Med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
1960-01-15 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1960:28, Med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960
1
Sr 28
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370); given Stockholms slott den 15 januari 1960.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna
till 31 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att försäkringar med kort utbetalningstid i ökad
utsträckning skall godtagas vid taxeringen som pensionsförsäkringar, vilket
bl. a. innebär att premierna blir avdragsgilla. Förslaget syftar till att
möjliggöra tecknande av försäkring med avdragsgilla premier för ålderspension,
som skall utgå under tiden mellan verklig pensionsålder och den ålder
då allmän tilläggspension och folkpension börjar utgå. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 28
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen
den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Anvisningar
till 31 §.
1. Med pension ------eller annorledes.
Med pensionsförsäkring -— ----försäkringen upphör.
Ålderspension, som--—--anses skälig.
Med efterlevandepension-----personer leva.
Såsom efterlevandepension-----vara pensionsförsäkring.
Vid tillämpningen-----vid omgifte.
Kapitalbelopp, som--—--av efterlevandepensionen.
Skall enligt avtal om pensionsför- Skall enligt avtal om pensionsförsäkring
ålderspension eller invalid- säkring ålderspension eller invalidpension
upphöra eller nedsättas viss pension upphöra eller nedsättas viss
tid efter det pensionsåldern eller ar- tid efter det pensionsåldern eller arbetsoförmågan
inträtt eller skall an- betsoförmågan inträtt eller skall annan
efterlevandepension än försörj- nan efterlevandepension än försörjningsränta
upphöra eller nedsättas ningsränta upphöra eller nedsättas
viss tid efter den försäkrades död må viss tid efter den försäkrades död må
denna tid icke understiga fem år el- denna tid icke understiga fem år elkr,
i fråga om ålderspension vars ler, i fråga om ålderspension, som
arsbelopp icke överstiger 3 000 kro- upphör tidigast då den försäkrade
nok t?0, dr- ,,..... fyllt 63 år, ett och ett halvt år.
Med Kapitalförsäkring-----än pensionsförsäkring.
Innehåller avtal-----en kapitalförsäkring.
Kan livförsäkring,-------Kungl. Maj :t.
Försäkring, vilken — ----dess ingående.
Premiebefrielseförsäkring skall-----som huvudförsäkringen.
For att-----med tjänst.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uPPg]ft utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I samband därmed
skall följande iakttagas.
. F Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1960 års taxering
samt i fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.
, Försäkring, som meddelats före den 1 juli 1960 och som enligt äldre
bestämmelser är att anse såsom pensionsförsäkring, skall även efter lagens
ikraftträdande hänföras till sådan försäkring.
1 Senaste lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § se 1959: 564.
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1960
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 januari
1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för socialdepartementet fråga om den skattemässiga
behandlingen av vissa försäkringar för ålderspension och anför därvid
följande.
1. Inledning. Enligt 1959 års lagstiftning om allmän tilläggspensionering
skall allmän tilläggspension börja utges år 1963. Den generella pensionsåldern
inom tilläggspensioneringen är densamma som i folkpensioneringen
d. v. s. 67 år. Om pensionstagaren det önskar kan dock ålderspension från
tilläggspensioneringen börja utgå vid lägre ålder, dock tidigast vid 63 år. I
sådant fall undergår pensionsbeloppet emellertid viss minskning.
I propositionen nr 100/1959 rörande den allmänna tilläggspensionen
nämndes, att i varje fall under en övergångstid, då förmånerna från den allmänna
tilläggspensioneringen ännu inte nått fulla belopp, en del kompletteringsanordningar
till pensioneringen kommer att vara befogade. Sådan kompletteringsanordning
kunde komma till stånd genom individuell försäkring
eller genom på avtal grundat pensionsåtagande från arbetsgivarens sida.
I skrivelse till särskilda utskottet berörde Svenska personal-pensionskassan
i anledning av propositionen bl. a. vissa skattefrågor rörande försäkringar
av antytt slag. Gällande skatteregler var enligt kassans mening så
utformade, att de lade hinder i vägen för sådana försäkringar. Utskottet
vttrade i anledning härav i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 1, att
utskottet förutsatte att de av kassan aktualiserade och andra liknande spörsmål
skulle vinna nödigt beaktande under det fortsatta arbetet med pensionsreformen.
På grund härav uppdrog jag den 5 juni 1959 åt kammarrättsrådet Nils G.
Lindquist att inom departementet biträda med utarbetande av förslag till
ändrade bestämmelser rörande behandlingen i beskattningshänseende av
kompletteringsförsäkring till ålderspension. I en den 1 oktober 1959 avlämnad
promemoria har utredningsmannen framlagt författningsförslag i
ämnet. Förslaget torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet i detta
ärende.
4
Kangl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960
Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,
statskontoret, riksskattenämnden, försäkringsinspektionen, riksförsäkringsanstalten,
pensionsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Jönköpings,
Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands
län, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,
Sveriges akademikers centralorganisation, Riksförbundet Landsbygdens
folk, Svenska arbetsgivareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisation,
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska personal-pensionskassan,
Folksam (Livförsäkringsanstalten Folket, Försäkringsanstalten Samarbete,
Försäkringsanstalten Välfärd och Försäkringsaktiebolaget Leire) och
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.
