organisationen i stort. Jag vill kraftigt

understryka nödvändigheten av att inte bara dessa frågor blir föremål för

centralt intresse och effektiva åtgärder utan också, som skolöverstyrelsen

framhållit, att utvecklingen inom hela frågekomplexet ingående följes, så

att enhetsskolan så långt ske kan kommer att medverka till en god inriktning

av yrkesutbildningen. För att detta skall kunna ske, är det angeläget,

att även kommunernas skolledningar vid anordnandet av utbildningen beaktar

behovet av och efterfrågan pa utbildad arbetskraft inom skilda yrkesområden.

Jag vill också med några ord beröra skolöverstyrelsens redogörelse för

försöksverksamheten av olika slag inom de äldre skolformerna. Den i 1958

års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, (s. 430 ff.), närmare

angivna omläggningen av verksamheten i denna del, som ju framför allt

syftar till en koncentration av verksamheten till vissa skolor, har av redogörelsen

att döma redan blivit en realitet.

Av redogörelsen framgår, att den särskilda försöksverksamheten läsåret

1958/59 bedrivits vid fem högre skolor i syfte att pröva former för den

högre skolans, speciellt gymnasiets, arbetssätt. Den avses skola omspänna

en tid av minst tre år. Försöksuppgifterna har omfattat organisatoriska

försök med bland annat ämneskoncentration, undervisningsmetodiska försök,

vari exempelvis ingått försök med friare arbetsformer, med studieteknik

och med införande av nya ämnen och kurser, samt ämnesmetodiska

försök, varvid prövats t. ex. nya vägar inom uppsatsskrivning och försök

med muntlig framställning. Vidare har tidigare försöksresultat bearbetats.

Inom den fria försöksverksamheten har pågått försök med särskild normalskolekompetens,

vilket fullföljes innevarande läsår. Fortsatta försök

med bok- och bibliotekskunskap på realskolestadiet har ägt rum. Härjämte

har på gymnasiet anställts försök med friare studieformer och nya kursplaner

med tyngdpunkten förlagd till försök med muntlig framställning. Handledning

i studieteknik har prövats, och under samlingsrubriken övriga försök

har sammanförts försök av vitt skilda slag.

Försöksverksamheten med korrespondensrealskolor, som läsåret 1958/59

fortsatt under samma former som tidigare, har upphört med utgången av

detta läsår och dessa skolor har nu permanent karaktär. Slutligen har försök

med femdagarsvecka efter medgivande av Kungl. Maj:t anordnats i två

kommuner (Hovmantorp och Trosa). Innevarande läsår tillämpas en sådan

anordning i ytterligare fyra kommuner, i vissa fall dock i begränsad omfattning.

Med tillfredsställelse konstaterar jag, att skolöverstyrelsen planerar att

publicera en sammanställning av de hittills vunna erfarenheterna av de

opaginerad Kontrollera mot PDF

C Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1960

mångåriga försöken beträffande bok- och bibliotekskunskap. Vad beträffar

en del andra försök, som också pågått ett flertal år, ämnar överstyrelsen

redovisa sammanfattningar av sina rön och erfarenheter.

Beträffande försöksverksamheten med muntlig framställning vill jag

framhålla, att uppmärksamhet torde böra fästas på nödvändigheten av att

i olika ämnen och i naturliga sammanhang ta vara på möjligheterna att öva

eleverna i muntlig framställning på ett sådant sätt att denna inte blir betraktad

som något självändamål.

Erfarenheterna från försöksverksamheten med studieteknik torde bli till

omedelbar nytta inte minst för försöksgymnasierna. Jag finner önskvärt, att

dessa erfarenheter resulterar i konkreta rekommendationer såsom komplettering

till skolöverstyrelsens utgivna »Allmänna anvisningar för undervisning

och fostran pa skolans högstadium». I dessa framhålles nämligen bland

annat, att vilka arbetsformer, som än användes, måste eleverna få vägledning

och övning i en studieteknik, som passar för deras ålder och förhållanden

i övrigt.

II. Ombildning av högre allmänt läroverks gymnasium till

försöksgymnasium

I ett antal försökskommuner med högre allmänt läroverk har i samband

med försöksskolans införande en omorganisation av läroverket skett, varigenom

den femåriga realskolan avvecklats och tillträdet till kvarvarande fyraariga

linjer begränsats till att i huvudsak gälla elever från kommuner, som

ej bedriver försöksverksamhet med nioårig enhetsskola, eller från kommuner,

där denna försöksverksamhet ännu ej nått högstadiet. På några platser

i Linköping, Skellefteå och Sundsvall — har dessutom försöksgymnasium

upprättats vid läroverket. I samma mån som enhetsskolan blir fullt

utbyggd i en läroverkskommun eller i kommuner i dennas närhet, uppkommer

ej endast frågan om inrättande av försöksgymnasielinjer utan även

spörsmålet om avvägningen mellan dessa och andra gymnasielinjer, varvid

en fullständig ombildning av gymnasiet till försöksgymnasium framstår

som en av möjligheterna att anpassa gymnasiets organisation till den ändrade

rekryteringssituationen. Omedelbar aktualitet har dessa frågor, förutom

beträffande gymnasierna i de nyssnämnda städerna, också i Bollnäs

och Södertälje, men de kommer under de närmaste åren att göra sig påminda

även i åtskilliga andra läroverkskommuner. Skolöverstyrelsen har

därför funnit sig böra upptaga hithörande frågekomplex till behandling

såväl från principiell synpunkt som med utgångspunkt i lokala förhållanden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1960

Inom överstyrelsen har utarbetats dels en promemoria med allmänna

synpunkter på organisationen av de högre allmänna läroverken i vissa försökskommuner,

dels särskilda promemorior angående de högre allmänna

läroverken i de nämnda fem städerna. Över dessa promemorior har yttranden

inhämtats från länsskolnämnderna i Gävleborgs, Östergötlands, Västerbottens,

Västernorrlands och Stockholms län.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 november 1959 har skolöverstyrelsen,

med överlämnande av förenämnda promemorior och däröver inhämtade

yttranden, framlagt vissa förslag rörande läroverksorganisationen i försökskommuner

m. m. I infordrat utlåtande häröver har statskontoret förklaiat

sig inte ha något att erinra mot överstyrelsens förslag.

Föräldraföreningen vid Linköpings kommunala flickskola har inkommit

med en skrift i ärendet.

De av skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag, vilka är av natur att

böra underställas riksdagen, torde få upptagas till behandling i detta sammanhang.

Som bakgrund till förslagen torde en redogörelse för vissa tidigare

ställningstaganden och nuvarande förhållanden böra lämnas.

Försöksgymnasiernas nuvarande organisation

I samband med att 1950 års beslut om en skolreform fattades gjordes

från statsmakternas sida uttalanden (prop. 1950: 70 s. 514; SÄU nr 1 s. 152)

av innebörd, att de elever, som kom att genomgå försöksskola (enhetsskola),

skulle vara garanterade tillgång till gymnasielinjer med anknytning

till enhetsskolans slutstadium.

Beslut om inrättande av de första försöksgymnasierna fattades vid 1953

års riksdag. Ur propositionen i ämnet (nr 145) torde här få refereras följande

ur dåvarande departementschefens anförande.

Om försöksgymnasierna skall väl fylla sina båda uppgifter att ta hand

om enhetsskoleleverna för fortsatta studier och att förbereda gymnasiets

anpassning till en blivande enhetsskoleorganisation, är det önskvärt, att de

erhåller en så självständig ställning som omständigheterna medgiver. I

varje fall vore det icke lyckligt, om de helt splittrades på försökslmjer,

insprängda här och där i den gamla gymnasieorganisationen.

Då försöksverksamhetens lyckosamma utgång i hög grad är ett riksintresse,

har förutsatts, att de aktuella gymnasierna organiseras som statsläroverk.

Vederbörande kommun bör likväl åtaga sig de vanliga förpliktelserna

gentemot dylika läroverk. Därjämte synes det mig skäligt, att kommunen

bidrager till den första uppsättningen av bibliotek och undervisningsmateriel.

Vad angår storleken av det lärjungeunderlag, som bor fordras för upprättande

av en försöksgymnasielinje, torde det redan med hänsyn till försökens

gång vara önskvärt, att lärarna får tillgång till en eller annan relativt

lättskött klass. Det avgörande är dock hänsynen till lärjungarnas

intresse: de försäkringar statsmakterna i denna fråga givit målsmännen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts -proposition nr 131 år 1960

synes utesluta en alltför stark restriktivitet vid upprättandet av försökslinjerna.

Under de första åren kan det likväl icke hjälpas, att ett antal lärjungar

ute i de spridda försöksdistrikten måste söka sig över till de äldre gymnasierna

för att få en utbildning, som ännu icke tillhandahålles av något

försöksgymnasium på rimligt avstånd från hemmet.

Riksdagen (SU 1953: 109) anslöt sig i huvudsak till vad departementschefen

anfört.

Bestämmelser om försöksgymnasierna är meddelade i form av särskilda,

av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter. Enligt dessa skall, i den mån icke

särskilda bestämmelser rörande förhållandena vid försöksgymnasium blivit

meddelade, de för rikets allmänna läroverk gällande bestämmelserna i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse.

Av de särskilda bestämmelserna om försöksgymnasierna torde här böra

återges följande.

