Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

1960-01-15 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:28, Med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960

1

Sr 28

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370); given Stockholms slott den 15 januari 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna

till 31 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att försäkringar med kort utbetalningstid i ökad

utsträckning skall godtagas vid taxeringen som pensionsförsäkringar, vilket

bl. a. innebär att premierna blir avdragsgilla. Förslaget syftar till att

möjliggöra tecknande av försäkring med avdragsgilla premier för ålderspension,

som skall utgå under tiden mellan verklig pensionsålder och den ålder

då allmän tilläggspension och folkpension börjar utgå. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 31 §.

1. Med pension ------eller annorledes.

Med pensionsförsäkring -— ----försäkringen upphör.

Ålderspension, som--—--anses skälig.

Med efterlevandepension-----personer leva.

Såsom efterlevandepension-----vara pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen-----vid omgifte.

Kapitalbelopp, som--—--av efterlevandepensionen.

Skall enligt avtal om pensionsför- Skall enligt avtal om pensionsförsäkring

ålderspension eller invalid- säkring ålderspension eller invalidpension

upphöra eller nedsättas viss pension upphöra eller nedsättas viss

tid efter det pensionsåldern eller ar- tid efter det pensionsåldern eller arbetsoförmågan

inträtt eller skall an- betsoförmågan inträtt eller skall annan

efterlevandepension än försörj- nan efterlevandepension än försörjningsränta

upphöra eller nedsättas ningsränta upphöra eller nedsättas

viss tid efter den försäkrades död må viss tid efter den försäkrades död må

denna tid icke understiga fem år el- denna tid icke understiga fem år elkr,

i fråga om ålderspension vars ler, i fråga om ålderspension, som

arsbelopp icke överstiger 3 000 kro- upphör tidigast då den försäkrade

nok t?0, dr- ,,..... fyllt 63 år, ett och ett halvt år.

Med Kapitalförsäkring-----än pensionsförsäkring.

Innehåller avtal-----en kapitalförsäkring.

Kan livförsäkring,-------Kungl. Maj :t.

Försäkring, vilken — ----dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall-----som huvudförsäkringen.

For att-----med tjänst.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPPg]ft utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I samband därmed

skall följande iakttagas.

. F Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1960 års taxering

samt i fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.

, Försäkring, som meddelats före den 1 juli 1960 och som enligt äldre

bestämmelser är att anse såsom pensionsförsäkring, skall även efter lagens

ikraftträdande hänföras till sådan försäkring.

1 Senaste lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § se 1959: 564.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1960

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 januari

1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för socialdepartementet fråga om den skattemässiga

behandlingen av vissa försäkringar för ålderspension och anför därvid

följande.

1. Inledning. Enligt 1959 års lagstiftning om allmän tilläggspensionering

skall allmän tilläggspension börja utges år 1963. Den generella pensionsåldern

inom tilläggspensioneringen är densamma som i folkpensioneringen

d. v. s. 67 år. Om pensionstagaren det önskar kan dock ålderspension från

tilläggspensioneringen börja utgå vid lägre ålder, dock tidigast vid 63 år. I

sådant fall undergår pensionsbeloppet emellertid viss minskning.

I propositionen nr 100/1959 rörande den allmänna tilläggspensionen

nämndes, att i varje fall under en övergångstid, då förmånerna från den allmänna

tilläggspensioneringen ännu inte nått fulla belopp, en del kompletteringsanordningar

till pensioneringen kommer att vara befogade. Sådan kompletteringsanordning

kunde komma till stånd genom individuell försäkring

eller genom på avtal grundat pensionsåtagande från arbetsgivarens sida.

I skrivelse till särskilda utskottet berörde Svenska personal-pensionskassan

i anledning av propositionen bl. a. vissa skattefrågor rörande försäkringar

av antytt slag. Gällande skatteregler var enligt kassans mening så

utformade, att de lade hinder i vägen för sådana försäkringar. Utskottet

vttrade i anledning härav i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 1, att

utskottet förutsatte att de av kassan aktualiserade och andra liknande spörsmål

skulle vinna nödigt beaktande under det fortsatta arbetet med pensionsreformen.

På grund härav uppdrog jag den 5 juni 1959 åt kammarrättsrådet Nils G.

Lindquist att inom departementet biträda med utarbetande av förslag till

ändrade bestämmelser rörande behandlingen i beskattningshänseende av

kompletteringsförsäkring till ålderspension. I en den 1 oktober 1959 avlämnad

promemoria har utredningsmannen framlagt författningsförslag i

ämnet. Förslaget torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet i detta

ärende.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kangl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

statskontoret, riksskattenämnden, försäkringsinspektionen, riksförsäkringsanstalten,

pensionsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Jönköpings,

Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands

län, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges akademikers centralorganisation, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Svenska arbetsgivareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisation,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska personal-pensionskassan,

Folksam (Livförsäkringsanstalten Folket, Försäkringsanstalten Samarbete,

Försäkringsanstalten Välfärd och Försäkringsaktiebolaget Leire) och

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

2. Gällande rätt m. m. Enligt den år 1950 antagna ordningen för beskattning

av försäkringstagare och försäkringsgivare indelas livförsäkringar som

tecknats efter år 1950 i två kategorier, nämligen pensionsförsäkringar och

kapitalförsäkringar. För pensionsförsäkringar medges avdrag för premier

vid inkomsttaxeringen, under det att utfallande belopp beskattas. I fråga om

kapitalförsäkringar får däremot premiebetalning ej avdragas — frånsett vad

som rymmes inom det allmänna avdraget å högst 300 kronor för ogift och

högst 600 kronor för makar — och å dylik försäkring utfallande belopp utgör

till följd härav inte skattepliktig inkomst.