2. Gällande rätt m. m. Enligt den år 1950 antagna ordningen för beskattning
av försäkringstagare och försäkringsgivare indelas livförsäkringar som
tecknats efter år 1950 i två kategorier, nämligen pensionsförsäkringar och
kapitalförsäkringar. För pensionsförsäkringar medges avdrag för premier
vid inkomsttaxeringen, under det att utfallande belopp beskattas. I fråga om
kapitalförsäkringar får däremot premiebetalning ej avdragas — frånsett vad
som rymmes inom det allmänna avdraget å högst 300 kronor för ogift och
högst 600 kronor för makar — och å dylik försäkring utfallande belopp utgör
till följd härav inte skattepliktig inkomst.
Bestämmelserna om vad som skattemässigt är att anse som pensionsförsäkring
är intagna i första punkten av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.
Till pensionsförsäkring räknas sålunda försäkring, enligt vilken
ålders-, efterlevande- eller invalidpension skall utgå. Vissa kapitalbelopp,
som kombineras med pension av dessa slag, räknas också till pension.
Om de olika pensionsformerna stadgas bland annat följande.
Till ålderspension räknas pension, som från viss pensionsålder -— i regel
lägst 55 år — skall utgå högst under den försäkrades livstid. Såsom efterlevandepension
anses pension, som efter den försäkrades död utgår högst
under viss eller vissa personers livstid. Hit hör under särskilda förutsättningar
även s. k. försörjningsränta enligt vilken efterlevandepensionen utgår
under i avtalet bestämt antal år, oberoende av viss pensionstagares liv.
Invalid pension får utga högst så länge den försäkrade är arbetsoförmögen
eller har nedsatt arbetsförmåga. Kapitalbelopp, som kombineras med pension,
skall utgå när pensionen börjar utbetalas eller upphör eller när försäkringen
upphör. Kapitalbeloppen får sammanlagt inte överstiga högsta årsbelopp
av ålders- eller invalidpension i förekommande fall ökat med högsta
årsbelopp av efterlevandepension till make.
Särskilda regler har givits om den kortaste tid under vilken ålders- och
invalidpension samt annan efterlevandepension än försörjningsränta skall
utgå enligt försäkringsavtalet. Denna tid får sålunda inte understiga fem år
utom i fråga om ålderspension, vars årsbelopp inte överstiger 3 000 kronor.
För sådan ålderspension är minimitiden i stället två år.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960
Vid dessa bestämmelsers tillkomst framhölls i propositionen (nr 93/1950)
bl. a. följande. En temporär pension i förening med försörjningsränta kommer
den rena kapitalutbetalningen så nära, att försäkringar, som innehaller
sådan utfästelse, inte lämpligen bör hänföras till pensionsförsäkring. Detta
gäller även andra försäkringar, enligt vilka temporära pensioner skall utgå
under kortare tid än fem år, i varje fall när fråga är om pensioner å större
belopp. Önskvärt var emellertid att personer, för vilka 67 år är en för hög
pensionsålder, skall ha möjlighet att komplettera folkpensionen med en pensionsförsäkring,
enligt vilken temporär pension skall utgå under kortare tid
än fem år. För att förhindra missbruk borde den årliga pensionen icke få
överstiga ett belopp, motsvarande ungefärligen vad sammanlagt högst kunde
utgå som folkpensionsförmåner. Med hänsyn härtill föreslogs nyssnämnda
belopps- och tidsgränser, 3 000 kronor och två år.
Hos bevillningsutskottet (betänkande nr 49) framlades ett av Svenska personal-pensionskassan
väckt förslag av innebörd att försäkring, enligt vilken
utfäsles ålderspension å årsbelopp icke överstigande 3 000 kronor, skulle
hänföras till pensionsförsäkring, även om pensionen utgår blott under ett år.
Utskottet framhöll i anledning därav, att pensioner utbetalas månadsvis eller
ock kvartårs-, halvårs- eller helårsvis. Det syntes icke lämpligt att tillämpa
olika skatteregler vid olika utbetalningssätt. Hänfördes en försäkring, enligt
vilken pension skall utgå blott under ett år, till pensionsförsäkring, borde
detta gälla även om utbetalningen skulle ske helårsvis. Men i sådant fall var
i själva verket fråga om en kapitalutbetalning. Utskottet ansåg sig därför
inte böra biträda förslaget.
Utskottet diskuterade vidare, huruvida den nämnda minimitiden för efterlevandepension,
fem år, borde medföra att från pensionsförsäkringsområdet
uteslöts försäkring, enligt vilken exempelvis efterlevandepension skall
upphöra, då pensionstagaren uppnår viss ålder. Utskottet uttalade att, då
detta uppenbarligen icke hade varit avsikten, de i det föregående återgivna
bestämmelserna inte borde hindra att en försäkring av nämnda slag hänfördes
till pensionsförsäkring.
Livförsäkring av annat slag än som förut nämnts räknas till kapitalförsäkring.
Om en försäkring med hänsyn till i avtalet gjorda utfästelser till
en del kan betraktas som en pensionsförsäkring och till återstående del som
kapitalförsäkring, får försäkringen anses vara uppdelad på en pensionsförsäkring
och en kapitalförsäkring.
Slutligen får erinras om att utformningen av pensionsförsäkringsbegreppet
i skattelagarna har anknytning även till den privata pensionering som äger
rum inom företagens pensionsstiftelser. Avdrag vid inkomsttaxeringen för
avsättning till pensionsstiftelse medges nämligen enligt punkt 2 av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen endast om pensioneringen anordnats på
sätt i anvisningarna till 31 § föreskrives i fråga om pensionsförsäkring.
