Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av örlogsvarven

1960-10-28 · 105 sidor, varav 104 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 104 av 105 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:184, Angående omorganisation av örlogsvarven

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

1

Nr 184

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av örlogsvarven; given Stockholms

slott den 28 oktober 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag rörande omorganisation av örlogsvarven.

I fråga om Karlskrona örlogsvarv föreslås att nuvarande marinverkstäder

ombildas till aktiebolag. Program framlägges för investeringar vid

bolaget inom en kostnadsram av 27 miljoner kronor. Investeringsprogrammet

bör igångsättas redan under innevarande budgetår och för ändamålet

äskas ett investeringsanslag om 4 miljoner kronor under marinens delfond

av försvarets fastighetsfond. För aktieteckning i bolaget äskas 23

miljoner kronor under fonden för statens aktier. Aktiebolaget föreslås få

disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret om åtta miljoner kronor -—- motsvarande den rörliga kredit som marinverkstäderna i Karlskrona för

närvarande må utnyttja.

Återstående delar av Karlskrona örlogsvarv föreslås skola sammanföras

med de gemensamma förvaltningsorganen vid marinkommando Syd under

chefen för marinkommandot. För omflyttningar m. m. beräknas ett belopp

av en miljon kronor. Posten Reparations- och underhållskostnader

m. in. under marinens delfond av försvarets fastighetsfond föreslås för

innevarande budgetår skola ökas med nämnda belopp.

Organisationen av Stockholms och Göteborgs örlogsvarv föreslås skola

anpassas efter de riktlinjer som framlagts av 1953 års örlogsvarvsutredning.

Vartdera varvet förutsättes stå under enhetlig ledning.

Organisationsförändringarna föreslås äga rum den 1 juli 1961.

1—2S6 00 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 18b

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 18''t år 1960

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet å Stockholms slott den 28 oktober 1960.

Närvarande:

Statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, frågan om omorganisation

av örlogsvarven och anför härutinnan följande.

Inledning

I flottans förband ingår tre örlogsvarv, belägna i — efter storleksordning

— Karlskrona, Stockholm och Göteborg. Örlogsvarvens nuvarande organisation

grundas på beslut av 1944 års riksdag (prop. nr 166, SU 176, rskr.

384). Organisation och arbetsuppgifter anges närmare i en av marinförvaltningen

efter bemyndigande av Kungl. Maj :t den 13 juli 1945 fastställd

provisorisk instruktion. För Stockholms örlogsvarv har dock på grund av

särskilda förhållanden nyligen beslutats viss ändring beträffande varvets

ledning. Jag återkommer härtill i det följande.

Frågan om örlogsvarvens organisation har tagits upp av riksdagens

revisorer i deras berättelse över den år 1952 verkställda granskningen angående

statsverket. Även statsutskottet har i utlåtande till 1953 års riksdag

(SU 34, p. 13) påtalat vissa brister i örlogsvarvens organisation. I skrivelse

den 13 november 1952 har slutligen marinförvaltningen gjort framställning

om utredning angående densamma. Med anledning av vad sålunda

förekommit bemyndigande Kungl. Maj:t den 23 juli 1953 chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla högst åtta utredningsmän för att verkställa

utredning rörande örlogsvarvens organisation och därmed sammanhängande

frågor1.

Utredningen — 1953 års örlogsvarvsutredning — avlämnade sitt betänkande

den 9 mars 1957 (SOU 1957: 9). Mot det i betänkandet framlagda

förslaget, som i princip innebär att varje örlogsvarv ställes under enhetlig

ledning av varvschefen och att all teknisk verksamhet inom varvet samordnas

— har två av utredningens ledamöter1 reserverat sig. Reservationen

syftar till att örlogsvarvens marinverkstäder skall givas självständig ställning

och organiseras som bolag eller statligt affärsverk.

1 Landshövdingen G. A. Widell, ordförande, generalmajoren K. G. Björck, numera chefen

för Stockholms örlogsvarv, förste marindirektören T. G. O. Kemmer, kommendören G. E. Lindh,

direktören G. Lundeqvist, verkstadsdirektören P. J. E. Schreil, förbundsordföranden A. H. Backström

och byrådirektören Å. Thorsén.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1960

3

Över örlogsvarvsutredningens betänkande har yttranden avgivits av överbefälhavaren,

chefen för marinen, fortifikationsförvaltningen, försvarets

civilförvaltning, marinförvaltningen, försvarets fabriksstyrelse, statskontoret,

riksräkenskapsverket, kommerskollegium, statens organisationsnämnd,

statens sakrevision, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen,

sjöfartsstvrelsen, länsstyrelsen i Blekinge län, 1953

års utredning rörande de statliga företagsformerna, 1954 års utredning

angående vissa personalkårer inom försvaret, stadsfullmäktige i Karlskrona

stad, Försvarets civila tjänstemannaförbund, Försvarsverkens civila personals

förbund, Statsverkens ingenjörsförbund, Sveriges civilingenjörsförbund,

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund, Sveriges arbetsledareförbund,

Svenska officersförbundet, Svenska underofficersförbundet, Svenska

underbefälsförbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges varvsindustriförening

och Landsorganisationen i Sverige.

Då örlogsvarvens organisation i väsentlig utsträckning är betingad av

målsättningen för deras verksamhet ansågs erforderligt att komplettera

1953 års örlogsvarvsutredning med ytterligare utredning, avseende förutsättningarna

för civil varvsdrift i Karlskrona. Kungl. Maj ds bemyndigande

att tillkalla sakkunniga för att verkställa denna utredning utverkades

den 20 december 1957. De med anledning härav utsedda sakkunniga1 2

— Karlskronavarvsutredningen — har avgivit ett den 2 april 1959

daterat betänkande (SOU 1959: 11). Över detsamma, som utmynnar

i att tillräckliga förutsättningar icke anses nu föreligga för civil varvsdrift

i Karlskrona i någon för organisationen avgörande omfattning och

tillika innehåller vissa investeringsberäkningar för marinverkstäderna i

Karlskrona, har yttranden avgivits av överbefälhavaren, chefen för

marinen och marinförvaltningen (gemensamt), fortifikationsförvaltningen,

försvarets civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse, försvarets förvaltningsdirektion,

marinverkstäderna i Karlskrona, sjöfartsstyrelsen, statskontoret,

riksräkenskapsverket, kommerskollegium, statens organisationsnämnd,

statens sakrevision, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen i Blekinge län, 1953 års

utredning rörande de statliga företagsformerna, stadsfullmäktige i Karlskrona,

Smålands och Blekinge handelskammare, Försvarets civila tjänstemannaförbund,

Försvarsverkens civila personals förbund, Sveriges civilingenjörsförbund,

Försvarsväsendet civilmilitära ingenjörers förbund, Sveriges

arbetslcdareförbund, Svenska officersförbundet, Svenska underofficersförbundet,

Svenska underbefälsförbundet, Sveriges allmänna exportförening,

Sveriges industriförbund, Sveriges varvsindustriförening och Sveriges

redareförening.

1 Lundeqvist och Schreil.

2 F. d. överdirektören K.-G. Ljungdahl, direktören i AB Transmarin E. G. K. Larsson och

verkstadsdirektören E. G. G. Mattsson.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

Vid ärendets beredning inom försvarsdepartementet bedömdes grunderna

för tidigare förslag i viss mån ha förändrats till följd av den år 1958 beslutade

minskningen av marinens organisation. I enlighet härmed utarbetades

inom departementet i mars 1960 en promemoria angående örlogsvarvens

organisation, över promemorian, i vilken föreslås att marinverkstäderna

i Karlskrona skall ombildas till aktiebolag samt örlogsvarven i övrigt

organiseras i huvudsaklig anslutning till 1953 års örlogsvarvsutrednings

förslag, har yttranden efter remiss avgivits av överbefälhavaren, chefen för

marinen och marinförvaltningen, fortifikationsförvaltningen, försvarets

civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse, byggnadsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen,

statskontoret, riksrältenskapsverket, kommerskollegium, som överlämnat

yttranden från handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare,

handelskammaren i Gävle samt Smålands och Blekinge handelskammare,

statens organisationsnämnd, statens sakrevision, byggnadsstyrelsen,

riksantikvarieämbetet, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

arbetsmarknadsstyrelsen, som bifogat yttrande av länsarbetsnämnden

i Blekinge län, länsstyrelsen i Blekinge län, 1953 års utredning

rörande de statliga företagsformerna, landsorganisationen i Sverige, som

överlämnat yttranden av försvarsverkens civila personals förbund, statstjänarkartellen

och svenska metallindustriarbetareförbundet, tjänstemännens

centralorganisation, som bifogat yttranden från försvarets civila

tjänstemannaförbund och svenska underofficersförbundet, Sveriges akademikers

centralorganisation, Sveriges industriförbund och Karlskrona stad.

Jag avser att i det följande giva en redogörelse för örlogsvarvens nuvarande

organisation och därefter för 1953 års örlogsvarvsutrednings förslag

till ny organisation av örlogsvarven och vad i fråga om detta anförts

av reservanterna inom utredningen. I anslutning härtill redogöres för yttrandena

över utredningens och reservanternas förslag. Härefter följer en

redogörelse för Karlskronavarvsutredningens förslag och däröver avgivna

yttranden. Vidare återgives sammandrag av departementspromemorian och

över densamma gjorda yttranden. Slutligen framlägger jag mina egna synpunkter

och förslag.

Avdelning I. Örlogsvarvens nuvarande organisation och

arbetsuppgifter m. m.

Örlogsvarvens ändamål

Örlogsvarven är enligt för dem gällande provisorisk instruktion organ

för underhåll av marinens materiel. Deras verksamhet omfattar i första

hand underhåll, reparation och ombyggnad av marinens fartyg, stridsmedel

och övrig materiel samt utrustning av fartygen och deras förseende med

ammunition och drivmedel och övrig för fartygens drift och underhåll erforderliga

förnödenheter. Örlogsvarven omhänderhar avrustning ochberedskapsförläggning

av fartyg. De omhänderhar också förvaltningen av för verksamheten

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

5

erforderliga förråd, mottager och iordningställer lijälpfartyg och utövar annan

verksamhet med syfte att upprätthålla och höja marinens krigsberedskap.

Verksamheten omfattar i förekommande fall nybyggnad av fartyg för

marinen samt erforderliga försök för utveckling och underhåll av marinens

materiel.

Vid örlogsvarvens marinverkstäder får även utföras arbeten för andra

statliga myndigheter än marinens samt åt enskilda.

Till nu nämnda arbetsuppgifter kommer, att personal tillhörande marinens

militära och civilmilitära kårer skall å örlogsvarven beredas utbildning

i materielkännedom och kunskap om materielens handhavande och

vård.

I den mån kraven på marinens krigsberedskap icke utgör hinder härför,

skall verksamheten vid marinverkstäderna bedrivas efter affärsmässiga

grunder.

Chefskapet för örlogsvarven

Ledningen av örlogsvarv i tekniskt och ekonomiskt avseende utövas med

vissa undantag under marinförvaltningen av varvschefen.

Varvschefen lyder i militärt hänseende närmast under marinkommandochefen

men är i förvaltningshänseende direkt underställd vederbörlig central

förvaltningsmyndighet. Marinkommandochefens inflytande på varvets verksamhet

regleras i tjänstereglemente för marinen (del I, mom 926). Enligt

ifrågavarande reglemente skall varvschefen ställa sig till efterrättelse de

militära föreskrifter och anvisningar som marinkommandochefen utfärdar

i avseende å örlogsvarvets krigsförberedelse- och mobiliseringsarbete samt

verksamhet i krig. Dessa föreskrifter och anvisningar sammanhänger bl. a.

med det operativa krigsförberedelsearbetet, underställda sjöstridskrafters

krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt samt vidmakthållande av anbefalld

krigsberedskap. Bestämmelser har av marinförvaltningen utfärdats om förfaringssättet

för det fall, varvschefen av tekniskt-ekonomiska skäl finner

sig icke kunna följa marinkommandochefs direktiv.

Såväl militär som civilmilitär eller civil kan utses till varvschef. Hittills

har emellertid som varvschef, utom i ett fall, nämligen i vad avser nuvarande

chef för örlogsvarvet i Stockholm, vilken tillhör mariningenjörkåren,

förordnats regementsofficer ur flottan. I gällande personalförteckningar för

marinen upptages beställningar för örlogsvarvscheferna i Karlskrona (Bo 4)

och i Göteborg (Bo 1) å flottans stat. Beställning för chef för Stockholms

örlogsvarv (Bo 3) finnes uppförd å särskild stat för varvet.

Verksamhetens organisation

Verksamheten inom örlogsvarv bedrives på tre militärtekniska avdelningar,

nämligen vapenavdelningen, fartygsavdelningen och intendenturavdelningen

samt på en verkstadsteknisk avdelning, marinverkstäderna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 184- år 1960

eller ifråga om Göteborgs örlogsvarv, verkstadsavdelningen. Härtill kommer

en byggnadsavdelning. Till Stockholms örlogsvarv är därjämte ansluten en

minexperimentverkstad.

Marinverkstäderna omfattar dels sådana arbetsavdelningar, som utövar

verkstadsdrift, dels serviceavdelningar, allt i den mån arbetet regelmässigt

utföres med anlitande av kollektivavtalsanställd personal, dock med undantag

för vissa arbetsavdelningar, som handhar sprängämnen eller utför

smärre servicearbeten i omedelbar anslutning till förrådsverksamheten.

Dessa sistnämnda serviceverkstäder är anslutna till resp. militärteknisk

avdelning och sålunda icke till marinverkstäderna. Som exempel härpå

må nämnas att vid örlogsvarvet i Karlskrona finns serviceverkstäder för

vapenmateriel inom artilleri-, torped-, min- och ekipagesektionerna samt

nautiska sektionen, samtliga ingående i vapenavdelningen. De nu ifrågavarande

verkstäderna har i allmänhet en ringa maskinell och personell

utrustning. Arbetsuppgifterna avser främst isärtagning, rengöring, hopsättning,

felsökning, avhjälpande av fel i form av utbyte och passning av detaljer,

avprovning, justering samt kontroll av olika funktioner. Större reparationer,

nytillverkningar in. m., som fordrar tillgång till mera omfattande

verkstadsresurser, utföres å marinverkstäderna eller hos lämpliga civila

företag. De underhållsarbeten, som utföres inom serviceverkstäderna, kan

anses i princip motsvara de arbeten, som ombord å fartygen med där tillgängliga

resurser utföres av den vapentekniskt utbildade militära personalen

i syfte att hålla materielen i funktionsdugligt skick. Vidare avser arbetet

försöks- och utbildningsverksamhet.

Chef för marinverkstäderna är en verkstadsdirektör. Driften vid verkstäderna

ledes närmast under verkstadsdirektören av en överingenjör.

Verkstadsdirektör och överingenjör vid marinverkstäderna förordnas av

Kungl. Maj :t för viss tid, dock högst 6 år varje gång. Löneställningen för

verkstadsdirektören är Bp 4 i Karlskrona och Bp 3 i Stockholm, för överingenjören

ABp 26. Chef för verkstadsavdelningen i Göteborg är en marindirektör

av 2. graden (Ao 24).

Verkstadsdirektören utövar direkt under marinförvaltningen den

tekniska och ekonomiska ledningen av verksamheten vid marinverkstäderna

och det åligger honom bl. a. att ansvara för att verkstädernas arbeten

tillgodose kraven på krigsberedskap samt bedrives ekonomiskt och fullt

fackmässigt.

Verkstadsdirektören skall ställa sig till efterrättelse varvschefens direktiv

rörande krigsberedskap och andra militära förhållanden. Dylika kan tekniskt

och ekonomiskt påverka marinverkstädernas rörelse.

Som tidigare anförts gäller vissa särskilda bestämmelser i avseende å

chefens för Stockholms örlogsvarv befogenheter. Genom beslut den 30 april

1959 har sålunda Kungl. Maj:t bemyndigat marinförvaltningen att meddela

bestämmelser av innebörd att nämnde varvschef skall äga att, oavsett

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 18''f år 1960

7

föreskrifterna i den provisoriska instruktionen för örlogsvarv, fr. o. m. den

1 juli 1959 besluta i alla till örlogsvarvet hörande ärenden, som angår

örlogsvarvets beslutade utflyttning till Muskö.

Vapenavdelningens chef är en regementsofficer ur flottan och

fartygsavdelningens en marindirektör (i Göteborg civilanställd marindirektör

i mariningenjörkårens reserv). Sektionschefer är på vapenavdelningen

officerare ur flottan med undantag för teletekniska sektionen där

chefen är mariningenjör. På fartygsavdelningen är sektionscheferna (motsvarande)

personal ur mariningenjörkåren.

Intendenturavdelningens chef är regementsofficer (i Göteborg kompaniofficer)

ur marinintendenturkåren. Chef för kansliet i Stockholm resp.

Karlskrona är en civil befattningshavare med juridisk, statsvetenskaplig

eller annan lämplig akademisk utbildning och chef för varvskontoret en

varvskamrerare. I Göteborg finns ingen särskild chef för kansliet, vilket är

obetydligt till sin storlek.

Förråds verksamheten

Vid örlogsvarven finns förråd för den av varven utövade verksamheten.

Sålunda finns ammunitionsförråd av olika slag, intendenturmaterielförråd,

drivmedelsförråd, artilleri-, inventarieförråd m. fl. dylika förråd, reservdelsförråd

och verkstadsförråd.

Inventarier för flottans fartyg samt inventarier för förband och anstalter,

som enligt marinförvaltningens beslut tillhör örlogsvarvs förvaltning, sammanföres

i uppbörder (inventarieuppbörder).

Förråden förvaltas av vederbörlig sektion inom militärtekniska avdelningarna

och av marinverkstäderna (verkstadsavdelningen) i vad avser

verkstadsförrådet. Vid örlogsvarvet i Göteborg har på försök införts en

funktionell förrådsorganisation, innebärande att ett »allmänt varvsförråd»

tillskapats. I detta har sammanförts materiel från flertalet av de förråd,

som enligt den provisoriska instruktionen skall finnas vid örlogsvarv. Det

allmänna varvsförrådet tillhör organisatoriskt intendenturavdelningen. Även

vid örlogsvarvet i Stockholm har försök med ny förrådsorganisation påbörjats.

Enligt denna skall till en början fartygsavdelningens förråd sammanföras

till ett fartygsmaterielförråd samt olika reservdelsförråd för motortorpedbåtar,

för motorer till dessa samt för helikoptrar.

Verksamhetens fördelning m. m.

Verksamheten vid de militärtekniska avdelningarna omfattar i huvudsak

följande

a) beställande, kontrollerande och i beredskapsavseende förrådsförvaltande

verksamhet;

b) gencralbesiktningar och besiktningar i övrigt för utrönande av fartygens

och den övriga materielens tillstånd;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

c) planering, beställning och kontroll av erforderliga underhålls-och

reparationsarbeten å fartyg, stridsmedel och övrig materiel;

d) ut- och avrustning samt beredskapsförläggning av fartyg;

e) anskaffning, hållande i förråd och utlämning av ammunition och

utredning, fasta och flytande bränslen, driv- och smörjmedel, inventarier

samt materialutredning och allmänna förbrukningsartiklar för fartyg och

vissa marina förband m. m.;

f) förhyrning, mottagning, besiktning och utrustning samt åter lämning

av hjälpfartyg jämte deras underhåll;

g) verksamheten vid örlogsvarvs sammansättningsverkstäder för ammunition;
h)

inskjutning av kanoner, tuber och torpeder, provfällning av minor,

årsprov med ammunition samt erforderliga förrådsarbeten;

i) yrkesutbildning av personal;

j) örlogsvarv åvilande krigsförberedelsearbete;

k) örlogsvarvs civilförsvar samt bevakning och brandskydd;

l) försök för materielens utveckling och underhåll samt av utredningar

berörande örlogsvarvs verksamhetsområde.

Verksamheten vid marinverkstäderna omfattar i huvudsak följande:

a) underhålls- och översynsarbeten, ändrings- och ombyggnadsarbeten,

haverireparationer, nytillverkningar och nybyggnader samt utredningar,

besiktningar, kostnadsberäkningar m. fl. arbeten, som beställes av marinens

myndigheter;

b) utförande av arbeten åt andra statliga myndigheter samt enligt föreskrifter,

som utfärdas av marinförvaltningen, även åt enskilda;

c) enligt erhållna direktiv anskaffande, hållande i förråd och utlämning

på beställning för fartygen, övriga marina och andra statliga myndigheter

av erforderlig materiel, som ej ingår i allmänna materialförrådet;

d) upphandlingar och försäljningar;

e) tillhandahållande av personal, materiel och lokaler för enligt särskilda

bestämmelser föreskriven yrkesutbildning av personal ur marinens militära

och civilmilitära kårer; samt

f) tillhandahållande av ritare- och arbetarpersonal, erforderlig för beställande

myndighet.

Varvens inklusive marinverkstädernas byggnadsåren den handhas

direkt under fortifikationsförvaltningen av varvschefen, vilken jämväl handlägger

vissa andra marina myndigheters byggnadsärenden. Vid fullgörandet

av dessa uppgifter biträdes varvschefen av förut nämnda byggnadsdepartement

(byggnadsavdelning) under ledning av en byggnadstekniker.

Beträffande personalärenden gäller att varken varvschef eller verkstadsdirektör

äger inrätta extra eller extra ordinarie tjänster. Härom måste

framställning göras till vederbörlig central myndighet. Tillsättning av tjänst

i högst lönegrad A 21 sker däremot genom beslut av varvschefen i vad avser

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

9

de militärtekniska avdelningarna resp. verkstadsdirektören i vad avser

marinverkstäderna, varvid de dock skall i erforderlig utsträckning samråda

med varandra.

Kollektivavtalsanställda arbetare äger verkstadsdirektören anställa i mån

av behov.

Det må erinras om, att personalkontoret är gemensamt för marinverkstäderna

och örlogsvarvet i övrigt.

På grund av nu rådande sysselsättningsläge vid örlogsvarven har av

marinförvaltningen utfärdats föreskrift om att återanställning av arbetare

och tjänstemän inte får ske utan ämbetsverkets tillstånd.

Marinförvaltningen utlägger sina beställningar —i allmänhet avseende

nybyggnader — hos marinverkstäderna efter samma principer som

tillämpas vid utläggandet av beställningar hos andra leverantörer, d.v.s. i

allmänhet genom anbudsinfordran.

De militärtekniska avdelningarna på örlogsvarven beställer i

regel reparations- och underhållsarbeten. För dessa beställningar tillämpas

i regel icke anbudsförfarande utan beställningen utlägges på marinverkstäderna

»på bok och räkning». Ofta sker detta först sedan dessa inkommit

med uppgift angående ungefärlig kostnad. För närvarande gäller enligt

beslut av marinförvaltningen att de militärtekniska avdelningarna vid örlogsvarven

i Karlskrona och Stockholm är skyldiga att hänvända sig till resp.

marinverkstäder när det gäller arbeten som bekostas av varven tilldelade

medel för underhåll. Vissa bestämmelser har även utfärdats i syfte tillföra

verkstäderna arbeten från kustartilleriförsvaren och därigenom befrämja

sysselsättningen vid örlogsvarvet. Beställningar av ombyggnader och vissa

försök hos marinverkstäderna utlägges av de militärtekniska avdelningarna

efter uppdrag av marinförvaltningen.

Marinverkstädernas huvudsakliga arbeten utgöres av de militärtekniska

avdelningarnas beställningar.

Ekonomiska föreskrifter för verkstadsrörelsen m. m.

Då nu gällande organisation fastställdes förutsattes även, att underlag för

en rättvisande självkostnadsberäkning skulle åstadkommas, bl. a. därigenom

att marinverkstäderna erhöll särskild bokföring.

Förslag angående ekonomiska föreskrifter för marinverkstäderna underställdes

1947 års riksdag (prop. nr 112; skr. nr 186). Därvid togs i princip

ställning till frågorna om redovisning av marinverkstädernas anläggningstillgångar,

prissättning, olika i självkostnadsberäkningen ingående kostnadselement

och deras beräkning, beredskapskostnader och rörelsekapital m. m.

Bestämmelser i ämnet utfärdades av Kungl. Maj:t genom beslut den .80 juni

1947. Enligt dessa bestämmelser gäller för redovisning av marinverkstädernas

tillgångar och skulder följande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 18-''t år 1960

1. Marinverkstädernas tillgångar och skulder samt intäkter och kostnader

redovisas å eu särskild diversemedelstitel, marinverkstädernas drifttitel.

2. Såsom tillgångar skall å ifrågavarande drifttitel upptagas förutom utestående

fordringar och varor i arbete m. m. värdet av den del av marinverkstädernas

förråd av materiel, som icke är av beredskapsnatur.

3. Prissättningen av vid marinverkstäderna för statsmyndighet utförda

arbeten och tillverkade produkter skall så avpassas, att täckning

erhålles för till hyra, material, materialomkostnader, avlöningar och tillverkningsomkostnader

hänförliga utgifter samt ränta å rörelsemedel.

Prissättning av produkter och arbeten för annan beställare än statsmyndighet

skall medgiva täckning förutom av förutnämnda kostnader

jämväl av å arbetet eller produkten fallande del av pensionskostnader för

de anställda ävensom till av olycksfall i arbetet hänförliga kostnader.

4. Marinverkstäderna skall årligen till marinens delfond av försvarets

fastighetsfond erlägga hyra för nyttjade markområden och fasta anläggningar.

I samband med avgivande av förslag till stat för nämnda delfond

skall ifrågavarande hyresbelopp upptagas under titeln diverse inkomster.

Kostnader för reparation och underhåll av marinverkstädernas byggnader

m. in. skall bestridas av vederbörande utgiftspost å staten för nämnda

delfond.

5. Å marinverkstädernas arbetsmaskiner skall årligen verkställas avskrivningar.

Avskrivningarna skall beräknas i förhållande till för varje

maskin vid avskrivningstillfället beräknat återanskaffningsvärde. Avskrivningar

skall företagas årligen intill dess sammanlagda avskrivningsbeloppen

motsvarar återanskaffningsvärdet vid sista avskrivningstillfället.

Å arbetsmaskiner företagna avskrivningar skall tillgodoföras ett maskinersättningskonto,

från vilket skall bestridas kostnader för ersättningsanskaffning

av arbetsmaskiner.

6. Under driftomkostnaderna redovisade resultatkonton skall enligt allmänt

vedertagna bokföringsprinciper avslutas å ett särskilt upplagt vinstoch

förlustkonto.

7. Influtna dockavgifter skall tillgodoföras marinverkstädernas resultatkonton,

i den mån dockorna utnyttjas av verkstäderna.

8. Marinverkstäderna skall årligen före den 1 oktober till marinförvaltningen

ingiva specificerad uppställning över å drifttiteln redovisade tillgångar

och skulder vid utgången av nästföregående budgetår ävensom

specificerad uppgift å vid nämnda tidpunkt å vinst- och förlustkontot redovisade

belopp.

Det ankommer på marinförvaltningen att årligen till Kungl. Maj :t före

den 1 december ingiva förslag angående disposition av uppkommet överskott

eller till täckande av uppkommen förlust å rörelsen.

Samtidigt med fastställandet av ifrågavarande bestämmelser ställdes

budgetåret 1947/48 ett anslag å 6 miljoner kronor, utgörande rörelsekapital

för marinverkstäderna, till förfogande under fonden för förlag till statsverket.

Det i förhållande till omsättningen vid verkstäderna ringa rörelsekapitalet

förklaras av att förskott i stor utsträckning ställes till verkstädernas

förfogande vid utläggning av beställningar från marinen.

Vidare infördes bestämmelser att s. k. beredskapskostnader, varmed avsågs

i fredstid genom överdimensionering av anläggningar m. in. eller eljest

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

11

för tillgodoseende av krigs- eller beredskapsbehov uppkommande merkostnader,

skulle täckas genom medelsanvisning under anslag å driftbudgeten.

Nämnda rörelsekapital å 6 miljoner kronor, ersattes fr. o. m. budgetåret

1953/54 (prop. 1953: 153, rskr. 204) av en rörlig kredit hos riksgäldskontoret

å liögst 13 miljoner kronor, att utnyttjas efter behov. Å ianspråktaget

kreditbelopp utgår ränta efter marknadsläget enligt riksgäldskontorets bestämmande.

För verkstadsavdelningen vid örlogsvarvet i Göteborg, gäller i förevarande

avseende särskilda föreskrifter utfärdade av Kungl. Maj:t den 10 april

1953 och gällande för arméns tygverkstäder av 1. och 2. klass, marinens

verkstäder av 1. och 2. klass samt flygvapnets centrala verkstäder och

flottiljverkstäder. Föreskrifterna är av följande lydelse.

1. Verkstädernas tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter skola

redovisas å särskilda diversemedelstitlar.

2. Såsom tillgångar skola å ifrågavarande diversemedelstitlar i förekommande

fall upptagas värdet av förråd, lager, utestående fordringar,

pågående arbeten och övriga tillgångar samt såsom skulder utestående

leverantörsskulder, disponerade men ej utbetalade medel för rationaliseringsändamål

och övriga skulder. Å titlarna må därjämte redovisas balanserade

resultatmedel (saldo å vinst- och förlustkonto enligt punkt 8 nedan).

3. Förutom redovisning av verkstädernas inkomster och utgifter skall

bokföringen omfatta redovisning av tillverkningskostnader (självkostnadsbokföring)

i erforderlig omfattning.

I verkstädernas tillverkningskostnader skola i förekommande fall inräknas

kostnader för direkt material, materialomkostnader, direkta löner,

tillverkningsomkostnader och speciella direkta kostnader.

Avlöningar till militär, civilmilitär och civil personal skola ingå i tillverkningskostnaderna

i förhållande till den ungefärliga tid, vederbörande

befattningshavare sysselsättes med arbete för verkstadsdriften, varvid dock

undantag göres för sådan personal, som sysselsättes för egen utbildning.

Kostnader för av verkstäderna disponerade byggnader och markområden

ävensom förhyrda lokaler skola icke ingå i tillverkningskostnaderna.

Kostnader för de centrala förvaltningsmyndigheternas verkstadsbyråer

skola i regel icke ingå i tillverkningskostnaderna.

Såsom ersättning för uppkommande kostnader för vidmakthållande i

fred av verkstädernas krigsberedskap skola kostnadskontona för verkstadsdriften

beredas gottgörelse från vederbörliga underhållsanslag. Gottgörelsen

må icke innefatta ersättning för kostnader, som äro att anse såsom

normalt förekommande tomgångsförluster.

4. I driftkostnaderna må varje budgetår inräknas ett belopp motsvarande

högst 1 procent av verkstädernas årsomsättning under närmast föregående

år till under året nödvändiga rationaliseringsarbeten omfattande

vissa byggnadsåtgärder, som icke äro av investeringskaraktär, anskaffning

av viss utrustning, ändring av maskinuppställningar m. in.

5. Å verkstädernas maskiner och dyrbarare inventarier skola årligen

verkställas avskrivningar intill dess objekten utrangerats. Avskrivningarna

skola beräknas på det ungefärliga anskaffningsvärdet vid avskrivningstillfället.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

De sålunda verkställda avskrivningarna skola krediteras särskilda konton

som disponeras av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet för nyoch

ersättningsanskaffning av maskiner och inventarier.

6. Vederbörliga riksstatsanslag skola enligt beslut av vederbörande

centrala förvaltningsmyndigheter årligen tillgodoföras belopp motsvarande

bland tillverkningskostnaderna ingående kostnader för militär, civilmilitär

och civil personal enligt punkt 3 ovan, samt för bränsle, elström och vatten

m. m.

7. Prissättningen av för försvarets myndigheter och förband

samt andra statliga verk och myndigheter utförda arbeten och tillverkade

produkter skall avpassas så, att täckning erhålles för tillverkningskostnaderna

enligt punkterna 3 och 5 ovan.

Vid prissättning av för övriga myndigheter och enskilda utförda

arbeten och tillverkade produkter skall täckning beräknas dels för tillverkningskostnaderna

enligt ovan, dels för sådana kostnader, som icke

ingå i sistnämnda kostnader samt därjämte för uppskattad kapitalränta.

Kostnaderna skola i förevarande fall ingå i självkostnadsberäkningen såsom

ett summariskt beräknat pålägg (civilbeställningspålägg). Därutöver skall

priset inkludera det vinstpålägg, till vilket marknadsläget giver anledning.

8. I verkstädernas redovisning ingående resultatkonton skola årligen

avslutas å ett vinst- och förlustkonto. Å kontot redovisat saldo (underell„er

överskott), som i huvudsak är hänförligt till statliga beställningar,

må utjämnas genom justering av omkostnadspålägget enligt den centrala

förvaltningsmyndighetens bestämmande.

Av å civilbeställningar uppkommet överskott må för varje försvarsgrensförvaltning

högst 50 000 kronor balanseras till nästföljande budgetår

för att enligt vederbörande centrala myndighets bestämmande tagas i anspråk

för täckande av eventuella förluster å civilbeställningar. Därutöver

kvarstående överskott å civilbeställningar skall omföras till riksstatstiteln

Övriga diverse inkomster.

Den huvudsakliga skillnaden mellan de ekonomiska föreskrifter, som

nyss refererats, och dem, som gäller för marinverkstäderna, är, att i de för

Göteborgs örlogsvarv m. fl. gällande föreskrifterna bestämmelser finnes upptagna

angående disposition av uppkommet överskott eller till täckande av

uppkommen förlust, vilket icke är fallet i vad avser marinverkstäderna,

där detta bestämmes i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t efter framställning

av marinförvaltningen. Vidare får rationaliseringsmedlen användas även

för byggnadsåtgärder, medan beträffande marinverkstäderna dylika åtgärder

bekostas av särskilt underhållsanslag, som tilldelas örlogsvarvet. Slutligen

ingår icke hyra och kapitalränta i tillverkningskostnaderna, när det

gäller Göteborgs örlogsvarv m. fl.

Kontroll av marinverkstädernas arbeten för varven m. m.

För närvarande gäller beträffande kontrollen av marinverkstädernas arbeten

i stort sett följande.

De militärtekniska avdelningarnas kontrollanter biträder sektionscheferna

med att uppgöra förslag till beställning av översyns- och reparationsarbeten

samt förhandsberäkna kostnaderna eller föreslå att förhandskalkyl

skall inhämtas från marinverkstäderna. Kontrollant skall följa de arbeten,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 är 1960 13

vilka han satts att kontrollera, och tillse att dessa bedrives på ett fullgott,

planmässigt och ekonomiskt sätt och i överensstämmelse med ritningar och

arbetsbeskrivningar. Han kan också vid behov biträda med speciell sakkunskap

för materielens användning.

I vissa fall, t. ex. vid hylstillverkningen, har en viss samordning skett

mellan artillerisektionens kontroll och marinverkstädernas egen avsyning.

Inköp av reservdelar m. m., som erfordras för visst arbete, sker ibland

efter direktiv av kontrollanten eller också ställer kontrollanten reservdelar

o. s. v. till förfogande, sedan dessa inköpts på sektionens initiativ.

örlogsvarvens personalstyrka

Örlogsvarvens personalstyrka den 1 januari 1956 och dennas fördelning

var följande (parentes efter slutsumma anger uppbördsmän för avrustade

fartyg).

Karlskrona örlogsvarv

Personalkategori

CÖV

Va-

pen-

avd.

Fart.

avd.

Int.

avd.

Byggn.

avd.

Marin-

verkst.

Sum-

ma

Militär personal .....................

1

185

(18)

182

(39)

10

—

—

378

(57)

Personal från mariningenjörkåren......

—

6

7

—

—

—

13

Varvspolis ..........................

—

25

—

—

—

—

25

Civila tjänstemän ....................

—

78

27

46

26

419

396

Kollektivavtalsanställd personal........

—

194

7

12

123

1 719

2 055

Summa

1

488

(18)

223

(39)

68

149

2138

3 067

(57)

Stockholms örlogsvarv

Personalkategori

CÖV

Va-

pen-

avd.

Fart.

avd.

Int.

avd.

Min-

exp.

avd.

Byggn.

avd.

Marin-

verkst.

Sum

ma-

Militär personal................

1

150

(10)

147

(31)

5

—

—

—

303

(41)

Personal från mariningenjörkåren

—

5

5

—

2

—

1

13

Varvspolis ....................

—

19

—

—

—

—

—

19

Civila tjänstemän...............

—

65

40

43

8

25

227

408

Kollektivavtalsanställd personal . .

—

158

16

11

3

74

872

1 134

Summa

1

397

(10)

208

(31)

59

13

99

1100

1877

(41)

Göteborgs örlogsvarv

Personalkategori

CÖV

Va-

pen-

avd.

Fart.

avd.

Int.

avd.

Byggn-

avd.

Verkst.

avd.

Sum-

ma

Militär personal .....................

1

90

84

6

1

182

(7)

(22)

(29)

Personal från mariningenjörkåren .....

—

1

3

—

—

1

5

Varvspolis...........................

—

13

—

—

—

—

13

Civila tjänstemän ....................

—

25

10

35

4

26

100

Kollektivavtalsanställd personal........

—

33

2

8

19

178

240

Summa

1

162

99

49

24

205

540

(7)

(22)

(29)

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

Motsvarande uppgifter den 1 januari 1960 framgår av följande sammanställningar.

Karlskrona örlogsvarv

Personalkategori

CÖV

Vapen-

avd.

Fart.

avd.

Int.

avd.

Byggn.

dep.

Marin-

verkst.

Summa

Militär personal...............

1

189

133

8

331

(15)

(43)

(58)

Personal från mariningenjörkåren

—

3

7

—

—

—

10

Varvspolis....................

—

24

—

—

—

—

24

Civila tjänstemän .............

—

71

31

36

41

400

579

Kollektivavtalsanställd personal. .

—

148

9

11

93

1 453

1 714

Summa

1

435

180

55

134

1853

2 658

(15)

(43)

(58)

Stockholms örlogsvarv

Personalkategori

CÖV

Va-

pen-

avd.

Fart.

avd.

Int.

avd.

Min-

exp.

avd.

Byggn.

avd.

Marin-

verkst.

Sum-

ma

Militär personal................

178

129

5

2

314

(10)

(21)

(31)

Personal från mariningenjörkåren

1

6

8

—

2

—

—

17

Varvspolis ....................

—

20

—

—

—

—

—

20

Civila tjänstemän ..............

—

72

44

34

13

31

169

363

Kollektivavtalsanställd personal. . .

—

159

22

10

1

45

520

757

Summa

1

435

203

49

16

78

689

1471

(10)

(21)

(31)

Göteborgs örlogsvarv

Personalkategori

CÖV

Va-

pen-

avd.

Fart.

avd.

Int.

avd.

Byggn.

avd.

Marin-

verkst.

Sum-

ma

Militär personal......................

1

141

(7)

46

(12)

9

1

—

198

(19)

Personal från mariningenjörkåren.......

—

1

3

—

—

1

5

Varvspolis...........................

—

13

—

—

—

—

13

Civila tjänstemän ....................

—

20

2

31

13

31

97

Kollektivavtalsanställd personal.........

—

26

1

10

12

118

167

Summa

1

201

(7)

52

(12)

50

26

150

480

(19)

Marinkommandots förvaltningsorgan

Örlogsvarven omhänderhar icke all förvaltningsverksamhet inom marinkommandona.

Under marinkommandochefen lyder vissa förvaltningsorgan

för den regionala verksamheten. Sålunda finns en intendenturförvaltning,

en sjukvårdsförvaltning och en kassaförvaltning. Förvaltningsorganen är

personellt sett av relativt ringa omfattning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

15

Marinkommandots intendenturförvaltning har i princip ansvaret för att

personalen inom marinkommandot erhåller förplägnad, beklädnad och

förläggning samt att förbandens behov av expeditionsmateriel, idrottsmateriel,

marketenteriförnödenheter och därmed sammanhängande medelsförvaltning

m. m. tillgodoses.

Den i örlogsvarvet ingående intendenturavdelningen har —- i vad

avser den mera »utåtriktade» verksamheten — ansvaret för förbandens

förseende med fasta och flytande bränslen, driv- och smörjmedel samt

materialutredning.

Marinkommandochefen skall enligt gällande tjänstereglemente för marinen

vaka över hälso- och sjukvården vid honom underlydande förband.

För detta ändamål står en chefläkare (marinläkare) jämte viss annan

läkar- och sjukvårdspersonal till hans förfogande.

Marinkommandots kameralkontor (kassaförvaltning) står under ledning

av en kamrer are. Det ombesörjer avlöningsuträkning och löneutbetalning

samt vad i övrigt därtill hörer för av marinkommandot kollektivavtalsanställd

personal, däremot icke längre för militär personal. Vidare har kameralkontoret

att verkställa utbetalningar i anledning av räkningar, som överlämnas

av marinkommandots förvaltningsorgan och, i vad avser marinkommando

Ost, av sjögående fartyg m. fl. Härtill kommer andra till kameral

verksamhet hörande arbetsuppgifter.

Den centrala ledningen

Den centrala tekniska och ekonomiska ledningen av örlogsvarven liksom

marinens övriga verkstäder, förråd och baser utövas av marinförvaltningen.

Denna ledning begränsas emellertid genom de befogenheter härutinnan,

som tillkommer fortifikationsförvaltningen, försvarets civilförvaltning

och försvarets sjukvårdsstyrelse i vad avser byggnadsverksamhet resp.

kassa- och revisionsverksamhet samt sjukvårdande verksamhet.

Inom marinförvaltningen handlägges ekonomiska och tekniska ärenden

beträffande örlogsvarvens liksom andra under ämbetsverket lydande verkstäder

av en direkt under souschefen lydande verkstadsbyrå.

Av de ärenden, som avser marinverkstädernas utrustning, är icke samtliga

koncentrerade till verkstadsbyrån. Sålunda handlägges ärenden beträffande

vissa motorfordon samt telefonfrågor på marinförvaltningens

vapenavdelning. Å andra sidan utgör örlogsvarven endast en del av de

verkstäder, som lyder under verkstadsbyrån. Sålunda finns härutöver kustartilleriverkstäderna

med sammanlagt cirka 250 arbetare.

Sedan fortifikationsärendena inom marinförvaltningen år 1948 övergick

till fortifikationsförvaltningen, har beträffande verkstädernas byggnadsfrågor

inom verkstadsbyrån handlagts i huvudsak principprojektering och detaljutformning

av byggnader, kajer, pirar, dockor, m. m. i samarbete med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

fortifikationsförvaltningen och marinstaben. Fortifikationsförvaltningen svarar

i tekniskt och ekonomiskt avseende för byggnad och underhåll.

Den centrala bokföringen av inkomster och utgifter samt den kamerala

revisionen åvilar civilförvaltningen som skall utöva ständig tillsyn över att

försvarets räkenskapsväsende fungerar ändamålsenligt och äger att meddela

föreskrifter om sättet för räkenskapsposternas behöriga bokföring och verifiering.

Civilförvaltningen är vidare besvärsinstans i vad avser till personal vid

försvaret (dock ej inom central förvaltningsmyndighet) utgående förmåner

i kontant och in natura.

Avdelning II. 1953 års örlogsvarvsutredning

Rörande bakgrunden till 1953 års örlogsvarvsutredning har redan inledningsvis

erinrats om att frågan om örlogsvarvens organisation i skilda

sammanhang upptagits av riksdagens revisorer och statsutskottet samt marinförvaltningens

hemställan om utredning i skrivelse den 13 november

1952. Riksdagens revisorer har i frågan anfört bl. a. följande.

De förhoppningar om en effektivisering och rationalisering av verkstadsrörelsen,

som knöts vid beslutet om örlogsvarvens omorganisation, har,

såvitt revisorerna kan bedöma, i stort sett infriats. Emellertid har erfarenheten

samtidigt utvisat, att vissa olägenheter är förbundna med nuvarande

organisation.

Den mest framträdande olägenheten är att de för verkstadsrörelsen erforderliga

fasta anläggningarna icke ingår i marinverkstädernas anläggningstillgångar

utan alltjämt redovisas å försvarets fastighetsfond, vilken

förvaltas av fortifikationsförvaltningen. Vid ett företag med industriell drift

är det som regel icke möjligt att göra någon bestämd åtskillnad mellan

olika slag av anläggningar, varför frågor rörande de åtgärder som erfordras

för en utvidgning eller omläggning av driften bör behandlas enhetligt och

i ett sammanhang. Med nuvarande system kommer emellertid såväl marinförvaltningen

som fortifikationsförvaltningen att inkopplas på dylika frågor,

allt eftersom medel för ändamålet skall äskas å drift- eller kapitalbudgeten.

För en rationell planering av verkstadsdriften med därav betingade krav på

snabbhet i beslut och verkställighet innebär detta en påtaglig belastning.

Revisorerna, som även påtalade vissa andra olägenheter med den nuvarande

organisationen, föreslog att efter mönster från övriga affärsdrivande

verk en särskild kapitalfond skulle inrättas för redovisning av marinverkstädernas

tillgångar och skulder m. m. Därmed skulle automatiskt följa

att även de fasta anläggningarna ställdes under verkstadsledningens omedelbara

förvaltning.

Revisorerna fann, att även organisationen vid örlogsvarven borde överses,

enär den rådande dualismen i fråga om verkstadsrörelsens ledning visat

sig mindre lycklig. En lösning av denna fråga ansågs böra sökas i ett full
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

17

följande av 1944 års riksdagsbeslut hän emot full självständighet för marinverkstäderna

såsom företagsekonomisk enhet. Därest marinverkstäderna

skulle utbrytas ur örlogsvarven, ifrågasatte revisorerna, huruvida icke

örlogsvarvens militärtekniska avdelningar och fastighetsförvaltande organ

lämpligen borde inordnas i vederbörande marindistriktsstaber (numera

marinkommandostaber).

Statsutskottet har bl. a. — efter att ha erinrat om de av marinförvaltningen

och riksdagens revisorer gjorda uttalandena — framhållit, att utskottet vid

företaget besök i Karlskrona funnit, att den nuvarande organisationen av

därvarande örlogsvarv vore i vissa avseenden behäftad med olägenheter,

vilka snarast borde avhjälpas för åstadkommande av bl. a. en rationellare

driftsekonomi. I två likalydande motioner till 1953 års riksdag, väckta den

ena inom första kammaren av herrar Hällgren och Hansson (1:67) och

den andra inom andra kammaren av herr Johnsson i Kastanjegården m. fl.

(II: 94) har vidare bl. a. framförts att det vore angeläget att direktiven bleve

så utformade att utredningsmännen finge möjlighet att utreda frågan i hela

dess vidd, så att åtminstone beträffande Karlskrona alla olika företagsformer

komme under omprövning.

Statsutskottet, som utgått från att den kommande utredningen bleve

förutsättningslös, har förklarat sig räkna med att även de i de berörda

motionerna gjorda uttalandena därvid komme att beaktas.

Statsutskottets förevarande utlåtande har godkänts av riksdagen (skriv.

1953: 103).

I direktiven för utredningen erinrade departementschefen — utöver vad

nyss anförts — om marinförvaltningens förenämnda framställning den

13 november 1952. Häri anfördes bl. a. följande.

Organisationsfrågorna vid örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona har

varit föremål för kontinuerlig uppmärksamhet från marinförvaltningens

sida. Uppfattningarna om erfarenheterna beträffande den principiella omorganisationen

går dock kraftigt isär. På militärt håll framhålles att verkstädernas

relativt fristående ställning nedsatt de omorganiserade varvens

effektivitet bl. a. rörande ansvarsfördelning, oenhetlighet vid planering,

dubbla tjänstevägar in. m. Från marinverkstädernas sida har däremot

hävdats, att dessa borde få behålla sin nuvarande ställning.

Vidare har den på försvarsväsendets område rådande månghövdade

centralförvaltningen med därav följande komplicerade subordinationsförhållanden

skapat särskilda problem vid örlogsvarven.

Enligt marinförvaltningens uppfattning bör för örlogsvarven endast två

organisationsformer ifrågakomma, nämligen antingen att ställa marinverkstäderna

och örlogsvarvens övriga avdelningar under en enhetlig ledning

av en varvschef eller att organisera marinverkstäderna såsom fullt självständiga

organ. I det senare fallet kan fråga uppstå, om de nuvarande militärtekniska

avdelningarna på Stockholms och Karlskrona örlogsvarv lämpligen

böra sammanföras med den direkt under marinkommandochefen

stående förvaltningen.

De olika spörsmål, varom meningsskiljaktigheter råder, främst frågan

2—286 oo Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 184

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

om örlogsvarvens ledning, bör göras till föremål för en utredning. Härvid

synes hänsyn böra tagas till den differentiering i verksamheten, som framdeles

kan förväntas mellan å ena sidan örlogsvarven i Stockholm och Göteborg

och å andra sidan örlogsvarvet i Karlskrona. Örlogsvarvet i Stockholm

har sålunda föreslagits skola förläggas till Muskö och där insprängas i

berg för att huvudsakligen användas för reparationstjänsten under krig;

varvet avses även för varvsdrift i fred. I Karlskrona, där berg saknas för

att inspränga tunnlar för större fartyg, bör arbetsuppgifterna för varvet

huvudsakligen avse varvsdrift i fred, innefattande ny- och ombyggnad av i

första hand örlogsfartyg samt fartygens s. k. generalöversyner, ävensom

materielunderhåll. Varvet bör jämväl i möjligaste mån utnyttjas för krigsreparationstjänst.

Med hänsyn till det anförda synes skäl tala för att Stockholms

örlogsvarv erhåller den bästa organisationen, om det ställes under en

enhetlig ledning av en varvschef, medan i fråga om Karlskrona örlogsvarv

skäl kan andragas för en uppdelning av verksamheten på två från varandra

skilda organisationer. Beträffande Göteborgs örlogsvarv kommer utvecklingen

troligen gå i samma riktning som i Stockholm. Detta medför att

samma synpunkter kan anläggas på Göteborgs som på Stockholms örlogsvarv,

varför den ifrågasatta översynen om örlogsvarvens organisation jämväl

bör omfatta det förstnämnda varvet.

I händelse starka skäl talar för ett självständigt organiserande av verkstadsdriften

vid Karlskrona örlogsvarv, bör verksamhetens organiserande

i bolagsform övervägas.

Förslag av 1953 års örlogs var vsutredning

Örlogsvarvens uppgifter i framtiden, speciellt produktionsinriktningen inom verkstäderna

Utredningen erinrar om att marinens basverksamhet får en alltmera

ändrad karaktär. Övergången till lättare fartyg med större beroende av

landbaserade anläggningar liksom atombombhotet medför behov av ett

finförgrenat bassystem längs kusterna. Spridning jämte bergskydd blir av

stor betydelse för underhållsverksamheten. Örlogsvarven kommer därvid

att uppträda som »modervarv», som utrustar och leder mindre baser på

lämpliga platser utmed kusten. Lämpliga civila varv och verkstäder bör i

krigstid ingå i denna organisation. Denna utveckling bör beaktas vid övervägandena

angående örlogsvarvens organisation.

Marinverkstädernas produktion är, anför utredningen, större än som

totalt behövs för marinens egen räkning. Härigenom har man erhållit en

kapacitet, som möjliggör snabb service vid toppbelastning och har en beredskapskapacitet

för att snabbt kunna iordningställa avrustade fartyg.

Man kan vidare behålla en arbetarstam, som är van vid marinens arbeten

och som vid beredskap och krig kan utgöra nyckelpersonal vid de olika

baserna. Överkapaciteten kan dock under vissa förhållanden medföra

sysselsättningsproblem. Å andra sidan har man icke kunnat undvika att

tillgripa övertidsarbete under vissa perioder av året.

Utredningen anser, att det skulle vara till fördel om verksamheten kunde

avpassas så, att en jämn sysselsättning erhålles utan att marinens behov

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1960

19

eftersattes. Av väsentlig betydelse är härutinnan, vilka arbetsuppgifter som

ålägges örlogsvarven.

Utredningen framhåller sammanfattningsvis, att örlogsvarvens huvuduppgift

även i framtiden bör vara underhåll samt ombyggnader och moderniseringar

av marinens fartyg och att nybyggnader samt icke marina arbeten

bör förekomma endast i den utsträckning detta erfordras för arbetsutjämning

eller av andra särskilda skäl. En effektiv central planering bör eftersträvas.

Marinförvaltningen bär det yttersta ansvaret för örlogsvarvens

sysselsättning. En närmare utredning angående möjligheten att öka användningen

av civila varv bör göras inom marinledningen. Utredningens synpunkter

på örlogsvarvens framtida arbetsuppgifter utföres närmare enligt

följande.

Örlogsvarvets främsta uppgift bör vara underhållsarbeten, d. v. s. vård,

översyn och reparation. Utredningen bedömer på angivna skäl att allt större

krav kommer att ställas på basorganisationen och underhållsanstalterna i

land. Vid oförändrad storlek hos flottan synes sålunda underhållsbehovet

totalt sett få antagas öka något.

Att marinens totala underhållsbehov kan förutsättas öka i framtiden,

behöver emellertid icke medföra att kravet på örlogsvarvens kapacitet blir

i motsvarande utsträckning större. Sålunda kan man tänka sig att man i

ökad utsträckning använder utbytessystemet, d. v. s. att utbyta skadad eller

sliten materiel och reparera den vid central verkstad eller vid med hänsyn

till arbetsbelastningen lämplig tidpunkt. Vidare kan civila varv lättare

taga hand om de mindre fartygstyper, som den moderna flottan kan väntas

omfatta i större utsträckning än för närvarande.

Beträffande fördelningen mellan Karlskrona och Stockholm erinrar utredningen

om att enligt gällande krigsbaseringsplaner ett betydligt större

antal fartyg avses för marinkommando Ost än för marinkommando Syd.

Utredningen anser sig dock icke kunna räkna med utökning av stockholmsvarvets

kapacitet utan utgår från i stort sett oförändrad fördelning mellan

varven.

Det är ofta svårt att skilja moderniserings- och ombyggnadsarbeten.

Samtliga nämnda arbeten bör därför enligt utredningen behandlas lika.

Flertalet moderniserings- och ombyggnadsarbeten bör lämpligast utföras

på örlogsvarven, som har ingående erfarenhet av örlogsfartygen och deras

tillstånd. Under förutsättning av eu icke alltför snäv tidsbestämning kan

dessa arbeten dessutom användas i arbetsutjämnande syfte.

Utredningen anför, att det viktigaste skälet för en viss nybyggnadsverksamhet

på våra örlogsvarv torde vara att därigenom erhålla utjämning

av arbetstillgången. Förutsättningen härför är dock, att leveranstid

och prissättning är så bestämda, att möjlighet föreligger att bedriva arbetena

i för jämn arbetsbelastning avpassad takt. Vidare kan redan moderniserings-

och ombyggnadsarbetena användas för arbetsutj änming, varför nybyggnadsarbetena

sålunda icke är de enda därför lämpade arbetsobjekten.

Under 1900-talet har någon kontinuerlig nybyggnad av större fartyg icke

skett vid våra örlogsvarv. Däremot har i stort sett kontinuerlig nybyggnad

skett i vad avser mindre fartyg. Vid Göteborgs örlogsvarv förekommer icke

någon nybyggnad.

Utredningen erinrar om, afl den privata varvsindustrien, vilken är

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 18''r år 1960

modern och rationellt utrustad för nybyggnadsverksamhet, i stor omfattning

utnyttjas för byggande av våra större örlogsfartyg. Så bör lämpligen

ske även i fortsättningen. Viss nybyggnadsverksamhet bör dock förekomma

vid våra örlogsvarv, om det ur sysselsättningssynpunkt är önskvärt och

produktionsbetingelser föreligger. Med hänsyn till anförda motiv för nybyggnadsverksamheten

bör icke alltid anbudspriset och leveranstiden vara

avgörande. Frågan om omfattningen i framtiden av nybyggnadsverksamheten

vid örlogsvarven torde emellertid även få ses mot bakgrunden av i

vilken utsträckning dessa kan förses med modern, för nybyggnader avsedd

utrustning. Vidare måste beaktas framtida underhållskostnader för denna

utrustning. Utredningen erinrar om kostnaderna för utbyggnaden av Muskövarvet

och den begränsade investeringsvolymen för försvarets räkning samt

förklarar att det undandrager sig utredningens bedömande, i vilken utsträckning

inom den totala investeringsramen utrymme kan finnas för

sådana investeringar, som avses för nybyggnadsändamål.

Utredningen föreslår, att pjäshy Istillverkningen vid Karlskrona örlogsvarv

flyttas från Karlskrona till särskild, under försvarets fabriksstyrelse

lydande anläggning efter en lämplig övergångstid. Detta skulle innebära

realiserandet av ett redan förut fattat principbeslut av 1943 års riksdag.

Arbeten för andra beställare än marinen har antagits för att

nå arbetsutjämning. Utredningen erinrar om att det vid en åtstramning i

konjunkturerna kan bli svårt att erhålla dylika arbeten i konkurrens med

de privata varven och privatindustrien i övrigt. Utredningen anför vidare,

att örlogsvarven har en speciell, marin inriktning av sin utrustning. Kravet

på prioritet för marina arbeten kan förrycka leveranstiderna. Någon effektiv

ackvisitionsapparat finns icke. Speciella investeringar för nu nämnda ändamål

kan icke förväntas, enär de för marinen möjliga anslagen måste användas

för att genom specialisering vinna största möjliga effektivitet och

förbilligat underhåll. Särskild restriktivitet bör därför i framtiden gälla

vad beträffar kommunala och enskilda beställningar. Dylika bör antagas

endast i den mån de icke medför svårigheter att utföra örlogsvarvets ordinarie

arbetsuppgifter och behöves för arbetsutjämning. Särskilda resurser

för dylika arbeten bör icke få anskaffas. Det förutsättes att jämn arbetsbelastning

i framtiden skall kunna erhållas utan att civila beställningar

skall behöva antagas i någon större utsträckning. Detta bör möjliggöras

bl. a. genom en effektiv planering inom örlogsvarven och marinledningen.

Utredningen erinrar vidare om vikten av att i görlig utsträckning använda

den civila varvsindustrien.

örlogsvarvens inlemmande i marinkommandoorganisationen

Utredningen utgår från att den verksamhet, som numera bedrives inom

öriogsvarvens ram, fortfarande skall lyda under en särskild örlogsvarvschef,

som i förvaltningshänseende lyder direkt under marinförvaltningen.

Utredningen har däremot icke funnit tillräckliga skäl föreligga att inordna

marinkommandots nuvarande förvaltningsorgan under varvschefen. Vissa

ärenden föreslås dock övergå från marinkommandots intendenturförvaltning

till örlogsvarvet.

Marinkommandochefens inflytande på varvsverksamheten föreslås bli

så utformat, att han i fred i stället för direktivrätt får beslutanderätt i sådana

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

21

förvaltningsfrågor inom örlogsvarvens verksamhetsområde, som avser krigsplanläggning

och mobiliseringsförberedelser, under förutsättning av att desamma

är av större räckvidd. Vederbörlig personal inom örlogsvarvet skall

föredraga ärendena i närvaro av varvschefen. Någon ytterligare beslutanderätt

i förvaltningsfrågor inom örlogsvarvets verksamhetsområde skall marinkommandochefen

icke ha enligt förslaget.

Synpunkter på olika organisationsformer för örlogsvarv

Utredningen erinrar om, att det för närvarande råder oklarhet beträffande

marinverkstädernas ställning i örlogsvarvsorganisationen d. v. s. beträffande

utformningen och innebörden av den enhetliga ledningen. Denna oklarhet

torde till större del vara orsakad av att den provisoriska instruktionen icke entydigt

följer de av departementschefen vid organisationens fastställande i

propositionen 1944: 166 angivna principerna. Förhållandet har satt sin

prägel på arbetet vid örlogsvarven och medfört tidskrävande undersökningar

och diskussioner beträffande varvschefens och verkstadsdirektörens befogenheter.

En fråga har även varit i vad mån verkstadsarbetet kan helt

koncentreras till marinverkstäderna eller om man även i fortsättningen

måste räkna med verkstadsarbete i viss utsträckning inom de militärtekniska

organen. Utredningen kommer på anförda skäl fram till att serviceavdelningarna

icke kan avskaffas, utan att man även i framtiden får räkna med

att de kommer att finnas, ehuru måhända i annan form, betingad av fartygens

spridning och ökade krav på inspektion och kontroll. En instruktionsmässig

begränsning av serviceverkstädernas verksamhet föreslås emellertid

och liar närmare utformats av utredningen.

Det principiella kravet på örlogsvarvens organisation angives av utredningen

vara samordning mellan produktion, konstruktion och planering.

Flera organ på samma plats med lika eller angränsande arbetsuppgifter

bör undvikas. Örlogsvarvens basuppgifter måste beaktas och en effektiv

krigsplanläggning och organisation av krigsreparationstjänsten underlättas.

En skiljelinje får icke föreligga mellan olika personalgrupper. Den tekniska

samordningen bör kompletteras med en ekonomisk sådan. I erforderlig

omfattning rättvisande kostnadsberäkning bör vara möjlig. Det bör i princip

icke föreligga någon skillnad mellan freds- och krigsorganisation. Utbildningen

bör kunna göras planmässig och allsidig. Det totala krigets krav

på samordning med andra myndigheter, landets industriella resurser in. m.

måste beaktas.

Utredningen övergår därefter till att diskutera olika alternativ för örlogsvarvens

organisation. Alternativen kan schematiskt angivas på följande sätt.

1. Verkstadsrörelsen ingår i örlogsvarvet på i princip samma sätt som

Övriga organisationsenheter inom detta och under en gemensam chef.

2. Verkstadsrörelsen bedrives i principiellt samma form som nu är

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr lSrt år 1960

fallet men som en fristående verksamhet direkt under marinförvaltningen.

Den är sålunda blott lokalt ansluten till örlogsvarvet.

3. Verkstadsrörelsen bedrives i bolags- eller affärsverksform och lyder

under vederbörligt departement.

Beträffande det första alternativet anföres i huvudsak följande.

Örlogsvarvets hela verksamhet samlas under en chef. Samordning och

utnyttjande av örlogsvarvets hela tekniska och militärtekniska kunnande

underlättas. Detta är av särskild vikt i tider, då det råder brist på teknisk

personal. Onödig dubbelanskaffning av materiel undvikes. Samarbetet

mellan verkstadsrörelsen och de militärtekniska avdelningarna blir mera

effektivt. En rätt fördelning av verkstadsarbetet mellan marinverkstäderna

och de militärtekniska avdelningarna har till viktig förutsättning en intim

sammanknvtning av verksamheterna. Härför torde en enhetlig ledning vara

villkor. Kompetenskonflikter undvikes. Man förhindrar att de militärtekniska

avdelningarna söker göra sig »självförsörjande» beträffande så många nyttigheter

och tjänster som möjligt.

En enhetlig ledning underlättar spridning och sammanhållning av örlogsvarvets

verksamhet, enär därigenom en person har överblick över den

samlade verksamheten på örlogsvarvet. Behovet av en dylik överblick är

särskilt starkt vid krig.

Den militärtekniska expertisen användes effektivare i en enhetlig organisation,

där samarbete kan ske mellan dem, som använder materielen

och samlar erfarenheter beträffande densamma, och det producerande

organet. Behov av konstruktörer och ritare föreligger i stor utsträckning

även för de beställande organen och därför sparar man personal genom

möjlighet att utnyttja gemensamt konstruktionskontor.

Inom utredningen har även diskuterats en modifiering av nu ifrågavarande

alternativ, innebärande att verkstadsrörelsen i driftstekniskt och

driftsekonomiskt avseende skulle ställas direkt under marinförvaltningen

och icke under varvschefen. Då man emellertid icke kan klart definiera

vad som menas med driftstekniska och driftsekonomiska frågor, å ena,

samt varvsdriften i övrigt, å andra sidan, har man icke ansett sig böra

föreslå en dylik lösning.

Beträffande det andra alternativet, d. v. s. fristående marinverkstäder, som

lyder direkt under marinförvaltningen, har anförts följande.

Snabbare och smidigare handläggning liksom klara befälslinjer erhålles.

Detta giver bättre konkurrensförmåga gentemot de civila varven. Marinverkstädernas

hjälpmedel kommer under dess egen ledning. Större möjlighet

att göra rättvisande självkostnadsberäkningar skulle erhållas genom

avgränsning från den militära verksamheten.

Trots marinverkstädernas självständiga ställning gentemot de marina

myndigheterna på platsen kan de emellertid icke lösgöras ur det militära

sammanhanget och från huvuduppgiften att erbjuda för marinens behov

avpassade varv och verkstäder. Inflytande från marinkommandochefen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

23

kommer att utövas genom dennes direktivrätt i prioritetsfrågor och i krigsberedskaps-

och mibiliseringsfrågor liksom när det gäller krigsreparationstjänst

och militär säkerhetstjänst. Någon möjlighet att fritt disponera över

sin kapacitet får marinverkstäderna icke fullt ut genom att de marina beställningarna

måste gå före de civila. Mot alternativet har även anförts, att

dubbelarbete kommer att uppstå genom att vissa funktioner och göromål

kommer att utföras på två håll, nämligen dels å marinverkstäderna och dels

hos marinkommandocliefen. Risk föreligger för att verkstadsresurser växer

upp hos den sistnämnde för att göra denne oberoende av marinverkstäderna i

vad avser mindre arbeten. Gemensamt utnyttjande av fastighetsorgan och

transportorgan liksom för närvarande kan knappast undvikas och därmed

följer möjlighet till konfliktanledningar. De militärtekniska avdelningarna behöver

ritkontor för sitt arbete och finnes icke tillgång till dylikt inom samma

organisationsenhet, kan man riskera att man får ett ritkontor hos marinkommandochefen

och ett hos marinverkstäderna.

Behovet av gemensam ledning vid krig gör att man då får nya samordningsproblem

mellan marinverkstäderna och marinkommandochefens organ.

Krigsreparationsverksamheten planlägges lättare med all verksamhet

under en ledning, eftersom i krigsreparationsgrupperna ingår personal av

alla kategorier.

Organisationen passar icke Muskö-varvet och Västkust-basen.

Spridning av underhållsverksamheten ställer större krav på enhetlig

ledning.

Rättvisande självkostnadsberäkning går att erhålla oberoende av organisationen.

I

I det tredje alternativet skulle marinverkstäderna drivas som bolag eller

affärsdrivande verk. För bolagsform anses tala att denna medgiver större

smidighet och konkurrenskraft, friare lönesättning och oberoende av t. ex.

fortifikationsförvaltningen och försvarets civilförvaltning. Marinens behov

att tillvarata säkerhets- och beredskapskrav liksom prioritetsrätt skulle tillfredsställas

genom representantskap i bolagets styrelse och genom särskilda

avtal mellan bolaget och marinen. Bolaget skulle icke ingå i marinens organisation.

Sålunda skulle bl. a. marinförvaltningens verkstadsbyrå icke ha

någon befattning med detsamma.

Mot bolagsformen har utredningen anfört, att bolaget kan få sin inriktning

bestämd av en strävan att hävda sig på den civila marknaden. Härigenom

kan varvet bli större än vad som erfordras för marinen och sålunda

sysselsättningssvårigheter uppkomma. Detta i sin tur medför ytterligare

behov av inriktning på civila arbeten. Nackdelar av en dylik ordning har

kunnat studeras i Norge. Marinens intresse för ett Karlskronavarv i bolagsform

utanför marinens ram kan icke bli så stort som om varvet ligger

inom marinens ram. Härigenom kan marina arbeten komma att undandragas

Karlskronavarvet.

Nackdelarna i form av dubbelarbete och dubbla funktioner mellan

varvet och marinkommandot kommer att ännu mera accentueras. Intimt

samarbete med marinförvaltningen och marinstaben försvåras och därmed

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

även planeringen av den marina verksamheten. Risk föreligger att det

skapas andra underhållsmöjligheter i marinens regi.

Utredningen erinrar om att frågan om bolagsdrift behandlats av 1941 års

örlogsvarvskommitté, som efter samråd med 1942 års militära bolagsordning

ansett det fördelaktigast att bolagsform icke användes.

Bolagsutredningen uttalade i en till chefen för försvarsdepartementet

den 10 september 1942 överlämnad promemoria att den med hänsyn till

varvens huvudsakliga uppgifter fann det uppenbart, att örlogsvarven icke

kunde underställas en för försvarsväsendet central, industriell ledning och

att de icke heller utan betydande olägenheter kunde ombildas till bolag.

Örlogsvarvsutredningen anför för sin del, att den icke förutsatt några andra

arbetsuppgifter för örlogsvarven än dem, som legat till grund för bolagsutredningens

bedömande. Frågan om örlogsvarvens organisation borde icke

ses som ett till verkstadsrörelsen isolerat problem utan hela varvsdriften

måste ses som en enhet. Hänsyn till örlogsvarvens samlade uppgifter medgiver

icke val av bolagsform. Konsekvenserna i ekonomiskt avseende av att den

beställande, kontrollerande och förrådsförvaltande delen skapar egna

verkstads- och andra tekniska resurser borde givas det största beaktande.

Det anses icke befogat att inrätta ett affärsdrivande verk för att tillgodose

i princip uteslutande marinens behov av reparations- och underhållsmöjligheter.

Mot denna organisationsform talar i övrigt samma omständigheter

som anförts mot bolagsformen.

Förslag till organisation

Med hänvisning till förut angiven inriktning av verksamheten vid örlogsvarvet

har utredningens majoritet ansett den naturliga organisationsformen

vara att verkstadsrörelsen ställes under samma ledning som örlogsvarvets

övriga underhållsorgan. d. v. s. under varvschefen. Den samordning av underhållsverksamheten

i dess helhet, som därigenom blir möjlig, anses

effektivt kunna medverka till ett rationellt utnyttjande av befintlig personal

och utrustning.

Utredningen har emellertid ansett, att ett ytterligare steg bör tagas för

att vinna ökad effektivitet och samordning i vad avser den tekniska verksamheten

vid örlogsvarven. Detta kan vinnas genom att denna verksamhet

renodlas och ställes under en gemensam ledning, en teknisk direktör, vilken

under varvschefen leder verkstäder och militärtekniska avdelningar. Härigenom

vinnes att verkstadsrörelsen och de militärtekniska organen knytes

fastare samman och att en intim samverkan mellan personalen i de olika

organisationsenheterna främjas. Verkstadsrörelsens särställning i organisatoriskt

avseende bör därvid upphöra.

Den självständighet, som erfordras för verkstadsrörelsens bedrivande

på ett effektivt sätt, bör tillförsäkras icke blott denna utan även övriga

organisationsenheter i instruktionen för örlogsvarven. För att ytterligare

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

25

understryka denna principiella likhet bör beteckningen »marinverkstäder»

utgå och utbytas mot »verkstadsavdelning». Detta anses även befogat genom

att örlogsvarvets inköps- och försäljningsverksamhet föreslås ombesörjas

av annat organ än verkstadsorganet. Utåt bör därför örlogsvarvet som sådant

framträda. Ledamoten Backström har dock ansett, att den inarbetade beteckningen

»marinverkstäderna» bör bibehållas.

Den tekniska samordningen föreslås få en motsvarighet i en ekonomisk

samordning. Utredningen föreslår sålunda inrättande av en särskild ekonomiavdelning

under en ekonomidirektör. Hit koncentreras samtliga örlogsvarvets

frågor angående inköp och försäljning, offerter, bokföring, personal etc.

Under varvschefen bör även lyda en ekipageavdelning och en fortifikationsavdelning

samt en intendentursektion, en administrativ sektion och

en mindre centralplanering.

Den föreslagna organisationen bör i princip gälla samtliga örlogsvarv,

dock jämkad med hänsyn till verksamhetens storlek. Man kan sålunda

enligt utredningen vid ett mindre örlogsvarv sammanföra vissa funktioner

som i normalorganisationen uppdelas på skilda organisationsenheter.

Beträffande den närmare utformningen av utredningens förslag må här

anföras följande.

Varvschefens arbetsuppgifter förutsättes bli av samordnande natur.

Han bör så mycket som möjligt befrias från den löpande verksamheten.

Ett steg i denna riktning är förslaget om införande av en teknisk direktör.

Härutöver har i det av utredningen framlagda instruktionsförslaget intagits

bestämmelser som innebär en omfattande delegation av beslutanderätten

till underlydande chefer. Varvschefen kan emellertid enligt förslaget gripa

in i varje fråga som är av den beskaffenhet, att han anser sig böra avgöra

densamma. Ett sådant ingripande av varvschefen kan även ske på initiativ

av underlydande chef och denna väg torde kunna förutsättas som den

vanligaste.

Uppgifterna som chef för örlogsvarvet anses vara av den karaktär, att

en sjöofficer i första hand synes ifrågakomma. Utredningen anser emellertid

att möjlighet bör föreligga att välja den för befattningen lämpligaste,

oavsett om denne är militär, civilmilitär eller civil.

För ledningen av och uppsikten över örlogsvarvet och dess krigsförberedelser

bör varvschefen förfoga över ett stabsorgan — centralplaneringen.

Detta organ bör ha till uppgift att bereda och samordna alla ärenden,

som avser till varvschefen givna operativa direktiv samt för hela

örlogsvarvet gemensamma krigsförberedelser. Härtill bör komma samordning

av örlogsvarvets verksamhet med marinkommandochefen underställda

förvaltnings- och andra organs verksamhet. Vidare bör inom centralplaneringen

sammanhållas övningar, som avser örlogsvarvets nämnda arbetsuppgifter.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kangl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

Den tekniske direktören leder och samordnar verksamheten inom

de honom underställda organisationsenheterna (verkstads-, konstruktions-,

fartygs- och vapenavdelningarna samt allmänplaneringen). Särskilt bör han

ägna uppmärksamhet åt den ändamålsenliga funktionsfördelningen mellan

honom underställda organ liksom åt att dubbelarbete undvikes.

På den tekniske direktören bör ankomma att tillse att dubbelkontroll av

verkstadsavdelningens arbeten för marinen ej förekommer och att kontrollpersonalen

inplaceras så att den kan utnyttjas rationellt.

Tekniske direktören föreslås inom ramen för örlogsvarvets befogenheter

erhålla beslutanderätt inom sitt verksamhetsområde. Det förutsättes emellertid

å andra sidan, att varvschefen, i den utsträckning det för ärendenas

ändamålsenliga handläggning bedömes erforderligt, äger delegera tekniske

direktörens beslutanderätt å denne underställda chefer. Därjämte föreslås

chefen för verkstadsavdelningen instruktionsmässigt, sålunda utan särskild

delegering, skola äga besluta i ärenden, som avser verkstadsavdelningens

löpande drift.

Utredningen understryker betydelsen av den tekniske direktörens samordnande

arbetsuppgifter. En vidsträckt delegering förutsättes därför i syfte

att möjliggöra att den tekniske direktören kan ägna tillräcklig uppmärksamhet

åt den samordnande verksamheten.

För sammanhållandet av den tekniska verksamheten och för ernående

av en jämn arbetsbelastning inom varvets olika organ, icke minst inom

verkstadsavdelningen, föreslår utredningen, att tekniske direktören vid sin

sida skall ha en allmänplanering. Denna skall planlägga och sammanhålla

fartygsutrustningar, översyner och ombyggnader m. m. Den skall

vidare handlägga ärenden, som avser krigsreparationstjänsten och övriga

för den tekniska verksamheten gemensamma krigsförberedelser.

Utredningen föreslår vidare att allmänplaneringen, som har överblick

över den tekniska verksamheten i dess helhet och därjämte bör ha fortlöpande

överblick över förrådsläget, skall handlägga uppkommande allmänna

materielhanterings- och förrådsärenden.

Allmänplaneringen bör även ha till uppgift att handlägga ärenden avseende

långtidsplanering för örlogsvarvet och dess utrustning, gemensamma

frågor angående den tekniska utbildningen av militär, civilmilitär och civil

personal, organiserandet inom örlogsvarven av särskilda nybyggnads- och

ombyggnadskontor för fartyg etc.

Allmänplaneringen är örlogsvarvets viktigaste planeringsorgan. För detta

ändamål torde den komma att ha ständig kontakt med underhållsavdelningen

vid marinkommandostaben. Underlag för sin verksamhet får allmänplaneringen

från de mindre planeringsorgan, som förutsättes komma

att finnas inom de olika organisationsenheterna och som kontinuerligt skall

lämna de uppgifter, som erfordras för att bl. a. allmänplaneringen ständigt

skall ha det tekniska läget i sin hand. I den mån därutöver en samordning

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 dr 1960

27

av allmänplaneringen med örlogsvarvet i övrigt erfordras, kommer denna

att ske inom centralplaneringen, dit sålunda allmänplaneringen lämnar

erforderliga sammandrag. Centralplaneringen bör alltid i planeringsfrågor,

som avser den tekniska enheten, vända sig till allmänplaneringen och icke

till något annat organ under den tekniske direktören.

Ver k stadsav del ningen är örlogsvarvets organ för till dess verksamhet

hörande verkstads- och övriga produktionsarbeten med undantag

för arbeten, som hänföres till fortifikationsavdelningens verksamhetsområde.

Det synes utredningen lämpligast, att sistnämnda avdelning får själv

handha sina verkstadsfrågor, enär dessa är av speciell natur och arbetarpersonalen

är inordnad under särskilda kollektivavtal, Det förutsättes emellertid,

att fortifikationsavdelningen i görlig utsträckning replierar på verkstadsavdelningens

resurser.

Åt de s. k. serviceverkstäderna inom de militärtekniska avdelningarna

har utredningen ägnat särskild uppmärksamhet. Förslag till bestämmelser

om servicearbetets omfattning har framlagts (instruktionsförslaget § 4

mom. 2). De föreslagna bestämmelserna innehåller följande.

Inom annan organisationsenhet än verksta''dsavdelningen må, förutom

aptering av ammunition, i anslutning till förrådshållning förekomma vissa

arbeten av följande slag, under förutsättning av att de huvudsakligen kan

utföras med militär personal och/eller befintlig förrådspersonal:

a) sådana arbeten, som erfordras för rutinmässig inspektion och vård

av materiel, t. ex. rutinmässig isärtagning, rengöring, hopsättning, utbyte

av förslitna delar mot reservdelar;

b) sådana smärre justerings- och reparationsarbeten i anslutning härtill,

som ej lämpligen kan avskiljas som särskilda arbetsoperationer, t. ex.

mindre tillpassning av reservdelar;

c) nedmontering från fartyg resp. återmontering ombord av sådan materiel,

som normalt skall förvaras i land, medan fartyget är avrustat.

Utöver nämnda arbeten får inom annan organisationsenhet än verkstadsavdelningen

även förekomma sådant verkstadsarbete, som erfordras

för utbildning av militär personal, under förutsättning att dylik utbildning

icke kan vinnas genom verkstadsavdelningens försorg och arbetet icke

utföres med — utöver kontrollinstrument o. d. — andra än de hjälpmedel,

som regelmässigt är tillgängliga ombord på marinens fartyg, dels smärre

försöksarbeten dels ock arbeten, vilka på grund av lokala förhållanden

icke lämpligen hör utföras inom verkstadsavdelningen.

Slutligen får i samband med de militärtekniska avdelningarnas inspektion

och kontroll av den i bruk varande materielen förekomma smärre

reparationer och justeringar.

När verkstadsarbete utföres enligt detta moment skall biträde begäras av

verkstadsavdelningen vid val av teknisk utrustning samt behandlingen av

driftstekniska och driftsekonomiska frågor. Kollektivavtals- och arbetarfrågor

i övrigt skall handläggas av nämnda avdelning.

Verkstadsavdelningen är vidare, med nyss nämnt undantag, örlogsvarvets

organ för driftstekniska och driftsekonomiska frågor liksom frågor,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts proposition nr 184 år 1960

som avser kollektivavtalsanställd personal eller eljest är hänförliga till

kollektivavtal eller arbetarlagstiftning. Verkstadsavdelningens chef förutsättes

liksom för närvarande är falletbeträffandeverkstadsdirektören vara ordförande

i verkstadsavdelningens företagsnämnd och örlogsvarvets skyddskommitté.

Verkstadsavdelningen bör drivas enligt industrimässiga principer. För

densamma bör vidare gälla ekonomiska föreskrifter, som bl. a. i erforderlig

omfattning medgiver rättvisande självkostnadsberäkning för där tillverkade

produkter. Härför redogöres i det följande.

Verksamheten å verkstadsavdelningen föreslås bedrivas å planeringskontor,

driftkontor och verkstäder med tillhörande anläggningar, vid behov

uppdelade på två grupper, nämligen mekaniska och elektriska verkstäder,

å ena, samt varvsverkstäder, å andra sidan. Härtill bör komma en direkt

under chefen för avdelningen lydande personaldetalj för arbetare. Verkstadsavdelningen

vid Karlskrona örlogsvarv innehåller även tills vidare en

direkt under avdelningens chef lydande hylsverkstad. Modifieringar i den

angivna organisationen kan med hänsyn till verksamhetens omfattning

tänkas så till vida, att vid mindre örlogsvarv sammanslagning av organisationsenheter

kan vara lämplig.

Konstruktionsavdelningen vid örlogsvarvet bör vara gemensam för

verkstadsavdelningen och de övriga tekniska organen. Härigenom erhålles

att tillgänglig ritkontorspersonal utnyttjas rationellt, varjämte projekterings-

och konstruktionsarbetet kommer att ske i nära samarbete mellan

de planerande, erfarenhetssamlande och producerande organen.

Konstruktionsavdelningen utför sålunda örlogsvarvets konstruktionsuppgifter

och ritningsarbeten. Inom avdelningen bör även handläggas örlogsvarvets

standardiseringsfrågor, varjämte det bör åvila avdelningen att hålla

ritningar, beskrivningsböcker o. d. aktuella. Slutligen synes även örlogsvarvets

biblioteks- och museiverksamhet lämpligen kunna handhas av

konstruktionsavdelningen. Denna föreslås bestå av ett projektkontor, ritkontor

samt normaliekontor.

Fartygsavdelningen föreslås erhålla i stort sett samma arbetsuppgifter

som i nuvarande organisation. Inom avdelningen bör sålunda handläggas

ärenden, som angår omhänderhavande av fartygens skrov och av

maskin-, elektro-, skydds- och dykerimateriel samt timmermans- och skepparinventarier.

Fartygsavdelningen skall vidare besiktiga nu nämnd materiel

samt planera och beställa erforderliga underhålls- och reparationsarbeten å

densamma, i samband varmed kontroll skall utföras av arbetena.

Å avdelningen skall vidare handhavas örlogsvarvets bärgnings- och

assistanstjänst, förhyrning, mottagande och återlämnande av hjälpfartyg,

yrkesutbildning av vederbörlig teknisk personal, förrådshållning av till avdelningens

verksamhetsområde hörande materiel samt övriga till den skeppstekniska

förvaltningen enligt gällande förvaltningsreglemente för marinen

hörande frågor.

Chefen för fartygsavdelningen har förutsatts erhålla en relativt vid
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18''t är 1960

29

sträckt beslutanderätt. I stort sett bör han kunna sköta den löpande verksamheten

utan att i större omfattning påfordra beslut av tekniske direktören

eller varvschefen.

Fartygsavdelningen föreslås indelas i en mindre avdelningsplanering, en

skrovsektion, en maskinsektion och en elektrosektion, vartill bör komma

förråd och fartygslag. I likhet med vad för närvarande är fallet förutsättes

förråden handhavas inom en gemensam förrådsenhet.

Inom vapenavdelningen föreslås huvudsakligen skola handläggas

ärenden, som angår förvaltning av vapenmateriel och ammunition, besiktning

av sagda materiel samt planering och beställning av erforderliga underhålls-

och reparationsarbeten jämte kontroll av desamma. Härtill kommer

utförande av prov och försök med vapenmateriel och ammunition, driften

av mät- och avmagnetiseringsstationerna, driften av apteringsverkstaden,

yrkesutbildning av vederbörlig teknisk personal, förrådshållning av till

avdelningens verksamhetsområde hörande materiel och i samband därmed

erforderlig service samt slutligen övriga med vapen- (tyg-) förvaltningen

enligt gällande förvaltningsreglemente för marinen sammanhängande frågor.

Beträffande chefens för vapenavdelningen arbetsuppgifter, beslutanderätt

m. m. gäller i tillämpliga delar vad som förut sagts angående chefen

för fartygsavdelningen.

Vapenavdelningen föreslås indelas i en planering av mindre omfattning,

artillerisektion, torpedsektion, minsektion, telesektion, nautisk sektion samt

hylskontrolldetalj (vid örlogsvarvet i Karlskrona).

Som tidigare anförts bör den tekniska samordningen motsvaras av en

samordning av den ekonomiska verksamheten. De merkantila och ekonomiska

ärenden, som för närvarande handlägges å marinverkstäderna och de militärtekniska

avdelningarna, bör i enlighet härmed sammanföras inom ett särskilt

organ, gemensamt för hela örlogsvarvet — en ekonomiavdelning.

Denna bör sålunda i huvudsak handlägga inom örlogsvarvet uppkommande

ärenden, som angår inköp och försäljning av lös egendom samt därmed

sammanhängande räkningsgranskning, offerter till beställare utom örlogsvarvet,

verkstads- och anslagsbokföring, anslagskontroll och anslagsbelastning

samt övriga budgetfrågor, som icke tillhör annat organ inom örlogsvarvet.

Till ekonomiavdelningen bör emellertid även koncentreras samtliga

ärenden angående anställning och avsked av örlogsvarvets tjänstemän samt

dessas anställnings- och avlöningsförmåner. Detta bör gälla samtliga örlogsvarvets

tjänstemän, sålunda även fortifikationsavdelningens. Ekonomiavdelningen

bör vidare ha hand om all avlöningsuträkning för arbetarpersonalen,

även fortifikationsavdelningens.

Utredningen föreslår, att inom ekonomiavdelningen även skall handläggas

ärenden angående rationalisering av örlogsvarvets kontorsorganisation m. m.

Övriga frågor som föreslås handläggas av ekonomiavdelningen är ärenden

rörande kassation av materiel, kontroll av fartygsinventarieböcker, ersättning

och avskrivning, expenser och övriga kamerala ärenden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

Verksamheten inom ekonomiavdelningen föreslås fördelas på ett personalkontor,

ett inköpskontor, ett bokföringskontor, ett kamrerarkontor och

en kontorsorganisationsdetalj.

Å ekipageavdelningen bör handläggas ärenden, som angår yttre

transporter med undantag för dem, som enligt varvschefens bestämmande

får ombesörjas av verkstadsavdelningen, förläggning och förhalning av

fartyg, avrustade fartygs och båtars renhållning och länshållning samt

ärenden angående förtöjningsmateriel och förtöjningsgods samt yttre renhållning.

Vidare bör inom avdelningen handläggas ärenden angående

brand-, luftskydds- och maskeringsmateriel, i den mån denna materiel

icke handhaves av annan avdelning, skyddsfrågor, såsom frågor angående

brandskydd (även avseende vid verkstadsavdelningen upprättat industribrandskydd),

bevakning, civilförsvar (verkskydd) och driftvärn samt militära

säkerhetsärenden i övrigt. Vidare bör ärenden angående förbindelsetjänsten

handläggas inom ekipageavdelningen.

Å ekipageavdelningen bör vidare handläggas militära personal- och rättsvårdsärenden

samt sådana ärenden, vilka åvilar bevakare i militära ersättningsmål

jämlikt därom gällande bestämmelser.

Ekipageavdelningen föreslås indelas i militär personalsektion, försvarssektion

och ekipagesektion.

Fortifikationsavdelningen föreslås skola handlägga ärenden, som

angår förvaltning, underhåll och vård av örlogsvarvets fasta egendom samt

sådan marinkommandots fasta egendom i övrigt, som icke tillhör annan

myndighets förvaltningsområde, anskaffning av bostads- och andra utrymmen

samt fast egendom i övrigt för nu nämnda myndigheter, marina

hinder, krigsförtöjningsplatser och fasta maskeringsanordningar samt övriga

med fortifikationsförvaltningen enligt gällande förvaltningsreglemente för

marinen sammanhängande frågor.

Fortifikationsavdelningen föreslås indelas i en allmän sektion, en befästningssektion,

ett rit- och planeringskontor, en arbetssektion och en

sektion för fastighetsförvaltning.

Utredningen har övervägt att låta fortifikationsavdelningens arbetarärenden

ingå i motsvarande organ inom verkstadsavdelningen men stannat vid

att förorda, att ifrågavarande ärenden åtminstone tills vidare skall handläggas

inom fortifikationsavdelningen. Däremot bör avdelningens ekonomiska

ärenden såsom upphandlingar, avlöningsuträkning, bokföring, anslagsredovisning

m. m. i enlighet med förslagets allmänna principer handhavas

av ekonomiavdelningen.

Intendentursektionen bör i huvudsak handlägga ärenden, som angår

intendenturinventarier för fartyg samt driv- och smörjmedel med därtill

hörande besiktning, kontroll och förrådshållning. Vidare bör allmänna

materielförrådet ligga inom sektionens arbetsområde liksom driften av anläggningar

och fartyg för förvaring och transport av driv- och smörjmedel.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

31

Administrativa sektionen föreslås skola handlägga ärenden, som

angår administrativt eller juridiskt biträde och rådgivning samt sådana

för örlogsvarvet gemensamma administrativa frågor, vilka på grund av sin

natur icke bör handläggas inom någon av de övriga organisationsenheterna.

Utredningen föreslår, att inom administrativa sektionen skall finnas ett

registratorskontor för fördelning av till örlogsvarvet ställd post.

Det har övervägts att inordna en befattningshavare för allmän juridisk

och administrativ rådgivning i ekonomisektionen. Med hänsyn till örlogsvarv

ets tänkta produktionsinriktning anses emellertid, att arbetsuppgifter

av juridiskt-merkantil beskaffenhet blir av relativt ringa omfattning. Den

allmänna administrativa och juridiska rådgivningen åt örlogsvarvets olika

organ samt icke minst åt varvschefen torde komma att överväga. Med hänsyn

härtill har utredningen valt att förlägga den administrativa sektionen

som ett stabsorgan direkt under varvschefen.

Utredningen anser sig böra slutligen erinra, om att örlogsvarvets detaljfunktioner

icke alltför definitivt bör anses fastlåsta vid något särskilt organ.

Förhållandena kan ändra sig, viss materiel kan fordra mer uppmärksamhet

än för närvarande bedömts erforderligt, nya kontorsmaskiner kan tillkomma,

som gör det praktiskt att sammanföra vissa arbetsuppgifter etc. Beträffande

vissa detaljfunktioner torde därjämte endast den praktiska verksamheten

kunna avgöra, var de lämpligast skall förläggas. Marinförvaltningen och,

beträffande mindre detaljfunktioner, varvschefen bör därför kunna göra av

verksamheten betingade mindre ändringar i av utredningen föreslagen

detalj organisation eller arbetsfördelning.

I enlighet med sina direktiv har utredningen utarbetat förslag till instruktion

för örlogsvarv. Beträffande detsamma torde få hänvisas till betänkandet.

Utredningen har med hänsyn till pågående utredning härom inom marinförvaltningen

icke gått närmare in på förrådsfrågorna. Den förklarar

emellertid att det synes böra övervägas att sammanföra förrådsorganisationen

till särskilda förrådssektioner inom resp. avdelningar eller eventuellt

till en för hela örlogsvarvet gemensam förrådsavdelning. Detta skulle lätt

kunna inpassas i den av utredningen föreslagna organisationen för örlogsvarven.

De ledande tekniska befattningarna bör tills vidare icke göras exklusiva

för viss personalkategori utan förutsättes vara alternativa.

Utredningen förutsätter, att lönefrågorna får upptagas sedan principbeslut

fattats angående det framlagda organisationsförslaget. Utredningen

uttalar emellertid, att lönesättningen bör vara sådan att man kan förvärva

och behålla kvalificerad och duglig personal. Införande av ett system med

alternativa lönegrader bör övervägas. Den civila personalens inplacering

under militär eller civilmilitär chef av viss grad bör icke vara avgörande

för dess löneställning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

Befattningarna bör åtminstone i vad avser den tekniska personalen å

verkstads-, konstruktions-, fartygs- och vapenavdelningarna icke helt fastlåsas

till viss avdelning.

Varvschefen föreslås få tillsätta tjänster t. o. m. nuvarande lönegraden

A 22. Chefen för verkstadsavdelningen föreslås få anställa och avskeda

honom underställd kollektivavtalsanställd personal. Inrättande av tjänster

skall ske av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. Besvär i anställningsärende

föreslås i första instans gå till dylik myndighet för att därigenom

vinna en avlastning i departementets arbetsbörda.

Den fasta egendomens redovisning, finansiering m. m.

Utredningen erinrar om att örlogsvarvens byggnader och övriga fasta

anläggningar är invärderade i försvarets fastighetsfond. Nybyggnads-, ombyggnads-

och ändringsarbeten bekostas av investeringsanslag under försvarets

fastighetsfond. Det har dock (felaktigt) förekommit, att en del hithörande

byggnadsarbeten bekostats av marinverkstädernas driftmedel.

Varje år ställes särskilda medel för smärre, i driftrationaliserande syfte

angelägna byggnadsarbeten vid marinverkstäderna till varvschefernas i

Karlskrona och Stockholm förfogande. (Budgetåret 1956/57 150 000 kronor

till Stockholm och 200 000 kronor till Karlskrona, budgetåret 1959/60

120 000 kronor resp. 180 000 kronor).

Marinverkstäderna erlägger hyra för byggnader m. in. (300 000 kronor

per år för marinverkstäderna i Stockholm och 400 000 kronor per år för

marinverkstäderna i Karlskrona).

Inom varvet befintliga ledningar för vatten, gas, oljor, avlopp etc. förvaltas

i huvudsak av fastighetsförvaltningen. Elverkens transformatorer och

ledningar tillhör delvis fastighetsförvaltningen och ingår delvis i marinverkstäderna.

Beträffande vissa hithörande objekt råder oklarhet om förvaltningsansvaret.

Utredningen erinrar om att vartdera av byggnadsorganen vid Stockholms

och Karlskrona örlogsvarv under de senaste åren (1953—1955) utfört arbeten

för omkring fyra miljoner kronor om året. Av detta belopp har tio till

femton procent bedömts hänföra sig till marinverkstäderna i Karlskrona

och cirka tio procent till marinverkstäderna i Stockholm. För underhåll

och reparationer, smärre förbättringsarbeten och iståndsättningsarbeten å

byggnader m. m. har vid marinverkstäderna i Karlskrona samma år använts

i genomsnitt ungefär 700 000 kronor. Motsvarande siffra för marinverkstäderna

i Stockholm var cirka 200 000 kronor. Riksdagens revisorer

har i berättelsen över den år 1952 av dem verkställda granskningen angående

statsverket förklarat, att den mest framträdande olägenheten vore,

att de för verkstadsrörelsen erforderliga fasta anläggningarna icke inginge

i marinverkstädernas anläggningstillgångar utan alltjämt redovisades i försvarets

fastighetsfond, vilken förvaltas av fortifikationsförvaltningen. För

en rationell planering av verkstadsdriften med därav betingade krav på

snabbhet i beslut och verkställighet innebure detta en påtaglig belastning.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

33

Revisorerna har föreslagit en särskild kapitalfond för redovisning av marinverkstädernas

tillgångar och skulder. Därvid skulle automatiskt följa

att även de fasta anläggningarna ställdes under verkstadsledningens omedelbara

förvaltning.

Örlogsvarvsutredningen erinrar om att även andra olägenheter med nuvarande

ordning har anförts. De viktigaste av dessa är.

1) En rättvisande redovisning av marinverkstädernas fastighetskostnader

har icke varit möjlig.

2) Driftmedel kan icke användas för byggnadsarbeten.

3) Medel för nyanläggningar, moderniseringar m. m. kan icke anskaffas

genom avskrivning, varför den fasta egendomen icke följer med i den tekniska

utvecklingen. Särskilt olägligt är detta, när det gäller sammansatta

anläggningar, d. v. s. anläggningar som består av dels fast och dels lös egendom

(maskiner med fundament, kranar med kranspår och slipar).

Beträffande fastighetsfrågorna har av örlogsvarvsutredningen anlitats

en särskild expert1. Utredningens förslag hänför sig i huvudsak till vad

denne anfört.

Utredningen behandlar först frågan om möjligheten att avskilja de av

marinverkstäderna använda byggnaderna m. m. från örlogsvarvets byggnader

m. m. i övrigt. Ett sådant avskiljande anses kunna ske i Stockholm

men är där mindre aktuellt med hänsyn till utflyttningen till Muskö, där

någon gränsdragning icke torde bli möjlig.

Beträffande Karlskronavarvet är, förklarar utredningen, svårigheterna

för avskiljandet betydligt större än i Stockholm och medför en del komplicerade

problem, bl. a. beträffande ledningar, gator o. d.

I bergrumsanläggningar torde en åtskillnad av utrymmen m. m. mellan

olika »ägare» vara mycket svår att uppehålla. I vissa fall torde det i dylika

bergrum t. o. m. bli så, att en del utrymmen är avsedda för ett visst ändamål

i fred och ett annat i krig. Detta gör tanken på en uppdelning av deras

administration ännu mera teoretisk.

Utredningen förklarar, att överförandet av marinverkstädernas fasta anläggningar

från fastighetsfonden till marinverkstädernas anläggningstillgångar,

vilket medför ganska betydande svårigheter, icke medför någon

fördel, som icke kan nås på enklare sätt. Medverkan av centrala myndigheter

i fråga om investeringar in. m. kan icke undvikas, då investeringsbehoven

måste ses i större sammanhang. Med hänsyn härtill föreslås, att

av verkstadsavdelningen använda byggnader och övriga anläggningar icke

överföres till avdelningens anläggningstillgångar utan alltjämt redovisas

under försvarets fastighetsfond. Icke heller bör en hela örlogsvarvet omfattande

fastighetsfond ifrågakomma.

Undantag föreslås beträlTande vissa elektriska anläggningar samt tryckluftanläggningar,

som bör överföras till marinverkstäderna.

1 Numera krigsrådet I. Insulander.

3—286 oo Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 18b

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

Hyrorna för de i verkstadsavdelningen använda anläggningarna föreslås

bli höjda så att de så nära som möjligt motsvarar fortifikationsförvaltningens

verkliga kostnader för desamma. De bör i fortsättningen omprövas med

jämna mellanrum eller dessemellan, om värdet av anläggningen väsentligt

ändras.

Byggnadsarbeten inom byggnader och andra anläggningar vid verkstadsavdelningen,

vilka erfordras vid nyinstallation eller flyttning av maskiner

o. d., samt ändringsarbeten i syfte att befrämja driften, föreslås få finansieras

av driftmedel. Egentliga investeringsarbeten bör däremot även i fortsättningen

finansieras av anslagsmedel. Underhållsarbeten, som av praktiska

skäl bör utföras i direkt samband med förut angivna byggnadsarbeten vid

nyinstallation etc., bör även de i princip bekostas av driftmedel.

Inom verkstadsavdelningen bör finnas personal för tillhandagående med

särskild varvsteknisk sakkunskap åt fortifikationsavdelningen.

Ekonomiska föreskrifter för verkstadsrörelsen m. m.

Utredningen har i denna del biträtts av en särskilt tillkallad expert1.

Beträffande expertens synpunkter på tillämpningen av nuvarande bestämmelser

må här hänvisas till utredningens betänkande (s. 136—141).

För egen del anför utredningen, att det med utredningens utgångspunkter

beträffande örlogsvarvens organisation ur redovisningsteknisk synpunkt

endast finnes två alternativ att överväga, nämligen a) redovisning över

kapitalfond (kapitalredovisning) eller b) redovisning över diversemedelskonto

(diversemedelsredovisning). Utredningen förordar det sistnämnda

alternativet och anför beträffande valet av detsamma följande synpunkter.

Enligt det första alternativet skulle redovisningen i princip ordnas enligt

samma linjer som för ett affärsverk. Man torde emellertid böra förutsätta,

att marinverkstäderna inlemmas i marinens organisation på ett sådant sätt,

att den handlingsfrihet, som affärsverksformen i övrigt medger, endast i

begränsad omfattning skulle komma verkstäderna till del. Skillnaden mellan

dessa båda alternativ skulle närmast bli, att man vid alternativ a) genom

kapitalredovisningen skulle erhålla bättre garantier för att kapitalkostnaderna

skulle komma med i redovisningen än vid alternativ b). Härtill skulle

komma en viss ekonomisk rörelsefrihet, vilken även den dock måste begränsas

av den för örlogsvarvet enligt marinförvaltningens direktiv gällande

målsättningen samt hänsynen till örlogsvarvens samordning med övrig

verksamhet inom marinen och försvaret i övrigt.

Det må här framhållas, att inom den statliga förvaltningen enbart redovisningen

och de krav, man ställer på denna, icke kan eller bör påverka

organisationsformen för ett företag eller dess ställning inom en större organisatorisk

enhet. I stora drag blir det den valda organisationsformen för

företaget, som avgör vilken redovisningsorganisation, som kan tänkas. Om

man ser enbart till storleken av marinverkstäderna — verkstäderna har

för närvarande (1956) en faktureringssumma på c:a 40 miljoner kronor vid

1 Byråchefen G. Claus.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18k år 1960

35

marinverkstäderna i Karlskrona och c:a 20 miljoner kronor vid marinverkstäderna

i Stockholm och är med andra ord att betrakta såsom stora företag

— kan denna alltså icke få leda till att kapitalredovisning såsom vid de

affärsdrivande verken accepteras, om icke marinverkstäderna samtidigt

gives en självständig organisation.

Inom utredningen har övervägts möjligheten att tillämpa kapitalfondsredovisningen

icke blott beträffande verkstadsrörelsen utan för örlogsvarvet

i dess helhet. Självförsörjningen skulle sålunda avse icke blott verkstadsrörelsen

utan även verksamheten vid de militärtekniska avdelningarna etc.

Härigenom skulle man bl. a. uppnå att genom fondering av avskrivningsmedel

kunna fortlöpande hålla hela örlogsvarvet i ett modernt och rationellt

skick. Örlogsvarvets uppgifter är emellertid icke endast att producera

utan mycket viktiga uppgifter hänför sig till planläggningen för mobilisering

och krig, kontroll och vidareutveckling av materielen, basverksamhet

i vidare bemärkelse, förrådshållning samt utförande av olika utredningsuppdrag

för marinförvaltningens räkning. För en organisation, där dessa

uPPgifter gives sin rätta vikt, torde skapandet av en särskild »örlogsvarvsfond»

medföra mera olägenhet än fördelar. Självkostnadsberäkningen och

självförsörjningen får enligt utredningens uppfattning icke bli ett självändamål

och medföra en onödig komplicitet bl. a. när det gäller att bereda

ersättning åt örlogsvarvet för utredningar åt marinförvaltningen eller andra

myndigheter. Systemet med kapitalfondsredovisning och självförsörjning i

vad avser ett örlogsvarv av nu ifrågavarande struktur strider mot för statsförvaltningen

gällande principer och det bör fordras mycket starka skäl att

införa detsamma för den relativt ringa del av statsförvaltningen, varom nu

är fråga. Några skäl av sådan styrkegrad kan icke anses föreligga.

Verkstadsrörelsens självständighet i organisatoriskt hänseende bortfaller

i utredningens förslag. Om man därjämte utgår ifrån alt civilbeställningar i

större utsträckning icke kommer att tillföras verkstäderna, får kravet på

rättvisande självkostnadsberäkning som underlag för prissättningen icke

en avgörande betydelse. Det kan anföras, att en dylik beräkning i vad avser

arbetena för marinen har sitt värde för jämförelse med kostnadsläget inom

den privata industrin och sålunda bl. a. skulle kunna vara avgörande för,

om ett arbete skall utläggas inom örlogsvarvet eller å den enskilda marknaden

samt för bedömningen av örlogsvarvets effektivitet. Emellertid torde

en stor del av örlogsvarvens underhållsarbeten icke lämpligen kunna utföras

å enskilt varv eller i varje fall på endast ett fåtal. Likaså föreligger

under alla omständigheter behov av att i viss del av landet hålla en underhålls-

och ombyggnadskapacitet av den speciella art, som örlogsvarven

utgör. Dessa måste sålunda förses med arbeten, som motsvarar det kapacitetsbehov,

som man önskar alt resp. varv skall kunna tillfredsställa. Härigenom

kommer örlogsvarvets kostnadsläge att i en del fall icke bli avgörande

för beställningens utläggande utan hänsyn får tagas till detsammas

fasta kostnader och önskan att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja

dess produktionsresurser. Man bör under sådana omständigheter kunna

nöja sig med en diverscmcdelsredovisning efter ungefär de linjer som nu

tillämpas för övriga försvarsverkstäder enligt Kungl. Maj ds beslut den

10 april 1953.

beträffande utformningen av diversemedclsredovisningcn anföres följande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1960

I den egentliga självkostnadsberäkningen bör i princip medtagas samtliga

med driften förenade kostnader. Fastighetskostnader kommer att ingå

i form av hyra till fastighetsfonden, vilken skall inkludera full täckning för

avskrivningar å byggnader, underhåll, kapitalränta m. m. Hyresbetalning

för fastighetsutnyttjandet innebär ett avsteg från de normer som gäller för

övriga försvarsverkstäder, där någon sådan hyresreglering icke förekommer.

Vissa byggnadsarbeten, som icke är av investeringskaraktär, kommer emellertid

enligt vad i det föregående föreslagits att belasta driftkostnaderna

direkt.

Löner till i driften sysselsatt militär och civilmilitär personal skall — i

förekommande fall efter schematisk uppdelning — belasta driftkostnaderna.

Med hänsyn till verkstädernas stora omfattning synes den till förfogande

ställda rörliga krediten böra bibehållas.

Prissättningen vid leveranser till försvaret och andra statsmyndigheter

sker på basis av den egentliga självkostnadsberäkningen, under det att vid

civilbeställningar tillkommer ett civilbeställningspålägg. I detta skall, utöver

vinstpålägg enligt marknadsläget, ingå pensions- och olycksfallsförsäkringskostnader,

uppskattad kapitalränta och skälig andel i kostnaderna för den

centrala administrationen, bevakning, brandskydd etc.

Viss del av årsomsättningen, en procent, bör få användas i rationaliseringssyfte,

delvis även inom andra organisationsenheter än verkstadsavdelningen.

En effektivisering av arbetet utanför verkstadsavdelningen kommer

nämligen även produktionen till godo bl. a. genom att beslut och underlag

kan skaffas fram snabbare.

Ersättningsanskaffning av maskiner bör som hittills ske med anlitande

av maskinersättningskonto. Härvid bör även kunna bekostas de höjningar

i investeringsobjektens värde och produktionsförmåga, som förorsakas av

det tekniska framåtskridandet.

Örlogsvarvet bör för kontroll av kostnader och effektivitet även utanför

verkstadsavdelningen vara indelat i kostnadsställen.

Marinförvaltningen bör ombesörja den företagsekonomiska granskningen

av verkstadsavdelningens verksamhet, försvarets civilförvaltning den kamerala

granskningen. Kontorsorganisationsfrågor bör emellertid centralt handläggas

av marinförvaltningen för örlogsvarvet i dess helhet.

Av verkstadsavdelningen redovisat under- eller överskott, däri inberäknat

civila beställningar, föreslås få utjämnas genom justering av omkostnadspålägget

enligt marinförvaltningens bestämmande. Influtna civilbeställningspålägg

bör i sin helhet inlevereras till statsverket. Verkstadsavdelningens

bokslut föreslås få fastställas av marinförvaltningen i stället för av Kungl.

Maj :t. Fonderingen av vinstmedel för större anskaffningar m. m. synes ej

böra förekomma. Verksamhetens ekonomiska utfall påverkar emellertid

nästkommande års omkostnadspålägg. Balansering av överskottsmedel för

utjämning av civilbeställningsförluster torde icke vara erforderlig, eftersom

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b år 1960

37

den ringa förekomsten av civilbeställningar och större nybyggnadsarbeten

torde göra verksamheten relativt fri från ekonomiska risker.

Utredningen har uppgjort förslag till redovisningsbestämmelser m. m.

för örlogsvarv. Förslaget är fogat som bilaga till utredningens betänkande.

Den centrala ledningen

Marinförvaltningens centrala ledning förutsättes i vad avser verkstadsavdelningen

omfatta i huvudsak

långtidsplanering av kapaciteten,

fördelning av marina verkstadsarbeten,

ekonomi och redovisning,

organisationsfrågor,

personalbehov,

frågor angående ny- och ombyggnader av fasta anläggningar,

ny- eller ersättningsanskaffning av maskiner m. m.,

produktionsfrågor i övrigt,

ekonomiska och sociala förmåner åt kollektivavtalsanställd personal,

organisation och planering av krigsreparationstjänsten,

förrådsfrågor samt

principiella frågor rörande arbetsstudier.

I fråga om marinförvaltningens planeringsverksamhet och beställningar

framhålles i huvudsak följande.

Planeringen i marinförvaltningen bör bl. a. ha till huvudsyfte att skaffa

underlag för att kunna bedöma, hur beställningar skall fördelas mellan

örlogsvarven, dels örlogsvarven inbördes dels mellan dessa och civila varv.

Strävan skall härvid vara att giva örlogsvarven en så jämn sysselsättning

som möjligt.

Verkstadsbyrån i marinförvaltningen är det organ, genom vilket den

egentliga centrala ledningen utövas. Det är av största vikt, att den med erforderlig

styrka kan planera och leda marinens samlade verkstadsrörelse,

så att största möjliga ekonomiska utbyte erhålles av densamma. Verkstadsbyrån

bör därför erhålla en kvalitativ och kvantitativ upprustning.

Utredningen har icke ansett skäl föreligga att vidtaga någon ändring i

den nyligen genomförda organisationen av marinförvaltningen och förutsätter

sålunda, att verkstadsbyrån fortfarande skall lyda direkt under ämbetsverkets

souschef.

Utredningen har i korthet berört frågan om centralisering eller decentralisering

i avseende å vissa marinförvaltningens resp. örlogsvarvens arbetsuppgifter

men ansett att denna fråga bör vila tills vidare i avvaktan på

erfarenheterna av den föreslagna organisationen av örlogsvarven och marinförvaltningens

förutsatta starkare planerande, sammanhållande och ledande

verksamhet. Utredningen framhåller emellertid, att nuvarande anordning

i vad avser minexperimentavdelningen å Stockholms örlogsvarv är ägnad

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

att leda till oklarheter och att det därför bör klart framstå, att den icke ingår

i örlogsvarvets organisation utan i marinförvaltningens. I anledning härav

bör avdelningen helt administreras av nämnda ämbetsverk.

Behov av investeringsplan för örlogsvarven m. m.

Utredningen erinrar om, att det för Karlskrona örlogsvarv fordras stora

kapitalinvesteringar för att erhålla en rationell drift. Detta gäller icke bara

byggnader utan även maskiner. Utredningen erinrar om att budgetåren

1955/56—1956/57 under anslaget Marinen: Anskaffning av vissa maskiner

m. m. för nyanskaffning av maskiner för marinens samtliga verkstadsanläggningar

anvisats ett belopp av endast 700 000 kronor per budgetår.

För ett vart av budgetåren 1951/52—1954/55 var motsvarande belopp

1 000 000 kronor. Återanskaffningar från maskinersättningskontot har budgetåren

1953/54 och 1954/55 varit cirka 1 000 000 kronor resp. cirka 300 000

kronor för marinverkstäderna i Karlskrona och cirka 360 000 kronor resp.

23 000 kronor för marinverkstäderna i Stockholm.

Utredningen erinrar också om statsutskottets utlåtande nr 214 till 1956

års riksdag (i anledning av motionerna I: 11 och II: 17 angående utnyttjande

av örlogsvarven i större utsträckning för nybyggnader för marinens

räkning) däri behovet av teknisk upprustning samt stora verkstadsbyggnadens

i Karlskrona bristfälliga skick påtalats.

Utredningen föreslår att det uppdrages åt marinförvaltningen att, i förekommande

fall i samråd med fortifikationsförvaltningen, uppgöra en plan

på längre sikt för örlogsvarvens investeringsbehov samt att fortlöpande

överse densamma med hänsyn till genom den tekniska utvecklingen uppkommande

behov. Planen bör i principiella avseenden fastställas av Kungl.

Maj :t.

Någon särskild krigsorganisation är enligt utredningens förslag icke

erforderlig.

Utredningen framhåller, att övergången till den föreslagna organisationen

bör ske under en lämpligt avpassad övergångstid, som icke får göras

för snäv.

Kostnadsfrågor

Utredningen har för Karlskrona örlogsvarv studerat verkningarna i personellt

hänseende (utom arbetarna) av den föreslagna omorganisationen.

Beräkningarna har emellertid måst göras utan den ingående prövning av

löneställning och arbetskraftbehov, som eljest äger rum. En noggrann

granskning har dock skett inom ramen för utredningens möjligheter. Utredningen

har kommit fram till, att vid Karlskrona örlogsvarv genom den

föreslagna organisationen en viss reducering —- trots skäliga löneökningar

för vissa befattningshavare och större effektivitet — kommer att äga rum i

avseende å de årliga lönekostnaderna för militär, civilmilitär och civil

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

39

tjänstemannapersonal. Storleken anges icke närmare på grund av de osäkra

utgångspunkterna. Utredningen framhåller emellertid att även i nuvarande

organisation lönehöjningar i vissa fall icke torde kunna undvikas, varför den

verkliga besparingen bör ses mot bakgrunden härav. När organisationen

varit i kraft en tid och den funnit sin slutliga arbetsform, kan man räkna

med ytterligare besparingar.

Reservanternas förslag

Det må inledningsvis nämnas, att reservationen icke uttryckligen avser

majoritetens synpunkter på örlogsvarvets uppgifter i framtiden.

Reservanterna börjar med att redovisa erfarenheter av och synpunkter

på den nu tillämpade organisationen. Som de främsta olägenheterna med

denna anges i huvudsak:

Varvschefens rätt att meddela marinverkstäderna direktiv i vissa frågor

medför oklarhet och tolkningstvister.

Verkstadsverksamhet förekommer utanför marinverkstäderna i alltför

stor utsträckning.

Verkstadsledningen har icke tillräcklig handlingsfrihet.

De ekonomiska föreskrifterna är i väsentliga delar oklara och ofullständiga.

Självkostnadsberäkningarna omfattar icke hela örlogsvarvet.

Uppkomna vinster inom verkstadsrörelsen får icke användas för företagets

räkning.

Marinverkstädernas möjligheter att anskaffa utrustning av icke-investeringskaraktär

är alltför starkt beskurna.

I byggnadsförvaltningen är för många instanser och myndigheter inblandade,

vilket bl. a. medför alltför stor tidsutdräkt, när det gäller att få igång

större byggnadsarbeten.

Anläggningstillgångarna redovisas på olika sätt.

Allt för stor bundenhet föreligger vid ersättningsanskalfning av maskiner,

därigenom att maskinersättningskontot i princip icke får användas på ett

sätt som ökar produktionskapaciteten.

Gränsdragning mellan de olika slagen av anläggningar är omöjlig att

göra. Härigenom uppstår absurda förhållanden ifråga om ansvar för och

finansiering av de fasta anläggningarna, å ena, och övriga anläggningar,

å andra sidan. Samordnad teknisk planering av hela varvet kan icke göras

och proceduren vid byggnadsarbetena blir för lång. Författningar rörande

försvarets förvaltning är olämpliga för en verksamhet av marinverkstädernas

karaktär.

Centralupphandling är olämplig för marinverkstäderna.

Vidare påtalas olägenheter beträffande personalfrågors handläggning,

bevakningsfrågor in. in.

Principiella synpunkter på ny organisation för örlogsvarven

Reservanterna framhåller, att örlogsvarvens uppgifter i princip kan uppdelas

i dels medelsförvaltning, beställning, kontroll och förrådsförvaltning,

dels ock verkställande och producerande uppgifter. Dessa arbetsuppgifter

skiljer sig enligt reservanterna väsentligt från varandra. Man bör därför ha

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition, nr 18b år 1960

två organisationsenheter: en för planläggning, beställning, kontroll etc. och

en för produktionen. Kontrollen av tillverkningen vid det producerande

organet kommer därigenom att ske av en enhet, som icke därjämte är underställd

samma chef som tillverkaren. Enligt reservanternas uppfattning

bör därjämte marinkommandochefen ha ett visst inflytande över de förvaltningsuppgifter,

som avser planläggning, beställning, kontroll etc.

Den verkställande och producerande verksamheten bör få arbeta efter

industriella linjer. Den bör avgränsas från övrig förvaltning och alla däri

utnyttjade objekt i form av byggnader, markområden, maskiner och annan

utrustning bör ställas helt till dess förfogande.

Oberoende av företagsform bör örlogsvarven först och främst betjäna

marinen men även, i den utsträckning som befinnes lämpligt, övriga försvarsgrenar

och andra beställare.

Örlogsvarvens förhållande till marinen liksom vederbörande marinkommandochefs

inflytande på verksamheten bör vara klart definierat.

Sådana militära och militärtekniska uppgifter, som hittills ålegat örlogsvarven

och som avser örlogsbasfunktioner, skall åvila marinkommandochefen.

Örlogsvarven bör vara huvudsakligen verkställande enheter med för hela

verksamheten gällande enhetliga ekonomiska bestämmelser, varvid organisationen

i möjligaste mån bör vara uppbyggd enligt inom privata industriföretag

vedertagna normer.

De större örlogsvarven bör ledas av varvsdirektörer med ansvar för

varvets hela verksamhet och mot detta ansvar svarande befogenheter.

Örlogsvarvens fredsorganisation bör överensstämma med krigsorganisationen.

De större örlogsvarvens tillgångar och skulder bör i statsbokföringen redovisas

klart avgränsade från statsverkets övriga tillgångar och skulder.

Den militära expertis, som erfordras för produktionen vid örlogsvarven,

bör i princip vara civilanställd vid resp. varv och ingå såsom anställd i

organisationen.

Vid tillämpning av dessa allmänna principer bör de nuvarande örlogsvarvens

arbetsuppgifter fördelas på följande sätt.

Förvaltningsfrågor, militärtekniska frågor och frågor rörande militära

förråd handhas inom marinkommandoorganisationen av en vederbörande

marinkommandochef underställd baschef.

Verksamheten vid vartdera av de större örlogsvarven ställes under en

varvsdirektör och organiseras på två enheter, nämligen:

a) tekniska frågor och produktionsfrågor handhas av ett organ under en

teknisk direktör,

b) kamerala och administrativa frågor handhas av ett organ under en

ekonomidirektör.

Härtill kommer en under varvsdirektören ställd militärdetalj, som består

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

41

av till örlogsvarvet kommenderad militär personal, avsedd att handha de

rent militära frågorna såsom militär säkerhetstjänst, utbildning vid örlogsvarvet

av militär personal o. d.

Reservanternas förslag innebär sålunda i stort sett, att de militärtekniska

avdelningarna flyttas ut från örlogsvarvet och underställas marinkommandochefen.

Den omedelbara ledningen utövas av en baschef, som för dessa

arbetsuppgifter får sig underställd tre avdelningar, nämligen vapenavdelning,

fartygsavdelning och förrådsavdelning. Förvaltningsenheten skall vara

så enkelt organiserad som möjligt. Vid densamma bör tjänstgöra »inspektörer»,

som sammanhåller verksamheten beträffande olika slag av fartyg.

Baschefen förutsättes vara militär eller civilmilitär.

Nuvarande marinverkstäder omvandlas till självständiga örlogsvarv.

Baschefen förutsättes emellertid få direktivrätt beträffande krigsplanläggnings-

och mobiliseringsfrågor av större räckvidd. I örlogsvarvets tekniska

enhet ingår förutom marinverkstädernas nuvarande verkstäder även serviceverkstäderna

samt alla ritkontor vid nuvarande marinverkstäder, samlade

inom ett konstruktionskontor. Slutligen tillkommer en driftsavdelning.

Den föreslagna organisationen innebär, att örlogsvarvet blir uteslutande

producerande. Å andra sidan förutsättes någon produktion eller liknande

verksamhet icke förekomma under baschefen.

Företagsform m. m.

Reservanterna framhåller, alt ett ämbetsverk av marinförvaltningens typ

icke är ändamålsenligt att handha skötseln av större industriföretag. Om de

militära och militärtekniska uppgifterna fljttas från örlogsvarven, anses det

bli lättare att få en lämplig företagsform för varven. Reservanterna anser,

att man i första hand bör tillämpa bolagsformen och i andra hand, om av

olika skäl bolagsformen icke skulle kunna användas, formen som affärsdrivande

verk. I förra fallet ingår varvet icke i marinens organisation. I

det senare fallet däremot är det underställt marinförvaltningen.

Som huvudskäl för bolagsformen anföres den större frihet som därmed

uppnås beträffande investeringar, ekonomi, personal in. m. Vidare

framhålles att om av skilda anledningar marinen i framtiden icke skulle ha

behov av örlogsvarvens kapacitet och om det ur sysselsättningssynpunkt

eller dylikt är önskvärt att utnyttja deras resurser för civila beställningar,

exempelvis byggande av handelsfartyg, en sådan produktionsomläggning

underlättas vid bolagsformen. Även utarrendering av något örlogsvarv skulle

gå lättare att ordna. Det skulle i övrigt gå lättare att anpassa personalstyrkan

efter arbetstillgången. En rationell drift skulle komma marinen till

godo genom minskade kostnader för utfört arbete.

Reservanterna anser, att bolagsformen för örlogsvarvet bör närmare utredas

inom 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna. Reservanterna

förutsätter, att bolaget skall vara helstatligt, d. v. s. staten skall äga

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

samtliga aktier i företaget. Förutom representanter för såväl marinförvaltningen

som marinens regionala ledningsorganisation bör civil expertis ingå

i bolagets styrelse. Ett särskilt reglemente bör fastställas angående vad bolaget

har att iakttaga beträffande den för marinens arbeten nödvändiga

prioritetsrätten liksom beträffande andra marina arbetsuppgifter. Alternativt

kan detta regleras i bolagsordning eller särskilt avtal.

En styrelse med verkställande direktör för samtliga örlogsvarv förutsättes.

Varvsdirektörerna skulle sålunda närmast bli att likna vid platschefer.

Bolagets kapitalbehov, d. v. s. det kapital som fordras för inlösen av å

försvarets fastighetsfond redovisade kapitalobjekt m. in., föreslås tillgodoses

genom anvisande av investeringsanslag över fonden för statens aktier.

Endast det av staten investerade kapitalet skall redovisas som tillgångar i

rikshuvudboken. Inkomster och utgifter beslutas av bolagets organ och

redovisas utom statsbokföringen. Inlevererat överskott redovisas på riksstatens

inkomstsida som inkomster av statens kapitalfonder.

En betydande nackdel med företagsformen som affärsdrivande verk

anser reservanterna vara, att örlogsvarven blir inordnade under ett ämbetsverk

(d. v. s. marinförvaltningen), som har andra huvuduppgifter.

Reservanterna föreslår, att verk stads byrån icke längre skall lyda direkt

under marinförvaltningens souschef utan under marinöverdirektören, d. v. s.

chefen för skeppsbyggnadsavdelningen.

Även om det måste anses nödvändigt att ett centralt organ inom marinförvaltningen

handhar den långsiktiga planeringen av varvskapacitetens

utnyttjande, investeringar m. m. bör man icke utesluta att låta ett av örlogsvarven

vara sammanhållande för sådana frågor och arbetsuppgifter, som

bör lösas och handläggas efter enhetliga grunder för samtliga varv. Reservanterna

anser det nödvändigt, att varvsdirektörerna ges så stora befogenheter

som möjligt och att klara bestämmelser finns för beslutanderätten.

De förordar en relativt omfattande decentralisering av beslutanderätten

i alla frågor, som endast avser örlogsvarven. Verkstadsbyråns personalorganisation

bör i konsekvens härmed göras så liten som möjligt.

Investeringsbehov

Reservanterna erinrar om, att under en lång följd av år ett stort investeringsbehov

för örlogsvarven ackumulerats. En beräkning av investeringsbehovet

har gjorts beträffande Karlskrona örlogsvarv. Som exempel på

anläggningarnas tillstånd anföres därvid följande. Uppfördes

Stora verkstadsbyggnaden, som inrymmer större delen av ma- år

rinverkstädernas huvudkontor, stora maskinverkstaden, verktygsverkstaden,

en stor del av grovplåtslageriet, tunnplåtslageriet,

svetsverkstaden och smedjan m. m.................. 1874

Pannverkstaden ......................................... 1917

Rörverkstaden........................................... 1917

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18''t år 1960

43

Uppfördes

år

Snickeriverkstaden....................................... 1854

Båtverkstaden........................................... 1842

S. k. slipens verkstad som »provisorium».................... 1918

Torpedbåtsslipen ........................................ 1894

Byggnad för torped- och minverkstäderna med bl. a. televerkstad

i övre våningen.................................... 1910

Godscentralen........................................... 1857

Varvets lyftanordningar anses vara i många fall otidsenliga och otillräckliga.

Särskilt gäller detta traversutrustningarna i samtliga verkstadsoch

förrådslokaler.

Tidsenliga och ändamålsenliga lokaler för det omfattande verkstadsmaterialförrådet

saknas och detta förråd är för närvarande inrymt på omkring 50

platser inom varvsområdet. För den omfattande transportmaterielen saknas

helt garage och servicearbeten får utföras i provisoriska skjul.

Personalrum o. d. utrymmen är otillräckliga och fyller till stor del icke

kraven enligt gällande bestämmelser och de fordringar, son numera måste

ställas på dem.

Reservanterna erinrar vidare om att Karlskrona örlogsvarv åtminstone

under Muskövarvets utbyggnad kan få ytterligare ökat kapacitetsbehov,

vilket i varje fall uppskattas till minst det nuvarande. I första hand följande

anläggningar bör enligt reservanterna förnyas.

Den s. k. stora verkstadsbyggnaden med anläggningar för personalrum,

maskinverkstäder, rörverkstad, plåtverkstad, nybyggnadsbädd och smedja.

Elverkstäder.

Kontorsbyggnad.

Ång- och värmecentral.

Kraftcentral och en del av de elektriska anläggningarna.

Acetyléngasverk.

Galvaniseringsverkstad.

Båtverkstad.

Torpedbåtsslip.

Garage med serviceverkstad.

Viss lyftutrustning och delar av maskinparken.

Nu nämnda investeringar anses vara förutsättning för en modern drift

vid varvet. De bedömes av reservanterna draga en kostnad av omkring

75 miljoner kronor enligt prisläget 1956 och anses vara ett minimum. Anläggningarna

lämpar sig även för civil produktion och en övergång till dylik

underlättas om anläggningarna är tidsenliga.

Nybyggnad av kontorslokalerna möjliggör bl. a. en koncentrering av

administrationen. I denna byggnad skulle även inrymmas ett ritkontor.

Behovet härav har understrukits av örlogsvarvsutredningen i särskilt yttrande.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

Yttranden

Beträffande örlogsvarvens uppgifter i framtiden, speciellt produktionsinriktningen

inom verkstäderna ansluter sig försvarets civilförvaltning

till utredningens förslag, att varvens kapacitet i princip skall avpassas

allenast till marinens behov. Även marinledningen bedömer utredningens

riktlinjer vara riktiga och förklarar ett fritt expanderande storvarv icke vara

ett marinens eller försvarets intresse. En ökad spridning av underhållsverksamheten

är i stället föremål för fortlöpande uppmärksamhet. I stort

sett samma synpunkter framföres av försvarets fabriksstyrelse, som därjämte

erinrar om att den beslutade överflyttningen av pjäshylsverkstaden snarast

bör ske. Statens organisationsnämnd anser, att i stort sett endast underhåll

och ombyggnader bör förekomma vid örlogsvarven och att dessas nuvarande

kapacitet därför kan minskas med 20 procent. Statlig verksamhet

bör enligt organisationsnämnden begränsas i största möjliga utsträckning

och försvarets institutioner icke utnyttjas för reglering av arbetsmarknaden.

Statens sakrevision anför liknande synpunkter. Sveriges civilingenjörsförbund

och Sveriges industriförbund ansluter sig även till utredningen och samma

kan i princip sägas vara fallet med Sveriges varvsindustri förening. Däremot

anser riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, att örlogsvarv et i Karlskrona

bör ges kompletterande civila arbetsuppgifter och även kommerskollegium

förutsätter beträffande nämnda varv en mindre restriktiv inställning

till antagandet av civila beställningar för att möjliggöra en jämn sysselsättning

för den personal, som normalt kräves för arbetena på marinens

fartyg. Såväl arbetsmarknadsstyrelsen som länsstyrelsen i Blekinge län understryker

i sina yttranden örlogsvarvets i Karlskrona betydelse ur arbetsmarknadssynpunkt

och hävdar, att nybyggen och civila beställningar bör förekomma

i större utsträckning än vad utredningen förutsatt. Även 1953 års

utredning angående statliga företagsformer erinrar om nämnda örlogsvarvs

betydelse för Blekinge och om önskvärdheten av en ökad rörelsefrihet för

varvet. Liknande synpunkter har framförts av Karlskrona stad, Försvarets

civila tjänstemannaförbund och Försvarsverkens civila personals förbund.

Karlskrona stad erinrar om att av personer, vilka var anställda vid företag

i staden, omfattande mer än fem arbetstagare, i april 1957 i det närmaste

40 procent var anställda vid marinverkstäderna och varvets byggnadsavdelning.

Betydelsen härav för stadens skatteunderlag belyses i yttrandet.

Statsverkens ingenjörsförbund framhåller, att nybyggnadsarbeten är naturliga

och lämpliga för örlogsvarven. Även Sveriges arbetsledareförbund synes

förorda ett utvidgat produktionsprogram. Landsorganisationen i Sverige

anser, att utredningen varit alltför restriktiv när det gäller antagande av

civila beställningar. Man bör i stället eftersträva en ökad civil sysselsättning

för att kunna bedriva örlogsvarvet i Karlskrona i oförminskad eller ökad

omfattning.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18''t år 1960

45

Endast ett fåtal av remissmyndigheterna har yttrat sig i frågan om sättet

för örlogsvarvens inlemmande i marinkommandoorganisationen.

Försvarets civilförvaltning ansluter sig i allt väsentligt till vad utredningen

anfört i nämnda hänseende men anser dock att marinkommandochefen

bör ha direktivrätt i stället för beslutanderätt i vissa förvaltningsfrågor.

Beträffande dessa bör varvschefen lyda direkt under vederbörlig

central förvaltningsmyndighet. Statens organisationsnamnet är i princip enig

med utredningen men anser, att det kan ifrågasättas att utbyta den föreslagna

beslutanderätten mot direktivrätt. Marinledningen förordar, att försök

göres enligt utredningens förslag.

I vad gäller organisationsformen ansluter sig försvarets civilförvaltning

och marinledningen i princip till utredningens förslag, men ställer sig

tveksamma beträffande lämpligheten av en teknisk direktör och föreslår

i stället, att motsvarande arbetsuppgifter skall fullgöras av en teknisk chef

för de centrala planeringsorganen. Av de myndigheter som tillstyrkt majoritetsförslaget

ställer sig även statskontoret avvisande till anordningen med en

teknisk direktör. Ämbetsverket kan ej heller tillstyrka inrättandet av befattning

för ekonomidirektör. Sjöfartsstyrelsen, statens organisationsnämnd och

berörda personalorganisationer — utom arbetsledareförbundet — tillstyrker

utredningens förslag. En ledamot inom organisationsnämnden uttalar sig

dock för bolagsformen. Kommerskollegium tillstyrker utredningens förslag i

vad avser örlogsvarven i Stockholm och Göteborg men ansluter sig beträffande

örlogsvarvet i Karlskrona till reservanternas förslag. Fabriksstgrelsen

föreslår att örlogsvarven uppdelas i två fristående delar, varav en militärförvaltningsdel

och en verkstadsdel, den sistnämnda direkt underställd

marinförvaltningen. Sakrevisionen anser, att endast mindre ändringar i nuvarande

organisation är erforderliga, med en fastare anknytning av verkstadsrörelsen

till örlogsvarvets övriga organ som riktlinje. För bolagsform

uttalar sig, närmast i vad avser örlogsvarvet i Karlskrona, förutom som

tidigare anförts komerskollegium, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen i Blekinge län, Karlskrona stad,

Sveriges arbetsledareförbund, Sveriges varvsindustriförening och Landsorganisationen

i Sverige. Utredningen angående statliga företagsformer ger icke

något bestämt förord åt vare sig bolagsformen eller utredningens förslag, då

den anser sig icke äga tillräcklig sakkunskap på det marina området. I

varje fall bör emellertid särskilt örlogsvarvet i Karlskrona erhålla större rörelsefrihet.

Den närmare utformningen av utredningens förslag till organisation

behandlas av bl. a. civilförvaltningen, som föreslår en sammanslagning

av centralplaneringen och allmänplaneringen samt att ekonomiavdelningen

utgår. Härvid skulle inköpsärenden och verkstadsbokföringen

återföras till verkstadsavdelningen och återstående arbetsuppgifter övertagas

av ett under varvschefen lydande kansli, vari skulle ingå intendentur
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 18k år 1960

sektionen och administrativa sektionen. Nautiska sektionen ifrågasättes utgå.

Marinledningen föreslår, att utredningens genomgripande förslag göres till

föremål för försöksverksamhet, närmast i fråga om tekniske direktören och

ekonomidirektören. Häremot har marinöverdirektören anfört avvikande

mening och hävdat, att utredningsförslaget bör helt följas. Organisationsnämnden

avstyrker tekniske direktören och förordar, att den erforderliga

tekniska sammanslagningen sker inom ett stabsorgan. Ekonomiavdelningen

bör komma längre ner i organisationen och verkstadsbokföringen omhänder - has under chefen för verkstadsavdelningen. Kontorsorganisationsdetaljen

bör utgå. Utredningens förslag beträffande intendentursektionen bör ytterligare

undersökas. Sveriges civilingenjörsförbund och Försvarsväsendets civilmilitära

ingenjörers förbund föreslår, att vapenavdelningen utgår och dess

verksamhet direkt underställes tekniske direktören. Svenska underofficersförbundet

understryker nödvändigheten av serviceverkstäderna.

Beträffande förrådsorganisationen föreslår försvarets civilförvaltning

införandet av en förrådsavdelning medan däremot marinledningen

icke anser det möjligt att vid tidpunkten för avgivandet av remissyttrandet

uttala sig om möjligheten att övergå till en funktionell förrådsorganisation.

Beträffande utredningens förslag om personalfrågorna vid örlogsvarven

kan försvarets civilförvaltning icke tillstyrka, att marinförvaltningen

göres till första besvärsinstans vid beslut om anställning eller entledigande

av tjänsteman utan anser att besvär över dylika beslut bör anföras direkt

hos Kungl. Maj :t. Samma åsikt framföres av marinledningen och Försvarets

civila tjänstemannaförbund. Marinledningen föreslår vidare en höjning av

gränsen för marinförvaltningens befogenhet att inrätta tjänster vid örlogsvarven

och framhåller nödvändigheten av växeltjänstgöring för den militära

och civilmilitära personalen, varför — eventuellt med undantag för vissa

chefstjänster — en fördelning av tjänsterna bör ske mellan olika personalkategorier.

Värdet av växeltjänstgöringen understrykes även av Försvarsväsendets

civilmilitära ingenjörers förbund samt officers- och underofficersförbunden.

Personalkårutredningen förklarar sig intet ha att erinra mot utredningens

förslag beträffande varvschefens och tekniske direktörens kårtillhörighet.

Statskontoret föreslår lägre gräns för varvschefens rätt att tillsätta

tjänster och Försvarets civila tjänstemannaförbund föreslår formella ändringar

i avseende å tillsättnings- och disciplinförfarande. Sveriges civilingenjörsförbund

anser, att en friare lönesättning bör tillskapas.

Frågan om den fasta egendomens redovisning, finansiering

m. m. har berörts av endast några få remissmyndigheter. Fortifikationsförvaltningen

föreslår, att nuvarande organisation i avvaktan på närmare utredning

angående bl. a. kustartilleriets bvggnadsförvaltningar tills vidare

bibehålies men ansluter sig i huvudsak till utredningens förslag till redovisnings-

och fmansieringsbestämmelser. Reservanterna anses icke ha tillräckligt

beaktat svårigheterna att skilja ut de byggnader, områden m. m.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

47

som av dem föreslås föras över till en särskild varvsfond. Försvarets civilförvaltning

anser utredningens förslag vara en enkel och rationell lösning

medan marinledningen anser, att frågan om inrättande av en särskild

kapitalfond för marinverkstädernas fasta egendom, något som avstyrkts av

utredningen, bör undersökas närmare. Statskontoret och riksräkenskapsverket

kan icke tillstyrka, att driftmedel får användas vid byggnadsarbeten på

sätt utredningen föreslagit. Sakrevisionen har däremot intet i princip att

erinra häremot.

I vad avser utredningens förslag till ekonomiska föreskrifter för

verkstadsrörelsen tillstyrker försvarets civilförvaltning, att diversemedelsredovisning

enligt utredningens förslag skall tillämpas även i fortsättningen.

Driftmedel bör emellertid icke få användas för att bekosta kontorsmaskiner

m. m. utanför verkstadsavdelningen. Marinledning eu anser, att skäl kan

tala för redovisning över kapitalfond men vill icke motsätta sig utredningens

förslag. Riksräkenskapsverket erinrar om att rätten tilll ersättningsanskaffning

av maskiner icke bör få utnyttjas så, att därigenom kapaciteten nämnvärt

ökas. Vidare erinrar riksräkenskapsverket om att endast senaste årets

vinst på verkstadsrörelsen bör få reserveras för justering av omkostnadspålägget.

Organisationsnämnden anser utredningens förslag böra ytterligare

utredas med sikte på någon form av fullständigare redovisning, eventuellt

över en begränsad kapitalfond till vilken icke skulle hänföras fast egendom.

Sakrevisionen förklarar att försvarets civilförvaltning bör utföra all revision.

I de yttranden som avgivits beträffande den centrala ledningen

biträdes utredningens synpunkter.

Behovet av investeringar och investeringsplan för örlogsvarven,

främst i Karlskrona, understrykes i flera remissyttranden. Beträffande investeringarnas

omfattning uttalas däremot divergerande uppfattningar, beroende

på den målsättning för örlogsvarvet som förordats.

Beträffande förslagets genomförande anför marinledningen att

successiva försök bör göras. Statskontoret anser, att kostnadsfrågorna bör

ytterligare utredas före ställningstagandet till utredningens förslag.

Reservanternas förslag har gjorts till föremål för kommentarer i några

av de yttranden, vari utredningens majoritetsförslag tillstyrkts. Försvarets

civilförvaltning anser sålunda, att de av reservanterna redovisade olägenheterna

i nuvarande organisation bättre avhjälpes genom majoritetsförslaget.

Reservantförslaget säges medföra en föga rationell dubbelorganisation.

Marinledningen anser de av reservanterna anförda olägenheterna i flera fall

överdrivna eller missvisande och framhåller att produktionsinriktningen

synes vara en annan än majoritetens. Det viktigaste problemet anser marinledningen

vara den bristande samordningen mellan de militärtekniska avdelningarna

och marinverkstäderna. Försvarsverkens civila personals förbund

förklarar marinens prioritetskrav vara hinder för en med andra civila

företag jämförlig drift och att bolagsformen skulle medföra minskning i

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

marinens beställningar. Likaså anses den civila varvskonjunkturen oviss.

Förbundet vänder sig även mot reservanternas uttalande att det skulle vara

lättare att anpassa arbetsstyrkan efter det aktuella behovet om marinverkstäderna

drevs i bolagsform. Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund

betonar, att reservationsförslaget innebär att marinens prioritetskrav

icke kan tillgodoses eller garanteras, att gränsdragningen mellan verksamheterna

ytterligare skärpes och att effektiviseringen och rationaliseringen

begränsas till produktionssidan.

Avdelning III. Karlskronavarvsutredningen

Karlskronavarvsutredningens arbete har haft till syfte dels att bedöma

huruvida förutsättningar föreligger för civil varvsdrift i Karlskrona, dels att

beräkna investeringsbehovet för Karlskrona örlogsvarv.

För att få en bakgrund till sitt bedömande angående förutsättningarna

för civil varvsdrift har utredningen lämnat redogörelse för utvecklingstendenserna

inom sjöfart och varvsindustri m. m. För inhämtande av upplysningar

härom torde få hänvisas till betänkande (s. 14 IT.).

Vid beräkningen av investeringsbehovet för Karlskrona örlogsvarv, för

vilken särskilda experter anlitats, har två alternativ uppgjorts, båda avseende

marinverkstädernas investeringsbehov.

Alternativen avser dels (alternativ I) ett varv med relativt framträdande

civil produktion och med marina arbeten som grundbeläggning, dels ock

(alternativ II) ett örlogsvarv med de av 1953 års örlogsvarvsutrednings

majoritet angivna arbetsuppgifterna. Investeringsbehoven anges av utredningen

till 60 miljoner kronor i alternativ I och 20 miljoner kronor i alternativ

II. Rörande de åtgärder som förutsättes i de skilda alternativen må

följande anföras.

För ett genomförande av alternativ I fyller kajer och pirer rimliga krav

efter beslutad utbyggnad av utrustningspir och verkstadskaj enligt etapperna

1—3 i föreliggande plan för beredskapsarbeten.

Maskinutrustningen för maskinverkstäderna är i stort sett tillräcklig och

fyller rimliga krav.

Vissa utrustningsverkstäder måste utvidgas något, t. ex. för rörläggare,

timmermän, snickare och installationselektriker.

Åtskilliga byggnader är gamla och bristfälliga, föga ändamålsenliga och

dessutom i en del fall brandfarliga.

Bäddar eller byggdockor för nybyggnader av i alternativet I förutsatt

storlek jämte tillhörande plåtbearbetnings- och svetsningsverkstäder saknas.

För att ernå en effektivare och billigare drift måste man delvis omgruppera

verkstäderna.

Torrsättningsmöjligheterna för fartyg är visserligen många på grund av

ett relativt stort antal dockor, men för fartyg över 98 m längd finns endast

en torrsättningsmöjlighet, vilket är otillräckligt.

För en sådan varvsdrift, som avses i alternativet II, är anläggningarna i

stort sett tillräckligt dimensionerade och utrustade. Beträffande maskin
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

49

verkstäderna föreligger t. o. m. en viss överdimensionering. I vad avser

byggnaderna gäller dock vad tidigare sagts i alternativet I.

En viss omgruppering av verkstäderna anses önskvärd liksom i alternativet

I.

Torrsättningsmöjligheterna för större fartyg bör även i detta alternativ

ökas, även om varvets inriktning kan motivera, att mindre resurser godtas

än i alternativet I.

För båda alternativen gäller att själva verkstadsdriften bör koncentreras

till områdena väster om torpedbåtsslipen med de där befintliga dockanläggningarna.

Lindholmen bör ej användas för verkstäder och Polhemsdockan

ej utbyggas på grund av det stora avståndet från övriga dockor

och därmed sammanhängande verkstäder och förråd. Den bör användas

endast i specialfall.

Området Ormgropen och bostadsområdet Göta Lejon anses välbelägna

och förutsättes bli utnyttjade för varvsrörelsen.

Vid beräkningen av investeringsbehoven i de båda alternativen har

beaktats, att alternativet II utan större svårigheter skall kunna utvecklas

mot alternativet I liksom även detta skall kunna utvecklas genom en vidare

utbyggnad. Alternativet II innebär, att man i stort sett behåller nuvarande

möjligheter till nybyggnad av fartyg. En väsentlig förbättring av dessa

skulle enligt utredningen medföra så stora kostnader, att de — med hänsyn

till varvets tänkta huvudsakliga arbetsuppgifter i detta alternativ —

icke kan anses tillräckligt motiverade.

I alternativet I har eftersträvats att ge produktionen en så stor rörlighet

som möjligt mellan civila och marina arbeten. Utredningen erinrar emellertid

om att för det fall att de marina arbetena skall bibehållas som grundbeläggning

— för nu överskådlig tid utgår utredningen härifrån — full rörlighet

icke kan uppnås utan olägenheter i form av snedbelastning avdelningarna

emellan. Vissa avdelningar är nämligen med hänsyn till marinens arbeten

större än motsvarande vid ett civilt varv och blir sålunda icke fullt belagda

vid full sysselsättning med civila arbeten inom andra avdelningar. Man får

därför som en förutsättning för jämn sysselsättning räkna med att vissa

marina arbeten alltid finns tillgängliga. Omvänt torde full beläggning med

marina arbeten på ett i väsentlig utsträckning för civil produktion inriktat

varv medföra motsvarande sysselsättningsproblem för vissa andra avdelningar.

I den för alternativet I redovisade investeringsberäkningen kan

rörlighet uppnås inom ganska vida gränser. Sålunda torde enligt utredningen

ungefär två tredjedelar av kapaciteten utan väsentlig risk för snedbelastning

kunna tas i anspråk uteslutande för det ena eller andra slaget av arbeten.

Större rörlighet anses icke erforderlig, åtminstone inom en för utredningen

bedömbar framtid.

Utredningen har för att få en utgångspunkt för beräkningen av verkstädernas

och andra lokaliteters storlek utgått från vissa arbetshypoteser

härutinnan, innebärande i alternativet I ungefär 1 800 arbetare och i alternativet

II av marinförvaltningen i maj 1958 beräknat arbetarbehov för

4—280 oo fiihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 184

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 18''i år 1960

marinens arbeten under budgetåret 1959/60, cirka 1 200 arbetare. Dessa

hypoteser innebär emellertid i och för sig icke några uttalanden om varvets

sysselsättning i ena eller andra alternativet, utan anges endast som utgångspunkt

för investeringsberäkningarna.

Vid beräkningen av investeringsbehovet för alternativet I har eftersträvats

att ge varvet så stor konkurrensförmåga som möjligt inom en rimlig

kostnadsram. En avvägning har skett bl. a. med hänsyn till storleken av

de fartyg, vilka bör kunna byggas eller repareras. Med hänsyn till tendensen

hos fördelningen av fartygen på storleksgrupper har utredningen utgått

från att man bör kunna bygga fartyg upp till åtminstone 8 000 ton dödvikt.

När det gäller reparations- och klassningsarbeten, begränsas åtminstone de

sistnämnda av storleken av de dockor, som står till förfogande för torrsättning.

Dessa motsvarar fartyg upp till 16 000 ton dödvikt. Att omhänderta

så stora fartyg rymmes inom investeringsramen för alternativet I. Detta

anses av utredningen vara en rimlig begränsning.

I alternativet I räknas vidare med en någorlunda kontinuerlig nybyggnad

av marina fartyg.

I alternativet II kan civila beställningar utföras i ungefär nuvarande utsträckning.

Vissa möjligheter till nybyggnad av fartyg föreligger. Vidare har

förutsatts, att verkstadsarbetet koncentreras på sätt föreslagits av örlogsv

arvsutredningen.

Utredningen erinrar om att utöver nu angivna kostnader bör beaktas,

att ett investeringsbehov föreligger även för de militärtekniska avdelningarna.

Fortifikationsförvaltningen har sålunda vid olika tillfällen på förslag av

chefen för marinen för nämnda ändamål föreslagit åtgärder till en sammanlagd

kostnad av 19 miljoner kronor, av vilken 11 miljoner kronor under

befästningars delfond. Utredningen anför, att dessa önskemål torde kvarstå.

Utredningen har vidkommande den andra delen av sitt uppdrag dragit

den slutsatsen, att tillräckliga förutsättningar icke nu föreligger att i Karlskrona

med framgång bedriva civil varvsdrift i sådan omfattning, att örlogsvarvets

organisation behöver anpassas därefter. Utredningen erinrar om de

stora investeringar som kräves för att tekniskt utrusta varvet för större

civil produktion och som icke upphör med engångsupprustningen utan

måste fortgå kontinuerligt. Rörande utgångspunkterna för sitt ställningstagande

anför utredningen i huvudsak följande.

En bedömning av förutsättningarna för civil varvsdrift i Karlskrona

måste grundas på dels Karlskronavarvets särskilda förhållanden och dels

betingelserna för varvsindustrien över huvud taget.

Utredningen erinrar om att det vid örlogsvarvet i Karlskrona finns en

gammal, van och yrkeskunnig arbetarstam, en kår av arbetsledare, andra

tjänstemän och företagsledare, som skulle kunna utgöra en god stomme i

den personaluppsättning, som behövs för ett civilt varv, samt en varvsanläggning,

som genom upprustning och komplettering skulle kunna anpassas

även till civil varvsdrift. I dessa avseenden förklaras förutsättningar föreligga

för civil varvsdrift i Karlskrona.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b dr 1960

51

De nautiska förhållandena präglas för örlogsvarvets del av en lång sjöfront

med goda djupförhållanden för de mera allmänt förekommande

fartygen. Djupförhållanden och kajlängder är bättre vid varvet än i handelshamnen.

Utredningen erinrar om att sjöfarten på Karlskrona är ganska liten.

Då ett fartyg skall anläggas för reparations-, underhålls- eller klassningsarbete,

är emellertid slutlossningshamnen av stor betydelse vid val av reparationsvarv.

Dessa arbeten måste nämligen som regel utföras med tomt

fartyg. Ur denna synpunkt anses därför Karlskronavarvets förutsättningar

mindre goda. Utredningen anför vidare, att även om handelshamnen skulle

göras större och effektivare, någon väsentlig ökning i sjötrafiken icke torde

vara att förvänta med hänsyn till Karlskronas handelsgeografiska läge.

Det är fördelaktigt för ett varv att genom närbelägna industrier eller

mindre företag kunna komplettera de egna resurserna på vissa områden.

Härigenom kan nämligen både organisation och kapitalbehov nedbringas.

Karlskronavarvet anses mindre väl lottat i detta avseende.

Redarens val av reparationsplats påverkas ofta av en önskan att låta

fartyget gå till hemorten. Härigenom förenklas och förbilligas rederiets inspektions-

och kontrollverksamhet. I detta avseende gynnas sålunda varven

i de större sjöfartsstäderna.

Det bör vidare erinras om att en del av våra större rederier (rederikoncerner)

har organisatorisk och ekonomisk anknytning till varv. I vissa

lägen, t. ex. vid sysselsättningssvårigheter vid varven, kan detta bli avgörande

för var nybyggnads- eller reparationsarbeten placeras.

När det gäller att konkurrera om nybyggen får man icke bortse från den

fördel ett varv kan ha av en väl inarbetad kundkrets och dennas benägenhet

att anlita sina gamla förbindelser. Att arbeta in sig på marknaden tar

lång tid, under vilken man, liksom under den fortsatta verksamheten,

måste vara beredd att ta stora ekonomiska risker. Man behöver en omfattande

och dyrbar organisation för ackvisition inom och utom landet.

Detta gäller icke blott nybyggnads- utan även reparationsarbeten. En omfattande

anbudsgivning och därmed förenat kalkyleringsarbete erfordras

sålunda, liksom kontakter av olika slag. Av mycket stor betydelse är även

att kunna ge beställaren stora och långfristiga krediter — ofta upp till 50

till 60 procent av beställningssumman på en tid av fem till sju år.

Frågan om civil varvsdrift i Karlskrona måste ses även mot bakgrunden

av hur man bedömer möjligheterna att utnyttja en ökad civil varvskapacitet

i Sverige. Man bör sålunda försöka göra en prognos om sysselsättningen

inom varvsindustrien. Utredningen förklarar, att eu sådan prognos alltid

är osäker och lätt kan genom yttre händelser, såsom en utrikespolitisk kris,

få sina förutsättningar rubbade. Varje sådan prognos påverkas dessutom

ofrånkomligen av betraktarens optimism eller pessimism. Utredningen anser

dock att en mera allmän tendens bör sökas, varvid man icke får låta

sig alltför mycket influeras av dagens läge utan ta hänsyn till vad man nu

kan skönja för de närmaste fem bil tio åren.

Den svenska handelsflottans utveckling karakteriseras av en tendens

mot färre men större enheter. Denna tendens medför, att ett varv numera

måste kunna bygga och reparera rätt stora fartyg, om man över huvud

taget skall kunna konkurrera på marknaden. Särskilt när det gäller nybyggen

är a,t märka, att de svenska större och medelstora varven sedan

början av 1940-talet har gjort stora investeringar för alt modernisera sina

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

anläggningar och numera är i stort sett modernt och rationellt utrustade.

För Karlskronavarvets del har utredningen vid beräkningen av investeringskostnaderna

i alternativet I — för att täcka en någorlunda stor del av de

aktuella fartygsstorlekarna men samtidigt stanna vid en rimlig investeringskostnad

— räknat med nybyggnad av fartyg endast upp till 8 000 ton dödvikt.

I och för sig skulle det ur konkurrenssynpunkt ha varit önskvärt att

kunna bygga ännu större fartyg, och tanken på en utveckling häremot bör

betraktas såsom realistisk.

De svenska varvens kapacitet har under efterkrigsårens uppbyggnad

av handelsflottorna i världen i stor utsträckning använts för nybyggnader.

Det är icke uteslutet, att en mättnad i behovet av nybyggen nu inträtt. Vissa

tecken, minskat antal order på nya fartyg — i stort sett inga under år 1958

— ökat antal upplagda fartyg och annulleringar av tecknade kontrakt,

talar härför. De moderna fartygens ökade storlek och fart medför även i

och för sig ett minskat behov av antal enheter. Därtill kommer, såsom ovan

sagts, att skeppsvarven de senare åren expanderat kraftigt.

Det må erinras om att nybyggnadskapaciteten i världen för närvarande är

tio procent av världshandelsflottan, vilket med hänsyn till dennas genomsnittligt

låga ålder är mer än vad normalt behövs för förnyelse. Modernisering,

utbyggnad och rationalisering av varven pågår oavbrutet och ökar kapaciteten

ytterligare. Man kan sålunda räkna med att varvens kapacitet ett

stycke in på 60-talet till mindre del än nu kommer att upptagas av nybyggen.

Detta innebär, att de kommer att inrikta sig mera på reparationsarbeten,

varigenom den redan nu hårda konkurrensen på detta område

kommer att Ytterligare skärpas.

Den svenska sjöfarten är till stor del inriktad på linjefart. Linjenätet

torde emellertid numera vara utbyggt i sådan utsträckning, att utvecklingsmöjligheterna,

utom genom ökad turtäthet eller annan service på existerande

linjer, är ganska begränsade. De traditionella sjöfartsländernas svårigheter

att möta konkurrensen från fartyg under s. k. bekvämlighetsflagg

eller subventionerade av hemlandet bör också beaktas.

De svenska varven är till stor del beroende av utländska beställningar.

Sålunda är deras nybyggnadskapacitet för närvarande till 70 procent, i ton räknad,

upptagen av sådana. I utlandet upprustar man emellertid varvsindustrien,

delvis med statlig hjälp eller med hjälp av främmande krediter. Länder,

som förut icke haft någon varvsindustri, planerar att skapa sådan eller har

redan börjat därmed. Byggandet av nationella handelsflottor kan stimulera

denna utveckling. I vissa länder, t. ex. Japan, i vilka varvsindustrien genom

den snabba utbyggnaden under högkonjunkturen efter senaste världskriget

fått en stor överkapacitet, har statligt stöd åt varven aktualiserats för att

underlätta dessas kreditgivning. Samtidigt kan man vänta, att de utländska

varven — vilka ännu icke är så starkt rationaliserade som de svenska —

ytterligare moderniseras och effektiviseras och därigenom kan bjuda hårdare

konkurrens än för närvarande. Genom bättre möjligheter att arbeta

i skift kan de redan i många fall bygga och repararera snabbare. Den utländska

konkurrensen kan därför väntas bli svårare.

Även möjligheten att vid haverier snabbt kunna ta hand om fartygets

last är av betydelse. Härvid gynnas länder, i vilka stuveriarbete kan ske i

skift hela dygnet.

När det gäller det totala reparationsbehovet, kan å ena sidan den genomsnittligt

relativt låga åldern hos nuvarande tonnage medföra ett minskat

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungi. Maj:ts proposition nr 18''t år 1960

underhållsbehov. Å andra sidan är emellertid moderna fartyg tekniskt

komplicerade och kräver mycket underhåll. Allt mindre av detta kan utföras

av fartygens egen personal, eftersom specialutrustning och specialpersonal

kräves. Detta gynnar särskilt varv med för ändamålet avsedda

speciella resurser.

Den andel av det svenska tonnaget, som sysselsättes i trafiken på Sverige,

minskar, under det att samtidigt den andel, som trafikerar rutter enbart

mellan främmande länder, ökar. Detta kan medföra mindre total reparationsmängd

för svenska varv.

Utredningen har enligt sina direktiv undersökt, huruvida intresse finns

inom svensk varvsindustri eller rederinäring att överta eller i annan form

driva varvsrörelsen i Karlskrona. Så förklaras icke vara fallet.

Utredningen anför, att dess slutsats beträffande förutsättningarna för

civil varvsdrift i Karlskrona icke bör undanskymma behovet och önskvärdheten

av att materiellt och personellt utrusta varvet så, att det kan arbeta

så effektivt och billigt som möjligt. Särskilt viktigt blir detta, om det planerade

Muskövarvet får så liten kapacitet, att marinens till Stockholmsområdet

förladga fartyg i större utsträckning måste anlita Karlskronavarvet.

Kostnaden kommer nämligen då att bli högre genom fartygens förflyttning

m. m. Det är, förklarar utredningen, över huvudtaget av största vikt, att

varvet kan arbeta effektivt och billigt inom sitt arbetsområde. Härigenom

borde det i större utsträckning än hittills ansetts vara fallet bli fördelaktigt

att i Karlskrona i konkurrens med civila varv utföra arbeten för marinen.

Utredningen erinrar om att de investeringar, som göres för att främja

de marina arbetsuppgifterna, även i viss utsträckning torde få värde vid

civila arbeten. Härigenom bör det bli lättare att inom ramen för örlogsvarvets

huvuduppgifter utjämna sysselsättningen genom arbetsobjekt i konkurrens

med den enskilda industrien.

Utredningen understryker slutligen, att den behandlat sitt uppdrag uteslutande

med utgångspunkt i att vanliga konkurrensförhållanden skall råda.

Det har icke legat inom uppdragets ram att taga hänsyn till arbetsmarknadsläget

i Karlskrona och sydöstra Blekinge i övrigt. Huruvida det ur denna

synpunkt är önskvärt eller erforderligt att öka arbetstillgången genom särskilda

stödåtgärder, t. ex. att i ökad utsträckning anlita örlogsvarvet i Karlskrona

för nybyggnad eller underhåll av svenska statens fartyg, oberoende

av konkurrensen med annan varvsindustri, anses sålunda vara en fråga,

som faller utanför utredningens uppdrag.

Yttranden

Invändningar mot utredningens slutsatser angående förutsättningarna

för civil varvsdrift i Karlskrona har endast gjorts av länsstyrelsen i

Blekinge län, stadsfullmäktige i Karlskrona och marinverkstäderna i Karlskrona.

I dessa yttranden anses förutsättningarna gynnsammare än vad ut
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

redningen anfört. Å andra sidan anser t. ex. sjöfartsstyrelsen sjöfarts krisen

vara så djupgående att det ej är troligt att sysselsättningsproblemen vid

varvet skulle lösas även om det fick mycket goda resurser för civila objekt

och Smålands och Blekinge handelskammare anser varvsrörelsen väl tillgodosedd

i Småland och Blekinge. Med hänsyn till sjöfartskonjunkturen

och den betydande överkapaciteten anser handelskammaren det olämpligt

att genom stora investeringar öka spänningen mellan tillgång och efterfrågan.

Kommerskollegium, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen

och Sveriges varvsindustriförening, som instämmer i utredningens

slutsatser angående förutsättningarna för civil varvsdrift, anser

alt verksamheten ändock bör bedrivas som bolag medan 1953 års utredning

rörande de statliga företagsformerna under hänvisning till utredningens slutsatser

angående möjligheterna för civil varvsdrift, vilka synes göra det

omotiverat att giva varvsrörelsen en självständig ställning, förklarar att

företagsformen synes helt kunna anpassas efter de militära behoven.

Även i en del andra yttranden beröres i samband med förutsättningarna

för civil varvsdrift frågan om företagsformen. Sålunda anför Försvarsverkens

civila personals förbund, att verksamheten bör bedrivas i så industrimässiga

former som möjligt och att goda möjligheter bör ges till civil produktion

av fartyg och Sveriges arbetsledareförbund anser, att varvet bör omorganiseras

till ett civilt varv.

Av investeringsförslagen förordas alternativet II (det mindre alternativet)

av marinledningen, fortifikationsförvaltningen, försvarets civilförvaltning,

försvarets förvaltningsdireklion, statskontoret, kommerskollegium, statens organisationsnämnd,

statens sakrevision, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

Sveriges civilingenjörsförbund och Försvarsväsendets civilmilitära

ingenjörers förbund. Fortifikationsförvaltningen liksom även i princip överbefälhavaren

framhåller, att merkostnader utöver alternativ II icke bör

belasta försvarsanslag. Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anser

å andra sidan att hänsyn vid investeringarna bör tagas även till att civila

arbeten skall kunna utföras. I princip kan vidare även försvarets fabriksstyrelse

och sjöfartsstyrelsen anses ansluta sig till den med alternativ II

avsedda målsättningen medan Sveriges industriförbund och Sveriges varvsindustriförening

kan sägas intaga en mera restriktiv hållning.

Alternativ I förordas av länsstyrelsen i Blekinge län, stadsfullmäktige i

Karlskrona, Försvarets civila tjänstemannaförbund, Försvarsverkens civila

personals förbund, Svenska underofficersförbundet samt marinverkstäderna i

Karlskrona.

Arbetsmarknadsstyrelsen förklarar i sitt yttrande, att snara och genomgripande

åtgärder nu är oundgängliga med hänsyn till att varvets underhåll

och modernisering eftersatts. Sociala hänsyn och samhälleliga kostnader

för arbetslöshetens bekämpande bör noga beaktas vid det slutliga ställningstagandet

till frågan om marinverkstädernas produktionsinriktning,

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

55

kapacitet och investeringsbehov. Ett detaljerat investeringsprogram, utarbetat

på grundval av de nu föreliggande förslagen bör enligt styrelsens åsikt

snarast fastställas, turordnas och projekteras. Förslag i nämnda hänseenden

bör upprättas i nära samverkan mellan marinförvaltningen, fortifikationsförvaltningen

och arbetsmarknadsstyrelsen. Med hänsyn till den omfattande

beredskap mot arbetslöshet, som är nödvändig i östra Blekinge, finner

styrelsen det naturligt, att om- och nybyggnadsarbetena vid marinverkstäderna

får ingå i arbetslöshetsberedskapen. Statsbidrag till statliga och

kommunala beredskapsarbeten i östra Blekinge har under åren 1957 och

1958 beviljats med sammanlagt cirka 10,8 miljoner kronor. Samtidigt har

cirka en miljon kronor utbetalats av byggnadsarbetarnas erkända arbetslöshetskassa

till medlemmar i Ivarlskronaområdet. Styrelsen skulle mot bakgrunden

härav och under hänsynstagande till sysselsättningsläget i angränsande

områden kunna under ett antal år bedriva beredskapsarbeten vid

marinverkstäderna i form av anläggnings- och byggnadsarbeten för cirka

fem miljoner kronor årligen. Härutöver skulle beställningar avseende viss

utrustning i samband med investeringsprogrammets genomförande kunna

utläggas som stödbeställningar hos marinverkstäderna inom ramen för de

bemyndiganden, styrelsen tidigare erhållit för stödbeställningar därstädes.

Särskilda medel till maskinanskaffning och sådana byggnadsarbeten, som

icke lämpligen kan bedrivas som beredskapsarbeten, bör däremot ställas

till marinförvaltningens förfogande. Målsättningen bör vara att med framgång

kunna konkurrera om marina nybyggnadsarbeten och att i ökad utsträckning

erhålla civila beställningar. Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar

slutligen om sitt tidigare avgivna yttrande angående företagsformen för

marinverkstäderna, innebärande tillstyrkan av bolagsform.

Avdelning IV. Departementspromemorian

Efter en översiktlig erinran om innebörden av tidigare förslag m. in.

rörande örlogsvarvens organisation konstateras i departementspromemorian,

att bakgrunden till 1953 års örlogsvarvsutrednings överväganden angående

örlogsvarvens uppgifter numera ändrats i viktiga hänseenden. Sålunda

innebär det år 1958 fattade försvarsbeslutet på längre sikt en

väsentlig minskning av flottan och dess fredsverksamhet. Detta har enligt

promemorian redan resulterat i viss nedskärning av örlogsvarvens arbetsstyrka

trots att åtgärder i form av utläggande av stödbeställningar vidtagits.

Utvecklingen belyses i promemorian av följande uppgifter rörande

sysselsättningen vid varven.

Antalet anställda (tjänstemän och arbetare) vid marinverkstäderna i

Karlskrona och Stockholm samt verkstadsavdelningen i Göteborg har sålunda

gått ned från respektive cirka 2 100, 1 100 och 200 den 1 januari

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

1956 till respektive 1 850, 700 och 150 den 1 januari 1960. För de närmaste

två budgetåren räknar marinförvaltningen med en sysselsättning vid

nuvarande i och för sig otillfredsställande produktivitetsläge av cirka 1 100

arbetare för marinens behov vid Karlskrona örlogsvarv. För närvarande

är anställda cirka 1 600 arbetare. Av dessa sysselsättes alltså cirka 500

med övriga statliga arbeten, enskilda beställningar och stödarbeten. Vid

örlogsvarvet i Stockholm räknar man med tillgång till marina arbeten för

samtliga omkring 740 arbetare och för örlogsvarvet i Göteborg räknas likaledes

med ett behov för marinens räkning av för närvarande anställda cirka

160 arbetare.

I promemorian anföres, att det vid ärendets beredning inom försvarsdepartementet

ansetts erforderligt att med hänsyn till anförda omständigheter

underkasta frågan om örlogsvarvens organisation ytterligare utredning.

Problemen har härvid enligt promemorian varit väsentligt olika när

det gällt örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona. För Stockholmsvarvets

del har frågor i samband med den beslutade utflyttningen till Muskö stått

i förgrunden under det att arbetsmarknadspolitiska spörsmål fått ägnas

särskild uppmärksamhet i fråga om Karlskronavarvet. Dessa varv behandlas

därför i promemorian var för sig. Förhållandena vid Göteborgs

örlogsvarv behandlas i promemorian i största korthet.

I promemorian föreslås, att driften vid marinverkstäderna i Karlskrona

skall ombesörjas av ett statligt aktiebolag. Ett särskilt avsnitt i promemorian

ägnas åt frågor om bolagets bildande, finansiering m. m.

När det gäller örlogsvarvet i Karlskrona lämnas i promemorian följande

uppgifter rörande antalet anställda per den 1 januari 1960 in. m. vid marinverkstäderna.

Vid marinverkstäderna i Karlskrona uppgick antalet anställda vid årsskiftet

1960 till omkring 2 000 personer. Därav var omkring 1 600 arbetare

och 400 tjänstemän (cirka 150 arbetare är utlånade till de militärtekniska

avdelningarna). Medelåldern är relativt hög. Av de omkring 1 600 arbetarna

är sålunda 1 000 i åldern 35—55 år, varav 540 i åldern 45—55 år.

Av de manliga tjänstemännen — omkring 300 — är 235 i åldern 35—60

år, varav 135 i åldern 45—60 år. Endast ett fåtal arbetare och tjänstemän

i nu berörda åldersgrupper är ogifta.

Det har enligt promemorian beräknats att vid marinverkstäderna skulle,

om produktionen uteslutande inriktas på arbeten för marinens räkning,

under de närmaste åren kunna sysselsättas omkring 1 450 personer, varav

1 150 arbetare och drygt 300 tjänstemän. Härvid har utgångspunkten varit

nuvarande produktivitet vid verkstäderna. Det bör emellertid enligt promemorian

observeras, att produktiviteten för närvarande är relativt låg.

Vissa uppskattningar av arbetskraftsbehovet vid en starkt rationaliserad

drift, vilken bör kunna åstadkommas genom investeringar och viss intern

omorganisation, ger enligt vad som anföres i promemorian klart vid handen

att antalet anställda kan reduceras ytterligare i icke obetydlig omfatt
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

57

ning. Det synes inte uteslutet, att det totala antalet anställda under denna

förutsättning skulle komma att nedgå till 1 000 eller lägre.

I promemorian framhålles, att örlogsvarvet i Karlskrona har stor betydelse

för sysselsättningen i sydöstra Blekinge, särskilt i Karlskrona. Våren

1957 var sålunda enligt uppgift av länsarbetsnämnden i Blekinge 40 % av

i företag i Karlskrona med över fem anställda sysselsatt personal anställd

vid marinverkstäderna och byggnadsdepartementet. Inemot 15 % av hela

antalet inkomstskattekronor i Karlskrona belöpte på civil personal anställd

vid örlogsvarvet. Landsändan saknar i stort sett tyngre industrier, till vilka

vid örlogsvarvet friställd arbetskraft kan förflyttas.

Med hänsyn till det anförda har det enligt promemorian vid ärendets

beredning inom försvarsdepartementet stått klart, att frågan om den framtida

produktionsinriktningen vid Karlskronavarvet icke får betraktas uteslutande

som ett militärt problem. Särskild vikt måste fästas vid arbetsmarknadsläget

och de näringspolitiska förhållandena i östra Blekinge. Ett

i promemorian framlagt förslag till investeringsprogram -— vilket redovisas

i det följande — syftar till att få till stånd en sådan produktionsinriktning

och konkurrenskraft vid marinverkstäderna att den befarade krympningen

av sysselsättningen blir den ofrånkomligt minsta. Statens företagareansvar

gentemot de anställda och kommunen synes bjuda att en sådan lösning

väljes.

I promemorian erinras om, att länsarbetsnämnden i Blekinge län i yttrande

över 1953 års örlogsvarvsutrednings betänkande beträffande befolknings-

och arbetsmarknadsförhållandena anfört bland annat

ait folkmängden i Blekinge minskat oavbrutet sedan 1900-talets början

och även under de senaste åren;

att denna minskning sedan år 1945 helt hänför sig till Karlskronaområdet;
att

arbetsmarknaden är dålig i Karlskronaområdet med arbetslöshet

året om, särskilt stor på vintern;

att inom området särskilt erfordras tung industri;

att marinverkstäderna är östra Blekinges största industri och arbetsplats

och kraftigt dominerar på arbetsmarknaden i Karlskronaområdet;

samt att varje minskning av arbetstillfällen inom den militära och civilmilitära

sektorn måste ersättas med nya arbetstillfällen inom den civila

sektorn.

Det framhålles i promemorian att vad sålunda anförts rörande befolknings-

och arbetsmarknadsförhållanden enligt länsarbetsnämndens

yttrande över Karlskronavarvsutredningens betänkande alltjämt är relevant.

I promemorian påpekas, att betydande belopp har investerats i arbeten

i arbetslöshetsbekämpande syfte. Av arbetsmarknadsstyrelsens yttrande

över Karlskronavarvsutredningens betänkande framgår sålunda, att under

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

de senaste åren i genomsnitt cirka 5 miljoner kronor per år nedlagts på

dylika arbeten inom östra Blekinge.

Av styrelsens yttrande framgår enligt promemorian, att behov föreligger

av ytterligare sysselsättningsmöjligheter i Karlskronaområdet. Detta gäller

dels sysselsättning av den art beredskapsarbetena representerar och dels

mera långsiktiga åtgärder för ökad industriell verksamhet. Båda dessa behov

kan enligt promemorian tillgodoses i form av byggnads- och anläggningsarbeten

vid marinverkstäderna.

Karlskronavarvsutredningens undersökningar visar, anföres i promemorian,

att förutsättningarna att med framgång bedriva civil varvsdrift i

Karlskrona icke är gynnsamma. Genom investeringar i Karlskronavarvet,

syftande till en effektiv och billig drift, borde det emellertid enligt utredningen

i större utsträckning än hittills ansetts vara fallet bli fördelaktigt

att i konkurrens med civila varv utföra arbeten för marinen i Karlskrona

och det borde även bli lättare att inom ramen för örlogsvarvets huvuduppgifter

utjämna sysselsättningen genom arbetsobjekt i konkurrens med den

enskilda industrien.

Enligt promemorian medför de mindre gynnsamma konjunkturerna

inom varvsindustrien att man, vid sidan av de av Karlskronavarvsutredningen

nämnda arbetsuppgifterna, främst bör undersöka utsikterna inom

varvsindustrien angränsande områden och i övrigt inom den mekaniska

verkstadsindustrien. Den mekaniska verkstadsindustrien har, påpekas det,

under de senaste decennierna varit föremål för en snabb expansion. Även

den framtida utvecklingen ger på lång sikt anledning till optimism. Belägg

härför får man enligt promemorian om man beaktar de stora investeringar

som skett under åren efter senaste världskriget och företagens investeringsplaner

för innevarande år.

Vad sålunda anförts synes enligt promemorian indicera, att vissa förutsättningar

bör föreligga att i Karlskrona utifrån och ovanpå den givna

och dominerande marina produktionen, som inte enbart bör bestå av underhålls-

och reparationsarbeten utan även av ombyggnads- och nybyggnadsarbeten,

driva en industri med inriktning mot mekanisk verkstad. Med

hänsyn till arbetsmarknadsförhållandena i Karlskronaorten bör enligt promemorian

också i vad avser kravet på räntabilitet av investeringarna jämförelse

i viss utsträckning göras med eljest sannolika investeringar i arbetslöshetsbekämpande

syfte och med ofrånkomliga utgifter för arbetslöshetsunderstöd.

Det synes enligt promemorian naturligt, att statliga investeringar i sysselsättningsbefrämjande

syfte inom östra Blekinge sker vid marinverkstäderna

i Karlskrona. Härigenom tillvaratages bäst redan gjorda betydande

investeringar i dockanläggningar, kajer in. m. och samtidigt utnyttjas

arbetarstammen vid verkstäderna inom ett arbetsområde, där den sedan

generationer vunnit erkänd erfarenhet och skicklighet. Det påpekas att

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

59

den relativt höga medelåldern medför att flyttning och omskolning av

denna arbetskraft är speciellt svår att få till stånd. Härtill kommer enligt

promemorian att vissa investeringar i marinverkstäderna under alla förhållanden

måste anses nödvändiga för att förbättra produktiviteten och

därigenom förbilliga arbetena för marinens räkning. Det erinras också

om, att marinverkstäderna redan i nuläget i viss mån är inriktade på civil

produktion. Trots anläggningarnas och organisationens för konkurrens på

den enskilda marknaden mindre lämpliga utformning har marinverkstäderna

sålunda kunnat erhålla civila beställningar (stödbeställningar ej inräknade)

som genomsnittligt för senaste fem åren omfattat omkring 13 %

av företagets direkta produktionstimmar. Underleveranser till privata företag

avseende militära arbeten har dock omfattat 5 till 6 procentenheter.

För att erhålla ett underlag för bedömande av investeringsbehovet har

inom försvarsdepartementet mot bakgrunden av vad nyss anförts och på

grundval av en fullständig dispositionsplan gjorts upp ett investeringsprogram

med inriktning mot en koncentrering av nuvarande anläggningar

för varvs- och verkstadsdrift. Rationella förutsättningar skulle härigenom

skapas för även marinens om- och nybyggnader. En viss förskjutning mot

mekanisk verkstadsindustri skulle emellertid ske och den exklusiva varvskaraktären

sålunda komma att gradvis förändras. Vid en jämförelse med

de beräkningar angående investeringskostnader i olika alternativ, som uppgjorts

inom Karlskronavarvsutredningen, bör enligt promemorian beaktas

att dessa avsett en mera renodlad varvsdrift, vilket bland annat gjort investeringar

i dockanläggningar och dylikt motiverade. Det inom departementet

med nyssnämnda förutsättningar uppgjorda investeringsprogrammet

beräknas draga en kostnad av cirka 27 miljoner kronor. Beträffande

de planerade åtgärderna in. in. i det inom departementet uppgjorda investeringsprogrammet

hänvisas till en vid statsrådsprotokollet fogad bilaga

(bilaga 1). Erforderligt antal årsarbetare inom olika yrkesgrupper för det

föreslagna investeringsprogrammet, vilket skulle genomföras under en fyraårsperiod,

framgår av följande sammanställning.

Y rkesgrupp

1: a året

2:a året

3:dje året

4:e året

Totalt

Grovarbetare.......................

70

63

35

20

188

Träarbetare........................

10

30

30

10

80

Murare............................

—

6

10

5

21

Målare............................

—

3

10

7

20

Järn- och plåtarbetare..............

40

30

10

—

80

El.- och telearbetare................

4

10

17

11

42

Rör- och sanitetsarbctare............

-

7

10

—

17

Summa

124

149

122

53

448

Ett framgångsrikt genomförande av den målsättning, som i det föregående

förutsatts för marinverkstäderna i Karlskrona, nödvändiggör emel
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

lerlid enligt promemorian även en organisationsform, som giver företaget

verkliga möjligheter att konkurrera på den enskilda marknaden på med

övriga företag lika villkor. Det är enligt promemorian till en början uppenbart,

att nuvarande organisation icke är avsedd härför. Den av 1953 års

örlogsvarvsutredning föreslagna organisationen åter bör, anföres det, ses

mot bakgrunden av den begränsade målsättning, utredningen förutsätter,

och är helt avpassad för denna. En friare företagsform, som medgiver erforderlig

rörelsefrihet beträffande personal, investeringar m. in., måste därför

ifrågakomma. Enligt promemorian kan det då först övervägas huruvida

icke ett inordnande av nu ifrågavarande verksamhet under försvarets

fabriksstyrelse kunde vara lämpligt. Inom styrelsen bedrives redan nu en

industriell verksamhet — avseende nytillverkning i huvudsak av annan

karaktär än vid marinverkstäderna — i konkurrens med den enskilda industrien

och en viss frihet föreligger i avseende å inrättande av tjänster

och möjligheter till ackvisition. I vad gäller användning av vinstmedel

samt investeringar i fastigheter och maskiner föreligger emellertid icke

någon avgörande skillnad mot för marinverkstäderna gällande bestämmelser.

För att vinna full konkurrensförmåga, vilket är en huvuduppgift, torde

det därför enligt promemorian vara mest konsekvent att välja den för

motsvarande verksamhet på enskilda marknaden vanliga företagsformen,

nämligen bolagsdriften. Det erinras om att bolagsdrift tillstyrkts i ett icke

ringa antal remissyttranden. Aktiebolagsformen synes enligt promemorian

giva goda förutsättningar för fortlöpande rationaliseringar och effektivare

drift, något som även kommer marinen tillgodo genom bland annat billigare

arbeten, och främjar därmed en önskvärd rationell användning av för

försvaret avsedda medel.

Av anförda skäl synes det enligt promemorian ändamålsenligt att marinverkstäderna

i Karlskrona organiseras som statligt aktiebolag. I för detta

gällande bolagsordning bör angivas, att bolaget skall ha till ändamål att

bedriva verksamhet inom varvsindustrien och den mekaniska industrien.

Styrelsen anses böra bestå av förslagsvis 5 ledamöter. Av dessa bör bland

annat en representera marinen och en ha anknytning till arbetstagarna.

Bland styrelsemedlemmarna bör även särskild sakkunskap från hithörande

verksamhetsområde vara företrädd. Bolaget föreslås skola inom Kungl.

Maj :ts kansli sortera under försvarsdepartementet. Rörande bolagets förhållande

till de centrala och lokala marina myndigheterna anföres i promemorian.

Oaktat marinverkstäderna i Karlskrona gives organisationsform och inriktning

mot civil drift, kommer arbetena för marinen även framgent att

ha den största betydelse för produktionsinriktningen. Särskilt under uppbyggnads-

och konsolideringstiden kommer dylika arbeten att vara viktiga

faktorer för sysselsättningen vid företaget, men även därefter torde man

för en överskådlig framtid få räkna med att marinen blir företagets största

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 18b år 1960

61

kund. I detta sammanhang bör uppmärksammas, att kapaciteten vid

Stockholms örlogsvarv krympes i och med dess utflyttning till Muskö och

att personalminskningen bör ske successivt under tiden fram till utflyttningen

i syfte att minska personalproblemen vid denna. Det bör för övrigt

vara ett marint intresse att även i fortsättningen ha tillgång till det specialföretag

i nära samband med flottans bas i Karlskrona som marinverkstäderna

ntgör. Att företaget samtidigt bedriver annan produktion måste ur

marinens synpunkt vara värdefullt bland annat genom att företaget därigenom

får kontakt med privata industrier vilket är av betydelse bland

annat för den fortgående rationaliseringen, som med hänsyn till konkurrensförhållandena

blir ett livsvillkor för företaget. Genom att företaget

gives en relativt omfattande och kontinuerlig sysselsättning för flottan

garanteras även en samlad tillgång på specialarbetare av olika slag, utrustning

in. in. Det synes sålunda vara ett naturligt intresse för marinen att

för sin verksamhet repliera på Karlskronavarvet. Gentemot ett fristående

bolag torde någon uttrycklig replieringsskyldighet i och för sig icke böra

stadgas. Å andra sidan torde det vara naturligt att utnyttja ett statens

eget företag i största möjliga utsträckning för statliga myndigheters räkning

och detta inte minst i föreliggande fall då en betydande grad av

specialisering erfordras. Man bör därför förutsätta att marinen även i fortsättningen

låter utföra underhållsarbeten vid varvet i Karlskrona till i

stort sett den andel av den totala underhållsvolymen som i genomsnitt

varit för handen under de senaste fem åren. Denna fråga bör närmare

regleras genom avtal mellan bolaget och marinförvaltningen. Det bör även

vara naturligt för marinen att i vad avser moderniseringar, ombyggnader

och nybyggnader intimt samarbeta med ett företag av den speciella struktur,

som marinverkstäderna i Karlskrona för närvarande har och kan

bedömas äga även framöver. Ett sådant samarbete skulle bland annat

kunna ske genom att företaget i god tid får del av marinens planer i ifrågavarande

hänseenden, med angivande av vilka arbeten som bedömes vara

av beskaffenhet att lämpligen kunna komma i fråga under förutsättning

av godtagbara priser och leveranstider. Genom avtal mellan bolaget och

marinförvaltningen bör träffas överenskommelse angående erforderlig prioritet

för marinens arbeten, särskilt vid beredskapstillstånd eller vid utom

riket inträffad utomordentlig händelse, som i övrigt anses böra påverka

försvarets beredskap. Man får även förutsätta att det kan vara lämpligt

att med bolaget — i likhet med vad som skett mellan örlogsvarvet i Göteborg

och vissa civila varv därstädes — träffa avtal om principer för prissättningen

för av marinen beställda arbeten och om viss insyn i bolagets

räkenskaper i avseende å desamma. Vidare torde avtal få träffas angående

vissa säkerhetsanordningar och dylikt. Det bör särskilt utredas huruvida

det område, inom vilket bolagets verksamhet kommer att bedrivas, lämpligen

kan undantagas från skyddsområdesbestämmelserna. Marinens prioritets-

och säkerhetskrav liksom andra krav som kan bli aktuella på grund

av Karlskronavarvets särskilda ställning och marinens behov kan medföra

visst intrång i varvets rörelsefrihet. I den mån kompensation härför icke

kan anses föreligga genom företagets särskilda förmånställning enligt ovan,

torde ersättning få utgå enligt särskild överenskommelse mellan detsamma

och marinen.

Om marinverkstäderna i Karlskrona ombildas till ett fristående aktiebolag

kommer nuvarande örlogsvarvs producerande delar att utgå. Av

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 18k år 1960

örlogsvarvet kvarstår vid sådant förhållande de militärtekniska avdelningarna

med deras beställande, kontrollerande och förrådsförvaltande funktioner.

Dessa avdelningar föreslås i promemorian tillsammans bilda en

organisationsenhet — Karlskrona örlogsbas. Denna bör i förhållande till

marinkommandochefen erhålla samma organisatoriska ställning som nuvarande

örlogsvarv, d. v. s. i förvaltningshänseende lyda direkt under

vederbörlig central förvaltningsmyndighet, örlogsbasens huvuduppgift bör

vara att under marinförvaltningen svara för underhåll och utrustning av

flottans fartyg m. m. avsedda för marinkommando Syd. Det bör emellertid

enligt promemorian övervägas att till baschefen överföra även de nu i

marinkommandostaben ingående förvaltningsorganen. Inom örlogsbasen

bör icke förekomma produktion i någon form. I anslutning till förrådsverksamheten

kan det dock vara lämpligt att möjlighet finnes att utföra

mindre serviceåtgärder av natur att icke lämpligen böra fullgöras genom

en större produktionsenhet eller så speciella, att det skulle vara tyngande

för en dylik enhet att behöva tillhandagå med ifrågavarande tjänster.

Viktigt är enligt promemorian att hålla denna serviceverksamhet inom

mycket snäva gränser för att undvika dubbelarbete och dubblering av utrustning

och dylikt. Av 1953 års örlogsvarvsutredning uppdragna riktlinjer i

sagda hänseende synes i huvudsak lämpliga, örlogsbasen föreslås provisoriskt

skola organiseras med utnyttjande av för örlogsvarvet i Karlskrona

(med undantag av marinverkstäderna) för närvarande avsedda beställningar

och tjänster. Den slutliga organisationen anses framdeles böra bestämmas

på grundval av organisationsundersökningar av statens organisationsnämnd.

Vid undersökningarna bör jämväl ägnas uppmärksamhet åt

gränsdragningen mellan uppgifterna för örlogsbasen, å ena, och marinförvaltningen

(och övriga centrala förvaltningsmyndigheter) å andra sidan.

Då marinförvaltningens organisation är föremål för översyn av 1956 års

försvarsförvaltningssakkunniga, anses icke anledning finnas att dryfta

eventuella konsekvenser för marinförvaltningens (verkstadsbyråns) personalorganisation,

av att marinverkstäderna i Karlskrona utgår ur marinens

organisation utan dessa kan lämpligen övervägas i samband med ämbetsverkets

organisation i övrigt.

Ett särskilt avsnitt i promemorian avhandlar frågor rörande aktiebolagets

bildande, finansiering m. m. I promemorian anföres, att de allmänna

riktlinjerna för marinverkstädernas verksamhet bör vidgas. Bolagsordningen

föreslås i detta avseende få följande innehåll.

Bolagets verksamhet har till uppgift att bedriva varvs- och mekanisk

verkstadsrörelse eller annan därmed förenlig verksamhet av teknisk,

industriell eller kommersiell art.

Bolagets verksamhet bör enligt promemorian vara fullt affärsmässigt

inriktad. I den mån statsmakterna önskar ålägga bolaget några uppgifter

som innebär avsteg härifrån, anses detta böra ske genom avtal mellan

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

63

staten och bolaget. Om det av beredskapsskäl anses erforderligt, att bolaget

förses med särskild utrustning, som icke kan ekonomiskt utnyttjas

i bolagets fredsproduktion, bör bolaget erhålla särskild ersättning härför.

Dylik gottgörelse bör enligt promemorian bestridas från anslag under

fjärde huvudtiteln. De principer som gäller för förslagsanslaget Bestridande

av beredskapskostnader vid försvarets fabriksverk anses härvid kunna

vara vägledande.

Enligt promeiporian bör, som tidigare nämnts, särskilt avtal upprättas

mellan bolaget och marinen beträffande marinens prioritet i vissa lägen.

Utöver de avtal, som i detta sammanhang kan bli aktuella, bör bolaget

ej vara begränsat i sin verksamhet av andra lagar och bestämmelser än

de som gäller för företag i allmänhet. Staten bör sålunda utöva sitt inflytande

på rörelsen i egenskap av aktieägare på bolagsstämma.

Det förutsättes i promemorian, att till bolaget föres samtliga vid övergångstillfället

till marinverkstäderna hänförliga tillgångar och skulder samt

företagets hela rörelse.

Bolagets firma föreslås bli Karlskronavarvet AB.

För värderingen av vid övergången till statligt bolag förevarande tillgångar

och skulder uppdrages i promemorian följande riktlinjer.

Omsättningstillgångar •— material för den normala verkstadsdriften, pågående

arbeten, kundfordringar och för driften erforderliga likvida medel

— liksom kortfristiga skulder överlåtes till bolaget till samma värde, som

de har i marinverkstädernas utgående balansräkning omedelbart före övergången.

Maskiner och inventarier överlåtes till bokfört nettovärde beräknat med

hänsyn till anskaffningskostnad och värdestegring och med avdrag för

avskrivningar intill tidpunkten för bolagsbildningen.

Fastigheter och anläggningar jämte tomtvärde överlåtes till hos fortifikationsförvaltningen

bokfört nettovärde. Det förutsättes att marinverkstädernas

verksamhet i samband med bolagsbildningen koncentreras till

varvsområdets mellersta och västra delar. Detta innebär en viss omfördelning

i dispositionen av fastigheterna mellan nuvarande marinverkstäder

och örlogsvarvets militärtekniska delar.

I det område, som skall hänföras till marinverkstäderna, måste enligt

promemorian även ingå vissa utanför varvsmuren belägna områden, nämligen

delar av kvarteren i området Väster Udd, de båda boställena i kvarteret

Kanonen, Kronans tomt i kvarteret Dockan, Chapmansplan, bostadsområdet

Göta Lejon, stadsägan 109, bostäderna på Saltö samt bergrummen

under Klockstapeln.

En preliminär överslagsberäkning av tillgångarna per den 1 januari 1961

bar givit följande resultat.

Tomt .......................................... 2 500 000

Fastigheter ................................. 3 500 000

Maskiner .................................... 4 500 000

Rörelsemedel .............................. 5 000 000

Summa kronor 15 000 000

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

De planerade nyinvesteringarna har enligt promemorian beräknats till

27 miljoner kronor. Härtill kommer behov av rörelsemedel till ett beräknat

belopp av 5 miljoner kronor. Detta belopp kan, anföres det, synas lågt men

man bör enligt promemorian beakta, att bolagets dominerande verksamhet

avser marina arbeten för vilka förskott erhålles. Bolaget skulle sålunda

ha ett sammanlagt kapitalbehov av cirka (15 + 27 + 5=) 47 miljoner

kronor. Detta kapitalbehov skulle täckas dels med eget kapital i

form av aktiekapital och reservfond, dels med långfristiga lån. Relationen

mellan aktiekapital och lån påverkas bland annat av de lånevillkor,

som kan komma att uppställas. Det föreslås att det egna kapitalet i samband

med bolagsbildningen sättes till 32 miljoner kronor, varav 26,6 miljoner

kronor utgör aktiekapital och 5,4 miljoner kronor en reservfond,

som tillskapas genom att aktierna övertecknas med 20 %. I övrigt föreslås

bolaget skola finansieras genom lån. Härvid torde enligt promemorian i

princip två alternativ böra övervägas: antingen kan statligt lån lämnas

under fonden för låneunderstöd eller kan lån upptagas i öppna marknaden

mot statlig garanti. Det anses härvid böra nämnas att marinverkstäderna

i Karlskrona och Stockholm för närvarande har en rörlig kredit

hos riksgäldskontoret på 13 miljoner kronor, varav åtta miljoner kronor

enligt för närvarande gällande fördelning står till marinverkstädernas i

Karlskrona förfogande.

Sammanfattningsvis innebär promemorieförslaget följande.

Beräknat kapitalbehov: 47 miljoner kronor.

Därav eget kapital

Aktiekapital ............... 26,6 miljoner kronor

Reservfond .................. 5,4 miljoner kronor

32 miljoner kronor1

Långfristiga lån ........................ 15 miljoner kronor

47 miljoner kronor

1 Härav finansieras 15 miljoner kronor med apportegendom och 17 miljoner kronor med

nya medel.

Investeringarna är sålunda avsedda att täckas dels genom eget kapital

och dels med långfristiga lån. Rörelsemedlen täckes helt med långfristiga

lån. Genom att det nya kapital, som tillföres företaget, i första hand är

avsett för det omfattande investeringsprogrammet, kan enligt promemorian

ökningen av aktiekapitalet ske successivt till förut angivna belopp. Med

anknytning till de i aktiebolagslagen stadgade gränserna föreslås därför

bolagsordningen på ifrågavarande punkt skola innehålla, att aktiekapitalet

skall utgöra lägst 15 miljoner kronor och högst 27 miljoner kronor. Kungl.

Maj :t bör enligt promemorian föreslå innevarande års riksdag att besluta

om total aktieteckning till ett belopp av 32 miljoner kronor, av vilka 15

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

65

miljoner kronor svarar mot apportegendomen och således icke föranleder

någon statsutgift. Återstående 17 miljoner kronor föreslås skola disponeras

så att medel ställes till bolagets förfogande allteftersom investeringsarbetet

fortlöper, vilket enligt den i promemorian framlagda planen förutsättes

sträcka sig över fyra år. Anslagsmässigt bör enligt promemorian hela

beloppet upptagas i ett sammanhang, men beslutets återverkningar på

statens upplåningsbeliov blir beroende av den takt i vilken det av Kungl.

Maj:t realiseras. På samma sätt anses böra förfaras med den föreslagna

statsgarantin för långfristig upplåning. Om aktieteckning sker i etapper,

skall även vid senare tidpunkt än i samband med bolagsbildningen aktierna

tecknas till sådan kurs, att bolaget omedelbart erhåller den i aktiebolagslagen

stadgade reservfonden.

Med hänvisning till arbetsmarknadsstyrelsens i promemorian åberopade

remissyttrande erinras om att de statliga investeringarna i Karlskronavarvet

i varje fall delvis kan antagas ersätta eljest ofrånkomliga utgifter

för arbetslöshetens bekämpande. En betydande del av byggnads- och anläggningsarbetena

består av relativt okvalificerat arbete. Vidare framhålles,

att under de tre första åren bolagets verkstäder erhåller arbeten motsvarande

drygt 40 årsarbetare, något som i motsvarande mån minskar ett

eventuellt behov av stödbeställningar.

Aktiebreven bör enligt promemorian ställas till viss man. För den händelse

vissa aktier framdeles kan komma att överlåtas på utomstående

föreslås att i bolagsordningen skall intagas sedvanliga bestämmelser innebärande

skydd mot utländskt inflytande samt hembudsskyldighet. Statens

aktier i bolaget bör redovisas under fonden för statens aktier. Rösträtten

för dessa aktier på bolagsstämman förutsättes skola utövas av den Kungl.

Maj :t i varje särskilt fall därtill utser. Ändringar i bolagsordningen bör

för att äga giltighet fastställas av Kungl. Maj :t. Bolagets inre organisation

bör enligt promemorian fastställas av den blivande styrelsen.

De kollektivavtal som när bolaget börjar sin verksamhet gäller beträffande

arbetarpersonalen torde enligt promemorian få övertagas av bolaget

att gälla till dess uppsägning av desamma i vanlig ordning sker. I samband

med att marinverkstäderna blir bolag, bör all personal uppsägas från

nuvarande extra ordinarie eller extra anställningar. Då endast två ordinarie

tjänster finnes, gällande med förordnande för viss tid, behöver enligt

promemorian något problem icke uppstå beträffande denna personalkategori.

Ordinarie och extra ordinarie befattningshavare bör i möjligaste

mån beredas tillfälle att övergå till befattning i bolaget på de villkor som

kan överenskommas mellan bolaget och de anställda.

Beträffande personalens pensionering framhålles till eu början, att

staten för sina arbetare genomfört eu pensionering, som i stort sett varit

fördelaktigare än vad som gäller inom det privata näringslivet. Eu väsentlig

förändring har emellertid, påpekas det, numera skett genom alt allmän

5—280 oo Rihang till riksdagens protokoll 1961). 1 sand. Nr 18b

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

tjänstepension införts, gällande även den enskilda sektorn. De yngre arbetarna

torde enligt promemorian härigenom komma att få en pension

som i stort sett ger samma sammanlagda förmåner som den statliga arbetarpensioneringen.

För de äldre ställer sig frågan annorlunda. Det anses

därför enligt promemorian vara skäligt att de arbetare, som varit anställda

förslagsvis minst 10 år i statens tjänst, får bibehålla de pensionsförmåner

de skulle haft i statstjänst, dock synes pensionsålderns inträdande få bli

föremål för förhandlingar mellan bolaget och personalen i syfte att uppnå

enhetlig dylik (för närvarande 60 år, ATP 67 år) inom företaget. De

merkostnader, som uppstår genom att bolaget sålunda delvis övertager

pensionsskyldigheten för viss arbetarpersonal, som kommer att tjänstgöra

relativt kort tid i bolagets tjänst, kan icke preciseras. Skäl talar enligt

promemorian för att i någon form gottgöra bolaget dessa kostnader. Man

kan tänka sig att detta löses genom att staten allt efter pensionsfallens inträffande

betalar den proportionella andel av nu ifrågavarande pensionsdel,

som belöper sig på arbete i statens tjänst, men man kan även tänka

sig någon form av engångsgottgörelse, t. ex. räntefri kredit. I likhet med

vad som föreslagits i propositionerna 1943: 25 (överförande av flottans

skifferoljeverk å Kinnekulle till Svenska skifferoljeaktiebolaget) och

1941:68 (överförande av domänverkets skogsindustriella rörelse till ett

för ändamålet bildat bolag) förutsättes emellertid i promemorian, att denna

fråga får bli föremål för uppgörelse i samband med bolagsbildningen.

Även tjänstemän, som varit anställda längre tid i statstjänst, synes enligt

promemorian lämpligen böra beredas möjlighet att bibehålla nuvarande

pensionsförmåner. I detta syfte föreslås, att den som under minst tio år

varit innehavare av tjänst vid marinverkstäderna i Karlskrona skall få

kvarbliva vid de pensionsförmåner, vederbörande skulle erhållit i sin statliga

tjänst, dock med pensionsålder enligt vad som kan överenskommas

mellan bolaget och vederbörande personal. De kostnader, som följer av

att bolaget övertager den äldre personalens pensionering, bör eventuellt

kompenseras på sätt förut anförts beträffande arbetarpersonalen. Pensioner

för nytillträdande eller yngre personal bör utgå i enlighet med vad som

kan överenskommas vid förhandlingar mellan bolaget och personalen.

Vid övertagandet utgående pensioner föreslås även i fortsättningen skola

i sin helhet bestridas av staten.

I vad avser löne- och anställningsvillkor i övrigt får enligt promemorian

gälla vad därom kan överenskommas mellan bolagets ledning och personalen.

Anställd vid marinverkstäderna i Karlskrona som icke kan beredas anställning

vid aktiebolaget bör enligt promemorian om möjligt omplaceras

till annan likvärdig anställning. Det förutsättes ankomma på vederbörande

arbetsmarknadsorgan att i samarbete med bland annat försvarets personalnämnd

verka för vederbörandes omplacering.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 18b år 1960

67

I fråga om örlogsvarvet i Stockholm erinras i promemorian om att för

1959 års riksdag framlagts ett program för genomförande av örlogsvarvets

utflyttning till Muskö under eu sex-års period. Riksdagen har även anvisat

medel för att påbörja varvets utbyggnad enligt programmet. I detta

förutsattes att Muskövarvets uppgifter i fred skall begränsas till rutinmässig

skötsel och normalt årsunderhåll av flottans i området verksamma

fartyg. Ombyggnads- och andra mera omfattande arbeten skall utföras

på detta varv endast i de fall det är påkallat för utfyllnad av sysselsättningen;

i övrigt förutsättes dylika arbeten skola utföras vid annat marint

eller civilt varv. Civila arbeten avses icke utföras vid Muskö varvet liksom

heller icke nybyggnader. Kapaciteten vid varvet på Muskö kommer att

bli mindre än den som för närvarande finns vid Stockholms örlogsvarv.

Begränsningen av varvets uppgifter bar varit nödvändig för att hålla

nere kostnaderna för anläggningen — densamma utbygges främst som

krigsreparationsbas. Å andra sidan sätter beliovet av ur ekonomisk synpunkt

ändamålsenligt avpassade resurser för fredsunderhåll i anslutning

till flottans viktigaste övningsområde och förutsättningarna för en ekonomisk

drift en viss nedre gräns för varvets storlek. Man synes sålunda,

anföres det i promemorian, kunna utgå från att Muskövarvets arbetarstyrka

kommer att erhålla jämn sysselsättning med nvarina arbeten, huvudsakligen

avseende underhåll. Anledning föreligger enligt promemorian

icke att räkna med andra uppgifter för Stockholms örlogsvarv än dem

som förutsatts för det till Muskö utflyttade varvet. För Stockholmsvarvets

del anses därför problemet vara begränsat till att avse organisationen av

ett uteslutande marint underhållsvarv med jämn sysselsättning.

Uppgifterna för örlogsvarvet i Stockholm, närmare bestämt den blivande

varvsenheten på Muskö, avses, fortsättes i promemorian, skola begränsas

till arbeten för marinens (flottans) räkning, främst underhållsarbeten. Den

blivande varvsenhetens struktur gör enligt promemorian ett intimt samarbete

mellan varvets olika delar nödvändigt och naturligt, örlogsvarvsutredningens

förslag angående enhetlig ledning av varvets funktioner anses

därför ha särskild relevans i vad avser detta örlogsvarv. Ett steg i denna

riktning har, påpekas det, redan tagits genom Kungl. Maj :ts förut omnämda

beslut den 30 april 1959. Även i övrigt synes enligt promemorian

en enhetlig ledning enligt utredningens förslag innebära väsentliga fördelar

för örlogsvarvet i Stockholm såväl med dess nuvarande belägenhet som

efter dess utflyttning till Muskö. Med hänsyn härtill föreslås, att Stockholms

örlogsvarv ställes under enhetlig ledning av en varvschef i huvudsaklig

överensstämmelse med vad örlogsvarvsutredningen föreslagit. Varvschefen

bör liksom baschefen i Karlskrona och, i likhet med vad för närvarande

är fallet, i förvaltningshänseende lyda direkt under vederbörlig

central förvaltningsmyndighet. T likhet med vad förut anförts i avseende

å koncentrerandet av samtliga marinkommandots förvaltningsuppgifter

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 b år 1960

till baschefen i Karlskrona bör enligt promemorian övervägas att överföra

den nu vid marinkommandostaben för marinkommando Ost bedrivna förvaltningsverksamheten

till varvschefen, vilket underlättas om staben såsom

föreslagits flyttas till Västerhaninge.

örlogsvarvsutredningens förslag är, framhålles i promemorian, en normalorganisation.

Närmast torde utredningen haft i tankarna ett varv av

ungefär Karlskronavarvets storlek. Vissa jämkningar och förenklingar i

organisationen anses därför böra ske med hänsyn till det blivande Muskövarvets

avsevärt mindre omfattning. Utredningens förslag angående inrättande

av en befattning som teknisk direktör torde sålunda enligt promemorian

vid detta örlogsvarv medföra onödig omgång och överorganisation.

Erforderlig samordning av den tekniska verksamheten anses kunna erhållas

genomj den allmänplanering, som föreslagits för örlogsvarvet. Denna

hör direkt underställas varvschefen. Direkt underställda denne blir därigenom

även de tekniska avdelningarna. Med hänsyn till allmänplaneringens

organisatoriska ställning direkt under varvschefen synes enligt

promemorian särskild centralplanering icke vara erforderlig utan dess

arbetsuppgifter anses kunna sammanslås med allmänplaneringens. Någon

ekonomidirektör synes icke heller erforderlig enligt promemorian, medan

däremot sammanslagningen av ekonomiärenden för hela varvet under en

huvudman synes vara en rationell anordning. Det kan dock enligt promemorian

ifrågasättas att inordna tjänstemannaärenden och kontorsorganisationsfrågor

under den föreslagna administrativa sektionen. Även andra

jämkningar i detaljorganisationen kan enligt promemorian övervägas. Det

anses emellertid böra ankomma på marinförvaltningen att med beaktande

av det anförda och de av örlogsvarvsutredningen angivna principiella riktlinjerna

inkomma med förslag till den närmare organisationen av örlogsvarvet.

I promemorian framhålles att örlogsvarvsutredningen med hänsyn till

pågående utredning inom marinledningen icke gått närmare in på förrådsorganisationen.

I den av utredningen föreslagna organisationen anses

emellertid lätt kunna inpassas en för hela varvet gemensam förrådsavdelning

eller en i mindre utsträckning sammanförd förrådsorganisation. I

promemorian erinras om att försök pågår vid Göteborgs och Stockholms

örlogsvarv i riktning avseende en funktionellt upplagd förrådsorganisation,

innebärande sammanslagning av flera förrådsenheter till större, gemensamma

dylika. Det får enligt promemorian förutsättas, att erfarenheterna

av denna försöksverksamhet skall utnyttjas av marinförvaltningen vid

avgivande av förslag till detaljorganisation för örlogsvarvet i Stockholm.

De av 1953 års örlogsvarvsutredning föreslagna riktlinjerna för den

fasta egendomens redovisning och finansiering synes enligt promemorian

ändamålsenliga och ägnade att ligga till grund för föreskrifter i ämnet.

Enligt promemorian synes utredningens förslag till ekonomiska föreskri!-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 184 år 1960

ter för verkstadsrörelsen, innebärande fortsatt tillämpning av diversemedelsredovisning,

vara ägnade att läggas till grund för bestämmelser i

ämnet.

Den nya organisationen av Stockholms örlogsvarv skall, som förut sagts,

anpassas till blivande verksamhet på Muskö. Utflyttningen dit kan icke

vara avslutad förrän efter 1965. Betydande fördelar torde emellertid enligt

promemorian kunna uppnås om varvet redan vid nuvarande lokalisering i

görligaste mån personellt och organisatoriskt inriktas på förhållandena

vid Muskö. Delvis har, påpekas det, så redan skett vid de personalinskränkningar

som genomförts under de två senaste åren. En konsekvent inriktning

har emellertid icke varit möjlig så länge organisationsfrågan hållits

öppen. Av anförda skäl anses Stockholms örlogsvarv snarast böra omorganiseras

enligt de riktlinjer som angivits i det föregående. Marinförvaltningen

föreslås få i uppdrag att utarbeta förslag till detaljorganisation med

sikte på att den nya organisationen skall kunna tillämpas med början den

1 juli 1961.

I promemorian erinras om att den vid Göteborgs örlogsvarv bedrivna

verksamheten är av begränsad onffattning och i viss utsträckning bygger

på samarbete med befintliga civila varv i dess närhet. Dess organisation

innehåller icke några särskilda marinverkstäder utan en varvschefen direkt

underställd verkstadsavdelning. Organisationen synes enligt promemorian

i övrigt vara ändamålsenlig och anpassad till principerna i örlogsvarvsutredningens

förslag. Detsamma gäller beträffande de ekonomiska föreskrifter,

som utfärdats för nämnda verkstadsavdelning och som överensstämmer

med de för försvarets övriga verkstäder av första klass gällande. Frågan

om en eventuell ytterligare anpassning av örlogsvarvets i Göteborg organisation

och för dess verksamhet gällande föreskrifter förutsättes emellertid

enligt promemorian skola närmare prövas av marinförvaltningen.

Yttranden

Promemorians förslag beträffande produktionsinriktningen vid

Karlskrona örlogsvarv tillstyrkes eller lämnas utan erinran i princip

av arbetsmarknadsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

länsstyrelsen i Blekinge lun, sjöfartsstyrelsen, landsorganisationen,

statstjänarkartellen, försvarets civila personals förbund, försvarets civila

tjänstemannaförbund, riksräkenskapsverket, stadsfullmäktige i Karlskrona

och Sveriges akademikers centralorganisation.

Arbetsmarknadsstyrelsen delar helt den i promemorian framförda uppfattningen,

att frågan om den framtida produktionsinriktningen vid Karlskronavarvet

icke får bedömas uteslutande som ett militärt problem utan

att särskild vikt maste fästas vid arbetsmarknadsläget och de näringspolitiska

förhållandena i östra Blekinge. Även i den starkt förbättrade konjunktur

som nu råder iinns, anför styrelsen, i Karlskronaområdet ett för
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

hållandevis stort antal personer som till följd av ålder, lokal bundenhet

och andra orsaker ej kan bli föremål för omskolning och inte kan flyttas

till annan ort. Liknande synpunkter anföres av landsorganisationen, länsstyrelsen

i Blekinge län, sjöfartsstyrelsen och Karlskrona stad.

Överbefälhavaren uttalar, att marinverkstäderna såsom fristående företag

bör ges en produktionsinriktning, som utöver den för marinen nödvändiga

reparationskapaciteten ej binder företaget till militära beställare.

Statens sakrevision anför, att det med tanke på de lokala arbetsförhållandena

måhända kan vara motiverat att driva industriell verksamhet med

inriktning mot mekanisk verkstadsrörelse. Sakrevisionen anser emellertid,

att promemorian ej givit erforderlig klarhet angående förutsättningarna

för en utvidgad verkstadsdrift baserad på tillverkning av egna produkter.

Fabriksstyrelsen anför liknande synpunkter och uttalar bland annat att

det enligt styrelsens erfarenhet är förenat med stora svårigheter att finna

civila produkter som lämpar sig för mera omfattande sidotillverkning till

en försvarsindustri. Styrelsen anser, att då det gäller att effektivt utnyttja

tillverkningskapacitet av den väsentliga omfattning varom här är fråga

övertygande utredning måste göras angående vilka produkter som lämpligen

bör ingå i civiltillverkningsprogrammet. I ett särskilt yttrande ställer

sig överingenjören och chefen för fabriksbyrån tveksam till möjligheterna

att genom marknadsundersökningar ernå vidgade kunskaper om de olika

arbetsobjekt som marinverkstäderna bör sysselsättas med. Man kan inte

hoppas att genom marknadsundersökningar hitta produktionsområden där

det föreligger ett vacuum som marinverkstäderna omgående skulle kunna

börja fylla.

Marinledningen hävdar, att en omläggning av produktionen vid marinverkstäderna

i Karlskrona bör föregås av noggranna marknadsundersökningar

i syfte att finna lämpliga produkter som kan saluföras med framgång.

Marinledningen anför i anslutning härtill:

Det kommer sannolikt vid en sådan undersökning att utkristalliseras i

huvudsak två produktionsområden krävande två skilda produktionsenheter

nämligen en för större marina arbeten såsom större årsöversyner, generalöversyner,

moderniseringar och dylikt och en andra för den nya produktionen

som är avsedd att ge arbetstillfälle för den överskjutande personal

som ej kan sysselsättas inom den första produktionsenheten. Utan

en noggrann undersökning är det ej möjligt att med säkerhet säga något

om eventuell överensstämmelse mellan de olika verksamhetsområdena och

därmed om ett sammanförande eller ett fullständigt åtskiljande av de motsvarande

produktionsenheterna är det riktigaste. Den s. k. Karlskronavarvsutredningen

av år 1959 har dock visat att civil varvsdrift för närvarande

bedömes icke kunna bli ekonomiskt bärande.

Försvarets förvaltningsdirektion finner det nödvändigt, att man genom

ingående marknadsundersökningar söker utröna vad som skall produceras

och ersättningsmöjligheterna. Kommerskollegium anser att möjligheterna

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960 71

att skapa en varaktig marknad på det civila området bör undersökas närmare.

Sveriges industriförbund ställer sig tveksamt till huruvida den föreslagna

omläggningen av produktionen vid örlogsvarvet är påkallad ur sysselsättningssynpunkt.

Förbundet framhåller att man under senare delen av

50-talet haft en sysselsättningsökning inom Karlskronaregionen trots att

sysselsättningen vid marinverkstäderna minskat. Industriförbundet menar,

att de sysselsättningssvårigheter som kan tänkas uppkomma vid

Karlskronavarvet bör kunna bemästras på annat sätt än genom en utvidgning

av verksamheten. Industriförbundet anser sålunda att åtgärder

måste vidtagas i syfte att nedbringa antalet anställda. En utvidgning av

marinverkstädernas varvsrörelse anses ej heller motiverad av bristande

kapacitet hos varvsindustrin i landet.

Förslaget att marinverkstäderna i Karlskrona skall ombildas till

aktiebolag tillstyrkes eller lämnas utan erinran av försvarets fabriksstyrelse,

kommer skollegium, länsstgrelsen i Blekinge län, Karlskrona stad,

sjöfartsstgrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap, riksräkenskapsverket, landsorganisationen och Sveriges

akademikers centralorganisation.

Landsorganisationen anför sålunda, att LO ej har anledning att ändra

den i yttrandet över 1953 års örlogsvarvsutrednings betänkande intagna

ståndpunkten att aktiebolagsformen är den lämpligaste organisationsformen

för verksamhet som är avsedd att bedrivas vid marinverkstäderna i

Karlskrona. Ett överförande av marinverkstäderna till försvarets fabriksstyrelse

vilket alternativ kortfattat diskuteras i departementspromemorian

skulle enligt LO knappast medföra jämförbara fördelar. Det är nämligen

här fråga om ett företag inom ett helt annat verksamhetsområde än det

för detta verk normala vilket dessutom, om promemorians målsättning

accepteras, kommer att få en helt annan inriktning mot konkurrens om

arbetsuppgifter för den enskilda marknadens räkning, med därav följande

krav på försäljnings- och ackvisitionsverksamhet av annan omfattning än

den som är vanlig för övriga företag under fabriksverket. Under dessa förhållanden

kräves enligt LO en företagsledning med en beslutanderätt och

handlingsfrihet av andra dimensioner än som förefaller vara möjlig att erhålla

inom ramen för försvarets fabriksverk. Därtill kommer att företaget

om det inordnas i fabriksverket i fråga om användandet av vinstmedel och

investeringsverksamhet skulle ha alt följa i stort sett samma bestämmelser

som för närvarande.

Även försvarets fabriksstyrclse anser det mindre lämpligt att inordna

marinverkstäderna i försvarets fabriksverk. Styrelsen framhåller, att bolagsformen

bäst torde lämpa sig för den tänkta verksamheten som torde

kräva ett mindre författningsbundet handlande än som för närvarande står

de statliga affärsdrivande verken till buds.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

Överingenjören vid försvarets fabriksstyrelse anför i sitt särskilda yttrande,

att ytterligare fördelar för marinverkstäderna kan erhållas om den

lösningen valdes, att aktiebolaget ägdes och administrerades av försvarets

fabriksstyrelse. Styrelsens erfarenhet av bland annat administration, rationell

drift, anläggningsprojektering och försäljning på såväl den civila svenska

marknaden som viss exporterfarenhet skulle då kunna utnyttjas för marinverkstäderna.

Reservanten anser det otvivelaktigt att efter övergångsårens

svårigheter ett samgående även kommer att medföra fördelar för

fabriksverket.

Statskontoret hävdar, att frågan om ändrad driftsform bör bedömas på

grundval av de förslag som 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna

kommer att framlägga. Sveriges industriförbund, tjänstemännens

centralorganisation och statens sakrevision ger utryck för samma

uppfattning.

1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna, som icke anser

sig kunna bedöma om de ekonomiska förutsättningarna att tillskapa

ett aktiebolag med i promemorian angivna arbetsuppgifter med visshet

föreligger, anser aktiebolagsformen vara att i princip föredraga därest det

finns reella marknadsmässiga förutsättningar för den tilltänkta driften

och det med hänsyn härtill visar sig uppenbart att behov föreligger av en

företagsform som aktiebolagets för tillgodoseende av affärsmässighet och

effektivitet.

Överbefälhavaren framhåller, att om man av andra än militära skäl anser

sig böra bibehålla en omfattande statlig industri i Karlskrona och ge den

delvis civil inriktning och större kapacitet än den för krigsmakten erforderliga,

så har överbefälhavaren icke anledning att motsätta sig en eventuell

omorganisering av Karlskronavarvet till ett statligt aktiebolag.

Marinledningen vill ej heller motsätta sig att ett statligt aktiebolag »av

sociala skäl» inrättas i Karlskrona »omfattande en civil produktion skild

från marinens verksamhet». Marinledningen önskar därutöver egna resurser

för underhåll och reparation av flottans fartyg.

Försvarets civilförvaltning anser det orealistiskt att inom rimlig tid

åstadkomma en godtagbar lösning på annat sätt än genom det föreslagna

bolaget. Ämbetsverket räknar därför med att bolaget kommer till stånd,

ehuru ämbetsverket hyser skepsis mot anordningen. Försvarets förvaltnings

direktion förutsätter, att ett beslut om bolagsbildning skall bygga på

ekonomiskt hållbara kalkyler. Under denna förutsättning saknar direktionen

anledning att göra invändningar mot att ett bolag bildas.

Departementspromemorians förslag att bolaget skall sortera under försvarsdepartementet

avstyrkes av försvarets civilförvaltning, försvarets förvaltningsdirektion,

marinledningen och statskontoret. Förvaltnings direktionen

anser förslaget ej vara sakligt motiverat. Med de uppgifter som skulle

ankomma på det tilltänkta bolaget blir detta en civil investering som knap
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 är 1960

73

past bör hänföras till försvarsdepartementet, överbefälhavaren ifrågasätter

om icke bolaget bör sortera under annat departement än försvarsdepartementet.

Av de remissinstanser som yttrat sig över det i promemorian uppgjorda

investeringsprogrammet anför försvarets fabriksstijrelse, att styrelsen

saknar anledning att ingå på närmare granskning och bedömning av

investeringsprogrammet men att kostnaderna för programmet förefaller för

lågt beräknade. Även landsorganisationen betvivlar, att kapitaltillskottet är

tillräckligt. LO framhåller bland annat, att det synes optimistiskt att kalkylera

med att företaget skulle kunna med egna medel finansiera nyanskaffningar

av maskiner m. m. till plåtslageriet till en beräknad kostnad

av 3,6 miljoner kronor. Om verksamheten i ökad utsträckning inriktas mot

den civila marknaden och nya tillverkningar upptas får man enligt landsorganisationen

även ta hänsyn till att betydande kostnader för konstruktions-

och forskningsarbete samt för försäljning och marknadsbearbetning

kan tillkomma. LO menar emellertid, att även om upprustningen av marinverkstäderna

kommer att dra högre kostnader än i promemorian kalkylerade

är det ändå en rimlig uppoffring för att i Karlskronaområdet bevara

en för både arbetsmarknaden och bygdens ekonomiska och sociala liv i

övrigt så viktig nyckelindustri som varvet utgör. Detta innebär icke att

LO förordar, att Karlskronavarvet skall subventioneras med statliga medel

under all framtid. LO anser det tvärtom viktigt, att företaget skötes efter

strikta affärsmässiga principer och att det efter en viss övergångstid kan

förutsättas bli självbärande. LO understryker, att statsmakterna redan från

början bör ge företaget tillräckliga ekonomiska resurser så att det verkligen

förmår att framgångsrikt genomföra en så kostnadskrävande uppgift

som ett öppnande av nya marknader utgör och härigenom blir räntabelt på

längre sikt.

Länsstyrelsen i Blekinge menar, att de föreslagna åtgärderna endast

representerar ett minimiprogram för varvets upprustning. Som en allvarlig

begränsning betecknar länsstyrelsen den omständigheten att förslaget icke

upptar någon docka eller bädd för nybyggnader. Stadsfullmäktige i Karlskrona

uttalar, att det varit önskvärt om redan nu medel beräknats för nybyggnadsbädd.

Även statens sakrevision anser, att kostnaderna för en modernt

utrustad nybyggnadsbädd borde ha inräknats i investeringsbeloppet.

Försvarets förvaltningsdirektion ifrågasätter om man icke för en verkligt

rationell verkstadsdrift bör räkna med ett investeringsbehov av minst

100 000 kronor per produktiv arbetsplats. Med utgångspunkt häri menar

förvaltningsdirektionen att det i promemorian beräknade investeringsbeloppet

är otillräckligt.

Mar inledning en anser, att den enligt promemorian föreslagna uppläggningen

pekar hän mot inrättandet av ett nybyggnadsvarv. Marinlcdningcn

anför vidare, all den om- och tillbyggnad som föreslås innebär väsentliga

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 18^ år 1960

ingripanden i av marinen nu disponerade byggnader och områden. I kostnadsberäkningarna

upptages dock icke några medel för att gottgöra marinen

för de lokaler den nödgas avstå till bolaget och ej heller har hänsyn tagits

till kostnader för förflyttningar av nuvarande militärtekniska avdelningar,

av marinledningen preliminärt uppskattade till 4,5 miljoner kronor.

Dispositionsplanen omfattar också rivning och ianspråktagande dels

av utrymme där staten nyligen gjort icke oväsentliga investeringar dels av

sådana som är av värde ur beredskapssynpunkt.

Kommerskollegium avstyrker förslaget om investeringar och hävdar,

att det bör ankomma på bolagets styrelse att framdeles lämna förslag i fråga

om investeringar.

Vad som i promemorian föreslagits rörande avtal mellan bolaget

och marinförvaltningen anser sig försvarets förvaltningsdirektion

böra avstyrka. Förvaltningsdirektionen framhåller, att den ifrågasatta anordningen

skulle innebära att upphandlingskungörelsens bestämmelser

sättes ur kraft. Direktionen hävdar, att om ett bolag bildas bör detta arbeta

i öppen konkurrens med andra företag såväl enskilda som statliga. Även

försvarets fabriksstyrelse motsätter sig promemorians förslag om avtal.

Fabriksstyrelsen framhåller, att den rätt till prioritet som marinen enligt

promemorian avtalsvägen skulle tillförsäkras för sina beställningar under

beredskap synes i det närmaste betydelselös. Sveriges industriförbund påpekar,

att en prioritet åt marinens arbete kan medföra att de civila arbetena

tidvis kommer att eftersättas och att det därför kan bli svårt att lämna

bindande löften om leveranser till civila kunder. En långtidsplanering som

är nödvändig för att upprätthålla konkurrenskraften i ett verkstadsföretag

kan härigenom komma att äventyras.

Marinledningen anser, att ett avtal mellan marinen och bolaget bör träffas

på i princip samma sätt som för närvarande sker mellan Göteborgs örlogsvarv

och civila varv därstädes. Marinledningen menar, att marinens behov

av snabba mindre reparationer och annan service bäst tillgodoses genom

att vissa begränsade serviceresurser står till marinens förfogande i

Karlskrona på i princip samma sätt som i Göteborg. Vidare hävdar marinledningen,

att någon prioritet för marina arbeten vid beredskapstillstånd

och dylikt ej är erforderlig utan att därmed åsyftad verkan lämpligen kan

uppnås genom utläggande av s. k. krigsproduktionsbesked vid bolaget på

samma sätt som sker vid privata industrier. Avtal om fredstida prioritet

bör ej heller träffas. Marinledningen anför, att endast genom att principen

om fri konkurrens tillämpas kan det statliga bolaget bedriva sin verksamhet

så att det även med marina arbeten som grundval får möjlighet till produktion

på den civila marknaden.

Överbefälhavaren motsätter sig bestämt att marinen ålägges replieringsskyldighet

gentemot det föreslagna bolaget. Ej heller statens organisationsnämnd

och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anser, att nå
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 1S4 år 1960

75

gon uttrycklig replieringsskyldighet bör föreligga. De marina myndigheterna

bör enligt organisationsnämnden tillförsäkras full frihet att genom

utnyttjande av konkurrens varven emellan söka erhålla fördelaktiga priser.

Försvarets civilförvaltning anser, att avtal bör få träffas endast med

Kungl. Maj :ts medgivande.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att det i och för sig bör vara möjligt

att avtalsvägen reglera alla viktiga detaljer i relationerna mellan marinen

och varvet på ett för båda parterna tillfredsställande sätt. Länsstyrelsen utgår

ifrån att vad som i framtiden kommer att binda flottan vid Karlskronavarvet

framför allt kommer att utgöras av de fördelar varvet kan erbjuda

genom sin lokalisering, sin sakkunskap beträffande ifrågavarande arbeten

samt kostnaderna för och kvaliteten på utförda prestationer. Länsstyrelsen

menar, att detta i och för sig icke utesluter att avtal om viss repliering

på Karlskronavarvet träffas. Såvitt länsstyrelsen kan finna är vad som i

detta hänseende anförts i promemorian väl avvägt och ägnat att ligga till

grund för kommande förhandlingar mellan parterna.

Kommerskollegium uttalar, att det ej borde vara mera stötande om statliga

verk lämnade Karlskronavarvet viss förhandsrätt till beställningar än

den liknande konkurrensbegränsning som vid behov förekommer inom de

privata industrikoncernerna.

Vad gäller den funktionella gränsdragningen mellan bolaget

och örlogsbasen anför länsstyrelsen i Blekinge län, att frågan om de

framtida relationerna mellan flottan och varvet är intimt sammanvävd med

frågan om vilka fartygsarbeten som skall utföras i den föreslagna örlogsbasens

egen regi. Länsstyrelsen menar, att den föreslagna örlogsbasen bör

beredas möjlighet att själv utföra alla löpande servicearbeten i den utsträckning

detta kan ske utan att kraven på ett effektivt utnyttjande av personal

och övriga resurser på örlogsbasen eftersättes. Marinledningen framhåller,

att de militärtekniska avdelningarnas uppgift är att handhava alla

de underhållsarbeten m. m. som sammanhänger med flottans övningar i

fred att hålla materielen i den högsta möjliga beredskap samt att ansvara

för att förrådshållen materiel är kurant och i användbart skick. Marinledningen

hävdar, att den egentliga serviceverksamheten avseende krigsmateriel

och övrig för marinen speciell materiel bör kvarligga vid och i viss

mån övertagas av den efter bolagets eventuella utbrytande kvarstående delen

av örlogsvarvet. Genom en sådan uppdelning undvikes enligt marinförvaltningens

mening en del av vid nuvarande organisation förekommande

dubbelarbete i det att den funktionskontrollerande myndigheten erhåller

tillräckliga resurser att själv utföra vissa smärre arbeten. Man skulle

härigenom enligt marinledningen få ett avsevärt enklare och mindre kostnadskrävande

beställnings- och kontrollförfarande än det nuvarande.

Marinledningen tar även upp den i promemorian föreslagna lokala gränsdragningen

mellan örlogsbasen och det föreslagna bolaget och föreslår så
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b är 1960

lunda, att bolagets östra gräns dragés från en punkt cirka 30 m väster om

Lindholmsbrons norra landfäste rakt norrut till byggnad 198 (cementgjuteriet)

vid Slipgatan så att vägen till Lindholmen i sin helhet förblir inom

marinens område. Vidare föreslås att den östra landgränsen mellan bolaget

och örlogsbasen skall dragas från nämnda byggnad 198 utmed berget nedanför

byggnadsdepartementets kontor till Kansligatans västra ände och

vidare nordostvart utmed gränsen mellan »gamla och nya» varvet. Genom

en sådan gränsdragning kommer såväl Polhemsdockan som torpedbåtsslipen

att befinna sig inom det av marinen disponerade området. Marinledningen

anser, att örlogsbasen har behov av torpedbåtsslipen bland annat för

beredskapsförläggning av smärre fartyg och båtar. Från de områden utanför

varvsmuren som enligt promemorian skall tillföras bolaget bör enligt

marinledningen erforderliga delar kring det gamla Chapmansbostället undantagas

för att bibehålla detta områdes estetiska och kulturhistoriska värde.

Beträffande den västra landgränsen till bolagets område framhåller marinledningen

att de lokaliteter som marinen disponerar i den s. k. »Göta

källare» äger så stor betydelse ur beredskapssynpunkt, att de ovillkorligen

måste kvarbliva i marinens ägo. Bolagets västra gräns bör därför dragas

från torpedhamnens utsida till varvsmurens sydvästra hörn. Marinledningen

hävdar, att om angivna förslag till gränsdragning icke godtages bör

med bolagets medel anordnas en ny förbindelse mellan östra delen av varvet

på Trossö och Lindholmen i stället för den gamla »flottans skeppsbro».

En dylik förbindelse beräknas kosta cirka 6 miljoner kronor.

Fortifikationsförvaltningen anför likaledes vissa synpunkter i fråga om

den lokala gränsdragningen. Ämbetsverket anser därjämte bland annat att

föreslagen dispositionsplan för bolaget innebär ett drastiskt ingrepp och

i alltför ringa utsträckning synes taga hänsyn till miljömässiga, estetiska

och kulturhistoriska synpunkter. Byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet

anför liknande synpunkter och föreslår en gränsdragning som i stort

ansluter sig till den av marinledningen föreslagna.

Beträffande det föreslagna bolagets finansiering anför riksräkenskapsverket,

att det investeringsanslag som för finansiering av bolagets egna

kapital avses skola anvisas under fonden för statens aktier bör bestämmas

till det i promemorian upptagna beloppet med avdrag av ett belopp motsvarande

värdet av den apportegendom som icke utgöres av likvida medel.

De likvida medlen bör enligt riksräkenskapsverket tillföras investeringsstaten

för fonden för statens aktier såsom övriga kapitalmedel. Fonden för

statens aktier bör vidare uppskrivas med ett belopp motsvarande värdet

av de tillgångar i övrigt efter avdrag av skulder som lämnas i utbyte mot

aktier varvid marinens delfond av försvarets fastighetsfond nedskrives med

ett belopp som motsvarar det bokförda nettovärdet av de tillgångar vilka

överförts från sistnämnda fond. Då en uppskrivning av fonden för statens

aktier med värdet av den apportegendom som är att hänföra till försvarets

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

77

fastighetsfond enligt riksräkenskapsverket kominer att medföra en motsvarande

ökning av statens bokförda nettoförmögenhet anser verket emellertid,

att det kan ifrågasättas om icke det värde som sålunda kommer att

upptagas för ifrågavarande aktier bör nedsättas så att någon ökning av

statens bokförda nettoförmögenhet icke uppkommer. I varje fall bör en

sådan nedskrivning ske om aktieutdelningen från det nya bolaget icke

kan förväntas ge en tillfredsställande avkastning på det investerade kapitalet.

Riksräkenskapsverket påpekar vidare, att vid beräkning av behovet

av rörelsemedel för det föreslagna bolaget har hänsyn tagits till att bolagets

dominerande verksamhet avser marina arbeten för vilka förskott erliålles.

Riksräkenskapsverket förutsätter härvid att till bolaget skall få

lämnas förskott och göras utbetalningar å konto från marinens anslag endast

i den utsträckning som motsvarar vad den privata industrin kräver

av sina beställare.

överbefälhavaren framhåller, att det med hänsyn till försvarets hårt

ansträngda kapitalbudget är angeläget att anläggningarna icke värderas

alltför lågt samt att marinen ersättes av bolaget för indirekta investeringsbehov

som uppstår genom det föreslagna företagets behov av lokaler m. m.

Vid värderingen av de byggnader som ingår i apportegendomen synes

det marinledningen rimligt att staten begagnar det nettovärde till vilket

byggnaderna är upptagna i försvarets fastighetsfond. Marinledningen anför,

att värdet av de nytillkomna objekt vilka ännu icke invärderas i fastighetsfonden

icke medtagits i beräkningarna. Vidare har maskinerna upptagits till

4 miljoner kronor vilket med 6,5 miljoner kronor underskrider deras i marinverkstädernas

balansräkning för 1958—1959 upptagna värde. Därutöver tillkommer

den nya kranen till ett värde av cirka 2 miljoner kronor. Marinledningen

menar, att om det föreslagna bolaget i form av apportegendom tillföres

tillgångar som är undervärderade får det därmed ett särskilt förmånligt läge

ur konkurrenssynpunkt i det att det undgår avskrivnings- och räntekostnader

till avsevärda belopp. Bolaget kommer sålunda att i förhållande till

konkurrenter framstå som subventionerat förutom att de framlagda lönsamhetskalkylerna

blir missvisande. Industriförbundet anser att en olägenhet

för det nya bolaget skulle vara att de fasta kostnaderna skulle bli

oproportionerligt höga för tomt och byggnader vilket anses inverka menligt

på bolagets möjlighet att konkurrera på den civila marknaden.

Fortifikationsförvaltningcn framhåller att den föreslagna principen för

värdering av byggnader, anläggningar och mark som avses skola överföras

till bolaget överensstämmer med den praxis som tillämpas vid överförande

av sådana tillgångar statliga myndigheter emellan. Då bolaget avses skola

driva sin verksamhet på rent kommersiell basis kan det enligt ämbetsverket

måhända vara motiverat att i stället upptaga dessa tillgångar till ett värde

som beräknats efler kommersiella grunder. Det till fastighetsfonden

bokförda nettovärdet av de byggnader och anläggningar, vilka föreslå skola

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

överföras till bolaget, uppgår till cirka 3,5 miljoner kronor, och överensstämmer

sålunda med det belopp som i promemorian angivits under beteckningen

fastigheter. Här tillkommer emellertid ett belopp om cirka 4

miljoner kronor avseende den s. k. Karlskronapiren som bekostats av

medel för arbetslöshetens bekämpande. Det bokförda markvärdet åter uppgår

enligt fortifikationsförvaltningens beräkningar till cirka 1,5 miljoner

kronor eller cirka 1 miljon kronor mindre än vad i promemorian angivits.

Bruttovärdet av byggnader och anläggningar, bergrummen oräknade, uppgår

enligt fortifikationsförvaltningens beräkningar till ett belopp av storleksordningen

35 miljoner kronor.

Sedan marinverkstäderna utbrutits ur varvsorganisationen kvarstår de

militär tekniska avdelningarna vilka är egentliga förvaltningsorgan.

Det i promemorian framlagda förslaget att sammanföra de militärtekniska

avdelningarna till en organisationsenhet, Karlskrona örlogsbas,

kan statens organisationsnämnd ej biträda. Enligt nämndens mening skapar

de ändrade förhållandena förutsättning för att ställa all verksamhet

inom marinkommandot under marinkommandochefens direkta ledning.

Nämnden ser bestämda fördelar i detta och påpekar, att organisationsformen

med en sammanhållande örlogsbaschef varit berättigad så länge de

stora marinverkstäderna med sin i förhållande till marinkommandochefen

fria ställning ingår i den marina organisationen. Genom att örlogsbasen

underställes marinkommandochefen kommer enligt nämnden denne icke

blott att ensam få ansvaret för mobiliseringsförberedelserna — ett ansvar

som han i nuläget delar med chefen för örlogsvarvet — och det operativa

krigsförberedelsearbetet utan till hans direkta förfogande kommer även

att ställas de organ som han behöver för fullgörandet av dessa uppgifter.

Härigenom vinnes bland annat att freds- och krigsorganisationen kan

utformas på ett ensartat sätt och att man i detta hänseende följer samma

principer som gäller för kustartilleriförsvaren. Ledningen av marinkommando

Syd bör sålunda enligt organisationsnämnden i fred under marinkommandochefen

organiseras på stab och förvaltningsorgan nämligen

vapenförvaltning, fartygsförvaltning, intendenturförvaltning, byggnadsförvaltning,

sjukvårdsförvaltning och kassaavdelning. I samband med omorganisationen

bör dock enligt nämndens mening övervägas att inordna

marinkommandots byggnadsförvaltning under fortifikations- och byggnadsförvaltningen

vid Blekinge kustartilleriförsvar. Chefen för ifrågavarande

förvaltningsorgan skulle härvid i frågor som direkt angår marinkommandot

bli föredragande inför marinkommandochefen. Vid en sådan

organisation, framhåller nämnden, kommer ökade krav att ställas på

marinkommandostabens ledande och samordnande uppgifter inom underhållstjänsten.

Staben kan till följd härav behöva i viss utsträckning förstärkas.

Till denna liksom till övriga frågor rörande organisationens utformning

i detalj önskar organisationsnämnden få återkomma om, såsom

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18''t år 1960

79

förutskickats i departementspromemorian, åt nämnden uppdrages att

verkställa organisationsundersökningar såsom grundval för ett slutgiltigt

organisationsförslag. Den för marinkommando Syd sålunda skisserade

organisationen kan enligt organisationsnämnden i princip tillämpas även

för marinkommando Ost och marinkommando Väst.

Överbefälhavaren och marinledningen framför synpunkter, som nära ansluter

till organisationsnämndens nyss redovisade. Marinledningen föreslår,

att flottans regionala förvaltningar med respektive marinkommandochefer

som chefer organiseras såsom örlogsförvaltningar enligt följande.

MKO: en örlogsförvaltning närmast under en souschef och omfattande

centralplanering med expedition samt

vapenavdelning,

fartygsavdelning,

intendenturavdelning,

s j ukvårdsavdelning,

byggnadsavdelning,

ekipageavdelning,

verkstadsavdelning och

ekonomiavdelning;

MKS: en örlogsf örvaltning närmast under en souschef och omfattande

centralplanering med expedition samt

vapenavdelning,

fartygsavdelning,

intendenturavdelning,

s j ukvårdsavdelning,

byggnadsavdelning,

ekipageavdelning och

ekonomiavdelning;

MKV: en örlogsförvaltning närmast under en souschef och omfattande

centralplanering med expedition samt

vapenavdelning med ekipagesektion,

fartygsavdelning,

intendenturavdelning med ekonomisektion,

s j ukvårdsavdelning,

byggnadsavdelning och

verkstadsavdelning.

Cheferna för de i respektive örlogsförvaltningar ingående sakorganen:

vapen-, fartygs-, intendentur-, sjukvårds- och byggnadsavdelningarna, bör

fortfarande vara förvaltningsgrenschefer.

Marinledningen anför i anslutning härtill hland annat följande.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

Ovan i de olika örlogsförvaltningarna ingående byggnadsavdelningar

böra alla — i likhet med vad fallet för närvarande är vid Stockholms örlogsvarv

— förvalta samtliga flottans byggnader inom marinkommandot,

antingen dessa hänföras till marinens delfond eller befästningars delfond.

Fördelarna med organisationen i detta hänseende inom Marinkommando

Ost ha visat sig så stora i förhållande till nuvarande uppdelning inom

Marinkommando Syd och Väst, att marinledningen förordar, att en sådan

sammanslagning snarast kommer till stånd även inom de två senare marinkommandona.

Den inbördes olikheten mellan de föreslagna örlogsförvaltningarnas

uppbyggnad enligt ovan är betingad av att dels tillkomsten av ett statligt

bolag i Karlskrona medför att någon verkstadsavdelning ej erfordras

vid örlogsförvaltning Syd, dels den mindre omfattningen av uppgifterna

inom Marinkommando Väst ansetts där möjliggöra en sammanslagning

av vissa organ i likhet med vad fallet är för närvarande. Om marinledningens

ovan uttalade uppfattning skulle accepteras, att den bästa lösningen

är ett under enhetlig ledning stående örlogsvarv i Karlskrona, skulle

ovan nämnd olikhet mellan örlogsförvaltningarna Ost och Syd bortfalla.

Marinledningen vill emellertid i detta sammanhang understryka, att den

av statsmakterna beslutade utflyttningen av Stockholms örlogsvarv och

övriga förvaltningsmyndigheter inom Marinkommando Ost kan medföra

krav på viss modifiering av örlogsförvaltningens inom detta marinkommando

kommande uppbyggnad. Sålunda anser marinledningen att betydelsen

av de funktioner, den blivande Musköanläggningen har att fylla

såväl i fred som framförallt i krig, är så stor, att den kräver enhetlig ledning

av en sammanhållande chef. I den mån några av de i örlogsförvaltning

Ost ingående organen icke kunna beredas plats inom etablissement på

Muskö anser marinledningen således, att det inom Marinkommando Ost

kan bliva nödvändigt att tillsätta en särskild chef för verksamheten på

Muskö. Sedan utflyttningen genomförts och erfarenheter vunnits, avser

marinledningen i så fall återkomma i denna fråga.

Fortifikationsförvaltningen anför, att en omvandling av marinverkstäderna

i Karlskrona till ett fristående aktiebolag kan medföra att arbetsuppgifterna

för örlogsvarvets byggnadsdepartement till avsevärd del bortfaller

och en minskning av byggnadsdepartementets organisation därför

blir ofrånkomlig.

Vad i promemorian i övrigt anförts rörande örlogsvarven i Stockholm

och Göteborg har — med förut nämnt undantag beträffande marinkommandochefens

ställning — i allmänhet icke föranlett erinran från remissinstanserna.

Avd. V. Departementschefens ställningstaganden

Frågan om örlogsvarvens organisation har under många år varit föremål

för statsmakternas uppmärksamhet. Nu gällande organisation grundas på

beslut av 1944 års riksdag, örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona,

som ställdes under enhetlig ledning, skulle enligt detta beslut vartdera

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

organiseras på dels en verkstadsavdelning, dels ock tre militärtekniska avdelningar.

Vid den praktiska utformningen har det emellertid kommit att

råda oklarhet rörande varvschefens och chefens för verkstadsavdelningen

(marinverkstäderna) inbördes ställning och befogenheter. Det har även

påtalats att nuvarande organisationsform utgjort hinder för en rationell

planering av verkstadsdriften.

Angivna förhållanden ledde till tillsättande av 1953 års örlogsvarvsutredning.

Det förslag till normalorganisation för örlogsvarv som framlagts

av denna innebär att ett örlogsvarvs verksamhet samlas under en enhetlig

ledning varvschefen. Den tekniska verksamheten — utövad inom en

verkstadsavdelning, principiellt likställd med övriga avdelningar, samt konstruktions-,

fartygs- och vapenavdelningar — föreslås skola samordnas av

en teknisk direktör. Denne skall för bland annat detta ändamål även ha

till sitt förfogande en allmänplanering. Den ekonomiska verksamheten för

hela varvet koncentreras till eu ekonomiavdelning under en ekonomidirektör.

Inom sistnämnda avdelning skall även handläggas samtliga tjänstemannaärenden

för hela örlogsvarvet. I övrigt skall i örlogsvarvet ingå en

ekipageavdelning och en fortifikationsavdelning, inom vilka samtliga till

orlogsvarvets verksamhet hörande ekipageärenden och fastighetsärenden

skall handläggas, samt en intendentursektion och en administrativ sektion.

För ledningen av och uppsikten över örlogsvarvet och dess krigsförberedelsearbete

slutligen bör varvschefen förfoga över ett stabsorgan —

centralplaneringen. Ändringar föreslås vidare i nu gällande föreskrifter

beträffande fastighetsförvaltningen i syfte att nå smidigare former för

vissa byggnadsarbeten. Redovisningsbestämmelserna anses böra utformas

så att de möjliggör en mera rättvisande självkostnadsberäkning än för närvarande

samt att driftmedel i viss utsträckning kan utnyttjas i rationaliseringssyfte.

Mot det i betänkandet framlagda förslaget har två av utredningens ledamöter

reserverat sig och hävdat, att marinverkstäderna bör givas självständig

ställning, organiserade som bolag eller statligt affärsverk.

Meningarna i remissyttrandena över örlogsvarvsutredningens betänkande

är mycket divergerande. Ungefär halva antalet remissinstanser tillstyrker

det förslag, som framlagts av utredningens majoritet. I övriga

yttranden föreslås i allmänhet främst för Karlskronavarvets del _ att

verksamheten skall drivas i bolagsform eller att marinverkstäderna i varje

fall skall ges en friare ställning.

Avgörande vid valet av organisationsform är i fråga om örlogsvarven

såväl som när det gäller andra statliga organ arbetsuppgifternas art, omfattning

och inriktning. Vid departementsberedningen av 1953 års örlogsvarvsutrednings

förslag ansågs det därför erforderligt att föranstalta om

en kompletterande utredning för alt utröna förutsättningarna för civil

varvsdrift i Karlskrona. Denna har utförts av Karlskronavarvsutrcdningen,

6—286 60 ii i Oung till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 18b

opaginerad Kontrollera mot PDF

g2 Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

som i sitt 1959 avgivna betänkande förklarar, att tillräckliga förutsättningar

icke nu föreligger att i Karlskrona med framgång bedriva civil

varvsdrift i sådan omfattning, att örlogsvarvets organisation behöver anpassas

därefter. Utredningen har även gjort vissa investeringsberäkningar

för marinverkstäderna i Karlskrona. Tva alternativ redovisas innebärande

ett investeringsbehov av cirka 20 miljoner kronor om i stort sett endast

marina underhålls-, ombyggnads- och moderniseringsarbeten skall förekomma

och cirka 60 miljoner kronor om verksamheten bedrives som en

kombination av marin och civil varvsdrift.

I yttrandena över Karlskronavarvsutredningens betänkande görs i allmänhet

icke några erinringar mot utredningens bedömande av utsikterna

för civil varvsdrift. I flera yttranden betonas emellertid att det är önskvärt

att bereda marinverkstäderna en friare ställning. Dessas betydelse

för sysselsättningen i Karlskrona med omnejd har särskilt understrukits

av arbetsmarknadsstyrelsen.

Valet av organisationsform för örlogsvarven måste som jag nyss sagt

avgöras med hänsyn till arbetsuppgifterna och produktionsinriktningen.

Härutinnan har 1953 års örlogsvarvsutredning hävdat att örlogsvarvens

huvuduppgift bör vara underhåll samt ombyggnader och moderniseringar

av marinens fartyg. Däremot bör nybyggnader för marinen och arbeten

för annan beställare än marinen enligt utredningens mening förekomma

endast i den utsträckning som anses erforderlig för arbetsutjämning eller

av andra skäl befinnes lämpligt och under förutsättning att några särskilda

resurser icke erfordras därför. Vid sina bedömanden utgick örlogsvarvsutredningen

från dåvarande storlek hos flottan. Utredningen antog att dennas

totala underhållsbehov kommer att öka något, då den tekniska utvecklingen

gjorde enheterna ömtåligare och mer komplicerade, vilket, i

förening med att verkstadsresurser ombord bleve mera sällsynta vid övergång

till mindre enheter, medförde behov av ytterligare underhållsresurser

i land.

De förhållanden från vilka örlogsvarvsutredningen utgick vid sina överväganden

rörande lämplig organisationsform för örlogsvarven har numera

ändrats i viktiga hänseenden. De år 1958 beslutade riktlinjerna för försvarets

utformning innebär sålunda på längre sikt en minskning av flottans

omfattning. Detta har redan medfört minskade arbetstillfällen för

örlogsvarven. Trots att vissa åtgärder vidtagits för att stadga sysselsättningen

vid varven har antalet anställda (tjänstemän och arbetare) gått

ned&från i avrundade tal cirka 2 350 vid marinverkstäderna i Karlskrona

och 1 250 vid marinverkstäderna i Stockholm samt 200 vid verkstadsavdelningen

i Göteborg den 1 januari 1956 till respektive 2 000, 850 och 150

den 1 januari 1960. För närvarande är cirka 1 560 arbetare och 380 tjänstemän

anställda vid marinverkstäderna i Karlskrona. Antalet anställda har

nedbringats genom permitteringar och naturlig avgång. Samtidigt har

nyanställning upphört. Anställda som avgått har beretts särskilda förmåner

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b är 1960

i form av årlig ersättning eller avskedsersättning. För personal, som uppfyllt

förutsättningarna för förtidspension, har den årliga ersättningen i princip

motsvarat full pension. Sådan ersättning har i vad angår kollektivavtalsanställd

personal kunnat beviljas sedan vederbörande fyllt 55 år. En av

marinförvaltningen gjord prognos rörande arbetsbeläggningen vid örlogsvarven

pekar på att under innevarande budgetår vid nuvarande i och för

sig otillfredsställande produktivitetsläge cirka 1 150 arbetare kan få sysselsättning

med arbeten för marinens behov vid marinverkstäderna i Karlskrona.

Budgetåret 1961/62 beräknas arbetsvolymen för marinens behov

sjunka ytterligare. För örlogsvarven i Stockholm och Göteborg beräknar

marinförvaltningen däremot att under samma budgetår samtliga för närvarande

anställda arbetare tills vidare kan sysselsättas med arbeten för

marinens räkning.

Mot bakgrund av denna utveckling och med beaktande av det allmänna

arbetsmarknadsläget i östra Blekinge har jag ansett det nödvändigt att

undersöka möjligheterna att få till stånd en sådan produktionsinriktning

och konkurrenskraft vid marinverkstäderna i Karlskrona att den befarade

minskningen i sysselsättningen blir den ofrånkomligt minsta. Jag har

därför inom departementet låtit utreda förutsättningarna att bereda utrymme

för en med avseende på arbetsuppgifternas art mera vidsträckt

verksamhet liksom de nödvändiga organisationsförändringar som måste

vidtagas härför samt även den ekonomiska insatsen som därvid skulle bli

nödvändig. Resultatet av denna utredning har redovisats i en departementspromemoria,

för vilken redogjorts i det föregående.

I likhet med vad som anförts i nämnda departementspromemoria anser

jag att frågan om den framtida produktionsinriktningen vid örlogsvarvet

i Karlskrona icke får bedömas uteslutande som ett militärt problem.

Örlogsvarvet har stor betydelse för sysselsättningen i östra Blekinge och

naturligtvis särskilt i Karlskrona. Sysselsättningsmöjligheterna där är i

övrigt relativt begränsade och åtgärder mot arbetslösheten medför årligen

betydande samhälleliga kostnader. Statens företagaransvar gentemot de

anställda och berörda kommuner bjuder därför att särskild hänsyn tages

till arbetsmarknadsläget och de näringspolitiska förhållandena vid det

slutliga ställningstagandet till frågan om marinverkstädernas i Karlskrona

produktionsinriktning, kapacitet och investeringsbehov. Såsom arbetsmarknadsstyrelsen

iramhållit i sitt yttrande över departementspromemorian

finns i Karlskronaområdet, även i den starkt förbättrade konjunktur

som nu råder, ett stort antal personer som till följd av ålder, lokal bundenhet

och andra orsaker ej kan omskolas eller flyttas till annan ort. Det

bör sålunda uppmärksammas att de anställdas medelålder vid marinverkstäderna

är relativt hög. Av arbetarna är 460 i åldern 35—44 år och 540 i

åldern 45—55 år. Av de manliga tjänstemännen — omkring 300 _är 100

i åldern 35—44 år och 135 i åldern 45—60 år Endast ett fåtal arbetare och

tjänstemän i nu berörda åldersgrupper är ogifta. Det bör vidare tilläggas att

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

inom östra Blekinge saknas i stort sett tyngre industrier till vilka vid örlogsvarvet

friställd arbetskraft skulle kunna övergå.

Ett ytterligare lika tungt vägande skäl för investeringar i Karlskrona

siktande till en produktion utöver den av 1953 års örlogsvarvsutredning

föreslagna är, att staten redan äger en omfattande produktionsutrustning

vid marinverkstäderna främst i form av dockor 7 till antalet pirar

och kajer med en betydande kranutrustning samt en dyrbar och relativt

modern maskinutrustning. Dessa redan befintliga tillgångar kan enligt

min mening bäst ekonomiskt nyttiggöras genom ytterligare investeringar

som stärker konkurrenskraften. Vidare måste vissa investeringar i marinverkstäderna

under alla förhållanden anses angelägna för att förbilliga de

marina arbetena.

En avgörande förutsättning för att de nuvarande marinverkstädernas

verksamhet skall kunna breddas är en rationell och konkurrenskraftig drift.

Det har i departementspromemorian understrukits att produktiviteten för

närvarande är relativt låg. Detta innebär en belastning i marinens driftbudget

och begränsar möjligheterna att i fri konkurrens erhålla tillskott

av arbeten för andra beställares räkning. Jag finner det angeläget att produktiviteten

höjes.

I dagsläget hämmas en fullt rationell drift främst genom att produktionen

är splittrad på en mängd olika lokaler, av vilka flertalet ar bristfälliga.

Svetsnings- och plåtarbeten utföres i betydande utsträckning utomhus,

vilket särskilt vintertid är mindre lämpligt. Lagerhållningen av råvaror

— i första hand plåt och profiler — samt halvfabrikat är splittrad.

Inom verkstadsområdet är utrymmet för transporter begränsat. På grund

av verksamhetens utspridning blir transportvägarna relativt långa. Dessa

förhållanden leder till betydande svårigheter att nedbringa produktionskostnaderna.

Av speciell betydelse är härvid kostnaderna för de interna

transporterna, vilka regelmässigt tillmätes stor vikt vid företag av den

typ marinverkstäderna utgör. Produktiviteten kan därför höjas främst

genom investeringar i byggnader och anläggningar men även genom driftsomläggningar.

Dylika investeringar kan vidare tillgodose föreliggande behov

av ytterligare sysselsättningsmöjligheter i Karlskronaområdet — behov

som hänför sig till såväl omedelbar sysselsättning av den art beredskapsarbetena

representerar som mera långsiktiga åtgärder för industriell

verksamhet.

Karlskronavarvsutredningens undersökningar angives visa att gynnsamma

förutsättningar icke finnes att med framgång bedriva civil varvsdrift

i Karlskrona. Genom investeringar i Karlskronavarvet syftande till

en effektiv och billig drift bör det emellertid, enligt utredningen, i större

utsträckning än hittills ansetts vara fallet kunna bli fördelaktigt att i konkurrens

med civila varv utföra arbeten för marinen i Karlskrona och även

bli lättare att inom ramen för örlogsvarvets huvuduppgifter utjämna syssel
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

sättningen genom arbetsobjekt i konkurrens med den enskilda industrien.

Jag kan ansluta mig till denna bedömning. Med den produktionsutrustning

marinverkstäderna har och vid bifall till mina i det föregående redovisade

förslag kommer att erhålla samt med den yrkeskunskap de anställda besitter

böi verkstäderna ha goda möjligheter att åtaga sig marina ny- och

ombyggnader till konkurrenskraftiga priser.

I departementspromemorian har pekats på att en kompletterande icke

marin produktion bör sökas främst inom varvsindustrien angränsande områden.

Den mekaniska verkstadsindustrien har under de senaste decennierna

expanderat snabbt. Även den framtida utvecklingen ger på lång

sikt anledning till optimism. Belägg för detta får man, enligt promemorian,

bland annat om man tar i beaktande de stora investeringar som skett

under åren efter det senaste världskriget och företagens aktuella investeringsplaner.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget att förskjuta verksamheten

vid Karlskrona örlogsvarv i riktning mot mekanisk verkstadsindustri

tillstyrkes i princip av de flesta remissinstanserna. Statens sakrevision

liksom törsvarets fabriksstyrelse och marinledningen anser emellertid

att en omläggning av produktionen bör föregås av noggranna marknadsundersökningar.

Som överingenjören vid fabriksstyrelsen framhåller

i ett särskilt uttalande fogat till styrelsens yttrande är det emellertid tveksamt

om man genom marknadsundersökningar kan ernå vidgade kunskaper

om de olika arbetsobjekt som bör kunna ingå i marinverkstädernas

i betydande utsträckning differentierade produktion. En sådan marknadsundersökning

bör givetvis vara en förutsättning för nystartande av företag,

men i förevarande fall finns redan industrien i fråga. Likaså kan det

vara en förutsättning inför en planerad produktion av någon enstaka

artikel. Det är emellertid ej att förvänta att man genom marknadsundersökningar

kan finna produktionsområden, där det med dagens fria handel

föreligger ett tomrum, som marinverkstäderna skulle kunna inrikta

sig på att fylla.

Enligt min mening bör det föreligga goda förutsättningar alt vid marinverkstäderna

i Karlskrona förutom den givna och dominerande marina

produktionen, som inte enbart bör bestå av underhålls- och reparationsarbeten

utan även av om- och nybyggnadsarbeten, även driva en industri

med inriktning mot allmän mekanisk verkstadsproduktion. Kompletterande

produktion av detta slag bör i görligaste mån naturligt ansluta till

den tunga utrustning och specialutrustning som följer av den marina produktionen.

Redan nu har marinverkstäderna en del av sin verksamhet inriktad på

civilproduktion. Trots att anläggningar och organisation för närvarande

ar mindre väl lämpade för konkurrens på den enskilda marknaden har

marinverkstäderna salunda kunnat erhålla civila beställningar som__borl
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr l&k år 1960

sett från de under de senaste två åren utlagda stödbeställningarna omfattar

genomsnittligt för de senaste fem åren omkring 13 % av företagets

direkta produktionstimmar. Under innevarande år har denna andel ytterligare

kunnat ökas. Den civila produktionen har fx-ämst avsett tyngre arbeten

för den mekaniska verkstadsindustrien. En del lättare mera diversebetonad

produktion har även förekommit med naturlig anknytning till

produktionen i marinverkstädernas specialverkstäder. Marinverkstädernas

allmänna tekniska utrustning gör att företaget främst kan konkurrera

inom den tyngre verkstadsindustriens område, icke minst när det gäller

kvalitetsproduktion. En upprustning av marinverkstäderna som möjliggör

en fullt rationell produktion bör medföra en ökad orderingång av civila

arbeten främst inom de för marinverkstäderna naturliga arbetsområdena

såsom grövre plåtarbeten i såväl nitat som svetsat utförande, järnkonstruktioner,

brobyggnader och större maskinbearbetningar, men även arbeten av

den art som nu utföres vid specialverkstäderna.

Valet av organisationsform för örlogsvarvet måste som jag nyss sagt

avgöras med hänsyn till arbetsuppgifterna. Den inriktning av verksamheten

som förutsättes i departementspromemorian för marinverkstäderna

i Karlskrona nödvändiggör en organisationsform som ger företaget möjligheter

att konkurrera på den enskilda marknaden på med övriga företag

lika villkor. Nuvarande organisation av marinverkstäderna är icke avsedd

för den målsättning som nu förutsättes i Karlskrona. Det kan icke vara

rimligt att i längden belasta marinförvaltningen med ledningen och ansvaret

för en icke marin produktion baserad på fri konkurrens. I promemorian

föreslås därför att marinverkstäderna i Karlskrona ombildas till

ett statligt aktiebolag. Den i promemorian framförda uppfattningen att

ett företag med angiven produktionsinriktning bör drivas såsom aktiebolag

biträdes av flertalet remissinstanser. Överbefälhavaren och marinledningen

vill icke motsätta sig ombildning till aktiebolag. Statskontoret, liksom

Sveriges industriförbund och tjänstemännens centralorganisation samt

statens sakrevision, anser att frågan om ändrad driftsform bör bedömas på

grundval av de förslag som 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna

kommer att framlägga. Utredningen i fråga framhåller emellertid

i sitt remissvar att bolagsformen torde vara den i princip lämpligaste driftsformen

för marinverkstäderna i Karlskrona med hänsyn till de föreslagna

arbetsupgifterna.

Sedan detta remissyttrande avgavs har vidare utredningen avgivit sitt

betänkande (SOU 1960: 32) med förslag till reformering av de nuvarande

statliga företagsformerna. Utredningen finner ej behov föreligga av att

genom en särskild lag för statlig affärsdrift tillskapa en speciell företagsform,

som till skillnad från affärsverksformen men i likhet med aktiebolaget

skulle utgöra ett självständigt rättssubjekt. Utredningen framhåller, att

valet även i fortsättningen bör sta mellan affärsverks- eller bolagsformen

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

87

då det gäller att skapa en lämplig driftsform för statlig affärsverksamhet.

När fråga uppkommer om upprättande av statlig affärsverksamhet bör

arten av ifrågavarande verksamhet bliva avgörande vid valet mellan dessa

båda företagsformer. Bolagsformen synes utredningen framför allt böra

väljas vid industriell och teknisk drift, där affärsverksamheten skall drivas

på i stort sett samma villkor som i det enskilda näringslivet och i konkurrens

med detta. Det kan i sådana fall vara en fördel för staten om

den använder sig av den genom lång tids erfarenhet utvecklade bolagsformen

som i praktiken visat sig ändamålsenlig. Den statliga affärsdriften

kommer därigenom redovisningsmässigt och skattemässigt i samma ställning

som ett privat företag. Den statliga affärsdriften får i bolagsformen

vidare frihet att disponera vinsten till utvidgning och modernisering. Den

frihet i administrativt och ekonomiskt hänseende som är särskilt önskvärd

ur rent affärsmässiga och konkurrensmässiga grunder kommer även

att bäst tillgodoses i bolagsformen som därför, enligt utredningens mening,

i dylika fall är att föredraga framför affärsverksformen. Den senare

lämpar sig bäst för en affärsverksamhet där de samliällsbetonade aspekterna

är betydande.

I departementspromemorian beröres även alternativet att överföra marinverkstäderna

till försvarets fabriksverk. Ett sådant arrangemang skulle

emellertid knappast medföra de fördelar som står att vinna med aktiebolagsformen.

Detta understrykes även i landsorganisationens yttrande

över promemorian, ehuru i det av statstjänarkartellen till landsorganisationen

avgivna yttrandet anslutning till försvarets fabriksverk förordas.

Även marinledningen anser ett överförande till försvarets fabriksverk

mindre lämpligt, vilket tillika är fabriksstyrelsens egen bedömning.

Med hänsyn till angelägenheten av att få till stånd en företagsledning

med största möjliga handlingsfrihet i olika avseenden finner jag det ändamålsenligt

att marinverkstäderna i Karlskrona organiseras som ett statligt

aktiebolag. För att vinna full konkurrensförmåga, vilket är en huvuduppgift

i strävan att trygga företagets framtid, finner jag det mest konsekvent

att välja denna för motsvarande verksamhet inom den enskilda

sektorn vanligaste företagsformen, som torde giva de bästa förutsättningarna

för fortlöpande rationaliseringar och effektivare drift. Jag finner

detta betydelsefullt inte minst av det skälet, att en sådan utveckling bör

komma marinen tillgodo och främjar därigenom en önskvärd rationell

användning av för försvaret avsedda statsmedel. I för bolaget gällande

bolagsordning bör angivas att bolaget skall ha till ändamål att bedriva

verksamhet inom varvsindustrien och den mekaniska industrien, överföringen

av verksamheten vid marinverkstäderna till det nya bolaget torde

böra ske den 1 juli 1961. .lag återkommer senare i min framställning till

ytteiligare frågor rörande bolaget och dess bildande. Innan dess vill jag

emellei tid beröra några problem, som sammanhänger med bolagets förhållande

till de centrala och lokala marina myndigheterna.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

I sitt remissyttrande anför marinledningen att bolagets verksamhet ej

bör innefatta underhåll och reparation av marinens materiel och uttalar

i anslutning härtill önskemål om tillräckliga egna resurser av olika slag

för att kunna utföra vissa tillsyns- och underhållsarbeten å flottans fartyg.

En sådan lösning kan jag icke biträda. Detta skulle medföra dubblering

av väsentliga funktioner med därav följande dubbla kostnader i fråga

om investeringar och organisation och således leda till onödiga kostnader

för statsverket utan att något därmed vinnes. En närmare undersökning

av de uppgifter som av marinledningen föreslås åvila de under marinens

ledning ställda serviceverkstäderna visar, att dessa uppgifter utan olägenhet

kan utläggas såsom beställningsarbeten på ett i Karlskrona beläget

statligt företag, vilket drives som aktiebolag. En sådan ordning torde dessutom

medföra ökad kontroll över de verkliga arbetskostnaderna. Det förhållandet

att ett statligt företag, som i dag drives under ledning av ett

ämbetsverk, erhåller annan organisationsform genom ombildning till statligt

aktiebolag, minskar, enligt min mening, inte angelägenheten av en

rationell arbetsfördelning av den omfattning och art som nu förekommer

mellan marinen som beställare och marinverkstäderna som producerande

part.

I anslutning härtill vill jag beröra frågan om bolagets förtursrätt till

marina arbeten. Jag vill då först erinra om att i dagsläget gäller den

praxis som tillämpats även sedan marinverkstäderna i Karlskrona och

Stockholm genom riksdagsbeslut 1944 erhöll sin friare ställning innebärande,

att dessa verkstäder praktiskt taget utför alla marina översyns-,

underhålls- och ombyggnadsarbeten av betydenhet. I flertalet fall utfores

dessa arbeten på löpande räkning. Jag utgår ifrån att de rationella skäl

som motiverat den naturliga anknytningen av dessa marina arbeten till

marinverkstäderna kvarstår även sedan verkstäderna i Karlskrona ombildats

till statligt aktiebolag. Snarast bör dessa skäl bli forstarkta genom

den ökade effektivitet som vinnes vid verkstäderna genom planerade investeringar

och driftsrationaliseringar. Även i fråga om den interna kostnadsredovisningen

bör omdaningen vara fördelaktig ur marinens synpunkt.

Någon förändring i nu tillämpad praxis i fråga om produktionssamarbetet

bör därför icke ske av det skälet, att marinverkstäderna i Karlskrona ombildas

till statligt aktiebolag. De av försvarets förvaltningsdirektion, fabriksstyrelsen

och marinledningen uttalade principiella betänkligheterna mot

att bolaget gives samma förtursrätt till de marina arbetena som kommit

marinverkstäderna till del, finner jag icke bärande och kan därför icke

ansluta mig till dem. Ett särskilt avtal av typen ramavtal bör träffas

mellan marinförvaltningen och bolaget rörande de allmänna villkoren

för utförande vid bolaget av arbeten av här nämnd art, varvid riktpunkten

bör vara, att marinen även i fortsättningen — till en början

under en 1 O-årsperiod — låter utföra översyns-, underhålls-, reparations
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. May.ts proposition nr 18b år 1960

och ombyggnadsarbeten vid bolaget till i stort sett den procentuella del

av den totala arbetsvolym för dessa arbeten, vilken i genomsnitt för de

senaste fem åren tillförts marinverkstäderna i Karlskrona. Ifrågavarande

avtal förutsättes skola underställas Kungl. Maj:t för godkännande. Det

bör även vara naturligt för marinen att i vad avser övriga arbeten, t.ex.

nybyggnadsarbeten, intimt samarbeta med ett statligt företag med den

speciella inriktning och kapacitet som marinverkstäderna i Karlskrona

för närvarande har och kan bedömas äga även framöver. Det bör också

vara naturligt att statsmyndigheter i övrigt undersöker förutsättningarna

att låta utföra arbeten vid bolaget.

Frågan om de framtida relationerna mellan marinen och varvet är intimt

sammanvävd med frågan om vilka fartygsarbeten som skall utföras

med marinens egna resurser. I promemorian uttalas, med anslutning

till vad 1953 års örlogsvarvsutredning i detta hänseende anfört, att

någon produktion inom örlogsbasen icke bör förekomma. Jag vill härvid

understryka att därest bolaget med framgång skall kunna utföra alla

förekommande arbeten måste samtliga nuvarande verkstäder och anläggningar,

vilka ingår i marinverkstäderna, tillföras bolaget. Dess resurser

måste så långt det är möjligt vara kompletta, så att arbetena med hänsyn

till planering och ekonomi etc. kan bedrivas effektivt. Det kan dock

vara lämpligt att utföra mindre servicearbeten i anslutning till förrådsverksamheten

inom de militärtekniska avdelningarna. Detta bör gälla åtgärder

av sådan natur att de ej lämpligen bör fullgöras av en större produktionsenhet

eller vilka är så speciella att det skulle vara tyngande för

en dylik enhet att behöva tillhandagå med ifrågavarande tjänster. Det är

emellertid angeläget att hålla denna serviceverksamhet inom mycket snäva

gränser för att undvika dubbelarbete och dubblering av utrustning och

dylikt.

Förenämnda förutsättningar innebär att större delen av de s. k. serviceverkstäderna

och vissa servicegrupper bör ingå i bolagets organisation.

I första hand gäller detta samtliga elektriska verkstäder inklusive svagströms-

och instrumentverkstäder. Vissa mindre servicegrupper för vapenmaterielens

tillsyn bör däremot icke ingå i det föreslagna bolaget. I samband

med organisationsförändringen bör en koncentration av vissa översynsarbeten

företagas. Torpedöversynsverksamheten bör sålunda koncentreras

till torpedverkstaden i Motala och Stockholms örlogsvarv. Jag förutsätter

vidare, alt hylstillverkningen och oljereningen i Karlskrona upphör.

Det inom departementet uppgjorda investeringsprogrammet (bilaga 1)

beräknas draga en kostnad av 28 miljoner kronor i aktuellt prisläge, varvid

anpassning gjorts till den indexmässiga kostnadsuppgången sedan

departementspromemorian upprättades. Av nämnda belopp hänför sig

en miljon kronor till flyttning in. in. av den i promemorian föreslagna

örlogsbasens enheter. De planerade åtgärderna omfattar om- och nybygg
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kung!. Maj:ts proposition nr 18b är 1960

nåd av maskinverkstaden till vilken de nu utspridda maskinverkstäderna

koncentreras, nybyggnad av plåtslageriverkstäder och svetshall, godscentral

och förråd, kontor och personalbyggnad samt ombyggnad av nuvarande

gjuteri till smedja och tunnplåtslageri. Vidare upptar investeringsprogrammet

iordningställande av upplagsplatser för råvaror och halvfabrikat

och i anslutning härtill förlängning av en befintlig kaj samt

omläggning av interna transportvägar och delvis omläggning av järnvägsspår

samt omflyttningskostnader. Programmet anses böra genomföras

under en fyraårsperiod. Utöver nämnda investeringskostnad har i promemorian

upptagits ett behov av fem miljoner kronor till rörelsekapital.

Remissinstanserna har i allmänhet ansett sig sakna anledning att gå

in på en närmare granskning och bedömning av investeringsprogrammet,

men en del av dem har framhållit att kostnaderna förefaller lågt beräknade.

Enligt landsorganisationen bör hänsyn tagas till att en inriktning

av verksamheten mot den civila marknaden kan medföra betydande kostnader

för konstruktions- och utvecklingsarbetet samt för försäljnings- och

marknadsbearbetning. Landsorganisationen hävdar emellertid att även om

upprustningen av marinverkstäderna kan visa sig draga högre kostnader

än vad som kalkylerats är det ändå en rimlig uppoffring för att i Karlskronaområdet

bevara en för både arbetsmarknaden och bygdens ekonomiska

och sociala liv i övrigt så viktig nyckelindustri som varvet utgör.

Statsmakterna bör därför, enligt landsorganisationens mening, redan från

början ge företaget tillräckliga ekonomiska resurser för att genomföra sitt

program och även giva företaget möjlighet att i framtiden på samma villkor

och i liknande omfattning som privata medtävlare söka erhålla medel

genom upptagande av lån i den öppna marknaden.

Mot bakgrunden av den i det föregående intagna ståndpunkten i fråga

om bolagets arbetsuppgifter och med hänsyn till de brister som i dag kan

konstateras föreligga vid marinverkstäderna bör enligt min mening det

i promemorian upptagna investeringsprogrammet i huvudsak komma till

utförande. En första etapp i det föreslagna investeringsprogrammet bör

omedelbart påbörjas. Det fortsatta genomförandet bör ske i enlighet med

den tillträdande bolagsledningens beslut. Härvid bör huvuddragen i förehggande

investeringsprogram vara riktgivande med möjlighet för bolagsledningen

att vidtaga anpassningar till marknadens förutsättningar. Ett

genomförande av nämnda program bör åstadkomma ökade förutsättningar

att vid marinverkstäderna utföra marina om- och nybyggnader på ett rationellt

och ekonomiskt sätt. En viss förskjutning mot mekanisk verksamhet

har som redan nämnts förutsatts.

I sitt yttrande framhåller marinledningen att ersättningsbyggnader m. in.

för marinens behov erfordras till en kostnad av 4,5 miljoner kronor. I nämnda

belopp har emellertid inlagts kostnader för åtgärder som icke sammanhänger

med bolagets bildande. Vidare har förutsatts eu annan arbetsför
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

91

delning mellan bolaget och marinen, än den jag här föreslagit. Jag föreslår

därför att ett såsom skäligt bedömt belopp av en miljon kronor anvisas

för ifrågakommande flyttningar och marinens ianspråktagande av de

nya lokalerna. Medel härför bör beräknas under posten för reparations- och

underhållskostnader under Försvarets fastighetsfond: Marinens delfond.

Härvid kommer en motsvarande merbelastning att uppstå å det under fjärde

huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Ersättning till försvarets fastighetsfond:

Marinens delfond.

I promemorian föreslås att örlogsvarvets markområden uppdelas i två

delar. Gränsdragningen har i stort sett följt den gräns som hittills existerat

mellan den huvudsakliga industriverksamheten och den militärtekniska

verksamheten. Emellertid har det icke kunnat undvikas för att erhålla nödvändiga

markutrymmen, att gränsen måste dragas så att ett par äldre byggnader

beröres. Gränsen blir något oregelbunden men avses vara väl avpassad

även till marinens behov av kajer och förtöjningsplatser för fartyg, vilka

praktiskt taget helt sammanfaller med dem som marinen nu utnyttjar,

liksom till dess behov av lokalutrymmen.

Den i promemorian angivna gränsdragningen mellan örlogsbasen och

det föreslagna bolaget har mött erinran bland annat från marinledningen.

Enligt den av marinledningen föreslagna gränsdragningen skulle bland annat

såväl Polhemsdockan som torpedbåtsslipen komma att befinna sig inom

det av marinen omedelbart disponerade området.

Den i promemorian föreslagna gränsdragningen innebär att bolaget får

disponera cirka 25,5 hektar av det nuvarande innanför varvsmuren belägna

området. Den militärtekniska verksamheten kommer att disponera cirka

14,4 hektar av motsvarande område med de förtöj ningsplatser marinen nu

utnyttjar för sina fartyg i Karlskrona. Erfarenheterna från varvs- och verkstadsindustrien

visar att tillgång på reservutrymmen kan vara en viktig förutsättning

för ett företag som vill följa med i den tekniska utvecklingen.

Dessa möjligheter kan i framtiden vara avgörande för företagets utveckling

och betyda stora besparingar, allt eftersom nya tillverkningsmetoder

måste införas. Det för bolaget föreslagna området på 25,5 hektar är avvägt

med hänsyn till dessa bedömanden. Om den av marinledningen föreslagna

gränsdragningen skulle accepteras, innebär detta att den dispositionsplan

för utnyttjande av området, på vilken i promemorian angivna investeringsberäkningar

bygger, kullkastas. Nybyggnationer för verkstäderna måste i

så fall i stället koncentreras till kvarteret Göta Lejon i varvets västra del.

Ett utnyttjande av detta område skulle emellertid innebära ökade byggnadskostnader.

Vidare är området ur kommunikationssynpunkt ett avgjort sämre

alternativ. Enligt promemorians principlösning uppföres maskinverkstäderna

där de nuvarande är belägna. Detta läge är mest centralt i förhållande

till dockor och utrustningspirar. Expansionsmöjligheterna i framtiden

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b år 1960

är goda. Genom att maskinverkstädernas läge blir oförändrat kan stommen

i pannverkstaden bibehållas innebärande besparing och ett underlättande

av produktionen under ombyggnadsperioden. Plåtslageriverkstäder

och svetshall beräknas enligt promemorian förläggas till Drottninghallsområdet.

Med denna disposition erhålles en central placering på området

i förhållande till dockor och den s. k. torpedbåtsslipen. Placering vid

huvudtransportleden och järnvägen ger god möjlighet för utlastning av

tillverkade stålkonstruktioner. Byggnaderna blir vidare närbelägna Polhemsdockan.

Denna docka är genom sin lokalisering inte särskilt lämpad

som reparationsdocka. Den torde i stället i första hand böra utnyttjas

som nybyggnadsdocka och skulle sedan föreslagna plåt- och svetsverkstäder

uppförts på Drottninghallsområdet kunna ersätta nybyggnadsbädden i nuvarande

verkstadsbyggnader. Dockan medgiver fartygsbyggen av minst

samma storlek som för närvarande kan utföras i maskinverkstaden.

Även om de nuvarande militärtekniska avdelningarna genom den föreslagna

gränsdragningen ej erhåller någon egen transportled för tyngre

transporter till Lindholmen finns det enligt vad jag kunnat utröna inget

hinder för att dessa transporter kan ske via bolagets område och med utnyttjande

av där befintlig bro. Liknande arrangemang kan tillämpas för

området »Göta Källare», där dock en mindre justering av den i promemorian

föreslagna gränsdragningen kan övervägas. Jag vill i detta sammanhang

ånyo erinra om angelägenheten av samarbete i syfte att rationellt utnyttja

befintliga och genom investeringarna åstadkomna anläggningar.

Byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet, som föreslår i stort sett

samma gränsdragning som marinledningen, samt fortifikationsförvaltningen

har i sina yttranden framhållit att den föreslagna gränsdragningen

alltför hårt inkräktar på den äldre bebyggelsen, främst den kring Kansligatan.

Med hänsyn till nödvändigheten av en rationell omdaning av marinverkstädernas

industriområde och med beaktande av den produktionsinriktning

och de arbetsuppgifter som angives för bolaget har jag ej kunnat biträda

den av marinledningen, fortifikationsförvaltningen, byggnadsstyrelsen

och riksantikvarieämbetet föreslagna avgränsningen av bolagets område.

Jag ansluter mig i huvudsak till den i departementspromemorian

föreslagna dispositionen med uppdelning av det gemensamma markområdet

för det nuvarande örlogsvarvet. Det bör emellertid övervägas om

ej de planerade verkstadsbyggnaderna inom Drottninghallsområdet kan givas

en sådan placering att den kulturhistoriskt värdefulla Kansligatan i

huvudsak kan bevaras i sin nuvarande gestaltning. Jag vill framhålla att

på grund av den månghundraåriga utveckling som Karlskrona örlogsvarv genomgått

finns inom hela varvsområdet byggnader av kulturhistoriskt värde.

De byggnader som berörs av ombyggnadsprogrammet är dock i förhållande

till samtliga inom området befintliga kulturminnesmärken ett fåtal och

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 År 1960

93

torde icke vara av det stora kulturhistoriska värde som t. ex. repslagarbanan,

Vasaskjulet, gamla mastkranen, bildhuggarverkstaden och kanslibyggnaderna,

vilka bibehålies. Det förutsättes att Kungl. Maj :t skall besluta om

den slutliga gränsdragningen för bolaget.

I fråga om personalens ställning och anställningsförmåner uppstår vissa

problem vid marinverkstädernas ombildning till aktiebolag. Förhandlingar

bör enligt min mening snarast komma till stånd med berörda personalorganisationer

rörande villkoren vid övergången till det nya bolaget. De kollektivavtal,

som vid ombildningen gäller beträffande arbetarpersonalen,

torde dock kunna övertagas av bolaget att gälla till dess uppsägning av desamma

i vanlig ordning sker.

Anställd vid marinverkstäderna som icke kan beredas anställning vid

bolaget bör om möjligt omplaceras till annan likvärdig anställning. Det får

förutsättas ankomma på vederbörande arbetsmarknadsorgan att i samarbete

med bland annat försvarets personalnämnd verka för vederbörandes

omplacering. I den mån personal icke kan beredas annan anställning synes

det lämpligt att Kungl. Maj :t äger bereda vederbörande viss ekonomisk gottgörelse.

Reglerna härom bör lämpligen i huvudsak kunna utformas i anslutning

till de bestämmelser som med stöd av riksdagens beslut (prop.

1958: 101, 1959: 110, s. 19) gäller rörande övertalig personal vid örlogsvarven.

I samband med bolagsbildningen aktualiseras frågan om ersättning till

bolaget för pensionskostnader som kan hänföras till anställningstid före

övergången i bolagets tjänst. Det bör få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta

i denna fråga. Ersättning, som beslutas, bör utbetalas från anslag under

tolfte huvudtiteln som eljest skulle belastas med kostnaderna för förekommande

pensioner. Anmälan härom torde i sinom tid få göras till riksdagen.

De för investeringarna nödvändiga likvida medlen bär tillföras bolaget

som eget kapital. Jag finner det därvid angeläget att det uppgjorda investeringsprogrammet

påbörjas redan under nu löpande budgetår. Härför erfordras

ett belopp av fyra miljoner kronor, vilket belopp bör anvisas som investeringsanslag

under Försvarets fastighetsfond: Marinens delfond, Engångsupprustning

av Karlskrona örlogsvarv. Med hänsyn till vikten av att

kunna planera arbetena rationellt och ekonomiskt bör emellertid investeringsplanen

i dess helhet fastställas i anslutning till detta beslut att i huvudsak

lända till efterrättelse. Jag föreslår därför alt ett belopp av 23 miljoner

kronor anvisas å tilläggsstat såsom investeringsanslag för budgetåret

1960/61 under fonden för statens aktier.

Vid marinverkstädernas i Karlskrona ombildning till aktiebolag bör enligt

Kungl. Maj :ts bestämmande till bolaget föras i princip samtliga vid

övergångstillfället till marinverkstäderna hänförliga tillgångar och skulder

samt företagets hela rörelse. Såsom riksräkenskapsverket föreslagit bör de

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b är 1960

likvida medlen tillgodoföras investeringsstaten för fonden för statens aktier

såsom övriga kapitalmedel. Fonden för statens aktier bör uppskiåvas

med ett belopp motsvarande värdet av de tillgångar i övrigt efter avdrag

av skulder, som lämnas i utbyte mot aktier, varvid marinens delfond av

försvarets fastighetsfond nedskrives med ett belopp som motsvarar det boktörda

nettovärdet av de tillgångar vilka överförts från sistnämnda fond.

Då en uppskrivning av fonden för statens aktier med värdet av den apportegendom,

som icke är att hänföra till försvarets fastighetsfond, kommer

att medföra motsvarande ökning av statens bokförda nettoförmögenhet,

föreslår jag med anslutning till riksräkenskapsverkets förslag, att det värde

som sålunda kommer att upptagas för ifrågavarande aktier nedsättes, så att

någon ökning av statens bokförda nettoförmögenhet icke uppkommer.

Beträffande frågan om medelstillskott härutöver avseende rörelsekapital

vill jag erinra om, att marinverkstädernas nuvarande behov av rörelsekapital

är relativt begränsat till följd av att vid den dominerande marina

produktionen företaget åtnjuter förskott. Då en sådan ordning bör vara

möjlig att tillämpa även efter ombildningen till aktiebolag och då den marina

produktionen även framgent torde ha stor betydelse för företaget, kan

behovet av rörelsekapital avvägas med hänsyn härtill. Emellertid måste

man räkna med att för övrig produktion behovet av rörelsemedel kan komma

att öka. Marinverkstäderna i Stockholm och Karlskrona åtnjuter för

närvarande med stöd av riksdagens medgivande (prop. 1953: 153, SU 87;

rskr 204) en rörlig kredit i riksgäldskontoret av 13 miljoner kronor. Av

detta belopp utnyttjas åtta miljoner kronor av marinverkstäderna i Karlskrona.

Jag föreslår att till bolagets disposition ställes rörlig kredit av samma

omfattning som den marinverkstäderna nu disponerar. I anslutning härtill

bör det ursprungliga bemyndigandet nedsättas till fem miljoner kronor.

Aktiebreven bör ställas till viss man. För den händelse vissa aktier

framdeles kan komma att överlåtas på utomstående bör i bolagsordningen

intagas sedvanliga bestämmelser innebärande skydd mot utländskt inflytande

samt hembudsskyldighet. Rösträtten för statens aktier på bolagsstämman

utövas av den Kungl. Maj :t i varje särskilt fall därtill utser. Ändringar

i bolagsordningen bör för att äga giltighet fastställas av Kungl.

Maj :t. Bolaget bör, därest hinder ej möter enligt aktiebolagslagen, benämnas

Karlskronavarvet AB. Bolagets inre organisation bör fastställas av den

blivande styrelsen. I styrelsen bör bland annat ingå en representant för

marinledningen och en som har anknytning till arbetstagarna. Inom Kungl.

Maj:ts kansli bör bolaget sortera under försvarsdepartementet.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de åtgärder, som erfordras

för bolagsbildandet. Det bör åligga bolagets ledning att förhandla och träffa

överenskommelse med vederbörande organisationer om villkoren för personalens

övergång till det nya bolaget.

Om marinverkstäderna i Karlskrona ombildas till ett fristående aktie
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

95

bolag kommer nuvarande örlogsvarvs producerande delar att utgå. Av örlogsvarvet

kvarstår vid sådant förhållande de militärtekniska avdelningarna

med deras beställande, kontrollerande och förrådsförvaltande funktion. I

departementspromemorian föreslås att dessa avdelningar tillsammans bildar

en organisationsenhet — Karlskrona örlogsbas. Vidare föreslås att denna

enliet i förhållande till marinkommandochefen erhåller samma organisatoriska

ställning som nuvarande örlogsvarv, d. v. s. i förvaltningshänsecnde

lyder direkt under vederbörlig central förvaltningsmyndighet. Gentemot

detta förslag har statens organisationsnämnd erinrat om att de ändrade förhållandena

bör ge förutsättning att ställa all verksamhet inom marinkommandot

under marinkommandochefens direkta ledning. Nämnden ser bestämda

fördelar i detta och påpekar att organisationsformen med en sammanhållande

örlogsbaschef var berättigad så länge de stora marinverkstäderna

med sin i förhållande till marinkommandochefen fria ställning ingick

i den marina organisationen. Genom att örlogsbasen underställes marinkommandochefen

bär denne, menar nämnden, icke blott ensamansvaret

för mobiliseringsförberedelserna — ett ansvar som han i nuläget delar med

chefen för örlogsvarvet — och det operativa krigsförberedelsearbetet utan

till hans direkta förfogande ställes även de organ som han behöver för fullgörandet

av dessa uppgifter. Härigenom vinnes hland annat att freds- och

krigsorganisationen kan utformas på ett ensartat sätt och att man i detta

hänseende följer samma principer som gäller för kustartilleriförsvaret. Ledningen

av marinkommando Syd skulle sålunda organiseras under marinkommandochefen

på stab och förvaltningsorgan: vapenförvaltning, fartygsförvaltning,

intendenturförvaltning, byggnadsförvaltning — vilken dock

möjligen kunde utgå och inordnas i motsvarande förvaltning vid Blekinge

kustartilleriförsvar — sjukvårdsförvaltning och kassaavdelning, överbefälhavaren

och marinledningen framför i sina remissyttranden liknande

förslag. Jag ger min anslutning till den av organisationsnämnden föreslagna

principiella organisationen. Förvaltningsorganen bör enligt Kungl. Maj :ts

närmare bestämmande organiseras provisoriskt från och med den 1 juli

1961 med utnyttjande i huvudsak av befintliga beställningar och tjänster.

Jag förutsätter att Kungl. Maj :t skall äga befogenhet att besluta om erforderliga

jämkningar i personalorganisationen — dock icke såvitt angår

tjänster vilkas inrättande ankommer på riksdagen — samt att bereda särskild

ersättning åt personal som med bibehållen löncställning bestrider göromål

vilka hör ankomma på innehavare av högre tjänst. Åt organisationsnämnden

(statskontoret) bör uppdragas att verkställa organisationsundersökningar

som grundval för ett slutgiltigt organisationsförslag efter dessa

riktlinjer.

Jag övergår härefter till att kortfattat beröra förhållandena i fråga om

Stockholms och Göteborgs örlogsvarv. För dessa varv hör arbetsuppgifterna

bli de av 1953 års örlogsvarvsutredning förordade. När det gäller Stock
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

holmsvarvet har en dylik inriktning förutsatts i samband med beslut om

varvets utflyttning till Muskö. I departementspromemorian erinras om det

för 1959 års riksdag framlagda programmet för genomförande av örlogsvarvets

utflyttning till Muskö under en sex-års period. I samband därmed

förutsattes att Muskövarvets uppgifter i fred begränsas till rutinmässig skötsel

och normalt årsunderhåll av flottans i området verksamma fartyg. Man

torde sålunda kunna utgå från att Muskövarvets arbetarstyrka kommer att

erhålla jämn sysselsättning med marina arbeten, huvudsakligen avseende

reparationer och underhåll. Anledning synes ej föreligga att i någon mera

avsevärd omfattning räkna med andra uppgifter för Stockholms örlogsvarv

än dem som förutsatts för det till Muskö utflyttade varvet.

Strukturen av den blivande varvsenheten på Muskö gör ett intimt samarbete

mellan de olika delarna nödvändigt. Örlogsvarvsutredningens förslag

angående enhetlig ledning av varvets funktioner har därför särskild

betydelse i fråga om detta örlogsvarv. Ett steg i angiven riktning har redan

tagits genom Kungl. Maj :ts tidigare nämnda beslut den 30 april 1959, enligt

vilket varvet, i vad avser utflyttningen till Muskö, helt ställs under ledning

av varvschefen. Betydande fördelar torde emellertid kunna uppnås

om varvet redan vid nuvarande lokalisering i görligaste mån personellt och

organisatoriskt inriktas med tanke på förhållandena efter utflyttningen till

Muskö. Delvis har så redan skett i samband med de personalinskränkningar

som genomförts under de senaste åren. En helt konsekvent handlingslinje

har emellertid knappast varit möjlig härvidlag, så länge organisationsfrågan

hållits öppen. Enligt min mening bör Stockholms örlogsvarvs organisation

så snart ske kan i huvudsak anpassas till de riktlinjer som angivits i

departementspromemorian. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att, sedan

erforderliga detaljundersökningar ägt rum, fatta beslut i frågan. Jag

räknar med att ifrågavarande organisationsjämkningar bör kunna i stort

sett träda i kraft den 1 juli 1961. I detta sammanhang torde Kungl. Maj:t

böra äga befogenheter med avseende å den berörda personalen, motsvarande

dem, som i det föregående föreslagits i fråga om marinkommando Syd.

Verksamheten vid Göteborgs örlogsvarv är av begränsad omfattning och

bygger i icke ringa utsträckning på samarbete med civila varv. I varvet

ingår en verkstadsavdelning, som dock varken i fråga om storlek eller ställning

kan jämföras med marinverkstäderna i Stockholm eller Karlskrona.

Organisationen är i stort sett anpassad till principerna i örlogsvarvsutredningens

förslag. De ekonomiska föreskrifter, som tillämpas vid verkstadsavdelningen,

överensstämmer med de för försvarets övriga verkstäder av

första klass gällande. Jag förutsätter emellertid att om en ytterligare anpassning

av varvets organisation och verksamhet till principerna i örlogsvarvsutredningens

förslag blir aktuell, erforderliga beslut i frågan skall

kunna meddelas av Kungl. Maj :t.

Jag vill slutligen i detta sammanhang erinra om att organisationsnämn
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

den i sitt yttrande över departementspromemorian framhåller att den organisation

som nämnden föreslagit i fråga om förvaltningen vid marinkommando

Syd kan tillämpas även för marinkommando Ost och marinkommando

Väst. Därvid måste dock, utöver de vid marinkommando Syd föreslagna

organen, någon form av verkstadsförvaltning tillkomma, överbefälhavaren

och marinledningen framför i sina yttranden synpunkter och förslag

som principiellt står organisationsnämndens nära. Som jag förut framhållit

tillstyrker jag att ifrågavarande regionala förvaltningsorganisation

kommer till stånd i vad avser marinkommando Syd. Det synes mig ingalunda

uteslutet att samma organisationsform — modifierad med hänsyn

till att den måste innefatta även större verkstadsenheter — på längre sikt

kan visa sig vara ändamålsenlig jämväl vid marinkommando Ost och marinkommando

Väst. Det torde dock vara tillrådligt att någon tids erfarenhet

avvaktas i fråga om den nya ordningen inom marinkommando Syd, innan

frågan om motsvarande organisationsprincipers utsträckande till Stockholm

och Göteborg avgöres. Dessutom torde i fråga om marinkommando

Ost frågan om så radikala förändringar, som det här rör sig om, icke böra

avgöras, förrän utflyttningen till Muskö är genomförd.Vad som dessförinnan

är aktuellt inskränker sig, såsom jag tidigare framhållit, till en anpassning

efter departementspromemorians förslag. Då frågan om inlemmandet av

storre verkstadsenheter i en organisation av det slag, organisationsnämnden

skisserat, får förutsättas medföra vanskliga problem, anser jag det

lämpligt att ett slutligt ställningstagande föregås av detaljundersökningar

genom nämndens (statskontorets) försorg. Jag räknar med att dylika undersökningar,

så snart det är praktiskt möjligt, sättes i gång vid marinkommando

Väst.

Frågan om den definitiva förvaltningsorganisationens utformning vid

marinkommando Ost och marinkommando Väst torde i sinom tid böra underställas

riksdagen för fattande av principbeslut. Detta torde kunna ske

tidigare beträffande det sistnämnda marinkommandot än i fråga om det

förstnämnda.

Örlogsvarvsutredningen har med hänsyn till pågående utredning inom

marinledningen icke gått närmare in på förrådsorganisationen. I den av utredningen

föreslagna organisationen anses emellertid lätt kunna inpassas

en för respektive varv gemensam förrådsavdelning eller en i mindre utsträckning

sammanförd förrådsorganisation. Försök pågår för närvarande

vid Göteborgs örlogsvarv i riktning mot införandet av en funktionellt upplagd

förrådsorganisation, innebärande sammanslagning av flera förrådsenlieter

till större, gemensamma dylika. Samma system är också under inföiande

vid Stockholms örlogsvarv. Erfarenheterna av denna försöksverksamhet

bör givetvis beaktas vid detaljorganisationens utformande.

De av 1953 års örlogsvarvsutrcdning föreslagna riktlinjerna för den fasta

egendomens redovisning och finansiering synes ändamålsenliga och ägnade

7—286 bo 11 i haag till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 18b

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

att ligga till grund för föreskrifter i ämnet. Jag förutsätter att det får ankomma

på Kungl. Maj :t att meddela dylika föreskrifter.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att besluta att marinverkstäderna i Karlskrona skall organiseras

som ett statligt aktiebolag i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som angivits i det föregående;

att bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder

för det nya bolagets bildande m. m.;

att å tilläggsstat I för budgetåret 1960/61 till Aktieteckning

i ett nybildat bolag i Karlskrona under fonden för statens

aktier anvisa ett investeringsanslag av 23 000 000 kronor;

att å tilläggsstat I för budgetåret 1960/61 till Engångsupprustning

av Karlskrona örlogsvarv under marinens delfond

av försvarets fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag av

4 000 000 kronor;

att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för beredande

av rörelsemedel åt bolaget tillhandahålla bolaget en

rörlig kredit av 8 000 000 kronor;

att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för beredande

av rörelsemedel åt marinverkstäderna i Stockholm tillhandahålla

verkstäderna en rörlig kredit av 5 000 000 kronor;

att medgiva att den i staten för Försvarets fastighetsfond:

Marinens delfond för budgetåret 1960/61 uppförda posten Reparations-

och underhållskostnader in. in. må ökas med

1 000 000 kronor; samt

att besluta att örlogsvarven i Stockholm och Göteborg skall

organiseras i huvudsaklig överenstämmelse med vad som angivits

i det föregående.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga

ledamöter, hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet

Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Lindwall

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

99

Bilaga 1.

Investeringsprogram oeh kostnadsberäkningar för

Marinverkstäderna i Karlskrona

Kostnadsberäkningen grundar sig på uppgjord dispositionsplan för industriområdet.

Enligt denna koncentreras den egentliga verkstadsrörelsen

till Drottninghallsområdet och det nuvarande s. k. verkstadsområdet. Dessa

områden medger tillräckliga utrymmen för uppförande av föreslagna anläggningar

och även en framtida utbyggnad av dels byggnader och dels

av eventuella stapelbäddar eller dockor. I samband med ombyggnaden

förbättras de interna transportvägarna och upplagsmöjligheterna, så att

dessa erhåller tillräcklig kapacitet.

På Drottninghallsområdet uppföres en plåtverkstad, dimensioner 75 X

90 m, en svetshall, dimension 30 X 75 in, en godscentral med förråd i

3 våningar med byggnadsyta 20 X 50 m, en kontorsbyggnad med källare

och 5 våningar med byggnadsyta 13 X 60 m samt en personal- och socialbyggnad

med souterrängvåning jämte 2 våningar med byggnadsyta 16 X

50 m.

I anslutning till Drottninghallsområdet ligger delar av nuvarande maskinverkstäder.

Dessa nybyggas dels genom förlängning av den s. k. pannverkstaden

och dels genom byggnad av två nya skepp. Maskinverkstadens

dimensioner blir efter ombyggnaden 70 X 120 m. Det på Drottninghallsområdet

belägna gjuteriet ombygges och tillbygges för att bland annat

inrymma tunnplåtslageri och smedja.

Den nuvarande s. k. torpedverkstaden på området Göta Lejon ombygges,

varefter den inrymmer verkstäder för el, tele samt instrument.

I samband med utnyttjande av Drottninghallsområdets norra del erhålles

ansenliga massor från bergsprängning, vilka användes för utfyllnad dels

av Drottninghallsområdets södra del, där plåt- och profilupplag anordnas,

och dels för utfyllnad söder om maskinverkstaden. I samband med utfyllnaden

förlänges Drottninghallskajen cirka 80 m.

Byggnaderna har antagits erhålla separat uppvärmning. Ånganläggning

erfordras endast för kajer och dockor.

Byggnaderna avses utförda med stomme av järnkonstruktion, vilka arbeten

i huvudsak torde kunna utföras vid bolaget.

Kortfattad orientering av ombyggnadens ordningsföljd

Följande ordningsföljd har förutsatt, att byggnaderna uppföres så, att

de mest viktiga delarna d. v. s. plåtslageri, svetsning och maskinverkstäder

först färdigställas, samt på sådant sätt, att produktion till så stor del som

möjligt kan bedrivas under ombyggnadsperioden.

Litt nr hänför sig till gällande varvskarta.

I. Byggnadsetapp I. Plåtslageri och svetshall

Denna etapp omfattar nybyggnad av plåtslageriverkstäder och svetshallar.

Etappen omfattar:

1. rivning av befintliga byggnader för ny svetshall

litt 253: förvaringsbod

» 255: oljeförråd, oljefabrik

» 257: ångslupskjul nr 2—5

» 274: ångslupskjulcns slip

» 264: BK:s båtberedskap

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

2. rivning av befintliga byggnader för nya plåtverkstäder

litt 185: driftkontor

» 186: materialbod

» 187: sjukreserv

» 190: BD :s kontorsbyggnad

» 191: kontor för BD:s arbetsgrupp

» 192: verktygsförråd m. m. för BD

» 193: bildhuggarverkstad (flyttas)

» 198: cementgjuteri, verkstad och förråd del av varvsrum

» 200: smedja för BD

» 201: virkesskjul nr 5

» 203: materialförråd nr 3

3. planering av området

Byggnadsområdet avplaneras och erforderliga terrasseringsarbeten utföres.

Skyddsrum A 2 nedlägges. Ställverk flyttas.

4. nybyggnad av plåtverkstäder och svetshall

Nybyggnad av plåtverkstäder och svetshall sker samtidigt.

5. iordningställande av planer och gator

Omkringliggande planer och gator iordningsställes med beläggning och

dränering.

6. ombyggnad av gjuteri

7. Allmänt

Marinverkstäderna utrymmer artilleriritkontoret, laboratoriet och lokaler

i kanslibyggnaden samt förrådslokaler på östra delen av Lindholmen.

Tele-, torped-, min-, nautiska- och skrovsektionerna utrymmer sina nuvarande

lokaler och etablerar sig i de lokaler som marinverkstäderna

lämnar. Därvid vinnes också en önskvärd koncentration av vapenavdelningens

verksamhetsgrenar.

II. Byggnadsetapp II. Del av maskinverkstäder

1. rivning av byggnader

litt 101: plåtslageriverkstaden

» 108: verktygsförråd, omklädnings- och tvättrum

» 110: tvätt- och klädrum

» 112: kopparslagarverkstaden (gamla)

» 113: tvätt- och klädrum

2. rivning del av kåkbebyggelse

Av kåkbebyggelsen i kv. Ruuth och kv. Sjömannen rives samtliga kåkar

exkl. hörnhuset vid Varvsgatan—Styrmansgatan.

3. utbyggnad av befintlig pannverkstad, östra skeppet

Maskinverkstäderna uppföres i tre skepp. Det östra skeppet utbygges

som en fortsättning på befintlig pannverkstad till 109. Detta skepp avses

som hall för tyngre verkstadsmaskiner.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

101

A. nybyggnad av montagehall, mittenskeppet

Mittenskeppet uppföres. Detta skepp skall vara montagehall.

5. Allmänt

Marinverkstäderna utrymmer artilleriverkstäderna med samtliga tillhörande

lokaler. Artilleriverkstädernas maskinpark och annan teknisk

utrustning överföres tillfälligt till nuvarande torpedverkstadens byggnad.

Hylstillverkningen förutsättes helt nedläggas och specialmaskiner för denna

tillverkning överföras till annan ort.

III. Byggnadsetapp III. Godscentral och förråd

1. rivning av byggnader

litt 202: oljeförråd

» 206: materialförråd nr 2

» 207: virkesskjul nr 7

2. nybyggnad av godscentral och förråd

3. iordningsställande av planer och industrigator

Planer, industrigator samt byggnader iordningsställes. I detta sammanhang

omlägges ett av järnvägsspåren.

IV. Byggnadge tapp IV. Kontorsbyggnad

1. rivning av byggnader

litt 884: materialbod

» 898: gamla teatern

2. planering av byggnadsområdet

Terrasseringsarbeten utföres.

3. nybyggnad kontor

A. iordningsställande gator och planer

Gator, planer, parkeringsplats och infart iordningsställes framför byggnadens

västra sida.

V. Byggnadsetapp V. Maskinverkstad, västra skeppet

1. rivning av byggnader

litt 100: maskinverkstad och kontor

2. nybyggnad östra skeppet

Östra skeppet avsett för lättare maskiner och verktygstillverkning uppföres.

I samband härmed omläggning av uppvärmningssystemet för maskinverkstäderna.

3. rivning av byggnader och anläggningar

litt 130: plåtförråd och pump

» 133: järnförråd

» 134: plåtbockningsmaskin (Hyttas)

» 138: travers (demonteras)

» 140: plåtslagerihallen (demonteras)

» 144: förvaringsbod

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

litt. — : hörnhuset Varvsgatan—Styrmansgatan.

» 123: kontorsbarack (flyttas)

4. iordningsställande planer, gator och spår

Gator och planer runt maskinverkstäder iordningsställes.

Industrispår omlägges.

VI. Byggnadsetapp VI. Hjälp verkstäder

1. ombyggnad av litt 1: torpedverkstad

Torpedverkstad ombygges för tele-, el- och liknande hjälpverlcstäder.

2. rivning av byggnader

litt 97: elektriska verkstaden

» 98: tvätt- och klädrum

1.

Sammandrag av byggnads- och anläggningskostnader

Planering och iordningsställande av industriområdet
-

2.

3.

4.

5.

6.

Rivningsarbeten...................

..... kr

735 000

Sprängning, planering, vägar .......

..... »

4 255 000

Omläggning av industrispår.........

..... »

250 000

5 190 000

Plåtslageriverkstad

Byggnad .........................

..... kr

2 720 000

Värme...........................

..... »

60 000

El. inst...........................

..... »

90 000

Hiss .........................

..... »

30 000

Traverser ........................

..... »

425 000

3 325 000

Svetshall

Byggnad .........................

1 400 000

El. inst...........................

425 000

Traverser ........................

..... »

700 000

Svetsplaner ......................

..... »

150 000

2 675 000

Maskinverkstäder

Byggnad .........................

3 570 000

Värme...........................

..... »

60 000

El. inst...........................

640 000

Traverser ........................

..... »

825 000

5 095 000

Godscentral och förrådsbyggnad

Byggnad.........................

780 000

Värme, ventilation, sanitet..........

..... »

80 000

El. inst...........................

..... »

30 000

Hissar...........................

..... »

50 000

Nyanskaffad inredning.............

..... »

60 000

1 000 000

Kon torsbyggnad

Byggnad .........................

..... kr

1 875 000

Värme, ventilation, sanitet..........

..... »

350 000

El. inst., interna teleinst............

130 000

2 355 000

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungi. May.ts proposition nr 18b år 1960

103

7. Personal- och socialbyggnad

Byggnad ..............................

Värme, ventilation, sanitet...............

El. inst., interna teleinst.................

kr

»

»

1 100 000

350 000

50 000

1 500 000

8.

Ombyggnad befintlig gjuteribyggnad

Tillbyggnad............................

kr

120 000

Ombyggnad ...........................

»

100 000

El. inst................................

»

75 000

295 000

9.

Ombyggnad befintlig torpedverkstad och flytt- ning av elektroverkstäder

Om- och tillbyggnad....................

kr

200 000

El. inst. o. flyttning av elektroverkstäder. . ..

»

275 000

475 000

10.

Å nganläggning

Seriekopplad ånganläggning för generering

av 18 ton/tim........................

kr

300 000

Fundament o. montage .................

»

50 000

350 000

11.

Drottninghallskajen

Tillbyggnad............................

kr

700 000

El. o. övrig anläggn. inst.................

»

225 000

925 000

12.

Maskinomflyttningar

Maskinverkstäder.......................

kr

200 000

Gjuteri ...............................

»

50 000

Plåtslageri o. svetshall...................

»

115 000

365 000

13.

Utredningskostnader

Konsultarvoden m. in...................

kr

500 000

500 000

14.

Övriga tele o. el. inst.

Ny transformatorstation T 22.............

kr

355 000

Flyttning av station T 24 från skyddsrum A 2

»

250 000

Ytterbelysning..........................

»

130 000

Utvidgning av bef. el. anl. vid Polhemsdockan

»

100 000

Prov. ändringar under byggnadstiden......

»

80 000

Omläggning av telenät o. el. kablar........

Div. teleanl. (brandskydd, tidkontroll, luft-

»

200 000

skvdd etc.)..........................

»

170 000

1 285 000

15.

Inköp av fastigheter mellan Styrmans- och Baggensga-

torna samt varvsmuren

Beräknat inköpspris....................

390 000

16.

Ändringar i byggnader ej specificerade .....

300 000

17.

Komplettering av inhägnad o. anordnande av

nya portar »

75 000

18. Ändringar i byggnader ej specificerade samt oförutsett.

900 000

Summa investeringskostnader 27 000 000

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

Bilaga 2.

Marinverkstädernas i Karlskrona produktionresultat m. m.

Produktionsvärdet vid marinverkstäderna i Karlskrona utgjordes nedan

nämnda budgetår av följande belopp, vars inbördes relation bland annat

får ses mot bakgrunden av penningvärdets förändringar.

Budgetår

Produktionsvärde ca

1948/49 ............

............ 21

miljoner

kronor

1949/50 ............

............ 21

»

»

1950/51 ............

............ 27

»

»

1951/52 ............

............ 32

»

»

1952/53 ............

............ 40

»

»

1953/54 ............

............ 39

»

»

1954/55 ............

............ 36

»

»

1955/56 ............

............ 39

»

1956/57 ............

............ 44

»

»

1957/58 ............

............ 38

»

»

1958/59 ............

............ 39

»

»

1959/60 ............

............ 47

»

»

Marinverkstädernas i Karlskrona rörelseresultat enligt balansräkningarna

för motsvarande budgetår framgår av sammanställningen nedan.

Budgetår

Vinst

eller förlust

Rabattering

till militära

beställare

Inlevererat

till statsverket

1948/49

421 011

350 000

1949/50

471 609

t —

—

1950/51

— 119 524

—

—

1951/52

78 708

—

—

1952/53

1 515 001

—

—

1953/54

722 823

—

—

1954/55

184 781

—

—

1955/56

3 478 372

1 318 000

2 500 000

1956/57

3 330 458

3 064 000

2 000 000

1957/58

— 57 427

—

266 458

1958/59

— 791 377

—

—

1959/60

49 681

—

—

9 810 424

4 732 000

4 766 458

Av tablån framgår att marinverkstäderna under dessa år rabatterat

sammanlagt 4 732 000 kronor till militära beställare och till statsverket i

form av vinstmedel inlevererat sammanlagt 4 766 458 kronor.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960 105

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Inledning .......................................................................................... 2

Avdelning I. örlogsvarvens nuvarande organisation och arbetsuppgifter

m. m............................................................................ 4

Avdelning II. 1953 års örlogsvarvsutredning .......................................... 16

Förslag av 1953 års örlogsvarvsutredning ........................... 18

Reservanternas förslag...................................................... 39

Yttranden ..................................................................... 44

Avdelning III. Karlskronavarvsutredningen ............................................. 48

Yttranden ..................................................................... 53

Avdelning IV. Departementspromemorian ............................................. 55

Avdelning V. Departementschefens ställningstaganden ........................... 80

Rilagor 1—2 .............................................................................. 99—104

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:402 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av örlogsvarven jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. SU 1960:206 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av örlogsvarven jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten