Angående vissa åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område, m. m
1960-04-22 · 76 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 62 av 76 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1960:153, Angående vissa åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område, m. m
Dokumentets text
Knngl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
1
Nr 153
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder
i prisreglerande syfte på jordbrukets område, m. m.;
given Stockholms slott den 22 april 1960.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gösta Netzén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges förslag till provisorisk lösning av vissa problem
för livsmedelsindustrien och jordbruket till följd av Sveriges anslutning till
Europeiska frihandelssammanslutningen. Förslagen grundas pa vissa av statens
jordbruksnämnd efter överläggningar med företrädare för berörda livsmedelsindustrier
och jordbrukets förhandlingsdelegation gjorda framställningar.
Enligt förslagen skall tillverkarna av choklad- och konfektyrvaror, wafers,
biscuits, färdiglagad senap, såser, soppor och fiskkonserver från och med
den 1 juli 1960 för produktionen av nämnda varor få tillgång till de viktigaste
jordbruksråvarorna till världsmarknadspriser. Den härför erforderliga
utjämningen föreslås för jordbrukets del skola genomföras kollektivt genom
jordbrukets regleringsföreningar, vilka därefter av statsmedel erhåller
täckning för kostnaderna för utjämningen. Erforderliga medel — 25 miljonor
kronor — skall anvisas över anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område.
I anslutning härtill behandlas vissa åtgärder i vad angår skatt och tull av
chefen för finansdepartementet i en särskild proposition.
I fråga om jordbruksregleringsvarorna föreslås bland annat, att nu utgående
införselavgifter på fettsyror m. m. — utom det i införselavgiften för
stearin ingående manufaktureringsskyddet — slopas och ersältes med en
regleringsavgift.
Det förutsättes ankomma på jordbruksnämnden att på såväl livsmedels
1
liihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 153
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
industriens som jordbrukets område noggrant följa utvecklingen, sedan
EFTA-konventionen trätt i kraft, och att, när viss tids erfarenhet av konventionens
verkningar vunnits, efter överläggningar med berörda parter framlägga
förslag till eventuella ytterligare åtgärder.
I propositionen föreslås vidare, att vid skördeskador 4-procentregeln i modifierad
form skall tillämpas för 1960 års skörd och att majsstärkelse i detalj
handelsförpackningar, vägande per styck högst 1 kilogram netto, samt
lusern- och hömjöl från och med den 1 juli 1960 skall överföras till jordbruksregleringen.
Därjämte framlägges bland annat förslag beträffande användningen
av införsel- och regleringsavgiftsmedlen på jordbrukets område
under regleringsåret 1960/61.
Slutligen behandlas frågan om anpassning av import- och exportförordningarna
på jordbrukets och fiskets områden till den nya tulltaxeförordning,
varom proposition nyligen förelagts riksdagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
22 april 1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, frågan om vissa åtgärder
i prisreglerande syfte på jordbrukets område, m. m. samt anför därvid.
I årets statsverksproposition (IX ht, p. 29) har jag anmält min avsikt att
i senare sammanhang återkomma till dels frågan om den närmare beräkningen
samt användningen av de medel, som influtit eller under innevarande
och nästkommande regleringsår inflyter genom upptagande av införselavgifter
på jordbrukets område, dels frågan om användningen under nästa
regleringsår av de medel, som inflyter genom upptagande av interna regleringsavgifter
på jordbrukets område, dels spörsmålet om statligt stöd för
förluster genom skördeskador på 1960 års skörd.
I en den 2 april 1960 dagtecknad skrivelse har statens jordbruksnämnd
framlagt förslag till lösning av vissa problem för livsmedelsindustrien till
följd av Sveriges anslutning till Europeiska frihandelssammanslutningen.
Förslaget har behandlats i jordbruksnämndens råd. över förslaget har vidare,
efter remiss, yttrande avgivits av kommerskollegium, som handlagt
ärendet i den till kollegium knutna särskilda delegationen för frihandelsfrågor.
I ärendet har Sveriges grossistförbund inkommit med den 5 och 8
april 1960 dagtecknade skrifter.
Vidare har jordbruksnämnden i en den 5 april 1960 dagtecknad skrivelse
framlagt förslag i vissa frågor rörande den fortsatta jordbruksregleringen
m. m. samt i promemoria den 21 april 1960 förslag om anpassning till
ny tulltaxeförordning.
I detta sammanhang torde även få anmälas en av jordbruksnämnden den
6 oktober 1959 gjord framställning om att överföra vissa varor till jordbruksregleringen.
över framställningen har, efter remiss, yttranden avgivits av
kommerskollegium och generaltullstyrelsen.
Likaså torde här till behandling få upptagas en av veterinärstyrelsen i
skrivelse den 26 augusti 1959 gjord framställning om anslag till kontroll å
uppvärmning av mjölk och grädde m. m. samt i anslutning härtill inkomna
skrivelser från 1.954 års mjölkkommilté och jordbruksanslagsutredningen.
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
Jordbruksnämndens förslag till lösning av vissa problem för livsmedelsindustrien
till följd av Sveriges anslutning till Europeiska
frihandelssammanslutningen
Jordbruksnämnden erinrar inledningsvis i sin skrivelse den 2 april 1960
om att det till följd av den gränsdragning mellan jordbruksvaror och industrivaror,
som överenskommits i konventionen angående upprättandet av
Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTTA-konventionen), uppkommer
speciella problem för vissa svenska livsmedelsindustrier, vilkas produkter
enligt gränsdragningen blir industrivaror och alltså får sitt nuvarande
tullskydd successivt avvecklat. Nämnden hänvisar därvid till att i propositionen
1960: 25 angående godkännande av Sveriges anslutning till konventionen
(s. 55—57) de närmast aktuella frågeställningarna i korthet redovisats,
samt anmäler, att de i nämnda proposition omförmälda överläggningarna
i ämnet mellan jordbruksnämnden och företrädare för den berörda
livsmedelsindustrien nu avslutats. I anslutning härtill redovisar nämnden
i det följande resultatet av ifrågavarande överläggningar och framlägger
förslag till lösning av de närmast aktuella problemen.
Jordbruksnämnden upplyser, att som centralt kontaktorgan med nämnden
i hithörande frågor har för industriens del fungerat dels en av Sveriges
industriförbund särskilt tillsatt fyramannakommitté, dels Sveriges kemiska
industrikontors livsmedelssektion. I överläggningarna har ävenledes deltagit
representanter för Sveriges lantbruksförbund, Svensk industriförening,
Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen u. p. a., Svenska kexfabrikantföreningen
u. p. a., Svenska sockerfabriks aktiebolaget, Sveriges
bageriidkareförening, Sveriges konditorförening, Svenska bryggareföreningen,
Sveriges vattenfabrikanters riksförbund samt Kemisk-tekniska och livsmedelsfabrikanters
förening (KeLiFa).
I samband med överläggningarna och utarbetandet av förslagen har jordbruksnämnden
vidare tagit del av de synpunkter, som framförts dels i en
av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet den 14 december 1959
till nämnden remitterad skrivelse från KeLiFa beträffande fiskkonservindustriens
problem, dels i ett flertal från olika branschorganisationer och
enskilda företag direkt till nämnden inkomna skrifter, vilka i avskrift fogats
till nämndens skrivelse. Vidare upplyser jordbruksnämnden, att den
vid utarbetandet av de i det följande redovisade förslagen samrått med kontrollstyrelsen
i skattetekniska frågor och med generaltullstyrelsen i tulltekniska
frågor.
Jordbruksnämnden erinrar därefter om att den svenska livsmedelsindustriens
här berörda problem i främsta rummet härledes från den högprislinje
för jordbruksvaror, som tillämpas i den svenska jordbruksregleringen.
Till följd av denna högprislinje får de livsmedelsindustrier, som använder
5
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
jordbruksprodukter som råvaror, vid sin tillverkning erlägga ett högre pris
för dylika råvaror än motsvarande industrier i länder, som tillämpar en mer
eller mindre utpräglad lågprislinje (t. ex. Storbritannien). F. n. utjämnas
detta handikapp i stort sett genom de tullar, som utgår på de ifrågavarande
industriernas färdigprodukter. I och med att dessa tullar avvecklas, kan
emellertid betydande svårigheter i konkurrenshänseende uppkomma för vissa
svenska livsmedelsindustrier och därmed även svårigheter för avsättningen
av svenska jordbruksprodukter. Krav har därför från såväl industriens
som jordbrukets sida rests på att de berörda livsmedelsindustrierna
i en eller annan form skall få tillgång till sina råvaror till »världsmarknadspris».
Till de livsmedelsindustriprodukter, för vilka de angivna problemen uppkommer
hör, anför jordbruksnämnden, uppenbarligen chokladvaror och
andra konfektyrer, käx och wafers, maltdrycker och söta läskedrycker, konserverade
soppor, såser och färdiglagad senap samt vissa fiskkonserver.
Även vissa av bageri- och konditorinäringens produkter kommer enligt
nämnden utan tvivel att bli berörda. I vilken utsträckning så blir fallet kan
dock f. n. icke med säkerhet bedömas, då verkningarna av gränsdragningen
mellan industrivaror och jordbruksvaror på detta område ännu icke låter
sig överblickas.
Jordbruksnämnden erinrar vidare om att likartade problem uppkommer
för några jordbruksreglerade produkter, i främsta rummet äggalbumin, fettsyror,
glass, glasspulver och puddingpulver samt dextrin och vissa andra
stärkelseprodukter. Nämnden anmäler sin avsikt att i annat sammanhang
återkomma till de härmed sammanhängande problemen. I fråga om de råvaruproblem,
som till följd av fiskprisregleringen uppkommer för vissa
fiskkonserver samt för djupfrysta fiskfiléer, erinrar nämnden, att den behandlat
dessa frågor i skrivelse till Kungl. Maj :t den 23 februari 1960 angående
reglering av priserna på fisk under budgetåret 1960/61 m. in. (prop.
1960:82).
A. Problemets omfattning
Beträffande omfattningen av det problem, som beräknas uppstå för livsmedelsindustrien
i samband med Sveriges anslutning till EFTA-konventionen,
anför jordbruksnämnden följande.
1. Inhemsk produktion av berörda produkter
Värdet av produktionen i Sverige (exklusive produktskatter) år 1957 av
viktigare livsmedelsprodukter, som enligt EFTA-konventionen har klassificerats
som industrivaror, utgjorde enligt den officiella industristatistiken
(vilken endast omfattar produktionen vid företag med minst 5 anställda)
följande (milj. kr.)
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
Choklad och konfektyrer ...................................... 233
Käx och wafers............................................... 32
Söta läskedrycker.............................................. 105
Maltdrycker .................................................. 140
Fiskkonserver ................................................ 75
Såser, soppor och senap........................................ 46
Summa 631
Vad beträffar bageri- och konditorivaror har Sveriges bageriidkareförening
beräknat det årliga produktionsvärdet av de produkter, som kan tänkas
bli klassificerade helt eller delvis som industrivaror, till följande belopp
(milj. kr.).
Skorpor ...................................................... 45
Wienerbröd................................................... 67
Pepparkakor.................................................. 25
Konditorivaror (tårtor, bakelser, sockerkakor, småbröd m. m.)____ 280
Summa 417
2. Förbrukning av jordbruksråvaror
De berörda industriernas förbrukning av jordbruksreglerade råvaror uppgick
år 1957 i runda tal till följande kvantiteter (ton).
Socker .................................................... 45 000
Glykos .................................................... 5 500
Fettvaror.................................................. 5 000
Mjölk (kondens- och torrmjölk).............................. 6 500
Mjöl ...................................................... 7100
Malt ...................................................... 30000
övrigt (smör, ägg, kött, stärkelse, grädde).................... 1 800
För mera detaljerade uppgifter hänvisar jordbruksnämnden till särskilda
tablåer, vilka såsom bilaga 1 torde få fogas till detta protokoll.
Bageri- och konditorinäringens råvaruförbrukning för tillverkning av nyss
angivna produkter har beräknats till ca 35 000 ton mjöl, 19 000 ton fettvaror
och 17 000 lon socker per år.
3. Råvarufördyring till följd av jordbruksregleringen
I särskilda tablåer, vilka såsom bilaga 2 torde få fogas till detta protokoll,
redovisar jordbruksnämnden den till följd av jordbruksregleringen uppkomna
råvarufördyringen för de berörda industribranschernas viktigare produkter.
Som mått på skillnaden i råvarupriser för svensk industri och motsvarande
»världsmarknadspris» har använts den 1 januari 1960 utgående
införselavgifter jämte, i förekommande fall, kompensationsavgifter eller regleringsavgifter
för fett samt sockerskatt. Siffrorna grundar sig på detaljkalkyler
uppgjorda av vissa representativa industriföretag. Fördyringen uttryckt
i procent av färdigproduktpriset för de olika branscherna sammanfattas av
nämnden sålunda.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
Chokladvaror....
Sockerkonfektyrer
Käx och wafers...
Söta läskedrycker ,
Maltdrycker.....
Senap ...........
Majonnäs........
Tomatketchup ...
Soppor..........
3.0 — 10,4
3,9 — 15,7
6.1 — 19,6
12,8
2,8— 4,0
4.8
20,0
5.8
7,0— 8,7
Råvarufördyringen för bageri- och konditorivaror synes, anför nämnden,
genomsnittligt ligga vid omkring 10 procent av färdigproduktens pris.
4. Utjämningskostnader
I den vid detta protokoll fogade bilaga 1 redovisas den av jordbruksnämnden
beräknade storleken av de belopp, som erfordras för att olika industribranschers
kostnader för jordbruksreglerade råvaror skall utjämnas till
»världsmarknadspris». Siffrorna har nämnden erhållit genom att multiplicera
förbrukade råvarukvantiteter med utgående avgifter och skatter vid
import. Utjämningskostnaderna för viktigare branscher, baserade på en produktion
av 1957 års storlek, blir enligt detta beräkningssätt följande (milj.
kr.).
Choklad och konfektyrer.....
Käx och wafers .............
Läskedrycker och maltdrycker
Soppor, såser och senap ......
Fiskkonserver...............
....... 16,4
....... 3,8
....... 12,4
....... 3,5
....... 2,1
Summa 38,2
De angivna beloppen är enligt jordbruksnämnden att betrakta som »brutt
okostnader», d. v. s. hänsyn har icke tagits till det faktum, att redan vid nu
gällande system skillnaden mellan inhemskt råvarupris och »världsmarknadspris»
i vissa fall utjämnas.
För de förut angivna bageri- och konditorivarorna har, upplyser jordbruksnämnden,
utjämningskostnaderna av bageriidkareföreningen angivits
till ca 37 milj. kr., varav mjöl svarar för ca 8 milj. kr., fettvaror för ca 20
milj. kr. och socker för ca 9 milj. kr.
Ser man på de olika råvarornas andel av utjämningskostnaderna får man
enligt jordbruksnämndens beräkningar följande bild (milj. kr.).
Socker ..
Glykos ..
Fettvaror
Mjöl
Mjölk....
Malt ....
Övriga ..
Summa
19,5
2,3
4.5
1,7
4.6
4,0
1.6
38,2
Sockret svarar som synes värdemässigt för drygt hälften av råvarufördyringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
B. Jordbruksnämndens förslag till lösning
1. Allmänna synpunkter
Jordbruksnämnden anför, att det vid ett övervägande av möjligheterna att
tillmötesgå de krav, som framställts om att livsmedelsindustrien skall få
tillgång till inhemska råvaror till »världsmarknadspris», i första hand gäller
att taga ställning till frågan om storleken av den erforderliga prisutjämningen,
till frågan om det lämpligaste systemet för ett prisutjämningsförfarande
och den tekniska utformningen av ett sådant system ävensom till frågan
om finansieringen av kostnaderna för en prisutjämning.
Det synes emellertid jordbruksnämnden icke nu möjligt eller ens önskvärt
att varaktigt lösa frågan om livsmedelsindustriens råvaruutjämning. Verkningarna
av frihandelsöverenskommelsen för berörda industrier måste enligt
nämndens mening ännu på de flesta områden betraktas som mycket ovissa.
Särskilt gäller detta bageri- och konditorinäringen samt bryggeri- och läskedrycksindustrien.
Det är vidare ovisst, hur övriga medlemsländer i frihandelssammanslutningen
avser att lösa motsvarande problem. Då dessutom
hela frågan torde komma i ett helt annat läge, därest ett av huvudsyftena
med EFTA-konventionens upprättande nås, nämligen en närmare anknytning
till sexmaktsunionen, har nämnden tills vidare icke velat föreslå annat
än en provisorisk lösning av det föreliggande problemkomplexet. När mera
erfarenheter vunnits av EFTA-konventionens verkningar och större klarhet
föreligger rörande möjligheterna till ett närmare samarbete med EEC,
förutsätter nämnden, att hela frågan om livsmedelsindustriens problem får
tagas upp till omprövning i ljuset av då föreliggande fakta.
Skillnaden mellan inhemskt pris och världsmarknads pris
Vad först gäller storleken av en sådan prisutjämning, som här avses, bör
denna enligt jordbruksnämnden, bl. a. med hänsyn till EFTA-konventionens
innehåll, icke bestämmas till högre belopp än som motsvarar råvarornas
fördyring till följd av den svenska jordbruksregleringen. Som mätare på
denna fördyring torde enligt nämnden med hänsyn till grunderna för jordbruksregieringen
— såsom redan skett i de förut återgivna beräkningarna
- lämpligen kunna användas den för vederbörande varuslag gällande införselavgiften
(jämte i förekommande fall kompensationsavgift eller regleringsavgift
för fetlvaror samt sockerskatt). Om man väljer en lösning, som innebär,
att dylika avgifter slopas (t. ex. en allmän lågprislinje) skulle prisnedsättningen
i princip automatiskt bli lika med sagda belopp. Anledning synes
å andra sidan icke heller föreligga att, i fall annat prisutjämningssystem väljes
vid ett bortfall av motsvarande tullskydd, överväga en prisnedsättning
med lägre belopp än som motsvarar den faktiska avgifts-(och skatte-)belastningen
på använd råvara. Vid prisutjämning enligt den metod, som nämnden
föreslår i det följande, bör utjämningsbeloppets storlek lämpligen för
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
varje månad eller annan utjämningsperiod kunna avpassas efter de avgiftssatser,
som gäller vid periodens ingång.
Olika typer av utjämningssystem
Jordbruksnämnden övergår därefter till att redogöra för olika typer av
utjämningssystem och lämnar först följande definitioner av olika använda
begrepp.
I den följande redogörelsen för olika utjämningssystem användes uttrycket
lågprislinje för att beteckna ett system, där jordbruksråvarorna (samtliga
eller vissa av dem) erhålles till »världsmarknadspris». Med allmän lågprislinje
avses ett lågprissystem, som genomgående tillämpas såväl för livsmedelsindustrien
som för konsumenterna i övrigt, vare sig ett dylikt är totalt,
d. v. s. omfattar alla eller så gott som alla jordbruksvaror eller endast
är partiellt, d. v. s. omfattar endast en eller ett fåtal jordbruksvaror (t. ex.
socker), medan för de övriga en högprislinje tillämpas. Med industriell lågprislinje
åsyftas ett system, genom vilket endast livsmedelsindustrien eller
en begränsad del av denna får tillgång till jordbruksråvarorna till »världsmarknadspris»,
under det att man för förbrukningen i övrigt tillämpar en
liögre prisnivå.
När det gäller att finna ett ur administrativ synpunkt lätthanterligt system,
är det, anför jordbruksnämnden, helt naturligt, att frågan om en övergång
från nuvarande högprislinje för jordbruksvaror till någon form av allmän
lågprislinje för samtliga de jordbruksprodukter, som användes som råvara
av ifrågavarande industrier, först kommer i blickpunkten. Även om en övergång
till en dylik lågprislinje skulle innebära en ur internationell och administrativ
synpunkt god lösning, när det gäller att tillgodose livsmedelsindustriens
kompensationskrav, kan man enligt nämndens mening emellertid
icke bortse från att en allmän lågprislinje i sin tur skulle skapa andra
problem. Ett av dessa skulle bli att bestämma storleken av det inkomstbortfall,
som en övergång till en allmän lågprislinje skulle medföra för det svenska
jordbruket. Det skulle här självfallet komma att under alla förhållanden
röra sig om mycket stora belopp. En ersättning till jordbruket för konstaterat
inkomstbortfall skulle, anför nämnden, uppenbarligen ställa statsmakterna
inför betydande finansieringsproblem. Övergången till lågprislinje
skulle för övrigt innebära en så radikal omläggning av den nuvarande jordbruksregleringen,
att den helt naturligt måste föregås av ingående undersökningar
och förhandlingar med jordbrukets representanter.
Jordbruksnämnden anför i detta sammanhang, att jordbrukets förhandlingsdelegation
vid den kontakt, som nämnden i denna fråga haft med delegationen,
bestämt framhållit, att en omläggning av jordbruksregleringen
till lågprislinje enligt delegationens mening måste motiveras av andra och
långt starkare skäl än lösandet av nu föreliggande problem. Nämnden har
därför ansett sig i detta sammanhang icke vidare böra ingå på frågan om
övergång till en total allmän lågprislinje.
Jordbruksnämnden upplyser, att den till övervägande även upptagit ett
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
alternativ, innebärande övergång till en partiell allmän lågprislinje. I främsta
rummet har därvid åsyftats socker, som i detta sammanhang är den viktigaste
jordbruksråvaran, samt eventuellt någon annan råvara (t. ex. glykos).
Mot detta alternativ, som självfallet innebär betydligt lägre finansieringskostnader
än en total allmän lågprislinje, kan emellertid, framhåller
nämnden, ehuru med mindre styrka, anföras i stort sett samma skäl, som
mot en total allmän lågprislinje. Detta alternativ skulle vidare lämna kompensationsproblemen
olösta för andra än de nu berörda råvarorna. Även
detta alternativ har nämnden därför nu låtit förfalla.
Sedan frågan om övergång till någon form av allmän lågprislinje sålunda
avförts, har jordbruksnämnden av övriga tänkbara alternativ för lösning av
föreliggande problem funnit en industriell lågprislinje ligga närmast till
hands. En sådan kan antingen utsträckas att gälla all livsmedelsindustri
eller begränsas till produktionen av de varor, som enligt EFTA-konventionen
hänförts till industrivaror. I det förra fallet blir, konstaterar nämnden,
finansieringsproblemen fortfarande av relativt betydande omfattning, medan
det senare alternativet medför större kontrollproblem med hänsyn till de
många företagen med ur denna synpunkt »blandad» produktion (d. v. s. såväl
jordbruksvaror som industrivaror). Med hänsyn till att nämnden nu endast
åsyftat en provisorisk lösning av problemet, har nämnden ändock
stannat vid det sistnämnda alternativet, eftersom detta medför de minst ingripande
omläggningarna av nu tillämpade regleringar och vidare i stort
sett kan finansieras med en kompensatorisk varubeskattning. Denna ståndpunkt
hindrar självfallet icke, framhåller nämnden, att när frågan skall
omprövas och ges en varaktig lösning, de nu av olika skäl avfärdade lösningarna
ånyo bör tagas under övervägande. Innebörden av det av nämnden
föreslagna provisoriska systemet är, att de därav berörda livsmedelsindustrierna
för tillverkning av sådana färdigprodukter, som enligt EFTAkonventionen
klassificerats som industrivaror, får tillgång till jordbruksråvaror
till »världsmarknadspris».
Jordbruksnämnden lämnar därefter en kortfattad redogörelse för hur en
prisutjämning, som bygger på principen partiell industriell lågprislinje, tekniskt
sett lämpligen skulle kunna utformas. Nämnden anknyter därvid för
några av de berörda industriprodukterna till den kontrollverksamhet, som i
samband med uppbörden av varuskatt handhaves av kontrollstyrelsen, och
beträffande andra varuslag till den löpande reglerings- och kontrollverksamhet,
som utövas av nämnden.
De företag, vilkas färdigprodukter är, eller enligt vad i det följande föreslås,
kommer att bli belagda med varuskatt (choklad och konfektyrer, käx
och wafers), skulle i samband med den deklaration de enligt skattebestämmelserna
har att avge till kontrollstyrelsen även redovisa sin förbrukning
av jordbruksråvaror för tillverkning av skattebelagda färdigprodukter. På
grundval av förbrukningsuppgifterna skulle företagen enligt fastställda regler
tillgodoföras belopp, motsvarande de införselavgifter (samt eventuellt
andra avgifter eller skatter), som vid import belastar de i färdigprodukten
använda kvantiteterna jordbruksråvaror.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
Vad beträffar sådana färdigprodukter, som icke är eller icke avses skola
bli skattebelagda (bl. a. såser och soppor samt fiskkonserver), skulle företagen
till jordbruksnämnden få redovisa sin förbrukning av jordbruksråvaror
och erhålla bidrag för täckande av råvarufördyringen i huvudsaklig
överensstämmelse med de regler, som f. n. tillämpas på fettvaruområdet,
när det gäller att tillhandahålla den kemisk-tekniska industrien fettvaror
till »världsmarknadspris».
Till frågorna om finansieringen av här skisserade prisutjämningsförfarande
och om gränsskyddet för den berörda industriproduktionen återkommer
jordbruksnämnden längre fram i sin skrivelse.
Omfattningen av nu aktuell prisutjämning
Enligt EFTA-konventionen är som ett minimikrav förutsatt en avveckling
inom loppet av tio år av nu utgående tullar för industrivaror. En första
20-procenlig nedtrappning av tullskyddet skall ske den 1 juli 1960. Jordbruksnämnden
framhåller, att det givetvis kan ifrågasättas, om redan denna
första tullnedsättning för samtliga i förevarande sammanhang berörda
industribranscher kommer att innebära så väsentligt försämrade konkurrensvillkor,
att ett genomförande i full utsträckning av det föreslagna utjämningssystemet
kan anses nödvändigt redan fr. o. m. den 1 juli 1960. Ett
sådant system för utjämningen av livsmedelsindustriens råvarukostnader
skulle därför kunna övervägas, att utjämningen genomföres endast successivt
i samma mån som tullskyddet avvecklas eller alternativt att man över
huvud taget icke vidtager några utjämningsåtgärder redan i samband med
den första tullsänkningen. Vad beträffar en successiv råvaruutjämning har
nämnden emellertid redan med hänsyn till det uppenbara ekonomiska intresset
för de berörda industrierna att på en gång erhålla en lösning av råvaruproblemet
och till de betydande tekniska svårigheter, som skulle vara
förknippade med en successivt stigande råvarukompensation, funnit övervägande
skäl tala för att prisutjämningen för jordbruksråvarorna — med
visst undantag beträffande fiskkonserver — redan från början lämnas i full
utsträckning. Vad härefter beträffar frågan, huruvida utjämning över huvud
taget är påkallad redan den 1 juli 1960 har nämnden bedömt situationen
något olika för de berörda industribranscherna.
När det gäller produktionen av chokladvaror och sockerkonfektgrer samt
käx och wafers ävensom färdiglagad senap, såser och konserverade soppor
synes enligt jordbruksnämndens bedömning behovet av en råvaruprisutjämning
inträda redan i och med att den första tullavtrappningen äger rum.
Utan en prisnedsättning på jordbruksråvarorna skulle denna produktion
vid EFTA-konventionens genomförande till följd av den svenska jordbruksrcgleringen
enligt nämnden uppenbarligen få vidkännas en stark försämring
i konkurrensläget mot övriga i frihandelssammanslutningen deltagande
länder i den mån de tillämpar en lågprislinje, och som en följd härav
skulle även allvarliga risker uppstå för en försämrad avsättning till de berörda
livsmedelsindustrierna av det svenska jordbrukets produkter. Nämn
-
12
Kungi. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
den förordar på anförda skäl, att de här ifrågavarande industrierna redan
fr. o. m. EFTA-konventionens ikraftträdande den 1 juli 1960 tillförsäkras
en fullt genomförd utjämning av den av jordbruksregleringen föranledda
fördyringen av deras råvaror. Samtidigt skulle då även behovet av tullskydd,
till den del detta motsvarar en av jordbruksregleringen förorsakad
råvarufördyring bortfalla. Nämnden föreslår sålunda, att tullskyddet för
de här ifrågavarande produkterna till nyss angiven del avskaffas i ett sammanhang
från ingången av juli 1960 och att en dylik tullreduktion genomföres
jämväl mot länderna utanför Europeiska frihandelssammanslutningen.
Såvitt avser fiskkonserver har jordbruksnämnden för den viktigaste råvaran,
fisken, icke ifrågasatt någon lösning på en gång av de till följd av den
svenska fiskprisregleringen uppkommande problemen. Jordbruksråvarorna
— bortsett från oljan till sardiner o. d., vilken redan nu, inom ramen för
fettvaruregleringen, tillhandahålles industrien till »världsmarknadspris» —
spelar för fiskkonservindustrien en relativt obetydlig roll. Med hänsyn till
anförda omständigheter är det enligt nämndens mening icke motiverat att
för fiskkonserverna redan vid EFTA-konventionens ikraftträdande den 1
juli 1960 genomföra en tullsänkning motsvarande hela råvarufördyringen
till följd av de inhemska prisregleringarna. Tillräcklig anledning synes därför
icke heller föreligga att från början lämna denna industri full kompensation
även för andra jordbruksråvaror än olja. Nämnden anser sig emellertid
lämpligen böra bemyndigas att för dylika råvaror -— främst socker och
mjölk — lämna kompensation i den omfattning, som med hänsyn till omständigheterna
kan befinnas skälig.
Vad beträffar läskedrycker erinrar jordbruksnämnden om att nuvarande
tull från svensk sida i EFTA-sammanhang anmälts som finanstull och därför
icke — i varje fall såvitt f. n. kan bedömas — behöver avvecklas. EFTAkonventionens
ikraftträdande bör således i detta fall enligt nämnden icke
medföra någon ändring av nu rådande konkurrensförhållanden. Även tullen
för maltdrycker är delvis anmäld som finanstull. Som framgår av uppgifterna
i bilaga 2 är vidare, framhåller nämnden, råvarufördyringen till följd
av jordbruksregleringen förhållandevis obetydlig för maltdrycker. Nämnden
anser med hänsyn till anförda omständigheter tillräckliga skäl icke föreligga
att redan den 1 juli 1960 genomföra något prisutjämningsförfarande vad
beträffar läskedrycker och maltdrycker. Nämnden anmäler emellertid sin
avsikt att, efter det konventionen trätt i kraft, noggrant följa utvecklingen
på ifrågavarande område och att, när en viss tids erfarenhet av konventionens
verkningar vunnits, taga mera definitiv ställning till de berörda industriernas
kompensationskrav.
När det gäller bageri- och konditorivaror kan — som jordbruksnämnden
tidigare framhållit — verkningarna av gränsdragningen mellan jordbruksoch
industrivaror enligt EFTA-konventionen ännu icke överblickas. Delta
förhållande — liksom svårigheten att på nuvarande stadium över huvud
taget bedöma EFTA-konventionens eventuella följdverkningar på detta varuområde
— gör, att nämnden — bortsett från varugruppen »biscuits» och
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
»wafers» — i sitt här framlagda förslag till provisorisk lösning icke anser
sig böra föreslå några särskilda åtgärder i fråga om ett utjämningsförfarande
beträffande nämnda produkter. En bedömning, huruvida och i vilken utsträckning
en prisutjämning erfordras även på detta område, bör —- liksom
ställningstagandet till frågan hur ett ur teknisk och administrativ synpunkt
godtagbart utjämningsförfarande i dylikt fall skulle utformas — enligt
nämndens mening lämpligen få anstå intill dess gränsdragningsfrågan definitivt
lösts och viss tids erfarenhet vunnits rörande verkningarna för bageri-
och konditorinäringen av de tullreduktioner, som kommer att genomföras.
2. Jordbruksnämndens detaljförslag för olika branscher
Jordbruksnämnden lämnar därefter en redogörelse för den närmare utformningen
av regleringsanordningarna för de olika industribranscherna.
Choklad och konfektyrer
Enligt EFTA-konventionen skall samtliga till tulltaxenr 17.04 och 18.06
hänförliga chokladvaror, konfektyrer och liknande varuslag anses som industrivara
med undantag dock för »fondantmassor, pastor och andra liknande
halvfabrikat, innehållande minst 80 % sötningsmedel, i bulk» (ur 17.04),
vilka här rubricerats som jordbruksvara. En prisutjämning för jordbruksråvaror
skall enligt jordbruksnämndens förut skisserade system utgå till
de inhemska tillverkarna av de som industrivara sålunda betecknade varuslagen,
med undantag dock för dels de till tulltaxenr 18.06 hänförliga varuslagen
glass, glasspulver och puddingpulver, vilka — såsom förut berörts
— icke behandlas i detta sammanhang, dels mandelmassa, nougatmassa,
kolamassa och liknande halvfabrikat, vilka icke omfattas av nuvarande varuheskaltning
och vilka av bl. a. kontrolltekniska och skattetekniska skäl icke
ansetts kunna inrymmas i det här föreslagna provisoriska utjämningssystemet.
Prisutjämningen föreslås av jordbruksnämnden skola lämnas för socker,
glykos, fettvaror, mjölk och mjöl. I fråga om övriga jordbruksråvaror —•
smör och stärkelse — har man enligt nämnden från industriens sida icke
ifrågasatt kompensation.
Kostnaderna för utjämningen — beräknade till 16 milj. kr. per år — föreslås
av jordbruksnämnden täckta genom att, utöver nu utgående 65-procentiga
varuskatt, en viktskatt uttages, uppgående till 50 öre per kg. De härigenom
ökade skatteinkomsterna har beräknats i stort sett täcka såväl nyssnämnda
kostnadsbelopp som det skattebortfall, som kan förutses till följd
av att den 65-procentiga varuskatten på grund av prisutjämningen på jordbruksråvarorna
kommer alt räknas på ett lägre beskattningsvärde än vad
nu är förhållandet. I detta sammanhang anmärker nämnden, att vid de
?kostnadsberäkningar», som nämnden gjort, hänsyn icke tagits till det bort
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
fall av statsinkomster, som blir en följd av i det följande föreslagna tullsänkningar
till 10 eller 8 procent för vissa produkter, som avses skola omfattas
av utjämningssystemet.
Jordbruksnämnden framhåller, att nämnden och kontrollstyrelsen ansett
sig böra förorda en viktskatt i stället för en höjning av nu utgående procentuella
skatt främst beroende på att man härigenom uppnår ett rättvisare
förhållande mellan skattehöjning och utjämningsbelopp för de olika produkter,
varom här är fråga. Råvarukostnadsfördyringen och slutproduktens
pris per kg varierar högst väsentligt inom gruppen »choklad och konfektyrer».
De dyrare produkterna, som i allmänhet har en låg procentuell råvarufördyring,
drabbas vid en viktskatt av en likaledes låg procentuell skatteökning.
För flertalet billigare produkter, där råvarufördyringen till följd
av exempelvis hög sockerhalt är mera betydande, skulle däremot såväl skatteökningen
som råvarukompensationen bli procentuellt sett större. Vissa
uppgifter till ledning vid bedömningen av hithörande förhållanden har
nämnden sammanställt i särskilda tablåer, vilka såsom bilaga 3 torde få
fogas till detta protokoll. Nämnden framhåller vidare, att en konsekvens av
det här föreslagna utjämningssystemet och de i anslutning härtill i det följande
förutsatta nedjusteringarna av nu utgående tullar till ett rent manufaktureringsskydd
skulle vidare bli, att de billigare produkterna skulle få
ett i förhållande till de dyrare produkterna mera rättvist avvägt importskydd
än vad nu är förhållandet.
Jordbruksnämnden konstaterar att, även om en viktskatt tillämpas, full
rättvisa självfallet icke kan åstadkommas mellan olika produktslag. Som
framgår av uppgifterna i bilaga 3 kommer sålunda t. ex. mjölkchoklad, fylld
choklad, kola, karameller och dragéer att enligt det föreslagna systemet få
en något lägre skattebelastning än f. n., medan exempelvis för mörk choklad,
vissa tabletter och pastiljer samt lakrits en viss nettoökning av skattebelastningen
blir följden. I konsumentledet torde •— som framgår av uppgifterna
i bilaga 3 — en viss prissänkning bli möjlig i fråga om flertalet
såväl inhemska som importerade produkter.
För samtliga produkter, hänförliga till tulltaxenr 17.04 och 18.06 utgår
f. n. tull med 20 procent av värdet, med undantag dock för de till stat. nr
18.06 hänförliga varuslagen glass, glasspulver och puddingpulver, vilka såsom
jordbruksregleringsvaror är belagda med införselavgift. Nämnda tull
innefattar, förutom ett manufaktureringsskydd av varierande storlek (mellan
5 och 16 procent), jämväl ett råvaruskydd av likaledes varierande
storlek.
I anslutning till vad jordbruksnämnden tidigare i sin skrivelse anfört
angående avvecklingen av ett dylikt råvaruskydd föreslår nämnden, efter
samråd med generaltullstyrelsen, att tullen för de produkter under tulltaxenr
17.04 och 18.06, som nu är avsedda att omfattas av utjämningssystemet,
fr. o. m. den 1 juli 1960 sänkes generellt till 10 procent, vilket enligt
nämndens mening kan anses vara ett rimligt avvägt genomsnittligt manufaktureringsskydd,
och vid import från de till Europeiska frihandelssam
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
manslutningen anslutna länderna till 8 procent. Nämnden påpekar, att den
senare tullsatsen självfallet kommer att successivt avvecklas i enlighet med
EFTA-konventionens regler.
Vad beträffar de förutnämnda halvfabrikaten (mandelmassa m. m.), vilka
icke avses skola omfattas av utjämningssystemet, föreslås däremot den
nuvarande 20-procentiga tullen skola bibehållas (och avtrappningen den 1
juli 1960 gentemot länderna i frihandelssammanslutningen således bli 20
procent härav, d. v. s. ned till 16 procent).
Det prisutjämningsförfarande för choklad- och konfektyrvarorna, som
enligt jordbruksnämndens förslag skall anknyta till den nyss beskrivna, utökade
varuskatten, kan enligt nämnden enklast genomföras i form av en
kvittning inom kontrollstyrelsen. Kontroll styrelsen har då att till statsverket
endast inleverera nettot av influtna skattemedel, d. v. s. den 65-procentiga
nuvarande skatten jämte den nya viktskatten om 50 öre/kg minskade
med de verkställda avdragen för råvaruutjämning.
Jordbruksnämnden anmäler, att Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen
för sin del i skrivelse till nämnden den 9 mars 1960 samt
Svensk industriförening under hand i princip godkänt de nu redovisade
förslagen.
Vad beträffar själva detaljutformningen av prisutjämningssystemet föreslår
jordbruksnämnden, att det skall få ankomma på kontrollstyrelsen att
i samråd med nämnden utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter.
Biscuits och wafers
Som industrivaror har enligt EFTA-konventionen klassificerats de i tulllaxenr
19.08 ingående varuslagen »biscuits», »wafers», skorpor, »slab-cake»
och »Danish pastry».
Det förslag till närmare definition av vissa av nyssnämnda varuslag, som
helt nyligen utarbetats av en inom Europeiska frihandelssammanslutningen
tillsatt särskild expertgrupp synes enligt jordbruksnämndens uppfattning
innebära, att i varje fall sockerkakor och liknande produkter samt wienerbröd
kommer att inrymmas under begreppen »slab-cake» resp. »Danish
pastry» och alltså hänföras till industrivaror. Det är dock icke möjligt,
framhåller nämnden, att på detta stadium klart bedöma, i vilken utsträckning
konditorinäringens produkter i övrigt kommer att hänföras till denna
kategori. Som tidigare nämnts är detta förhållande en av anledningarna till
att nämnden icke nu ansett sig kunna föreslå ett utjämningsförfarande för
bageri- och konditorinäringens produkter i allmänhet.
Vad härefter beträffar varugruppen biscuits och wafers har någon detaljerad
definition av vad som skall anses innefattas härunder icke utarbetats.
Enligt jordbruksnämndens mening torde man tills vidare få utgå ifrån att
med biscuits avses förutom rena käx jämväl pepparkakor och åtminstone
vissa slag av torra småbröd. Det utgör självfallet en komplikation i sammanhanget
att någon entydig definition på detta område icke kunnat åstadkommas
inom frihandelssammanslutningen. Det förslag till provisoriskt
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
utjämningssystem för biscuits och wafers, som nämnden föreslår i det följande,
avses emellertid tills vidare skola gälla för de produkter, som enligt
nyss redovisade, från svensk sida hävdade, tolkning bör inbegripas under
sagda varugrupp.
För biscuits och -wafers föreslår jordbruksnämnden, att vad förut anförts
i fråga om choklad och konfektyrer skall gälla i tillämpliga delar. För att
förenkla utjämningsförfarandet och få en likformig behandling av hela varugruppen
föreslår nämnden vidare, att -wafers innehållande mer än 20 procent
fett, vilka f. n. ingår i fettvaruregleringen, avföres därifrån.
Kompensationskostnaderna för industriens förbrukning av mjöl, socker,
fettvaror och mjölk vid tillverkningar av biscuits och wafers, vilka för käx
och wafers (i inskränkt betydelse) kan beräknas till ca 3,8 milj. kr. per år,
föreslår jordbruksnämnden skola täckas genom införande av en viktskatt
av 50 öre/kg på såväl importerade som hemmaproducerade varor. Den 65- procentiga värdeskatt, som f. n. uttages på vissa slag av wafers, föreslås
samtidigt skola avskaffas. Den nya viktskatten beräknas på nuvarande inhemska
produktion av käx och wafers (således icke pepparkakor och småbröd)
ge ca 4,5 milj. kr. i inkomster. Inkomsterna från skatten på importerade
biscuits och wafers kan på grundval av 1959 års importsiffra beräknas
uppgå till ca 0,8 milj. kr. Bortfallet genom att nuvarande värdeskatt på
vissa wafers avskaffas torde uppgå till ca 3 milj. kr. Nettokostnaden för
utjämningsarrangemanget kan således beräknas bli ungefär 1,5 milj. kr.
Jordbruksnämnden anmäler, att Svenska kexfabrikantföreningen för sin
del i skrivelse till nämnden den 9 mars 1960 i princip accepterat det nu
redovisade systemet, dock med den reservationen, att man från föreningens
sida anser det oundgängligen nödvändigt, att den föreslagna viktskatten differentieras
till 35 öre/kg för käx och 60 öre/kg för wafers.
I anledning härav framhåller jordbruksnämnden, att kontrollstyrelsen av
skattetekniska och kontrolltekniska skäl anfört betänkligheter mot ett införande
av den ifrågavarande skatten på biscuits och wafers. Styrelsen har
därvid särskilt framhållit svårigheten att nu göra något mera bestämt uttalande
angående möjligheterna att tillfredsställande administrera en beskattning,
där förutsättningarna för densamma i ett så väsentligt avseende
som varuområdets avgränsning icke är kända. Trots nu anförda betänkligheter
har kontrollstyrelsen dock enligt nämnden förklarat sig beredd att
medverka till anordnandet av den ifrågasatta lågprislinjen jämte slcatteläggning,
därest en lösning av det föreliggande problemet icke kan ernås på något
annat sätt. Styrelsen har därvid förutsatt, att skattskyldigheten i likhet
med vad som gäller för varubeskattning i allmänhet blir obligatorisk för
alla tillverkare med yrkesmässig verksamhet och att skatten utgår med
visst enhetligt belopp för kg av de ifrågakommande varorna.
Med hänsyn till de av kontrollstyrelsen framförda synpunkterna har jordbruksnämnden
icke ansett sig kunna förorda en differentierad skatt utan
har, såsom förut har angivits, ansett sig böra föreslå, att för biscuits och
wafers uttages en enhetlig viktskatt av 50 öre/kg.
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
I analogi med vad som förut föreslagits beträffande choklad och konfektyrer
föreslår jordbruksnämnden vidare, att nuvarande tullsatser för stat.
nr 19.08.102 — dessertkäx (smörgåskäx) — samt 19.08.109 — käx och
wafers, andra — sänkes den 1 juli 1960 till generellt 10 procent och vid
import från länder anslutna till Europeiska frihandelssammanslutningen
till 8 procent. Samma tullsatser föreslås också skola gälla för stat. nr
19.08.101 — wafers, innehållande mer än 20 procent fett — vilka varor nu
är tullfria men belagda med olika jordbruks- och fettregleringsavgifter.
Färdiglagad senap, såser, soppor och fiskkonserver
Hela ifrågavarande varuområde ligger inom EFTA-konventionens industrisektor.
Ett prisutjämningsförfarande — utöver den kompensation, som
redan nu lämnas för oljor i fiskkonservindustrien och vid export av
inom jordbruksregleringen — blir här aktuellt för varuslag, hänförliga till
stat. nr 21.03.200, tulltaxenr 21.04 och 21.05 samt stat.nr 16.04.059, 165,
171, 179, 189, 209, 240, 250, 260 och 270.
1 fråga om nämnda varuslag har jordbruksnämnden, såsom förut berörts,
stannat för ett något annorlunda utformat system än det, som föreslås
för konfektyrer, käx och wafers. Att i detta fall finansiera utjämningskostnaderna
genom att pålägga en särskild skatt har nämnden ansett mindre
lämpligt redan av den anledningen, att dessa varuslag ligger helt utanför
det nuvarande området för kontrollstyrelsens beskattningsverksamhet.
Hithörande eller närbesläktad produktion ligger däremot redan till stor del
inom jordbruksnämndens kontroll. Sådan kontroll sker exempelvis i samband
med att nämnden utbetalar regleringsbidrag för fett och andra avgiftsrestitutioner
vid exporten av senap, majonnäs och soppor m. in. samt regleringsbidrag
för all oljeförbrukning inom fiskkonservindustrien. När det
gäller senap, såser och soppor samt fiskkonserver föreslås kostnaden skola
läckas av till nämnden inflytande regleringsavgifter för fettvaror. Nämnden
framhåller, att, då nya skatter här icke ifrågasätts, skulle — i motsats
till vad som blir fallet för chokladvaror, käx in. in. — den föreslagna prisnedsättningen
för råvarorna för senaps-, sås-, sopp- och fiskkonservindustrien
kunna skapa förutsättningar för en viss prissänkning även i konsunientledet.
Enligt jordbruksnämndens förslag skall berörda företag till nämnden deklarera
sin förbrukning av socker, fettvaror, kött, ägg och mjölk samt erhålla
bidrag i anledning av fördyringen, beräknat enligt tidigare redovisade grunder.
(Beträffande fiskråvaror för tillverkning av fiskkonserver förutsätts —
såsom förut berörts — prisfrågorna bli lösta i annan ordning.) I fråga om övriga
jordbruksråvaror torde enligt nämndens mening med hänsyn till de ringa
kvantiteter, som här kan komma i fråga, någon prisutjämning icke vara
erforderlig. Vad beträffar såser och soppor, innehållande mer än 20 procent
fett, vilka omfattas av fettvaruregleringen, förutsättes fettregleringsuvgift
och sockerskatt skola utgå även i fortsättningen. Beträffande dessa
produkter skall enligt nämndens förslag någon utjämning givetvis icke utgå
2 liihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 153
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
för den fördyring, som orsakas av fettregleringsavgiften och sockerskatten,
eftersom ju även importerade produkter belastas på motsvarande sätt.
De totala nettoutjämningskostnaderna för de under detta avsnitt behandlade
produkterna uppskattas av jordbruksnämnden till ca 4,4 milj.kr. Delta
belopp föreslår nämnden skola täckas av inflytande regleringsavgifter
för fettvaror. I bilaga 1 bar råvarukostnadsfördyringen på detta område av
jordbruksnämnden angivits till totalt 5,6 milj. kr. Häri ingår emellertid
ett belopp av ca 0,7 milj. kr., vilket utgör regleringsavgift för fett i såser
och soppor med mer än 20 procent lett, för vilken avgift — såsom framgår
av det förut anförda — kompensation icke skall utgå. Av totalbeloppet motsvaras
vidare ca 0,5 milj. kr. av redan nu utgående kompensation för i fiskkonserver
ingående fett. Sistnämnda bidrag finansieras nu till ca 40 procent
av införselavgiftsmedel och till återstående del av inflytande regleringsavgifter.
Nämndens förslag innebär, att bidragen även här skulle helt bestridas
av regleringsavgiftsmedel.
\ ad beträffar importskyddet för hithörande varuslag efter ingången av
juli 1960 anför jordbruksnämnden följande.
I fråga om soppor och såser, innehållande mer ån 20 procent fett, föreslås
den nuvarande speciella införselavgiften (motsvarande manufaktureringsskyddct)
av 7,3o öre/kg skola kvarstå oförändrad mot tredje land och mot
de i Europeiska frihandelssammanslutningen deltagande länderna reduceras
med 20 procent. Härutöver skall — som nyss anförts — utgå (såväl mot
tredje land som mot sammanslutningens länder) oförändrad regleringsavgift
på i varorna ingående fett samt oförändrad avgift motsvarande skatt
på sockerinnehållet. Övriga införselavgifter föreslås skola avskaffas helt
såväl mot tredje land som mot frihandelssammanslutningens länder.
För andra soppor och såser samt senap föreslår jordbruksnämnden, att
i stället för nu utgående tullar på 15 och 20 procent — i likhet med vad som
förut föreslagits i fråga om konfektyrer, biscuits och wafers — fr. o. in. den
1 juli 1960 fastställes en tull av 10 procent (vid import från länderna tillhörande
Europeiska frihandelssammanslutningen 8 procent). De stat.nr,
beträffande vilka dylik tullsänkning skall genomföras, är 21.03.200, 21.04.
009, 21.05.119, 129, 199, 219, 229 och 299.
För fiskkonserver föreslår jordbruksnämnden icke annan förändring av
Inllskyddet än som betingas av den i EFTA-konventionen föreskrivna 20- procentiga avtrappningen.
För flertalet av de varuslag, för vilka enligt jordbruksnämndens förslag
skulle åtnjutas a iss prisutjämning för råvaror, utbetalas redan nu, såvitt
gällei exporterade kvantiteter, genom nämndens försorg en viss prisutjämning
för råvarorna (bl. a. för socker och fettvaror). Denna exportprisutjämning
betalas nu, förutom av regleringsavgiften för fettvaror, till ett årligt
belopp av ca 0,4 milj. kr., av inflytande införselavgifter på jordbrukets område.
Enligt det av nämnden förordade systemet förutsättes exportprisutjämningen
komma att inkluderas i de föreslagna nya prisutjämningarna
och även helt komma att bestridas av samma medel som dessa.
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
19
3. Jordbrukets medverkan m. m.
Jordbruksnämnden framhåller, att upprätthållandet av produktionen vid
de här berörda livsmedelsindustrierna uppenbarligen är en angelägenhet av
betydande intresse för jordbruket. Till belysning härav anför nämnden, alt
de i nämndens skrivelse behandlade industriernas årliga inköp av svenska
jordbruksprodukter uppgår till ett värde av i runt tal 125 milj. kr. (varvid
bageri- och konditorinäringen icke inkluderats). Nämnden upplyser, att
vid de överläggningar, som efter EFTA-konventionens tillkomst ägt rum
mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation, delegationen också
starkt understrukit vikten av att sådana åtgärder vidtages, att det garanterade
successiva återställandet av inkomstlikställigheten för jordbruket
icke äventyras genom försämrade inhemska avsättningsmöjligheter för jordbrukets
produkter. Förhandlingsdelegationen har, som nämnden redan förut
påpekat, motsatt sig, att livsmedelsindustriens råvaruproblem löses genom
en allmän lågprislinje, total eller partiell, beträffande ifrågavarande
jordbruksprodukter. Delegationen har däremot enligt nämnden tillstyrkt
en uppläggning, som möjliggör för de berörda industrierna att erhålla sina
jordbruksprodukter till nedsatt pris. Delegationen har, med hänsyn till
problemets utomordentliga betydelse för jordbruket, även förklarat sig införstådd
med nämnden om att jordbruket — förutsatt att kompensation
för inkomstbortfallet erhålles — om så skulle påkallas, på lämpligt sätt skall
lämna sin medverkan vid genomförandet av de vid en dylik uppläggning erforderliga
åtgärderna.
Jordbruksnämnden finner, att jordbrukets utlovade medverkan exempelvis
kan få tagas i anspråk, därest hinder skulle anses föreligga mot att
kontrollstyrelsen enligt förut beskrivet system tager i anspråk inflytande
skattemedel för choklad- och konfektyrvaror samt för biscuits och wafers
till bestridande av kostnaderna för råvarmttjämning åt tillverkare av berörda
produkter. För sådant fall anser nämnden finansieringsfrågan lämpligen
kunna lösas genom att nämnden för ändamålet får anlita jordbrukets
regleringsföreningar tillkommande regleringsmedel. En gottgörelse härför
skulle då i efterhand kunna lämnas till jordbruket exempelvis på det sättet,
att nämnden för regleringsändamål fick disponera inflytande regleringsavgifter
på fettvaror. Jordbrukets förhandlingsdelegation har enligt nämnden
förklarat sig icke ha något att erinra mot ett sådant förfarande som det
nu angivna.
4. Författningsändringar m. ni.
Jordbruksnämnden upplyser, att förslag till de författningsbestämmelser,
som erfordras för genomförande av föreslagen ändrad beskattning och föreslagen
prisutjämning för choklad och konfektyrer samt biscuits och wafers,
utarbetas inom kontrollstyrelsen och av styrelsen torde komma att överlämnas
till Kungl. Maj :t. Vidare anför nämnden, att vid utarbetandet av
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
förslag till de ändringar i tulltaxan och de övriga föreskrifter, som må föranledas
av de förut föreslagna tulländringarna, generaltullstyrelsen torde
komma att medverka under ärendets fortsatta behandling. Författnings1''örslag,
innebärande bl. a. ett avförande ur jordbruksregleringen (fettvaruregleringen)
av varuslaget »wafers, innehållande mer än 20 % fett», har
nämnden för avsikt att foga vid den skrivelse angående vissa prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, som nämnden avser att senare avlåta
till Kungl. Maj :t.
5. Administrationskostnader
Jordbruksnämnden anför vidare, att den föreslagna särskilda beskattningen
av choklad- och konfektyrvaror samt biscuits och wafers enligt vad kontrollstyrelsen
uppgivit för styrelsens del kan medföra något ökat personalbehov.
I avsaknad av närmare erfarenhet beträffande det blivande kontrollarbetets
omfattning är det emellertid icke möjligt att nu närmare ange eventuell
merkostnad för sådan kontroll. Nämnden anser det därför i fall av
behov böra ankomma på kontrollstyrelsen att i annan ordning till Kungl.
Maj :t anmäla sådant förhållande. Detsamma gäller enligt nämnden även
sådan kostnadsökning, som vid förslagens genomförande kan komma att
uppstå för nämnden.
C. Utlåtande av jordbruksnämndens råd
Som förut nämnts har ifrågavarande ärende behandlats i jordbruksnämndens
råd. Samtliga närvarande rådsledamöter har därvid enats om följande
utlåtande.
Vi anser, att de kompensationsarrangemang, som jordbruksnämnden i
samband med tullsänkningen den 1 juli 1960 inom EFTA-området föreslår
för ett antal livsmedelsindustrier borde på ett motsvarande sätt komma även
bageri-, bryggeri- och läskedrycksnäringarna till del.
Herr Meidner, med instämmande av fru Magnusson samt herrar Johansson,
Wallén och Jansson, ville till det av rådet gjorda uttalandet göra följande
tillägg.
I samband med denna utvidgning av varuområdet kan vissa omläggningar
av det tekniska utjämningsförfarandet bli erforderliga, innebärande beträffande
vissa varor en modifiering av nämndens förslag till restitutionsrespektive
bidragsförfarande i riktning mot en mera renodlad industriell
lågprislinje. Vi kan dock inte för det närvarande ta ståndpunkt i denna
fråga.