6
Kungi. Maj.ts proposition nr 28 år 1960
Rörande de pensionsförmåner som utgår i folkpension och allmän tillläggspension
må följande framhållas.
Från folkpensioneringen utgår ålderspension utan inkomstprövning till
var och en som fyllt 67 år. Ålderspensionen inberäknat index- och standardtiHägg
uppgår för närvarande till 2 450 kronor per år för ogift eller för gift,
om andra maken inte är folkpensionär, och till 3 920 kronor per år för makar
tillsammans. Härutöver kan tillkomma vissa inkomstprövade tillägg. I enlighet
med vad som förordades vid riksdagens principiella ställningstagande
år 1958 avses ålderspensionen skola höjas successivt så att den år 1968 uppgår
till 5 400 kronor för två pensionsberättigade makar och 3 600 kronor för
ensamstående, räknat i 1957 års penningvärde. Inom folkpensioneringen kan
dessutom enligt vissa regler beviljas invalidpension och sjukbidrag, blindtilllägg
och vårdtillägg samt änkepension, änke- och änklingsbidrag och särskilt
barnbidrag.
Den allmänna tilläggspensioneringen omfattar, fullt utbyggd, varje svensk
medborgare och här mantalsskriven utlänning. Tilläggspensionen beräknas
på den årliga arbetsinkomst som förvärvas i åldern 16—65 år, till den del
inkomsten ligger mellan ett indexreglerat s. k. basbelopp på 4 000 kronor i
1957 års penningvärde (för närvarande motsvarande 4 200 kronor) och ett
belopp motsvarande sju och en halv gånger basbeloppet (sålunda för närvarande
31 500 kronor). Inkomst av annat förvärvsarbete än anställning är i
regel, i vad inkomsten överstiger det dubbla basbeloppet, pensionsgrundande
till blott två tredjedelar.
Allmän tilläggspension utgår i form av ålderspension, förtidspension och
familjepension. Pensionsförmånerna är värdebeständiga genom anknytning
till pensionspristalet enligt lagen om folkpensionering. Ålderspension utgör
60 procent av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten under de
15 bästa pensionsgrundande åren. För full ålderspension fordras i ett inledningsskede
20 pensionsgrundande år, vilket krav successivt höjes till att avse
30 år. Jämte folkpensionen kommer full ålderspension från tilläggspensioneringen
att i stort sett motsvara två tredjedelar av hela arbetsinkomsten.
Normalt utbetalas ålderspension från tilläggspensioneringen vid en pensionsålder
av 67 år. På egen begäran kan ålderspension erhållas tidigare, dock
tidigast från 63 års ålder. Beloppet reduceras i sådant fall med 0,6 procent för
varje månad som pensionstagaren är yngre än 67 år, när pensionen börjar
utgå. Om exempelvis en person begär ålderspension från 63 år, får han således
6 408 kronor, om pensionsbeloppet vid 67 år är 9 000 kronor. __ Pen
sionsberättigad
kan också vänta med att taga ut ålderspension till efter
tyllda 67 år. I sådant fall ökas pensionsbeloppet med 0,6 procent för varje månad,
som pensionstagaren är över 67 år, dock ej över 70 år.
Full ålderspension d. v. s. från fyllda 67 år från tilläggspensioneringen (för
en person född 1914 eller senare) utgår under förutsättning att basbeloppet
hela tiden är 4 200 kronor med dessa belopp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1960
Genomsnittlig arbetsinkomst
10 000
15 000
20 000
25 000
30 000
Om inkomsten härrör av an-
ställning ................
3 480
6 480
9 480
12 480
15 480
Om inkomsten härrör från an-
nät förvärvsarbete ......
3 120
5 160
7 140
9 120
11 160
3. Utredningspromemorian. I promemorian erinras om den i det föregående
återgivna bestämmelsen att till pensionsförsäkring räknas försäkring för ålderspension
å högst 3 000 kronor som utgår under kortare tid än fem år,
dock under minst två år. Det framhålles att denna bestämmelse har tillkommit
med tanke på önskvärdheten av att kunna fylla ut den inkomstminskning,
som kan föreligga under tiden mellan verklig pensionsålder och folkpensionsåldern.
Ålderspension från tilläggspensioneringen kan visserligen
börja utgå redan från 63 års ålder men medför viss reducering av pensionsbeloppet.
Utredningsmannen framhåller att, med hänsyn härtill och då tidigare
pensionsålder än 67-årsåldern förekommer på grund av yrkets art och
andra omständigheter, behov av försäkringsskydd mot inkomstminskning a\
berört slag fortfarande föreligger.
Utredningsmannen påpekar att genom tilläggspensioneringen icke har inträffat
något som påfordrar förändring i fråga om temporära pensionsförsäkringar,
som upphör före 63 års ålder. Beträffande sådana försäkringar
föreligger därför för närvarande icke något skäl för ändring av gällande bestämmelser.
Däremot framhålles att årsbelopp om 3 000 kronor knappast
är tillräckliga i fråga om temporära pensioner, som upphör att utgå vid 63
års ålder eller senare. Såsom exempel nämnes en person, som pensioneras
vid 63 års ålder eller senare men före 67 års ålder. Denne bör ha möjlighet
att — i stället för att taga reducerad tilläggspension — fylla luckan mellan
pensionsåldern och 67 år genom pensionsförsäkring. Vidare bör den, som
pensioneras vid 60 års ålder, kunna komplettera pensionen tills (reducerad)
tilläggspension utgår vid 63 års ålder.
Därefter behandlas i promemorian frågan huruvida en höjning av gällande
bcloppsgräns å 3 000 kronor kan befaras öppna möjligheter till missbruk.
Det framhålles att tendensen i den moderna skattelagstiftningen är,
att de tidigare stränga reglerna om beskattningsårets okränkbarhet alltmera
uppmjukas. Det anses i och för sig rimligt, att en hög inkomst undei
ett år för undvikande av hård progressiv beskattning får utjämnas på ett
flertal år. Som exempel nämnes avdragsrätten för engångspremier för pensionsförsäkring
liksom den skattelindring, som kan erhållas genom tillämpning
av förordningen om ackumulerad inkomst. I anslutning härtill anföres
i promemorian.
Möjligen skulle man kunna tänka sig, att en person, som erhållit en betydande
skattepliktig realisationsvinst, skulle genom att med hjälp av denna
betala en engångspremie för pensionsförsäkring kunna bereda sig en
icke avsedd skattelindring. Han har emellertid denna möjlighet redan nu
under förutsättning, att försäkringen ej är så avtalad, att den upphör eller
uedsättes tidigare än fem år från pensionsåldern. Eftersom progressionen
vid beskattning vid utbetalning på två år blir högre än vid utbetalning på
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960
fem år, synes risk för missbruk icke heller föreligga i detta fall. Missbruk
torde därför förutsätta, att tecknandet av pensionsförsäkring sker av andra
motiv än att bereda tecknaren en ålderspension. Tidigare förelåg sålunda
möjlighet att teckna en pensionsförsäkring men låta beloppen på grund av
förmånstagareföi ordnande utga till exempelvis ett barn och därigenom på
en omväg erhålla avdrag för ett eljest icke avdragsgillt periodiskt understöd.
Denna möjlighet är numera — på grund av lagstiftning år 1959 — stängd
i fråga om pensionförsäkringar, som icke tecknats i samband med tjänst.
Vidare må beaktas att premien skall betalas kontant, att en del av premien
går till omkostnader, att pensionsförsäkring icke får återköpas eller belånas
samt att försäkringstagaren löper risk att avlida innan utbetalning blir aktuell.
Såvitt kan bedömas torde någon begränsning av årsbeloppets storlek
icke kunna motiveras av risk för missbruk. Därtill kommer att, om en övre
gräns dock skulle anses önskvärd, denna under alla omständigheter måste
sättas ganska högt.
Med hänvisning till det anförda konstateras i promemorian, att det i och
för sig icke finns skäl att i fråga om temporära pensioner, som upphör att
utgå vid 63 års ålder eller senare, uppställa en övre gräns för årsbeloppets
storlek. Spörsmålet om avgränsningen av området för de temporära pensionsförsäkringarna
gentemot rena kapitalutbetalningar kan emellertid ge
anledning till ett annat bedömande. Härutinnan anföres i promemorian.
Hnvudregeln för temporära pensionsförsäkringar är att de icke får avse
pensioner, som skall utgå under kortare tid än fem år. Detta emedan de
eljest anses komma den rena kapitalutbetalningen så nära, att de icke lämpligen
bor betecknas som pensionsförsäkringar. Om man anser önskvärt att
göra skillnaden mellan kapitalutbetalning och temporär pension beroende
av om tiden för utbetalningarna understiger eller överstiger fem år, måste
man således bibehålla en beloppsgräns för kompletteringspensionerna och
därtill sätta denna gräns förhållandevis lågt. Om man nämligen väljer beloppet
20 000 kronor ■— ungefärligen motsvarande summan av högsta möjliga
folkpension och tilläggspension, som kan utgå till en person — blir resultatet
i realiteten detsamma som om ingen gräns alls satts. Man kan tänka
sig sätta beloppsgränsen vid ett belopp motsvarande genomsnittet av de ålders-
och tilläggspensioner, som kan tillkomma en person. Förslagsvis skulle
kunna angivas siffran 8 000 kronor. Även detta belopp torde emellertid vara
sa pass högt i förhållande till de belopp, som normalt utgår på grund av pensionsförsäkring,
att gränsen mellan kapitalutbetalning och pension skulle
bli tämligen illusorisk. Lägre än 8 000 kronor torde emellertid årsbeloppet
icke kunna sättas, om det skall fylla avsett ändamål.
I promemorian konstateras sammanfattningsvis, att i vissa fall behov av
komplettering av folk- och tilläggspension genom pensionsförsäkring kommer
att föreligga. Därvid torde en beloppsgräns för ålderspensioner, som
upphör att utgå tidigast vid 63 års ålder, knappast vara motiverad. För övriga
fall bör nu gällande begränsning av det årliga pensionsbeloppet till högst
3 000 kronor bibehållas. I promemorian föreslås en författningsändring i enlighet
härmed.
Vidare anföres i promemorian.
En ytterligare möjlighet finnes, nämligen att avstå från illusionen om att
uppehålla skillnaden mellan kapitalutbetalning och pension och slopa kravet
på utbetalningar under minst fem år. I det föregående har gjorts ett försök
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1960
att belysa, att detta knappast skulle kunna bereda möjligheter till missbruk.
Det är i regel till den skattskyldiges nackdel ju kortare utbetalningstiden
är. Visserligen ges måhända större möjligheter till inkomstutjämning
mellan olika beskattningsår, om man väljer denna väg, men detta synes i
och för sig icke vara någon olägenhet. En reform i denna riktning synes
emellertid förutsätta ytterligare överväganden.
4. Remissyttrandena. Samtliga remissinstanser har i och för sig godtagit
utredningsmannens förslag att i fråga om ålderspension, som skall upphöra
tidigast vid 63 års ålder och utgå under minst två år efter pensionsålderns
inträde, slopa nu gällande beloppsgräns å högst 3 000 kronor. Förslaget tillstyrkes
sålunda eller lämnas i huvudsak utan erinran i remissvar från statskontoret,
riksskattenämnden, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen,
överståthållarämbetet och samtliga hörda länsstyrelser, Landsorganisationen,
Folksam och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.
Erinringar och ändringsförslag framföres emellertid från vissa hörda
arbetsmarknads- och branschorganisationer. Dessa remissinstanser förordar,
att den föreslagna tvåårsgränsen för temporär pension sänkes till ett år eller
får helt bortfalla.
Vid remissbehandlingen har även berörts vissa spörsmål om andra kompletteringsförmåner
till det allmänna pensionssystemet än ålderspension.
Riksskattenämnden förklarar sig dela den i promemorian uttalade uppfattningen
att lagstiftningen om allmän tilläggspensionering ej ger anledning
till ändring i gällande bestämmelser beträffande sådana temporära pensionsförsäkringar,
enligt vilka ålderspension skall upphöra att utgå innan
den försäkrade fyllt 63 år. Även Svenska försäkringsbolags riksförbund anser
den av utredningsmannen valda åldersgränsen för anknytning mellan
enskild kompletteringspension och tilläggspensioneringen lämplig med hänsyn
till utformningen av lagen om tilläggspensionering.
Sveriges akademikers centralorganisation finner däremot den föreslagna
begränsningen till pensioner, som skall upphöra tidigast vid 63 års ålder, icke
vara principiellt motiverad. Kammarrätten ifrågasätter huruvida icke av
praktiska skäl varje ålderspension, som skall utgå under minst två år, borde
godkännas såsom avdragsberättigande.
Beträffande förslaget att slopa begränsningen av årsbeloppets storlek
i fråga om ålderspension, som upphör tidigast vid 63 års ålder, uttalar
statskontoret att bibehållandet av en sådan gräns enligt ämbetsverkets mening
skulle bättre överensstämma med korttidspensionernas syfte. Såsom
lämplig gräns skulle härvid kunna sättas ett belopp motsvarande summan
av de ålders- och tilläggspensioner, som i genomsnitt tillkommer en person.
Med hänsyn till i promemorian anförda skäl mot en begränsning av årsbeloppet
motsätter statskontoret sig emellertid icke att förslaget lägges till
grund för lagstiftning.
Sveriges akademikers centralorganisation framhåller att eu begränsning
i enlighet med vad som diskussionsvis framförts i promemorian till ett be
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960
lopp motsvarande genomsnittet av de ålders- och tilläggspensioner, som kan
tillkomma en person, skulle strida mot den inkomstbortfallsprincip, som ligger
till grund för den allmänna tilläggspensioneringen.
Riksskattenämnden finner förslaget att slopa beloppsgränsen innebära ett
avsteg från de principer, som varit grundläggande för kommunalskattelagens
gränsdragning mellan pensionsförsäkring och kapitalförsäkring. Nämnden
anför vidare.
Inom riksskattenämnden har uttalats tvekan huruvida behovet av samordning
mellan hittills gällande skatteregler och lagstiftningen om allmän
tilläggspensionering nödvändiggör ett dylikt avsteg. Därvid har — såsom ett
alternativ till utredningsmannens förslag — ifrågasatts huruvida man icke
skulle nå åsyftat resultat genom en lagändring, som innebure att den principiella
gränsdragningen bibehölles men den nuvarande beloppsgränsen å
3 000 kronor höjdes till förslagsvis 12 000 kronor. Riksskattenämnden anser
sig dock icke böra förorda införande av en bestämmelse angående en sådan
beloppsgräns, enär det icke synes praktiskt genomförbart att förhindra, att
bestämmelsen kringginges genom att en försäkringstagare tecknade flera
försäkringar i olika försäkringsanstalter, envar försäkring lydande å angivna
maximibelopp.
Flera remissinstanser riktar kritik mot förslaget att för de ifrågavarande
försäkringarna bibehålla kravet på en utbetalningstid av lägst två
år. Sålunda framhåller Svenska försäkringsbolags riksförbund, att förslaget
väsentligen förbättrar möjligheterna att komplettera den allmänna tilläggspensionen
men att vissa komplikationer fortfarande kvarstår, som det
är önskvärt att få undanröjda i detta sammanhang. Förbundet anför därefter.
Den vanligaste pensionsåldern är för närvarande 65 år. Regelmässigt kvarstår
då den pensionsberättigade i tjänstgöring t. o. m. den månad, under
vilken han fyller 65 år, och i många fall kommer han säkerligen — med
hänsyn till att arbetsinkomst men icke pension är pensionsgrundande enligt
lagen om tilläggspensionering — att vilja kvarstå till utgången av det år,
under vilket sagda ålder uppnås. Den allmänna tilläggspensionen utgår
däremot i normalfallet fr. o. m. den månad, under vilken den pensionsberättigade
fyller 67 år. Såväl då han kvarstår i tjänst t. o. m. den månad, under
vilken han fyller 65 år, som då han tjänstgör till årets slut blir således
den tid, under vilken kompletteringspension bör utgå, kortare än två år
— i torstnamnda fallet ett år och elva månader och i det senare fallet lägst
ett år. Utformningen av ifrågavarande punkt i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen
gör det omöjligt att på ett smidigt och rationellt sätt komplettera
tilläggspensionen i nu angivna fall.
Riksförbundet föreslår med hänsyn härtill att den kortaste tid, under vilken
ifrågavarande pensioner får utgå, bestämmes till ett år i stället för som
nu två år.
Liknande uttalanden göres av Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska
personal-pensionskassan. Pensionskassan anför bl. a. följande.
Tjänstepensionerna i SPP är för närvarande i regel icke samordnade med
folkpensionen, men i de relativt få fall, då en i SPP försäkrad ålderspension
nedsattes från 67 år, har arbetsmarknadsparterna — liksom inom
statlig och kommunal tjänst — ansett lämpligast, att folkpensionsanpassmngen
sker från och med den månad, då 67 års ålder uppnås. Vid en pen
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1960
sionsålder av 65 år kommer då kompletteringspensionen att utges under
blott ett år och elva månader. SPP förmenar, att en sådan anordning, som
uteslutande är betingad av att såväl vid avgång ur tjänst som vid utbetalning
av tjänstepension och folkpension avrundning sker till hel månad, är väl
förenlig med nuvarande utformning av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.
I praktiken har det emellertid visat sig, att den i SPP försäkrade pensionsåldern
ibland avviker från den verkliga avgångsåldern. Det är ingalunda
ovanligt, att en anställd med 65 års pensionsålder kvarstannar i tjänst
någon eller några månader, t. ex. till kalenderårets slut. Från och med nästa
år, då den allmänna tilläggspensioneringen införes, torde sådant kvarstannande
bli allt vanligare. Ilen anställde har i så fall möjlighet att intjäna
högre pensionspoäng än eljest — för övergångsgenerationen gäller ju särskilt
gynnsamma intjänanderegler.---
Vidare må nämnas, att det inom vissa företag eller för vissa arbetstagargrupper
kan framkomma önskemål om en pensionsålder av 66 år. För att
man även i dvlika fall skall få till stånd en rationell anpassning till folkpensionen
och den allmänna tilläggspensionen, synes det nödvändigt att
tvåårsgränsen för temporär kompletteringspension sänkes till ett år.
Tjänstemännens centralorganisation hemställer att den föreslagna tvåårsregeln
helt slopas och uttalar, att en sådan ordning knappast torde innebära
någon större risk för missbruk.
Liknande synpunkter framföres även av Handelns arbetsgivareorganisation
och Sveriges akademikers centralorganisation.
Folksam anser det svårt att ange i vilken utsträckning behov av kompletterande
ålderspension kan föreligga och i vad mån det går att på förhand
fixera exakt försäkringstid. Bolaget yttrar vidare.
Skulle tidskravet för temporära ålderslivräntor minskas till t. ex. ett år,
skulle det bli möjligt för en person som fyllt 62 år att den 31 december teckna
en temporär livränta, som förfaller till utbetalning nästa dag, den 1 januari.
Det skulle i realiteten bli detsamma som att ett valfritt belopp överföres
från ett beskattningsår till ett annat med minimal risk för dödsfallsförlust
— som annars alltid är en realitet att räkna med — och utan någon
pensioneringsavsikt. Om emellertid behovet av en minskad minimitid skulle
vinna beaktande, bör måhända den bestämmelsen införas att pension med
kortare varaktighet än två år alltid skall upphöra vid 67 års ålder.
Enligt riksskattenämnden bör frågan om pensioner avseende kortare tid
än två år icke lösas lagstiftningsvägen utan genom överenskommelse mellan
vederbörande arbetsgivare och arbetstagare.
I remissyttrandena upptages även vissa i promemorian ej berörda spörsmål,
som angår samordningen av tillämpade pensionsordningar med tilläggspensioneringen
i vad gäller andra förmåner än ålderspension.
Sålunda framhåller Tjänstemännens centralorganisation att, medan efterlevandepension
till barn från den allmänna tilläggspensioneringen utgår till
16 års ålder, det enligt gällande pensionsordningar förekommer att sådan
pension utgår till 21 års ålder. Därest nuvarande standard i fråga om pen
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960
sionsvillkoren skall bibehållas, erfordras en kompletterande pensionsanordning
för åldersåren 19—21 för efterlevande barn. Behov av temporär pensionsanordning
av begränsad varaktighet kan komma att vara för handen
även då det gäller sjuk- och invalidpension (motsvarande förtidspension
inom den allmänna tilläggspensioneringen). Centralorganisationen förutsätter,
att dylika kompletterande anordningar i fråga om sjuk-, invalid- och
efterlevandepension skall behandlas såsom pensionsförsäkring i skattetekniskt
avseende.
Vidare påpekar Tjänstemännens centralorganisation att i nuvarande
tjänstepensionsordningar vid sidan av ålders-, sjuk- eller invalid- samt efterlevandepension
även förekommer s. k. kapitalunderstöd, som utfaller då
pension börjar utgå. Den allmänna tilläggspensioneringen innefattar icke
någon form av dylika kapitalunderstöd. Centralorganisationen anför.
Införandet av den allmänna tilläggspensionen torde komma att medföra
att den nuvarande nivån för pension enligt förekommande tjänstepensionsanordningar
reduceras för tid då allmän tilläggspension utgår. Någon form
av kapitalunderstöd är inte förenad med den allmänna tilläggspensionen.
Utformningen av bestämmelserna i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen
är sådan, att en anpassning av nuvarande tjänstepensionsanordningar
till den allmänna tilläggspensionen medför att kapitalunderstöden ej torde
kunna bibehållas på hittillsvarande nivå — i förhållande till totalpensionsnivån
utan att falla utanför begreppet pensionsförsäkring i skatteavseende.
Med hänsyn till den betydelse kapitalunderstöden har — icke minst i förening
med efterlevandepension — torde det kunna förväntas att kapitalunderstödsformen
även i framtiden kommer att behövas. Ur denna synpunkt
måste den nu nämnda effekten av införandet av den allmänna tilläggspensionen
i förening med bestämmelserna i 31 § kommunalskattelagen anses
synnerligen olycklig. Med hänsyn härtill hemställer TCO att åtgärder vidtages
för undanröjande av detta förhållande.
Ett speciellt spörsmål i fråga om pensionsfall, som inträffar under år
1962, beröres av Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska personalpensionskassan,
Handelns arbetsgivareorganisation och Tjänstemännens
centralorganisation. Sistnämnda organisation yttrar härutinnan.
Enligt reglerna för tilläggspensioneringen skall i fråga om pensionsfall
som inträffar under 1962 i vad gäller förtidspension och efterlevandepension,
pensionen i fråga utgå först fr. o. in. 1963. För dessa fall uppstår en
alldeles speciell situation, som innebär att särskilda kompletteringsanordningar
måste tillskapas, som för detta år motsvarar tilläggspensionsförmånerna.
Det är salnnda här fråga om en temporär anordning av ett års varaktighet.
5. Departementschefen. När nuvarande bestämmelser om beskattning av
pensionsförsäkringar tillkom år 1950, ansågs det erforderligt att genom
en särskild undantagsbestämmelse möjliggöra tecknandet av kortvariga
pensionsförsäkringar såsom komplement till folkpensionen. Medan lägsta
tid för pensionsutbetalning i princip ansågs böra vara fem år, tilläts en så
kort utbetalningstid som två år för ålderspension, vars årsbelopp inte överstiger
3 000 kronor. Därigenom kan den som vill pensionera sig före 65 års
13
Kungl. Maj:is proposition nr 28 år 1960
ålder tillförsäkra sig ett tillfälligt pensionsskydd för tiden fram till dess att
folkpensionen börjar utgå vid 67 års ålder.
Vid tillkomsten av lagstiftningen om allmän tilläggspensionering uttalades
önskemål om att bestämmelserna om kortvariga försäkringar i skarven
mellan verklig pensionsålder och pensionsålder för allmän pension
skulle överses och anpassas till det nya läge som uppkommit. Den i anledning
härav tillkallade utredningsmannen har föreslagit att beloppsgränsen
3 000 kronor slopas i fråga om försäkringar som upphör tidigast då den
försäkrade fyllt 63 år. Förslaget får ses mot bakgrunden av att största folkpension
och tilläggspension — när det allmänna pensionssystemet är fullt
utbyggt — kommer att motsvara ungefär 20 000 kronor i nuvarande penningvärde.
Vid remissbehandlingen har i stort sett enighet rått om behovet av åtgärder
av föreslagen art. Några remissinstanser föreslår dock jämkningar eller
utvidgningar i utredningsmannens förslag.
Skattelagarna medger, att premier, som inbetalas till pensionsförsäkringar,
får avdragas vid inkomsttaxeringen. Detta gäller vare sig inbetalningen göres
av den försäkrade själv eller av hans arbetsgivare. Å andra sidan beskattas
utfallande pensionsbelopp hos mottagaren. Denna ordning innebär betydande
fördelar. Bl. a. kan genom inbetalning av engångspremie till pensionsförsäkring
åstadkommas resultatutjämning mellan olika beskattningsår. Motsvarande
förmåner föreligger inte vid andra försäkringar.
Med hänsyn till den gynnade ställning som pensionsförsäkringarna intar i
skattehänseende är det angeläget att gränsen mellan pensionsförsäkringar och
andra försäkringar inte utsuddas. Bestämmelserna på området bör även vara
utformade så att pensionsförsäkringar såvitt möjligt kommer till användning
huvudsakligen i pensioneringssyfte och inte för att uppnå fördelar i
skattehänseende.
Den nuvarande beloppsgränsen 3 000 kronor vid korltidsförsäkringar avser
att begränsa användningen av dessa försäkringar till klara pensioneringsfall.
Såsom utredningsmannen framhållit torde några egentliga olägenheter
inte behöva befaras om beloppsgränsen ersättes av en bestämmelse, vilken
medger korltidsförsäkringar, som upphör först då den försäkrade fyllt 63
år och som alltså endast omfattar de år som behövs för att försäkringen skall
kunna anknyta till allmän tilläggspension och folkpension. Visserligen utesluts
härigenom inte helt möjligheten för personer i högre åldersgrupper att
använda pensionsförsäkringsinstitutet för att uppnå skatlemässiga fördelar.
Såsom riksskattenämnden framhållit, erbjuder emellertid en beloppsgräns
knappast något effektivare skydd häremot. Med hänsyn till behovet av försäkringar
för ålderspension som ansluter till tilläggs- och folkpension anser
jag mig därför, om än med viss tvekan, kunna förorda att utredningsmannens
förslag genomföres.
Nuvarande bestämmelser om tvååriga ålderspensioner medger utbetalning
av pensionen när som helst efter uppnåendet av 55 års ålder. Det finns
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 28 år 1960
således inte något formellt hinder mot att teckna en pensionsförsäkring för
utbetalning av årsbelopp om högst 3 000 kronor vid exempelvis 55 och 56 års
ålder. I utredningsmannens förslag har denna möjlighet bibehållits. Stadgandet
har emellertid tillkommit enbart för att möjliggöra försäkringar som
direkt anknyter till folkpensionen. Detta syfte tillgodoses helt inom ramen
för de föreslagna bestämmelserna. Anledning att medge tvåårsförsäkringar
dessförinnan torde inte föreligga. Jag föreslår därför att den särskilda bestämmelsen
om ålderspension, vars årsbelopp inte överstiger 3 000 kronor,
utgår. Självfallet bör detta inte påverka eventuella redan existerande pensionsförsäkringar
av ifrågavarande slag.
Minsta utbetalningstid för korttidspensionerna är, som nämnts, för närvarande
två år. Utredningsmannen har inte föreslagit någon ändring däri. Under
remissbehandlingen har emellertid yrkats, att tidsgränsen skall sättas till
ett år eller också helt slopas.
Såsom jag nyss framhållit är det nödvändigt att bibehålla en klar åtskillnad
mellan pensions- och kapitalförsäkringar. Det för pensionsförsäkring
karakteristiska är att förmånerna utbetalas periodiskt. Om tidsbegränsningen
skulle slopas eller sättas till ett år skulle försäkringar för rena kapitalutbetalningar
hänföras till pensionsförsäkringar. Av det sagda torde framgå,
att man måste bibehålla kravet på att utbetalningstiden skall väsentligt
överstiga ett år.
Emellertid visar remissuttalandena att befogad kritik kan riktas mot
att gränsen sättes vid två år. En sådan gräns tillåter nämligen inte, att man
till pension i detta sammanhang räknar månatliga utbetalningar från och
med månaden efter den då en person fyllt 65 år till och med månaden innan
han får börja uppbära allmän pension vid 67 års ålder (sammanlagt 23 månader).
Den i författningen angivna tiden bör vara så bestämd att utbetalningarna
i det angivna, i praktiken ofta förekommande fallet får räknas som
pension. Minimitiden för korttidspensioner synes därför böra sänkas något.
Jag vill förorda att tidsgränsen sättes vid ett och ett halvt år. Därmed kommer
de som önskar gå i pension vid 65 års ålder att kunna dra nytta av korttidsförsäkringarna
samtidigt som kravet på periodicitet i utbetalningarna
bibehålies.
Under remissbehandlingen har framförts förslag att — i vissa av utredningsmannen
icke berörda hänseenden — ytterligare komplettera kominunalskattelagens
regler om vad som är att anse som pensionsförsäkringar. Förslagen
avser kapitalunderstöd samt möjligheterna att i särskilda fall erhålla
kompletterande förtids- eller efterlevandepension under något år. Med hänsyn
till nödvändigheten av att ge en någorlunda klar och enhetlig avgränsning
åt de i skattehänseende gynnade pensionsförsäkringarna anser jag mig
inte kunna biträda dessa förslag. Jag vill tillägga, alt i den mån företagen
själva utbetalar förmåner varom här är fråga till anställda eller anställdas
efterlevande, blir en sådan utbetalning avdragsgill vid taxeringen. Bl. a. med
tanke härpå torde behovet av att försäkringsvägen täcka de förhållandevis obetydliga
kostnader det här rör sig om vara ringa.
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1960
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
proposition föreslå riksdagen att
antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till
lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Alice Magnusson
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1960
Bihang
Utredningsmannens förslag
Anvisningarna till 31 §
1. Med pension--— eller annorledes.
Med pensionsförsäkring---försäkringen upphör.
Ålderspension, som---anses skälig.
Med efterlevandepension---personer leva.
Såsom efterlevandepension —--vara pensionsförsäkring.
Vid tillämpningen---vid omgifte.
Kapitalbelopp, som---av efterlevandepensionen.
Skall enligt avtal om pensionsförsäkring, ålderspension eller invalidpension
upphöra eller nedsättas viss tid efter det pensionsåldern eller arbetsoförmågan
inträtt eller skall annan efterlevandepension än försörjningsränta
upphöra eller nedsättas viss tid efter den försäkrades död må denna
tid icke understiga fem år eller, i fråga om ålderspension, som upphör tidigast
vid 63 års ålder eller vars årsbelopp icke överstiger 3 000 kronor, två år.
Med kapitalförsäkring---än pensionsförsäkring.
Innehåller avtal---en kapitalförsäkring.
Kan livförsäkring---Kungl. Maj :t.
Försäkring, vilken---dess ingående.
Premiebefrielseförsäkring skall — —- — som huvudförsäkringen.
För att---med tjänst.
600032 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1960:8 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen den 28 sept s. 1 i texten