I första hand intages elever från årskurs 9 i enhetsskolan. Skolöverstyrelsen

bestämmer i varje särskilt fall i vad mån elever från annan skolform

skall intagas. Därvid skall, om ej annat särskilt föreskrives, iakttagas,

att i klassavdelning av ring I må utöver elever från försöksskolan intagas

högst lika många från realskolans avslutningsklass.

Som förutsättning för påbörjande av undervisning i ring I skall, om ej

annat särskilt föreskrives, gälla, att minst 10 elever från årskurs 9 i enhetsskolan

anmälts.

Provisoriska tim- och kursplaner fastställes av skolöverstyrelsen. Uppdelning

av klassavdelning må — utöver vad som eljest gäller — ske under

ytterligare tre veckotimmar i ring I, om elevantalet är lägst 17. Överstyrelsen

må även tilldela försöksgymnasium en extra veckotimme per klassavdelning

för klassföreståndarens enskilda handledning av eleverna.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, s. 509 har

föreslagits, att klassföreståndartimmen skall slopas men att delning av

klass eller klassavdelning med minst 17 elever skall i de två högsta ringarna

kunna ske under en veckotimme vid undervisning i moderna språk och

under en veckotimme i annat ämne.

Antalet försöksgymnasier är nu nio, varav fyra är fristående. Av de fem

övriga är tre anknutna till högre allmänna läroverk, ett till samrealskola

och ett till folkskoleseminarium.

Allmän linje, latinlinje och reallinje finns vid fyra försöksgymnasier,

medan tre har endast allmän linje och reallinje, ett endast allmän linje och

latinlinje samt det återstående allmän linje eller latinlinje och reallinje.

Alla linjer är treåriga. I fråga om fyra försöksgymnasier är bestämmelser

meddelade om rektors uppgifter beträffande till gymnasiet förlagd del av

försöksskolans högstadium.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, s. 512 har

föreslagits att fyra nya försöksgymnasier upprättas (i Huddinge, Malmö,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1960

Sundbyberg och Södertälje), alla treåriga. Av dessa blir gymnasierna i

Huddinge och Sundbyberg fristående medan det i de båda övriga fallen är

fråga om att upprätta försöksgymnasielinjer vid redan befintliga gymnasier.

Skolöverstyrelsens synpunkter och förslag

I promemorian med allmänna synpunkter erinras till

en början om, att behovet av gymnasieutbildning för enhetsskolelever tillgodosetts

på två sätt, nämligen dels genom att försöksgymnasier upprättats,

dels genom att enhetsskolelever erhållit möjlighet att övergå från

årskurs 9 g till ring I av de vanliga gymnasierna. Härjämte har skapats

möjlighet för elev från årskurs 8 i försöksskola att utan inträdesprövning

övergå till ring I4 av vanligt gymnasium, om han icke efter genomgång av

årskurs 9 g kan erhålla önskad undervisning vid försöksgymnasium på rimligt

avstånd från hemmet. Upprättandet av försöksgymnasier är att anse

som den normala vägen, medan rätten att övergå till vanligt gymnasium

får betraktas som en kompletterande åtgärd, motiverad av försöksgymnasieorganisationens

otillräckliga omfattning.

Där realskolan avvecklats eller är under avveckling och ett vanligt

gymnasiums rekryteringsunderlag sålunda krymper eller försvinner synes

det överstyrelsen att konsekvensen — med tanke på de försäkringar statsmakterna

givit — blir, att gymnasierna i erforderlig utsträckning ombildas

till eller kompletteras med försöksgymnasier, vilka ju är avsedda för enhetsskoleleverna.

Fråga om omorganisation av gymnasium på grund av enhetsskolans utbredning

beräknas i promemorian under de närmaste aren komma att

aktualiseras på bortåt ett 20-tal orter. På de fem tidigare nämnda orterna

har enhetsskolan redan nått upp i årskurs 9 g.

Härefter upptages i promemorian till övervägande, vilka regler som bör

tillämpas vid avgörande av frågor rörande ombildning av hittillsvarande

gymnasier eller gymnasielinjer till försöksgymnasier eller linjer därav.

Dessa överväganden mynnar i huvudsak ut i att en ombildning bör ske i

de fall, där enhetsskoleleverna utgör en majoritet, och att i fråga om en

linje, som skall vara öppen för elever från bade realskola och enhetsskola,

tillträde skall vinnas på i princip lika villkor för båda kategorierna. Promemorian

innehåller i detta hänseende i sammandrag följande.

Liksom försöksskolans elever under vissa förhållanden hänvisas till allmän

gymnasielinje, kan under motsvarande förhallanden andra elever än

försöksskolans hänvisas till försöksgymnasielinje. Även de kommuner, som

ej har fullständig försöksskola, kan därför i vissa fall betraktas som rekryteringsområde

för försöksgymnasielinjer.

För att alla tre bildningslinjerna skall få upprätthallas pa det vanliga

gymnasiet synes man böra kräva, att sammanlagda antalet nybörjare kan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1960

väntas uppgå till omkring 60. Där detta tal underskrides, synes i första

hand avveckling av allmänna linjen böra övervägas. Annan linje bör avvecklas,

om elevantalet i första ringen antas normalt understiga 10. Där

eleverna från real- och flickskola beräknas bli i minoritet på samtliga bildmngshnjer,

° bör gymnasiet helt ombildas till försöksgymnasium, även om

enT^; er linier P& det vanliga gymnasiet skulle kunnat upprätthållas.

. Da möjligheterna för real- och flickskolelever att erhålla gymnasieutbildning

givetvis ej får försämras, måste sådana elever på lika villkor få konkurrera

med försöksskoleleverna om platserna på försöksgymnasielinje, om

önskad gymnasielinje av äldre typ ej finnes. Detta innebär undantag från

eljest gällande regler för intagning i försöksgymnasium.

Med hänsyn till lärarbristen bör linje av samma bildningstyp få förekomma

både i försöksgymnasiet och det allmänna gymnasiet endast om

antalet inträdessökande kan väntas normalt överstiga 30. Möjligheterna till

samläsning bör utnyttjas.

Om endast en avdelning av gymnasielinje kan upprättas, bör den vara

försöksgymnasielinje, om den beräknas till största delen bli rekryterad

bland försöksskolelever eller kan väntas få karaktär av försökslinje.

Härefter beröres i promemorian frågan om gymnasielinjerna skall vara

tre- eller fyraariga. Vid läroverk med linjer både av den vanliga typen och

av försöksgymnasiekaraktär skulle en lämplig fördelning av eleverna underlättas,

om alla linjer hade samma längd. Ombildning av under en övergångstid

bevarade fyraåriga linjer av vanlig typ till treåriga bör därför

enligt överstyrelsens mening eftersträvas. Härför anses också tala, att

eleverna vid nu ifrågavarande läroverk främst kommer att vara resande

och inackorderade. Det erinras emellertid också om att latinet visat sig vara

särskilt krävande på treårigt gymnasium och att svårigheterna kanske blir

särskilt stora för enhetsskolelever, då dessa icke haft samma intensiva

grammatikstudium i engelska och tyska som realskolans elever. Å andra

sidan anser överstyrelsen att eleverna skall kunna välja mellan alla tre

bildningslinjerna samtidigt och att ett försvagande av 9 g genom övergång

till gymnasium redan från klass 8 bör undvikas. Hänsyn måste också tagas

till elever från annan ort. Möjligheten av försök med fyraårig studiegång i

latin beröres emellertid. Skulle intresse för en sådan visa sig föreligga, avser

överstyrelsen att i annat sammanhang anhålla om erforderliga bemyndiganden

för igångsättande därav.

I de särskilda promemoriorna föreslogs, att successiv ombildning

av gymnasierna vid högre allmänna läroverken i Bollnäs, Linköping,

Skellefteå, Sundsvall och Södertälje helt eller delvis till försöksgymnasier

skulle övervägas.

Av de yttranden, som avgivits över de särskilda promemoriorna,

torde följande få återges.

Skolstyrelsen i Bollnäs har icke haft någon erinran mot vad i promemoriorna

anförts. Länsskolnämnden i Gävleborgs län har i huvudsak accep
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1960

terat tankegångarna i promemoriorna men har framhållit fördelarna av

fyraåriga gymnasielinjer. Nämnden har ifrågasatt anställande av försök med

fyraårig linje för elever från årskurs 9 g, eventuellt även med sommarkurs

och intagning i ring II4.

Rektor vid högre allmänna läroverket i Linköping har ansett, att underlag

alltjämt skulle finnas för gymnasielinjer av vanlig typ vid läroverket

och skolstyrelsen i staden har anslutit sig till denna mening. En fullständig

omorganisation till försöksgymnasium kunde bli aktuell, först när realskolan

vid läroverket avvecklats, oavsett flickskolans organisation. I vissa

parallellavdelningar skulle emellertid kunna tillämpas försöksgymnasiets

tim- och kursplaner, varigenom en successiv omorganisation kunde genomföras

i takt med underlagets förändring. Länsskolnämnden i Östergötlands

län har anslutit sig till skolstyrelsens uppfattning.

Rektor vid högre allmänna läroverket i Skellefteå har yttrat, att den

ifrågasatta ombildningen för läroverkets del ännu icke vore aktuell. Häri

har skolstyrelsen i staden och länsskolnämnden i Västerbottens län instämt.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Sundsvall har ansett underlaget

för fyraåriga gymnasielinjer av vanlig typ alltjämt vara tillräckligt

för läroverkets del. Härjämte har framhållits, att de fyraåriga linjerna visat

sig mera lockande och behövliga, särskilt för enhetsskoleleverna samt att

man måste beakta elevernas intresse av att få tillräckligt höga betyg för

högskolestudier; frivillig kvarsittning i det treåriga försöksgymnasiet hade

förekommit. Övergång från enhetsskolans årskurs 8 till ring I4 säges ha

utfallit väl. Rektor vid läroverket har anfört liknande synpunkter. Otvivelaktigt

talade elevfördelningen för den ifrågasatta ombildningen, men även

andra synpunkter måste få inverka. Stadens skolstyrelse har anslutit sig till

vad rektor anfört. Länsskolnämnden i Västernorrlands län har däremot i

huvudsak icke haft något att erinra mot vad i promemoriorna föreslagits.

Rektor vid högre allmänna läroverket i Södertälje har bestämt avstyrkt

ombildning av gymnasiet till försöksgymnasium. Frågan vore för tidigt

väckt. Rektor har även framhållit fördelarna av fyraåriga linjer. Skolstyrelsen

i staden och länsskolnämnden i Stockholms lön har i huvudsak anslutit

sig till vad som anförts i promemoriorna. Nämnden har dock icke

helt accepterat tanken på ombildning av fyraåriga linjer till treåriga.

I skolöverstyrelsens slutliga förslag konstateras, beträffande

promemorian med allmänna synpunkter, att invändningar i yttrandena

framförts nästan enbart i fråga om studiegångens längd. Överstyrelsen

uttalar, att övergång från enhetsskolans årskurs 8 till ring I4, när

det gäller försöksskolelever på landsbygden, i möjligaste mån synes böra

undvikas. Överstyrelsen säger sig vidare icke vara beredd att medverka till

att en studiegång, omfattande nio år i försöksskola och fyra år i gymnasium,

blir en vanlig väg till studentexamen, överstyrelsen framhåller där
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1960

vid, att uttalanden till stöd för en sådan utbildningsgång helt saknas i 1950

års skolbeslut. Huruvida möjligheter till sådan studiegång överhuvudtaget

bör finnas är en komplicerad fråga, som enligt överstyrelsens uppfattning

torde kunna behandlas först i samband med en definitiv gymnasiereform.

Enligt överstyrelsens mening bör därför frågan om gymnasiets organisation

i försökskommuner bedömas efter de riktlinjer, som uppdragits i den

allmänna promemorian. Överstyrelsen understryker, att enhetsskolelever,

som övergår till vanligt gymnasium, går miste om de för dem särskilt tillskapade

anordningarna i försöksgymnasium. I fråga om antikens historia

ämnar överstyrelsen vidtaga viss ändring av tim- och kursplanerna för

flickskolor i försökskommuner för att underlätta elevers övergång till försöksgymnasium.

För realskolelever måste däremot förefintliga kursdifferenser

utjämnas inom ramen för stödundervisningen i försöksgymnasieraa.

Enhetsskolelev, som har tillgång till försöksgymnasium med önskad linje

pa rimligt avstånd från hemmet, är nu ej berättigad att övergå från årskurs

8 till ring I4 utan inträdesprövning i alla ämnen. Övergång till ring I4 kan

även ske från 9 g. Överstyrelsen, som ifrågasätter om sådan övergång avsetts

kunna ske utan inskränkningar, finner starka skäl tala för att enhetsskolelevemas

rätt att vinna inträde på vanligt gymnasium begränsas till

sådana fall, där försöksgymnasielinje av önskad typ ej finnes vid det

gymnasium, till vilket de med hänsyn till sin bostadsort lämpligen borde

hänvisas.

I fråga om elevområde anser överstyrelsen klargörande föreskrifter för

försöksgymnasieraa erforderliga. Dessa gymnasier torde ej kunna lämnas

utanför regionindelningen, eftersom denna har ekonomisk betydelse för de

berörda kommunerna. Överstyrelsen avstyrker bestämt, att särskild områdesindelning

sker för försöksgymnasieraa, Vid fastställande av elevområden

bör skillnad ej göras mellan vanligt gymnasium och försöksgymnasium.

Ett gymnasium bör sålunda utrustas med försökslinjer och vanliga

linjer i de proportioner, som betingas av realskolestadiets organisation inom

elevområdet och av tillströmningen av olika elevkategorier. Om en försökskommun

är belägen i gränszonen mellan områdena för två gymnasier,

av vilka endast det avlägsnare har försöksgymnasium, torde kommunen

lämpligen kunna föras till båda gymnasiernas elevområden.

Vad angår de i de särskilda promemoriorna behandlade fem läroverken,

anför skolöverstyrelsen i huvudsak följande.

I Bollnäs finnes underlag för en eller två försöksgymnasielinjer. Ett försöksgymnasium

bör därför inrättas från och med läsåret 1961/62. Huruvida

hela gymnasiet kan ombildas till försöksgymnasium är oklart, men

riksdagens medgivande härtill synes dock böra inhämtas.

Försöksgymnasiet vid högre allmänna läroverket i Linköping har i annat

sammanhang föreslagits skola utbrytas till särskild läroanstalt. Efter den

avsedda anpassningen av flickskolans undervisningsplan kan flickskolans

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1960

elever räknas som underlag för försöksgymnasielinjer. Ombildning av läroverkets

hela gymnasium till försöksgymnasium bör ske från och med^ läsåret

1961/62; möjligen kan uppskov något år erfordras. Den fyraåriga

latinlinjen bör avvecklas från och med läsåret 1960/61.

I fråga om Skellefteå föreslås endast ombildning av den fyraåriga latinlinjen

till treårig.

Eftersom en mycket klar majoritet av eleverna vid läroverket i Sundsvall

rekryteras från försökskommuner, bör hela gymnasiet ombildas till

försöksgymnasium och avvecklingen av de fyraåriga linjerna påbörjas läsåret

1960/61. Inrättande av ytterligare ett gymnasium i Sundsvallsområdet

kommer att aktualiseras.

Beträffande Södertälje hänvisar överstyrelsen till sitt ställningstagande i

anslagsäskandena för budgetåret 1960/61.

Skolöverstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,

att ett försöksgymnasium skall inrättas i Bollnäs från och med läsåret

1961/62 samt att gymnasierna vid högre allmänna läroverken i Bollnäs,

Linköping och Sundsvall successivt skall ombildas till försöksgymnasier,

gymnasierna i Bollnäs och Linköping från och med nämnda läsår eller den

senare tidpunkt Kungl. Maj:t bestämmer och gymnasiet i Sundsvall från

och med läsåret 1960/61.

Skolöverstyrelsen har vidare hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreskriva,

att de fyraåriga gymnasielinjerna vid högre allmänna läroverken i Linköping,

Skellefteå och Sundsvall successivt skall avvecklas från och med

läsåret 1960/61, samt att en treårig latinlinje av vanlig typ skall inrättas

vid läroverket i Skellefteå från och med läsåret 1961/62.

Överstyrelsen föreslår också ändring av gällande bestämmelser om enhetsskolelevs

rätt att vid flyttning till annan bostad övergå till högre läroanstalt

samt om rätt för enhetsskolelev att övergå till annat gymnasium

än försöksgymnasium. Härjämte föreslås, att då gymnasierna i Bollnäs,

Linköping, Sundsvall och Södertälje ombildas till försöksgymnasier, samma

bestämmelser skall gälla för intagning på försöksgymnasium i dessa

städer och för påbörjande av undervisning i första ringen på viss bildningslinje

som vid vanliga gymnasielinjer.

De partementsch ef en

Alltcftörsom försöksverksamheten med enhetsskola får större utbredning

minskas underlaget för gymnasier av hittillsvarande typ och ökas behovet

av försöksgymnasier. Enligt skolöverstyrelsens beräkningar blir ombildning

av nuvarande gymnasier till försöksgymnasier aktuell vid ett tjugotal

högre allmänna läroverk under de närmaste åren. Hittills har fråga om

inrättande av försöksgymnasium underställts riksdagen i varje särskilt fall,

även i sådana, då fråga endast varit om att vid redan befintligt gymnasium

inrätta försöksgymnasielinje. Skillnaden mellan en gymnasielinje av tradi
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1960

tionell typ och en försöksgymnasielinje ligger emellertid huvudsakligen i

utformningen av undervisningsplanerna och dessa underställes inte riksdagen.

Det synes därför riktigast att anse allmän linje, latinlinje och

reallinje, organiserad som försöksgymnasielinje, allenast såsom en variant

av motsvarande linje i det vanliga gymnasiet. Kungl. Maj:t erhöll av 1953

ars riksdag bemyndigande att fastställa linjeorganisationen för gymnasium

vid högre allmänt läroverk — alltså att inrätta och avveckla gymnasielinjer

— och har brukat erhålla bemyndigande av riksdagen att besluta om

linjerna också vid nyinrättade försöksgymnasier. Med hänsyn härtill och

till vad jag nyss uttalat om hur en försöksgymnasielinje bör betraktas

synes det i fortsättningen, närmast av praktiska skäl, böra få ankomma på

Kungl. Maj:t att besluta om ombildning, helt eller delvis, av gymnasium

vid högre allmänt läroverk till försöksgymnasium.

Av det betraktelsesätt på frågan om försöksgymnasielinjernas natur, som

jag sålunda anser att man bör anlägga, följer, att läroverkskommuns skyldigheter

beträffande gymnasiet vid högre allmänt läroverk i kommunen

också bör anses inbegripa försöksgymnasielinjer vid läroverket, och vidare

att dessa linjer får anses organisatoriskt helt ingå i gymnasiet. I fråga om

samläsning, examina, personalens tjänstgöring, kollegium, donationer och

fackrepresentation bör de således betraktas som jämställda med de vanliga

linjerna vid läroverket.

Huruvida läroverkskommun bör avfordras särskilt engångsbidrag till

bibliotek och materiel vid försöksgymnasielinjers inrättande, torde — såsom

också förutsattes i 1953 års gymnasieproposition — få prövas av Kungl.

Maj:t i varje särskilt fall.

Särskild regionindelning bör, som skolöverstyrelsen förordat, inte fastställas

för försöksgymnasierna, utan en enhetsskolelev bör hänföras till det

gymnasium, till vars område han enligt reglerna i läroverksstadgan hör,

oavsett om gymnasiet är ett vanligt sådant eller ett försöksgymnasium. Om

både vanlig linje och försöksgymnasielinje finnes, bör eleven naturligtvis

hänföras till försöksgymnasielinjen, eftersom denna är tillrättalagd för enhetsskolans

elever. I gränszoner bör undantag få göras på sätt överstyrelsen

förutsatt.

De allmänna synpunkter, som skolöverstyrelsen ansett böra anläggas på

frågan om ombildning av gymnasium vid högre allmänt läroverk till försöksgymnasium,

kan jag i stort sett ansluta mig till. Om det alltså är

klart, att en gymnasielinje till övervägande del kommer att rekryteras av

elever från enhetsskola, synes linjen böra bli av försöksgymnasiekaraktär.

Undervisning av realskol- och enhetsskolelever i samma gymnasieklass medför

naturligtvis vissa olägenheter för båda kategorierna, främst på grund av

olikheter mellan kursplanerna och särskilt i fråga om historia och samhällslära.

Dessa skillnader torde dock, som överstyrelsen framhållit, kunna ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1960 15

jämnas. I utjämnande riktning verkar också den förstärknings- och stödundervisning,

som förekommer i försöksgymnasierna.

För enhetsskoleleverna kan de vanliga gymnasielinjernas fullständiga

avvecklande vid ett högre allmänt läroverk medföra att de får konkurrera

med elever från andra skolformer om möjligheterna att vinna inträde i

gymnasium. Denna konsekvens torde emellertid vara oundviklig för ett

övergångsskede och bör accepteras. Under detta torde, av hänsyn till båda

elevkategorierna, frågor om upprätthållande av såväl linje av äldre typ

som försöksgymnasielinje vid ett och samma gymnasium dock inte böra bedömas

för schematiskt.

Såsom skolöverstyrelsen framhållit bör alltså ett gymnasium erhålla

försöksgymnasielinjer och vanliga gymnasielinjer i de proportioner, som

betingas av skolväsendets organisation på realskolestadiet inom området

och av tillströmningen av olika elevkategorier till de särskilda linjerna.

För att det skall bli möjligt att på ändamålsenligaste sätt få denna anpassning

av gymnasieorganisationen till stånd bör Kungl. Maj:t enligt

min mening inhämta riksdagens bemyndigande att fastställa linjeorganisationen

vid högre allmänt läroverk även i vad avser försöksgymnasielinjer.

Med en dylik lösning finns det ingen anledning att — på sätt skolöverstyrelsen

hemställt — underställa riksdagen frågan om en fixerad ombildning

av de högre allmänna läroverken i Bollnäs, Linköping och Sundsvall,

utan dessa spörsmål torde senare, efter närmare förslag från överstyrelsen,

få prövas av Kungl. Maj:t enligt de riktlinjer, som jag nyss

angivit. Förslaget om inrättande i Bollnäs av ett särskilt försöksgynmasium

vid sidan av det högre allmänna läroverket synes inte böra bifallas; frågan

om anordnande av försöksgymnasieundervisning i Bollnäs får i stället lösas

i samband med att Kungl. Maj:t prövar i vilken omfattning försöksgynmasielinjer

skall ingå i det befintliga läroverkets organisation. Jag vill i detta

sammanhang slutligen framhålla — för att inget missförstånd skall uppkomma

— att frågan om upprättande av nya statliga gymnasier, vare sig

de är helt eller delvis av försöksgymnasiekaraktär, liksom hittills självfallet

måste underställas riksdagens prövning.

Alla försöksgymnasielinjer har hittills anordnats som treåriga. I 1958 års

statsverksproposition uttalade jag, att jag räknade med att de nya gymnasier,

som skulle upprättas, bleve treåriga, om inte särskilda förhållanden

föranledde annan organisation. I föreliggande ärende har från några håll

framhållits behovet och värdet av fyraåriga gymnasielinjer. Erfarenheten

säges ha visat, att många elever, som är berättigade till inträde på treårig

linje, föredrar den längre men lugnare studiegången på fyraårig linje, särskilt

i tanke att där få bättre betyg. Det har också gjorts gällande, att

fyraårig studiegång överhuvudtaget är den enda lämpliga för latinlinjen.

Frågan om studiegångens längd på gymnasiet finner jag inte anledning

att gå närmare in på här, då den måste bli föremål för särskilda övervägan
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1960

den och ställningstaganden i andra sammanhang. Vad det nu närmast

gäller är vilken längd som tills vidare skall anses vara den lämpliga för vanliga

gymnasielinjer vid gymnasier, som rymmer såväl sådana linjer som försöksgymnasielinjer.

Hittills har, med utgångspunkt i 1950 års skolbeslut, försöksgymnasierna

organiserats som treåriga gymnasier och det torde kunna

sägas att en tolvårig studiegång fram till studentexamen varit riktpunkten

för statsmakternas åtgöranden på detta område. Från denna utgångspunkt

och med hänsyn till de av skolöverstyrelsen anförda skälen ansluter jag

mig i princip till överstyrelsens uppfattning att en ombildning av fyraåriga

vanliga gymnasielinjer till treåriga bör ske, där vanlig gymnasielinje och

försöksgymnasielinje skulle förekomma samtidigt. De vanliga gymnasielinjerna,

vilka rekryteras från realskolor, kommer i dessa fall främst att

bestå av resande eller inackorderade elever, för vilka en treårig lärogång

är ekonomiskt fördelaktigare. Fördelningen av eleverna på linjer och avdelningar

underlättas med linjer av samma längd. Vidare är det vid elevernas

val av bildningslinje till fördel för dem att kunna välja mellan linjer

av samma längd och med anknytning till samma årskurs. Det är därvid

särskilt angeläget att undvika, att elever i försöksskolorna avgår efter

åttonde årskursen, i synnerhet i mindre kommuner, där en försvagning av

9 g på denna grund kan medföra att samläsning med 9 a helt eller delvis

måste komma till stånd. Slutligen anser jag det vara av stor vikt att vi,

innan ett gymnasium med enhetsskolan som understadium mera slutgiltigt

skall utformas, får så goda förutsättningar som möjligt i åtminstone några

fall att verkligen oröva denna kombination, anordnad som en tolvårig

studiegång fram till studentexamen.

Det torde i enlighet med det av riksdagen år 1953 givna bemyndigandet

ankomma på Kungl. Maj:t att fatta beslut i de fall, jag här senast avsett,

nämligen att bestämma huruvida linje vid vanligt gymnasium skall vara

tre- eller fyraårig. Jag har emellertid velat redovisa min principiella uppfattning

i frågan — vilket alltså inte innebär något ställningstagande i de

nu förevarande enskilda fallen — eftersom de av skolöverstyrelsen här aktualiserade

spörsmålen rörande gymnasieorganisationen i enhetsskoleregioner

bildar ett sammanhängande helt, från vilket frågan om de vanliga

gymnasielinjernas längd inte gärna kan hållas helt skild.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa gymnasiets

linjeorganisation vid högre allmänt läroverk även i vad avser

försöksgymnasielinjer.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1960

17

III. Behörighetsvillkoren för rektorstjänster vid det

obligatoriska skolväsendet

Spörsmål rörande behörighetsvillkoren för rektorstjänster vid det obligatoriska

skolväsendet i kommunerna har behandlats vid flera tillfällen

under senare år.

Den 1 juli 1961 börjar en ny allmän förordnandeperiod för bland andra

dessa rektorer. I anslutning till en föreliggande framställning torde frågan

om nämnda behörighetsvillkor lämpligen nu böra upptagas till närmare

behandling.

Gällande bestämmelser i ämnet — 130 § folkskolestadgan

(fs)_ har utformats på grundval av beslut vid 1956 års riksdag (Prop.

1956: 182; ICSU 1; Rskr 420). Enligt dessa fordras för behörighet till rektor

stjänst

a) där tjänsten icke avser ledningen av folkskola med inbyggd realskollinje

eller försöksskola med högstadium: att vara behörig till ordinarie folkskollärar-,

småskollärar- eller övningslärartjänst vid det obligatoriska skolväsendet

samt att vara eller ha varit innehavare av dylik tjänst;

b) där tjänsten avser ledningen av folkskola med inbyggd realskollinje

eller försöksskola med högstadium: antingen att uppfylla kraven under a)

eller att vara behörig till ordinarie lärartjänst i läroämnen på försöksskolans

högstadium samt vara eller ha varit innehavare av ordinarie lärartjänst vid

det obligatoriska skolväsendet, statlig läroanstalt, högre kommunal skola,

kommunalt allmänt gymnasium, statsunderstött handelsgymnasium eller

privatläroverk, som avses i stadgan för de statsunderstödda privatläroverken.

_ . .

Bestämmelserna innebär, att den som är behörig till ordinarie folkskollärar-,

småskollärar- eller övningslärartjänst vid det obligatoriska skolväsendet

och som är eller varit innehavare av sådan tjänst därmed också äger

formell behörighet till varje slag av rektorstjänst vid det obligatoriska

skolväsendet. Den som inte har lärarbehörighet av nyss angivet slag men

är behörig till ordinarie lärartjänst i läroämnen på försöksskolans högstadium

kan endast komma i fråga till sådan rektorstjänst som, redan då

tjänsten skall tillsättas, omfattar ledningen av försöksskola med högstadium

eller folkskola med inbyggd realskollinje.

När det, gäller att bestämma löncställningen för rektorstjänsterna, tilllämpas

emellertid andra principer. Föreskrifterna härom grundas på beslut

vid 1957 års riksdag (Prop. 1957: 183; SU 178; Rskr 390) och meddelas nu

i 13 § 1 mom. avlöningsreglementet för folkskolan den 30 juni 1948 (Arj).

Enligt dessa hänföres rektorstjänsterna till två olika löneskalor a) eller

1 Senaste lydelse av 13 § 1 mom., se StS 1958:339.

2 — Bihang till riksdagens -protokoll 1900. 1 samt. Nr 131

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1960

b) — allteftersom det obligatoriska skolväsendet i den kommun där tjänsten

är inrättad omfattar försöksskola (varmed jämställes inbyggd realskollinje)

eller ej. Tjänst placeras enligt den förmånligare löneskalan — a) —

redan då försöksverksamhet påbörjats eller inbyggd realskollinje inrättats,

detta oavsett om högstadium kommer att finnas inom kommunen och oavsett

om tjänsten faktiskt omfattar ledningen av högstadium eller inbyggd

realskollinje.

Som bakgrund till fragan om behörighetsvillkorens utformning torde något

också böra sägas om reglerna för tillsättning av ifrågavarande rektorstjänster

samt gällande befordringsgrunder.

Enligt 4 kap. 1 § 2 mom. allmänna skolstadgan (Ass) tillsättes bland

annat tjänst som rektor vid det obligatoriska skolväsendet av skolöverstyrelsen

efter förslag av vederbörande skolstyrelse. I varje tillsättningsärende

skall dessutom länsskolnämnden yttra sig (4 kap. 11 § 1 mom. Ass).

Som befordringsgrunder vid tillsättning av rektorstjänst skall gälla insikter,

erfarenhet och övriga egenskaper, som företrädesvis fordras för tjänstens

utövande (4 kap. 4 § Ass). Myndighet, som har att avge förslag till

ledig rektorstjänst — i förevarande fall skolstyrelsen — skall på anförda

skäl, med iakttagande av befordringsgrunderna, förorda den sökande som

anses företrädesvis böra komma i fråga (4 kap. 5 § Ass). I skrivelse till

skolöverstyrelsen den 17 januari 1958 har Kungl. Maj:t fäst vederbörandes

uppmärksamhet på vad föredragande departementschefen i propositionen

1957:61 s. 64 och statsutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande

19o7: 97 s. 47 anfört därom, att vid tillsättning av skolledarbefattning stor

vikt bör tillmätas skolstyrelsens förord.

Beträffande behörighetsfrågans tidigare behandling

torde här endast följande böra nämnas. Rektorstjänsterna vid det

obligatoriska skolväsendet motsvarades före den 1 juli 1958 av tjänster som

distnktsöverlärare eller s. k. annan överlärare. Den grundläggande statliga

regleringen av överlärarinstitutionen genomfördes så sent som vid 1946 års

riksdag (Prop. 1946: 194; SU 150; Rskr 288).

Vid 1954 års riksdag fattades beslut om en reform av distriktsöverlärarnas

anställningsförhållanden. Beslutet grundades på ett av 1950 års lärarutredning

den 29 augusti 1952 framlagt (stencilerat) betänkande (Prop.

1954: 125; SU 117; Rskr 270. Prop. 135; SU 106; Rskr 255. Prop. 173;

SU 146; Rskr 339. Prop. 192; SU 145; Rskr 338).

Frågan om behörighetsvillkoren för skolledare i försöksdistrikten behandlades

första gången vid 1955 års nksdag på grundval av ett av skolstyrelseutredningen

den 3 november 1954 avgivet (stencilerat) betänkande (Prop.

1955: 120; SU 122; Rskr 285).

Bestämmelser i ämnet intogs i 14 § av 1955 års allmänna försöksskolebestämmelser

och i 1956 års motsvarande bestämmelser, likaledes i 14 §.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1960

Behörig till distriktsöverlärartjänst i försöksdistrikt var enligt dessa bestämmelser

— förutom folkskollärare — även lärare, som var behörig till ordinarie

lärartjänst i läroämnen på försöksskolans högstadium och som innehade

ordinarie lärartjänst inom folkskolan eller högre statlig eller statsunderstödd

skola. Efter medgivande av Kungl. Maj:t kunde, om särskilda

skäl förelåg, till innehavare av dylik överlärartjänst förordnas även annan

lärare.

Skolstyrelseutredningen tog i sitt slutbetänkande (SOU 1955: 31) bland

annat upp frågorna om behörighetsföreskrifter för skolledarna vid det obligatoriska

skolväsendet — enligt utredningens förslag benämnda rektorer.

Utredningens förslag lades till grund för de inledningsvis angivna, nu gällande

bestämmelserna.

I underdånig skrivelse den 23 april 1958 har Läroverkslärarnas

riksförbund — bland annat under hänvisning till principerna för

lönesättningen — hemställt, att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga

förslag om ändrade behörighetsbestämmelser för tjänst som rektor

vid det obligatoriska skolväsendet. Förbundet framhåller i sin skrivelse, att

man vid 1955 års riksdag accepterade principen att även ordinarie lärare,

som är behörig att söka och inneha ordinarie lärartjänst i kunskapsämnen

på försöksskolans högstadium, skulle vara behörig att i försöksdistrikt inneha

tjänst som distriktsöverlärare eller annan överlärare och att 14 § i allmänna

försöksskolebestämmelserna år 1955 avfattades i enlighet härmed.

De nu gällande bestämmelserna innebär däremot, att lärare i läroämnen

endast är behörig till rektorstjänst, som avser ledningen av folkskola med

inbyggda realskollinjer eller försöksskola med högstadium.

Denna nya princip kommer enligt förbundets mening att fa konsekvenser,

som ur enhetsskolans synpunkt måste betecknas som icke önskvärda. Under

våren 1958 hade rektorstjänster i kommuner, där försöksverksamheten inte

redan omfattade högstadiet, ledigförklarats enligt punkten a) i 8 § 1 mom.

kungörelsen 1958: 7, d. v.s. endast den som var behörig till ordinarie folkskollärar-,

småskollärar- eller övningslärartjänst ansågs behörig till rektorstjänsterna.

Lärare i läroämnen utan nämnda kompetens hade då inte möjlighet

att söka och erhålla ifrågavarande rektorstjänster, trots att försöksskolan

i vederbörande kommun om ett eller ett par år skulle komma att ha

högstadium. Riksförbundet anför vidare.

Efterhand som i fortsättningen tjänster av detta slag ledigförklaras på

grund av nuvarande innehavarens avgång, innan ifrågavarande kommun

fått högstadium av försöksskolan eller senare högstadium av den obligatoriska

nioåriga skolan, blir lärare i läroämnen utestängda. Detta innebär, att

ett betydande antal kommuner ställs utan möjligheten att under förberedelsen

för och uppbyggandet av den nya skolan som skolchefer och skolledare

förvärva lärarkrafter, som liar långvarig och värdefull erfarenhet av det för

denna skola nya inslaget, nämligen högstadiet. Den nioåriga skolan kan inte

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 181 år 1960

vara betjänt av att en viss lärarkategori på detta sätt utestängs från att

söka här avsedda skolchefs- och skolledartjänster.

I detta sammanhang erinrar riksförbundet om de inledningsvis refererade

nya principerna för rektorstjänsternas löneställning samt anmärker.

I fråga om lönegradsplaceringen skiljer man alltså inte på försöksskola

med och utan högstadium. Inte heller fäster man avseende vid om försöksskola

finns i hela kommunen eller blott vid vissa enheter. I fråga om behörighetsbestämmelserna

däremot krävs det dels att högstadium skall finnas,

dels att tjänsten skall avse ledning av sådan försöksskola med högstadium.

Denna skiljaktighet i fråga om principerna för lönegradsplacering och behörighetsbestämmelser

kan få överraskande konsekvenser. Sålunda kan det

inträffa att i en kommun med inbyggd realskola eller högstadium av enhetsskola

blott vid viss eller vissa skolenheter endast rektorstjänsterna vid dessa

enheter ledigförklaras för lärare i läroämnen, medan däremot lönegradsplaceringen

blir den högre för samtliga rektorstjänster i kommunen, oavsett

var de är placerade. Följande fall ur verkligheten ger ytterligare exemplifiering.

I en kommun som har inbyggd realskola och som begärt försöksverksamhet

från 1959/60 ledigförklaras rektorst jänster vid det obligatoriska

skolväsendet. Ingen av dessa tjänster är placerad vid den inbyggda realskolan.

Lärare i läroämnen är alltså inte behöriga. Samtliga rektorstjänster

placeras emellertid i de högre lönegrader som gäller för kommun, där det

finns inbyggd realskola. Nu kan det mycket väl tänkas, att en adjunktsbehörig

klasslärare söker en av tjänsterna. Om han får den, blir han

placerad i ABp 26. Alla övriga adjunktsbehöriga intresserade är emellertid

utestängda från möjligheten att konkurrera om dessa tjänster, trots att

kommunen om tre år har högstadium av enhetsskolan och då skulle vara

betjänt av att inom den obligatoriska skolans rektorskår ha befattningshavare

med långvarig erfarenhet av undervisning på motsvarande stadium.

Riksförbundet gör gällande, att det enklaste sättet att komma till rätta

med de av förbundet påtalade olägenheterna är att göra lärare i läroämnen

behöriga att söka rektorstjänster vid den obligatoriska skolan över huvud

taget, alltså oavsett om den omfattar eller kommer att omfatta högstadium.

De problem som kan tänkas uppstå i samband med att en lärare i läroämnen

innehar rektorsbefattning vid försöksskola utan högstadium skulle

— enligt vad riksförbundet förmodar — huvudsakligen vara förknippade

med dels fullgörandet av rektors undervisningsskyldighet, dels utövandet

av den pedagogiska ledningen. Förbundet anför härom.

I fråga om undervisningsskyldiglieten må erinras om att överlärarna i

folkskolan och försöksskolan hittills i stor utsträckning har fullgjort denna

i visst eller vissa ämnen i en eller flera klasser och alltså i praktiken fungerat

som ämneslärare. Det är enligt riksförbundets mening inget som hindrar, att

en ämneslärarutbildad rektor vid obligatorisk skola fullgör sin undervisningsskyldighet

på samma sätt.

I fråga om den pedagogiska ledningen må erinras om att studieledare

kan förordnas i försöksdistrikt för låg- och mellanstadiet, om den facklige

skolledaren huvudsakligen äger utbildning för och erfarenhet av högstadiet.

I en försöksskola med enbart låg- och mellanstadium bör det alltså inte med

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1960

hänsyn till den pedagogiska ledningen möta något hinder att anställa en

ämneslärarutbildad rektor.

Riksförbundet framhåller slutligen, att ett alternativ till den av förbundet

i första hand anvisade lösningen är att återinföra de behörighetsbestämmelser

som fastställdes av 1955 års riksdag och som meddelades i

14 § 1 mom. allmänna försöksskolebestämmelserna.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande över riksförbundets framställning anfört

bland annat följande.

I fråga om på vilket stadium och i vilka ämnen en rektor vid det obligatoriska

skolväsendet skall fullgöra sin undervisningsskyldighet finnes inga

särskilda bestämmelser.---Enligt överstyrelsens mening bör rektor

undervisa i första hand på det stadium, för vilket han har lärarutbildning,

och därvid i de ämnen utbildningen avser. Om särskilda skäl därtill föranleder,

bör han dock kunna undervisa även på annat stadium, varvid det

emellertid bör fordras mycket vägande skäl för att denna undervisning skall

få omfatta ämnen, i vilka han ej har särskild utbildning. Övergångsvis torde

enligt dessa grunder undervisning vid folkskola eller vid försöksskolas mellanstadium

kunna ordnas för en rektor, behörig endast till tjänst som lärare

i läroämnen.

De olägenheter beträffande den pedagogiska ledningen av skolväsendet,

som skulle vållas av att rektor ej har utbildning för någon del av det skolväsende,

som står under hans ledning kan — såsom i framställningen framhålles

— minskas genom att studierektor anställes. Detta kommer givetvis

att medföra en viss merkostnad för det allmänna, men på grund av den

korta period, som — enligt vad överstyrelsen i det följande föreslår •—

anordningen skulle komma att avse, synes denna omständighet ej böra tillmätas

avgörande betydelse.

Överstyrelsen anser det såväl från rättvisesynpunkt som med hänsyn till

önskvärdheten av ett brett rekryteringsunderlag önskvärt, att vid tillsättning

av rektorstjänst vid det obligatoriska skolväsendet i en kommun, som

nyss påbörjat eller står i begrepp att införa försöksverksamhet med nioårig

enhetsskola och därvid avser att anordna undervisning på högstadiet i kommunen,

lärare i läroämnen ej utestänges. Med hänsyn till den förhållandevis

långa tid för vissa kommuners del, som kan väntas komma att förflyta,

till dess enhet sskolan införes, finner överstyrelsen däremot ej skäl föreligga

till bestämmelser om generell behörighet för lärare i läroämnen till tjänst

som rektor vid det obligatoriska skolväsendet.

Under hänvisning till vad sålunda anförts uttalar skolöverstyrelsen, att

överstyrelsen finner det önskvärt, att 130 § första stycket folkskolestadgan

ändras därhän, att beträffande rektorstjänst, vilken är inrättad i kommun,

där vid tjänstens ledigkungörande lagakraf t vunnet beslut om införande av

försöksverksamhet med nioårig obligatorisk enhetsskola fattats och Kungl.

Maj:ts medgivande till att sådan verksamhet bcdrives föreligger, och vilken

förutses komma att avse ledningen av försöksskola med högstadium, samtliga

i nämnda stycke punkten b) angivna lärare blir behöriga till tjänsten.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts -proposition nr 131 år 1960

Departementschefen. Rektorstjänsterna vid det obligatoriska

skolväsendet är, liksom motsvarande tjänster vid allmänna läroverk och

högre kommunala skolor, att hänföra till kategorien chefstjänster.

Rektor är i första hand pedagogisk ledare för en viss skolenhet och har

i den egenskapen bland annat att övervaka undervisningen, ha uppsikt över

eleverna, leda lärarnas arbete och ta initiativ till förbättringar. I åtskilliga

sammanhang har understrukits vikten av att rektor verkligen kan ägna sig

åt dessa uppgifter och sätta sin prägel på skolans inre arbete. Som administrativ

ledare av skolenheten har rektor vidare andra betydelsefulla uppgifter

i fråga om elever och personal samt i fråga om lokaler, inventarier,

undervisningsmateriel, ekonomiska förhållanden etc. Vid sidan av skolledarskapet

aligger det så rektor att fullgöra viss undervisningsskyldighet;

omfattningen därav kan för rektorer vid det obligatoriska skolväsendet variera

mellan högst 25 och lägst 4 veckotimmar.

En rektor bör uppenbarligen ha åtskilliga av de egenskaper som utmärker

en god lärare i varje fall bör han vara god pedagog. Vad som utöver

läraregenskaper och lärarerfarenhet bör krävas är kanske främst de personliga

kvalifikationer som konstituerar en god ledare. Av betydelse är

vidare administrativ erfarenhet och visst mått av administrativt handlag.

Som förut framhållits innebär de nu gällande behörighetsvillkoren för rektorstjänster

vid det obligatoriska skolväsendet att den som är behörig till

ordinarie folkskollärar-, småskollärar- och övningslärartjänst vid det obligatoriska

skolväsendet och som är eller varit innehavare av sådan tjänst därmed

också äger formell behörighet till varje slag av rektorstjänst vid det

obligatoriska skolväsendet. Den som inte har lärarbehörighet av detta slag

men är behörig till ordinarie lärartjänst i läroämnen på försöksskolans högstadium

kan däremot endast komma i fråga till rektorstjänst, som avser

ledningen av försöksskola med sadant stadium eller folkskola med inbyggd

realskollinje. Behörighet som yrkeslärare kan över huvud taget inte grunda

kompetens för rektorstjänst.

För chefstjänster i allmänhet meddelas som regel inte några formella

kompetensföreskrifter. I fråga om rektorstjänsterna vid det obligatoriska

skolväsendet är det visserligen av flera skäl — särskilt formerna för tillsättningsförfarandet

och den roll som därvid tilldelats skolstyrelserna — nödvändigt

att uppställa vissa formella behörighetsvillkor, men det är enligt

min mening av vikt, att kretsen av formellt behöriga personer därvidlag inte

göres så snäv att sakligt sett lämpliga personer utestänges. Med hänsyn till

skolväsendets bästa torde det vara förenat med mindre nackdelar, om den

formella behörighetsregeln blir något för vid än om den blir något för snäv.

Man maste nämligen i sista hand alltid bygga på den lämplighetsprövning

som ankommer på tillsättningsmyndigheten, d. v. s. skolöverstyrelsen eller

— i besvärsfall — Kungl. Maj:t.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1960

I viss utsträckning har dessa synpunkter uppenbarligen redan beaktats i

gällande behörighetsbestämmelser för rektorer vid det obligatoriska skolväsendet.

Formella gränslinjer har emellertid dragits upp mellan olika grupper

av lärare, medan det snarare bör vara ett önskemål att sadana gränslinjer

såvitt möjligt raderas ut.

Av vad jag redan sagt framgår, att jag i allt väsentligt ansluter mig till

de kritiska synpunkter på gällande bestämmelser, som Läroverkslärarnas

riksförbund och skolöverstyrelsen anfört. Som riksförbundet framhåller innebär

dessa bestämmelser otvivelaktigt, att ett betydande antal kommuner

ställs utan möjlighet att under förberedelsen för och uppbyggandet av den

nya skolan såsom skolledare förvärva lärarkrafter med långvarig och värdefull

erfarenhet av det för denna skola nya inslaget, nämligen högstadiet.

Och jag instämmer också helt med skolöverstyrelsen i dess mening, att det

— både från rättvisesynpunkt och med hänsyn till önskvärdheten av ett

brett rekryteringsunderlag — är önskvärt att lärare i läroämnen inte utestänges

vid tillsättning av rektorstjänst i en kommun, som nyss påbörjat

eller står i begrepp att införa försöksverksamhet och som därvid avser att

anordna undervisning på högstadiet .

Hur behörighetsvillkoren för rektor stjänster vid det obligatoriska skolväsendet

lämpligen bör utformas har Läroverkslärarnas riksförbund och

skolöverstyrelsen delvis olika meningar om. Riksförbundet anser, som förut

nämnts, i första hand att lärare i läroämnen bör vara behöriga att söka alla

rektorstjänster vid det obligatoriska skolväsendet, alltså oavsett om den

aktuella tjänsten omfattar eller kommer att omfatta högstadium. Skolöverstyrelsen

däremot vill uppehalla vissa formella förutsättningar, syftande till

att lärare i läroämnen skall kunna komma i fråga till rektorstjänst, endast

om det kan förutses, att den kommer att omfatta ledningen av högstadium.

För egen del finner jag det lämpligast, att det formella kravet på lärarbehörighet

inte begränsas, utan att behörighet till ordinarie lärartjänst vid

det obligatoriska skolväsendet över huvud taget skall grunda formell behörighet

till rektorstjänst inom detta skolväsen. Bland annat för att tillgodose

synpunkter av det slag, skolöverstyrelsen anfört, bör emellertid en sådan

behörighetsregel kombineras med kravet att rektor skall äga de särskilda

insikter, den erfarenhet och de övriga egenskaper som erfordras för rektorstjänstens

utövande. Innebörden av en dylik regelkombination skall här

något närmare belysas.

Enligt den första regeln skall det formella kravet på lärarbehörighet anses

uppfyllt inte blott av den som är behörig till ordinarie folkskollärar-, småskollärar-

eller övningslärartjänst utan också av den som är behörig till

ordinarie lärartjänst i läroämnen eller ordinarie yrkeslärartjänst på försöksskolans

högstadium. Genom den kompletterande regeln åstadkommes

emellertid, att eu materiell behörighetsprövning i varje särskilt fall skall

göras med utgångspunkt i den aktuella tjänsten och de krav den ställer,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 131 år 1960

t. ex. i fråga om pedagogisk erfarenhet och förutsättningar att fullgöra den

med tjänsten förenade undervisningsskyldigheten.

Vid tillsättning av rektorstjänst i en kommun, som står i begrepp att

införa försöksverksamhet med högstadium, bör uppenbarligen även en ämneslärarkompetent

person ha goda möjligheter att fylla kompetenskraven

— under förutsättning bland annat att anordningar kan träffas för att ta

ut hans undervisningsskyldighet. Gäller det däremot en rektorstjänst, vars

innehavare inte ens i framtiden kan väntas bli ansvarig för ledningen av

högstadium, bör väl som regel en enbart ämneslärarbehörig person knappast

komma i fråga.

Den nu skisserade lösningen ansluter sig i sak nära till den av skolöverstyrelsen

förordade. Under övergångstiden före den nya skolans allmänna

genomförande blir det möjligt för överstyrelsen att bygga sitt avgörande i

behörighetsfrågan på en allmän prognos — utan att därvid vara bunden

av formella kriterier. Detta anser jag vara en avgjord fördel. Jag vill i detta

sammanhang också erinra om vad jag i statsverkspropositionen till 1959 års

riksdag (VIII ht s. 504 f.) uttalade om överföring av rektor vid realskola i

kommun, där enhetsskola införes, till rektorstjänst vid det obligatoriska

skolväsendet.

På nu anförda skäl förordar jag den ändringen av ifrågavarande bestämmelser

att som behörighetsvillkor för rektorstjänst vid det obligatoriska

skolväsendet skall gälla

a) att vara behörig till tjänst som ordinarie lärare vid det obligatoriska

skolväsendet; samt

b) att äga de särskilda insikter, den erfarenhet och de övriga egenskaper

som erfordras för rektorstjänstens utövande.

Det torde böra framhallas, att en övergång till dessa regler innebär, att

nuvarande krav pa att vara eller ha varit innehavare av ordinarie lärartjänst

slopas. Den ökade garanti för lämplighet, som kan tänkas ligga i ett

sådant krav, måste i varje fall vara ganska bristfällig, då någon kvalitativ

skillnad mellan tjänstgöring som ordinarie och tjänstgöring som extra ordinarie

lärare inte finns. Ofta beror det dessutom på tillfälligheter, om en

lärare erhållit ordinarie tjänst eller ej. Det har också redan i flera fall

inträffat, att Ivungl. Maj:t lämnat extra ordinarie folkskollärare dispens för

rektorstjänst vid det obligatoriska skolväsendet.

I detta sammanhang finns anledning erinra om att extra ordinarie lärartjänst

enligt bestämmelserna i 5 § 1 mom. avlöningsreglementet för folkskolan

inte kan förenas med rektorstjänst. Hindret härför torde nu böra

undanröjas. I rektorstjänsternas allmänna konstruktion har sedan gammalt

legat, att rektor vid sidan av sin rektorstjänst skall ha en lärartjänst

av visst slag — som regel en ordinarie tjänst. Detta har förutsatts i bestämmelser

om överstatförande av lärartjänster och i bestämmelser om tjänstepension

för rektorstjänster.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1960

Beträffande rektorstjänster i allmänhet innebär behörighetsföreskrifterna

en garanti för att rektor också innehar lärartjänst. Så är nu ej fallet beträffande

rektorstjänsterna vid det obligatoriska skolväsendet och den av mig

nyss förordade behörighetsregeln innebär på denna punkt snarast en ändring

i motsatt riktning. Flera skäl talar emellertid för att även en rektor vid

det obligatoriska skolväsendet alltid som bottentjänst skall ha en pensionsgrundande

lärartjänst. Med hänsyn härtill förordar jag, att i fall, då rektor

vid det obligatoriska skolväsendet inte innehar lärartjänst, som är förenad

med statlig pensionsrätt, den regeln införes, att han skall förordnas att tills

vidare, intill dess han erhåller ordinarie sådan tjänst, inneha extra ordinarie

lärartjänst eller därmed jämförlig, med statlig pensionsrätt förenad anställning,

som skolöverstyrelsen bestämmer. Därmed åstadkommes att rektor,

såsom tidigare varit fallet, alltid har en lärartjänst att falla tillbaka på.

Visserligen blir det, för att inte komplicera systemet alltför mycket, endast

en extra ordinarie tjänst, men hela arrangemanget skall endast vara avsett

som ett provisorium i en undantagssituation. Det bör framhållas, att förordnandet

på den extra ordinarie tjänsten skall meddelas tills vidare och

inte vara tidsbegränsat på annat sätt än att det skall upphöra, om rektor

får annan pensionsgrundande lärartjänst.

Slutligen må anmärkas, att flera av de synpunkter, som här anförts beträffande

rektorstjänsterna vid det obligatoriska skolväsendet, uppenbarligen

också kan göras gällande i fråga om rektorstjänsterna vid vissa andra

skolformer, främst de statliga realskolorna och de högre kommunala skolorna.

Huruvida behörighetsvillkoren för dessa tjänster bör ändras torde

det emellertid få ankomma på Kungl. Maj:t att pröva och den frågan får

upptagas i ett senare sammanhang.

Frågor rörande behörighet till rektor stjänst vid det obligatoriska skolväsendet

har, som av det föregående framgått, tidigare underställts riksdagen,

varför så också bör ske i detta fall. I fortsättningen torde dock

frågor av denna art, i den mån de ej är av principiell natur, böra prövas av

Kungl. Maj:t.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående förordat meddela

ändrade bestämmelser om behörighetsvillkoren för rektorstjänster

vid det obligatoriska skolväsendet samt i anslutning

därtill vidtaga övriga erforderliga författningsändringar.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 131 år 1960

IV. Överlåtelse till Haparanda stad av en läroverksfastighet

i staden

Alltsedan tillkomsten år 1834 av det första allmänna läroverket i Haparanda

har Haparanda stad i ekonomiskt hänseende åtnjutit en viss förmånsställning

i jämförelse med andra läroverkskommuner. Denna förmånsställning

har bestått framför allt däri att statsverket upprepade gånger i

större eller mindre omfattning ekonomiskt bidragit till anskaffande av

erforderliga undervisningslokaler för läroverket. Anledningen härtill har

varit dels att läroverket ansetts så betydelsefullt för den andliga odlingen

i gränsbygden att staten i särskild grad borde sörja för dess bestånd, dels

att stadens ekonomiska läge icke gjort det möjligt för staden att själv bära

kostnaderna. Uppförandet av det nuvarande läroverkshuset jämte gymnastikbyggnad

har sålunda med stöd av riksdagsbeslut åren 1938, 1939,

1943 och 1945 helt bestritts med statsmedel, varvid de för ändamålet anvisade

anslagen beviljats under förutsättning bland annat att Haparanda

stad utan ersättning eller förbehåll med full äganderätt till statsverket överläte

tomt för ändamålet. Sedan så skett och Kungl. Maj:t genom beslut den

25 november 1938 godkänt den upplåtna tomten, omfattande hela kvarteret

Lärkan i staden, har Kungl. Maj:t och kronan erhållit lagfart å densamma.

Tomten har nr 1 i nämnda kvarter.

I skrivelse den 15 juni 1957 har nu Haparanda stad anmält, att behov

föreligger av en omedelbar om- och tillbyggnad av såväl den egentliga

läroverksbyggnaden som läroverkets gymnastikbyggnad samt anhållit

om anslag till täckande av hela kostnaden för dessa byggnadsarbeten.

Staden har därvid som sin mening uttalat, att de omständigheter, som

föranlett statsmakterna att helt bekosta uppförandet av läroverksbyggnaden

i Haparanda, fortfarande är för handen och motiverar, att staten

bekostar även de nu aktuella arbetena.

Skolöverstyrelsen har i avgivet yttrande förklarat sig icke kunna tillstyrka,

att Haparanda stad i jämförelse med andra läroverkskommuner

beredes någon särskild förmånsställning i fråga om kostnaderna för läroverkets

om- och tillbyggnad. Överstyrelsen, som lämnar en utförlig redogörelse

för bakgrunden till att staden hittills blivit gynnad — beträffande

vilken redogörelse torde få hänvisas till handlingarna i ärendet — anser att

staden, vars ekonomiska ställning numera förbättrats, bör åtnöjas med det

statsbidrag till byggnadsföretaget, som kan utgå enligt kungörelsen den

31 maj 1957 (nr 318) om statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna

skolväsendet. Härjämte framhåller överstyrelsen den numera föreliggande

möjligheten för staden att från andra kommuner erhålla bidrag

till kostnaderna för läroverket. Om staden får åtnöjas med statsbidrag jämlikt

nyssnämnda kungörelse innebär detta enligt överstyrelsen endast att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts -proposition nr 131 år 1960

staden fullgör en förpliktelse mot läroverket, som staden redan åtagit sig.

I så fall är det emellertid enligt överstyrelsens mening rimligt, att staden

i fråga om äganderätten till läroverkets tomt och byggnader blir likställd

med övriga läroverkskommuner och att därför tomt och byggnader, som nu

är statens egendom, utan vederlag överlåtes till staden. Överstyrelsen erinrar

vidare om att överlåtelse utan vederlag till kommun av statsverket

tillhörig, av allmänt läroverk disponerad byggnad och tomt förekommit vid

upprepade tillfällen, exempelvis beträffande läroverkshusen i Visby (1933)

och Strängnäs (1940). Sådan överlåtelse synes även i detta fall särskilt

motiverad, enär statsbidrag enligt kungörelsen 1957:318 förutsätter, att

kommunen har äganderätt eller tryggad besittningsrätt till skoltomten. Full

likställighet mellan Haparanda och övriga läroverkskommuner skulle uppnås,

om staden å ena sidan fullgjorde sina åtaganden mot läroverket och a

andra sidan bleve ägare till läroverkets byggnader och tomt.

Statskontoret har anslutit sig till överstyrelsens uttalande att någon

särskild förmånsställning icke borde beredas Haparanda stad i fråga om

statsbidrag till kostnader för om- och tillbyggnad av läroverket.

Härefter har staden i underdånig skrivelse den 10 juli 1959 anhållit, att

byggnadsföretaget måtte få utföras i arbetsmarknadsstyrelsens regi och helt

bekostas med statsmedel.

Genom beslut den 28 september 1959 har arbetsmarknadsstyrelsen efter

samråd med skolöverstyrelsen och byggnadsstyrelsen medgivit, att viss tillbyggnad

av läroverkshuset finge utföras såsom statskommunalt beredskapsarbete

samt beviljat statsbidrag med 60 procent av styrkta, av styrelsen

godkända kostnader därför. Som villkor för statsbidraget gäller bland annat

att detta icke kommer att utbetalas, förrän bevis inkommit till arbetsmarknadsstyrelsen

dels att staden förvärvat äganderätt eller tryggad besittningsrätt

till den för tillbyggnaden avsedda tomten, dels att nuvarande läroverkshuset

med tomt överlåtits till staden, dels ock att stadsfullmäktige

beslutat mottaga statsbidraget på i beslutet angivna villkor.

Vid sammanträde den 29 oktober 1959 beslöt stadsfullmäktige mottaga

statsbidraget på dessa villkor. Detta beslut har vunnit laga kraft.

Ilos Kungl. Maj:t har staden härefter den 5 december 1959 anhållit, att

ifrågavarande tomt samt läroverkshuset och gymnastikbyggnaden matte

utan vederlag och med full äganderätt överlatas till staden.

Byggnadsstyrelsen, som hörts i anledning av sistnämnda ansökning, erinrar

om att fastigheten för närvarande är bokförd på byggnadsstyrelsens

delfond av statens allmänna fastighetsfond med ett fastighetsvärde av

1 362 647 kronor 73 öre, varav markvärde 12 000 kronor och byggnadsvärde

1 350 647 kronor 73 öre. På värdeminskningskontot är för fastigheten

avsatt 716 144 kronor 69 öre. Tomtens areal uppgår till 16 890 in2. Därest

fastigheten anses böra överlåtas utan vederlag till staden bör enligt byggnadsstyrelsens

mening såsom villkor härför bland annat föreskrivas, att

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1960

staden, för det fall att byggnaderna framdeles icke skulle komma att användas

för skoländamål, skall vara skyldig ersätta kronan med värdet av

anläggningen vid tidpunkten för det ändrade användningssättet. Slutligen

erinras, att vid en överlåtelse av fastigheten den uppkommande kapitalmedelsförlusten

646 503 kronor 04 öre per den 30 juni 1960 bör överföras

till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

I härefter avgivet utlåtande har kammarkollegiet anfört i huvudsak följande.

Av här förvarade äganderättshandlingar (äganderättsakt nr 2/1944) inhämtas,

att Haparanda stad genom gåvobrev den 4 maj 1939 till Kungl.

Maj:t och kronan »utan ersättning eller förbehåll och med full äganderätt»

överlåtit hela kvarteret Lärkan i Haparanda såsom tomt för läroverkets

nybyggnad samt att — sedan erforderlig tomtindelning verkställts — på

grund av gåvobrevet lagfart den 2 oktober 1942, § 370, meddelats för

Kungl. Maj:t och kronan å tomten nr 1 i kvarteret Lärkan. Tomten omfattar

hela nämnda kvarter.

Kollegiet har intet att erinra mot att fastigheten, i enlighet med vad

skolöverstyrelsen förordat, utan vederlag överlåtes till staden. I de tidigare

fall, då kronans rätt till tomt eller byggnad för läroverk utan vederlag

överlåtits till vederbörande kommun, torde villkor rörande fastighetens

användning för skoländamål i regel icke ha uppställts annat än om sådant

ansetts påkallat av särskilda skäl (prop. 1947: 151 s. 84 ff., Västerås).

Beträffande Haparanda föreligger emellertid sådana omständigheter att det

synes skäligt att i samband med fastighetens överlåtelse uppställa särskilt

villkor för tryggande av statsverkets ekonomiska intresse, för den händelse

användningen för skoländamål skulle upphöra. Detta kan lämpligen ske 5

den form byggnadsstyrelsen föreslagit, måhända med viss jämkning för

vinnande av bättre anslutning till bestämmelserna i 17 § kungörelsen

1957:318.

Därest överlåtelse kommer till stånd, bör ovannämnda äganderättshandlingar

överlämnas till staden.

Departementschefen. I likhet med skolöverstyrelsen och statskontoret

anser jag det rimligt att man nu, när en större om- och tillbyggnad av läroverket

i Haparanda är aktuell, åstadkommer likställighet mellan Haparanda

stad och övriga läroverkskommuner i vad gäller äganderätten till läroverkslokalerna.

I enlighet härmed torde den nuvarande läroverkstomten i

staden — tomten nr 1 i kvarteret Lärkan — jämte därå uppförda läroverksbyggnader

böra överlåtas till staden utan vederlag. Till överlåtelsen torde i

anslutning till vad byggnadsstyrelsen och kammarkollegiet anfört böra

knytas villkor om ersättning till kronan, därest fastigheten icke längre av

staden användes till skoländamål. Bestämmelsen härom torde kunna anslutas

till vad som enligt kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 318) om statsbidrag

till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet i motsvarande

fall gäller beträffande skollokaler för vilka statsbidrag utgått. Vid en överlåtelse

av fastigheten torde den uppkommande kapitahnedelsförlusten

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1960

böra överföras till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster samt de i

kammarkollegiet befintliga äganderättshandlingarna överlämnas till staden.

För den av mig nu förordade fastighetsöverlåtelsen erfordras riksdagens

medgivande, och jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t matte föreslå

riksdagen

att medgiva, att den Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga,

för högre allmänna läroverket i Haparanda disponerade

fastigheten, tomten nr 1 i kvarteret Lärkan med därå uppförda

läroverksbyggnader, må på av mig förordat villkor

utan vederlag överlåtas till Haparanda stad.

Vad departementschefen sålunda under II—IV hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,

bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Kerstin Kylin-Almryd

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

•i

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 131 år 1960

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Den allmänna försöksverksamheten .............................. 1

II. Ombildning av högre allmänt läroverks gymnasium till försöksgymnasium

..... g

III. Behörighetsvillkoren för rektorstjänster vid det obligatoriska skolväsendet

...... 17

IV. Överlåtelse till Haparanda stad av en läroverksfastighet i staden .... 26

•f ,, f,r r . .. (> . , 0f f r f

Ivar Hieggströms Boktryckeri AB • Stockholm 196G

600686

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:316 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa organisationsfrågor inom skolväsendet m. m. a1 i texten
  2. SU 1960:133 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa organisationsfrågor inom skolväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten