Angående omorganisation av örlogsvarven
1960-10-28 · 105 sidor, varav 104 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 104 av 105 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1960:184, Angående omorganisation av örlogsvarven
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
1
Nr 184
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av örlogsvarven; given Stockholms
slott den 28 oktober 1960.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges förslag rörande omorganisation av örlogsvarven.
I fråga om Karlskrona örlogsvarv föreslås att nuvarande marinverkstäder
ombildas till aktiebolag. Program framlägges för investeringar vid
bolaget inom en kostnadsram av 27 miljoner kronor. Investeringsprogrammet
bör igångsättas redan under innevarande budgetår och för ändamålet
äskas ett investeringsanslag om 4 miljoner kronor under marinens delfond
av försvarets fastighetsfond. För aktieteckning i bolaget äskas 23
miljoner kronor under fonden för statens aktier. Aktiebolaget föreslås få
disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret om åtta miljoner kronor -—- motsvarande den rörliga kredit som marinverkstäderna i Karlskrona för
närvarande må utnyttja.
Återstående delar av Karlskrona örlogsvarv föreslås skola sammanföras
med de gemensamma förvaltningsorganen vid marinkommando Syd under
chefen för marinkommandot. För omflyttningar m. m. beräknas ett belopp
av en miljon kronor. Posten Reparations- och underhållskostnader
m. in. under marinens delfond av försvarets fastighetsfond föreslås för
innevarande budgetår skola ökas med nämnda belopp.
Organisationen av Stockholms och Göteborgs örlogsvarv föreslås skola
anpassas efter de riktlinjer som framlagts av 1953 års örlogsvarvsutredning.
Vartdera varvet förutsättes stå under enhetlig ledning.
Organisationsförändringarna föreslås äga rum den 1 juli 1961.
1—2S6 00 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 18b
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 18''t år 1960
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,
i statsrådet å Stockholms slott den 28 oktober 1960.
Närvarande:
Statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, frågan om omorganisation
av örlogsvarven och anför härutinnan följande.
Inledning
I flottans förband ingår tre örlogsvarv, belägna i — efter storleksordning
— Karlskrona, Stockholm och Göteborg. Örlogsvarvens nuvarande organisation
grundas på beslut av 1944 års riksdag (prop. nr 166, SU 176, rskr.
384). Organisation och arbetsuppgifter anges närmare i en av marinförvaltningen
efter bemyndigande av Kungl. Maj :t den 13 juli 1945 fastställd
provisorisk instruktion. För Stockholms örlogsvarv har dock på grund av
särskilda förhållanden nyligen beslutats viss ändring beträffande varvets
ledning. Jag återkommer härtill i det följande.
Frågan om örlogsvarvens organisation har tagits upp av riksdagens
revisorer i deras berättelse över den år 1952 verkställda granskningen angående
statsverket. Även statsutskottet har i utlåtande till 1953 års riksdag
(SU 34, p. 13) påtalat vissa brister i örlogsvarvens organisation. I skrivelse
den 13 november 1952 har slutligen marinförvaltningen gjort framställning
om utredning angående densamma. Med anledning av vad sålunda
förekommit bemyndigande Kungl. Maj:t den 23 juli 1953 chefen för försvarsdepartementet
att tillkalla högst åtta utredningsmän för att verkställa
utredning rörande örlogsvarvens organisation och därmed sammanhängande
frågor1.
Utredningen — 1953 års örlogsvarvsutredning — avlämnade sitt betänkande
den 9 mars 1957 (SOU 1957: 9). Mot det i betänkandet framlagda
förslaget, som i princip innebär att varje örlogsvarv ställes under enhetlig
ledning av varvschefen och att all teknisk verksamhet inom varvet samordnas
— har två av utredningens ledamöter1 reserverat sig. Reservationen
syftar till att örlogsvarvens marinverkstäder skall givas självständig ställning
och organiseras som bolag eller statligt affärsverk.
1 Landshövdingen G. A. Widell, ordförande, generalmajoren K. G. Björck, numera chefen
för Stockholms örlogsvarv, förste marindirektören T. G. O. Kemmer, kommendören G. E. Lindh,
direktören G. Lundeqvist, verkstadsdirektören P. J. E. Schreil, förbundsordföranden A. H. Backström
och byrådirektören Å. Thorsén.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1960
3
Över örlogsvarvsutredningens betänkande har yttranden avgivits av överbefälhavaren,
chefen för marinen, fortifikationsförvaltningen, försvarets
civilförvaltning, marinförvaltningen, försvarets fabriksstyrelse, statskontoret,
riksräkenskapsverket, kommerskollegium, statens organisationsnämnd,
statens sakrevision, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen,
sjöfartsstvrelsen, länsstyrelsen i Blekinge län, 1953
års utredning rörande de statliga företagsformerna, 1954 års utredning
angående vissa personalkårer inom försvaret, stadsfullmäktige i Karlskrona
stad, Försvarets civila tjänstemannaförbund, Försvarsverkens civila personals
förbund, Statsverkens ingenjörsförbund, Sveriges civilingenjörsförbund,
Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund, Sveriges arbetsledareförbund,
Svenska officersförbundet, Svenska underofficersförbundet, Svenska
underbefälsförbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges varvsindustriförening
och Landsorganisationen i Sverige.
Då örlogsvarvens organisation i väsentlig utsträckning är betingad av
målsättningen för deras verksamhet ansågs erforderligt att komplettera
1953 års örlogsvarvsutredning med ytterligare utredning, avseende förutsättningarna
för civil varvsdrift i Karlskrona. Kungl. Maj ds bemyndigande
att tillkalla sakkunniga för att verkställa denna utredning utverkades
den 20 december 1957. De med anledning härav utsedda sakkunniga1 2
— Karlskronavarvsutredningen — har avgivit ett den 2 april 1959
daterat betänkande (SOU 1959: 11). Över detsamma, som utmynnar
i att tillräckliga förutsättningar icke anses nu föreligga för civil varvsdrift
i Karlskrona i någon för organisationen avgörande omfattning och
tillika innehåller vissa investeringsberäkningar för marinverkstäderna i
Karlskrona, har yttranden avgivits av överbefälhavaren, chefen för
marinen och marinförvaltningen (gemensamt), fortifikationsförvaltningen,
försvarets civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse, försvarets förvaltningsdirektion,
marinverkstäderna i Karlskrona, sjöfartsstyrelsen, statskontoret,
riksräkenskapsverket, kommerskollegium, statens organisationsnämnd,
statens sakrevision, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen i Blekinge län, 1953 års
utredning rörande de statliga företagsformerna, stadsfullmäktige i Karlskrona,
Smålands och Blekinge handelskammare, Försvarets civila tjänstemannaförbund,
Försvarsverkens civila personals förbund, Sveriges civilingenjörsförbund,
Försvarsväsendet civilmilitära ingenjörers förbund, Sveriges
arbetslcdareförbund, Svenska officersförbundet, Svenska underofficersförbundet,
Svenska underbefälsförbundet, Sveriges allmänna exportförening,
Sveriges industriförbund, Sveriges varvsindustriförening och Sveriges
redareförening.
1 Lundeqvist och Schreil.
2 F. d. överdirektören K.-G. Ljungdahl, direktören i AB Transmarin E. G. K. Larsson och
verkstadsdirektören E. G. G. Mattsson.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
Vid ärendets beredning inom försvarsdepartementet bedömdes grunderna
för tidigare förslag i viss mån ha förändrats till följd av den år 1958 beslutade
minskningen av marinens organisation. I enlighet härmed utarbetades
inom departementet i mars 1960 en promemoria angående örlogsvarvens
organisation, över promemorian, i vilken föreslås att marinverkstäderna
i Karlskrona skall ombildas till aktiebolag samt örlogsvarven i övrigt
organiseras i huvudsaklig anslutning till 1953 års örlogsvarvsutrednings
förslag, har yttranden efter remiss avgivits av överbefälhavaren, chefen för
marinen och marinförvaltningen, fortifikationsförvaltningen, försvarets
civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse, byggnadsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen,
statskontoret, riksrältenskapsverket, kommerskollegium, som överlämnat
yttranden från handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare,
handelskammaren i Gävle samt Smålands och Blekinge handelskammare,
statens organisationsnämnd, statens sakrevision, byggnadsstyrelsen,
riksantikvarieämbetet, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
arbetsmarknadsstyrelsen, som bifogat yttrande av länsarbetsnämnden
i Blekinge län, länsstyrelsen i Blekinge län, 1953 års utredning
rörande de statliga företagsformerna, landsorganisationen i Sverige, som
överlämnat yttranden av försvarsverkens civila personals förbund, statstjänarkartellen
och svenska metallindustriarbetareförbundet, tjänstemännens
centralorganisation, som bifogat yttranden från försvarets civila
tjänstemannaförbund och svenska underofficersförbundet, Sveriges akademikers
centralorganisation, Sveriges industriförbund och Karlskrona stad.
Jag avser att i det följande giva en redogörelse för örlogsvarvens nuvarande
organisation och därefter för 1953 års örlogsvarvsutrednings förslag
till ny organisation av örlogsvarven och vad i fråga om detta anförts
av reservanterna inom utredningen. I anslutning härtill redogöres för yttrandena
över utredningens och reservanternas förslag. Härefter följer en
redogörelse för Karlskronavarvsutredningens förslag och däröver avgivna
yttranden. Vidare återgives sammandrag av departementspromemorian och
över densamma gjorda yttranden. Slutligen framlägger jag mina egna synpunkter
och förslag.
Avdelning I. Örlogsvarvens nuvarande organisation och
arbetsuppgifter m. m.
Örlogsvarvens ändamål
Örlogsvarven är enligt för dem gällande provisorisk instruktion organ
för underhåll av marinens materiel. Deras verksamhet omfattar i första
hand underhåll, reparation och ombyggnad av marinens fartyg, stridsmedel
och övrig materiel samt utrustning av fartygen och deras förseende med
ammunition och drivmedel och övrig för fartygens drift och underhåll erforderliga
förnödenheter. Örlogsvarven omhänderhar avrustning ochberedskapsförläggning
av fartyg. De omhänderhar också förvaltningen av för verksamheten
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
5
erforderliga förråd, mottager och iordningställer lijälpfartyg och utövar annan
verksamhet med syfte att upprätthålla och höja marinens krigsberedskap.
Verksamheten omfattar i förekommande fall nybyggnad av fartyg för
marinen samt erforderliga försök för utveckling och underhåll av marinens
materiel.
Vid örlogsvarvens marinverkstäder får även utföras arbeten för andra
statliga myndigheter än marinens samt åt enskilda.
Till nu nämnda arbetsuppgifter kommer, att personal tillhörande marinens
militära och civilmilitära kårer skall å örlogsvarven beredas utbildning
i materielkännedom och kunskap om materielens handhavande och
vård.
I den mån kraven på marinens krigsberedskap icke utgör hinder härför,
skall verksamheten vid marinverkstäderna bedrivas efter affärsmässiga
grunder.
Chefskapet för örlogsvarven
Ledningen av örlogsvarv i tekniskt och ekonomiskt avseende utövas med
vissa undantag under marinförvaltningen av varvschefen.
Varvschefen lyder i militärt hänseende närmast under marinkommandochefen
men är i förvaltningshänseende direkt underställd vederbörlig central
förvaltningsmyndighet. Marinkommandochefens inflytande på varvets verksamhet
regleras i tjänstereglemente för marinen (del I, mom 926). Enligt
ifrågavarande reglemente skall varvschefen ställa sig till efterrättelse de
militära föreskrifter och anvisningar som marinkommandochefen utfärdar
i avseende å örlogsvarvets krigsförberedelse- och mobiliseringsarbete samt
verksamhet i krig. Dessa föreskrifter och anvisningar sammanhänger bl. a.
med det operativa krigsförberedelsearbetet, underställda sjöstridskrafters
krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt samt vidmakthållande av anbefalld
krigsberedskap. Bestämmelser har av marinförvaltningen utfärdats om förfaringssättet
för det fall, varvschefen av tekniskt-ekonomiska skäl finner
sig icke kunna följa marinkommandochefs direktiv.
Såväl militär som civilmilitär eller civil kan utses till varvschef. Hittills
har emellertid som varvschef, utom i ett fall, nämligen i vad avser nuvarande
chef för örlogsvarvet i Stockholm, vilken tillhör mariningenjörkåren,
förordnats regementsofficer ur flottan. I gällande personalförteckningar för
marinen upptages beställningar för örlogsvarvscheferna i Karlskrona (Bo 4)
och i Göteborg (Bo 1) å flottans stat. Beställning för chef för Stockholms
örlogsvarv (Bo 3) finnes uppförd å särskild stat för varvet.
Verksamhetens organisation
Verksamheten inom örlogsvarv bedrives på tre militärtekniska avdelningar,
nämligen vapenavdelningen, fartygsavdelningen och intendenturavdelningen
samt på en verkstadsteknisk avdelning, marinverkstäderna
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 184- år 1960
eller ifråga om Göteborgs örlogsvarv, verkstadsavdelningen. Härtill kommer
en byggnadsavdelning. Till Stockholms örlogsvarv är därjämte ansluten en
minexperimentverkstad.
Marinverkstäderna omfattar dels sådana arbetsavdelningar, som utövar
verkstadsdrift, dels serviceavdelningar, allt i den mån arbetet regelmässigt
utföres med anlitande av kollektivavtalsanställd personal, dock med undantag
för vissa arbetsavdelningar, som handhar sprängämnen eller utför
smärre servicearbeten i omedelbar anslutning till förrådsverksamheten.
Dessa sistnämnda serviceverkstäder är anslutna till resp. militärteknisk
avdelning och sålunda icke till marinverkstäderna. Som exempel härpå
må nämnas att vid örlogsvarvet i Karlskrona finns serviceverkstäder för
vapenmateriel inom artilleri-, torped-, min- och ekipagesektionerna samt
nautiska sektionen, samtliga ingående i vapenavdelningen. De nu ifrågavarande
verkstäderna har i allmänhet en ringa maskinell och personell
utrustning. Arbetsuppgifterna avser främst isärtagning, rengöring, hopsättning,
felsökning, avhjälpande av fel i form av utbyte och passning av detaljer,
avprovning, justering samt kontroll av olika funktioner. Större reparationer,
nytillverkningar in. m., som fordrar tillgång till mera omfattande
verkstadsresurser, utföres å marinverkstäderna eller hos lämpliga civila
företag. De underhållsarbeten, som utföres inom serviceverkstäderna, kan
anses i princip motsvara de arbeten, som ombord å fartygen med där tillgängliga
resurser utföres av den vapentekniskt utbildade militära personalen
i syfte att hålla materielen i funktionsdugligt skick. Vidare avser arbetet
försöks- och utbildningsverksamhet.
Chef för marinverkstäderna är en verkstadsdirektör. Driften vid verkstäderna
ledes närmast under verkstadsdirektören av en överingenjör.
Verkstadsdirektör och överingenjör vid marinverkstäderna förordnas av
Kungl. Maj :t för viss tid, dock högst 6 år varje gång. Löneställningen för
verkstadsdirektören är Bp 4 i Karlskrona och Bp 3 i Stockholm, för överingenjören
ABp 26. Chef för verkstadsavdelningen i Göteborg är en marindirektör
av 2. graden (Ao 24).
Verkstadsdirektören utövar direkt under marinförvaltningen den
tekniska och ekonomiska ledningen av verksamheten vid marinverkstäderna
och det åligger honom bl. a. att ansvara för att verkstädernas arbeten
tillgodose kraven på krigsberedskap samt bedrives ekonomiskt och fullt
fackmässigt.
Verkstadsdirektören skall ställa sig till efterrättelse varvschefens direktiv
rörande krigsberedskap och andra militära förhållanden. Dylika kan tekniskt
och ekonomiskt påverka marinverkstädernas rörelse.
Som tidigare anförts gäller vissa särskilda bestämmelser i avseende å
chefens för Stockholms örlogsvarv befogenheter. Genom beslut den 30 april
1959 har sålunda Kungl. Maj:t bemyndigat marinförvaltningen att meddela
bestämmelser av innebörd att nämnde varvschef skall äga att, oavsett
Kungi. Maj:ts proposition nr 18''f år 1960
7
föreskrifterna i den provisoriska instruktionen för örlogsvarv, fr. o. m. den
1 juli 1959 besluta i alla till örlogsvarvet hörande ärenden, som angår
örlogsvarvets beslutade utflyttning till Muskö.
Vapenavdelningens chef är en regementsofficer ur flottan och
fartygsavdelningens en marindirektör (i Göteborg civilanställd marindirektör
i mariningenjörkårens reserv). Sektionschefer är på vapenavdelningen
officerare ur flottan med undantag för teletekniska sektionen där
chefen är mariningenjör. På fartygsavdelningen är sektionscheferna (motsvarande)
personal ur mariningenjörkåren.
Intendenturavdelningens chef är regementsofficer (i Göteborg kompaniofficer)
ur marinintendenturkåren. Chef för kansliet i Stockholm resp.
Karlskrona är en civil befattningshavare med juridisk, statsvetenskaplig
eller annan lämplig akademisk utbildning och chef för varvskontoret en
varvskamrerare. I Göteborg finns ingen särskild chef för kansliet, vilket är
obetydligt till sin storlek.
Förråds verksamheten
Vid örlogsvarven finns förråd för den av varven utövade verksamheten.
Sålunda finns ammunitionsförråd av olika slag, intendenturmaterielförråd,
drivmedelsförråd, artilleri-, inventarieförråd m. fl. dylika förråd, reservdelsförråd
och verkstadsförråd.
Inventarier för flottans fartyg samt inventarier för förband och anstalter,
som enligt marinförvaltningens beslut tillhör örlogsvarvs förvaltning, sammanföres
i uppbörder (inventarieuppbörder).
Förråden förvaltas av vederbörlig sektion inom militärtekniska avdelningarna
och av marinverkstäderna (verkstadsavdelningen) i vad avser
verkstadsförrådet. Vid örlogsvarvet i Göteborg har på försök införts en
funktionell förrådsorganisation, innebärande att ett »allmänt varvsförråd»
tillskapats. I detta har sammanförts materiel från flertalet av de förråd,
som enligt den provisoriska instruktionen skall finnas vid örlogsvarv. Det
allmänna varvsförrådet tillhör organisatoriskt intendenturavdelningen. Även
vid örlogsvarvet i Stockholm har försök med ny förrådsorganisation påbörjats.
Enligt denna skall till en början fartygsavdelningens förråd sammanföras
till ett fartygsmaterielförråd samt olika reservdelsförråd för motortorpedbåtar,
för motorer till dessa samt för helikoptrar.
Verksamhetens fördelning m. m.
Verksamheten vid de militärtekniska avdelningarna omfattar i huvudsak
följande
a) beställande, kontrollerande och i beredskapsavseende förrådsförvaltande
verksamhet;
b) gencralbesiktningar och besiktningar i övrigt för utrönande av fartygens
och den övriga materielens tillstånd;
8
Kungi. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
c) planering, beställning och kontroll av erforderliga underhålls-och
reparationsarbeten å fartyg, stridsmedel och övrig materiel;
d) ut- och avrustning samt beredskapsförläggning av fartyg;
e) anskaffning, hållande i förråd och utlämning av ammunition och
utredning, fasta och flytande bränslen, driv- och smörjmedel, inventarier
samt materialutredning och allmänna förbrukningsartiklar för fartyg och
vissa marina förband m. m.;
f) förhyrning, mottagning, besiktning och utrustning samt åter lämning
av hjälpfartyg jämte deras underhåll;
g) verksamheten vid örlogsvarvs sammansättningsverkstäder för ammunition;
h)
inskjutning av kanoner, tuber och torpeder, provfällning av minor,
årsprov med ammunition samt erforderliga förrådsarbeten;
i) yrkesutbildning av personal;
j) örlogsvarv åvilande krigsförberedelsearbete;
k) örlogsvarvs civilförsvar samt bevakning och brandskydd;
l) försök för materielens utveckling och underhåll samt av utredningar
berörande örlogsvarvs verksamhetsområde.
Verksamheten vid marinverkstäderna omfattar i huvudsak följande:
a) underhålls- och översynsarbeten, ändrings- och ombyggnadsarbeten,
haverireparationer, nytillverkningar och nybyggnader samt utredningar,
besiktningar, kostnadsberäkningar m. fl. arbeten, som beställes av marinens
myndigheter;
b) utförande av arbeten åt andra statliga myndigheter samt enligt föreskrifter,
som utfärdas av marinförvaltningen, även åt enskilda;
c) enligt erhållna direktiv anskaffande, hållande i förråd och utlämning
på beställning för fartygen, övriga marina och andra statliga myndigheter
av erforderlig materiel, som ej ingår i allmänna materialförrådet;
d) upphandlingar och försäljningar;
e) tillhandahållande av personal, materiel och lokaler för enligt särskilda
bestämmelser föreskriven yrkesutbildning av personal ur marinens militära
och civilmilitära kårer; samt
f) tillhandahållande av ritare- och arbetarpersonal, erforderlig för beställande
myndighet.
Varvens inklusive marinverkstädernas byggnadsåren den handhas
direkt under fortifikationsförvaltningen av varvschefen, vilken jämväl handlägger
vissa andra marina myndigheters byggnadsärenden. Vid fullgörandet
av dessa uppgifter biträdes varvschefen av förut nämnda byggnadsdepartement
(byggnadsavdelning) under ledning av en byggnadstekniker.
Beträffande personalärenden gäller att varken varvschef eller verkstadsdirektör
äger inrätta extra eller extra ordinarie tjänster. Härom måste
framställning göras till vederbörlig central myndighet. Tillsättning av tjänst
i högst lönegrad A 21 sker däremot genom beslut av varvschefen i vad avser
Kiingl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
9
de militärtekniska avdelningarna resp. verkstadsdirektören i vad avser
marinverkstäderna, varvid de dock skall i erforderlig utsträckning samråda
med varandra.
Kollektivavtalsanställda arbetare äger verkstadsdirektören anställa i mån
av behov.
Det må erinras om, att personalkontoret är gemensamt för marinverkstäderna
och örlogsvarvet i övrigt.
På grund av nu rådande sysselsättningsläge vid örlogsvarven har av
marinförvaltningen utfärdats föreskrift om att återanställning av arbetare
och tjänstemän inte får ske utan ämbetsverkets tillstånd.
Marinförvaltningen utlägger sina beställningar —i allmänhet avseende
nybyggnader — hos marinverkstäderna efter samma principer som
tillämpas vid utläggandet av beställningar hos andra leverantörer, d.v.s. i
allmänhet genom anbudsinfordran.
De militärtekniska avdelningarna på örlogsvarven beställer i
regel reparations- och underhållsarbeten. För dessa beställningar tillämpas
i regel icke anbudsförfarande utan beställningen utlägges på marinverkstäderna
»på bok och räkning». Ofta sker detta först sedan dessa inkommit
med uppgift angående ungefärlig kostnad. För närvarande gäller enligt
beslut av marinförvaltningen att de militärtekniska avdelningarna vid örlogsvarven
i Karlskrona och Stockholm är skyldiga att hänvända sig till resp.
marinverkstäder när det gäller arbeten som bekostas av varven tilldelade
medel för underhåll. Vissa bestämmelser har även utfärdats i syfte tillföra
verkstäderna arbeten från kustartilleriförsvaren och därigenom befrämja
sysselsättningen vid örlogsvarvet. Beställningar av ombyggnader och vissa
försök hos marinverkstäderna utlägges av de militärtekniska avdelningarna
efter uppdrag av marinförvaltningen.
Marinverkstädernas huvudsakliga arbeten utgöres av de militärtekniska
avdelningarnas beställningar.
Ekonomiska föreskrifter för verkstadsrörelsen m. m.
Då nu gällande organisation fastställdes förutsattes även, att underlag för
en rättvisande självkostnadsberäkning skulle åstadkommas, bl. a. därigenom
att marinverkstäderna erhöll särskild bokföring.
Förslag angående ekonomiska föreskrifter för marinverkstäderna underställdes
1947 års riksdag (prop. nr 112; skr. nr 186). Därvid togs i princip
ställning till frågorna om redovisning av marinverkstädernas anläggningstillgångar,
prissättning, olika i självkostnadsberäkningen ingående kostnadselement
och deras beräkning, beredskapskostnader och rörelsekapital m. m.
Bestämmelser i ämnet utfärdades av Kungl. Maj:t genom beslut den .80 juni
1947. Enligt dessa bestämmelser gäller för redovisning av marinverkstädernas
tillgångar och skulder följande.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 18-''t år 1960
1. Marinverkstädernas tillgångar och skulder samt intäkter och kostnader
redovisas å eu särskild diversemedelstitel, marinverkstädernas drifttitel.
2. Såsom tillgångar skall å ifrågavarande drifttitel upptagas förutom utestående
fordringar och varor i arbete m. m. värdet av den del av marinverkstädernas
förråd av materiel, som icke är av beredskapsnatur.
3. Prissättningen av vid marinverkstäderna för statsmyndighet utförda
arbeten och tillverkade produkter skall så avpassas, att täckning
erhålles för till hyra, material, materialomkostnader, avlöningar och tillverkningsomkostnader
hänförliga utgifter samt ränta å rörelsemedel.
Prissättning av produkter och arbeten för annan beställare än statsmyndighet
skall medgiva täckning förutom av förutnämnda kostnader
jämväl av å arbetet eller produkten fallande del av pensionskostnader för
de anställda ävensom till av olycksfall i arbetet hänförliga kostnader.
4. Marinverkstäderna skall årligen till marinens delfond av försvarets
fastighetsfond erlägga hyra för nyttjade markområden och fasta anläggningar.
I samband med avgivande av förslag till stat för nämnda delfond
skall ifrågavarande hyresbelopp upptagas under titeln diverse inkomster.
Kostnader för reparation och underhåll av marinverkstädernas byggnader
m. in. skall bestridas av vederbörande utgiftspost å staten för nämnda
delfond.
5. Å marinverkstädernas arbetsmaskiner skall årligen verkställas avskrivningar.
Avskrivningarna skall beräknas i förhållande till för varje
maskin vid avskrivningstillfället beräknat återanskaffningsvärde. Avskrivningar
skall företagas årligen intill dess sammanlagda avskrivningsbeloppen
motsvarar återanskaffningsvärdet vid sista avskrivningstillfället.
Å arbetsmaskiner företagna avskrivningar skall tillgodoföras ett maskinersättningskonto,
från vilket skall bestridas kostnader för ersättningsanskaffning
av arbetsmaskiner.
6. Under driftomkostnaderna redovisade resultatkonton skall enligt allmänt
vedertagna bokföringsprinciper avslutas å ett särskilt upplagt vinstoch
förlustkonto.
7. Influtna dockavgifter skall tillgodoföras marinverkstädernas resultatkonton,
i den mån dockorna utnyttjas av verkstäderna.
8. Marinverkstäderna skall årligen före den 1 oktober till marinförvaltningen
ingiva specificerad uppställning över å drifttiteln redovisade tillgångar
och skulder vid utgången av nästföregående budgetår ävensom
specificerad uppgift å vid nämnda tidpunkt å vinst- och förlustkontot redovisade
belopp.
Det ankommer på marinförvaltningen att årligen till Kungl. Maj :t före
den 1 december ingiva förslag angående disposition av uppkommet överskott
eller till täckande av uppkommen förlust å rörelsen.
Samtidigt med fastställandet av ifrågavarande bestämmelser ställdes
budgetåret 1947/48 ett anslag å 6 miljoner kronor, utgörande rörelsekapital
för marinverkstäderna, till förfogande under fonden för förlag till statsverket.
Det i förhållande till omsättningen vid verkstäderna ringa rörelsekapitalet
förklaras av att förskott i stor utsträckning ställes till verkstädernas
förfogande vid utläggning av beställningar från marinen.
Vidare infördes bestämmelser att s. k. beredskapskostnader, varmed avsågs
i fredstid genom överdimensionering av anläggningar m. in. eller eljest
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
11
för tillgodoseende av krigs- eller beredskapsbehov uppkommande merkostnader,
skulle täckas genom medelsanvisning under anslag å driftbudgeten.
Nämnda rörelsekapital å 6 miljoner kronor, ersattes fr. o. m. budgetåret
1953/54 (prop. 1953: 153, rskr. 204) av en rörlig kredit hos riksgäldskontoret
å liögst 13 miljoner kronor, att utnyttjas efter behov. Å ianspråktaget
kreditbelopp utgår ränta efter marknadsläget enligt riksgäldskontorets bestämmande.
För verkstadsavdelningen vid örlogsvarvet i Göteborg, gäller i förevarande
avseende särskilda föreskrifter utfärdade av Kungl. Maj:t den 10 april
1953 och gällande för arméns tygverkstäder av 1. och 2. klass, marinens
verkstäder av 1. och 2. klass samt flygvapnets centrala verkstäder och
flottiljverkstäder. Föreskrifterna är av följande lydelse.
1. Verkstädernas tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter skola
redovisas å särskilda diversemedelstitlar.
2. Såsom tillgångar skola å ifrågavarande diversemedelstitlar i förekommande
fall upptagas värdet av förråd, lager, utestående fordringar,
pågående arbeten och övriga tillgångar samt såsom skulder utestående
leverantörsskulder, disponerade men ej utbetalade medel för rationaliseringsändamål
och övriga skulder. Å titlarna må därjämte redovisas balanserade
resultatmedel (saldo å vinst- och förlustkonto enligt punkt 8 nedan).
3. Förutom redovisning av verkstädernas inkomster och utgifter skall
bokföringen omfatta redovisning av tillverkningskostnader (självkostnadsbokföring)
i erforderlig omfattning.
I verkstädernas tillverkningskostnader skola i förekommande fall inräknas
kostnader för direkt material, materialomkostnader, direkta löner,
tillverkningsomkostnader och speciella direkta kostnader.
Avlöningar till militär, civilmilitär och civil personal skola ingå i tillverkningskostnaderna
i förhållande till den ungefärliga tid, vederbörande
befattningshavare sysselsättes med arbete för verkstadsdriften, varvid dock
undantag göres för sådan personal, som sysselsättes för egen utbildning.
Kostnader för av verkstäderna disponerade byggnader och markområden
ävensom förhyrda lokaler skola icke ingå i tillverkningskostnaderna.
Kostnader för de centrala förvaltningsmyndigheternas verkstadsbyråer
skola i regel icke ingå i tillverkningskostnaderna.
Såsom ersättning för uppkommande kostnader för vidmakthållande i
fred av verkstädernas krigsberedskap skola kostnadskontona för verkstadsdriften
beredas gottgörelse från vederbörliga underhållsanslag. Gottgörelsen
må icke innefatta ersättning för kostnader, som äro att anse såsom
normalt förekommande tomgångsförluster.
4. I driftkostnaderna må varje budgetår inräknas ett belopp motsvarande
högst 1 procent av verkstädernas årsomsättning under närmast föregående
år till under året nödvändiga rationaliseringsarbeten omfattande
vissa byggnadsåtgärder, som icke äro av investeringskaraktär, anskaffning
av viss utrustning, ändring av maskinuppställningar m. in.
5. Å verkstädernas maskiner och dyrbarare inventarier skola årligen
verkställas avskrivningar intill dess objekten utrangerats. Avskrivningarna
skola beräknas på det ungefärliga anskaffningsvärdet vid avskrivningstillfället.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
De sålunda verkställda avskrivningarna skola krediteras särskilda konton
som disponeras av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet för nyoch
ersättningsanskaffning av maskiner och inventarier.
6. Vederbörliga riksstatsanslag skola enligt beslut av vederbörande
centrala förvaltningsmyndigheter årligen tillgodoföras belopp motsvarande
bland tillverkningskostnaderna ingående kostnader för militär, civilmilitär
och civil personal enligt punkt 3 ovan, samt för bränsle, elström och vatten
m. m.
7. Prissättningen av för försvarets myndigheter och förband
samt andra statliga verk och myndigheter utförda arbeten och tillverkade
produkter skall avpassas så, att täckning erhålles för tillverkningskostnaderna
enligt punkterna 3 och 5 ovan.
Vid prissättning av för övriga myndigheter och enskilda utförda
arbeten och tillverkade produkter skall täckning beräknas dels för tillverkningskostnaderna
enligt ovan, dels för sådana kostnader, som icke
ingå i sistnämnda kostnader samt därjämte för uppskattad kapitalränta.
Kostnaderna skola i förevarande fall ingå i självkostnadsberäkningen såsom
ett summariskt beräknat pålägg (civilbeställningspålägg). Därutöver skall
priset inkludera det vinstpålägg, till vilket marknadsläget giver anledning.
8. I verkstädernas redovisning ingående resultatkonton skola årligen
avslutas å ett vinst- och förlustkonto. Å kontot redovisat saldo (underell„er
överskott), som i huvudsak är hänförligt till statliga beställningar,
må utjämnas genom justering av omkostnadspålägget enligt den centrala
förvaltningsmyndighetens bestämmande.
Av å civilbeställningar uppkommet överskott må för varje försvarsgrensförvaltning
högst 50 000 kronor balanseras till nästföljande budgetår
för att enligt vederbörande centrala myndighets bestämmande tagas i anspråk
för täckande av eventuella förluster å civilbeställningar. Därutöver
kvarstående överskott å civilbeställningar skall omföras till riksstatstiteln
Övriga diverse inkomster.
Den huvudsakliga skillnaden mellan de ekonomiska föreskrifter, som
nyss refererats, och dem, som gäller för marinverkstäderna, är, att i de för
Göteborgs örlogsvarv m. fl. gällande föreskrifterna bestämmelser finnes upptagna
angående disposition av uppkommet överskott eller till täckande av
uppkommen förlust, vilket icke är fallet i vad avser marinverkstäderna,
där detta bestämmes i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t efter framställning
av marinförvaltningen. Vidare får rationaliseringsmedlen användas även
för byggnadsåtgärder, medan beträffande marinverkstäderna dylika åtgärder
bekostas av särskilt underhållsanslag, som tilldelas örlogsvarvet. Slutligen
ingår icke hyra och kapitalränta i tillverkningskostnaderna, när det
gäller Göteborgs örlogsvarv m. fl.
Kontroll av marinverkstädernas arbeten för varven m. m.
För närvarande gäller beträffande kontrollen av marinverkstädernas arbeten
i stort sett följande.
De militärtekniska avdelningarnas kontrollanter biträder sektionscheferna
med att uppgöra förslag till beställning av översyns- och reparationsarbeten
samt förhandsberäkna kostnaderna eller föreslå att förhandskalkyl
skall inhämtas från marinverkstäderna. Kontrollant skall följa de arbeten,
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 är 1960 13
vilka han satts att kontrollera, och tillse att dessa bedrives på ett fullgott,
planmässigt och ekonomiskt sätt och i överensstämmelse med ritningar och
arbetsbeskrivningar. Han kan också vid behov biträda med speciell sakkunskap
för materielens användning.
I vissa fall, t. ex. vid hylstillverkningen, har en viss samordning skett
mellan artillerisektionens kontroll och marinverkstädernas egen avsyning.
Inköp av reservdelar m. m., som erfordras för visst arbete, sker ibland
efter direktiv av kontrollanten eller också ställer kontrollanten reservdelar
o. s. v. till förfogande, sedan dessa inköpts på sektionens initiativ.
örlogsvarvens personalstyrka
Örlogsvarvens personalstyrka den 1 januari 1956 och dennas fördelning
var följande (parentes efter slutsumma anger uppbördsmän för avrustade
fartyg).
Karlskrona örlogsvarv
Personalkategori
CÖV
Va-
pen-
avd.
Fart.
avd.
Int.
avd.
Byggn.
avd.
Marin-
verkst.
Sum-
ma
Militär personal .....................
1
185
(18)
182
(39)
10
—
—
378
(57)
Personal från mariningenjörkåren......
—
6
7
—
—
—
13
Varvspolis ..........................
—
25
—
—
—
—
25
Civila tjänstemän ....................
—
78
27
46
26
419
396
Kollektivavtalsanställd personal........
—
194
7
12
123
1 719
2 055
Summa
1
488
(18)
223
(39)
68
149
2138
3 067
(57)
Stockholms örlogsvarv
Personalkategori
CÖV
Va-
pen-
avd.
Fart.
avd.
Int.
avd.
Min-
exp.
avd.
Byggn.
avd.
Marin-
verkst.
Sum
ma-
Militär personal................
1
150
(10)
147
(31)
5
—
—
—
303
(41)
Personal från mariningenjörkåren
—
5
5
—
2
—
1
13
Varvspolis ....................
—
19
—
—
—
—
—
19
Civila tjänstemän...............
—
65
40
43
8
25
227
408
Kollektivavtalsanställd personal . .
—
158
16
11
3
74
872
1 134
Summa
1
397
(10)
208
(31)
59
13
99
1100
1877
(41)
Göteborgs örlogsvarv
Personalkategori
CÖV
Va-
pen-
avd.
Fart.
avd.
Int.
avd.
Byggn-
avd.
Verkst.
avd.
Sum-
ma
Militär personal .....................
1
90
84
6
1
182
(7)
(22)
(29)
Personal från mariningenjörkåren .....
—
1
3
—
—
1
5
Varvspolis...........................
—
13
—
—
—
—
13
Civila tjänstemän ....................
—
25
10
35
4
26
100
Kollektivavtalsanställd personal........
—
33
2
8
19
178
240
Summa
1
162
99
49
24
205
540
(7)
(22)
(29)
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
Motsvarande uppgifter den 1 januari 1960 framgår av följande sammanställningar.
Karlskrona örlogsvarv
Personalkategori
CÖV
Vapen-
avd.
Fart.
avd.
Int.
avd.
Byggn.
dep.
Marin-
verkst.
Summa
Militär personal...............
1
189
133
8
331
(15)
(43)
(58)
Personal från mariningenjörkåren
—
3
7
—
—
—
10
Varvspolis....................
—
24
—
—
—
—
24
Civila tjänstemän .............
—
71
31
36
41
400
579
Kollektivavtalsanställd personal. .
—
148
9
11
93
1 453
1 714
Summa
1
435
180
55
134
1853
2 658
(15)
(43)
(58)
Stockholms örlogsvarv
Personalkategori
CÖV
Va-
pen-
avd.
Fart.
avd.
Int.
avd.
Min-
exp.
avd.
Byggn.
avd.
Marin-
verkst.
Sum-
ma
Militär personal................
178
129
5
2
314
(10)
(21)
(31)
Personal från mariningenjörkåren
1
6
8
—
2
—
—
17
Varvspolis ....................
—
20
—
—
—
—
—
20
Civila tjänstemän ..............
—
72
44
34
13
31
169
363
Kollektivavtalsanställd personal. . .
—
159
22
10
1
45
520
757
Summa
1
435
203
49
16
78
689
1471
(10)
(21)
(31)
Göteborgs örlogsvarv
Personalkategori
CÖV
Va-
pen-
avd.