Bestämmelserna om vad som skattemässigt är att anse som pensionsförsäkring

är intagna i första punkten av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

Till pensionsförsäkring räknas sålunda försäkring, enligt vilken

ålders-, efterlevande- eller invalidpension skall utgå. Vissa kapitalbelopp,

som kombineras med pension av dessa slag, räknas också till pension.

Om de olika pensionsformerna stadgas bland annat följande.

Till ålderspension räknas pension, som från viss pensionsålder -— i regel

lägst 55 år — skall utgå högst under den försäkrades livstid. Såsom efterlevandepension

anses pension, som efter den försäkrades död utgår högst

under viss eller vissa personers livstid. Hit hör under särskilda förutsättningar

även s. k. försörjningsränta enligt vilken efterlevandepensionen utgår

under i avtalet bestämt antal år, oberoende av viss pensionstagares liv.

Invalid pension får utga högst så länge den försäkrade är arbetsoförmögen

eller har nedsatt arbetsförmåga. Kapitalbelopp, som kombineras med pension,

skall utgå när pensionen börjar utbetalas eller upphör eller när försäkringen

upphör. Kapitalbeloppen får sammanlagt inte överstiga högsta årsbelopp

av ålders- eller invalidpension i förekommande fall ökat med högsta

årsbelopp av efterlevandepension till make.

Särskilda regler har givits om den kortaste tid under vilken ålders- och

invalidpension samt annan efterlevandepension än försörjningsränta skall

utgå enligt försäkringsavtalet. Denna tid får sålunda inte understiga fem år

utom i fråga om ålderspension, vars årsbelopp inte överstiger 3 000 kronor.

För sådan ålderspension är minimitiden i stället två år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960

Vid dessa bestämmelsers tillkomst framhölls i propositionen (nr 93/1950)

bl. a. följande. En temporär pension i förening med försörjningsränta kommer

den rena kapitalutbetalningen så nära, att försäkringar, som innehaller

sådan utfästelse, inte lämpligen bör hänföras till pensionsförsäkring. Detta

gäller även andra försäkringar, enligt vilka temporära pensioner skall utgå

under kortare tid än fem år, i varje fall när fråga är om pensioner å större

belopp. Önskvärt var emellertid att personer, för vilka 67 år är en för hög

pensionsålder, skall ha möjlighet att komplettera folkpensionen med en pensionsförsäkring,

enligt vilken temporär pension skall utgå under kortare tid

än fem år. För att förhindra missbruk borde den årliga pensionen icke få

överstiga ett belopp, motsvarande ungefärligen vad sammanlagt högst kunde

utgå som folkpensionsförmåner. Med hänsyn härtill föreslogs nyssnämnda

belopps- och tidsgränser, 3 000 kronor och två år.

Hos bevillningsutskottet (betänkande nr 49) framlades ett av Svenska personal-pensionskassan

väckt förslag av innebörd att försäkring, enligt vilken

utfäsles ålderspension å årsbelopp icke överstigande 3 000 kronor, skulle

hänföras till pensionsförsäkring, även om pensionen utgår blott under ett år.

Utskottet framhöll i anledning därav, att pensioner utbetalas månadsvis eller

ock kvartårs-, halvårs- eller helårsvis. Det syntes icke lämpligt att tillämpa

olika skatteregler vid olika utbetalningssätt. Hänfördes en försäkring, enligt

vilken pension skall utgå blott under ett år, till pensionsförsäkring, borde

detta gälla även om utbetalningen skulle ske helårsvis. Men i sådant fall var

i själva verket fråga om en kapitalutbetalning. Utskottet ansåg sig därför

inte böra biträda förslaget.

Utskottet diskuterade vidare, huruvida den nämnda minimitiden för efterlevandepension,

fem år, borde medföra att från pensionsförsäkringsområdet

uteslöts försäkring, enligt vilken exempelvis efterlevandepension skall

upphöra, då pensionstagaren uppnår viss ålder. Utskottet uttalade att, då

detta uppenbarligen icke hade varit avsikten, de i det föregående återgivna

bestämmelserna inte borde hindra att en försäkring av nämnda slag hänfördes

till pensionsförsäkring.

Livförsäkring av annat slag än som förut nämnts räknas till kapitalförsäkring.

Om en försäkring med hänsyn till i avtalet gjorda utfästelser till

en del kan betraktas som en pensionsförsäkring och till återstående del som

kapitalförsäkring, får försäkringen anses vara uppdelad på en pensionsförsäkring

och en kapitalförsäkring.

Slutligen får erinras om att utformningen av pensionsförsäkringsbegreppet

i skattelagarna har anknytning även till den privata pensionering som äger

rum inom företagens pensionsstiftelser. Avdrag vid inkomsttaxeringen för

avsättning till pensionsstiftelse medges nämligen enligt punkt 2 av anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen endast om pensioneringen anordnats på

sätt i anvisningarna till 31 § föreskrives i fråga om pensionsförsäkring.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj.ts proposition nr 28 år 1960

Rörande de pensionsförmåner som utgår i folkpension och allmän tillläggspension

må följande framhållas.

Från folkpensioneringen utgår ålderspension utan inkomstprövning till

var och en som fyllt 67 år. Ålderspensionen inberäknat index- och standardtiHägg

uppgår för närvarande till 2 450 kronor per år för ogift eller för gift,

om andra maken inte är folkpensionär, och till 3 920 kronor per år för makar

tillsammans. Härutöver kan tillkomma vissa inkomstprövade tillägg. I enlighet

med vad som förordades vid riksdagens principiella ställningstagande

år 1958 avses ålderspensionen skola höjas successivt så att den år 1968 uppgår

till 5 400 kronor för två pensionsberättigade makar och 3 600 kronor för

ensamstående, räknat i 1957 års penningvärde. Inom folkpensioneringen kan

dessutom enligt vissa regler beviljas invalidpension och sjukbidrag, blindtilllägg

och vårdtillägg samt änkepension, änke- och änklingsbidrag och särskilt

barnbidrag.

Den allmänna tilläggspensioneringen omfattar, fullt utbyggd, varje svensk

medborgare och här mantalsskriven utlänning. Tilläggspensionen beräknas

på den årliga arbetsinkomst som förvärvas i åldern 16—65 år, till den del

inkomsten ligger mellan ett indexreglerat s. k. basbelopp på 4 000 kronor i

1957 års penningvärde (för närvarande motsvarande 4 200 kronor) och ett

belopp motsvarande sju och en halv gånger basbeloppet (sålunda för närvarande

31 500 kronor). Inkomst av annat förvärvsarbete än anställning är i

regel, i vad inkomsten överstiger det dubbla basbeloppet, pensionsgrundande

till blott två tredjedelar.

Allmän tilläggspension utgår i form av ålderspension, förtidspension och

familjepension. Pensionsförmånerna är värdebeständiga genom anknytning

till pensionspristalet enligt lagen om folkpensionering. Ålderspension utgör

60 procent av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten under de

15 bästa pensionsgrundande åren. För full ålderspension fordras i ett inledningsskede

20 pensionsgrundande år, vilket krav successivt höjes till att avse

30 år. Jämte folkpensionen kommer full ålderspension från tilläggspensioneringen

att i stort sett motsvara två tredjedelar av hela arbetsinkomsten.

Normalt utbetalas ålderspension från tilläggspensioneringen vid en pensionsålder

av 67 år. På egen begäran kan ålderspension erhållas tidigare, dock

tidigast från 63 års ålder. Beloppet reduceras i sådant fall med 0,6 procent för

varje månad som pensionstagaren är yngre än 67 år, när pensionen börjar

utgå. Om exempelvis en person begär ålderspension från 63 år, får han således

6 408 kronor, om pensionsbeloppet vid 67 år är 9 000 kronor. __ Pen
sionsberättigad

kan också vänta med att taga ut ålderspension till efter

tyllda 67 år. I sådant fall ökas pensionsbeloppet med 0,6 procent för varje månad,

som pensionstagaren är över 67 år, dock ej över 70 år.

Full ålderspension d. v. s. från fyllda 67 år från tilläggspensioneringen (för

en person född 1914 eller senare) utgår under förutsättning att basbeloppet

hela tiden är 4 200 kronor med dessa belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1960

Genomsnittlig arbetsinkomst

10 000

15 000

20 000

25 000

30 000

Om inkomsten härrör av an-

ställning ................

3 480

6 480

9 480

12 480

15 480

Om inkomsten härrör från an-

nät förvärvsarbete ......

3 120

5 160

7 140

9 120

11 160

3. Utredningspromemorian. I promemorian erinras om den i det föregående

återgivna bestämmelsen att till pensionsförsäkring räknas försäkring för ålderspension

å högst 3 000 kronor som utgår under kortare tid än fem år,

dock under minst två år. Det framhålles att denna bestämmelse har tillkommit

med tanke på önskvärdheten av att kunna fylla ut den inkomstminskning,

som kan föreligga under tiden mellan verklig pensionsålder och folkpensionsåldern.

Ålderspension från tilläggspensioneringen kan visserligen

börja utgå redan från 63 års ålder men medför viss reducering av pensionsbeloppet.

Utredningsmannen framhåller att, med hänsyn härtill och då tidigare

pensionsålder än 67-årsåldern förekommer på grund av yrkets art och

andra omständigheter, behov av försäkringsskydd mot inkomstminskning a\

berört slag fortfarande föreligger.

Utredningsmannen påpekar att genom tilläggspensioneringen icke har inträffat

något som påfordrar förändring i fråga om temporära pensionsförsäkringar,

som upphör före 63 års ålder. Beträffande sådana försäkringar

föreligger därför för närvarande icke något skäl för ändring av gällande bestämmelser.

Däremot framhålles att årsbelopp om 3 000 kronor knappast

är tillräckliga i fråga om temporära pensioner, som upphör att utgå vid 63

års ålder eller senare. Såsom exempel nämnes en person, som pensioneras

vid 63 års ålder eller senare men före 67 års ålder. Denne bör ha möjlighet

att — i stället för att taga reducerad tilläggspension — fylla luckan mellan

pensionsåldern och 67 år genom pensionsförsäkring. Vidare bör den, som

pensioneras vid 60 års ålder, kunna komplettera pensionen tills (reducerad)

tilläggspension utgår vid 63 års ålder.

Därefter behandlas i promemorian frågan huruvida en höjning av gällande

bcloppsgräns å 3 000 kronor kan befaras öppna möjligheter till missbruk.

Det framhålles att tendensen i den moderna skattelagstiftningen är,

att de tidigare stränga reglerna om beskattningsårets okränkbarhet alltmera

uppmjukas. Det anses i och för sig rimligt, att en hög inkomst undei

ett år för undvikande av hård progressiv beskattning får utjämnas på ett

flertal år. Som exempel nämnes avdragsrätten för engångspremier för pensionsförsäkring

liksom den skattelindring, som kan erhållas genom tillämpning

av förordningen om ackumulerad inkomst. I anslutning härtill anföres

i promemorian.

Möjligen skulle man kunna tänka sig, att en person, som erhållit en betydande

skattepliktig realisationsvinst, skulle genom att med hjälp av denna

betala en engångspremie för pensionsförsäkring kunna bereda sig en

icke avsedd skattelindring. Han har emellertid denna möjlighet redan nu

under förutsättning, att försäkringen ej är så avtalad, att den upphör eller

uedsättes tidigare än fem år från pensionsåldern. Eftersom progressionen

vid beskattning vid utbetalning på två år blir högre än vid utbetalning på

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960

fem år, synes risk för missbruk icke heller föreligga i detta fall. Missbruk

torde därför förutsätta, att tecknandet av pensionsförsäkring sker av andra

motiv än att bereda tecknaren en ålderspension. Tidigare förelåg sålunda

möjlighet att teckna en pensionsförsäkring men låta beloppen på grund av

förmånstagareföi ordnande utga till exempelvis ett barn och därigenom på

en omväg erhålla avdrag för ett eljest icke avdragsgillt periodiskt understöd.

Denna möjlighet är numera — på grund av lagstiftning år 1959 — stängd

i fråga om pensionförsäkringar, som icke tecknats i samband med tjänst.

Vidare må beaktas att premien skall betalas kontant, att en del av premien

går till omkostnader, att pensionsförsäkring icke får återköpas eller belånas

samt att försäkringstagaren löper risk att avlida innan utbetalning blir aktuell.

Såvitt kan bedömas torde någon begränsning av årsbeloppets storlek

icke kunna motiveras av risk för missbruk. Därtill kommer att, om en övre

gräns dock skulle anses önskvärd, denna under alla omständigheter måste

sättas ganska högt.

Med hänvisning till det anförda konstateras i promemorian, att det i och

för sig icke finns skäl att i fråga om temporära pensioner, som upphör att

utgå vid 63 års ålder eller senare, uppställa en övre gräns för årsbeloppets

storlek. Spörsmålet om avgränsningen av området för de temporära pensionsförsäkringarna

gentemot rena kapitalutbetalningar kan emellertid ge

anledning till ett annat bedömande. Härutinnan anföres i promemorian.

Hnvudregeln för temporära pensionsförsäkringar är att de icke får avse

pensioner, som skall utgå under kortare tid än fem år. Detta emedan de

eljest anses komma den rena kapitalutbetalningen så nära, att de icke lämpligen

bor betecknas som pensionsförsäkringar. Om man anser önskvärt att

göra skillnaden mellan kapitalutbetalning och temporär pension beroende

av om tiden för utbetalningarna understiger eller överstiger fem år, måste

man således bibehålla en beloppsgräns för kompletteringspensionerna och

därtill sätta denna gräns förhållandevis lågt. Om man nämligen väljer beloppet

20 000 kronor ■— ungefärligen motsvarande summan av högsta möjliga

folkpension och tilläggspension, som kan utgå till en person — blir resultatet

i realiteten detsamma som om ingen gräns alls satts. Man kan tänka

sig sätta beloppsgränsen vid ett belopp motsvarande genomsnittet av de ålders-

och tilläggspensioner, som kan tillkomma en person. Förslagsvis skulle

kunna angivas siffran 8 000 kronor. Även detta belopp torde emellertid vara

sa pass högt i förhållande till de belopp, som normalt utgår på grund av pensionsförsäkring,

att gränsen mellan kapitalutbetalning och pension skulle

bli tämligen illusorisk. Lägre än 8 000 kronor torde emellertid årsbeloppet

icke kunna sättas, om det skall fylla avsett ändamål.

I promemorian konstateras sammanfattningsvis, att i vissa fall behov av

komplettering av folk- och tilläggspension genom pensionsförsäkring kommer

att föreligga. Därvid torde en beloppsgräns för ålderspensioner, som

upphör att utgå tidigast vid 63 års ålder, knappast vara motiverad. För övriga

fall bör nu gällande begränsning av det årliga pensionsbeloppet till högst

3 000 kronor bibehållas. I promemorian föreslås en författningsändring i enlighet

härmed.

Vidare anföres i promemorian.

En ytterligare möjlighet finnes, nämligen att avstå från illusionen om att

uppehålla skillnaden mellan kapitalutbetalning och pension och slopa kravet

på utbetalningar under minst fem år. I det föregående har gjorts ett försök

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1960

att belysa, att detta knappast skulle kunna bereda möjligheter till missbruk.

Det är i regel till den skattskyldiges nackdel ju kortare utbetalningstiden

är. Visserligen ges måhända större möjligheter till inkomstutjämning

mellan olika beskattningsår, om man väljer denna väg, men detta synes i

och för sig icke vara någon olägenhet. En reform i denna riktning synes

emellertid förutsätta ytterligare överväganden.

4. Remissyttrandena. Samtliga remissinstanser har i och för sig godtagit

utredningsmannens förslag att i fråga om ålderspension, som skall upphöra

tidigast vid 63 års ålder och utgå under minst två år efter pensionsålderns

inträde, slopa nu gällande beloppsgräns å högst 3 000 kronor. Förslaget tillstyrkes

sålunda eller lämnas i huvudsak utan erinran i remissvar från statskontoret,

riksskattenämnden, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen,

överståthållarämbetet och samtliga hörda länsstyrelser, Landsorganisationen,

Folksam och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Erinringar och ändringsförslag framföres emellertid från vissa hörda

arbetsmarknads- och branschorganisationer. Dessa remissinstanser förordar,

att den föreslagna tvåårsgränsen för temporär pension sänkes till ett år eller

får helt bortfalla.

Vid remissbehandlingen har även berörts vissa spörsmål om andra kompletteringsförmåner

till det allmänna pensionssystemet än ålderspension.

Riksskattenämnden förklarar sig dela den i promemorian uttalade uppfattningen

att lagstiftningen om allmän tilläggspensionering ej ger anledning

till ändring i gällande bestämmelser beträffande sådana temporära pensionsförsäkringar,

enligt vilka ålderspension skall upphöra att utgå innan

den försäkrade fyllt 63 år. Även Svenska försäkringsbolags riksförbund anser

den av utredningsmannen valda åldersgränsen för anknytning mellan

enskild kompletteringspension och tilläggspensioneringen lämplig med hänsyn

till utformningen av lagen om tilläggspensionering.

Sveriges akademikers centralorganisation finner däremot den föreslagna

begränsningen till pensioner, som skall upphöra tidigast vid 63 års ålder, icke

vara principiellt motiverad. Kammarrätten ifrågasätter huruvida icke av

praktiska skäl varje ålderspension, som skall utgå under minst två år, borde

godkännas såsom avdragsberättigande.

Beträffande förslaget att slopa begränsningen av årsbeloppets storlek

i fråga om ålderspension, som upphör tidigast vid 63 års ålder, uttalar

statskontoret att bibehållandet av en sådan gräns enligt ämbetsverkets mening

skulle bättre överensstämma med korttidspensionernas syfte. Såsom

lämplig gräns skulle härvid kunna sättas ett belopp motsvarande summan

av de ålders- och tilläggspensioner, som i genomsnitt tillkommer en person.

Med hänsyn till i promemorian anförda skäl mot en begränsning av årsbeloppet

motsätter statskontoret sig emellertid icke att förslaget lägges till

grund för lagstiftning.

Sveriges akademikers centralorganisation framhåller att eu begränsning

i enlighet med vad som diskussionsvis framförts i promemorian till ett be
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960

lopp motsvarande genomsnittet av de ålders- och tilläggspensioner, som kan

tillkomma en person, skulle strida mot den inkomstbortfallsprincip, som ligger

till grund för den allmänna tilläggspensioneringen.

Riksskattenämnden finner förslaget att slopa beloppsgränsen innebära ett

avsteg från de principer, som varit grundläggande för kommunalskattelagens

gränsdragning mellan pensionsförsäkring och kapitalförsäkring. Nämnden

anför vidare.

Inom riksskattenämnden har uttalats tvekan huruvida behovet av samordning

mellan hittills gällande skatteregler och lagstiftningen om allmän

tilläggspensionering nödvändiggör ett dylikt avsteg. Därvid har — såsom ett

alternativ till utredningsmannens förslag — ifrågasatts huruvida man icke

skulle nå åsyftat resultat genom en lagändring, som innebure att den principiella

gränsdragningen bibehölles men den nuvarande beloppsgränsen å

3 000 kronor höjdes till förslagsvis 12 000 kronor. Riksskattenämnden anser

sig dock icke böra förorda införande av en bestämmelse angående en sådan

beloppsgräns, enär det icke synes praktiskt genomförbart att förhindra, att

bestämmelsen kringginges genom att en försäkringstagare tecknade flera

försäkringar i olika försäkringsanstalter, envar försäkring lydande å angivna

maximibelopp.

Flera remissinstanser riktar kritik mot förslaget att för de ifrågavarande

försäkringarna bibehålla kravet på en utbetalningstid av lägst två

år. Sålunda framhåller Svenska försäkringsbolags riksförbund, att förslaget

väsentligen förbättrar möjligheterna att komplettera den allmänna tilläggspensionen

men att vissa komplikationer fortfarande kvarstår, som det

är önskvärt att få undanröjda i detta sammanhang. Förbundet anför därefter.

Den vanligaste pensionsåldern är för närvarande 65 år. Regelmässigt kvarstår

då den pensionsberättigade i tjänstgöring t. o. m. den månad, under

vilken han fyller 65 år, och i många fall kommer han säkerligen — med

hänsyn till att arbetsinkomst men icke pension är pensionsgrundande enligt

lagen om tilläggspensionering — att vilja kvarstå till utgången av det år,

under vilket sagda ålder uppnås. Den allmänna tilläggspensionen utgår

däremot i normalfallet fr. o. m. den månad, under vilken den pensionsberättigade

fyller 67 år. Såväl då han kvarstår i tjänst t. o. m. den månad, under

vilken han fyller 65 år, som då han tjänstgör till årets slut blir således

den tid, under vilken kompletteringspension bör utgå, kortare än två år

— i torstnamnda fallet ett år och elva månader och i det senare fallet lägst

ett år. Utformningen av ifrågavarande punkt i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen

gör det omöjligt att på ett smidigt och rationellt sätt komplettera

tilläggspensionen i nu angivna fall.

Riksförbundet föreslår med hänsyn härtill att den kortaste tid, under vilken

ifrågavarande pensioner får utgå, bestämmes till ett år i stället för som

nu två år.

Liknande uttalanden göres av Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska

personal-pensionskassan. Pensionskassan anför bl. a. följande.

Tjänstepensionerna i SPP är för närvarande i regel icke samordnade med

folkpensionen, men i de relativt få fall, då en i SPP försäkrad ålderspension

nedsattes från 67 år, har arbetsmarknadsparterna — liksom inom

statlig och kommunal tjänst — ansett lämpligast, att folkpensionsanpassmngen

sker från och med den månad, då 67 års ålder uppnås. Vid en pen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1960

sionsålder av 65 år kommer då kompletteringspensionen att utges under

blott ett år och elva månader. SPP förmenar, att en sådan anordning, som

uteslutande är betingad av att såväl vid avgång ur tjänst som vid utbetalning

av tjänstepension och folkpension avrundning sker till hel månad, är väl

förenlig med nuvarande utformning av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

I praktiken har det emellertid visat sig, att den i SPP försäkrade pensionsåldern

ibland avviker från den verkliga avgångsåldern. Det är ingalunda

ovanligt, att en anställd med 65 års pensionsålder kvarstannar i tjänst

någon eller några månader, t. ex. till kalenderårets slut. Från och med nästa

år, då den allmänna tilläggspensioneringen införes, torde sådant kvarstannande

bli allt vanligare. Ilen anställde har i så fall möjlighet att intjäna

högre pensionspoäng än eljest — för övergångsgenerationen gäller ju särskilt

gynnsamma intjänanderegler.---

Vidare må nämnas, att det inom vissa företag eller för vissa arbetstagargrupper

kan framkomma önskemål om en pensionsålder av 66 år. För att

man även i dvlika fall skall få till stånd en rationell anpassning till folkpensionen

och den allmänna tilläggspensionen, synes det nödvändigt att

tvåårsgränsen för temporär kompletteringspension sänkes till ett år.

Tjänstemännens centralorganisation hemställer att den föreslagna tvåårsregeln

helt slopas och uttalar, att en sådan ordning knappast torde innebära

någon större risk för missbruk.

Liknande synpunkter framföres även av Handelns arbetsgivareorganisation

och Sveriges akademikers centralorganisation.

Folksam anser det svårt att ange i vilken utsträckning behov av kompletterande

ålderspension kan föreligga och i vad mån det går att på förhand

fixera exakt försäkringstid. Bolaget yttrar vidare.

Skulle tidskravet för temporära ålderslivräntor minskas till t. ex. ett år,

skulle det bli möjligt för en person som fyllt 62 år att den 31 december teckna

en temporär livränta, som förfaller till utbetalning nästa dag, den 1 januari.

Det skulle i realiteten bli detsamma som att ett valfritt belopp överföres

från ett beskattningsår till ett annat med minimal risk för dödsfallsförlust

— som annars alltid är en realitet att räkna med — och utan någon

pensioneringsavsikt. Om emellertid behovet av en minskad minimitid skulle

vinna beaktande, bör måhända den bestämmelsen införas att pension med

kortare varaktighet än två år alltid skall upphöra vid 67 års ålder.

Enligt riksskattenämnden bör frågan om pensioner avseende kortare tid

än två år icke lösas lagstiftningsvägen utan genom överenskommelse mellan

vederbörande arbetsgivare och arbetstagare.

I remissyttrandena upptages även vissa i promemorian ej berörda spörsmål,

som angår samordningen av tillämpade pensionsordningar med tilläggspensioneringen

i vad gäller andra förmåner än ålderspension.

Sålunda framhåller Tjänstemännens centralorganisation att, medan efterlevandepension

till barn från den allmänna tilläggspensioneringen utgår till

16 års ålder, det enligt gällande pensionsordningar förekommer att sådan

pension utgår till 21 års ålder. Därest nuvarande standard i fråga om pen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960

sionsvillkoren skall bibehållas, erfordras en kompletterande pensionsanordning

för åldersåren 19—21 för efterlevande barn. Behov av temporär pensionsanordning

av begränsad varaktighet kan komma att vara för handen

även då det gäller sjuk- och invalidpension (motsvarande förtidspension

inom den allmänna tilläggspensioneringen). Centralorganisationen förutsätter,

att dylika kompletterande anordningar i fråga om sjuk-, invalid- och

efterlevandepension skall behandlas såsom pensionsförsäkring i skattetekniskt

avseende.

Vidare påpekar Tjänstemännens centralorganisation att i nuvarande

tjänstepensionsordningar vid sidan av ålders-, sjuk- eller invalid- samt efterlevandepension

även förekommer s. k. kapitalunderstöd, som utfaller då

pension börjar utgå. Den allmänna tilläggspensioneringen innefattar icke

någon form av dylika kapitalunderstöd. Centralorganisationen anför.

Införandet av den allmänna tilläggspensionen torde komma att medföra

att den nuvarande nivån för pension enligt förekommande tjänstepensionsanordningar

reduceras för tid då allmän tilläggspension utgår. Någon form

av kapitalunderstöd är inte förenad med den allmänna tilläggspensionen.

Utformningen av bestämmelserna i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen

är sådan, att en anpassning av nuvarande tjänstepensionsanordningar

till den allmänna tilläggspensionen medför att kapitalunderstöden ej torde

kunna bibehållas på hittillsvarande nivå — i förhållande till totalpensionsnivån

utan att falla utanför begreppet pensionsförsäkring i skatteavseende.

Med hänsyn till den betydelse kapitalunderstöden har — icke minst i förening

med efterlevandepension — torde det kunna förväntas att kapitalunderstödsformen

även i framtiden kommer att behövas. Ur denna synpunkt

måste den nu nämnda effekten av införandet av den allmänna tilläggspensionen

i förening med bestämmelserna i 31 § kommunalskattelagen anses

synnerligen olycklig. Med hänsyn härtill hemställer TCO att åtgärder vidtages

för undanröjande av detta förhållande.

Ett speciellt spörsmål i fråga om pensionsfall, som inträffar under år

1962, beröres av Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska personalpensionskassan,

Handelns arbetsgivareorganisation och Tjänstemännens

centralorganisation. Sistnämnda organisation yttrar härutinnan.

Enligt reglerna för tilläggspensioneringen skall i fråga om pensionsfall

som inträffar under 1962 i vad gäller förtidspension och efterlevandepension,

pensionen i fråga utgå först fr. o. in. 1963. För dessa fall uppstår en

alldeles speciell situation, som innebär att särskilda kompletteringsanordningar

måste tillskapas, som för detta år motsvarar tilläggspensionsförmånerna.

Det är salnnda här fråga om en temporär anordning av ett års varaktighet.

5. Departementschefen. När nuvarande bestämmelser om beskattning av

pensionsförsäkringar tillkom år 1950, ansågs det erforderligt att genom

en särskild undantagsbestämmelse möjliggöra tecknandet av kortvariga

pensionsförsäkringar såsom komplement till folkpensionen. Medan lägsta

tid för pensionsutbetalning i princip ansågs böra vara fem år, tilläts en så

kort utbetalningstid som två år för ålderspension, vars årsbelopp inte överstiger

3 000 kronor. Därigenom kan den som vill pensionera sig före 65 års

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:is proposition nr 28 år 1960

ålder tillförsäkra sig ett tillfälligt pensionsskydd för tiden fram till dess att

folkpensionen börjar utgå vid 67 års ålder.

Vid tillkomsten av lagstiftningen om allmän tilläggspensionering uttalades

önskemål om att bestämmelserna om kortvariga försäkringar i skarven

mellan verklig pensionsålder och pensionsålder för allmän pension

skulle överses och anpassas till det nya läge som uppkommit. Den i anledning

härav tillkallade utredningsmannen har föreslagit att beloppsgränsen

3 000 kronor slopas i fråga om försäkringar som upphör tidigast då den

försäkrade fyllt 63 år. Förslaget får ses mot bakgrunden av att största folkpension

och tilläggspension — när det allmänna pensionssystemet är fullt

utbyggt — kommer att motsvara ungefär 20 000 kronor i nuvarande penningvärde.

Vid remissbehandlingen har i stort sett enighet rått om behovet av åtgärder

av föreslagen art. Några remissinstanser föreslår dock jämkningar eller

utvidgningar i utredningsmannens förslag.

Skattelagarna medger, att premier, som inbetalas till pensionsförsäkringar,

får avdragas vid inkomsttaxeringen. Detta gäller vare sig inbetalningen göres

av den försäkrade själv eller av hans arbetsgivare. Å andra sidan beskattas

utfallande pensionsbelopp hos mottagaren. Denna ordning innebär betydande

fördelar. Bl. a. kan genom inbetalning av engångspremie till pensionsförsäkring

åstadkommas resultatutjämning mellan olika beskattningsår. Motsvarande

förmåner föreligger inte vid andra försäkringar.

Med hänsyn till den gynnade ställning som pensionsförsäkringarna intar i

skattehänseende är det angeläget att gränsen mellan pensionsförsäkringar och

andra försäkringar inte utsuddas. Bestämmelserna på området bör även vara

utformade så att pensionsförsäkringar såvitt möjligt kommer till användning

huvudsakligen i pensioneringssyfte och inte för att uppnå fördelar i

skattehänseende.

Den nuvarande beloppsgränsen 3 000 kronor vid korltidsförsäkringar avser

att begränsa användningen av dessa försäkringar till klara pensioneringsfall.

Såsom utredningsmannen framhållit torde några egentliga olägenheter

inte behöva befaras om beloppsgränsen ersättes av en bestämmelse, vilken

medger korltidsförsäkringar, som upphör först då den försäkrade fyllt 63

år och som alltså endast omfattar de år som behövs för att försäkringen skall

kunna anknyta till allmän tilläggspension och folkpension. Visserligen utesluts

härigenom inte helt möjligheten för personer i högre åldersgrupper att

använda pensionsförsäkringsinstitutet för att uppnå skatlemässiga fördelar.

Såsom riksskattenämnden framhållit, erbjuder emellertid en beloppsgräns

knappast något effektivare skydd häremot. Med hänsyn till behovet av försäkringar

för ålderspension som ansluter till tilläggs- och folkpension anser

jag mig därför, om än med viss tvekan, kunna förorda att utredningsmannens

förslag genomföres.

Nuvarande bestämmelser om tvååriga ålderspensioner medger utbetalning

av pensionen när som helst efter uppnåendet av 55 års ålder. Det finns

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 28 år 1960

således inte något formellt hinder mot att teckna en pensionsförsäkring för

utbetalning av årsbelopp om högst 3 000 kronor vid exempelvis 55 och 56 års

ålder. I utredningsmannens förslag har denna möjlighet bibehållits. Stadgandet

har emellertid tillkommit enbart för att möjliggöra försäkringar som

direkt anknyter till folkpensionen. Detta syfte tillgodoses helt inom ramen

för de föreslagna bestämmelserna. Anledning att medge tvåårsförsäkringar

dessförinnan torde inte föreligga. Jag föreslår därför att den särskilda bestämmelsen

om ålderspension, vars årsbelopp inte överstiger 3 000 kronor,

utgår. Självfallet bör detta inte påverka eventuella redan existerande pensionsförsäkringar

av ifrågavarande slag.

Minsta utbetalningstid för korttidspensionerna är, som nämnts, för närvarande

två år. Utredningsmannen har inte föreslagit någon ändring däri. Under

remissbehandlingen har emellertid yrkats, att tidsgränsen skall sättas till

ett år eller också helt slopas.

Såsom jag nyss framhållit är det nödvändigt att bibehålla en klar åtskillnad

mellan pensions- och kapitalförsäkringar. Det för pensionsförsäkring

karakteristiska är att förmånerna utbetalas periodiskt. Om tidsbegränsningen

skulle slopas eller sättas till ett år skulle försäkringar för rena kapitalutbetalningar

hänföras till pensionsförsäkringar. Av det sagda torde framgå,

att man måste bibehålla kravet på att utbetalningstiden skall väsentligt

överstiga ett år.

Emellertid visar remissuttalandena att befogad kritik kan riktas mot

att gränsen sättes vid två år. En sådan gräns tillåter nämligen inte, att man

till pension i detta sammanhang räknar månatliga utbetalningar från och

med månaden efter den då en person fyllt 65 år till och med månaden innan

han får börja uppbära allmän pension vid 67 års ålder (sammanlagt 23 månader).

Den i författningen angivna tiden bör vara så bestämd att utbetalningarna

i det angivna, i praktiken ofta förekommande fallet får räknas som

pension. Minimitiden för korttidspensioner synes därför böra sänkas något.

Jag vill förorda att tidsgränsen sättes vid ett och ett halvt år. Därmed kommer

de som önskar gå i pension vid 65 års ålder att kunna dra nytta av korttidsförsäkringarna

samtidigt som kravet på periodicitet i utbetalningarna

bibehålies.

Under remissbehandlingen har framförts förslag att — i vissa av utredningsmannen

icke berörda hänseenden — ytterligare komplettera kominunalskattelagens

regler om vad som är att anse som pensionsförsäkringar. Förslagen

avser kapitalunderstöd samt möjligheterna att i särskilda fall erhålla

kompletterande förtids- eller efterlevandepension under något år. Med hänsyn

till nödvändigheten av att ge en någorlunda klar och enhetlig avgränsning

åt de i skattehänseende gynnade pensionsförsäkringarna anser jag mig

inte kunna biträda dessa förslag. Jag vill tillägga, alt i den mån företagen

själva utbetalar förmåner varom här är fråga till anställda eller anställdas

efterlevande, blir en sådan utbetalning avdragsgill vid taxeringen. Bl. a. med

tanke härpå torde behovet av att försäkringsvägen täcka de förhållandevis obetydliga

kostnader det här rör sig om vara ringa.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1960

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

proposition föreslå riksdagen att

antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till

lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alice Magnusson

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960

Bihang

Utredningsmannens förslag

Anvisningarna till 31 §

1. Med pension--— eller annorledes.

Med pensionsförsäkring---försäkringen upphör.

Ålderspension, som---anses skälig.

Med efterlevandepension---personer leva.

Såsom efterlevandepension —--vara pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen---vid omgifte.

Kapitalbelopp, som---av efterlevandepensionen.

Skall enligt avtal om pensionsförsäkring, ålderspension eller invalidpension

upphöra eller nedsättas viss tid efter det pensionsåldern eller arbetsoförmågan

inträtt eller skall annan efterlevandepension än försörjningsränta

upphöra eller nedsättas viss tid efter den försäkrades död må denna

tid icke understiga fem år eller, i fråga om ålderspension, som upphör tidigast

vid 63 års ålder eller vars årsbelopp icke överstiger 3 000 kronor, två år.

Med kapitalförsäkring---än pensionsförsäkring.

Innehåller avtal---en kapitalförsäkring.

Kan livförsäkring---Kungl. Maj :t.

Försäkring, vilken---dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall — —- — som huvudförsäkringen.

För att---med tjänst.

600032 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1960:8 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen den 28 sept s. 1 i texten