Som bilaga till protokollet från rådssammanträdet har vidare, på herr Möllers
begäran, fogats ett av Möller vid sammanträdet föredraget skriftligt
utlåtande i ärendet, i vilket Möller som sin bestämda uppfattning framför,
att samtliga under tulltaxenr 17.04, 19.07 och 19.08 angivna varor (bagerioch
konditorivaror samt mandelmassa m. in.), som enligt EFTA-konventio
-
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
nen rubriceras som industrivaror, redan den 1 juli 1960 bör erhålla en kostnadsutjämning
på sätt jordbruksnämnden föreslagit för biscuits och träffas
av en varuskatt av 50 öre/kg.
Yttrande över jordbruksnämndens förslag till lösning av vissa problem för
livsmedelsindustrien till följd av Sveriges anslutning till
Europeiska frihandelssammanslutningen, m. m.
Kommerskollegium upplyser, att jordbruksnämndens förslag till lösning
av vissa problem för livsmedelsindustrien till följd av EFTA-konventionen
handlagts i den till kollegium knutna särskilda delegationen för frihandelsfrågor.
Kollegium har granskat förslagens förenlighet med de svenska
åtagandena enligt Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) och enligt
konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA).
De svenska åtagandena enligt GATT har hedömts icke utgöra hinder för
införande av det föreslagna systemet. Det har vidare konstaterats, att EFTAkonventionen
icke innehåller någon bestämmelse, som direkt reglerar de
frågor, som upptages i jordbruksnämndens skrivelse. En allmän bedömning
av det av nämnden föreslagna kompensationssystemet har vidare enligt kollegium
givit vid handen, att förslaget i sin allmänna uppläggning synes vara
förenligt med konventionens huvudprinciper. Icke heller har det föreslagna
systemet ansetts strida mot något direkt stadgande i konventionen, även
om det måhända i ett eller annat avseende kan möta invändningar vid en
behandling inom EFTA. Prövningen har avsett det föreslagna systemet, medan
någon närmare granskning av utformningen av de olika delförslagen
icke medhunnits. Nämndens förslag att åtgärderna skall få provisorisk karaktär
har ansetts vara av särskilt värde med hänsyn till det ovissa läget
i fråga om olika handelspolitiska frågor av stor vikt.
Med hänsyn till den korta tid som stått till buds, har kommerskollegium
icke ansett sig kunna pröva övriga av nämndens skrivelse aktualiserade problem
av mera saklig natur. Nämndens förslag för olika industribranscher
har därför ej varit föremål för ställningstagande av kollegium. Kommerskollegium
anmäler, alt vid handläggning av ärendet inom delegationen dock
från herrar Engström, Grundström, Hedberg och Iveroth avgivits särskilt
yttrande av följande lydelse.
Jordbruksnämnden har ansett, all frågan om en prisutjämning för jordbruksråvaror
för närvarande bör lösas endast provisoriskt och endast för
vissa av de varor, som enligt EFTA-konventionen hänförts till »industrivaror».
När det gäller andra industrivaror, som likaledes drabbas av eu råvarufördyring,
har nämnden ansett att någon prisutjämning icke nu bör
komma till stånd, utan alt frågan om och på vad sätt en sådan skall genomföras
tills vidare bör anstå. Del sagda gäller särskilt läskedrycker och
maltdrycker samt bageri- och konditorivaror med vissa undantag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
Enligt vår uppfattning saknas bärande skäl för ett dylikt uppskov. De
berörda företagen kan härigenom komma att ogynnsamt påverkas av konventionens
ikraftträdande. Vi anser fördenskull — i likhet med jordbruksnämndens
råd — att det utjämningsförfarande, som nämnden föreslagit för
vissa varugrupper, bör utsträckas till att avse samtliga industrivaror på
livsmedelsområdet och att detta bör ske utan uppskov.
Sveriges grossistförbund anför i skrift den 5 april 1960, att förbundet i
och för sig intet har att erinra mot att den berörda industrien får kompensation
motsvarande råvarornas kostnadsfördyring till följd av jordbruksregleringen.
Inte heller vill förbundet motsätta sig, att ett utjämningssystem
i full utsträckning genomföres redan fr. o. m. den 1 juli 1960.
Den av jordbruksnämnden valda formen för utjämningssystemet ger grossistförbundet
emellertid anledning till vissa erinringar. Nämndens förslag
innebär enligt förbundets uppfattning inte endast att livsmedelsindustrien
får kompensation för de högre råvarukostnaderna utan nämnden har härutöver
utformat systemet så, att de billigare produkterna får ett i förhållande
till de dyrare ökat importskydd. Ett genomförande av nämndens förslag
skulle innebära en diskriminering av importen för vissa varuslag. Särskilt
skulle denna drabba dessertkäx samt karameller och lakrits.
Syftet med ifrågavarande kompensationsförfarande bör enligt grossistförbundets
mening dock inte vara att rubba konkurrensförhållandet mellan
inhemsk produktion och import. En överarbetning av förslaget synes därför
enligt förbundet böra övervägas. Förslagsvis kan detta ske genom en justering
nedåt av tullsatserna för ifrågavarande varor. De tullsatser, som enligt
förbundet ger oförändrat skydd för här berörda varor, är ungefärligen
följande.
ofyllda karameller .................................... 6 procent
lakritskonfekt.......................................... 7 ,>
Uessertkäx ............................................ 1 »
andra käx ............................................ 5 ,>
Om en justering nedåt av tullsatserna för dessa varor icke skulle anses
komma i fråga i enlighet med förenämnda procentsatser, bör enligt grossistförbundets
mening åtminstone, för att i någon mån mildra de icke avsedda
verkningarna i konkurrensförhållandet, tullen för konfektyrer och choklad
sänkas till 8 procent (för EFTA-länderna minus 20 procent) samt för dessertkäx
och andra käx till 5 resp. 8 procent. En tull på 8 procent för konlektyrer
och choklad skulle, anför förbundet, för de mest aktuella importvarorna,
ofyllda karameller och lakritskonfekt, innebära ett ökat importskydd
med 5,6 procent resp. 1,5 procent, räknat på importen. För fylld
choklad skulle ett minskat importskydd uppstå med 8 procent. En tull om
5 procent för dessertkäx ger ett ökat importskydd med 4 procent. En tull
om 8 procent för andra käx ger likaledes ett ökat importskydd med 4 procent.
Under åberopande av det anförda hemställer grossistförbundet, att de
tramförda synpunkterna och önskemålen måtte beaktas vid utarbetandet
av proposition i ämnet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
23
Jordbruksnämndens skrivelse med förslag i vissa frågor rörande den
fortsatta jordbruksregleringen, m. m.
I sin skrivelse den 5 april 1960 anmäler statens jordbruksnämnd vissa
frågor rörande jordbruksregleringen, m. in., vilka nämnden, till fullgörande
av uppdrag enligt Ivungl. Maj :ts brev till nämnden av den 28 maj 1959 ellei
eljest, sett sig föranlåten att underställa Kungl. Maj:t.
Tillämpningen av 4-procentregeln på 1960 års skörd
Jordbruksnämnden erinrar om att nämnden i sin skrivelse den 28 augusti
1959 med framställning rörande anslag för budgetåret 1960/61 (redovisad
i statsverkspropositionen, IX ht p. 29) bl. a. föreslagit, att — under förutsättning
att något permanent system för reglering av skördeskador icke heller
under regleringsåret 1960/61 kan sättas i tillämpning — även såvitt avser
1960 års skörd elt skydd för förluster genom skördeskador skall ges enligt
den för de senaste åren gällande 4-procentregeln, sådan denna utformats
för 1959 års skörd. I denna angelägenhet, vilken icke upptagits till behandling
i årets statsverksproposition, anför nämnden nu ytterligare följande.
Nämnden har för avsikt alt i enlighet med förfarandet år 1959 inom kort
låta upprätta en begränsad normkalkyl för produktionsåret 1960/61. En beräkning
av produktionsutfallet sker sedan under hösten 1960, om så påfordras
av jordbrukets organisationer. Bedömningen av skördeutfallet bör
i sådant fall ske med ledning av skörderapporterna per den 15 oktober 1960.
För fastställandet av produktionsbortfallets värde bör därvid såväl normproduktionens
som den på hösten uppskattade produktionens värde beräknas
med användning av de nu (april 1960) gällande mittpriserna in. m.
Skillnaden mellan de härvid erhållna produktionsvärdena representerar värdet
av produktionsbortfallet. Detta innebär, att man vid dålig skörd endast
lar hänsyn till volymförändringarna. Vid värderingen av bortfallet bör dock
även avvikelser från normalkvalitet i möjligaste mån beaktas. Därest sagda
skillnad överstiger 4 procent av normproduktionens värde bör statsmakterna
liksom hittills lämna kontant ersättning för överskjutande belopp, dock
högst 50 miljoner kr. Skulle större kontant kompensation erfordras bör frågan
härom bli prövad av Kungl. Maj:t och riksdagen i särskild ordning. En
eventuell kompensation enligt 4-procentregeln bör enligt nämndens mening
utformas på sådant sätt att stödåtgärderna i första hand kommer de av ett
produktionsbortfall drabbade jordbrukarna till godo.
Jordbruksnämnden upplyser i detta sammanhang, att normkalkylen på
sedvanligt sätt kommer att upprättas med ledning av bl. a. normskördevärden
för olika grödor enligt den s. k. subjektiva skördeuppskattningsmetoden.
Kalkylsakkunniga har emellertid till nämnden anmält, att de har för
avsikt att nu göra ett försök att jämväl upprätta en normkalkyl på grundval
av de värden för hektarskördarna, som under senare år framkommit vid
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
de av statistiska centralbyrån utförda objektiva skördeuppskattningarna.
Man kan dock enligt nämnden icke räkna med att kalkyler av sistnämnd art
skall kunna redan i fråga om 1960 års skörd läggas till grund för en eventuell
prövning av 4-procentregelns tillämplighet.
Slutredovisning av arbetet inom 1957 års m.jölkutredning
Jordbruksnämnden erinrar om att Kungl. Maj :t genom beslut den 9 november
1956 uppdrog åt nämnden att verkställa utredning rörande den
framtida mjölkproduktionen och avsättningen av mjölk och mjölkprodukter.
Chefen för jordbruksdepartementet bemyndigades samtidigt att tillkalla
högst fem sakkunniga afl biträda nämnden i utredningsarbetet. Efter förslag
av nämnden tillkallades med stöd bärav den 16 maj 1957 såsom sakkunniga
professor Lennart Hjelm, iantbrukshögskolan, direktören Waldemar
Ljung, Svenska mejeriernas riksförening, professor Ragnar Nilsson.
Iantbrukshögskolan, agronomen Ulf Renborg, jordbrukets utredningsinstitut,
och professor K. E. G. Thomé, Alnarps lantbruksinstitut.
Beträffande utredningsarbetet anför jordbruksnämnden först följande.
I inledningsskedet av utredningsarbetet föreslog jordbruksnämnden, att
en arbetsgrupp vid lantbrukshögskolans ekonomiska institutioner skulle
kartlägga de faktorer, som kan tänkas påverka utvecklingen av mjölkproduktionen
på längre sikt. Arbetsgruppens slutrapport, Utvecklingstendenser
inom svensk mjölkproduktion, framlades den 24 januari 1959. Med sin skrivelse
den 25 mars 1959 angående prissättningssystemet för jordbrukets produkter
under sexårsperioden 1959/60—1964/65 överlämnade jordbruksnämnden
denna rapport till Kungl. Maj :t. Nämnden framhöll därvid, att
de prognoser, som intagits i rapporten inte ägde den grad av säkerhet, att
hänsyn till desamma kunnat tagas vid utformningen av riktlinjerna för prissättningen
på mjölk och mjölkprodukter under den sexårsperiod, som började
den 1 september 1959. Detta uttalande vill nämnden nu komplettera såtillvida,
att den i rapporten använda prognostekniken torde ha ett betydande
värde vid fortlöpande bedömningar av den tänkbara utvecklingen i mjölkproduktionen.
De faktorer, som påverkar produktionen, är emellertid så
många och därtill så komplicerade, att man icke, i vart fall icke hittills, med
användning av ekonometriska hjälpmedel och med utgångspunkt från gjorda
alternativa antaganden, vågar uppställa prognoser, vilka gör anspråk på
att verkligen kunna tillnärmelsevis förutse den kommande utvecklingen på
längre sikt.
Redan i skrivelse till Kungl. Maj :t den 4 november 1958 med redogörelse
för utredningsarbetet inom 1957 års mjölkutredning framhöll jordbruksnämnden
bl. a. svårigheterna att bedöma avsättningsmöjligheterna för mjölkproduktionen.
Nämnden anförde också, att det knappast torde vara möjligt
för ett organ av jordbruksnämndens karaktär att vidtaga något egentligt
utredningsarbete beträffande möjligheterna att finna nya marknader
eller nya användningsområden för de i mjölken ingående näringsämnena.
Den förra frågan syntes vara av rent kommersiell natur och den senare framför
allt en forskningsuppgift. Vidare framhöll nämnden, att den tveksamhet,
som jordbruksnämnden från början hyst beträffande möjligheterna att
utföra sitt uppdrag, inte minskats under arbetets gång.
opaginerad Kontrollera mot PDF
25
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
Jordbruksnämnden meddelar nu, att 1957 års mjölkutredning, sedan den
utfört det utredningsarbete, som tillgänglig personal och förefintligt statistiskt
material givit möjlighet till, den 18 februari 1960 beslöt att avsluta sitt
arbete.
Jordbruksnämnden erinrar i detta sammanhang om att Svenska mejeriernas
riksförening, enligt vad som närmare meddelats i nyssnämnda skrivelse
till Kungl. Maj :t, redan år 1957 tillsatte ett vetenskapligt råd, som bl. a.
arbetar med problem, vilka speciellt berör mjölken och mjölkprodukterna
som näringsmedel. I rådets regi pågår två större undersökningar av dels
mjölkfettets näringsvärde, dels mjölkäggvitans användning. Riksföreningen
har anmält, att en orienterande utredning om mjölkfettets näringsfysiologiska
betydelse nu har genomförts. Riksföreningen har även beviljat betydande
forskningsanslag för experimentell belysning av frågan, varjämte
en fortlöpande registrering av litteraturen på området genom riksföreningens
försorg har inrättats vid universitetsbiblioteket i Lund. Riksföreningen
har vidare upplyst, att en på litteraturstudier grundad redogörelse för speciella
användningsområden för mjölk och vassleäggvita har utförts under
ledning av professor K. E. G. Thomé. Utredningens hittillsvarande resultat
föreligger i en omfattande stencilerad skrift: Mjölkäggvitans användningsområden,
Del. I. Utredningen fortsättes med bedömning av möjligheterna
att vidga nuvarande användningsområden samt en undersökning av tänkbara
nya sådana områden.
Prisorterna vid inlösen av brödsäd
I fråga om prisortsystemet för brödsäd anför jordbruksnämnden, att
Kungl. Maj :t i brev till nämnden den 28 maj 1959 angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område in. in. erinrat om ett uttalande i
jordbruksutskottets utlåtande 1959:29, enligt vilket utskottet utgått från
»att, därest utvecklingen av kvarnindustriens lokalisering och av handelsvägarna
för brödsäd så skulle motivera, jordbruksnämnden kommer att framlägga
förslag till ändringar beträffande prisortsystemet». Nämnden upplyser
vidare, att den i yttrande den 23 februari 1960 över motionerna vid 1960
års riksdag I: 478 och II: 605, likalydande — under erinran om att starka
skäl talar mot införandet av ytterligare prisorter för brödsäd, där fullt pris
skall betalas vid inlösen av brödsäd — förklarat sig ämna till Kungl. Maj:t
inkomma med en anmälan i prisortsfrågan, sedan vissa av föreningen Svensk
spannmålshandel igångsatta utredningar i ämnet redovisats till nämnden,
vilket antogs komma att ske i så god tid att frågan kunde anmälas till 1960
års riksdags vårsession.
I skrivelse till jordbruksnämnden den 16 mars 1960 har föreningen Svensk
spannmålshandel härefter meddelat, att föreningen vid verkställda undersökningar
visserligen funnit skäl tala för ett slopande av någon av de nuvarande
prisorterna men att erfarenheterna av det nu gällande prisorl
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj. ts proposition nr i53 år 1960
26
systemet ännu icke kunde anses tillräckliga för en allsidig bedömning av
systemets funktionsduglighet. Enligt föreningens uppfattning skulle det
vidare vara lämpligt, att frågan om ändring av prisortsysteinet fick anstå
i avvaktan på en inom föreningen ifrågasatt omläggning av vissa kvalitets*
avräkningsregler för brödsäden, vilken kunde tänkas bli aktuell för 196!
års skörd.
Jordbruksnämnden har av samma skäl, som framförts av föreningen
.Svensk spannmålshandel, även för egen del funnit lämpligt, att reglerna för
föreningens inlösen av brödsäd bibehålies oförändrade såvitt gäller brödsäd
av 1960 års skörd.
Tillverkningsavgiften för potatisbrännvin
Jordbruksnämnden anmäler, att AB Vin- & spritcentralen i skrivelse till
nämnden den 10 februari 1960 hemställt om borttagande snarast möjligt
av den tillverkningsavgift, som enligt Kungl. Maj :ts kungörelse den 7 juni
1956 (nr 418) med tillämpningsföreskrifter till förordningen samma dag
(nr 405) angående tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis, m. in.
utgår vid framställning av råsprit, då det enligt bolagets mening ej kan anses
vara riktigt, att brännvinspriset skall belastas med en avgift, som enbart
kommer stärkelsehanteringen till godo. Jordbruksnämnden underställer
nu denna framställning Kungl. Maj:ts avgörande och avstyrker därvid
av skäl, som anföres i det följande, den gjorda framställningen.
Jordbruksnämnden anför, att det nuvarande systemet för regleringen på
fabrikspotatisområdet är grundat på förslag i propositionen 1956: 165. Det
innebär bl. a., att Sveriges stärkelseproducenters förening skall tjänstgöra
såsom prisuljämningsorgan på fabrikspotatisområdet och att de priser, som
stärkelsefabrikerna betalar lör sin potatis, blir normerande även för prissättningen
på bränneripotatis. Nämnden erinrar, att i propositionen 1956: 165
i s. 159) härom anfördes följande.
Den »konjunkturutjämning», varom här är fråga, ingår som ett led i prisregleringen
för fabrikspotatisen och avser sålunda ytterst fabrikspotatisodlingens
förhållanden. För brännerinäringens del är läget det, att Aktiebolaget
Vin- & spritcentralen bestämmer, vilken mängd sprit som får tillverkas,
och uppköper densamma till ett pris, som är baserat bland annat på brännarnas
inköpspris för potatis. Härigenom är i realiteten avsättningen av polatisbrännvinet
garanterad. I fråga om odlingen av den potatis, som levereras
till brännerier, skulle således icke föreligga behov av särskilda konjunkiurutjämningsmöjligheter
med hänsyn till svängningarna i utlandspriserna
på potatis och potatisprodukter. Då emellertid samma pris måste tillämpas
på bränneripotatis som på den potatis, som användes inom stärkelseinduslrien,
och priset på sistnämnda slag av fabrikspotatis kommer att bli beroende
av det pris, stärkelseföreningen med hänsyn till gällande importpriser
på stärkelse och stärkelseprodukter kan betinga sig vid försäljning
av potatisstärkelse, blir det konjunkturkänsliga priset på stärkelsepotatis
i realiteten avgörande även för prissättningen på bränneripotatis. Att med
utgångspunkt från ett givet potatispris — gemensamt för bränneri- och
slärkelsepotatis — möta de förlustrisker, som uppstår i samband med varia
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
tioner i produktionen och i utlandspriserna, blir sålunda en uppgift, som
helt kommer att åvila stärkelseföreningen. Med hänsyn till dessa omständigheter
bör de nyss nämnda avgiftsmedlen av uppbördsmyndigheten tillföras
stärkelseföreningen för att, i den mån de ej blir tagna i anspråk till förlusttäckning,
i form av överskott å den prisreglerande verksamheten tillföras
den nya fonden. Vad som här anförts utgör bakgrund till det förhållandet,
att ändamålet med den för stärkelse- och bränneriidkareföreningarna
gemensamma stiftelsen i avtalet angivits vara, att mellan olika år utjämna
vinster och förluster i stärkelse föreningens prisreglerande verksamhet.
Samtidigt med att detta system genomfördes, inrättades för handhavandet
av vissa för stärkelse- och bränneriindustrierna gemensamma frågor ett
Stärkelse- och bränneriindustriernas samarbetsorgan. Efter remiss har samarbetsorganet
i skrivelse till jordbruksnämnden den 13 februari 1960 bestämt
avstyrkt den av AB Vin- & spritcentralen nu föreslagna åtgärden.
Enligt jordbruksnämndens mening inrymmer prisregleringssystemet, sådant
detta uppbyggdes år 1956, icke någon marginal, som skulle kunna avstås
genom alt man slopar tillverkningsavgiften för potatisbrännvin. De bet5rdande
växlingar, som förekommer i fråga om utfallet av potatisskörden
och importpriserna på potatisstärkelse m. m., nödvändiggör att stärkelseföreningen
förfogar över dessa regleringsmedel. Härtill kommer, anför nämnden
vidare, den ökade belastning på regleringssystemet, som i form av minskade
intäkter av införselavgifter och ökat behov av regleringsmedel kan
bli följden av vårt lands anslutning till EFTA-överenskommelsen. Reglcringsekonomiska
skäl talar sålunda starkt emot att man i nuvarande läge
avstår från den intäkt, som tillverkningsavgiften för potatisbrännvin utgör.
Jordbrukets förhandlingsdelegation har enligt nämnden uttalat sin anslutning
t ill här av nämnden anförda synpunkter. Därvid har även framhållits,
att ifrågavarande avgiftsmedel ingår bland dem, med vilka jordbruket haft
att räkna vid ingåendet av sexårsavtalet för tiden 1959/60—1964/65.
Införselavgiftsmedlen för regleringsåren 1959/60 och 1960/61
Jordbruksnämnden erinrar först om alt den i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 24 november 1959 bl. a. lämnat beräkningar över storleken av de till
nämnden under regleringsåren 1959/60 och 1960/61 inflytande inkomsterna
av införselavgiftsmedel ävensom avgivit förslag till disposition av införselavgiftsmedlen
för det senare regleringsåret. En redogörelse för nämndens
beräkningar och förslag har meddelats i statsverkspropositionen för år 1960,
IX ht, p. 29, s. 58—64.
Jordbruksnämnden finner sina tidigare beräkningar av införselavgiftsmedlens
storlek nu på grund av i det följande redovisade omständigheter
höra i viss mån revideras.
Minskade avgiftsinkomster till följd av E F T Ak
o nventionc n. Införselavgifterna för vissa varuslag inom ramen för
gällande svenska författningar på jordbruksregleringcns område kommer
att fr. o. in. den 1 juli 1960 avtrappas med 20 procent gentemot övriga län
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
28
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
der inom den Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) till följd av
att varuslagen enligt EFTA-konventionen skall behandlas som industrivaror.
Till här ifrågavarande varuslag, vilka närmare specificeras i författningsavsnittet
i det följande, hör framförallt glass och glasspulver, äggalbumin,
dextrin, stärkelseklister och vissa andra produkter på stärkelsebasis
samt fettsyror och liknande fettvaror. I jordbruksnämndens skrivelse till
Kungl. Maj:t den 2 april 1960 angående vissa problem för livsmedelsindustrien
till följd av EFTA-konventionens ikraftträdande har vidare föreslagits
ett slopande gentemot alla länder av hela införselavgiften för wafers,
innehållande mer än 20 procent fett, och den del av införselavgifterna för
såser och soppor, innehållande mera än 20 procent fett, som motsvarar ett
råvaruskydd (större delen av dessa avgifter). För såserna och sopporna föreslås
därvid, att en införselavgift på 7,35 öre per kg, motsvarande ett manufaktureringsskydd,
bibehålies. Denna avgift skall avtrappas mot EFTA1
änderna. I senare avsnitt av skrivelsen föreslår nämnden slutligen som etl
ied i de åtgärder, som ansetts erforderliga i anledning av EFTA-konventionens
ikraftträdande, att införselavgifterna för fettsyror o. d. slopas med undantag
för en mindre avgift för stearin (manufaktureringsskydd), vilken
även den skulle avtrappas mot EFTA-länderna.
Jordbruksnämnden har vid beräkning av inkomstbortfallet för jordbruksregleringen
i anledning av att vissa införselavgifter på sätt nyss anförts sänkes
eller bortfaller, utgått ifrån alt dextrin och övriga förut angivna stärkelseprodukter
liksom hittills kommer att huvudsakligen importeras från länder
utanför EFTA (framför allt Holland), medan övriga av här ifrågavarande
varuslag till övervägande del kommer att införas från länder inom EFTA-området.
Under dessa förutsättningar beräknar nämnden inkomstbortfallet
av införselavgiftsmedel för regleringsåret 1959/60 till endast något
tiotal tusen kr., varav större delen inom varugruppen fettråvaror och fettvaror,
samt för regleringsåret 1960/61 till ett sammanlagt belopp i storleksordningen
omkring 75 000 kr. Härav antages ett tiotal tusen kr. belöpa pa
vardera av varugrupperna mjölk och mejeriprodukter (avgiftsminskningen
på glass och glasspulver) samt stärkelse och stärkelseprodukter (avgiftsminskningen
för dextrin in. in.). Återstoden faller på varugruppen fettråvaror
och fettvaror (sänkning eller slopande av avgifterna för wafers, såser,
soppor och fettsyror). För fettsyrorna blir nettobortfallet praktiskt taget
intet, då avgifterna härför redan nu till alldeles övervägande delen åtgår till
restitutioner i form av regleringsbidrag till den berörda industrien.
Ökade avgiftsinkomster i anledning av överflyttning
av vissa varor till jordbruks regler ingen. Jordbruksnämnden
erinrar om att den i skrivelse till Kungl. Maj :t den 6 oktober
1959 föieslagit, att majsstärkelse i detaljhandelsförpackningar, vägande per
styck högst 1 kg netto, lusernmjöl, kemiskt rent druv- och stärkelsesocker
(glukos) och kemiskt rent mjölksocker skulle behandlas som jordbruksvaror.
Vid bifall till detta förslag — som närmare beröres i avsnittet om för
-
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
fattningsfrågor i det följande — beräknas inkomsterna av införselavgifter
under regleringsåret 1960/61 komma att öka med omkring 300 000 kr., varav
omkring 175 000 kr. beräknas falla på införselavgifter för fodermedel och
125 000 kr. på införselavgifter för stärkelse och stärkelseprodukter.
Enligt de av jordbruksnämnden nu verkställda beräkningarna skulle alltså
någon nettominskning i inkomsterna av inflytande införselavgifter icke
komma att uppstå under tiden intill utgången av nästa regleringsår. Skulle
emellertid framdeles, på grund av EFTA-konventionens återverkningar, för
jordbrukets vidkommande visa sig komma att uppstå ett i sexårsuppgörelsen
icke förutsatt nettobortfall av avgiftsinkomster, anser sig nämnden böra
upptaga frågan till behandling i samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation
och därefter inkomma till Kungl. Maj :t med förslag till reglering av
det inkomstbortfall, som må ha konstaterats.
Beträffande användningen av inflytande införselavgifter erinrar jordbruksnämnden
om att nämnden i skrivelse den 24 november 1959 föreslagit,
att införselavgiftsmedlen under regleringsåret 1960/61 måtte få användas
på samma sätt som har angivits för hithörande avgiftsmedel för innevarande
regleringsår. Nämnden anför nu, med motsvarande ändring i nyssnämnda
förslag, såvitt gäller införselavgiftsmedlens användning för r a t i o n aliserings
uppgifter inom stärkelseindustrien, följande.
I propositionen 1959: 147 angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets
område in. m. har på s. 59—61 redogörelse lämnats för rationaliseringsverksamheten
inom stärkelseindustrien och för det då aktuella medelsbehovet
för denna verksamhet.
Hittills tillgängliga rationaliseringsmedel, inberäknat det belopp på 1 milj.
kr., som för ändamålet har anvisats enligt Kungl. Maj :ts brev den 28 maj
1959, beräknas bli helt tagna i anspråk i samband med genomförandet av
den i propositionen angivna centraliseringen av stärkelsefabrikationen på
Listerlandet i västra Blekinge och inom Viilands härad i östra delen av
Kristianstads län. De tvenne centralfabriker, som är under uppförande inom
dessa områden, beräknas kunna tagas i drift hösten 1960 resp. hösten 1961.
Sveriges slärkelseproducenters förening, som den 9 mars 1960 till jordbruksnämnden
inkommit med en framställning i ämnet, avser att under det
närmast förestående regleringsåret till stor del inrikta rationaliseringsarbetet
på förberedelserna till" en centralisering av produktionen i Kristianstadsområdet,
där en ny centralfabrik är avsedd att tillskapas för att stå färdig
hösten 1962, varjämte föreningen räknar med att ett antal äldre fabriker
kommer att få inlösas i samband med att driften koncentreras till nytillkomna
centralfabriker i olika orter. Behovet av rationaliseringsmedel i nu
nämnda sammanhang har av föreningen för tiden fram till hösten 1961
uppskattats till sammanlagt ca 1,25 milj. kr. Härav har endast omkring 0,4
milj. kr. beräknats kunna täckas genom upptagande av rationaliseringsavgift
från stärkelsefabrikerna (1 kr./dt försålt potatismjöl). Föreningen
framhåller angelägenheten av att tillräckliga medel anvisas för att centralfabriken
i Kristianslads-området skall kunna färdigställas till hösten 1962.
Om så ej sker, skulle rationaliseringsverksamheten, vilken enligt föreningens
uppfattning helst borde ske i snabbare takt än som motsvarar den nuvarande
planläggningen, i realiteten få avbrytas på minst ett år.
30
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
Stärkelseföreningen hemställer i anslutning till det anförda om anvisande
av ytterligare medel för att upprätthålla rationaliseringsarbetet inom stärkelseindustrien.
Jordbruksnämnden uppger sig, liksom jordbrukets förhandlingsdelegation,
ej ha funnit anledning till erinran mot stärkelseföreningens planering av den
närmast förestående rationaliseringsverksamheten eller mot föreningens beräkningar
av medelsbehovet härför. För att möjliggöra fortsatta angelägna
rationaliseringsåtgärder inom stärkelseindustrien föreslår nämnden, med
instämmande av förhandlingsdelegationen, att nämnden bemyndigas att till
föreningens förfogande för rationaliseringsändamål ställa ytterligare 750 000
kr. av under innevarande eller nästkommande regleringsår influtna eller
inflytande införselavgifter för stärkelse och stärkelseprodukter.
Överskott av införselavgiftsmedel från treårsperioden 1956/57—1958/59
I statsverkspropositionen för år 1960 (IX ht p. 29) har (bl. a. i form av en
på s. 64 intagen sammanställning) redovisats av jordbruksnämnden med skrivelse
till Kungl. Maj:t den 24 november 1959 överlämnade beräkningar angående
storleken av vissa för treårsperioden 1956/57—1958/59, utöver tidigare
angivna »normalbelopp», uppkomna överskjutande inkomster av införselavgiftsmedel
på jordbruksregleringens område. Som resultat av dessa
beräkningar har, sedan avdrag skett för vissa poster, som icke ansetts motsvara
en nettoinkomst för jordbruksregleringen, framkommit ett överskoltsbelopp
för hela treårsperioden på i runt tal 23 milj. kr. Nämnden anmäler
nu, att den, efter det nämnda skrivelse avlåtits, med stöd av Kungl. Maj :ts
brev den 28 maj 1959, för rationaliseringsändamål till Sveriges stärkelseproducenters
förenings förfogande ställt ett belopp av 1 milj. kr. av sådana införselavgifter
för stärkelse och stärkelseprodukter, vilka influtit under den
gångna treårsperioden. Det beräknade överskottet från treårsperioden bör
enligt nämndens mening med hänsyn härtill minskas med motsvarande belopp.
Beträffande användningen av uppkommet överskott — vilket enligt principbeslut
vid 1956 års riksdag skall »balanseras över» till den nu iöpande
prissättningsperioden (sexårsperioden 1959/60—1964/65) — har Kungl.
Maj:t enligt brevet den 28 maj 1959 anbefallt jordbruksnämnden att inkomma
med förslag efter hörande av jordbrukets förhandlingsdelegation. Till ett
belopp av 5 milj. kr. har överskottsmedlen härefter enligt propositionen
1960 : 84 föreslagits få tagas i anspråk till kontantbidrag i anledning av
skadorna på 1959 års skörd. Sistnämnda belopp är avsett att avräknas till 3
milj. kr. på införselavgifterna för brödsäd och till 2 milj. kr. på införselavgifterna
för fettvaror.
Beträffande användningen av återstoden av överskottsmedlen, i runt tal
(23—1—5=) 17 milj. kr., har jordbruksnämnden samrått med jordbrukets
förhandlingsdelegation. Man har därvid enat sig om att föreslå, att dessa
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
31
återstående medel tills vidare skall som ett allmänt tillgodohavande få kvarstå
hos nämnden. Nämnden föreslår, att den, allteftersom sådana medelsbehov
uppstår, som anses böra tillgodoses av här avsedda avgiftsmedel, efter
överläggning med förhandlingsdelegationen framdeles får återkomma med
förslag till disposition av hithörande medel.
Inkomstbortfall för jordbruket till följd av EFTA-konventionen
Jordbruksnämnden erinrar om att i förenämnda proposition 1959: 147 angående
sexårsuppgörelsen på jordbrukets område återgivits vissa av nämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation gjorda uttalanden i anledning
av bl. a. de då pågående överläggningarna om ett europeiskt frihandelsområde.
Enligt dessa uttalanden har nämnden och förhandlingsdelegationen vid
ingåendet av sexårsöverenskommelsen förutsatt, att det, vid ett förverkligande
av planerna på ett frihandelsområde, från statsmakternas sida även
kommer alt vidtagas sådana åtgärder, som erfordras för att hindra alt möjligheten
till den successiva utfyllnad av inkomstklyftan mellan jordbruket
och andra yrkesgrupper, vilken är en av grundtankarna i den träffade överenskommelsen,
skall förhindras genom åtaganden på det internationella planet.
Därest beslut skulle komma att fattas om ett vidgat handelspolitiskt
samarbete i form av ett frihandelsområde, ansåg nämnden det därför böra
ankomma på denna att efter överläggningar med förhandlingsdelegationen
framlägga förslag till de åtgärder, som i så fall kunde anses påkallade med
hänsyn till syftet med den träffade sexårsuppgörelsen. Nämnden erinrar vidare
om att enligt ett i nämnda proposition gjort uttalande av föredragande
departementschefen, vilket av riksdagen lämnats utan erinran, skulle Kungl.
Maj :t och riksdagen under den nu påbörjade prissättningsperioden för jordbrukets
produkter kunna vidtaga de åtgärder, som påkallades, om planerna
på ett europeiskt frihandelsområde skulle bli förverkligade.
Sedan Sverige härefter anslutit sig till konventionen om det Europeiska
frihandelsområdet (EFTA), har i propositionen härom (1960: 25) och i utrikesutskottets
utlåtande över denna (1960: 2), såvitt gäller jordbrukets
problem, anförts bl. a. följande (s. 56).
Den svenska jordbruksregleringcn påverkas direkt av bestämmelserna i
EFTA-konventionen såtillvida att vissa nu jordbruksreglerade, speciella varor
enligt konventionen skall behandlas som industrivaror, vilket bl. a. innebär,
att gällande införselavgifter vid import från övriga medlemsstater
successivt måste avvecklas. Vilket inkomstbortfall för jordbruket som kan
följa av uppgörelsen i denna del, är det ännu för tidigt att yttra sig om. När
så visar sig påkallat, torde emellertid överläggningar få upptagas med jordbrukets
förhandlingsdelegation och resultatet av sådana överläggningar i
särskild ordning få föreläggas riksdagen.
I utrikesutskottets i anledning av propositionen avgivna utlåtande, vilket
godkänts av riksdagen, har utskottet, under hänvisning till de i propositionen
avsedda överläggningarna, sagt sig förutsätta, att Kungl. Maj:t, i den mån
EFTA-avtalet kommer alt förorsaka inkomstbortfall för jordbruket, skulle
32 Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
komma att bemyndiga jordbruksnämnden att efter förhandlingar med jordbrukets
förhandlingsdelegation framlägga förslag till sådana åtgärder, att
syftet med sexårsuppgörelsen med jordbruket förverkligas.
Till de varuslag, för vilka avgiftsskyddet till följd av EFTA-konventionen
skall avvecklas, hör såsom förut angivits främst glass och glasspulver, äggalbumin,
dextrin och vissa andra produkter på stärkelsebasis ävensom fettsyror
o. d. Jordbruksnämnden berör i det följande några förhållanden, som
sammanhänger med EFTA-överenskommelsens återverkningar på den inhemska
produktionen av hithörande varuslag och avger tillika förslag till
vissa lösningar av några av de i detta sammanhang uppkommande problemen.
De problem, som kvarstår olösta, anser nämnden, att den, sedan tillräcklig
erfarenhet vunnits av konventionens verkningar i förevarande avseenden,
hör få upptaga till övervägande tillsammans med jordbrukets förhandlingsdelegation.
En beräkning torde därvid få göras av storleken av eventuellt inkomstbortfall
för berörda produktionsgrenar, varefter förslag torde få framläggas
rörande det sätt, på vilket ersättning för sådant inkomstbortfall bör
utgå.
Glass och glasspulver in. m. Jordbruksnämnden erinrar om att frågan om
den nuvarande varubeskatlningen för glass under senare år i olika sammanhang
varit under debatt. Kontrollstyrelsen har också, enligt vad nämnden
har sig bekant, f. n. till bedömning vissa förslag rörande en omläggning av
varubeskatlningen i fråga. Denna omständighet måste enligt nämndens mening
anses utgöra ytterligare ett skäl till att de problem, som för hithörande
produkter uppkommer i samband med EFTA-konventionens ikraftträdande,
icke nu upptages till avgörande.
Äggalbumin. Jordbruksnämnden framhåller, att endast importen av icke
flytande äggalbumin (stat. nr 35.02.102) f. n. spelar någon roll som konkurrent
till den inhemska produktionen av äggalbumin. Importen av flytande
äggalbumin (äggvita) har däremot hittills på grund av veterinärhygieniska
skäl varit spärrad. För icke flytande äggalbumin är den i detta
sammanhang aktuella införselavgiften visserligen relativt hög. Med det prisläge,
som f. n. råder på den internationella marknaden, får man enligt
nämnden likväl räkna med att ofördelaktiga återverkningar kommer att uppstå
för de svenska producenterna redan efter de första tullavtrappningarna
inom frihandelsområdet. Läget skärpes givetvis, anför nämnden, i samma
mån som en import medges även av flytande äggalbumin.
Dextrin m. m. Den inhemska fabrikationen av dextrin, stärkelseklister
o. d. (tulltaxenr 35.05) och vissa till tulltaxenr 38.12 och 38.19 hänförliga
andra stärkelsehaltiga industriprodukter (appreturmedel, kärnbindemedel
in. m.) svarar f. n. för avsättningen av 25 å 30 procent av den svenska produktionen
av potatisstärkelse. Avvecklingen av importskyddet för slutprodukterna
— beträffande omfattningen av den första avtrappningen hänvisar
jordbruksnämnden till avsnittet om författningsfrågor längre fram —
kan alltså för den här ifrågavarande jordbruksproduktionen efter hand
komma att skapa avsättnings- och lönsamhetsproblem av ganska betydan
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
de storleksordning. Framställning om vidtagande av härav betingade åtgärder
har också hos nämnden gjorts av vissa företag inom den berörda
industrien. Det bör emellertid enligt nämnden beaktas, att den utländska
konkurrensen på detta område hittills huvudsakligen har kommit fian
länder utanför frihandelsområdet, närmast Belgien, Nederländerna och
Tyskland. Det synes nämnden mindre sannolikt att den svenska importen
av hithörande produkter redan från början, såsom följd av de första avgiftslättnaderna
mot EFTA-länderna, kommer att mera väsentligt flyttas
över till dessa länder. Tills vidare synes sålunda försämringen i den svenska
industriens konkurrensläge och i avsättningsmöjligheterna för svensk
potatisstärkelse enligt nämndens mening icke behöva bli alltför besvärande.
Nämnden utgår från att svårigheterna till en början icke kommer att
bli större än att de skall kunna bemästras av Sveriges stärkelseproducenters
förening genom ett fortsatt prisutjämningsförfarande för potatisstärkelsen
i hittills tillämpade former.
Jordbruksnämnden erinrar om att stärkelseföreningen för prisutjämning
på stärkelse till industriella ändamål f. n. enligt nämndens medgivande
äger disponera medel, som inflyter genom upptagande av införsel- och
kompensationsavgifter på stärkelse och stärkelseprodukter, ävensom i andra
hand tillverkningsavgifter för potatisprodukter m. m. I den mån dessa
medel skulle visa sig otillräckliga, har nämnden för avsikt att medge föreningen
att för ändamålet, i avvaktan på en slutlig reglering, förskottsvis
taga i anspråk medel, som influtit eller inflyter i form av införselavgifter
för potatis och som icke befinnes erforderliga för andra, redan beslutade
ändamål.
Vid de överläggningar och överväganden angående jordbrukets inkomstbortfall
till följd av EFTA-konventionens ikraftträdande, vilka jordbruksnämnden
förutsatt skola komma att äga rum framdeles, bör enligt nämnden
även få upptagas till bedömande, huruvida och i vilken utsträckning de utgifter
stärkelseföreningen haft för prisutjämningsändamål, som nyss anförts,
föranletts av återverkningar av EFTA-konventionen.
Fettsyror och vissa andra fettvaror. Införselavgiften för fettsyror o. d.
(stat. nr 15.10.200, 502, 503 och 509) utgör f. n. 34 kr. per 100 kg utom
för stearin, där avgiften är 41 kr. 35 öre per 100 kg. Avgiften för stearin
innefattar ett manufaktureringsskydd av 7 kr. 35 öre. I övrigt utgör införselavgiften
uteslutande ett prisskydd för jordbruket. En avtrappning av
införselavgiften på fettsyrorna skulle enligt jordbruksnämnden komma att
leda till en ändrad prisrelation mellan dessa produkter och övriga fettvaror.
En sådan utveckling skulle medföra allvarliga konsekvenser, särskilt för
avsättningen av inhemskt slakterifett, som i stort sett har samma användningsområde
inom den kemisk-tekniska industrien som fettsyrorna. Nämnden
anför i sammanhanget, att den inhemska förbrukningen av slakterifett
uppgår till omkring 22 000 ton per år, medan årsförbrukningen av fettsyror
stannar vid 3 500 ton.
För att förhindra en diskriminering av övriga fettvaror i förhållande till
;} Iiihnng till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. AV 153
opaginerad Kontrollera mot PDF
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
fettsyrorna föreslår jordbruksnämnden, alt hela införselavgiften på fettsyrorna
— utom manufaktureringsskyddet för stearin — avvecklas gentemot
samtliga länder (alltså även länderna utanför frihandelssammanslutningen)
fr. o. m. den 1 juli 1960. Samtidigt föreslår nämnden, att den bemyndigas
att på nämnda fettsyror (stat. nr 15.10.200, 502, 503 och 509) fr. o. in.
sistnämnda dag uttaga en regleringsavgift för fettvaror med belopp, motsvarande
summan av den på oblandade fettvaror utgående införsel- och
regleringsavgiften. Genom åtgärden kommer jordbruket att åtnjuta oförändrat
avsättningsskydd på detta område.
Den på stearin kvarstående införselavgiften (manufaktureringsskyddet)
av 7 kr. 35 öre förutsättes enligt jordbruksnämndens förslag komma att
avtrappas gentemot EFTA-länderna med 20 procent fr. o. in. den 1 juli
1960.
I detta sammanhang erinrar jordbruksnämnden om att enligt EFT A-konventionen
även s. k. sjödjursoljor (stat. nr 15.04.100—400, 600 och 900)
samt härdade fetter och feta oljor helt från fisk eller havsdäggdjur (stat.
nr 15.12.100) skall tillhöra EFTA-avtalets industriella sektor. Enligt de vid
avtalet fogade tillämpnings- och tolkningsreglerna, punkt 16, har dock medgivits,
att de regleringsåtgärder m. m., som tillämpas beträffande andra fettprodukter,
jämväl må tillämpas beträffande nu nämnda fettvaror, under
förutsättning att olika fettprodukter behandlas på ett icke-diskriminerande
sätt och att icke något skydd beredes förädlingsindustrierna genom tullar,
kontingenter etc. Då de svenska regleringsbestämmelserna till alla delar
uppfyller de villkor, som enligt EFTA-konventionen erfordras för att de
skall få bibehållas efter konventionens ikraftträdande, torde enligt jordbruksnämndens
mening överförandet av produkterna till EFTA-konventionens
industrisektor icke f. n. behöva föranleda någon åtgärd.
F örfattningsfrågor
Ändringar betingade av ändrad avg ränsning av
jordbruksregleringsområdet och av åtaganden i
anledning av EFT A-k onventionen, m. m.
Jordbruksnämnden anmäler, att nämnden för sitt verksamhetsområde låtit
upprätta förslag till de författningsändringar, som enligt nämndens mening
bör föranledas av Sveriges anslutning till EFTA-konventionen. I samband
härmed har nämnden även beaktat de ändringar i avgränsningen av
jordbruksregleringsområdet som blir följden av ett bifall till en av nämnden
i skrivelse till Kungl. Maj :t den 6 oktober 1959 gjord framställning om överförande
till jordbruksregleringen av majsstärkelse i vissa förpackningar, lusernmjöl
m. in. och vissa kemiskt rena sockerarter. Författningsförslagen
omfattar härjämte dels en omarbetning av avgiftsbestämmelserna för vissa
konserverade charkuterivaror i anslutning till en av nämnden i skrivelse
till Kungl. Maj:t den 17 september 1959 gjord framställning i ämnet, dels
en inarbetning av vissa varunummerändringar beträffande oljekr af Ifoder,
35
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
vilka trätt i kraft redan den 1 januari 1960, dels en huvudsakligen formell
jämkning av avgiftsreglerna inom positionen »dextrin, löslig stärkelse och
rostad stärkelse; stärkelseklister» (35.05).
Jordbruksnämndens förslag medför ändringar i förordningarna 1956: 401,
1956:402, 1956:403 och 1956:405 samt i kungörelserna 1959:383, 1956:
417 (med ändring 1959: 385) och 1956: 418 ävensom en föreskrift om maximering
av vissa införselavgifter i anledning av EFTA-konventionen.
Såvitt författningsförslagen hänför sig till EFTA-konventionen, föranleder
de följande kommentarer från jordbruksnämndens sida.
Nämndens förslag omfattar endast varuslag, som f. n. faller inom ramen
för de särskilda importförfattningarna på jordbruksprisregleringens och
1''iskprisregleringens områden. Utformningen av författningsbestämmelser i
fråga om varuslag, som enligt EFTA-konventionen är att anse som jordbruksvara
eller som fisk eller annan marin produkt men icke faller inom
nyssnämnda ram, har däremot icke ansetts ankomma på jordbruksnämnden.
Vissa varuslag inom jordbruksregleringsförfattningarnas varuområde
skall — enligt vad som förut berörts — enligt EFTA-konventionen icke utgöra
jordbruksvara och kommer således att falla under EFTA-reglerna för
tullavtrappning in. m. Inom jordbruksregleringsförfattningarnas varuområde
kommer på detta sätt olika regler att tillämpas inom vissa grupper av
varandra närstående varuslag.
I några fall måste på grund av det nyss anförda uppspaltningar ske av
hittills enhetliga varupositioner i jordbruksförfattningarna. För möjliggörande
av en förutsatt särbehandling efter de inom frihandelssammanslutningen
gällande reglerna föreslås sålunda, att i kungörelserna 1959: 383
och 1956: 417 separata stat.nr redovisas för dels vissa nu ej särskilt specificerade
beredda näringsmedel inom tulltaxenr 21.07 (andra än med väsentligt
innehåll av fett, ägg, mjölk och/eller spannmål i tolkning enligt senaste
överläggningar inom EFTA), dels tångmjöl (inom tulltaxenr 23.06), dels
s. k. fish solubles (inom nuvarande 23.07.903). Till tulltaxenr 15.04 hänförligt
»fett och oljor av fisk och havsdäggdjur» samt i 15.12 ingående »härdade
fetter och feta oljor, helt från fisk- eller havsdäggdjur» skall enligt EFTA-konventionen
tillhöra konventionens industrisektor. Enligt de vid konventionen
fogade tillämpnings- och tolkningsreglerna, punkt 16, har dock —
såsom framgår av tidigare redogörelse ■— medgivits, att de regleringsåtgärder
m. in., som tillämpas beträffande andra fettprodukter, må jämväl tilllämpas
beträffande nu nämnda marina fettvaror. Nämnden har med hänsyn
härtill icke ansett sig ha anledning att föreslå någon författningsändring
i syfte att möjliggöra eu särbehandling av de ifrågavarande marina
produkterna.
Av skäl, som anföres i jordbruksnämndens skrivelse till Kungl. Maj :t den
2 april 1960 angående vissa problem för livsmedelsindustrien till följd av
EFTA-konventionens ikraftträdande, föreslås varuslaget »wafers, innehållande
mer än 20 % fett» helt avfört ur jordbruksregleringen. Viss i
den svenska jordbruksregleringen ingående s. k. fondantmassa, vilken även
enligt EFTA-konventionen skall utgöra jordbruksvara, överföres enligt en
i anslutning till konventionen antagen ändrad tolkning av den s. k. brysselnomenklaluren
från tulltaxenr 17.02 till tulltaxenr 17.04. Vissa författningsändringar
föreslås för bibehållande av detta varuslag inom jordbruksregleringen.
Jordbruksnämnden har, såsom framgår av ell tidigare avsnitt av denna
36
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
skrivelse, ansett lämpligt, att för fettsyror och liknande produkter (tulltaxenr
15.10), vilka enligt EFTA-konventionen icke hänförts till jordbruksvarorna,
fr. o. m. den 1 juli 1960 ej längre skall uttagas någon införselavgift.
Däremot bör, enligt vad likaledes förordats i det föregående, de ifrågavarande
produkterna beläggas med högre fettregleringsavgift än vad nu är
förhållandet. Förslag till de författningsändringar, som erfordras för genomförande
av den ifrågasatta ändrade avgiftsbeläggningen av fettsyror,
innefattas i ett av nämnden utarbetat författningsförslag.
En precisering av de högsta avgiftssatser inom jordbruks- och fiskregleringarna,
som skall få tillämpas under EFTA-konventionens första avtrappningsperiod
(1 juli 1960—31 december 1961) föreslår jordbruksnämnden
skola ske i form av ett Kungl. Maj :ts brev till nämnden. Vid utarbetandet
av förslaget har nämnden utgått från reglerna i EFTA-konventionen sådana
de för dagen är utformade. Det bör enligt nämndens mening få bli föremål
för senare överväganden, i vad mån jämkningar i tillämpningen skall
vidtagas till följd av uppkommande svårigheter "att strikt tillämpa de i
EFTA-konventionen uppdragna reglerna (exempelvis i fråga om avgränsningen
mellan frysta och färska fiskfiléer eller i fråga om en utsträckning
av de överenskomna avgiftsnedsättningarna att omfatta import även från
områden utanför frihandelssammanslutningen).
De av EFTA-konventionens ikraftträdande påkallade författningsändringar,
som nu föreslagits av jordbruksnämnden, finner nämnden redan med
hänsyn till ett av riksdagen utan erinran lämnat uttalande i propositionen
1960: 25 (s. 56) kunna meddelas av Kungl. Maj:t utan ytterligare medverkan
av riksdagen.
I fråga om de av jordbruksnämnden nu framlagda förslag, som icke anknyter
till EFTA-konventionen, hänvisar nämnden till de vid nämndens
skrivelse fogade författningstexterna. Såvitt författningsförslagen berör tulltaxeringen
m. m. har enligt nämnden samråd med vederbörande avdelningar
inom generaltullstyrelsen ägt rum.
Ändringar betingade av förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
Genom
beslut den 17 april 1959 har Kungl. Maj:t uppdragit åt jordbruksnämnden
att utreda, i vilken utsträckning författningarna på jordbruks- och
fiskprisregleringarnas områden kan anpassas till ett av riksdagen, genom
godkännande av propositionen 1959: 3, antaget förfarande vid viss konsumtionsbeskattning.
Till fullgörande av uppdraget framlägger nämnden i sin
förevarande skrivelse ett förslag till en begränsad tillämpning av ifrågavarande
förfarande. Med hänsyn till att även en begränsad tillämpning avsevärt
skulle komplicera arbetet med att upptaga avgifter inom jordbruks- och
fiskprisregleringarna ifrågasätter nämnden, om icke reglerna härför tills
vidare skulle kunna bibehållas oförändrade.
Kimgl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
37
Vissa andra frågor
Genom beslut den 28 maj 1959 bär Ivungl. Maj :t anbefallt jordbruksnämnden
att inkomma med förslag i anledning av vad i jordbruksutskottets utlåtande
1959: 29 anförts beträffande stärkelsepreparat, på basis av majsstärkelse,
vilka användes vid framställning av wellpapp. Utskottet framhöll
i sitt utlåtande, att det borde övervägas, huruvida restitution icke skulle
kunna lämnas av införsel- och kompensationsavgifter för sådana preparat
och om icke dessa preparat kunde avföras från jordbruksregleringen.
Jordbruksnämnden upplyser nu, att nämnden med anledning av frågans
principiella räckvidd funnit angeläget att, innan nämnden tar ställning i
saken, få utrönt, huruvida icke preparat på basis av potatisstärkelse kan
användas vid ifrågavarande tillverkning. Vissa försöksarbeten i detta syfte
har därför på nämndens initiativ igångsatts av wellpappindustrien och de
svenska stärkelseproducenterna. Nämnden hemställer, sedan dessa försök
avslutats, få återkomma i frågan.
Genom nyssnämnda beslut ålades jordbruksnämnden även att i anslutning
till den bedömning enligt den s. k. inkomstregeln, som skall äga rum i börjen
av år 19(50, uppgöra och till Kungl. Maj :t inkomma med det förslag till
avräkning av i propositionen 1959:147 och jordbruksutskottets utlåtande
1959: 29 omförmäld merintäkt för smör under regleringsåret 1958/59, som
bedömningen kan föranleda till. Enär tillräckligt material för en bedömning
enligt inkomstregeln ännu icke framkommit, har nämnden i detta sammanhang
icke kunnat företaga en dylik bedömning. Nämnden anmäler därför
sin avsikt att senare under året inkomma med sådant förslag, som här
avses.
Jordbruksnämndens promemoria om anpassning till ny tulltaxeförordning
I sin promemoria den 21 april 1960 anför jordbruksnämnden följande.
Hänvisningar till författningsrum i tulltaxeförordningen förekommer i förordningarna
den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med
fisk, in. in., den 5 juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av vissa
slag av fisk och skaldjur in. m., den 5 juni 1953 (nr 374) angående reglering
av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur, den 7 juni 1956 (nr 401) angående
reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. in., den 7 juni 1956 (nr 402) angående reglering av utförseln av vissa
levande djur och jordbruksprodukter in. m. samt den 7 juni 1956 (nr 403)
angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, in. in. Genom
dessa hänvisningar har allmänt gjorts undantag från stadgad tillstånds- och
avgiftsskyldighet vid import och export av fisk- och jordbruksvaror, omfattade
av förordningarna, för vissa fall, där tulltaxeförordningen beträffande
fullbelagda varor medger befrielse, definitivt eller temporärt, från skyldighet
att betala tull.
I proposition nr 98 till årets riksdag bar framlagts förslag till ny lulltaxeförordning,
avsedd att träda i kraft den 1 juli 1960. Förslagets allmänna bestämmelser
om undantag från tullplikt motsvarar i stort sett den nuvarande
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
förordningens men företer dock såväl materiellt som framför allt redaktionellt
icke oväsentliga avvikelser från denna. Till följd av stadgande i punkten
3 i förslagets övergångsbestämmelser är icke givet, att hänvisningarna
till tulltaxeförordningen i fiske- och jordbruksförfattningarna under alla förhållanden
måste genom författningsändringar hringas till överensstämmelse
med den nya förordningen för att gällande bestämmelser om allmänna undantag
från tillstånds- och avgiftsplikt skall bibehållas oförändrade. Till
undvikande av missförstånd vid tillämpningen av övergångsbestämmelserna
synes det dock önskvärt att sådana ändringar vidtagas och att de ges giltighet
från den dag då den nya tulltaxeförordningen träder i kraft. EU utkast
till författningsändringar, utarbetat inom jordbruksnämndens kansli, är såsom
bilaga fogad vid denna promemoria. Vid utkastets uppgörande har samråd
ägt rum med generaltullstyrelsens revisionsbyrå.
I den mån utkastet företer andra än rent språkliga avvikelser från gällande
bestämmelser är avvikelserna och skälen för dem redovisade i efterföljande
kommentarer. Den enligt utkastet föreslagna ändringen i förordningen
1953: 374 under c) är till skillnad från övriga ändringsförslag icke föranledd
av den nya tulltaxeförordningen utan sammanhänger med en under 1958
vidtagen ändring i tullstadgan. Förslaget innebär i denna del ingen ändring
i sak (jämför punkten 2 i övergångsbestämmelserna till kungörelsen 1958:
318).
Till utkastet kan fogas ytterligare följande kommentarer.
1952: 320, 8 § tredje stycket hänvisar i sin nuvarande lydelse till 5, 6 och
8 §§ tulltaxeförordningen. Genom hänvisningen till 5 § har medgivits befrielse
från avgift bl. a. vid sådan återinförsel i oförändrat skick av inom landet
alstrad eller tillverkad ävensom här förut förtullad utländsk vara, som avses
under s) i paragrafen. Befrielsen är emellertid kringskuren genom tillägg
i 8 § tredje stycket, som stadgar avgiftsskyldighet om vid utförseln erhållits
återbäring av förut erlagd avgift. Reglerna om tullfrihet vid återinförsel i
obearbetat skick är i nya tulltaxeförordningen upptagna i 6 § 1 mom. Någon
hänvisning til! delta författningsrum har icke gjorts i utkastet, vilket innebär,
att avgift i hithörande fall alltid skall erläggas, oavsett om återbäring
förut erhållits eller icke. För anledningen till denna avvikelse från gällande
regler har redogjorts i propositionen 1960:98 (se s. 57 jfrd med s. 60). Då
det nyssnämnda tillägget i 8 § tredje stycket synes sakna praktisk betydelse,
sedan hänvisningen till återinförselfallet slopats, har ej heller tillägget medtagits
i utkastet. — Genom hänvisningen till 6 § tulltaxeförordningen är
avgiftsfrihet i viss utsträckning medgiven för vad befolkningen i gränsområdena
mot Norge (norr om Mitanderfors) och mot Finland medför vid resa
utifrån. Hänvisningen torde redan nu sakna praktisk betydelse enär reglerna
för resandetrafiken i allmänhet — i tulltaxeförordningen 5 § under e)
till vilken hänvisas i 8 § tredje stycket — medger avgiftsfrihet i vidare omfattning
än 6 §. Den nya tulltaxeförordningen innehåller ingen bestämmelse
motsvarande den i 6 upptagna men stadgar i 9 $ allmänt tullfrihet för
varor som införs i egentlig gränstrafik, i den omfattning Konungen förordnar.
Någon hänvisning till 9 § har icke ansetts påkallad i utkastet. — Tulltaxeförordningens
bestämmelser om temporär tullfrihet (7 och 8 §§) fyller
inget ändamål på jordbrukets och fiskets område och har såvitt kunnat utrönas
hittills icke tillämpats som grund för avgiftsfrihet. I praktiken har
sådana fall som avses med dessa bestämmelser i stället reglerats restitutionsvägen
med stöd av de i fiske- och jordbruksförfattningarna meddelade bestämmelserna
om återbäring vid export eller eljest när särskilda skäl föreligger.
Med anledning härav har det ansetts obehövligt att i utkastet uppta
någon hänvisning till bestämmelserna i 10 § nya tulltaxeförordningen, som
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
i stort sett motsvarar 7 och 8 §§ i nuvarande förordning. — I utkastet har
hänvisningsvägen från avgiftsskyldighet undantagits samtliga i 8 § nya
tulltaxeförordningen angivna fall utom det i punkten 13 upptagna. Nämnda
punkt, som avser bl. a. gåvor, saknar motsvarighet i nuvarande tulltaxeförordning.
Dess medtagande i utkastet skulle såvitt rör fisk och jordbruksvaror
innebära en ändring av gällande regler på området, som icke är sakligt
motiverad.
1953: 372, i § andra stycket a). Varor, som införes i egentlig gränstrafik
är redan enligt momentets nuvarande lydelse direkt undantagna från importlicensbestämmelserna.
Genom att undantaget bibehållits oförändrat i
utkastet och icke där iakttagits genom hänvisning till 9 § nya tulltaxeförordningen
har undvikits sådant särskilt förordnande av Kungl. Maj:t, som enligt
9 § utgör förutsättning för paragrafens tillämpning. — Momentet hänvisar
i sin" nuvarande lydelse till annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen
än den under s) upptagna och till 6 eller 8 § samma förordning.
Genom att s) uteslutits ur hänvisningen har stadgats licensskyldighet vid
återinförsel av vara i oförändrat skick. Genom att underlåta att i utkastet
hänvisa till 6 § 1 mom. nya tulltaxeförordningen, som upptar bestämmelserna
i 5 § s), har nuvarande regler bibehållits oförändrade. — Vad ovan vid
kommentaren till 1952:320 anförts rörande nuvarande 6 § tulltaxeförordningen
gäller även i här förevarande sammanhang. — Hänvisningar till nuvarande
regler om temporär tullfrihet i 7 eller 8 § tulltaxeförordningen torde
i importlicenssammanhanget få betraktas som mindre lämpliga. I utkastet
har därför icke gjorts någon hänvisning till motsvarande regler i nya förordningen
(10 §). — 6 § andra stycket. Rörande utkastet i denna del kan hänvisas
till vad som anförts i kommentaren till 1952: 320.
1956: W1, 5 § andra stycket a) och 7 § andra stycket. De avvikelser från
gällande bestämmelser som gjorts i utkastet och skälen för avvikelserna är i
stort sett desamma som redovisats i kommentarerna till 1952: 320 och 1953:
372. Att märka är emellertid att jordbruksförfattningarna till skillnad från
de berörda fiskeförfattningarna icke hänvisar till tulltaxeförordningens regler
om tullfrihet för varor, som utifrån medföres av resande. Detta sammanhänger
med att resandetrafiken beträffande såväl licenstvång som avgiftsskyldighet
är reglerad i särskild ordning genom kungörelsen 1958: 167. — 9 §.
Nuvarande 9 § upptar ett första stycke där genom hänvisning till 9 § tulltaxeförordningen
stadgas vissa lättnader i avgiftsskyldigheten vid återinförsel
av vara som undergått bearbetning utomlands. Bestämmelserna i 9 g
tulltaxeförordningen bär influtit i 6 § 2—6 mom. i nya förordningen. Därvid
har emellertid bestämmelserna givits större räckvidd än de nu gällande.
Tullindring medges sålunda till skillnad från nu även i fall där vara utomlands
undergått eu väsentlig strukturförändring. Med hänsyn härtill bär i
utkastet icke ansetts kunna göras någon hänvisning till 6 § 2—6 mom. Ej heller
har det ansetts lämpligt att i utkastet uppta ett särskilt stadgande motsvarande
det i nuvarande 9 § tulltaxeförordningen upptagna, eftersom det
icke kan uteslutas att stadgandet kan utnyttjas för en återinförsel i strid mot
gällande regler för återinförsel av vara vid vars utförsel erhållits exportbidrag
(prop. 1958: 122).
1956: U)3. ''i och 7 §§. Utkastet föranleder i denna del inga andra kommentarer
än som framgår av vad ovan anförts under 1956: 401.
Det vid promemorian fogade utkastet till lörfattningsändringar torde få
såsom bilaga i fogas till delta protokoll.
40
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
Jordbruksnämndens framställning om överförande av vissa varor till
jordbruksregleringen jämte yttranden häröver
I skrivelse den 6 oktober 1959 har statens jordbruksnämnd
hemställt, att majsstärkelse i detalj handelsförpackningar, vägande per
styck högst 1 kilogram netto, lusernmjöl samt kemiskt druv- och stärkelsesocker
(glukos) och kemiskt rent mjölksocker (laktos), så snart kan ske,
iörslagsvis fr. o. in. den 1 december 1959, överföres till jordbruksregleringen
med vissa i skrivelsen närmare angivna möjligheter till avgiftsbeläggning.
Ur nämndens skrivelse inhämtas i huvudsak följande.
Majsstärkelse i detaljhandelsförpackningar, vägande per styck högst 1
kilogram netto. Jordbruksnämnden erinrar först om att ifrågavarande vara
före den 1 september 1956 var belagd med en tull av 20 kr. för 100 kg och
dessutom kunde, liksom annan majsstärkelse, av nämnden åsättas införselavgift
inom ramen för jordbruksregleringen. Sistnämnda möjlighet skulle
dock enligt särskilt beslut av nämnden tills vidare icke utnyttjas. Vidare
anför nämnden.
I tulltaxekommitténs betänkande förutsattes all stärkelse, således även
här ifrågavarande majsstärkelse i småförpackningar, komma att beläggas
med införselavgift, varför tullfrihet föreslogs för hela tulltaxepositionen
stärkelse. Från ingången av september 1956, då majsstärkelsen i småförpackningar
avfördes från jordbruksregleringen, och intill utgången av år
1958 var varan emellertid alltjämt belagd med tull av 20 kr. för 100 kg.
I den nya tulltaxa, som gäller fr. o. in. den 1 januari 1959, har däremot varan
upptagits såsom tullfri, oaktat den av tulltaxekommittén angivna förutsättningen
för tullfrihet —- avgiftsbeläggning såsom jordbruksregleringsvara
— nu icke föreligger.
Jordbruksnämnden framhåller, att bortfallet av allt importskydd för majsstärkelse
i vissa småförpackningar (konsumenlförpackad »majsena» o. d.),
medan majsstärkelse i övrigt (bulkvara) är belagd med en införselavgift
av normalt 36 kr. 75 öre per 100 kg, uppenbarligen kan innebära ökade
risker för den inhemska stärkelseindustrien och i varje fall är ägnat att
leda till en ur allmän svensk synpunkt ekonomiskt ofördelaktig snedvridning
av majsstärkelseimporten. Den tid, som gått efter importskyddets borttagande,
torde, anför nämnden, ännu vara för kort för att någon klar tendens
i fråga om importutvecklingen skall kunna påvisas. Tillgänglig statistik
över importen av majsstärkelse i småförpackningar ger i varje fall vid handen,
att det här är fråga om ur den inhemska stärkelseindustriens synpunkt
ingalunda betydelselösa kvantiteter. Importen (huvudsakligen från Västtyskland)
utgjorde sålunda under år 1957 222 ton (282 000 kr.), under år
1958 211 ton (300 000 kr.) och under januari—juli 1959 142 ton (216 000
kr.).
Jordbruksnämnden hemställer därför, att majsstärkelse i detaljhandels
-
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
förpackningar, vägande per styck högst 1 kg netto, snarast överföres till
jordbruksregleringen med rätt för nämnden att belägga varan med högst
samma avgift som annan majsstärkelse.
Lusernmjöl (inbegripet fälttorkat hömjöl). Lusernmjöl kunde före ingången
av september 1956 såsom jordbruksregleringsvara beläggas med införselavgift.
Denna möjlighet ansågs i dåvarande läge dock icke behöva utnyttjas.
Sedan varan efter nämnda tidpunkt avförts från jordbruksregleringen,
har den saknat varje form av importskydd. Nämnden anför vidare följande.
Jordbruksnämnden upplyser, att vid frågans behandling våren 1959 en
framställning i ämnet förelåg från Sveriges lusernfabrikanters förening,
Kvarnby, vilken framställning genom jordbrukets förhandlingsdelegation
hade tillställts nämnden. Enligt denna framställning sysselsätter tillverkningen
av lusernmjöl f. n. ett tiotal särskilda torkerier i södra och mellersta
Sverige. Lusernodlingen är dessutom lokalt av icke oväsentlig betydelse såsom
avsalugröda för särskilt det kreaturslösa jordbruket.
Beträffande prisutvecklingen för importerat lusernmjöl har jordbruksnämnden
nu från Sveriges lantbruksförbund inhämtat, att importpriset —
bortsett från innevarande år, som i fråga om vallväxtskörden väsentligt avviker
från ett normalår — ständigt har varit fallande. För att kunna konkurrera
med importvaran har därför, enligt vad som upplyses från lantbruksförbundet,
de svenska producenterna tvingats att avsätta sin tillverkning
till priser understigande framställningskostnaden.
Importstatistiken har, framhåller jordbruksnämnden, före den 1 januari
1959 icke varit så specificerad, att storleken av lusernmjölsimporten har
kunnat med säkerhet fastställas. Den kan enligt nämnden antagas ha per
år uppgått till 5 000 å 10 000 ton till ett värde av 2 å 4 miljoner kr. Viktigaste
importland torde i allmänhet ha varit Danmark. Först efter det senaste
årsskiftet föreligger möjlighet att exakt konstatera importens storlek. Importen
har under tiden januari—juli 1959 uppgått till 6 164 ton (varav
4 067 ton från Danmark) med ett värde av 2 306 000 kr. (varav från Danmark
1 479 000 kr.).
De nu tillgängliga specificerade imporlsiffrorna bestyrker enligt jordbruksnämndens
uppfattning, att det här är fråga om en import, som icke
blott är ägnad att påverka förutsättningarna för fortsatt inhemsk produktion
av lusernmjöl utan även har en viss betydelse, då det gäller att åstadkomma
en sådan disposition av åkerjorden, som kan motverka en icke
önskvärd överskottsproduktion inom vissa sektorer. Nämnden anser därför,
att i fråga om lusernmjöl möjligheter snarast bör tillskapas att reglera importen
genom en rörlig importavgift på samma sätt, som redan gäller i fråga
om likvärdiga vegetabiliska fodermedel, exempelvis de till tulltaxenr 23.06
hänförliga.
Kemiskt rent druv- och stärkelsesocker (glukos) samt kemiskt rent mjölksocker.
Jordbruksnämnden erinrar om att båda dessa varuslag före ingången
av januari 1959 såsom jordbruksregleringsvaror var åsatta samma införselavgift
som motsvarande icke kemiskt rena produkt. Vid årsskiftet 1958/50
avfördes de från jordbruksregleringen och belädes enligt den nya tulltaxan,
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
liksom ett flertal andra kemiska produkter, med en värdetull av 12 procent.
Annat druv- och stärkelsesocker i fast form än det kemiskt rena åtnjuter
f. n. såsom jordbruksregleringsvara importskydd med en införselavgift av
47 kr. 25 öre och en kompensationsavgift av 9 kr. per 100 kg. Införselavgiften
för jordbruksregleringsvaran mjölksocker, annat än kemiskt rent, är 26
procent av värdet.
Jordbruksnämnden framhåller, att erfarenheten visat, att en skarp gräns
ur kvalitets- och prissynpunkt icke alltid kan dragas mellan kemiskt ren och
icke kemiskt ren vara av de slag, varom här är fråga. Beträffande mjölksocker
har tullverket i samråd med nämnden uppställt en hjälpregel, att den
kemiska varan skall fylla fordringarna på »sacharum lactis» enligt den
svenska farmakopén. Denna hjälpregel torde enligt nämnden emellertid icke
helt ha undanröjt svårigheterna vid den kvalitativa avgränsningen av denna
vara.
Beträffande nu aktuella genomsnittliga importpriser anför jordbruksnämnden,
att från Sveriges lantbruksförbund i fråga om druv- och stärkelsesocker
uppgivits för kemiskt ren vara ett pris av ca 100 kr. per 100 kg eller således
med tillägg av tull ca 112 kr. och för annan vara ett pris av 56 kr. 65 öre per
100 kg eller således med tillägg av införsel- och kompensationsavgift 112 kr.
90 öre. I fråga om mjölksocker har redovisats för kemiskt ren vara ett
importpris av 125 kr. per 100 kg eller således med tillägg av tullen ca 140
kr., medan förbrukarpriset för samma vara av inhemskt ursprung har angivits
till 120 kr. per 100 kg.
De anförda uppgifterna synes enligt jordbruksnämndens mening bestyrka
angelägenheten av alt de ifrågavarande kemiskt rena sockerarterna, så snart
kan ske, återföres till jordbruksregleringen och i avgiftshänseende får behandlas
på samma sätt som den icke kemiskt rena produkten. Nämnden
förutsätter därvid, att möjligheten för läkemedelsindustrien att erhålla befrielse
från eller restitution av eljest utgående avgifter bibehålies.
Jordbruksnämnden framhåller vidare, att tullstatistiken möjliggör en redovisning
av importen av kemiskt rena sockerarter endast fr. o. m. den 1
januari 1959 och då endast i klump för samtliga dylika sockerarter, andra än
sacharos. Importen uppgick under tiden januari—juli 1959 till ett värde av
sammanlagt 394 000 kr., varav från Danmark 89 000 kr., från Västtyskland
79 000 kr. och från Amerikas Förenta Stater 122 000 kr.
Av yttrandena framgår i huvudsak följande.
Kommerskollegium anför, att avgiftsbeläggningen av majsstärkelse i
detalj handelsförpackningar, vägande per styck högst
1 kilogram netto, torde sammanhänga med intresset av att skydda
den svenska produktionen av potatisstärkelse, med vilken vara den i stor
utsträckning konkurrerar. För sådan majsstärkelse, där ett sådant konkurrensförhållande
icke föreligger, skulle emellertid behov av avgiftsbeläggning
av detta skäl icke behöva förekomma. Detta har uppenbarligen ansetts
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960 43
vara fallet vid 1956 års beslut att från jordbruksregleringen undantaga s. k.
majsenamjöl.
Av betydelse för frågan huruvida maj sstärkelse i småförpackningar (huvudsakligen
majsenamjöl) nu bör avgiftsbeläggas synes enligt kollegii uppfattning
vara, om sådana förskjutningar inträtt i importen, att man med
skäl kan räkna med att ett kringgående av avgiftsbeläggningen för övrig
majsstärkelse ägt rum. Som framgår av jordbruksnämndens skrivelse har
importen kvantitetsmässigt sjunkit från 1957 till 1958. Medelpriset för importen,
som under 1959 ligger högre än under 1958, har emellertid månadsvis
varit mycket stabilt och legat vid omkring 1 kr. 54 öre per kg, d. v. s.
det importpris som enligt vad kollegium inhämtat betalas för konsumentförpackad
majsena. Detta kan ge en antydan om att — i varje fall hittills — farhågorna
icke besannats för en överflyttning av importen av bulkvaran till
det tullfria numret för majsstärkelse i småförpackningar. Medelpriset för
majsstärkelse i bulkvara utgör 42 öre per kg och importavgiften utgår med
36,75 öre per kg.
Det kan, anför kommerskollegium, givetvis vara svårt att bedöma de
framtida riskerna för en förskjutning av importen. En möjlighet för undvikande
av detta och samtidigt att förhindra ett fördyrande av importen av
den konsumentförpackade majsenan, som huvudsakligen torde användas
som barn- och dietmat och som icke torde tillverkas i Sverige, vore en
föreskrift om att till stat. nr 11.08.101 endast skall hänföras majsstärkelse
i detaljhandelsförpackningar vägande per styck högst 1 kg netto och avsedda
uteslutande för människoföda och för direktförbrukning. Detta skulle enligt
kollegii mening vara i överensstämmelse med det av statsmakterna 1956
fattade beslutet.
I fråga om kemiskt rent druv- och stärkelsesocker och
kemiskt rent mjölksocker erinrar kommerskollegium, att dessa
varor till stor del torde komma till användning inom läkemedelsindustrien.
Med hänsyn till att möjlighet för avgiftsfri införsel för läkemedelstillverkning
förutses bestå, synes syftet med överförandet av ifrågavarande vara
till jordbruksregleringen med åtföljande avgiftsbeläggning främst vara att
förhindra det kringgående av regleringen, som skulle kunna bli en följd av
att priset på den kemiskt rena varan plus den 12-procentiga tullen sjunker
under priset för den tekniska produkten inkl. införselavgiften. Under sådana
omständigheter har kollegium intet att erinra mot den föreslagna överföringen
till jordbruksregleringen men ifrågasätter om det nyssnämnda syftet
att motverka en omläggning av importen icke kan nås vid en något lägre
införselavgift för den rena produkten än den, som uttages för den tekniska
varan.
Beträffande 1 u ser n mjöl har kommcrskollegium intet att erinra mot
att denna vara överföres till jordbruksregleringen, varigenom möjligheter
skapas alt reglera importen på sätt, som redan sker i fråga om likvärdiga
vegetabiliska fodermedel.
44
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
Kommerskollegium framhåller vidare, att frågan om gränsdragningen mellan
jordbruksregleringsvaror och andra varor i nuvarande läge även får ses
i samband med de vid yttrandets avgivande pågående förhandlingarna om ett
frihandelsområde, samt anför härom.
Därest icke mycket starka skäl eller särskilda omständigheter föreligger
kan det enligt kollegium anses tveksamt, om man till jordbruksregleringen
skall överföra varor, som inom frihandelsområdet kommer att betraktas som
industrivaror. I föreliggande fall torde samtliga varor, utom de till tulltaxenr
29.43 hänförliga kemiskt rena sockerarterna, i frihandelsstadgan komma att
betraktas som jordbruksvaror och erbjuder sålunda ur denna synpunkt inga
svårigheter. Vad de kemiskt rena sockerarterna beträffar synes de enligt kollegii
mening mera höra samman med livsmedelsprodukternaän med det kemiska
området och deras hänförande dit torde vara en nomenklaturteknisk fråga.
Enligt vad kollegium under hand inhämtat, synes också frågan om överförandet
av dessa produkter till tulltaxenr 17.02, d. v. s. rubriken för de icke
kemiskt rena sockerarterna, ha upptagits i nomenklaturkommittcn i Bryssel.
Härtill kommer att importen av ifrågavarande varor till huvudsaklig
del härrör från länder utanför det blivande sjustatsområdet. Enligt kollegii
mening synes sålunda nyssnämnda principiella ståndpunkt icke böra utgöra
hinder för att ifrågavarande varor inom industriområdet överföres till
jordbruksregleringen.
Generaltullsti/relsen anför i fråga om majsstärkelse i detaljhandelsförpackningar
vägande per styck högst 1 kilogram
netto i huvudsak följande.
Majsstärkelse av detta slag, som normalt förekommer till import, betingar
ett helt annat pris än vanlig majs- eller potatisstärkelse, vilka torde vara de
varuslag, som är av praktisk betydelse i detta sammanhang. Enligt importstatistiken
för de sju första månaderna av år 1959 utgjorde sålunda iinportpriset
för majsstärkelse i detaljhandelsförpackningar, vägande per styck
högst 1 kg netto, 1 kr. 54 öre per kg, medan motsvarande siffra för annan
majsstärkelse uppgick till 42 öre per kg och för potatisstärkelse till 64 öre
per kg. Även med beaktande av införselavgifterna för de båda sistnämnda
slagen av stärkelse synes enligt styrelsens mening prisrelationerna vara sådana,
att det icke ur konkurrenssynpunkt föreligger något behov av att
uttaga införselavgift för majsstärkelse i detaljhandelsförpackningar, när det
gäller den normalt förekommande importen. Frågan blir närmast, huruvida
det finnes anledning befara, att frånvaron av införselavgift för majsstärkelse
i detaljhandelsförpackningar skulle kunna leda till ett kringgående
av införselavgiften för den billigare bulkvaran genom att denna fördelas i småförpackningar
(med en vikt av högst 1 kg netto). Med hänsyn till de kostnader,
som skulle vara förenade med ett sådant förfarande, torde risken härför
icke vara stor.
Generaltullstyrelsen finner sig emellertid icke ha anledning motsätta sig,
att majsstärkelse i detaljhandelsförpackningar överföres till jordbruksregleringen,
om det anses erforderligt att på detta sätt skapa möjlighet att, för
den händelse behov därav skulle yppas, föreskriva införselavgift jämväl för
nämnda varuslag.
Generaltullstyrelsen anför i fråga om lusern in j ö 1, att huruvida avvägningen
mellan de av nämnden anförda till synes motstridande intressena
kan motivera en avgiftsbeläggning av lusernmjöl undandrager sig stv
-
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
relsens bedömande. Vid ett eventuellt genomförande av jordbruksnämndens
förslag är det enligt styrelsen med hänsyn till klassificeringssvårigheterna
ur tullteknisk synpunkt angeläget att allt hömjöl överföres till jordbruksregleringen.
I fråga om kemiskt rent drnv- och stärkelsesocker
<glukos) samt kemiskt rent mjölksocker (1 aktos) vitsordar
generaltullstyrelsen för sin del de berörda klassificeringssvårigheterna
på detta område. Dessa har enligt styrelsen uppmärksammats även inom
tullsamarbetsrådet och förslag har framlagts att överföra kemiskt ren
glukos och kemiskt ren laktos från tulltaxenr 29.43 till tulltaxenr 17.02,
d. v. s. till samma rubrik som de icke kemiskt rena produkterna. Styrelsen
har icke något att erinra mot att berörda varor inbegripes under
jordbruksregleringen. I samband därmed bör den nu utgående tullen avskaffas,
vilket i avvaktan på en eventuell ändring av Bryssel-nomenklaturen
— vars genomförande torde taga åtskillig tid — bör ske genom att tulltaxenr
29.43 uppdelas, så att de ifrågavarande sockerarterna upptages i en särskild
underrubrik med tullfrihet.
Veterinärstyrelsens framställning om anslag till kontroll å uppvärmning
av mjölk och grädde, m. m.
I skrivelse den 26 augusti 1959 har veterinärstyrelsen hemställt, såvitt
nu är i fråga, att Kungl. Maj :t måtte till kontroll å uppvärmning av mjölk
och grädde m. in. under budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag av
100 000 kr. Medelsåtgången för ändamålet hade under budgetåret 1958/59
utgjort 101 307 kr. mot beräknade 115 000 kr. Med hänsyn till den fortgående
tendensen att nedlägga mindre mejeriföretag fann styrelsen ett belopp
av 100 000 kr. tillräckligt för budgetåret 1960/61.
Genom beslut den 6 november 1959 uppdrog Kungl. Maj:t åt 1954 års
mjölkkommitté att vid fullgörande av det åt kommittén anförtrodda uppdraget
— i samråd med jordbruksanslagsutredningen — jämväl framlägga
förslag till sådan omläggning av pastöriseringskontrollen, att de statliga
kostnaderna för denna kunde upphöra fr. o. in. den 1 juli 1960.
Med anledning härav har överläggningar ägt rum mellan jordbruksanslagsutredningen
och ordföranden i 1954 års mjölkkommitté. I skrivelse den
8 mars 1960 har 195b års mjölkkommitté föreslagit, att nuvarande ordning
angående pastöriseringskontrollen skall äga bestånd ytterligare ett år och
att statliga medel ställes till förfogande i samma omfattning som hittills under
samma tidrymd. Till stöd för sitt förslag har mjölkkommittén anfört
följande.
Mjölkkommittén har utarbetat två förslag till omläggning av pastöriseringskonti
ollen men har ännu ej beslutat, vilket förslag den skall förorda.
Ingetdera av förslagen avser emellertid, att pastöriseringskontrollen till någon
del skall bestridas av statsmedel. Kommittén kommer att under innevarande
år avgiva betänkande men därav följande administrativa åtgärder
torde icke kunna genomföras till den 1 juli.
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
Jordbruksanslagsutredningen, som tagit del av mjölkkommitténs nyssnämnda
skrivelse, finner del för sin del tillfredsställande, att 1954 års mjölkkommitté
kommer att föreslå en sådan ordning för pastöriseringskontrollens
framtida handhavande, att statsmedel icke skall behöva utgå för bestridande
av kostnaderna för densamma. Med avseende å mjölkkommitténs förslag, att
kontrollen även under budgetåret 1960/61 skall ske på samma sätt som nu
är fallet samt att viss del av kostnaderna under nämnda budgetår skall bestridas
av statsmedel, framhåller utredningen, att alternativet härtill troligen
skulle vara, att pastöriseringskontrollen åtminstone på sina håll icke kan
genomföras under budgetåret 1960/61. Om ett sådant avbrott i kontrollen
ur allmänna synpunkter icke anses kunna accepteras, har jordbruksanslagsutredningen
för sin del icke något att erinra mot bifall till det av
1954 års mjölkutredning framlagda förslaget.
Emot utredningens uttalande har ledamoten Mossberger anfört reservation,
varjämte experten Thorselius avgivit särskilt yttrande. I reservationen
och det särskilda yttrandet, vilka är likalydande, förordas, att mejerierna
belastas kollektivt med kostnaderna för pastöriseringskontrollen genom
ianspråktagande av ett belopp av 100 000 kr. eller något därutöver av
jordbrukets regleringsmedel. Till stöd härför anföres i reservationen och yttrandet
följande.
Vi vill ej ifrågasätta att pastöriseringskontrollen skall upphöra men anser
att kostnaderna för densamma i fortsättningen inte skall belasta statsverket.
1954 års mjölkkommitté har också anmält, att den inom en nära
framtid kommer att framlägga förslag av sådan innebörd. Mjölkkommitténs
förslag beräknas dock inte kunna förverkligas förrän tidigast den 1 juli
1961. Emellertid bör ej heller under mellanliggande tid någon del av kontrollkostnaderna
bestridas med medel över riksstaten. Vi kan alltså inte dela
uppfattningen att statsmedel skall ställas till förfogande för ändamålet under
nästa budgetår. Vi vill i stället föreslå att berörda statliga kostnader tills
vidare intill dess förenämnda kommittés förslag genomförts får bäras av
mejerinäringen, vilken redan nu bestrider utgifter för samma ändamål som
är långt större än den statliga andelen. För ett individuellt kostnadsöverförande
på mejerierna synes emellertid erfordras att frågan underställes riksdagen
i särskild ordning. Då ett sådant förfarande skulle få anses vara alltför
omständligt, förordar vi att mejerisidan belastas kollektivt av sagda
kostnader genom ianspråktagande av ett belopp av 100 000 kr. eller något
därutöver ur jordbrukets regleringsmedel.
Departementschefen
Enligt konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA-konventionen) tillätes medlemsstaterna i stort sett
bibehålla sina nationella regleringar på jordbruksområdet. Detta innebär
bland annat, att föreliggande olikheter mellan medlemsstaterna i prisnivåerna
på jordbruksråvaror tills vidare kan beräknas bli bestående, samtidigt
som för industrivarorna tullskyddet successivt kommer att avvecklas. Med
hänsyn härtill har den beslutade gränsdragningen mellan jordbruks- och
industrivaror blivit av väsentlig betydelse för såväl jordbruket som livsmedelsindustrien.
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
47
Den svenska jordbruksregleringen påverkas direkt av den i EFTA-konventionen
gjorda gränsdragningen därigenom att vissa nu jordbruksreglerade
varor skall behandlas som industrivaror. Detta innebär, att gällande införselavgifter
vid import från övriga medlemsstater successivt måste avvecklas.
De svenska livsmedelsindustrier, som använder jordbruksreglerade produkter
som råvara, får som följd av den svenska jordbruksregleringen för
dessa råvaror erlägga högre priser än eljest skulle vara fallet. För närvarande
utjämnas denna belastning för berörda industrier i stort sett genom att de
avgifter, som uttages inom jordbruksregleringen, beaktats, då tullsatserna
för färdigvarorna fastställts. I de fall dessa färdigvaror enligt EFTA-konventionen
förts till industrisektorn -— vilket medför en successiv avveckling
av de för dessa varor nu utgående tullarna — kan sålunda betydande svårigheter
i konkurrenshänseende uppkomma för berörda industrier. En ökad
import av dylika industriellt bearbetade livsmedelsprodukter minskar även
jordbrukets möjligheter att på hemmamarknaden få avsättning för berörda
råvaror. Från såväl industrien som jordbruket har därför krav framställts
om att de berörda livsmedelsindustrierna i en eller annan form skall få tillgång
till de jordbruksreglerade råvarorna till världsmarknadspriser.
I propositionen 1960: 25 angående godkännande av Sveriges anslutning till
konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen
anförde föredragande departementschefen bland annat, att man från
myndigheternas sida var medveten om de problem, som det nya läget skapat,
och förklarat sig beredd att närmare överväga, vilka lösningar som borde
tillgripas. Överläggningar i ämnet pågick redan då mellan statens jordbruksnämnd
och företrädare för industrierna. I den mån ett inkomstbortfall
skulle uppstå för jordbruket till följd av de direkta verkningarna på jordbruksregleringen
eller av de åtgärder, som kunde bli aktuella för en lösning
av livsmedelsindustriens problem, skulle förhandlingar få upplagas
med jordbrukets förhandlingsdelegation. Samtliga hithörande problem borde
därefter i särskild ordning redovisas för riksdagen.
Riksdagen har vid behandlingen av propositionen 1960: 25 understrukit
det föreliggande problemets betydelse och ansett det önskvärt, att resultatet
av nyssnämnda överläggningar, innan årets riksdag avslutats, skulle underställas
densamma (UU 1960:2; rskr. 140).
Som framgår av den föregående redogörelsen har jordbruksnämnden, sedan
överläggningarna i ämnet med såväl företrädare för de berörda livsmedelsindustrierna
som jordbrukets förhandlingsdelegation nu avslutats, i särskilda
skrivelser redovisat resultatet av desamma och framlagt förslag till
vissa lösningar.
Vad först gäller de problem, som i anledning av Sveriges anslutning till
EFTA-konventionen uppkommer för livsmedelsindustrien, utgör
det av jordbruksnämnden utarbetade förslaget en provisorisk lösning av de
närmast aktuella problemen.
Sammanfattningsvis innebär jordbruksnämndens förslag, alt choklad- och
konfeklyr- samt wafers- och biscuitsindustrierna ävensom de industrier,
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
som framställer färdiglagad senap, såser, soppor och fiskkonserver, från och
med den 1 juli 1960 — d. v. s. det datum då den första tullsänkningen enligt
EFTA-konventionen skall äga rum — skall få tillgång till de väsentligaste
jordbruksråvarorna till världsmarknadspris. Tekniskt sett föreslås detta i
fråga om choklad, konfektyrer, wafers och biscuits ske genom ett utjämningsförfarande,
som i kontrollhänseende anknytes till kontrollstyrelsens
nuvarande varubeskattningssystem. Bland annat för att undvika en inte
önskvärd snedvridning av konsumtionen föreslås, att de med utjämningsförfarandet
förenade kostnaderna skall finansieras genom en viktskatt av 50
öre per kilogram, vilken i fråga om choklad och konfektyrer skall tillkomma
utöver den nuvarande skatten av 65 procent på beskattningsvärdet. I fråga
om senap, såser, soppor och fiskkonserver avses att kostnaderna skall täckas
av de till jordbruksnämnden inflytande regleringsavgifterna å fettvaror.
I samband med att utjämningsförfarandet införes, avses enligt förslaget
nuvarande tullar å berörda varor utom fiskkonserver skola sänkas från 20
procent (i några fall från 15 procent) till 10 procent. I förhållande till de
i frihandelssammanslutningen ingående länderna skall den 10-procentiga
tullen, vilken är att betrakta som manufaktureringsskydd, den 1 juli 1960
sänkas med 20 procent till 8 procent.
Som framgått av den föregående redogörelsen har jordbruksnämnden inte
ansett sig redan nu böra föreslå ett utjämningsförfarande för läskedrycksoch
bryggeriindustrien samt bageri- och konditorinäringen.
Jordbruksnämndens förslag till provisorisk lösning av föreliggande problem
synes enligt min mening i sin allmänna uppläggning kunna godtagas.
De föreslagna åtgärderna torde sålunda utan tvekan vara av stor betydelse
för avsättningen av det svenska jordbrukets produkter. Vidare är åtgärderna
utformade i avsikt att ge de berörda industrierna tillgång till råvaror
till världsmarknadspriser utan att därför ändra det manufaktureringsskydd,
som enligt EFTA-konventionen under varje period får förefinnas. Systemet
innebär enbart en av jordbruksregleringen betingad anpassning till det nya
läge, som uppstår efter Sveriges anslutning till nämnda konvention.
Då jag sålunda anser jordbruksnämndens förslag i sin allmänna uppläggning
böra godtagas, vill jag ävenledes i likhet med nämnden och kommerskollegium
understryka, att såväl denna uppläggning som de i det följande
förordade detaljåtgärderna har karaktären av ett provisorium. Enligt
min mening förefaller detta lämpligt, då det är önskvärt att vinna erfarenheter
av de föreslagna åtgärdernas verkningar och med hänsyn till det
ovissa läget i olika internationella hänseenden. Jag vill därvid särskilt framhålla
värdet av en viss rörelsefrihet, dels vid förhandlingarna inom frihandelssammanslutningen
om gemensamma lösningar av hithörande problem,
dels vid eventuella förhandlingar om bildande av en sådan större västeuropeisk
marknad, som man från svensk sida eftersträvar.
Min anslutning till jordbruksnämndens allmänna uppläggning till lösning
av livsmedelsindustriens förevarande problem innebär vidare, att jag
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
funnit mig böra förorda en prisutjämning, som bygger på principen om
partiell industriell lågprislinje. En dylik linje medför, såvitt jag kunnat finna,
de minst ingripande omläggningarna av nu tillämpade regleringar, vilket
synes vara av särskild betydelse med hänsyn till att endast en provisorisk
lösning åsyftas. Uppläggningen möjliggör vidare, att åtgärderna i viss
utsträckning kan genomföras i anslutning till ett redan existerande beskattningsförfarande.
Den medför dessutom — såsom förut nämnts — att en inte
önskvärd snedvridning av konsumtionen kan undvikas.
I fråga om prisutjämningens omfattning har jag i likhet med jordbruksnämnden
funnit övervägande skäl tala för att utjämningen — med undantag
för fiskkonserver •— redan från början lämnas i full utsträckning. I
anslutning härtill bör tullskyddet — även gentemot länder utanför frihandelssammanslutningen
— till den del detta motsvarar en av jordbruksregleringen
förorsakad råvarufördyring borttagas. För detta tillvägagångssätt
talar enligt min mening bland annat det självklara ekonomiska intresset
hos de berörda industrierna att på en gång få en lösning av problemet med
jordbruksråvarorna. Vidare förefaller en omedelbar prisutjämning i full
utsträckning rent tekniskt sett vara mera tilltalande än en i takt med tullsänkningarna
inom frihandelssammanslutningen successivt stigande utjämning
med åtföljande administrativa svårigheter.
Frågan om vilka industribranscher som redan från och med den 1 juli
1960 skall bli delaktiga av en prisutjämning har av jordbruksnämnden bedömts
från fall till fall. Förfarandet synes lämpligt mot bakgrund av svårigheterna
att på nuvarande stadium bedöma EFTA-konventionens verkningar
på vissa av ifrågavarande varuområden. Särskilt gäller detta bagerioch
konditorivaror. Gränsdragningen mellan jordbruks- och industrivaror
på detta varuområde låter sig nämligen ännu inte överblickas. I likhet med
jordbruksnämnden anser jag mig därför inte nu böra föreslå några prisutjämningsåtgärder
för bageri- och konditorivaror i allmänhet. Frågan om
hur ett godtagbart utjämningsförfarande på detta område skall utformas
synes därför böra anstå, tills gränsdragningsfrågan definitivt lösts och viss
tids erfarenhet vunnits beträffande verkningarna för bageri- och konditorinäringen
av de tullsänkningar, som kommer att ske.
Inte heller i fråga om läskedrycker och maltdrycker har jordbruksnämnden
funnit tillräckliga skäl föreligga att redan från och med den 1 juli
1960 genomföra en prisutjämning. Nämnden har därvid beträffande läskedrycker
hänvisat till att nuvarande tull från svensk sida hos frihandelssammanslutningen
anmälts som finanstull och därför inte behöver avvecklas
samt att således nuvarande konkurrensförhållanden inte kommer att
ändras. I fråga om maltdrycker har nämnden anfört, att nuvarande tull delvis
anmälts som finanstull samt att råvarufördyringen till följd av jordbruksregleringen
blir förhållandevis obetydlig.
Även i fråga om läskedrycker och maltdrycker finner jag mig böra godtaga
jordbruksnämndens förslag att låta frågan om prisutjämning anstå. Jag
vill emellertid understryka, att det bör ankomma på nämnden alt på dessa
4 Hihang till riksdagens pro!okoll l!)60. 1 samt. .Vr 153
50
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
områden •— liksom på bageri- och konditorinäringens område — noggrant
följa utvecklingen, sedan EFTA-konventionen trätt i kraft, och att, när
viss tids erfarenhet av konventionens verkningar vunnits, föreslå de åtgärder,
som finnes påkallade och möjliga att genomföra.
I fråga om chokladvaror och soekerkoniektyrer, wafers och biscuits samt
färdiglagad senap, såser och konserverade soppor har jordbruksnämnden
funnit, att behovet av en råvaruprisutjämning inträder redan från och med
EFTA-konventionens ikraftträdande den 1 juli 1960. För dessa produkter
föreligger inga nämnvärda gränsdragningsproblem, om man undantager
biscuits, till vilka enligt nämndens tolkning emellertid förutom rena käx
hänförts pepparkakor och vissa slag av torra småbröd.
Om inte några åtgärder vidtages för att nedbringa kostnaderna för de
jordbruksreglerade råvarorna för tillverkning av nämnda produkter, kan
man otvivelaktigt befara en allvarlig försämring av berörda industriers konkurrensläge.
Som en följd härav skulle stora risker uppstå för en försämrad
avsättning till de berörda industrierna av det svenska jordbrukets produkter.
Med hänsyn härtill finner jag mig böra föreslå, att för ifrågavarande
produkter redan från och med den 1 juli 1960 genomföres en prisutjämning
enligt förut förordade riktlinjer.
Vad gäller fiskkonserver ansluter jag mig till jordbruksnämndens förslag
att från nyssnämnda tidpunkt nämnden bemyndigas att företaga en prisutjämning
även för andra i konserverna ingående jordbruksreglerade varor än
olja, för vilken utjämning redan sker — d. v. s. närmast för socker och mjölk
— och att denna prisutjämning får ske i den omfattning, som med hänsyn
till omständigheterna kan befinnas lämplig.
Sett utifrån syftet med den förordade prisutjämningen skulle det tekniska
systemet kunna utformas så, att råvarorna av leverantörerna tillhandahålles
de berörda industrierna till världsmarknadspris. Skillnaden mellan det inhemska
priset och världsmarknadspriset skulle därvid ersättas leverantörerna
ur de interna regleringsmedel, som finnes tillgängliga inom jordbrukets
regleringsföreningar. Dessa skulle — med hänsyn till det gällande jordbruksavtalet
— i sin tur erhålla ersättning på annat sätt. Emellertid föreligger
möjligheter att tillämpa ett ur administrativ synpunkt enklare system.
Detta anknyter till den kontrollverksamhet, som i samband med uppbörden
av varuskatt utövas av kontrollstyrelsen, och till den reglerings- och kontrollverksamhet,
som handhas av jordbruksnämnden. Övervägande praktiska
skäl talar enligt min mening för att prisutjämningen anordnas enligt
sistnämnda system.
Enligt det system, som jag förordar, skall sålunda tillverkarna liksom hittills
inköpa sina råvaror i fria marknaden till gällande inhemska marknadspriser
och först i efterhand av jordbruket erhålla den prisutjämning, som
erfordras för att utjämna skillnaden mellan den inhemska prisnivån och
världsmarknadsprisnivån. Denna utjämning bör därvid beräknas så, att den
motsvarar de införselavgifter samt andra avgifter, som vid import belastar
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
de i färdigprodukterna använda kvantiteterna jordbruksråvaror. Utjämningen
bör för jordbrukets del genomföras kollektivt genom jordbrukets regleringsföreningar,
vilka därefter av statsmedel erhåller täckning för kostnaderna
för utjämningen. Erforderliga uppgifter för beräkning av de utjäinningsbelopp,
som skall utgå till tillverkarna, och för kontrolländamål bör,
beträffande de företag som tillverkar vissa varuskattebelagda choklad- och
konfektyrvaror samt wafers, inhämtas så att tillverkarna i samband med den
deklaration, som de enligt skattebestämmelserna har att avge till kontrollstyrelsen,
även redovisar de för tillverkning av skattebelagda färdigprodukter
förbrukade kvantiteterna av de jordbruksreglerade råvaror, som närmare
anges i det följande. Motsvarande bör gälla i samband med skattebeläggning
av övriga slag av wafers samt av biscuits, vilka varor inte är skattebelagda
enligt 1941 års varuskatteförordning. På grundval av förbrukningsuppgifterna
tillgodoföres därefter företagen de utjämningsbelopp, som skall tillkomma
dem, d. v. s. i enlighet med vad nyss angivits, belopp som motsvarar
de införselavgifter samt andra avgifter, som vid import belastar de i färdigprodukterna
använda kvantiteterna jordbruksråvaror.
Nu nämnda uppgifter bör självfallet ligga till grund ej blott för bestämmande
av storleken av de utjämningsbelopp, som skall utgå från jordbruket
till företagen, utan även för bestämmande av de kompensationsbelopp, som
från det allmänna skall utbetalas till jordbruket. Fastställandet av sistnämnda
belopp bör ankomma på jordbruksnämnden. I praktiken torde det
kunna betinnas ändamålsenligt att gransknings- och utbetalningsarbetet ombesörjes
av jordbruksnämnden i samråd med regleringsföreningarna.
Utjämningsbeloppen bör — i syfte att underlätta företagens pris- och kostnadskalkylering
— fastställas av jordbruksnämnden med utgångspunkt från
de avgiftssatser, som gäller vid ingången av kalendermånaden närmast före
varje utjämningsperiod. Såvitt gäller de varor, som är belagda med utjämningsskatt,
bör bidrag inte lämnas de tillverkare, som enligt skattebestämmelserna
är fritagna från skattskyldighet på grund av tillverkningens ringa
omfattning. Bidrag bör självfallet inte heller utgå med mindre än att den
skattskyldige i vederbörlig ordning lämnat uppgift om sin råvaruförbrukning.
Ett från Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen och Svenska
kexfabrikantföreningen framfört önskemål om en särskild övergångsbestämmelse
rörande lagren den 1 juli 1960 kan jag inte biträda med hänsyn
till svårigheterna att på lämpligt sätt infoga en sådan bestämmelse i det
tilltänkta regleringssystemet.
I fråga om senap, såser, soppor och fiskkonserver bör företagen på motsvarande
sätt till jordbruksnämnden redovisa de för tillverkning av dessa
produkter använda kvantiteterna av jordbruksråvaror och tillgodoföras prisutjämningsbeloppen
i huvudsaklig överensstämmelse med de regler, som för
närvarande tillämpas i fråga om regleringsbidrag för fettvaror till den kemisk-tekniska
industrien, vilken redan nu erhåller dessa varor till världsmarknadspris.
It Dihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 153
52
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
Därest riksdagen inte har något att erinra häremot, torde det få ankomma
på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden
att utfärda bestämmelser om erforderliga regleringsåtgärder för att genomföra
de här framlagda förslagen.
I enlighet med jordbruksnämndens förslag bör prisutjämningen på choldadoch
konfektyrområdet omfatta varuskattebclagda choklad- och konfektyrvaror
med undantag för glass samt vissa pulver och tabletter, vilka försatts med
socker eller sötningsmedel och är avsedda att användas för framställning av
läskedrycker. Glass, glasspulver och puddingpulver, vilka är jordbruksregleringsvaror,
behandlas i särskild ordning i det följande. För följande jordbruksråvaror,
vilka använts i tillverkningen av de sålunda i utjämningssystemet
ingående varorna, bör prisutjämning lämnas till berörda industrier,
nämligen för socker, glykos, fettvaror, mjölk och mjöl.
I anslutning till vad förut anförts bör prisutjämningen i fråga om wafers
och biscuils omfatta de i tulltaxenummer 19.08 ingående varuslagen. Wafers,
innehållande mer än 20 procent fett, vilka för närvarande ingår i fettvaruregleringen,
bör avföras därifrån och beläggas med en mot det erforderliga
manufaktureringsskyddet avpassad tull av 10 procent. Prisutjämning bör
lämnas för följande i de bidragsberättigade varorna använda jordbruksråvaror,
nämligen socker, glykos, fettvaror, mjölk och mjöl.
Till färdiglagad senap, såser, soppor och fiskkonserver bör i enlighet med
jordbruksnämndens förslag räknas de varuslag, som är hänförliga till stat.
nummer 21.03.200, tulltaxenummer 21.04 och 21.05 samt följande under
tulltaxenummer 16.04 upptagna stat. nummer, nämligen 059, 165, 171, 179,
189, 209, 240, 250, 260 och 270. Prisutjämning i fråga om senap, såser och
soppor bör lämnas för vid tillverkning av dessa varor använda kvantiteter
socker, fettvaror, kött och ägg. För fiskkonserver bör, såsom förut anförts,
bidrag utgå för i produktionen använda fettvaror samt efter jordbruksnämndens
bedömning även för vid tillverkningen förbrukade kvantiteter socker
och mjölk.
För de industrivaror, varom här är fråga, utgår såsom förut nämnts för
närvarande vid import en tull, i vilken även hänsyn tagits till den fördyring
av i produktionen använda råvaror, som följer av jordbruksregleringen.
Tullskyddet utgör för vissa av de i gruppen såser, soppor och senap ingående
varorna 15 procent och för övriga varor 20 procent. I anslutning till
vad som förut förordats bör tullsatserna på de varor, som ingår i utjämningssystemet,
med undantag av fiskkonserver från och med den 1 juli
1960 sänkas till vad som i princip motsvarar det i tullsatserna nu ingående
manufaktureringsskyddet. Efter närmare granskning av de utav jordbruksnämnden
i detta hänseende framlagda förslagen har jag i samråd med chefen
för finansdepartementet funnit mig böra godtaga dessa. Detta innebär,
att tullsatserna för ifrågavarande varuslag bör fastställas till 10 procent.
Vid import från de i Europeiska frihandelssammanslutningen deltagande sta
-
53
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
terna avses, att dessa tullsatser från och med den 1 juli 1960 skall sänkas
med en femtedel till 8 procent.
Vidare förordar jag i fråga om soppor och såser innehållande mer än 20
procent fett, att det i den nuvarande införselavgiften ingående manufaktureringsskyddet
å 7,35 öre per kilogram skall kvarstå och liksom beträffande
andra industrivaror successivt avtrappas vid import från frihandelsammanslutningens
medlemsstater. Därutöver bör liksom hittills för i nämnda varor
ingående fettvaror uttagas regleringsavgift samt oförändrad avgift motsvarande
skatt på sockerinnehållet. Införselavgifterna i övrigt på ifrågavarande
produkter bör slopas helt vid import från såväl frihandelssammanslutningens
medlemsstater som övriga stater.
Såsom jordbruksnämnden föreslagit bör i fråga om fiskkonserver inte någon
annan ändring av lullskyddet företagas än vad som betingas av den i
EFTA-konventionen föreskrivna 20-procentiga tullsänkningen den 1 juli
1960.
Den närmare utformningen av åtgärderna vad angår skatt och tull och
de i anslutning därtill erforderliga författningsbestämmelserna behandlas
och anmäles av chefen för finansdepartementet.
Jordbruksnämnden har, såsom framgår av föregående redogörelse, föreslagit,
att i fråga om choklad, konfektyrer, wafers och biscuits utjämningen
skall genomföras med hjälp av en viktskatt av 50 öre per kilogram på de av
utjämningen berörda färdigvarorna. I fråga om choklad och konfektyrer avses
enligt förslaget viktskatten skola utgå utöver den varuskatt av 65 procent,
som nu tillämpas. Enligt jordbruksnämndens beräkningar skulle genom de
ökade eller nya varuskatterna på dessa områden den till 19,8 miljoner kronor
per år uppgående prisutjämningskostnaden netto kunna täckas.
Prisutjämningskostnaderna för senap, såser, soppor och fiskkonserver har
av jordbruksnämnden föreslagits skola helt täckas av de till nämnden inflytande
regleringsavgifterna för fettvaror. Kostnaden för den nu aktuella
utjämningen på dessa områden har av nämnden beräknats till 4,4 miljoner
kronor per år.
Genom den i det föregående förordade sänkningen av tull satserna, bortsett
från vad som följer av Sveriges anslutning till EFTA-konventionen, kan
vidare beräknas ett bortfall av tullinkomster av cirka 2 miljoner kronor
per år.
Efter samråd med chefen för finansdepartementet har jag funnit mig böra
förorda, att de medel, som erfordras för alt täcka prisutjämningskostnaderna,
anvisas över riksstatens driftbudget. Med hänsyn till den förut föreslagna
omfattningen av prisutjämningen, särskilt i fråga om biscuits, beräknar
jag det för budgetåret 1960/61 erforderliga medelsbehovet till 25 miljoner
kronor. Beloppet synes böra anvisas under det å nionde huvudtiteln upptagna
reservationsanslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.
54
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln,
punkt 29, föreslagit riksdagen att till prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område för budgetåret 1960/61 anvisa ett reservationsanslag av 95 miljoner
kronor. Med hänsyn till vad jag nyss förordat synes Kungl. Maj:t med
ändring av Sitt omförinälda förslag böra hemställa, att till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område under budgetåret 1960/61 anvisas ett reservationsanslag
av 120 miljoner kronor.
Prisregleringsanslaget bör liksom hittills ställas till jordbruksnämndens
förfogande. Ur anslaget bör nämnden i enlighet med de närmare föreskrifter,
som torde få meddelas av Kungl. Maj:t, äga utbetala de medel, som erfordras
för att täcka kostnaderna för den omförmälda prisutjämningen.
Vad därefter gäller de problem, som i anledning av Sveriges anslutning
till EFTA-konventionen uppkommer för j o r d b r u k e t, har jordbruksnämnden
efter överläggningar med jordbrukets förhandlingsdelegation i
fråga om vissa varuslag framlagt förslag till lösningar och beträffande övriga
anmält sin avsikt att, sedan tillräcklig erfarenhet vunnits av konventionens
verkningar, efter överläggningar med förhandlingsdelegationen
återkomma med förslag.
De jordbruksreglerade varuslag, som i förevarande sammanhang beröres
av gränsdragningen enligt EFTA-konventionen, är glass, glasspulver och
puddingpulver, äggalbumin, dextrin och vissa andra produkter på stärkelsebasis,
fettsyror och vissa andra fettvaror såsom sjödjursoljor samt härdade
fetter och feta oljor helt från fisk eller havsdäggdjur. Nämnda varor
har enligt konventionen hänförts till industrisektorn. De per den 1 januari
1960 gällande införselavgifterna för dessa varor skall vid import från frihandelssammanslutningens
medlemsstater med i det följande angivet undantag
för sjödjursoljor och vissa andra fettvaror — successivt avvecklas
med början den 1 juli 1960, då avgifterna skall sänkas med 20 procent.
I fråga om glass, glasspulver och puddingpulver samt äggalbumin har
jordbruksnämnden i förevarande sammanhang lämnat de problem olösta,
som kan uppkomma efter EFTA-konventionens ikraftträdande. Vad beträffar
äggalbumin upplyser nämnden, att endast importen av icke flytande
äggalbumin för närvarande spelar någon roll som konkurrent till
den inhemska produktionen. Även om införselavgiften på denna vara är
förhållandevis hög, anser nämnden, att för de svenska producenterna ofördelaktiga
verkningar kommer att uppstå redan efter den första avgiftssänkningen.
För min del har jag inte något att erinra mot alt man, såsom nämnden
föreslagit, i fråga om nu berörda varuslag avvaktar utvecklingen, innan
frågan om eventuella åtgärder upptages till prövning.
I fråga om dextrin, stärkelseklister och dylikt samt vissa andra stärkelsehaltiga
produkter, såsom appreturmedel och kärnbindemedel, har, såsom
framgår av redogörelse i det föregående, jordbruksnämnden funnit, att
avvecklingen av införselavgifterna efter hand kommer att skapa betydande
avsättnings- och lönsamhetsproblem för fabrikspotatisodlingen. Tills vi
-
55
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
dare synes försämringen av den svenska industriens konkurrensläge och
avsättningsmöjligheterna för svensk potatisstärkelse enligt nämndens bedömande
dock inte behöva bli alltför besvärande. Nämnden har därför utgått
från att svårigheterna till en början skall kunna bemästras inom ramen
för nuvarande prisutjämningsförfarande på potatisstärkelseområdet.
Mot jordbruksnämndens ifrågavarande bedömning har jag inte något
att invända. I likhet med nämnden anser jag mig emellertid böra förorda
att, i den mån för ändamålet nu disponibla medel — införsel- och kompensationsavgifter
för stärkelse och stärkelseprodukter samt tillverkningsavgifter
för potatisprodukter in. in. skulle visa sig otillräckliga för prisutjämningen
skall, i avvaktan på slutlig reglering, förskottsvis få disponeras
medel, som influtit eller inflyter i form av införselavgifter för potatis och
som inte befinnes erforderliga för andra, redan beslutade ändamal. Därest
riksdagen inte har något att erinra däremot, torde det få ankomma på
Kungl. Maj:t att besluta därom.
I fråga om fettsyror m. in. (de till tulltaxenummer 15.10 hörande stat.
numren 200, 502, 503 och 509) har jordbruksnämnden föreslagit, att nu
utgående införselavgifter — utom det i införselavgiften för stearin ingående
manufaktureringsskyddet av 7,35 öre per kilogram -— avvecklas gentemot
alla länder från och med den 1 juli 1960. Samtidigt skall nämnden enligt
förslaget bemyndigas att för ifrågavarande fettsyror m. in. från nämnda
dag uttaga regleringsavgift för fettvaror med belopp, som motsvarar
summan av den per kilogram oblandade fettvaror utgående införsel- och
regleringsavgiften. Den för stearin kvarstående införselavgiften, som motsvarar
manufaktureringsskyddet, förutsattes komma att sänkas i enlighet
med reglerna i EFTA-konventionen.
Utgångspunkten för jordbruksnämndens förslag har varit, att eu avtrappning
av de av jordbruksregleringen betingade införselavgifterna för fettsyror
i enlighet med EFT A-konventionens regler skulle komma att leda till
cn ändrad prisrelation mellan dessa produkter och övriga fettvaror. En dylik
utveckling skulle medföra allvarliga följder för främst avsättningen av
inhemskt slakterifett, vilket i stort sett har samma användningsområde
inom den kemisk-tekniska industrien som fettsyrorna. Mot denna bedömning
synes intet vara att invända. Jag anser mig därför böra förorda de av
nämnden föreslagna åtgärderna, genom vilka jordbruket kommer att åtnjuta
oförändrat avsättningsskydd på detta område.
Vidare har jordbruksnämnden erinrat om att enligt EFTA-konventionen
även s. k. sjödjursoljor samt härdade fetler och feta oljor helt från
fisk eller havsdäggdjur skall tillhöra industrisektorn. Såsom nämnden framhållit,
behöver detta emellertid inte för närvarande föranleda någon intern
åtgärd. Enligt de vid konventionen fogade tillämpnings- och tolkningsreglerna
(punkt 16) har nämligen medgivits, att de regleringsåtgärder in. in.,
som tillämpas beträffande andra fettprodukter, jämväl må tillämpas beträffande
nu nämnda fettvaror, under förutsättning att olika fettprodukter
behandlas på eif icke-diskriminerande sill t och all icke något skydd bere
-
56
Kungl. Maj ds proposition nr 153 år 1960
des förädlingsindustrierna genom tullar, kontingenter in. in. De svenska
regleringsbestämmelserna synes till alla delar uppfylla de villkor, som enligt
konventionen erfordras för att bibehålla dem efter konventionens ikraftträdande.
Vissa av de problem för jordbruket, som uppkommit eller kan väntas
uppkomma i anledning av Sveriges anslutning till Europeiska frihandelssammanslutningen,
är såsom framgått av det föregående ännu olösta. Sedan
tillräcklig erfarenhet av EFTA-konventionens verkningar i förevarande
hänseenden vunnits, torde det få ankomma på jordbruksnämnden att
efter överläggningar med jordbrukets förhandlingsdelegation överväga
lämpliga lösningar. Eventuella förslag till lösning av problemen torde få redovisas
för riksdagen.
I avvaktan på ytterligare beredning av frågan om ett permanent system
för reglering av skördeskador finner jag mig i likhet med
jordbruksnämnden böra föreslå, att det för 1959 års skörd av riksdagen godtagna
systemet för reglering av skördeskador med vissa av nämnden föreslagna
ändringar förlänges att gälla även 19G0 års skörd.
Enligt det för 1959 års skörd tillämpade systemet har gällt, att värdet av
ett produktionsbortfall skolat beräknas med användning av de i oktober enligt
prissättningssystemet gällande mittpriserna. Jordbruksnämnden har nu
föreslagit, att värdet av ett produktionsbortfall beträffande 1960 års skörd
skall beräknas med användning av de i april 1960 gällande mittpriserna.
Med hänsyn till de praktiska svårigheter att använda mittpriser för oktober,
som kan uppstå i samband med exempelvis en utlösning av 3-procentregeln
vid denna tid, finner jag mig böra tillstyrka nämndens förslag i denna del.
Enligt reglerna för 1959 års skörd har vidare gällt att, därest den med ledning
av skörderapporten för den 15 oktober uppskattade produktionen skulle
ge ett högre värde, om det beräknades med tillämpning av faktiskt gällande
priser än det, som skulle erhållas med tillämpning av mittpriserna, skillnaden
skulle anses utgöra kompensation för produktionsbortfallet. Vid bedömningen
av i vad mån kompensation kunde beräknas komma att uppnås,
borde emellertid bortses från sådana prishöjningar, som var föranledda av
stegring av världsmarknadspriserna, eftersom dessa höjningar i princip är
avsedda att elimineras vid utlösning av 3-procentregeln. Nu nämnda bestämmelser
har jordbruksnämnden föreslagit skola utgå. De var år 1959 motiverade
av de särskilda förhållanden, som förelåg i samband med övergången
till den nya prissättningsperioden. För innevarande år kan emellertid ifrågavarande
skillnadsbelopp beräknas sakna praktisk betydelse. Det torde
dessutom komma att föreligga stora svårigheter att söka beräkna detsamma.
Med hänsyn härtill finner jag mig böra biträda nämndens förslag att
slopa förevarande bestämmelser.
Vad jag sålunda föreslagit innebär, att den s. k. 4-procentregeln skall i
modifierad form tillämpas även i fråga om 1960 års skörd. Med hänsyn till
prisregleringssystemets uppbyggnad bör 4-procentregeln sålunda inte tilläm
-
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
pas i händelse av god skörd. Jordbruksnämnden bör i enlighet med förfarandet
år 1959 låta upprätta en begränsad normkalkyl för produktionsåret
1960/61. Beräkning angående produktionsutfallet bör ske endast om så påfordras
av jordbrukets organisationer. Bedömningen av skördeutfallet bör
i sådant fall ske med ledning av skörderapporten per den 15 oktober 1960.
För fastställande av produktionsbortfallets värde bör därvid såväl normproduktionens
som den då uppskattade produktionens värde beräknas med
användning av de i april 1960 enligt prissättningssystemet gällande mittpriserna.
Skillnaden mellan de härvid erhållna produktionsvärdena representerar
värdet av produktionsbortfallet. Detta innebär, att man vid dålig skörd
endast tager hänsyn till volymförändringarna. Vid värderingen av bortfallet
bör dock även avvikelser från normalkvalilet i möjligaste mån beaktas.
Därest sagda skillnad överstiger 4 procent av normproduktionens värde, bör
statsmakterna liksom hittills lämna kontant ersättning för överskjutande
belopp, dock högst 50 miljoner kronor. Skulle större kontant kompensation
erfordras, bör frågan härom bli prövad av Kungl. Maj:t och riksdagen i särskild
ordning. En eventuell kompensation enligt 4-procentregeln bör utformas
på sådant sätt, att stödåtgärderna i första hand kommer de av ett produktionsbortfall
drabbade jordbrukarna till godo.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen har jordbruksnämnden
framlagt förslag om överförande till jordbruksregleringen
av vissa varor, nämligen majsstärkelse i detaljhandelsförpackningar,
vägande per styck högst 1 kilogram netto, lusern- och hömjöl samt
kemiskt rent druv- och stärkelsesocker (glukos) och kemiskt rent mjölksocker
(laktos). Med hänsyn till vad som numera upplysts i frågan finner
jag mig böra tillstyrka jordbruksnämndens förslag att till jordbruksregleringen
överföra majsstärkelse i förenämnda småförpackningar samt lusernoch
hömjöl. Däremot anser jag mig inte kunna biträda förslaget i fråga om
de kemiskt rena sockerarterna. Dessa hänföres enligt EFTA-konventionen
till industrisektorn.
Majsstärkelse i detaljhandelsförpackningar om per styck högst 1 kilogram
netto torde efter den av mig sålunda förordade överföringen ur jordbruksregleringssynpunkt
böra i princip behandlas på samma sätt som övrig
majsstärkelse. Varan bör dock inte beläggas med högre införselavgift än
som erfordras för att undvika den av jordbruksnämnden befarade snedvridningen
av majsstärkelseimporten. I fråga om lusern- och hömjöl hör i enlighet
med jordbruksnämndens förslag importen regleras genom eu rörlig införselavgift
på samma sätt, som redan gäller beträffande likvärdiga vegetabiliska
fodermedel, exempelvis de till tulllaxenummer 23.06 hänförliga.
Eftersom såväl ifrågavarande majsstärkelse som lusern- och hömjöl nu är
tullfria, erfordras inte någon ändring av tulltaxan. Bestämmelserna om
överföring av nu berörda varuslag till jordbruksregleringen ävensom de i anslutning
därtill förordade föreskrifterna om avgiftsbeläggning in. m. torde
böra träda i kraft den I juli 1960.
58
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
I årets statsverksproposition (IX ht, p. 29) har lämnats en redogörelse
för av jordbruksnämnden verkställda beräkningar av de medel, som g en
o in uttagande av införselavgifter å jordbruksregleringsvaror
kan komma att inflyta under regleringsåren
1959/60 och 1960/61. Nämnden har i nu förevarande sammanhang
i viss utsträckning reviderat dessa beräkningar.
Till följd av att vissa jordbruksregleringsvaror — såsom framgått av det
föregående — enligt EFTA-konventionen från och med den 1 juli 1960
kommer att behandlas som industrivaror och därmed beläggas med lägre
införselavgifter än tidigare, beräknas för regleringsåret 1959/60 ett bortfall
av införselavgiftsmedel om något 10 000-tal kronor, varav större delen inom
varugruppen fettråvaror och fettvaror. För regleringsåret 1960/61 beräknas
bortfallet till omkring 75 000 kronor, varav drygt 50 000 kronor inom nyssnämnda
varugrupp och omkring 10 000 kronor inom vardera av varugrupperna
mjölk och mejeriprodukter samt stärkelse och stärkelseprodukter.
I anslutning till de förslag om överförande av lusern- och hömjöl samt
viss majsslärkelse, glukos och laktos till jordbruksregleringen, vilka redovisats
i det föregående, har jordbruksnämnden beräknat en ökning av under
regleringsåret 1960/61 inflytande införselavgiftsmedel för fodermedel med
omkring 175 000 kronor samt för stärkelse och stärkelseprodukter med omkring
125 000 kronor. Då jag i det föregående inte ansett mig kunna förorda,
att glukos och laktos överföres till jordbruksregleringen, reduceras emellertid
sistnämnda belopp till cirka 50 000 kronor.
De av jordbruksnämnden verkställda beräkningarna av de under regleringsåret
1960/61 inflytande införselavgiftsmedlen på jordbrukets område
föranleder eljest ingen erinran från min sida. Totalt bör sålunda inkomsterna
av sagda införselavgifter uppskattas till ett belopp av närmare 101
miljoner kronor. Jag vill emellertid framhålla osäkerheten i dessa beräkningar
till följd av svårigheterna att förutse bland annat importutvecklingen.
Av jordbruksnämndens i det föregående redovisade skrivelse framgår, att
nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation tillstyrkt en av Sveriges
stärkelseproducenters förening hos nämnden gjord ansökning om att få disponera
ytterligare 750 000 kronor av de under innevarande eller nästkommande
regleringsår influtna eller inflytande införselavgifterna för stärkelse
och stärkelseprodukter för den fortsatta rationaliseringen av stärkelseindustrien.
Med hänsyn till angelägenheten av att denna verksamhet inte fördröjes,
finner jag mig böra förorda ett bifall till föreningens ansökning.
Kungl. Maj :t bör sålunda bemyndigas medge nämnden att av ifrågavarande
införselavgiftsmedel disponera högst 750 000 kronor för rationaliseringsändamål.
Såsom framgår av det föregående avser 1954 års mjölkkommitté att under
innevarande år framlägga förslag till sådan omläggning av kontrollen å uppvärmning
av mjölk och grädde m. m. (pastöriseringskonlrollen), att de stat
-
59
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
liga kostnaderna härför kan upphöra. Det är emellertid inte möjligt att genomföra
omläggningen redan från och med den 1 juli 1960. Enär sagda
kontroll i avvaktan på mjölkkommitténs förslag synes böra uppehållas i
oförändrad form och omfattning, bör även för budgetåret 1960/61 medel ställas
till förfogande för att bestrida de erforderliga kostnaderna. Mot den av
veterinärstyrelsen gjorda beräkningen av medelsbehovet å 100 000 kronor
har jag intet att erinra. Som en tillfällig åtgärd i rådande läge finner jag
mig böra förorda, att de för täckande av de statliga kostnaderna för pastöriseringskontrollen
under budgetåret 1960/61 erforderliga medlen skall utgå
ur de införselavgiftsmedel, som upptagits under regleringsåren 1956/57—
1958/59 och ännu inte disponerats. Liksom tidigare torde de för pastöriseringskontrollen
erforderliga medlen böra utbetalas och disponeras av veterinärstyrelsen.
Vad gäller användningen i övrigt av införselavgiftsmedlen under regleringsåret
1960/61 har jordbruksnämnden hemställt, att totalramen härför
inte anges till lägre belopp än de för samma år nu beräknade totalinkomsterna
av sådana medel. Enligt min mening torde emellertid sagda totalram för
regleringsåret böra tills vidare fastställas till samma belopp som för innevarande
regleringsår eller 93 miljoner kronor. Därest särskilda skäl skulle
föreligga att höja denna ram, torde frågan härom efter framställning av
nämnden få anmälas för riksdagen. Inom sagda totalram torde under nästa
regleringsår inflytande införselavgiftsmedel i mån av behov böra överföras
till de olika regleringsföreningarna in. in. på jordbrukets område och i anslutning
till eu av nämnden i förväg upprättad preliminär fördelningsplan
användas i enlighet med följande.
Införselavgifterna för brödsäd och brödsädsprodukter tillföres Svensk
spannmålshandel, ekonomisk förening. Införselavgifterna för ärter, bönor
hampfrö och fodermedel samt malt användes för prisregleringarna för ägg,
slaktvaror, mjölk och mejeriprodukter genom respektive Sveriges expor toch
importförening för ägg, förening u. p. a., Svensk kötthandel, ekonomisk
förening, och Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. Medlen bör, i enlighet
med vad som gäller under innevarande regleringsår, av jordbruksnämnden
fördelas mellan de olika ändamålen efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation,
därvid avgifterna för majs och kli i första hand skall
tillföras äggprisregleringcn. Härutöver hör ifrågavarande införselavgiftsmedel,
liksom under innevarande regleringsår, kunna tagas i anspråk för
stödköp av fodersäd samt för bidrag vid export av kött av fjäderfä. I fråga
om matpotatis bör införselavgiftsmedlen i mån av behov — sedan i enlighet
med beslut av 1959 års riksdag (prop. 147, s. 63) högst 700 000 kronor ställts
till Sveriges potatisodlares riksförbunds förfogande för effektivisering av
matpotatisodlingen m. in. och i enlighet med beslut av 1960 års riksdag (IX
ht, p. 25) 50 000 kronor utgått till SMAK för upplysningsverksamhet på matpotalisområdet
— tillföras Sveriges stärkelseproducenters förening för den
föreningen åliggande prisregleringen för potatis samt — såsom föreslagits i
60
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
det föregående — enligt Kungl. Maj :ts bestämmande förskottsvis för den
prisutjämning på stärkelseområdet, som kan visa sig erforderlig, sedan
EFTA-konventionen trätt i tillämpning. Stärkelseföreningen bör vidare erhålla,
förutom tidigare föreslagna belopp å 750 000 kronor ur influtna eller
inflytande införselavgifter för stärkelse och stärkelseprodukter till fortsatt
rationalisering av stärkelseindustrien, de under nästa regleringsår inflytande
införselavgifterna på området för att användas för prisreglering på fabrikspotatisområdet.
Införselavgifterna för socker bör, i enlighet med vad jag
töreslagit i propositionen 1960:132 angående reglering av sockernäringen
i riket tillföras jordbruksnämndens regleringsfond för socker och användas
för pristillägg på sockerregleringens område. I fråga om fettråvaror och
fettvaror bör införselavgiftsmedlen liksom hittills dels användas för regleringsbidrag,
dels tillföras Sveriges oljeväxtintressenter, förening u. p. a., för
täckande av förluster i samband med inlösen av svenskt oljeväxtfrö. Införselavgifterna
för mjölk och mejeriprodukter in. in. bör tillföras Svenska mejeriernas
riksförenings regleringskassa för prisreglering på mejeriområdet.
Införselavgifterna för slakterivaror och slaktdjur (annat än fjäderfä) bör
för prisregleringen för kött och fläsk in. in. tillföras föreningen Svensk kötthandel.
I likhet med vad riksdagen beslutat för de båda senaste budgetåren,
torde vidare de för täckande av veterinärstyrelsens kostnader för importkontroll
av animala livsmedel för budgetåret 1960/61 erforderliga medlen —
30 000 kronor — böra utgå ur förevarande införselavgiftsmedel. Införselavgifterna
för ägg, äggprodukter och fjäderfäkött bör överföras till Sveriges
export- och importförening för ägg för att användas för prisregleringen för
ägg och äggprodukter.
I lråga om de internt inom jordbruket med stöd av statliga förordningar
upptagna regleringsavgifterna torde jag få erinra, att AB Vin&
spritcentralen hos jordbruksnämnden hemställt, att tillverkningsavgiften
vid framställning av råsprit av potatis snarast möjligt borttages, enär det enligt
bolagets mening inte kan anses vara riktigt, att brännvinspriset belastas
med en avgift, som enbart kommer stärkelsehanteringen till godo. I anledning
härav vill jag med hänvisning till det av riksdagen år 1956 (prop. 1956:
165; JoU 30; rskr. 316) godtagna systemet för prisregleringen på fabrikspotatisområdet
anföra följande.
Priset på fabrikspotatis, som användes inom stärkelseindustrien, är beroende
av det pris, som Sveriges stärkelseproducenters förening med hänsyn till
gällande importpriser på stärkelse och stärkelseprodukter kan betinga sig
vid försäljning av potatisstärkelse. Priset på fabrikspotatis, som användes vid
brännvinstillverkning, är inte på samma sätt beroende av svängningar i utlandspriserna.
Då samma pris måste tillämpas på fabrikspotatis till brännvinstillverkning
som till stärkelsetillverkning, blir de priser, som stärkelsctöreningen
betalar för sin potatis normerande även för prissättningen på bränneripotatis.
Prisutjämningen med hänsyn till variationer i produktion och
utlandspriser blir sålunda en uppgift för stärkelseföreningen. Enär fabrikspotatisen
alternativt kan användas för tillverkning av stärkelse eller bränn
-
61
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
vin, är det knappast lämpligt, att tillverkningsavgift skulle erläggas enbart
för den del, som går till stärkelseframställning. Avgiften kommer nämligen,
såsom torde framgå av det anförda, hela fabrikspotatisodlingen till godo.
Därvid torde även böra erinras om att — såsom jordbrukets förhandlingsdelegation
framhållit — ifrågavarande tillverkningsavgiftsmedel ingår bland
de medel, med vilka jordbruket räknat, när sexårsavtalet för perioden
1959/60—1964/65 ingicks. Jag anser mig sålunda inte kunna tillstyrka den
av AB Vin- & spritcentralen gjorda framställningen.
I fråga om användningen under nästa regleringsår av de medel, som inflyter
genom upptagande av interna regleringsavgifter på jordbrukets område
(förmalningsavgifter, tillverkningsavgifter, mjölkavgifter och utjämningsavgifter,
slaktdjursavgifter) samt av kompensationsavgifter, bör i enlighet med
jordbruksnämndens förslag gälla samma föreskrifter som för innevarande
år (prop. 1959: 147, s. 153—154).
Införselavgiftsmedel och andra regleringsmedel på jordbrukets område
får enligt bemyndigande av 1959 års riksdag inom en ram av 1 miljon kronor
efter medgivande av jordbruksnämnden disponeras av regleringsföreningarna
på jordbrukets område för upplysningsverksamhet inom föreningarnas
intresseområden. Jordbruksnämnden har hemställt om ett motsvarande
bemyndigande för regleringsåret 1960/61. Häremot har jag intet
att erinra.
Enligt beslut av 1956 års riksdag skall det överskott av införselavgiftsmedel
på j or dbruk sregleringens område
under treårsperioden 195 6/5 7 — 1 9 5 8/5 9 -— inklusive ränteinkomster
å hos jordbruksnämnden inneslående införselavgiftsmedel -— som
kan uppkomma utöver den av samma riksdag angivna normalramen, balanseras
över till en ny prissättningsperiod. Vidare skall det enligt beslut av
1959 års riksdag ankomma på Kungl. Maj :t att efter framställning av jordbruksnämnden
senare framlägga förslag om eventuella överskottsmedels
användning, i den mån sagda medel inte redan disponerats i enlighet med
beslut av riksdagen.
I årets statsverksproposition (IX ht, p. 29, s. 64) har redovisats en av
jordbruksnämnden verkställd beräkning av nyssnämnda överskott utöver
normalramen. Enligt denna beräkning kan överskottet anges till 23,4 miljoner
kronor. I enlighet med av 1959 års riksdag lämnat bemyndigande har
emellertid jordbruksnämnden därefter av medel, som under treårsperioden
influtit i form av införselavgifler för stärkelse och stärkelseprodukter, ställt
ett belopp av 1 miljon kronor till förfogande för Sveriges stärkelseproducenters
förening för rationaliseringsändamål. Vidare har Kungl. Maj :t i
propositionen 1960:84 föreslagit, att ett belopp av 5 miljoner kronor av
överskottet skall få tagas i anspråk för kontantbidrag i anledning av skadorna
på 1959 års skörd. Dessutom har jag i det föregående förordat, att
0,1 miljon kronor av överskottsmedlen användes för att täcka kostnaderna
5 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 153
62
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
för kontroll å uppvärmning av mjölk och grädde, m. in. under budgetåret
1960/61. Efter avdrag för nu nämnda belopp kan återstoden av överskottsmedlen
anges till 17,3 miljoner kronor.
Jordbruksnämnden har efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation
föreslagit, att det återstående överskottet av införselavgiftsmedel
från treårsperioden 1956/57—1958/59 tills vidare skall få kvarstå hos nämnden
som ett allmänt tillgodohavande. Vidare har jordbruksnämnden hemställt,
att nämnden —- allteftersom sådana medelsbehov uppstår, som
anses böra tillgodoses av sagda överskottsmedel — efter överläggning med
jordbrukets förhandlingsdelegation framdeles måtte få framlägga förslag
till disposition av ifrågavarande medel.
För min del har jag inte något alt erinra mot att ställning inte nu tages
till frågan om dispositionen av dessa återstående överskottsmedel. I enlighet
med nyss åberopade beslut av 1959 års riksdag torde det få ankomma
på Kungl. Maj:t att efter framställning av jordbruksnämnden senare framlägga
förslag härom.
1 sitt utlåtande 1959:29 anförde jordbruksutskottet utan erinran från
riksdagens sida i fråga om prisortsy stemet för brödsäd, att
utskottet utgick från att, därest utvecklingen av kvarnindustriens lokalisering
och av handelsvägarna för brödsäd så skulle motivera, jordbruksnämnden
skulle komma att framlägga förslag till ändringar beträffande prisortsystemet.
Såsom framgår av jordbruksnämndens i det föregående återgivna redogörelse
har Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, verkställt undersökningar
i ämnet. Föreningen har därvid visserligen funnit skäl tala
för att slopa någon av de nuvarande prisorterna men att erfarenheterna av
det nu gällande prisortsystemet ännu inte kunde anses tillräckliga för eu
allmän bedömning av systemets funktionsduglighet. Eu ändring borde enligt
föreningen dessutom anstå i avvaktan på en inom föreningen ifrågasatt
omläggning av vissa kvalitetsavräkningsregler för brödsäd, vilka kunde
bli aktuella för 1961 års skörd.
Jordbruksnämnden har på de av föreningen Svensk spannmålshandel
anförda skälen funnit det lämpligt att bibehålla de nuvarande reglerna för
föreningens inlösen av brödsäd oförändrade i fråga om 1960 års skörd. Med
hänsyn till vad som anförts i ämnet har jag för min del funnit mig böra
godtaga att så sker. Jag förutsätter emellertid därvid, att jordbruksnämnden
i anslutning till vad jordbruksutskottet anfört i nyssnämnda utlåtande
prövar frågan, så att resultatet härav kan redovisas för 1961 års riksdag.
1 anledning av i ämnet väckta motioner framhöll jordbruksutskottet utan
erinran från riksdagens sida i sitt utlåtande 1959: 29, att Kungl. Maj:t borde
överväga, huruvida wellpappfabriker inte skulle kunna erhålla restitution
å införsel- och kompensationsavgifter, som utgår för stärkelsepreparat,
på basis av majsstärkelse, som dessa fabriker använder i sin
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
63
fabrikation av wellpapp, samt om inte ifrågavarande industriprodukt
kunde avföras från jordbruksregleringen.
Kungl. Maj :t har anbefallt jordbruksnämnden atl inkomma med förslag
i ämnet. Nämnden har nu meddelat, att den med anledning av frågans principiella
räckvidd funnit angeläget att, innan den tager ställning till denna,
få utrönt, om inte preparat på basis av potatisstärkelse kunde användas i
ifrågavarande wellpapptillverkning. Vidare bär nämnden upplyst, att på
dennas initiativ av wellpappindustrien och de svenska stärkelseproducenterna
igångsatts vissa försöksarbeten.
Jordbruksnämnden har hemställt att, sedan nyssnämnda försök avslutats,
få återkomma i frågan. Med hänsyn till vad som enligt jordbruksnämndens
redovisning förevarit i ärendet föranleder framställningen inte någon
erinran från min sida. Jag förutsätter därvid, att nämnden ånyo upptager
frågan till behandling å sådan tid, att ett ställningstagande kan redovisas
för 1961 års riksdag.
I anledning av vad jordbruksutskottet utan erinran från riksdagens sida
anfört i sitt utlåtande 1958: B 14 i fråga om 1 9 5 7 års mjölkutredning
anbefallde Kungl. Maj :t jordbruksnämnden bland annat att vidtaga
åtgärder, så att utredningens arbete slutligt kunde redovisas för 1960
års riksdag. I propositionen 1959: 147 redovisades för riksdagen en av en
arbetsgrupp inom utredningen sammanställd rapport om utvecklingstendenser
inom svensk mjölkproduktion.
Jordbruksnämnden har nu anmält, att utredningen avslutat sitt arbete,
sedan den utfört det utredningsarbete, som tillgänglig personal och förefintligt
statistiskt material möjliggjort. Vidare har nämnden erinrat om att
utredningsarbetet m. in. på förevarande område fortsätter inom ett av Svenska
mejeriernas riksförening tillsatt vetenskapligt råd samt med stöd av medel
från riksföreningen.
Vad jordbruksnämnden anfört i förevarande fråga föranleder ingen erinran
från min sida.
Enligt beslut av 1959 års riksdag (prop. 1959: 80; JoU 21; rskr. 152) skall
viss vid försäljning av mejerismör m. m. under regleringsåret 1958/59 uppkommen
merintäkt komma konsumenterna till godo under innevarande
prissättningsperiod antingen genom en prissänkning, som svarar mot merintäkten,
eller genom en mot denna svarande minskning av eventuellt överenskomna
prishöjningar. Med hänsyn till bland annat de praktiska möjligheterna
att genomföra avräkningen av merintäkten beslöt 1959 års riksdag
(prop. 1959: 147; JoU 29; rskr. 283) vidare, att med avgörandet av denna
fråga skulle anstå till den bedömning enligt den i prisregleringssystemet
numera ingående s. k. inkomstregeln, som skall äga rum i början av år
1960. Jordbruksnämnden skulle därvid uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma
med förslag till avräkning.
Jordbruksnämnden har nu meddelat, att eu dylik avräkning hittills inte
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
kunnat ske, enär tillräckligt material för en bedömning enligt inkomstregeln
ännu inte framkommit.
Jag har på detta sätt velat anmäla frågans nuvarande läge. Det är emellertid
min avsikt att upptaga spörsmålet till behandling, så snart sig göra
låter, och i lämpligt sammanhang anmäla densamma.
Vad jag i det föregående anfört leder till vissa författningsändringar,
vilka delvis avser de i överensstämmelse med riksdagens beslut
utfärdade förordningarna den 7 juni 1956: 401—403 angående reglering av
in- och utförseln av vissa jordbruksprodukter m. m. Sålunda bör i de vid
förordningarna 401 och 402 fogade förteckningarna över varor, som omfattas
av dessa båda förordningar, upptagas stärkelse (ur tulltaxenr 11.08)
utan det nuvarande undantaget för majsstärkelse i detaljhandelsförpackningar,
vägande per styck högst 1 kg netto. Vidare bör i dessa förteckningar införas
lusernmjöl och annat hömjöl (ur 12.10). Med hänsyn till den av jordbruksnämnden
berörda tolkning av brysselnomenklaturen, varigenom varor
överförts från tulltaxenr 17.02 till 17.04, bör också bland de förtecknade
varuslagen upptagas fondantmassor, pastor och andra liknande halvfabrikat,
innehållande minst 80 procent socker eller sirap, i bulk (ur 17.04). Å
andra sidan bör ur de till förordningarna 402 och 403 hörande förteckningarna
avföras wafers, innehållande mer än 20 procent fett (ur 19.08). Därest
riksdagen ej har något att erinra häremot, torde det få ankomma på Kungl.
Maj :t att verkställa ändringarna i de tre förteckningarna1 liksom också att
— i huvudsaklig anslutning till jordbruksnämndens förslag — utfärda erforderliga
tillämpningsföreskrifter. De nya bestämmelserna torde böra träda i
kraft den 1 juli 1960. I samband därmed bör sådan ändring vidtagas i tulltaxan,
att nyssnämnda fondantmassor m. in. blir upptagna med tullfrihet i
tulltaxenummer 17.04. Denna fråga kommer att anmälas av chefen för finansdepartementet
i samband med behandlingen av de tulltaxeändringar,
som föranledes av genomförandet av det förut berörda prisutjämningssystemet.
Med anledning av särskilt uppdrag har jordbruksnämnden i sin skrivelse
den 5 april 1960 framlagt vissa förslag om anpassning av författningarna på
jordbruks- och fiskprisregleringarnas områden till det genom förordningen
den 3 april 1959: 92 reglerade förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.
Med hänsyn till frågans natur bör skrivelsen remissbehandlas i denna del.
Jag är därför ej i tillfälle att härutinnan framlägga förslag för årets riksdag.
I sin promemoria den 21 april 1960 har jordbruksnämnden vidare inkommit
med förslag om anpassning av import- och exportförordningarna på jordbrukets
och fiskets områden till den nya tulltaxeförordning varom förslag
framlagts genom propositionen 1960:98. Vad i promemorian anförts föranleder
inte någon erinran från min sida. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj :t att verkställa erforderliga författningsändringar i anslutning till de
1 Senaste lydelse, se SFS 1958: 619—621.
65
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
vid promemorian fogade textutkasten samt till den nya tulltaxeförordningen
sådan den antages av riksdagen.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att
dels godkänna de i det föregående framlagda förslagen
beträffande grunderna för en utjämning av priserna på vissa
jordbruksreglerade varor, vilka inom livsmedelsindustrien
användes vid tillverkningen av vissa förut angivna produkter,
dels — med ändring härutinnan av Sin i statsverkspropositionen
år 1960 under nionde huvudtiteln, punkt 29, gjorda
hemställan — till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område för budgetåret 1960/61 anvisa ett reservationsanslag
av 120 000 000 kronor,
dels medge Kungl Maj :t att bemyndiga statens jordbruksnämnd
att i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,
som angivits i det föregående, ur förenämnda anslag utbetala
bidrag till täckande av kostnaderna för prisutjämningsförfarandet,
dels bemyndiga Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
medgivande, statens jordbruksnämnd att i huvudsaklig
överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i det föregående,
vidtaga erforderliga regleringsåtgärder för att genomföra
omförmälda förslag,
dels godkänna de i det föregående framlagda förslagen
till lösning av'' vissa problem för jordbruket i samband med
Sveriges anslutning till Europeiska frihandelssammanslutningen,
dels godkänna vad i det föregående föreslagits beträffande
regleringen av skördeskador å 1960 års skörd,
dels bemyndiga Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts
medgivande, statens jordbruksnämnd att vidtaga erforderliga
åtgärder för reglering av’ införseln av majsstärkelse samt
lusern- och hömjöl i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som angivits i det föregående,
dels lämna utan erinran vad i det föregående anförts beträffande
användningen av de medel, som influtit under
regleringsåren 1956/57—-1958/59 och som inflyter under
regleringsåret 1960/61 genom upptagande av införselavgifter
ävensom andra i samband med jordbruksregleringen influtna
eller under nämnda rcgleringsår inflytande avgiftsmedel,
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga ändringar i regle
-
66
Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1960
ringsförfattningarna på jordbrukets och fiskets områden i
huvudsaklig överensstämmelse med vad som förut angivits,
dels lämna utan erinran vad i övrigt i det föregående anförts.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ulla B. Silén
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
67
Bilaga 1
Vissa uppgifter rörande livsmedelsindustriprodukter, som i konventionen
angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen
klassificeras som industrivaror
2. Choklad och konfektyrer
Produktion 1057: 45 606 ton — 233 milj. kr.
Råvaruförbrukning:
socker ............................
glykos ............................
fettvaror ..........................
mjölk .............................
mjöl ..............................
övriga varor (smör, stärkelse, grädde)
2. Käx och wafers
Produktion 1957: 8 933 ton — 32 milj. kr.
Råvaruförbrukning (beräknad):
mjöl.........................
socker .......................
fettvaror.....................
mjölk........................
övriga varor .................
3. Läskedrycker och maltdrycker
Produktion 1957: 434 milj. 1. — 245 milj. kr.
Råvaruförbrukning:
socker ..........................
malt............................
4. Soppor, såser och senap
Produktion 1957: 12 269 ton — 46 milj. kr.
Råvaruförbrukning (beräknad):
fettvaror......................
kött ..........................
ägg ...........................
socker .......................
5. Fiskkonserver
Produktion 1957: 20 317 ton — 75 milj. kr.
Råvaruförbrukning (beräknad) 1 :
socker ........................
fettvaror......................
mjölk .........................
övrigt (smör, stärkelse) .........
Ton
23 723
5 507
1253
5 308
828
573
Ton
0 300
1900
1300
190
140
Ton
15750
30 000
Ton
1600
500
420
1600
Ton
2 000
700
1000
150
Beräknad utjämningskostnad,
milj. kr.
8,1
2,3
1,2
4,2
0,2
_04
Summa 16,4
Beräknad utjämningskostnad,
milj. kr.
1,5
1,0
1,1
0,2
_00
Summa 3,8
Beräknad utjämningskostnad,
milj. kr.
8,4
_40
Summa 12,4
Beräknad utjämningskostnad,
milj. kr.
1,5
0,8
0,3
_0;9
Summa 3,5
Beräknad utjämningskostnad,
milj. kr.
1,1
0,7
0,2
0,1
1 Fiskrftvara ej inkluderad.
Summa 2,1
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
(Forts. Bilaga 1)
6. Sammanfattning av de beräknade bruttokostnadema för råvaruutjämning till
»världsmarknadspriser» (milj. kr.)
Råvara
Choklad
och kon- fektyrer
Käx
och
wafers
Läske- och malt- drycker
Soppor,
såser och
senap
Fisk-
kon-
server
Totalt
Socker .........................
8,1
1,0
8,4
0,9
1,1
19,5
Glykos.........................
2,3
—
—
2,3
Fettvaror ......................
1,2
1,1
—
1,5
0,7
4,5
Mjöl ...........................
0,2
1,5
—
1,7
Mjölk..........................
4,2
0,2
—
—
0,2
4,6
Malt...........................
—
—
4,0
—
4,0
Övriga (ägg, kött, smör, stärkelse,
grädde) ......................
0,4
0,0
_
1,1
0,1
1,6
Sammanlagd utjämningskostnad
16,4
3,8
12,4
3,5
2,1
38,2
Bilaga 2
1. Tablå över kostnadsfördyringen för choklad- och konfektyrindustrien till följd av
jordbruksregleringen
Tull-
taxe-
nr
Produkt
Råvaru- åtgång
för fram- ställning
av 100 kg
färdig- vara, kg
Kost- nad för
vid- stående
råvaror
(kr. för
100 kg)
Färdig- varans
pris ab
fabrik
(kr. för
100 kg)
Råvaru- kostnad
i % av
priset på
färdig- varan
Kostnadsfördy- ring till följd av
jordbruksregle- ringen
Nu gäl- lande
tull på
färdig- varan
kr. per
100 kg
% av
färdig- varans
pris*
a
b
C
d
e
f
8
h
18.06
Blockchoklad, ljus ..
61
118
513
23
37
7,8
20 % av
värdet
Blockchoklad mörk
47
51
480
11
17
3,7
»
»
Ofylld mjölkchoklad
66
137
612
22
44
7,7
f>
»
Ofylld mörk choklad
50
46
595
8
17
3,0
»
»
Fylld choklad......
83
114
533
21
42
8$
»
Praliner............
70
73
607
12
27
4,7
»
Chokladöverdragen
kola................
95
143
499
29
47
10,4
»
17.04
Tabletter och pastiller
79
75
528
14
28
5,6
»
»
Tuggummi ........
85
79
604
13
30
5,2
»
»
Dragéer............
101
106
307
35
38
14,1
»
Fyllda karameller ..
104
109
358
30
40
12i6
»
»
Ofyllda karameller ..
107
101
288
35
39
15^7
»
Kola utan choklad-
överdrag ..........
107
157
405
39
51
14,4
»
Lakritsvaror........
82
73
295
25
26
9,7
»
Marsipan o. mandel-
massa..............
58
53
527
10
20
3,9
»
»
Marmelad i skivor el.
bitar ..............
87
84
418
20
32
8,3
D
»
Skum artiklar ......
101
93
399
23
36
9,9
»
Geléartiklar ........
87
82
336
24
32
10,5
it
,__kol, f
~ (kol.d—kol.f) 100
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
69
(Forts. Bilaga 2)
2. Tablå över kostnadsfördyringen för käxindustrien till följd av jordbruksregleringen
Tull- Produkt
taxe-
nr
Råvara - åtgång
för fram- ställning
av 100 kg
färdig- vara, kg
Kost- nad för
vid- stående
råva- ror, kr.
Färdig- varor- nas pris
ab fa- brik
(kr. för
100 kg)
Råvaru- kostnad
i % av
priset på
färdig- varan
Kostnadsfördy- ring till följd av
jordbruksregle- ringen
Nu gäl- lande
tull på
färdig- varan
kr. per
100 kg
% av
färdig- varans
pris1
a
b
C
d
e
f
g
h
19.08 Dessertkäx (smörgås- käx) ..............
115
117
342
34
40
13,2
15 % av
värdet
» Chokladkäx ........
95
101
574
18
33
6,1
20 % av
» Andra käx ........
114
149
340
44
49
16,8
värdet
20 % av
» Wafers, innehållande
mer än 20 % fett..
121
192
391
49
64
19,6
värdet
[(76:07)a
kol. f
1 “(kol. d—kol. f) 100
a Wafers, innehållande mer än 20 % lett omlattas av lettvaruregleringen och är belagda
dels med en införselavgift om 14.70 kr. per 100 kg, dels med avgifter motsvarande gällande
införsel- och regleringsavgift på i produkten ingående fett samt avgifter motsvarande gällande
införselavgifter på i produkten ingående jordbruksreglerade varor, dels slutligen avgift motsvarande
gällande varuskatt på i produkten ingående socker. Man kan således säga, att wafers erhåller
full kompensation för råvarufördyringen, sådan den beräknats enligt ovanstående kalkyl,
och härutöver har ett manufaktureringsskydd på 14.70 kr. per 100 kg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
-4
O
(Forts. Bilaga 2)
3. Tablå över lcostnadsfördyringen för bryggeri- och läskedrycksindustrien till följd av jordbruksregleringen
Tull- Produkt
taxe-
nr
Råvaru- åtgång
för fram- ställning
av 1001
färdig- vara, kg
Kostnad
för vid- stående
råvaror,
kr.
Färdig- varor- nas pris
ab
fabrik
(kr. för
100 1)
Råvaru- kostnad
i % av
priset på
färdig- varan
Kostnadsfördy- ring till följd
av jordbruks- regleringen
Nu gällande
tull på färdig- varan
Total
produk-
tion
1958»
av
färdig- varan
11000 1
Jord-
bruks-
råvaror
kr. per
100 1
% av
färdig- varans
pris3
finans-
tull
kr. per
100 1
skydds-
tull
kr. per
100 1
S: a
a
b
C
d
e
f
g
h
i
j
k
1
22.02''Söta läskedrycker ............
22.03 Lättöl, färskt ...............
* Lättöl, lagrat ................
* Öl (klass II)..................
» Starköl ..................
8,8
5,9
[8,2
12,3
18,9
9,70
4,60
6,40
9,59
14,74
42
26
39
42
68
23,1
17.7
16,4
22.8
[21,7
4,77
0,77
1,07
1,60
2,46
12,8
13,1
2,8
4,0
3,8
35a;
12
48
141
10
12
18
35
22
60
159
163 9021 * 3
i 50 345
25035
192 870
9 458
Socker
Malt
»
»
»
1 Avser för maltdrycker verksamhetsåret 1/10 1957—30/9 1958.
__kol, f_
“(kol. d—kol.f) 100
3 Därav produktskatt 33: — och sockerskatt 2: — (20 öre/kg)
* Totalproduktionen inklusive mineralvatten är 201 899 000 1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
71
(Forts. Bilaga 2)
4. Tablå över kostnadsfördyringen vid tillverkning av såser, soppor och senap till följd
av jordbruksregleringen
Tull- Produkt
taxe-
nr
Råvaru- åtgång
för fram- ställning
av 100 kg
färdig- vara, kg
Kost- nad för
vid- stående
råva- ror, kr.
Färdig- varor- nas pris
ab fa- brik
(kr. för
100 kg)
Råvaru- kostnad
i % av
priset på
färdig- varan
Kostnadsfördy- ring till följd av
jordbruksregle- ringen
Nu gällande tull
på färdigvaran
kr. per
100 kg
% av
färdig- varans
pris1
a
b 1
b
d
e
1 1
g
h?
21.03 Beredd senap
21
35
305
ii
14
4,8
15 % av värdet
21.04 Majonnäs ..
103
300
570
53
95
20,0
(102: 45)2
» Tomatket-
chup ......
20
22
200
11
11
5,8
15 % av värdet
21.05 Nyponsoppa
30
33
245
13
16
7,0
15 % *
» Blåbärssoppa
45
50
300
17
24
8,7
15 % »
» Köttsoppa ..
20
120
320
38
23
7,7
20 % *
kol. f
’ “ (kol.d—kol.f) 100
2 Majonnäs omfattas av fettvaruregleringen och belägges dels med en införselavgift om 7.35
kr. per 100 kg, dels med avgifter motsvarande gällande införsel- och regleringsavgift på i produkten
ingående fett samt avgifter motsvarande gällande införselavgifter på i produkten ingående
jordbruksreglerade varor, dels slutligen avgift motsvarande gällande varuskatt på i produkten
ingående socker. Man kan sålunda säga, att majonnäs erhåller full kompensation för råvarufördyringen
sådan den beräknats enligt ovanstående kalkyl och härutöver har ett manufaktureringsskydd
på 7.35 kr. per 100 kg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 3
1. Förändring i skattebelastningen för olika choklad- och konfektyrvaror, om det av statens jordbruksnämnd
föreslagna systemet genomföres
Produkt
Pris ab
fabrik
(öre/kg)
Kostnads -
fördyring
(öre/kg)
Nuvarande
skattebelastning
(65 % av vär- det enl. kol. b)
Föreslagen skatte- belastning brutto
(65 (kol. b-—kol. c)
Föreslagen
skattebe- lastning
netto (kol. e—
återbäring
enl. kol. c)
ökning ( + ) resp.
minskning (—)öre/
kg av nettoskatte- belastningen
(kol. f—kol. d)
100 1 50
a
b
C
d
e
f
g
Blockchoklad, ljus.....................
513
37
333
359
322
— 11
Blockchoklad, mörk ..................
480
17
312
351
334
+ 22
Ofylld mjölkchoklad .. ................
612
44
398
419
375
— 23
Ofylld mörk choklad....................
595
17
387
426
409
+ 22
Fylld choklad ...................
533
42
346
369
327
— 19
Praliner........................
607
27
395
427
400
+ 5
Chokladöverdragen kola ............
499
47
324
344
297
— 27
Tabletter och pastiljer, dragérade........
406
39
264
289
250
— 14
Tabletter och pastiljer, med gummi......
569
24
370
404
380
+ 10
Tuggummi..............................
604
30
393
423
393
+ 0
Dragéer..........................
307
38
200
225
187
— 13
Fyllda karameller ......................
358
40
233
257
217
— 16
Ofyllda karameller......................
288
39
187
212
173
— 14
Kola utan chokladöverdrag..............
405
51
263
280
229
— 34
Pressad lakrits......................
280
24
182
216
192
+ 10
Lakritskonfekt....................
255
32
166
194
162
+ 5
Marmelad i skivor eller bitar............
418
32
272
301
269
— 3
Skumartiklar ....................
399
36
259
286
250
— 9
Geléartiklar .........................
336
32
218
248
216
- 2
Kungl. Maj:ts proposition nr i 53 år 1960
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
73
(Forts. Bilaga 3)
2. Jämförande sammanställning utvisande förändringarna i konsumentriktpriser m. m.
vid genomförande av jordbruksnämndens förslag
Svenska varor
Importvaror
genomsnitt kr. per kg
genomsnitt kr. per kg
nu
etter 30/6—60
nu
efter 30/6—60
Tull..................................
Lägsta pris ..........................
4,13
4,13
0,56
3,40
0,22
3,06
Avgår kompensation..................
Nytt lägsta pris......................
Varuskatt, 65 %......................
+ 2,69
-0,35
3,78
+ 2,46
+ 2,21
+ 1,99
Utjämningsskatt, 50 öre/kg............
Lägsta pris inklusive skatter..........
6,82
+ 0,50
6,74
5,61
+ 0,50
6,55
Handelspålägg, ca 60 % resp. 70 % ..
+ 4,09
+ 4,04
+ 3,93
+ 3,89
Konsumentriktpris (exklusive allmän va- ruskatt) ...»..........................
10,91
10,78
9,54
9,44
(Forts. Bilaga 3)
3. Jämförelse mellan nuvarande system och jordbruksnämndens förslag med avseende
på vissa importerade produkter
Karameller och
lakritsvaror
kr. per kg
Billigaste lak- ritskonfekt
kr. per kg
Choklad
kr. per kg
Genomsnitt
(vägt), kr. per kg
nu
efter
30/6—60
nu
efter
30/6—60
nu
efter
30/6—60
nu
efter
30/6—60
Lägsta pris ..........
3,10
2,80
1,98
1,77
6,00
5,41
3,40
3,06
Varuskatt, 65 %......
+ 2,02
+ 1,82
+ 1,29
+ 1,15
+ 3,90
+ 3,52
+ 2,21
+ 1,99
Utjämningsskatt......
+ 0,50
+ 0,50
+ 0,50
+ 0,50
Lägsta pris inklusive
skatter ..............
5,12
5,12
3,27
3,42
9,90
9,43
5,61
5,55
Handelspålägg, 70 % ..
+ 3,58
+ 3,58
+ 2.29
+ 2,39
+ 6,93
+ 6,60
+ 3,93
+ 3,89
Konsumentriktpris ....
8,70
8,70
5,56
5,81
16,83
16,03
9,54
9,44
(exklusive allmän varu-
skatt)
Cif-värde ............
2,48
1,63
4,90
2,80
Tull..................
0,50
0,20
0,35
0,14
0,98
0,39
0,56
0,22
74
Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1960
(Forts. Bilaga 3)
4. Jämförelse mellan nuvarande system och jordbruksnämndens förslag vad beträffar
vissa i Sverige producerade chokladvaror och konfektyrer
Nu Efter
kr. per kg 30/6 1960
A. Mork chokladkaka, markesvara per j^g
Lägsta pris .................................................. 6,69 6,69
Avgår kompensation.......................................... — 0,17
Nytt lägsta pris.............................................. 6,52
Varuskatt, 65 %.............................................. + 4,34 + 4,24
Utjämningsskatt.............................................. +0,50
Lägsta pris inklusive skatter .................................. 11,03 11,26
Handelspålägg, 55,38 % ...................................... + 6,11 + 6,06
Konsumentriktpris exklusive allmän varuskatt.................. 17,14 17,32
B. Mjölkchokladkaka, märkesvara
Lägsta pris .................................................. 5,91 5,91
Avgår kompensation.......................................... — 0,44
Nytt lägsta pris.............................................. 5,47
Varuskatt, 65 %.............................................. +3,84 + 3,56
Utjämningsskatt.............................................. + 0,50
Lägsta pris inklusive skatter .................................. 9,75 9,53
Handelspålägg, 55,40 % ...................................... + 5,40 + 5,28
Konsumentriktpris exklusive allmän varuskatt.................. 15,15 14,81
C. Tabletter och pastiller, märkesvaror
Lägsta pris .................................................. 5,00 5,00
Avgår kompensation.......................................... — 0,30
Nytt lägsta pris.............................................. 4,70
Varuskatt, 65 %.............................................. + 3,25 + 3,06
Utjämningsskatt ............................................ + 0,50
Lägsta pris inklusive skatter.................................. 8,25 8,26
Handelspålägg, 55,38 % ...................................... + 4,57 + 4,57
Konsumentriktpris exklusive allmän varuskatt.................. 12,82 12,83
D. Ofylld karamell, märkesvara
Lägsta pris .................................................. 4,04 4,04
Avgår kompensation.......................................... — 0,40
Nytt lägsta pris.............................................. 3,64
Varuskatt, 65 %.............................................. + 2,63 + 2,37
Utjämningsskatt........................... .................... + 0,50
Lägsta pris inklusive skatter .................................. 6,67 6,51
Handelspålägg, 55,47 % ...................................... + 3,70 + 3,61
Konsumentriktpris exklusive allmän varuskatt.................. 10,37 10,12
E. Ofylld karamell, ej märkesvara
Lägsta pris .................................................. 2,30 2,30
Avgår kompensation.......................................... — 0,40
Nytt lägsta pris.............................................. 1,90
Varuskatt, 65 %.............................................. + 1,50 + 1,24
Utjämningsskatt.............................................. + 0,50
Lägsta pris inklusive skatter .................................. 3,80 3,64
Grossistpålägg, ca 25 % ...................................... + 0,95 + 0,91
4,75 4,55
Detaljistpålägg, ca 43 %...................................... + 2,04 + 1,96
Konsumentriktpris exklusive allmän varuskatt.................. 6,79 6,51
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
75
Bilaga 4
Utkast
till ändringar i förordningarna 1952: 320, 1953: 372 och 374 samt
1956:401, 402 och 403
1952: 320
8 §•
Kungl. Maj :t----och förtullas.
Sådant förordnande ——--eller utrustning.
Beträffande fisk, som införes under sådana omständigheter vilka för tullpliktig
vara medföra tullfrihet enligt annan bestämmelse i 8 § tulltaxeförordningen
än den i punkten 13 upptagna, skall icke utgå prisregleringsavgift.
1953: 372
4 §•
Stadgandet i--— föreskriven ordning.
Ej heller skall stadgandet hava avseende å
a) vara som införes i egentlig gränstrafik eller under sådana omständigheter
vilka för tullpliktig vara medföra tullfrihet enligt annan bestämmelse
i 8 § tulltaxeförordningen än den i punkten 13 upptagna;
b) vara som----inom riket.
Jordbruksnämnden äger ---- — il §.
6 §.
Bestämmelserna i — —- — eller utrustning.
Beträffande vara, som införes under sådana omständigheter vilka för tullpliktig
vara medföra tullfrihet enligt annan bestämmelse i 8 § tulltaxeförordningen
än den i punkten 13 upptagna, skall icke utgå införselavgift.
1953: 374
4 §•
Ulan hinder —----vara utföras:
a) därest varan införts under sådana omständigheter vilka för tullpliktig
vara kunna medföra tullfrihet enligt 10 § tulltaxeförordningen;
b) med fartyg — —- -— svensk ort;
c) under sådana förhållanden som avses i 77 § första eller femte stycket,
113 §, 115 § eller 153 § tullstadgan;
d) såsom skeppsproviant----—• inom riket.
Jordbruksnämnden äger-----första stycket.
76 Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1960
1956: 401
5 §.!
Förordnande enligt---- föreskriven ordning.
Ej heller skall sådant förordnande hava avseende å
a) vara som införes i egentlig gränstrafik eller under sådana omständigheter
vilka för tullpliktig vara medföra tullfrihet enligt annan bestämmelse
i 8 § tulltaxeförordningen än de i punkterna 4 och 13 upptagna;
b) vara som---inom riket.
7 §.2
Bestämmelserna i — — — eller utrustning.
Beträffande vara, som införes under sådana omständigheter vilka för tullpliktig
vara medföra tullfrihet enligt annan bestämmelse i 8 § tulltaxeförordningen
än de i punkterna 4 och 13 upptagna, skall icke utgå införselavgift.
9 § »
Införselavgift skall---öretal bortfaller.
1956:402
5 §.«
Utan hinder av förordnande enligt 1 § må gods utföras:
a) därest varan införts under sådana omständigheter vilka för tullpliktig
vara kunna medföra tullfrihet enligt 10 § tulltaxeförordningen;
b) med fartyg----inom riket.
1956: 403
4 §.6
Förordnande enligt----föreskriven ordning.
Ej heller skall sådant förordnande hava avseende å
a) vara som införes under sådana omständigheter vilka för tullpliktig
vara medföra tullfrihet enligt annan bestämmelse i 8 § tulltaxeförordningen
än de i punkterna 4 och 13 upptagna;
b) vara som — —• — inom riket.
Förordnande enligt---egentlig gränstrafik.
7 §.®
Vara för---i allmänhet.
1 Senaste lydelse, se 1958:165.
2 Senaste lydelse, se 1958:189.
* Senaste lydelse, se 1958: 619.
4 Senaste lydelse, se 1959: 237.
6 Senaste lydelse, se 1958:166.
* Senaste lydelse, se 1958: 621.
C0073 1 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- BevU 1960:64 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om utjämningsskatt å vissa varor, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
- JoU 1960:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område, m. m., jämte i ämnet väckta motione s. 1 i texten