Fart.
avd.
Int.
avd.
Byggn.
avd.
Marin-
verkst.
Sum-
ma
Militär personal......................
1
141
(7)
46
(12)
9
1
—
198
(19)
Personal från mariningenjörkåren.......
—
1
3
—
—
1
5
Varvspolis...........................
—
13
—
—
—
—
13
Civila tjänstemän ....................
—
20
2
31
13
31
97
Kollektivavtalsanställd personal.........
—
26
1
10
12
118
167
Summa
1
201
(7)
52
(12)
50
26
150
480
(19)
Marinkommandots förvaltningsorgan
Örlogsvarven omhänderhar icke all förvaltningsverksamhet inom marinkommandona.
Under marinkommandochefen lyder vissa förvaltningsorgan
för den regionala verksamheten. Sålunda finns en intendenturförvaltning,
en sjukvårdsförvaltning och en kassaförvaltning. Förvaltningsorganen är
personellt sett av relativt ringa omfattning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
15
Marinkommandots intendenturförvaltning har i princip ansvaret för att
personalen inom marinkommandot erhåller förplägnad, beklädnad och
förläggning samt att förbandens behov av expeditionsmateriel, idrottsmateriel,
marketenteriförnödenheter och därmed sammanhängande medelsförvaltning
m. m. tillgodoses.
Den i örlogsvarvet ingående intendenturavdelningen har —- i vad
avser den mera »utåtriktade» verksamheten — ansvaret för förbandens
förseende med fasta och flytande bränslen, driv- och smörjmedel samt
materialutredning.
Marinkommandochefen skall enligt gällande tjänstereglemente för marinen
vaka över hälso- och sjukvården vid honom underlydande förband.
För detta ändamål står en chefläkare (marinläkare) jämte viss annan
läkar- och sjukvårdspersonal till hans förfogande.
Marinkommandots kameralkontor (kassaförvaltning) står under ledning
av en kamrer are. Det ombesörjer avlöningsuträkning och löneutbetalning
samt vad i övrigt därtill hörer för av marinkommandot kollektivavtalsanställd
personal, däremot icke längre för militär personal. Vidare har kameralkontoret
att verkställa utbetalningar i anledning av räkningar, som överlämnas
av marinkommandots förvaltningsorgan och, i vad avser marinkommando
Ost, av sjögående fartyg m. fl. Härtill kommer andra till kameral
verksamhet hörande arbetsuppgifter.
Den centrala ledningen
Den centrala tekniska och ekonomiska ledningen av örlogsvarven liksom
marinens övriga verkstäder, förråd och baser utövas av marinförvaltningen.
Denna ledning begränsas emellertid genom de befogenheter härutinnan,
som tillkommer fortifikationsförvaltningen, försvarets civilförvaltning
och försvarets sjukvårdsstyrelse i vad avser byggnadsverksamhet resp.
kassa- och revisionsverksamhet samt sjukvårdande verksamhet.
Inom marinförvaltningen handlägges ekonomiska och tekniska ärenden
beträffande örlogsvarvens liksom andra under ämbetsverket lydande verkstäder
av en direkt under souschefen lydande verkstadsbyrå.
Av de ärenden, som avser marinverkstädernas utrustning, är icke samtliga
koncentrerade till verkstadsbyrån. Sålunda handlägges ärenden beträffande
vissa motorfordon samt telefonfrågor på marinförvaltningens
vapenavdelning. Å andra sidan utgör örlogsvarven endast en del av de
verkstäder, som lyder under verkstadsbyrån. Sålunda finns härutöver kustartilleriverkstäderna
med sammanlagt cirka 250 arbetare.
Sedan fortifikationsärendena inom marinförvaltningen år 1948 övergick
till fortifikationsförvaltningen, har beträffande verkstädernas byggnadsfrågor
inom verkstadsbyrån handlagts i huvudsak principprojektering och detaljutformning
av byggnader, kajer, pirar, dockor, m. m. i samarbete med
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
fortifikationsförvaltningen och marinstaben. Fortifikationsförvaltningen svarar
i tekniskt och ekonomiskt avseende för byggnad och underhåll.
Den centrala bokföringen av inkomster och utgifter samt den kamerala
revisionen åvilar civilförvaltningen som skall utöva ständig tillsyn över att
försvarets räkenskapsväsende fungerar ändamålsenligt och äger att meddela
föreskrifter om sättet för räkenskapsposternas behöriga bokföring och verifiering.
Civilförvaltningen är vidare besvärsinstans i vad avser till personal vid
försvaret (dock ej inom central förvaltningsmyndighet) utgående förmåner
i kontant och in natura.
Avdelning II. 1953 års örlogsvarvsutredning
Rörande bakgrunden till 1953 års örlogsvarvsutredning har redan inledningsvis
erinrats om att frågan om örlogsvarvens organisation i skilda
sammanhang upptagits av riksdagens revisorer och statsutskottet samt marinförvaltningens
hemställan om utredning i skrivelse den 13 november
1952. Riksdagens revisorer har i frågan anfört bl. a. följande.
De förhoppningar om en effektivisering och rationalisering av verkstadsrörelsen,
som knöts vid beslutet om örlogsvarvens omorganisation, har,
såvitt revisorerna kan bedöma, i stort sett infriats. Emellertid har erfarenheten
samtidigt utvisat, att vissa olägenheter är förbundna med nuvarande
organisation.
Den mest framträdande olägenheten är att de för verkstadsrörelsen erforderliga
fasta anläggningarna icke ingår i marinverkstädernas anläggningstillgångar
utan alltjämt redovisas å försvarets fastighetsfond, vilken
förvaltas av fortifikationsförvaltningen. Vid ett företag med industriell drift
är det som regel icke möjligt att göra någon bestämd åtskillnad mellan
olika slag av anläggningar, varför frågor rörande de åtgärder som erfordras
för en utvidgning eller omläggning av driften bör behandlas enhetligt och
i ett sammanhang. Med nuvarande system kommer emellertid såväl marinförvaltningen
som fortifikationsförvaltningen att inkopplas på dylika frågor,
allt eftersom medel för ändamålet skall äskas å drift- eller kapitalbudgeten.
För en rationell planering av verkstadsdriften med därav betingade krav på
snabbhet i beslut och verkställighet innebär detta en påtaglig belastning.
Revisorerna, som även påtalade vissa andra olägenheter med den nuvarande
organisationen, föreslog att efter mönster från övriga affärsdrivande
verk en särskild kapitalfond skulle inrättas för redovisning av marinverkstädernas
tillgångar och skulder m. m. Därmed skulle automatiskt följa
att även de fasta anläggningarna ställdes under verkstadsledningens omedelbara
förvaltning.
Revisorerna fann, att även organisationen vid örlogsvarven borde överses,
enär den rådande dualismen i fråga om verkstadsrörelsens ledning visat
sig mindre lycklig. En lösning av denna fråga ansågs böra sökas i ett full
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
17
följande av 1944 års riksdagsbeslut hän emot full självständighet för marinverkstäderna
såsom företagsekonomisk enhet. Därest marinverkstäderna
skulle utbrytas ur örlogsvarven, ifrågasatte revisorerna, huruvida icke
örlogsvarvens militärtekniska avdelningar och fastighetsförvaltande organ
lämpligen borde inordnas i vederbörande marindistriktsstaber (numera
marinkommandostaber).
Statsutskottet har bl. a. — efter att ha erinrat om de av marinförvaltningen
och riksdagens revisorer gjorda uttalandena — framhållit, att utskottet vid
företaget besök i Karlskrona funnit, att den nuvarande organisationen av
därvarande örlogsvarv vore i vissa avseenden behäftad med olägenheter,
vilka snarast borde avhjälpas för åstadkommande av bl. a. en rationellare
driftsekonomi. I två likalydande motioner till 1953 års riksdag, väckta den
ena inom första kammaren av herrar Hällgren och Hansson (1:67) och
den andra inom andra kammaren av herr Johnsson i Kastanjegården m. fl.
(II: 94) har vidare bl. a. framförts att det vore angeläget att direktiven bleve
så utformade att utredningsmännen finge möjlighet att utreda frågan i hela
dess vidd, så att åtminstone beträffande Karlskrona alla olika företagsformer
komme under omprövning.
Statsutskottet, som utgått från att den kommande utredningen bleve
förutsättningslös, har förklarat sig räkna med att även de i de berörda
motionerna gjorda uttalandena därvid komme att beaktas.
Statsutskottets förevarande utlåtande har godkänts av riksdagen (skriv.
1953: 103).
I direktiven för utredningen erinrade departementschefen — utöver vad
nyss anförts — om marinförvaltningens förenämnda framställning den
13 november 1952. Häri anfördes bl. a. följande.
Organisationsfrågorna vid örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona har
varit föremål för kontinuerlig uppmärksamhet från marinförvaltningens
sida. Uppfattningarna om erfarenheterna beträffande den principiella omorganisationen
går dock kraftigt isär. På militärt håll framhålles att verkstädernas
relativt fristående ställning nedsatt de omorganiserade varvens
effektivitet bl. a. rörande ansvarsfördelning, oenhetlighet vid planering,
dubbla tjänstevägar in. m. Från marinverkstädernas sida har däremot
hävdats, att dessa borde få behålla sin nuvarande ställning.
Vidare har den på försvarsväsendets område rådande månghövdade
centralförvaltningen med därav följande komplicerade subordinationsförhållanden
skapat särskilda problem vid örlogsvarven.
Enligt marinförvaltningens uppfattning bör för örlogsvarven endast två
organisationsformer ifrågakomma, nämligen antingen att ställa marinverkstäderna
och örlogsvarvens övriga avdelningar under en enhetlig ledning
av en varvschef eller att organisera marinverkstäderna såsom fullt självständiga
organ. I det senare fallet kan fråga uppstå, om de nuvarande militärtekniska
avdelningarna på Stockholms och Karlskrona örlogsvarv lämpligen
böra sammanföras med den direkt under marinkommandochefen
stående förvaltningen.
De olika spörsmål, varom meningsskiljaktigheter råder, främst frågan
2—286 oo Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 184
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
om örlogsvarvens ledning, bör göras till föremål för en utredning. Härvid
synes hänsyn böra tagas till den differentiering i verksamheten, som framdeles
kan förväntas mellan å ena sidan örlogsvarven i Stockholm och Göteborg
och å andra sidan örlogsvarvet i Karlskrona. Örlogsvarvet i Stockholm
har sålunda föreslagits skola förläggas till Muskö och där insprängas i
berg för att huvudsakligen användas för reparationstjänsten under krig;
varvet avses även för varvsdrift i fred. I Karlskrona, där berg saknas för
att inspränga tunnlar för större fartyg, bör arbetsuppgifterna för varvet
huvudsakligen avse varvsdrift i fred, innefattande ny- och ombyggnad av i
första hand örlogsfartyg samt fartygens s. k. generalöversyner, ävensom
materielunderhåll. Varvet bör jämväl i möjligaste mån utnyttjas för krigsreparationstjänst.
Med hänsyn till det anförda synes skäl tala för att Stockholms
örlogsvarv erhåller den bästa organisationen, om det ställes under en
enhetlig ledning av en varvschef, medan i fråga om Karlskrona örlogsvarv
skäl kan andragas för en uppdelning av verksamheten på två från varandra
skilda organisationer. Beträffande Göteborgs örlogsvarv kommer utvecklingen
troligen gå i samma riktning som i Stockholm. Detta medför att
samma synpunkter kan anläggas på Göteborgs som på Stockholms örlogsvarv,
varför den ifrågasatta översynen om örlogsvarvens organisation jämväl
bör omfatta det förstnämnda varvet.
I händelse starka skäl talar för ett självständigt organiserande av verkstadsdriften
vid Karlskrona örlogsvarv, bör verksamhetens organiserande
i bolagsform övervägas.
Förslag av 1953 års örlogs var vsutredning
Örlogsvarvens uppgifter i framtiden, speciellt produktionsinriktningen inom verkstäderna
Utredningen erinrar om att marinens basverksamhet får en alltmera
ändrad karaktär. Övergången till lättare fartyg med större beroende av
landbaserade anläggningar liksom atombombhotet medför behov av ett
finförgrenat bassystem längs kusterna. Spridning jämte bergskydd blir av
stor betydelse för underhållsverksamheten. Örlogsvarven kommer därvid
att uppträda som »modervarv», som utrustar och leder mindre baser på
lämpliga platser utmed kusten. Lämpliga civila varv och verkstäder bör i
krigstid ingå i denna organisation. Denna utveckling bör beaktas vid övervägandena
angående örlogsvarvens organisation.
Marinverkstädernas produktion är, anför utredningen, större än som
totalt behövs för marinens egen räkning. Härigenom har man erhållit en
kapacitet, som möjliggör snabb service vid toppbelastning och har en beredskapskapacitet
för att snabbt kunna iordningställa avrustade fartyg.
Man kan vidare behålla en arbetarstam, som är van vid marinens arbeten
och som vid beredskap och krig kan utgöra nyckelpersonal vid de olika
baserna. Överkapaciteten kan dock under vissa förhållanden medföra
sysselsättningsproblem. Å andra sidan har man icke kunnat undvika att
tillgripa övertidsarbete under vissa perioder av året.
Utredningen anser, att det skulle vara till fördel om verksamheten kunde
avpassas så, att en jämn sysselsättning erhålles utan att marinens behov
Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1960
19
eftersattes. Av väsentlig betydelse är härutinnan, vilka arbetsuppgifter som
ålägges örlogsvarven.
Utredningen framhåller sammanfattningsvis, att örlogsvarvens huvuduppgift
även i framtiden bör vara underhåll samt ombyggnader och moderniseringar
av marinens fartyg och att nybyggnader samt icke marina arbeten
bör förekomma endast i den utsträckning detta erfordras för arbetsutjämning
eller av andra särskilda skäl. En effektiv central planering bör eftersträvas.
Marinförvaltningen bär det yttersta ansvaret för örlogsvarvens
sysselsättning. En närmare utredning angående möjligheten att öka användningen
av civila varv bör göras inom marinledningen. Utredningens synpunkter
på örlogsvarvens framtida arbetsuppgifter utföres närmare enligt
följande.
Örlogsvarvets främsta uppgift bör vara underhållsarbeten, d. v. s. vård,
översyn och reparation. Utredningen bedömer på angivna skäl att allt större
krav kommer att ställas på basorganisationen och underhållsanstalterna i
land. Vid oförändrad storlek hos flottan synes sålunda underhållsbehovet
totalt sett få antagas öka något.
Att marinens totala underhållsbehov kan förutsättas öka i framtiden,
behöver emellertid icke medföra att kravet på örlogsvarvens kapacitet blir
i motsvarande utsträckning större. Sålunda kan man tänka sig att man i
ökad utsträckning använder utbytessystemet, d. v. s. att utbyta skadad eller
sliten materiel och reparera den vid central verkstad eller vid med hänsyn
till arbetsbelastningen lämplig tidpunkt. Vidare kan civila varv lättare
taga hand om de mindre fartygstyper, som den moderna flottan kan väntas
omfatta i större utsträckning än för närvarande.
Beträffande fördelningen mellan Karlskrona och Stockholm erinrar utredningen
om att enligt gällande krigsbaseringsplaner ett betydligt större
antal fartyg avses för marinkommando Ost än för marinkommando Syd.
Utredningen anser sig dock icke kunna räkna med utökning av stockholmsvarvets
kapacitet utan utgår från i stort sett oförändrad fördelning mellan
varven.
Det är ofta svårt att skilja moderniserings- och ombyggnadsarbeten.
Samtliga nämnda arbeten bör därför enligt utredningen behandlas lika.
Flertalet moderniserings- och ombyggnadsarbeten bör lämpligast utföras
på örlogsvarven, som har ingående erfarenhet av örlogsfartygen och deras
tillstånd. Under förutsättning av eu icke alltför snäv tidsbestämning kan
dessa arbeten dessutom användas i arbetsutjämnande syfte.
Utredningen anför, att det viktigaste skälet för en viss nybyggnadsverksamhet
på våra örlogsvarv torde vara att därigenom erhålla utjämning
av arbetstillgången. Förutsättningen härför är dock, att leveranstid
och prissättning är så bestämda, att möjlighet föreligger att bedriva arbetena
i för jämn arbetsbelastning avpassad takt. Vidare kan redan moderniserings-
och ombyggnadsarbetena användas för arbetsutj änming, varför nybyggnadsarbetena
sålunda icke är de enda därför lämpade arbetsobjekten.
Under 1900-talet har någon kontinuerlig nybyggnad av större fartyg icke
skett vid våra örlogsvarv. Däremot har i stort sett kontinuerlig nybyggnad
skett i vad avser mindre fartyg. Vid Göteborgs örlogsvarv förekommer icke
någon nybyggnad.
Utredningen erinrar om, afl den privata varvsindustrien, vilken är
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 18''r år 1960
modern och rationellt utrustad för nybyggnadsverksamhet, i stor omfattning
utnyttjas för byggande av våra större örlogsfartyg. Så bör lämpligen
ske även i fortsättningen. Viss nybyggnadsverksamhet bör dock förekomma
vid våra örlogsvarv, om det ur sysselsättningssynpunkt är önskvärt och
produktionsbetingelser föreligger. Med hänsyn till anförda motiv för nybyggnadsverksamheten
bör icke alltid anbudspriset och leveranstiden vara
avgörande. Frågan om omfattningen i framtiden av nybyggnadsverksamheten
vid örlogsvarven torde emellertid även få ses mot bakgrunden av i
vilken utsträckning dessa kan förses med modern, för nybyggnader avsedd
utrustning. Vidare måste beaktas framtida underhållskostnader för denna
utrustning. Utredningen erinrar om kostnaderna för utbyggnaden av Muskövarvet
och den begränsade investeringsvolymen för försvarets räkning samt
förklarar att det undandrager sig utredningens bedömande, i vilken utsträckning
inom den totala investeringsramen utrymme kan finnas för
sådana investeringar, som avses för nybyggnadsändamål.
Utredningen föreslår, att pjäshy Istillverkningen vid Karlskrona örlogsvarv
flyttas från Karlskrona till särskild, under försvarets fabriksstyrelse
lydande anläggning efter en lämplig övergångstid. Detta skulle innebära
realiserandet av ett redan förut fattat principbeslut av 1943 års riksdag.
Arbeten för andra beställare än marinen har antagits för att
nå arbetsutjämning. Utredningen erinrar om att det vid en åtstramning i
konjunkturerna kan bli svårt att erhålla dylika arbeten i konkurrens med
de privata varven och privatindustrien i övrigt. Utredningen anför vidare,
att örlogsvarven har en speciell, marin inriktning av sin utrustning. Kravet
på prioritet för marina arbeten kan förrycka leveranstiderna. Någon effektiv
ackvisitionsapparat finns icke. Speciella investeringar för nu nämnda ändamål
kan icke förväntas, enär de för marinen möjliga anslagen måste användas
för att genom specialisering vinna största möjliga effektivitet och
förbilligat underhåll. Särskild restriktivitet bör därför i framtiden gälla
vad beträffar kommunala och enskilda beställningar. Dylika bör antagas
endast i den mån de icke medför svårigheter att utföra örlogsvarvets ordinarie
arbetsuppgifter och behöves för arbetsutjämning. Särskilda resurser
för dylika arbeten bör icke få anskaffas. Det förutsättes att jämn arbetsbelastning
i framtiden skall kunna erhållas utan att civila beställningar
skall behöva antagas i någon större utsträckning. Detta bör möjliggöras
bl. a. genom en effektiv planering inom örlogsvarven och marinledningen.
Utredningen erinrar vidare om vikten av att i görlig utsträckning använda
den civila varvsindustrien.
örlogsvarvens inlemmande i marinkommandoorganisationen
Utredningen utgår från att den verksamhet, som numera bedrives inom
öriogsvarvens ram, fortfarande skall lyda under en särskild örlogsvarvschef,
som i förvaltningshänseende lyder direkt under marinförvaltningen.
Utredningen har däremot icke funnit tillräckliga skäl föreligga att inordna
marinkommandots nuvarande förvaltningsorgan under varvschefen. Vissa
ärenden föreslås dock övergå från marinkommandots intendenturförvaltning
till örlogsvarvet.
Marinkommandochefens inflytande på varvsverksamheten föreslås bli
så utformat, att han i fred i stället för direktivrätt får beslutanderätt i sådana
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
21
förvaltningsfrågor inom örlogsvarvens verksamhetsområde, som avser krigsplanläggning
och mobiliseringsförberedelser, under förutsättning av att desamma
är av större räckvidd. Vederbörlig personal inom örlogsvarvet skall
föredraga ärendena i närvaro av varvschefen. Någon ytterligare beslutanderätt
i förvaltningsfrågor inom örlogsvarvets verksamhetsområde skall marinkommandochefen
icke ha enligt förslaget.
Synpunkter på olika organisationsformer för örlogsvarv
Utredningen erinrar om, att det för närvarande råder oklarhet beträffande
marinverkstädernas ställning i örlogsvarvsorganisationen d. v. s. beträffande
utformningen och innebörden av den enhetliga ledningen. Denna oklarhet
torde till större del vara orsakad av att den provisoriska instruktionen icke entydigt
följer de av departementschefen vid organisationens fastställande i
propositionen 1944: 166 angivna principerna. Förhållandet har satt sin
prägel på arbetet vid örlogsvarven och medfört tidskrävande undersökningar
och diskussioner beträffande varvschefens och verkstadsdirektörens befogenheter.
En fråga har även varit i vad mån verkstadsarbetet kan helt
koncentreras till marinverkstäderna eller om man även i fortsättningen
måste räkna med verkstadsarbete i viss utsträckning inom de militärtekniska
organen. Utredningen kommer på anförda skäl fram till att serviceavdelningarna
icke kan avskaffas, utan att man även i framtiden får räkna med
att de kommer att finnas, ehuru måhända i annan form, betingad av fartygens
spridning och ökade krav på inspektion och kontroll. En instruktionsmässig
begränsning av serviceverkstädernas verksamhet föreslås emellertid
och liar närmare utformats av utredningen.
Det principiella kravet på örlogsvarvens organisation angives av utredningen
vara samordning mellan produktion, konstruktion och planering.
Flera organ på samma plats med lika eller angränsande arbetsuppgifter
bör undvikas. Örlogsvarvens basuppgifter måste beaktas och en effektiv
krigsplanläggning och organisation av krigsreparationstjänsten underlättas.
En skiljelinje får icke föreligga mellan olika personalgrupper. Den tekniska
samordningen bör kompletteras med en ekonomisk sådan. I erforderlig
omfattning rättvisande kostnadsberäkning bör vara möjlig. Det bör i princip
icke föreligga någon skillnad mellan freds- och krigsorganisation. Utbildningen
bör kunna göras planmässig och allsidig. Det totala krigets krav
på samordning med andra myndigheter, landets industriella resurser in. m.
måste beaktas.
Utredningen övergår därefter till att diskutera olika alternativ för örlogsvarvens
organisation. Alternativen kan schematiskt angivas på följande sätt.
1. Verkstadsrörelsen ingår i örlogsvarvet på i princip samma sätt som
Övriga organisationsenheter inom detta och under en gemensam chef.
2. Verkstadsrörelsen bedrives i principiellt samma form som nu är
22
Kungl. Maj:ts proposition nr lSrt år 1960
fallet men som en fristående verksamhet direkt under marinförvaltningen.
Den är sålunda blott lokalt ansluten till örlogsvarvet.
3. Verkstadsrörelsen bedrives i bolags- eller affärsverksform och lyder
under vederbörligt departement.
Beträffande det första alternativet anföres i huvudsak följande.
Örlogsvarvets hela verksamhet samlas under en chef. Samordning och
utnyttjande av örlogsvarvets hela tekniska och militärtekniska kunnande
underlättas. Detta är av särskild vikt i tider, då det råder brist på teknisk
personal. Onödig dubbelanskaffning av materiel undvikes. Samarbetet
mellan verkstadsrörelsen och de militärtekniska avdelningarna blir mera
effektivt. En rätt fördelning av verkstadsarbetet mellan marinverkstäderna
och de militärtekniska avdelningarna har till viktig förutsättning en intim
sammanknvtning av verksamheterna. Härför torde en enhetlig ledning vara
villkor. Kompetenskonflikter undvikes. Man förhindrar att de militärtekniska
avdelningarna söker göra sig »självförsörjande» beträffande så många nyttigheter
och tjänster som möjligt.
En enhetlig ledning underlättar spridning och sammanhållning av örlogsvarvets
verksamhet, enär därigenom en person har överblick över den
samlade verksamheten på örlogsvarvet. Behovet av en dylik överblick är
särskilt starkt vid krig.
Den militärtekniska expertisen användes effektivare i en enhetlig organisation,
där samarbete kan ske mellan dem, som använder materielen
och samlar erfarenheter beträffande densamma, och det producerande
organet. Behov av konstruktörer och ritare föreligger i stor utsträckning
även för de beställande organen och därför sparar man personal genom
möjlighet att utnyttja gemensamt konstruktionskontor.
Inom utredningen har även diskuterats en modifiering av nu ifrågavarande
alternativ, innebärande att verkstadsrörelsen i driftstekniskt och
driftsekonomiskt avseende skulle ställas direkt under marinförvaltningen
och icke under varvschefen. Då man emellertid icke kan klart definiera
vad som menas med driftstekniska och driftsekonomiska frågor, å ena,
samt varvsdriften i övrigt, å andra sidan, har man icke ansett sig böra
föreslå en dylik lösning.
Beträffande det andra alternativet, d. v. s. fristående marinverkstäder, som
lyder direkt under marinförvaltningen, har anförts följande.
Snabbare och smidigare handläggning liksom klara befälslinjer erhålles.
Detta giver bättre konkurrensförmåga gentemot de civila varven. Marinverkstädernas
hjälpmedel kommer under dess egen ledning. Större möjlighet
att göra rättvisande självkostnadsberäkningar skulle erhållas genom
avgränsning från den militära verksamheten.
Trots marinverkstädernas självständiga ställning gentemot de marina
myndigheterna på platsen kan de emellertid icke lösgöras ur det militära
sammanhanget och från huvuduppgiften att erbjuda för marinens behov
avpassade varv och verkstäder. Inflytande från marinkommandochefen
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
23
kommer att utövas genom dennes direktivrätt i prioritetsfrågor och i krigsberedskaps-
och mibiliseringsfrågor liksom när det gäller krigsreparationstjänst
och militär säkerhetstjänst. Någon möjlighet att fritt disponera över
sin kapacitet får marinverkstäderna icke fullt ut genom att de marina beställningarna
måste gå före de civila. Mot alternativet har även anförts, att
dubbelarbete kommer att uppstå genom att vissa funktioner och göromål
kommer att utföras på två håll, nämligen dels å marinverkstäderna och dels
hos marinkommandocliefen. Risk föreligger för att verkstadsresurser växer
upp hos den sistnämnde för att göra denne oberoende av marinverkstäderna i
vad avser mindre arbeten. Gemensamt utnyttjande av fastighetsorgan och
transportorgan liksom för närvarande kan knappast undvikas och därmed
följer möjlighet till konfliktanledningar. De militärtekniska avdelningarna behöver
ritkontor för sitt arbete och finnes icke tillgång till dylikt inom samma
organisationsenhet, kan man riskera att man får ett ritkontor hos marinkommandochefen
och ett hos marinverkstäderna.
Behovet av gemensam ledning vid krig gör att man då får nya samordningsproblem
mellan marinverkstäderna och marinkommandochefens organ.
Krigsreparationsverksamheten planlägges lättare med all verksamhet
under en ledning, eftersom i krigsreparationsgrupperna ingår personal av
alla kategorier.
Organisationen passar icke Muskö-varvet och Västkust-basen.
Spridning av underhållsverksamheten ställer större krav på enhetlig
ledning.
Rättvisande självkostnadsberäkning går att erhålla oberoende av organisationen.
I
I det tredje alternativet skulle marinverkstäderna drivas som bolag eller
affärsdrivande verk. För bolagsform anses tala att denna medgiver större
smidighet och konkurrenskraft, friare lönesättning och oberoende av t. ex.
fortifikationsförvaltningen och försvarets civilförvaltning. Marinens behov
att tillvarata säkerhets- och beredskapskrav liksom prioritetsrätt skulle tillfredsställas
genom representantskap i bolagets styrelse och genom särskilda
avtal mellan bolaget och marinen. Bolaget skulle icke ingå i marinens organisation.
Sålunda skulle bl. a. marinförvaltningens verkstadsbyrå icke ha
någon befattning med detsamma.
Mot bolagsformen har utredningen anfört, att bolaget kan få sin inriktning
bestämd av en strävan att hävda sig på den civila marknaden. Härigenom
kan varvet bli större än vad som erfordras för marinen och sålunda
sysselsättningssvårigheter uppkomma. Detta i sin tur medför ytterligare
behov av inriktning på civila arbeten. Nackdelar av en dylik ordning har
kunnat studeras i Norge. Marinens intresse för ett Karlskronavarv i bolagsform
utanför marinens ram kan icke bli så stort som om varvet ligger
inom marinens ram. Härigenom kan marina arbeten komma att undandragas
Karlskronavarvet.
Nackdelarna i form av dubbelarbete och dubbla funktioner mellan
varvet och marinkommandot kommer att ännu mera accentueras. Intimt
samarbete med marinförvaltningen och marinstaben försvåras och därmed
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
även planeringen av den marina verksamheten. Risk föreligger att det
skapas andra underhållsmöjligheter i marinens regi.
Utredningen erinrar om att frågan om bolagsdrift behandlats av 1941 års
örlogsvarvskommitté, som efter samråd med 1942 års militära bolagsordning
ansett det fördelaktigast att bolagsform icke användes.
Bolagsutredningen uttalade i en till chefen för försvarsdepartementet
den 10 september 1942 överlämnad promemoria att den med hänsyn till
varvens huvudsakliga uppgifter fann det uppenbart, att örlogsvarven icke
kunde underställas en för försvarsväsendet central, industriell ledning och
att de icke heller utan betydande olägenheter kunde ombildas till bolag.
Örlogsvarvsutredningen anför för sin del, att den icke förutsatt några andra
arbetsuppgifter för örlogsvarven än dem, som legat till grund för bolagsutredningens
bedömande. Frågan om örlogsvarvens organisation borde icke
ses som ett till verkstadsrörelsen isolerat problem utan hela varvsdriften
måste ses som en enhet. Hänsyn till örlogsvarvens samlade uppgifter medgiver
icke val av bolagsform. Konsekvenserna i ekonomiskt avseende av att den
beställande, kontrollerande och förrådsförvaltande delen skapar egna
verkstads- och andra tekniska resurser borde givas det största beaktande.
Det anses icke befogat att inrätta ett affärsdrivande verk för att tillgodose
i princip uteslutande marinens behov av reparations- och underhållsmöjligheter.
Mot denna organisationsform talar i övrigt samma omständigheter
som anförts mot bolagsformen.
Förslag till organisation
Med hänvisning till förut angiven inriktning av verksamheten vid örlogsvarvet
har utredningens majoritet ansett den naturliga organisationsformen
vara att verkstadsrörelsen ställes under samma ledning som örlogsvarvets
övriga underhållsorgan. d. v. s. under varvschefen. Den samordning av underhållsverksamheten
i dess helhet, som därigenom blir möjlig, anses
effektivt kunna medverka till ett rationellt utnyttjande av befintlig personal
och utrustning.
Utredningen har emellertid ansett, att ett ytterligare steg bör tagas för
att vinna ökad effektivitet och samordning i vad avser den tekniska verksamheten
vid örlogsvarven. Detta kan vinnas genom att denna verksamhet
renodlas och ställes under en gemensam ledning, en teknisk direktör, vilken
under varvschefen leder verkstäder och militärtekniska avdelningar. Härigenom
vinnes att verkstadsrörelsen och de militärtekniska organen knytes
fastare samman och att en intim samverkan mellan personalen i de olika
organisationsenheterna främjas. Verkstadsrörelsens särställning i organisatoriskt
avseende bör därvid upphöra.
Den självständighet, som erfordras för verkstadsrörelsens bedrivande
på ett effektivt sätt, bör tillförsäkras icke blott denna utan även övriga
organisationsenheter i instruktionen för örlogsvarven. För att ytterligare
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
25
understryka denna principiella likhet bör beteckningen »marinverkstäder»
utgå och utbytas mot »verkstadsavdelning». Detta anses även befogat genom
att örlogsvarvets inköps- och försäljningsverksamhet föreslås ombesörjas
av annat organ än verkstadsorganet. Utåt bör därför örlogsvarvet som sådant
framträda. Ledamoten Backström har dock ansett, att den inarbetade beteckningen
»marinverkstäderna» bör bibehållas.
Den tekniska samordningen föreslås få en motsvarighet i en ekonomisk
samordning. Utredningen föreslår sålunda inrättande av en särskild ekonomiavdelning
under en ekonomidirektör. Hit koncentreras samtliga örlogsvarvets
frågor angående inköp och försäljning, offerter, bokföring, personal etc.
Under varvschefen bör även lyda en ekipageavdelning och en fortifikationsavdelning
samt en intendentursektion, en administrativ sektion och
en mindre centralplanering.
Den föreslagna organisationen bör i princip gälla samtliga örlogsvarv,
dock jämkad med hänsyn till verksamhetens storlek. Man kan sålunda
enligt utredningen vid ett mindre örlogsvarv sammanföra vissa funktioner
som i normalorganisationen uppdelas på skilda organisationsenheter.
Beträffande den närmare utformningen av utredningens förslag må här
anföras följande.
Varvschefens arbetsuppgifter förutsättes bli av samordnande natur.
Han bör så mycket som möjligt befrias från den löpande verksamheten.
Ett steg i denna riktning är förslaget om införande av en teknisk direktör.
Härutöver har i det av utredningen framlagda instruktionsförslaget intagits
bestämmelser som innebär en omfattande delegation av beslutanderätten
till underlydande chefer. Varvschefen kan emellertid enligt förslaget gripa
in i varje fråga som är av den beskaffenhet, att han anser sig böra avgöra
densamma. Ett sådant ingripande av varvschefen kan även ske på initiativ
av underlydande chef och denna väg torde kunna förutsättas som den
vanligaste.
Uppgifterna som chef för örlogsvarvet anses vara av den karaktär, att
en sjöofficer i första hand synes ifrågakomma. Utredningen anser emellertid
att möjlighet bör föreligga att välja den för befattningen lämpligaste,
oavsett om denne är militär, civilmilitär eller civil.
För ledningen av och uppsikten över örlogsvarvet och dess krigsförberedelser
bör varvschefen förfoga över ett stabsorgan — centralplaneringen.
Detta organ bör ha till uppgift att bereda och samordna alla ärenden,
som avser till varvschefen givna operativa direktiv samt för hela
örlogsvarvet gemensamma krigsförberedelser. Härtill bör komma samordning
av örlogsvarvets verksamhet med marinkommandochefen underställda
förvaltnings- och andra organs verksamhet. Vidare bör inom centralplaneringen
sammanhållas övningar, som avser örlogsvarvets nämnda arbetsuppgifter.
26
Kangl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
Den tekniske direktören leder och samordnar verksamheten inom
de honom underställda organisationsenheterna (verkstads-, konstruktions-,
fartygs- och vapenavdelningarna samt allmänplaneringen). Särskilt bör han
ägna uppmärksamhet åt den ändamålsenliga funktionsfördelningen mellan
honom underställda organ liksom åt att dubbelarbete undvikes.
På den tekniske direktören bör ankomma att tillse att dubbelkontroll av
verkstadsavdelningens arbeten för marinen ej förekommer och att kontrollpersonalen
inplaceras så att den kan utnyttjas rationellt.
Tekniske direktören föreslås inom ramen för örlogsvarvets befogenheter
erhålla beslutanderätt inom sitt verksamhetsområde. Det förutsättes emellertid
å andra sidan, att varvschefen, i den utsträckning det för ärendenas
ändamålsenliga handläggning bedömes erforderligt, äger delegera tekniske
direktörens beslutanderätt å denne underställda chefer. Därjämte föreslås
chefen för verkstadsavdelningen instruktionsmässigt, sålunda utan särskild
delegering, skola äga besluta i ärenden, som avser verkstadsavdelningens
löpande drift.
Utredningen understryker betydelsen av den tekniske direktörens samordnande
arbetsuppgifter. En vidsträckt delegering förutsättes därför i syfte
att möjliggöra att den tekniske direktören kan ägna tillräcklig uppmärksamhet
åt den samordnande verksamheten.
För sammanhållandet av den tekniska verksamheten och för ernående
av en jämn arbetsbelastning inom varvets olika organ, icke minst inom
verkstadsavdelningen, föreslår utredningen, att tekniske direktören vid sin
sida skall ha en allmänplanering. Denna skall planlägga och sammanhålla
fartygsutrustningar, översyner och ombyggnader m. m. Den skall
vidare handlägga ärenden, som avser krigsreparationstjänsten och övriga
för den tekniska verksamheten gemensamma krigsförberedelser.
Utredningen föreslår vidare att allmänplaneringen, som har överblick
över den tekniska verksamheten i dess helhet och därjämte bör ha fortlöpande
överblick över förrådsläget, skall handlägga uppkommande allmänna
materielhanterings- och förrådsärenden.
Allmänplaneringen bör även ha till uppgift att handlägga ärenden avseende
långtidsplanering för örlogsvarvet och dess utrustning, gemensamma
frågor angående den tekniska utbildningen av militär, civilmilitär och civil
personal, organiserandet inom örlogsvarven av särskilda nybyggnads- och
ombyggnadskontor för fartyg etc.
Allmänplaneringen är örlogsvarvets viktigaste planeringsorgan. För detta
ändamål torde den komma att ha ständig kontakt med underhållsavdelningen
vid marinkommandostaben. Underlag för sin verksamhet får allmänplaneringen
från de mindre planeringsorgan, som förutsättes komma
att finnas inom de olika organisationsenheterna och som kontinuerligt skall
lämna de uppgifter, som erfordras för att bl. a. allmänplaneringen ständigt
skall ha det tekniska läget i sin hand. I den mån därutöver en samordning
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 dr 1960
27
av allmänplaneringen med örlogsvarvet i övrigt erfordras, kommer denna
att ske inom centralplaneringen, dit sålunda allmänplaneringen lämnar
erforderliga sammandrag. Centralplaneringen bör alltid i planeringsfrågor,
som avser den tekniska enheten, vända sig till allmänplaneringen och icke
till något annat organ under den tekniske direktören.
Ver k stadsav del ningen är örlogsvarvets organ för till dess verksamhet
hörande verkstads- och övriga produktionsarbeten med undantag
för arbeten, som hänföres till fortifikationsavdelningens verksamhetsområde.
Det synes utredningen lämpligast, att sistnämnda avdelning får själv
handha sina verkstadsfrågor, enär dessa är av speciell natur och arbetarpersonalen
är inordnad under särskilda kollektivavtal, Det förutsättes emellertid,
att fortifikationsavdelningen i görlig utsträckning replierar på verkstadsavdelningens
resurser.
Åt de s. k. serviceverkstäderna inom de militärtekniska avdelningarna
har utredningen ägnat särskild uppmärksamhet. Förslag till bestämmelser
om servicearbetets omfattning har framlagts (instruktionsförslaget § 4
mom. 2). De föreslagna bestämmelserna innehåller följande.
Inom annan organisationsenhet än verksta''dsavdelningen må, förutom
aptering av ammunition, i anslutning till förrådshållning förekomma vissa
arbeten av följande slag, under förutsättning av att de huvudsakligen kan
utföras med militär personal och/eller befintlig förrådspersonal:
a) sådana arbeten, som erfordras för rutinmässig inspektion och vård
av materiel, t. ex. rutinmässig isärtagning, rengöring, hopsättning, utbyte
av förslitna delar mot reservdelar;
b) sådana smärre justerings- och reparationsarbeten i anslutning härtill,
som ej lämpligen kan avskiljas som särskilda arbetsoperationer, t. ex.
mindre tillpassning av reservdelar;
c) nedmontering från fartyg resp. återmontering ombord av sådan materiel,
som normalt skall förvaras i land, medan fartyget är avrustat.
Utöver nämnda arbeten får inom annan organisationsenhet än verkstadsavdelningen
även förekomma sådant verkstadsarbete, som erfordras
för utbildning av militär personal, under förutsättning att dylik utbildning
icke kan vinnas genom verkstadsavdelningens försorg och arbetet icke
utföres med — utöver kontrollinstrument o. d. — andra än de hjälpmedel,
som regelmässigt är tillgängliga ombord på marinens fartyg, dels smärre
försöksarbeten dels ock arbeten, vilka på grund av lokala förhållanden
icke lämpligen hör utföras inom verkstadsavdelningen.
Slutligen får i samband med de militärtekniska avdelningarnas inspektion
och kontroll av den i bruk varande materielen förekomma smärre
reparationer och justeringar.
När verkstadsarbete utföres enligt detta moment skall biträde begäras av
verkstadsavdelningen vid val av teknisk utrustning samt behandlingen av
driftstekniska och driftsekonomiska frågor. Kollektivavtals- och arbetarfrågor
i övrigt skall handläggas av nämnda avdelning.
Verkstadsavdelningen är vidare, med nyss nämnt undantag, örlogsvarvets
organ för driftstekniska och driftsekonomiska frågor liksom frågor,
28
Kungl. May.ts proposition nr 184 år 1960
som avser kollektivavtalsanställd personal eller eljest är hänförliga till
kollektivavtal eller arbetarlagstiftning. Verkstadsavdelningens chef förutsättes
liksom för närvarande är falletbeträffandeverkstadsdirektören vara ordförande
i verkstadsavdelningens företagsnämnd och örlogsvarvets skyddskommitté.
Verkstadsavdelningen bör drivas enligt industrimässiga principer. För
densamma bör vidare gälla ekonomiska föreskrifter, som bl. a. i erforderlig
omfattning medgiver rättvisande självkostnadsberäkning för där tillverkade
produkter. Härför redogöres i det följande.
Verksamheten å verkstadsavdelningen föreslås bedrivas å planeringskontor,
driftkontor och verkstäder med tillhörande anläggningar, vid behov
uppdelade på två grupper, nämligen mekaniska och elektriska verkstäder,
å ena, samt varvsverkstäder, å andra sidan. Härtill bör komma en direkt
under chefen för avdelningen lydande personaldetalj för arbetare. Verkstadsavdelningen
vid Karlskrona örlogsvarv innehåller även tills vidare en
direkt under avdelningens chef lydande hylsverkstad. Modifieringar i den
angivna organisationen kan med hänsyn till verksamhetens omfattning
tänkas så till vida, att vid mindre örlogsvarv sammanslagning av organisationsenheter
kan vara lämplig.
Konstruktionsavdelningen vid örlogsvarvet bör vara gemensam för
verkstadsavdelningen och de övriga tekniska organen. Härigenom erhålles
att tillgänglig ritkontorspersonal utnyttjas rationellt, varjämte projekterings-
och konstruktionsarbetet kommer att ske i nära samarbete mellan
de planerande, erfarenhetssamlande och producerande organen.
Konstruktionsavdelningen utför sålunda örlogsvarvets konstruktionsuppgifter
och ritningsarbeten. Inom avdelningen bör även handläggas örlogsvarvets
standardiseringsfrågor, varjämte det bör åvila avdelningen att hålla
ritningar, beskrivningsböcker o. d. aktuella. Slutligen synes även örlogsvarvets
biblioteks- och museiverksamhet lämpligen kunna handhas av
konstruktionsavdelningen. Denna föreslås bestå av ett projektkontor, ritkontor
samt normaliekontor.
Fartygsavdelningen föreslås erhålla i stort sett samma arbetsuppgifter
som i nuvarande organisation. Inom avdelningen bör sålunda handläggas
ärenden, som angår omhänderhavande av fartygens skrov och av
maskin-, elektro-, skydds- och dykerimateriel samt timmermans- och skepparinventarier.
Fartygsavdelningen skall vidare besiktiga nu nämnd materiel
samt planera och beställa erforderliga underhålls- och reparationsarbeten å
densamma, i samband varmed kontroll skall utföras av arbetena.
Å avdelningen skall vidare handhavas örlogsvarvets bärgnings- och
assistanstjänst, förhyrning, mottagande och återlämnande av hjälpfartyg,
yrkesutbildning av vederbörlig teknisk personal, förrådshållning av till avdelningens
verksamhetsområde hörande materiel samt övriga till den skeppstekniska
förvaltningen enligt gällande förvaltningsreglemente för marinen
hörande frågor.
Chefen för fartygsavdelningen har förutsatts erhålla en relativt vid
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 18''t är 1960
29
sträckt beslutanderätt. I stort sett bör han kunna sköta den löpande verksamheten
utan att i större omfattning påfordra beslut av tekniske direktören
eller varvschefen.
Fartygsavdelningen föreslås indelas i en mindre avdelningsplanering, en
skrovsektion, en maskinsektion och en elektrosektion, vartill bör komma
förråd och fartygslag. I likhet med vad för närvarande är fallet förutsättes
förråden handhavas inom en gemensam förrådsenhet.
Inom vapenavdelningen föreslås huvudsakligen skola handläggas
ärenden, som angår förvaltning av vapenmateriel och ammunition, besiktning
av sagda materiel samt planering och beställning av erforderliga underhålls-
och reparationsarbeten jämte kontroll av desamma. Härtill kommer
utförande av prov och försök med vapenmateriel och ammunition, driften
av mät- och avmagnetiseringsstationerna, driften av apteringsverkstaden,
yrkesutbildning av vederbörlig teknisk personal, förrådshållning av till
avdelningens verksamhetsområde hörande materiel och i samband därmed
erforderlig service samt slutligen övriga med vapen- (tyg-) förvaltningen
enligt gällande förvaltningsreglemente för marinen sammanhängande frågor.
Beträffande chefens för vapenavdelningen arbetsuppgifter, beslutanderätt
m. m. gäller i tillämpliga delar vad som förut sagts angående chefen
för fartygsavdelningen.
Vapenavdelningen föreslås indelas i en planering av mindre omfattning,
artillerisektion, torpedsektion, minsektion, telesektion, nautisk sektion samt
hylskontrolldetalj (vid örlogsvarvet i Karlskrona).
Som tidigare anförts bör den tekniska samordningen motsvaras av en
samordning av den ekonomiska verksamheten. De merkantila och ekonomiska
ärenden, som för närvarande handlägges å marinverkstäderna och de militärtekniska
avdelningarna, bör i enlighet härmed sammanföras inom ett särskilt
organ, gemensamt för hela örlogsvarvet — en ekonomiavdelning.
Denna bör sålunda i huvudsak handlägga inom örlogsvarvet uppkommande
ärenden, som angår inköp och försäljning av lös egendom samt därmed
sammanhängande räkningsgranskning, offerter till beställare utom örlogsvarvet,
verkstads- och anslagsbokföring, anslagskontroll och anslagsbelastning
samt övriga budgetfrågor, som icke tillhör annat organ inom örlogsvarvet.
Till ekonomiavdelningen bör emellertid även koncentreras samtliga
ärenden angående anställning och avsked av örlogsvarvets tjänstemän samt
dessas anställnings- och avlöningsförmåner. Detta bör gälla samtliga örlogsvarvets
tjänstemän, sålunda även fortifikationsavdelningens. Ekonomiavdelningen
bör vidare ha hand om all avlöningsuträkning för arbetarpersonalen,
även fortifikationsavdelningens.
Utredningen föreslår, att inom ekonomiavdelningen även skall handläggas
ärenden angående rationalisering av örlogsvarvets kontorsorganisation m. m.
Övriga frågor som föreslås handläggas av ekonomiavdelningen är ärenden
rörande kassation av materiel, kontroll av fartygsinventarieböcker, ersättning
och avskrivning, expenser och övriga kamerala ärenden.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
Verksamheten inom ekonomiavdelningen föreslås fördelas på ett personalkontor,
ett inköpskontor, ett bokföringskontor, ett kamrerarkontor och
en kontorsorganisationsdetalj.
Å ekipageavdelningen bör handläggas ärenden, som angår yttre
transporter med undantag för dem, som enligt varvschefens bestämmande
får ombesörjas av verkstadsavdelningen, förläggning och förhalning av
fartyg, avrustade fartygs och båtars renhållning och länshållning samt
ärenden angående förtöjningsmateriel och förtöjningsgods samt yttre renhållning.
Vidare bör inom avdelningen handläggas ärenden angående
brand-, luftskydds- och maskeringsmateriel, i den mån denna materiel
icke handhaves av annan avdelning, skyddsfrågor, såsom frågor angående
brandskydd (även avseende vid verkstadsavdelningen upprättat industribrandskydd),
bevakning, civilförsvar (verkskydd) och driftvärn samt militära
säkerhetsärenden i övrigt. Vidare bör ärenden angående förbindelsetjänsten
handläggas inom ekipageavdelningen.
Å ekipageavdelningen bör vidare handläggas militära personal- och rättsvårdsärenden
samt sådana ärenden, vilka åvilar bevakare i militära ersättningsmål
jämlikt därom gällande bestämmelser.
Ekipageavdelningen föreslås indelas i militär personalsektion, försvarssektion
och ekipagesektion.
Fortifikationsavdelningen föreslås skola handlägga ärenden, som
angår förvaltning, underhåll och vård av örlogsvarvets fasta egendom samt
sådan marinkommandots fasta egendom i övrigt, som icke tillhör annan
myndighets förvaltningsområde, anskaffning av bostads- och andra utrymmen
samt fast egendom i övrigt för nu nämnda myndigheter, marina
hinder, krigsförtöjningsplatser och fasta maskeringsanordningar samt övriga
med fortifikationsförvaltningen enligt gällande förvaltningsreglemente för
marinen sammanhängande frågor.
Fortifikationsavdelningen föreslås indelas i en allmän sektion, en befästningssektion,
ett rit- och planeringskontor, en arbetssektion och en
sektion för fastighetsförvaltning.
Utredningen har övervägt att låta fortifikationsavdelningens arbetarärenden
ingå i motsvarande organ inom verkstadsavdelningen men stannat vid
att förorda, att ifrågavarande ärenden åtminstone tills vidare skall handläggas
inom fortifikationsavdelningen. Däremot bör avdelningens ekonomiska
ärenden såsom upphandlingar, avlöningsuträkning, bokföring, anslagsredovisning
m. m. i enlighet med förslagets allmänna principer handhavas
av ekonomiavdelningen.
Intendentursektionen bör i huvudsak handlägga ärenden, som angår
intendenturinventarier för fartyg samt driv- och smörjmedel med därtill
hörande besiktning, kontroll och förrådshållning. Vidare bör allmänna
materielförrådet ligga inom sektionens arbetsområde liksom driften av anläggningar
och fartyg för förvaring och transport av driv- och smörjmedel.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
31
Administrativa sektionen föreslås skola handlägga ärenden, som
angår administrativt eller juridiskt biträde och rådgivning samt sådana
för örlogsvarvet gemensamma administrativa frågor, vilka på grund av sin
natur icke bör handläggas inom någon av de övriga organisationsenheterna.
Utredningen föreslår, att inom administrativa sektionen skall finnas ett
registratorskontor för fördelning av till örlogsvarvet ställd post.
Det har övervägts att inordna en befattningshavare för allmän juridisk
och administrativ rådgivning i ekonomisektionen. Med hänsyn till örlogsvarv
ets tänkta produktionsinriktning anses emellertid, att arbetsuppgifter
av juridiskt-merkantil beskaffenhet blir av relativt ringa omfattning. Den
allmänna administrativa och juridiska rådgivningen åt örlogsvarvets olika
organ samt icke minst åt varvschefen torde komma att överväga. Med hänsyn
härtill har utredningen valt att förlägga den administrativa sektionen
som ett stabsorgan direkt under varvschefen.
Utredningen anser sig böra slutligen erinra, om att örlogsvarvets detaljfunktioner
icke alltför definitivt bör anses fastlåsta vid något särskilt organ.
Förhållandena kan ändra sig, viss materiel kan fordra mer uppmärksamhet
än för närvarande bedömts erforderligt, nya kontorsmaskiner kan tillkomma,
som gör det praktiskt att sammanföra vissa arbetsuppgifter etc. Beträffande
vissa detaljfunktioner torde därjämte endast den praktiska verksamheten
kunna avgöra, var de lämpligast skall förläggas. Marinförvaltningen och,
beträffande mindre detaljfunktioner, varvschefen bör därför kunna göra av
verksamheten betingade mindre ändringar i av utredningen föreslagen
detalj organisation eller arbetsfördelning.
I enlighet med sina direktiv har utredningen utarbetat förslag till instruktion
för örlogsvarv. Beträffande detsamma torde få hänvisas till betänkandet.
Utredningen har med hänsyn till pågående utredning härom inom marinförvaltningen
icke gått närmare in på förrådsfrågorna. Den förklarar
emellertid att det synes böra övervägas att sammanföra förrådsorganisationen
till särskilda förrådssektioner inom resp. avdelningar eller eventuellt
till en för hela örlogsvarvet gemensam förrådsavdelning. Detta skulle lätt
kunna inpassas i den av utredningen föreslagna organisationen för örlogsvarven.
De ledande tekniska befattningarna bör tills vidare icke göras exklusiva
för viss personalkategori utan förutsättes vara alternativa.
Utredningen förutsätter, att lönefrågorna får upptagas sedan principbeslut
fattats angående det framlagda organisationsförslaget. Utredningen
uttalar emellertid, att lönesättningen bör vara sådan att man kan förvärva
och behålla kvalificerad och duglig personal. Införande av ett system med
alternativa lönegrader bör övervägas. Den civila personalens inplacering
under militär eller civilmilitär chef av viss grad bör icke vara avgörande
för dess löneställning.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
Befattningarna bör åtminstone i vad avser den tekniska personalen å
verkstads-, konstruktions-, fartygs- och vapenavdelningarna icke helt fastlåsas
till viss avdelning.
Varvschefen föreslås få tillsätta tjänster t. o. m. nuvarande lönegraden
A 22. Chefen för verkstadsavdelningen föreslås få anställa och avskeda
honom underställd kollektivavtalsanställd personal. Inrättande av tjänster
skall ske av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. Besvär i anställningsärende
föreslås i första instans gå till dylik myndighet för att därigenom
vinna en avlastning i departementets arbetsbörda.
Den fasta egendomens redovisning, finansiering m. m.
Utredningen erinrar om att örlogsvarvens byggnader och övriga fasta
anläggningar är invärderade i försvarets fastighetsfond. Nybyggnads-, ombyggnads-
och ändringsarbeten bekostas av investeringsanslag under försvarets
fastighetsfond. Det har dock (felaktigt) förekommit, att en del hithörande
byggnadsarbeten bekostats av marinverkstädernas driftmedel.
Varje år ställes särskilda medel för smärre, i driftrationaliserande syfte
angelägna byggnadsarbeten vid marinverkstäderna till varvschefernas i
Karlskrona och Stockholm förfogande. (Budgetåret 1956/57 150 000 kronor
till Stockholm och 200 000 kronor till Karlskrona, budgetåret 1959/60
120 000 kronor resp. 180 000 kronor).
Marinverkstäderna erlägger hyra för byggnader m. in. (300 000 kronor
per år för marinverkstäderna i Stockholm och 400 000 kronor per år för
marinverkstäderna i Karlskrona).
Inom varvet befintliga ledningar för vatten, gas, oljor, avlopp etc. förvaltas
i huvudsak av fastighetsförvaltningen. Elverkens transformatorer och
ledningar tillhör delvis fastighetsförvaltningen och ingår delvis i marinverkstäderna.
Beträffande vissa hithörande objekt råder oklarhet om förvaltningsansvaret.
Utredningen erinrar om att vartdera av byggnadsorganen vid Stockholms
och Karlskrona örlogsvarv under de senaste åren (1953—1955) utfört arbeten
för omkring fyra miljoner kronor om året. Av detta belopp har tio till
femton procent bedömts hänföra sig till marinverkstäderna i Karlskrona
och cirka tio procent till marinverkstäderna i Stockholm. För underhåll
och reparationer, smärre förbättringsarbeten och iståndsättningsarbeten å
byggnader m. m. har vid marinverkstäderna i Karlskrona samma år använts
i genomsnitt ungefär 700 000 kronor. Motsvarande siffra för marinverkstäderna
i Stockholm var cirka 200 000 kronor. Riksdagens revisorer
har i berättelsen över den år 1952 av dem verkställda granskningen angående
statsverket förklarat, att den mest framträdande olägenheten vore,
att de för verkstadsrörelsen erforderliga fasta anläggningarna icke inginge
i marinverkstädernas anläggningstillgångar utan alltjämt redovisades i försvarets
fastighetsfond, vilken förvaltas av fortifikationsförvaltningen. För
en rationell planering av verkstadsdriften med därav betingade krav på
snabbhet i beslut och verkställighet innebure detta en påtaglig belastning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
33
Revisorerna har föreslagit en särskild kapitalfond för redovisning av marinverkstädernas
tillgångar och skulder. Därvid skulle automatiskt följa
att även de fasta anläggningarna ställdes under verkstadsledningens omedelbara
förvaltning.
Örlogsvarvsutredningen erinrar om att även andra olägenheter med nuvarande
ordning har anförts. De viktigaste av dessa är.
1) En rättvisande redovisning av marinverkstädernas fastighetskostnader
har icke varit möjlig.
2) Driftmedel kan icke användas för byggnadsarbeten.
3) Medel för nyanläggningar, moderniseringar m. m. kan icke anskaffas
genom avskrivning, varför den fasta egendomen icke följer med i den tekniska
utvecklingen. Särskilt olägligt är detta, när det gäller sammansatta
anläggningar, d. v. s. anläggningar som består av dels fast och dels lös egendom
(maskiner med fundament, kranar med kranspår och slipar).
Beträffande fastighetsfrågorna har av örlogsvarvsutredningen anlitats
en särskild expert1. Utredningens förslag hänför sig i huvudsak till vad
denne anfört.
Utredningen behandlar först frågan om möjligheten att avskilja de av
marinverkstäderna använda byggnaderna m. m. från örlogsvarvets byggnader
m. m. i övrigt. Ett sådant avskiljande anses kunna ske i Stockholm
men är där mindre aktuellt med hänsyn till utflyttningen till Muskö, där
någon gränsdragning icke torde bli möjlig.
Beträffande Karlskronavarvet är, förklarar utredningen, svårigheterna
för avskiljandet betydligt större än i Stockholm och medför en del komplicerade
problem, bl. a. beträffande ledningar, gator o. d.
I bergrumsanläggningar torde en åtskillnad av utrymmen m. m. mellan
olika »ägare» vara mycket svår att uppehålla. I vissa fall torde det i dylika
bergrum t. o. m. bli så, att en del utrymmen är avsedda för ett visst ändamål
i fred och ett annat i krig. Detta gör tanken på en uppdelning av deras
administration ännu mera teoretisk.
Utredningen förklarar, att överförandet av marinverkstädernas fasta anläggningar
från fastighetsfonden till marinverkstädernas anläggningstillgångar,
vilket medför ganska betydande svårigheter, icke medför någon
fördel, som icke kan nås på enklare sätt. Medverkan av centrala myndigheter
i fråga om investeringar in. m. kan icke undvikas, då investeringsbehoven
måste ses i större sammanhang. Med hänsyn härtill föreslås, att
av verkstadsavdelningen använda byggnader och övriga anläggningar icke
överföres till avdelningens anläggningstillgångar utan alltjämt redovisas
under försvarets fastighetsfond. Icke heller bör en hela örlogsvarvet omfattande
fastighetsfond ifrågakomma.
Undantag föreslås beträlTande vissa elektriska anläggningar samt tryckluftanläggningar,
som bör överföras till marinverkstäderna.
1 Numera krigsrådet I. Insulander.
3—286 oo Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 18b
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
Hyrorna för de i verkstadsavdelningen använda anläggningarna föreslås
bli höjda så att de så nära som möjligt motsvarar fortifikationsförvaltningens
verkliga kostnader för desamma. De bör i fortsättningen omprövas med
jämna mellanrum eller dessemellan, om värdet av anläggningen väsentligt
ändras.
Byggnadsarbeten inom byggnader och andra anläggningar vid verkstadsavdelningen,
vilka erfordras vid nyinstallation eller flyttning av maskiner
o. d., samt ändringsarbeten i syfte att befrämja driften, föreslås få finansieras
av driftmedel. Egentliga investeringsarbeten bör däremot även i fortsättningen
finansieras av anslagsmedel. Underhållsarbeten, som av praktiska
skäl bör utföras i direkt samband med förut angivna byggnadsarbeten vid
nyinstallation etc., bör även de i princip bekostas av driftmedel.
Inom verkstadsavdelningen bör finnas personal för tillhandagående med
särskild varvsteknisk sakkunskap åt fortifikationsavdelningen.
Ekonomiska föreskrifter för verkstadsrörelsen m. m.
Utredningen har i denna del biträtts av en särskilt tillkallad expert1.
Beträffande expertens synpunkter på tillämpningen av nuvarande bestämmelser
må här hänvisas till utredningens betänkande (s. 136—141).
För egen del anför utredningen, att det med utredningens utgångspunkter
beträffande örlogsvarvens organisation ur redovisningsteknisk synpunkt
endast finnes två alternativ att överväga, nämligen a) redovisning över
kapitalfond (kapitalredovisning) eller b) redovisning över diversemedelskonto
(diversemedelsredovisning). Utredningen förordar det sistnämnda
alternativet och anför beträffande valet av detsamma följande synpunkter.
Enligt det första alternativet skulle redovisningen i princip ordnas enligt
samma linjer som för ett affärsverk. Man torde emellertid böra förutsätta,
att marinverkstäderna inlemmas i marinens organisation på ett sådant sätt,
att den handlingsfrihet, som affärsverksformen i övrigt medger, endast i
begränsad omfattning skulle komma verkstäderna till del. Skillnaden mellan
dessa båda alternativ skulle närmast bli, att man vid alternativ a) genom
kapitalredovisningen skulle erhålla bättre garantier för att kapitalkostnaderna
skulle komma med i redovisningen än vid alternativ b). Härtill skulle
komma en viss ekonomisk rörelsefrihet, vilken även den dock måste begränsas
av den för örlogsvarvet enligt marinförvaltningens direktiv gällande
målsättningen samt hänsynen till örlogsvarvens samordning med övrig
verksamhet inom marinen och försvaret i övrigt.
Det må här framhållas, att inom den statliga förvaltningen enbart redovisningen
och de krav, man ställer på denna, icke kan eller bör påverka
organisationsformen för ett företag eller dess ställning inom en större organisatorisk
enhet. I stora drag blir det den valda organisationsformen för
företaget, som avgör vilken redovisningsorganisation, som kan tänkas. Om
man ser enbart till storleken av marinverkstäderna — verkstäderna har
för närvarande (1956) en faktureringssumma på c:a 40 miljoner kronor vid
1 Byråchefen G. Claus.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18k år 1960
35
marinverkstäderna i Karlskrona och c:a 20 miljoner kronor vid marinverkstäderna
i Stockholm och är med andra ord att betrakta såsom stora företag
— kan denna alltså icke få leda till att kapitalredovisning såsom vid de
affärsdrivande verken accepteras, om icke marinverkstäderna samtidigt
gives en självständig organisation.
Inom utredningen har övervägts möjligheten att tillämpa kapitalfondsredovisningen
icke blott beträffande verkstadsrörelsen utan för örlogsvarvet
i dess helhet. Självförsörjningen skulle sålunda avse icke blott verkstadsrörelsen
utan även verksamheten vid de militärtekniska avdelningarna etc.
Härigenom skulle man bl. a. uppnå att genom fondering av avskrivningsmedel
kunna fortlöpande hålla hela örlogsvarvet i ett modernt och rationellt
skick. Örlogsvarvets uppgifter är emellertid icke endast att producera
utan mycket viktiga uppgifter hänför sig till planläggningen för mobilisering
och krig, kontroll och vidareutveckling av materielen, basverksamhet
i vidare bemärkelse, förrådshållning samt utförande av olika utredningsuppdrag
för marinförvaltningens räkning. För en organisation, där dessa
uPPgifter gives sin rätta vikt, torde skapandet av en särskild »örlogsvarvsfond»
medföra mera olägenhet än fördelar. Självkostnadsberäkningen och
självförsörjningen får enligt utredningens uppfattning icke bli ett självändamål
och medföra en onödig komplicitet bl. a. när det gäller att bereda
ersättning åt örlogsvarvet för utredningar åt marinförvaltningen eller andra
myndigheter. Systemet med kapitalfondsredovisning och självförsörjning i
vad avser ett örlogsvarv av nu ifrågavarande struktur strider mot för statsförvaltningen
gällande principer och det bör fordras mycket starka skäl att
införa detsamma för den relativt ringa del av statsförvaltningen, varom nu
är fråga. Några skäl av sådan styrkegrad kan icke anses föreligga.
Verkstadsrörelsens självständighet i organisatoriskt hänseende bortfaller
i utredningens förslag. Om man därjämte utgår ifrån alt civilbeställningar i
större utsträckning icke kommer att tillföras verkstäderna, får kravet på
rättvisande självkostnadsberäkning som underlag för prissättningen icke
en avgörande betydelse. Det kan anföras, att en dylik beräkning i vad avser
arbetena för marinen har sitt värde för jämförelse med kostnadsläget inom
den privata industrin och sålunda bl. a. skulle kunna vara avgörande för,
om ett arbete skall utläggas inom örlogsvarvet eller å den enskilda marknaden
samt för bedömningen av örlogsvarvets effektivitet. Emellertid torde
en stor del av örlogsvarvens underhållsarbeten icke lämpligen kunna utföras
å enskilt varv eller i varje fall på endast ett fåtal. Likaså föreligger
under alla omständigheter behov av att i viss del av landet hålla en underhålls-
och ombyggnadskapacitet av den speciella art, som örlogsvarven
utgör. Dessa måste sålunda förses med arbeten, som motsvarar det kapacitetsbehov,
som man önskar alt resp. varv skall kunna tillfredsställa. Härigenom
kommer örlogsvarvets kostnadsläge att i en del fall icke bli avgörande
för beställningens utläggande utan hänsyn får tagas till detsammas
fasta kostnader och önskan att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja
dess produktionsresurser. Man bör under sådana omständigheter kunna
nöja sig med en diverscmcdelsredovisning efter ungefär de linjer som nu
tillämpas för övriga försvarsverkstäder enligt Kungl. Maj ds beslut den
10 april 1953.
beträffande utformningen av diversemedclsredovisningcn anföres följande.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1960
I den egentliga självkostnadsberäkningen bör i princip medtagas samtliga
med driften förenade kostnader. Fastighetskostnader kommer att ingå
i form av hyra till fastighetsfonden, vilken skall inkludera full täckning för
avskrivningar å byggnader, underhåll, kapitalränta m. m. Hyresbetalning
för fastighetsutnyttjandet innebär ett avsteg från de normer som gäller för
övriga försvarsverkstäder, där någon sådan hyresreglering icke förekommer.
Vissa byggnadsarbeten, som icke är av investeringskaraktär, kommer emellertid
enligt vad i det föregående föreslagits att belasta driftkostnaderna
direkt.
Löner till i driften sysselsatt militär och civilmilitär personal skall — i
förekommande fall efter schematisk uppdelning — belasta driftkostnaderna.
Med hänsyn till verkstädernas stora omfattning synes den till förfogande
ställda rörliga krediten böra bibehållas.
Prissättningen vid leveranser till försvaret och andra statsmyndigheter
sker på basis av den egentliga självkostnadsberäkningen, under det att vid
civilbeställningar tillkommer ett civilbeställningspålägg. I detta skall, utöver
vinstpålägg enligt marknadsläget, ingå pensions- och olycksfallsförsäkringskostnader,
uppskattad kapitalränta och skälig andel i kostnaderna för den
centrala administrationen, bevakning, brandskydd etc.
Viss del av årsomsättningen, en procent, bör få användas i rationaliseringssyfte,
delvis även inom andra organisationsenheter än verkstadsavdelningen.
En effektivisering av arbetet utanför verkstadsavdelningen kommer
nämligen även produktionen till godo bl. a. genom att beslut och underlag
kan skaffas fram snabbare.
Ersättningsanskaffning av maskiner bör som hittills ske med anlitande
av maskinersättningskonto. Härvid bör även kunna bekostas de höjningar
i investeringsobjektens värde och produktionsförmåga, som förorsakas av
det tekniska framåtskridandet.
Örlogsvarvet bör för kontroll av kostnader och effektivitet även utanför
verkstadsavdelningen vara indelat i kostnadsställen.
Marinförvaltningen bör ombesörja den företagsekonomiska granskningen
av verkstadsavdelningens verksamhet, försvarets civilförvaltning den kamerala
granskningen. Kontorsorganisationsfrågor bör emellertid centralt handläggas
av marinförvaltningen för örlogsvarvet i dess helhet.
Av verkstadsavdelningen redovisat under- eller överskott, däri inberäknat
civila beställningar, föreslås få utjämnas genom justering av omkostnadspålägget
enligt marinförvaltningens bestämmande. Influtna civilbeställningspålägg
bör i sin helhet inlevereras till statsverket. Verkstadsavdelningens
bokslut föreslås få fastställas av marinförvaltningen i stället för av Kungl.
Maj :t. Fonderingen av vinstmedel för större anskaffningar m. m. synes ej
böra förekomma. Verksamhetens ekonomiska utfall påverkar emellertid
nästkommande års omkostnadspålägg. Balansering av överskottsmedel för
utjämning av civilbeställningsförluster torde icke vara erforderlig, eftersom
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b år 1960
37
den ringa förekomsten av civilbeställningar och större nybyggnadsarbeten
torde göra verksamheten relativt fri från ekonomiska risker.
Utredningen har uppgjort förslag till redovisningsbestämmelser m. m.
för örlogsvarv. Förslaget är fogat som bilaga till utredningens betänkande.
Den centrala ledningen
Marinförvaltningens centrala ledning förutsättes i vad avser verkstadsavdelningen
omfatta i huvudsak
långtidsplanering av kapaciteten,
fördelning av marina verkstadsarbeten,
ekonomi och redovisning,
organisationsfrågor,
personalbehov,
frågor angående ny- och ombyggnader av fasta anläggningar,
ny- eller ersättningsanskaffning av maskiner m. m.,
produktionsfrågor i övrigt,
ekonomiska och sociala förmåner åt kollektivavtalsanställd personal,
organisation och planering av krigsreparationstjänsten,
förrådsfrågor samt
principiella frågor rörande arbetsstudier.
I fråga om marinförvaltningens planeringsverksamhet och beställningar
framhålles i huvudsak följande.
Planeringen i marinförvaltningen bör bl. a. ha till huvudsyfte att skaffa
underlag för att kunna bedöma, hur beställningar skall fördelas mellan
örlogsvarven, dels örlogsvarven inbördes dels mellan dessa och civila varv.
Strävan skall härvid vara att giva örlogsvarven en så jämn sysselsättning
som möjligt.
Verkstadsbyrån i marinförvaltningen är det organ, genom vilket den
egentliga centrala ledningen utövas. Det är av största vikt, att den med erforderlig
styrka kan planera och leda marinens samlade verkstadsrörelse,
så att största möjliga ekonomiska utbyte erhålles av densamma. Verkstadsbyrån
bör därför erhålla en kvalitativ och kvantitativ upprustning.
Utredningen har icke ansett skäl föreligga att vidtaga någon ändring i
den nyligen genomförda organisationen av marinförvaltningen och förutsätter
sålunda, att verkstadsbyrån fortfarande skall lyda direkt under ämbetsverkets
souschef.
Utredningen har i korthet berört frågan om centralisering eller decentralisering
i avseende å vissa marinförvaltningens resp. örlogsvarvens arbetsuppgifter
men ansett att denna fråga bör vila tills vidare i avvaktan på
erfarenheterna av den föreslagna organisationen av örlogsvarven och marinförvaltningens
förutsatta starkare planerande, sammanhållande och ledande
verksamhet. Utredningen framhåller emellertid, att nuvarande anordning
i vad avser minexperimentavdelningen å Stockholms örlogsvarv är ägnad
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
att leda till oklarheter och att det därför bör klart framstå, att den icke ingår
i örlogsvarvets organisation utan i marinförvaltningens. I anledning härav
bör avdelningen helt administreras av nämnda ämbetsverk.
Behov av investeringsplan för örlogsvarven m. m.
Utredningen erinrar om, att det för Karlskrona örlogsvarv fordras stora
kapitalinvesteringar för att erhålla en rationell drift. Detta gäller icke bara
byggnader utan även maskiner. Utredningen erinrar om att budgetåren
1955/56—1956/57 under anslaget Marinen: Anskaffning av vissa maskiner
m. m. för nyanskaffning av maskiner för marinens samtliga verkstadsanläggningar
anvisats ett belopp av endast 700 000 kronor per budgetår.
För ett vart av budgetåren 1951/52—1954/55 var motsvarande belopp
1 000 000 kronor. Återanskaffningar från maskinersättningskontot har budgetåren
1953/54 och 1954/55 varit cirka 1 000 000 kronor resp. cirka 300 000
kronor för marinverkstäderna i Karlskrona och cirka 360 000 kronor resp.
23 000 kronor för marinverkstäderna i Stockholm.
Utredningen erinrar också om statsutskottets utlåtande nr 214 till 1956
års riksdag (i anledning av motionerna I: 11 och II: 17 angående utnyttjande
av örlogsvarven i större utsträckning för nybyggnader för marinens
räkning) däri behovet av teknisk upprustning samt stora verkstadsbyggnadens
i Karlskrona bristfälliga skick påtalats.
Utredningen föreslår att det uppdrages åt marinförvaltningen att, i förekommande
fall i samråd med fortifikationsförvaltningen, uppgöra en plan
på längre sikt för örlogsvarvens investeringsbehov samt att fortlöpande
överse densamma med hänsyn till genom den tekniska utvecklingen uppkommande
behov. Planen bör i principiella avseenden fastställas av Kungl.
Maj :t.
Någon särskild krigsorganisation är enligt utredningens förslag icke
erforderlig.
Utredningen framhåller, att övergången till den föreslagna organisationen
bör ske under en lämpligt avpassad övergångstid, som icke får göras
för snäv.
Kostnadsfrågor
Utredningen har för Karlskrona örlogsvarv studerat verkningarna i personellt
hänseende (utom arbetarna) av den föreslagna omorganisationen.
Beräkningarna har emellertid måst göras utan den ingående prövning av
löneställning och arbetskraftbehov, som eljest äger rum. En noggrann
granskning har dock skett inom ramen för utredningens möjligheter. Utredningen
har kommit fram till, att vid Karlskrona örlogsvarv genom den
föreslagna organisationen en viss reducering —- trots skäliga löneökningar
för vissa befattningshavare och större effektivitet — kommer att äga rum i
avseende å de årliga lönekostnaderna för militär, civilmilitär och civil
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
39
tjänstemannapersonal. Storleken anges icke närmare på grund av de osäkra
utgångspunkterna. Utredningen framhåller emellertid att även i nuvarande
organisation lönehöjningar i vissa fall icke torde kunna undvikas, varför den
verkliga besparingen bör ses mot bakgrunden härav. När organisationen
varit i kraft en tid och den funnit sin slutliga arbetsform, kan man räkna
med ytterligare besparingar.
Reservanternas förslag
Det må inledningsvis nämnas, att reservationen icke uttryckligen avser
majoritetens synpunkter på örlogsvarvets uppgifter i framtiden.
Reservanterna börjar med att redovisa erfarenheter av och synpunkter
på den nu tillämpade organisationen. Som de främsta olägenheterna med
denna anges i huvudsak:
Varvschefens rätt att meddela marinverkstäderna direktiv i vissa frågor
medför oklarhet och tolkningstvister.
Verkstadsverksamhet förekommer utanför marinverkstäderna i alltför
stor utsträckning.
Verkstadsledningen har icke tillräcklig handlingsfrihet.
De ekonomiska föreskrifterna är i väsentliga delar oklara och ofullständiga.
Självkostnadsberäkningarna omfattar icke hela örlogsvarvet.
Uppkomna vinster inom verkstadsrörelsen får icke användas för företagets
räkning.
Marinverkstädernas möjligheter att anskaffa utrustning av icke-investeringskaraktär
är alltför starkt beskurna.
I byggnadsförvaltningen är för många instanser och myndigheter inblandade,
vilket bl. a. medför alltför stor tidsutdräkt, när det gäller att få igång
större byggnadsarbeten.
Anläggningstillgångarna redovisas på olika sätt.
Allt för stor bundenhet föreligger vid ersättningsanskalfning av maskiner,
därigenom att maskinersättningskontot i princip icke får användas på ett
sätt som ökar produktionskapaciteten.
Gränsdragning mellan de olika slagen av anläggningar är omöjlig att
göra. Härigenom uppstår absurda förhållanden ifråga om ansvar för och
finansiering av de fasta anläggningarna, å ena, och övriga anläggningar,
å andra sidan. Samordnad teknisk planering av hela varvet kan icke göras
och proceduren vid byggnadsarbetena blir för lång. Författningar rörande
försvarets förvaltning är olämpliga för en verksamhet av marinverkstädernas
karaktär.
Centralupphandling är olämplig för marinverkstäderna.
Vidare påtalas olägenheter beträffande personalfrågors handläggning,
bevakningsfrågor in. in.
Principiella synpunkter på ny organisation för örlogsvarven
Reservanterna framhåller, att örlogsvarvens uppgifter i princip kan uppdelas
i dels medelsförvaltning, beställning, kontroll och förrådsförvaltning,
dels ock verkställande och producerande uppgifter. Dessa arbetsuppgifter
skiljer sig enligt reservanterna väsentligt från varandra. Man bör därför ha
40
Kungl. Maj:ts proposition, nr 18b år 1960
två organisationsenheter: en för planläggning, beställning, kontroll etc. och
en för produktionen. Kontrollen av tillverkningen vid det producerande
organet kommer därigenom att ske av en enhet, som icke därjämte är underställd
samma chef som tillverkaren. Enligt reservanternas uppfattning
bör därjämte marinkommandochefen ha ett visst inflytande över de förvaltningsuppgifter,
som avser planläggning, beställning, kontroll etc.
Den verkställande och producerande verksamheten bör få arbeta efter
industriella linjer. Den bör avgränsas från övrig förvaltning och alla däri
utnyttjade objekt i form av byggnader, markområden, maskiner och annan
utrustning bör ställas helt till dess förfogande.
Oberoende av företagsform bör örlogsvarven först och främst betjäna
marinen men även, i den utsträckning som befinnes lämpligt, övriga försvarsgrenar
och andra beställare.
Örlogsvarvens förhållande till marinen liksom vederbörande marinkommandochefs
inflytande på verksamheten bör vara klart definierat.
Sådana militära och militärtekniska uppgifter, som hittills ålegat örlogsvarven
och som avser örlogsbasfunktioner, skall åvila marinkommandochefen.
Örlogsvarven bör vara huvudsakligen verkställande enheter med för hela
verksamheten gällande enhetliga ekonomiska bestämmelser, varvid organisationen
i möjligaste mån bör vara uppbyggd enligt inom privata industriföretag
vedertagna normer.
De större örlogsvarven bör ledas av varvsdirektörer med ansvar för
varvets hela verksamhet och mot detta ansvar svarande befogenheter.
Örlogsvarvens fredsorganisation bör överensstämma med krigsorganisationen.
De större örlogsvarvens tillgångar och skulder bör i statsbokföringen redovisas
klart avgränsade från statsverkets övriga tillgångar och skulder.
Den militära expertis, som erfordras för produktionen vid örlogsvarven,
bör i princip vara civilanställd vid resp. varv och ingå såsom anställd i
organisationen.
Vid tillämpning av dessa allmänna principer bör de nuvarande örlogsvarvens
arbetsuppgifter fördelas på följande sätt.
Förvaltningsfrågor, militärtekniska frågor och frågor rörande militära
förråd handhas inom marinkommandoorganisationen av en vederbörande
marinkommandochef underställd baschef.
Verksamheten vid vartdera av de större örlogsvarven ställes under en
varvsdirektör och organiseras på två enheter, nämligen:
a) tekniska frågor och produktionsfrågor handhas av ett organ under en
teknisk direktör,
b) kamerala och administrativa frågor handhas av ett organ under en
ekonomidirektör.
Härtill kommer en under varvsdirektören ställd militärdetalj, som består
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
41
av till örlogsvarvet kommenderad militär personal, avsedd att handha de
rent militära frågorna såsom militär säkerhetstjänst, utbildning vid örlogsvarvet
av militär personal o. d.
Reservanternas förslag innebär sålunda i stort sett, att de militärtekniska
avdelningarna flyttas ut från örlogsvarvet och underställas marinkommandochefen.
Den omedelbara ledningen utövas av en baschef, som för dessa
arbetsuppgifter får sig underställd tre avdelningar, nämligen vapenavdelning,
fartygsavdelning och förrådsavdelning. Förvaltningsenheten skall vara
så enkelt organiserad som möjligt. Vid densamma bör tjänstgöra »inspektörer»,
som sammanhåller verksamheten beträffande olika slag av fartyg.
Baschefen förutsättes vara militär eller civilmilitär.
Nuvarande marinverkstäder omvandlas till självständiga örlogsvarv.
Baschefen förutsättes emellertid få direktivrätt beträffande krigsplanläggnings-
och mobiliseringsfrågor av större räckvidd. I örlogsvarvets tekniska
enhet ingår förutom marinverkstädernas nuvarande verkstäder även serviceverkstäderna
samt alla ritkontor vid nuvarande marinverkstäder, samlade
inom ett konstruktionskontor. Slutligen tillkommer en driftsavdelning.
Den föreslagna organisationen innebär, att örlogsvarvet blir uteslutande
producerande. Å andra sidan förutsättes någon produktion eller liknande
verksamhet icke förekomma under baschefen.
Företagsform m. m.
Reservanterna framhåller, alt ett ämbetsverk av marinförvaltningens typ
icke är ändamålsenligt att handha skötseln av större industriföretag. Om de
militära och militärtekniska uppgifterna fljttas från örlogsvarven, anses det
bli lättare att få en lämplig företagsform för varven. Reservanterna anser,
att man i första hand bör tillämpa bolagsformen och i andra hand, om av
olika skäl bolagsformen icke skulle kunna användas, formen som affärsdrivande
verk. I förra fallet ingår varvet icke i marinens organisation. I
det senare fallet däremot är det underställt marinförvaltningen.
Som huvudskäl för bolagsformen anföres den större frihet som därmed
uppnås beträffande investeringar, ekonomi, personal in. m. Vidare
framhålles att om av skilda anledningar marinen i framtiden icke skulle ha
behov av örlogsvarvens kapacitet och om det ur sysselsättningssynpunkt
eller dylikt är önskvärt att utnyttja deras resurser för civila beställningar,
exempelvis byggande av handelsfartyg, en sådan produktionsomläggning
underlättas vid bolagsformen. Även utarrendering av något örlogsvarv skulle
gå lättare att ordna. Det skulle i övrigt gå lättare att anpassa personalstyrkan
efter arbetstillgången. En rationell drift skulle komma marinen till
godo genom minskade kostnader för utfört arbete.
Reservanterna anser, att bolagsformen för örlogsvarvet bör närmare utredas
inom 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna. Reservanterna
förutsätter, att bolaget skall vara helstatligt, d. v. s. staten skall äga
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
samtliga aktier i företaget. Förutom representanter för såväl marinförvaltningen
som marinens regionala ledningsorganisation bör civil expertis ingå
i bolagets styrelse. Ett särskilt reglemente bör fastställas angående vad bolaget
har att iakttaga beträffande den för marinens arbeten nödvändiga
prioritetsrätten liksom beträffande andra marina arbetsuppgifter. Alternativt
kan detta regleras i bolagsordning eller särskilt avtal.
En styrelse med verkställande direktör för samtliga örlogsvarv förutsättes.
Varvsdirektörerna skulle sålunda närmast bli att likna vid platschefer.
Bolagets kapitalbehov, d. v. s. det kapital som fordras för inlösen av å
försvarets fastighetsfond redovisade kapitalobjekt m. in., föreslås tillgodoses
genom anvisande av investeringsanslag över fonden för statens aktier.
Endast det av staten investerade kapitalet skall redovisas som tillgångar i
rikshuvudboken. Inkomster och utgifter beslutas av bolagets organ och
redovisas utom statsbokföringen. Inlevererat överskott redovisas på riksstatens
inkomstsida som inkomster av statens kapitalfonder.
En betydande nackdel med företagsformen som affärsdrivande verk
anser reservanterna vara, att örlogsvarven blir inordnade under ett ämbetsverk
(d. v. s. marinförvaltningen), som har andra huvuduppgifter.
Reservanterna föreslår, att verk stads byrån icke längre skall lyda direkt
under marinförvaltningens souschef utan under marinöverdirektören, d. v. s.
chefen för skeppsbyggnadsavdelningen.
Även om det måste anses nödvändigt att ett centralt organ inom marinförvaltningen
handhar den långsiktiga planeringen av varvskapacitetens
utnyttjande, investeringar m. m. bör man icke utesluta att låta ett av örlogsvarven
vara sammanhållande för sådana frågor och arbetsuppgifter, som
bör lösas och handläggas efter enhetliga grunder för samtliga varv. Reservanterna
anser det nödvändigt, att varvsdirektörerna ges så stora befogenheter
som möjligt och att klara bestämmelser finns för beslutanderätten.
De förordar en relativt omfattande decentralisering av beslutanderätten
i alla frågor, som endast avser örlogsvarven. Verkstadsbyråns personalorganisation
bör i konsekvens härmed göras så liten som möjligt.
Investeringsbehov
Reservanterna erinrar om, att under en lång följd av år ett stort investeringsbehov
för örlogsvarven ackumulerats. En beräkning av investeringsbehovet
har gjorts beträffande Karlskrona örlogsvarv. Som exempel på
anläggningarnas tillstånd anföres därvid följande. Uppfördes
Stora verkstadsbyggnaden, som inrymmer större delen av ma- år
rinverkstädernas huvudkontor, stora maskinverkstaden, verktygsverkstaden,
en stor del av grovplåtslageriet, tunnplåtslageriet,
svetsverkstaden och smedjan m. m.................. 1874
Pannverkstaden ......................................... 1917
Rörverkstaden........................................... 1917
Kungl. Maj:ts proposition nr 18''t år 1960
43
Uppfördes
år
Snickeriverkstaden....................................... 1854
Båtverkstaden........................................... 1842
S. k. slipens verkstad som »provisorium».................... 1918
Torpedbåtsslipen ........................................ 1894
Byggnad för torped- och minverkstäderna med bl. a. televerkstad
i övre våningen.................................... 1910
Godscentralen........................................... 1857
Varvets lyftanordningar anses vara i många fall otidsenliga och otillräckliga.
Särskilt gäller detta traversutrustningarna i samtliga verkstadsoch
förrådslokaler.
Tidsenliga och ändamålsenliga lokaler för det omfattande verkstadsmaterialförrådet
saknas och detta förråd är för närvarande inrymt på omkring 50
platser inom varvsområdet. För den omfattande transportmaterielen saknas
helt garage och servicearbeten får utföras i provisoriska skjul.
Personalrum o. d. utrymmen är otillräckliga och fyller till stor del icke
kraven enligt gällande bestämmelser och de fordringar, son numera måste
ställas på dem.
Reservanterna erinrar vidare om att Karlskrona örlogsvarv åtminstone
under Muskövarvets utbyggnad kan få ytterligare ökat kapacitetsbehov,
vilket i varje fall uppskattas till minst det nuvarande. I första hand följande
anläggningar bör enligt reservanterna förnyas.
Den s. k. stora verkstadsbyggnaden med anläggningar för personalrum,
maskinverkstäder, rörverkstad, plåtverkstad, nybyggnadsbädd och smedja.
Elverkstäder.
Kontorsbyggnad.
Ång- och värmecentral.
Kraftcentral och en del av de elektriska anläggningarna.
Acetyléngasverk.
Galvaniseringsverkstad.
Båtverkstad.
Torpedbåtsslip.
Garage med serviceverkstad.
Viss lyftutrustning och delar av maskinparken.
Nu nämnda investeringar anses vara förutsättning för en modern drift
vid varvet. De bedömes av reservanterna draga en kostnad av omkring
75 miljoner kronor enligt prisläget 1956 och anses vara ett minimum. Anläggningarna
lämpar sig även för civil produktion och en övergång till dylik
underlättas om anläggningarna är tidsenliga.
Nybyggnad av kontorslokalerna möjliggör bl. a. en koncentrering av
administrationen. I denna byggnad skulle även inrymmas ett ritkontor.
Behovet härav har understrukits av örlogsvarvsutredningen i särskilt yttrande.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
Yttranden
Beträffande örlogsvarvens uppgifter i framtiden, speciellt produktionsinriktningen
inom verkstäderna ansluter sig försvarets civilförvaltning
till utredningens förslag, att varvens kapacitet i princip skall avpassas
allenast till marinens behov. Även marinledningen bedömer utredningens
riktlinjer vara riktiga och förklarar ett fritt expanderande storvarv icke vara
ett marinens eller försvarets intresse. En ökad spridning av underhållsverksamheten
är i stället föremål för fortlöpande uppmärksamhet. I stort
sett samma synpunkter framföres av försvarets fabriksstyrelse, som därjämte
erinrar om att den beslutade överflyttningen av pjäshylsverkstaden snarast
bör ske. Statens organisationsnämnd anser, att i stort sett endast underhåll
och ombyggnader bör förekomma vid örlogsvarven och att dessas nuvarande
kapacitet därför kan minskas med 20 procent. Statlig verksamhet
bör enligt organisationsnämnden begränsas i största möjliga utsträckning
och försvarets institutioner icke utnyttjas för reglering av arbetsmarknaden.
Statens sakrevision anför liknande synpunkter. Sveriges civilingenjörsförbund
och Sveriges industriförbund ansluter sig även till utredningen och samma
kan i princip sägas vara fallet med Sveriges varvsindustri förening. Däremot
anser riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, att örlogsvarv et i Karlskrona
bör ges kompletterande civila arbetsuppgifter och även kommerskollegium
förutsätter beträffande nämnda varv en mindre restriktiv inställning
till antagandet av civila beställningar för att möjliggöra en jämn sysselsättning
för den personal, som normalt kräves för arbetena på marinens
fartyg. Såväl arbetsmarknadsstyrelsen som länsstyrelsen i Blekinge län understryker
i sina yttranden örlogsvarvets i Karlskrona betydelse ur arbetsmarknadssynpunkt
och hävdar, att nybyggen och civila beställningar bör förekomma
i större utsträckning än vad utredningen förutsatt. Även 1953 års
utredning angående statliga företagsformer erinrar om nämnda örlogsvarvs
betydelse för Blekinge och om önskvärdheten av en ökad rörelsefrihet för
varvet. Liknande synpunkter har framförts av Karlskrona stad, Försvarets
civila tjänstemannaförbund och Försvarsverkens civila personals förbund.
Karlskrona stad erinrar om att av personer, vilka var anställda vid företag
i staden, omfattande mer än fem arbetstagare, i april 1957 i det närmaste
40 procent var anställda vid marinverkstäderna och varvets byggnadsavdelning.
Betydelsen härav för stadens skatteunderlag belyses i yttrandet.
Statsverkens ingenjörsförbund framhåller, att nybyggnadsarbeten är naturliga
och lämpliga för örlogsvarven. Även Sveriges arbetsledareförbund synes
förorda ett utvidgat produktionsprogram. Landsorganisationen i Sverige
anser, att utredningen varit alltför restriktiv när det gäller antagande av
civila beställningar. Man bör i stället eftersträva en ökad civil sysselsättning
för att kunna bedriva örlogsvarvet i Karlskrona i oförminskad eller ökad
omfattning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18''t år 1960
45
Endast ett fåtal av remissmyndigheterna har yttrat sig i frågan om sättet
för örlogsvarvens inlemmande i marinkommandoorganisationen.
Försvarets civilförvaltning ansluter sig i allt väsentligt till vad utredningen
anfört i nämnda hänseende men anser dock att marinkommandochefen
bör ha direktivrätt i stället för beslutanderätt i vissa förvaltningsfrågor.
Beträffande dessa bör varvschefen lyda direkt under vederbörlig
central förvaltningsmyndighet. Statens organisationsnamnet är i princip enig
med utredningen men anser, att det kan ifrågasättas att utbyta den föreslagna
beslutanderätten mot direktivrätt. Marinledningen förordar, att försök
göres enligt utredningens förslag.
I vad gäller organisationsformen ansluter sig försvarets civilförvaltning
och marinledningen i princip till utredningens förslag, men ställer sig
tveksamma beträffande lämpligheten av en teknisk direktör och föreslår
i stället, att motsvarande arbetsuppgifter skall fullgöras av en teknisk chef
för de centrala planeringsorganen. Av de myndigheter som tillstyrkt majoritetsförslaget
ställer sig även statskontoret avvisande till anordningen med en
teknisk direktör. Ämbetsverket kan ej heller tillstyrka inrättandet av befattning
för ekonomidirektör. Sjöfartsstyrelsen, statens organisationsnämnd och
berörda personalorganisationer — utom arbetsledareförbundet — tillstyrker
utredningens förslag. En ledamot inom organisationsnämnden uttalar sig
dock för bolagsformen. Kommerskollegium tillstyrker utredningens förslag i
vad avser örlogsvarven i Stockholm och Göteborg men ansluter sig beträffande
örlogsvarvet i Karlskrona till reservanternas förslag. Fabriksstgrelsen
föreslår att örlogsvarven uppdelas i två fristående delar, varav en militärförvaltningsdel
och en verkstadsdel, den sistnämnda direkt underställd
marinförvaltningen. Sakrevisionen anser, att endast mindre ändringar i nuvarande
organisation är erforderliga, med en fastare anknytning av verkstadsrörelsen
till örlogsvarvets övriga organ som riktlinje. För bolagsform
uttalar sig, närmast i vad avser örlogsvarvet i Karlskrona, förutom som
tidigare anförts komerskollegium, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen i Blekinge län, Karlskrona stad,
Sveriges arbetsledareförbund, Sveriges varvsindustriförening och Landsorganisationen
i Sverige. Utredningen angående statliga företagsformer ger icke
något bestämt förord åt vare sig bolagsformen eller utredningens förslag, då
den anser sig icke äga tillräcklig sakkunskap på det marina området. I
varje fall bör emellertid särskilt örlogsvarvet i Karlskrona erhålla större rörelsefrihet.
Den närmare utformningen av utredningens förslag till organisation
behandlas av bl. a. civilförvaltningen, som föreslår en sammanslagning
av centralplaneringen och allmänplaneringen samt att ekonomiavdelningen
utgår. Härvid skulle inköpsärenden och verkstadsbokföringen
återföras till verkstadsavdelningen och återstående arbetsuppgifter övertagas
av ett under varvschefen lydande kansli, vari skulle ingå intendentur
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 18k år 1960
sektionen och administrativa sektionen. Nautiska sektionen ifrågasättes utgå.
Marinledningen föreslår, att utredningens genomgripande förslag göres till
föremål för försöksverksamhet, närmast i fråga om tekniske direktören och
ekonomidirektören. Häremot har marinöverdirektören anfört avvikande
mening och hävdat, att utredningsförslaget bör helt följas. Organisationsnämnden
avstyrker tekniske direktören och förordar, att den erforderliga
tekniska sammanslagningen sker inom ett stabsorgan. Ekonomiavdelningen
bör komma längre ner i organisationen och verkstadsbokföringen omhänder - has under chefen för verkstadsavdelningen. Kontorsorganisationsdetaljen
bör utgå. Utredningens förslag beträffande intendentursektionen bör ytterligare
undersökas. Sveriges civilingenjörsförbund och Försvarsväsendets civilmilitära
ingenjörers förbund föreslår, att vapenavdelningen utgår och dess
verksamhet direkt underställes tekniske direktören. Svenska underofficersförbundet
understryker nödvändigheten av serviceverkstäderna.
Beträffande förrådsorganisationen föreslår försvarets civilförvaltning
införandet av en förrådsavdelning medan däremot marinledningen
icke anser det möjligt att vid tidpunkten för avgivandet av remissyttrandet
uttala sig om möjligheten att övergå till en funktionell förrådsorganisation.
Beträffande utredningens förslag om personalfrågorna vid örlogsvarven
kan försvarets civilförvaltning icke tillstyrka, att marinförvaltningen
göres till första besvärsinstans vid beslut om anställning eller entledigande
av tjänsteman utan anser att besvär över dylika beslut bör anföras direkt
hos Kungl. Maj :t. Samma åsikt framföres av marinledningen och Försvarets
civila tjänstemannaförbund. Marinledningen föreslår vidare en höjning av
gränsen för marinförvaltningens befogenhet att inrätta tjänster vid örlogsvarven
och framhåller nödvändigheten av växeltjänstgöring för den militära
och civilmilitära personalen, varför — eventuellt med undantag för vissa
chefstjänster — en fördelning av tjänsterna bör ske mellan olika personalkategorier.
Värdet av växeltjänstgöringen understrykes även av Försvarsväsendets
civilmilitära ingenjörers förbund samt officers- och underofficersförbunden.
Personalkårutredningen förklarar sig intet ha att erinra mot utredningens
förslag beträffande varvschefens och tekniske direktörens kårtillhörighet.
Statskontoret föreslår lägre gräns för varvschefens rätt att tillsätta
tjänster och Försvarets civila tjänstemannaförbund föreslår formella ändringar
i avseende å tillsättnings- och disciplinförfarande. Sveriges civilingenjörsförbund
anser, att en friare lönesättning bör tillskapas.
Frågan om den fasta egendomens redovisning, finansiering
m. m. har berörts av endast några få remissmyndigheter. Fortifikationsförvaltningen
föreslår, att nuvarande organisation i avvaktan på närmare utredning
angående bl. a. kustartilleriets bvggnadsförvaltningar tills vidare
bibehålies men ansluter sig i huvudsak till utredningens förslag till redovisnings-
och fmansieringsbestämmelser. Reservanterna anses icke ha tillräckligt
beaktat svårigheterna att skilja ut de byggnader, områden m. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
47
som av dem föreslås föras över till en särskild varvsfond. Försvarets civilförvaltning
anser utredningens förslag vara en enkel och rationell lösning
medan marinledningen anser, att frågan om inrättande av en särskild
kapitalfond för marinverkstädernas fasta egendom, något som avstyrkts av
utredningen, bör undersökas närmare. Statskontoret och riksräkenskapsverket
kan icke tillstyrka, att driftmedel får användas vid byggnadsarbeten på
sätt utredningen föreslagit. Sakrevisionen har däremot intet i princip att
erinra häremot.
I vad avser utredningens förslag till ekonomiska föreskrifter för
verkstadsrörelsen tillstyrker försvarets civilförvaltning, att diversemedelsredovisning
enligt utredningens förslag skall tillämpas även i fortsättningen.
Driftmedel bör emellertid icke få användas för att bekosta kontorsmaskiner
m. m. utanför verkstadsavdelningen. Marinledning eu anser, att skäl kan
tala för redovisning över kapitalfond men vill icke motsätta sig utredningens
förslag. Riksräkenskapsverket erinrar om att rätten tilll ersättningsanskaffning
av maskiner icke bör få utnyttjas så, att därigenom kapaciteten nämnvärt
ökas. Vidare erinrar riksräkenskapsverket om att endast senaste årets
vinst på verkstadsrörelsen bör få reserveras för justering av omkostnadspålägget.
Organisationsnämnden anser utredningens förslag böra ytterligare
utredas med sikte på någon form av fullständigare redovisning, eventuellt
över en begränsad kapitalfond till vilken icke skulle hänföras fast egendom.
Sakrevisionen förklarar att försvarets civilförvaltning bör utföra all revision.
I de yttranden som avgivits beträffande den centrala ledningen
biträdes utredningens synpunkter.
Behovet av investeringar och investeringsplan för örlogsvarven,
främst i Karlskrona, understrykes i flera remissyttranden. Beträffande investeringarnas
omfattning uttalas däremot divergerande uppfattningar, beroende
på den målsättning för örlogsvarvet som förordats.
Beträffande förslagets genomförande anför marinledningen att
successiva försök bör göras. Statskontoret anser, att kostnadsfrågorna bör
ytterligare utredas före ställningstagandet till utredningens förslag.
Reservanternas förslag har gjorts till föremål för kommentarer i några
av de yttranden, vari utredningens majoritetsförslag tillstyrkts. Försvarets
civilförvaltning anser sålunda, att de av reservanterna redovisade olägenheterna
i nuvarande organisation bättre avhjälpes genom majoritetsförslaget.
Reservantförslaget säges medföra en föga rationell dubbelorganisation.
Marinledningen anser de av reservanterna anförda olägenheterna i flera fall
överdrivna eller missvisande och framhåller att produktionsinriktningen
synes vara en annan än majoritetens. Det viktigaste problemet anser marinledningen
vara den bristande samordningen mellan de militärtekniska avdelningarna
och marinverkstäderna. Försvarsverkens civila personals förbund
förklarar marinens prioritetskrav vara hinder för en med andra civila
företag jämförlig drift och att bolagsformen skulle medföra minskning i
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
marinens beställningar. Likaså anses den civila varvskonjunkturen oviss.
Förbundet vänder sig även mot reservanternas uttalande att det skulle vara
lättare att anpassa arbetsstyrkan efter det aktuella behovet om marinverkstäderna
drevs i bolagsform. Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund
betonar, att reservationsförslaget innebär att marinens prioritetskrav
icke kan tillgodoses eller garanteras, att gränsdragningen mellan verksamheterna
ytterligare skärpes och att effektiviseringen och rationaliseringen
begränsas till produktionssidan.
Avdelning III. Karlskronavarvsutredningen
Karlskronavarvsutredningens arbete har haft till syfte dels att bedöma
huruvida förutsättningar föreligger för civil varvsdrift i Karlskrona, dels att
beräkna investeringsbehovet för Karlskrona örlogsvarv.
För att få en bakgrund till sitt bedömande angående förutsättningarna
för civil varvsdrift har utredningen lämnat redogörelse för utvecklingstendenserna
inom sjöfart och varvsindustri m. m. För inhämtande av upplysningar
härom torde få hänvisas till betänkande (s. 14 IT.).
Vid beräkningen av investeringsbehovet för Karlskrona örlogsvarv, för
vilken särskilda experter anlitats, har två alternativ uppgjorts, båda avseende
marinverkstädernas investeringsbehov.
Alternativen avser dels (alternativ I) ett varv med relativt framträdande
civil produktion och med marina arbeten som grundbeläggning, dels ock
(alternativ II) ett örlogsvarv med de av 1953 års örlogsvarvsutrednings
majoritet angivna arbetsuppgifterna. Investeringsbehoven anges av utredningen
till 60 miljoner kronor i alternativ I och 20 miljoner kronor i alternativ
II. Rörande de åtgärder som förutsättes i de skilda alternativen må
följande anföras.
För ett genomförande av alternativ I fyller kajer och pirer rimliga krav
efter beslutad utbyggnad av utrustningspir och verkstadskaj enligt etapperna
1—3 i föreliggande plan för beredskapsarbeten.
Maskinutrustningen för maskinverkstäderna är i stort sett tillräcklig och
fyller rimliga krav.
Vissa utrustningsverkstäder måste utvidgas något, t. ex. för rörläggare,
timmermän, snickare och installationselektriker.
Åtskilliga byggnader är gamla och bristfälliga, föga ändamålsenliga och
dessutom i en del fall brandfarliga.
Bäddar eller byggdockor för nybyggnader av i alternativet I förutsatt
storlek jämte tillhörande plåtbearbetnings- och svetsningsverkstäder saknas.
För att ernå en effektivare och billigare drift måste man delvis omgruppera
verkstäderna.
Torrsättningsmöjligheterna för fartyg är visserligen många på grund av
ett relativt stort antal dockor, men för fartyg över 98 m längd finns endast
en torrsättningsmöjlighet, vilket är otillräckligt.
För en sådan varvsdrift, som avses i alternativet II, är anläggningarna i
stort sett tillräckligt dimensionerade och utrustade. Beträffande maskin
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
49
verkstäderna föreligger t. o. m. en viss överdimensionering. I vad avser
byggnaderna gäller dock vad tidigare sagts i alternativet I.
En viss omgruppering av verkstäderna anses önskvärd liksom i alternativet
I.
Torrsättningsmöjligheterna för större fartyg bör även i detta alternativ
ökas, även om varvets inriktning kan motivera, att mindre resurser godtas
än i alternativet I.
För båda alternativen gäller att själva verkstadsdriften bör koncentreras
till områdena väster om torpedbåtsslipen med de där befintliga dockanläggningarna.
Lindholmen bör ej användas för verkstäder och Polhemsdockan
ej utbyggas på grund av det stora avståndet från övriga dockor
och därmed sammanhängande verkstäder och förråd. Den bör användas
endast i specialfall.
Området Ormgropen och bostadsområdet Göta Lejon anses välbelägna
och förutsättes bli utnyttjade för varvsrörelsen.
Vid beräkningen av investeringsbehoven i de båda alternativen har
beaktats, att alternativet II utan större svårigheter skall kunna utvecklas
mot alternativet I liksom även detta skall kunna utvecklas genom en vidare
utbyggnad. Alternativet II innebär, att man i stort sett behåller nuvarande
möjligheter till nybyggnad av fartyg. En väsentlig förbättring av dessa
skulle enligt utredningen medföra så stora kostnader, att de — med hänsyn
till varvets tänkta huvudsakliga arbetsuppgifter i detta alternativ —
icke kan anses tillräckligt motiverade.
I alternativet I har eftersträvats att ge produktionen en så stor rörlighet
som möjligt mellan civila och marina arbeten. Utredningen erinrar emellertid
om att för det fall att de marina arbetena skall bibehållas som grundbeläggning
— för nu överskådlig tid utgår utredningen härifrån — full rörlighet
icke kan uppnås utan olägenheter i form av snedbelastning avdelningarna
emellan. Vissa avdelningar är nämligen med hänsyn till marinens arbeten
större än motsvarande vid ett civilt varv och blir sålunda icke fullt belagda
vid full sysselsättning med civila arbeten inom andra avdelningar. Man får
därför som en förutsättning för jämn sysselsättning räkna med att vissa
marina arbeten alltid finns tillgängliga. Omvänt torde full beläggning med
marina arbeten på ett i väsentlig utsträckning för civil produktion inriktat
varv medföra motsvarande sysselsättningsproblem för vissa andra avdelningar.
I den för alternativet I redovisade investeringsberäkningen kan
rörlighet uppnås inom ganska vida gränser. Sålunda torde enligt utredningen
ungefär två tredjedelar av kapaciteten utan väsentlig risk för snedbelastning
kunna tas i anspråk uteslutande för det ena eller andra slaget av arbeten.
Större rörlighet anses icke erforderlig, åtminstone inom en för utredningen
bedömbar framtid.
Utredningen har för att få en utgångspunkt för beräkningen av verkstädernas
och andra lokaliteters storlek utgått från vissa arbetshypoteser
härutinnan, innebärande i alternativet I ungefär 1 800 arbetare och i alternativet
II av marinförvaltningen i maj 1958 beräknat arbetarbehov för
4—280 oo fiihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 184
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 18''i år 1960
marinens arbeten under budgetåret 1959/60, cirka 1 200 arbetare. Dessa
hypoteser innebär emellertid i och för sig icke några uttalanden om varvets
sysselsättning i ena eller andra alternativet, utan anges endast som utgångspunkt
för investeringsberäkningarna.
Vid beräkningen av investeringsbehovet för alternativet I har eftersträvats
att ge varvet så stor konkurrensförmåga som möjligt inom en rimlig
kostnadsram. En avvägning har skett bl. a. med hänsyn till storleken av
de fartyg, vilka bör kunna byggas eller repareras. Med hänsyn till tendensen
hos fördelningen av fartygen på storleksgrupper har utredningen utgått
från att man bör kunna bygga fartyg upp till åtminstone 8 000 ton dödvikt.
När det gäller reparations- och klassningsarbeten, begränsas åtminstone de
sistnämnda av storleken av de dockor, som står till förfogande för torrsättning.
Dessa motsvarar fartyg upp till 16 000 ton dödvikt. Att omhänderta
så stora fartyg rymmes inom investeringsramen för alternativet I. Detta
anses av utredningen vara en rimlig begränsning.
I alternativet I räknas vidare med en någorlunda kontinuerlig nybyggnad
av marina fartyg.
I alternativet II kan civila beställningar utföras i ungefär nuvarande utsträckning.
Vissa möjligheter till nybyggnad av fartyg föreligger. Vidare har
förutsatts, att verkstadsarbetet koncentreras på sätt föreslagits av örlogsv
arvsutredningen.
Utredningen erinrar om att utöver nu angivna kostnader bör beaktas,
att ett investeringsbehov föreligger även för de militärtekniska avdelningarna.
Fortifikationsförvaltningen har sålunda vid olika tillfällen på förslag av
chefen för marinen för nämnda ändamål föreslagit åtgärder till en sammanlagd
kostnad av 19 miljoner kronor, av vilken 11 miljoner kronor under
befästningars delfond. Utredningen anför, att dessa önskemål torde kvarstå.
Utredningen har vidkommande den andra delen av sitt uppdrag dragit
den slutsatsen, att tillräckliga förutsättningar icke nu föreligger att i Karlskrona
med framgång bedriva civil varvsdrift i sådan omfattning, att örlogsvarvets
organisation behöver anpassas därefter. Utredningen erinrar om de
stora investeringar som kräves för att tekniskt utrusta varvet för större
civil produktion och som icke upphör med engångsupprustningen utan
måste fortgå kontinuerligt. Rörande utgångspunkterna för sitt ställningstagande
anför utredningen i huvudsak följande.
En bedömning av förutsättningarna för civil varvsdrift i Karlskrona
måste grundas på dels Karlskronavarvets särskilda förhållanden och dels
betingelserna för varvsindustrien över huvud taget.
Utredningen erinrar om att det vid örlogsvarvet i Karlskrona finns en
gammal, van och yrkeskunnig arbetarstam, en kår av arbetsledare, andra
tjänstemän och företagsledare, som skulle kunna utgöra en god stomme i
den personaluppsättning, som behövs för ett civilt varv, samt en varvsanläggning,
som genom upprustning och komplettering skulle kunna anpassas
även till civil varvsdrift. I dessa avseenden förklaras förutsättningar föreligga
för civil varvsdrift i Karlskrona.
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b dr 1960
51
De nautiska förhållandena präglas för örlogsvarvets del av en lång sjöfront
med goda djupförhållanden för de mera allmänt förekommande
fartygen. Djupförhållanden och kajlängder är bättre vid varvet än i handelshamnen.
Utredningen erinrar om att sjöfarten på Karlskrona är ganska liten.
Då ett fartyg skall anläggas för reparations-, underhålls- eller klassningsarbete,
är emellertid slutlossningshamnen av stor betydelse vid val av reparationsvarv.
Dessa arbeten måste nämligen som regel utföras med tomt
fartyg. Ur denna synpunkt anses därför Karlskronavarvets förutsättningar
mindre goda. Utredningen anför vidare, att även om handelshamnen skulle
göras större och effektivare, någon väsentlig ökning i sjötrafiken icke torde
vara att förvänta med hänsyn till Karlskronas handelsgeografiska läge.
Det är fördelaktigt för ett varv att genom närbelägna industrier eller
mindre företag kunna komplettera de egna resurserna på vissa områden.
Härigenom kan nämligen både organisation och kapitalbehov nedbringas.
Karlskronavarvet anses mindre väl lottat i detta avseende.
Redarens val av reparationsplats påverkas ofta av en önskan att låta
fartyget gå till hemorten. Härigenom förenklas och förbilligas rederiets inspektions-
och kontrollverksamhet. I detta avseende gynnas sålunda varven
i de större sjöfartsstäderna.
Det bör vidare erinras om att en del av våra större rederier (rederikoncerner)
har organisatorisk och ekonomisk anknytning till varv. I vissa
lägen, t. ex. vid sysselsättningssvårigheter vid varven, kan detta bli avgörande
för var nybyggnads- eller reparationsarbeten placeras.
När det gäller att konkurrera om nybyggen får man icke bortse från den
fördel ett varv kan ha av en väl inarbetad kundkrets och dennas benägenhet
att anlita sina gamla förbindelser. Att arbeta in sig på marknaden tar
lång tid, under vilken man, liksom under den fortsatta verksamheten,
måste vara beredd att ta stora ekonomiska risker. Man behöver en omfattande
och dyrbar organisation för ackvisition inom och utom landet.
Detta gäller icke blott nybyggnads- utan även reparationsarbeten. En omfattande
anbudsgivning och därmed förenat kalkyleringsarbete erfordras
sålunda, liksom kontakter av olika slag. Av mycket stor betydelse är även
att kunna ge beställaren stora och långfristiga krediter — ofta upp till 50
till 60 procent av beställningssumman på en tid av fem till sju år.
Frågan om civil varvsdrift i Karlskrona måste ses även mot bakgrunden
av hur man bedömer möjligheterna att utnyttja en ökad civil varvskapacitet
i Sverige. Man bör sålunda försöka göra en prognos om sysselsättningen
inom varvsindustrien. Utredningen förklarar, att eu sådan prognos alltid
är osäker och lätt kan genom yttre händelser, såsom en utrikespolitisk kris,
få sina förutsättningar rubbade. Varje sådan prognos påverkas dessutom
ofrånkomligen av betraktarens optimism eller pessimism. Utredningen anser
dock att en mera allmän tendens bör sökas, varvid man icke får låta
sig alltför mycket influeras av dagens läge utan ta hänsyn till vad man nu
kan skönja för de närmaste fem bil tio åren.
Den svenska handelsflottans utveckling karakteriseras av en tendens
mot färre men större enheter. Denna tendens medför, att ett varv numera
måste kunna bygga och reparera rätt stora fartyg, om man över huvud
taget skall kunna konkurrera på marknaden. Särskilt när det gäller nybyggen
är a,t märka, att de svenska större och medelstora varven sedan
början av 1940-talet har gjort stora investeringar för alt modernisera sina
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
anläggningar och numera är i stort sett modernt och rationellt utrustade.
För Karlskronavarvets del har utredningen vid beräkningen av investeringskostnaderna
i alternativet I — för att täcka en någorlunda stor del av de
aktuella fartygsstorlekarna men samtidigt stanna vid en rimlig investeringskostnad
— räknat med nybyggnad av fartyg endast upp till 8 000 ton dödvikt.
I och för sig skulle det ur konkurrenssynpunkt ha varit önskvärt att
kunna bygga ännu större fartyg, och tanken på en utveckling häremot bör
betraktas såsom realistisk.
De svenska varvens kapacitet har under efterkrigsårens uppbyggnad
av handelsflottorna i världen i stor utsträckning använts för nybyggnader.
Det är icke uteslutet, att en mättnad i behovet av nybyggen nu inträtt. Vissa
tecken, minskat antal order på nya fartyg — i stort sett inga under år 1958
— ökat antal upplagda fartyg och annulleringar av tecknade kontrakt,
talar härför. De moderna fartygens ökade storlek och fart medför även i
och för sig ett minskat behov av antal enheter. Därtill kommer, såsom ovan
sagts, att skeppsvarven de senare åren expanderat kraftigt.
Det må erinras om att nybyggnadskapaciteten i världen för närvarande är
tio procent av världshandelsflottan, vilket med hänsyn till dennas genomsnittligt
låga ålder är mer än vad normalt behövs för förnyelse. Modernisering,
utbyggnad och rationalisering av varven pågår oavbrutet och ökar kapaciteten
ytterligare. Man kan sålunda räkna med att varvens kapacitet ett
stycke in på 60-talet till mindre del än nu kommer att upptagas av nybyggen.
Detta innebär, att de kommer att inrikta sig mera på reparationsarbeten,
varigenom den redan nu hårda konkurrensen på detta område
kommer att Ytterligare skärpas.
Den svenska sjöfarten är till stor del inriktad på linjefart. Linjenätet
torde emellertid numera vara utbyggt i sådan utsträckning, att utvecklingsmöjligheterna,
utom genom ökad turtäthet eller annan service på existerande
linjer, är ganska begränsade. De traditionella sjöfartsländernas svårigheter
att möta konkurrensen från fartyg under s. k. bekvämlighetsflagg
eller subventionerade av hemlandet bör också beaktas.
De svenska varven är till stor del beroende av utländska beställningar.
Sålunda är deras nybyggnadskapacitet för närvarande till 70 procent, i ton räknad,
upptagen av sådana. I utlandet upprustar man emellertid varvsindustrien,
delvis med statlig hjälp eller med hjälp av främmande krediter. Länder,
som förut icke haft någon varvsindustri, planerar att skapa sådan eller har
redan börjat därmed. Byggandet av nationella handelsflottor kan stimulera
denna utveckling. I vissa länder, t. ex. Japan, i vilka varvsindustrien genom
den snabba utbyggnaden under högkonjunkturen efter senaste världskriget
fått en stor överkapacitet, har statligt stöd åt varven aktualiserats för att
underlätta dessas kreditgivning. Samtidigt kan man vänta, att de utländska
varven — vilka ännu icke är så starkt rationaliserade som de svenska —
ytterligare moderniseras och effektiviseras och därigenom kan bjuda hårdare
konkurrens än för närvarande. Genom bättre möjligheter att arbeta
i skift kan de redan i många fall bygga och repararera snabbare. Den utländska
konkurrensen kan därför väntas bli svårare.
Även möjligheten att vid haverier snabbt kunna ta hand om fartygets
last är av betydelse. Härvid gynnas länder, i vilka stuveriarbete kan ske i
skift hela dygnet.
När det gäller det totala reparationsbehovet, kan å ena sidan den genomsnittligt
relativt låga åldern hos nuvarande tonnage medföra ett minskat
53
Kungi. Maj:ts proposition nr 18''t år 1960
underhållsbehov. Å andra sidan är emellertid moderna fartyg tekniskt
komplicerade och kräver mycket underhåll. Allt mindre av detta kan utföras
av fartygens egen personal, eftersom specialutrustning och specialpersonal
kräves. Detta gynnar särskilt varv med för ändamålet avsedda
speciella resurser.
Den andel av det svenska tonnaget, som sysselsättes i trafiken på Sverige,
minskar, under det att samtidigt den andel, som trafikerar rutter enbart
mellan främmande länder, ökar. Detta kan medföra mindre total reparationsmängd
för svenska varv.
Utredningen har enligt sina direktiv undersökt, huruvida intresse finns
inom svensk varvsindustri eller rederinäring att överta eller i annan form
driva varvsrörelsen i Karlskrona. Så förklaras icke vara fallet.
Utredningen anför, att dess slutsats beträffande förutsättningarna för
civil varvsdrift i Karlskrona icke bör undanskymma behovet och önskvärdheten
av att materiellt och personellt utrusta varvet så, att det kan arbeta
så effektivt och billigt som möjligt. Särskilt viktigt blir detta, om det planerade
Muskövarvet får så liten kapacitet, att marinens till Stockholmsområdet
förladga fartyg i större utsträckning måste anlita Karlskronavarvet.
Kostnaden kommer nämligen då att bli högre genom fartygens förflyttning
m. m. Det är, förklarar utredningen, över huvudtaget av största vikt, att
varvet kan arbeta effektivt och billigt inom sitt arbetsområde. Härigenom
borde det i större utsträckning än hittills ansetts vara fallet bli fördelaktigt
att i Karlskrona i konkurrens med civila varv utföra arbeten för marinen.
Utredningen erinrar om att de investeringar, som göres för att främja
de marina arbetsuppgifterna, även i viss utsträckning torde få värde vid
civila arbeten. Härigenom bör det bli lättare att inom ramen för örlogsvarvets
huvuduppgifter utjämna sysselsättningen genom arbetsobjekt i konkurrens
med den enskilda industrien.
Utredningen understryker slutligen, att den behandlat sitt uppdrag uteslutande
med utgångspunkt i att vanliga konkurrensförhållanden skall råda.
Det har icke legat inom uppdragets ram att taga hänsyn till arbetsmarknadsläget
i Karlskrona och sydöstra Blekinge i övrigt. Huruvida det ur denna
synpunkt är önskvärt eller erforderligt att öka arbetstillgången genom särskilda
stödåtgärder, t. ex. att i ökad utsträckning anlita örlogsvarvet i Karlskrona
för nybyggnad eller underhåll av svenska statens fartyg, oberoende
av konkurrensen med annan varvsindustri, anses sålunda vara en fråga,
som faller utanför utredningens uppdrag.
Yttranden
Invändningar mot utredningens slutsatser angående förutsättningarna
för civil varvsdrift i Karlskrona har endast gjorts av länsstyrelsen i
Blekinge län, stadsfullmäktige i Karlskrona och marinverkstäderna i Karlskrona.
I dessa yttranden anses förutsättningarna gynnsammare än vad ut
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
redningen anfört. Å andra sidan anser t. ex. sjöfartsstyrelsen sjöfarts krisen
vara så djupgående att det ej är troligt att sysselsättningsproblemen vid
varvet skulle lösas även om det fick mycket goda resurser för civila objekt
och Smålands och Blekinge handelskammare anser varvsrörelsen väl tillgodosedd
i Småland och Blekinge. Med hänsyn till sjöfartskonjunkturen
och den betydande överkapaciteten anser handelskammaren det olämpligt
att genom stora investeringar öka spänningen mellan tillgång och efterfrågan.
Kommerskollegium, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen
och Sveriges varvsindustriförening, som instämmer i utredningens
slutsatser angående förutsättningarna för civil varvsdrift, anser
alt verksamheten ändock bör bedrivas som bolag medan 1953 års utredning
rörande de statliga företagsformerna under hänvisning till utredningens slutsatser
angående möjligheterna för civil varvsdrift, vilka synes göra det
omotiverat att giva varvsrörelsen en självständig ställning, förklarar att
företagsformen synes helt kunna anpassas efter de militära behoven.
Även i en del andra yttranden beröres i samband med förutsättningarna
för civil varvsdrift frågan om företagsformen. Sålunda anför Försvarsverkens
civila personals förbund, att verksamheten bör bedrivas i så industrimässiga
former som möjligt och att goda möjligheter bör ges till civil produktion
av fartyg och Sveriges arbetsledareförbund anser, att varvet bör omorganiseras
till ett civilt varv.
Av investeringsförslagen förordas alternativet II (det mindre alternativet)
av marinledningen, fortifikationsförvaltningen, försvarets civilförvaltning,
försvarets förvaltningsdireklion, statskontoret, kommerskollegium, statens organisationsnämnd,
statens sakrevision, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
Sveriges civilingenjörsförbund och Försvarsväsendets civilmilitära
ingenjörers förbund. Fortifikationsförvaltningen liksom även i princip överbefälhavaren
framhåller, att merkostnader utöver alternativ II icke bör
belasta försvarsanslag. Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anser
å andra sidan att hänsyn vid investeringarna bör tagas även till att civila
arbeten skall kunna utföras. I princip kan vidare även försvarets fabriksstyrelse
och sjöfartsstyrelsen anses ansluta sig till den med alternativ II
avsedda målsättningen medan Sveriges industriförbund och Sveriges varvsindustriförening
kan sägas intaga en mera restriktiv hållning.
Alternativ I förordas av länsstyrelsen i Blekinge län, stadsfullmäktige i
Karlskrona, Försvarets civila tjänstemannaförbund, Försvarsverkens civila
personals förbund, Svenska underofficersförbundet samt marinverkstäderna i
Karlskrona.
Arbetsmarknadsstyrelsen förklarar i sitt yttrande, att snara och genomgripande
åtgärder nu är oundgängliga med hänsyn till att varvets underhåll
och modernisering eftersatts. Sociala hänsyn och samhälleliga kostnader
för arbetslöshetens bekämpande bör noga beaktas vid det slutliga ställningstagandet
till frågan om marinverkstädernas produktionsinriktning,
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
55
kapacitet och investeringsbehov. Ett detaljerat investeringsprogram, utarbetat
på grundval av de nu föreliggande förslagen bör enligt styrelsens åsikt
snarast fastställas, turordnas och projekteras. Förslag i nämnda hänseenden
bör upprättas i nära samverkan mellan marinförvaltningen, fortifikationsförvaltningen
och arbetsmarknadsstyrelsen. Med hänsyn till den omfattande
beredskap mot arbetslöshet, som är nödvändig i östra Blekinge, finner
styrelsen det naturligt, att om- och nybyggnadsarbetena vid marinverkstäderna
får ingå i arbetslöshetsberedskapen. Statsbidrag till statliga och
kommunala beredskapsarbeten i östra Blekinge har under åren 1957 och
1958 beviljats med sammanlagt cirka 10,8 miljoner kronor. Samtidigt har
cirka en miljon kronor utbetalats av byggnadsarbetarnas erkända arbetslöshetskassa
till medlemmar i Ivarlskronaområdet. Styrelsen skulle mot bakgrunden
härav och under hänsynstagande till sysselsättningsläget i angränsande
områden kunna under ett antal år bedriva beredskapsarbeten vid
marinverkstäderna i form av anläggnings- och byggnadsarbeten för cirka
fem miljoner kronor årligen. Härutöver skulle beställningar avseende viss
utrustning i samband med investeringsprogrammets genomförande kunna
utläggas som stödbeställningar hos marinverkstäderna inom ramen för de
bemyndiganden, styrelsen tidigare erhållit för stödbeställningar därstädes.
Särskilda medel till maskinanskaffning och sådana byggnadsarbeten, som
icke lämpligen kan bedrivas som beredskapsarbeten, bör däremot ställas
till marinförvaltningens förfogande. Målsättningen bör vara att med framgång
kunna konkurrera om marina nybyggnadsarbeten och att i ökad utsträckning
erhålla civila beställningar. Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar
slutligen om sitt tidigare avgivna yttrande angående företagsformen för
marinverkstäderna, innebärande tillstyrkan av bolagsform.
Avdelning IV. Departementspromemorian
Efter en översiktlig erinran om innebörden av tidigare förslag m. in.
rörande örlogsvarvens organisation konstateras i departementspromemorian,
att bakgrunden till 1953 års örlogsvarvsutrednings överväganden angående
örlogsvarvens uppgifter numera ändrats i viktiga hänseenden. Sålunda
innebär det år 1958 fattade försvarsbeslutet på längre sikt en
väsentlig minskning av flottan och dess fredsverksamhet. Detta har enligt
promemorian redan resulterat i viss nedskärning av örlogsvarvens arbetsstyrka
trots att åtgärder i form av utläggande av stödbeställningar vidtagits.
Utvecklingen belyses i promemorian av följande uppgifter rörande
sysselsättningen vid varven.
Antalet anställda (tjänstemän och arbetare) vid marinverkstäderna i
Karlskrona och Stockholm samt verkstadsavdelningen i Göteborg har sålunda
gått ned från respektive cirka 2 100, 1 100 och 200 den 1 januari
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
1956 till respektive 1 850, 700 och 150 den 1 januari 1960. För de närmaste
två budgetåren räknar marinförvaltningen med en sysselsättning vid
nuvarande i och för sig otillfredsställande produktivitetsläge av cirka 1 100
arbetare för marinens behov vid Karlskrona örlogsvarv. För närvarande
är anställda cirka 1 600 arbetare. Av dessa sysselsättes alltså cirka 500
med övriga statliga arbeten, enskilda beställningar och stödarbeten. Vid
örlogsvarvet i Stockholm räknar man med tillgång till marina arbeten för
samtliga omkring 740 arbetare och för örlogsvarvet i Göteborg räknas likaledes
med ett behov för marinens räkning av för närvarande anställda cirka
160 arbetare.
I promemorian anföres, att det vid ärendets beredning inom försvarsdepartementet
ansetts erforderligt att med hänsyn till anförda omständigheter
underkasta frågan om örlogsvarvens organisation ytterligare utredning.
Problemen har härvid enligt promemorian varit väsentligt olika när
det gällt örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona. För Stockholmsvarvets
del har frågor i samband med den beslutade utflyttningen till Muskö stått
i förgrunden under det att arbetsmarknadspolitiska spörsmål fått ägnas
särskild uppmärksamhet i fråga om Karlskronavarvet. Dessa varv behandlas
därför i promemorian var för sig. Förhållandena vid Göteborgs
örlogsvarv behandlas i promemorian i största korthet.
I promemorian föreslås, att driften vid marinverkstäderna i Karlskrona
skall ombesörjas av ett statligt aktiebolag. Ett särskilt avsnitt i promemorian
ägnas åt frågor om bolagets bildande, finansiering m. m.
När det gäller örlogsvarvet i Karlskrona lämnas i promemorian följande
uppgifter rörande antalet anställda per den 1 januari 1960 in. m. vid marinverkstäderna.
Vid marinverkstäderna i Karlskrona uppgick antalet anställda vid årsskiftet
1960 till omkring 2 000 personer. Därav var omkring 1 600 arbetare
och 400 tjänstemän (cirka 150 arbetare är utlånade till de militärtekniska
avdelningarna). Medelåldern är relativt hög. Av de omkring 1 600 arbetarna
är sålunda 1 000 i åldern 35—55 år, varav 540 i åldern 45—55 år.
Av de manliga tjänstemännen — omkring 300 — är 235 i åldern 35—60
år, varav 135 i åldern 45—60 år. Endast ett fåtal arbetare och tjänstemän
i nu berörda åldersgrupper är ogifta.
Det har enligt promemorian beräknats att vid marinverkstäderna skulle,
om produktionen uteslutande inriktas på arbeten för marinens räkning,
under de närmaste åren kunna sysselsättas omkring 1 450 personer, varav
1 150 arbetare och drygt 300 tjänstemän. Härvid har utgångspunkten varit
nuvarande produktivitet vid verkstäderna. Det bör emellertid enligt promemorian
observeras, att produktiviteten för närvarande är relativt låg.
Vissa uppskattningar av arbetskraftsbehovet vid en starkt rationaliserad
drift, vilken bör kunna åstadkommas genom investeringar och viss intern
omorganisation, ger enligt vad som anföres i promemorian klart vid handen
att antalet anställda kan reduceras ytterligare i icke obetydlig omfatt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
57
ning. Det synes inte uteslutet, att det totala antalet anställda under denna
förutsättning skulle komma att nedgå till 1 000 eller lägre.
I promemorian framhålles, att örlogsvarvet i Karlskrona har stor betydelse
för sysselsättningen i sydöstra Blekinge, särskilt i Karlskrona. Våren
1957 var sålunda enligt uppgift av länsarbetsnämnden i Blekinge 40 % av
i företag i Karlskrona med över fem anställda sysselsatt personal anställd
vid marinverkstäderna och byggnadsdepartementet. Inemot 15 % av hela
antalet inkomstskattekronor i Karlskrona belöpte på civil personal anställd
vid örlogsvarvet. Landsändan saknar i stort sett tyngre industrier, till vilka
vid örlogsvarvet friställd arbetskraft kan förflyttas.
Med hänsyn till det anförda har det enligt promemorian vid ärendets
beredning inom försvarsdepartementet stått klart, att frågan om den framtida
produktionsinriktningen vid Karlskronavarvet icke får betraktas uteslutande
som ett militärt problem. Särskild vikt måste fästas vid arbetsmarknadsläget
och de näringspolitiska förhållandena i östra Blekinge. Ett
i promemorian framlagt förslag till investeringsprogram -— vilket redovisas
i det följande — syftar till att få till stånd en sådan produktionsinriktning
och konkurrenskraft vid marinverkstäderna att den befarade krympningen
av sysselsättningen blir den ofrånkomligt minsta. Statens företagareansvar
gentemot de anställda och kommunen synes bjuda att en sådan lösning
väljes.
I promemorian erinras om, att länsarbetsnämnden i Blekinge län i yttrande
över 1953 års örlogsvarvsutrednings betänkande beträffande befolknings-
och arbetsmarknadsförhållandena anfört bland annat
ait folkmängden i Blekinge minskat oavbrutet sedan 1900-talets början
och även under de senaste åren;
att denna minskning sedan år 1945 helt hänför sig till Karlskronaområdet;
att
arbetsmarknaden är dålig i Karlskronaområdet med arbetslöshet
året om, särskilt stor på vintern;
att inom området särskilt erfordras tung industri;
att marinverkstäderna är östra Blekinges största industri och arbetsplats
och kraftigt dominerar på arbetsmarknaden i Karlskronaområdet;
samt att varje minskning av arbetstillfällen inom den militära och civilmilitära
sektorn måste ersättas med nya arbetstillfällen inom den civila
sektorn.
Det framhålles i promemorian att vad sålunda anförts rörande befolknings-
och arbetsmarknadsförhållanden enligt länsarbetsnämndens
yttrande över Karlskronavarvsutredningens betänkande alltjämt är relevant.
I promemorian påpekas, att betydande belopp har investerats i arbeten
i arbetslöshetsbekämpande syfte. Av arbetsmarknadsstyrelsens yttrande
över Karlskronavarvsutredningens betänkande framgår sålunda, att under
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
de senaste åren i genomsnitt cirka 5 miljoner kronor per år nedlagts på
dylika arbeten inom östra Blekinge.
Av styrelsens yttrande framgår enligt promemorian, att behov föreligger
av ytterligare sysselsättningsmöjligheter i Karlskronaområdet. Detta gäller
dels sysselsättning av den art beredskapsarbetena representerar och dels
mera långsiktiga åtgärder för ökad industriell verksamhet. Båda dessa behov
kan enligt promemorian tillgodoses i form av byggnads- och anläggningsarbeten
vid marinverkstäderna.
Karlskronavarvsutredningens undersökningar visar, anföres i promemorian,
att förutsättningarna att med framgång bedriva civil varvsdrift i
Karlskrona icke är gynnsamma. Genom investeringar i Karlskronavarvet,
syftande till en effektiv och billig drift, borde det emellertid enligt utredningen
i större utsträckning än hittills ansetts vara fallet bli fördelaktigt
att i konkurrens med civila varv utföra arbeten för marinen i Karlskrona
och det borde även bli lättare att inom ramen för örlogsvarvets huvuduppgifter
utjämna sysselsättningen genom arbetsobjekt i konkurrens med den
enskilda industrien.
Enligt promemorian medför de mindre gynnsamma konjunkturerna
inom varvsindustrien att man, vid sidan av de av Karlskronavarvsutredningen
nämnda arbetsuppgifterna, främst bör undersöka utsikterna inom
varvsindustrien angränsande områden och i övrigt inom den mekaniska
verkstadsindustrien. Den mekaniska verkstadsindustrien har, påpekas det,
under de senaste decennierna varit föremål för en snabb expansion. Även
den framtida utvecklingen ger på lång sikt anledning till optimism. Belägg
härför får man enligt promemorian om man beaktar de stora investeringar
som skett under åren efter senaste världskriget och företagens investeringsplaner
för innevarande år.
Vad sålunda anförts synes enligt promemorian indicera, att vissa förutsättningar
bör föreligga att i Karlskrona utifrån och ovanpå den givna
och dominerande marina produktionen, som inte enbart bör bestå av underhålls-
och reparationsarbeten utan även av ombyggnads- och nybyggnadsarbeten,
driva en industri med inriktning mot mekanisk verkstad. Med
hänsyn till arbetsmarknadsförhållandena i Karlskronaorten bör enligt promemorian
också i vad avser kravet på räntabilitet av investeringarna jämförelse
i viss utsträckning göras med eljest sannolika investeringar i arbetslöshetsbekämpande
syfte och med ofrånkomliga utgifter för arbetslöshetsunderstöd.
Det synes enligt promemorian naturligt, att statliga investeringar i sysselsättningsbefrämjande
syfte inom östra Blekinge sker vid marinverkstäderna
i Karlskrona. Härigenom tillvaratages bäst redan gjorda betydande
investeringar i dockanläggningar, kajer in. m. och samtidigt utnyttjas
arbetarstammen vid verkstäderna inom ett arbetsområde, där den sedan
generationer vunnit erkänd erfarenhet och skicklighet. Det påpekas att
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
59
den relativt höga medelåldern medför att flyttning och omskolning av
denna arbetskraft är speciellt svår att få till stånd. Härtill kommer enligt
promemorian att vissa investeringar i marinverkstäderna under alla förhållanden
måste anses nödvändiga för att förbättra produktiviteten och
därigenom förbilliga arbetena för marinens räkning. Det erinras också
om, att marinverkstäderna redan i nuläget i viss mån är inriktade på civil
produktion. Trots anläggningarnas och organisationens för konkurrens på
den enskilda marknaden mindre lämpliga utformning har marinverkstäderna
sålunda kunnat erhålla civila beställningar (stödbeställningar ej inräknade)
som genomsnittligt för senaste fem åren omfattat omkring 13 %
av företagets direkta produktionstimmar. Underleveranser till privata företag
avseende militära arbeten har dock omfattat 5 till 6 procentenheter.
För att erhålla ett underlag för bedömande av investeringsbehovet har
inom försvarsdepartementet mot bakgrunden av vad nyss anförts och på
grundval av en fullständig dispositionsplan gjorts upp ett investeringsprogram
med inriktning mot en koncentrering av nuvarande anläggningar
för varvs- och verkstadsdrift. Rationella förutsättningar skulle härigenom
skapas för även marinens om- och nybyggnader. En viss förskjutning mot
mekanisk verkstadsindustri skulle emellertid ske och den exklusiva varvskaraktären
sålunda komma att gradvis förändras. Vid en jämförelse med
de beräkningar angående investeringskostnader i olika alternativ, som uppgjorts
inom Karlskronavarvsutredningen, bör enligt promemorian beaktas
att dessa avsett en mera renodlad varvsdrift, vilket bland annat gjort investeringar
i dockanläggningar och dylikt motiverade. Det inom departementet
med nyssnämnda förutsättningar uppgjorda investeringsprogrammet
beräknas draga en kostnad av cirka 27 miljoner kronor. Beträffande
de planerade åtgärderna in. in. i det inom departementet uppgjorda investeringsprogrammet
hänvisas till en vid statsrådsprotokollet fogad bilaga
(bilaga 1). Erforderligt antal årsarbetare inom olika yrkesgrupper för det
föreslagna investeringsprogrammet, vilket skulle genomföras under en fyraårsperiod,
framgår av följande sammanställning.
Y rkesgrupp
1: a året
2:a året
3:dje året
4:e året
Totalt
Grovarbetare.......................
70
63
35
20
188
Träarbetare........................
10
30
30
10
80
Murare............................
—
6
10
5
21
Målare............................
—
3
10
7
20
Järn- och plåtarbetare..............
40
30
10
—
80
El.- och telearbetare................
4
10
17
11
42
Rör- och sanitetsarbctare............
-
7
10
—
17
Summa
124
149
122
53
448
Ett framgångsrikt genomförande av den målsättning, som i det föregående
förutsatts för marinverkstäderna i Karlskrona, nödvändiggör emel
-
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
lerlid enligt promemorian även en organisationsform, som giver företaget
verkliga möjligheter att konkurrera på den enskilda marknaden på med
övriga företag lika villkor. Det är enligt promemorian till en början uppenbart,
att nuvarande organisation icke är avsedd härför. Den av 1953 års
örlogsvarvsutredning föreslagna organisationen åter bör, anföres det, ses
mot bakgrunden av den begränsade målsättning, utredningen förutsätter,
och är helt avpassad för denna. En friare företagsform, som medgiver erforderlig
rörelsefrihet beträffande personal, investeringar m. in., måste därför
ifrågakomma. Enligt promemorian kan det då först övervägas huruvida
icke ett inordnande av nu ifrågavarande verksamhet under försvarets
fabriksstyrelse kunde vara lämpligt. Inom styrelsen bedrives redan nu en
industriell verksamhet — avseende nytillverkning i huvudsak av annan
karaktär än vid marinverkstäderna — i konkurrens med den enskilda industrien
och en viss frihet föreligger i avseende å inrättande av tjänster
och möjligheter till ackvisition. I vad gäller användning av vinstmedel
samt investeringar i fastigheter och maskiner föreligger emellertid icke
någon avgörande skillnad mot för marinverkstäderna gällande bestämmelser.
För att vinna full konkurrensförmåga, vilket är en huvuduppgift, torde
det därför enligt promemorian vara mest konsekvent att välja den för
motsvarande verksamhet på enskilda marknaden vanliga företagsformen,
nämligen bolagsdriften. Det erinras om att bolagsdrift tillstyrkts i ett icke
ringa antal remissyttranden. Aktiebolagsformen synes enligt promemorian
giva goda förutsättningar för fortlöpande rationaliseringar och effektivare
drift, något som även kommer marinen tillgodo genom bland annat billigare
arbeten, och främjar därmed en önskvärd rationell användning av för
försvaret avsedda medel.
Av anförda skäl synes det enligt promemorian ändamålsenligt att marinverkstäderna
i Karlskrona organiseras som statligt aktiebolag. I för detta
gällande bolagsordning bör angivas, att bolaget skall ha till ändamål att
bedriva verksamhet inom varvsindustrien och den mekaniska industrien.
Styrelsen anses böra bestå av förslagsvis 5 ledamöter. Av dessa bör bland
annat en representera marinen och en ha anknytning till arbetstagarna.
Bland styrelsemedlemmarna bör även särskild sakkunskap från hithörande
verksamhetsområde vara företrädd. Bolaget föreslås skola inom Kungl.
Maj :ts kansli sortera under försvarsdepartementet. Rörande bolagets förhållande
till de centrala och lokala marina myndigheterna anföres i promemorian.
Oaktat marinverkstäderna i Karlskrona gives organisationsform och inriktning
mot civil drift, kommer arbetena för marinen även framgent att
ha den största betydelse för produktionsinriktningen. Särskilt under uppbyggnads-
och konsolideringstiden kommer dylika arbeten att vara viktiga
faktorer för sysselsättningen vid företaget, men även därefter torde man
för en överskådlig framtid få räkna med att marinen blir företagets största
Kungl. Maj-.ts proposition nr 18b år 1960
61
kund. I detta sammanhang bör uppmärksammas, att kapaciteten vid
Stockholms örlogsvarv krympes i och med dess utflyttning till Muskö och
att personalminskningen bör ske successivt under tiden fram till utflyttningen
i syfte att minska personalproblemen vid denna. Det bör för övrigt
vara ett marint intresse att även i fortsättningen ha tillgång till det specialföretag
i nära samband med flottans bas i Karlskrona som marinverkstäderna
ntgör. Att företaget samtidigt bedriver annan produktion måste ur
marinens synpunkt vara värdefullt bland annat genom att företaget därigenom
får kontakt med privata industrier vilket är av betydelse bland
annat för den fortgående rationaliseringen, som med hänsyn till konkurrensförhållandena
blir ett livsvillkor för företaget. Genom att företaget
gives en relativt omfattande och kontinuerlig sysselsättning för flottan
garanteras även en samlad tillgång på specialarbetare av olika slag, utrustning
in. in. Det synes sålunda vara ett naturligt intresse för marinen att
för sin verksamhet repliera på Karlskronavarvet. Gentemot ett fristående
bolag torde någon uttrycklig replieringsskyldighet i och för sig icke böra
stadgas. Å andra sidan torde det vara naturligt att utnyttja ett statens
eget företag i största möjliga utsträckning för statliga myndigheters räkning
och detta inte minst i föreliggande fall då en betydande grad av
specialisering erfordras. Man bör därför förutsätta att marinen även i fortsättningen
låter utföra underhållsarbeten vid varvet i Karlskrona till i
stort sett den andel av den totala underhållsvolymen som i genomsnitt
varit för handen under de senaste fem åren. Denna fråga bör närmare
regleras genom avtal mellan bolaget och marinförvaltningen. Det bör även
vara naturligt för marinen att i vad avser moderniseringar, ombyggnader
och nybyggnader intimt samarbeta med ett företag av den speciella struktur,
som marinverkstäderna i Karlskrona för närvarande har och kan
bedömas äga även framöver. Ett sådant samarbete skulle bland annat
kunna ske genom att företaget i god tid får del av marinens planer i ifrågavarande
hänseenden, med angivande av vilka arbeten som bedömes vara
av beskaffenhet att lämpligen kunna komma i fråga under förutsättning
av godtagbara priser och leveranstider. Genom avtal mellan bolaget och
marinförvaltningen bör träffas överenskommelse angående erforderlig prioritet
för marinens arbeten, särskilt vid beredskapstillstånd eller vid utom
riket inträffad utomordentlig händelse, som i övrigt anses böra påverka
försvarets beredskap. Man får även förutsätta att det kan vara lämpligt
att med bolaget — i likhet med vad som skett mellan örlogsvarvet i Göteborg
och vissa civila varv därstädes — träffa avtal om principer för prissättningen
för av marinen beställda arbeten och om viss insyn i bolagets
räkenskaper i avseende å desamma. Vidare torde avtal få träffas angående
vissa säkerhetsanordningar och dylikt. Det bör särskilt utredas huruvida
det område, inom vilket bolagets verksamhet kommer att bedrivas, lämpligen
kan undantagas från skyddsområdesbestämmelserna. Marinens prioritets-
och säkerhetskrav liksom andra krav som kan bli aktuella på grund
av Karlskronavarvets särskilda ställning och marinens behov kan medföra
visst intrång i varvets rörelsefrihet. I den mån kompensation härför icke
kan anses föreligga genom företagets särskilda förmånställning enligt ovan,
torde ersättning få utgå enligt särskild överenskommelse mellan detsamma
och marinen.
Om marinverkstäderna i Karlskrona ombildas till ett fristående aktiebolag
kommer nuvarande örlogsvarvs producerande delar att utgå. Av
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 18k år 1960
örlogsvarvet kvarstår vid sådant förhållande de militärtekniska avdelningarna
med deras beställande, kontrollerande och förrådsförvaltande funktioner.
Dessa avdelningar föreslås i promemorian tillsammans bilda en
organisationsenhet — Karlskrona örlogsbas. Denna bör i förhållande till
marinkommandochefen erhålla samma organisatoriska ställning som nuvarande
örlogsvarv, d. v. s. i förvaltningshänseende lyda direkt under
vederbörlig central förvaltningsmyndighet, örlogsbasens huvuduppgift bör
vara att under marinförvaltningen svara för underhåll och utrustning av
flottans fartyg m. m. avsedda för marinkommando Syd. Det bör emellertid
enligt promemorian övervägas att till baschefen överföra även de nu i
marinkommandostaben ingående förvaltningsorganen. Inom örlogsbasen
bör icke förekomma produktion i någon form. I anslutning till förrådsverksamheten
kan det dock vara lämpligt att möjlighet finnes att utföra
mindre serviceåtgärder av natur att icke lämpligen böra fullgöras genom
en större produktionsenhet eller så speciella, att det skulle vara tyngande
för en dylik enhet att behöva tillhandagå med ifrågavarande tjänster.
Viktigt är enligt promemorian att hålla denna serviceverksamhet inom
mycket snäva gränser för att undvika dubbelarbete och dubblering av utrustning
och dylikt. Av 1953 års örlogsvarvsutredning uppdragna riktlinjer i
sagda hänseende synes i huvudsak lämpliga, örlogsbasen föreslås provisoriskt
skola organiseras med utnyttjande av för örlogsvarvet i Karlskrona
(med undantag av marinverkstäderna) för närvarande avsedda beställningar
och tjänster. Den slutliga organisationen anses framdeles böra bestämmas
på grundval av organisationsundersökningar av statens organisationsnämnd.
Vid undersökningarna bör jämväl ägnas uppmärksamhet åt
gränsdragningen mellan uppgifterna för örlogsbasen, å ena, och marinförvaltningen
(och övriga centrala förvaltningsmyndigheter) å andra sidan.
Då marinförvaltningens organisation är föremål för översyn av 1956 års
försvarsförvaltningssakkunniga, anses icke anledning finnas att dryfta
eventuella konsekvenser för marinförvaltningens (verkstadsbyråns) personalorganisation,
av att marinverkstäderna i Karlskrona utgår ur marinens
organisation utan dessa kan lämpligen övervägas i samband med ämbetsverkets
organisation i övrigt.
Ett särskilt avsnitt i promemorian avhandlar frågor rörande aktiebolagets
bildande, finansiering m. m. I promemorian anföres, att de allmänna
riktlinjerna för marinverkstädernas verksamhet bör vidgas. Bolagsordningen
föreslås i detta avseende få följande innehåll.
Bolagets verksamhet har till uppgift att bedriva varvs- och mekanisk
verkstadsrörelse eller annan därmed förenlig verksamhet av teknisk,
industriell eller kommersiell art.
Bolagets verksamhet bör enligt promemorian vara fullt affärsmässigt
inriktad. I den mån statsmakterna önskar ålägga bolaget några uppgifter
som innebär avsteg härifrån, anses detta böra ske genom avtal mellan
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
63
staten och bolaget. Om det av beredskapsskäl anses erforderligt, att bolaget
förses med särskild utrustning, som icke kan ekonomiskt utnyttjas
i bolagets fredsproduktion, bör bolaget erhålla särskild ersättning härför.
Dylik gottgörelse bör enligt promemorian bestridas från anslag under
fjärde huvudtiteln. De principer som gäller för förslagsanslaget Bestridande
av beredskapskostnader vid försvarets fabriksverk anses härvid kunna
vara vägledande.
Enligt promeiporian bör, som tidigare nämnts, särskilt avtal upprättas
mellan bolaget och marinen beträffande marinens prioritet i vissa lägen.
Utöver de avtal, som i detta sammanhang kan bli aktuella, bör bolaget
ej vara begränsat i sin verksamhet av andra lagar och bestämmelser än
de som gäller för företag i allmänhet. Staten bör sålunda utöva sitt inflytande
på rörelsen i egenskap av aktieägare på bolagsstämma.
Det förutsättes i promemorian, att till bolaget föres samtliga vid övergångstillfället
till marinverkstäderna hänförliga tillgångar och skulder samt
företagets hela rörelse.
Bolagets firma föreslås bli Karlskronavarvet AB.
För värderingen av vid övergången till statligt bolag förevarande tillgångar
och skulder uppdrages i promemorian följande riktlinjer.
Omsättningstillgångar •— material för den normala verkstadsdriften, pågående
arbeten, kundfordringar och för driften erforderliga likvida medel
— liksom kortfristiga skulder överlåtes till bolaget till samma värde, som
de har i marinverkstädernas utgående balansräkning omedelbart före övergången.
Maskiner och inventarier överlåtes till bokfört nettovärde beräknat med
hänsyn till anskaffningskostnad och värdestegring och med avdrag för
avskrivningar intill tidpunkten för bolagsbildningen.
Fastigheter och anläggningar jämte tomtvärde överlåtes till hos fortifikationsförvaltningen
bokfört nettovärde. Det förutsättes att marinverkstädernas
verksamhet i samband med bolagsbildningen koncentreras till
varvsområdets mellersta och västra delar. Detta innebär en viss omfördelning
i dispositionen av fastigheterna mellan nuvarande marinverkstäder
och örlogsvarvets militärtekniska delar.
I det område, som skall hänföras till marinverkstäderna, måste enligt
promemorian även ingå vissa utanför varvsmuren belägna områden, nämligen
delar av kvarteren i området Väster Udd, de båda boställena i kvarteret
Kanonen, Kronans tomt i kvarteret Dockan, Chapmansplan, bostadsområdet
Göta Lejon, stadsägan 109, bostäderna på Saltö samt bergrummen
under Klockstapeln.
En preliminär överslagsberäkning av tillgångarna per den 1 januari 1961
bar givit följande resultat.
Tomt .......................................... 2 500 000
Fastigheter ................................. 3 500 000
Maskiner .................................... 4 500 000
Rörelsemedel .............................. 5 000 000
Summa kronor 15 000 000
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
De planerade nyinvesteringarna har enligt promemorian beräknats till
27 miljoner kronor. Härtill kommer behov av rörelsemedel till ett beräknat
belopp av 5 miljoner kronor. Detta belopp kan, anföres det, synas lågt men
man bör enligt promemorian beakta, att bolagets dominerande verksamhet
avser marina arbeten för vilka förskott erhålles. Bolaget skulle sålunda
ha ett sammanlagt kapitalbehov av cirka (15 + 27 + 5=) 47 miljoner
kronor. Detta kapitalbehov skulle täckas dels med eget kapital i
form av aktiekapital och reservfond, dels med långfristiga lån. Relationen
mellan aktiekapital och lån påverkas bland annat av de lånevillkor,
som kan komma att uppställas. Det föreslås att det egna kapitalet i samband
med bolagsbildningen sättes till 32 miljoner kronor, varav 26,6 miljoner
kronor utgör aktiekapital och 5,4 miljoner kronor en reservfond,
som tillskapas genom att aktierna övertecknas med 20 %. I övrigt föreslås
bolaget skola finansieras genom lån. Härvid torde enligt promemorian i
princip två alternativ böra övervägas: antingen kan statligt lån lämnas
under fonden för låneunderstöd eller kan lån upptagas i öppna marknaden
mot statlig garanti. Det anses härvid böra nämnas att marinverkstäderna
i Karlskrona och Stockholm för närvarande har en rörlig kredit
hos riksgäldskontoret på 13 miljoner kronor, varav åtta miljoner kronor
enligt för närvarande gällande fördelning står till marinverkstädernas i
Karlskrona förfogande.
Sammanfattningsvis innebär promemorieförslaget följande.
Beräknat kapitalbehov: 47 miljoner kronor.
Därav eget kapital
Aktiekapital ............... 26,6 miljoner kronor
Reservfond .................. 5,4 miljoner kronor
32 miljoner kronor1
Långfristiga lån ........................ 15 miljoner kronor
47 miljoner kronor
1 Härav finansieras 15 miljoner kronor med apportegendom och 17 miljoner kronor med
nya medel.
Investeringarna är sålunda avsedda att täckas dels genom eget kapital
och dels med långfristiga lån. Rörelsemedlen täckes helt med långfristiga
lån. Genom att det nya kapital, som tillföres företaget, i första hand är
avsett för det omfattande investeringsprogrammet, kan enligt promemorian
ökningen av aktiekapitalet ske successivt till förut angivna belopp. Med
anknytning till de i aktiebolagslagen stadgade gränserna föreslås därför
bolagsordningen på ifrågavarande punkt skola innehålla, att aktiekapitalet
skall utgöra lägst 15 miljoner kronor och högst 27 miljoner kronor. Kungl.
Maj :t bör enligt promemorian föreslå innevarande års riksdag att besluta
om total aktieteckning till ett belopp av 32 miljoner kronor, av vilka 15
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
65
miljoner kronor svarar mot apportegendomen och således icke föranleder
någon statsutgift. Återstående 17 miljoner kronor föreslås skola disponeras
så att medel ställes till bolagets förfogande allteftersom investeringsarbetet
fortlöper, vilket enligt den i promemorian framlagda planen förutsättes
sträcka sig över fyra år. Anslagsmässigt bör enligt promemorian hela
beloppet upptagas i ett sammanhang, men beslutets återverkningar på
statens upplåningsbeliov blir beroende av den takt i vilken det av Kungl.
Maj:t realiseras. På samma sätt anses böra förfaras med den föreslagna
statsgarantin för långfristig upplåning. Om aktieteckning sker i etapper,
skall även vid senare tidpunkt än i samband med bolagsbildningen aktierna
tecknas till sådan kurs, att bolaget omedelbart erhåller den i aktiebolagslagen
stadgade reservfonden.
Med hänvisning till arbetsmarknadsstyrelsens i promemorian åberopade
remissyttrande erinras om att de statliga investeringarna i Karlskronavarvet
i varje fall delvis kan antagas ersätta eljest ofrånkomliga utgifter
för arbetslöshetens bekämpande. En betydande del av byggnads- och anläggningsarbetena
består av relativt okvalificerat arbete. Vidare framhålles,
att under de tre första åren bolagets verkstäder erhåller arbeten motsvarande
drygt 40 årsarbetare, något som i motsvarande mån minskar ett
eventuellt behov av stödbeställningar.
Aktiebreven bör enligt promemorian ställas till viss man. För den händelse
vissa aktier framdeles kan komma att överlåtas på utomstående
föreslås att i bolagsordningen skall intagas sedvanliga bestämmelser innebärande
skydd mot utländskt inflytande samt hembudsskyldighet. Statens
aktier i bolaget bör redovisas under fonden för statens aktier. Rösträtten
för dessa aktier på bolagsstämman förutsättes skola utövas av den Kungl.
Maj :t i varje särskilt fall därtill utser. Ändringar i bolagsordningen bör
för att äga giltighet fastställas av Kungl. Maj :t. Bolagets inre organisation
bör enligt promemorian fastställas av den blivande styrelsen.
De kollektivavtal som när bolaget börjar sin verksamhet gäller beträffande
arbetarpersonalen torde enligt promemorian få övertagas av bolaget
att gälla till dess uppsägning av desamma i vanlig ordning sker. I samband
med att marinverkstäderna blir bolag, bör all personal uppsägas från
nuvarande extra ordinarie eller extra anställningar. Då endast två ordinarie
tjänster finnes, gällande med förordnande för viss tid, behöver enligt
promemorian något problem icke uppstå beträffande denna personalkategori.
Ordinarie och extra ordinarie befattningshavare bör i möjligaste
mån beredas tillfälle att övergå till befattning i bolaget på de villkor som
kan överenskommas mellan bolaget och de anställda.
Beträffande personalens pensionering framhålles till eu början, att
staten för sina arbetare genomfört eu pensionering, som i stort sett varit
fördelaktigare än vad som gäller inom det privata näringslivet. Eu väsentlig
förändring har emellertid, påpekas det, numera skett genom alt allmän
5—280 oo Rihang till riksdagens protokoll 1961). 1 sand. Nr 18b
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
tjänstepension införts, gällande även den enskilda sektorn. De yngre arbetarna
torde enligt promemorian härigenom komma att få en pension
som i stort sett ger samma sammanlagda förmåner som den statliga arbetarpensioneringen.
För de äldre ställer sig frågan annorlunda. Det anses
därför enligt promemorian vara skäligt att de arbetare, som varit anställda
förslagsvis minst 10 år i statens tjänst, får bibehålla de pensionsförmåner
de skulle haft i statstjänst, dock synes pensionsålderns inträdande få bli
föremål för förhandlingar mellan bolaget och personalen i syfte att uppnå
enhetlig dylik (för närvarande 60 år, ATP 67 år) inom företaget. De
merkostnader, som uppstår genom att bolaget sålunda delvis övertager
pensionsskyldigheten för viss arbetarpersonal, som kommer att tjänstgöra
relativt kort tid i bolagets tjänst, kan icke preciseras. Skäl talar enligt
promemorian för att i någon form gottgöra bolaget dessa kostnader. Man
kan tänka sig att detta löses genom att staten allt efter pensionsfallens inträffande
betalar den proportionella andel av nu ifrågavarande pensionsdel,
som belöper sig på arbete i statens tjänst, men man kan även tänka
sig någon form av engångsgottgörelse, t. ex. räntefri kredit. I likhet med
vad som föreslagits i propositionerna 1943: 25 (överförande av flottans
skifferoljeverk å Kinnekulle till Svenska skifferoljeaktiebolaget) och
1941:68 (överförande av domänverkets skogsindustriella rörelse till ett
för ändamålet bildat bolag) förutsättes emellertid i promemorian, att denna
fråga får bli föremål för uppgörelse i samband med bolagsbildningen.
Även tjänstemän, som varit anställda längre tid i statstjänst, synes enligt
promemorian lämpligen böra beredas möjlighet att bibehålla nuvarande
pensionsförmåner. I detta syfte föreslås, att den som under minst tio år
varit innehavare av tjänst vid marinverkstäderna i Karlskrona skall få
kvarbliva vid de pensionsförmåner, vederbörande skulle erhållit i sin statliga
tjänst, dock med pensionsålder enligt vad som kan överenskommas
mellan bolaget och vederbörande personal. De kostnader, som följer av
att bolaget övertager den äldre personalens pensionering, bör eventuellt
kompenseras på sätt förut anförts beträffande arbetarpersonalen. Pensioner
för nytillträdande eller yngre personal bör utgå i enlighet med vad som
kan överenskommas vid förhandlingar mellan bolaget och personalen.
Vid övertagandet utgående pensioner föreslås även i fortsättningen skola
i sin helhet bestridas av staten.
I vad avser löne- och anställningsvillkor i övrigt får enligt promemorian
gälla vad därom kan överenskommas mellan bolagets ledning och personalen.
Anställd vid marinverkstäderna i Karlskrona som icke kan beredas anställning
vid aktiebolaget bör enligt promemorian om möjligt omplaceras
till annan likvärdig anställning. Det förutsättes ankomma på vederbörande
arbetsmarknadsorgan att i samarbete med bland annat försvarets personalnämnd
verka för vederbörandes omplacering.
Kungl. May.ts proposition nr 18b år 1960
67
I fråga om örlogsvarvet i Stockholm erinras i promemorian om att för
1959 års riksdag framlagts ett program för genomförande av örlogsvarvets
utflyttning till Muskö under eu sex-års period. Riksdagen har även anvisat
medel för att påbörja varvets utbyggnad enligt programmet. I detta
förutsattes att Muskövarvets uppgifter i fred skall begränsas till rutinmässig
skötsel och normalt årsunderhåll av flottans i området verksamma
fartyg. Ombyggnads- och andra mera omfattande arbeten skall utföras
på detta varv endast i de fall det är påkallat för utfyllnad av sysselsättningen;
i övrigt förutsättes dylika arbeten skola utföras vid annat marint
eller civilt varv. Civila arbeten avses icke utföras vid Muskö varvet liksom
heller icke nybyggnader. Kapaciteten vid varvet på Muskö kommer att
bli mindre än den som för närvarande finns vid Stockholms örlogsvarv.
Begränsningen av varvets uppgifter bar varit nödvändig för att hålla
nere kostnaderna för anläggningen — densamma utbygges främst som
krigsreparationsbas. Å andra sidan sätter beliovet av ur ekonomisk synpunkt
ändamålsenligt avpassade resurser för fredsunderhåll i anslutning
till flottans viktigaste övningsområde och förutsättningarna för en ekonomisk
drift en viss nedre gräns för varvets storlek. Man synes sålunda,
anföres det i promemorian, kunna utgå från att Muskövarvets arbetarstyrka
kommer att erhålla jämn sysselsättning med nvarina arbeten, huvudsakligen
avseende underhåll. Anledning föreligger enligt promemorian
icke att räkna med andra uppgifter för Stockholms örlogsvarv än dem
som förutsatts för det till Muskö utflyttade varvet. För Stockholmsvarvets
del anses därför problemet vara begränsat till att avse organisationen av
ett uteslutande marint underhållsvarv med jämn sysselsättning.
Uppgifterna för örlogsvarvet i Stockholm, närmare bestämt den blivande
varvsenheten på Muskö, avses, fortsättes i promemorian, skola begränsas
till arbeten för marinens (flottans) räkning, främst underhållsarbeten. Den
blivande varvsenhetens struktur gör enligt promemorian ett intimt samarbete
mellan varvets olika delar nödvändigt och naturligt, örlogsvarvsutredningens
förslag angående enhetlig ledning av varvets funktioner anses
därför ha särskild relevans i vad avser detta örlogsvarv. Ett steg i denna
riktning har, påpekas det, redan tagits genom Kungl. Maj :ts förut omnämda
beslut den 30 april 1959. Även i övrigt synes enligt promemorian
en enhetlig ledning enligt utredningens förslag innebära väsentliga fördelar
för örlogsvarvet i Stockholm såväl med dess nuvarande belägenhet som
efter dess utflyttning till Muskö. Med hänsyn härtill föreslås, att Stockholms
örlogsvarv ställes under enhetlig ledning av en varvschef i huvudsaklig
överensstämmelse med vad örlogsvarvsutredningen föreslagit. Varvschefen
bör liksom baschefen i Karlskrona och, i likhet med vad för närvarande
är fallet, i förvaltningshänseende lyda direkt under vederbörlig
central förvaltningsmyndighet. T likhet med vad förut anförts i avseende
å koncentrerandet av samtliga marinkommandots förvaltningsuppgifter
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 18 b år 1960
till baschefen i Karlskrona bör enligt promemorian övervägas att överföra
den nu vid marinkommandostaben för marinkommando Ost bedrivna förvaltningsverksamheten
till varvschefen, vilket underlättas om staben såsom
föreslagits flyttas till Västerhaninge.
örlogsvarvsutredningens förslag är, framhålles i promemorian, en normalorganisation.
Närmast torde utredningen haft i tankarna ett varv av
ungefär Karlskronavarvets storlek. Vissa jämkningar och förenklingar i
organisationen anses därför böra ske med hänsyn till det blivande Muskövarvets
avsevärt mindre omfattning. Utredningens förslag angående inrättande
av en befattning som teknisk direktör torde sålunda enligt promemorian
vid detta örlogsvarv medföra onödig omgång och överorganisation.
Erforderlig samordning av den tekniska verksamheten anses kunna erhållas
genomj den allmänplanering, som föreslagits för örlogsvarvet. Denna
hör direkt underställas varvschefen. Direkt underställda denne blir därigenom
även de tekniska avdelningarna. Med hänsyn till allmänplaneringens
organisatoriska ställning direkt under varvschefen synes enligt
promemorian särskild centralplanering icke vara erforderlig utan dess
arbetsuppgifter anses kunna sammanslås med allmänplaneringens. Någon
ekonomidirektör synes icke heller erforderlig enligt promemorian, medan
däremot sammanslagningen av ekonomiärenden för hela varvet under en
huvudman synes vara en rationell anordning. Det kan dock enligt promemorian
ifrågasättas att inordna tjänstemannaärenden och kontorsorganisationsfrågor
under den föreslagna administrativa sektionen. Även andra
jämkningar i detaljorganisationen kan enligt promemorian övervägas. Det
anses emellertid böra ankomma på marinförvaltningen att med beaktande
av det anförda och de av örlogsvarvsutredningen angivna principiella riktlinjerna
inkomma med förslag till den närmare organisationen av örlogsvarvet.
I promemorian framhålles att örlogsvarvsutredningen med hänsyn till
pågående utredning inom marinledningen icke gått närmare in på förrådsorganisationen.
I den av utredningen föreslagna organisationen anses
emellertid lätt kunna inpassas en för hela varvet gemensam förrådsavdelning
eller en i mindre utsträckning sammanförd förrådsorganisation. I
promemorian erinras om att försök pågår vid Göteborgs och Stockholms
örlogsvarv i riktning avseende en funktionellt upplagd förrådsorganisation,
innebärande sammanslagning av flera förrådsenheter till större, gemensamma
dylika. Det får enligt promemorian förutsättas, att erfarenheterna
av denna försöksverksamhet skall utnyttjas av marinförvaltningen vid
avgivande av förslag till detaljorganisation för örlogsvarvet i Stockholm.
De av 1953 års örlogsvarvsutredning föreslagna riktlinjerna för den
fasta egendomens redovisning och finansiering synes enligt promemorian
ändamålsenliga och ägnade att ligga till grund för föreskrifter i ämnet.
Enligt promemorian synes utredningens förslag till ekonomiska föreskri!-
69
Kungl. Maj.ts proposition nr 184 år 1960
ter för verkstadsrörelsen, innebärande fortsatt tillämpning av diversemedelsredovisning,
vara ägnade att läggas till grund för bestämmelser i
ämnet.
Den nya organisationen av Stockholms örlogsvarv skall, som förut sagts,
anpassas till blivande verksamhet på Muskö. Utflyttningen dit kan icke
vara avslutad förrän efter 1965. Betydande fördelar torde emellertid enligt
promemorian kunna uppnås om varvet redan vid nuvarande lokalisering i
görligaste mån personellt och organisatoriskt inriktas på förhållandena
vid Muskö. Delvis har, påpekas det, så redan skett vid de personalinskränkningar
som genomförts under de två senaste åren. En konsekvent inriktning
har emellertid icke varit möjlig så länge organisationsfrågan hållits
öppen. Av anförda skäl anses Stockholms örlogsvarv snarast böra omorganiseras
enligt de riktlinjer som angivits i det föregående. Marinförvaltningen
föreslås få i uppdrag att utarbeta förslag till detaljorganisation med
sikte på att den nya organisationen skall kunna tillämpas med början den
1 juli 1961.
I promemorian erinras om att den vid Göteborgs örlogsvarv bedrivna
verksamheten är av begränsad onffattning och i viss utsträckning bygger
på samarbete med befintliga civila varv i dess närhet. Dess organisation
innehåller icke några särskilda marinverkstäder utan en varvschefen direkt
underställd verkstadsavdelning. Organisationen synes enligt promemorian
i övrigt vara ändamålsenlig och anpassad till principerna i örlogsvarvsutredningens
förslag. Detsamma gäller beträffande de ekonomiska föreskrifter,
som utfärdats för nämnda verkstadsavdelning och som överensstämmer
med de för försvarets övriga verkstäder av första klass gällande. Frågan
om en eventuell ytterligare anpassning av örlogsvarvets i Göteborg organisation
och för dess verksamhet gällande föreskrifter förutsättes emellertid
enligt promemorian skola närmare prövas av marinförvaltningen.
Yttranden
Promemorians förslag beträffande produktionsinriktningen vid
Karlskrona örlogsvarv tillstyrkes eller lämnas utan erinran i princip
av arbetsmarknadsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
länsstyrelsen i Blekinge lun, sjöfartsstyrelsen, landsorganisationen,
statstjänarkartellen, försvarets civila personals förbund, försvarets civila
tjänstemannaförbund, riksräkenskapsverket, stadsfullmäktige i Karlskrona
och Sveriges akademikers centralorganisation.
Arbetsmarknadsstyrelsen delar helt den i promemorian framförda uppfattningen,
att frågan om den framtida produktionsinriktningen vid Karlskronavarvet
icke får bedömas uteslutande som ett militärt problem utan
att särskild vikt maste fästas vid arbetsmarknadsläget och de näringspolitiska
förhållandena i östra Blekinge. Även i den starkt förbättrade konjunktur
som nu råder iinns, anför styrelsen, i Karlskronaområdet ett för
-
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
hållandevis stort antal personer som till följd av ålder, lokal bundenhet
och andra orsaker ej kan bli föremål för omskolning och inte kan flyttas
till annan ort. Liknande synpunkter anföres av landsorganisationen, länsstyrelsen
i Blekinge län, sjöfartsstyrelsen och Karlskrona stad.
Överbefälhavaren uttalar, att marinverkstäderna såsom fristående företag
bör ges en produktionsinriktning, som utöver den för marinen nödvändiga
reparationskapaciteten ej binder företaget till militära beställare.
Statens sakrevision anför, att det med tanke på de lokala arbetsförhållandena
måhända kan vara motiverat att driva industriell verksamhet med
inriktning mot mekanisk verkstadsrörelse. Sakrevisionen anser emellertid,
att promemorian ej givit erforderlig klarhet angående förutsättningarna
för en utvidgad verkstadsdrift baserad på tillverkning av egna produkter.
Fabriksstyrelsen anför liknande synpunkter och uttalar bland annat att
det enligt styrelsens erfarenhet är förenat med stora svårigheter att finna
civila produkter som lämpar sig för mera omfattande sidotillverkning till
en försvarsindustri. Styrelsen anser, att då det gäller att effektivt utnyttja
tillverkningskapacitet av den väsentliga omfattning varom här är fråga
övertygande utredning måste göras angående vilka produkter som lämpligen
bör ingå i civiltillverkningsprogrammet. I ett särskilt yttrande ställer
sig överingenjören och chefen för fabriksbyrån tveksam till möjligheterna
att genom marknadsundersökningar ernå vidgade kunskaper om de olika
arbetsobjekt som marinverkstäderna bör sysselsättas med. Man kan inte
hoppas att genom marknadsundersökningar hitta produktionsområden där
det föreligger ett vacuum som marinverkstäderna omgående skulle kunna
börja fylla.
Marinledningen hävdar, att en omläggning av produktionen vid marinverkstäderna
i Karlskrona bör föregås av noggranna marknadsundersökningar
i syfte att finna lämpliga produkter som kan saluföras med framgång.
Marinledningen anför i anslutning härtill:
Det kommer sannolikt vid en sådan undersökning att utkristalliseras i
huvudsak två produktionsområden krävande två skilda produktionsenheter
nämligen en för större marina arbeten såsom större årsöversyner, generalöversyner,
moderniseringar och dylikt och en andra för den nya produktionen
som är avsedd att ge arbetstillfälle för den överskjutande personal
som ej kan sysselsättas inom den första produktionsenheten. Utan
en noggrann undersökning är det ej möjligt att med säkerhet säga något
om eventuell överensstämmelse mellan de olika verksamhetsområdena och
därmed om ett sammanförande eller ett fullständigt åtskiljande av de motsvarande
produktionsenheterna är det riktigaste. Den s. k. Karlskronavarvsutredningen
av år 1959 har dock visat att civil varvsdrift för närvarande
bedömes icke kunna bli ekonomiskt bärande.
Försvarets förvaltningsdirektion finner det nödvändigt, att man genom
ingående marknadsundersökningar söker utröna vad som skall produceras
och ersättningsmöjligheterna. Kommerskollegium anser att möjligheterna
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960 71
att skapa en varaktig marknad på det civila området bör undersökas närmare.
Sveriges industriförbund ställer sig tveksamt till huruvida den föreslagna
omläggningen av produktionen vid örlogsvarvet är påkallad ur sysselsättningssynpunkt.
Förbundet framhåller att man under senare delen av
50-talet haft en sysselsättningsökning inom Karlskronaregionen trots att
sysselsättningen vid marinverkstäderna minskat. Industriförbundet menar,
att de sysselsättningssvårigheter som kan tänkas uppkomma vid
Karlskronavarvet bör kunna bemästras på annat sätt än genom en utvidgning
av verksamheten. Industriförbundet anser sålunda att åtgärder
måste vidtagas i syfte att nedbringa antalet anställda. En utvidgning av
marinverkstädernas varvsrörelse anses ej heller motiverad av bristande
kapacitet hos varvsindustrin i landet.
Förslaget att marinverkstäderna i Karlskrona skall ombildas till
aktiebolag tillstyrkes eller lämnas utan erinran av försvarets fabriksstyrelse,
kommer skollegium, länsstgrelsen i Blekinge län, Karlskrona stad,
sjöfartsstgrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap, riksräkenskapsverket, landsorganisationen och Sveriges
akademikers centralorganisation.
Landsorganisationen anför sålunda, att LO ej har anledning att ändra
den i yttrandet över 1953 års örlogsvarvsutrednings betänkande intagna
ståndpunkten att aktiebolagsformen är den lämpligaste organisationsformen
för verksamhet som är avsedd att bedrivas vid marinverkstäderna i
Karlskrona. Ett överförande av marinverkstäderna till försvarets fabriksstyrelse
vilket alternativ kortfattat diskuteras i departementspromemorian
skulle enligt LO knappast medföra jämförbara fördelar. Det är nämligen
här fråga om ett företag inom ett helt annat verksamhetsområde än det
för detta verk normala vilket dessutom, om promemorians målsättning
accepteras, kommer att få en helt annan inriktning mot konkurrens om
arbetsuppgifter för den enskilda marknadens räkning, med därav följande
krav på försäljnings- och ackvisitionsverksamhet av annan omfattning än
den som är vanlig för övriga företag under fabriksverket. Under dessa förhållanden
kräves enligt LO en företagsledning med en beslutanderätt och
handlingsfrihet av andra dimensioner än som förefaller vara möjlig att erhålla
inom ramen för försvarets fabriksverk. Därtill kommer att företaget
om det inordnas i fabriksverket i fråga om användandet av vinstmedel och
investeringsverksamhet skulle ha alt följa i stort sett samma bestämmelser
som för närvarande.
Även försvarets fabriksstyrclse anser det mindre lämpligt att inordna
marinverkstäderna i försvarets fabriksverk. Styrelsen framhåller, att bolagsformen
bäst torde lämpa sig för den tänkta verksamheten som torde
kräva ett mindre författningsbundet handlande än som för närvarande står
de statliga affärsdrivande verken till buds.
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
Överingenjören vid försvarets fabriksstyrelse anför i sitt särskilda yttrande,
att ytterligare fördelar för marinverkstäderna kan erhållas om den
lösningen valdes, att aktiebolaget ägdes och administrerades av försvarets
fabriksstyrelse. Styrelsens erfarenhet av bland annat administration, rationell
drift, anläggningsprojektering och försäljning på såväl den civila svenska
marknaden som viss exporterfarenhet skulle då kunna utnyttjas för marinverkstäderna.
Reservanten anser det otvivelaktigt att efter övergångsårens
svårigheter ett samgående även kommer att medföra fördelar för
fabriksverket.
Statskontoret hävdar, att frågan om ändrad driftsform bör bedömas på
grundval av de förslag som 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna
kommer att framlägga. Sveriges industriförbund, tjänstemännens
centralorganisation och statens sakrevision ger utryck för samma
uppfattning.
1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna, som icke anser
sig kunna bedöma om de ekonomiska förutsättningarna att tillskapa
ett aktiebolag med i promemorian angivna arbetsuppgifter med visshet
föreligger, anser aktiebolagsformen vara att i princip föredraga därest det
finns reella marknadsmässiga förutsättningar för den tilltänkta driften
och det med hänsyn härtill visar sig uppenbart att behov föreligger av en
företagsform som aktiebolagets för tillgodoseende av affärsmässighet och
effektivitet.
Överbefälhavaren framhåller, att om man av andra än militära skäl anser
sig böra bibehålla en omfattande statlig industri i Karlskrona och ge den
delvis civil inriktning och större kapacitet än den för krigsmakten erforderliga,
så har överbefälhavaren icke anledning att motsätta sig en eventuell
omorganisering av Karlskronavarvet till ett statligt aktiebolag.
Marinledningen vill ej heller motsätta sig att ett statligt aktiebolag »av
sociala skäl» inrättas i Karlskrona »omfattande en civil produktion skild
från marinens verksamhet». Marinledningen önskar därutöver egna resurser
för underhåll och reparation av flottans fartyg.
Försvarets civilförvaltning anser det orealistiskt att inom rimlig tid
åstadkomma en godtagbar lösning på annat sätt än genom det föreslagna
bolaget. Ämbetsverket räknar därför med att bolaget kommer till stånd,
ehuru ämbetsverket hyser skepsis mot anordningen. Försvarets förvaltnings
direktion förutsätter, att ett beslut om bolagsbildning skall bygga på
ekonomiskt hållbara kalkyler. Under denna förutsättning saknar direktionen
anledning att göra invändningar mot att ett bolag bildas.
Departementspromemorians förslag att bolaget skall sortera under försvarsdepartementet
avstyrkes av försvarets civilförvaltning, försvarets förvaltningsdirektion,
marinledningen och statskontoret. Förvaltnings direktionen
anser förslaget ej vara sakligt motiverat. Med de uppgifter som skulle
ankomma på det tilltänkta bolaget blir detta en civil investering som knap
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 är 1960
73
past bör hänföras till försvarsdepartementet, överbefälhavaren ifrågasätter
om icke bolaget bör sortera under annat departement än försvarsdepartementet.
Av de remissinstanser som yttrat sig över det i promemorian uppgjorda
investeringsprogrammet anför försvarets fabriksstijrelse, att styrelsen
saknar anledning att ingå på närmare granskning och bedömning av
investeringsprogrammet men att kostnaderna för programmet förefaller för
lågt beräknade. Även landsorganisationen betvivlar, att kapitaltillskottet är
tillräckligt. LO framhåller bland annat, att det synes optimistiskt att kalkylera
med att företaget skulle kunna med egna medel finansiera nyanskaffningar
av maskiner m. m. till plåtslageriet till en beräknad kostnad
av 3,6 miljoner kronor. Om verksamheten i ökad utsträckning inriktas mot
den civila marknaden och nya tillverkningar upptas får man enligt landsorganisationen
även ta hänsyn till att betydande kostnader för konstruktions-
och forskningsarbete samt för försäljning och marknadsbearbetning
kan tillkomma. LO menar emellertid, att även om upprustningen av marinverkstäderna
kommer att dra högre kostnader än i promemorian kalkylerade
är det ändå en rimlig uppoffring för att i Karlskronaområdet bevara
en för både arbetsmarknaden och bygdens ekonomiska och sociala liv i
övrigt så viktig nyckelindustri som varvet utgör. Detta innebär icke att
LO förordar, att Karlskronavarvet skall subventioneras med statliga medel
under all framtid. LO anser det tvärtom viktigt, att företaget skötes efter
strikta affärsmässiga principer och att det efter en viss övergångstid kan
förutsättas bli självbärande. LO understryker, att statsmakterna redan från
början bör ge företaget tillräckliga ekonomiska resurser så att det verkligen
förmår att framgångsrikt genomföra en så kostnadskrävande uppgift
som ett öppnande av nya marknader utgör och härigenom blir räntabelt på
längre sikt.
Länsstyrelsen i Blekinge menar, att de föreslagna åtgärderna endast
representerar ett minimiprogram för varvets upprustning. Som en allvarlig
begränsning betecknar länsstyrelsen den omständigheten att förslaget icke
upptar någon docka eller bädd för nybyggnader. Stadsfullmäktige i Karlskrona
uttalar, att det varit önskvärt om redan nu medel beräknats för nybyggnadsbädd.
Även statens sakrevision anser, att kostnaderna för en modernt
utrustad nybyggnadsbädd borde ha inräknats i investeringsbeloppet.
Försvarets förvaltningsdirektion ifrågasätter om man icke för en verkligt
rationell verkstadsdrift bör räkna med ett investeringsbehov av minst
100 000 kronor per produktiv arbetsplats. Med utgångspunkt häri menar
förvaltningsdirektionen att det i promemorian beräknade investeringsbeloppet
är otillräckligt.
Mar inledning en anser, att den enligt promemorian föreslagna uppläggningen
pekar hän mot inrättandet av ett nybyggnadsvarv. Marinlcdningcn
anför vidare, all den om- och tillbyggnad som föreslås innebär väsentliga
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 18^ år 1960
ingripanden i av marinen nu disponerade byggnader och områden. I kostnadsberäkningarna
upptages dock icke några medel för att gottgöra marinen
för de lokaler den nödgas avstå till bolaget och ej heller har hänsyn tagits
till kostnader för förflyttningar av nuvarande militärtekniska avdelningar,
av marinledningen preliminärt uppskattade till 4,5 miljoner kronor.
Dispositionsplanen omfattar också rivning och ianspråktagande dels
av utrymme där staten nyligen gjort icke oväsentliga investeringar dels av
sådana som är av värde ur beredskapssynpunkt.
Kommerskollegium avstyrker förslaget om investeringar och hävdar,
att det bör ankomma på bolagets styrelse att framdeles lämna förslag i fråga
om investeringar.
Vad som i promemorian föreslagits rörande avtal mellan bolaget
och marinförvaltningen anser sig försvarets förvaltningsdirektion
böra avstyrka. Förvaltningsdirektionen framhåller, att den ifrågasatta anordningen
skulle innebära att upphandlingskungörelsens bestämmelser
sättes ur kraft. Direktionen hävdar, att om ett bolag bildas bör detta arbeta
i öppen konkurrens med andra företag såväl enskilda som statliga. Även
försvarets fabriksstyrelse motsätter sig promemorians förslag om avtal.
Fabriksstyrelsen framhåller, att den rätt till prioritet som marinen enligt
promemorian avtalsvägen skulle tillförsäkras för sina beställningar under
beredskap synes i det närmaste betydelselös. Sveriges industriförbund påpekar,
att en prioritet åt marinens arbete kan medföra att de civila arbetena
tidvis kommer att eftersättas och att det därför kan bli svårt att lämna
bindande löften om leveranser till civila kunder. En långtidsplanering som
är nödvändig för att upprätthålla konkurrenskraften i ett verkstadsföretag
kan härigenom komma att äventyras.
Marinledningen anser, att ett avtal mellan marinen och bolaget bör träffas
på i princip samma sätt som för närvarande sker mellan Göteborgs örlogsvarv
och civila varv därstädes. Marinledningen menar, att marinens behov
av snabba mindre reparationer och annan service bäst tillgodoses genom
att vissa begränsade serviceresurser står till marinens förfogande i
Karlskrona på i princip samma sätt som i Göteborg. Vidare hävdar marinledningen,
att någon prioritet för marina arbeten vid beredskapstillstånd
och dylikt ej är erforderlig utan att därmed åsyftad verkan lämpligen kan
uppnås genom utläggande av s. k. krigsproduktionsbesked vid bolaget på
samma sätt som sker vid privata industrier. Avtal om fredstida prioritet
bör ej heller träffas. Marinledningen anför, att endast genom att principen
om fri konkurrens tillämpas kan det statliga bolaget bedriva sin verksamhet
så att det även med marina arbeten som grundval får möjlighet till produktion
på den civila marknaden.
Överbefälhavaren motsätter sig bestämt att marinen ålägges replieringsskyldighet
gentemot det föreslagna bolaget. Ej heller statens organisationsnämnd
och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anser, att nå
-
Kiingl. Maj:ts proposition nr 1S4 år 1960
75
gon uttrycklig replieringsskyldighet bör föreligga. De marina myndigheterna
bör enligt organisationsnämnden tillförsäkras full frihet att genom
utnyttjande av konkurrens varven emellan söka erhålla fördelaktiga priser.
Försvarets civilförvaltning anser, att avtal bör få träffas endast med
Kungl. Maj :ts medgivande.
Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att det i och för sig bör vara möjligt
att avtalsvägen reglera alla viktiga detaljer i relationerna mellan marinen
och varvet på ett för båda parterna tillfredsställande sätt. Länsstyrelsen utgår
ifrån att vad som i framtiden kommer att binda flottan vid Karlskronavarvet
framför allt kommer att utgöras av de fördelar varvet kan erbjuda
genom sin lokalisering, sin sakkunskap beträffande ifrågavarande arbeten
samt kostnaderna för och kvaliteten på utförda prestationer. Länsstyrelsen
menar, att detta i och för sig icke utesluter att avtal om viss repliering
på Karlskronavarvet träffas. Såvitt länsstyrelsen kan finna är vad som i
detta hänseende anförts i promemorian väl avvägt och ägnat att ligga till
grund för kommande förhandlingar mellan parterna.
Kommerskollegium uttalar, att det ej borde vara mera stötande om statliga
verk lämnade Karlskronavarvet viss förhandsrätt till beställningar än
den liknande konkurrensbegränsning som vid behov förekommer inom de
privata industrikoncernerna.
Vad gäller den funktionella gränsdragningen mellan bolaget
och örlogsbasen anför länsstyrelsen i Blekinge län, att frågan om de
framtida relationerna mellan flottan och varvet är intimt sammanvävd med
frågan om vilka fartygsarbeten som skall utföras i den föreslagna örlogsbasens
egen regi. Länsstyrelsen menar, att den föreslagna örlogsbasen bör
beredas möjlighet att själv utföra alla löpande servicearbeten i den utsträckning
detta kan ske utan att kraven på ett effektivt utnyttjande av personal
och övriga resurser på örlogsbasen eftersättes. Marinledningen framhåller,
att de militärtekniska avdelningarnas uppgift är att handhava alla
de underhållsarbeten m. m. som sammanhänger med flottans övningar i
fred att hålla materielen i den högsta möjliga beredskap samt att ansvara
för att förrådshållen materiel är kurant och i användbart skick. Marinledningen
hävdar, att den egentliga serviceverksamheten avseende krigsmateriel
och övrig för marinen speciell materiel bör kvarligga vid och i viss
mån övertagas av den efter bolagets eventuella utbrytande kvarstående delen
av örlogsvarvet. Genom en sådan uppdelning undvikes enligt marinförvaltningens
mening en del av vid nuvarande organisation förekommande
dubbelarbete i det att den funktionskontrollerande myndigheten erhåller
tillräckliga resurser att själv utföra vissa smärre arbeten. Man skulle
härigenom enligt marinledningen få ett avsevärt enklare och mindre kostnadskrävande
beställnings- och kontrollförfarande än det nuvarande.
Marinledningen tar även upp den i promemorian föreslagna lokala gränsdragningen
mellan örlogsbasen och det föreslagna bolaget och föreslår så
-
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b är 1960
lunda, att bolagets östra gräns dragés från en punkt cirka 30 m väster om
Lindholmsbrons norra landfäste rakt norrut till byggnad 198 (cementgjuteriet)
vid Slipgatan så att vägen till Lindholmen i sin helhet förblir inom
marinens område. Vidare föreslås att den östra landgränsen mellan bolaget
och örlogsbasen skall dragas från nämnda byggnad 198 utmed berget nedanför
byggnadsdepartementets kontor till Kansligatans västra ände och
vidare nordostvart utmed gränsen mellan »gamla och nya» varvet. Genom
en sådan gränsdragning kommer såväl Polhemsdockan som torpedbåtsslipen
att befinna sig inom det av marinen disponerade området. Marinledningen
anser, att örlogsbasen har behov av torpedbåtsslipen bland annat för
beredskapsförläggning av smärre fartyg och båtar. Från de områden utanför
varvsmuren som enligt promemorian skall tillföras bolaget bör enligt
marinledningen erforderliga delar kring det gamla Chapmansbostället undantagas
för att bibehålla detta områdes estetiska och kulturhistoriska värde.
Beträffande den västra landgränsen till bolagets område framhåller marinledningen
att de lokaliteter som marinen disponerar i den s. k. »Göta
källare» äger så stor betydelse ur beredskapssynpunkt, att de ovillkorligen
måste kvarbliva i marinens ägo. Bolagets västra gräns bör därför dragas
från torpedhamnens utsida till varvsmurens sydvästra hörn. Marinledningen
hävdar, att om angivna förslag till gränsdragning icke godtages bör
med bolagets medel anordnas en ny förbindelse mellan östra delen av varvet
på Trossö och Lindholmen i stället för den gamla »flottans skeppsbro».
En dylik förbindelse beräknas kosta cirka 6 miljoner kronor.
Fortifikationsförvaltningen anför likaledes vissa synpunkter i fråga om
den lokala gränsdragningen. Ämbetsverket anser därjämte bland annat att
föreslagen dispositionsplan för bolaget innebär ett drastiskt ingrepp och
i alltför ringa utsträckning synes taga hänsyn till miljömässiga, estetiska
och kulturhistoriska synpunkter. Byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet
anför liknande synpunkter och föreslår en gränsdragning som i stort
ansluter sig till den av marinledningen föreslagna.
Beträffande det föreslagna bolagets finansiering anför riksräkenskapsverket,
att det investeringsanslag som för finansiering av bolagets egna
kapital avses skola anvisas under fonden för statens aktier bör bestämmas
till det i promemorian upptagna beloppet med avdrag av ett belopp motsvarande
värdet av den apportegendom som icke utgöres av likvida medel.
De likvida medlen bör enligt riksräkenskapsverket tillföras investeringsstaten
för fonden för statens aktier såsom övriga kapitalmedel. Fonden för
statens aktier bör vidare uppskrivas med ett belopp motsvarande värdet
av de tillgångar i övrigt efter avdrag av skulder som lämnas i utbyte mot
aktier varvid marinens delfond av försvarets fastighetsfond nedskrives med
ett belopp som motsvarar det bokförda nettovärdet av de tillgångar vilka
överförts från sistnämnda fond. Då en uppskrivning av fonden för statens
aktier med värdet av den apportegendom som är att hänföra till försvarets
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
77
fastighetsfond enligt riksräkenskapsverket kominer att medföra en motsvarande
ökning av statens bokförda nettoförmögenhet anser verket emellertid,
att det kan ifrågasättas om icke det värde som sålunda kommer att
upptagas för ifrågavarande aktier bör nedsättas så att någon ökning av
statens bokförda nettoförmögenhet icke uppkommer. I varje fall bör en
sådan nedskrivning ske om aktieutdelningen från det nya bolaget icke
kan förväntas ge en tillfredsställande avkastning på det investerade kapitalet.
Riksräkenskapsverket påpekar vidare, att vid beräkning av behovet
av rörelsemedel för det föreslagna bolaget har hänsyn tagits till att bolagets
dominerande verksamhet avser marina arbeten för vilka förskott erliålles.
Riksräkenskapsverket förutsätter härvid att till bolaget skall få
lämnas förskott och göras utbetalningar å konto från marinens anslag endast
i den utsträckning som motsvarar vad den privata industrin kräver
av sina beställare.
överbefälhavaren framhåller, att det med hänsyn till försvarets hårt
ansträngda kapitalbudget är angeläget att anläggningarna icke värderas
alltför lågt samt att marinen ersättes av bolaget för indirekta investeringsbehov
som uppstår genom det föreslagna företagets behov av lokaler m. m.
Vid värderingen av de byggnader som ingår i apportegendomen synes
det marinledningen rimligt att staten begagnar det nettovärde till vilket
byggnaderna är upptagna i försvarets fastighetsfond. Marinledningen anför,
att värdet av de nytillkomna objekt vilka ännu icke invärderas i fastighetsfonden
icke medtagits i beräkningarna. Vidare har maskinerna upptagits till
4 miljoner kronor vilket med 6,5 miljoner kronor underskrider deras i marinverkstädernas
balansräkning för 1958—1959 upptagna värde. Därutöver tillkommer
den nya kranen till ett värde av cirka 2 miljoner kronor. Marinledningen
menar, att om det föreslagna bolaget i form av apportegendom tillföres
tillgångar som är undervärderade får det därmed ett särskilt förmånligt läge
ur konkurrenssynpunkt i det att det undgår avskrivnings- och räntekostnader
till avsevärda belopp. Bolaget kommer sålunda att i förhållande till
konkurrenter framstå som subventionerat förutom att de framlagda lönsamhetskalkylerna
blir missvisande. Industriförbundet anser att en olägenhet
för det nya bolaget skulle vara att de fasta kostnaderna skulle bli
oproportionerligt höga för tomt och byggnader vilket anses inverka menligt
på bolagets möjlighet att konkurrera på den civila marknaden.
Fortifikationsförvaltningcn framhåller att den föreslagna principen för
värdering av byggnader, anläggningar och mark som avses skola överföras
till bolaget överensstämmer med den praxis som tillämpas vid överförande
av sådana tillgångar statliga myndigheter emellan. Då bolaget avses skola
driva sin verksamhet på rent kommersiell basis kan det enligt ämbetsverket
måhända vara motiverat att i stället upptaga dessa tillgångar till ett värde
som beräknats efler kommersiella grunder. Det till fastighetsfonden
bokförda nettovärdet av de byggnader och anläggningar, vilka föreslå skola
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
överföras till bolaget, uppgår till cirka 3,5 miljoner kronor, och överensstämmer
sålunda med det belopp som i promemorian angivits under beteckningen
fastigheter. Här tillkommer emellertid ett belopp om cirka 4
miljoner kronor avseende den s. k. Karlskronapiren som bekostats av
medel för arbetslöshetens bekämpande. Det bokförda markvärdet åter uppgår
enligt fortifikationsförvaltningens beräkningar till cirka 1,5 miljoner
kronor eller cirka 1 miljon kronor mindre än vad i promemorian angivits.
Bruttovärdet av byggnader och anläggningar, bergrummen oräknade, uppgår
enligt fortifikationsförvaltningens beräkningar till ett belopp av storleksordningen
35 miljoner kronor.
Sedan marinverkstäderna utbrutits ur varvsorganisationen kvarstår de
militär tekniska avdelningarna vilka är egentliga förvaltningsorgan.
Det i promemorian framlagda förslaget att sammanföra de militärtekniska
avdelningarna till en organisationsenhet, Karlskrona örlogsbas,
kan statens organisationsnämnd ej biträda. Enligt nämndens mening skapar
de ändrade förhållandena förutsättning för att ställa all verksamhet
inom marinkommandot under marinkommandochefens direkta ledning.
Nämnden ser bestämda fördelar i detta och påpekar, att organisationsformen
med en sammanhållande örlogsbaschef varit berättigad så länge de
stora marinverkstäderna med sin i förhållande till marinkommandochefen
fria ställning ingår i den marina organisationen. Genom att örlogsbasen
underställes marinkommandochefen kommer enligt nämnden denne icke
blott att ensam få ansvaret för mobiliseringsförberedelserna — ett ansvar
som han i nuläget delar med chefen för örlogsvarvet — och det operativa
krigsförberedelsearbetet utan till hans direkta förfogande kommer även
att ställas de organ som han behöver för fullgörandet av dessa uppgifter.
Härigenom vinnes bland annat att freds- och krigsorganisationen kan
utformas på ett ensartat sätt och att man i detta hänseende följer samma
principer som gäller för kustartilleriförsvaren. Ledningen av marinkommando
Syd bör sålunda enligt organisationsnämnden i fred under marinkommandochefen
organiseras på stab och förvaltningsorgan nämligen
vapenförvaltning, fartygsförvaltning, intendenturförvaltning, byggnadsförvaltning,
sjukvårdsförvaltning och kassaavdelning. I samband med omorganisationen
bör dock enligt nämndens mening övervägas att inordna
marinkommandots byggnadsförvaltning under fortifikations- och byggnadsförvaltningen
vid Blekinge kustartilleriförsvar. Chefen för ifrågavarande
förvaltningsorgan skulle härvid i frågor som direkt angår marinkommandot
bli föredragande inför marinkommandochefen. Vid en sådan
organisation, framhåller nämnden, kommer ökade krav att ställas på
marinkommandostabens ledande och samordnande uppgifter inom underhållstjänsten.
Staben kan till följd härav behöva i viss utsträckning förstärkas.
Till denna liksom till övriga frågor rörande organisationens utformning
i detalj önskar organisationsnämnden få återkomma om, såsom
Kungl. Maj:ts proposition nr 18''t år 1960
79
förutskickats i departementspromemorian, åt nämnden uppdrages att
verkställa organisationsundersökningar såsom grundval för ett slutgiltigt
organisationsförslag. Den för marinkommando Syd sålunda skisserade
organisationen kan enligt organisationsnämnden i princip tillämpas även
för marinkommando Ost och marinkommando Väst.
Överbefälhavaren och marinledningen framför synpunkter, som nära ansluter
till organisationsnämndens nyss redovisade. Marinledningen föreslår,
att flottans regionala förvaltningar med respektive marinkommandochefer
som chefer organiseras såsom örlogsförvaltningar enligt följande.
MKO: en örlogsförvaltning närmast under en souschef och omfattande
centralplanering med expedition samt
vapenavdelning,
fartygsavdelning,
intendenturavdelning,
s j ukvårdsavdelning,
byggnadsavdelning,
ekipageavdelning,
verkstadsavdelning och
ekonomiavdelning;
MKS: en örlogsf örvaltning närmast under en souschef och omfattande
centralplanering med expedition samt
vapenavdelning,
fartygsavdelning,
intendenturavdelning,
s j ukvårdsavdelning,
byggnadsavdelning,
ekipageavdelning och
ekonomiavdelning;
MKV: en örlogsförvaltning närmast under en souschef och omfattande
centralplanering med expedition samt
vapenavdelning med ekipagesektion,
fartygsavdelning,
intendenturavdelning med ekonomisektion,
s j ukvårdsavdelning,
byggnadsavdelning och
verkstadsavdelning.
Cheferna för de i respektive örlogsförvaltningar ingående sakorganen:
vapen-, fartygs-, intendentur-, sjukvårds- och byggnadsavdelningarna, bör
fortfarande vara förvaltningsgrenschefer.
Marinledningen anför i anslutning härtill hland annat följande.
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
Ovan i de olika örlogsförvaltningarna ingående byggnadsavdelningar
böra alla — i likhet med vad fallet för närvarande är vid Stockholms örlogsvarv
— förvalta samtliga flottans byggnader inom marinkommandot,
antingen dessa hänföras till marinens delfond eller befästningars delfond.
Fördelarna med organisationen i detta hänseende inom Marinkommando
Ost ha visat sig så stora i förhållande till nuvarande uppdelning inom
Marinkommando Syd och Väst, att marinledningen förordar, att en sådan
sammanslagning snarast kommer till stånd även inom de två senare marinkommandona.
Den inbördes olikheten mellan de föreslagna örlogsförvaltningarnas
uppbyggnad enligt ovan är betingad av att dels tillkomsten av ett statligt
bolag i Karlskrona medför att någon verkstadsavdelning ej erfordras
vid örlogsförvaltning Syd, dels den mindre omfattningen av uppgifterna
inom Marinkommando Väst ansetts där möjliggöra en sammanslagning
av vissa organ i likhet med vad fallet är för närvarande. Om marinledningens
ovan uttalade uppfattning skulle accepteras, att den bästa lösningen
är ett under enhetlig ledning stående örlogsvarv i Karlskrona, skulle
ovan nämnd olikhet mellan örlogsförvaltningarna Ost och Syd bortfalla.
Marinledningen vill emellertid i detta sammanhang understryka, att den
av statsmakterna beslutade utflyttningen av Stockholms örlogsvarv och
övriga förvaltningsmyndigheter inom Marinkommando Ost kan medföra
krav på viss modifiering av örlogsförvaltningens inom detta marinkommando
kommande uppbyggnad. Sålunda anser marinledningen att betydelsen
av de funktioner, den blivande Musköanläggningen har att fylla
såväl i fred som framförallt i krig, är så stor, att den kräver enhetlig ledning
av en sammanhållande chef. I den mån några av de i örlogsförvaltning
Ost ingående organen icke kunna beredas plats inom etablissement på
Muskö anser marinledningen således, att det inom Marinkommando Ost
kan bliva nödvändigt att tillsätta en särskild chef för verksamheten på
Muskö. Sedan utflyttningen genomförts och erfarenheter vunnits, avser
marinledningen i så fall återkomma i denna fråga.
Fortifikationsförvaltningen anför, att en omvandling av marinverkstäderna
i Karlskrona till ett fristående aktiebolag kan medföra att arbetsuppgifterna
för örlogsvarvets byggnadsdepartement till avsevärd del bortfaller
och en minskning av byggnadsdepartementets organisation därför
blir ofrånkomlig.
Vad i promemorian i övrigt anförts rörande örlogsvarven i Stockholm
och Göteborg har — med förut nämnt undantag beträffande marinkommandochefens
ställning — i allmänhet icke föranlett erinran från remissinstanserna.
Avd. V. Departementschefens ställningstaganden
Frågan om örlogsvarvens organisation har under många år varit föremål
för statsmakternas uppmärksamhet. Nu gällande organisation grundas på
beslut av 1944 års riksdag, örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona,
som ställdes under enhetlig ledning, skulle enligt detta beslut vartdera
81
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
organiseras på dels en verkstadsavdelning, dels ock tre militärtekniska avdelningar.
Vid den praktiska utformningen har det emellertid kommit att
råda oklarhet rörande varvschefens och chefens för verkstadsavdelningen
(marinverkstäderna) inbördes ställning och befogenheter. Det har även
påtalats att nuvarande organisationsform utgjort hinder för en rationell
planering av verkstadsdriften.
Angivna förhållanden ledde till tillsättande av 1953 års örlogsvarvsutredning.
Det förslag till normalorganisation för örlogsvarv som framlagts
av denna innebär att ett örlogsvarvs verksamhet samlas under en enhetlig
ledning varvschefen. Den tekniska verksamheten — utövad inom en
verkstadsavdelning, principiellt likställd med övriga avdelningar, samt konstruktions-,
fartygs- och vapenavdelningar — föreslås skola samordnas av
en teknisk direktör. Denne skall för bland annat detta ändamål även ha
till sitt förfogande en allmänplanering. Den ekonomiska verksamheten för
hela varvet koncentreras till eu ekonomiavdelning under en ekonomidirektör.
Inom sistnämnda avdelning skall även handläggas samtliga tjänstemannaärenden
för hela örlogsvarvet. I övrigt skall i örlogsvarvet ingå en
ekipageavdelning och en fortifikationsavdelning, inom vilka samtliga till
orlogsvarvets verksamhet hörande ekipageärenden och fastighetsärenden
skall handläggas, samt en intendentursektion och en administrativ sektion.
För ledningen av och uppsikten över örlogsvarvet och dess krigsförberedelsearbete
slutligen bör varvschefen förfoga över ett stabsorgan —
centralplaneringen. Ändringar föreslås vidare i nu gällande föreskrifter
beträffande fastighetsförvaltningen i syfte att nå smidigare former för
vissa byggnadsarbeten. Redovisningsbestämmelserna anses böra utformas
så att de möjliggör en mera rättvisande självkostnadsberäkning än för närvarande
samt att driftmedel i viss utsträckning kan utnyttjas i rationaliseringssyfte.
Mot det i betänkandet framlagda förslaget har två av utredningens ledamöter
reserverat sig och hävdat, att marinverkstäderna bör givas självständig
ställning, organiserade som bolag eller statligt affärsverk.
Meningarna i remissyttrandena över örlogsvarvsutredningens betänkande
är mycket divergerande. Ungefär halva antalet remissinstanser tillstyrker
det förslag, som framlagts av utredningens majoritet. I övriga
yttranden föreslås i allmänhet främst för Karlskronavarvets del _ att
verksamheten skall drivas i bolagsform eller att marinverkstäderna i varje
fall skall ges en friare ställning.
Avgörande vid valet av organisationsform är i fråga om örlogsvarven
såväl som när det gäller andra statliga organ arbetsuppgifternas art, omfattning
och inriktning. Vid departementsberedningen av 1953 års örlogsvarvsutrednings
förslag ansågs det därför erforderligt att föranstalta om
en kompletterande utredning för alt utröna förutsättningarna för civil
varvsdrift i Karlskrona. Denna har utförts av Karlskronavarvsutrcdningen,
6—286 60 ii i Oung till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 18b
opaginerad Kontrollera mot PDF
g2 Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
som i sitt 1959 avgivna betänkande förklarar, att tillräckliga förutsättningar
icke nu föreligger att i Karlskrona med framgång bedriva civil
varvsdrift i sådan omfattning, att örlogsvarvets organisation behöver anpassas
därefter. Utredningen har även gjort vissa investeringsberäkningar
för marinverkstäderna i Karlskrona. Tva alternativ redovisas innebärande
ett investeringsbehov av cirka 20 miljoner kronor om i stort sett endast
marina underhålls-, ombyggnads- och moderniseringsarbeten skall förekomma
och cirka 60 miljoner kronor om verksamheten bedrives som en
kombination av marin och civil varvsdrift.
I yttrandena över Karlskronavarvsutredningens betänkande görs i allmänhet
icke några erinringar mot utredningens bedömande av utsikterna
för civil varvsdrift. I flera yttranden betonas emellertid att det är önskvärt
att bereda marinverkstäderna en friare ställning. Dessas betydelse
för sysselsättningen i Karlskrona med omnejd har särskilt understrukits
av arbetsmarknadsstyrelsen.
Valet av organisationsform för örlogsvarven måste som jag nyss sagt
avgöras med hänsyn till arbetsuppgifterna och produktionsinriktningen.
Härutinnan har 1953 års örlogsvarvsutredning hävdat att örlogsvarvens
huvuduppgift bör vara underhåll samt ombyggnader och moderniseringar
av marinens fartyg. Däremot bör nybyggnader för marinen och arbeten
för annan beställare än marinen enligt utredningens mening förekomma
endast i den utsträckning som anses erforderlig för arbetsutjämning eller
av andra skäl befinnes lämpligt och under förutsättning att några särskilda
resurser icke erfordras därför. Vid sina bedömanden utgick örlogsvarvsutredningen
från dåvarande storlek hos flottan. Utredningen antog att dennas
totala underhållsbehov kommer att öka något, då den tekniska utvecklingen
gjorde enheterna ömtåligare och mer komplicerade, vilket, i
förening med att verkstadsresurser ombord bleve mera sällsynta vid övergång
till mindre enheter, medförde behov av ytterligare underhållsresurser
i land.
De förhållanden från vilka örlogsvarvsutredningen utgick vid sina överväganden
rörande lämplig organisationsform för örlogsvarven har numera
ändrats i viktiga hänseenden. De år 1958 beslutade riktlinjerna för försvarets
utformning innebär sålunda på längre sikt en minskning av flottans
omfattning. Detta har redan medfört minskade arbetstillfällen för
örlogsvarven. Trots att vissa åtgärder vidtagits för att stadga sysselsättningen
vid varven har antalet anställda (tjänstemän och arbetare) gått
ned&från i avrundade tal cirka 2 350 vid marinverkstäderna i Karlskrona
och 1 250 vid marinverkstäderna i Stockholm samt 200 vid verkstadsavdelningen
i Göteborg den 1 januari 1956 till respektive 2 000, 850 och 150
den 1 januari 1960. För närvarande är cirka 1 560 arbetare och 380 tjänstemän
anställda vid marinverkstäderna i Karlskrona. Antalet anställda har
nedbringats genom permitteringar och naturlig avgång. Samtidigt har
nyanställning upphört. Anställda som avgått har beretts särskilda förmåner
83
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b är 1960
i form av årlig ersättning eller avskedsersättning. För personal, som uppfyllt
förutsättningarna för förtidspension, har den årliga ersättningen i princip
motsvarat full pension. Sådan ersättning har i vad angår kollektivavtalsanställd
personal kunnat beviljas sedan vederbörande fyllt 55 år. En av
marinförvaltningen gjord prognos rörande arbetsbeläggningen vid örlogsvarven
pekar på att under innevarande budgetår vid nuvarande i och för
sig otillfredsställande produktivitetsläge cirka 1 150 arbetare kan få sysselsättning
med arbeten för marinens behov vid marinverkstäderna i Karlskrona.
Budgetåret 1961/62 beräknas arbetsvolymen för marinens behov
sjunka ytterligare. För örlogsvarven i Stockholm och Göteborg beräknar
marinförvaltningen däremot att under samma budgetår samtliga för närvarande
anställda arbetare tills vidare kan sysselsättas med arbeten för
marinens räkning.
Mot bakgrund av denna utveckling och med beaktande av det allmänna
arbetsmarknadsläget i östra Blekinge har jag ansett det nödvändigt att
undersöka möjligheterna att få till stånd en sådan produktionsinriktning
och konkurrenskraft vid marinverkstäderna i Karlskrona att den befarade
minskningen i sysselsättningen blir den ofrånkomligt minsta. Jag har
därför inom departementet låtit utreda förutsättningarna att bereda utrymme
för en med avseende på arbetsuppgifternas art mera vidsträckt
verksamhet liksom de nödvändiga organisationsförändringar som måste
vidtagas härför samt även den ekonomiska insatsen som därvid skulle bli
nödvändig. Resultatet av denna utredning har redovisats i en departementspromemoria,
för vilken redogjorts i det föregående.
I likhet med vad som anförts i nämnda departementspromemoria anser
jag att frågan om den framtida produktionsinriktningen vid örlogsvarvet
i Karlskrona icke får bedömas uteslutande som ett militärt problem.
Örlogsvarvet har stor betydelse för sysselsättningen i östra Blekinge och
naturligtvis särskilt i Karlskrona. Sysselsättningsmöjligheterna där är i
övrigt relativt begränsade och åtgärder mot arbetslösheten medför årligen
betydande samhälleliga kostnader. Statens företagaransvar gentemot de
anställda och berörda kommuner bjuder därför att särskild hänsyn tages
till arbetsmarknadsläget och de näringspolitiska förhållandena vid det
slutliga ställningstagandet till frågan om marinverkstädernas i Karlskrona
produktionsinriktning, kapacitet och investeringsbehov. Såsom arbetsmarknadsstyrelsen
iramhållit i sitt yttrande över departementspromemorian
finns i Karlskronaområdet, även i den starkt förbättrade konjunktur
som nu råder, ett stort antal personer som till följd av ålder, lokal bundenhet
och andra orsaker ej kan omskolas eller flyttas till annan ort. Det
bör sålunda uppmärksammas att de anställdas medelålder vid marinverkstäderna
är relativt hög. Av arbetarna är 460 i åldern 35—44 år och 540 i
åldern 45—55 år. Av de manliga tjänstemännen — omkring 300 _är 100
i åldern 35—44 år och 135 i åldern 45—60 år Endast ett fåtal arbetare och
tjänstemän i nu berörda åldersgrupper är ogifta. Det bör vidare tilläggas att
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
inom östra Blekinge saknas i stort sett tyngre industrier till vilka vid örlogsvarvet
friställd arbetskraft skulle kunna övergå.
Ett ytterligare lika tungt vägande skäl för investeringar i Karlskrona
siktande till en produktion utöver den av 1953 års örlogsvarvsutredning
föreslagna är, att staten redan äger en omfattande produktionsutrustning
vid marinverkstäderna främst i form av dockor 7 till antalet pirar
och kajer med en betydande kranutrustning samt en dyrbar och relativt
modern maskinutrustning. Dessa redan befintliga tillgångar kan enligt
min mening bäst ekonomiskt nyttiggöras genom ytterligare investeringar
som stärker konkurrenskraften. Vidare måste vissa investeringar i marinverkstäderna
under alla förhållanden anses angelägna för att förbilliga de
marina arbetena.
En avgörande förutsättning för att de nuvarande marinverkstädernas
verksamhet skall kunna breddas är en rationell och konkurrenskraftig drift.
Det har i departementspromemorian understrukits att produktiviteten för
närvarande är relativt låg. Detta innebär en belastning i marinens driftbudget
och begränsar möjligheterna att i fri konkurrens erhålla tillskott
av arbeten för andra beställares räkning. Jag finner det angeläget att produktiviteten
höjes.
I dagsläget hämmas en fullt rationell drift främst genom att produktionen
är splittrad på en mängd olika lokaler, av vilka flertalet ar bristfälliga.
Svetsnings- och plåtarbeten utföres i betydande utsträckning utomhus,
vilket särskilt vintertid är mindre lämpligt. Lagerhållningen av råvaror
— i första hand plåt och profiler — samt halvfabrikat är splittrad.
Inom verkstadsområdet är utrymmet för transporter begränsat. På grund
av verksamhetens utspridning blir transportvägarna relativt långa. Dessa
förhållanden leder till betydande svårigheter att nedbringa produktionskostnaderna.
Av speciell betydelse är härvid kostnaderna för de interna
transporterna, vilka regelmässigt tillmätes stor vikt vid företag av den
typ marinverkstäderna utgör. Produktiviteten kan därför höjas främst
genom investeringar i byggnader och anläggningar men även genom driftsomläggningar.
Dylika investeringar kan vidare tillgodose föreliggande behov
av ytterligare sysselsättningsmöjligheter i Karlskronaområdet — behov
som hänför sig till såväl omedelbar sysselsättning av den art beredskapsarbetena
representerar som mera långsiktiga åtgärder för industriell
verksamhet.
Karlskronavarvsutredningens undersökningar angives visa att gynnsamma
förutsättningar icke finnes att med framgång bedriva civil varvsdrift
i Karlskrona. Genom investeringar i Karlskronavarvet syftande till
en effektiv och billig drift bör det emellertid, enligt utredningen, i större
utsträckning än hittills ansetts vara fallet kunna bli fördelaktigt att i konkurrens
med civila varv utföra arbeten för marinen i Karlskrona och även
bli lättare att inom ramen för örlogsvarvets huvuduppgifter utjämna syssel
-
85
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
sättningen genom arbetsobjekt i konkurrens med den enskilda industrien.
Jag kan ansluta mig till denna bedömning. Med den produktionsutrustning
marinverkstäderna har och vid bifall till mina i det föregående redovisade
förslag kommer att erhålla samt med den yrkeskunskap de anställda besitter
böi verkstäderna ha goda möjligheter att åtaga sig marina ny- och
ombyggnader till konkurrenskraftiga priser.
I departementspromemorian har pekats på att en kompletterande icke
marin produktion bör sökas främst inom varvsindustrien angränsande områden.
Den mekaniska verkstadsindustrien har under de senaste decennierna
expanderat snabbt. Även den framtida utvecklingen ger på lång
sikt anledning till optimism. Belägg för detta får man, enligt promemorian,
bland annat om man tar i beaktande de stora investeringar som skett
under åren efter det senaste världskriget och företagens aktuella investeringsplaner.
Det i departementspromemorian framlagda förslaget att förskjuta verksamheten
vid Karlskrona örlogsvarv i riktning mot mekanisk verkstadsindustri
tillstyrkes i princip av de flesta remissinstanserna. Statens sakrevision
liksom törsvarets fabriksstyrelse och marinledningen anser emellertid
att en omläggning av produktionen bör föregås av noggranna marknadsundersökningar.
Som överingenjören vid fabriksstyrelsen framhåller
i ett särskilt uttalande fogat till styrelsens yttrande är det emellertid tveksamt
om man genom marknadsundersökningar kan ernå vidgade kunskaper
om de olika arbetsobjekt som bör kunna ingå i marinverkstädernas
i betydande utsträckning differentierade produktion. En sådan marknadsundersökning
bör givetvis vara en förutsättning för nystartande av företag,
men i förevarande fall finns redan industrien i fråga. Likaså kan det
vara en förutsättning inför en planerad produktion av någon enstaka
artikel. Det är emellertid ej att förvänta att man genom marknadsundersökningar
kan finna produktionsområden, där det med dagens fria handel
föreligger ett tomrum, som marinverkstäderna skulle kunna inrikta
sig på att fylla.
Enligt min mening bör det föreligga goda förutsättningar alt vid marinverkstäderna
i Karlskrona förutom den givna och dominerande marina
produktionen, som inte enbart bör bestå av underhålls- och reparationsarbeten
utan även av om- och nybyggnadsarbeten, även driva en industri
med inriktning mot allmän mekanisk verkstadsproduktion. Kompletterande
produktion av detta slag bör i görligaste mån naturligt ansluta till
den tunga utrustning och specialutrustning som följer av den marina produktionen.
Redan nu har marinverkstäderna en del av sin verksamhet inriktad på
civilproduktion. Trots att anläggningar och organisation för närvarande
ar mindre väl lämpade för konkurrens på den enskilda marknaden har
marinverkstäderna salunda kunnat erhålla civila beställningar som__borl
-
86
Kungl. Maj:ts proposition nr l&k år 1960
sett från de under de senaste två åren utlagda stödbeställningarna omfattar
genomsnittligt för de senaste fem åren omkring 13 % av företagets
direkta produktionstimmar. Under innevarande år har denna andel ytterligare
kunnat ökas. Den civila produktionen har fx-ämst avsett tyngre arbeten
för den mekaniska verkstadsindustrien. En del lättare mera diversebetonad
produktion har även förekommit med naturlig anknytning till
produktionen i marinverkstädernas specialverkstäder. Marinverkstädernas
allmänna tekniska utrustning gör att företaget främst kan konkurrera
inom den tyngre verkstadsindustriens område, icke minst när det gäller
kvalitetsproduktion. En upprustning av marinverkstäderna som möjliggör
en fullt rationell produktion bör medföra en ökad orderingång av civila
arbeten främst inom de för marinverkstäderna naturliga arbetsområdena
såsom grövre plåtarbeten i såväl nitat som svetsat utförande, järnkonstruktioner,
brobyggnader och större maskinbearbetningar, men även arbeten av
den art som nu utföres vid specialverkstäderna.
Valet av organisationsform för örlogsvarvet måste som jag nyss sagt
avgöras med hänsyn till arbetsuppgifterna. Den inriktning av verksamheten
som förutsättes i departementspromemorian för marinverkstäderna
i Karlskrona nödvändiggör en organisationsform som ger företaget möjligheter
att konkurrera på den enskilda marknaden på med övriga företag
lika villkor. Nuvarande organisation av marinverkstäderna är icke avsedd
för den målsättning som nu förutsättes i Karlskrona. Det kan icke vara
rimligt att i längden belasta marinförvaltningen med ledningen och ansvaret
för en icke marin produktion baserad på fri konkurrens. I promemorian
föreslås därför att marinverkstäderna i Karlskrona ombildas till
ett statligt aktiebolag. Den i promemorian framförda uppfattningen att
ett företag med angiven produktionsinriktning bör drivas såsom aktiebolag
biträdes av flertalet remissinstanser. Överbefälhavaren och marinledningen
vill icke motsätta sig ombildning till aktiebolag. Statskontoret, liksom
Sveriges industriförbund och tjänstemännens centralorganisation samt
statens sakrevision, anser att frågan om ändrad driftsform bör bedömas på
grundval av de förslag som 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna
kommer att framlägga. Utredningen i fråga framhåller emellertid
i sitt remissvar att bolagsformen torde vara den i princip lämpligaste driftsformen
för marinverkstäderna i Karlskrona med hänsyn till de föreslagna
arbetsupgifterna.
Sedan detta remissyttrande avgavs har vidare utredningen avgivit sitt
betänkande (SOU 1960: 32) med förslag till reformering av de nuvarande
statliga företagsformerna. Utredningen finner ej behov föreligga av att
genom en särskild lag för statlig affärsdrift tillskapa en speciell företagsform,
som till skillnad från affärsverksformen men i likhet med aktiebolaget
skulle utgöra ett självständigt rättssubjekt. Utredningen framhåller, att
valet även i fortsättningen bör sta mellan affärsverks- eller bolagsformen
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
87
då det gäller att skapa en lämplig driftsform för statlig affärsverksamhet.
När fråga uppkommer om upprättande av statlig affärsverksamhet bör
arten av ifrågavarande verksamhet bliva avgörande vid valet mellan dessa
båda företagsformer. Bolagsformen synes utredningen framför allt böra
väljas vid industriell och teknisk drift, där affärsverksamheten skall drivas
på i stort sett samma villkor som i det enskilda näringslivet och i konkurrens
med detta. Det kan i sådana fall vara en fördel för staten om
den använder sig av den genom lång tids erfarenhet utvecklade bolagsformen
som i praktiken visat sig ändamålsenlig. Den statliga affärsdriften
kommer därigenom redovisningsmässigt och skattemässigt i samma ställning
som ett privat företag. Den statliga affärsdriften får i bolagsformen
vidare frihet att disponera vinsten till utvidgning och modernisering. Den
frihet i administrativt och ekonomiskt hänseende som är särskilt önskvärd
ur rent affärsmässiga och konkurrensmässiga grunder kommer även
att bäst tillgodoses i bolagsformen som därför, enligt utredningens mening,
i dylika fall är att föredraga framför affärsverksformen. Den senare
lämpar sig bäst för en affärsverksamhet där de samliällsbetonade aspekterna
är betydande.
I departementspromemorian beröres även alternativet att överföra marinverkstäderna
till försvarets fabriksverk. Ett sådant arrangemang skulle
emellertid knappast medföra de fördelar som står att vinna med aktiebolagsformen.
Detta understrykes även i landsorganisationens yttrande
över promemorian, ehuru i det av statstjänarkartellen till landsorganisationen
avgivna yttrandet anslutning till försvarets fabriksverk förordas.
Även marinledningen anser ett överförande till försvarets fabriksverk
mindre lämpligt, vilket tillika är fabriksstyrelsens egen bedömning.
Med hänsyn till angelägenheten av att få till stånd en företagsledning
med största möjliga handlingsfrihet i olika avseenden finner jag det ändamålsenligt
att marinverkstäderna i Karlskrona organiseras som ett statligt
aktiebolag. För att vinna full konkurrensförmåga, vilket är en huvuduppgift
i strävan att trygga företagets framtid, finner jag det mest konsekvent
att välja denna för motsvarande verksamhet inom den enskilda
sektorn vanligaste företagsformen, som torde giva de bästa förutsättningarna
för fortlöpande rationaliseringar och effektivare drift. Jag finner
detta betydelsefullt inte minst av det skälet, att en sådan utveckling bör
komma marinen tillgodo och främjar därigenom en önskvärd rationell
användning av för försvaret avsedda statsmedel. I för bolaget gällande
bolagsordning bör angivas att bolaget skall ha till ändamål att bedriva
verksamhet inom varvsindustrien och den mekaniska industrien, överföringen
av verksamheten vid marinverkstäderna till det nya bolaget torde
böra ske den 1 juli 1961. .lag återkommer senare i min framställning till
ytteiligare frågor rörande bolaget och dess bildande. Innan dess vill jag
emellei tid beröra några problem, som sammanhänger med bolagets förhållande
till de centrala och lokala marina myndigheterna.
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
I sitt remissyttrande anför marinledningen att bolagets verksamhet ej
bör innefatta underhåll och reparation av marinens materiel och uttalar
i anslutning härtill önskemål om tillräckliga egna resurser av olika slag
för att kunna utföra vissa tillsyns- och underhållsarbeten å flottans fartyg.
En sådan lösning kan jag icke biträda. Detta skulle medföra dubblering
av väsentliga funktioner med därav följande dubbla kostnader i fråga
om investeringar och organisation och således leda till onödiga kostnader
för statsverket utan att något därmed vinnes. En närmare undersökning
av de uppgifter som av marinledningen föreslås åvila de under marinens
ledning ställda serviceverkstäderna visar, att dessa uppgifter utan olägenhet
kan utläggas såsom beställningsarbeten på ett i Karlskrona beläget
statligt företag, vilket drives som aktiebolag. En sådan ordning torde dessutom
medföra ökad kontroll över de verkliga arbetskostnaderna. Det förhållandet
att ett statligt företag, som i dag drives under ledning av ett
ämbetsverk, erhåller annan organisationsform genom ombildning till statligt
aktiebolag, minskar, enligt min mening, inte angelägenheten av en
rationell arbetsfördelning av den omfattning och art som nu förekommer
mellan marinen som beställare och marinverkstäderna som producerande
part.
I anslutning härtill vill jag beröra frågan om bolagets förtursrätt till
marina arbeten. Jag vill då först erinra om att i dagsläget gäller den
praxis som tillämpats även sedan marinverkstäderna i Karlskrona och
Stockholm genom riksdagsbeslut 1944 erhöll sin friare ställning innebärande,
att dessa verkstäder praktiskt taget utför alla marina översyns-,
underhålls- och ombyggnadsarbeten av betydenhet. I flertalet fall utfores
dessa arbeten på löpande räkning. Jag utgår ifrån att de rationella skäl
som motiverat den naturliga anknytningen av dessa marina arbeten till
marinverkstäderna kvarstår även sedan verkstäderna i Karlskrona ombildats
till statligt aktiebolag. Snarast bör dessa skäl bli forstarkta genom
den ökade effektivitet som vinnes vid verkstäderna genom planerade investeringar
och driftsrationaliseringar. Även i fråga om den interna kostnadsredovisningen
bör omdaningen vara fördelaktig ur marinens synpunkt.
Någon förändring i nu tillämpad praxis i fråga om produktionssamarbetet
bör därför icke ske av det skälet, att marinverkstäderna i Karlskrona ombildas
till statligt aktiebolag. De av försvarets förvaltningsdirektion, fabriksstyrelsen
och marinledningen uttalade principiella betänkligheterna mot
att bolaget gives samma förtursrätt till de marina arbetena som kommit
marinverkstäderna till del, finner jag icke bärande och kan därför icke
ansluta mig till dem. Ett särskilt avtal av typen ramavtal bör träffas
mellan marinförvaltningen och bolaget rörande de allmänna villkoren
för utförande vid bolaget av arbeten av här nämnd art, varvid riktpunkten
bör vara, att marinen även i fortsättningen — till en början
under en 1 O-årsperiod — låter utföra översyns-, underhålls-, reparations
-
89
Kungl. May.ts proposition nr 18b år 1960
och ombyggnadsarbeten vid bolaget till i stort sett den procentuella del
av den totala arbetsvolym för dessa arbeten, vilken i genomsnitt för de
senaste fem åren tillförts marinverkstäderna i Karlskrona. Ifrågavarande
avtal förutsättes skola underställas Kungl. Maj:t för godkännande. Det
bör även vara naturligt för marinen att i vad avser övriga arbeten, t.ex.
nybyggnadsarbeten, intimt samarbeta med ett statligt företag med den
speciella inriktning och kapacitet som marinverkstäderna i Karlskrona
för närvarande har och kan bedömas äga även framöver. Det bör också
vara naturligt att statsmyndigheter i övrigt undersöker förutsättningarna
att låta utföra arbeten vid bolaget.
Frågan om de framtida relationerna mellan marinen och varvet är intimt
sammanvävd med frågan om vilka fartygsarbeten som skall utföras
med marinens egna resurser. I promemorian uttalas, med anslutning
till vad 1953 års örlogsvarvsutredning i detta hänseende anfört, att
någon produktion inom örlogsbasen icke bör förekomma. Jag vill härvid
understryka att därest bolaget med framgång skall kunna utföra alla
förekommande arbeten måste samtliga nuvarande verkstäder och anläggningar,
vilka ingår i marinverkstäderna, tillföras bolaget. Dess resurser
måste så långt det är möjligt vara kompletta, så att arbetena med hänsyn
till planering och ekonomi etc. kan bedrivas effektivt. Det kan dock
vara lämpligt att utföra mindre servicearbeten i anslutning till förrådsverksamheten
inom de militärtekniska avdelningarna. Detta bör gälla åtgärder
av sådan natur att de ej lämpligen bör fullgöras av en större produktionsenhet
eller vilka är så speciella att det skulle vara tyngande för
en dylik enhet att behöva tillhandagå med ifrågavarande tjänster. Det är
emellertid angeläget att hålla denna serviceverksamhet inom mycket snäva
gränser för att undvika dubbelarbete och dubblering av utrustning och
dylikt.
Förenämnda förutsättningar innebär att större delen av de s. k. serviceverkstäderna
och vissa servicegrupper bör ingå i bolagets organisation.
I första hand gäller detta samtliga elektriska verkstäder inklusive svagströms-
och instrumentverkstäder. Vissa mindre servicegrupper för vapenmaterielens
tillsyn bör däremot icke ingå i det föreslagna bolaget. I samband
med organisationsförändringen bör en koncentration av vissa översynsarbeten
företagas. Torpedöversynsverksamheten bör sålunda koncentreras
till torpedverkstaden i Motala och Stockholms örlogsvarv. Jag förutsätter
vidare, alt hylstillverkningen och oljereningen i Karlskrona upphör.
Det inom departementet uppgjorda investeringsprogrammet (bilaga 1)
beräknas draga en kostnad av 28 miljoner kronor i aktuellt prisläge, varvid
anpassning gjorts till den indexmässiga kostnadsuppgången sedan
departementspromemorian upprättades. Av nämnda belopp hänför sig
en miljon kronor till flyttning in. in. av den i promemorian föreslagna
örlogsbasens enheter. De planerade åtgärderna omfattar om- och nybygg
-
90
Kung!. Maj:ts proposition nr 18b är 1960
nåd av maskinverkstaden till vilken de nu utspridda maskinverkstäderna
koncentreras, nybyggnad av plåtslageriverkstäder och svetshall, godscentral
och förråd, kontor och personalbyggnad samt ombyggnad av nuvarande
gjuteri till smedja och tunnplåtslageri. Vidare upptar investeringsprogrammet
iordningställande av upplagsplatser för råvaror och halvfabrikat
och i anslutning härtill förlängning av en befintlig kaj samt
omläggning av interna transportvägar och delvis omläggning av järnvägsspår
samt omflyttningskostnader. Programmet anses böra genomföras
under en fyraårsperiod. Utöver nämnda investeringskostnad har i promemorian
upptagits ett behov av fem miljoner kronor till rörelsekapital.
Remissinstanserna har i allmänhet ansett sig sakna anledning att gå
in på en närmare granskning och bedömning av investeringsprogrammet,
men en del av dem har framhållit att kostnaderna förefaller lågt beräknade.
Enligt landsorganisationen bör hänsyn tagas till att en inriktning
av verksamheten mot den civila marknaden kan medföra betydande kostnader
för konstruktions- och utvecklingsarbetet samt för försäljnings- och
marknadsbearbetning. Landsorganisationen hävdar emellertid att även om
upprustningen av marinverkstäderna kan visa sig draga högre kostnader
än vad som kalkylerats är det ändå en rimlig uppoffring för att i Karlskronaområdet
bevara en för både arbetsmarknaden och bygdens ekonomiska
och sociala liv i övrigt så viktig nyckelindustri som varvet utgör.
Statsmakterna bör därför, enligt landsorganisationens mening, redan från
början ge företaget tillräckliga ekonomiska resurser för att genomföra sitt
program och även giva företaget möjlighet att i framtiden på samma villkor
och i liknande omfattning som privata medtävlare söka erhålla medel
genom upptagande av lån i den öppna marknaden.
Mot bakgrunden av den i det föregående intagna ståndpunkten i fråga
om bolagets arbetsuppgifter och med hänsyn till de brister som i dag kan
konstateras föreligga vid marinverkstäderna bör enligt min mening det
i promemorian upptagna investeringsprogrammet i huvudsak komma till
utförande. En första etapp i det föreslagna investeringsprogrammet bör
omedelbart påbörjas. Det fortsatta genomförandet bör ske i enlighet med
den tillträdande bolagsledningens beslut. Härvid bör huvuddragen i förehggande
investeringsprogram vara riktgivande med möjlighet för bolagsledningen
att vidtaga anpassningar till marknadens förutsättningar. Ett
genomförande av nämnda program bör åstadkomma ökade förutsättningar
att vid marinverkstäderna utföra marina om- och nybyggnader på ett rationellt
och ekonomiskt sätt. En viss förskjutning mot mekanisk verksamhet
har som redan nämnts förutsatts.
I sitt yttrande framhåller marinledningen att ersättningsbyggnader m. in.
för marinens behov erfordras till en kostnad av 4,5 miljoner kronor. I nämnda
belopp har emellertid inlagts kostnader för åtgärder som icke sammanhänger
med bolagets bildande. Vidare har förutsatts eu annan arbetsför
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
91
delning mellan bolaget och marinen, än den jag här föreslagit. Jag föreslår
därför att ett såsom skäligt bedömt belopp av en miljon kronor anvisas
för ifrågakommande flyttningar och marinens ianspråktagande av de
nya lokalerna. Medel härför bör beräknas under posten för reparations- och
underhållskostnader under Försvarets fastighetsfond: Marinens delfond.
Härvid kommer en motsvarande merbelastning att uppstå å det under fjärde
huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Ersättning till försvarets fastighetsfond:
Marinens delfond.
I promemorian föreslås att örlogsvarvets markområden uppdelas i två
delar. Gränsdragningen har i stort sett följt den gräns som hittills existerat
mellan den huvudsakliga industriverksamheten och den militärtekniska
verksamheten. Emellertid har det icke kunnat undvikas för att erhålla nödvändiga
markutrymmen, att gränsen måste dragas så att ett par äldre byggnader
beröres. Gränsen blir något oregelbunden men avses vara väl avpassad
även till marinens behov av kajer och förtöjningsplatser för fartyg, vilka
praktiskt taget helt sammanfaller med dem som marinen nu utnyttjar,
liksom till dess behov av lokalutrymmen.
Den i promemorian angivna gränsdragningen mellan örlogsbasen och
det föreslagna bolaget har mött erinran bland annat från marinledningen.
Enligt den av marinledningen föreslagna gränsdragningen skulle bland annat
såväl Polhemsdockan som torpedbåtsslipen komma att befinna sig inom
det av marinen omedelbart disponerade området.
Den i promemorian föreslagna gränsdragningen innebär att bolaget får
disponera cirka 25,5 hektar av det nuvarande innanför varvsmuren belägna
området. Den militärtekniska verksamheten kommer att disponera cirka
14,4 hektar av motsvarande område med de förtöj ningsplatser marinen nu
utnyttjar för sina fartyg i Karlskrona. Erfarenheterna från varvs- och verkstadsindustrien
visar att tillgång på reservutrymmen kan vara en viktig förutsättning
för ett företag som vill följa med i den tekniska utvecklingen.
Dessa möjligheter kan i framtiden vara avgörande för företagets utveckling
och betyda stora besparingar, allt eftersom nya tillverkningsmetoder
måste införas. Det för bolaget föreslagna området på 25,5 hektar är avvägt
med hänsyn till dessa bedömanden. Om den av marinledningen föreslagna
gränsdragningen skulle accepteras, innebär detta att den dispositionsplan
för utnyttjande av området, på vilken i promemorian angivna investeringsberäkningar
bygger, kullkastas. Nybyggnationer för verkstäderna måste i
så fall i stället koncentreras till kvarteret Göta Lejon i varvets västra del.
Ett utnyttjande av detta område skulle emellertid innebära ökade byggnadskostnader.
Vidare är området ur kommunikationssynpunkt ett avgjort sämre
alternativ. Enligt promemorians principlösning uppföres maskinverkstäderna
där de nuvarande är belägna. Detta läge är mest centralt i förhållande
till dockor och utrustningspirar. Expansionsmöjligheterna i framtiden
92
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b år 1960
är goda. Genom att maskinverkstädernas läge blir oförändrat kan stommen
i pannverkstaden bibehållas innebärande besparing och ett underlättande
av produktionen under ombyggnadsperioden. Plåtslageriverkstäder
och svetshall beräknas enligt promemorian förläggas till Drottninghallsområdet.
Med denna disposition erhålles en central placering på området
i förhållande till dockor och den s. k. torpedbåtsslipen. Placering vid
huvudtransportleden och järnvägen ger god möjlighet för utlastning av
tillverkade stålkonstruktioner. Byggnaderna blir vidare närbelägna Polhemsdockan.
Denna docka är genom sin lokalisering inte särskilt lämpad
som reparationsdocka. Den torde i stället i första hand böra utnyttjas
som nybyggnadsdocka och skulle sedan föreslagna plåt- och svetsverkstäder
uppförts på Drottninghallsområdet kunna ersätta nybyggnadsbädden i nuvarande
verkstadsbyggnader. Dockan medgiver fartygsbyggen av minst
samma storlek som för närvarande kan utföras i maskinverkstaden.
Även om de nuvarande militärtekniska avdelningarna genom den föreslagna
gränsdragningen ej erhåller någon egen transportled för tyngre
transporter till Lindholmen finns det enligt vad jag kunnat utröna inget
hinder för att dessa transporter kan ske via bolagets område och med utnyttjande
av där befintlig bro. Liknande arrangemang kan tillämpas för
området »Göta Källare», där dock en mindre justering av den i promemorian
föreslagna gränsdragningen kan övervägas. Jag vill i detta sammanhang
ånyo erinra om angelägenheten av samarbete i syfte att rationellt utnyttja
befintliga och genom investeringarna åstadkomna anläggningar.
Byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet, som föreslår i stort sett
samma gränsdragning som marinledningen, samt fortifikationsförvaltningen
har i sina yttranden framhållit att den föreslagna gränsdragningen
alltför hårt inkräktar på den äldre bebyggelsen, främst den kring Kansligatan.
Med hänsyn till nödvändigheten av en rationell omdaning av marinverkstädernas
industriområde och med beaktande av den produktionsinriktning
och de arbetsuppgifter som angives för bolaget har jag ej kunnat biträda
den av marinledningen, fortifikationsförvaltningen, byggnadsstyrelsen
och riksantikvarieämbetet föreslagna avgränsningen av bolagets område.
Jag ansluter mig i huvudsak till den i departementspromemorian
föreslagna dispositionen med uppdelning av det gemensamma markområdet
för det nuvarande örlogsvarvet. Det bör emellertid övervägas om
ej de planerade verkstadsbyggnaderna inom Drottninghallsområdet kan givas
en sådan placering att den kulturhistoriskt värdefulla Kansligatan i
huvudsak kan bevaras i sin nuvarande gestaltning. Jag vill framhålla att
på grund av den månghundraåriga utveckling som Karlskrona örlogsvarv genomgått
finns inom hela varvsområdet byggnader av kulturhistoriskt värde.
De byggnader som berörs av ombyggnadsprogrammet är dock i förhållande
till samtliga inom området befintliga kulturminnesmärken ett fåtal och
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 År 1960
93
torde icke vara av det stora kulturhistoriska värde som t. ex. repslagarbanan,
Vasaskjulet, gamla mastkranen, bildhuggarverkstaden och kanslibyggnaderna,
vilka bibehålies. Det förutsättes att Kungl. Maj :t skall besluta om
den slutliga gränsdragningen för bolaget.
I fråga om personalens ställning och anställningsförmåner uppstår vissa
problem vid marinverkstädernas ombildning till aktiebolag. Förhandlingar
bör enligt min mening snarast komma till stånd med berörda personalorganisationer
rörande villkoren vid övergången till det nya bolaget. De kollektivavtal,
som vid ombildningen gäller beträffande arbetarpersonalen,
torde dock kunna övertagas av bolaget att gälla till dess uppsägning av desamma
i vanlig ordning sker.
Anställd vid marinverkstäderna som icke kan beredas anställning vid
bolaget bör om möjligt omplaceras till annan likvärdig anställning. Det får
förutsättas ankomma på vederbörande arbetsmarknadsorgan att i samarbete
med bland annat försvarets personalnämnd verka för vederbörandes
omplacering. I den mån personal icke kan beredas annan anställning synes
det lämpligt att Kungl. Maj :t äger bereda vederbörande viss ekonomisk gottgörelse.
Reglerna härom bör lämpligen i huvudsak kunna utformas i anslutning
till de bestämmelser som med stöd av riksdagens beslut (prop.
1958: 101, 1959: 110, s. 19) gäller rörande övertalig personal vid örlogsvarven.
I samband med bolagsbildningen aktualiseras frågan om ersättning till
bolaget för pensionskostnader som kan hänföras till anställningstid före
övergången i bolagets tjänst. Det bör få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta
i denna fråga. Ersättning, som beslutas, bör utbetalas från anslag under
tolfte huvudtiteln som eljest skulle belastas med kostnaderna för förekommande
pensioner. Anmälan härom torde i sinom tid få göras till riksdagen.
De för investeringarna nödvändiga likvida medlen bär tillföras bolaget
som eget kapital. Jag finner det därvid angeläget att det uppgjorda investeringsprogrammet
påbörjas redan under nu löpande budgetår. Härför erfordras
ett belopp av fyra miljoner kronor, vilket belopp bör anvisas som investeringsanslag
under Försvarets fastighetsfond: Marinens delfond, Engångsupprustning
av Karlskrona örlogsvarv. Med hänsyn till vikten av att
kunna planera arbetena rationellt och ekonomiskt bör emellertid investeringsplanen
i dess helhet fastställas i anslutning till detta beslut att i huvudsak
lända till efterrättelse. Jag föreslår därför alt ett belopp av 23 miljoner
kronor anvisas å tilläggsstat såsom investeringsanslag för budgetåret
1960/61 under fonden för statens aktier.
Vid marinverkstädernas i Karlskrona ombildning till aktiebolag bör enligt
Kungl. Maj :ts bestämmande till bolaget föras i princip samtliga vid
övergångstillfället till marinverkstäderna hänförliga tillgångar och skulder
samt företagets hela rörelse. Såsom riksräkenskapsverket föreslagit bör de
94
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b är 1960
likvida medlen tillgodoföras investeringsstaten för fonden för statens aktier
såsom övriga kapitalmedel. Fonden för statens aktier bör uppskiåvas
med ett belopp motsvarande värdet av de tillgångar i övrigt efter avdrag
av skulder, som lämnas i utbyte mot aktier, varvid marinens delfond av
försvarets fastighetsfond nedskrives med ett belopp som motsvarar det boktörda
nettovärdet av de tillgångar vilka överförts från sistnämnda fond.
Då en uppskrivning av fonden för statens aktier med värdet av den apportegendom,
som icke är att hänföra till försvarets fastighetsfond, kommer
att medföra motsvarande ökning av statens bokförda nettoförmögenhet,
föreslår jag med anslutning till riksräkenskapsverkets förslag, att det värde
som sålunda kommer att upptagas för ifrågavarande aktier nedsättes, så att
någon ökning av statens bokförda nettoförmögenhet icke uppkommer.
Beträffande frågan om medelstillskott härutöver avseende rörelsekapital
vill jag erinra om, att marinverkstädernas nuvarande behov av rörelsekapital
är relativt begränsat till följd av att vid den dominerande marina
produktionen företaget åtnjuter förskott. Då en sådan ordning bör vara
möjlig att tillämpa även efter ombildningen till aktiebolag och då den marina
produktionen även framgent torde ha stor betydelse för företaget, kan
behovet av rörelsekapital avvägas med hänsyn härtill. Emellertid måste
man räkna med att för övrig produktion behovet av rörelsemedel kan komma
att öka. Marinverkstäderna i Stockholm och Karlskrona åtnjuter för
närvarande med stöd av riksdagens medgivande (prop. 1953: 153, SU 87;
rskr 204) en rörlig kredit i riksgäldskontoret av 13 miljoner kronor. Av
detta belopp utnyttjas åtta miljoner kronor av marinverkstäderna i Karlskrona.
Jag föreslår att till bolagets disposition ställes rörlig kredit av samma
omfattning som den marinverkstäderna nu disponerar. I anslutning härtill
bör det ursprungliga bemyndigandet nedsättas till fem miljoner kronor.
Aktiebreven bör ställas till viss man. För den händelse vissa aktier
framdeles kan komma att överlåtas på utomstående bör i bolagsordningen
intagas sedvanliga bestämmelser innebärande skydd mot utländskt inflytande
samt hembudsskyldighet. Rösträtten för statens aktier på bolagsstämman
utövas av den Kungl. Maj :t i varje särskilt fall därtill utser. Ändringar
i bolagsordningen bör för att äga giltighet fastställas av Kungl.
Maj :t. Bolaget bör, därest hinder ej möter enligt aktiebolagslagen, benämnas
Karlskronavarvet AB. Bolagets inre organisation bör fastställas av den
blivande styrelsen. I styrelsen bör bland annat ingå en representant för
marinledningen och en som har anknytning till arbetstagarna. Inom Kungl.
Maj:ts kansli bör bolaget sortera under försvarsdepartementet.
Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de åtgärder, som erfordras
för bolagsbildandet. Det bör åligga bolagets ledning att förhandla och träffa
överenskommelse med vederbörande organisationer om villkoren för personalens
övergång till det nya bolaget.
Om marinverkstäderna i Karlskrona ombildas till ett fristående aktie
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
95
bolag kommer nuvarande örlogsvarvs producerande delar att utgå. Av örlogsvarvet
kvarstår vid sådant förhållande de militärtekniska avdelningarna
med deras beställande, kontrollerande och förrådsförvaltande funktion. I
departementspromemorian föreslås att dessa avdelningar tillsammans bildar
en organisationsenhet — Karlskrona örlogsbas. Vidare föreslås att denna
enliet i förhållande till marinkommandochefen erhåller samma organisatoriska
ställning som nuvarande örlogsvarv, d. v. s. i förvaltningshänsecnde
lyder direkt under vederbörlig central förvaltningsmyndighet. Gentemot
detta förslag har statens organisationsnämnd erinrat om att de ändrade förhållandena
bör ge förutsättning att ställa all verksamhet inom marinkommandot
under marinkommandochefens direkta ledning. Nämnden ser bestämda
fördelar i detta och påpekar att organisationsformen med en sammanhållande
örlogsbaschef var berättigad så länge de stora marinverkstäderna
med sin i förhållande till marinkommandochefen fria ställning ingick
i den marina organisationen. Genom att örlogsbasen underställes marinkommandochefen
bär denne, menar nämnden, icke blott ensamansvaret
för mobiliseringsförberedelserna — ett ansvar som han i nuläget delar med
chefen för örlogsvarvet — och det operativa krigsförberedelsearbetet utan
till hans direkta förfogande ställes även de organ som han behöver för fullgörandet
av dessa uppgifter. Härigenom vinnes hland annat att freds- och
krigsorganisationen kan utformas på ett ensartat sätt och att man i detta
hänseende följer samma principer som gäller för kustartilleriförsvaret. Ledningen
av marinkommando Syd skulle sålunda organiseras under marinkommandochefen
på stab och förvaltningsorgan: vapenförvaltning, fartygsförvaltning,
intendenturförvaltning, byggnadsförvaltning — vilken dock
möjligen kunde utgå och inordnas i motsvarande förvaltning vid Blekinge
kustartilleriförsvar — sjukvårdsförvaltning och kassaavdelning, överbefälhavaren
och marinledningen framför i sina remissyttranden liknande
förslag. Jag ger min anslutning till den av organisationsnämnden föreslagna
principiella organisationen. Förvaltningsorganen bör enligt Kungl. Maj :ts
närmare bestämmande organiseras provisoriskt från och med den 1 juli
1961 med utnyttjande i huvudsak av befintliga beställningar och tjänster.
Jag förutsätter att Kungl. Maj :t skall äga befogenhet att besluta om erforderliga
jämkningar i personalorganisationen — dock icke såvitt angår
tjänster vilkas inrättande ankommer på riksdagen — samt att bereda särskild
ersättning åt personal som med bibehållen löncställning bestrider göromål
vilka hör ankomma på innehavare av högre tjänst. Åt organisationsnämnden
(statskontoret) bör uppdragas att verkställa organisationsundersökningar
som grundval för ett slutgiltigt organisationsförslag efter dessa
riktlinjer.
Jag övergår härefter till att kortfattat beröra förhållandena i fråga om
Stockholms och Göteborgs örlogsvarv. För dessa varv hör arbetsuppgifterna
bli de av 1953 års örlogsvarvsutredning förordade. När det gäller Stock
-
96
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
holmsvarvet har en dylik inriktning förutsatts i samband med beslut om
varvets utflyttning till Muskö. I departementspromemorian erinras om det
för 1959 års riksdag framlagda programmet för genomförande av örlogsvarvets
utflyttning till Muskö under en sex-års period. I samband därmed
förutsattes att Muskövarvets uppgifter i fred begränsas till rutinmässig skötsel
och normalt årsunderhåll av flottans i området verksamma fartyg. Man
torde sålunda kunna utgå från att Muskövarvets arbetarstyrka kommer att
erhålla jämn sysselsättning med marina arbeten, huvudsakligen avseende
reparationer och underhåll. Anledning synes ej föreligga att i någon mera
avsevärd omfattning räkna med andra uppgifter för Stockholms örlogsvarv
än dem som förutsatts för det till Muskö utflyttade varvet.
Strukturen av den blivande varvsenheten på Muskö gör ett intimt samarbete
mellan de olika delarna nödvändigt. Örlogsvarvsutredningens förslag
angående enhetlig ledning av varvets funktioner har därför särskild
betydelse i fråga om detta örlogsvarv. Ett steg i angiven riktning har redan
tagits genom Kungl. Maj :ts tidigare nämnda beslut den 30 april 1959, enligt
vilket varvet, i vad avser utflyttningen till Muskö, helt ställs under ledning
av varvschefen. Betydande fördelar torde emellertid kunna uppnås
om varvet redan vid nuvarande lokalisering i görligaste mån personellt och
organisatoriskt inriktas med tanke på förhållandena efter utflyttningen till
Muskö. Delvis har så redan skett i samband med de personalinskränkningar
som genomförts under de senaste åren. En helt konsekvent handlingslinje
har emellertid knappast varit möjlig härvidlag, så länge organisationsfrågan
hållits öppen. Enligt min mening bör Stockholms örlogsvarvs organisation
så snart ske kan i huvudsak anpassas till de riktlinjer som angivits i
departementspromemorian. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att, sedan
erforderliga detaljundersökningar ägt rum, fatta beslut i frågan. Jag
räknar med att ifrågavarande organisationsjämkningar bör kunna i stort
sett träda i kraft den 1 juli 1961. I detta sammanhang torde Kungl. Maj:t
böra äga befogenheter med avseende å den berörda personalen, motsvarande
dem, som i det föregående föreslagits i fråga om marinkommando Syd.
Verksamheten vid Göteborgs örlogsvarv är av begränsad omfattning och
bygger i icke ringa utsträckning på samarbete med civila varv. I varvet
ingår en verkstadsavdelning, som dock varken i fråga om storlek eller ställning
kan jämföras med marinverkstäderna i Stockholm eller Karlskrona.
Organisationen är i stort sett anpassad till principerna i örlogsvarvsutredningens
förslag. De ekonomiska föreskrifter, som tillämpas vid verkstadsavdelningen,
överensstämmer med de för försvarets övriga verkstäder av
första klass gällande. Jag förutsätter emellertid att om en ytterligare anpassning
av varvets organisation och verksamhet till principerna i örlogsvarvsutredningens
förslag blir aktuell, erforderliga beslut i frågan skall
kunna meddelas av Kungl. Maj :t.
Jag vill slutligen i detta sammanhang erinra om att organisationsnämn
-
97
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
den i sitt yttrande över departementspromemorian framhåller att den organisation
som nämnden föreslagit i fråga om förvaltningen vid marinkommando
Syd kan tillämpas även för marinkommando Ost och marinkommando
Väst. Därvid måste dock, utöver de vid marinkommando Syd föreslagna
organen, någon form av verkstadsförvaltning tillkomma, överbefälhavaren
och marinledningen framför i sina yttranden synpunkter och förslag
som principiellt står organisationsnämndens nära. Som jag förut framhållit
tillstyrker jag att ifrågavarande regionala förvaltningsorganisation
kommer till stånd i vad avser marinkommando Syd. Det synes mig ingalunda
uteslutet att samma organisationsform — modifierad med hänsyn
till att den måste innefatta även större verkstadsenheter — på längre sikt
kan visa sig vara ändamålsenlig jämväl vid marinkommando Ost och marinkommando
Väst. Det torde dock vara tillrådligt att någon tids erfarenhet
avvaktas i fråga om den nya ordningen inom marinkommando Syd, innan
frågan om motsvarande organisationsprincipers utsträckande till Stockholm
och Göteborg avgöres. Dessutom torde i fråga om marinkommando
Ost frågan om så radikala förändringar, som det här rör sig om, icke böra
avgöras, förrän utflyttningen till Muskö är genomförd.Vad som dessförinnan
är aktuellt inskränker sig, såsom jag tidigare framhållit, till en anpassning
efter departementspromemorians förslag. Då frågan om inlemmandet av
storre verkstadsenheter i en organisation av det slag, organisationsnämnden
skisserat, får förutsättas medföra vanskliga problem, anser jag det
lämpligt att ett slutligt ställningstagande föregås av detaljundersökningar
genom nämndens (statskontorets) försorg. Jag räknar med att dylika undersökningar,
så snart det är praktiskt möjligt, sättes i gång vid marinkommando
Väst.
Frågan om den definitiva förvaltningsorganisationens utformning vid
marinkommando Ost och marinkommando Väst torde i sinom tid böra underställas
riksdagen för fattande av principbeslut. Detta torde kunna ske
tidigare beträffande det sistnämnda marinkommandot än i fråga om det
förstnämnda.
Örlogsvarvsutredningen har med hänsyn till pågående utredning inom
marinledningen icke gått närmare in på förrådsorganisationen. I den av utredningen
föreslagna organisationen anses emellertid lätt kunna inpassas
en för respektive varv gemensam förrådsavdelning eller en i mindre utsträckning
sammanförd förrådsorganisation. Försök pågår för närvarande
vid Göteborgs örlogsvarv i riktning mot införandet av en funktionellt upplagd
förrådsorganisation, innebärande sammanslagning av flera förrådsenlieter
till större, gemensamma dylika. Samma system är också under inföiande
vid Stockholms örlogsvarv. Erfarenheterna av denna försöksverksamhet
bör givetvis beaktas vid detaljorganisationens utformande.
De av 1953 års örlogsvarvsutrcdning föreslagna riktlinjerna för den fasta
egendomens redovisning och finansiering synes ändamålsenliga och ägnade
7—286 bo 11 i haag till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 18b
98
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
att ligga till grund för föreskrifter i ämnet. Jag förutsätter att det får ankomma
på Kungl. Maj :t att meddela dylika föreskrifter.
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att besluta att marinverkstäderna i Karlskrona skall organiseras
som ett statligt aktiebolag i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som angivits i det föregående;
att bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
för det nya bolagets bildande m. m.;
att å tilläggsstat I för budgetåret 1960/61 till Aktieteckning
i ett nybildat bolag i Karlskrona under fonden för statens
aktier anvisa ett investeringsanslag av 23 000 000 kronor;
att å tilläggsstat I för budgetåret 1960/61 till Engångsupprustning
av Karlskrona örlogsvarv under marinens delfond
av försvarets fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag av
4 000 000 kronor;
att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för beredande
av rörelsemedel åt bolaget tillhandahålla bolaget en
rörlig kredit av 8 000 000 kronor;
att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för beredande
av rörelsemedel åt marinverkstäderna i Stockholm tillhandahålla
verkstäderna en rörlig kredit av 5 000 000 kronor;
att medgiva att den i staten för Försvarets fastighetsfond:
Marinens delfond för budgetåret 1960/61 uppförda posten Reparations-
och underhållskostnader in. in. må ökas med
1 000 000 kronor; samt
att besluta att örlogsvarven i Stockholm och Göteborg skall
organiseras i huvudsaklig överenstämmelse med vad som angivits
i det föregående.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter, hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet
Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Åke Lindwall
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
99
Bilaga 1.
Investeringsprogram oeh kostnadsberäkningar för
Marinverkstäderna i Karlskrona
Kostnadsberäkningen grundar sig på uppgjord dispositionsplan för industriområdet.
Enligt denna koncentreras den egentliga verkstadsrörelsen
till Drottninghallsområdet och det nuvarande s. k. verkstadsområdet. Dessa
områden medger tillräckliga utrymmen för uppförande av föreslagna anläggningar
och även en framtida utbyggnad av dels byggnader och dels
av eventuella stapelbäddar eller dockor. I samband med ombyggnaden
förbättras de interna transportvägarna och upplagsmöjligheterna, så att
dessa erhåller tillräcklig kapacitet.
På Drottninghallsområdet uppföres en plåtverkstad, dimensioner 75 X
90 m, en svetshall, dimension 30 X 75 in, en godscentral med förråd i
3 våningar med byggnadsyta 20 X 50 m, en kontorsbyggnad med källare
och 5 våningar med byggnadsyta 13 X 60 m samt en personal- och socialbyggnad
med souterrängvåning jämte 2 våningar med byggnadsyta 16 X
50 m.
I anslutning till Drottninghallsområdet ligger delar av nuvarande maskinverkstäder.
Dessa nybyggas dels genom förlängning av den s. k. pannverkstaden
och dels genom byggnad av två nya skepp. Maskinverkstadens
dimensioner blir efter ombyggnaden 70 X 120 m. Det på Drottninghallsområdet
belägna gjuteriet ombygges och tillbygges för att bland annat
inrymma tunnplåtslageri och smedja.
Den nuvarande s. k. torpedverkstaden på området Göta Lejon ombygges,
varefter den inrymmer verkstäder för el, tele samt instrument.
I samband med utnyttjande av Drottninghallsområdets norra del erhålles
ansenliga massor från bergsprängning, vilka användes för utfyllnad dels
av Drottninghallsområdets södra del, där plåt- och profilupplag anordnas,
och dels för utfyllnad söder om maskinverkstaden. I samband med utfyllnaden
förlänges Drottninghallskajen cirka 80 m.
Byggnaderna har antagits erhålla separat uppvärmning. Ånganläggning
erfordras endast för kajer och dockor.
Byggnaderna avses utförda med stomme av järnkonstruktion, vilka arbeten
i huvudsak torde kunna utföras vid bolaget.
Kortfattad orientering av ombyggnadens ordningsföljd
Följande ordningsföljd har förutsatt, att byggnaderna uppföres så, att
de mest viktiga delarna d. v. s. plåtslageri, svetsning och maskinverkstäder
först färdigställas, samt på sådant sätt, att produktion till så stor del som
möjligt kan bedrivas under ombyggnadsperioden.
Litt nr hänför sig till gällande varvskarta.
I. Byggnadsetapp I. Plåtslageri och svetshall
Denna etapp omfattar nybyggnad av plåtslageriverkstäder och svetshallar.
Etappen omfattar:
1. rivning av befintliga byggnader för ny svetshall
litt 253: förvaringsbod
» 255: oljeförråd, oljefabrik
» 257: ångslupskjul nr 2—5
» 274: ångslupskjulcns slip
» 264: BK:s båtberedskap
100 Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
2. rivning av befintliga byggnader för nya plåtverkstäder
litt 185: driftkontor
» 186: materialbod
» 187: sjukreserv
» 190: BD :s kontorsbyggnad
» 191: kontor för BD:s arbetsgrupp
» 192: verktygsförråd m. m. för BD
» 193: bildhuggarverkstad (flyttas)
» 198: cementgjuteri, verkstad och förråd del av varvsrum
» 200: smedja för BD
» 201: virkesskjul nr 5
» 203: materialförråd nr 3
3. planering av området
Byggnadsområdet avplaneras och erforderliga terrasseringsarbeten utföres.
Skyddsrum A 2 nedlägges. Ställverk flyttas.
4. nybyggnad av plåtverkstäder och svetshall
Nybyggnad av plåtverkstäder och svetshall sker samtidigt.
5. iordningställande av planer och gator
Omkringliggande planer och gator iordningsställes med beläggning och
dränering.
6. ombyggnad av gjuteri
7. Allmänt
Marinverkstäderna utrymmer artilleriritkontoret, laboratoriet och lokaler
i kanslibyggnaden samt förrådslokaler på östra delen av Lindholmen.
Tele-, torped-, min-, nautiska- och skrovsektionerna utrymmer sina nuvarande
lokaler och etablerar sig i de lokaler som marinverkstäderna
lämnar. Därvid vinnes också en önskvärd koncentration av vapenavdelningens
verksamhetsgrenar.
II. Byggnadsetapp II. Del av maskinverkstäder
1. rivning av byggnader
litt 101: plåtslageriverkstaden
» 108: verktygsförråd, omklädnings- och tvättrum
» 110: tvätt- och klädrum
» 112: kopparslagarverkstaden (gamla)
» 113: tvätt- och klädrum
2. rivning del av kåkbebyggelse
Av kåkbebyggelsen i kv. Ruuth och kv. Sjömannen rives samtliga kåkar
exkl. hörnhuset vid Varvsgatan—Styrmansgatan.
3. utbyggnad av befintlig pannverkstad, östra skeppet
Maskinverkstäderna uppföres i tre skepp. Det östra skeppet utbygges
som en fortsättning på befintlig pannverkstad till 109. Detta skepp avses
som hall för tyngre verkstadsmaskiner.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
101
A. nybyggnad av montagehall, mittenskeppet
Mittenskeppet uppföres. Detta skepp skall vara montagehall.
5. Allmänt
Marinverkstäderna utrymmer artilleriverkstäderna med samtliga tillhörande
lokaler. Artilleriverkstädernas maskinpark och annan teknisk
utrustning överföres tillfälligt till nuvarande torpedverkstadens byggnad.
Hylstillverkningen förutsättes helt nedläggas och specialmaskiner för denna
tillverkning överföras till annan ort.
III. Byggnadsetapp III. Godscentral och förråd
1. rivning av byggnader
litt 202: oljeförråd
» 206: materialförråd nr 2
» 207: virkesskjul nr 7
2. nybyggnad av godscentral och förråd
3. iordningsställande av planer och industrigator
Planer, industrigator samt byggnader iordningsställes. I detta sammanhang
omlägges ett av järnvägsspåren.
IV. Byggnadge tapp IV. Kontorsbyggnad
1. rivning av byggnader
litt 884: materialbod
» 898: gamla teatern
2. planering av byggnadsområdet
Terrasseringsarbeten utföres.
3. nybyggnad kontor
A. iordningsställande gator och planer
Gator, planer, parkeringsplats och infart iordningsställes framför byggnadens
västra sida.
V. Byggnadsetapp V. Maskinverkstad, västra skeppet
1. rivning av byggnader
litt 100: maskinverkstad och kontor
2. nybyggnad östra skeppet
Östra skeppet avsett för lättare maskiner och verktygstillverkning uppföres.
I samband härmed omläggning av uppvärmningssystemet för maskinverkstäderna.
3. rivning av byggnader och anläggningar
litt 130: plåtförråd och pump
» 133: järnförråd
» 134: plåtbockningsmaskin (Hyttas)
» 138: travers (demonteras)
» 140: plåtslagerihallen (demonteras)
» 144: förvaringsbod
102
Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960
litt. — : hörnhuset Varvsgatan—Styrmansgatan.
» 123: kontorsbarack (flyttas)
4. iordningsställande planer, gator och spår
Gator och planer runt maskinverkstäder iordningsställes.
Industrispår omlägges.
VI. Byggnadsetapp VI. Hjälp verkstäder
1. ombyggnad av litt 1: torpedverkstad
Torpedverkstad ombygges för tele-, el- och liknande hjälpverlcstäder.
2. rivning av byggnader
litt 97: elektriska verkstaden
» 98: tvätt- och klädrum
1.
Sammandrag av byggnads- och anläggningskostnader
Planering och iordningsställande av industriområdet
-
2.
3.
4.
5.
6.
Rivningsarbeten...................
..... kr
735 000
Sprängning, planering, vägar .......
..... »
4 255 000
Omläggning av industrispår.........
..... »
250 000
5 190 000
Plåtslageriverkstad
Byggnad .........................
..... kr
2 720 000
Värme...........................
..... »
60 000
El. inst...........................
..... »
90 000
Hiss .........................
..... »
30 000
Traverser ........................
..... »
425 000
3 325 000
Svetshall
Byggnad .........................
1 400 000
El. inst...........................
425 000
Traverser ........................
..... »
700 000
Svetsplaner ......................
..... »
150 000
2 675 000
Maskinverkstäder
Byggnad .........................
3 570 000
Värme...........................
..... »
60 000
El. inst...........................
640 000
Traverser ........................
..... »
825 000
5 095 000
Godscentral och förrådsbyggnad
Byggnad.........................
780 000
Värme, ventilation, sanitet..........
..... »
80 000
El. inst...........................
..... »
30 000
Hissar...........................
..... »
50 000
Nyanskaffad inredning.............
..... »
60 000
1 000 000
Kon torsbyggnad
Byggnad .........................
..... kr
1 875 000
Värme, ventilation, sanitet..........
..... »
350 000
El. inst., interna teleinst............
130 000
2 355 000
Kungi. May.ts proposition nr 18b år 1960
103
7. Personal- och socialbyggnad
Byggnad ..............................
Värme, ventilation, sanitet...............
El. inst., interna teleinst.................
kr
»
»
1 100 000
350 000
50 000
1 500 000
8.
Ombyggnad befintlig gjuteribyggnad
Tillbyggnad............................
kr
120 000
Ombyggnad ...........................
»
100 000
El. inst................................
»
75 000
295 000
9.
Ombyggnad befintlig torpedverkstad och flytt- ning av elektroverkstäder
Om- och tillbyggnad....................
kr
200 000
El. inst. o. flyttning av elektroverkstäder. . ..
»
275 000
475 000
10.
Å nganläggning
Seriekopplad ånganläggning för generering
av 18 ton/tim........................
kr
300 000
Fundament o. montage .................
»
50 000
350 000
11.
Drottninghallskajen
Tillbyggnad............................
kr
700 000
El. o. övrig anläggn. inst.................
»
225 000
925 000
12.
Maskinomflyttningar
Maskinverkstäder.......................
kr
200 000
Gjuteri ...............................
»
50 000
Plåtslageri o. svetshall...................
»
115 000
365 000
13.
Utredningskostnader
Konsultarvoden m. in...................
kr
500 000
500 000
14.
Övriga tele o. el. inst.
Ny transformatorstation T 22.............
kr
355 000
Flyttning av station T 24 från skyddsrum A 2
»
250 000
Ytterbelysning..........................
»
130 000
Utvidgning av bef. el. anl. vid Polhemsdockan
»
100 000
Prov. ändringar under byggnadstiden......
»
80 000
Omläggning av telenät o. el. kablar........
Div. teleanl. (brandskydd, tidkontroll, luft-
»
200 000
skvdd etc.)..........................
»
170 000
1 285 000
15.
Inköp av fastigheter mellan Styrmans- och Baggensga-
torna samt varvsmuren
Beräknat inköpspris....................
390 000
16.
Ändringar i byggnader ej specificerade .....
300 000
17.
Komplettering av inhägnad o. anordnande av
nya portar »
75 000
18. Ändringar i byggnader ej specificerade samt oförutsett.
900 000
Summa investeringskostnader 27 000 000
104
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960
Bilaga 2.
Marinverkstädernas i Karlskrona produktionresultat m. m.
Produktionsvärdet vid marinverkstäderna i Karlskrona utgjordes nedan
nämnda budgetår av följande belopp, vars inbördes relation bland annat
får ses mot bakgrunden av penningvärdets förändringar.
Budgetår
Produktionsvärde ca
1948/49 ............
............ 21
miljoner
kronor
1949/50 ............
............ 21
»
»
1950/51 ............
............ 27
»
»
1951/52 ............
............ 32
»
»
1952/53 ............
............ 40
»
»
1953/54 ............
............ 39
»
»
1954/55 ............
............ 36
»
»
1955/56 ............
............ 39
»
1956/57 ............
............ 44
»
»
1957/58 ............
............ 38
»
»
1958/59 ............
............ 39
»
»
1959/60 ............
............ 47
»
»
Marinverkstädernas i Karlskrona rörelseresultat enligt balansräkningarna
för motsvarande budgetår framgår av sammanställningen nedan.
Budgetår
Vinst
eller förlust
Rabattering
till militära
beställare
Inlevererat
till statsverket
1948/49
421 011
350 000
1949/50
471 609
t —
—
1950/51
— 119 524
—
—
1951/52
78 708
—
—
1952/53
1 515 001
—
—
1953/54
722 823
—
—
1954/55
184 781
—
—
1955/56
3 478 372
1 318 000
2 500 000
1956/57
3 330 458
3 064 000
2 000 000
1957/58
— 57 427
—
266 458
1958/59
— 791 377
—
—
1959/60
49 681
—
—
9 810 424
4 732 000
4 766 458
Av tablån framgår att marinverkstäderna under dessa år rabatterat
sammanlagt 4 732 000 kronor till militära beställare och till statsverket i
form av vinstmedel inlevererat sammanlagt 4 766 458 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960 105
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
Inledning .......................................................................................... 2
Avdelning I. örlogsvarvens nuvarande organisation och arbetsuppgifter
m. m............................................................................ 4
Avdelning II. 1953 års örlogsvarvsutredning .......................................... 16
Förslag av 1953 års örlogsvarvsutredning ........................... 18
Reservanternas förslag...................................................... 39
Yttranden ..................................................................... 44
Avdelning III. Karlskronavarvsutredningen ............................................. 48
Yttranden ..................................................................... 53
Avdelning IV. Departementspromemorian ............................................. 55
Avdelning V. Departementschefens ställningstaganden ........................... 80
Rilagor 1—2 .............................................................................. 99—104
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1960:402 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av örlogsvarven jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
- SU 1960:206 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av örlogsvarven jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten